Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2000/01:9 Exportkontroll m.m. av produkter med dubbla användningsområden Prop. 2000/01:9 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 5 oktober 2000 Göran Persson Leif Pagrotsky (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås en ny lag om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, som skall ersätta lagen (1998:397) om strategiska produkter. Produkter med dubbla användningsområden är sådana produkter som har en etablerad civil användning men som också kan användas för militärt bruk. De har hittills i Sverige kallats strategiska produkter. Den svenska exportkontrollen när det gäller produkter med dubbla användningsområden regleras av rådets förordning (EG) nr 3381/94 om upprättandet av en gemenskapsordning för kontroll av export av varor med dubbla användningsområden och av lagen om strategiska produkter. På området för exportkontroll antogs en ny förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden av rådet den 22 juni 2000. Den nya förordningen trädde i kraft den 28 september 2000. Vidare beslutade rådet den 22 juni 2000 om en gemensam åtgärd 2000/401/GUSP om kontroll av tekniskt bistånd som står i samband med viss slags militär slutanvändning. Den nya förordningen innebär att utrymmet för och behovet av nationell särreglering minskar. Detta för i sin tur med sig omfattande ändringar i den svenska lagstiftningen på området. Den gemensamma åtgärden avser kontroll som inte återfinns i det nuvarande svenska regelverket. I propositionen föreslås att den nu gällande lagen om strategiska produkter ersätts med en helt ny lag. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2001 Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut 11 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel 12 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen 13 2.5 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220) 15 2.6 Förslag till lag (2000:000) om straff för smuggling 16 3 Ärendet och dess beredning 17 4 Exportkontroll av strategiska produkter 18 4.1 Nuvarande reglering 18 4.2 En ny EG-förordning 19 4.3 En gemensam åtgärd om kontroll av tekniskt bistånd 22 5 Innebörden och konsekvenserna av den nya EG-förordningen och den gemensamma åtgärden 23 5.1 En ny lag om produkter med dubbla användningsområden 24 5.2 Den nya EG-förordningen 25 5.2.1 Tillämpningsområde och definitioner 25 5.2.2 Räckvidden av tillståndsplikten 26 5.2.3 Exporttillstånd 30 5.2.4 Uppdatering av förteckningen över produkter med dubbla användningsområden 32 5.2.5 Tullförfaranden, administrativt samarbete och kontrollåtgärder 33 5.2.6 Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser 33 5.2.7 Överklagande m.m. 38 5.3 Tekniskt bistånd 39 5.3.1 Tillämpningsområde och definitioner 39 5.3.2 Kontroll av tekniskt bistånd 40 5.3.3 Genomförandebestämmelser 43 6 Vissa övriga frågor 43 7 Ekonomiska konsekvenser 46 8 Ikraftträdande m.m. 47 9 Författningskommentar 47 9.1 Förslag till lag (0000:000) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd 47 9.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut 51 9.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel 51 9.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen 51 9.5 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220) 51 9.6 Förslag till lag (2000:000) om straff för smuggling 52 Bilaga 1 Rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden………………………………………..54 Bilaga 2 Rådets gemensamma åtgärd 2000/414/GUSP av den 22 juni 2000 om kontroll av tekniskt bistånd som står i samband med viss militär slutanvändning………………………………..268 Bilaga 3 Promemorians lagförslag…………………………………..270 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna………………….…....275 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag……………………………….276 Bilaga 6 Lagrådets yttrande………………………………………….287 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 2000….294 Rättsdatablad…………………………………………………………..295 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, 2. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, 3. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, 4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, 5. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220), 6. lag om ändring i lagen (2000:000) om straff för smuggling. 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd Härigenom föreskrivs följande. Tillämpningsområde 1 § Denna lag gäller kontroll av produkter med dubbla användningsområden och kontroll av tekniskt bistånd. Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden . Bestämmelser finns också i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Definitioner 2 § Med produkter med dubbla användningsområden, export, exportör och exportdeklaration avses i denna lag detsamma som i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. 3 § Med militära produkter enligt artikel 4.2 och 4.3 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 avses i denna lag de produkter som enligt 1 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel utgör krigsmateriel. Med tekniskt bistånd avses i denna lag allt tekniskt stöd som har samband med reparation, utveckling, tillverkning, montering, testning, underhåll eller någon annan teknisk tjänst och som kan anta sådana former som utbildning, överföring av kunskaper och färdigheter eller konsulttjänster. Tillstånd 4 § Frågor om tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer. En myndighet skall med eget yttrande lämna över ett ärende till regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om överlämnande av ärenden till regeringen. Export och överföring 5 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden skall omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om exporttillstånd i artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. 7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i artikel 21.2 a i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. 8 § För tillstånd till utförsel av använt kärnbränsle gäller de begränsningar som anges i 20 a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220). Tekniskt bistånd 9 § Tekniskt bistånd får inte lämnas utanför Europeiska gemenskapen om det är avsett att användas i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av kemiska eller biologiska vapen eller av kärnvapen eller andra kärnladdningar eller i samband med utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att bära sådana vapen. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbudet. Införsel 10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till införsel av kemiska prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel. Återkallelse 11 § Tillstånd till export eller överföring enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 kan återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift i förordningen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av förordningen eller denna lag eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse. En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat beslutas. Årlig avgift och deklarationer 12 § Föreskrifter om skyldighet för tillverkare av produkter som avses i denna lag att betala årliga avgifter för att täcka statens kostnader för Inspektionen för strategiska produkter finns i 22 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel. Den som är avgiftsskyldig skall varje år lämna en deklaration till inspektionen med de uppgifter som behövs för att bestämma avgifterna, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från deklarationsskyldigheten. 13 § Enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar skall en deklaration varje år lämnas av den som 1. producerar, bereder, förbrukar, för in eller för ut kemiska prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel, 2. under något av de tre senaste åren har producerat, berett, förbrukat, fört in eller fört ut sådana produkter, eller 3. producerar diskreta organiska kemikalier. Deklarationen skall innehålla uppgifter om 1. verksamheten under det gångna kalenderåret, 2. den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret, 3. ändringar i verksamheten som planeras för det pågående kalenderåret. Deklarationen skall ges in till den myndighet som regeringen bestämmer. Uppgiftskontroll 14 § Den som har lämnat en deklaration enligt 13 § skall, på begäran av den myndighet som avses i 13 § tredje stycket, också lämna de upplysningar och handlingar som kan behövas för kontroll av uppgifterna i deklarationen. För denna kontroll har företrädare för myndigheten rätt till tillträde till de områden, lokaler och anläggningar där sådan verksamhet bedrivs som omfattas av deklarationsskyldigheten och får där göra undersökningar och ta prover. Detta gäller dock inte utrymme som utgör någons bostad. Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras. Tillsyn 15 § Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen. 16 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för kontroll av den som för överföring inom Europeiska gemenskapen eller för export tar befattning med produkter med dubbla användningsområden eller av den som ger tekniskt bistånd. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel. Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Detta gäller dock inte utrymme som utgör någons bostad. Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att tillsynen skall kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får begära hjälp även av andra statliga myndigheter för sin tillsyn. 17 § Den som enligt artikel 16.2 eller 21.5 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 är skyldig att bevara och på begäran av tillsynsmyndigheten visa upp handlingar skall bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i lag eller annan författning. Straff m.m. 18 § Den som uppsåtligen utan tillstånd 1. exporterar produkter med dubbla användningsområden som avses i artiklarna 3, 4.1-4.3 och 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, eller 2. överför produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 21 i samma förordning, döms till böter eller fängelse i högst två år. Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som uppsåtligen genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2 b iii i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 utan tillstånd 1. exporterar programvara eller teknik som avses i artiklarna 3, 4.1-4.3 och 5.1 i samma förordning, eller 2. överför programvara eller teknik som avses i artikel 21 i samma förordning. Om brott enligt första eller andra stycket är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse. 19 § Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 18 § första eller andra stycket döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar. 20 § Den som uppsåtligen bryter mot 9 § döms till böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse. 21 § För försök till brott enligt 18 § första eller andra stycket eller 20 § första stycket samt för försök, förberedelse och stämpling till grovt brott enligt 18 § tredje stycket eller 20 § andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 22 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. lämnar oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller denna lag eller i en deklaration som avses i 12 eller 13 §, 2. åsidosätter krav eller villkor som har meddelats med stöd av artikel 6.2 i samma förordning eller bryter mot kontroll- eller ordningsföreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, 3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 4.4 i samma förordning, 4. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 21.7 i samma förordning, eller 5. bryter mot artikel 16.2 eller 21.5 i samma förordning eller mot 17 §. Om gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar. 23 § Om det inte är uppenbart oskäligt, skall följande egendom förklaras förverkad: 1. produkt som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet på en sådan produkt, 2. utbyte av brott enligt denna lag, 3. vad någon tagit som ersättning för kostnader i samband med ett brott enligt denna lag, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt denna lag. En produkt som avses i första stycket 1 eller en särskild rätt till produkten får inte förklaras förverkad, om produkten eller rättigheten efter brottet förvärvats av någon som inte haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet. Vid förverkande enligt första stycket 1 av en produkt gäller inte bestämmelserna i 36 kap. 5 § första och andra styckena brottsbalken om hos vem förverkande får ske. Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag får förklaras förverkad, om förverkandet behövs för att förebygga brott enligt denna lag eller det annars finns särskilda skäl till det. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. I 36 kap. 5 § brottsbalken finns bestämmelser om hos vem förverkande får ske och om särskild rätt till förverkad egendom. I stället för förverkande enligt tredje stycket av egendomen eller dess värde får rätten föreskriva att någon åtgärd vidtas med egendomen som förebygger fortsatt missbruk av den. I sådana fall får även en del av egendomens värde förklaras förverkat. 24 § Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid ge in en sådan deklaration som avses i 12 eller 13 §, får den myndighet som skall ta emot deklarationen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra sin skyldighet. Överklagande 25 § Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en myndighets beslut enligt 14, 16 och 24 §§. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra förvaltningsbeslut enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller enligt denna lag får inte överklagas. _________________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001, då lagen (1998:397) om strategiska produkter skall upphöra att gälla. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2§ Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Lagen gäller inte heller 1. beslut av arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd, 2. beslut om svenskt medborgarskap, 3. beslut om utlänningars vistelse i riket, 4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller tjänstgöring inom försvarsmakten, 5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, 6. beslut som rör skatter eller avgifter, 7. beslut enligt lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering eller beslut i frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering, 8. andra beslut enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel än sådana som avser återkallelse av tillstånd enligt 3 eller 4 §, 9. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3-4 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, 10. beslut enligt lagen (1998:397) om strategiska produkter. 10. andra beslut enligt lagen (0000:000) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd än regeringens beslut som avser återkallelse av tillstånd. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 § För att täcka statens kostnader för Inspektionen för strategiska produkter skall den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel enligt denna lag eller den som tillverkar produkter som omfattas av inspektionens tillsyn enligt 19 § lagen (1998:397) om strategiska produkter årligen betala en avgift, om det fakturerade värdet av tillverkarens sålda produkter av dessa slag under året överstiger 2 500 000 kr. Inspektionen bestämmer avgiften efter ett för samtliga avgiftsskyldiga lika förhållande till det fakturerade värdet. För att täcka statens kostnader för Inspektionen för strategiska produkter skall den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel enligt denna lag eller den som tillverkar produkter som omfattas av inspektionens tillsyn enligt 12 § lagen (0000:000) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd årligen betala en avgift, om det fakturerade värdet av tillverkarens sålda produkter av dessa slag under året överstiger 2 500 000 kr. Inspektionen bestämmer avgiften efter ett för samtliga avgiftsskyldiga lika förhållande till det fakturerade värdet. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor: 1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (1998:397) om strategiska produkter, 1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (0000:000) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, 2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel, 3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64), 4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67), 5. injektionssprutor och kanyler, 6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, 7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande, 8. kulturföremål som avses i 5 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 9. hundar och katter för annat ändamål än handel, 10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738), teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581), 11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler, 12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda, 13. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi, 14. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 2.5 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220) Härigenom föreskrivs att 20 § strålskyddslagen (1988:220) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20§ Tillstånd krävs för att 1. tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, deponera, återvinna eller återanvända ett radioaktivt ämne eller ett material som innehåller radioaktiva ämnen, 2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan och är avsedd att sända ut joniserande strålning eller sådan del av anordningen som är av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt, 3. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, installera eller underhålla andra tekniska anordningar än sådana som avses i 2 och som kan alstra joniserande strålning och för vilka regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskrivit krav på tillstånd, 4. från landet utföra radioaktivt ämne, om inte tillstånd finns enligt lagen (1998:397) om strategiska produkter. 