Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2000/01:38 Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling Skr. 2000/01:38 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 26 oktober 2000 Göran Persson Kjell Larsson (Miljödepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av hur arbetet med strategier och åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling fortskrider i Sverige, inom EU och internationellt. Skrivelsen är en uppföljning av de åtgärdsprogram som redovisades i regeringens skrivelse Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (skr. 1999/2000:13). För varje departements verksamhetsområde beskrivs vilka åtgärder som är genomförda och vilka aktiviteter som pågår. I skrivelsen lämnas också en lägesredovisning för de lokala investerings-programmen. Med tanke på det annalkande svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen, lyfts i årets skrivelse fram arbetet inom EU och det internationella miljöarbetet. Innehållsförteckning 1 Ärendet 4 2 En hållbar utveckling 5 2.1 Ekologisk hållbarhet 5 2.2 Strategier för en förbättrad miljö och en hållbar utveckling 7 3 Regeringens arbete med ekologisk hållbarhet 11 3.1 Utvecklingen inom den offentliga sektorn 11 3.1.1 Sektorsansvar 11 3.1.2 Miljökvalitetsmål 12 3.1.3 Miljöbalken 13 3.1.4 Miljöledningssystem 14 3.1.5 Offentlig upphandling 14 3.2 Näringsliv, arbetsmarknad, konsumtion och regional utveckling 15 3.2.1 Näringsliv och arbetsmarknad 15 3.2.2 Energipolitiken 18 3.2.3 Konsumenterna och miljön 19 3.2.4 Turism 20 3.2.5 Regional utjämning och utveckling och regionala tillväxtavtal 21 3.3 Ekonomiska styrmedel 23 3.3.1 Miljöskatter 23 3.3.2 Miljöräkenskaper 24 3.3.3 Samband mellan tillväxt och miljö 25 3.4 Kultur, delaktighet och kunskap 25 3.4.1 Kultur 25 3.4.2 Delaktighet och miljö 26 3.4.3 Utbildning 26 3.5 Naturresurser och naturvård 28 3.5.1 Areella näringar och odlingslandskapet 28 3.5.2 Natur- och kulturvård 29 3.5.3 Hushållning med naturresurser 30 3.6 Miljö och hälsa 30 3.6.1 Människan och miljön 30 3.6.2 Kemikaliepolitiken 31 3.6.3 Förorenade områden 31 3.7 Samhällsplanering, byggande och transporter 32 3.7.1 Samhällsplanering 33 3.7.2 Habitat och Agenda 21 34 3.7.3 Byggande 36 3.7.4 Transporter 36 3.8 Forskning 38 3.8.1 Prioriteringar för miljö och hållbar utveckling 39 3.8.2 Ny forskningsorganisation 40 3.9 Internationellt samarbete 41 3.9.1 Förenta nationerna 41 3.9.2 OECD 42 3.9.3 Europa utom EU 43 3.9.4 Västerhavet, Arktis- och Barentssamarbetet 43 3.9.5 Östersjöregionen 44 3.9.6 Norden 46 3.9.7 Världshandelsorganisationen 47 3.9.8 Samarbete med Asien 47 3.10 Europeiska unionens arbete för hållbar utveckling och integrering av miljö 49 3.10.1 Samarbetet inom EU 49 3.10.2 Sektorsintegrationen ("Cardiffprocessen") 50 4 Åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling inom olika departements verksamhetsområden 54 4.1 Justitiedepartementet 54 4.2 Utrikesdepartementet 59 4.3 Försvarsdepartementet 64 4.4 Socialdepartementet 70 4.5 Finansdepartementet 75 4.6 Utbildningsdepartementet 81 4.7 Jordbruksdepartementet 86 4.8 Kulturdepartementet 92 4.9 Näringsdepartementet 97 4.10 Miljödepartementet 116 5 Lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet 135 5.1 1998, 1999 och 2000 års stöd till lokala investeringsprogram 135 5.1.1 Samlade miljöeffekter 136 5.1.2 Fördelning på åtgärdstyper 136 5.1.3 Fördelningen av bidrag på huvudmän 139 5.2 Fortsatta insatser 140 5.2.1 Förändringar inför ansökningarna för perioden 2001-2003 140 5.2.2 Stöd till kommunerna 140 5.2.3 Uppföljning och utvärdering 141 5.3 Stöd till den europeiska bomässan Bo01 142 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 2000................................................... 143 1 Ärendet Regeringen redovisar numera årligen för riksdagen hur arbetet med att nå en ekologiskt hållbar utveckling fortskrider. Därigenom får riksdagen kontinuerlig information om vad som har hänt inom de olika departementens verksamhetsområden. Redovisningarna görs i anslutning till budgetpropositionen och de innehåller en sammanställning av vad vidtagna åtgärder har haft för effekter på omställningsarbetet. Redovisningen innehåller också nya åtgärder som följer av förslag som regeringen presenterat i propositioner som lagts under året eller i samband med andra beslut. Regeringens utgångspunkt för arbetet med att ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet har varit det åtgärdsprogram som 1997 redovisades i skrivelsen Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13). Detta program innehöll 93 åtgärdspunkter fördelade på de dåvarande tretton departementen inom Regeringskansliet. I 1998 års skrivelse Hållbara Sverige - uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (skr. 1998/99:5) gavs en första redovisning av hur långt arbetet hade kommit inom de viktigaste politikområdena och vilka nya politikområden eller förslag som tillkommit. Skrivelsen byggde i stora delar på Hållbara Sverige - Lägesrapport 1998 som Delegationen för en ekologiskt hållbar utveckling redovisade i augusti 1998. Regeringen har 1999 återigen redovisat utvecklingen i rapporten Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (skr. 1999/2000:13). Årets skrivelse följer i stort tidigare upplägg. Regeringen väljer dock att i år, med tanke på det annalkande svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen, lyfta fram arbetet inom EU och det internationella miljöarbetet. 2 En hållbar utveckling Målet om en hållbar samhällsutveckling omfattar ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter. Dessa tre aspekter är beroende av varandra och måste vägas samman på ett balanserat sätt för att målet om en hållbar utveckling skall uppnås. Det innebär att miljöpolitiken måste ses som nära sammankopplad med den ekonomiska och sociala utvecklingen. I begreppet ekologisk hållbarhet betonas särskilt den ekologiska dimensionen av hållbar utveckling. Ytterst handlar det om att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer goda framtidsutsikter och en god livskvalitet. I miljöbalkens första paragraf slås fast att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar att förvalta naturen väl. En förutsättning för att detta arbete skall bli framgångsrikt är ett brett deltagande från samhällets alla aktörer. Kunskap om de ekologiska villkoren för samhällets utveckling blir därmed av stor betydelse. Centrala aspekter för medborgarnas deltagande är möjligheter till insyn, dialog och påverkan. Miljöhänsyn och resurshushållning måste integreras i beslutsfattandet inom alla verksamheter och sektorer i samhället. Samtidigt måste sektorstänkandet begränsas till förmån för en helhetssyn på samhällets utveckling. Detta kräver ett vidgat perspektiv där såväl ekologiska som ekonomiska och sociala aspekter integreras i beslutsprocesser inom myndigheter, företag och organisationer. Nationellt och internationellt arbete med att utveckla strategier för hållbar utveckling pågår. En EU-strategi för hållbar utveckling skall antas vid toppmötet i Göteborg i juni 2001. 2.1 Ekologisk hållbarhet Regeringen har i flera regeringsförklaringar under de senaste åren uttalat att arbetet med att ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet skall fortsätta och påskyndas. Sverige skall vara ett föregångsland i denna strävan mot en ekologiskt hållbar utveckling. I höstens regerings-förklaring framhålls att miljöfrågorna skall prioriteras under det kommande svenska ordförandeskapet våren 2001. Det gäller inte minst klimatfrågorna och kemikaliepolitiken. Miljömålen Målet är att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. För att säkerställa framtida generationers möjligheter till god livsmiljö och välfärd har regeringen ställt upp tre mål för ekologisk hållbarhet: skyddet av miljön, en effektiv användning av resurser och en hållbar försörjning. Skyddet av miljön innebär att utsläppen av föroreningar inte skall skada människors hälsa eller överskrida naturens förmåga att ta emot eller bryta ner dem. Effektiv användning innebär att utnyttjandet av energi och andra naturresurser skall bli effektivare än i dag och i allt större omfattning vila på förnybara resurser. Hållbar försörjning innebär att ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga skall säkras. Dessa övergripande mål finns utförligt redovisade i 1998 års skrivelse till riksdagen (skr. 1998/99:5). I regeringens proposition Svenska miljömål - Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) vidareutvecklas och preciseras det inledda arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. Riksdagen har i april 1999 fastställt femton nya nationella miljökvalitetsmål (bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Miljökvalitetsmålen preciserar de framtida tillstånd i miljön som eftersträvas. Förhållanden som rör människors hälsa, den biologiska mångfalden, kulturmiljön och naturen står i centrum. Utsläpp av skadliga ämnen skall minskas till de nivåer som bestäms av vad människan och naturen långsiktigt tål. Målen anger också natur- och kulturlandskap med särskilda miljövärden som skall skyddas och bevaras samtidigt som produktionsförmågan upprätthålls och utvecklas. Inriktningen är att målen skall nås inom en generation. Det övergripande generationsmålet och den nya strukturen för miljömålen innebär ett helt nytt sätt att arbeta inom miljöpolitiken. De femton fastställda målen omfattar: 1) Frisk luft, 2) Grundvatten av god kvalitet, 3) Levande sjöar och vattendrag, 4) Myllrande våtmarker, 5) Hav i balans samt levande kust och skärgård, 6) Ingen övergödning, 7) Bara naturlig försurning, 8) Levande skogar, 9) Ett rikt odlings-landskap, 10) Storslagen fjällmiljö, 11) God bebyggd miljö, 12) Giftfri miljö, 13) Säker strålmiljö, 14) Skyddande ozonskikt och 15) Begränsad klimatpåverkan. Målen beskrivs närmare i miljöpropositionen (prop. 1997/98:145). Under de senaste två åren har arbetet med att vidareutveckla dessa mål, samt att utarbeta delmål och handlingsstrategier pågått. Ett 20-tal myndigheter redovisade sina förslag till regeringen den 1 oktober 1999. En parlamentarisk kommitté, Miljömålskommittén (M 1998:07), har i juni 2000 redovisat en samlad översyn av vilka delmål som behövs för att miljökvalitetsmålen skall kunna nås inom en generation (dir. 1998:45). Kommitténs betänkande Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU 2000:52) har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet. Sektorsansvar och miljöledning För att nå målet om ekologiskt hållbarhet krävs en rad olika insatser inom olika sektorer och på olika nivåer i samhället. Under det senaste decenniet har de olika sektorernas och sektorsmyndigheternas ansvar för miljön betonats. Riksdagen har också slagit fast principen om sektorernas miljöansvar. Varje samhällssektor skall ta sin del av ansvaret för att genomföra de åtgärder som behövs för att miljökvalitetsmålen skall nås. Det innebär att företag och myndigheter måste se miljöhänsyn som en integrerad del av verksamheten. Genom riksdagens beslut med anledning av miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) har de statliga myndigheternas sektorsansvar ytterligare förstärkts. Sektorsansvaret måste samtidigt utvecklas och bli tydligare. Sektorsansvaret måste också kombineras med en helhetssyn på hållbar utveckling samt en förbättrad samordning mellan olika sektorer och politikområden. Miljöledning är ett hjälpmedel för att skapa ett helhetstänkande kring miljöfrågor i verksamheten. Miljöledning inom statsförvaltningen bygger på samma principer som tillämpas inom näringslivet. Det handlar om att bygga upp ett systematiserat miljöarbete med tydliga riktlinjer och mål, tydliga ansvarsförhållanden samt rutiner för uppföljning och redovisning. Även Regeringskansliet har beslutat att på ett mer genomgripande sätt integrera miljöhänsyn och resurshushållning i sin egen verksamhet genom att införa miljöledningssystem. Uppföljning I den nya strukturen för miljökvalitetsmål ligger att de skall vara enkla att tillämpa och följas upp. De nationella målen skall utgöra en grund för regionala och lokala miljömål. Ett hjälpmedel för uppföljning är bl.a. de "gröna nyckeltal", indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling, som Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) tagit fram. En del av nyckeltalen indikerar hushållens, företagens och den offentliga sektorns omställning till ekologisk hållbarhet. Nyckeltalen kan ses som ett steg att spegla andra dimensioner av samhällsutvecklingen än den ekonomiska. Den årliga skrivelsen Hållbara Sverige, där regeringen redovisar för riksdagen hur arbetet med en omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle fortskrider, är ytterligare ett exempel på uppföljning. Skrivelsen används även i många andra sammanhang, bl.a. av myndigheter och som undervisningsmaterial i skolor. Härigenom får förutom riksdagen även andra intresserade inblick i statens direkta åtgärder för att stödja arbetet med att nå målet om en ekologiskt hållbar utveckling. Genom att skrivelsen även publiceras på engelska når den en internationell läsekrets, inte minst inom EU, med information om framstegen i det svenska arbetet för en hållbar samhällsutveckling. 2.2 Strategier för en förbättrad miljö och en hållbar utveckling Precisering av miljömål, integration av miljöfrågor i olika verksamheter, sektorsansvar, miljöledning samt uppföljning är viktiga element i arbetet med att nå ett hållbart samhälle. Miljöbalken, som innebär en samordnad och skärpt miljölagstiftning, liksom väl avvägda ekonomiska styrmedel utgör andra viktiga delar i en effektiv miljöpolitik. Arbetet med att utveckla mer konkreta internationella och nationella strategier för hållbar utveckling har påbörjats. I det följande ges en kortfattad översikt över de strategier och program inom området miljö och hållbar utveckling som skall utarbetas under den närmaste tiden. EU:s krav på integration av miljö och hållbar utveckling Sektorsstrategierna för integrering av miljö är en central del i EU:s arbete för hållbar utveckling. Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, betonar målet om en hållbar utveckling. Begreppet hållbar utveckling har skrivits in i ingressen till Fördraget om Europeiska unionen. Dessutom skall enligt artikel 6 i EG-fördraget miljökraven integreras med EU:s politikområden och verksamhet. Sverige har varit pådrivande i arbetet med att integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling i all EU-politik. Arbetet med sektorsintegration, den s.k. Cardiffprocessen, kan härledas till Riokonferensens slutsatser 1992. Arbetet påbörjades i och med Europeiska rådets toppmöte i Cardiff i juni 1998 där några av EU:s olika sektorsråd uppmanades att utarbeta strategier för att integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling inom sina verksamhetsområden. Senare har fler sektorsråd tillkommit. De olika sektorerna som arbetar med integrationsstrategier är transport, energi, jordbruk, inre marknaden, industri, biståndsfrågor, ekonomiska frågor, fiskefrågor och utrikesfrågor. Transport- och energifrågor samt klimatförändringar uppmärksammas särskilt i sektorsstrategierna. Cardiffmötet beslutade vidare att miljöbedömningar skall genomföras före alla större beslut. Kommissionen har de senaste åren arbetat vidare med att ta fram anvisningar och verktyg för hur sådana strategiska miljöbedömningar kan utföras. Vidare slutförhandlas under hösten 2000 i ministerrådet ett förslag till EG-direktiv för strategisk miljöbedömning (Strategic Environmental Assessment, SEA). Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december 1999 beslutades att en större översyn av sektorsintegrationen skall göras vid toppmötet i Göteborg i juni 2001. Inför Göteborgsmötet skall samtliga berörda rådskonstellationer ha färdigställt och påbörjat genomförandet av sina respektive strategier. Strategiernas inriktning skall relatera till den övergripande hållbarhetsstrategin. Kommissionen har tidigare i en utvärdering bl.a. pekat på behovet av tidtabeller och tydligare sektoriella mål för strategierna. Sektorsindikatorer för uppföljning bör tas fram. EU:s sjätte miljöhandlingsprogram Kommissionen utarbetar för närvarande ett förslag till ett nytt, sjätte handlingsprogram för miljön. Miljöhandlingsprogrammet kan sägas bli en "konkretisering" av miljödimensionen i EU:s strategi för hållbar utveckling. Miljöhandlingsprogrammet skall omfatta både miljömål, nya instrument och vägledning för de olika sektorerna. Kommissionens förslag till miljöhandlingsprogram förväntas bli färdigt under hösten 2000. Sverige avser, som ordförandeland, att aktivt driva arbetet med den slutliga utformningen av miljöhandlingsprogrammet under våren 2001. EU:s strategi för hållbar utveckling Vid mötet i Helsingfors beslutades dessutom att toppmötet i Göteborg skall anta en EU-strategi för hållbar utveckling. Strategin skall omfatta ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. Kommissionen, i nära samarbete med Sverige, arbetar för närvarande med att ta fram en sådan strategi. EU-strategin skall ange ramen och bli det övergripande styrinstrumentet för det fortsatta arbetet med hållbar utveckling. EU:s strategi för hållbar utveckling skall samtidigt bli en del av unionens bidrag till den internationella översynen av Agenda 21-arbetet år 2002 (Rio +10). Sektorsstrategierna för miljöintegration, miljöhandlingsprogrammet och den övergripande EU-strategin för hållbar utveckling kommer att bli centrala frågor under det svenska ordförandeskapet i EU. Samarbetet inom EU behandlas också i avsnitt 3.10. En svensk nationell strategi för hållbar utveckling Inför de kommande uppföljningsmötena inom FN förväntas Sverige, liksom alla andra nationer, presentera en strategi för hållbar utveckling. En lägesredovisning skall ske under våren 2001. Arbetet med att ställa samman erfarenheterna från regeringens hittillsvarande arbete med hållbarhetsfrågorna utgör en god grund för det fortsatta arbetet. Nordiska ministerrådets strategi för hållbar utveckling Nordiska ministerrådet har hösten 2000 presenterat arbetsdokumentet Bæredygtig udvikling - en ny kurs for Norden. Strategin är utarbetad efter statsministrarnas uppdrag till Nordiska ministerrådet att utarbeta en tvärsektoriellt förankrad strategi för hållbar utveckling i Norden och dess närområden. Den nordiska strategin omfattar även de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland. Strategin omfattar områden där Norden har gemensamma intressen och särskilt goda förutsättningar att bidra till en hållbar utveckling och där det nordiska samarbetet skapar ett särskilt mervärde. Strategin innehåller mål och åtgärder för perioden 2001-2004 samt långsiktiga mål fram till 2020. Cardiffstrategierna för miljöintegrering anges vara en viktig modell. Den nordiska strategin fokuseras i inledningsskedet endast på sex sektorer: energi, transport, lantbruk, näringsliv, fiske och skogsbruk. Utöver de sex nämnda sektorerna behandlas i strategin fem tvärsektoriella insatsområden: klimat, biologisk mångfald, havet, kemikalier och livsmedelssäkerhet. I strategin behandlas också särskilt relevanta styrmedel för genomförandet av en hållbar utveckling, såsom allmänhetens deltagande, det lokala Agenda 21 arbetet, kunskapsunderlag och resurseffektivitet. Strategin identifierar även behovet av att utveckla indikatorer i syfte att värdera genomförandet av strategins mål och insatser. I rapporten framhålls att den presenterade strategin är ett första steg där det ekologiska perspektivet dominerar. De ekonomiska och social aspekterna skall utvecklas i det fortsatta arbetet med den nordiska strategin för hållbar utveckling. Som andra viktiga områden för fortsatt arbete nämns turism, utveckling, stads- och bebyggelsesektorn, den finansiella sektorn m.fl. Strategin anger att de berörda sektorerna i Nordiska ministerrådet skall följa upp strategin inom ramen för sektorernas handlingsprogram och strategier samt inom ramen för det kommande handlingsprogrammet för det nordiska miljösamarbetet 2001-2004. Huvudansvaret för uppföljningen kommer att åvila de nordiska länderna, men strategin innebär också nya uppgifter och utmaningar för Nordiska ministerrådet. Strategin kommer att överlämnas i form av ett Ministerrådsförslag, till Nordiska rådet för behandling i april 2001. Strategin beräknas, med förbehåll för Nordiska rådets behandling, godkännas av statsministrarna och träda i kraft den 1 januari 2001. OECD:s hållbarhetsstrategi och miljöstrategi Hållbar utveckling drivs som ett sektorsövergripande projekt i OECD och har fått stöd av OECD:s miljökommitté. Projektet skall rapporteras i samband med OECD:s finansministermöte och en hållbarhetsstrategi skall antas på ett gemensamt möte mellan miljö- och finansministrarna i maj 2001. Jämsides med detta projekt pågår inom OECD:s miljökommitté ett arbete med att utforma en miljöstrategi för de kommande 10 åren och en miljörapport i ett 20-årsperspektiv. Dessa kommer att läggas fram för beslut vid miljöministrarnas möte i maj 2001. Rio +10, Habitat och Istanbul +5 Rio +10 är benämningen på FN:s generalförsamlings möte år 2002 som är en tioårsuppföljning av vad som åstadkommits efter konferensen i Rio de Janeiro 1992. FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD 8) har bl.a. rekommenderat att uppföljningsmötet 2002 bör hållas på högsta politiska nivå. Det innebär att nationella och regionala förberedelser är viktiga. Frågor som markanvändning, jordbruk, handel och investeringar har under 2000 behandlats särskilt. År 2001 skall bl.a. frågor kring energi, transporter och informationsspridning behandlas. FN:s generalförsamlings extramöte om uppföljningen av världs-konferensen om boendefrågor, den s.k. Habitatagendan som antogs i Istanbul 1996, skall äga rum i juni 2001. I FN:s boendekommission (UNCHS) har Sverige verkat aktivt för en samordning av genomförandet av Habitatagendan och Agenda 21. Sveriges ordförandeskap i EU första halvåret 2001 ställer ökade krav på aktivt deltagande i förberedelserna inför de stora internationella Habitat- och Agenda 21-konferenserna. 3 Regeringens arbete med ekologisk hållbarhet Sverige skall visa att det genom ett långsiktigt och systematiskt omställningsarbete går att finna lösningar där målen för ekologisk hållbarhet integreras i och samverkar med utvecklingen inom olika politikområden. Förändringsarbetet skall genomföras med insatser som samtidigt främjar tillväxt och därmed stärker ekonomi och sysselsättning. Staten skall vara en föregångare och ett föredöme i arbetet med att nå det ekologiskt hållbara samhället. I detta avsnitt ges en översikt över hur regeringens arbete med ekologiskt hållbar utveckling har bedrivits och avses fortsätta inom några viktiga områden. Det internationella samarbetet lyfts fram i slutet av avsnittet. Avsnittet i övrigt utgör en syntes av de två följande avsnitten som innehåller de departementsvisa åtgärdsprogrammen (avsnitt 4) och en lägesredovisning av de lokala investeringsprogrammen (avsnitt 5). 3.1 Utvecklingen inom den offentliga sektorn 3.1.1 Sektorsansvar Myndigheterna har ett betydande ansvar när det gäller att integrera miljöhänsyn inom sina verksamhetsområden. Genom en ändring i verksförordningen (1995:1322) har samtliga myndigheter fr.o.m. den 1 januari 1998 fått ett generellt ansvar för att beakta de krav som ställs på verksamheten när det gäller ekologiskt hållbar utveckling. Regeringen beslutade dessutom i augusti 1998 att ge 24 myndigheter ett särskilt sektorsansvar för arbetet för ekologisk hållbarhet. Det särskilda sektorsansvaret innebär att myndigheterna skall integrera miljöhänsyn och resurshushållning i sin verksamhet samt verka för att arbetet med att nå ekologisk hållbarhet förs framåt inom hela myndighetens sektor. När det är relevant skall myndigheterna verka för att beslutsfattande och åtgärder av olika slag bidrar till att de uppsatta målen för miljöpolitiken och ekologisk hållbarhet uppnås. De 24 myndigheterna som fått det särskilda ansvaret är Försvars-makten, Räddningsverket, Styrelsen för internationellt utvecklings-samarbete, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statens skolverk, Statens jordbruksverk, Fiskeriverket, Arbetsmarknadsverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Riks-antikvarieämbetet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Sveriges geologiska undersökning, Skogsvårdsorganisationen, Kommers-kollegium, Statens energimyndighet, Boverket, Konsumentverket, Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket. Myndigheterna lämnade den 1 oktober 1999 till regeringen en första lägesredovisning som belyser hur myndigheterna definierat sin roll, arbetets omfattning, eventuella hinder och hur arbetet med ekologisk hållbarhet kan integreras i myndighetens verksamhet. Rapporternas omfång och innehåll är varierande. Sammanfattningsvis kan sägas att de flesta har påbörjat arbetet inom sina respektive sektorer och uppfattar rollen positivt. Flera har kommit långt. Vidareutvecklingen av det särskilda sektorsansvaret övervägs för närvarande inom Regerings-kansliet. Det är särskilt viktigt att tydliggöra ansvaret, klargöra sambanden med andra utvecklingsprocesser i miljöpolitiken såsom miljökvalitetsmål och miljöledningssystem, utveckla ett stöd för myndigheterna samt att finna lämpliga verktyg/medel i arbetet. 3.1.2 Miljökvalitetsmål Det övergripande målet för miljöarbetet är att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Som tidigare nämnts godkände riksdagen våren 1999 förslagen om miljökvalitetsmål och riktlinjer för verksamheten på olika områden. En ny struktur för arbetet med miljömål har därmed antagits av riksdagen. Syftet med miljökvalitetsmålen är att beskriva vilken kvalitet eller vilket tillstånd i miljön, inklusive natur- och kulturresurserna, som krävs för att uppnå en ekologiskt hållbar utveckling. Miljökvalitetsmålen måste kompletteras med delmål och åtgärdsstrategier för miljöarbetet, om målen skall kunna nås inom en generation. Riksdagens beslut innebär en vidareutveckling och precisering av det inledda arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. Ett stort antal myndigheter har haft i uppdrag att ta fram delmål och förslag till åtgärder för att uppnå delmål och miljökvalitetsmål. Regeringen beslutade i maj 1998 att tillsätta en parlamentarisk kommitté, Miljömålskommittén (M 1998:07). Kommitténs uppdrag var att göra en samlad översyn av vilka delmål och åtgärdsstrategier som behövs för att de nationella miljökvalitetsmålen, med undantag för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan, skall kunna nås inom en generation. Myndigheternas ovan nämnda redovisningar utgjorde underlag för arbetet inom kommittén. Miljömålskommittén överlämnade den 7 juni 2000 betänkandet Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU 2000:52) till regeringen. I betänkandet redovisas förslag till delmål, åtgärdsstrategier, styrmedel och uppföljningssystem för att inom en generation uppnå de miljökvalitetsmål som riksdagen slagit fast. Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet. Det är regeringens avsikt att vid årsskiftet 2000/01 återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka delmål och åtgärder som behövs för att nå miljökvalitetsmålen. Vad gäller miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan, bemyndigade regeringen den 7 maj 1998 chefen för Miljödepartementet att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att presentera förslag till en samlad svensk strategi och åtgärdsprogram på klimatområdet. I april 2000 presenterade kommittén sitt betänkande Förslag till svensk klimatstrategi (SOU 2000:23). Kommittén föreslår bl.a. att målet för utsläpp av växthusgaser för Sverige, som ett medelvärde för perioden 2008-2012, skall vara 2 procent lägre än utsläppen 1990. Vidare föreslår kommittén att utsläppen år 2050, räknat som koldioxidekvivalenter, inte får överstiga 4,0-4,5 ton per år och capita. Dessa mål skall nås med en stor mängd åtgärder som hör till ett s.k. baspaket och som bör genomföras snarast. Om inte baspaketet visar sig tillräckligt föreslår kommittén att ett s.k. tilläggspaket genomförs, där ekonomiska styrmedel är en viktig komponent. Förslagen har remissbehandlats. Regeringen avser att i december lägga en första klimatproposition till riksdagen. Förhoppningen är att denna klimatproposition skall kunnas följas upp av en proposition hösten 2001 som föreslår en ratificering av Kyoto-protokollet. Uppföljning av miljökvalitetsmålen För att det skall vara möjligt att bedöma hur arbetet med att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle fortskrider behövs olika typer av uppföljning. Med utgångspunkt i de övergripande miljökvalitetsmålen pågår både på nationell och på lokal nivå ett omfattande arbete med att utveckla indikatorer som kan ge vägledning om utvecklingen går åt rätt håll. Basen för uppföljningen är den nationella och regionala miljö-övervakningen. Ansvarig för miljöövervakningen är Miljöövervaknings-nämnden som är utsedd av regeringen och knuten till Naturvårdsverket. På regeringens uppdrag har Naturvårdsverket och länsstyrelserna presenterat ett förslag till uppföljningssystem för miljökvalitetsmålen. Naturvårdsverket har i skrifterna de Facto (utgivna i maj 1998 och augusti 2000) redovisat en första översiktlig uppföljning av miljö-kvalitetsmålen. Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag utarbetat förslag till indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling, s.k. gröna nyckeltal. Tanken är, enligt beredningen, att de gröna nyckeltalen skall spegla viktiga miljöproblem. De mäter också strategiska förhållanden bakom miljöproblemen, exempelvis användningen av energi och kemikalier. En del av nyckeltalen speglar hushållens, företagens och den offentliga sektorns omställning till ekologisk hållbarhet. Nyckeltalen skall ge en överskådlig information som är lätt att förstå både för beslutsfattare och allmänhet samt ge en första uppfattning om utvecklingen går åt rätt håll i rimlig takt. Gröna nyckeltal presenterades i finansplanen till den ekonomiska vårpropositionen 1999 och i budgetpropositionen för 1999 och 2000. Nyckeltalen speglar de svenska bidragen till angelägna miljöproblem och utgör ett komplement till de ekonomiska nyckeltal som i övrigt redovisas i dessa propositioner. Utvecklingsarbete bedrivs också i Norden, inom EU, OECD och FN. Sverige deltar aktivt i detta arbete. 3.1.3 Miljöbalken Miljöbalken har en central roll i miljöarbetet. Balken innebär en anpassning av lagstiftningen till samhällsutvecklingen och de miljöproblem vi har idag. Genom miljöbalkens utformning med övergripande mål, allmänna hänsynsregler och nya verktyg, t.ex. miljökvalitetsnormer, skapas bättre förutsättningar att använda lagstiftningen som ett instrument att styra miljöarbetet mot de av riksdagen beslutade miljömålen. Vidare skall balken genom sitt breda tillämpningsområde bidra till att de beslut som fattas av myndigheter och enskilda främjar en hållbar utveckling. Miljöbalken kan tillämpas på alla verksamheter och åtgärder som inte är av försumbar betydelse för människors hälsa och för miljön. Regeringen beslutade den 22 december 1999 att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109). 3.1.4 Miljöledningssystem Miljöledningsarbetet inom statsförvaltningen utvecklas nu, såväl inom myndigheterna som inom Regeringskansliet. Miljöledning systematiserar miljöarbetet och ger det tydliga riktlinjer och mål genom bl.a. centrala styrdokument, klargjorda ansvarsförhållanden, rutiner för uppföljning samt redovisning av resultat. Miljöledningssystem har visat sig vara ett effektivt och väl fungerande verktyg för att integrera miljöhänsyn i verksamheten. I dag har 138 myndigheter regeringens uppdrag att införa miljöledningssystem och fler myndigheter kommer att få samma uppdrag inför 2001. Miljöeffekter av att införa miljöledningssystem är ännu svåra att bedöma. Flertalet myndigheter har genomfört en rad konkreta åtgärder, framför allt i den interna verksamheten, vilka direkt har medfört positiva miljöeffekter. Exempel på sådana åtgärder är minskad el- och pappersförbrukning, inköp av miljövänliga produkter och källsortering. Den stora utmaningen nu är att integrera miljöhänsyn och resurshushållning i alla relevanta beslut. Flera myndigheter, bl.a länsstyrelserna och Sida, har redan lyckats med detta i en rad beslut och i hanteringen av ärenden. Miljöledningssystem har i många fall dessutom medfört en effektivisering av verksamheterna - inte bara av miljöaktiviteterna - och skapat ett förbättrat samarbete inom myndigheter och mellan myndigheter. På sikt kan också en förbättrad organisation och väl utarbetade rutiner ge ekonomiska besparingar. Även Regeringskansliet har, som nämnts, börjat införa miljöledningssystem. Till en början har Regeringskansliet fokuserat på den interna administrativa verksamheten men kommer framöver att rikta in arbetet även på verksamhet som ger indirekta miljöeffekter dvs. besluts-processerna. Införande av miljöledningssystem i statsförvaltningen är en konkret tillämpning av Amsterdamfördraget, dvs. att integrera miljöhänsyn i olika politikområden. 3.1.5 Offentlig upphandling Miljökrav i samband med offentlig upphandling kan på ett effektivt sätt bidra till en hållbar utveckling. I regeringsförklaringen hösten 2000 uttalas att miljökrav skall ställas vid all offentlig upphandling. Genom att miljöanpassa den offentliga upphandlingen av varor och tjänster kan stora miljöeffekter uppnås dels inom den offentliga sektorn, dels genom det incitament det skapar för tillverkarna att miljöanpassa sina produkter. Miljöanpassad upphandling är ett viktigt instrument inom ramen för en miljöorienterad produktpolitik som regeringen nu initierar i syfte att minska negativ påverkan från produkter på människors hälsa eller på miljön (se avsnitt 3.2.1). För att underlätta för offentliga inköpare att miljöanpassa sin upphandling arbetar Delegationen för ekologiskt hållbar offentlig upphandling (M 1998:01) med att ta fram ett Internetbaserat verktyg som på frivillig basis kan användas inom hela den offentliga förvaltningen (dir. 2000:54). Delegationen skall senast den 1 november 2000 redovisa en analys av behovet och lämna ett förslag till en upphandlingspolicy som kan hjälpa myndigheter, kommuner och landsting att formulera en policy för ekologiskt hållbar upphandling inom ramen för såväl det svenska regelverket som EU:s regelverk för offentlig upphandling. 3.2 Näringsliv, arbetsmarknad, konsumtion och regional utveckling 3.2.1 Näringsliv och arbetsmarknad En viktig åtgärd för att uppnå ekologisk hållbarhet är att förebygga och minska produkters negativa påverkan på människors hälsa eller på miljön. Regeringen har i skrivelsen En miljöorienterad produktpolitik (skr.1999/2000:114) presenterat en strategi för det fortsatta arbetet med att formulera en miljöorienterad produktpolitik (Integrated Product Policy, IPP) på nationell nivå och för att medverka till en sådan politik inom EU och globalt. En av grundstenarna i den miljöorienterade produktpolitiken är att alla delar av den offentliga sektorn, näringslivet, ideella organisationer och enskilda medborgare skall medverka. Ansvaret för att förbättra miljön vilar på oss alla. Här ingår även ett ansvar för arbetsmiljön samt att hanteringen av produkter under hela livscykeln kan utföras på ett för arbetstagarna säkert sätt. Producenterna har stora möjligheter att begränsa produkters miljöpåverkan och gör redan nu betydande ansträngningar i denna riktning. Genom producenternas val av råvaror, kemikalier, tillverkningsprocesser, transporter, energianvändning etc. påverkas miljön inte bara i råvaru- och tillverkningsledet utan också under användningen och i avfallsledet. På sikt måste cirkulationen av icke förnybara resurser minska. Samhällsorganen är ansvariga för att skapa ett gynnsamt ramverk för näringslivets omställning till en ekologiskt hållbar utveckling. I skrivelsen presenteras exempel på verktyg som redan i dag används inom näringslivet för att minska negativ påverkan från produkter. Regeringens intention är att möjliggöra ett brett spektrum av effektiva och samordnade verktyg. Regeringen avser också att fortsätta den dialog med näringslivet och övriga aktörer som påbörjats för att det breda ansvarstagande som behövs skall komma till stånd. Ett exempel på kontakter mellan näringslivet och regeringen är Miljövårdsberedningens uppdrag att förbereda och inleda en dialog med delar av näringslivet om dess arbete med en hållbar utveckling. Syftet med dialogen är att driva på arbetet för en hållbar utveckling i vissa valda sektorer samt att ta fram underlag för politiska beslut och riktlinjer i miljöpolitiken. En annan viktig insats är Närings- och teknikutvecklingsverkets, NUTEK, arbete för att främja näringslivets egna miljöarbete, exempelvis genom införande av miljöledningssystem. Den arbetsgrupp, som 1998 bildades inom Arbetsmarknadsverket, AMV, för att utarbeta ett förslag till ett centralt program för AMV:s insatser för ett ekologiskt hållbart samhälle, avslutade sitt arbete sommaren 1999. AMV väntas under hösten 2000 besluta om en miljöpolicy, övergripande mål samt en handlingsplan för det fortsatta arbetet. Detta kommer att redovisas i samband med årsredovisningen våren 2001. En ny arbetsgrupp tillsattes under hösten som - i enlighet med regeringens beslut i december 1998 - fick i uppdrag att påbörja arbetet med miljöledningssystem. Ett första steg i arbetet med miljö-ledningssystem var den miljöutredning som redovisades i samband med årsredovisningen 2000. Arbetsgruppen har därefter fortsatt sitt arbete. Den lämnade under våren 2000 en rapport till verksledningen med förslag om det fortsatta arbetet med att införa miljöledning inom AMV. I december 1999 anordnade NUTEK, Naturvårdsverket och Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, i samverkan ett seminarium om miljö och sysselsättning. En slutsats från seminariet var att det finns en betydande utvecklingspotential för näringslivet på den s.k. miljödrivna marknaden. Nya produkter och system med höga miljöprestanda bedöms kunna bidra till näringslivets tillväxt och förnyelse och därmed nya sysselsättningstillfällen. Teknik- och produktutveckling Miljödriven teknik- och produktutveckling är viktiga faktorer för att uppnå förnyelse och miljöanpassad tillväxt. NUTEK medverkar i detta arbete genom övergripande initiativ, bl.a. genom utveckling av en "Ecoefficiency Strategy" för svenskt näringsliv samt programsatsningar inom områden där Sverige har komparativa fördelar. Det gäller t.ex. nya material (biofibrer, kompositer, biopolymerer) och produkter baserade på svenska förnybara råvaror (skogs- och jordbruksprodukter). NUTEK lämnar vidare stöd till småföretagens teknik- och kompetensförsörjning (metodik för miljöanpassad produktutveckling, miljöstyrning i små företag), generell teknik- och kompetensförsörjning till svensk industri (livscykelanalyser, IT för processtyrning och minskad materialåtgång vid givna kvalitetskrav) samt stöd till nya företag och produkter (såddfinansiering, företagsrådgivning och strategisk teknikutveckling). Staten medfinansierar, inom ramen för en större satsning på miljöanpassad produktutveckling, två ekodesignprojekt som syftar till att med hjälp av designinsatser utveckla mer miljövänliga produkter. Svensk fordonsindustri och svenska staten har på regeringens initiativ etablerat ett samverkansprogram som syftar till att både minska vägtrafikens negativa miljöpåverkan och skapa förutsättningar för en fortsatt konkurrenskraftig svensk fordonsindustri. Programmet skall löpa under perioden 2000-2005. Ett avtal mellan svenska staten och fordonstillverkarna om programmet undertecknades i april 2000. Industrin satsar 1 300 miljoner kronor under programperioden. Staten kommer att bidra med 500 miljoner kronor och programmet kommer därmed att disponera totalt 1 800 miljoner kronor. Programmet omfattar områden såsom avancerad förbränningsteknik, hybridfordon och bränslecellsteknik, viktreduktion samt kompetensförsörjning. Även universitet och forskningsinstitut samt underleverantörer avses medverka i programmet. NUTEK ansvarar tillsammans med Programrådet för Fordonsteknisk Forskning (PFF) för programmets genomförande. Då samverkansprogrammet fått kritik för att inte vara nog koordinerat med de svenska miljömålen kommer Naturvårdsverket att beredas möjlighet att föreslå förbättringar av programmet (prop. 2000/01:1, utg.omr. 22). Miljöteknikdelegationen, som inrättades i september 1996, har till uppgift att stimulera utveckling och marknadsintroduktion av miljöanpassade produkter, processer och teknik som syftar till en ekologiskt hållbar utveckling. Delegationens insatser skall leda till ökad konkurrenskraft för svenskt näringsliv och därmed ökad sysselsättning. En av delegationens huvuduppgifter är att finna och testa metoder för att underlätta och påskynda marknadsintroduktion av ny miljöanpassad teknik. Miljöteknikdelegationen fokuserar på efterfrågesidan. En stor del av arbetet ägnas åt att tillsammans med användare av olika produkter och tekniker formulera funktionskrav för miljöanpassade produkter för att på så sätt underlätta att innovationer och forskningsresultat omsätts till kommersiella produkter som motsvarar reella behov på marknaden. Miljöexport och internationella trender Miljöexport är ett exempel på hur exportframgångar kan vinnas på affärsmässiga grunder samtidigt som miljöförbättringar erhålls. Marknaden för renodlad miljöteknik är i dag beräknad till cirka 4 000 miljarder kronor och förväntas växa till cirka 6 000 miljarder kronor till år 2010. Av världsmarknaden finns 80 procent i OECD-länderna. Alla bedömningar tyder på en tillväxt med 5-20 procent om året. De svenska företagens andel av denna marknad är emellertid blygsam. Regeringen har här sett en möjlighet för Sverige att öka svensk export och samtidigt medverka till att en ökad global miljöförbättring kommer till stånd. Dessutom erhålls på sikt positiva utvecklingseffekter för utvecklingsländerna eftersom deras miljö avsevärt kan förbättras med modern teknik. En viktig delmarknad är offentlig upphandling och biståndsfinansierade miljöprojekt. Regeringen beslutade därför i september 1998 att anvisa 12 miljoner kronor till Sveriges exportråd för att genomföra ett treårigt program med syfte att främja export av miljöteknikrelaterade varor och tjänster i regionalpolitiskt prioriterade regioner i landet. Programmet är fokuserat på teknik och tjänster för rening av luft och vatten samt på avlopp och avfallshantering. Inom dessa branscher är många små och medelstora företag verksamma. Under år 2000 anvisade regeringen ytterligare 9 miljoner kronor till programmet. Genom nämnda program skapas bättre förutsättningar för samverkan mellan exempelvis tekniska konsulter och tillverkningsföretag. I sin helhet stärks nätverket i Sverige mellan företag, myndigheter, biståndsorgan, finansiärer och branschorganisationer. Satsningen ger en förstärkt nationell samverkan och profilering av svenskt kunnande inom miljöteknik vilket i större grad än tidigare möjliggör gemensamma svenska marknadsföringsinsatser på den internationella miljömarknaden. Vidare stärks möjligheten att skapa internationella allianser inom detta område. Dessa insatser kommer att fortsätta. Miljöteknikdelegationens uppdrag har för år 2000 utökats till att omfatta insatser som främjar ökad export av miljöanpassade varor och tjänster. Eftersom verksamhetsområdet är nytt för delegationen och endast skall pågå under ett år har insatserna inriktats mot att pröva olika metoder som kan underlätta små och medelstora miljöföretags internationalisering. Delegationens exportprojekt inriktas mot företag som erbjuder produkter och system som är effektiva ur ett hållbarhetsperspektiv. Dessa utgör en betydligt större andel än den renodlade miljö- och reningsteknikbranschen. Tillsammans med en rad aktörer runt om i Sverige hade delegationen sommaren 2000 startat närmare 20-talet projekt om miljöexport med någon av följande infallsvinklar på miljöanpassade varor och tjänster: kartlägga det svenska utbudet, analysera exportmarknader, skapa ett "kommunikationsfönster" och underlätta samverkan mellan företag. 