4. från landet utföra radioaktivt ämne, om inte tillstånd finns enligt lagen (0000:000) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 2.6 Förslag till lag (2000:000) om straff för smuggling Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2000:000) om straff för smuggling skall ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 1999/2000:124 Föreslagen lydelse 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ansvar m.m. för gärningar som rör införsel till eller utförsel från landet av varor. Har det i lag eller annan författning föreskrivits straff för den som bryter mot ett förbud mot eller villkor för att föra in eller ut en vara, gäller i stället bestämmelserna i den författningen om inget annat är föreskrivet. I 19–22, 26, 27 och 32 §§ finns särskilda bestämmelser om befogenheter för att förhindra, utreda och beivra brott enligt denna lag eller brott, som rör införsel till eller utförsel från landet av varor, enligt någon av de författningar som nämns i tredje stycket. Befogenheterna gäller även vid sådana brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64) som avses i 12 § tredje stycket. Befogenheten enligt 32 § att väcka åtal eller besluta om förverkande gäller dock inte vid brott enligt narkotikastrafflagen. De författningar som avses i andra stycket är lagen (1960:419) om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker, lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel, lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land som är medlem i Europeiska unionen, lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter, samt tullagen. De författningar som avses i andra stycket är lagen (1960:419) om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker, lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel, lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land som är medlem i Europeiska unionen, lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter, lagen (0000:000) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd samt tullagen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 3 Ärendet och dess beredning Europeiska gemenskapernas kommission lade den 15 maj 1998 fram ett förslag till en ny förordning beträffande exportkontroll av varor och teknik med dubbla användningsområden. Förslaget lämnades i juni samma år till en rådsarbetsgrupp för produkter med dubbla användningsområden som granskat och behandlat förslaget. Rådsarbetsgruppens arbete fortgick fram till och med maj år 2000. Rådet antog sedan den 22 juni 2000 en ny förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden. Rådets förordning finns i bilaga 1. I rådsarbetsgruppen behandlades också förslag till rådets gemensamma åtgärd om kontroll av tekniskt bistånd som står i samband med vissa slags militär slutanvändning. Rådet beslutade den 22 juni 2000 även om en gemensam åtgärd 2000/401/GUSP om kontroll av tekniskt bistånd som står i samband med viss slags militär slutanvändning. Den gemensamma åtgärden finns i bilaga 2. Inom Utrikesdepartementet har utarbetats en promemoria, Produkter med dubbla användningsområden. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren och protokoll från remissmöten finns tillgängliga i Utrikesdepartementet (dnr. 340/005 och 192/003). Lagrådet Regeringen beslutade den 7 september 2000 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men har också föreslagit vissa ändringar i den remitterade lagtexten. Lagrådets synpunkter och förslag avser väsentligen utformningen av bestämmelserna om straff m.m. Regeringen har följt Lagrådets förslag, förutom såvitt avser bestämmelser om förverkande. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitten 5 och 6 samt i författningskommentaren. 4 Exportkontroll av strategiska produkter 4.1 Nuvarande reglering EG-rätten Produkter med dubbla användningsområden omfattas av EG-rättens regler om varors fria rörlighet enligt artiklarna 28 och 29 (f.d. artiklarna 30 och 34) i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget). Vidare omfattas sådana produkter av den gemensamma handelspolitiken enligt artikel 133 (f.d. artikel 113) i EG-fördraget. EG- domstolen har i två domar, meddelade den 17 oktober 1995 (i målen C- 70/94 och C-83/94), fastställt att gemenskapen har exklusiv behörighet i fråga om exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden. Enligt EG-domstolen medför varken produkternas särskilda art eller det faktum att kontrollåtgärderna vidtas med hänsyn till utrikespolitiska intressen eller säkerhetsintressen att artikel 133 i EG-fördraget inte skall vara tillämplig. En för Europeiska gemenskapen (EG) gemensam ordning för kontroll av export av dessa produkter antogs med stöd av artikel 113 i EG- fördraget i dess lydelse före Amsterdamfördraget den 19 december 1994 genom förordning (EG) nr 3381/94 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av varor med dubbla användningsområden. Förrdningen trädde i kraft den 1 januari 1995 och började tillämpas den 1 juli 1995. Rådets förordning (EG) nr 3381/94 syftar till fri rörlighet för produkter med dubbla användningsområden inom EG samt exportkontroll gentemot tredje land. Förordningen innebär i huvudsak att tillstånd krävs till export av sådana produkter som finns förtecknade i bilaga I till rådets beslut 94/942/GUSP av den 19 december 1994 om den gemensamma åtgärden för kontroll av export av varor med dubbla användningsområden. Detta beslut har antagits av rådet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) på grundval av artikel J 3 i Fördraget om Europeiska unionen (Unionsfördraget), i fortsättningen benämnt GUSP- beslutet. För krigsmateriel gäller enligt EG-fördraget vissa undantagsbestämmelser. Enligt artikel 296 (f.d. artikel 223) i EG- fördraget får medlemsstaterna vidta åtgärder som de anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana åtgärder får dock inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden när det gäller varor som inte är avsedda speciellt för militära ändamål. Europeiska unionen (EU) antog den 8 juni 1998 en gemensam uppförandekod för vapenexport. Koden ställer upp kriterier för kontrollen av export av konventionella stridsmedel. Koden är endast politiskt bindande men flera medlemsstater använder koden som huvudsaklig vägledning vid bedömning av utförselansökningar. Den svenska lagstiftningen Sverige har sedan lång tid tillbaka lagstiftning som reglerar utförsel av såväl krigsmateriel som varor och teknik med dubbla användningsområden (s.k. strategiska produkter), dvs. produkter som har en etablerad civil användning men som också kan användas för militärt ändamål. Sedan år 1918 finns ett generellt förbud mot utförsel av krigsmateriel. Förbudet finns numera i lagen (1992:1300) om krigsmateriel. Regler om utförsel, dvs. export till tredje land och överföringar inom EG, av varor och teknik med dubbla användningsområden finns i lagen (1998:397) om strategiska produkter och förordningen (1998:400) om strategiska produkter (ändrad senast den 13 april 2000). Lagen kompletterar rådets förordning (EG) nr 3381/94 (se föregående avsnitt). Frågor om tillstånd till utförsel av produkter med dubbla användningsområden prövas i första hand av Inspektionen för strategiska produkter (ISP). 4.2 En ny EG-förordning I artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 föreskrivs att kommissionen vartannat år skall lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av förordningen. I en rapport den 15 maj 1998 till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av förordningen (EG) nr 3381/94 om upprättandet av en gemenskapsordning för kontroll av export av varor med dubbla användningsområden, uppgav kommissionen att den nuvarande gemensamma exportkontrollordningen inte fungerade på ett tillfredsställande sätt. Även om ordningen till stor del har bidragit till att säkerställa fri rörlighet för varor med dubbla användningsområden inom gemenskapen, hade den enligt kommissionen inte medfört att det upprättats en fullt trovärdig kontrollordning på gemenskapsnivå för export till tredje land. Det hade visat sig att exportkontrollen var för komplex för att rutinmässigt hanteras av tulltjänstemän vid gränserna och att den av industrin ansågs göra det svårt för att inte säga omöjligt att arbeta kostnadseffektivt. Kommissionen menade därför att den nuvarande ordningen måste förenklas och stärkas för att se till att Europa får en effektiv och hanterbar exportkontrollordning, som stöder politiken för icke-spridning utan att snedvrida konkurrensen mellan europeiska exportörer. Mot denna bakgrund lade kommissionen den 15 maj 1998 samtidigt med sin rapport fram ett förslag till en ny förordning beträffande exportkontroll av varor och teknik med dubbla användningsområden. Förslaget har lett till att rådet den 22 juni 2000 fattade beslut om en ny förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden. Förordningen publicerades den 30 juni 2000. Den nya förordningen trädde i kraft 90 dagar efter den dag då den offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT), dvs. den 28 september 2000. Rättslig grund I likhet med rådets förordning (EG) nr 3381/94 är den rättsliga grunden för den nya förordningen artikel 133 i EG-fördraget. Enligt den tidigare gällande ordningen skulle frågan om vilka produkter som omfattades av exportkontrollen beslutas inom ramen för GUSP. Detsamma gällde de länder för vilka medlemsstaterna får tillämpa förenklade tillståndsförfaranden och riktlinjer för tillståndsgivningen. Enligt artikel 11 i den nya förordningen skall produktförteckningarna beslutas inom ramen för första pelaren med stöd av artikel 133 i EG- fördraget. Bilagorna kommer att uppdateras av rådet i enlighet med de relevanta skyldigheter och åtaganden samt ändringar av dessa som varje medlemsstat godtagit som medlem i de internationella icke- spridningsarrangemangen och överenskommelserna om exportkontroll eller genom ratificering av relevanta internationella fördrag. Tekniköverföring på elektronisk väg Enligt artiklarna 2 och 3 i den nya förordningen skall tillståndskravet för export även gälla produkter som programvara och teknik. Även överföring av programvara och teknik på elektronisk väg via till exempel persondator, telefax och telefon till destinationer utanför EG omfattas av den nya förordningen. Muntlig överföring av teknik per telefon kontrolleras endast när tekniken ingår i ett dokument vars relevanta del läses upp i telefon, eller beskrivs i telefon på ett sådant sätt att resultatet i allt väsentligt blir detsamma. Den nya förordningen är enligt artikel 3.3 inte tillämplig på tillhandahållande av tjänster eller överföring av teknik om tillhandahållandet eller överföringen förutsätter att fysiska personer förflyttar sig över gränser mellan länder. Generalklausulen Artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 innehöll en generalklausul med direktverkande bestämmelser om krav på tillstånd till export av produkter med dubbla användningsområden som inte omfattas av GUSP- beslutet, om dessa var eller kunde vara avsedda för hantering i samband med massförstörelsevapen samt missiler till dessa. Tillståndskravet för sådana produkter behålls i den nya förordningen och återfinns i artikel 4.1. Genom den nya förordningen utvidgas generalklausulen till att omfatta även sådana produkter med dubbla användningsområden som inte är förtecknade i bilaga I och som är eller kan vara avsedda för militär slutanvändning i ett land som omfattas av ett FN-, EU-, eller OSSE- embargo (artikel 4.2). OSSE står för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Den nya förordningen innehåller även ett krav på exporttillstånd för produkter med dubbla användningsområden som inte omfattas av förteckningen, om exportören har informerats av den nationella myndigheten att produkten är eller kan vara avsedd som delar eller komponenter till sådan krigsmateriel som olovligt förts ut ur landet eller vidareexporterats i strid mot ett tillstånd (artikel 4.3). Den senare regleringen har tillkommit efter ett svenskt initiativ och överensstämmer med bestämmelserna i 7 § lagen om strategiska produkter. Artikel 4.4 i den nya förordningen innehåller vidare en upplysningsskyldighet för en exportör som känner till att en produkt med dubbla användningsområden som han avser att exportera och som inte förtecknats i bilaga I, helt eller delvis är avsedda för sådan användning som regleras i artikel 4.1-3. Enligt artikel 4.5 får en medlemsstat anta eller behålla nationell lagstiftning om tillståndskrav för export av produkter med dubbla användningsområden utanför bilaga I om exportören har anledning att misstänka att produkterna är eller kan tänkas vara avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1. Tillstånd i övrigt Enligt artikel 5 i den nya förordningen kan en medlemsstat förbjuda export av produkter som annars är tillåten eller göra en sådan export tillståndspliktig på grund av skäl som rör nationell säkerhet eller med hänsyn till mänskliga rättigheter. Detta är en nyhet jämfört med rådets förordning (EG) nr 3381/94. Generellt gemenskapstillstånd Enligt artikel 6 i den nya förordningen införs ett generellt gemenskapstillstånd till export av vissa produkter till vissa tredje länder som finns uppräknade i bilaga II till förordningen. Det nya gemenskapstillståndet syftar till att omsätta den faktiska samstämmighet som råder mellan medlemsstaterna beträffande export till vissa länder till ett harmoniserat gemenskapstillstånd. Förslaget är också ett steg mot en ökad harmonisering av medlemsstaternas exportpolitik av produkter med dubbla användningsområden. Det medför också förenklingar för de exporterande företagen. Handel inom gemenskapen Den nya förordningen innebär att man avskaffar nästan alla ännu befintliga tillståndskrav för handel inom gemenskapen. Tillstånd skall dock enligt artikel 21.1 krävas för vissa produkter som förtecknas i bilaga IV till förordningen. Vidare får en medlemsstat enligt artikel 21.2 under vissa förhållanden fortfarande kräva tillstånd till överföring av produkter med dubbla användningsområden, om operatören vet att den slutliga destinationen för produkterna ligger utanför gemenskapen. Bestämmelsen överensstämmer med undantagsregeln i artikel 19 i rådets förordning (EG) nr 3381/94, som Sverige har utnyttjat i lagen om strategiska produkter. Informationsutbyte Artiklarna 4.6 och 4.7, 9.2 och 9.3 samt 15 i den nya förordningen innebär ett förstärkt informationsutbyte och samråd mellan medlemsstaterna i fråga om känslig export, både vad gäller förtecknade produkter och transaktioner som omfattas av generalklausulen i artikel 4. Syftet är bl.a. att möjliggöra en mer konsekvent och effektiv exportkontroll inom EG. 4.3 En gemensam åtgärd om kontroll av tekniskt bistånd Tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 1334/2000 omfattar inte tekniskt bistånd som står i samband med militär slutanvändning. När rådets förordning (EG) nr 3381/94 antogs, åtog sig rådet och kommissionen att undersöka möjligheten att harmonisera även kontroll av tjänster som har samband med varor med dubbla användningsområden. Mot denna bakgrund har rådet beslutat om en gemensam åtgärd 2000/401/GUSP som reglerar kontroll av visst tekniskt bistånd som inte täcks av den nya förordningen. Den rättsliga grunden för den gemensamma åtgärden är artikel 14 i Unionsfördraget och den har sålunda antagits inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom den andra pelaren. De tjänster som den gemensamma åtgärden omfattar faller utanför den rättsliga grunden för den nya förordningen, artikel 133 i EG-fördraget. EG saknade kompetens att inom den första pelaren reglera de tjänster som den gemensamma åtgärden omfattar. Den gemensamma åtgärden reglerar tekniskt bistånd som ges utanför EG. Detta innebär att den gemensamma åtgärden, till skillnad från vad som gäller för den nya förordningen enligt dess artikel 3.3, även är tillämplig när fysiska personer förflyttar sig över gränser mellan länder. Åtgärden omfattar enbart tekniskt bistånd som har samband med viss slags militär slutanvändning och utgör ett komplement till den reglering som finns i artikel 4 i den nya förordningen. Enligt artikel 2 i den gemensamma åtgärden skall tekniskt bistånd underkastas kontroll om biståndet är avsett för, eller givaren är medveten om att det är avsett för, att bidra till tillverkning, hantering eller spridning av massförstörelsevapen. Artikel 4 i den gemensamma åtgärden anger vissa fall när ett sådant tekniskt bistånd inte skall kontrolleras. Ett undantag gäller tillhandahållande av bistånd i länder som återfinns i bilaga II till rådets förordning (EG) nr 1334/2000. Det finns vidare undantag som innebär att uppgifter som är ”allmänt tillgängliga” eller som utgör ”grundläggande vetenskaplig forskning” inte skall kontrolleras. Slutligen undantas från kontrollen tekniskt bistånd som har muntlig form och som inte hänför sig till produkter som skall kontrolleras av ett eller flera internationella exportkontrollsystem, exportkontrollorgan eller traktater. Kontrollen av tekniskt bistånd kan utövas genom antingen ett förbuds- eller ett tillståndsförfarande. I artikel 3 anges att medlemsstaterna skall överväga tillämpning av kontroll även i andra fall när det tekniska biståndet har samband med militär slutanvändning. Artikel 3 ger möjlighet att i ett andra steg, genom en ny gemensam åtgärd, reglera kontroll av annat tekniskt bistånd, i enlighet med regleringen i artikel 4 i den nya förordningen. Artikel 5 innehåller medlemsstaternas egentliga åtaganden enligt den gemensamma åtgärden. Medlemsstaterna åtar sig att lägga fram lämpliga förslag, dels för att genomföra den gemensamma åtgärden genom att fastställa kontrollbestämmelser, dels för att fastställa de sanktioner som skall tillgripas på nationell nivå. Medlemsstaterna behöver inte lägga fram något förslag om de redan i sin nationella lagstiftning och praxis har infört motsvarande bestämmelser. Utformningen av artikel 5 innebär att medlemsstaterna inte har åtagit sig att införa bestämmelser som genomför den gemensamma åtgärden utan enbart att lägga fram sådana förslag. För svensk del tillgodoses därför behovet av riksdagens medverkan i lagstiftningsarbetet till följd av bestämmelserna i 10 kap. regeringsformen. 5 Innebörden och konsekvenserna av den nya EG-förordningen och den gemensamma åtgärden Den nya förordningen och den gemensamma åtgärden är ämnade att stärka och förenkla den nuvarande exportkontrollordningen inom EG. Det är ur flera synvinklar viktigt att exportkontrollreglerna inom EG ytterligare harmoniseras. Med hänsyn till den fria rörligheten på den inre marknaden krävs ur icke-spridningssynpunkt att samtliga länder har en likvärdig exportkontrollreglering gentemot tredje land. Harmoniserade exportkontrollregler är också viktiga för att inte snedvrida konkurrensen för industrier inom EU och för att förenkla förfarandet för industrin och för medlemsstaternas exportkontrollerande myndigheter. Såväl den tidigare som den nya förordningen förutsätter kompletterande nationella regler. Detta gör att regleringen i viss utsträckning är komplicerad. Genom den nya förordningen kan de kompletterande reglerna i den svenska lagstiftningen dock begränsas, vilket i sig innebär att regleringen på området blir mer lättillgänglig. Inte minst för exporterande företag är det viktigt, både i konkurrenshänseende och med hänsyn till den administrativa börda exportkontrollregleringen innebär, att regleringen är så enkel och så enhetlig som möjligt inom EG. Den nya förordningen innebär förbättringar i dessa hänseenden, utan att avkall har gjorts på de icke- spridningsaspekter som ligger till grund för exportkontrollregleringen. Även den gemensamma åtgärden kräver vissa kompletterande bestämmelser som saknar motsvarighet i lagen om strategiska produkter. Dessa är begränsade till kontroll av visst tekniskt bistånd. I avsnitt 5.1 redovisas skälen för att ersätta lagen om strategiska produkter med en ny lag. I avsnitt 5.2 skall därefter för varje kapitel i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 redovisas i vilken utsträckning förordningen kräver kompletterande svenska lagbestämmelser. På samma sätt redovisas i avsnitt 5.3 vilka kompletterande lagbestämmelser som den gemensamma åtgärden föranleder. 