3.2.2 Energipolitiken Målet för den svenska energipolitiken är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på konkurrenskraftiga villkor. Den skall skapa förutsättningar för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med liten negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Energipolitiken skall vidare bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energipolitiken skall också bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv energianvändning. Energin skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling av ny energiteknik. I miljöbalkens allmänna hänsynsregler slås fast att förnybara energikällor skall användas i första hand. Energipolitiken lades fast 1997 genom riksdagens beslut med anledning av propositionen En uthållig energiförsörjning (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Omställningen mot en långsiktigt hållbar energiförsörjning innebär bl.a. att kärnkraften skall ersättas genom effektivisering av elanvändningen, konvertering till nya energislag samt en miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik. Det energipolitiska program som beslutades samma år omfattar 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod. Programmets huvudinriktning är en kraftfull och långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Målet är att under de närmaste 10-15 åren utveckla kommersiellt lönsam teknik för el- och värmeproduktion från förnybara energikällor och för energieffektivisering. Statens energimyndighet ansvarar för genomförandet av huvuddelen av programmet. Arbetet med planeringsmål för vindkraften fortskrider. Med utgångspunkt i betänkandet Rätt plats för vindkraften (SOU 1999:75) har regeringen bl.a. uppdragit åt Statens energimyndighet att föreslå områden med särskild goda förutsättningar för vindkraftverk, både på land och till havs. Regeringen avser återkomma till riksdagen med förslag om ett lämpligt planeringsmål för vindkraften och vilka åtgärder som behövs för att möjliggöra att ett sådant planeringsmål uppfylls. Enligt riktlinjerna för energipolitiken skulle en reaktor i Barsebäcksverket ställas av före den 1 juli 1998. Regeringsrätten beslutade den 14 maj 1998 att inhibera regeringens beslut om avställning av den första reaktorn i avvaktan på ett rättsligt avgörande. Den 16 juni 1999 meddelade regeringsrätten att regeringens beslut skall stå fast. Den 30 november 1999 ställdes den första reaktorn av, efter det att ett preliminärt avtal om ersättning till kraftverkets ägare slutits mellan staten, Vattenfall AB och Sydkraft AB. De åtaganden som följer av avtalet har godkänts av riksdagen (prop. 1999/2000:63, bet. 1999/2000:NU11, rskr. 1999/2000:200). Den andra reaktorn i Barsebäck skulle enligt riktlinjerna för energipolitiken ställas av före den 1 juli 2001. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn i Barsebäck var att bortfallet av elproduktion kunde kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el. Det energipolitiska programmet innehåller därför åtgärder för att under en femårsperiod stimulera användningen av förnybara energislag och effektivare energianvändning. Regeringen har i september 2000 i skrivelsen Den fortsatta omställningen av energisystemet m.m. (skr. 2000/01:15) bedömt att riksdagens villkor för en stängning av Barsebäck 2 före juli 2001 inte är uppfyllda. Barsebäcksverkets andra reaktor stängs så snart dessa villkor är uppfyllda. Regeringens bedömning är att villkoren för stängning bör stå fast och att stängningen kan genomföras efter det att erforderliga åtgärder har fått genomslag. Regeringen bedömer att detta blir fallet senast före utgången av 2003. En ytterligare prövning av om villkoren är uppfyllda skall göras hösten 2001 i anslutning till budgetpropositionen för 2002. 3.2.3 Konsumenterna och miljön Genom att ställa krav och välja varor som ur miljösynpunkt är bättre än andra i övrigt likvärdiga produkter eller genom att avstå från viss typ av konsumtion kan konsumenterna bidra till en bättre miljö. Studier som redovisats av bl.a. Naturvårdsverket visar att hushållen sammantaget ger upphov till nära hälften av de miljöskadliga utsläppen i Sverige. Det är hushållens konsumtion av varor och tjänster inom områdena transporter, livsmedel och boende som utgör den största miljöbelastningen. Regeringen avser att verka för att konsumenterna ges goda förutsättningar för och stimuleras att agera miljöanpassat bl.a. inom ramen för en miljöorienterad produktpolitik. Ett av de konsument-politiska målen är att åstadkomma konsumtions- och produktionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. En förutsättning för att konsumenterna skall kunna agera miljöanpassat är att det finns lättillgänglig och korrekt information. Ett viktigt medel för att förmedla information till konsumenterna om olika produkters miljöbelastning är miljömärkning. Information om hur en vara skall tas om hand när den tjänat ut är också relevant eftersom hushållen har en central roll i kretsloppsarbetet genom den möjlighet till källsortering som producenter och kommuner tillhandahåller. I mars 1999 gav regeringen Konsumentverket i uppdrag att inrätta en webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation i syfte att underlätta för hushållen att ta ett ökat miljöansvar. Webbplatsen kommer att göras tillgänglig under hösten 2000. Regeringen tog under 1999 initiativ till en informations- och insamlingskampanj om hushållens farliga avfall. Målet med kampanjen, som genomfördes av kommunerna i maj 2000, var att öka allmänhetens kunskap om farligt avfall och farliga ämnen i varor. 3.2.4 Turism Globalt sett beräknas turistnäringens expansion de närmaste åren bli större än flertalet andra näringars. Den svenska turistnäringens andel av BNP har under perioden 1995-1998 ökat från 2,5 procent till 2,8 procent. Den totala konsumtionen har under perioden ökat från 106 till 124,5 miljarder kronor, eller med 17,5 procent. Sysselsättningen i turist-näringen ökade under samma period från 97 500 till 108 700 helårsverken. Dagens turister efterfrågar i högre grad än tidigare aktiviteter som kan påverka den fysiska, ekologiska och sociala omgivningen. Detta medför både för- och nackdelar. Å ena sidan ger efterfrågan på sådana upplevelser en möjlighet för entreprenörer att skapa produkter som efterfrågas och därmed ökad sysselsättning. Å andra sidan kan turismen bli ett ökat hot mot fauna, flora, landskap och känsliga kulturvärden. I förlängningen kan ett överutnyttjande hota själva grunden för näringen. Den svenska naturens kvaliteter är en grundläggande resurs för att utveckla turismen i Sverige. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter att denna resurs nyttjas med hänsyn tagen till kulturvärden, biologisk mångfald och ekologisk balans. Turistdelegationen är sektorsmyndighet för turistfrågor och skall enligt sin instruktion verka för att turismens utveckling sker på ett för miljön och naturen hållbart sätt. Det ankommer därför på Turistdelegationen att tillsammans med turistnäringen initiera processer som medverkar till att turismen utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt. I Baltic 21, som är en Agenda 21 för Östersjöområdet, är turism en av sju sektorer vars utveckling bedöms vara av särskilt stor betydelse för att uppnå en hållbar utveckling i Östersjöområdet. Inom ramen för det nordiska samarbetet pågår sedan våren 2000 ett samnordiskt projekt om hållbar turist- och samhällsutveckling baserad på principerna om ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Resultatet av projektet skall redovisas i december 2000. 3.2.5 Regional utjämning och utveckling och regionala tillväxtavtal En balanserad regional utjämning och utveckling är en förutsättning för en hållbar samhällsutveckling. I propositionen Regional tillväxt - för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62) introducerade regeringen en ny regional näringspolitik. Målet är att utifrån de regionala förutsättningarna stimulera en hållbar ekonomisk utveckling som kan bidra till fler och växande företag och därmed ökad sysselsättning. Den nya näringspolitiken bygger på en effektivare samordning mellan politikområden och sektorer. Det regionala inflytandet över tillgängliga resurser skall öka, liksom möjligheterna att använda resurserna mer flexibelt än hittills. Sektorsintressen måste då stå tillbaka till förmån för mer av helhetssyn och bättre samordning. Jord- och skogsbruket är av stor betydelse för ett levande Sverige. Utvecklingen går i riktning mot ett mångsidigare näringsliv på landsbygden. Endast 20-30 procent av sysselsättningen på landsbygden är kopplad till jord- och skogsbruket. Därtill kommer kompletterande verksamheter. Sambanden med ekologiskt hållbar utveckling är tydlig. Hushållning med naturresurserna, bevarande av det öppna landskapet, vård av kulturarvet och ett miljöanpassat långsiktigt hållbart jordbruk är nyckelfaktorer för regional utveckling och en levande landsbygd. Turistnäringen kan på sikt få stor betydelse för sysselsättning och utkomst på landsbygden och i glesbygden. Om en satsning på hållbar turism skall bli framgångsrik är det av avgörande betydelse att kulturarvet hålls levande och att landskapet och naturen inbjuder till rika och varierande miljöer för upplevelser. Redan i ovan nämnda regionalpolitiska propositionen (prop. 1997/98:62) framhöll regeringen att regionala miljö- och hushållnings-program bör utgöra ett av flera underlag i den regionala utvecklings-planeringen. Inriktningen på sikt bör vara att länsstyrelserna och andra statliga myndigheter i samverkan med kommuner och andra intressenter skall utveckla strategier för hänsynstagande till miljö- och hushållningsintressen för de områden i respektive län som har särskild betydelse ur miljö- och hushållningssynpunkt. Regionala tillväxtavtal De regionala tillväxtavtalen är instrument för bättre samverkan mellan de olika organ som arbetar med tillväxt- och sysselsättningsfrämjande åtgärder på lokal, regional och central nivå. Avtalen utarbetas i breda partnerskap och utmynnar i program och åtgärdsförslag. I avtalen skall bl.a. framgå hur programmet påverkar omställningen till ekologisk hållbarhet, skyddet av miljön, en effektiv användning av jordens resurser samt hur dessa aspekter integreras med tillväxt och sysselsättning, oavsett vilka samhällssektorer avtalen berör. Avtalen löper på tre år. De första trädde i kraft den 1 januari 2000. Arbetet kring frågan hur ekologiskt hållbar utveckling bör hanteras i tillväxtavtalen behöver utvecklas. De länsstyrelser och självstyrelseorgan som samordnar arbetet regionalt skall lämna en årlig rapport till regeringen med bl.a. information om hur arbetet med att integrera ekologisk hållbarhet utvecklas. Årets rapporter bearbetas för närvarande i Regeringskansliet. Även de lokala investeringsprogrammen är ett viktigt led i regeringens strategi för utveckling och tillväxt. En förstärkt samverkan mellan de regionala tillväxtavtalen och de lokala investeringsprogrammen kan öka effektiviteten i de båda programmen. Regeringen avser att utse tre pilotlän för att utveckla arbetet med att integrera ekologisk hållbarhet i de regionala tillväxtavtalen. Särskilda medel kommer att anvisas för att pilotlänen skall utveckla metoder för hur hållbarhetsperspektivet kan införlivas dels i processen med tillväxtavtalen, dels i de olika sakområdena. Lokala investeringsprogram Riksdagen beslutade år 1997 om stöd till lokala investeringsprogram för hållbar utveckling (prop. 1997/98:1, utg.omr. 18, bet. 1997/98:BoU1, rskr. 1997/98:81). Stödet omfattade från början 5,4 miljarder kronor för perioden 1998-2000. Riksdagen har därefter beslutat att anslå ytterligare medel och totalt beräknas stödet uppgå till 7,2 miljarder för perioden 1998-2003. Syftet med stödet är att öka takten i omställningen till en hållbar utveckling samt att bidra till ökad sysselsättning. Stödet skall lämnas till de kommuner vars investeringsprogram bedöms påtagligt bidra till den ekologiska omställningen. Bland de kriterier som anges för att bidrag skall kunna lämnas är att åtgärderna skall minska belastningen på miljön, öka effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser och främja användningen av förnybara resurser. Åtgärderna skall också bidra till ökad sysselsättning. Totalt har 125 kommuner (varav 20 kommuner mer än en gång) och ett kommunalförbund beviljats sammanlagt knappt 5 miljarder kronor i bidrag till sina lokala investeringsprogram vid regeringsbesluten 1998, 1999 och 2000. Detta ger tillsammans med de medel som bidrags-mottagarna själva satsar en total investeringsvolym på 21,5 miljarder kronor, varav direkt miljörelaterade investeringar utgör cirka 17 miljarder kronor. De lokala investeringsprogrammen kommer enligt kommunernas bedömningar att ge märkbara positiva effekter på miljön. Enligt kommunernas beräkningar skapas cirka 15 600 årsarbeten under perioden fram till år 2002. (Se avsnitt 5.) EU:s strukturfonder EU:s strukturfonder utgörs av regionalfonden, socialfonden, jordbruksfonden och fiskefonden. För åren 2000-2006 har Sverige tilldelats 2,19 miljarder euro eller cirka 19 miljarder kronor. Utvärderingar från föregående programperiod 1995-1999 visar att fonderna har haft en positiv inverkan på sysselsättning medan kopplingen till miljöfrågor och hållbar utveckling inte varit tillräckligt utvecklad. I kommissionens riktlinjer för programarbetet under den nuvarande programperioden lyfts miljöfrågor fram på ett tydligare sätt. De svenska geografiska målprogrammen, mål 1 och mål 2, arbetar med hållbar utveckling som ett genomgående tema. Det innebär bl.a. insatser för att utveckla de miljö- och naturresurser samt kultur- och kulturmiljövärden som finns i regionen som ett av flera sätt att utveckla affärsmöjligheter och turistnäringen i regionerna. Samtidigt skall åtgärder vidtas för att skydda natur- och kulturmiljön samt för att effektivisera resursanvändning. Därigenom bör åtgärderna bidra till och påskynda omställningen till ekologisk hållbarhet. De samlade insatserna i mål 1 och mål 2-programmen syftar till att skapa förutsättningar för en balanserad och hållbar regional utveckling och tillväxt i dessa regioner. Även i mål 3-programmet, som syftar till att bekämpa arbetslöshet och kompetensutveckla anställda, är hållbar utveckling ett genomgående tema. Detta innebär att alla projekt skall analyseras utifrån perspektivet hållbar utveckling. Behovet av kompetensutveckling inom miljörelaterade frågor och deras samband med ekonomisk och social utveckling skall beaktas inom de projekt där det bedöms vara relevant. Inom programmet skall också möjligheterna att utveckla nya "gröna jobb" tas till vara. Inom gemenskapsinitiativet LEADER+, som helt kommer att finansieras av jordbruksfonden, är ett av målen att man på lokal nivå skall finna nya vägar att understödja natur- och kulturarvets betydelse. 3.3 Ekonomiska styrmedel 3.3.1 Miljöskatter I höstens budgetproposition presenteras en strategi för en successivt ökad miljörelatering av skattesystemet genom grön skatteväxling. I den ekonomiska vårpropositionen 2000 aviseras en skatteväxling för perioden 2001-2010. Höjda skatter på miljöpåverkan skall växlas mot sänkta arbetsgivaravgifter och höjda grundavdrag. I budgetpropositionen presenteras de skatteförslag som föreslås för 2001 (prop. 2000/01:1, volym 1). Skatteväxlingen bör enligt strategin utgå från de av riksdagen fastställda miljömålen. En omställning av energisystemet och en reformering av energiskattesystemet med en begränsning av koldioxutsläppen är centrala uppgifter i en grön skatteväxling. Enligt strategin skall omställningen bidra till en effektivare energianvändning, gynna användningen av biobränslen, ge incitament för att minska industrins miljöbelastning, säkerställa industrins konkurrenskraft, skapa förutsättningar för inhemsk produktion av el, förenkla energiskattesystemet och ge det en stabil grund för en hållbar ekonomisk tillväxt. Den principskiss som presenterades i betänkandet från Skatteväxlingskommittén (SOU 1997:11) utgör en utgångspunkt för reformen. Regeringen bedömer att det går att ta ytterligare steg i en grön skatteväxling om det sker på ett varsamt och balanserat sätt. Effekterna av de olika stegen bör också löpande följas upp. Skatteväxlingskommittén gör bedömningen att det under de kommande femton åren finns ett utrymme för en ytterligare skatteväxling i samma storleksordning som under 1980- och 90-talen. Det främsta syftet med en grön skatteväxling är som nämnts att öka miljörelateringen av skattesystemet. Det leder till att ekonomiska styrmedel ges en ökad tyngd i miljöpolitiken vid sidan av legala, administrativa och informativa styrmedel. Ekonomiska styrmedel ger, rätt utformade, kostnadseffektiva signaler till marknadens aktörer att skapa förutsättningar för en miljövänlig och resurssnål livsstil, produktion och teknik. Genom miljöskatter sätter man ett pris på miljön och det blir dyrare att till exempel släppa ut föroreningar till luft eller vatten. Härigenom får ekonomins aktörer själva bära kostnaderna för de miljöeffekter de orsakar. 3.3.2 Miljöräkenskaper Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket arbetar i nära samarbete med miljöräkenskaper. Resultaten presenteras i en gemensam rapportserie. Samband mellan ekonomi, sysselsättning och miljö beskrivs genom att resursanvändning och miljöpåverkan redovisas för olika branscher och sektorer på samma sätt som ekonomiska data redovisas i nationalräkenskaperna. Arbetet ger också möjlighet att använda miljövariabler i olika typer av ekonomiska modeller och att bedöma effekten av miljöskatter m.m. Statistiska centralbyrån redovisar så kallade fysiska miljöräkenskaper för t.ex. energi, vissa material, luftutsläpp, avfall, sysselsättning, miljöskatter och miljöskyddskostnader. Nya områden under utveckling innefattar bl.a. importens miljöpåverkan, miljöpåverkan räknat för olika varugrupper, gröna jobb, kemikalier, regionala räkenskaper, indikatorer för hållbar utveckling, vatten-räkenskaper, skogsräkenskaper samt hushållens miljöpåverkan. Konjunkturinstitutet utvecklar miljöekonomiska modeller för analys av hur politiska förslag och beslut påverkar miljö och ekonomi. De arbetar dessutom med att utveckla monetära miljöräkenskaper där skade-kostnader för miljöpåverkan värderas. Naturvårdsverket gör beräkningar av kostnaderna för att minska utsläpp och annan miljöpåverkan. Naturvårdsverket beskriver även tillståndet i de svenska ekosystemen och hur dessa förändras. Miljöräkenskapernas data har använts i Finans-departementets Långtidsutredning, i utredningen om flexibla mekanismer samt i Klimatkommitténs och Miljömålskommitténs arbete. De kommer även till användning i Resurseffektiviseringsutredningens arbete (se avsnitt 3.3.3). 3.3.3 Samband mellan tillväxt och miljö Regeringen har tillsatt en särskild utredare (Fi 1999:02), Resurseffektiviseringsutredningen, för att genomföra en översyn av sambandet mellan miljö och tillväxt samt behovet av åtgärder för en effektivare användning av naturresurser för att nå en hållbar utveckling. Utredaren skall bedöma behovet av effektiviseringsmål på nationell nivå på kort och lång sikt, föreslå ändamålsenliga mål samt föreslå ytterligare åtgärder såväl på central nivå som för t.ex. kommuner, näringsliv och medborgare. Utredaren skall även studera och bedöma sambanden mellan ekonomisk tillväxt, naturresursförbrukning och miljöpåverkan. Arbetet skall bedrivas med utgångspunkt i en analys och en bedömning av vilken grad av resurseffektivisering som är önskvärd och möjlig på både lång och kort sikt. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 december 2000. 3.4 Kultur, delaktighet och kunskap Ett samhälle där alla medborgare känner delaktighet och har vilja och förmåga att ta ansvar för sitt handlande utgör grunden för arbetet med hållbar utveckling. Viktiga förutsättningar är därför utbildning och kunskap - både om specifika sakfrågor och om medborgarens möjligheter att delta i miljöarbetet. Omsorg om kulturarvet är en viktig aspekt i arbetet med den hållbara samhällsutvecklingen. Kunskap om kulturarvet och de historiska perspektiven bidrar väsentligt till den grund som det hållbara samhället byggs vidare på. 3.4.1 Kultur Det hållbara samhället måste baseras på en varsam förvaltning av redan gjorda investeringar och av det som utgör vårt gemensamma kulturarv. Kultursektorn kan bidra till en ekologiskt hållbar utveckling genom sin mångfald av verksamheter med anknytning till frågor om samhällsutveckling och kulturella perspektiv. Landskapets kulturvärden är nära kopplade till dess naturvärden. I miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) betonar regeringen betydelsen av en ökad samverkan mellan naturvården och kulturmiljösektorn. I miljöbalken finns bestämmelser som rör natur- och kulturmiljön, bl.a. har ett helt nytt skyddsinstrument - benämnt kulturreservat - införts. I propositionen Uppföljning av skogspolitiken (prop. 1997/98:158) anger regeringen att en ny helhetssyn på skogens natur- och kulturvärden är en förutsättning för att nå framgång i det fortsatta arbetet med att bevara och utveckla skogens miljövärden. Riksantikvarieämbetet har ett särskilt ansvar när det gäller kulturmiljösektorns arbete för en ekologiskt hållbar utveckling. 3.4.2 Delaktighet och miljö För att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle krävs det att samtliga individer och samhällsorgan känner sig medansvariga för samhällets utveckling. Ett första steg på vägen dit är att skapa sådana möjligheter att alla medborgare kan ta del av den information som finns. Utbudet av informationskällor har breddats och ökat mycket snabbt, vilket resulterat i att mängden information svällt men också fragmenterats. Genom att information till viss del endast når en begränsad grupp får olika personer allt mer skilda referensramar. Detta ställer nya krav både på kommunikation och dialog människor emellan och på ett kritiskt, prövande förhållningssätt. Samhället blir allt mer mångkulturellt vilket leder till ökande krav på förståelse och respekt för olika kulturella identiteter. I Sverige bor i dag mer än 900 000 personer som är födda utomlands. Bland de senare anlända torde finnas ett stort behov av information om svensk miljöpolitik, samtidigt som möjligheten att förstå och ta till sig traditionell miljöinformation kan vara otillräcklig. Regeringen konstaterar i sin strategi för en miljöorienterad produktpolitik (skr. 1999/2000:114) att möjligheten att tillgodogöra sig miljö-information varierar mellan konsumentgrupperna och att miljöinformation därför bör vara målgruppsanpassad. 3.4.3 Utbildning Utbildning bidrar till att skapa både sysselsättning och tillväxt som i sin tur är grunden för välfärd. Samtidigt har goda kunskaper i sig ett stort värde eftersom de ger människor möjligheter att leva ett rikare liv. Den snabba kunskapsutvecklingen och kunskapsspridningen skapar möjligheter för ökad livskvalitet för jordens befolkning men också nya problem med global spännvidd. Växande miljöproblem, som bl.a. leder till ökad ohälsa och ökande klyftor mellan rika och fattiga, ställer ökande krav på det nationella och internationella samarbetet både för att gemensamt lösa miljöproblemen och för att få en rimlig fördelning av välståndet men också för att bevara ekologiskt hållbara livsbetingelser som grund för en hög livskvalitet för kommande generationer. Goda kunskaper har avgörande betydelse för en hållbar samhällsutveckling. De tre dimensionerna av hållbar utveckling - ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet - innebär en utmaning för utbildningsväsendet att bygga broar mellan naturvetenskap/teknik och humaniora och samhälls-vetenskap. Införandet av miljöledningssystem vid myndigheter och lärosäten och krav på miljöredovisning i anslutning till årsbokslut samt arbetet för utmärkelsen Miljöskola är exempel på verktyg som ger förutsättning för sådant brobyggande. De nationella styrdokumenten såsom skollag, läroplaner, programmål och kursplaner liksom internationella policydokument ställer tydliga krav på och erbjuder samtidigt stöd för undervisning om hållbar utveckling i skolan och i högskolan. Regeringen har beslutat om nya kursplaner för grundskolan och nya programmål för gymnasieskolans utbildningar. Skolverket har utfärdat nya kursplaner för utbildning i såväl grundskolan som gymnasieskolan och därmed också i kommunal gymnasial vuxenutbildning. Därvid har bl.a. aspekten hållbar utveckling stått i fokus. Skolverket och Högskoleverket har sedan 1993 bedrivit ett särskilt projekt, det s.k. NOT-projektet, för att stimulera intresset för natur-vetenskap och teknik. Ett nytt NOT-projekt med huvuduppgift att på bred bas arbeta med attitydförändringar och kunskapsspridning har inrättats för perioden 1999-2003. Enligt regeringens riktlinjer bör arbetet omfatta olika intressegrupper i både skola och det omgivande samhället, bl.a. samverkan med forskarsamhället, skola och arbetsliv. Metodfrågor i undervisningen ägnas stor uppmärksamhet i NOT-projektet. Även de nyligen inrättade stöden till fortsatt arbete med värdegrundsfrågor och till ett nationellt miljödidaktiskt centrum har stor betydelse. Nationellt stöd ges till skolornas deltagande i olika nätverk med anknytning till miljöundervisning. Det spelar en viktig roll som stöd och stimulans i utvecklingen av undervisningen för ett hållbart samhälle. Även kompetensutveckling av lärare när det gäller områdena miljö och naturvetenskap har uppmärksammats. Kompetensutveckling i miljöfrågor och naturvetenskap är ett av de prioriterade områdena inom ramen för det stöd till kompetensutveckling av lärare som Skolverket disponerar. Lärares kunskaper är en nyckelfaktor för att påverka och stimulera elevernas intresse. Lärarna måste genom lärarutbildningen få de grundläggande kunskaperna och fortlöpande hålla sina kunskaper aktuella. I den nyligen lagda propositionen om förnyad lärarutbildning har aspekten hållbar utveckling betonats (prop. 1999/2000:135). De nationella resurscentra i fysik, kemi, matematik, teknik och naturvetenskap är betydelsefulla resurser i arbetet med kompetens-utveckling i hållbar utveckling. Högskolans utbildning och forskning har på olika sätt stor betydelse för utvecklingen av kunskap om hållbar utveckling. Forskningen genererar hela tiden nya kunskaper som kan lägga en grund för beslut med långsiktiga effekter, vilket är anledningen till att högskole-utbildningens forskningsanknytning kontinuerligt måste förnyas och förbättras. Högskoleverket har i årets budgetproposition (prop. 2000/01:1, utg.omr. 16) fått en kraftig förstärkning av sitt anslag för arbetet med att granska och stärka kvaliteten i det svenska högskole-systemet (se avsnitt 4.6). I höstens forskningspolitiska proposition (prop. 2000/01:3) presenteras bl.a. miljö och hållbar utveckling som ett viktigt strategiskt område för forsknings- och forskarutbildningssatsningar de närmaste åren (se avsnitt 3.8). Ett fungerande samarbete mellan de nya myndigheterna inom forskningen bör kunna leda till att sambanden mellan grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete främjas, vilket kan vara till gagn för forskningen inom miljö och hållbar utveckling. Högskoleutbildningen skall kontinuerligt utvecklas utifrån de nya forskningsrön som framkommer genom kravet på forskningsanknytning. Intresset bland högskolemyndigheter att arbeta med bl.a. miljö-ledningssystem är stort och bör på sikt leda till att frågor om hållbar utveckling i högre grad än hittills slår igenom såväl inom utbildning och forskning som i myndighetens eget agerande. I den nyss nämnda forskningspolitiska propositionen gör regeringen den bedömningen att Sverige bör agera för att EU:s sjätte ramprogram för forskning får en huvudsaklig inriktning i enlighet med regeringens förslag på forskningsstrategiska områden, av vilka miljö och hållbar utveckling är en del. Gröna kunskapslyftet Regeringen aviserade i samband med 2000 års ekonomiska vårproposition (prop. 1999/2000:100) det s.k. gröna kunskapslyftet tillsammans med bl.a. folkrörelserna. Syftet med det gröna kunskapslyftet är att öka kunskaperna och insikterna hos allmänheten om behovet att ställa om samhället i hållbar riktning samt visa hur den enskilde i vardagen kan bidra i den processen. Förutsättningen för att arbetet med att ställa om Sverige till en hållbar utveckling skall vara framgångsrikt är som tidigare sagts ett brett deltagande från samhällets alla aktörer: den offentliga sektorn, näringslivet, organisationer och enskilda medborgare. Det finns således behov av ett långsiktigt folkbildningsarbete i klassisk mening, där ökade kunskaper leder till engagemang och förändring både av människors beteende och samhälleliga beslut. Folkbildningen, som genom sin verksamhet även kan nå ut till personer som inte söker sig till formella utbildningsvägar, har en stor betydelse. Regeringen har uttalat att Sverige skall vara ett föregångsland för den internationella utvecklingen av ett hållbart samhälle. Det nyligen inledda arbetet för en Agenda 21 för utbildning för hållbar utveckling i Östersjö-regionen bör kunna tjäna som exempel och förebild för en sådan agenda för EU. Genom fortsatt aktivt deltagande i miljörelaterade projekt inom EU:s ramprogram samt genom att driva miljö- och hållbarhetsfrågor, bl.a. i diskussionerna om utformningen av det kommande sjätte ramprogrammet för forskning, kan Sverige även fortsättningsvis verka pådrivande inom EU:s miljöpolitik. 3.5 Naturresurser och naturvård En effektiv och aktsam användning av jordens resurser är en förutsättning för en ekologiskt hållbar utveckling. Två av de övergripande målen för ekologisk hållbarhet är som tidigare nämnts en effektiv användning av resurser och en hållbar försörjning. Det första målet innebär att utnyttjandet av energi och andra naturresurser skall bli effektivare än i dag och i allt större omfattning vila på förnybara resurser. Det andra målet är att ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga skall säkras. 3.5.1 Areella näringar och odlingslandskapet Jordbrukets och skogsbrukets betydelse för sysselsättningen på landsbygden minskar. Istället har dess betydelse för ett levande odlings-landskap och en varierad landskapsbild, för vården av vårt kulturarv och för en god hushållning med naturresurserna uppmärksammats i högre grad. Likaså har som nämnts odlingslandskapets betydelse för turistnäringen och friluftslivet ökat, både på landsbygden och i anslutning till tätorter. Miljödepartementet tog i juni 2000 initiativ till att samla representanter från organisationer, myndigheter och andra intressenter till en tankesmedja om hur man kan bevara kulturlandskapet i en föränderlig tid. Vidare bedrivs sedan september 1999 utbildningskampanjen "Grönare skog" för personer verksamma inom skogsbruket med bl.a. syftet att lyfta fram landskapsperspektivet i skogsnäringen. Mer än 6000 personer har hittills deltagit. Regeringen har i september 2000 beslutat att tillkalla en särskild utredare med uppgift att inventera all skogsmark som ägs direkt av staten eller via helägda statliga aktiebolag. Uppgiften är att lämna förslag till en mer effektiv förvaltning av statens skogsinnehav, präglad av en helhetssyn (dir. 2000:60). Statlig skog skall förvaltas på ett föredömligt sätt både ur produktions- och miljösynpunkt för att trygga en långsiktigt ekologiskt och produktionsmässigt hållbar utveckling, samtidigt som de affärsmässiga ambitionerna skall kunna fullföljas effektivt. Sverige verkar nationellt och internationellt för ett modernt och miljöanpassat jord- och skogsbruk. Vid toppmötet i Helsingfors i december 1999 avlämnade jordbruksrådet en strategi för integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling i den gemensamma jordbruks-politiken inom EU. I Europeiska kommissionens landsbygdsprogram för Sverige för perioden 2000-2006 skall insatserna bl.a. främja en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av jordbruket, skogsbruket och landsbygden och underlätta en anpassning av jordbrukssektorn till nya förutsättningar. 3.5.2 Natur- och kulturvård Omfattande statliga insatser har gjorts för att garantera särskilt värdefulla mark- och vattenområden ett varaktigt skydd. Regeringen har under året också föreslagit ytterligare områden att ingå i det europeiskt sammanhängande nätverket av områden med höga naturvärden, Natura 2000. I flera sammanhang har betonats betydelsen av en ökad samverkan mellan naturvården och kulturmiljösektorn. Med syftet att finna metoder för en tvärsektoriell samverkan vid planering för hushållning med befintliga resurser, har Riksantikvarieämbetet i samverkan med Boverket och Naturvårdsverket påbörjat ett projekt med en sådan inriktning. Som ett led i förnyelsen av naturvårdspolitiken prövas nu mer decentraliserade förvaltningsmodeller i syfte att skapa folklig förankring och ett medborgerligt engagemang kring naturvården. Den breda studieverksamhet och folkbildning som det gröna kunskapslyftet innebär kan förstärka och förnya det lokala arbetet. ArtDatabanken är en särskild enhet vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Dess viktigaste uppgifter är att samla in, lagra, utvärdera och tillhandahålla information om hotade och sällsynta växter och djur. ArtDatabanken utarbetar utifrån denna information nationella rödlistor som beskriver arternas status. ArtDatabanken skall också initiera forskning och inventeringar och samarbeta internationellt. Under året har en ny omfattande rödlista för de svenska arterna publicerats. Av cirka 20 000 bedömda arter rödlistas 4 120 enligt de nya kriterier som tagits fram. 3.5.3 Hushållning med naturresurser Inom samhällsplaneringen skall en god hushållning med bl.a. mark- och vattenresurser främjas, såväl när det gäller byggande av bostäder m.m. som infrastrukturanläggningar. Boverket har regeringens uppdrag att utveckla en strategi för att integrera hushållningen av mark- och vattenresurser i planeringen. Även det nya forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande har som syfte att öka kunskaperna om mark- och vattenresurser och samhällets hållbara utnyttjande av naturresurser (jfr. avsnitt 3.8.2). Vad gäller vindkraften har regeringen i juli 2000 beslutat att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att genomföra en studie om de övergripande förutsättningarna för lokalisering av vindkraftverk till havs och i fjällområden. Regeringen har, som tidigare nämnts, också gett Statens energimyndighet i uppdrag att ta fram områden med särskilt goda förutsättningar för vindkraftverk, på land och till havs samt lämna förslag till planeringsmål för vindkraften. EU:s strukturfonder och de svenska geografiska målprogrammen har långsiktigt hållbar utveckling som ett av ledorden och prioriterar därför insatser för att utveckla och effektivisera naturresursanvändningen samtidigt som de skall bidra till en omställning till ekologisk hållbarhet och till skydd av natur- och kulturmiljö. På regional nivå skall de regionala tillväxtavtalen innehålla en redovisning av hur åtgärder tar hänsyn till en effektiv användning av jordens resurser och ekologisk hållbarhet. Sverige har under det senaste året agerat kraftfullt inom arbetet för EG:s ramdirektiv för vatten som nyligen antagits. Direktivet påverkar införandet av en framtida utvecklad svensk administration av vatten-resurser. Inom fiskepolitiken har kommissionen tagit fram ett förslag till aktionsplan för biologisk mångfald som kan bli ett redskap för att åstadkomma en hållbar utveckling av fisket i samband med den kommande översynen av den gemensamma fiskepolitiken. 3.6 Miljö och hälsa 3.6.1 Människan och miljön Människan utsätts dagligen för hälsovådliga risker i sin närmiljö. Bekämpning av miljörelaterade hälsorisker i syfte att förbättra förutsättningarna för ett gott hälsoläge är därför av stor vikt för Sverige. Luftföroreningar inomhus och utomhus, föroreningar och smittämnen i vatten och föda, hög bullervolym samt höga halter av radon är exempel på faktorer i miljön som negativt påverkar människors psykiska och sociala välbefinnande i dagens Sverige. Här krävs insatser i förebyggande syfte. Enligt WHO:s bedömning vid uppföljningen Rio+5 ökar miljörelaterade sjukdomar som cancer. Även förändringar i klimat riskerar enligt WHO att öka sjukdomar orsakade av parasiter som malaria. Att skydda människors hälsa är ett av de övergripande målen för miljöpolitiken och ingår även som en integrerad del i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. Skyddet av miljön utgör ett av de tre delmålen för ekologiskt hållbar utveckling. I detta ligger att utsläppen av föroreningar inte skall skada människors hälsa eller överskrida naturens förmåga att ta emot eller bryta ned dem. Flera av de nu beslutade miljökvalitetsmålen, t.ex. Frisk luft, God bebyggd miljö, Giftfri miljö och Säker strålmiljö, syftar bl.a. till att förebygga ohälsa genom att minska exponeringen för olika hälsorisker i miljön. Miljöhälsoutredningens (SOU 1996:124) förslag till nationellt handlingsprogram för att minska miljörelaterad ohälsa har varit ett av underlagen för Miljömålskommitténs arbete. 