5.1 En ny lag om produkter med dubbla användningsområden Regeringens förslag: Lagen om strategiska produkter ersätts med en ny lag om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till eller har inte någon erinran mot förslaget. Statens kärnkraftinspektion har föreslagit att export eller exportkontroll tas med i namnet på den nya lagen. Skälen för regeringens förslag: Rådets förordning (EG) nr 1334/2000 och rådets gemensamma åtgärd 2000/401/GUSP om tekniskt bistånd för med sig omfattande ändringar i den svenska lagstiftningen på området. För att få en enhetlig numrering och disposition efter de ändringar som den nya förordningen ger upphov till bör lagen ersättas med en helt ny lag. I den nya förordningen används begreppet produkter med dubbla användningsområden på produkter, inbegripet programvara och teknik, som kan användas för både civilt och militärt bruk. I svensk lagstiftning har man sedan år 1994 använt termen strategiska produkter. Eftersom den svenska lagstiftningen nu ytterligare anpassas till den nya förordningen förefaller det lämpligt att också i den svenska lagen använda samma begrepp som i förordningen för de produkter som det är frågan om. Användningen av ett enhetligt begrepp klargör att den svenska lagen behandlar samma produkter som i den nya förordningen. Termen produkter med dubbla användningsområden beskriver dessutom på ett bra sätt vad det är för slags produkter lagen behandlar. Eftersom den nya lagen föreslås omfatta bestämmelser både om utförsel och införsel delar regeringen inte Statens kärnkraftinspektions uppfattning att export skall ingå i den nya lagens namn. Sammanfattningsvis föreslås därför att lagen om strategiska produkter ersätts med en ny lag om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2001. Förslaget innebär att hänvisningar till den nuvarande lagen om strategiska produkter måste ändras i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och strålskyddslagen (1988:220) och att ändringar görs i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Förslaget innebär vidare att en hänvisning till lagen görs i 1 § tredje stycket i den föreslagna lagen (2000:000) om straff för smuggling. 5.2 Den nya EG-förordningen 5.2.1 Tillämpningsområde och definitioner Regeringens bedömning: Bestämmelserna i kapitel I i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte givit uttryck för någon annan bedömning. Tullverket har dock föreslagit att begreppet ”de behöriga myndigheterna” som används i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 definieras i den nya lagen. Tullverket har anfört att begreppet definierades i artikel 2 i rådets förordning 3381/94 som ”de myndigheter i varje medlemsstat som ansvarar för tillämpningen av denna förordning” men att någon motsvarande definition inte återfinns i den nya förordningen. Skälen för regeringens bedömning: Första kapitlet i förordningen innehåller bestämmelser om den nya förordningens tillämpningsområde samt definitioner. Artikel 1 I artikel 1 anges liksom tidigare att en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden upprättas. Artikeln kräver inte några kompletterande nationella bestämmelser. Artikel 2 Artikel 2 innehåller i likhet med artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 de definitioner som används i förordningen, nämligen produkter med dubbla användningsområden, export, exportör och exportdeklaration. Den nya artikel 2 innehåller dock, till skillnad från tidigare artikel 2, inte någon definition av vad som avses med behöriga myndigheter. I den nya förordningen inbegriper definitionen av produkter med dubbla användningsområden även programvara och teknik. Begreppet export utvidgas, som beskrivits i det föregående (avsnitt 4.2), till att även avse överföring av programvara eller teknik med hjälp av elektroniska medier, telefax och telefon. I 3 § lagen om strategiska produkter definieras vissa begrepp som används i lagen. I den utsträckning begreppen är desamma som i rådets förordning (EG) nr 3381/94 hänvisas till denna. Detsamma bör ske med anledning av den nya förordningen. Det är dock inte möjligt att genom nationell lag bestämma innebörden av uttryck som används i rådets förordningar, eftersom dessa i alla delar är bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat. Definitionerna i den nya förordningen får konsekvenser för den svenska lagstiftningen på området. I den svenska lagstiftningen finns sedan tidigare bestämmelser som syftar till att förhindra att svensk teknik och svenskt tekniskt kunnande förs vidare från Sverige till olämpliga mottagarländer. Bestämmelserna finns i 10 och 11 §§ lagen om strategiska produkter och innebär att tillstånd krävs för att ingå avtal om upplåtelse av eller överlåtelse av tillverkningsrätt till exportkontrollerade produkter till någon i utlandet. Upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom landet tillverka produkter med dubbla användningsområden innebär antingen att en rättighet inom det industriella rättsskyddets område eller att kunskap, mot eller utan vederlag, överförs till en utländsk mottagare. Objektet för avtalet kan exempelvis vara immaterialrättsligt skyddade rättigheter eller driftserfarenheter som saknar egentligt rättsskydd. Med rätt att tillverka produkter avses det medgivande som lämnas en motpart att utnyttja viss rätt eller att i enlighet med av upplåtaren eller överlåtaren tillhandahållna tekniska underlag såsom ritningar, beskrivningar eller programvara tillverka viss produkt. Dessa bestämmelser om upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt infördes just för att förhindra att svensk teknik och svenskt tekniskt kunnande skulle föras vidare från Sverige till länder till vilka vi inte skulle kunna tillåta export av den färdiga produkten (se prop. 1990/91:97 s. 26). Bestämmelserna om tillverkningsrätt i 10 och 11 §§ i den nuvarande lagstiftningen är mycket svårtillgängliga och tillämpas i dag knappast alls i praktiken. Med den nya definitionen av begreppet export innehåller den nya förordningen också ett krav på tillstånd till överföring eller export av teknik för utveckling och produktion av viss utrustning som i sin tur omfattas av krav på exporttillstånd eller tillstånd till överföring till andra medlemsländer. Något behov att därutöver reglera export eller överföring av teknik finns inte. Enligt regeringens bedömning bör de nuvarande bestämmelserna i 10 och 11 §§ lagen om strategiska produkter därför kunna utgå. 5.2.2 Räckvidden av tillståndsplikten Regeringens förslag: Bestämmelserna om tillståndspliktens räckvidd i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 skall kompletteras på så sätt att begreppet ”militära produkter” i artikel 4.2 och 4.3 i förordningen definieras i den nya lagen. Därutöver utnyttjas möjligheten i artikel 5 att under vissa förhållanden införa ett tillståndskrav för export av produkter som inte finns i bilaga I till förordningen. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslaget. Tullverket har dock ifrågasatt om inte förkortningen OSSE bör definieras i den nya lagen eftersom förkortningen inte torde vara allmänt känd. Skälen för regeringens förslag: Räckvidden av tillståndsplikten regleras i kapitel II i förordningen(artiklarna 3-5). I den nya förordningen behålls tekniken att förteckna de produkter som omfattas av krav på exporttillstånd samtidigt som förordningen innehåller generalklausuler om tillståndsplikt för vissa produkter som inte låter sig definieras i förväg. Artikel 3 Som huvudregel gäller enligt artikel 3.1 att tillstånd till export skall krävas för de produkter som finns förtecknade i bilaga I till förordningen. Artikeln motsvarar i huvudsak artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr 3381/94. Till skillnad mot den tidigare gällande ordningen kommer dock produktförteckningen att finnas som en bilaga till förordningen och inte som en bilaga till GUSP-beslutet. Det innebär i sin tur att produktlistorna kommer att beslutas med stöd av artikel 133 i EG-fördraget inom ramen för gemenskapssamarbetet i första pelaren, i stället för som nu inom ramen för det gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet i andra pelaren. De produkter som den nuvarande lagen om strategiska produkter tillämpas på anges idag i 2 §. Enligt 6 § får regeringen meddela föreskrifter om vilka produkter som skall omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94. I den nya förordningen integreras listorna på de produkter som omfattas av krav på exporttillstånd i förordningen. Förordningen behöver därför inte kompletteras med nationella regler. Det innebär också att bestämmelserna i 2 § i den nuvarande lagen om strategiska produkter bör avskaffas, liksom regeringens rätt enligt 6 § första stycket att föreskriva vilka produkter med dubbla användningsområden som skall omfattas av krav på tillstånd till export. Artikel 4 Generalklausulen i artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 innehöll bestämmelser om tillståndskrav för produkter med dubbla användningsområden som inte finns i produktförteckningen i bilaga I till GUSP-beslutet. Som redogjorts för ovan (avsnitt 4.2) har generalklausulen utvidgats betydligt i den nya förordningen. Artikel 4.1 i den nya förordningen motsvarar samma artikel i rådets förordning (EG) nr 3381/94. Den behöver inte kompletteras med nationella regler. Artikel 4.2 i den nya förordningen är ny och innehåller direktverkande bestämmelser om krav på tillstånd till export av produkter som inte omfattas av bilaga 1 till förordningen, om exportören har blivit informerad av den nationella myndigheten att produkten är eller kan vara avsedda för militär slutanvändning i ett land som omfattas av ett FN-, EU- eller OSSE-embargo. För att klargöra vad som menas med ”militär slutanvändning” hänvisar man i artikel 4.2 a) och c) i den nya förordningen till militära produkter som ingår i respektive medlemsstats militära förteckning. Förordningen överlämnar till varje medlemsstat att bestämma den förteckning över militära produkter som skall gälla. För att det inte skall råda någon tvekan om vad som avses med detta, bör det i den svenska lagstiftningen klargöras att det är fråga om sådana produkter som enligt 1 § lagen om krigsmateriel utgör krigsmateriel. Beträffande Tullverkets synpunkt hänvisar regeringen till vad som sagts i det föregående under artikel 2 (avsnitt 5.2.1) om möjligheterna att genom nationell lag definiera uttryck som finns i rådets förordning. I den nuvarande lagen om strategiska produkter finns i 7 § ett krav på exporttillstånd för produkter som i det enskilda fallet är eller kan vara avsedda att användas som delar eller som komponenter till krigsmateriel som olovligen har förts ut ur landet eller som har vidareexporterats i strid mot ett lämnat tillstånd, om ISP informerat exportören om att produkterna är eller kan vara avsedda för ett sådant ändamål. Motsvarande regel finns på svenskt initiativ i den nya förordningen i artikel 4.3. Den är bindande och direkt tillämplig i samtliga EU- medlemsstater. Bestämmelserna i 7 § lagen om strategiska produkter kan därför undvaras. Liksom beträffande artikel 4.2 bör det klargöras i den svenska lagstiftningen att med militära produkter i artikel 4.3 avses sådana produkter som enligt 1 § lagen om krigsmateriel utgör krigsmateriel. Artikel 4.4 i den nya förordningen innehåller som nämnts (avsnitt 4.2) en upplysningsskyldighet för en exportör som känner till att en produkt med dubbla användningsområden utanför bilaga I helt eller delvis är avsedda för sådan användning som regleras i artikel 4.1-3. I artikel 4.3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 gavs medlemsstaterna möjlighet att i sin nationella lagstiftning föra in en motsvarande bestämmelse om en exportör hade skäl att misstänka att en produkt med dubbla användningsområden skulle användas i syfte som avsågs i punkt 1. Sverige har inte utnyttjat möjligheten att införa en sådan bestämmelse i svensk lagstiftning. Bestämmelsen i den nya förordningen är uttömmande och kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning. Artikel 4.5 är en ny bestämmelse enligt vilken en medlemsstat får anta eller behålla nationell lagstiftning om tillståndskrav för export av produkter med dubbla användningsområden utanför bilaga I om exportören har anledning att misstänka att produkterna är eller kan vara avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1. I den nuvarande lagen om strategiska produkter finns inte någon motsvarande bestämmelse. Regeringen anser inte heller att det finns skäl att införa en sådan bestämmelse. Artikeln föranleder därför inte några kompletterande nationella bestämmelser. Artikel 4.6 innehåller bestämmelser om informationsutbyte mellan medlemsstaterna som delvis motsvarar artiklarna 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94. Enligt artikel 4.7 omfattar bestämmelserna i artikel 9.2 och 9.3 även fall som rör produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I. (Se vidare avsnitt 5.2.3). Bestämmelserna är direkt tillämpliga och behöver inte kompletteras på nationell nivå. Artikel 5 Artikel 5 i den nya förordningen ger en medlemsstat möjlighet att förbjuda eller kräva tillstånd till export av produkter med dubbla användningsområden som inte finns i bilaga I av skäl som rör nationell säkerhet eller av hänsyn till mänskliga rättigheter. Tillämpningsområdet för bestämmelsen i den nya förordningen har begränsats betydligt i förhållande till motsvarande artikel i rådets förordning (EG) nr 3381/94, vilken utan begränsningar ger medlemsstaterna möjlighet att förbjuda eller kräva tillstånd till export av produkter som inte finns i bilaga I. I svensk lagstiftning har den nuvarande artikel 5 använts för att införa bestämmelserna om krav på exporttillstånd i 7 § lagen om strategiska produkter. Exportkontrollen enligt den svenska lagstiftningen på området sker genom ett tillståndsförfarande. Huvudregeln är att tillstånd skall lämnas. Bara om exporten strider mot Sveriges utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitiska intressen skall tillstånd vägras. Om en export av produkter med dubbla användningsområden skulle äventyra den allmänna säkerheten eller kränka de mänskliga rättigheterna skulle exporten med all säkerhet också strida mot Sveriges utrikes-, säkerhets-, eller försvarspolitiska intressen. Om produkterna med dubbla användningsområden i ett sådant fall inte omfattades av bilaga I i den nya förordningen finns inte någon möjlighet att förhindra exporten. Det finns därför anledning att utnyttja den givna möjligheten i den nya förordningen att förbjuda eller kräva tillstånd till export av produkter med dubbla användningsområden utanför bilaga I med hänsyn till den allmänna säkerheten eller de mänskliga rättigheterna. Enligt den ordning som hittills har tillämpats i Sverige sker exportkontrollen av produkter med dubbla användningsområden genom ett tillståndsförfarande. En ordning med direktverkande straffsanktionerade förbud skulle innebära ett nytt inslag i exportkontrollregleringen på området (se prop. 1997/98:68 s. 19f). Den svenska regeln som utnyttjar möjligheterna i artikel 5 i den nya förordningen bör utformas som ett krav på tillstånd. Det går inte i dag att närmare bestämma vilka produkter som skulle kunna omfattas av ett tillståndskrav enligt artikel 5. Bestämmelsen bör därför utformas som ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden skall omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 5.1 i den nya förordningen. 5.2.3 Exporttillstånd Regeringens bedömning: Kapitel III i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 kräver inte någon kompletterande reglering i den svenska lagstiftningen. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har givit uttryck för någon annan bedömning. Skälen för regeringens bedömning: I kapitel III i den nya förordningen finns bestämmelser om olika former av exporttillstånd, ett konsultationsförfarande vid beviljande av exporttillstånd, vad medlemsstaterna skall beakta vid tillståndsprövning m.m. (artiklarna 6- 10). Artikel 6 Genom artikel 6.1 inrättas ett generellt gemenskapstillstånd. Det generella gemenskapstillståndet avser export av vissa angivna produkter till vissa angivna länder. De anges i bilaga II. Det generella tillståndet är giltigt i hela EU. Bestämmelsen är direkt tillämplig och behöver inte kompletteras på nationell nivå Liksom i rådets förordning (EG) nr 3381/94 har medlemsstaterna enligt artikel 6.2 möjligheter att förordna om nationella exporttillstånd, vilka skall vara individuella, globala eller generella. Tillstånden kan enligt samma artikel vid behov omfatta särskilda krav och villkor, till exempel skyldigheten att tillhandahålla ett slutanvändarintyg. Enligt en ny bestämmelse i artikel 6.4 skall medlemsstaterna dessutom ange i de generella tillstånden att dessa inte får användas, om exportören har informerats av sina myndigheter eller om exportören känner till att produkterna i fråga helt eller delvis är eller kan vara avsedda för användning i samband med utveckling, bruk etc. av kemiska eller biologiska vapen, kärnvapen eller missiler som är i stånd att bära sådana vapen. I den nuvarande 14 § lagen om strategiska produkter föreskrivs att ett tillstånd enligt lagen får förenas med villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser. Med hänsyn till regleringen i den nya rådsförordningen, vilken ju är bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna, finns inte skäl att behålla en bestämmelse om att tillstånd får förenas med villkor i den svenska lagstiftningen. Enligt artikel 6.5. är det vidare obligatoriskt för medlemsstaterna att behålla eller införa möjligheten att utfärda nationella globala tillstånd. Föreskrifter om globala tillstånd finns i 8 § i förordningen om strategiska produkter. Artikel 6.5 i den nya förordningen innebär att dessa föreskrifter bör behållas i den svenska lagstiftningen. Artikel 6.6 i den nya rådsförordningen, slutligen, motsvarar artikel 7.4 och 7.5 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 och kräver inte kompletterande svensk lagstiftning. Artikel 7 Artikel 7 i den nya förordningen innehåller liksom tidigare ett samrådsförfarande mellan de exportkontrollerande myndigheterna i de olika medlemsstaterna vid export som inte är föremål för det generella gemenskapstillståndet. Medlemsstaterna har genom förfarandet i artikel 7.1 och 7.2 i vissa fall möjlighet att förhindra export från en annan medlemsstat till tredje land. Detta sker genom ett samråd mellan myndigheten i den medlemsstat till vilken ansökan om tillstånd till export görs och myndigheten i den medlemsstat där produkten befinner sig eller kommer att befinna sig. Detta förfarande kan också användas för att återkalla eller ändra ett redan givet tillstånd. Samrådsförfarandet innebär att en medlemsstat har en vetorätt mot export för en produkt som befinner sig i en annan medlemsstat eftersom den konsulterade medlemsstatens invändningar då är bindande för den andra medlemsstaten. Bestämmelserna i artikel 7 är uttömmande och kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning. Artikel 8 I artikel 8 definieras de kriterier som medlemsstaterna skall beakta vid beslut om beviljande av exporttillstånd, nämligen sina åtaganden enligt internationella överenskommelser om icke-spridning och kontroll av känsliga varor eller genom ratificering av relevanta internationella fördrag, sina förpliktelser enligt de sanktioner som har införts av FN:s säkerhetsråd eller som överenskommits i andra internationella organ, nationella utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter, i tillämpliga fall inbegripet de som täcks av EU:s uppförandekod för vapenexport, samt den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering. Den nuvarande lagen om strategiska produkter föreskriver att tillstånd till utförsel av produkter med dubbla användningsområden skall lämnas, om det inte strider mot Sveriges utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitiska intressen. Därvid har utgångspunkten varit att principerna som ligger till grund för prövningen av exporttillstånd av produkter med dubbla användningsområden skall utvecklas genom regeringens praxis och inte genom lagstiftning (se prop. 1995/96:31). Eftersom den nya förordningen innebär ett försök att närmare harmonisera medlemsstaternas exportkontroll, har man som ett led i denna strävan i den nya förordningens artikel 8 lagt fast de kriterier medlemsstaterna skall beakta vid beslut om beviljande av tillstånd till export. De fastlagda kriterierna avviker inte från de kriterier som redan används i Sverige vid bedömningen av frågan om exporttillstånd skall ges. Bestämmelserna i artikel 8 i den nya förordningen kräver därför inte någon kompletterande svensk lagstiftning. Det innebär i sin tur att bestämmelserna i 4 § lagen om strategiska produkter bör kunna avskaffas. Regeringen återkommer till frågor om överklagande av beslut om exporttillstånd, liksom om beslut om återkallelse av sådana tillstånd, i avsnitt 5.2.7. Artiklarna 9 och 10 Artiklarna 9 och 10 motsvarar delvis artiklarna 9 och 10 i rådets förordning (EG) nr 3381/94. Artikel 9.1 motsvarar artikel 9.1 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 och innehåller en bestämmelse om informationsplikt för exportörerna vid ansökan om exporttillstånd. Enligt artikel 9.2, som motsvarar artikel 9.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94, får en exportkontrollerande myndighet i enlighet med förordningen återkalla, tillfälligt upphäva eller ändra ett exporttillstånd som den en gång beviljat. Vid varje sådan åtgärd följer en informationsplikt gentemot andra medlemsstaters exportkontrollerande myndigheter samt kommissionen. I artikel 9.3 återfinns det nya samrådsförfarandet som innebär att innan en medlemsstat beviljar exporttillstånd till en i allt väsentligt identisk transaktion, som en annan medlemsstat under de tre föregående åren vägrat ge tillstånd till, skall medlemsstaten samråda med den medlemsstat som vägrat tillstånd. Om medlemsstaten efter samråd likväl beviljar ett tillstånd, skall medlemsstaten meddela de andra medlemsstaterna och kommissionen om sitt beslut samt även lämna information för att förklara beslutet. I artikel 10 regleras formen för utfärdande av de olika tillstånden, liksom ett krav på publicering av de nationella generella tillstånden. I den nya förordningens bilagor IIIa och IIIb finns mallar på de formulär som skall användas vid utfärdandet av de olika tillstånden. Bestämmelserna kräver inte några kompletterande svenska lagregler. 5.2.4 Uppdatering av förteckningen över produkter med dubbla användningsområden Regeringens bedömning: Bestämmelserna i kapitel IV i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 föranleder inte någon kompletterande svensk lagstiftning. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har givit uttryck för någon annan bedömning. Skälen för regeringens bedömning: Vad som skall iakttas vid uppdatering av produktförteckningarna i bilaga I och IV regleras i kapitel IV (artikel 11). Artikel 11 Bilagorna kommer enligt artikel 11 att uppdateras av rådet i enlighet med de relevanta skyldigheter och åtaganden samt ändringar av dessa som varje medlemsstat godtagit som medlem i de internationella icke- spridningsarrangemangen och överenskommelserna om exportkontroll eller genom ratificering av relevanta internationella fördrag. Eftersom uppdateringen av produktförteckningen i sin helhet är reglerad i den nya förordningen föreligger inte något behov av kompletterande nationella regler. 5.2.5 Tullförfaranden, administrativt samarbete och kontrollåtgärder Regeringens bedömning: Bestämmelserna i kapitlen V, VI och VII i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 föranleder inte några kompletteringar i svensk lagstiftning. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har givit uttryck för någon annan bedömning. Skälen för regeringens bedömning: Kapitlen V, VI och VII (artiklarna 12-17) behandlar tullförfarandet, det administrativa samarbetet och kontrollåtgärder. Artiklarna 12-17 Artiklarna överensstämmer i huvudsak med motsvarande artiklar i rådets förordning (EG) nr 3381/94. Enligt artikel 15.2 i kapitlet om administrativt samarbete utvidgas medlemsstaternas skyldighet att samarbeta och utbyta information till att också avse känsliga slutanvändare i syfte att ge konsekvent vägledning till exportörerna. Den nya förordningen föranleder inte några ändringar i den svenska lagstiftningen på detta område. 5.2.6 Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser Regeringens förslag: Bestämmelser om straff för olovlig utförsel av programvara eller teknik genom elektroniska överföringar införs. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i artikel 21.2 a i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. Det införs bestämmelser om förverkande beträffande egendom som varit föremål för brott enligt denna lag, liksom för utbyte av brott och för föremål som använts som hjälpmedel vid brott. I smugglingslagen införs en hänvisning till denna lag, för att möjliggöra för Tullverket att bedriva förundersökning och använda tvångsmedel enligt smugglingslagen vid överträdelser enligt denna lag. Promemorians förslag överensstämmer i delar med regeringens förslag. Bestämmelsen om tillstånd till överföring som avses i artikel 21.2 i den nya förordningen har ändrats till ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att införa krav på tillstånd för sådana överföringar. Straffbestämmelserna har arbetats om för att överensstämma med straffbestämmelserna i den föreslagna smugglingslagen. I promemorians förslag fanns inte reglerna om förverkande och möjligheterna för Tullverket att bedriva förundersökningar och använda tvångsmedel. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslaget. ISP har dock påpekat att det för att ge möjlighet till en mer nyanserad tillämpning vore önskvärt att bestämmelsen om tillståndskrav enligt artikel 21.2 i den nya förordningen inte utformades som ett absolut tillståndskrav. Skälen för regeringens förslag: Kapitel IX (artiklarna 18-24) innehåller allmänna bestämmelser om säkerställandet av tillämpningen av den nya förordningen, bestämmelser om överföringar mellan medlemsstaterna samt övergångs- och ikraftträdandebestämmelser. Artiklarna 18 och 20 Artiklarna 18 och 20 i den nya förordningen motsvarar i huvudsak artiklarna 16 och 18 i rådets förordning (EG) nr 3381/94. Enligt artikel 18 skall det även i fortsättningen upprättas en samordningsgrupp för frågor om tillämpningen av förordningen. Artikel 20 behandlar medlemsstaternas skyldighet att informera kommissionen. Bestämmelserna kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning. Artikel 19 Enligt artikel 19 skall varje medlemsstat vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa en korrekt tillämpning av den nya förordningen. Varje medlemsstat skall särskilt fastställa påföljder vid överträdelser av bestämmelser i förordningen eller av de bestämmelser som antas för förordningens tillämpning. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Lagen (2000:000) om straff för smuggling (smugglingslagen), som avses träda i kraft den 1 januari 2001 (prop. 1999/2000:124) och ersätter lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen), innehåller straffbestämmelser för gärningar som rör otillåten införsel till eller utförsel från landet av varor. Med varor förstås i princip fysiska materiella ting. Smugglingslagen är, liksom varusmugglingslagen, en s.k. blankettstrafflag med hänsyn till att den straffsanktionerar en rad olika in- och utförselbestämmelser som finns i andra författningar. I samband med den nya lagen om strategiska produkter (se prop. 1997/98:68 s. 28) konstaterade regeringen att varusmugglingslagen inte torde vara direkt tillämplig om tillståndskravet regleras i en av rådets förordningar. Vidare tillämpas varusmugglingslagen endast på gärningar som rör olovlig införsel till eller utförsel från Sverige. Enligt både rådets förordning (EG) nr 3381/94 och den nya förordningen kan dock export kontrolleras av tillsynsmyndigheter i Sverige även när exporten sker från en annan medlemsstat, eftersom exporttillstånden ges av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där exportören är etablerad. Eftersom tillämpningsområdet för smugglingslagen motsvarar tillämpningsområdet för varusmugglingslagen (se prop. 1999/2000:124 s. 66 f.) kommer smugglingslagen inte att innebära några skillnader i dessa hänseenden. Enligt den nya förordningen skall som förut nämnts (avsnitt 4.2) även produkter som överförs på elektronisk väg kontrolleras. Denna form av export kommer inte att omfattas av smugglingslagens bestämmelser. Utvidgningen av begreppet export kräver därför att nya straffbestämmelser införs i den nya lagen om produkter med dubbla användningsområden. Lagrådet har i sitt yttrande riktat kritik mot utformningen av de föreslagna straffbestämmelserna i lagrådsremissen. Lagrådet har bl.a. anfört att vid tillkomsten av den nuvarande lagen om strategiska produkter infördes i 22 § - i princip i strid mot varusmugglingslagens konstruktion - en föreskrift om att bestämmelserna om varusmuggling och försök till sådant brott i varusmugglingslagen skulle tillämpas beträffande överträdelser av exportförbud. Lagrådet har vidare anfört att det måste antas att avsikten med föreskriften var att varusmugglingslagens bestämmelser om förundersökning, tvångsmedel och förverkande blev tillämpliga vid otillåten utförsel av varor och att det nu när en ny lag tillkommer är viktigt att den får en tydlig reglering av frågorna om förundersökning, tvångsmedel och förverkande. Regeringen ansluter sig till Lagrådets bedömning och baserar väsentligen de i propositionen föreslagna bestämmelserna på vad Lagrådet föreslagit i sitt yttrande. Regeringen anser därför att det bör införas en särskild straffbestämmelse för uppsåtliga brott. Föreskriften i 22 § första stycket i den nuvarande lagregleringen kan tas bort eftersom smugglingslagen är tillämplig även utan en sådan hänvisning. Den föreslagna bestämmelsen föreslås omfatta både export av fysiska produkter och elektroniska överföringar. De nya straffbestämmelserna bör i huvudsak motsvara den reglering som finns i smugglingslagen för fysisk export av varor. Straffskalorna bör också vara desamma. Det skall alltså inte innebära någon skillnad ur straffrättslig synvinkel om en olovlig export sker genom en fysisk utförsel av exempelvis en teknisk beskrivning eller om personen i fråga på elektronisk väg för ut samma teknik till ett tredje land. En sådan utförsel är lika farlig ur ett icke-spridningsperspektiv. Svårigheterna att kontrollera överföringar på elektronisk väg bör också vägas in. Vid bedömningen av om brottet är grovt kan omständigheterna vid själva utförseln dock inte, såsom är fallet vid en fysisk utförsel, vara av sådan särskilt farlig art när en olovlig utförsel sker på elektronisk väg, att brottet bara av den anledningen bedöms som grovt. Eftersom bestämmelsen omfattar även produkter som inte är varor bör det inte göras någon hänvisning till smugglingslagen när det gäller brottsbeteckning och påföljd. Regeringen anser inte att det är motiverat att ha en bestämmelse angående uppsåtliga ringa brott. Regeringen ansluter sig även till Lagrådets förslag att oaktsamma gärningar bör behandlas i en särskild paragraf. Regeringen delar Lagrådets synpunkt att det är viktigt att få en tydlig reglering av frågorna om förundersökning, tvångsmedel och förverkande. Det är klart att Tullverket skall ha möjligheter att få bedriva förundersökning och använda tvångsmedel enligt vad som föreskrivs i smugglingslagen. Vad beträffar teknik och programvara som överförs elektroniskt är det polismyndigheten som kommer att bedriva förundersökning. Regeringen ansluter sig till Lagrådets uppfattning att en samordning kan ske genom att denna lag inordnas i 1 § tredje stycket i den föreslagna smugglingslagen, för de fall som rör befattning med varor. Regeringen föreslår därför att lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd förs in i 1 § tredje stycket i smugglingslagen. Vad gäller förverkande har Lagrådet pekat på otydligheter i den nuvarande regleringen. Lagrådet har anvisat möjligheten att i lagen göra en hänvisning till bestämmelserna om förverkande i 16-18 §§ smugglingslagen. Enligt regeringens bedömning är det inte lämpligt att tillämpa smugglingslagens förverkandebestämmelser på brott enligt denna lag. Detta eftersom smugglingslagens förverkandebestämmelser omfattar begreppet ”varor”, vilket är ett snävare begrepp än uttrycket ”produkter”, vilket även omfattar programvara och teknik. Även sistnämnda produkter bör omfattas av förverkandebestämmelser. Det kan tilläggas att bestämmelser om förverkande inte blir aktuella beträffande brott mot förbudet att lämna visst tekniskt bistånd. Det bör införas särskilda förverkandebestämmelser i lagen. För att undvika skillnader i reglerna bör bestämmelserna om förverkande i denna lag överensstämma med de föreslagna bestämmelserna om förverkande i smugglingslagen. Överväganden liknande dem som låg till grund för den föreslagna smugglingslagen bör ligga till grund för utformningen av förverkandebestämmelserna i denna lag (se prop. 1999/2000:124, s. 74ff). Regeringen föreslår därför att bestämmelser om förverkande överensstämmande med 16 och 17 §§ i den föreslagna smugglingslagen om förverkande införs i denna lag. Bestämmelserna skiljer sig åt från dem som föreslagits i smugglingslagen i två avseenden. I stället för ”vara” används uttrycket ”produkter”. Vidare finns det ingen reglering av hanteringen av förverkad egendom, eftersom lagen (1974:1066) om förfarandet med förverkad egendom och hittegods m.m. ändå är tillämplig. I lagen om strategiska produkter finns en bestämmelse om att det inte skall dömas till ansvar enligt lagen om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Lagrådet har i sitt yttrande anfört att en sådan bestämmelse utan olägenhet kan utgå och att vanliga straffrättsliga konkurrensprinciper i stället kan tillämpas. Regeringen ansluter sig till Lagrådets bedömning även i denna del. Bestämmelsen i 26 § i den nuvarande lagen kan därför avskaffas. Artikel 21 I artikel 21 regleras de fall där tillstånd krävs till överföringar av produkter med dubbla användningsområden inom gemenskapen. Artikeln motsvarar delvis artikel 19 i rådets förordning (EG) nr 3381/94. Tillstånd krävs enligt artikel 21.1 endast för särskilt känsliga produkter som förtecknas i bilaga IV till den nya förordningen. I likhet med artikel 19.3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 innehåller artikel 21.2 dock en undantagsregel enligt vilken en medlemsstat får kräva tillstånd till överföring av produkter med dubbla användningsområden, om vissa förutsättningar är uppfyllda vid tidpunkten för överföringen. Det gäller fall då operatören vet att slutdestinationen för de berörda produkterna är belägen utanför gemenskapen och det krävs tillstånd enligt artikel 3, 4 eller 5 i den nya förordningen till export av produkterna till den destinationen samt att exporten inte har tillåtits genom ett generellt eller globalt tillstånd. Slutligen skall produkterna inte komma att bearbetas eller behandlas enligt artikel 24 i gemenskapens tullkodex i den medlemsstat till vilken de överförs. Sverige har i lagen om strategiska produkter utnyttjat den givna möjligheten i artikel 19.3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 att införa tillståndskrav vid överföringar inom EG för produkter med dubbla användningsområden, för att kunna förhindra utförsel som strider mot Sveriges utrikes-, säkerhets-, och försvarspolitiska intressen (se prop. 1997/98:68 s. 23). Sverige bör av samma skäl utnyttja den möjlighet att införa tillståndskrav som ges i artikel 21.2 i den nya förordningen. Regeringen delar ISP:s bedömning att det inte finns skäl att ha ett absolut krav på tillstånd i dessa fall. För att nå större flexibilitet beträffande i vilka fall tillstånd behövs bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få bemyndigande att införa krav på tillstånd för vissa överföringar enligt artikel 21.2 i den nya förordningen. Några nationella krav på tillstånd vid överföringar mellan medlemsstaterna utöver det nämnda medges inte i den nya förordningen varför bemyndiganderegeln i 8 § tredje stycket lagen om strategiska produkter inte bör få någon motsvarighet i den nya lagen. Artikel 21.3-5 och 21.7 motsvarar i sak artikel 19.2, 19.4 och 19.6 i rådets förordning (EG) nr 3381/94. Bestämmelserna kräver inte kompletterande svensk lagstiftning. Enligt artikel 21.6 i den nya förordningen får en medlemsstat genom nationell lagstiftning kräva att ytterligare uppgifter skall tillhandahållas behöriga myndigheter vid överföringar inom gemenskapen av sådana kryptoprodukter som inte finns förtecknade i bilaga IV. Sverige har i arbetet med den nya förordningen verkat för att kryptoprodukterna i bilaga I skall kunna överföras fritt inom EG utan kontroll. Skälen för denna inställning är bland annat att exportkontrollen har givit svenska företag konkurrensnackdelar gentemot företag med större hemmamarknader och dessutom givit upphov till en betungande administration för företagen. Det finns därför inte anledning att i svensk lagstiftning införa krav på information vid överföringar av kryptoprodukter inom EG. Artiklarna 22-24 Artikel 22 motsvarar artikel 22 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 och anger att den nya förordningen inte påverkar tillämpningen av artikel 296 i EG-fördraget och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget). Artikeln föranleder inte någon nationell lagstiftning. Kapitlet omfattar avslutningsvis ikraftträdandebestämmelser och en övergångsregel som säger att de ansökningar om exporttillstånd som lämnas in innan den nya förordningen träder i kraft, dvs. den 28 september 2000, skall fortsätta att omfattas av de relevanta bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 3381/94. Bestämmelserna kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning. Regeringen delar Lagrådets bedömning att den föreslagna lagen inte behöver innehålla någon övergångsbestämmelse. 