3.6.2 Kemikaliepolitiken Stora framgångar har kunnat noteras i arbetet med att minska riskerna vid användningen av kemikalier. Framgångarna har bl.a. kunnat åstad-kommas genom bättre produktinformation om risker och skyddsåtgärder, utfasning av särskilt farliga kemikalier samt tillståndsprövning för användningen av bekämpningsmedel. Regeringen bedömer dock att det pågående arbetet med att minska riskerna för hälsa och miljö från kemikalier bör påskyndas. Enligt den bedömning som regeringen gjorde i miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) bör allt säkerhetsarbete på kemikalieområdet utgå från riskvärderingar. Dagens arbetsmetoder bör således kompletteras med ett mer generellt angreppssätt som riktas mot ämnen med dokumenterat hälsofarliga egenskaper samt mot organiska, av människan framställda, ämnen som är bioackumulerande och långlivade. Den i oktober 1998 tillkallade särskilda utredaren (M 1998:09) överlämnade i juni 2000 sitt betänkande Varor utan faror - Genomförande av nya riktlinjer inom kemikaliepolitiken (SOU 2000:53). Utredaren föreslår bl.a. närmare definitioner i form av gränser m.m. för de egenskaper och effekter som avses i de av riksdagen antagna riktlinjerna för kemikaliepolitiken. Utredaren menar att för att åtgärderna skall få tillräcklig genomslagskraft måste de i huvudsak genomföras på lägst EU-nivå. Riktlinjer för kemikaliepolitiken bör också samordnas med den produktorienterade miljöpolitiken. I budgetpropositionen för 2001 anges att kemikaliepolitiken skall förnyas (prop. 2000/01:1, utg.omr. 20). Regeringen kommer att presentera en ny kemikaliestrategi för riksdagen tidigt år 2001. 3.6.3 Förorenade områden Förorening av mark och vatten har pågått under mycket lång tid. Föroreningarna förekommer i mark, grund- och ytvatten, sediment, byggnader och anläggningar. Bland föroreningarna återfinns ämnen och föreningar som numera inte får användas, t.ex. kvicksilver och PCB. Gifterna riskerar att spridas i naturen och kan då orsaka förgiftningar och störningar i ekosystemen. Framför allt kan känsliga arter och arter som finns högre upp i näringsvävar riskera att påverkas. Gifter som sprids på detta sätt i ekosystemen är omöjliga att få bort. Föroreningar av mark- och vattenområden har huvudsakligen orsakats av utsläpp, spill eller olyckshändelser, främst under efterkrigstiden och fram till 1980-talet. Vissa har uppkommit senare och fortfarande förorenas nya områden. Förorenade mark- och vattenområden kan utgöra en hälsorisk. Människan kan drabbas t.ex. vid förtäring av växter eller fisk, eller genom direktkontakt med jord, damm eller gaser. Med åtgärder som sanering och efterbehandling kan sådana risker undvikas. Regeringens målsättning är att de förorenade områdena skall vara åtgärdade till år 2020 (prop. 1999/2000:1, utg. omr.20). Den statliga verksamheten, som samordnas av Naturvårdsverket, har inriktats på att klarlägga omfattning och konsekvenser av föroreningarna samt att ta fram metoder för undersökningar och efterbehandlings-åtgärder. En översiktlig kartläggning av landets saneringsbehov av förorenade områden har gjorts i samarbete med länsstyrelserna. Enligt Naturvårdsverkets bedömning är det totala antalet förorenade områden cirka 22 000. Hälften av dessa har identifierats och resten har uppskattats. Under 1999 har Naturvårdsverket fördelat knappt 40 miljoner kronor i bidrag till inventeringar av hela län, till undersökningar samt till åtgärder i samband med enskilda objekt. Från statens sida görs stora ekonomiska satsningar på området. Naturvårdsverket har haft regeringens uppdrag att utreda och lämna förslag om hur den efterbehandlingsverksamhet som sker med statlig finansiering skall organiseras. Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet. 3.7 Samhällsplanering, byggande och transporter En viktig förutsättning för att uppnå ett hållbart samhälle är ett samhällsliv byggt på grundläggande demokratiska värderingar. Delaktighet i planeringsprocesser, öppna besluts- och planerings-processer, där alla medborgare känner delaktighet och har vilja och förmåga att ta ansvar för sitt handlande, utgör en viktig grund för det praktiska arbetet med hållbar utveckling. Viktiga förutsättningar är därför möjligheter till insyn, dialog och påverkan i planeringen. Det lokala arbetet med Agenda 21 är ett av flera exempel på brett deltagande i utformningen av vårt framtida samhälle. En av de viktigaste uppgifterna inom samhällsplaneringen är att bryta sektoriseringen. Detta kräver ett vidgat planeringsperspektiv där såväl ekologiska som ekonomiska och sociala aspekter integreras i beslut om markanvändning och bebyggelse. Planeringsprocesser och andra verktyg som konsekvensanalyser och strategiska miljöbedömningar behöver utvecklas ytterligare. En ekologiskt hållbar utveckling är ett viktigt mål för all samhälls-planering och allt byggande. En omställning av hela samhället till ekologisk hållbarhet förutsätter att byggprocessen, byggnader och anläggningar, transportsystemet och infrastrukturen i övrigt miljö-anpassas och görs mer resurseffektiva än vad som är fallet i dag. Ett av miljökvalitetsmålen - En god bebyggd miljö - innebär att städer, tätorter och andra byggda miljöer skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Målet innefattar också inomhusmiljön. En god hushållning med mark, vatten och andra resurser skall främjas. Natur- och kulturvärden skall vårdas och utvecklas. 3.7.1 Samhällsplanering Krav på ökad hänsyn till miljön har successivt införts i plan- och bygg-lagstiftningen liksom i annan lagstiftning som påverkar användningen av mark, vatten och andra naturresurser. Byggnader och andra anläggningar skall placeras och utformas på ett miljöanpassat sätt. Kraven på att analysera och beskriva konsekvenserna i vid mening av förändringar i mark- och vattenanvändningen har förstärkts. Medborgarnas krav på insyn och inflytande har ökat. Olika samhällssektorer skall ta ett eget ansvar för miljön. Den fysiska planeringen skall ses som ett led i en samlad politik för en hållbar utveckling. Natur- och kulturmiljön liksom den byggda miljön skall förvaltas och utvecklas så att målen om en hållbar utveckling kan nås. Miljöbalken ger viktiga förutsättningar för ett hållbart samhällsbyggande. Frågor om samhällsbyggande, infrastruktur och näringslivets utveckling måste lösas på ett sådant sätt att miljömålen nås. Samhällsplaneringens olika metoder och verktyg har vidareutvecklats. Erfarenheter från bred medverkan i Agenda 21-processer har tagits tillvara i annan samhällsplanering. Analys- och bedömningsmetodik har utvecklats vidare, t.ex. arbetet med att ta fram planeringsrelevanta miljömål och indikatorer. Strategisk miljöbedömning har vidare-utvecklats som ett stödverktyg i planeringen. Ett EG-direktiv för strategisk miljöbedömning slutbehandlas för närvarande i ministerrådet och Europaparlamentet. Med en framsynt fysisk planering, som samordnas med insatser på andra områden, finns möjligheter att i betydande utsträckning förebygga olika miljöproblem och stödja arbetet med att nå de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen. De nationella miljömålen konkretiseras och följs upp i den lokala och regionala planeringen. Genom att kommunerna har det huvudsakliga ansvaret för den fysiska planeringen blir deras roll i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling central. Det är samtidigt angeläget att utveckla den mellankommunala och regionala samordningen. Infrastrukturplanering och frågor om näringslivets utveckling, men också miljöfrågor, kan många gånger lösas regionalt i samverkan mellan kommuner. Internationellt arbete EU:s medlemsländer och kommissionen har under några år arbetat med en sammanhållen regional utvecklingsplanering för unionens territorium - European Spatial Development Perspective, ESDP. Befolknings- och näringslivsstruktur, infrastruktur liksom miljösituationen m.m. har analyserats. Med utgångspunkt från detta arbete har strategier för en samordning av framtida utvecklingsinsatser i EU:s medlemsländer skisserats. Detta syftar till att skapa förutsättningar för att använda och rikta in de resurser som finns inom Gemenskapen och medlemsländerna för att åstadkomma en långsiktig ekonomisk tillväxt som är regionalt balanserad och hållbar även från miljösynpunkt. Efter hand som processen kring ESDP har utvecklats har det blivit uppenbart att EU:s strukturpolitik - i första han inom ramen för regionalfonden - är ett viktigt instrument, som inom unionen kan bidra till att genomföra de strategier som utvecklats i ESDP-rapporten och i andra dokument. I de Interreg III-program för transnationellt samarbete som nu håller på att utarbetas skall ESDP beaktas. ESDP handlar bl.a. om hur planering och investeringar inom olika sektorer skall samordnas och hur utvecklingsinsatser i medlemsländerna skall koordineras i syfte att åstadkomma ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och samtidigt en god miljö. Som ett led i implementeringen av ESDP i Sverige har regeringen gett Boverket och NUTEK i uppdrag att tydliggöra hur ESDP kan komma att påverka politiken nationellt, regionalt och lokalt. De båda myndigheterna skall också biträda Regeringskansliet vid Sveriges medverkan i EU:samarbetet på området. Även inom Europarådet - European Conference of Ministers responsible for Regional Planning, CEMAT - har utarbetats en rapport, Guiding Principles for Sustainable Spatial Development of the European Continent. Vid ministrarnas möte i Hanover den 7-8 september 2000 ställde sig länderna bakom de principer som skisserats i rapporten. 3.7.2 Habitat och Agenda 21 Internationellt arbete Regeringen beslutade i juni 2000 om kommittédirektiv för genomförande och vidareutveckling av Agenda 21 och Habitatagendan (dir. 2000:48). En nationalkommitté (M2000:02) har tillkallats med uppgift att ytterligare förankra, samordna och utveckla arbetet med Sveriges åtaganden inom Agenda 21 och Habitatagendan. Nationalkommitténs huvudsakliga uppgifter är att lämna underlag till regeringen för redovisningen av Habitatagendans genomförande i anslutning till FN:s generalförsamlings möte 2001 om uppföljning av Habitat II-konferensen i Istanbul 1996 (Istanbul +5). På motsvarande sätt skall kommittén lämna underlag till regeringen i anslutning till FN:s generalförsamlings möte 2002 som är en uppföljning av konferensen i Rio de Janeiro 1992 (Rio +10). Sveriges ordförandeskap i EU första halvåret 2001 ställer ökade krav på aktivt deltagande i förberedelserna inför de stora internationella Habitat- och Agenda 21-konferenserna. Nationalkommittén är representerad i den ideella föreningen Agenda 21 och Hållbar Utveckling (se www.agenda21forum.org). Nationellt arbete med uppföljningen av Agenda 21 och Habitatagendan Som ett led i uppdraget att föra en aktiv dialog med olika instanser som på olika sätt är engagerade i arbetet med Agenda 21 och Habitat, har ett antal konferenser arrangerats i olika delar av landet tillsammans med lokala, regionala och andra samarbetspartner. Syftet med dessa konferenser har varit att skapa tillfällen för information och dialog som ett avstamp för det fortlöpande Agenda 21- och Habitatarbetet. Exempel på frågeställningar som har tagits upp vid dessa konferenser är Agenda 21-arbetets status i kommunerna, samverkan mellan lokala aktörer och centrala myndigheter samt informations- och folkbildningsarbete. Man har också diskuterat samordningen av Agenda 21- och Habitatprocessen, kommunal översiktsplanering och arbetet med de lokala investeringsprogrammen. Vidare har folkhälsofrågor, det lokala näringslivets arbete för hållbar utveckling och vidareutveckling av lokala demokratiformer diskuterats. Boverket fick i december 1999 regeringens uppdrag att följa och utveckla det pågående arbetet med att genomföra Habitatagendan samt att utveckla en strategi för en integrerad syn på planering och hushållning med mark- och vattenresurser. I uppdraget ingår bl.a. att genomföra en särskild analys av de bostadssociala åtagandena och beskriva integreringen av arbetet med lokal Agenda 21 och lokala investeringsprogram i översiktsplanearbetet med beaktande av möjligheterna till ett mer aktivt deltagande av enskilda, företag och organisationer. På regeringens uppdrag redovisade Naturvårdsverket i december 1999 en Nationell kommunikationsstrategi för Agenda 21 och hållbar utveckling. Strategin syftar till att stödja såväl statliga myndigheter som kommuner och andra lokala aktörer i informations- och folkbildningsarbetet. Den innehåller också förslag till ytterligare centrala initiativ till stöd för sådant arbete. I maj 2000 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att inventera och redovisa myndigheternas arbete med Agenda 21 och hållbar utveckling under perioden 1996-2000. Inventeringen kommer att utgöra ett underlag för den rapportering som Sverige skall göra inför FN:s planerade uppföljning av Riokonferensen 2002. En studie av kommunernas arbete med Agenda 21 påbörjades hösten 1999 av statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet på uppdrag av Miljödepartementet. Den första delen av studien utgjordes av en enkätundersökning som refererades samma höst i regeringens skrivelse Hållbara Sverige (skr. 1999/2000:13). Enkäterna har därefter följts upp med djupintervjuer i ett urval kommuner. Habitat och Istanbul+5 Vid boendekommissionens (UNCHS 17) möte i Nairobi 1999 verkade Sverige aktivt för en samordning av genomförandet av Habitatagendan och Agenda 21. Regeringarna uppmanades att i samarbete med kommuner och berörda organisationer på nationell och lokal nivå ta initiativ till informationskampanjer för att öka medvetenheten om både Habitatagendan och lokala Agenda 21 samt att stödja genomförandet av dessa på den lokala nivån. Inför FN:s generalförsamlings extramöte om uppföljningen av världskonferensen om boendefrågor (Istanbul+5) i juni 2001 hölls det första förberedande kommittémötet (PrepCom 1) i Nairobi i maj 2000. Agenda 21 och Rio+10 Som ett led i förberedelserna inför uppföljningen av Agenda 21 (Rio+10) höll FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD 8) ett möte i New York i april 2000. CSD 8 rekommenderade i sitt beslut om tioårs-översynen att den bör ske i form av ett toppmöte på högsta politiska nivå 2002 och att detta toppmöte bör hållas i ett u-land samt att nationella och regionala förberedelser är av central betydelse. Vid CSD 8 behandlades bl.a. de två s.k. tvärsektoriella områdena finansiella resurser och handel samt de sektoriella frågorna jordbruk och markanvändning. 3.7.3 Byggande Utvecklingen av samhället ställer fortlöpande stora och nya krav på planering av marken, byggande och förvaltning av byggnader för att behovet av ändamålsenliga bostäder, lokaler och infrastruktur skall tillgodoses. En omställning till en ekologiskt hållbar utveckling av samhället förutsätter att alla sektorer integrerar miljöaspekter i verksamheten. Byggandet, brukandet och förvaltningen av byggnader svarar för en stor del av den totala resursförbrukningen i samhället. Samhället ställer krav i byggbestämmelser på byggnader och anläggningar avseende bl.a. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö samt hushållning med energi och vatten. Detta i sin tur förutsätter fackmässigt utförande av alla aktörer vilket inbegriper ett långsiktigt effektiv utnyttjande av resurser. En nödvändighet är att alla aktörer i byggande och förvaltning av byggnadsverk utarbetar metoder för att säkra det fackmässiga utförandet och att byggnadsverket fungerar som en helhet för det tänkta ändamålet och där alla uppställda krav infrias. Regeringen har därför under senare år lämnat flera uppdrag som leder till fungerande byggnader med god inomhusmiljö och som påskyndar långsiktig resurseffektivisering och kretsloppsanpassning inom byggområdet. Dagens avloppssystem kan vara svåra att kretsloppsanpassa med övergödningsproblem som följd. Utveckling av tekniken liksom ny typ av teknik med alternativa lösningar behöver tas fram. Inom ramen för de lokala investeringsprogrammen har regeringen lämnat stöd till alternativa lösningar inom vatten- och avloppsområdet (se avsnitt 5). 3.7.4 Transporter Transportpolitiken skall bidra till en socialt, ekonomiskt, ekologiskt hållbar utveckling. Transportsystemets utformning och funktion skall anpassas till såväl kraven på en god och hälsosam livsmiljö som hänsyn till natur- och kulturmiljön. En god hushållning med mark och vatten samt energi och andra naturresurser skall främjas. I det transportpolitiska beslutet 1998 anges också etappmål för trafikens utsläpp av luftföroreningar och klimatgaser. Riktvärden för trafikbuller har också lagts fast liksom ett åtgärdsprogram mot trafikbuller för den statliga infrastrukturen i befintlig bebyggelse. Transporter och miljö Den europeiska miljöbyråns rapport om miljötillståndet i unionen lyfter fram transporternas miljöpåverkan som ett av de mest svårlösta problemen. Det beror bl.a. på att trafiken i luften, på land och till sjöss fortsätter att öka snabbt. Godstransporterna på väg och järnväg i Europa beräknas öka med 50 procent mellan år 1995 och 2010. EU:s åtaganden för att minska klimatpåverkan kan därigenom komma att äventyras. Godstransportdelegationen (K 1998:06) har till uppgift att bl.a. utveckla ett trafikslagsövergripande synsätt i syfte att effektivisera godstransport-systemet och göra det ekologiskt hållbart. I juni 2001 ska delegationen presentera förslag till en samlad svensk godstransportstrategi med förslag på åtgärder såväl nationellt som internationellt. Även konkurrensen om mark mellan trafiksektorn och andra angelägna behov ökar. Utvecklingen av informationsteknologin kommer inte av sig själv att åstadkomma någon avlastning på transportnätet. Däremot bör olika IT-tillämpningar kunna vara ett stöd för en effektivisering av transporterna. Sverige och Europa behöver väl fungerande transporter och ett transportsystem som är effektivt, säkert och långsiktigt ekologiskt hållbart. I december 1998 lämnade transportrådet en rapport om uppföljningen av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Cardiff. I rapporten underströks bl.a. rådets avsikt att fortsätta arbetet med att ta fram en enhetlig strategi samt relevanta miljömål i syfte att påskynda integreringen av miljökraven i den gemensamma transportpolitiken. En strategi för integrering av miljö och hållbar utveckling i transport-politiken beslutades i transportrådet i oktober 1999. Strategin gäller för perioden 2000-2004 och följs nu upp första gången under det svenska ordförandeskapet, våren 2001. Teknikutveckling Den svenska bilindustrin arbetar med att miljöanpassa fordonen. Bilindustrin är också viktig för ekonomi och sysselsättning i Sverige. Kunskap om teknik och organisatoriska lösningar som kan bidra till en hållbar utveckling är viktiga konkurrensfaktorer. Många av världens ledande fordonstillverkare satsar i dag stora resurser på att skapa konkurrensfördelar genom att tidigt kunna erbjuda bränslesnålare eller alternativt drivna fordon. För en livskraftig fordonsindustri krävs särskilda insatser för att möta framtidens utmaningar. Ett nära och aktivt samarbete mellan staten och näringslivet har en stor betydelse för utvecklingen av framtidens teknik. Som ett led i detta samarbete pågår som tidigare nämnts ett samarbete mellan staten och fordonsindustrin med sikte på att utveckla ny och miljövänlig fordonsteknik. Sektorsansvar Trafikverken har sedan länge haft sitt miljöansvar inskrivet i sina instruktioner. Inom transportsektorn finns också redan tidigare flera exempel på framgångsrika samarbetsprojekt på miljöområdet. Ett sådant exempel är arbetet med ett miljöanpassat transportsystem, det s.k. MaTs-projektet, där nio myndigheter samverkat med företrädare för bil- och oljeindustrin. Samtidigt är det internationella samarbetet av strategisk betydelse om ett miljöanpassat transportsystem skall kunna förverkligas. Det gäller inte bara järnvägens och sjöfartens utveckling utan också vägtrafikens, för vilken den fria konkurrensen mellan svenska och andra transportörer inom EU kräver samverkan mellan medlemsländerna så att de åtgärder som vidtas skall bli neutrala från konkurrenssynpunkt. Detta gör att MaTs-arbetet har fortsatt och kallas i dag Europa-Mats. Infrastrukturplanering Genomförandet av nationella och regionala långsiktsplaner för transportinfrastrukturen för åren 1998-2007 pågår. Innan den slutliga utformningen av olika planerade investeringar avgörs bedöms miljö-konsekvenserna av olika handlingsalternativ ingående. Miljöbalkens ikraftträdande den 1 januari 1999 innebär bl.a. att vissa större trafik-anläggningar skall tillåtlighetsprövas av regeringen och att miljö-konsekvenserna av ett infrastrukturprojekt blir väl belysta i ett tidigt skede. Regeringen prövar för närvarande tillåtligheten av bl.a. Botniabanan och en del av väg E 6 i norra Bohuslän. De skärpta kraven på hänsyn till stads- och landskapsbild, natur- och kulturvärden samt estetik som infördes i väglagen (1971:948) och i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg har lett till att gestaltningsfrågorna nu behandlas grundligare i väg- och järnvägsprojekteringen. Trafikverken arbetar också vidare med sina kvalitetsprogram för hur arkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter skall främjas i samband med byggande och förvaltning av byggnader och anläggningar. En omställning till ett ekologiskt hållbart transportsystem kräver insatser av ett stort antal aktörer och en kombination av olika styrmedel och incitament. Även om ekonomiska styrmedel av olika slag blir allt viktigare kommer skärpta tekniska krav även i framtiden att vara nödvändiga. 3.8 Forskning Forskning, teknikutveckling och ny kunskap öppnar nya möjligheter för omställning till en ekologisk hållbar utveckling. Praktiskt taget alla vetenskaper från naturvetenskap och teknik, till samhällsvetenskap och humaniora har bidrag att ge. Globalt sker en snabb teknikutveckling som har stor betydelse för den ekologiska hållbarheten. Ny teknik är en av förutsättningarna för att utvecklingen skall gå mot ökad ekologisk hållbarhet, t.ex. vad gäller energi- och resurseffektivisering samt renings- och återvinningsteknik. Men också kunskap om samhälle, organisation, levnadsvanor och normer spelar en stor roll. Samhällsvetenskaplig forskning är därför också viktigt. 3.8.1 Prioriteringar för miljö och hållbar utveckling I regeringens forskningspolitiska proposition (prop. 2000/01:3) presenteras utgångspunkterna för forskningspolitiken och förslag till prioriterade forskningsområden. Bland de prioriterade insatsområdena finns biovetenskap och bioteknik samt miljö och hållbar utveckling. När det gäller forskning om hållbart samhällsbyggande bör forskningen främst inriktas på stadsutveckling i ett hållbarhetsperspektiv, uthålliga energisystem för bebyggelse, kretsloppsanpassat byggande och förvaltning samt byggnadens och bebyggelsens betydelse för hälsa och livsmiljö. Prioriterade områden för miljöforskningen är: - forskning som underlag för miljökvalitetsmålen och klimatpolitiken, - forskning som underlag för internationella förhandlingar, - forskning om biologisk mångfald, - forskning om produkter, processer och resurseffektivisering, - forskning om kemikalier och strålskydd, och - samhällsvetenskaplig och juridisk miljöforskning. I strävan att uppnå en hållbar utveckling måste hela samhället ställa om till bättre hushållning med naturtillgångar och energi. För att välja rätt åtgärder och för att upplysa människor om hur en långsiktigt uthållig samhällsutveckling skall uppnås behövs bättre kunskaper inom många områden. Teknik och system måste anpassas till människans behov och människorna måste acceptera ett miljöanpassat levnadssätt. Forskningen för ett resurseffektivt och hållbart samhälle bör främst inriktas på att lägga grunden för ett nytt tänkande, nytt handlande och nya strukturer. Fokus bör ligga på att visa vägar att nå en förändring, identifiera hinder samt på att utveckla verktyg och metoder. En forskning med betoning på helhetssyn och systemtänkande måste bygga på samverkan mellan teknisk, naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning. En ökad samverkan mellan forskare måste stimuleras. Områden som hamnar mellan de traditionella kunskaps-områdena måste lyftas fram och etablerade mönster och traditionellt tänkande måste ifrågasättas. Det är också viktigt att forskningen i en aktiv dialog med samhället i övrigt tar till vara och utvecklar kunskaper och erfarenheter inom olika delar av näringsliv och samhälle. Resultaten från forskningen måste också föras ut, prövas och utvärderas i praktiska försök eller demonstrationer innan de kan tillämpas mer generellt. Förädling, användning och konsumtion av material och produkter påverkas av många faktorer och aktörer. Det behövs ökad kunskap om samspelet mellan olika faktorer som gynnar eller hindrar förändringar i riktning mot ökad uthållighet. Kunskap om system behövs som underlag för de strategiska val som måste göras i samhället. Systemkunskap behövs också som underlag för bedömningar av effekter och risker förknippade med olika handlingsvägar. Kretslopp och produkter Resursförbrukning, miljöpåverkan samt möjligheter att sluta kretslopp styrs bl.a. av hur produkter utformas, av vilka material som väljs samt av hur produkterna används. Kretsloppsanpassningen har för många produkter inte kommit särskilt långt. Det finns fortfarande ett stort behov av kunskap om vad som händer med material när de används, hur material åldras eller degenereras samt hur bl.a. metallers och plasters kretslopp sluts. Det är angeläget att inte bara se framåt utan även söka kunskap som förbättrar hanteringen av varor och material i omlopp och som belyser såväl risker som möjligheter vid användningen av återvunnet material. Regeringen avser att inom ramen för en miljöorienterad produktpolitik (IPP) verka för att kunskap om produkters negativa påverkan både på människors hälsa och på miljön förbättras. För detta behövs fördjupad kunskap och utveckling inom flera områden. Som exempel kan nämnas: - miljöanpassad konstruktion för t.ex. demontering och reparation, återvinning och separering av material, - miljöanpassad materialanvändning och nya miljöanpassade material, - styrmedel, hinder och drivkrafter, - deponier med okänt innehåll som på kort eller lång sikt riskerar att läcka ut. Det behövs en fortsatt satsning på att ta fram ökad kunskap om processer i deponier och speciellt om långsiktiga förlopp. Det behövs även forskning om metoder för riskbedömning för deponier och metoder för att oskadliggöra miljögifter, - utvärderingsverktyg som t.ex. livscykelanalyser, viktnings- och värderingsmetoder, samt - beteende- och livsstilsforskning. Forskningen kan ge väsentliga bidrag till en miljöorienterad produktpolitik. I arbetet med EU:s kommande program för forskning och utveckling bör behovet av forskning för hållbar utveckling och en miljöorienterad produktpolitik beaktas. 3.8.2 Ny forskningsorganisation Ett nytt områdesinriktat forskningsråd för miljö, areella näringar och samhällsbyggande kommer att inrättas från den 1 januari 2001. Rådet övertar ansvaret för forskningsfinansiering från Byggforskningsrådet (BFR), Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) samt delar av ansvaret från Naturvårdsverket och Forskningsrådsnämnden (FRN). Genom att samla forskningen inom dessa områden skapas bättre förutsättningar för kraftfulla och tvärvetenskapliga satsningar på forskning till stöd för ett ekologiskt hållbart samhälle. Forskningen skall öka kunskaperna om de biologiska naturresurserna, mark- och vattenresurserna, samhällets hållbara utnyttjande av naturresurser, samhällsplanering, bygg- och förvaltningsfrågor, boendefrågor samt miljöfrågor, bidra till sektoriella utvecklingsmål samt skapa samband och samarbete mellan forskningsutövare och användare av forskningsresultat. Forskningen kommer att vara av stor betydelse för internationellt samarbete inom området. Det nya forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande kommer att disponera totalt 450 miljoner kronor. I budgetpropositionen för 2000 föreslog regeringen att miljöforskningen skulle stärkas genom ett anslag på 50 miljoner kronor till Naturvårdsverket. Miljöforskningsanslaget beräknades till 100 miljoner kronor för år 2001 och 2002. Härav föreslås i budgetpropositionen för 2001 att Naturvårdsverket erhåller 55 miljoner kronor, medan resterande 45 miljoner föreslås tillfalla det nya forskningsrådet. 3.9 Internationellt samarbete Ambitionen att Sverige skall vara en internationellt pådrivande kraft och ett föregångsland för ekologisk hållbar utveckling står fast. Det internationella samarbetet är en viktig hörnsten i ansträngningarna för att åstadkomma ekologisk hållbarhet. Genomförandet av Agenda 21 och förberedelserna för tioårsuppföljningen av Riokonferensen om miljö och utveckling (Rio +10) är centrala utgångspunkter för detta arbete. Under år 2000 har Sverige deltagit aktivt i en mängd olika internationella fora, främst inom EU, OECD, FN, WTO, internationella miljökonventioner samt genom regionalt utvecklingssamarbete i vårt närområde. 3.9.1 Förenta nationerna En reformprocess för FN inleddes under 1997, bl.a. i syfte att åstadkomma en mer integrerad och systematisk hantering av miljö och hållbar utveckling inom alla FN:s verksamhetsområden. Ett viktigt led i detta arbete är att stärka FN:s miljöprogram (UNEP) och FN:s kommission för boende och bebyggelsefrågor (UNCHS). UNEP har förnyats de senaste åren med en ny ledning, en funktionell organisationsstruktur samt rationaliserad budget- och programplanering. Ytterligare ett stort steg framåt togs 2000 då UNEP:s första Global Ministerial Environment Forum (GMEF) arrangerades. Sverige ombads att stå värd för mötet. Den 29-31 maj samlades hundra miljöministrar i Malmö för att diskutera tre ämnen: nya och framväxande miljöfrågor, näringslivets roll för miljöfrågorna samt det civila samhällets och medias roller och ansvar i miljöarbetet. Slutsatserna formulerades i tydliga och visionära ordalag i en Malmödeklaration. Med denna som grund intensifieras ansträngningarna att skapa en mer sammanhållen, fokuserad och kraftfull behandling på den globala nivån av frågor kring hållbar utveckling och i anslutning härtill en förstärkt internationell rättsordning på miljöområdet. FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) möts årligen för att driva på och underlätta genomförandet av rekommendationerna i handlingsprogrammet Agenda 21. Under år 2000 har, som tidigare nämnts, frågor kring markanvändning och jordbruk samt handel och investeringar behandlats särskilt. År 2001 skall bl.a. frågor kring energi, transporter och informationsspridning behandlas. Med tanke på tyngden i dessa frågor får Sverige en viktig uppgift att ena EU i gemensamma ståndpunkter och föra dess talan i dialogen med övriga världen. Det globala miljösamarbetet inriktas alltmer på toppmötet 2002 (Rio +10). Från svensk sida är strävan att mötet skall återuppväcka Rio-andan och ge konkreta resultat. Som ett led i förberedelserna kommer regeringen att inbjuda ungdomar från hela världen till en konferens för hållbar utveckling i Borgholm i maj 2001. Förhandlingarna kring en konvention som förbjuder ett antal långlivade organiska föreningar (POP:s) går 2001 in i sitt slutskede. Målsättningen är att kunna slutföra arbetet vid en konferens i Stockholm i maj. Världssamfundet skulle med en Stockholmskonvention skapa ett viktigt skydd mot en mycket farlig kategori kemikalier. 3.9.2 OECD Många internationella organisationer är i dag aktiva inom området miljö och hållbar utveckling. Sverige har stött att OECD skall vara en huvudaktör i utvecklingen av underlag och förslag för politiska diskussioner om hållbar utveckling. OECD:s styrka är att ta fram högkvalitativt underlag och förslag till politiska rekommendationer. Denna roll med betoning på ekonomiska analyser bör bevaras, men kan utvecklas genom att koordinera ekonomisk analys med studier om sociala frågor och om miljöpåverkan. Hållbar utveckling drivs som ett sektorsövergripande projekt i OECD och har fått stöd av OECD:s miljökommitté. Projektet skall rapporteras i samband med OECD:s finansministermöte (Ministerial Council Meeting) och en hållbarhetsstrategi skall antas på ett gemensamt möte mellan miljö- och finansministrarna i maj 2001. OECD försöker inte formulera nya definitioner av hållbar utveckling utan fokuserar på studier av några nyckelområden som är centrala för att nå en hållbar utveckling. De sakområden som omfattas är handel, investeringar, teknologi, naturresurser, klimat, energi, transporter, jordbruk, industri och markfrågor. Inom OECD:s exportkreditgrupp pågår ett arbete att utarbeta riktlinjer för miljöhänsyn vid givning av exportkreditgarantier. Detta arbete skall vara slutfört i november 2001. En del traditionella frågor tas också upp såsom betydelsen av institutioner, legala regelverk och miljökonsekvensbeskrivningar, att miljöhänsyn måste integreras i all sektorspolitik och att partnerskap måste byggas mellan olika aktörer. Men också betydelsen av att korrigera marknader och ta bort skadliga subventioner samt att internalisera externa kostnader i olika samhällssektorer. Teknologi som drivkraft i den ekonomiska utvecklingen betonas. Möjligheten att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativ miljöpåverkan hänger särskilt starkt ihop med teknisk utveckling och industriell förnyelse. OECD anser att användningen av naturresurserna är en särskilt viktig fråga. Många ekosystem är hotade och det finns en rad exempel på brist på viktiga material och överexploatering av naturresurser. Detta leder till frågeställningar om reproduktivitet och användning av förnybara resurser. Inom ramen för hållbar utveckling driver OECD också ett arbete med att inom OECD miljöanpassa statsförvaltningarna - Greening of governments. Sverige deltar i styrgruppen för detta arbete. Jämsides med projektet om hållbar utveckling pågår inom miljökommittén ett arbete med att utforma en miljöstrategi för de kommande 10 åren och en miljörapport i ett 20-årsperspektiv. Dessa kommer att läggas fram för beslut vid miljöministrarnas möte i maj 2001. Sveriges prioriteringar i OECD:s miljöarbete, förutom miljöstrategin, gäller resurseffektivitet, klimat, kemikalier, handel och investeringar samt ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. 3.9.3 Europa utom EU Inom det alleuropeiska miljösamarbetet som bedrivs genom FN:s ekonomiska kommission för Europa (UN/ECE) verkar Sverige för att samarbetet skall konkretiseras. Arbetet bör enligt svensk uppfattning inriktas på de nya staterna i före detta Sovjetunionen samt på länderna på Balkan. Aktuella frågor som bör föras upp i detta samarbete är genomförande av existerande konventioner och protokoll samt integration av miljö-hänsyn i olika sektorer. Inom ramen för östbiståndet bedrivs, genom Sida och Naturvårds-verket, bilateralt miljösamarbete även utanför Östersjöregionen. Sverige är också aktivt inom det internationella försvarsmiljö-samarbetet (miljöarbete inom den militära sektorn) i det euro-atlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och Nato:s miljökommitté (NATO/CCMS). Sverige har tillsammans med USA inom EAPR:s ram åtagit sig ett visst planeringsansvar för att hjälpa vissa stater i framförallt Östeuropa att utarbeta internationella försvarsmiljöprogram. 3.9.4 Västerhavet, Arktis- och Barentssamarbetet I samarbetet mellan de arktiska länderna samt mellan länderna i Barentsregionen verkar Sverige för att miljöfrågorna prioriteras samt för en samordning av samarbetet. Det är viktigt att EU:s medverkan stärks vilket kan ske bl.a. genom en konkretisering av EU:s nordliga dimension. Barentsrådet I Barentsregionen, som omfattar de län och motsvarande regioner som ligger norr om eller genomkorsas av Polcirkeln, bor cirka 5 miljoner invånare. Stora avstånd, ett arktiskt klimat och stora tillgångar på naturresurser är förenande faktorer. Att förbättra och stärka det regionala samarbetet i Barentsregionen på olika områden är en väg att integrera Ryssland i den europeiska säkerhetsstrukturen. Många av miljöproblemen i Barentsregionen är emellertid för stora för att kunna lösas enbart genom regionalt samarbete. Det gäller särskilt åtgärder för att minska riskerna för radioaktiva utsläpp, minskning av luftföroreningar och skyddet av havsmiljön. Mandatet för rådets miljöarbetsgrupp är att utveckla projekt på basis av miljömålen för Barentsregionen och på principer och prioriteringar i det arktiska samarbetet. Arbetet skall omfatta investeringsprojekt som identifierats av NEFCO/AMAP (Nordic Environmental Finance Corporation/Arctic Monitoring and Assessment Programme). Internationell finansiering skall sökas. Arbetet syftar till att integrera miljöhänsyn i andra aktiviteter och sektorer som har påtaglig inverkan på miljön i Barentsregionen t.ex. infrastruktur, energi och naturresurser, inklusive marina resurser och skog. Arbetet skall koordineras med aktiviteter i Barents Regionråd och dess miljökommitté samt med lokalt Agenda 21-arbete. Nästa ministermöte kommer att äga rum i augusti 2001. Arktiska Rådet Arktiska rådet bildades 1996 och bygger på ett miljösamarbete mellan de nordiska länderna, USA, Kanada och Ryssland. Rådet är organiserat i fyra arbetsgrupper om inventering och mätning av miljötillståndet, skydd av havet, flora och fauna samt skydd av kuster mot oljeskador. Arktis är den största regionen i världen där multilateralt samarbete grundas huvudsakligen på frågor om miljöskydd. Det arktiska samarbetet är i grunden ett miljösamarbete omfattande skydd av havsmiljön, kustområden och flora och fauna samt ett omfattande samarbete om miljötillståndet i Arktis. Samarbetet är också unikt genom att ursprungsbefolkningarna deltar som fullvärdiga medlemmar. Arktiska Rådet avser ha ett ministermöte i Alaska i oktober 2000. Aktuella frågor är bl.a. beslut om ett arktiskt klimatprojekt, om en handlingsplan för att begränsa miljöutsläppen i Arktis samt om ett arktiskt program för hållbar utveckling. Ett prioriterat område för Sverige i det arktiska samarbetet är att minska användningen och utsläppen av långlivade organiska föreningar (POP:s). Programmet om hållbar utveckling omfattar bl.a. områdena institutionell uppbyggnad och infrastruktur, naturresurser och havets resurser, utbildning och det kulturella arvet samt hälsa. 3.9.5 Östersjöregionen Sverige verkar aktivt för en hållbar utveckling inom Östersjöregionen. I Visby i maj 1996 kom statsministrarna i Östersjöregionen och Europeiska kommissionen överens om att hållbar utveckling skall vara grunden för det fortsatta samarbetet i regionen. I juni 1998 antog utrikesministrarna och EU inom Östersjörådet en Agenda 21 för Östersjöområdet kallad Baltic 21. Denna inkluderar mål och scenarier för hållbar utveckling i ett 30-årigt perspektiv inom regionen och ett aktionsprogram med tidsplaner, aktörer och finansiering. Baltic 21 fokuserar på sju sektorer (jordbruk, energi, fiske, skog, industri, turism och transporter) vars utveckling bedöms vara av särskilt stor betydelse för att uppnå ett hållbart Östersjöområde. Dessutom lyfts arbetet med regional utvecklings-planering i samarbete med VASAB (Visions and Strategies Around the Baltic Sea) fram som en viktig fråga. Arbetet inriktas på genomförandet av aktionsprogrammet för vilket sektorerna själva ansvarar. Vid ett möte med Östersjöregionens utbildningsministrar i Stockholm i mars 2000 beslutades att utveckla och genomföra en Agenda 21 för utbildningssektorn inom Östersjöregionen. Vid statsministrarnas möte inom Östersjöstaternas råd i Kolding den 12-13 april 2000 beslutades att införa utbildning som en åttonde sektor i Baltic 21. Sverige är tillsammans med Litauen ansvarigt för att leda och samordna arbetet. Ett stort antal folkrörelser (NGO:s) och mellanstatliga organisationer deltar i arbetet i alla sektorer. Sverige är tillsammans med Ryssland även ansvarigt för samordningen av åtgärder inom industrisektorn. Ett internationellt upptaktsmöte för industrisektorn hölls den 21-22 mars 2000 i Stockholm med representanter för alla medlemsländer. Vid mötet antogs en internationell strategi för att genomföra handlingsprogrammet för industrisektorn samt etablerades en ny grupp, Baltic 21 Industrial Sector Task Force, under delat svenskt-ryskt ordförandeskap. Lägesrapporter kommer att utarbetas vartannat år. Den första rapporten om genomförandet av Baltic 21 presenterades i juni 2000. Den bygger på bl.a. ett stort antal indikatorer för hållbar utveckling i regionen. Baltic 21 styrs av "the Senior Officials Group" (SOG) med representanter från samtliga länder och organisationer. Sverige, som haft ordförandeskapet för SOG sedan starten, överlämnade vid halvårsskiftet 2000 detta till Estland. Sverige och Ryssland valdes in i den byrå som bistår ordföranden och sekretariatet i deras arbete från och med halvårsskiftet tillsammans med Danmark och Polen. Styrgruppen stöds av ett interimsekretariat som har varit lokaliserat till Stockholm från starten av arbetet och som helt finansierats av Sverige. Även andra organisationer och insatser är viktiga för att främja en hållbar utveckling i Östersjöregionen. Det gäller t.ex. International Baltic Sea Fishery Commission (IBSFC), Helsingforskommissionen för Östersjöns miljö (HELCOM) och Vision and Strategies around the Baltic Sea (VASAB) - det sistnämnda ett samarbete organiserat av ministrarna ansvariga för regional utvecklingsplanering. Dessa organisationer deltar också aktivt i Baltic 21. Miljösamarbetet vad avser Östersjöns marina miljö sker inom HELCOM. Inom ramen för denna samarbetar kuststaterna i utvecklingen av principer som rör alla väsentliga aspekter av Östersjöns marina miljö. Det nordiska samarbetet inom ramen för Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet (NMR), med sin starka koncentration på närområdena, är också viktigt för en hållbar utveckling av regionen, särskilt med beaktande av det arbete med hållbar utveckling som initierades inom NMR under det svenska ordförandeskapet 1998 och som kommer att slutföras hösten 2000. Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen samt Statens Kärnkraft-inspektion genomför ett omfattande projektsamarbete med sina motparter i de baltiska länderna och nordvästra Ryssland. Samarbetet med Östersjöregionen har stor betydelse för närmandet av kandidatländerna till Europeiska unionen. Investeringsstödet till utbyggnad av avlopps-rening fortsätter i de baltiska länderna och Ryssland. På regeringens uppdrag genomför Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Försvarets forskningsanstalt olika försvarsmiljöprojekt i staterna runt Östersjön. Vidare deltar Kustbevakningen inom ramen för HELCOM bl.a. i gemensamma flygövervakningsoperationer runt Östersjön i syfte att upptäcka och bekämpa illegala oljeutsläpp. Oljeutsläppsutredningen lämnade i januari 1999 sitt betänkande Att komma åt oljeutsläppen (SOU 1998:158). Utredningen pekar bl.a. på vikten av att förhindra oljeutsläpp främst genom att fungerande mottagningsanordningar finns i varje hamn och att olagliga utsläpp effektivt beivras. Beredning av utredningens förslag pågår och en proposition är planerad till våren 2001. 3.9.6 Norden På de nordiska statsministrarnas uppdrag pågår inom Nordiska Ministerrådets ram ett samarbete om att ta fram en strategi för hållbar utveckling i Norden. Strategin skall inriktas på sådana områden där Norden har gemensamma intressen och särskilt goda förutsättningar att samarbeta och där det nordiska samarbetet skapar ett särskilt mervärde. Strategin omfattar följande områden: klimatförändringar, hav, kemikalier, livsmedelssäkerhet, energi, transport, lantbruk, näringsliv, fiske, fångst och skogsbruk. Det nordiska samarbetet inom miljöområdet utgår från den nordiska miljöstrategin som syftar till att bevara den biologiska mångfalden, att nå en hållbar användning av naturresurserna och att minska föroreningar och utsläpp under kritiska belastningsgränser. Förhandlingar pågår om ett nytt miljöhandlingsprogram som skall antas av miljöministrarna på deras möte i november 2000. Dessutom pågår ett arbete med en nordisk produktpolicy, Produktorienterad miljöstrategi (POMS). En tvärsektoriell arbetsgrupp avser att presentera sitt förslag vid årsskiftet 2000/01. I samband med revideringen av EG:s upphandlingsdirektiv och framtagande av ett tolkningsmeddelande i syfte att klargöra direktiven, har de nordiska miljöministrarna meddelat kommissionen sin syn på att miljökrav skall kunna ställas vid upphandling. Miljöfrågorna har haft och har ett stort utrymme i de nordiska ländernas politik. Det nordiska samarbetet har betydelse inte bara för de nordiska länderna utan också för vårt närområde, Östersjöregionen och Barentsregionen samt de nordiska delarna av Arktis. Det nordiska miljösamarbetets verksamhet i Ryssland och de baltiska staterna har behandlats på miljöministernivå under året. Det har betonats att miljösamarbetet med Ryssland skall vara en del i reformprocessen i Ryssland och ta sikte på att bygga upp organisation och styrning av den ryska förvaltningen och näringslivet. Insatserna i samarbetet har framförallt avsett projekt relaterade till kommunal vatten- och avlopps-rening. Island har som ordförande i det nordiska samarbetet under 1999 framförallt drivit frågor om havens resurser och miljö, Östersjö-samarbetet, det arktiska miljösamarbetet och det nordiska miljö-samarbetets kontakter med EU. Island höll ett seminarium i Bryssel i oktober 1999 om miljön och EU:s nordliga dimension. Under sitt ordförandeskap 2000 har Danmark betonat det tvärsektoriella samarbetet och driver frågor om en integrerad insats för Nordens landskapsvärden, hållbar utveckling i Arktis, kemikalier och de globala POP:s-förhandlingarna, EU:s försurningsstrategi och uppföljning av WTO-konferensen i Seattle. Det nordiska försvarsmiljösamarbetet fortsätter att utvecklas. På departementsnivån har en Agenda 21 för försvarssektorn fastställts hösten 1999. Även på myndighetsnivån samarbetar de nordiska försvars-myndigheterna om bl.a. införandet av miljöledningssystem. 3.9.7 Världshandelsorganisationen En hållbar utveckling är redan i dag ett uttalat mål för Världs-handelsorganisationen (WTO). Handelssystemet och WTO måste därmed engageras och ge sitt bidrag till det globala arbetet med hållbar utveckling. Detta är nödvändigt för att förtroendet för organisationen skall upprätthållas och för att förståelsen för fördelarna med en öppen handel skall kunna öka. Regeringen har i skrivelse om handelspolitiken (skr. 1998/99:59) klargjort att detta är ett av många viktiga mål i en ny runda i WTO. Sverige deltar i de internationella diskussionerna om handel och miljö främst inom WTO:s kommitté för handel och miljö, CTE. Denna kommitté är huvudforumet för behandlingen av sambandet mellan handel och miljö. Arbetet inom CTE är av stor betydelse för att påverka och genomdriva eventuella förändringar i handelsregelverket med inriktning mot en hållbar utveckling. Sverige arbetar för att miljö och hållbar utveckling skall integreras i handelsregelverket så att en liberalisering av handeln kan medverka till en hållbar utveckling. Det anses allmänt att miljöfrågorna endast kan lösas inom ramen för en bredare WTO-förhandling. För att nå önskat resultat på området verkar, som nyss nämnts, Sverige och EU för att miljöfrågorna skall ingå i en kommande ny förhandlingsrunda i WTO. Sverige och EU verkar här dels för att miljöfrågorna skall kunna integreras sektorsövergripande i alla områden som förhandlas, dels för att specifika miljöfrågor skall kunna hanteras. Till dessa hör bl.a. den viktiga frågan om relationen mellan handelsregelverket och handelsåtgärder i miljökonventioner, försiktighetsprincipens utrymme i WTO-regelverket samt frågan om miljömärkningssystemens relation till WTO-avtalet. 3.9.8 Samarbete med Asien Utvecklingen i Asien påverkar i hög grad den övriga världen. Det gäller inte bara inom ekonomi och handel utan också på miljöområdet. Omfattningen av miljöproblemen är så stor att vi redan ser globala konsekvenser. Regeringen anser därför att det är viktigt för Sverige att utveckla och fördjupa miljösamarbetet med de asiatiska länderna. I skrivelsen Framtid med Asien, En svensk Asienstrategi inför 2000-talet (skr. 1998/99:61) redovisas regeringens Asienpolitik inom ett antal viktiga områden. Strategins syfte är att intensifiera Sveriges relationer med regionen. Miljö och hållbar utveckling tillhör ett av de åtta samarbetsområden som utpekas särskilt. Som en del i genomförandet av regeringens strategi för Asien, stod Utrikes- och Miljödepartementen värd för en konferens i Stockholm den 15-17 maj 2000 med särskild fokus på miljöproblem i Asiens storstäder. Många av storstäderna i Asien har redan i dag mycket allvarliga miljöproblem, främst inom områdena luft, vatten och avfallshantering. Försämringen av miljön har gått snabbt och utvecklingen mot allt större städer kommer att ställa mycket stora krav på ländernas regeringar. Föroreningarna har redan nått nivåer som innebär höga kostnader för samhället i form av produktivitetsförluster, hälsoproblem, förlorad biologisk mångfald och ökad känslighet för naturkatastrofer. Konferensen bar rubriken Swedish-Asian Forum on the Future of Asia's Urban Environment och genomfördes i nära samarbete med Naturvårdsverket, Exportrådet och Sida. Ett femtiotal kvalificerade beslutsfattare från 13 asiatiska länder jämte Hongkong och Macau deltog i konferensen. Dessutom deltog svenska forskare och företagsledare. Sverige och EU importerar stora och ökande mängder produkter från asiatiska länder. Många produkter (textilier, elektronik m.m.) innehåller kemikalier som av ett eller annat skäl skapar problem i mottagarlandet. I november 1999 hölls ett gemensamt svensk/thailändskt seminarium i Bangkok om kemikalier i produkter. På seminariet deltog högre tjänstemän från regeringar och myndigheter från fyra EU-länder och åtta asiatiska länder inom Asien-Europa-samarbetet (ASEM) samt fem internationella organisationer. Syftet med seminariet var att i producentländerna öka kunskapen om riskerna med användning av farliga kemikalier i produkter och som via handel sprids över hela världen. Produkter som innehåller farliga kemikalier kan ge allvarliga effekter på människors hälsa och miljön, inte bara i landet där de produceras utan även i de länder där produkterna används och där de slutligen blir avfall. Behovet av att reglera användningen av kemikalier i produkter har ökat allteftersom volymen växer. De senaste åren har möjliga negativa effekter på människors hälsa eller miljön av användningen av färgämnen i textilier, bromerade flamskyddsmedel i elektronisk utrustning och ftalater i leksaker särskilt uppmärksammats. Miljöfrågorna har en framträdande roll även i det Asien-Europeiska samarbetet. I slutsatserna från det första ASEM-mötet i Thailand 1-2 mars 1996, där samtliga medlemsstater inom EU samt kommissionen, Thailand, Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Singapore, Brunei, Vietnam, Kina, Republiken Korea samt Japan medverkade, framhölls vikten av ett stärkt miljösamarbete mellan de två regionerna. Särskilt betonades miljösamarbete till gagn för båda regionerna och ömsesidig överföring av miljöteknik för att främja en hållbar utveckling. I syfte att främja detta samarbete beslutade ASEM om upprättandet av Asia-Europe Environmental Technology Centre (AEETC) med säte i Thailand. ASEM utsåg även en särskild grupp kallad Pilot Phase Guidance Group (PPGG) med representanter från fem asiatiska och fyra europeiska länder jämte EG-kommissionen att styra centrets verksamhet. Sedan juli 2000 innehar Sverige en av platserna i styrgruppen och kommer därmed att kunna vara pådrivande i miljösamarbetet mellan Asien och Europa. 3.10 Europeiska unionens arbete för hållbar utveckling och integrering av miljö 3.10.1 Samarbetet inom EU Sverige har sedan EU-medlemsskapets början varit pådrivande i arbetet med att integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling i all EU-politik. Med Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, har förutsättningarna för detta arbete stärkts väsentligt. På svenskt förslag tog Europeiska kommissionen fram en särskild rapport för hur miljöfrågorna bättre skall integreras i EU:s sektorer. Huvudlinjerna i kommissionens rapport antogs vid Europeiska rådets toppmöte i Cardiff i juni 1998. Vid toppmötet i Cardiff uppmanades de olika sektorsråden att utforma särskilda strategier för att integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling inom sina verksamhetsområden. Transportsektorn, energisektorn och jordbrukssektorn inbjöds att påbörja detta arbete. Sverige har deltagit aktivt i arbetet med att utarbeta de särskilda strategierna. Sverige har också verkat för att medlemsländerna skall enas om tydliga tidtabeller och uppdrag till såväl kommissionen som relevanta ministerråd för att detta skall kunna realiseras. I Wien i december 1998 inbjöds tre nya rådskonstellationer - inre marknaden, industri och biståndsfrågor - att delta i arbetet med sektorsintegration. I Köln i juni 1999 uppmanades ytterligare tre råd, med ansvar för ekonomiska frågor och finansiella frågor, fiskefrågor och utrikesfrågor, att rapportera om integration av miljö och hållbar utveckling till Europeiska rådet under 2000. Vid flera tillfällen har framhållits att sektorerna i sitt arbete bör ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om klimatförändringar. Frågor som berör transport och energi är av särskild vikt. Inför toppmötet i Helsingfors i december 1999 hade preliminära sektorsstrategier tagits fram inom sex rådskonstellationer (transport, energi, jordbruk, inre marknad, industri och utvecklingssamarbete). Till Helsingfors hade kommissionen också tagit fram en rapport med en bedömning av läget i arbetet med att integrera miljöhänsyn inom de olika områdena. Kommissionen pekade bl.a. på att det över lag saknades tydliga tidtabeller och målsättningar för strategierna. Vid toppmötet i Helsingfors beslutades att nästa större översyn av sektorsintegrationen skall göras vid toppmötet i Göteborg i juni 2001. Inför Göteborgsmötet skall samtliga berörda rådskonstellationer ha färdigställt och påbörjat genomförandet av sina respektive strategier. Toppmötet i Göteborg skall också anta en strategi för ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Ett förslag från kommissionen till en sådan strategi väntas våren 2001. Strategin bör vara så konkret att den kan påverka den praktiska politiken och möjliggöra att förändringar kommer till stånd på sådana områden där utvecklingen nu går i en ohållbar riktning. Strategin för hållbar utveckling skall bl.a. bli en del av EU:s bidrag till den internationella översynen av Agenda 21-arbetet år 2002 (Rio +10). Både sektorsstrategierna och den övergripande strategin för hållbar utveckling kommer att bli centrala frågor under det svenska ordförandeskapet i EU. I slutsatserna från toppmötet i Helsingfors uppmanas också kommissionen att före utgången av år 2000 utarbeta ett förslag till ett nytt handlingsprogram för miljön, det sjätte i ordningen. Vid ministerrådets (miljö) möte i mars 2000 antog rådet ett antal slutsatser med syfte att ge allmänna riktlinjer för det nya handlings-programmet. I rådsslutsatserna konstateras att det finns ett akut behov av att integrera miljöhänsyn i andra politikområden. Det sägs vidare att det är viktigt att ett nytt handlingsprogram dels angriper bristerna i det föregående programmet, dels inriktas på nya problem som uppstår där den nuvarande politiken inte i tillräcklig utsträckning har lyckats att vända negativa trender och inte heller lyckats bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativa konsekvenser för miljön. Rådsslutsatserna konstaterar vidare att det nya programmet bör bidra till att göra miljöfrågorna mer lättillgängliga för allmänheten samt till att utvärdera, stärka och utveckla de styrmedel som används inom EU:s miljöpolitik. Kommissionen förslag till det nya sjätte miljöhandlingsprogrammet förväntas att bli färdigt under hösten 2000. Sverige avser som in-kommande ordförandeland att aktivt driva arbetet med miljöhandlings-programmet under våren 2001. Miljöhandlingsprogrammet kan sägas bli en "konkretisering" av miljödimensionen i strategin för hållbar utveckling. 3.10.2 Sektorsintegrationen ("Cardiffprocessen") Vid Europeiska rådets möte i Cardiff 1998 initierades som nämnts den process där följande sektorsråd skall utforma särskilda strategier för att integrera miljöhänsyn inom sina verksamhetsområden. Transport Rådet för transportfrågor antog i oktober 1999 en strategi för integrering av miljöfrågorna och principen om en hållbar utveckling i EU:s transportpolitik. Strategin diskuterar vissa målsättningar, t.ex. att på lång sikt skall miljöaspekterna ges lika stor roll som ekonomiska och sociala faktorer vid utformningen av transportpolitiken. Vissa områden identifieras som särskilt viktiga för ytterligare åtgärder, som t.ex. internalisering av trafikens externa kostnader. Arbetet med en konkretisering av utvecklingen av ett hållbart transportsystem pågår i olika arbetsgrupper i kommissionen. Sverige deltar aktivt i dessa. Kommissionen har uppmanats att under hösten 2000 lägga fram en rapport till rådet baserad på detta arbete. Målsättningen är att rapporten skall utgöra underlag för kommande rådsslutsatser i transportrådet i april 2001. Jordbruk Rådet för jordbruksfrågor antog i november 1999 en strategi för integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling i den gemensamma jordbrukspolitiken. Strategin tar bl.a. upp de nya integrerade miljö- och landsbygdsprogrammen som infördes i och med Agenda 2000. Därutöver blir det obligatoriskt för medlemsstaterna att inrätta program för miljöåtgärder, samtliga strukturåtgärder skall bedömas från miljö-synpunkt, och varje medlemsstat skall upprätta en miniminivå av miljöhänsyn som jordbrukare anslutna till programmet skall följa. Arbetet med jordbruksstrategin fortsätter. En prioritering under det svenska ordförandeskapet är att en tidsplan för det fortsatta arbetet med indikatorer tas fram i syfte att utveckla integreringen av miljöhänsyn och hållbar utveckling i jordbrukspolitiken. Denna prioritering ligger väl i linje med slutsatserna från Europeiska rådet i Helsingfors om behovet av regelbunden uppföljning och utvärdering av sektorsstrategierna så att strategierna kan anpassas och fördjupas. Energi Även rådet för energifrågor antog i november 1999 en strategi för integrering av miljöaspekter och hållbar utveckling i energipolitiken. De tre prioriterade frågorna för att formulera en hållbar energipolitik är försörjningstrygghet, konkurrenskraft och miljö. Detta innebär: - ett långsiktigt åtagande att öka energieffektiviteten och energisparande; - att utvidga bruket av säkra energikällor med låga eller inga koldioxidutsläpp inom ramarna för medlemsstaternas energipolitik; - att minska miljöpåverkan av bruket av energikällor med högt kolinnehåll. Ett antal prioriterade områden har pekats ut. Dessa är att utveckla den inre marknaden för energi, främja förnybara energikällor, höja energieffektiviteten och sträva efter internalisering av externa kostnader och miljöfördelar. Ett viktigt steg är att utveckla tillgången på förnybar energi på den inre marknaden. Kommissionen presenterade därför den 10 maj 2000 ett förslag till ramdirektiv för tillträde till den inre marknaden för elproduktion baserad på förnybar energikällor. Inre marknaden Rådet för inre marknaden antog i oktober 1999 en rapport om integrering av miljöskydd och hållbar utveckling i politiken för den inre marknaden. Till en början konstateras att rapporten endast utgör en början på integreringsprocessen, dvs. de första stegen i det pågående arbetet med att utveckla en samlad strategi för att med tiden fastställa mål, tidsplaner och indikatorer för miljöskydd och hållbar utveckling i politiken för den inre marknaden. Rapporten framhåller att integreringen av miljöskydd bör säkerställa att den inre marknadens alla ekonomiska fördelar uppnås på ett hållbart och miljöansvarigt sätt. Utgångspunkten i arbetet med att integrera miljöhänsyn på den inre marknaden är att det inte skall behöva uppstå någon konflikt mellan en hög grad av miljöskydd och fri rörlighet för varor och tjänster. Rapporten beskriver inte de miljöproblem som finns på den inre marknaden. Istället tar den sin utgångspunkt i etablerade inre marknads-mekanismer där åtgärder har vidtagits för att finna synergieffekter, såsom harmoniseringsåtgärder, standardisering och miljömärkning. Inom alla områden krävs dock ytterligare åtgärder. De områden som kommer att noga analyseras när integrationsstrategin tas fram är bl.a. att effektivt genomföra nuvarande miljölagstiftning, identifiera luckor i lagstiftningen, granska gemenskapens ramar för statligt stöd till miljö-skydd samt att se över miljöavtal och andra marknadsorienterade åtgärder. Kommissionen, Europeiska miljöbyrån och Eurostat arbetar med att fastställa indikatorer. Dessa kommer att kunna användas för att kontrollera hur integrationen av miljöaspekterna i den inre marknaden fortlöper i stort. Industri I november 1999 antog rådet för industrifrågor en rapport om integrering av hållbar utveckling i EU:s industripolitik. Följande slutsatser dras i rapporten: - kraven i de tre pelarna - den ekonomiska, den sociala och den ekologiska - måste uppfyllas för att utvecklingen skall kunna anses vara hållbar, - politiken skall vara kostnadseffektiv och marknadsbaserad, - frivilliga åtgärder skall tillämpas när så är lämpligt, - samverkan med alla intressenter är viktig och särskild hänsyn skall tas till de små och medelstora företagen, - ambitionsnivån vad avser hållbara utveckling skall vara hög - integrationen av hållbar utveckling kommer att bidra till att åtagandena från Kyoto uppfylls, och att - utvidgningen kommer att kräva insatser för att modernisera industriproduktionen och därmed bidra till att kraven för en hållbar utveckling tillgodoses. Rådet skall löpande följa upp framstegen mot en hållbar utveckling inom alla tre pelare och fortsätta sitt arbete för en strategi som innefattar en tidtabell och ett antal indikatorer. Härvid kommer rådet att beakta den befintliga rapporten, ett kommande meddelande från kommissionen och slutsatserna från Europeiska rådet i Helsingfors. Biståndsfrågor Rådet för biståndsfrågor antog i november 1999 en rapport om integrering av miljön i gemenskapens utvecklingspolitik. Rapporten framhåller att utvecklingen är hållbar när den är ekonomiskt effektiv, politiskt demokratisk och pluralistisk samt socialt rättvis och miljö-mässigt sund. Rapporten redovisar kort den utvärdering som gjorts av miljöaspekterna på EU:s program i utvecklingsländerna. Man konstaterar att även om framsteg har gjorts ligger fortfarande integreringen av miljöhänsyn i landsprogrammen fortfarande på en relativt låg nivå. En hindrande faktor enligt rapporten är den begränsade miljömedvetenheten och efterfrågan på miljösamarbete i partnerländernas regeringar. En annan begränsande faktor är de bristande personalresurserna för miljö- och utvecklingsfrågan inom kommissionen. För att uppnå förbättringar föreslogs insatser för att förstärka medvetenheten och förmågan hos partnerländerna och ett systematiskt införlivande av miljöhänsyn i alla program för dessa länder. Fiske, ekonomiska och finansiella frågor samt utrikes- och horisontella frågor De rådskonstellationer - fiske, ekonomiska och finansiella frågor samt allmänna rådet - som senast, i juni 1999, fått i uppdrag att ta fram strategier har ännu inte presenterat färdiga strategier. Längst har rådet för fiskefrågor kommit som i juni antog en rapport där befintlig politik för integrering av miljöhänsyn i fiskepolitiken beskrivs. Arbetet med att ta fram strategier inom alla dessa tre områden kommer att drivas vidare i år och nästa vår inför toppmötet i Göteborg. Ekofinrådet kommer att anta en sektorsstrategi vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000. Sverige deltar aktivt i utarbetandet av sektorsstrategin. 4 Åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling inom olika departements verksamhetsområden I detta avsnitt redovisas hur de olika departementens arbete med 1998 års åtgärdsprogram har framskridit. Vissa av åtgärderna har kunnat slutföras under året. Många är dock av mer långsiktig karaktär och arbetet med att genomföra dem pågår under flera år. De ursprungliga åtgärderna kan också ha kompletterats med nya följdåtgärder. Åtgärderna har numrerats på samma sätt som i förra årets skrivelse, dvs. 97:1, 97:2, 98:1 etc. med en inledande bokstavsbeteckning som anger vilket departement som har ansvaret för att åtgärden genomförs. De nya åtgärder som har tillkommit redovisas under en särskild rubrik under respektive departement. Där inget annat anges finansieras åtgärder och initiativ inom departementets/ utgiftsområdets egna budgetramar. Ett antal åtgärder har bytt åtgärdsnummer sedan första redovisningen 1998 p.g.a. att ansvaret för en del frågor har ändrats mellan departementen. Omorganisationen av Regeringskansliet har också bidragit till ändringar av beteckningar. För att underlätta möjligheten att göra en återkoppling till redovisningen i 1998 års skrivelse anges, där det är nödvändigt, inom parentes i rubriken för relevant åtgärd även dess nummer i 1998 års skrivelse. Årets skrivelse följer i övrigt numreringen i förra årets skrivelse (skr. 1999/2000:13). De förändringar som nyligen (oktober 2000) vidtagits i fråga om statsrådens ansvarsområden har inte kunnat beaktas. 4.1 Justitiedepartementet Inom justitiedepartementets ansvar ligger bland annat frågor om straffrättsligt och skadeståndsrättsligt ansvar för miljöföroreningar. Till departementets ansvar hör också processuella frågor vid handläggning av mål enligt miljöbalken. I samband med behandlingen av budgetpropositionen för 1998 gav riksdagen som sin mening till känna att regeringen borde utarbeta och under 1998 redovisa en strategi för att förebygga och bekämpa miljöbrott (bet. 1997/98:JuU1). Regeringen beslutade om en preciserad och vidare-utvecklad miljöbrottsstrategi i oktober 1998 (skr. 1998/99:25). Regeringen hade i april 1995 beslutat om en strategi i ämnet (skr. 1994/95:217). Den nya strategin innehåller ett brett åtgärdsprogram för att minska miljöbrottsligheten. Det är bl.a. fråga om att genomföra effektivitets-höjande organisationsförändringar hos de brottsutredande myndigheterna, effektivisera myndighetssamarbetet och höja miljökompetensen hos åklagare och poliser. Det slås fast att miljöbrottsbekämpning skall vara en prioriterad verksamhet för polis- och åklagarorganisationen. Begångna miljöbrott skall utredas och lagföras betydligt snabbare än i dag. Regeringen meddelar årligen myndighetsgemensamma mål och riktlinjer för åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten, inklusive miljöbrott. I målen och riktlinjerna för år 2000 betonas att en viktig förutsättning för en effektiv miljöbrottsbekämpning är att berörda myndigheter - främst miljö- och hälsoskyddsnämnder, länsstyrelser och andra tillsynsmyndigheter samt polis och åklagare - samordnar sitt arbete och samarbetar när det gäller exempelvis strategiska frågor, konkreta ärenden, arbetsmetoder och kompetens. Vidare att ett mycket viktigt inslag i effektiviseringen av miljöbrottsbekämpningen är att målmedvetet utveckla kompetens och rutiner när det gäller anmälan av misstänkt miljöbrottslighet. Det framhålls också att det är av särskild betydelse för miljöbrottsbekämpningen är att kunskap om reglerna förs ut till verksamhetsutövarna och att informations- och utbildningsinsatser därför är en viktig myndighetsuppgift i sammanhanget. Justitiedepartementet hanterar en rad frågor som rör skadeståndsansvar för miljöskador. En sådan fråga är ersättning för skador orsakade av atomanläggningar. Inom detta område avser regeringen att lägga fram en proposition i november 2000. Under året har vidare arbetet med att revidera de internationella överenskommelser som reglerar ansvar för atomkraftsanläggningar, de s.k. Paris- och Brysselkonventionen, fortsatt. En annan fråga inom miljöskadeområdet är frågan om ersättning för miljöskador till havs. Inom detta område har slutförhandlingar förts inom ramen för FN:s sjöfartsorganisation, IMO, om en konvention om skador orsakade av bunkerolja. Därutöver har frågor om ersättning andra oljeskador behandlats både i IMO och inom gemenskapen. En tredje fråga är ersättning för miljöskador orsakade av flygplan. Under året har Sverige tagit initiativ till en revision av den internationella överens-kommelse som reglerar dessa frågor, den s.k. Romkonventionen. Sedan den 1 januari 1999 finns det en miljööverdomstol vid Svea hovrätt och fem regionala miljödomstolar i Stockholms, Växjö, Väners-borgs, Östersunds och Umeå tingsrätter. Högsta domstolen är slutinstans i mål som en miljödomstol prövat som första beslutsinstans. Koncessions-nämnden för miljöskydd, vattendomstolarna, och Vattenöverdomstolen har upphört. Ordinarie domare och miljöråd har anställts och sakkunniga har förordnats. I Domstolsverkets regi har utbildning anordnats för ordinarie domare och miljöråd, sakkunniga, beredningsjurister och kanslipersonal. Avgöranden från Koncessionsnämnden för miljöskydd har gjorts tillgängliga via intranätet. Förordningen (1997:139) om försöks-verksamhet med beredningsjurister vid vissa tingsrätter har utökats till att även omfatta miljödomstolarna. Behövliga författningsändringar sker även fortlöpande för att integrationen av miljölagstiftningen skall kunna fullföljas. Pågående åtgärder Åtgärd Ju 99:1 Former för effektivare miljöbrottsbekämpning Den 1 januari 2000 inrättade Riksåklagaren i samverkan med Rikspolisstyrelsen på regeringens uppdrag en ny och flexibel organisation för bekämpning av brotten mot miljön. Alla myndigheter inom åklagarväsendet har ett operativt ansvar för miljöbrotts-bekämpningen. Ekobrottsmyndigheten har dock inte något sådant ansvar med undantag för de situationer när det finns sådana samband mellan utredningar om ekonomisk brottslighet och miljöbrottslighet att det är lämpligast att handläggning sker där. Under 1999 anställde Riksåklagaren en chefsåklagare och 14 specialiståklagare för miljöbrottsbekämpning. Även hos polisen finns det kvalificerade utredare med specialistkompetens när det gäller utredningar om brott mot miljön. Riksåklagaren har ett nationellt samordningsansvar för miljöbrottsbekämpningen och bestämmer närmare hur samordningen skall ske. Det finns en central enhet hos Riksåklagaren som främst skall svara för samordningen inom miljöbrottsbekämpningen. Enheten, som leds av en överåklagare, är samlokaliserad med Rikskriminalpolisens miljöbrottsrotel där det tjänstgör poliser som har specialistkompetens på miljöområdet. Det pågår ett arbete för att utveckla nya och mera effektiva arbetsformer inom miljöbrottsbekämpningen. Samverkan mellan polis, åklagare och tillsynsmyndigheter skall förbättras. Lokala samverkans-grupper har etablerats på många håll i landet. Riksåklagaren har i april 2000 tagit initiativ till bildandet av ett Miljöbrottsråd för att förstärka samverkan på central nivå. I rådet ingår bl.a. Riksåklagaren, Rikspolis-styrelsen, Naturvårdsverket, Kustbevakningen och Tullverket. Under våren 2000 genomfördes en omfattande och avancerad miljöutbildning för åklagare och poliser som skall hantera miljöbrottsärenden. Riksåklagaren har i juli 2000 redovisat en delårsrapport för den nya miljöbrottsorganisationen avseende det första halvåret 2000. Enligt Riksåklagaren finns det goda förutsättningar att väsentligt minska brotten mot miljön bl.a. genom förbättrade arbetsmetoder. Åtgärd Ju 99:2 Ersättning för miljöskador orsakade av atomverksamhet Atomansvarighetslagen (1968:45) reglerar ersättningsansvaret för skador som har orsakats av atomolyckor i atomanläggningar (t.ex. kärnkrafts-reaktorer) och under transport. Lagen bygger på två internationella konventioner, 1960 års Pariskonvention och 1963 års Brysselkonvention. Båda dessa konventioner är föremål för revision. Revideringsarbetet förväntas vara avslutat år 2001. Anläggningshavarens ansvar för atomskador är strikt enligt såväl dessa konventioner som enligt svensk lag. Ansvaret är dock begränsat. Anläggningshavaren är skyldig att täcka hela sitt ansvar med försäkring. Enligt atomansvarighetslagen är anläggningsinnehavarens ansvar begränsat till 175 miljoner särskilda dragningsrätter (cirka 1,9 miljarder kronor). Om inte detta belopp är tillräckligt utgår ersättning från de stater som är parter till Brysselkonventionen. Kvarstår även därefter skador utgår ytterligare ersättning från svenska staten enligt särskilda bestämmelser i lagen. Målsättningen är att införa ett obegränsat ansvar för innehavare av atomanläggningar. Detta är dock inte möjligt innan Paris- och Bryssel-konventionerna ändrats. I avvaktan på detta föreslår regeringen i en proposition som läggs fram i november 2000 att anläggnings-innehavarens ansvar höjs till 300 miljoner särskilda dragningsrätter (cirka 3,3 miljarder kronor). I förhandlingarna om revision av Paris- och Brysselkonventionerna råder för närvarande enighet om att det i konventionen skall införas en regel som möjliggör för konventions-staterna att ålägga anläggningshavare ett obegränsat ansvar. Åtgärd Ju 99:3 Ersättning för oljeskador Under året har arbetet med förstärkta regler för skador orsakade av oljeutsläpp till sjöss fortsatt. Detta har både skett inom FN:s sjöfarts-organisation, International Maritime Organisation (IMO) och på gemenskapsnivå. Bland det arbete som sker inom IMO kan två åtgärder nämnas. För det första har beslut fattats om att höja maximinivån för den ersättning som kan utgå ur internationella oljeskadefonden. Tidigare var den maximala ersättningen begränsad till cirka 3 miljarder kronor. Detta belopp kommer sedan beslutet trätt i kraft att vara cirka 4,5 miljarder kronor. Höjningen beslutades vid mötet för IMO:s juridiska kommitté i oktober 2000. För det andra har arbetet med ett förslag till ersättningsansvar för skador orsakade av utsläpp av bunkerolja avslutats. Det råder ett starkt stöd bland IMO:s medlemsstater för förslaget. Bunkerolja är olja som används för ett fartygs drift. Skador p.g.a. sådan olja ersätts inte genom internationella oljeskadefonden. Enligt förslaget är fartygsägarens ansvar strikt och skall täckas av försäkring. Den maximala ersättningen är begränsad med hänsyn till fartygets storlek. Avsikten är att konventionen skall antas vid en diplomatkonferens i mars 2001. Som en reaktion på den s.k. Ericaolyckan, där en oljetanker bröts itu utanför Frankrikes kust har kommissionen föreslagit en rad åtgärder för att förbättra skyddet mot oljeskador. Bland dessa åtgärder ingår att kommissionen avser att lägga fram ett förslag om att inrätta en regional oljeskadefond som skall täcka skador som uppgår till belopp över de maximibelopp som gäller för den internationella oljeskadefonden. Kommissionens förslag kan förväntas under senhösten och avsikten är att en behandling i en rådsarbetsgrupp skall inledas under det svenska ordförandeskapet våren 2001. Åtgärd Ju 99:4 Ersättning för miljöskador orsakade av luftfart Sverige har under hösten 2000 tagit ett initiativ till bättre internationella ersättningsregler för skador på miljön som orsakas av luftfarten. Det svenska initiativet gäller inte bara skador på miljön utan också skador som personer på marken tillfogas. Frågor om ersättningsansvar för miljöskador och för skador som tillfogats tredje man på marken regleras på det internationella planet i den s.k. Romkonventionen. Rom-konventionens regler är omoderna. Bland annat är den maximala ersättningen starkt begränsad. Det saknas också regler om ersättning för kostnader för sanering vid olyckor och för återställande av miljön. Avsikten med det svenska initiativet är att en modernisering av Romkonventionen skall ske inom ramen för FN:s luftfartsorganisation, ICAO. Åtgärd Ju 99:5 Uppföljning av miljödomstolarnas verksamhet Det sker ett fortsatt kontinuerligt arbete för att åstadkomma de bästa förutsättningarna för miljöbalksreformens genomförande och skapandet av en god arbetsmiljö för samtliga anställda vid miljödomstolarna. Uppföljning av miljödomstolarnas verksamhet kommer att ske inom Regeringskansliet och de reformer som det under arbetets gång i domstolarna kan tänkas uppstå behov av kommer att genomföras. 4.2 Utrikesdepartementet Utrikesdepartementet har ett övergripande utrikespolitiskt ansvar inom Regeringskansliet, särskilt vad gäller FN- och biståndspolitiken. Departementet har även det övergripande ansvaret för frågor som gäller den inre marknadens funktion, den multilaterala handelspolitiken och det statliga exportfrämjandet. I departementets arbete för en ekologiskt hållbar utveckling läggs tonvikten på det internationella samarbetet, genom bilateralt och multilateralt agerande. Av särskild betydelse är uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 i Rio de Janeiro och departementet har även ett särskilt sakansvar för bl.a. ökenkonventionen och globala miljöfonden. Vidare åligger det UD att informera i utlandet om svenska insatser för en ekologiskt hållbar utveckling. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Sida, är en av de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. I det handelspolitiska arbetet verkar UD för att söka finna effektiva lösningar och att medverka till underlag för att få till stånd en hållbar utveckling inom ramen för såväl EU:s inre marknad som multilateralt. UD representerar Sverige i den horisontella rådsarbetsgruppen för den inre marknaden och i rådgivande kommittén för den inre marknaden. Arbetet i den förra präglas av framtagande av strategier och konkreta åtgärder för att nå hållbar utveckling. På internationell nivå sker arbetet inom ramen för Världshandelsorganisationens (WTO:s) kommitté för handel och miljö, CTE. På myndighetsnivå har Kommerskollegium ett särskilt sektorsansvar. UD svarar för att inom den så kallade Cardiffprocessen verka för att allt utvecklingssamarbete, EU:s likaväl som medlemsstaternas, genomsyras av omsorg om hållbar utveckling och att samstämmigheten ökar mellan politikområdena utvecklingssamarbete, miljö, handel och jordbruk. UD skall tillsammans med Sida verka för att kommissionen ger arbetet för hållbar utveckling inom biståndet en central roll även i sin egen organisation. En rad andra områden såsom den inre marknaden samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har särskilt utpekats i integrationsprocessen (Cardiff). Ett intensifierat arbete pågår och konkreta handlings- och tidsplaner skall föreligga till toppmötet i Göteborg i juni 2001. I enlighet med slutsatserna från toppmötet i Helsingfors 1999 och Feira 2000 pågår ett omfattande arbete inom ramen för den inre marknaden för att kunna presentera en konkret strategi till toppmötet i Göteborg. Arbetet påverkas av förklarliga skäl i hög grad av hur långt kommissionen kommer i sina ansträngningar. Kontakter på bilateral nivå har även tagits med det franska ordförandeskapet och förhoppningen är att frågan tas upp till behandling under hösten 2000. Under 1998, med intensifiering under 1999, har UD operationaliserat vad som krävs av EU:s och medlemsstaternas bistånd för att detta skall främja hållbar utveckling och ägarskap av miljökonventionerna inom utvecklingsländerna. Inom FN:s kommission för hållbar utveckling, CSD, har Sverige särskilt verkat för att lyfta fram fattigdomsbekämpning och hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Pågående åtgärder Åtgärd UD 97:1 Uppmärksamma frågor om ekologisk hållbarhet i analys och rapportering Ansvaret för att implementera denna åtgärd sönderfaller i två delar, dels att verka för att UD:s eget landanalysarbete och utlandsmyndigheternas länderrapportering innehåller analyser av utvecklingen i fråga om ekologisk hållbarhet, dels att Sverige verkar för att internationellt analys- och rapportarbete verksamt beaktar dessa frågor. Den första aspekten föranleder UD att i ökad utsträckning i sin verksamhetsplanering och i sina instruktioner till utlandsmyndigheterna begära in sådan analys och rapportering - ett arbete som ytterligare kommer intensifieras. Den andra aspekten tillgodoses genom att UD i samband med svensk finansiering av internationellt arbete inom miljöområdet till de olika uppdragen kopplar krav på rapportering om hur insatserna tillgodoser ekologiska hållbarhetskrav. Ett viktigt tema under mötet med FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) år 2001 kommer att vara att utveckla informationen och indikatorer för hållbar utveckling inom miljöområdet. Sverige driver aktivt detta arbete, vilket bl.a. är ägnat att utveckla gemensamma indikatorer som, om de tillämpas i rapporter och uppföljning av insatser, kommer förbättra beskrivningen av utvecklingen i fråga om ekologisk hållbarhet. En viktig insats under året är den internationella studie som med svensk delfinansiering gjorts inom energiområdet - World Energy Assessment Report - som genomförts av UNDP och World Energy Council. För första gången föreligger ett samlat och förhållandevis entydigt kunskapsunderlag om världens energisituation. Rapporten utgör ett gott exempel på hur analys och rapportering om ekologisk hållbarhet kan utvecklas. Åtgärd UD 97:2 Fortsätta främja miljöhänsyn och hållbar utveckling i det bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet samt i EU-biståndet, med särskild betoning av fattigdomsaspekterna Arbete pågår med att förstärka integrationen av miljö och hållbar utveckling i FN:s verksamhet, särskilt i anslutning till generalsekreterarens reformarbete på områdena hållbar utveckling och bosättning. Vidare pågår arbete för att utveckla och driva svenska prioriteringar genom regleringsbrev, i det multilaterala utvecklingssamarbetet samt i det bilaterala arbetet med lands- och regionstrategier, och i EG-kommissionens policyarbete för EU:s utvecklingssamarbete, i anslutning till de riktlinjer som lades fast i regeringens skrivelse Sveriges internationella samarbete för hållbar utveckling (skr. 1996/97:2). Asien-strategins (skr. 1998/99:61) betoning av hållbar utveckling genomförs bl.a. genom intensifierat samarbete med Kina. Vad gäller EU:s utvecklingssamarbete söker UD i nära samarbete med Sida inom den så kallade Cardiffprocessen verka för att biståndet skall genomsyras av omsorg om hållbar utveckling. Målet är att kommissionen genom egna organisatoriska och substantiella åtgärder skall åstadkomma detta. Åtgärd UD 97:3 Följa upp FN:s generalförsamlings extra möte om uppföljningen av världskonferensen om miljö och utveckling (UNGASS 1997) FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) möts årligen för att genomföra och utveckla besluten från Riokonferensen 1992 samt från generalförsamlingens nittonde extra möte 1997. Vid kommissionens sjunde möte, som ägde rum i slutet av april 2000, behandlades tematiska frågor om haven, hållbara konsumtions- och produktionsmönster samt hållbar utveckling av turism. Sedan 1997 har kommissionen ett tematiskt arbetsprogram där några valda avsnitt ur Agenda 21 behandlas varje år. Kommissionens åttonde möte som ägde rum i april 2000 tog upp jordbruk och markanvändning, finansiering av hållbar utveckling och handel. Dessutom beslutade kommissionen att välkomna besluten från det mellanstatliga skogs-forumet (IFF 4) om inrättandet av ett nytt FN-organ för skogsfrågor. Till sist inleddes förberedelserna av tioårs-översynen år 2002 av Rio-konferensen, och ett beslut fattades om att verka för ett toppmöte på högsta politiska nivå i ett u-land. Kommissionen uppmärksammade i år särskilt ursprungsbefolkning-arnas roll i arbetet för hållbar utveckling - inte minst i relation till frågorna om jordbruk, markanvändning och handel. Även företrädare för näringslivet och enskilda organisationer deltog i kommissionens arbete. Åtgärd UD 97:4 Fortsätta arbeta aktivt inom globala konventioner för hållbar utveckling Under 2000 har Sverige deltagit vid partsmöten för konventionen om biologisk mångfald, FN:s konvention mot ökenspridning samt möten för Baselkonventionen och Montrealprotokollet. Även om klimatkonventionens partsmöte hösten 1999 innebar ytterligare ett steg mot ett förverkligande av åtagandena i Kyoto-protokollet om att begränsa utsläppen av växthusgaser, framstår konventionens partsmöte i november 2000 som avgörande. Ett stort antal ministrar - däribland EU:s - har uttalat intentionen att protokollet skall träda i kraft 2002. Vad gäller Kyotoprotokollet återstår svåra frågor inom en rad områden. Till dessa hör regler för användning av de s.k. flexibla mekanismerna, kontroll av efterlevnad av protokollet och system för stöd och sanktioner om gjorda åtaganden inte efterlevs. Vidare förhandlas det om stöd till u-länder för anpassning, kapacitetsuppbyggnad samt teknologiöverföring till u-länderna. Parterna förväntas fatta beslut i alla dessa frågor vid partsmötet i november 2000 i Haag. För att detta skall kunna ske har stor möda lagts ned på klimatförhandlingarna under 2000 med två förberedande partsmöten i juni och september. Montrealprotokollets viktigaste fråga ur svensk synvinkel är bistånd till u-länder för en effektiv utfasning av ozonfarliga ämnen med utnyttjande även av våra egna erfarenheter. Särskild uppmärksamhet ägnas arbetet inom styrelsen för Montrealprotokollets multilaterala fond. Inom detta ges högst prioritet åt nya riktlinjer som ökar u-ländernas ägarskap av utfasningen av ozonfarliga ämnen. Våren 2000 hölls den femte partskonferensen om biologisk mångfald. Vid denna behandlades bl.a. frågan om fördelning av biologiska nyttigheter mellan länderna i syd som äger de genetiska resurserna och länderna i nord som förädlar och industrialiserar dessa. Vidare under-tecknades biosäkerhetsprotokollet. Vid ökenkonventionens partsmöte i december 2000 avses genomförandet av konventionen behandlas, bl.a. vad avser länder i Asien och Latinamerika. Vid Baselkonventionens fjärde partsmöte i februari 1998 enades parterna om att exportförbudet för farligt avfall från i princip OECD-länder till icke OECD-länder skall stå fast och varken inskränkas eller utvidgas innan förbudet trätt i kraft. Denna fråga drevs bl.a. av Sverige tillsammans med övriga EU-länder samt flertalet utvecklingsländer. Sverige har också under år 2000 aktivt deltagit i förhandlingar om en konvention om stabila, organiska ämnen, s.k. POPs. Förhandlingarna avses avslutas i december 2000 och slutdokumenten undertecknas i Stockholm våren 2001. Åtgärd UD 97:5 Verka för en tillfredsställande påfyllnad av den globala miljöfonden Den globala miljöfonden (GEF) medverkar till att finansiera de merkostnader (s.k. incremental costs) för utvecklingsprojekt i utvecklingsländer som kan uppkomma för att uppnå globala miljövinster. GEF är finansiell mekanism för FN:s klimatkonvention och för konventionen om biologisk mångfald. Målet om tillfredsställande påfyllnad av GEF uppfylldes i och med givarnas överenskommelse i mars 1998, som innebär att GEF disponerar 2,75 miljarder USD för perioden 1998-2002. Förhandlingarna inför nästa påfyllnadsperiod kommer att inledas under hösten 2000, varvid den av bl.a. Sverige initierade utvärderingen av GEF:s verksamhet kommer att vara central. Sverige kommer att fortsätta det konstruktiva engagemanget i GEF:s styrelse och är berett att verka för att GEF även i fortsättningen skall få en tillfredsställande finansiering med en rimlig bördefördelning mellan givarna. I ljuset av de pågående förhandlingarna inom ramen för FN:s klimatkonvention är Sverige berett att ge ytterligare riktlinjer för GEF:s verksamhet. Åtgärd UD 97:6 Verka för att miljöaspekter och hållbar utveckling integreras i WTO bl.a. i kommande förhandlingar om handelsliberalisering Sverige deltar i de internationella diskussionerna om handel och miljö främst inom Världshandelsorganisationens (WTO:s) kommitté för handel och miljö, CTE. Denna kommitté är huvudforumet för behandlingen av frågor som rör sambandet mellan handel och miljö. Arbetet inom CTE är av stor betydelse för att påverka och genomdriva eventuella förändringar i handelsregelverket med inriktning mot en hållbar utveckling. Sverige arbetar för att miljö och hållbar utveckling skall integreras i handelsregelverket så att en liberalisering av handeln kan medverka till en hållbar utveckling. Det anses allmänt att miljöfrågorna endast kan lösas inom ramen för en bredare WTO-förhandling. För att nå ett önskat resultat på området verkar Sverige och EU därmed för att miljöfrågorna skall ingå i en ny förhandlingsrunda i WTO, trots misslyckandet i Seattle. Det kan komma att inledas under det svenska ordförandeskapet. Sverige och EU verkar här dels för att miljöfrågorna skall kunna integreras sektorsövergripande i alla områden som förhandlas, dels för att specifika miljöfrågor skall kunna hanteras. Till dessa hör den viktiga frågan om relationen mellan handelsregelverket och handelsåtgärder i miljökonventioner, Multilateral Environmental Agreements (MEAs), och försiktighetsprincipens utrymme i WTO-regelverket. Åtgärd UD 97:7 Genom bl.a. biståndet stödja utvecklingsländernas produktion och export av miljöanpassade produkter Studien om handel/miljö och utvecklingssamarbete avslutades 1999. Samverkan mellan departement och Sida i frågan om underlättande av ekologisk jordbruksproduktion i och export från utvecklingsländer pågår fortsatt. Det är det viktigt att verka för en reformering av de EU-regler som försvårar export av ekologisk jordbruksproduktion från u-länder. 4.3 Försvarsdepartementet Regeringen har i skilda sammanhang redovisat det miljöarbete som bedrivs av myndigheterna under Försvarsdepartementet. Detta miljö-arbete har fortsatt bedrivits aktivt och med ett betydande engagemang. Av särskild betydelse är det sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling som regeringen tilldelat Försvarsmakten och Statens räddningsverk. Detta ansvar utgör en grundläggande inriktning för myndigheternas fortsatta arbete och för arbetet inom respektive sektor. I oktober 1999 redovisade de två myndigheterna bl.a. förslag till sektors-mål. En huvudpunkt i miljöarbetet är införandet av miljöledningssystem. Regeringen har i regleringsbrevet för år 2000 angivit tidpunkter för flera myndigheter när ett sådant system skall vara infört. Så gäller t.ex. att Försvarsmakten skall ha infört miljöledningssystem i hela organisationen senast 2001. Övriga myndigheter skall fortsätta pågående arbete i detta avseende. En annan viktig uppgift för den militära sektorn är att införa och tillämpa riktlinjerna för miljöanpassad försörjning med försvars-materiel. Försvarsmiljöprojekten i de baltiska staterna, finansierade för svensk del genom den s.k. Östersjömiljarden, avslutades i december 1999. Projekten avsåg en miljöplan vid en armébas i Lettland, miljörisk-bedömningar vid en f.d. sovjetisk flygbas i Estland samt miljöutbildning för baltisk försvarsmaktspersonal i Nemencine, Litauen. Alla tre projekten var lyckosamma och har både i det omedelbara perspektivet och i ett långsiktigt perspektiv betydelse för de baltiska försvars-makternas miljöarbete, liksom för miljön i Östersjöregionen. Det är enligt regeringens mening angeläget att myndigheterna inom Försvarsdepartementets sektor fortsätter sitt föredömliga arbete för ett ekologiskt hållbart Sverige. Pågående åtgärder Åtgärd Fö 97:1 och 2 Fortsätta att målmedvetet bedriva miljöarbetet inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde enligt de riktlinjer som tidigare redovisats för riksdagen. Agera för att myndigheterna inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde ägnar stor uppmärksamhet åt att genomföra den av statsmakterna anvisade inriktningen av miljöarbetet Försvarsmakten Huvuduppgifterna för Försvarsmakten i miljöhänseende är arbetet med sektorsuppdraget, miljöledningssystem och miljöanpassad försörjning med försvarsmateriel - se även åtgärderna Fö 98:1, Fö 99:1 och 2. Andra viktiga delar är att genomföra den första etappen av åtgärdsprogram mot buller från militär flygverksamhet och att tillämpa de av regeringen fastställda riktlinjerna i fråga om skottbuller från artilleri och andra tunga vapen. Försvarsmakten skall också fortsätta arbetet med farliga lämningar och dumpad ammunition. I regleringsbrevet för år 2000 har regeringen också uppdragit åt Försvarsmakten att i ökad utsträckning utnyttja strategiska miljöbedömningar i planerings- och beslutsprocessen, se åtgärd Fö 2000:1. Statens räddningsverk, Kustbevakningen samt det civila försvarets miljöarbete Räddningsverket är sedan den 1 juli 1999 central tillsynsmyndighet enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Lagen syftar till att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av sådana olyckor för människors hälsa och för miljön. Mot bakgrund av regeringens beslut i augusti 1998 har Kustbevakningen och Sjöfartsverket den 29 september 1999 gemensamt redovisat förslag till delmål och åtgärder vad gäller olje- och kemikalieutsläpp från fartyg till vatten i syfte att inom en generation uppnå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Regeringen beslutade den 28 oktober 1999 att överlämna rapporten till Miljömålskommittén (M 1998:07). Kustbevakningen har i årsredovisningen för 1999, i enlighet med Riksrevisionsverkets redovisningsmodell, redovisat arbetet med att införa miljölednings-system. Utöver en miljöpolicy har miljömål och ett handlingsprogram tagits fram. Enligt regeringens beslut den 9 december 1999 skall Över-styrelsen för civil beredskap, Sprängämnesinspektionen och Styrelsen för psykologiskt försvar införa miljöledningssystem. Som ett led i det arbetet skall en miljöutredning slutföras år 2000 och redovisas i en särskild rapport som lämnas samtidigt med årsredovisningen för 2000. Den totalförsvarsgemensamma verksamheten Miljöarbetet hos myndigheterna inom den totalförsvarsgemensamma verksamheten utvecklas vidare. Miljöledningssystem skall införas hos Fortifikationsverket1, Försvarets materielverk, Försvarets forskningsanstalt och Flygtekniska försöksanstalten. Dessa myndigheter skall bedriva sitt miljöarbete i enlighet med vad som anges i regeringens särskilda beslut med uppdrag till statliga myndigheter gällande miljö-ledningssystem i statlig förvaltning. Materielverket skall även tillämpa de av regeringen fastställda riktlinjerna för miljöanpassad försörjning med försvarsmateriel. Åtgärd Fö 97:3 Fortsätta att bedriva ett aktivt internationellt miljöarbete rörande militär verksamhet Inom det internationella försvarsmiljösamarbetet fortsätter Sverige att spela en aktiv roll. Den svenska medverkan i Nato:s miljökommitté (NATO/CCMS) fortsätter och utvecklas. I december 1999 avslutades CCMS pilotstudie om miljöledningssystem i den militära sektorn. Sverige spelade en mycket aktiv roll i denna pilotstudie. Sverige deltar för närvarande i pilotstudien om konsekvenser för miljön och säkerheten av folkomflyttningar i stora städer och i pilotstudieprojektet om hållbart byggande inom den militära infrastrukturen. Handlingsprogrammet för nordiskt försvarsmiljösamarbete på departementsnivå utvecklas vidare. Under hösten 1999 enades de nordiska försvarsministrarna om en Nordisk Agenda 21 för försvars-sektorn. Genom regleringsbrevet för år 2000 har regeringen beslutat att denna Agenda 21 skall utgöra en övergripande miljöpolicy för försvarssektorns arbete. Ett annat samarbetsområde, som leds av Sverige, gäller gemensamt utnyttjande av anläggningar för miljöfarlig verksamhet, t.ex. skjutfält. Ett tredje samarbetsområde avser nordiskt försvarsmiljö-bistånd till bl.a. de baltiska staterna. I denna del deltar USA i samarbetet. Genom att diskutera försvarsmiljöfrågorna gemensamt i Norden och genom att samnordiskt driva dessa frågor både nationellt och internationellt kommer den gemensamma nordiska miljön att förbättras. De gemensamma svensk-amerikanska försvarsmiljöprojekten i Baltikum avslutades 1999. Finansierat genom det s.k. säkerhetsfrämjande stödet har nya försvarsmiljöprojekt satts i gång i Östersjöregionen. Försvarets materielverk utarbetar på regeringens uppdrag ett fördjupat underlag om möjligheterna till svenskt stöd rörande miljöanpassad ammunitionsavveckling i Ryssland. I ett annat projekt skall Försvars-makten tillsammans med estniska myndigheter översätta Försvars-maktens miljöhandbok till estniska och därvid anpassa den till estniska förhållanden. I ett tredje projekt har regeringen uppdragit åt Försvarsmakten att tillsammans med amerikanska och litauiska myndigheter fortsätta miljöutbildningen av försvarsmaktspersonal vid Nemencine i Litauen. Regeringen har härutöver uppdragit åt Försvarets forskningsanstalt att tillsammans med ryska myndigheter genomföra en miljöriskbedömning av armébasen Ostrov i Ryssland och ge förslag till åtgärdsplan för basen. Regeringen har tidigare erinrat om insatsernas betydelse för att bygga upp ett miljökunnande i de baltiska försvarsmakterna. Insatserna bidrar till att stärka de demokratiska grunderna i dessa staters försvarsmakter. På detta sätt stärks också den pågående demokratiseringsprocessen i denna region. Samma förhållande gäller de projekt som nu har satts igång. Tillsammans med Belgien, Nederländerna och Schweiz avser Sverige att, inom ramen för NATO/CCMS och Euro-atlantiska partnerskapsrådet, EAPR, i januari 2001 arrangera en konferens i Schweiz om införande av miljöledningssystem i den militära sektorn. Grunder för konferensen är dels den plan - kallad Model Work Programme - som utarbetades vid den av Sverige, USA och Polen anordnade försvarsmiljökonferensen i Warszawa år 1998, dels de riktlinjer om miljöledningssystem som NATO/CCMS pilotstudie om miljöledningssystem i en militära sektorn utarbetat. På myndighetsnivån fortsätter samarbetet mellan bl.a. de nordiska försvarsmakterna. Detta avser bl.a. införandet av miljöledningssystem. År 1999 inleddes diskussioner mellan de svenska och ryska försvars-makterna om ett försvarsmiljösamarbete. I juni 2000 bemyndigade regeringen Försvarsmakten att utarbeta ett förslag till ramavtal på miljöskyddsområdet mellan Försvarsmakten och den ryska försvars-makten. Inom ramen för Försvarsmaktens samarbete med den amerikanska försvarsmakten har utarbetats en handbok för miljöhänsyn i materiel-anskaffningsprocessen. På regeringens uppdrag genomförde Försvars-makten tillsammans med den amerikanska försvarsmakten inom ramen för EAPR i augusti i år i Stockholm en internationell konferens om miljöhänsyn i den militära materielanskaffningen med utgångspunkt i denna handbok. Åtgärd Fö 97:4 Fortsätta att bedriva ett aktivt internationellt arbete rörande kemikalieolyckor och oljebekämpning Räddningsverket deltar i det internationella samarbetet inom området kemikalieolyckor i samarbete med Sprängämnesinspektionen och andra berörda myndigheter. Samarbetet bedrivs bl.a. inom ramen för ECE:s Industriolyckskonvention, EU:s kommitté för Seveso II-direktivet och OECD:s expertgrupp inom kemikalieolycksområdet. Industriolyckskonventionen och Seveso II-direktivet har under år 1999 införts i svensk lagstiftning. Kustbevakningen deltar i det globala miljöarbete som bedrivs inom FN-organet IMO (International Maritime Organisation) och i samarbete inom ramen för Arktiska rådet vilket framförallt omfattar förberedelsearbetet för att kunna handskas med miljöfarliga olyckor som inträffar norr om polcirkeln. På EU-nivå sker ett samarbete avseende miljöfarligt utsläpp till sjöss inom ramen för en expertgrupp, ACPH. Kustbevakningen deltar även i samarbetet inom tre regionala konventioner eller avtal som reglerar frågor om bekämpning av utsläpp till sjöss: Köpenhamnsavtalet som avser samarbete mellan de nordiska länderna, Helsingforskonventionen reglerar samarbetet i Östersjön och Bonnöverenskommelsen avser Nordsjön. I syfte att informera om illegala oljeutsläpp och den typ av bevisning som kan föreläggas polis och åklagare samt för att underlätta det internationella samarbetet vid lagföring av dem som bryter mot utsläppsbestämmelser har nordsjö-staterna inom ramen för Bonnöverenskommelsen tagit fram två informationsskrifter. Åtgärd Fö 98:1 Uppdrag avseende sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling samt sektorsmål och åtgärder avseende miljökvalitetsmålen Försvarsmakten Regeringen uppdrog år 1998 åt Försvarsmakten att dels ha ett särskilt sektorsansvar för ekologisk hållbarhet, dels utarbeta och redovisa förslag till sektorsmål och åtgärder avseende miljökvalitetsmålen enligt miljöpropositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145). I oktober 1999 lämnade Försvarsmakten en lägesredovisning avseende förslag till sektorsmål, åtgärder för att nå dessa mål samt en inriktning för hur sektorsansvaret skall utövas. I regleringsbrevet för år 2000 uppdrog regeringen åt Försvarsmakten att utöva sektorsansvaret i enlighet med den inriktning regeringen angivit i propositionen Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30). Försvarsmakten skall enligt regleringsbrevet också i sitt arbete sträva efter att uppfylla de av riksdagen antagna miljökvalitets-målen. Statens räddningsverk Regeringen beslutade i juli 1998, med utgångspunkt i miljöpropositionen (prop. 1997/98:145), att Statens räddningsverk dels skall ha ett särskilt sektorsansvar för ekologisk hållbarhet, dels skall utarbeta och redovisa förslag till sektorsmål och åtgärder. Räddningsverket har utarbetat mål för ekologiskt hållbar utveckling inom verksamhetsområdena Skydd mot olyckor i fred och Räddningstjänst under höjd beredskap. Räddnings-verket redovisade uppdraget till regeringen den 1 oktober 1999. I redovisningen konstateras att arbetet med och ansvaret för "skydd mot olyckor" är fördelat på många aktörer, främst näringslivet men även myndigheter på alla nivåer och inom olika sektorer. De olika olyckstyperna bränder, olyckor med farliga ämnen, oljeutsläpp i svenska vatten, naturolyckor och olyckor i kärntekniska anläggningar kan potentiellt innebära mer eller mindre betydande miljökonsekvenser. Utifrån sektorns påverkan på de nationella miljökvalitetsmålen föreslår Räddningsverket bl.a. följande sektorsmål: - Minskning av antalet olyckor med farliga ämnen och konsekvenserna av de olyckor som inträffar, - Reducering av antalet olje- och kemikalieutsläpp till havs och att minska konsekvenserna av dessa utsläpp. Som exempel på åtgärder kopplade till sektorsmålen kan nämnas genomförande av Seveso-direktivet som bl.a. medför ökade krav på invallning av kemikalier vid fasta anläggningar, miljökonsekvensbeskrivningar för olyckor och ökad samverkan i planarbetet. Slutligen konstateras att kunskapsbristen är stor avseende olyckors miljöpåverkan men att kunskapsnivån successivt byggs upp bl.a. med ett särskilt FoU-program kring olyckors utsläpp och deras miljöpåverkan. Åtgärd Fö 99:1 Införande av miljöledningssystem i den militära sektorn Regeringen har i 2000 års regleringsbrev uppdragit åt ett antal myndigheter inom den militära sektorn att inom de närmaste åren införa miljöledningssystem. Systemet skall uppfylla minst kraven enligt standarden ISO 14001 kompletterat med kraven på offentlig redovisning enligt standarden EMAS. Försvarsmakten skall ha infört miljölednings-system senast år 2001. På grund av den omfattande förändringen av Försvarsmaktens såväl krigs- som fredsorganisation som beslutades av riksdagen våren 2000 (främst prop. 1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168) har den tidigare inriktningen med ett system infört år 2000 fått ändras. Inriktningen är vidare att Fortifikationsverket och Försvarets materielverk skall ha infört miljöledningssystem senast år 2002. I och med att Flygtekniska försöksanstalten och Försvarets forskningsanstalt skall läggas ned den 31 december 2000 och en ny myndighet för försvarsforskning - Totalförsvarets forskningsinstitut - inrättas den 1 januari 2001 har arbetet med införandet av miljölednings-system ändrats. Viktiga delar i Försvarsmaktens arbete med att införa miljöledningssystem är bl.a. att fortsätta miljöutbildningen, fortsätta åtgärderna för att begränsa utsläppen av fossila bränslen och andra skadliga ämnen och att tillämpa de av regeringen fastställda riktlinjerna för miljöanpassad försörjning med försvarsmateriel. Åtgärd Fö 99:2 Riktlinjer för miljöanpassad försörjning med försvarsmateriel Regeringen uppdrog genom beslut i december 1998 åt Försvarsmakten och Försvarets materielverk att tillämpa det förslag till riktlinjer för miljöanpassad försörjning av försvarsmateriel som myndigheterna hade utarbetat. Införandet av dessa riktlinjer pågår. Under året föreslagna nya åtgärder Åtgärd Fö 2000:1 Strategiska miljöbedömningar I mars 1999 redovisade Försvarets forskningsanstalt med rapporten Det framtida försvaret och miljön ett regeringsuppdrag rörande försvaret och miljön. Rapporten behandlar bl.a. strategiska miljöbedömningar. Rapporten har remissbehandlats. I regleringsbrevet för år 2000 uppdrog regeringen åt Försvarsmakten att beakta rapporten i myndighetens fortsatta miljöarbete och att således i ökad utsträckning utnyttja strategiska miljöbedömningar i planerings- och beslutsprocessen. 4.4 Socialdepartementet Socialdepartementets arbete i strävan efter ekologiskt hållbar utveckling fokuserar på sambandet mellan hälsa och välfärd samt miljö och hälso- och sjukvård. Insatser för en god hälsa bland befolkningen är en ytterst viktig investering för framtiden. Olika åtgärder för att sluta kretslopp och för att minska belastningen på miljön i övrigt måste förenas med kraven inom hälsoområdet. Konflikter mellan hälsa och miljö kan uppkomma om inte en helhetssyn tillämpas på området och hälsobegreppet är därför tungt vägande i uppsatta miljökvalitetsmål. Miljöhälsoutredningen lämnade i sitt slutbetänkande Miljö för en hållbar hälsoutveckling (SOU 1996:124) ett förslag till ett nationellt handlingsprogram för att minska miljörelaterade hälsorisker i Sverige. Miljöhälsoutredningens betänkande har ingått i Miljömålskommitténs (M 1998:07) arbete med att utveckla de miljökvalitetsmål som beslutades i samband med miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145). Dessutom har Socialstyrelsen haft i uppdrag att göra en samlad översyn av vilka hälsorelaterade delmål och åtgärder som behövs för att miljökvalitetsmålen skall nås inom en generation. Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket ingår bland de myndigheter som tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. Myndigheterna inkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första lägesredovisning i vilken de belyser hur myndigheten har definierat sin roll, arbetets omfattning, eventuella problem och på vilket sätt det kan integreras i myndighetens verksamhet. Folkhälsoinstitutet och Läke-medelsverket har fått i uppdrag att införa miljöledningssystem inom statlig förvaltning. Pågående åtgärder Åtgärd S 97:1 Internationellt samarbete inom hälsoskydd och miljömedicin Ett fortsatt väl utvecklat internationellt samarbete kring hälsoskydd och miljömedicin är av stor betydelse. Sverige har sedan lång tid lagt stor vikt vid att upprätthålla en hög hälsoskyddsnivå i samhället och har därför goda förutsättningar att vara en drivande kraft kring dessa frågor. Världshälsoorganisationens (WHO) globala program för området miljö och hälsa är väl samordnat med uppföljningen av Agenda 21 och stöds av Sverige, bl.a. genom frivilliga bidrag. WHO:s arbete omfattar både hälsomålen i Agenda 21 och frågor som miljömedicin, kemikaliesäkerhet, hälsorisker och säkerhetsfrågor inom industri, vatten och sanitet etc. Inom WHO:s europaregion ägde en tredje miljö- och hälsoministerkonferens rum i London i juni 1999. Planeringen av konferensen har beretts inom den europeiska miljö- och hälsokommittén (EEHC) där förutom WHO och vissa medlemsländer även representanter för bl.a. Europeiska kommissionen, FN/ECE, UNEP, OECD, EEA och Världsbanken ingår. Vid ministerkonferensen undertecknades ett protokoll om vatten och hälsa till FN/ECE:s konvention om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar. Vidare antogs en rekommendation om transporter, miljö och hälsa som betonar vikten av att integrera hälso- och miljöaspekter i transportpolitik och planering av mark och vatten. I de åtaganden som gjordes vid miljö- och hälsoministerkonferensen i Helsingfors 1994 ingick att varje medlemsland skulle utarbeta nationella program för miljö och hälsa. Miljöhälsoutredningen (SOU 1996:124) ingick som ett led i att för svenskt vidkommande leva upp till detta åtagande. I dag har 43 av regionens 51 medlemsländer färdigställt eller kommit långt i arbetet med de nationella planerna. Det kan ses som ett stort framsteg att nästan alla länder har utarbetat sådana planer och att man under arbetet har lärt av och hjälpt varandra. Särskilt viktigt är det att länderna i Central- och Östeuropa har fått stöd i sitt nödvändiga arbete. Sverige deltar i en samverkansgrupp mellan länderna i Norden och Baltikum i syfte att ta fram handlingsprogram för miljörelaterat hälsoarbete inom Östersjöområdet. Inom WHO:s europakontors särskilda insatsområde för Central- och Östeuropa, EUROHEALTH-programmet, ingår dessutom miljö och hälsa som ett av sex prioriterade områden. Ett omfattande europeiskt samarbete inom miljöområdet sker inom ramen för EU. Unionens insatser inom folkhälsoområdet är inte lika långtgående som inom miljöområdet. Efter Maastrichtfördraget gavs dock gemenskapen formella befogenheter inom folkhälsoområdet och sedan dess har flera initiativ tagits. Genom Amsterdamfördraget förstärks samarbetet inom folkhälsoområdet. En av de viktigaste förändringarna består i att det i fördraget anges att en hög skyddsnivå för människors hälsa skall beaktas i utformandet och genomförandet av gemenskapens samlade politik. Kommissionen presenterade i maj 2000 ett meddelande om folkhälsopolitiken i gemenskapen samt ett förslag till nytt ramprogram för folkhälsa för perioden 2001-2006. Sammantaget beskriver dessa dokument planerna för hela folkhälsoområdet inklusive hur genomförandet av fördragets krav på en hög hälsoskyddsnivå i all politik skall utvecklas. Åtgärd S 97:2 Lyfta fram åtgärdsbehov inom hälso- och sjukvården Hälso- och sjukvårdens ansvar för hälsa och miljö utgörs av: - ett lagreglerat ansvar för den egna verksamheten, enligt miljöbalken, läkemedelslagen och arbetsmiljölagen m.m., och - ett ansvar för befolkningens och individers hälsa enligt hälso- och sjukvårdslagen och smittskyddslagen, vilket omfattar bl.a. samhälls- och miljömedicin, epidemiologi och smittskydd. Samtliga landsting samt Region Skåne och Västra Götalandsregionen har av fullmäktige antagna miljöprogram. Dessa omfattar främst miljö-åtgärder vid landstingens egna verksamheter, t.ex. sjukhus, vårdcentraler och tandvårdskliniker. Landstingens miljöarbete redovisades 1997 i en av Landstingsförbundet framlagd rapport "Landstingen och miljön". Landstingens operativa verksamhet styrs inte direkt av riksdag och regering. Regeringen vill dock lyfta fram några områden där ytterligare åtgärdsbehov finns. Miljöledningssystem Arbete med att införa miljöledningssystem pågår och kommer enligt tidplaner att pågå de närmaste åren i samtliga landsting och regioner. Landstingsförbundet bedömer att de flesta sjukvårdshuvudmän har påbörjat eller är på väg att införa miljöledningssystem enligt företrädesvis ISO 14001 och EMAS i olika verksamheter. Ett resultat av detta arbete är att Länssjukhuset i Halmstad som första sjukhus i Europa registrerats enligt EMAS. Minska avfallets mängd och farlighet från sjukvården Landstingsförbundet har under perioden 1995-1998 producerat rapporterna "Miljöstatistik för sjukhusen" som avser landets cirka 90 akut-sjukhus. Ett av flera syften med statistiken är att förse sjukhusen med verktyg, t.ex. nyckeltal, för att i första hand kunna följa upp och förbättra sitt eget miljöarbete, exempelvis avseende avfallet. Av särskilt intresse för hälso- och sjukvården är det smittförande avfallet. Socialstyrelsen har under 1999 givit ut föreskrifter och allmänna råd om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården (SOSFS 1999:27). Åtgärd S 97:3 Åtgärder för att avveckla amalgamanvändningen inom tandvården I propositionen Reformerat tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112), som godkänts av riksdagen, föreslog regeringen att tandvårdsersättning för amalgamfyllningar skulle slopas. Denna ändring trädde i kraft den 1 januari 1999. I både tandvårdspropositionen och miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145) betonar regeringen att det är angeläget att användningen av amalgam inom tandvården snarast upphör. En förutsättning för att förbjuda amalgam av hälsoskäl är att EU:s direktiv om medicintekniska produkter (93/42/EEG) medger ett sådant förbud. Regeringen bedömde i tandvårdspropositionen att det skulle vara möjligt att förbjuda amalgam mot bakgrund av ett föreslaget tillägg till detta direktiv. Tillägget har dock slutligen fått en sådan utformning att det troligen inte blir möjligt att införa ett förbud med stöd härav. Dessutom har EU på senare tid ingått s.k. tredjelandsavtal med andra länder om erkännande av varandras provningsresultat beträffande medicintekniska produkter. Dessa avtal måste också beaktas. Regeringen undersöker nu om regelsystemet i EU medger att kvicksilver i amalgam förbjuds av miljöskäl. Åtgärd S 98:2 Slutföra arbetet med nationella folkhälsomål Även om hälsan allmänt sett har utvecklats positivt i Sverige finns det fortfarande allvarliga sjukdomar och skador som är möjliga att förebygga. Det finns bl.a. stora och i vissa fall ökande skillnader i hälsa mellan olika sociala grupper, geografiska områden samt mellan könen. Regeringen beslutade i december 1995 om direktiv till en parlamentarisk kommitté (dir. 1995:158) med uppgift att utarbeta ett förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen i Sverige. I oktober 2000 redovisade den nationella folkhälsokommittén sitt slutbetänkande. I detta föreslås mål som skall vara vägledande för samhällets insatser för att främja folkhälsan, förebygga ohälsa, minska hälsorisker samt förhindra förtida och undvikbar funktionsnedsättning. Kommittén har även lämnat förslag till strategier för att nå målen samt beakta att målen kan förankras i olika besluts- och utvecklingsprocesser. Arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling är en av de aktiviteter där dessa mål och strategier har förankrats. Åtgärd S 98:3 Förbättringar av innemiljön i lokaler där barn vistas Behovet av att öka kunskapen och förståelsen om inomhusmiljöns betydelse för en hållbar miljö- och hälsoutveckling låg bakom ett 20-tal myndigheters samt byggsektorns gemensamma satsning på Innemiljöåret 1999. Inom ramen för Innemiljöåret har Folkhälsoinstitutet och Boverket haft ett gemensamt uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter och organisationer initiera aktiviteter med inriktning på inomhusmiljöer där barn och ungdomar vistas. Åtgärd S 98:4 Verka för att lokala och regionala planer och program inom hälsoskyddet och miljömedicinen tas fram samt att förbättra den miljömedicinska kunskapsförsörjningen Till följd av bl.a. Miljöhälsoutredningen har Socialstyrelsen haft i uppdrag att verka för att lokala och regionala planer och program inom hälsoskyddet och miljömedicinen tas fram samt att verka för att kunskapsförsörjning och samverkansformer inom miljömedicin klar-läggs. Under året har Socialstyrelsen granskat verksamhetsplanering och tillsynsarbete vid kommuner och landsting inom områdena hälsoskydd och miljömedicin. Av den redovisning som lämnats till regeringen framgår bl.a. att en övervägande majoritet av landstingen har tillgång till miljömedicinsk kompetens och tre fjärdedelar har en verksamhets-planering som behandlar arbetet med miljömedicin. Över 80 procent av kommunerna har i dag utarbetat eller är i färd att utarbeta verksamhets- eller tillsynsplaner för hälsoskyddet. Däremot saknar de flesta läns-styrelser en plan för hur tillsynsvägledning skall ske inom hälsoskydds-området. Åtgärd S 98:5 Utarbeta en nationell miljöhälsorapport Socialstyrelsen har enligt uppdrag från regeringen påbörjat planeringen av en nationell miljöhälsorapport som skall presenteras senast år 2001. Denna planeras att omfatta en uppdatering av Miljöhälsoutredningens kunskapsunderlag, en bedömning av exponering för olika prioriterade hälsorisker i miljön samt en uppskattning av ohälsa till följd av hälso-risker i miljön uppdelat på olika sjukdomsgrupper. Åtgärd S 99:1 Utredning om förutsättningar att avveckla ftalater i medicintekniska produkter, läkemedel och läkemedelsnära produkter samt andra produkter inom hälso- och sjukvården Läkemedelsverket och Socialstyrelsen gavs i regleringsbreven för år 1999 i uppdrag att i samråd med Kemikalieinspektionen, sjukvårdens huvudmän och andra berörda parter utreda förutsättningarna för att i första hand avveckla och i andra hand begränsa användningen av ftalater och andra mjukgörare med skadliga eller misstänkt hälso- och miljöskadliga effekter i medicintekniska produkter, i läkemedel och läkemedelsnära produkter samt i andra produkter inom hälso- och sjukvården. Utredningen bör även redovisa förslag till åtgärder som är nödvändiga för att åstadkomma en avveckling alternativt en begränsning. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 december 2000. Åtgärd S 99:2 Information och utveckling av metoder för att bättre nå föräldrar med information i bl.a. allergiförebyggande syfte Folkhälsoinstitutet gavs i regleringsbrevet för år 1999 i uppdrag att ta fram innehåll och utveckla metoder för att bättre nå föräldrar med information i bl.a. allergiförebyggande syfte. Som ett led i detta arbete har institutet bl.a. redovisat en kartläggning av hur allergiförebyggande bedrivs inom barnhälsovården samt en projektplan för hur fortsatta vetenskapliga konsensusarbeten och metodutvecklingsprojekt kommer att bedrivas. 4.5 Finansdepartementet Från och med den 1 januari 1999 ansvarar Finansdepartementet också för vissa frågor som tidigare handlagts inom Inrikesdepartementet. Det gäller kommun-, konsument-, bostads- och länsstyrelsefrågor. Inom Finansdepartementets verksamhetsområde läggs tonvikten bl.a. på skatter och utveckling av miljöräkenskaper. Skatter kan i många fall utgöra kostnadseffektiva instrument för att bidra till en hållbar utveckling. För att nå en ökad förståelse av vad som krävs för en hållbar utveckling kan arbetet med miljöräkenskaperna, där både utsläpp och naturresurser beaktas, vara värdefullt. Sedan 1999 redovisar regeringen ett antal gröna nyckeltal i Finansplanen i de ekonomiska propositionerna (höstens budgetproposition och den ekonomiska vårpropositionen). De gröna nyckeltalen utgör ett komplement till de ekonomiska nyckeltal som i övrigt redovisas i dessa propositioner. En viktig del av konsumentpolitiken är att uppmuntra hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Regeringen har under 1999 fortsatt att arbeta, såväl nationellt som internationellt, för att målen i den handlingsplan som presenterades i skrivelsen Konsumenterna och miljön - en handlingsplan för hållbar utveckling (skr. 1997/98:67, bet. 1997/98:LU21, rskr. 1997/98:220) skall uppnås. Pågående åtgärder Åtgärd Fi 97:1 Öka skattesystemets miljöstyrande effekt och se över ekonomiska styrmedel. Områden som analyseras är bl.a. vägskatterna och energiområdet I höstens budgetproposition presenteras en strategi för en successivt ökad miljörelatering av skattesystemet genom grön skatteväxling. Denna strategi skall grundas på en ekonomisk ram om cirka 30 miljarder kronor under perioden 2001-2010. En särskild arbetsgrupp med företrädare för regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet har berett frågan. För år 2001 föreslår regeringen att ett första steg tas genom att koldioxidskatten får en större tyngd i förhållande till energiskatten. Förutom en omfördelning mellan dessa skatteslag sker en nettohöjning av skatten på bränslen för uppvärmning genom att koldioxidskatten höjs. Även energiskatten på el höjs. Dessa skatteförändringar berör inte tillverkningsindustrin eller jord- och skogsbruket. Skatten på dieselolja höjs också men mindre än skatten på bränslen för uppvärmning. Bensin undantas från skattehöjning. För att förverkliga strategin för fortsatt skatteväxling kommer följande områden att utredas ytterligare. 1. Utformningen av nedsättningssystemet för tillverkningsindustrin samt jord- och skogsbruket. 2. Fördjupad analys av alternativa ekonomiska styrmedel. 3. En ökad miljörelatering av vägtrafikbeskattningen. 