5.2.7 Överklagande m.m. Regeringens förslag: Ett beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Även vissa andra beslut som inte har fattats av regeringen får överklagas. Ett regeringsbeslut får aldrig överklagas. Om regeringen har återkallat ett tillstånd kan det beslutet dock underkastas rättsprövning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens bedömning vad gäller bestämmelsen om möjligheten till överklagande. Frågan om rättsprövning av regeringens återkallelse har dock inte behandlats i promemorian. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig i frågan. Skälen för regeringens förslag: Enligt 29 § i lagen om strategiska produkter får beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en myndighets beslut om att genomföra kontroller och förelägga vite. Andra förvaltningsbeslut får dock inte överklagas. Detta innebär att beslut om att vägra exporttillstånd inte får överklagas. Regeringen konstaterade i samband med den nya lagen om strategiska produkter (se prop. 1997/98:68 s. 26 f) att huvudregeln är att tillstånd till export skall ges och att den bedömning som görs vid prövningen av tillståndsärenden inskränker sig till om exporten strider mot Sveriges utrikes-, säkerhets-, eller försvarspolitiska intressen. Det skall alltså inte göras någon avvägning mellan dessa intressen och enskildas intressen att få bedriva ekonomisk verksamhet. I det ovan nämnda lagstiftningsarbetet (a. prop. s. 27 f) framhöll regeringen vidare att det inte fanns något folkrättsligt bindande avgörande som slog fast att sådana beslut som det är fråga om, dvs. beslut att vägra exporttillstånd eller beslut som leder till krav på exporttillstånd, skulle anses beröra sådana civila rättigheter eller skyldigheter som enligt artikel 6 i Europakonventionen är av den karaktären att domstolsprövning krävs. Mot den bakgrunden fanns det inte någon anledning att införa en möjlighet att överklaga ett beslut att vägra exporttillstånd. Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har därefter i ett beslut den 27 juni 2000 avvisat ett klagomål mot att ett beslut av ISP enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel att vägra tillhandahållandetillstånd inte får överklagas till domstol (mål nr 35178/97). Enligt Europadomstolen innebär tillståndsprövningens karaktär, där i princip endast säkerhetspolitiska och utrikespolitiska faktorer beaktas och ingen hänsyn alls tas till omständigheter som rör den enskilde och dennes eventuella behov av tillstånd, att någon civil rättighet i den mening som avses i artikel 6 inte kan anses föreligga. Lagrådet har i sitt yttrande diskuterat huruvida ett beslut om vägrat exporttillstånd skall kunna överprövas av domstol. Vid sin genomgång analyserar Lagrådet bland annat Europadomstolens nyss nämnda beslut. Lagrådet har uttryckt stöd för att beslut om vägrat tillstånd enligt den nu föreslagna lagen inte bör kunna överklagas. Lagrådet har dock invänt mot att regeringens beslut om att återkalla tillstånd inte skall kunna prövas av domstol. Enligt Lagrådet tyder allt på att frågan om återkallelse av ett tillstånd enligt lagen angår en civil rättighet enligt artikel 6 i Europakonventionen. Lagrådet föreslår därför en ändring av rättsprövningslagen för att möjliggöra att regeringens återkallelsebeslut skall kunna klandras vid allmän förvaltningsdomstol. Regeringen anser att övervägande skäl talar för att Lagrådets uppfattning är riktig och föreslår därför en ändring av rättsprövningslagen så att regeringens beslut om återkallelse av tillstånd skall kunna underkastas domstolsprövning. En sådan reglering överensstämmer med motsvarande regler för beslut enligt lagen om krigsmateriel. 5.3 Tekniskt bistånd 5.3.1 Tillämpningsområde och definitioner Regeringens förslag: En definition av tekniskt bistånd i enlighet med artikel 1 a i den gemensamma åtgärden införs i den svenska lagen. Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har gett uttryck för någon annan bedömning. Skälen för regeringens förslag: Artikel 1 i rådets gemensamma åtgärd 2000/401/GUSP om kontroll av tekniskt bistånd som står i samband med viss slags militär slutanvändning innehåller i a) en definition av tekniskt bistånd, som omfattar olika förfaranden som kan utgöra tekniskt stöd för utveckling eller annan hantering av produkter eller teknik. Definitionen av tekniskt bistånd har betydelse för omfattningen av den kontroll som skall utövas. Begreppet tekniskt bistånd bör därför definieras i lag. Definitionen av tekniskt bistånd i a) bör införas i lagen. Definitionen i b), som anger att tekniskt bistånd innefattar muntliga former av bistånd, behöver däremot inte införas i lagen eftersom definitionen i a) enligt regeringens bedömning redan innefattar muntliga former av bistånd. Lagrådet har påpekat att definitionen av tekniskt bistånd enbart omfattar tekniska tjänster som antar någon av formerna utbildning, överföring av praktiska kunskaper och färdigheter eller konsulttjänster och att de tekniska tjänster som inte antar någon av dessa angivna former inte omfattas av lagens bestämmelser. Regeringen kan med anledning av Lagrådets påpekande i denna del konstatera att den i lagrådsremissen föreslagna definitionen överensstämmer med formuleringen i den gemensamma åtgärden i dess svenska version. Enligt regeringens uppfattning är det angeläget från ett icke spridningsperspektiv att definitionen av tekniskt bistånd blir så heltäckande som möjligt. Mot denna bakgrund bör definitionen utökas till att avse överföring av alla kunskaper och färdigheter, och inte begränsas till praktiska sådana. I övrigt finner regeringen inte anledning att avvika från den definition av tekniskt bistånd som anges i den gemensamma åtgärden. 5.3.2 Kontroll av tekniskt bistånd Regeringens förslag: Tekniskt bistånd som lämnas utanför EG och som är avsett för användning i samband med massförstörelsevapen förbjuds. Regeringen ges möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från förbudet. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslaget i sig. Amersham Pharmacia Biotech har påpekat att man är orolig för att regleringen av det tekniska biståndet skall omfatta situationer när en produkt som tillverkats med hjälp av tekniskt bistånd i civilt syfte i ett senare skede visar sig ha använts i produktionen av exempelvis biologiska massförstörelsevapen. Säkerhetspolisen har ifrågasatt vad som gäller för det fall det tekniska biståndet ges i Sverige i form av exempelvis utbildning och om avsikten är att ett sådant tillhandahållande av tekniskt bistånd skall vara tillåtet. Skälen för regeringens förslag: Artiklarna 2 och 4 Enligt artikel 2 i rådets gemensamma åtgärd skall tekniskt bistånd underkastas kontroll om det är avsett för, eller givaren är medveten om att det är avsett för, användning i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av kemiska eller biologiska vapen eller andra massförstörelsevapen eller utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att bära sådana vapen. Kontrollen kan utövas genom antingen ett förbuds- eller ett tillståndsförfarande. Undantag från tillämpningsområdet följer av artikel 4 i rådets gemensamma åtgärd. Med anledning av den gemensamma åtgärden bör i svensk lagstiftning införas en särskild bestämmelse om kontroll när någon ger tekniskt bistånd som har samband med massförstörelsevapen på sådant sätt som anges i artikel 2 i den gemensamma åtgärden. Lydelsen av artikel 2 lämnar huvudsakligen öppet hur ett nationellt kontrollförfarande skall utformas. En förutsättning, enligt rådets gemensamma åtgärd, för att tekniskt bistånd skall kontrolleras är att det lämnas utanför EG. Enligt regeringens mening är det lämpligt att utforma den nationella bestämmelsen i enlighet med det. Detta innebär att ett tekniskt bistånd inom EG inte omfattas av förslaget. Liksom i den gemensamma åtgärden bör den svenska bestämmelsen utformas så att det tekniska biståndet när det lämnas skall vara avsett för användning i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av massförstörelsevapen eller i samband med utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att bära sådana vapen. Detta innebär att bestämmelsen inte omfattar situationer när det i efterhand visar sig att en produkt, som exempelvis utvecklats i ett land utanför EG med hjälp av tekniskt bistånd, använts i produktionen av massförstörelsevapen. Den fråga som inställer sig är om kontrollen bör utformas som en förbudsregel eller som en regel om krav på tillstånd. I valet mellan de båda möjligheterna bör följande omständigheter beaktas. Beträffande den valmöjlighet som föreligger för medlemsstaterna enligt artikel 5 i den nya förordningen har regeringen i det föregående (avsnitt 5.2.2) redovisat skälen för att välja ett tillståndsförfarande i stället för direktverkande straffsanktionerade förbud. När det gäller det tekniska bistånd som omfattas av rådets gemensamma åtgärd gör sig, enligt regeringens mening, inte samma skäl gällande för att välja ett tillståndsförfarande. Den gemensamma åtgärden är nämligen avgränsad till massförstörelsevapen. Den kontroll som är aktuell är begränsad till tekniskt bistånd som har direkt samband med uppkomsten, hanteringen och spridningen av sådana vapen. Icke-spridning av massförstörelsevapen är ett viktigt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiskt intresse för Sverige. Tekniskt bistånd som har samband med massförstörelsevapen skulle i de flesta fall motverka detta intresse varför sådant bistånd endast kan tillåtas i undantagsfall. Den gemensamma åtgärden har dock givits en sådan utformning att även forskning kring skydd och motmedel mot massförstörelsevapen omfattas. Det är ett svenskt intresse att delta i sådan forskning både inom och utanför EU. Eftersom det finns skäl att i dessa fall frångå principen om ett tillståndsförfarande bör regleringen innebära ett direktverkande straffsanktionerat förbud med möjligheter för regeringen att meddela undantag från detta förbud. Det finns flera situationer när tekniskt bistånd inte skall kontrolleras enligt den gemensamma åtgärden. Den första är när det tekniska biståndet inte uppfyller de rekvisit som anges i artikel 2 i den gemensamma åtgärden. I artikel 4 beskrivs andra situationer när biståndet inte skall kontrolleras. Det första undantaget i artikel 4 gäller tillhandahållande av bistånd i länder som återfinns i bilaga II till rådets förordningen (EG) nr 1334/2000. Dessa länder är de som enligt artikel 6 i rådets förordning omfattas av det nya generella gemenskapstillståndet. Det andra undantaget anknyter till de undantag från exportkontroll som finns i internationella exportkontrollsystem, exportkontrollorgan eller traktater. Undantaget innebär att uppgifter som är ”allmänt tillgängliga” eller som utgör ”grundläggande vetenskaplig forskning” inte skall kontrolleras. Genom dessa undantag undviks inskränkningar i rätten att sprida allmänna uppgifter och i rätten till forskningens frihet. Slutligen undantas från kontrollen tekniskt bistånd som har muntlig form och som inte hänför sig till produkter som skall kontrolleras av ett eller flera internationella exportkontrollsystem, exportkontrollorgan eller traktater. Detta undantag grundar sig på att andra produkter än de som omfattas av exportkontrollregimerna inte utan anledning bör underkastas kontroll. Detsamma gäller för muntligt tekniskt bistånd som inte hänför sig till kontrollerade produkter. Vidare måste, som ovan nämnts, Sverige ha möjlighet att delta i internationella samarbeten beträffande forskning om skydd och motmedel mot massförstörelsevapen. Det bedrivs också visst samarbete på försvarsmaterielområdet, som godkänts enligt lagen om krigsmateriel, rörande missiler som omfattas av den gemensamma åtgärden men som inte är avsedda att användas som bärare av massförstörelsevapen. Det kan inte heller uteslutas att medlemsstaterna i EU senare kan komma att enas om ändringar av undantagen. För att nå flexibilitet bör det ankomma på regeringen att meddela föreskrifter om undantag från förbudet. Lagrådet har i sitt yttrande beskrivit förutsättningarna för och nödvändigheten av bemyndigande till regeringen i detta avseende. Artikel 3 Artikel 3 i rådets gemensamma åtgärd gäller kontroll av tekniskt bistånd som har samband med militär slutanvändning av andra slag än de som avses i artikel 2. Det bistånd som avses är sådant som ges i bestämmelseländer som är föremål för ett vapenembargo, vilket anknyter till generalklausulen i artikel 4 i den nya förordningen. Artikel 3 innehåller en uppmaning till medlemsstaterna att överväga tillämpning av kontroll i dessa avseenden. Det finns inget åtagande för medlemsstaterna i den gemensamma åtgärden om att införa bestämmelser om sådan kontroll som avses i artikel 3. Det kan förväntas att ytterligare initiativ kommer att tas inom EU på detta område och att ny gemensam åtgärd senare kommer att föreslås och behandlas. Det går inte att bedöma innehållet i en framtida gemensam åtgärd om annat tekniskt bistånd än det som avses i artikel 2. Av denna anledning saknas det, enligt regeringens bedömning, skäl att nu införa bestämmelser om kontroll av annat tekniskt bistånd än det som avser massförstörelsevapen. 5.3.3 Genomförandebestämmelser Regeringens förslag: Bestämmelser om straff vid överträdelse av förbudet mot tekniskt bistånd införs. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås att även oaktsamhetsbrott skall vara straffbara. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslaget. Säkerhetspolisen har dock påpekat att oaktsamhetsrekvisitet i straffbestämmelsen ger ett vidsträckt tillämpningsområde och är ologisk med hänsyn till utformningen av förslagets 9 §. Skälen för regeringens förslag: Artikel 5 i rådets gemensamma åtgärd innehåller medlemsstaternas egentliga åtaganden enligt den gemensamma åtgärden. Medlemsstaterna åtar sig enligt artikeln att lägga fram lämpliga förslag om att genomföra den gemensamma åtgärden genom att fastställa kontrollbestämmelser och om att fastställa de sanktioner som skall tillgripas på nationell nivå. I Sverige finns idag inte någon sådan lagstiftning. För svensk del innebär åtagandet i artikel 5 att regeringen skall lägga fram lämpliga förslag till riksdagen om att genomföra den gemensamma åtgärden. Ovan har regeringen redovisat skälen för att införa de kontrollbestämmelser som regleras genom den gemensamma åtgärden. Tillämpningen av dessa kontrollbestämmelser skall säkerställas genom lämpliga nationella sanktioner. I svensk lag bör införas bestämmelser om straff för överträdelser av förbudet. Regeringen delar Säkerhetspolisens uppfattning att utformningen av bestämmelsen om tekniskt bistånd talar emot att ett oaktsamhetsrekvisit införs i straffbestämmelsen. Straffbestämmelserna bör därför endast omfatta uppsåtliga brott. 6 Vissa övriga frågor Regeringens förslag: Kravet på tillstånd till införsel i landet av vissa kemiska och biologiska produkter i 13 § lagen om strategiska produkter avskaffas. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till införsel av kemiska prekursorer som kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel. Regeringen ges bemyndigande att till den myndighet regeringen bestämmer delegera frågan om närmare föreskrifter i de deklarationer som ska lämnas in av de som producerar, bereder, förbrukar, för in, för ut eller exporterar kemiska prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel, under något av de tre senaste åren har producerat, berett, förbrukat, fört ut eller exporterat sådana produkter, eller producerar diskreta organiska kemikalier. Kravet på tillstånd till tillhandahållande i 12 § lagen om strategiska produkter avskaffas. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian har inte föreslagits att regeringen skulle få bemyndiga myndighet att meddela närmare föreskrifter om de deklarationer som varje år skall lämnas in av den som har befattning med kemiska prekursorer m.m. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot förslaget. ISP har tillstyrkt att bestämmelsen om krav på tillstånd till tillhandahållande tas bort ur den svenska lagstiftningen, eftersom den vållar tillämpningssvårigheter både för exportkontrollerande myndigheter och exporterande företag. Säkerhetspolisen har dock påpekat att även om den praktiska tillämpningen av bestämmelsen om krav på tillstånd till tillhandahållande är svår så kan det inte uteslutas att redan förekomsten av bestämmelsen har en preventiv verkan. Ett avskaffande av regeln kan komma att medföra ett icke önskvärt scenario där Sverige blir bas för förmedlingsveksamhet av produkter med dubbla användningsområden. ISP har anfört att regeringen bör ges bemyndigande att till den myndighet regeringen bestämmer delegera frågan om närmare föreskrifter i deklarationer enligt 13 §. Skälen för regeringens förslag: FN:s konvention om kemiska vapen Konventionen om biologiska vapen och toxinvapen från år 1972 förbjuder all utveckling, produktion och lagring av biologiska vapen och organiska gifter för militärt bruk. Till konventionen har omkring 130 länder anslutit sig, däribland Sverige. FN:s konvention om kemiska vapen undertecknades av Sverige den 13 januari 1993 och ratificerades i juni samma år. Konventionen trädde i kraft den 29 april 1997. Konventionen förbjuder allt innehav samt all utveckling, produktion och användning av kemiska vapen och föreskriver att existerande lager av kemiska vapen skall förstöras. Anslutna stater är skyldiga att utöva kontroll också över kemiska utgångsämnen som inte utgör vapen och att verifiera efterlevnaden av konventionen. Samtliga EU:s medlemsstater är anslutna till konventionen. De kemiska produkter som omfattas av FN-konventionen om kemiska vapen är i denna uppdelade på tre listor. Den första avser rent militära varor och täcks av krigsmateriellagstiftningen, medan de två övriga avser produkter med både civil och militär användning. Enligt konventionen får lista 2-ämnen endast överföras till eller erhållas från konventionsstater. Denna förpliktelse trädde i kraft tre år efter konventionens ikraftträdande, dvs. den 29 april 2000. Konventionen kompletteras av ett samarbete, i vilken en mindre grupp länder (för närvarande 30) samordnar sin nationella kontroll över exporten av kemiska och biologiska produkter. Gruppen, som bildades år 1985 och kallas Australiengruppen, har gjort upp en lista över produkter som bör kontrolleras. Listan omfattar idag 54 utgångsämnen (s.k. kemiska prekursorer) och biologiska agens som kan användas som stridsmedel samt viss kemisk och biologisk tillverkningsutrustning. Sverige anslöt sig till samarbetet inom Australienguppen år 1991. Krav på tillstånd till införsel År 1994 infördes i den svenska lagstiftningen en bestämmelse rörande införsel av biologiska produkter och kemikalier enligt lista 2 i FN:s konvention om kemiska vapen. Enligt 13 § lagen om strategiska produkter får sådana produkter inte föras in i landet utan tillstånd. Bestämmelsen infördes med anledning av Sveriges tillträde till FN:s konvention om kemiska vapen och träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Utförsel av produkter med dubbla användningsområden regleras i sin helhet av rådets förordning (EG) nr 1334/2000. Den nya förordningen föreskriver tillståndskrav vid överföringar mellan medlemsstater bara för sådana produkter med dubbla användningsområden som finns förtecknade i bilaga IV. Enligt artikel 28 i EG-fördraget är importrestriktioner i övrigt förbjudna mellan medlemsstaterna. Den svenska bestämmelsen om införseltillstånd behöver anpassas till den nya förordningen. Samtidigt måste bestämmelsen utformas på ett sätt som gör att Sverige uppfyller de förpliktelser som följer av internationella överenskommelser. Det föreslås därför vissa förändringar i bestämmelsen. För att även i fortsättningen kunna uppfylla den svenska förpliktelsen i FN:s konvention om kemiska vapen föreslås att regleringen om krav på importtillstånd för vissa kemiska produkter, så kallade lista 2-ämnen, utformas som ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om krav på införseltillstånd från vissa länder som inte är anslutna till konventionen. I enlighet med det bör regeringen ges bemyndigande att till den myndighet regeringen bestämmer delegera frågan om närmare föreskrifter i de deklarationer som skall lämnas in enligt konventionen. Kravet på införselrestriktioner för biologiska produkter med dubbla användningsområden kan avskaffas i sin helhet, eftersom Sverige beträffande dessa produkter inte har ingått några internationella förpliktelser att kräva sådana tillstånd. Tillhandahållande I 12 § lagen om strategiska produkter finns bestämmelser om krav på tillstånd till tillhandahållande av strategiska produkter. Med tillhandahållande förstås i lagen försäljning, upplåtelse, utbjudande mot ersättning, lån, gåva eller förmedling. Genomgående gäller att förfarandena skall avse produkter som finns utanför Sverige. Så snart produkten finns i Sverige gäller reglerna om utförsel. Bestämmelsen är exempelvis tillämplig när en person avser att i Sverige förmedla tillverkningsutrustning från ett land utanför Sverige till ett annat. Regeln, som korresponderar med den som återfinns i 4 och 5 §§ lagen om krigsmateriel, anger att vissa produkter med dubbla användningsområden som finns utom landet inte får här i landet och inte heller utom landet av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här tillhandahållas utan tillstånd, om produkterna inte får föras ut från Sverige eller exporteras utan tillstånd enligt lagen om strategiska produkter eller rådets förordning (EG) nr 3381/94. Bestämmelsen om tillhandahållande infördes i den svenska lagstiftningen för att förhindra att framställningen av kemiska stridsmedel främjas genom vissa andra förfaranden än utförsel av utrustning eller kemiska substanser från Sverige. För att ytterligare förhindra framställning och utvecklingen av kärnladdningar samt biologiska och kemiska vapen utvidgades den senare till att avse alla produkter som omfattas av lagen om strategiska produkter. Den ursprungliga bestämmelsen tillkom innan Sverige blev medlem i EU och innan Sverige anslöt sig till FN:s konvention om kemiska vapen (se ovan). Bestämmelsen om tillståndskrav till tillhandahållande av produkter med dubbla användningsområden är mycket svår att kontrollera och tillämpas inte alls i praktiken. Enligt regeringens bedömning kan det därför starkt ifrågasättas om den verkligen fyller någon praktisk funktion. Med hänsyn till dessa omständigheter finns det enligt regeringens bedömning inte någon anledning att behålla bestämmelsen. Den bör därför avskaffas. 7 Ekonomiska konsekvenser Regeringens bedömning: Förslaget i sig leder inte till ökade kostnader för staten. Promemorians bedömning: I promemorian har frågan inte berörts. Remissinstanserna: ISP, Säkerhetspolisen och Tullverket har samtliga påtalat att om någon av dessa myndigheter utses till tillsynsmyndighet för elektroniska överföringar finns behov av resursförstärkningar i form av utrustning, utbildning och personal. Skälen för regeringens bedömning: Det finns inte anledning att anta att förslagen i det föregående kommer att ge upphov till ett ökat antal ärenden om utförseltillstånd. Snarare kommer den nya lagen att underlätta för de exportkontrollerande myndigheterna. I det föregående har beskrivits att begreppet export har utvidgats till att avse även elektroniska överföringar i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 (avsnitt 4.2 och 5.2.1). Enligt svensk praxis krävs exporttillstånd även för elektroniska överföringar redan idag varför det inte finns anledning att anta att den nya förordningen kommer att leda till ett ökat antal ärenden om exporttillstånd. Uppgiften att utöva tillsyn över de elektroniska överföringarna som utförs är dock ny för svenska myndigheter och kan komma att ge upphov till behov av resursförstärkningar för den myndighet som skall utöva tillsynen. 8 Ikraftträdande m.m. Den nya lagen om produkter med dubbla användningsområden liksom de följdändringar i annan lagstiftning som den nya lagen föranleder bör träda i kraft den 1 januari 2001. Beträffande övergångsbestämmelser hänvisas till författningskommentaren (avsnitt 9). 9 Författningskommentar 9.1 Förslag till lag (0000:000) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd Tillämpningsområde 1 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 § lagen (1998:397) om strategiska produkter. I bestämmelsen ersätts det nuvarande begreppet strategiska produkter med begreppet produkter med dubbla användningsområden. Någon skillnad i betydelse mellan de olika begreppen finns inte. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till vad som sagts i det föregående (avsnitt 5.1). Definitioner 2 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 § andra stycket lagen om strategiska produkter. 3 § Paragrafen innehåller en definition av vad som avses med militära produkter som ingår i medlemsstaternas militära förteckning i artikel 4.2 i den nya förordningen. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till vad som sagts i det föregående (avsnitt 5.2.2). Definitionen av tekniskt bistånd motsvarar i sak definitionen i artiklarna 1 a och 1 b i den gemensamma åtgärden. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till vad som sagts i det föregående (avsnitt 5.3.1). Tillstånd 4 § Paragrafen motsvarar i sak 5 § i lagen om strategiska produkter. Export och överföring 5 § Paragrafen saknar motsvarighet i lagen om strategiska produkter och innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden skall omfattas av krav på tillstånd till export. Artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 ger varje medlemsstat rätt att införa exportförbud eller krav på tillstånd till export av skäl som berör nationell säkerhet eller de mänskliga rättigheterna. Enligt den föreslagna bestämmelsen får regeringen meddela föreskrifter om krav på exporttillstånd i enlighet med artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna delen hänvisas till vad som sagts i det föregående (avsnitt 5.2.2). 6 § Paragrafen motsvarar 6 § andra stycket lagen om strategiska produkter. 7 § Paragrafen motsvarar delvis 8 § första stycket lagen om strategiska produkter. Enligt den nya EG-förordningen om exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden krävs tillstånd till överföring inom EU endast när det gäller produkter som finns förtecknade i bilaga IV till förordningen. En undantagsbestämmelse motsvarande den som finns i artikel 19.3 i den nuvarande förordningen bibehålls i den nya förordningen. Av icke-spridningsskäl finns det fortfarande anledning att i den svenska lagstiftningen använda möjligheten till en nationell undantagsregel. Bestämmelsen bör dock utformas som ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i artikel 21.2 a i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till vad som sagts i det föregående (avsnitt 5.2.6). 8 § Paragrafen motsvarar 9 § lagen om strategiska produkter. Tekniskt bistånd 9 § Paragrafen saknar motsvarighet i lagen om strategiska produkter och innehåller de kontrollbestämmelser som föranleds av den gemensamma åtgärden. Enligt den föreslagna bestämmelsen förbjuds tekniskt bistånd som är avsett för användning i samband med uppkomsten, hanteringen och spridningen av massförstörelsevapen. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbudet. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till vad som sagts i det föregående (avsnitt 5.3.2 och 5.3.3). Införsel 10 § Den föreslagna bestämmelsen motsvarar delvis 13 § lagen om strategiska produkter. Möjligheten att föreskriva tillståndskrav för införsel av vissa kemiska produkter har sin bakgrund i de förpliktelser som följer av Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen och deras förstöring. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till vad som sagts i det föregående (avsnitt 6). Återkallelse 11 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 § lagen om strategiska produkter. Årlig avgift och deklarationer 12 § Paragrafen motsvarar 16 § lagen om strategiska produkter. 13 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 17 § lagen om strategiska produkter. Enligt förslaget får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela närmare föreskrifter om deklarationerna. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till vad som sagts i det föregående (avsnitt 6). Uppgiftskontroll 14 § Paragrafen motsvarar i sak 18 § lagen om strategiska produkter. Tillsyn och kontroll 15 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 19 § lagen om strategiska produkter. 16 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 20 § lagen om strategiska produkter. Tillsynsplikten omfattar dock även personer som tar befattning med produkter med dubbla användningsområden genom tekniskt bistånd. Som ett förtydligande har det tillagts att begreppet handling motsvarar definitionen i 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen. 17 § Paragrafen motsvarar i sak 21 § lagen om strategiska produkter. Straff m.m. 18 § Paragrafen innehåller straffbestämmelser för brott som avser export och överföring av produkter, vilka i huvudsak motsvaras av 22 § lagen om strategiska produkter. Vidare innehåller paragrafen nya straffbestämmelser om export genom elektronisk överföring. Eftersom den nya smugglingslagen endast omfattar export av fysiska varor krävs nya straffbestämmelser för sådan elektronisk export som sker utan tillstånd. Paragrafen motsvarar smugglingslagens bestämmelser om fysisk export. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till avsnitt 5.2.6. 19 § Paragrafen innehåller bestämmelser om olovlig utförsel som sker av grov oaktsamhet. I andra stycket undantas gärningar som visserligen begåtts av grov oaktsamhet men som med hänsyn till omständigheterna ändå är att anse som ringa. 20 § Paragrafen innehåller straffbestämmelser för överträdelse av förbudet mot att lämna tekniskt bistånd som är avsett för användning i samband med uppkomsten, hanteringen och spridningen av massförstörelsevapen. Straffbestämmelserna motsvarar smugglingslagens regler om straff för otillåten export av varor. Oaktsamhet är dock inte straffbart. 21 § Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen om strategiska produkter och motsvarar straffregleringen i den nya smugglingslagen. Förslaget i denna del har närmare redovisats i avsnitt 5.2.6. 22 § Paragrafen motsvarar i sak 25 § lagen om strategiska produkter. 23 § Paragrafen innehåller bestämmelser om förverkande. Förslaget i denna del har närmare redovisats i avsnitt 5.2.6. 24 § Paragrafen motsvarar i sak 28 § lagen om strategiska produkter. Överklagande Paragrafen motsvarar i sak 29 § lagen om strategiska produkter. Beträffande tredje stycket hänvisas till vad som sagts i det föregående (avsnitt 5.2.7). Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Den nya lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden liksom de följdändringar i annan lagstiftning som den nya lagen föranleder bör träda i kraft den 1 januari 2001. Beträffande övergångsbestämmelser, se även artikel 23 i den nya förordningen och avsnitt 5.2.6. 9.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1998:397) om strategiska produkter ändras till den nya lagen. I lagen har det införts en möjlighet att låta regeringens beslut om återkallelse underkastas rättsprövning. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till avsnitt 5.2.3. 9.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1998:397) om strategiska produkter ändras till den nya lagen. 9.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1998:397) om strategiska produkter ändras till den nya lagen. 9.5 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220) Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1998:397) om strategiska produkter ändras till den nya lagen. 9.6 Förslag till lag (2000:000) om straff för smuggling I 1 § tredje stycket smugglingslagen införs en hänvisning till lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd för att säkerställa Tullverkets möjligheter att bedriva förundersökning och använda tvångsmedel enligt den föreslagna smugglingslagen vid överträdelser av förevarande lag. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till avsnitt 6. Rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden Rådets gemensamma åtgärd 2000/401/GUSP av den 22 juni 2000 om kontroll av tekniskt bistånd som står i samband med viss slags militär slutanvändning Promemorians lagförslag Förslag till lag om produkter med dubbla användningsområden Härigenom föreskrivs följande. Tillämpningsområde 1 § Denna lag gäller kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Lagen innehåller vissa kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden . Utöver vad som sägs i denna lag kan bestämmelserna i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet tillämpas. Definitioner 2 § Med produkter med dubbla användningsområden, export, exportör och exportdeklaration avses i denna lag detsamma som i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. 3 § Med militära produkter som ingår i medlemsstaternas militära förteckning i artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 avses de produkter som enligt 1 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel utgör krigsmateriel. Med tekniskt bistånd avses i denna lag allt tekniskt stöd som har samband med reparation, utveckling, tillverkning, montering, testning, underhåll eller liknande teknisk tjänst och som kan innebära utbildning, överföring av praktiska kunskaper eller färdigheter eller konsulttjänster. Tillstånd 4 § Frågor om tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller av den myndighet som regeringen bestämmer. En myndighet skall med ett eget yttrande lämna över ett ärende till regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om överlämnande av ärenden till regeringen. Export och överföring 5 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden skall omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om exporttillstånd i artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. 7 § Överföring som avses i artikel 21.2 a i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 får inte äga rum utan tillstånd. 8 § För tillstånd till utförsel av använt kärnbränsle gäller de begränsningar som anges i 20 a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220). Tillhandahållande av tekniskt bistånd 9 § Tekniskt bistånd om det är avsett att användas i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av kemiska eller biologiska vapen eller av kärnvapen eller andra kärnladdningar eller i samband med utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att bära sådana vapen. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbudet. Införsel 10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till införsel av kemiska prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel. Återkallelse 11 § Tillstånd till överföring eller export enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 kan återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller en föreskrift, ett villkor eller en bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse. En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat beslutas. Årlig avgift och deklarationer 12 § Föreskrifter om skyldighet för tillverkare av produkter som avses i denna lag att betala årliga avgifter för att täcka statens kostnader för Inspektionen för strategiska produkter finns i lagen 22 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel. Den som är avgiftsskyldig skall varje år lämna en deklaration till inspektionen med de uppgifter som behövs för att bestämma avgifterna, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från deklarationsskyldigheten. 13 § Enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar skall en deklaration varje år lämnas av den som 1. producerar, bereder, förbrukar, för in, för ut eller exporterar produkter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 1334/2000, 2. under något av de tre senaste åren har producerat, berett, förbrukat, fört ut eller exporterat sådana produkter, eller 3. producerar diskreta organiska kemikalier. Deklarationen skall innehålla uppgifter om 1. verksamheten under det gångna kalenderåret, 2. den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret, 3. ändringar i verksamheten som planeras för det pågående kalenderåret. Deklarationen skall ges in till den myndighet som regeringen bestämmer. Uppgiftskontroll 14 § Den som har lämnat en deklaration enligt 13 § skall, på begäran av den myndighet som avses i 13 § tredje stycket, också lämna de upplysningar och handlingar som kan behövas för kontroll av uppgifterna i deklarationen. För denna kontroll har företrädare för myndigheten rätt till tillträde till de områden, lokaler och anläggningar där sådan verksamhet bedrivs som omfattas av deklarationsskyldigheten och får där göra undersökningar och ta prover. Detta gäller dock inte bostadsutrymmen. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras. Tillsyn och kontroll 15 § Tillsyn och annan kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av Inspektionen för strategiska produkter eller av den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen. 16 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen av den som för överföring inom EU eller för export tar befattning med produkter med dubbla användningsområden eller av den som tillhandahåller tekniskt bistånd. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel. Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Vad som nu har sagts gäller dock inte bostadsutrymmen. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får begära biträde även av andra statliga myndigheter för sin tillsyn. 17 § Den som enligt artikel 16.2 eller 21.5 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 är skyldig att bevara och på begäran av tillsynsmyndigheten visa upp handlingar skall bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller författning. Straff m.m. 18 § Bestämmelserna om smuggling och försök till sådant brott finns i lagen (0000:00) om straff för smuggling. Bestämmelserna om smuggling och försök till sådant brott i lagen om straff för smuggling tillämpas i fråga om 1. export utan tillstånd av produkter med dubbla användningsområden som avses i artiklarna 3, 4.1 - 4.3 och 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, och 2. överföring utan tillstånd av produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. Första och andra stycket avser inte export eller överföring inom EU som skett genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2 b iii i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. 19 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2 b iii i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 utan tillstånd 1. exporterar produkter såsom programvara eller teknik som avses i artiklarna 3, 4.1- 4.3 och 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, 2.överför produkter såsom programvara och teknik som avses i artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst 6 år. Vid bedömning av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen annars inneburit en allvarlig kränkning av betydande samhällsintresse. 20 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 9 §. Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömning av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen annars inneburit en allvarlig kränkning av betydande samhällsintresse. 21 § För försök till brott enligt 19 § första stycket och 20 § första stycket samt för försök, förberedelse och stämpling till grovt brott enligt 19 § andra stycket och 20 § andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 22 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. lämnar oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt denna lag eller rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller i en deklaration, 2. åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller denna lag, 3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 4.4 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, 4. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 21.7 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, 5. bryter mot 17 §, artiklarna 16.2 eller 21.5 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. I ringa fall skall det inte dömas till ansvar. 23 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. 24 § Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid ge in en sådan deklaration som avses i 12 eller 13 §, får den myndighet som skall ta emot deklarationen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra sin skyldighet. Överklagande 25 § Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en myndighets beslut enligt 14, 16 och 24 §§. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra förvaltningsbeslut enligt denna lag eller enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 får inte överklagas. _________________ 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001, då lagen (1998:397) om strategiska produkter upphävs. 2. Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall vid tillämpningen av de nya bestämmelserna anses som meddelat enligt dessa Förteckning över remissinstanser Inspektionen för strategiska produkter, Tullverket, Statens kärnkraftinspektion, Säkerhetspolisen, Industriförbundet, Exportkontrollföreningen, Sveriges Verkstadsindustrier, Telefonaktiebolaget LM Ericsson, Ericsson Radio Systems AB, ABB AB, iD2 Technologies, , Amersham Pharmacia Biotech, Celsius AB och Svenska IT-företagens Organisation. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd Härigenom föreskrivs följande. Tillämpningsområde 1 § Denna lag gäller kontroll av produkter med dubbla användningsområden och kontroll av tekniskt bistånd. Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden . Utöver bestämmelserna i denna lag kan lagen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet tillämpas. Definitioner 2 § Med produkter med dubbla användningsområden, export, exportör och exportdeklaration avses i denna lag detsamma som i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. 3 § Med militära produkter som ingår i medlemsstaternas militära förteckning i artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 avses de produkter som enligt 1 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel utgör krigsmateriel. Med tekniskt bistånd avses i denna lag allt tekniskt stöd som har samband med reparation, utveckling, tillverkning, montering, testning, underhåll eller någon annan teknisk tjänst och som kan anta sådana former som utbildning, överföring av praktiska kunskaper och färdigheter eller konsulttjänster. Tillstånd 4 § Frågor om tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller av den myndighet som regeringen bestämmer. En myndighet skall med eget yttrande lämna över ett ärende till regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om överlämnande av ärenden till regeringen. Export och överföring 5 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden skall omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om exporttillstånd i artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. 7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i artikel 21.2 a i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. 8 § För tillstånd till utförsel av använt kärnbränsle gäller de begränsningar som anges i 20 a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220). Tekniskt bistånd 9 § Tekniskt bistånd får inte lämnas utanför Europeiska gemenskapen om det är avsett för att användas i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av kemiska eller biologiska vapen eller av kärnvapen eller andra kärnladdningar eller i samband med utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att bära sådana vapen. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbudet. Införsel 10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till införsel av kemiska prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel. Återkallelse 11 § Tillstånd till överföring eller export enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 kan återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift i förordningen, eller en föreskrift som har meddelats med stöd av förordningen eller denna lag eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse. En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat beslutas. Årlig avgift och deklarationer 12 § Föreskrifter om skyldighet för tillverkare av produkter som avses i denna lag att betala årliga avgifter för att täcka statens kostnader för Inspektionen för strategiska produkter finns i 22 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel. Den som är avgiftsskyldig skall varje år lämna en deklaration till inspektionen med de uppgifter som behövs för att bestämma avgifterna, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från deklarationsskyldigheten. 13 § Enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar skall en deklaration varje år lämnas av den som 1. producerar, bereder, förbrukar, för in, för ut eller exporterar kemiska prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel, 2. under något av de tre senaste åren har producerat, berett, förbrukat, fört in, fört ut eller exporterat sådana produkter, eller 3. producerar diskreta organiska kemikalier. Deklarationen skall innehålla uppgifter om 1. verksamheten under det gångna kalenderåret, 2. den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret, 3. ändringar i verksamheten som planeras för det pågående kalenderåret. Deklarationen skall ges in till den myndighet som regeringen bestämmer. Uppgiftskontroll 14 § Den som har lämnat en deklaration enligt 13 § skall, på begäran av den myndighet som avses i 13 § tredje stycket, också lämna de upplysningar och handlingar som kan behövas för kontroll av uppgifterna i deklarationen. För denna kontroll har företrädare för myndigheten rätt till tillträde till de områden, lokaler och anläggningar där sådan verksamhet bedrivs som omfattas av deklarationsskyldigheten och får där göra undersökningar och ta prover. Detta gäller dock inte utrymme som utgör någons bostad. Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras. Tillsyn och kontroll 15 § Tillsyn och annan kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av Inspektionen för strategiska produkter eller av den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen. 16 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen av den som för överföring inom Europeiska gemenskapen eller för export tar befattning med produkter med dubbla användningsområden eller av den som ger tekniskt bistånd. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel. Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Detta gäller dock inte utrymme som utgör någons bostad. Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får begära hjälp även av andra statliga myndigheter för sin tillsyn. 17 § Den som enligt artikel 16.2 eller 21.5 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 är skyldig att bevara och på begäran av tillsynsmyndigheten visa upp handlingar skall bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller författning. Straff m.m. 18 § Bestämmelser om smuggling och försök till sådant brott finns i lagen (0000:00) om straff för smuggling. Bestämmelserna om smuggling och försök till sådant brott i lagen om straff för smuggling tillämpas i fråga om 1. export utan tillstånd av produkter med dubbla användningsområden som avses i artiklarna 3, 4.1-4.3 och 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, och 2. överföring utan tillstånd av produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 21 i samma förordning. Första och andra styckena avser inte export eller överföring inom Europeiska gemenskapen som skett genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2 b iii i samma förordning. 19 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2 b iii i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 utan tillstånd 1. exporterar produkter såsom programvara eller teknik som avses i artiklarna 3, 4.1-4.3 och 5.1 i samma förordning, 2. överför produkter såsom programvara eller teknik som avses i artikel 21 i samma förordning. Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömning av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse. 20 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen bryter mot 9 §. Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömning av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse. 21 § För försök till brott enligt 19 § första stycket och 20 § första stycket samt för försök, förberedelse och stämpling till grovt brott enligt 19 § andra stycket och 20 § andra stycket döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 22 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. lämnar oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller denna lag eller i en deklaration, 2. åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller ordningsbestämmelser som har meddelats med stöd av artikel 6.2 i samma förordning eller denna lag, 3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 4.4 i samma förordning , 4. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 21.7 i samma förordning , 5. bryter mot artikel 16.2 eller 21.5 i samma förordning eller mot 17 §. I ringa fall skall det inte dömas till ansvar. 23 § Till ansvar enligt denna lag skall det inte dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. 24 § Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid ge in en sådan deklaration som avses i 12 eller 13 §, får den myndighet som skall ta emot deklarationen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra sin skyldighet. Överklagande 25 § Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en myndighets beslut enligt 14, 16 och 24 §§. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra förvaltningsbeslut enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller enligt denna lag får inte överklagas. _________________ 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001, då lagen (1998:397) om strategiska produkter skall upphöra att gälla. 2. Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall vid tillämpningen av de nya bestämmelserna anses som meddelat enligt dessa. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2§ Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller har varit ordinarie domare. Lagen gäller inte heller 1. beslut av arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd, 2. beslut om svenskt medborgarskap, 3. beslut om utlänningars vistelse i riket, 4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller tjänstgöring inom försvarsmakten, 5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, 6. beslut som rör skatter eller avgifter, 7. beslut enligt lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering eller beslut i frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering, 8. andra beslut enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel än sådana som avser återkallelse av tillstånd enligt 3 eller 4 §, 9. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3-4 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, 10. beslut enligt lagen (1998:397) om strategiska produkter. 10. beslut enligt lagen (0000:00) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 § För att täcka statens kostnader för Inspektionen för strategiska produkter skall den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel enligt denna lag eller den som tillverkar produkter som omfattas av inspektionens tillsyn enligt 19 § lagen (1998:397) om strategiska produkter årligen betala en avgift, om det fakturerade värdet av tillverkarens sålda produkter av dessa slag under året överstiger 2 500 000 kr. Inspektionen bestämmer avgiften efter ett för samtliga avgiftsskyldiga lika förhållande till det fakturerade värdet. För att täcka statens kostnader för Inspektionen för strategiska produkter skall den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel enligt denna lag eller den som tillverkar produkter som omfattas av inspektionens tillsyn enligt 12 § lagen (0000:00) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd årligen betala en avgift, om det fakturerade värdet av tillverkarens sålda produkter av dessa slag under året överstiger 2 500 000 kr. Inspektionen bestämmer avgiften efter ett för samtliga avgiftsskyldiga lika förhållande till det fakturerade värdet. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor: 1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (1998:397) om strategiska produkter, 1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (0000:00) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, 2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel, 3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64), 4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67), 5. injektionssprutor och kanyler, 6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, 7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande, 8. kulturföremål som avses i 5 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 9. hundar och katter för annat ändamål än handel, 10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738), teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581), 11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler, 12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda, 13. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi, 14. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220) Härigenom föreskrivs att 20 § strålskyddslagen (1988:220) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20§ Tillstånd krävs för att 1. tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, deponera, återvinna eller återanvända ett radioaktivt ämne eller ett material som innehåller radioaktiva ämnen, 2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan och är avsedd att sända utjoniserande strålning eller sådan del av anordningen som är av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt, 3. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, installera eller underhålla andra tekniska anordningar än sådana som avses i 2 och som kan alstra joniserande strålning och för vilka regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskrivit krav på tillstånd, 4. från landet utföra radioaktivt ämne, om inte tillstånd finns enligt lagen (1998:397) om strategiska produkter. 4. från landet utföra radioaktivt ämne, om inte tillstånd finns enligt enligt lagen (0000:00) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Denna lag träder i kraft den 1 januari 200 Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-09-18 Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin. Enligt en lagrådsremiss den 7 september 2000 (Utrikesdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, 2. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, 3. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, 4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, 5. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Eva Liljefors och ämnessakkunnige Patrik Alm. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd 3 § I andra stycket definieras tekniskt bistånd som allt tekniskt stöd som har samband med vissa i paragrafen angivna tekniska tjänster och som kan anta vissa i paragrafen angivna former. Språkligt synes denna formulering – som ansluter till den engelska språkversionen av åtgärden men som något avviker från den franska versionen – innebära, att en angiven teknisk tjänst som inte kan anta någon av de angivna formerna inte heller omfattas av lagens bestämmelser. 4 § Bestämmelsen i tredje stycket har formulerats som ett bemyndigande för regeringen. Regeringen har emellertid rätt att besluta föreskrifter om verkställighet av lag redan med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen. Bestämmelsen bör därför ges formen av en erinran om förekomsten av dylika föreskrifter. Detta kan enklast ske på så sätt att orden ”får meddela” byts ut mot ordet ”meddelar”. 9 § De flesta av den föreslagna lagens normbemyndiganden avser ”in- eller utförsel av varor” och har därför stöd i 8 kap. 7 § första stycket 3 regeringsformen. Bemyndigandet i andra stycket av förevarande paragraf avser emellertid inte varor utan tekniskt bistånd i form av olika tjänster (se definitionen i förslagets 3 § andra stycket). I den mån dessa tjänster tillhandahålls av enskilda, t.ex. i form av konsulttjänster, kan verksamheten i allmänhet hänföras till ”näringsverksamhet” och därmed till ett ämne som nämns i 8 kap. 7 § första stycket 3 regeringsformen. Bemyndigandet är i detta hänseende i överensstämmelse med regeringsformens bestämmelser. Om regeringens föreskrifter i den tilltänkta förordningen kommer att omfatta även det fall att en statlig myndighet, främst då en försvarsmyndighet, ger det tekniska biståndet, är det inte längre fråga om ett förhållande mellan enskilda och det allmänna. Det medför att bestämmelserna i 8 kap. 3 § regeringsformen över huvud taget inte är tillämpliga och naturligtvis inte heller delegationsreglerna i 8 kap. 7 §. I den mån regeringens föreskrifter riktar sig till underordnad myndighet, får de meddelas med stöd av regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen och något bemyndigande i lagen är inte erforderligt. Av det anförda framgår dock att bemyndigandet i andra stycket är nödvändigt för att göra det möjligt för regeringen att meddela föreskrifter som omfattar enskildas biståndsverksamhet enligt paragrafen. Bestämmelserna om straff m.m. Lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. innefattade i första hand en reglering av utförsel av varor. Vid överträdelser i den delen blev varusmugglingslagen direkt tillämplig, varom erinrades i lagen. Vid tillkomsten av lagen (1998:397) om strategiska produkter ansågs överträdelser av exportförbud enligt EG-förordningen inte kunna medföra ansvar direkt på grund av bestämmelserna i varusmugglingslagen utan i 22 § i den nya lagen infördes – i princip i strid mot varusmugglingslagens konstruktion – en föreskrift om att bestämmelserna om varusmuggling och försök till sådant brott i varusmugglingslagen skulle tillämpas beträffande sådana överträdelser (jfr Lagrådets yttrande, prop. 1997/98:68 s. 68). Föreskriften synes – att döma av följdändringarna till den föreslagna nya lagen om straff för smuggling – vara unik och man kan fråga sig vad den i olika hänseenden innebar. Lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. måste ha inneburit att bl.a. varusmugglingslagens bestämmelser om förundersökning, tvångsmedel och förverkande blev tillämpliga vid otillåten utförsel av varor (jfr 14 § i lagen som innehöll en särskild förverkandebestämmelse för situationer som inte reglerades i varusmugglingslagen). Det måste antagas att avsikten var att den ursprungliga hänvisningen i lagen om strategiska produkter skulle avse samma bestämmelser i varusmugglingslagen. När nu en ny lag tillkommer är det viktigt att den får en tydlig reglering av frågorna om förundersökning, tvångsmedel och förverkande. Med tillkomsten av det förslag till lag om straff för smuggling (i det följande benämnd smugglingslagen) som lagts fram i proposition 1999/2000:124 och därav föranledd följdändring av lagen om strategiska produkter blev hänvisningen till smugglingslagen direkt missvisande. De materiella bestämmelserna i den nu föreslagna lagen föranleder nya straffbestämmelser som ytterligare visar att hänvisningen till smugglingslagen är felaktigt utformad. Lagrådet vill peka på bl.a. följande inadvertenser. Av varusmuggling fanns i 5 § varusmugglingslagen en oaktsamhetsform. Smuggling, vartill hänvisas i 18 § andra stycket i lagförslaget, är emellertid ett uppsåtligt brott. Den oaktsamma formen har i smugglingslagen en egen brottsbeteckning, nämligen olovlig införsel eller olovlig utförsel. Av legalitetsprincipen följer att hänvisningen till smuggling inte kan avse ett sådant brott. Något ansvar för gärningar som avses 18 § och som begåtts av oaktsamhet finns därför inte. Däremot föreskrivs ett oaktsamhetsansvar enligt 19 §. Hänvisningen till smuggling i 18 § avser uppenbarligen även den grova formen av smuggling och måste då antas innefatta också den ringa formen. Någon bestämmelse om ringa brott finns däremot inte i 19 §. Det får antas att det senare är genomtänkt och att brotten ansetts vara av sådan art att ingen gärning kan anses ringa, vilket i och för sig framstår som rimligt i fråga om uppsåtligt brott. När det gäller oaktsamma gärningar enligt 19 § avviker paragrafen i tre hänseenden från smugglingslagen. För ansvar enligt 7 § smugglingslagen krävs att oaktsamheten är grov. Det finns inte någon grov form av oaktsamhetsbrottet. Om den oaktsamma gärningen är ringa, inträder inte ansvar enligt smugglingslagen. Ingen av avvikelserna framstår som motiverad. I 18 § hänvisas till ”smuggling och försök till sådant brott”. Enligt smugglingslagen är även förberedelse och stämpling till grov smuggling straffbara. Detsamma är enligt förslaget fallet beträffande bl.a. gärningar enligt 19 §. Det är uppenbart att denna skillnad inte kan vara avsedd. Lagrådet utgår från att när överträdelser av lagen innefattar införsel eller utförsel av varor så skall Tullverket kunna ingripa. Frågan är vilka befogenheter Tullverket i så fall har. För att Tullverket skall få bedriva förundersökning och använda tvångsmedel enligt den föreslagna smugglingslagen vid tillämpning av andra lagar än smugglingslagen och narkotikastrafflagen krävs att lagen i fråga är uppräknad i 1 § tredje stycket smugglingslagen. Så är inte fallet i fråga om lagen om strategiska produkter och någon ändring föreslås inte nu. Det anförda gör det tveksamt om lagförslaget i fråga om bestämmelserna om straff m.m. är så berett att det kan läggas till grund för lagstiftning. I betraktande av att EG-förordningen träder i kraft den 28 i denna månad och förutsätter att sanktionsbestämmelser finns i svensk rätt bör emellertid särskilda ansträngningar göras för att rätta till brister i fråga om bestämmelserna om straff m.m. Lagrådet har följande synpunkter på bestämmelserna, att övervägas vid det fortsatta beredningsarbetet inom Regeringskansliet. 18 och 19 §§ Betydande lagtekniska vinster kan göras genom en samordning av de båda paragraferna. Om i lagtexten anges att det skall dömas till ansvar ”såsom för smuggling” kan det inte anses föreligga något hinder att använda ett sådant uttryck även i fall som avses i 19 §, trots att smuggling i sig endast avser varor. Än mindre föreligger ett sådant hinder, om hänvisningen till smugglingslagen utesluts. Hänvisningen till smugglingslagen i 18 § första stycket synes bara kunna avse överträdelser av föreskrifter som meddelats enligt 10 §. Hänvisningen har då närmast sin plats i sådana föreskrifter. Den är i vart fall överflödig eftersom smugglingslagen ändå gäller. Lagrådet förordar att stycket utgår. Oaktsamma gärningar bör behandlas i en särskild paragraf. Med beaktande även i övrigt av vad Lagrådet anfört i det föregående skulle paragraferna kunna ges följande lydelse: ”18 § Den som uppsåtligen utan tillstånd exporterar produkter med dubbla användningsområden som avses i artiklarna 3, 4.1-4.3 och 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, eller överför produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 21 i samma förordning, döms såsom för smuggling enligt 3 § första stycket lagen (2000:000) om straff för smuggling. Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som uppsåtligen genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2 b iii i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 utan tillstånd 1. exporterar programvara eller teknik som avses i artiklarna 3, 4.1-4.3 och 5.1 i samma förordning, eller 2. överför programvara eller teknik som avses i artikel 21 i samma förordning. Om brott enligt första eller andra stycket är att anse som grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse. 19 § Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 18 § första eller andra stycket döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar.” En annan möjlighet är att i 18 § första stycket direkt ange straffsatsen, utan brottsbeteckning och utan någon hänvisning till smugglingslagen: ” -:-:- döms till böter eller fängelse i högst två år”. Om en bestämmelse angående uppsåtligt ringa brott anses motiverad, bör den sättas in som ett tredje stycke i 18 §. 21 § Bestämmelsen kan lämpligen ges följande lydelse: ”För försök till brott enligt 18 § första eller andra stycket eller 20 § första stycket samt för försök, förberedelse och stämpling till grovt brott enligt 18 § tredje stycket eller 20 § andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.” 23 § Innan en bestämmelse som denna införs bör man göra klart för sig vilka gärningar som kan tänkas konkurrera. Ansvarsbestämmelsen i 22 § första stycket 1 kan uppenbarligen konkurrera med bestämmelsen om osant intygande i 15 kap. 11 § brottsbalken. I övrigt är det oklart vilka andra ansvarsbestämmelser som åsyftas. Lagrådet anser att bestämmelsen utan olägenhet kan utgå och vanliga straffrättliga konkurrensprinciper i stället tillämpas. Anses den skola vara kvar bör man åtminstone förebygga att någon brottsbalksbestämmelse med lindrig straffskala träder i stället för någon bestämmelse i förslaget med allvarliga påföljder. Därvid kan med visst mönster i 29 kap.11 § andra stycket miljöbalken bestämmelsen ges följande lydelse: ”Till ansvar enligt denna lag döms inte, om gärningen är belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken.” Förverkande Lagen synes böra innehålla bestämmelser om förverkande av åtminstone varor som exporterats eller överförts i strid med lagens bestämmelser. Detta kan ske genom en hänvisning till 16-18 §§ smugglingslagen. Lagrådet saknar dock underlag att bedöma vilka tillgångar eller värden en sådan hänvisning skall omfatta. Förundersökning och tvångsmedel Lagrådet saknar också underlag att bedöma i vilken utsträckning Tullverket skall få bedriva förundersökning och använda tvångsmedel enligt den föreslagna smugglingslagen vid överträdelser av förevarande lag. En lagteknisk samordning kan ske genom att lagen inordnas i 1 § tredje stycket smugglingslagen, i förekommande fall med undantag för överträdelser som inte avser befattning med varor. 25 § Endast sådana typer av beslut som anges i första stycket är överklagbara. Andra slags förvaltningsbeslut enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller enligt denna lag får inte överklagas. Den sistnämnda bestämmelsen medför bl.a. att ett beslut om vägrat tillstånd inte kan hänskjutas till allmän förvaltningsdomstols prövning. Paragrafen motsvarar i sak 29 § lagen om strategiska produkter. Vid sin granskning av den sistnämnda paragrafen ifrågasatte Lagrådet om inte en möjlighet borde öppnas för överklagande av beslut att vägra tillstånd. Se prop. 1997/98:68 s. 66. Huruvida den enskilde skall anses ha rätt att överklaga ett beslut om vägrat tillstånd är främst förknippat med frågan huruvida saken kan anses angå hans civila rättigheter eller skyldigheter enligt art. 6 i Europakonventionen. I ett beslut av den 27 juni 2000 (Ankarcrona mot Sverige, 35178/97) har den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) uttalat sig i frågan vad gäller vägrat tillstånd enligt lagen om krigsmateriel. Domstolen skiljer mellan det fall att en rättighet är relaterad till kriterier i en lag och det fall att ett beviljande av en förmån beror av en diskretionär prövning utan att någon egentlig rättighet är erkänd i lagen. Vidare uttalar domstolen: The 1992 Act [här avses lagen om krigsmateriel] contains no such applicable criteria, but leaves it entirely to the discretion of the Inspectorate, and previously the Government, to decide, in the light of an assessment of national security policies and current regional and global security situations, whether a permit shall be granted or not. In no way is the situation or needs of the applicant in question decisive to the outcome of this evaluation. On the contrary, no regard at all is paid to such circumstances. In view of the above considerations, the Court concludes that, whether or not the impugned proceedings involved a ”dispute” for the purposes of Article 6 § 1, the claims asserted by the applicant did not in any event concern a ”right” which could arguably be said to be recognised under the law of Sweden. This being so, Article 6 § 1 of the Convention was not applicable to the impugned proceedings and has therefore not been violated in relation to the applicant. Rättsförhållandena i den föreslagna lagen är likartade med dem i lagen om krigsmateriel. Av Europadomstolens ovan behandlade beslut torde den slutsatsen kunna dragas att bestämmelsen i sista stycket, varigenom möjligheten till domstolsprövning av avslagsbeslut skärs av, inte står i strid med art. 6 i Europakonventionen. Om möjligheten till domstolsprövning ändå bör finnas är således i princip en inhemsk rättsfråga. Den omständigheten att de bedömningar som föregår ett avslag på en tillståndsansökan väsentligen är av politisk art talar, enligt Lagrådets mening, för att domstol inte bör befatta sig med mål av denna art. Situationen är en annan beträffande beslut om återkallelse av tillstånd. I den föreslagna lagens 11 § anges – låt vara inte med någon högre precision – de grunder efter vilka återkallelse kan ske. Det finns därför skäl för att tillståndsmyndighetens återkallelsebeslut skall kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, vilket också kommer till uttryck genom en regel i första stycket av förevarande paragraf. Sistnämnda regel undantar emellertid regeringens återkallelsebeslut, som alltså inte skulle kunna underkastas någon domstolsprövning. Lagrådet anser av flera skäl att detta inte är acceptabelt. Enligt 4 § i förslaget prövas frågor om tillstånd av Inspektionen för strategiska produkter eller av den myndighet som regeringen bestämmer. I andra stycket sägs att en myndighet med eget yttrande skall lämna över ett ärende till regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt. Detta skulle medföra att sökandens rätt till domstolsprövning blev beroende av om myndigheten själv prövade ansökan eller om denna överlämnades till regeringen. Till yttermera visso skulle domstolsvägen vara stängd just beträffande de principiellt viktiga ärendena. Vidare kommer Regeringsrätten, när återkallelsefrågan kan hänskjutas till förvaltningsdomstols prövning, att bli högsta prejudikatinstans på området. Om vissa ärenden skall prövas slutligt av regeringen, kan det uppkomma en konkurrens mellan två högsta instanser som båda är berättigade att besluta i principfrågor. Från rättslig synpunkt är den tyngsta invändningen dock att art. 6 i Europakonventionen sannolikt omfattar frågor om återkallelse av tillstånd enligt lagen. I detta hänseende innehåller lagen särskilda kriterier, en omständighet som Europadomstolen tycks fästa särskilt avseende vid enligt det ovan anmärkta rättsfallet. Det förhåller sig också så att den enskilde redan förvärvat en rättighet i form av ett tillstånd och att frågan nu gäller om detta kan dras in med stöd av uttryckliga lagregler. Allt tycks tyda på att denna fråga angår en civil rättighet enligt art. 6. Vad ovan sagts innebär att även regeringens återkallelsebeslut bör kunna klandras vid förvaltningsdomstol. Det rättsmedel som bör komma ifråga är ansökan om rättsprövning. Detta medför att en justering i förslaget till lag om ändring i lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut blir nödvändig, vilket Lagrådet återkommer till nedan. Det kan i sammanhanget nämnas att regeringens återkallelsebeslut enligt lagen om krigsmateriel kan angripas medelst ansökan om rättsprövning. Övergångsbestämmelserna I andra stycket av artikel 23 (felnumrerad i den svenska texten) i EG- förordningen föreskrivs att de ansökningar som lämnas in innan förordningen träder i kraft skall fortsätta att omfattas av de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 3381/94. Bestämmelsen gäller som svensk lag och får inte transformeras. Den föreslagna övergångsbestämmelsen under punkten 2 synes stå i viss motsättning till föreskriften i EG-förordningen. Lagrådet förordar att den utgår. Det får bli en tolkningsfråga om någon skall anses ha eller inte ha ett tillstånd som gäller enligt den föreslagna lagen. Förslaget till lag om ändring i lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut 2 § Med hänsyn till vad ovan anförts om behovet av en möjlighet att underkasta regeringens återkallelsebeslut rättsprövning föreslår Lagrådet att punkten 10 ges följande lydelse: ”10. andra beslut enligt lagen (0000:00) om kontroll av produkter med dubbla använd- ningsområden och av tekniskt bistånd än regeringens beslut som avser återkallelse av tillstånd.” Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 2000 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm Föredragande: Pagrotsky Regeringen beslutar proposition 2000/01:9 Exportkontroll m.m. av produkter med dubbla användningsområden. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp- häver eller upprepar ett normgivnings- bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG- regler Lag (0000:000) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd 4, 5, 6, 7, 9, 10, 12, 13, 15 §§ 32000R1334 EGT L 159, 30.6.2000, s. 1 (Celex 32000R1334). Senaste lydelse 1998:398. Senaste lydelse 1998:399. Senaste lydelse 2000:266. Senaste lydelse 2000:264. EGT nr L 159,30.06.2000, s. 00 (Celex 32000R1334) EGT nr L 159, 30.06.2000, s. 1 (Celex 32000R1334). Senaste lydelse 1998:398. Senaste lydelse 1998:399. Senaste lydelse 2000:266. Senaste lydelse 2000:264. Prop. 2000/2001:9 3 1 Prop. 2000/2001:9 Bilaga 1 Prop. 2000/2001:9 Bilaga 2 Prop. 2000/2001:9 Bilaga 3 Prop. 2000/2001:9 Bilaga 5 286 Prop. 2000/2001:9 Bilaga 4 287 Prop. 2000/2001:9 Bilaga 5 Prop. 2000/2001:9 Bilaga 5 Prop. 2000/01:9 294 Prop. 2000/2001:9 Prop. 2000/2001:9 134 295