4. Översyn av övriga miljörelaterade skatter. Den 1 januari 2000 infördes en skatt på avfall (prop. 1998/99:84). Skatten tas ut med 250 kronor per ton avfall som deponeras. Den 1 januari 2000 slopades den tidigare femåriga fordonsskatte-befrielsen för bilar som tillhör miljöklass 1. Detta gäller nyregistrerade bilar. För de äldre bilarna löper befrielsen perioden ut. Denna form av skattebefrielse har avlösts ett modifierat system som har föranletts av nya avgasbestämmelser som har beslutats på EU-nivå. I den nya utformningen ges i stället skattelättnaden som ett belopp som successivt avräknas mot fordonsskatten. För personbilar och lätta bussar med en tjänstevikt på högst 1 275 kg och för lätta lastbilar med en tjänstevikt på högst 1 275 kg som uppfyller kraven i miljöklass 1 är beloppet 3 500 kronor om de registreras under år 2000. Beloppet är 1 500 kronor vid registrering under år 2001. För övriga personbilar, lätta lastbilar och lätta bussar som har högre tjänstevikter kommer dessa belopp i stället att gälla under 2001 respektive 2002. Åtgärd Fi 97:2 Fortsätta utveckla och använda miljöräkenskaper Arbete med miljöräkenskaper pågår vid Statistiska Centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket. De tre myndigheterna har ett nära samarbete och presenterar resultaten i en gemensam rapportserie. Arbetet skall vidga förståelsen för sambandet mellan ekonomi och miljö genom att miljöstatistik utformas så att den kan hänföras till olika verksamheter (i enlighet med Nationalräkenskapernas uppbyggnad) och genom att ekonomiska modeller utvidgas till att även inkludera vissa miljövariabler. Miljöräkenskaperna har använts i två bilagor till Finansdepartementets Långtidsutredningen, samt i dess huvud-betänkande. Bilagor och huvudbetänkande har presenterats under 1999/2000. I bilaga 2 till Långtidsutredningen, "Miljö och ekonomi - scenarier fram till år 2015" redovisas resultat från olika scenarios, där en utav Konjunkturinstitutets långfristiga ekonomiska modeller kompletterats med utsläppsstatistik. Modellens syfte är att kunna analysera den ekonomiska politikens påverkan på miljön och likaså miljö-politikens påverkan på ekonomin. I bilaga 7 till Långtids-utredningen, "Vad är hållbar utveckling?", utnyttjas också ett omfattande material från miljöräkenskaperna. I detta fall beräknas en miljöjusterad nettonationalprodukt för Sverige. Åtgärd Fi 97:3 Beakta miljöhänsyn vid placering av medel inom Allmänna Pensionsfonden och premiereservsystemet utan att göra avkall på de försäkrades intresse av god avkastning När sjätte fondstyrelsen, nuvarande Sjätte AP-fonden, inom Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) infördes 1996 konstaterade regeringen att miljöargument i allt större utsträckning blir en konkurrensfaktor för företagen. Regeringen fann därför att det inom ramen för de grundläggande kraven på långsiktigt hög avkastning och tillfredsställande riskspridning bör vara väl motiverat för Sjätte AP-fonden, liksom för övriga AP-fonder, att ta miljörelaterade hänsyn vid sina placeringar. Riksdagen beslutade 1998 om ett reformerat system för inkomstgrundad ålderspension (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13). Riksdagen fattade i mars 2000 beslut om en genomgripande reformering av AP-fonden (bet. 1999/2000:FiU19, rskr. 1999/2000:181). Reformeringen ingår som en del i ålderspensionssystemet som beslutats under senare år. Förslagen bygger på uppgörelsen mellan Social-demokraterna, Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Center-partiet och Folkpartiet liberalerna om ett nytt pensionssystem. Reformeringen av AP-fonden innebär dels en omorganisation där första-femte fondstyrelserna ombildas till Första-Fjärde AP-fonderna, dels nya förvaltningsmål och placeringsbestämmelser. I målen för förvaltningen anges att hänsyn till miljö och etik skall tas i placeringsverksamheten utan att avkall görs på det övergripande målet om hög avkastning. Som en del i den reformerade allmänna ålderspensionen finns bl.a. ett premiereservsystem. I detta system skall medel motsvarande intjänade pensionsrätter förvaltas i fristående värdepappersfonder som väljs av de enskilda. För dem som inte gör något eget val skall medlen förvaltas av en ny Sjunde AP-fond i den s.k. Premiesparfonden. Sjunde AP-fonden skall även förvalta en särskild fond, Premievalsfonden, för dem som aktivt vill välja en statlig placering för premiepensionsmedlen. Pensionsspararnas intresse av långsiktigt hög avkastning och, i fråga om Premiesparfonden, låg risk är grundläggande krav på Sjunde fondens medelsförvaltning. Utan att åsidosätta dessa primära krav bör även strävan efter en ekologiskt hållbar utveckling kunna beaktas i placerings-verksamheten. Åtgärd Fi 97:4 Ekologiskt hållbar inriktning vid förvaltning av statliga fastigheter Statens fastighetsverk förvaltar 1,6 miljoner kvadratmeter lokaler och har upprättat en miljöledningsplan som beskriver det långsiktiga miljöarbetet inom verket. Planens uppläggning ansluter till det internationella miljö-ledningssystemet ISO 14001. Denna standard ställer krav på att miljö-arbetet bedrivs organiserat med fastställda rutiner och innehåller krav på bl.a. policy, mål och handlingsplan. Åtgärd Fi 97:5 (f.d. In 97:1, delvis) Verka för en helhetssyn i samhällsplaneringen genom att utveckla samordningen Länsstyrelserna har, i enlighet med propositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145), i uppdrag att regionalt anpassa, precisera och konkretisera de nationella miljökvalitetsmålen. Målet Levande skog ansvarar skogsvårdsstyrelserna för på regional nivå utom i de delar som gäller skogens kulturmiljövärden där länsstyrelserna har det regionala ansvaret. Länsstyrelserna har också fått i uppdrag att samordna anpassningen av miljökvalitetsmål och sektorsmål i sina län och att verka för att målen får genomslag i den lokala och regionala samhälls-planeringen. Målen skall inarbetas i STRAM, länsstyrelsernas strategier för regional miljö. Arbetet rapporteras årligen till regeringen. Hittills inkomna rapporter har överlämnats till Miljömålskommittén (M1998:07) som i sitt betänkande Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU 2000:52) redovisat en sammanfattning av detta arbete. Länsstyrelserna har arbetat på ett likartat sätt. En genomgång och avstämning av de befintliga regionala miljömålen som tagits fram i STRAM-arbetet mot de 15 miljökvalitetsmålen har i allmänhet gjorts. Detta arbete tillsammans med miljökvalitetsmålen och myndigheternas förslag till delmål skall utgöra underlag för det vidare arbetet. Riksdagens beslut om nationella delmål blir ett viktigt underlag. Länsstyrelserna redovisar organisation och tidsplan för det fortsatta arbetet. De flesta länsstyrelser betonar vikten av samråd och förankring av målarbetet med regionala och lokala aktörer, särskilt kommunerna. Några länsstyrelser lyfter fram kopplingen mellan målarbetet och Agenda 21-arbetet, arbetet med lokala investeringsprogram och arbetet med underlag för att belysa frågor om hushållning med mark och vatten enligt 6 kap. miljöbalken. Enligt länsstyrelsernas tidsplaner skall beslut om regionala miljömål tas under tiden fram till 2002. Åtgärd Fi 97:6 (f.d. In 97:10, delvis) Verka för en effektiv försörjning med geografiska data som en del av samhällets informationsförsörjning Länsstyrelserna bedriver sedan 1999 på regeringens uppdrag en bred utbildning i GIS främst inom området samhällsplanering. Satsningen görs med sikte på ett teknikskifte hos främst länsstyrelser och kommuner. Utbildningen kommer enligt planerna att fortsätta även under 2001. Åtgärd Fi 97:7 (f.d. In 97:2 och 8) Stödja utvecklingen av ändrade beteendemönster hos konsumenter och hushåll. Öka kunskapsnivån om konsumtion och miljö bl.a. genom att underlätta för konsumenten att få tillgång till relevant information Under Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet år 1998 har ett nordiskt konsumentpolitiskt handlingsprogram för åren fram till 2004 utarbetats. Detta antogs slutligt vid de nordiska konsumentministrarnas möte på Island i augusti 1999. Handlingsprogrammet innehåller konkreta målsättningar för hushållsrelaterade miljöfrågor. För att förmedla och öka kunskapen om miljöfrågor som rör konsumenterna har regeringen i mars 1999 gett Konsumentverket i uppdrag att inrätta en webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation. En sådan webbplats kan användas av enskilda konsumenter, informatörer, företag och organisationer samt fungera som ett läromedel i skolan. Genom webbplatsen kan berörda grupper få reda på hur vissa varor och tjänster påverkar miljön, undersöka utbudet av miljöanpassade varor, få goda råd, utbyta erfarenheter samt få förklaringar till olika begrepp. Webbplatsen skall även innehålla information om hur hushållen kan minska sin energiförbrukning. Webbplatsen kommer att göras tillgänglig fr.o.m. hösten år 2000. Konsumentpolitiska kommittén lämnade i december 1999 sitt delbetänkande Nordisk miljömärkning - det statliga engagemanget (SOU 1999:145). Betänkandet har remissbehandlats och kommer att behandlas i Konsumentpolitiska propositionen som planeras att lämnas till riksdagen i slutet av år 2000. Åtgärd Fi 97:8 (f.d. In 97:9) Verka för fortsatt information om produkters miljöeffekter Arbetet med en utvärdering av det nordiska miljömärkningssystemet påbörjades under 1998 inom ramen för en tvärsektoriell grupp för samarbete mellan ÄK-Konsument och ÄK-Miljö. Utvärderingen omfattar bl.a. konsumenters attityder till och kunskaper om Svanen samt miljö-effekter av det nordiska miljömärkningssystemet. Utvärderingen beräknas vara slutförd i slutet av år 2000. Europeiska rådet förhandlade under 1999 fram en revidering av gemenskapens miljömärkningsförordning. Ministerrådet fastställde Europaparlamentets och rådets förslag till förordning den 29 juni 2000. Åtgärd Fi 98:1 (f.d. In 98:6) En handlingsplan för Konsumenterna och miljön Arbetet med att fullfölja de aviserade åtgärderna i handlingsplanen Konsumenterna och miljön - en handlingsplan för hållbar utveckling (skr. 1997/98:67, bet. 1997/98:LU21, rskr. 1997/98:220) fortskrider, och uppföljningen av handlingsplanen har påbörjats. Regeringen kommer att lämna en delrapport till riksdagen under år 2001. Konsumentverket har i regleringsbrevet bl.a. fått i uppgift att arbeta med miljöaspekter i samband med varuprovning, kunskapsutveckling för att påverka marknaden mot ökad miljöanpassning av varor och tjänster samt genomföra insatser för att motverka otillbörlig marknadsföring med miljöargument. Åtgärd Fi 98:2 (f.d. In 98:7) Främja forskning om konsumenterna och miljön (inget uppdrag år 2000) Åtgärd Fi 98:3 (f.d. In 98:8) Fortsätta att stödja arbetet med miljöledningssystem hos myndigheterna inom verksamhetsområdet Konsumentverket är en av de myndigheter som infört miljölednings-system som ett verktyg för att integrera miljöhänsyn, vilket bl.a. innebär att verket har kartlagt verksamhetens direkta och indirekta miljö-påverkan. Åtgärd Fi 98:4 Sektorsansvar Konsumentverket har getts ett sektorsansvar för konsumentrelaterade miljöfrågor genom en ändring i myndighetsinstruktionen. Detta innebär att verket kommer att vara samordnande, stödjande och pådrivande i sådana frågor. Åtgärd Fi 99:1 Översyn av sambandet mellan tillväxt och miljö samt behov av åtgärder för en effektivare användning av naturresurser i syfte att nå en hållbar utveckling Regeringen har tillsatt en särskild utredare (Fi 1999:02) för att genomföra en översyn av sambandet mellan miljö och tillväxt samt behovet av åtgärder för en effektivare användning av naturresurser i syfte att nå en hållbar utveckling. Utredaren skall bl.a. bedöma behovet av effektiviseringsmål på nationell nivå på kort och lång sikt och föreslå sådana mål om utredaren finner det ändamålsenligt. Utredningen kommer att granska olika mått som faktor 10, faktor 4 och andra relaterade begrepp. Utredningen kommer vidare att diskutera sambanden mellan ekonomisk tillväxt och miljö med särskild tonvikt på historiska utsläppsdata, främst rörande CO2. För att studera hushållnings-problem i framtiden kommer modellkalkyler och ett par fallstudier att presenteras. Avslutningsvis kommer även miljöpolitiken att diskuteras. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 31 december 2000. 4.6 Utbildningsdepartementet Utvecklingen av ett hållbart samhälle är ett ansvar som alla delar. Utbildningens roll i strävan för att uppnå ett hållbart samhälle är att utrusta människor med kunskaper, insikt och vilja att som globala medborgare göra ansvarsfulla val för att behålla och öka den egna generationens livskvalitet och livskvaliteten för kommande generationer samt att ge dem förståelse för interrelationen mellan ekologiska, sociala, ekonomiska och kulturella aspekter. Utbildning inom ramen för ett livslångt lärande, byggd på grundläggande demokratiska värderingar, som ger kunskaper i meningen fakta, färdighet, förståelse och förtrogenhet är här avgörande förutsättningar. Det bidrar till att skapa ett samhälle där alla medborgare känner delaktighet och har förmåga att ta ansvar för sitt beteende och vilja till ett ändrat förhållningssätt. Genom ett förändrat och gränsöverskridande arbetssätt kan frågor om hållbar utveckling komma in i alla skolans ämnen. Statens skolverk är en av de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. Högskolan har också en betydelsefull roll genom att erbjuda kvalificerad utbildning och utföra forskning. Nya rön inom forskningen överförs genom forskningsanknytningen till grundutbildningen. Studenternas engagemang är också stort vilket påverkar kursutbud och kursinnehåll. Även folkbildningsinsatser är viktiga för att med bredd nå ut med kunskap som är nödvändig för omställningsarbetet. Skolverket, Högskoleverket och Folkbildningsrådet har viktiga uppgifter i arbetet för en Agenda 21 för utbildning för hållbar utveckling i Östersjöregionen. Pågående åtgärder Åtgärd U 97:1 Införa miljöskolor Arbetet i skolorna för att erhålla utnämningen Miljöskola har startat under år 1999 (SKOLFS 1998:122 samt Statens skolverks föreskrifter). Intresset är stort från såväl enskilda skolor som kommuner och i vissa fall även regioner att alla i kommunen eller regionen ingående skolor skall arbeta för att nå utmärkelsen. Sjutton av de 90 förskolor och skolor som under 1999 anmälde intresse har nu erhållit utmärkelsen och får kalla sig miljöskola och får använda den speciella symbolen för miljöskolor som Skolverket tagit fram. Skolorna har upprättat handlingsprogram som granskats och godkänts av skolverket. I det arbetet har en referensgrupp med representanter från flera myndigheter, fackliga organisationer, lärarhögskola och miljö-organisation deltagit. Utmärkelsen handlar om hur miljöfrågorna tas upp i undervisningen, om arbetsmiljö och hälsa men också om den fysiska miljön. Syftet är att utveckla undervisningen och verksamheten vid skolan för en hållbar utveckling. Utmärkelsen gäller i tre år men kan förnyas om skolorna visar nya resultat som uppfyller fordringarna för utmärkelsen. Åtgärd U 97:2 Förstärka miljöundervisningen på gymnasieskolan bl.a. genom ett nytt tekniskt program och flexiblare ämnesstruktur Fr.o.m. läsåret 2000/01 utgör teknikprogrammet ett reguljärt inslag i gymnasieskolans programstruktur. Utformningen framgår av regeringens beslut den 4 november 1999 (SKOLFS1999:12). Åtgärd U 97:5 Arbetet vid universitet och högskolor med att införa miljöledningssystem Miljöledningssystem införs successivt vid högskolor och forskningsråd så att det under 1999 omfattar 17 högskolor och ett forskningsråd. Genom regelbundna utvärderingar höjer lärosätena kontinuerligt sin ambitions-nivå och sätter nya mål för det fortsatta arbetet. De flesta universitet och högskolor rapporterar att de inom grundutbildningarna har utvecklat ett flertal miljöinriktade utbildningsprogram och kurser. Miljöforskningen är bred och omfattande. Högskolans personal och studenter visar ett stort engagemang i miljöfrågor och är viktiga pådrivare i utvecklingen av arbetet för hållbar utveckling vid lärosätena. Åtgärd U 97:6 Ha som mål vid universitet och högskolor att miljö- och resursfrågor behandlas i utbildningarna i sådan omfattning och med sådan inriktning som motiveras av den verksamhet utbildningen förbereder för Utöver föreskrifter i lagar, förordningar samt regleringsbreven till högskolorna utgör studenternas engagemang i miljöfrågor en stor drivkraft i utvecklingen av arbetet för hållbar utveckling vid lärosätena. Vissa av de högskolor och universitet som startat införandet av miljöledningssystem har infört utbildning för alla, såväl personal som studenter, som ett sätt att uppmuntra till ytterligare ansträngningar för att uppnå miljömålen som satts i lärosätets handlingsplan. Åtgärd U 98:1 Identifiera forskningsbehov utgående från de åtgärder som krävs för omställningen mot en hållbar utveckling Ett av syftena med den nya organisationen för forskningsfinansiering som kommer att träda i kraft den 1 januari 2001 efter riksdagens beslut enligt förslag i propositionen Forskning för framtiden - en ny organisation för framtiden (prop. 1999/2000:81) är att främja ämnesövergripande forskning till stöd för en hållbar utveckling. Mycket av den forskning som det nya forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap kommer att finansiera kommer att utgöra ett strategiskt viktigt kunskapsunderlag för en ekonomisk och socialt hållbar utveckling. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande kommer att få ett uttalat ansvar för att stödja forskning som kan utgöra en grund för en ekologiskt hållbar utveckling, medan ett av de övergripande målen för det nya Verket för Innovationssystem kommer att vara att främja en hållbar tillväxt. Regeringen har i den forskningspolitiska propositionen Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:03) föreslagit att 20 miljoner kronor fördelas till förstärkning av forskningen om miljö och hållbar utveckling (se vidare avsnitt 3.8 Forskning). Åtgärd U 98:2 Fortsätta arbetet med att ge miljöforskning en viktig roll inom EU:s ramprogram för forskning och utveckling Sverige bidrog aktivt till att miljöforskning och stöd för en hållbar utveckling har fått en ökad betydelse i EU:s femte ramprogram för forskning och utveckling. Avgörande för möjligheterna att driva en framgångsrik miljö- och lantbrukspolitik är att Sverige kan motivera sina ställningstaganden med stöd av forskningsresultat. Svenska forsknings-framgångar i EU:s ramprogram grundas på att man i Sverige lyckats kombinera grundläggande lantbruks- och miljöforskning med kravet på fokusering på relevanta problem inom områdena (jfr åtgärd U 97:1). Bildandet av det nya forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, som kommer att ha ett uttalat ansvar för grund-forskning till stöd för ett hållbar utveckling, kommer att bidra till att denna inriktning ytterligare förstärks. Lika så förväntas ett förstärkt samarbete mellan forskning till stöd för en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling att ske i och med inrättandet av det nya forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och det nya forsknings-rådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Inför utarbetandet av EU:s sjätte ramprogram har regeringen i sin forskningspolitiska proposition uttalat att Sverige bör arbeta för att forskning till stöd för miljö och hållbar utveckling får ett större utrymme (se vidare avsnitt 3.8). Åtgärd U 99:1 Sektorsansvar för Statens skolverk Statens skolverk tillhör de myndigheter som av regeringen getts ett särskilt sektorsansvar. Det innebär bl.a. att Skolverkets aktiva roll att stödja utvecklingen av utbildning för hållbar utveckling fortsätter. Åtgärd U 99:2 Värdegrundsprojektet - stödja och stimulera arbetet med värdegrunden För att stödja och stimulera arbetet med värdegrunden i förskola, skola och vuxenutbildning startade i februari 1999 ett projekt, Värdegrundsprojektet. Projektet pågick fram till den 31 mars 2000. (Jfr åtgärd 2000:03.) Åtgärd U 99:3 NOT-projektet - förbättrade kunskaper i naturvetenskap, teknik och miljö Ett femårigt NOT-projekt med syfte att stimulera intresset för naturvetenskap och teknik har beslutats för perioden 1999-2003. Projektet har två inriktningar: dels att bidra till att utveckla metoder för undervisning, dels fortsatt arbete med attitydpåverkan för att öka intresset för naturvetenskap och teknik. Åtgärd U 99:4 Stöd till kompetensutveckling av lärare i naturvetenskap, teknik och miljö Ett särskilt stöd lämnas under perioden 1999-2000 till kompetensutveckling av lärare i naturvetenskap, teknik och miljö. Skolverket fördelar medel till kommunerna för grundläggande ämnesmässig kompetensutveckling och utveckling av den didaktiska kompetensen. Åtgärd U 99:6 Utmärkelsen Miljöskola för folkhögskolor och studieförbund Folkhögskolor inbjuds att delta i arbetet för att erhålla utmärkelsen Miljöskola. Sådan inbjudan bör även ges till studieförbunden att, med hänsyn tagen till deras speciella form av verksamhet, kunna arbeta för att få en sådan utmärkelse. Åtgärd U 99:7 Studentinflytande Genom ändringar i högskolelagen (1992:1434) och högskolförordningen stärks studenternas inflytande. Universiteten och högskolorna skall verka för att studenterna tar aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen. Under året föreslagna nya åtgärder Åtgärd U 2000:1 Agenda 21 för utbildning för hållbar utveckling i Baltic 21-regionen Utbildningsministrarna i Baltic 21-samarbetet beslutade vid möte på Haga slott i mars 2000 att inrätta ett sektorsnätverk för att utveckla en Agenda 21 för utbildning i Östersjöregionen. Litauen och Sverige utsågs som s.k. Lead Parties. Utbildningssektorn indelas i tre arbetsgrupper: 1. Formell utbildning under universitet/högskola, 2. Högre utbildning och 3. Informell utbildning dvs. folkbildning, utbildningsradion. Varje land skall nominera representanter till respektive arbetsgrupp som skall ledas av en ordförande från ett land eller en regional organisation. Arbetet startade med ett första möte i nätverket i Vilnius i september 2000. Förslag till Agenda 21 skall lämnas för beslut av Utbildningsministrarna vid nytt möte i oktober 2001. Åtgärd U 2000:2 Förnyad lärarutbildning Regeringen beslutade i maj 2000 proposition (prop. 1999/2000:135) om förnyad lärarutbildning där bl.a. aspekter av utbildning för hållbar utveckling i lärarnas grundutbildning betonades. Åtgärd U 2000:3 Stöd till fortsatt arbete med värdegrundsfrågor Regeringen har beslutat satsa totalt tolv miljoner kronor under tre år för att stödja kunskaps- och skolutveckling i värdegrundsfrågor. Beslutet innebär projektmedel till Umeå universitet i samverkan med Ersta/ Sköndal högskola och Göteborgs universitet under tre år för att öka lärarnas kunskap och kompetens och stödja skolutveckling inom detta område. Åtgärd U 2000:4 Rymd- och miljövetenskaplig utbildning i Kiruna I årets budgetproposition (prop. 2000/01:1) presenteras förlag till utökad rymd- och miljövetenskaplig utbildning i Kiruna med 150 utbildnings-platser för högskoleutbildningar anordnade av Umeå universitet och Luleå tekniska universitet. Åtgärd U 2000:5 Kvalitetsutveckling i högskolan I årets budgetproposition utökas Högskoleverkets resurser med 30 miljoner kronor för arbetet med att granska och säkra kvaliteten i det svenska högskolesystemet. Denna resursförstärkning är enligt regeringens mening viktig för att uppgiften skall få hög trovärdighet hos de självständiga högskolorna och i en internationell omvärld. 4.7 Jordbruksdepartementet Riksdagens ställningstagande till propositionen Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) är tillsammans med skrivelsen En hållbar utveckling av landsbygden, m.m. (skriv. 1999/2000:14, bet. 1999/2000:MJU 2 , rskr. 1999/2000:91) de viktigaste underlagen för bedömningar och förslag till åtgärder för ett ekologiskt hållbart jordbruk och fiske. Ett ekologiskt hållbart jordbruk är resursbevarande, miljöanpassat och etiskt godtagbart. Ett grundläggande krav för ett ekologiskt hållbart produktionssystem inom jordbruket är att det framtida handlingsutrymmet bibehålls. Ett jordbruk som bidrar till bevarande av naturresurserna, främjar positiva effekter på miljön och minimerar jordbrukets negativa miljöeffekter innebär att framtida generationer kommer att ha bättre förutsättningar och valmöjligheter att utforma ett samhälle med god livskvalitet. Jordbruket skall även vara etiskt godtagbart. Vid Europeiska rådets möte i Berlin våren 1999 träffades en överenskommelse om EG-kommissionens reformförslag till ny jordbrukspolitik. Som en del i överenskommelsen antogs en ny landsbygdsförordning (EG) nr 1257/1999 om stöd till utveckling av landsbygden. I förordningen fastställs ramarna för EG:s stöd till en hållbar landsbygdsutveckling. Åtgärder för landsbygdsutveckling skall komplettera andra delar av den gemensamma jordbrukspolitiken. I rådsförordningen samordnas regel-verken för de nuvarande Mål 5a- och Mål 5b-åtgärderna samt de kompletterande åtgärderna. Miljöåtgärder inom jordbruket ingår fortfarande som en obligatorisk del för medlemsstaterna i de landsbygds-program som skall utarbetas för perioden 2000-2006. Landsbygds-förordningen ersätter därmed bl.a. den nuvarande rådsförordningen 2078/92 och kommer att kunna användas både för gamla och nya former av miljöåtgärder. Krav på minst femåriga åtaganden ligger fast. Inom Jordbruksdepartementets delansvar för de lokala investeringsprogrammen för ekologisk hållbarhet har projekt initierats för bl.a. våtmarksanläggning och restaurering av natur- och kulturvärden i betesmarker. Ett hållbart fiske skall vara resursbevarande, långsiktigt och ekonomiskt bärkraftigt. I tidigare års skrivelse om ekologisk hållbarhet har regeringen framhållit att försiktighetsprincipen skall tillämpas i arbetet med en förändring av den gemensamma fiskepolitiken. Genom att verka för ett hållbart fiske skapas förutsättningar för att framtida generationer kan skapa arbetstillfällen i bl.a. glesbygd samt att konkurrenskraftiga företag inom fiskerinäringen kan utvecklas. Under året har även ett omfattande arbete lagts ner av Nordost-atlantiska fiskerikommissionen angående det oreglerade makrillfisket på internationellt vatten. Någon enighet har ännu inte kunnat nås i denna fråga. Pågående åtgärder Åtgärd Jo 97:1 Arbeta för en förändring av EU:s gemensamma jordbrukspolitik i mer miljöanpassad riktning Den gemensamma jordbruks- och livsmedelspolitiken måste förändras för att skapa förutsättningar att utveckla långsiktigt hållbara produktionssystem (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98: JoU 23, rskr. 1997/98:241). Den gemensamma jordbrukspolitiken har en viktig uppgift i att påverka produktionen i riktning mot en ekologiskt hållbar utveckling. Den nuvarande gemensamma politiken är inte utformad för att ta detta ansvar och speglar inte det ökade konsument- och samhällsintresset för en miljöanpassad produktion. Riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag till tre övergripande mål för jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. Produktionen skall styras av konsumenternas efterfrågan. Den skall även vara såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbar på lång sikt. EU skall dessutom medverka till global livsmedelssäkerhet. Regeringen anser att beslutet om Agenda 2000 innebär ett steg i rätt riktning mot en hållbar utveckling bl.a. avseende ökade möjligheter för miljöförbättrande åtgärder. Reformen är dock inte tillräckligt långtgående. Åtgärd Jo 97:3 Minska hälso- och miljöriskerna vid bekämpningsmedelsanvändning 1997-2001 Riksdagen har godkänt inriktningen i regeringens förslag till åtgärdsprogram för att ytterligare minska hälso- och miljöriskerna vid användningen av bekämpningsmedel inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Ett stort antal åtgärder skall genomföras liksom en kartläggning och kvantifiering av riskerna i en högre utsträckning än vad som gjorts tidigare. Under år 2000 utgår medel till försöks- och utvecklingsverksamhet enligt regeringens förslag. Informations- och utbildningsinsatser till lantbrukare är av stor betydelse. Inom ramen för jordbrukets miljöprogram avsätts medel för sådana aktiviteter. Regeringen har gett Statens jordbruksverk i uppdrag att utarbeta ett förslag till nytt åtgärdsprogram för perioden 2002-2006. Åtgärd Jo 97:4 Främja ekologisk produktion Det av riksdagen beslutade målet att den ekologiskt odlade arealen bör vara 10 procent år 2000 kommer att nås. Regeringen har gjort bedömningen att den ekologiskt odlade arealen bör fördubblas (20 procent) till år 2005 och den ekologiska animalieproduktionen bör öka (skr. 1999/2000:14, bet. 1999/2000:MJU2, rskr. 1999/2000:91). Den ekologiska produktionen främjas genom bl.a. ersättning till lantbrukare och medel för utbildning, information och demonstrationsprojekt inom ramen för miljöprogrammet, försöks- och utvecklingsprojekt, forskning samt marknadsstödjande åtgärder. Forskningsprogrammet ekologisk jordbruks- och trädgårdsodling som genomförts av SJFR och som sträckt sig mellan åren 1997 och 1999 har utvärderats och fått relativt goda omdömen. Den forskarskola som inrättats inom ramen för programmet har fått särskilt beröm av utvärderarna. En del av kritiken mot programmet har varit att tre år är för kort tid för ett forskningsprogram av detta slag. I 2000 års vårproposition föreslogs i tilläggsbudgeten en ökning av SJFR:s anslag med 15 miljoner kronor för forskning om ekologisk produktion. I samma proposition föreslogs att 35 miljoner kronor per år under perioden 2001-2003 skall avsättas till ekologisk forskning för att forskningsprogrammet om ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion skall få en uppföljning. Regeringen avser att uppdra åt forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande att planera och genomföra ett forskningsprogram för ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion för perioden 2001-2003. Åtgärd Jo 97:5 Minska växtnäringsförlusterna från jordbruket Ett av jordbrukets största miljöproblem är växtnäringsförluster till vatten och luft. De uppsatta miljömålen har inte nåtts. Regeringen gav Jordbruksverket i uppdrag att till årsskiftet 1999/2000 redovisa förslag till sektorsmål samt förstärkta åtgärdsprogram för att minska växtnäringsförlusterna till vatten och luft. Dessa förslag har utgjort underlag till Miljömålskommitténs betänkande (SOU 2000:52). Regeringen avser att år 2000 för riksdagen presentera såväl förslag till delmål som åtgärder för att jordbruket skall bidra till att miljökvalitetsmålet Ingen övergödning uppnås inom en generation. Under år 2000 utgår medel till försöks- och utvecklingsverksamhet enligt regeringens förslag. Informations- och utbildningsinsatser till lantbrukare är av stor betydelse liksom miljöersättning för åtgärder som minskar växtnäringsförlusterna. Inom ramen för miljöersättningsprogrammet för jordbruket utgår medel för sådana insatser. Åtgärd Jo 97:6 Vidareutveckla aktionsplaner för bevarande av den biologiska mångfalden inom jordbruket och rennäringen Aktionsplanen för bevarande av biologisk mångfald har inom ramen för miljöprogrammet i allt väsentligt genomförts genom åtgärder för att bevara och utveckla den biologiska mångfalden inom jordbruket och rennäringen. Ett uppföljnings- och utvärderingsarbete av den gemen-samma jordbrukspolitikens miljöeffekter genomförs kontinuerligt av Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. Ut-värderingsarbetet avrapporteras regelbundet. En kvalitativ bedömning har lämnats hösten 1999. Om det i det löpande uppföljnings- och utvärderingsarbetet framkommer att utvecklingen av miljösituationen påkallar ytterligare miljöåtgärder bör det övervägas om aktionsplanen behöver vidareutvecklas. Åtgärd Jo 97:7 Genomföra aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område Beslut har tagits om att aktionsplanen för uppföljning av den biologiska mångfaldsplanen på fiskets område skall genomföras och medel har beviljats för detta. I aktionsplanen finns angivet 27 olika åtgärder som skall genomföras. Flertalet av åtgärderna skall följas upp inom en 3-årsperiod, men tidsperspektivet varierar för de olika åtgärderna. Åtgärd Jo 97:8 Förstärka fiskevården En långsiktig satsning skall göras på förbättrad fiskevård främst i kustområdena och i de stora sjöarna. Inom ramen för detta arbete har insatser för bevarande av hotade arter och stammar, biotopåtgärder, bildande av fiskevårdsområden och skärpt fiskevårdstillsyn genomförts. Huvuddelen av medlen har lagts ut till länsstyrelserna i form av länsvisa ramar, som bl.a. har använts till insatser som syftat till att stödja fritidsfisket. Åtgärd Jo 97:9 Följa upp aktionsplanen för Östersjölaxen Den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen kommer att gälla under tidsperioden fram till år 2010. Mål finns angivna på kort och medellång sikt. Arbetsgrupper på nationell och internationell nivå arbetar med implementeringen av planen. Inom ramen för detta har Fiskeriverket under året utarbetat ett nationellt åtgärdsprogram, som har avrapporterats till regeringen. Verket har vidtagit en rad åtgärder i syfte att uppnå det i aktionsplanen fastlagda målet. Åtgärd Jo 97:10 Utveckla Nordsjösamarbetet på fiskeområdet En nationell uppföljning av den senaste Nordsjökonferensen har genomförts under året. Detta arbete kommer att presenteras inom ramen för det förberedelsearbete som sker inför nästa Nordsjökonferens som planeras äga rum år 2002. Ett internationellt arbete pågår med att vidareutveckla den s.k. ekosystemansatsen på fiskets område. Inom den Nordatlantiska laxorganisationen har arbetet med en långsiktig aktionsplan för atlantlaxen fortsatt. Åtgärd Jo 97:11 Baltic 21 Arbetet med att ta fram en Agenda 21 för Östersjöområdet - Baltic 21 - är en viktig del i Sveriges strävanden att fördjupa och utvidga samarbetet mellan Östersjöregionens länder. Sverige var inledningsvis s.k. leadparty, och var ansvarig för att den gemensamma handlingsplanen för jordbrukssektorn arbetades fram. Polen har nu tillsammans med HELCOM tagit över leadparty funktionen för jordbrukssektorn. På fiskets område har Fiskerikommissionen för Östersjön haft motsvarande leadparty-ansvar. Fiskesektorn har deltagit i arbetet med att utarbeta handlingsplanen på fiskets område. Åtgärd Jo 97:12 Införande av miljöledningssystem Regeringen har gett ett antal myndigheter i uppdrag att införa miljöledningssystem. De myndigheter under Jordbruksdepartementet som getts detta uppdrag är i pilotomgången Fiskeriverket (FiV), i andra omgången Statens livsmedelsverk (SLV) och Statens lantbruksuniversitet (SLU) samt nyligen i tredje omgången Statens jordbruksverk (SJV), Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR). Åtgärd Jo 98:1 Energiskog Odling av energiskog bidrar positivt till att minska växthusgaser både genom att öka tillgången på förnybar energi och genom att under växtperioden binda koldioxid. Det nationellt finansierade anläggningsstöd som introducerades 1997 inom ramen för rådets förordning (EEG nr. 1765/92) har hittills endast utnyttjats marginellt. Under år 1998 förändrades reglerna för anläggningsstödet och stödnivån höjdes för att stimulera lantbrukarnas intresse för nyplantering av energiskog. Nyanläggningen under perioden 1998-2000 har dock varit begränsad. Åtgärd Jo 98:2 En ny rennäringspolitik Regeringen har tillkallat en kommitté med uppgift att bl.a. lämna förslag till en rennäringspolitik som ger underlag för en ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt långsiktigt bärkraftig rennäring (Jo 1998:03). Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2001. Åtgärd Jo 98:4 Sektorsansvar för myndigheter Regeringen anser att grundläggande förutsättningar för ett framgångsrikt miljöarbete är ett kontinuerligt arbete inom såväl jordbruksnäringen som fiskerinäringen för att förstärka dess ansvar för miljön. Jordbruksverket och Fiskeriverket tillhör de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. Sektorsmyndigheterna återkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första lägesredovisning om hur myndigheterna definierat sin roll, arbetets omfattning, eventuella hinder och på vilket sätt arbetet med ekologisk hållbarhet kan integreras i myndighetens verksamhet. Myndigheter med sektorsansvar skall årligen redovisa sina insatser i samband med årsredovisningarna. Åtgärd Jo 99:1 Nationellt program för växtgenetiska resurser Jordbruksverket redovisade i slutet av 1998 ett förslag till nationellt program för bevarande och långsiktigt nyttjande av växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk. Programmet har remissbehandlats. Totalt 12 miljoner kronor fördelat med fyra miljoner kronor per år har under tre år avsatts för forskningsinsatser och till Nordiska genbankens arbete inom området växtgenetiska resurser. Åtgärd Jo 99:3 Utarbeta en långsiktig förvaltningsplan för Östersjötorsken Sverige har under ett flertal år i Fiskerikommissionen för Östersjön drivit frågor som rör det långsiktiga skyddet av det för Sverige kommersiellt så viktiga torskbeståndet i Östersjön. Vid 1998 års session beslöts att Fiskerikommissionen under 1999 skulle utarbeta en långsiktig förvaltningsplan inom ramen för försiktighetsprincipen. Ett arbetsgruppsmöte hölls i april 1999, där internationella riktlinjer för förvaltningen utarbetades. Åtgärd Jo 99:4 Integrering av miljöhänsyn i EU:s fiskeripolitik Inom ramen för kommissionens arbete med integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling verkar Sverige för ett långsiktigt och ekonomiskt bärkraftigt fiske genom tillämpning av bl.a. försiktighetsprincipen. I rådsslutsatserna från toppmötet i Köln i juni 1999 utpekas fisket som en av de sektorer inom vilka en strategi för att integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling skall utvecklas. Arbetet med strategin redovisas år 2000. Under året föreslagna nya åtgärder Åtgärd Jo 2000:1 Integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling Sverige verkar för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars övergripande mål är bl.a. att främja en hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion. Vid toppmötet i Helsingfors i december 1999 avlämnade jordbruksrådet en strategi för integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling i jordbrukspolitiken. I slutsatserna från Helsingfors-mötet uppmanades sektorerna att genomföra strategierna så snart som möjligt samt att regelbundet utvärdera, följa upp och övervaka dessa så att de kan anpassas och fördjupas. Åtgärd Jo 2000:2 Ett samlat landsbygdsprogram för Sverige Europeiska kommissionen beslutade i september 2000 om ett samlat landsbygdsprogram för Sverige för perioden 2000-2006 som beräknas omfatta cirka 23 miljarder kronor under programperioden. Landsbygdsprogrammet är uppdelat på två insatsområden och skall främja en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av jordbruket, livsmedelsproduktionen, skogsbruket och landsbygden. Åtgärder med syfte ta tillvara jordbrukets positiva och minimera dess negativa miljöeffekter har fått en framträdande roll i landsbygds-programmet. Andra viktiga åtgärder syftar till att förbättra landsbygdens konkurrenskraft genom att underlätta och påskynda en nödvändig anpassning av jordbrukssektorn till nya förutsättningar. 4.8 Kulturdepartementet Kulturella värderingar styr hur väsentliga delar av vår vardag organiseras. Kulturen utgör därmed en grund och en förutsättning för ett hållbart samhälle. Kultursektorn kan bidra till en ekologiskt hållbar utveckling genom sin mångfald av verksamheter med anknytning till frågor om samhällsutveckling, integration, idrott, folkrörelser, ungdoms-politik och kulturella perspektiv. En varsam förvaltning och ett framsynt tillvaratagande av vårt gemensamma kulturarv är en nödvändig utgångspunkt i arbetet för en hållbar utveckling. Kulturmiljösektorn är därför engagerad i en stor mängd tvärsektoriella samarbeten som på olika sätt hanterar utvecklingen av vår fysiska miljö. Riksantikvarieämbetet är en av de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. Inom Kulturdepartementet finns frågor med stor bredd och relevans för de perspektiv som krävs för en utveckling som är långsiktigt hållbar. Många av Kulturdepartementets åtgärder inom ramen för Hållbara Sverige etablerades för flera år sedan och den strategi som valts är att i första hand utveckla och fördjupa arbetet inom dessa. Pågående åtgärder Åtgärd Ku 97:1 Utveckla och stärka kulturmiljösektorn i arbetet för ett hållbart samhälle Kulturmiljösektorn svarar för en viktig del i arbetet för ett hållbart samhälle. Riksantikvarieämbetet gavs i miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) ett självständigt ansvar för uppföljning av de delar av de nya miljökvalitetsmålen som berör kulturmiljön. Riksdagen beslutade under våren 2000 om nya övergripande mål för kulturmiljöarbetet (prop. 1998/99:114, bet. 1999/2000:KrU7). Ett av målen är: Ett hållbart samhälle med goda och stimulerande miljöer och med kulturmiljöarbetet som en drivande kraft i omställningen. Också den regionala kulturmiljö-sektorn deltar aktivt i detta övergripande arbete. Åtgärd Ku 97:2 Kulturmiljöarbete i Östersjöområdet För att utveckla och stärka arbetet för kulturmiljön i Östersjöområdet beslutade kulturministrarna i Östersjöländerna i september 1997 att tillsätta en gemensam arbetsgrupp. Riksantikvarieämbetet deltar i och samordnar detta arbete. Arbetsgruppens förslag till handlingsprogram antogs av kulturministrarna i september 1999. Fyra aktivitetsprogram har påbörjats: "Building preservation and maintenance in practise" med Sverige som ansvarig i samarbete med Lettland, "Underwater heritage" med Danmark som ansvarig, "Coastal culture and Maritime Heritage" med Norge som ordförandeland i samarbete med Polen, och "Sustainable small towns" med Finland som ansvarig i samarbete med Estland. Riksantikvarieämbetet och länsmuseet i Halland har på regeringens uppdrag under året slutfört två projekt avseende hållbar byggnadsvård i Estland och i Polen. Ett tredje byggnadsvårdsprojekt har påbörjats med Riksantikvarieämbetet som samarbetspartner i Lettland. Åtgärd Ku 97:3 Vidareutveckla byggnadsvårdens ekologiska delar Riksantikvarieämbetet har fått bidrag från den s.k. kretsloppsmiljarden för att värna gammal byggteknik. Utgångspunkten är att traditionellt byggda hus oftast är både miljövänliga och långlivade. När dagens hus skall förvaltas och renoveras är det också viktigt att ta tillvara kulturmiljön. Medlen har använts till att påbörja arbetet med en materialguide för ekologisk byggnadsvård. Riksomfattande nätverk har bildats för entreprenörer, hantverkare och projektörer som sysslar med byggnadsvård. Örebro, Södermanlands, Västmanlands, Gotlands och Gävleborgs län medverkar med delprojekt som sprider kunskap om god byggnadsvård på lokalplanet. Åtgärd Ku 97:4 Främja god arkitektur och formgivning Riksdagen antog i maj 1998 regeringens proposition Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design (1997/98:117, bet. 1997/98:KrU14, rskr. 1997/98:225). I denna påtalas vikten av en god utformning av den fysiska miljön med utgångspunkt i människors behov av en tilltalande och stimulerande miljö. Regeringen framhöll vidare vikten av att ekologiska aspekter tillgodoses, likaväl som funktionella, tekniska, ekonomiska, sociala och estetiska. Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle berör våra bebyggelsemiljöer. Regeringen har beslutat att stödja den europeiska bomässan Bo01 i Malmö med medel från statens stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Regeringen har på detta sätt bl.a. markerat vikten av att det ekologiska byggandet håller hög arkitektonisk kvalitet. Regeringen har vidare tagit initiativ till att 2001 blir ett Arkitekturår. Arkitekturmuseet samordnar kampanjen och genom ett regeringsbeslut i februari 2000 har de verksamheter som skall genomföras inom kampanjen Arkitekturåret 2001 givits gemensamma utgångspunkter. Regeringens handlings-program för arkitektur, formgivning och design kommer att vara den naturliga plattformen för kampanjen. Regeringen har bl.a. lämnat särskilda uppdrag till 44 myndigheter att medverka och har bjudit in ett stort antal övriga deltagare från hela landet. Åtgärd Ku 97:5 Öka samverkan mellan kulturmiljösektorn och naturvården I miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145) betonades betydelsen av en ökad samverkan mellan naturvården och kulturmiljösektorn. I miljö-balken (1998:808) finns bl.a. bestämmelser som rör natur- och kulturmiljön. I propositionen Uppföljning av skogspolitiken (prop. 1997/98:158) anförde regeringen att en helhetssyn på skogens natur- och kulturmiljövärden är en förutsättning för att nå framgång i det fortsatta arbetet. Riksdagen har under våren 2000 fastställt nya övergripande mål för kulturmiljöarbetet. Genom de nya målen förtydligas vikten av att olika sektorer i samhället samverkar till gagn för en långsiktigt hållbar förvaltning och utveckling av kultur- och naturmiljön. Riksantikvarieämbetet har i samverkan med Boverket och Naturvårdsverket påbörjat projektet "Utvecklad tvärfacklig samverkan vid planering för hushållning med befintliga resurser". Projektet har erhållit ett särskilt bidrag från den s.k. Kretsloppsmiljarden. Syftet är att finna metoder för tvärsektoriell samverkan mellan bevarandesektorerna och exploatörer för att uppnå en hållbar utveckling av ekologiska och kulturhistoriska strukturer. Åtgärd Ku 98:1 Storstadens kulturmiljö och arkitektur För att stärka arbetet med arkitektur och kulturmiljövärden i storstäderna har regeringen i propositionen Utveckling och rättvisa - en politik för storstaden på 2000-talet (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2, rskr. 1998/99:34) anvisat 30 miljoner kronor under åren 1999-2001 för detta ändamål. Insatserna handlar om att förbättra kulturmiljösektorns kunskapsunderlag och om investeringar i byggnadsprojekt där kultur-historiska eller arkitektoniska värden tas till vara. De tre berörda länsstyrelserna (Stockholms, Västra Götalands och Skåne län) har under 1999 utfört kulturhistoriska inventeringar av bebyggelsen från perioden 1960-1974. Riksantikvarieämbetet har anordnat seminariena Kulturarv och identitet samt Värden och värdering. Ett Storstadsråd har bildats för samordning och information. I den storstadspolitiska propositionen gavs vidare ett uppdrag till Arkitekturmuseet att genomföra en särskild kampanj för de arkitekturpolitiska frågorna med avslutning i ett Arkitekturår 2001. Åtgärd Ku 99:1 Storstadspolitiken som ett instrument för hållbar utveckling Inom ramen för den nationella storstadspolitiken (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2, rskr. 1998/99:34) har vissa kommuner erbjudits möjlighet att teckna lokala utvecklingsavtal för att bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen. Ett av målområdena i storstadspolitiken innebär att alla stadsdelar i storstäderna bör uppfattas som attraktiva av dess invånare, och utgöra goda och hälsosamma livsmiljöer. Hittills har avtal tecknats med sex kommuner - Botkyrka, Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm och Södertälje. I samtliga avtal ingår insatser inom det angivna målområdet. Avtalen finns tillgängliga på Storstads-delegationens hemsida: www.storstad.gov.se. Åtgärd Ku 99:2 Utredning av statens ansvar för formgivning och design Regeringen tillsatte i februari 1999 en särskild utredning på formgivnings- och designområdet (dir. 1999:9). Formgivningskommittén (Ku 1999:01) har bl.a. haft till uppgift att belysa formgivnings- och design-områdets betydelse för en ekologiskt hållbar utveckling samt ange hur sambanden mellan dessa områden kan stärkas. Slutbetänkandet Statens insatser för form och design (SOU 200:75) lämnades till regeringen i september 2000. Betänkandet remissbehandlas under hösten 2000. Åtgärd Ku 99:3 Översyn av statens stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer I regeringens proposition En idrottspolitik för 2000-talet - Folkhälsa, folkrörelse och underhållning (prop. 1998/99:107, bet. 1999/2000:KrU03, rskr. 1999/2000:52) berörs statens stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer. I propositionen framhålls att många av de främjandeorganisationer som i dag erhåller bidrag från anslaget Stöd till idrotten bedriver en verksamhet som erbjuder människor i alla åldrar spännande och lärorika upplevelser i naturen och därigenom goda möjligheter att utveckla ett livslångt intresse för hälsa och friluftsliv. En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har genomfört en översyn om framtida inriktning och administration av statens stöd till friluftslivet och främjandeorganisationerna. I arbetsgruppen ingick bl.a. företrädare för berörda myndigheter och organisationer. Gruppen har i december 1999 redovisat resultatet av översynen i rapporten Statens stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer (Ds. 1999:78). Rapporten tar förutom det statliga stödet upp friluftslivets nytta för miljön, värnandet om miljön m.m. och har remissbehandlats. Åtgärd Ku 99:4 Ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas till vara som en resurs, t.ex. i arbetet med miljöfrågor I regeringens proposition På ungdomars villkor - Ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och framtidstro (prop. 1998/99:115, bet. 1999/2000:KrU4, rskr. 1999/2000:53) preciseras mål för den nationella ungdomspolitiken. Ett av dessa mål är att ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas till vara som en resurs. Regeringen antog vidare i december 1999 41 delmål för ungdomspolitiken. Dessa utgår från att ungdomar generellt sett har ett stort intresse för frågor som i vårt samhälle betraktas som viktiga framtidsfrågor. Ett antal delmål berör mera direkt en hållbar utveckling, nämligen de som tar upp miljöfrågor och arbete mot främlingsfientlighet och rasism samt IT-frågor och förutsättningarna för att skapa innovativa företag. Ett av delmålen lyder: Ungdomar som har engagemang och särskild kunskap om miljöfrågor bör i ökad utsträckning tas till vara som en resurs. Under året föreslagna nya åtgärder Åtgärd Ku 2000:1 Kulturvärden i arbetet med de regionala tillväxtavtalen Kulturens betydelse för regional utveckling och tillväxt har poängterats vid ett flertal tillfällen, bl.a. i den regionalpolitiska propositionen Regional tillväxt - för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62, bet. 1997/98:AU11, rskr. 1997/98:204) och i Kultur- och Närings-departementens skrift Kultur för regional tillväxt. Riksantikvarieämbetet har på regeringens uppdrag medverkat i överläggningar om utarbetande av de regionala tillväxtavtalen. För att uppnå en sammanhållen strategi för kulturmiljö och utveckling i de regionala tillväxtavtalen återstår dock mycket arbete. Riksantikvarieämbetet har bl.a. gått in som avtalande part i tillväxtavtalen med Östergötlands län och Västernorrlands län. Arbetet har framför allt handlat om att på olika sätt lyfta fram kulturarvet som en resurs för en hållbar utveckling. Båda tillväxtavtalen innehåller bl.a. återanvändning av kulturhistoriskt värdefulla miljöer och den regionala kulturmiljösektorn är involverad. Denna typ av resurshushållning är en viktig del av kulturmiljösektorns arbete för en mer hållbar samhällsutveckling 4.9 Näringsdepartementet Näringsdepartementet ansvarar för frågor om infrastruktur och transport politik, arbetsmarknadspolitik, arbetsrätt och arbetsmiljö, småföretag, nyetablering och konkurrens, regional tillväxt, energipolitik, skogs politik, teknisk forskning och utveckling, informationsteknologi samt förvaltning av statliga företag. Våren 1998 beslutade riksdagen om ett nytt övergripande transport-politiskt mål (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) syftande till att transportpolitiken skall säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Rikstrafiken har som huvuduppgift att verka för samordning och upphandling av viss interregional persontrafik. Omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling ställer särskilda krav på att miljöaspekter integreras vid utbyggnad och användning av alla transportsystem. Detta sker bl.a. genom införande av miljölednings-system och strategier för hållbar utveckling. Genomförande av långsiktsplaner för åtgärder i transportinfra-strukturen under åren 1998-2007, som fastställdes under 1998, pågår. Prioriterade åtgärder är i stor utsträckning inriktade på förbättringar av befintligt vägnät. Förberedelsearbetet inför revideringen av de långsiktiga planerna för kommande planeringsperiod pågår. Inriktningen på hållbar utveckling skapar en potential för ökad sysselsättning, som skall tas tillvara. De arbetsmarknadspolitiska programmen skall vara utformade så att de är förenliga med målen för ett ekologiskt hållbart Sverige. Inom ramen för olika arbetsmarknads-politiska program görs därför insatser som är angelägna från både sysselsättnings- och miljösynpunkt. Arbetsmarknadsverket inför miljö-ledningssystem vilket innebär insatser för att integrera miljöhänsyn i hela den ordinarie verksamheten. Regeringens satsningar på bl.a. de lokala investeringsprogrammen är ett steg mot en ekologiskt hållbar utveckling där miljö- och sysselsättningsaspekter ingår som integrerade delar. Näringspolitikens övergripande mål är enligt 1999 års budget-proposition (prop. 1999/2000:1) bl.a. att främja nyföretagande och tillväxt i småföretag. Inom ramen för de näringspolitiska insatserna finns åtgärder för att underlätta för småföretagen att beakta miljöaspekter och tillvarata de affärsmöjligheter som exempelvis finns i miljödriven produktutveckling. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) är central myndighet för näringslivets tillväxt och förnyelse. NUTEK svarar dessutom för statliga insatser som främjar teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, etablering och utveckling av små och medelstora företag samt regional näringslivsutveckling. Inom sina verksamhetsområden skall verket uppfylla de miljömål som regering och riksdag beslutar om. Statens energimyndighet har ansvar för frågor avseende tillförsel och distribution av energi. Bland energimyndighetens uppgifter ingår att ansvara för ett långsiktigt program för forskning, utveckling och demonstration av ekologiskt och ekonomiskt hållbar energiteknik. Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet samt ansvarar för att statens civila beredskapslager av olja för krigssituationer av-vecklas med hänsyn tagen till samhällsekonomi, beredskap och miljö. Näringspolitiska åtgärder har en stor betydelse för att uppnå en hållbar utveckling. Departementets arbete med miljöledningssystem skall säkerställa att miljöhänsyn beaktas i arbetet med de näringspolitiska besluten så att de är förenliga med kravet på en hållbar utveckling. Pågående åtgärder Åtgärd N 97:1 (f.d. K 97:1) Utveckla miljömålen för transportsektorn Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. I detta ligger bl.a. att transportsystemets utformning och funktion skall anpassas till krav på en god och hälsosam livsmiljö för alla, där natur- och kulturmiljö skyddas mot skador. En god hushållning med mark, vatten, energi och andra naturresurser skall främjas. Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har haft till uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter vidareutveckla mått och metoder för att precisera etappmål för de transportpolitiska delmålen, däribland delmålet om en god miljö. Uppdraget har redovisats till regeringen. Näringsdepartementet analyserar nu hur man skall gå vidare med frågan. Vidare har de fyra trafikverken haft i uppdrag att lämna förslag till åtgärder för att miljökvalitetsmålen skall uppnås samt att redovisa de statsfinansiella och samhällsekonomiska konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna. Uppdragen har utgjort ett viktigt underlag i miljömålskommitténs arbete. Åtgärd N 97:2 (f.d. K 97:2) Investeringar i transportsystemets infrastruktur Genomförandet av Nationell väghållningsplan (Vägverket), Stomnätsplan (Banverket) och Länsplanerna för regional transportinfrastruktur avseende åren 1998-2007 pågår. Genomförda åtgärder under 1999 har bl.a. resulterat i att antalet bullerstörda utmed det statliga vägnätet minskat med 3 900 personer, 600 färre bostadslägenheter störs av järnvägsbuller och vart femte vägprojekt som öppnats under 1999 har blivit föremål för miljöuppföljningsprogram. Jämfört med andra trafikslag har järnvägstrafiken låga utsläpp av koldioxid och luftföroreningar samt en låg energianvändning per passagerare och ton. Nya vägprojekt kan innebära miljövinster genom att t.ex. störda bostadsområden avlastas trafik eller att vägförkortningar och förbättrad framkomlighet leder till minskade totala utsläpp av luftföroreningar. Nedan följer några exempel på stora aktuella projekt. Mälarbanan Mälarbanan bildar tillsammans med Svealandsbanan "ringen runt Mälaren". På Mälarbanans sista flaskhals, mellan Kallhäll och Kungsängen, byggs för närvarande dubbelspår som beräknas öppnas för trafik under våren 2001. De nya spåren dras till stor del i ny sträckning, och ungefär en tredjedel av sträckan läggs i tunnel. När investeringsarbetena på Mälarbanan är avslutade skall den totala restiden mellan Stockholm och Örebro understiga två timmar. Botniabanan Den planerade Botniabanan mellan Kramfors (Nyland) och Luleå blir 190 km lång och kommer att tillsammans med den nuvarande stambanan bilda funktionen av ett dubbelspår. Därmed kan en effektiv trafik läggas upp med godstrafik norrut på stambanan och både persontrafik och snabba södergående godståg på den nya Botniabanan. Byggandet av den första etappen mellan Örnsköldsvik och Husum påbörjades under sommaren 1999. De fem järnvägsutredningarna för övriga delar av Botniabanan har lämnats in till regeringen för tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken. Under förutsättning att regeringen med stöd av miljöbalken tillåter Botniabanan kan den vara klar för trafik år 2006. Stockholm Järnvägsavsnittet omedelbart söder om Stockholms central är det hårdast belastade i Sverige. Dagens spårsystem, med endast två spår över Årstaviken, är praktiskt taget fullt utnyttjat. Byggandet av en ny järnvägsbro över Årstaviken har påbörjats. Banverket och Vägverket redovisade den 30 september 1999 ett regeringsuppdrag att utreda de tekniska förutsättningarna för alternativa åtgärder i centrala Stockholm för att erhålla en ökad kapacitet för järnvägstrafiken och förbättrade förutsättningar för kollektivtrafiken. Stockholms stad har medverkat i utredningen. Rapporten beskriver två alternativ; dels en pendeltågstunnel och dels ombyggda spår i ytläge kombinerade med en biltunnel som ersätter Centralbron. Val av alternativ kommer att ske i den sedvanliga processen för fysisk planering. Göteborg Göteborgsöverenskommelsen innebär att 4,2 miljarder kronor satsas i ett investeringsprogram för miljö- och trafikförbättringar i Göteborgsregionen. Cirka 1,9 miljarder kronor skall användas till bl.a. kollektiv-trafikförbättringar i form av nya spårsträckningar och spårvagnar samt till miljö- och trafiksäkerhetsförbättringar i det lokala vägnätet. Cirka 2,3 miljarder kronor skall användas till förbättringar på huvudvägnätet, varav den största satsningen är omläggning av riksväg 45 (Götaleden) till en tunnel under centrala Göteborg. Arbetsplanen har genom regeringsbeslut i april 2000 vunnit laga kraft och innebär att ett stort och störande trafikflöde kommer att försvinna från gatumiljön längs med Göta älv. En annan plan gäller ombyggnad av väg E6/E20 genom Göteborg och omfattar bullerskyddsåtgärder för bostadsområdena intill vägen. Staten står för 75 procent och regionen och kommunerna för 25 procent av kostnaderna i Göteborgsöverenskommelsens investeringsprogram. Västkustbanan vid Hallandsås Byggandet av en järnvägstunnel genom Hallandsåsen stoppades i oktober 1997 sedan det visat sig att tätningsmedlet Rhoca Gil orsakat skador på människor, djur och miljö. Enligt ett regeringsuppdrag skall Banverket senast den 13 november 2000 redovisa om det går att färdigställa tunneln på ett miljömässigt säkert sätt och i så fall med vilken teknik. I maj 2000 presenterade Sveriges Lantbruksuniversitet en del av uppdraget i form av en bedömning av miljöeffekterna av en grundvattensänkning enligt gällande vattendom. Citytunneln i Malmö Citytunneln, som planeras och projekteras för närvarande, blir en del i kollektivtrafiksystemet i Skåne. Den kommer att knyta samman läns-järnvägarna till ett samordnat system. I slutet av år 2000 avser projektet att till regeringen lämna in ansökan om tillåtlighet enligt miljöbalken. Byggtiden blir cirka 5 år. Åtgärd N 97:3 (f.d. K 97:7) Vidta bullerskyddsåtgärder i bostäder vid flygplatser Regeringen har uppdragit åt bl.a. Luftfartsverket (LFV) att planera och snarast, dock senast år 2003, genomföra en första etapp av åtgärdsprogram mot buller i befintlig bebyggelse. Därutöver har LFV den 1 november 1998 redovisat vilka ytterligare åtgärder som kan genomföras under perioden 1998-2007 i avsikt att påskynda uppfyllelsen av de riktvärden för buller som riksdagen har godkänt. Förberedelserna för att genomföra den första etappen av bullerbegränsande åtgärder påbörjades under 1999 vid LFV:s flygplatser. LFV räknar med att etapp ett skall vara slutförd senast år 2003, om inte annat meddelas i verksamhets-tillstånd. Åtgärd N 97:4 (f.d. A 97:1) De arbetsmarknadspolitiska programmen skall vara utformade så att de är förenliga med målen för ekologisk hållbarhet Arbetsgruppen inom Arbetsmarknadsverket (AMV), som bildades under sommaren 1998 för att ta fram ett förslag till ett centralt program för AMV:s insatser för ett ekologiskt hållbart samhälle, avslutade sitt arbete sommaren 1999. AMV väntas under hösten 2000 besluta om miljöpolicy för verket, övergripande mål samt handlingsplan för det fortsatta arbetet. Detta kommer att redovisas i samband med årsredovisningen våren 2001. En ny arbetsgrupp tillsattes som - i enlighet med regeringens beslut den 22 december 1998 - fick i uppdrag att påbörja arbetet med miljöledningssystem. Miljöutredningen, dvs. ett första steg i arbetet med miljöledningssystem, redovisades i samband med årsredovisningen 2000. Arbetsgruppen har därefter fortsatt sitt arbete. Den lämnade under våren 2000 en rapport till verksledningen med förslag rörande det fortsatta arbetet med att införa miljöledning inom AMV. . Åtgärd N 97:5 (f.d. A 97:2) Utveckla möjlighet till mer innovativa och framåtsyftande miljöinsatser inom ramen för EU:s strukturfonder I regelverket för strukturfonderna betonas beaktandet av inverkan på miljön. Hållbar utveckling är ett s.k. horisontellt kriterium som skall utvärderas i varje projekt. En förhandsbedömning har gjorts i Mål 1- och Mål 2-programmen där strategins och stödformernas förväntade effekter på miljösituationen beskrivs. Det metodarbete som Naturvårdsverket bedriver tillsammans med länsstyrelser och andra myndigheter har verksamt bidragit till att miljöaspekten integrerats i de regionala strukturfondsprogrammen för åren 2000-2006 på ett tydligare sätt än under den föregående programperioden. Åtgärd N 97:6 (f.d. A 97:3) Lyfta fram behovet av åtgärder för ett säkert och utvecklande arbetsliv som en del av helhetssynen på samhällsutvecklingen Arbetslivsinstitutet redovisade 1998 till dåvarande Arbetsmarknads-departementet ett regeringsuppdrag avseende en inventering av forsknings- och utbildningsinsatser för att belysa effekterna på arbetsmiljön av åtgärder för den yttre miljön. Bl.a. kartlades de bransch-visa utvecklingstendenser som kan skönjas kring företagens miljöarbete. Detta gjordes under 1999 i samverkan mellan Arbetslivsinstitutet och IVL - Svenska Miljöinstitutet. Som ett led i uppdraget inrättades en samrådsgrupp med företrädare för myndigheter och andra organisationer. Samrådsgruppen har under våren 2000 utvidgats och börjat undersöka möjligheten att anordna gemensamma seminarier och andra utåtriktade aktiviteter. Åtgärd N 97:7 (f.d. N 97:3) Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. Det befintliga ledningsnätet för naturgas, som är det fördelaktigaste fossila bränslet, bör utnyttjas effektivare En översyn av energibeskattningssystemet pågår inom Regeringskansliet. Utgångspunkterna för översynen är de mål som riksdagen i samband med 1997 års energipolitiska proposition lade fast för energibeskattningen (prop. 1996/97:84). Enligt dessa mål bör beskattningen ge drivkrafter för hushållning och konvertering till förnybara energislag, samtidigt som den inte skall påverka industrins internationella konkurrenskraft negativt. Beskattningsreglerna bör främja elproduktion med förnybara energislag. Naturgasens miljöfördelar jämfört med olja och kol skall beaktas. I budgetpropositionen för 2001 har regeringen föreslagit en strategi för en successivt ökad miljörelatering av skattesystemet. Vissa förslag till förändrade skatteregler för 2001 har lämnats. Vidare har regeringen aviserat att vissa områden skall utredas ytterligare inför förverkligandet av strategin. Det gäller bl.a. utformningen av nedsättningssystemet och en fördjupad analys av alternativa ekonomiska styrmedel. Regeringen tillsatte i juni 1998 en särskild utredare med uppgift att se över den lagstiftning som reglerar handel, transporter och distribution av naturgas och annan rörbunden energi och lämna ett förslag till naturgas-lagstiftning som tillgodoser kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/30EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas. Utredningen redovisade sitt slutbetänkande Handel med gas i konkurrens (SOU 1999:115) i oktober 1999. Regeringen föreslog i sin proposition om ny naturgaslag (prop. 1999/2000:72) att en ny lagstiftning införs på naturgasområdet. Riksdagen antog (bet. 1999/2000: NU12, rskr. 1999/2000:259) en ny naturgaslag (2000:599) i enlighet med regeringens proposition och den nya naturgaslagen trädde i kraft den 1 augusti 2000. Den nya naturgaslagen reglerar i huvudsak verksamheter avseende koncession, ledningsägares skyldigheter, särredovisning och tillsyn. Åtgärd N 97:8 (f.d. N 97:8) Uppmuntra införande av miljöledningssystem i små och medelstora företag NUTEK har sedan 1996 arbetat med att främja miljöledning i små och medelstora företag inom ramen för anslaget för Småföretagsutveckling. Utöver visst lokalt ekonomiskt stöd har erbjudits kostnadsfri telefonrådgivning, seminarier samt hjälp med att bli registrerad enligt EU:s miljöledningssystem (EMAS). NUTEK:s insatser för att stödja små-företag att tillämpa miljöstandarder har fortsatt under 1999-2000. Bland uppnådda resultat i NUTEK:s verksamhet för att utveckla och stimulera införandet av miljöledningssystem i småföretag kan nämnas att undersökningar visar att åtta av tio företag bland dem som deltagit i NUTEK:s verksamhet behåller eller får nya kunder delvis tack vare miljöledningssystem. 60 procent anser att miljöledningssystemet leder till påtagliga eller märkbara konkurrensfördelar. Åtgärd N 97:9 (f.d. N 97:9) Bedriva utbildningskampanj för skogsägare I syfte bl.a. att lyfta fram landskapsperspektivet i skogsnäringen påbörjades under 1997 arbetet med utbildningskampanjen "Grönare skog". Kampanjen riktar sig främst till mindre skogsägare. Under 1998 pågick omfattande förberedelser, bl.a. utläggning av demonstrationsytor. Kampanjen "Grönare skog" startades den 1 september 1999 och är planerad för en treårsperiod. Den har hittills engagerat mer än 60 000 personer verksamma i skogsbruket. Åtgärd N 97:10 (f.d. N 97:10) Fortsätta arbetet med att utarbeta en Agenda 21 för uthållig utveckling inom industrisektorn inom ramen för Baltic 21-projektet Baltic 21 är ett program för långsiktigt samarbete mellan 11 stater i Östersjöregionen med syfte att nå en hållbar utveckling. Sverige har tillsammans med Ryska Federationen getts uppgiften att ha ansvar för ledningen av programmet inom en av de sektorer - industri - som omfattas av programmet. Arbetet med att leda Baltic 21 Industri bedrivs inom Näringsdepartementet i projektform. Projektet genomförs i nära samverkan med representanter för näringsliv och berörda organisationer och myndigheter. Ansvaret för de operativa uppgifterna har uppdragits åt NUTEK. Våren 2000 genomfördes ett internationellt möte i Stockholm som utgjorde startpunkten för projektets initiering och genomförande i alla länder runt Östersjön. Verksamheten går därmed in i en konkret operativ fas som bl.a. innefattar fastställande av program och etablering av individuella projekt som skall överensstämma med regeringens mål för såväl Östersjösamarbetet som för uthållig utveckling. Åtgärd N 97:11 Följa upp förslag till insatser från Miljöteknikdelegationen Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik, med representanter från företag, forskningsmiljöer och offentliga institutioner, inrättades i september 1996, och läggs ner den 31 december 2000. Delegationen verkar för en positiv miljödriven teknikutveckling samt för att främja att utvecklingen av miljöanpassade produkter och teknik möter behov och efterfrågan på den internationella marknaden. Miljöteknikdelegationen har hittills finansierats med sammanlagt 50 miljoner kronor. Delegationen har t.o.m. 1999 finansierats med 20 miljoner kronor från tolfte huvudtitelns anslag A16 Program för företagsutveckling, förnyelse och tillväxt samt med 20 miljoner kronor från fjortonde huvudtitelns anslag A8 Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologisk riktning. I budgetpropositionen för 2000 tilldelades Miljöteknikdelegationen 10 miljoner kronor för att fortsätta sitt uppdrag under år 2000. Miljöteknikdelegationen har under sin verksamhetsperiod initierat tävlingar för att demonstrera och verifiera tekniker för marksanering respektive teknik för miljöanpassning av enskilda avlopp, en nationell tävling för att få fram kommersialiserbara miljöanpassade innovationer, kravspecifikationer för smörjfetter, tvåtaktsoljor, inomhusfärger på trä samt gödselspridare, teknikupphandling av bränsleflexibla småbilar, inventering och information om teknik för att ta hand om PCB i fastigheter, inventering av potentialen för miljöanpassad teknik i storkök, samt inventering av miljöanpassade lösningar i ekobyggen. Ytterligare projekt utgörs av Miljöinnovationstorget, en mötesplats för innovatörer och finansiärer, Miljötekniktävlingar, teknikupphandling av ruttplaneringssystem, demonstration av teknik för sanering av mark förorenad med klorerade lösningsmedel, demonstrationsturné för miljöanpassade gödselspridare, demonstrationsprojekt för samordning av transporter och kunskapssammanställning om smarta hus. År 1999 genomfördes en internationell utvärdering av Miljöteknik-delegationens verksamhet. Där konstaterades bl.a. att det grepp delegationen tagit för att kompensera brister i marknadens funktionssätt kunde bli ett kraftfullt sätt att genomföra statlig näringspolitik. Med små ekonomiska resurser hade Miljöteknikdelegationens lyckats förändra marknadens sätt att arbeta, medan marknadsaktörerna låtits uppnå de resultat som politiken är avsedd för, dvs. ökad användning av miljö-anpassade varor och tjänster. Delegationen har sammanställt erfarenheterna av de verktyg och de arbetssätt som använts. Inför år 2000 vidgades Miljöteknikdelegationens uppdrag till att även omfatta insatser som främjar ökad export av miljöanpassade varor och tjänster. Eftersom verksamhetsområdet är nytt för delegationen och endast skall pågå under ett år har insatserna inriktats mot att prova olika metoder som kan underlätta små och medelstora miljöföretags inter-nationalisering. Delegationens exportprojekt inriktas mot företag som erbjuder produkter och system som är effektiva ur ett hållbarhets-perspektiv, vilket är ett betydligt större segment än den renodlade miljö-/reningsteknikbranschen. Tillsammans med en rad aktörer runt om i Sverige hade delegationen sommaren 2000 startat närmare 20-talet projekt avseende export av miljöanpassade varor och tjänster, inriktade på att kartlägga det svenska utbudet, att analysera exportmarknader, att skapa ett "kommunikationsfönster" samt att underlätta samverkan mellan företag. I februari 2000 överlämnade Miljöteknikdelegationen "Miljö-anpassning för tillväxt - förslag till en nationell strategi" (Miljöteknik-delegationens PM 2000:3) i enlighet med uppdrag i regleringsbrevet. Rapporten ger förslag på hur Sverige kan fortsätta att arbeta för ökad kommersialisering, användning och export av miljöanpassade varor och tjänster. Åtgärd N 97:12 (f.d. N 97:2) Energipolitiskt program Riksdagen godkände 1997 utformningen av ett sjuårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. Programmets huvud-inriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Programmet löper t.o.m. 2004 och omfattar också energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser i Baltikum och Östeuropa. I budgetpropositionen för 2001 har regeringen föreslagit vissa förändringar i programmet, huvudsakligen avseende dess kortsiktiga åtgärder. I skrivelsen Den fortsatta omställningen av energisystemet (skr. 2000/01:15) har regeringen redovisat resultat och slutsatser av genom-förda utredningar av åtgärderna inom 1997 års energipolitiska program. Åtgärd N 97:13 Miljöledningssystem Trafikverken har regeringens uppdrag att utarbeta miljöledningssystem. Banverket och Vägverket arbetar med att utveckla sina miljöledningssystem enligt kraven i standarden ISO 14001. Även Luftfartsverket, Sjöfartsverket, SJ och Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) utvecklar miljöledningssystem. Åtgärd N 98:1 (f.d. K 98:1) Utarbeta miljö- och trafiksäkerhetsprogram I det trafikpolitiska beslutet redovisas mål bl.a. för en god miljö och säker trafik. Regeringen har givit Vägverket i uppdrag att, i samråd med Rikspolisstyrelsen, Naturvårdsverket och Svenska kommunförbundet, utarbeta en nationell miljö- och säkerhetsstrategi för vägtransportsystemet fram till år 2007. Uppdraget redovisades till regeringen den 1 november 1999. Vägverket använder rapporten som underlag för utvecklingen av arbetet med miljö och trafiksäkerhet inom sektorsarbete i samarbete med bl.a. Rikspolisstyrelsen och Svenska kommunförbundet. Åtgärd N 98:2 (f.d. K 98:2) Översyn av möjligheterna att införa miljöstyrande vägavgifter En särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en lagstiftning för miljöstyrande vägavgifter i tätort har redovisat sina förslag i februari 1999 (SOU 1998:169). Utredningen har remissbehandlats. Rättsväsendet är i remissvaren genomgående mycket kritiska till förslaget. En återkommande kritik är att förslaget är ett försök att kringgå förbudet för kommunerna att beskatta andra än kommunens egna medlemmar. Kommuner och regioner efterfrågar genomgående större direkt inflytande över avgiftsinstrumentet. Näringsdepartementet analyserar för närvarande hur man kan gå vidare med frågan. Åtgärd N 98:3 (f.d. K 98:3) Utveckla konkreta och uppföljningsbara etappmål för intrångs- och barriäreffekter (Se även åtgärd N 97:1.) Med anledning av det transportpolitiska beslutet (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) uppdrog regeringen åt SIKA att i samarbete med Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Riksantikvarieämbetet, Boverket, Naturvårdsverket, länsstyrelserna och i förekommande fall de regionala självstyrelseorganen att utveckla underlag för uppföljningsbara etappmål. Dessa etappmål skall bl.a. minimera den påverkan som transportsystemet ger upphov till på bebyggelsemiljön, natur- och kulturmiljön, den biologiska mångfalden samt hushållningen med mark, vatten och andra resurser. Uppdraget redovisades den 1 maj 2000. Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Åtgärd N 98:4 (f.d. K 98:4) Ökade insatser för miljöanpassade transporter Enligt det transportpolitiska beslutet tilldelades Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) 20 miljoner kronor extra under år 1999 för att möjliggöra fortsatta insatser i form av systemdemonstrationer av miljöanpassade transporter, forskning om förutsättningar för att ställa om transporter och kommunikationer till en bättre hushållning med energi- och naturresurser samt uppföljning av erfarenheterna från de pilotprojekt som beredningen medfinansierar. KFB finansierade under år 1999 FUD (Forsknings-, Utvecklings- och Demonstrations-) projekt inom området systemdemonstrationer för miljöanpassade transporter för 1,4 miljoner kronor. Dessutom gick 12 miljoner kronor till projekt inom "Strategisk miljöforskning". Målet på 20 miljoner kronor nåddes inte, beroende på att det tar tid att bygga upp en ny projektstock. Regeringen har sänkt målet till 15 miljoner kronor i 2000 års regleringsbrev. Åtgärd N 98:5 (f.d. K 98:5) Ett samordnat och effektivt godstransportsystem Godstransportdelegationen (K 1998:06) har till uppgift att följa utvecklingen på godsområdet samt utveckla ett trafikslagsövergripande synsätt med syfte att effektivisera godstransportssystemet och göra det säkert och ekologiskt hållbart. Delegationen har även till uppgift att öka samverkan mellan godstransportsystemens aktörer och staten samt att förtydliga statens roll i detta system. Arbetet är inriktat på att i juni 2001 kunna presentera en samlad svensk godstransportstrategi med förslag på åtgärder såväl nationellt som internationellt. Åtgärd N 98:6 (f.d. K 98:6) Genomförande av EU-strategin från toppmötet i Cardiff 1998 inom transportsektorn I december 1998 lämnade transportrådet en rapport angående uppföljningen av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998. I rapporten underströks bl.a. transportrådets avsikt att fortsätta arbetet med att ta fram en enhetlig strategi och relevanta miljömål i syfte att påskynda integreringen av miljökrav och hållbar utveckling i den gemensamma transportpolitiken. En strategi för integrering av miljö och hållbar utveckling i transportpolitiken antogs på transportministermötet i oktober 1999. Strategin gäller för perioden 2000-2004. Den första uppföljningen kommer att ske under det svenska ordförandeskapet våren 2001. Åtgärd N 98:7 (f.d. A 98:1) Lagstiftning som berör distansarbete I september 1998 lämnade Distansarbetsutredningen sitt betänkande Distansarbete, SOU 1998:115. Utredningen har bl.a. haft till uppgift att se över lagstiftning som berör distansarbete. Den har också haft till uppgift att bedöma konsekvenserna för den yttre miljön. Betänkandet har remissbehandlats. Åtgärd N 98:8 (f.d. A 98:2) Kartläggning av den pågående omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle avseende arbetsmiljön I juni 1998 redovisade Arbetarskyddsstyrelsen resultatet av ett regeringsuppdrag att kartlägga effekter på arbetsmiljön av omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Rapporten följs upp i verksamhets-programmet för Arbetarskyddsverket för åren 2000-2002. Uppföljning sker också genom att Yrkesinspektionen granskar kretsloppsanläggningar och genom att utbildningsmaterial tas fram inom Arbetarskyddsstyrelsen för nyckelpersoner (arbetsledare m.m.) inom kretsloppsanknuten verksamhet. I augusti 1998 beslutade regeringen att ge bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen ett särskilt sektorsansvar för arbetet för ekologisk hållbarhet. I början av oktober 1999 lämnade myndigheten en första lägesredovisning till regeringen. Arbetet med slutrapporten pågår inom Arbetarskyddsstyrelsen. Åtgärd N 98:9 (f.d. N 98:1) Stöd till projekt för ekodesign Staten medfinansierar, inom ramen för en större NUTEK-satsning på miljöanpassad produktutveckling, ett ekodesignprojekt som syftar till att utveckla mer miljövänliga produkter i fjorton mindre företag. Projektet leds av Stiftelsen Svensk industridesign (SVID) och avslutas under 2000. I slutet av 1999 startade SVID även ett nytt tvåårigt projekt som bygger på erfarenheter från ekodesignprojektet. Målet är att 8-10 företag i branscher med hög miljöbelastning skall framställa nya och mer miljövänliga produkter och tjänster med hjälp av miljöutbildade designers. Regeringen har anslagit 500 000 kronor till projektet. Den totala budgeten uppgår till 4,5 miljoner kronor. Åtgärd N 98:10 (f.d. N 98:2) Uppföljning av skogspolitiken Riksdagen beslutade i november 1998 i enlighet med regeringens förslag i propositionen om uppföljning av skogspolitiken (prop. 1997/98:158) att vissa bestämmelser i skogsvårdslagen skulle skärpas i syfte att bättre nå skogspolitikens produktions- och miljömål. Tidigare under året hade ytterligare skärpningar gjorts i anslutning till beslutet om miljöbalk och följdlagstiftningen till denna. Resursförstärkningarna till rådgivning och områdesskydd under år 1999 fortsätter under de två följande åren. Kraftiga resursförstärkningar för områdesskydd och ädelskogsplantering beräknas för perioden 2001-2003. Åtgärd N 98:11 (f.d. N 98:4) Genomförande av EU-strategin från toppmötet i Cardiff 1998 inom energisektorn Inom ramen för energirådets ansvarsområde betonar Sverige vikten av att en strategi för integration av miljö och hållbar utveckling på energi-området skall omfatta åtgärder som är kostnadseffektiva och flexibla. Exempel på frågor som skall prioriteras i rådets fortsatta arbete är den inre marknaden för energi, förnybara energikällor, energieffektivisering, forskning och utveckling samt ekonomiska styrmedel och andra finansiella åtgärder. Åtgärd N 98:12 Uppdrag avseende miljömålsarbetet Regeringen har givit Närings- och teknikutvecklingsverket, Energimyndigheten, Skogsstyrelsen och Statens geologiska undersökning i uppdrag att utarbeta och redovisa förslag till delmål till miljökvalitetsmålen med tillhörande åtgärdsstrategier. Uppdraget redovisades den 1 oktober 1999. Åtgärd N 99:1 Driva miljöfrågor inom luftfartens område internationellt Omcertifiering av äldre flygplan Vissa typer av äldre flygplan byggs om med ljuddämpare så att de klarar strängare bullernormer. EU vill emellertid skärpa gällande bullernormer. Eftersom det har varit svårt att få till stånd en skärpning av buller-normerna inom regelverket för den internationella civila luftfarts-organisationen ICAO valde EU att skapa en kompletterande EG-rättsakt för detta. Den 4 maj 2000 trädde rådets förordning (EG) nr 925/1999 i kraft. Förordningen syftar till att genom ett nyregistreringsförbud förbjuda flygplan från såväl EU som tredje land att utöka sina register med äldre flygplan försedda med ljuddämpare. Samtidigt pågår ett arbete inom ICAO och förhoppningen är att organisationen under sin generalförsamling hösten 2001 skall ta beslut om skärpta bullernormer på global nivå. Kväveoxider På grund av flygtrafikens kraftiga ökning beräknas utsläppen av kväveoxider att öka i väsentlig grad. Miljökommittén CAEP inom ICAO har tagit fram ett förslag om en reduktion av kväveoxider med 10 procent. Denna reduktion är i stor utsträckning ett resultat av svenska insatser. Förhoppningen är att ICAO skall fatta beslut under organisationens generalförsamling hösten 2001. Utsläpp av koldioxid Enligt Kyoto-protokollet från 1997 skall de globala utsläppen av s.k. växthusgaser under perioden 2008-2012 minska med 5,2 procent jämfört med 1990 års nivå. EU-länderna har ett gemensamt åtagande att minska utsläppen med 8 procent. Luftfartens klimatfrågor skall hanteras via ICAO. Arbete pågår med att finna lämpliga styrmedel som skatter för att minska de ökande utsläppen av koldioxid. Flera länder vill införa en koldioxid- eller bränsleskatt för detta syfte. FN:s klimatpanel IPPC har nyligen redovisat en specialrapport om flygets påverkan på atmosfären. En viktig slutsats av rapporten är att förbättrad teknologi inte är tillräcklig för att minska flygets påverkan på växthuseffekten. Rapporten kommer att diskuteras i de fortsatta klimatförhandlingarna. Åtgärd N 99:2 Luftfartsavgifter differentierade med avseende på buller Luftfartsverket fick den 10 december 1998 regeringens uppdrag att vidareutveckla de nuvarande miljörelaterade luftfartsavgifterna, bl.a. genom att ta fram ytterligare uppgifter om flygplanens bulleregenskaper för att snarast ta fram ett underlag för en komplettering av landnings-avgiften. Uppdraget avrapporterades i oktober 1999. Inom ECAC (den europeiska luftfartskonferensen) har ett förslag till ett utökat miljöklassningssystem avseende flygplanens bulleregenskaper presenterats hösten 1998. Det har dock inte accepterats av ECAC:s miljöarbetsgrupp ANCAT. Frågan om Sverige skall genomföra ett eget miljöklassningssystem eller invänta ECAC:s fortsatta arbete bereds. Åtgärd N 99:3 Infrastrukturplanering Arbetet med kommande långsiktiga planer för åtgärder i transport-infrastrukturen har påbörjats. I november 1999 avrapporterade Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) och trafikverken en strategisk analys som utgör ett underlag för regeringens överväganden inför uppdateringen av gällande infrastrukturplaner. I analysen belyses bl.a. miljöeffekterna av olika handlingsalternativ. SIKA, Riksantikvarie-ämbetet, Boverket och Naturvårdsverket har stött arbetet med att utveckla metodik för strategisk miljöbedömning och har i januari 2000 dokumenterat och utvärderat den metod som har använts. Nya förutsättningar Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft, vilket innebär bl.a. att vissa större planerade trafikanläggningar skall tillåtlighetsprövas av regeringen. Det gäller motorvägar och motortrafikleder samt andra vägar med minst fyra körfält och en sträckning av minst 10 kilometer samt järnvägar avsedda för fjärrtrafik och anläggande av nytt järnvägsspår på en sträcka av minst 5 kilometer för befintliga järnvägar för fjärrtrafik. I och med att miljöbalken börjat tillämpas ställs nu större krav på att framtida projekts miljökonsekvenser blir väl belysta i ett tidigt skede. Detta ger utrymme för mer miljöanpassade helhetslösningar. Bland de första projekten som regeringen prövar enligt miljöbalken återfinns Botniabanan och väg E 6 Uddevalla-Svinesund, delen Torp-Håby. De skärpta kraven på hänsyn till stads- och landskapsbild, natur- och kulturvärden samt estetik som år 1999 infördes i väglagen och lagen om byggande av järnväg har bl.a. lett till att gestaltningsfrågor behandlas grundligare i vägarbetsplaner och järnvägsplaner. Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Statens Järnvägar hör till de myndigheter som under våren 1999 redovisade program för hur arkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter skall främjas och tas tillvara när myndigheterna bygger och förvaltar byggnader och anläggningar. Kvalitetsprogrammen genomförs nu. Hög kvalitet och god utformning i samspel med natur- och kulturmiljön samt med beaktande av drift- och underhållsaspekter innebär en god hushållning med såväl ekonomiska resurser som naturresurser och leder till att byggnader och anläggningar får lång livslängd. Samtliga trafikverk fick i januari 2000 regeringens uppdrag att vidareutveckla kvalitets-programmen och ge dem en mer publik redovisning under Arkitekturåret 2001. Åtgärd N 99:4 Utveckla stadstrafikprogram Vägverket har mot bakgrund av regeringens miljöpolitiska proposition (prop. 1997/98:145) fått i uppdrag att ta fram underlag till stöd för utarbetandet av program och planer för trafiksystemet. Dessa planer skall ange hur kollektivtrafiken samt gång- och cykeltrafiken kan stärkas och biltrafiken begränsas till år 2010 i landets större städer. I ett sådant arbete är det angeläget att insatserna särskilt koncentreras på sådana åtgärder som medverkar till att delmålen angående minskat trafikbuller samt målen angående ren luft m.m. kan uppnås. Uppdraget redovisades till regeringen den 1 oktober 1999 för vidare överväganden. Åtgärd N 99:5 Nordisk konferens om miljösektorns betydelse för ökad tillväxt och sysselsättning Som ett resultat av det svenska ordförandeskapet i det nordiska samarbetet, då miljö och sysselsättning var de två s.k. profilfrågorna, anordnades under våren 1999 en nordisk konferens. Syftet var att inventera frågeställningar och nuläge kring miljö och sysselsättning samt ge möjlighet till erfarenhetsutbyte och få till stånd ett samarbete mellan länderna på området. AMS, med bistånd från Naturvårdsverket, Näringsdepartementet och Miljödepartementet, arrangerade konferensen, som hade cirka 50 deltagare från de nordiska länderna. En rapport från konferensen har utarbetats. I december 1999 anordnade NUTEK, Naturvårdsverket och Kungliga Tekniska Högskolan, KTH i samverkan ett seminarium om miljö och sysselsättning. En slutsats från seminariet var att det finns en betydande utvecklingspotential för näringslivet på den s.k. miljödrivna marknaden. Nya produkter och system med höga miljöprestanda bedöms på ett betydande sätt kunna bidra till näringslivets tillväxt och förnyelse och därmed nya sysselsättningstillfällen. Åtgärd N 99:6 Oljeutsläppsutredningen Oljeutsläppsutredningen lämnade i januari 1999 sitt betänkande Att komma åt oljeutsläppen (SOU 1998:158). Utredningen pekar på vikten av att förhindra oljeutsläpp främst genom att fungerande mottagningsanordningar finns i varje hamn och att olagliga utsläpp effektivt beivras. Utredningen föreslår bl.a. att särskilt utbildade åklagare skall svara för ledningen av brottsutredningar rörande olagliga oljeutsläpp och att alla utsläpp av oljehaltiga blandningar förbjuds inom Sveriges sjöterritorium. Vidare föreslås att olagliga utsläpp som begåtts av utländska fartyg i Sveriges ekonomiska zon skall kunna leda till lagföring i Sverige. Beredning av utredningens förslag pågår och en proposition är planerad till våren 2001. Åtgärd N 99:7 Transportforskning Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Transportforskningen skall bidra till att detta mål uppfylls. Forskning om långsiktigt hållbara transportsystem är ett prioriterat strategiskt forskningsområde. Inom den tillämpade transportforskningen har miljöanpassade transporter och drivmedel samt kollektivtrafik givits särskild prioritet. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har sedan flera år tillbaka drivit breda forskningsprogram med inriktning som berör bl.a. bilismens och de övriga transportslagens stegvisa miljöanpassningar. El-, bio- och hybridteknik har prövats. Forskningen visar att det är fullt möjligt att med teknisk utveckling av ny fordons- och bränsleteknik nå mycket stora förbättringar vad gäller utsläpp, energiåtgång och bullerreduktion inom alla transportslag. Resultaten från forskningen pekar också på att användning av ekonomiska styrmedel är effektivt för att åstadkomma förändringar i önskvärd riktning. Utveckling av trafiksäkra, bränslesnåla och i övrigt miljöanpassade fordon och drivmedel ställer dock fortsatta krav på omfattande FUD-insatser. Vidare överväganden i dessa frågor pågår. Åtgärd N 99:8 Utredning om det statliga åtagandet för forskning och utveckling när det gäller avgaser och bränslen inom motorfordonsområdet En särskild utredare har tillkallats med uppgift att se över det statliga åtagandet för forskning och utveckling när det gäller avgaser och bränslen inom motorfordonsområdet. Uppdraget omfattar även avgasutsläpp från arbetsmaskiner. Utredaren skall beakta det pågående arbetet inom EU med att ta fram det femte ramprogrammet för forskning och utveckling och andra forskningsprogram som berör avgasfrågor. Utredaren redovisade resultatet i april 2000 i betänkandet "Ren luft på väg" (SOU 2000:35). Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Åtgärd N 99:9 Omställning av näringsliv och samhälle mot hållbar utveckling Miljödriven teknik- och produktutveckling är viktiga faktorer för att uppnå miljöanpassad tillväxt och förnyelse. NUTEK medverkar i detta arbete genom olika former av insatser. Dessa utgörs av övergripande initiativ bl.a. genom utveckling av en strategi för ekoeffektivitet för svenskt näringsliv, av programsatsningar inom områden där Sverige har komparativa fördelar. Det gäller t.ex. nya material (biofibrer, kompositer, biopolymerer etc.) och produkter baserade på svenska förnybara råvaror (skogs- och jordbruksprodukter). NUTEK ger också stöd till små-företagens teknik- och kompetensförsörjning (metodik för miljöanpassad produktutveckling, miljöstyrning i små företag), och andra insatser är generell teknik- och kompetensförsörjning till svensk industri (livscykel-analys, IT för processtyrning och minskad materialåtgång vid givna kvalitetskrav) samt stöd till nya företag och produkter (såddfinansiering, företagsrådgivning och strategisk teknikutveckling). NUTEK deltar även i internationell samverkan inom området, bl.a. EU-samarbete och Baltic 21. NUTEK har till regeringen efter ett omfattande samråd med näringslivet och i samverkan med Naturvårds-verket överlämnat rapporten Näringslivets miljöarbete. En plattform, som visar på stor samsyn mellan NUTEK och näringslivet, har lagts för det fortsatta arbetet för att stimulera utvecklingen i riktning mot ett hållbart samhälle. Ett centralt inslag är fortsatta mer formaliserade och systematiska dialoger med branschorganisationer och företag för att stimulera arbetet inom näringslivet. Åtgärd N 99:10 Integrering av miljö och hållbar utveckling i EU:s arbete inom sektor industri Vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998 uppmanades alla konstellationer inom ministerrådet att integrera miljö och hållbar utveckling i gemenskapens verksamhet inom respektive område samt att övervaka framstegen och att fastställa indikatorer som kan möjliggöra en utvärdering av integrationsarbetet. Vid Europeiska rådets möte i Wien i december 1998 fick bl.a. rådet för industri i uppdrag att inleda arbetet med integration av miljö och hållbar utveckling inom sitt område. En inledande rapport om integrationsarbetet fastställdes av industri-ministrarna vid deras möte i november 1999 som överlämnades till Europeiska rådet i Helsingfors i december 1999. Europeiska rådet ombad Ministerrådet att slutföra det påbörjade integrationsarbetet samt att förelägga Europeiska Rådet i juni 2001 en strategi som möjliggör införandet av en tidsplan för ytterligare åtgärder och ett antal indikatorer för de berörda sektorerna. Åtgärd N 99:11 Samverkansprogram för att utveckla miljövänligare bilar I april 2000 undertecknades ett avtal mellan svenska staten och fordonstillverkarna om ett samverkansprogram för utveckling av mer miljöanpassade fordon. Industrin inbjöds i regeringsförklaringen år 1998 till detta samarbete som både syftar till att minska vägtrafikens bidrag till miljöförstöringen och att skapa förutsättningar för en långsiktigt konkurrenskraftig svensk fordonsindustri. Satsningen innebär att upp till 1 800 miljoner kronor satsas gemensamt under perioden 2000 t.o.m. 2005, varav den statliga finansieringen kommer att uppgå till maximalt 500 miljoner kronor. Industrin bidrar således med cirka 1 300 miljoner kronor. Programmet omfattar områden såsom avancerad förbrännings-teknik, hybridfordon och bränslecellsteknik, viktreduktion samt allmän kompetensförsörjning. Förutom fordonstillverkarna är avsikten att även universitet och högskolor, forskningsinstitut samt underleverantörer skall medverka i programmet. NUTEK ansvarar tillsammans med Program-rådet för Fordonsteknisk Forskning (PFF) för programmets genom-förande. Programmet har under våren inlett sin verksamhet; kansliet är etablerat och programrådet har hittills fattat beslut om ett tiotal delprojekt. Åtgärd N 99:12 Regionala tillväxtavtal I propositionen Regional tillväxt - för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62) introducerades regional näringspolitik. Politiken har som mål en effektivare samordning mellan politikområden och sektorer. Utgångspunkten är varje regions specifika möjligheter att bidra till tillväxt och sysselsättning. Regionala partnerskap formulerar treåriga program för tillväxt och kommer överens om hur dessa skall finansieras och genomföras. Arbetet samordnas av länsstyrelsen eller det regionala självstyrelseorganet. Centrala myndigheter och organisationer kan knytas till avtalen. Det regionala inflytandet över tillgängliga resurser skall öka, liksom möjligheterna att använda resurserna mer flexibelt än tidigare. I riktlinjerna för tillväxtavtalen sägs att prioriteringarna i programmen skall utformas så att de främjar en ekologiskt hållbar utveckling. Detta förutsätter att det finns en bred miljökompetens i partnerskapen. Våren 1999 gjordes en oberoende utvärdering av de första utkasten till tillväxtavtal. Hösten 1999 granskades avtalen av en grupp tjänstemän inom Regeringskansliet och några myndigheter. I båda dessa genom-gångar ingick att analysera hur väl ekologisk hållbarhet har integrerats i arbetet. Resonemangen om miljöaspekter och hållbar utveckling har successivt förbättrats. I några fall är nu hållbar utveckling väl integrerad. Generellt är emellertid kopplingen till miljömålen svag, men miljö-frågorna bedöms kunna utvecklas ytterligare med relativt små insatser. Länsstyrelser och självstyrelseorgan som samordnar arbetet skall i en rapport till regeringen en gång per år redovisa hur arbetet utvecklas. Det ingår då bl. a. att beskriva hur avtalen förbättras avseende ekologisk hållbarhet. Arbetet med de regionala tillväxtavtalen har tydliggjort behovet av att utveckla metoder för att främja arbetet med miljö och hållbar utveckling. Regeringen avser därför att utse tre pilotlän med intresse för att arbeta för att bättre integrera ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv i sina tillväxtavtal. Erfarenheterna skall spridas till övriga län. Åtgärd N 99:13 Biobränslenas miljö- och hälsoeffekter analyseras I Regeringskansliet bedrivs projekt som har strategisk betydelse för de framtida möjligheterna att på energiområdet balansera ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling. Ett projekt rör förbränning av biobränslen. En ökad användning av biobränslen kräver ökad kunskap om biobränslenas förbränningsegenskaper och biobränslenas miljö- och hälsoeffekter. Avsikten är att tillsammans med näringslivet utarbeta en strategi för information och rådgivning om förbränning av biobränslen. Åtgärd N 99:14 Tillförseln av el från förnybara energikällor skall öka I propositionen Ekonomiska förutsättningar för elproduktion från förnybara energikällor (prop. 1999/2000:134) har regeringen lämnat förslag till riktlinjer för ett marknadsbaserat system för att främja produktion och handel med förnybar el. Den 31 augusti 2000 tillkallades en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till den tekniska utformningen av systemet. Uppdraget skall redovisas den 31 oktober 2001. Åtgärd N 99:15 Förutsättningarna att utnyttja långsiktiga avtal om energieffektivisering som komplement till styrmedel undersöks För att nå energipolitikens och miljöpolitikens mål måste de styrmedel som används kombineras så att de bidrar till en balans mellan konkurrenskraft och miljökrav. Därför behöver det utvecklas nya typer av styrmedel. Erfarenheter visar att långsiktiga avtal mellan staten och näringslivet kan vara ett kostnadseffektivt alternativ eller komplement till lagstiftning eller ekonomiska styrmedel. Regeringskansliet bedriver därför ett projekt med syfte att undersöka förutsättningarna att utnyttja långsiktiga avtal för energieffektivisering i Sverige. Regeringen beslutade den 31 augusti 2000 att det inom Regeringskansliet skall tillsättas en förhandlare med uppgift att ta fram underlag och förslag till långsiktiga avtal med syfte att uppnå effektivare energianvändning i den energiintensiva industrin. Åtgärd N 99:16 Ett effektivare råvaruutnyttjande i svenska basnäringar stimuleras För att främja effektiviteten i råvaruutnyttjandet inom svenska basnäringar tas ett samlat underlag fram som grund för en internationell jämförelse av intensiteten i råvaruutnyttjandet. Åtgärd N 99:17 Miljöinriktad verksamhet inom Nordtest Svenska staten stödjer via Nordiska Ministerrådet (Nordtest) utveckling av provningsmetoder inom bl.a. miljöområdet. Expertgrupper har pekat ut områden som bedöms som angelägna att stödja finansiellt med bidrag. Prioriterade områden med miljöanknytning under år 2000 är bl.a. följande: Bioteknologi - Riskidentifiering och riskbedömning vid användning av alla typer av genetiskt modifierade mikroorganismer och växter i den nordiska miljön. - Belysa spridning av antropogena ämnen i jord, vatten och luft samt deras nedbrytning och nedbrytbarhet. Bygg - Provningsmetoder om materials påverkan på hygien, hälsa och innemiljö. - Metoder som underlättar klassificering av återbruksmaterial. Fast avfall - Provtagning och karakterisering av fast avfall. - Provtagning och karakterisering av jord och sediment. - Utveckling av metoder för att främja hållbar utveckling. Materialanvändning - Materialens livscykel, bl.a. karakterisering och planeringsvärden av recirkulerade material. Åtgärd N 99:18 Satsningar inom ramen för Nordisk Industrifond Genomgående gäller för de satsningar som görs av Nordiska Industrifonden att miljöhänsyn skall beaktas vid fondens beslut om stöd till FoU-projekt. Ett av Nordisk Industrifonds satsningsområden är Bärkraftig industriell produktion, vilket skall bidra till att stärka konkurrenskraften hos det nordiska näringslivet genom att initiera offensiva projekt där näringsliv, forskningsinstitut och universitet samarbetar. Målsättningen är att skapa en plattform där nordisk industri, tillsammans med forskningsinstitut och universitet, kan utveckla industriellt anpassade lösningar. Projekt kommer att genomföras inom tre centrala områden: - Utveckling av verktyg för miljöanpassad näringsverksamhet - Återvinningsprocesser - Avfallshantering. Åtgärd N 99:19 Provnings- och mätteknisk FoU Inom Sveriges Provnings och Forskningsinstitut (SP) bedrivs utveckling av nya provningsmetoder och mättekniker. Verksamheten omfattar olika teknikområden och branscher där miljöaspekter ingår. Staten lämnar ett bidrag till SP på drygt 40 miljoner kronor. Under året förslagna nya åtgärder Åtgärd N 99:20 Järnvägspaketet I december 1999 enades EU:s transportministrar om ett nytt "järnvägs-paket". Grunden för kompromissen är att Europas järnvägar snabbt måste vitaliseras om de inte skall fortsätta att tappa marknadsandelar. Det är inte acceptabelt att järnvägen, som är relativt miljövänlig, förlorar sin konkurrenskraft i förhållande till mindre miljövänliga transportsätt. Uppgörelsen innebär: - att marknaden för internationella godstransporter öppnas på ett särskilt transeuropeiskt järnvägsnät, - att alla järnvägsföretag i medlemsstaterna kan söka tillstånd för trafik på detta nät, - att banhållning och trafikutövning tydligare delas upp för att skapa insyn och undvika diskriminering av nykomlingar på marknaden, - nya principer för fördelning av tåglägen och för prissättning av järnvägsinfrastruktur - förslag till fortsatt arbete för att komma till rätta med problem som rör samtrafik på de olika nationella järnvägsnäten och eliminering av flaskhalsar i infrastrukturen. Ett observationssystem inrättas som skall ge kommissionen möjlighet att följa utvecklingen på järnvägsmarknaden. Säkerhetsaspekterna skall garanteras genom åtgärder på nationell nivå och möjligheterna att inrätta en EU-myndighet för detta syfte skall studeras vidare. Överenskommelsen är ett viktigt steg på vägen mot en europeisk järnväg med större konkurrenskraft. Det bör nu finnas möjligheter för svenska transportkunder att använda järnvägen för långväga gods-transporter. Med ökad konkurrens kan priserna sänkas och effektiviteten förbättras på Europas järnvägar. Nu finns instrumenten för att verka för en utveckling i denna riktning. Åtgärd N 99:21 (f.d. M 99:28 resp. In 97:1, delvis) Främja en hållbar samhällsplanering genom att utveckla samordningen m.m. EU:s medlemsländer och kommissionen arbetar sedan några år med en sammanhållen regional utvecklingsplanering för unionens territorium - European Spatial Development Perspective, ESDP. Arbetet med ESDP syftar bl.a. till att förbättra förutsättningarna för regional samordning av Gemenskapens politikområden. I mars 2000 gav regeringen NUTEK och Boverket i uppdrag att upprätta ett gemensamt sekretariat för Sveriges medverkan i EU:s regionala utvecklingsplanering. En praktisk tillämpning av tankarna i ESDP sker inom ramen för gemenskaps-initiativet Interreg II C och för perioden 2000-2006 i det nya Interreg III B. Sedan hösten 1999 har inom Regeringskansliet Näringsdepartementet huvudansvaret för frågor kring regional utvecklingsplanering. Samhällsplaneringen har viktiga uppgifter i arbetet med att nå målen om en ekologiskt hållbar utveckling. Om omställningsarbetet skall bli framgångsrikt måste planeringsperspektivet vidgas så att ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter samordnas med bebyggelseplaneringen och hushållningen med naturresurser. En sådan ansats förutsätter ett förbättrat kunskapsunderlag och en fortlöpande metodutveckling. Behovet av ökad samverkan mellan sektorer och mellan lokal, regional, nationell och transnationell nivå i planeringen blir också allt mer uppenbar. 4.10 Miljödepartementet Det övergripande målet för miljöarbetet är att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Riksdagen har godkänt regeringens förslag till nationella miljökvalitetsmål (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Syftet med miljömålen är att ange vilket miljötillstånd som skall uppnås inom en generation. En parlamentarisk kommitté har haft i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter analysera och vidareutveckla de delmål och åtgärdsstrategier som behövs för att de övergripande miljökvalitetsmålen skall kunna nås (M 1998:07). Kommittén överlämnade i juni 2000 betänkandet Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU 2000:52) till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet. Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle förutsätter insatser från olika aktörer inom alla samhällssektorer. Den nya strukturen för miljömålen innebär ett helt nytt och sektorsövergripande sätt att arbeta inom miljöpolitiken och skall ses som ett led i strävandena att decentralisera miljöarbetet. I myndigheternas ansvar ingår bl.a. att identifiera den miljöpåverkan som verksamheten inom området ger upphov till, att med utgångspunkt från de nationella miljökvalitetsmålen sätta upp mål för verksamheten inom det egna ansvarsområdet samt att konkretisera behovet av åtgärder för att dessa mål skall nås. Inom ramen för sektorsansvaret har 24 myndigheter fått ett särskilt ansvar för att verka för att arbetet med ekologisk hållbarhet förs framåt. Naturvårds-verket har analyserat principiella gränsdragningar mellan myndigheter och redovisat vilka tvärsektoriella frågor som myndigheterna iakttagit. Miljöbalken som trädde i kraft den 1 januari 1999 innebär en samordnad och skärpt miljölagstiftning som verksamt kommer att bidra till att miljömålen uppnås. Miljöbalken kommer att följas upp i enlighet med vad som sagts i propositionen om miljöbalk (prop. 1997/98:45). De elva gröna nyckeltal som föreslagits av Miljövårdsberedningen presenterades i en bilaga till den ekonomiska vårpropositionen 1999 (prop. 1998/99:100, bilaga 5) samt i budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1, utg.omr. 20). Fem av nyckeltalen presenterades också i Finansplanen. Presentationen av Gröna nyckeltal i vårpropositionen utgör ett komplement till de ekonomiska nyckeltal som i övrigt redovisas i dessa propositioner. Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att vidareutveckla nyckeltalen. För att mäta resultatet av det pågående arbetet mot ett ekologiskt hållbart samhälle behövs uppföljningssystem. Syftet med Gröna nyckeltal är att ge en första uppfattning om den svenska samhällsutvecklingen går åt rätt håll och i önskad takt. En viktig åtgärd för att uppnå ekologisk hållbarhet är att förebygga och minska produkters negativa påverkan på människors hälsa och på miljön. Regeringen har därför presenterat en strategi för arbetet med att formulera en miljöorienterad produktpolitik på nationell nivå och för att medverka till en integrerad produktpolitik inom EU och globalt. En betydande del av de samlade resurserna i form av bl.a. byggprodukter och energi tas i anspråk vid uppförande av byggnaderna och anläggningar samt i förvaltnings- och bruksskedet. Utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle förutsätter att byggsektorn liksom alla sektorer inriktar sitt arbetet mot en långsiktigt effektiv resursanvändning. Byggnader och anläggningar bör därvid lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra naturresurser främjas med beaktande av inomhusmiljö- och arbetsmiljöaspekter. Vägledande för arbetet skall vara de uppsatta nationella miljökvalitetsmål som berör fysisk planering. Pågående åtgärder Åtgärd M 97:1 I en öppen dialog med det svenska näringslivet ta fram strategier för ett hållbart näringsliv Miljövårdsberedningen har i kommittédirektiv (dir:1998:65) fått i uppdrag att medverka i arbetet med att ta fram strategier för utveckling av ett ekologiskt hållbart näringsliv genom att förbereda och inleda en dialog med delar av näringslivet om dess arbete mot en hållbar utveckling. Miljövårdsberedningen för sedan hösten 1999 en dialog med företag som är verksamma inom områdena "Bygga/bo" respektive "Framtida handel" med dagligvaror. Projektet Framtida handel har ett brett perspektiv och omfattar även företag som distribuerar varor samt företag som arbetar med elektronisk handel. I projektet Bygga/bo deltar förutom bygg- och fastighetsbranschens olika aktörer även bl.a. telekomföretag och företag från bank- och finanssektorn. I vardera dialog deltar ett 20-tal företag som alla är valda utifrån att de har ett aktivt miljöarbete. Syftet med dialogerna är att driva på arbetet för en hållbar utveckling i de valda sektorerna samt att ta fram underlag för politiska beslut och ställningstaganden om riktlinjer i miljöpolitiken. Dialogen kommer också att ge erfarenheter om samtal och frivilliga åtaganden som medel för att nå miljömålen. För att driva på arbetet i Bygga/bo respektive Framtida handel tar beredningen och företagen tillsammans fram en vision, mål, strategier och handlingsplaner för hur arbetet för hållbar utveckling kan drivas vidare. Miljövårdsberedningen skall senast den 29 december 2000 lämna en redovisning till regeringen av vad dialogen har uppnått, en redogörelse av hinder och möjligheter för utvecklingen av ett ekologiskt hållbart näringsliv samt förslag till fortsatta strategier och slutsatser om lämpliga styrmedel. Åtgärd M 97:2 Verka för ökat regionalt samarbete på miljöområdet Enligt ett svenskt-danskt regeringsavtal år 1994 skall länderna gemensamt genomföra ett regionalt miljöprogram för Öresundsregionen, dvs. Skåne och östra Själland. Programmet som skall innehålla gemensamma regionala miljökvalitetsmål och riktlinjer för en miljöinriktad regional planering, tas fram i ett samarbete mellan regionala och lokala myndigheter och organ. En första kartläggningsetapp har redovisats med en delrapport till en konferens hösten 1998 och det fyraåriga EU-stödda projektet skall avslutas år 2000. Åtgärd M 97:3 Utveckla former för miljö- och hushållningsprogram för särskilda geografiska områden Regeringen uppdrog i december 1997 åt sju berörda länsstyrelser att utarbeta regionala miljö- och hushållningsprogram för de större skär-gårdsområdena. Programmen redovisades i slutet av 1999. I de fyra programmen finns ett par hundra förslag som berör skärgårdens miljö och en långsiktig hushållning med natur- och kulturresurser. Utmärkande för arbetet har varit att det skett i samarbete med aktörer på alla nivåer I december 1997 beslutade regeringen i tilläggsdirektiv till Miljövårds-beredningen (Jo 1968:A) att beredningen skulle följa och stödja arbetet med regionala miljö- och hushållningsprogram samt utvärdera och redovisa det samlade miljöarbetet i dessa områden senast den 31 augusti 2000. Beredningens betänkande "Levande skärgård - Utvärdering av de regionala miljö- och hushållningsprogrammen" (SOU 2000:67) slut-redovisades i juni 2000. Remissbehandling av betänkandet pågår fram till oktober 2000. Regeringen gav i september 1998 Naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med Boverket och Riksantikvarieämbetet samt i samverkan med Närings- och teknikutvecklingsverket och berörda länsstyrelser utarbeta en översikt över geografiska områden där behovet av regionala miljö- och hushållningsprogram är särskilt framträdande i ett riksperspektiv. Uppdraget har redovisats. Åtgärd M 97:4 Inrätta ett kunskapscentrum för ekologisk hållbar utveckling i samverkan med ett lämpligt universitet/högskola för att understödja de lokala investeringsprogrammen Myndigheten Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet i Umeå inrättades i februari 1999. Myndighetens roll är att stödja arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. En viktig uppgift är att stödja kommuner, näringsliv och andra aktörer i arbetet med de lokala investeringsprogrammen för ekologisk hållbarhet. Myndigheten skall stimulera kontakter mellan praktiker och forskare och vara en länk som gör att kunskaper i forskarvärlden kommer praktikerna till godo och ser till att angelägna frågor når forskarna. Myndigheten skall också förmedla erfarenheter mellan praktiker. Åtgärd M 97:5 (f.d. In 97:10) Verka för en effektiv försörjning med geografiska data som en del av samhällets informationsförsörjning En infrastruktur för samhällets informationsförsörjning med geografiska data är en tillgång för en ekologiskt hållbar utveckling i samhället. Det är angeläget att informationsförsörjningen organiseras och utnyttjas så effektivt som möjligt för att åstadkomma bl.a. skydd av miljön, effektiv användning av resurser och en hållbar utveckling. Lägesfaktorn är en av samhällets viktigaste samordningsnycklar. Geografisk information bör därför på ett så effektivt sätt som möjligt utnyttjas i samhället. Av den senaste IT-propositionen framgår att geografisk informations-teknik är en viktig del i utvecklingen av informations- och kunskaps-samhället (prop. 1999/2000:86). Regeringen avser att utveckla en strategi för samhällets informationsförsörjning. En arbetsgrupp i Regerings-kansliet har tagit fram ett förslag till strategi och föreslår att den börjar tillämpas på bl.a. geografisk information (Ds 2000:34). Ett av propositionens utvalda områden är IT för ett hållbart samhälle. I denna del har regeringen för avsikt att under hösten 2000 tillsätta en särskild delegation för IT och miljö med uppgift att kartlägga hur IT-tillämpningar i högre grad kan utnyttjas för att minska miljöpåverkan och främja en hållbar utveckling. Miljövårdsberedningen har konstaterat att nästan alla miljödata har någon form av geografisk koppling (SOU 1996:92). Miljöinformations-utredningen har funnit att analyser i geografiska informationssystem kan visa vilka belastningsnivåer som gäller för en viss yta vilket kan påverka t.ex. en verksamhets lokalisering (SOU 1997:4). Utredningen om avrinningsområden har uppmärksammat betydelsen av geografiska informationssystem för att studera avrinningsområden (SOU 1997:155). Miljömålskommittén har uppmärksammat geografiska informations-system för att nå miljömålen (SOU 2000:52). Regeringen har initierat en särskild satsning för att stimulera en ökad användning av geografisk informationsteknik inom den offentliga sektorn (prop. 2000/01:1, utg.omr. 18). Satsningen pågår till och med 2001. Satsningen avser breddutbildning mot området samhällsplanering och standardisering. Sveriges nationalatlas har gjorts tillgänglig på Internet (www.sna.se). Lantmäteriverket har i uppdrag att identifiera hinder och möjligheter för en bredare användning av geografisk informationsteknik för att rikta utvecklingen mot informations- och kunskapssamhället. Uppdraget skall redovisas den 1 november 2000. Naturvårdsverket har i uppdrag att göra en översyn av samhällets informationsförsörjning inom miljöområdet och ett förslag till program har redovisats. Regeringen har uppmärksammat behovet av forskning inom bl.a. IT-frågor, miljö och hållbar utveckling i propositionen Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3). Byggforskningsrådet har tagit fram en rapport kring forskning och utveckling om geografisk informationsteknik (dnr 118/2000). Åtgärd M 98:1 Statistik m.m. Kemikalieinspektionen respektive Naturvårdsverket har av regeringen haft i uppdrag att genomföra en översiktlig studie av upplagring och flöden av farliga kemikalier i samhället. Uppdraget redovisades till Miljödepartementet i december 1999 och har remissbehandlats. Avsikten med utredningen har varit att identifiera områden där kunskapen behöver förbättras för att flöden och upplagring av farliga ämnen i samhället skall kunna uppskattas översiktligt med en rimlig tillförlitlighet. Fokus i utredningen har varit att närmare identifiera kunskapsluckor och föreslå åtgärder till förbättringar inför kommande översiktliga uppskattningar av flöden. I miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) gjorde regeringen bedömningen att statistik för materialflöden bör utvecklas. Regeringen gav Statistiska Centralbyrån ett uppdrag om detta i samråd med Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och andra berörda myndigheter. Uppdraget slutredovisades den 31 mars 2000. Frågan bereds för närvarande vidare inom Regeringskansliet. Naturvårdsverket har i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter utveckla indikatorer för att kunna följa olika växt- och djurarters utbredning och tillväxt i sjöar och vattendrag och i havets ekosystem. Dessutom skall Naturvårdsverket i samverkan med Sveriges geologiska undersökning, Statens livsmedelsverk och Boverket se över och ge förslag till en värderingsgrund eller -mall i syfte att skydda grundvattenförekomster med tanke på befintligt och potentiellt värde för dricksvattenförsörjningen. Uppdraget skall redovisas senast den 15 december 2000. Åtgärd M 98:2 Översyn av åtgärder inom klimatområdet. Utredning av klimatpolitiken och ratificering av Kyotoprotokollet I de internationella klimatförhandlingarna arbetar Sverige för att de utestående frågorna i Kyotoprotokollet skall kunna lösas i syfte att protokollet skall kunna träda i kraft så snart som möjligt. Vid konventionens fjärde partsmöte beslutades en tidsplan, Buenos Aires Action Plan, som syftar mot beslut vid det kommande sjätte partsmötet hösten 2000. Regeringen beslutade i maj 1998 att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté (M 1998:06) med uppgift att presentera förslag till en samlad svensk strategi och ett åtgärdsprogram som lägger stor vikt vid att kostnadseffektivitet uppnås. Den s.k. Klimatkommittén redovisade sina förslag för regeringen i april 2000. Betänkandet (SOU 2000:23) remissbehandlades under sommaren och hösten 2000 och förslagen bereds nu i Regeringskansliet. Åtgärd M 98:3 Tillsätta en parlamentarisk beredning om mål i miljöpolitiken Riksdagen antog under våren 1999 propositionen Svenska miljömål - Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6. rskr. 1998/99:183) som innebär ett nytt system med 15 nationella miljökvalitetsmål. Regeringen beslutade den 28 maj 1998 att tillsätta en parlamentariskt sammansatt beredning om mål i miljöpolitiken. Den s.k. Miljömålskommittén (M 1998:07) redovisade sina förslag för regeringen i juni 2000. Betänkandet (SOU 2000:52) remissbehandlades under sommaren och hösten 2000 och förslagen bereds nu i Regeringskansliet. Åtgärd M 98:6 Ekonomiska resurser till miljöforskningen I budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1) föreslog regeringen att miljöforskningen skulle stärkas genom ett anslag på 50 miljoner kronor till Naturvårdsverket. Miljöforskningsanslaget beräknades till 100 miljoner kronor för år 2001 och 2002. Forskningen skall främst inriktas på forskning om miljöeffekter och miljötoxikologi samt underlag för att uppnå miljömålen. Anslaget skall också finansiera statens andel av den med näringslivet samfinansierade forskningen vid Svenska Miljöinstitutet AB (IVL). Åtgärd M 98:7 (f.d. In 98:5) Främja forskning kring byggd miljö Stora naturresurser är inbyggda i den befintliga bebyggelsen och de systemlösningar vi har i städerna medför att vi förbrukar stora resurser. Såväl byggprocessen som förvaltningen av byggnader och den byggda miljön måste utvecklas mot ökad resurseffektivitet och kretsloppslösningar. En viktig uppgift för forskningen är alltså att ta fram ny kunskap om vägar till det resurseffektiva och uthålliga samhället. I budgetpropositionen för 2000 har regeringen därför bl.a. föreslagit att byggforskningen tillförs ytterligare resurser. Åtgärd M 98:8 Uppdrag avseende särskilt sektorsansvar för ekologisk hållbar utveckling Regeringen beslutade i augusti 1998 att ge Kemikalieinspektionen, Boverket, SGU och Naturvårdsverket ett särskilt sektorsansvar för arbetet för ekologisk hållbarhet. Det särskilda sektorsansvaret innebär att myndigheterna skall integrera miljöhänsyn och resurshushållning i sin verksamhet samt verka för att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs framåt inom hela myndighetens sektor. Myndigheterna inkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första lägesredovisning som belyser hur myndigheterna definierat sin roll, arbetets omfattning, eventuella hinder och på vilket sätt arbetet med ekologisk hållbarhet kan integreras i myndighetens verksamhet. Vidareutvecklingen av det särskilda sektorsansvaret utreds för närvarande inom Regeringskansliet. Åtgärd M 99:1 Utvecklingen av miljöledningssystem i statliga myndigheter Totalt 138 myndigheter arbetar med att införa miljöledningssystem i syfte att organisera sitt miljöarbete och integrera miljöhänsyn i sina aktiviteter och i beslutsfattandet. I detta ingår att göra en miljöutredning, dvs. en kartläggning av de delar av myndighetens verksamhet som kan ge upphov till negativa miljöeffekter, att ta fram en miljöpolicy samt mål och handlingsplan för det fortsatta arbetet. En viktig del i arbetet är att miljöanpassa upphandlingen. Miljöledningsarbetet skall integreras i den ordinarie verksamheten. Arbetet med miljöledningssystem skall följas upp, utvärderas, redovisas och på sikt revideras. Avsikten är att efter redovisning och utvärdering av miljöarbetet, kontinuerligt höja ambitionsnivån och sätta nya mål för det fortsatta arbetet. Miljödepartementet har huvudansvar för införande av miljöledning i statsförvaltningen och har sedan januari 1997 arrangerat utbildning och givit stöd till myndigheternas arbete med att införa miljöledning. Fr.o.m. september 2000 har det konkreta utbildnings-ansvaret lagts på Naturvårdsverket (regeringsbeslut den 21 september 2000). Myndigheterna som påbörjade införandet av miljöledningssystem 1997 och 1998 ("miljöpiloterna 97" respektive "miljöledarna 98"), fortsätter arbetet med att integrera miljöledningssystem i sina ordinarie verksamheter. De myndigheter som påbörjade arbetet 1999 ("miljöledare 99") arbetar nu med att ta fram policy, mål och handlingsprogram och myndigheterna från år 2000 ("miljöledare 2000") har påbörjat sin miljöutredning. Åtgärd M 99:2 Analysera producentansvaret för varor Naturvårdsverket har i december 1999 redovisat sitt uppdrag avseende förutsättningarna för och konsekvenserna av att införa en generell princip om producenters ansvar för en produkts miljöpåverkan under hela dess livscykel. I uppdraget ingick bl.a. att sammanställa och analysera de utvärderingar som gjorts av de miljömässiga och samhällsekonomiska effekterna av det producentansvar som är i kraft i dag samt att analysera de förslag Kretsloppsdelegationen redovisat i sin rapport 1997:19 Producentansvar för varor - förslag och idé. Redovisningen har varit ute på remiss och delar av redovisningen behandlas i regeringsskrivelsen En miljöorienterad produktpolitik (skr. 1999/2000:114) som beslutades den 25 maj 2000. Åtgärd M 99:3 Översyn av bilskrotningsfonden Ekonomistyrningsverket har på regeringens uppdrag redovisat förslag till hur bilskrotningsfonden skall fungera i framtiden mot bakgrund av producentansvaret för bilar. Förslaget har remissbehandlats och regeringen har för avsikt att lägga en proposition kring dessa frågor under hösten 2000. Åtgärd M 99:4 Införa miljöledningssystem i Regeringskansliet Miljödepartementet samordnar införandet av miljöledning i statsförvaltningen. Samtliga departement och Statsrådsberedningen har ett ansvar för att införa miljöledning inom sina respektive verksamheter. Miljödepartementet har tagit fram riktlinjer för det fortsatta arbetet med att införa miljöledning i det administrativa arbetet. Regeringskansliet genomförde våren 1998 en miljöutredning av den interna administrativa verksamheten. Arbetet med att ta fram en miljöpolicy samt mål och ett handlingsprogram för det interna arbetet har därefter fortsatt och förvaltningsdirektören beslutade under hösten 1999 om miljöpolicy, mål och handlingsprogram. Miljödepartementet har inom Regeringskansliet tagit fram förslag till policy och mål för aktiviteter som ger indirekta miljöeffekter. Dessa förslag är under beredning. Åtgärd M 99:5 Miljöanpassad offentlig upphandling I maj 1998 inrättade regeringen en särskild delegation för ekologiskt hållbar upphandling. Delegationens uppgift är att arbeta pådrivande för att den offentliga upphandlingen skall vara ett instrument för att åstadkomma en ekologiskt hållbar utveckling. Under hösten 1999 och våren 2000 har arbetet avslutats i de olika arbetsgrupper som delegationen tillsatt och under våren genomfördes en rad utbildningsaktiviteter för offentliga inköpare och politiker. Delegationen har också följt utvecklingen i och samarbetat med andra länder. Arbete pågår dessutom med att ta fram ett Internetbaserat verktyg för att underlätta för miljöanpassning av offentlig upphandling. För att bl.a. avsluta arbetet med detta verktyg har delegationen fått förlängt uppdrag och skall slutredovisa sitt arbete i maj 2001. (Se åtgärd M 2000:5.) Åtgärd M 99:6 Utforma en samlad miljövarupolicy Regeringen har i propositionen Svenska Miljömål - Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) föreslagit att en miljövarupolicy arbetas fram inom EU som anger samhällets krav på de varor som produceras och som beskriver producenternas ansvar för varor under en varas hela livscykel. Regeringen redovisar i skrivelsen En miljöorienterad produktpolitik (1999/2000:114) en strategi för en miljöorienterad produktpolitik och för hur det fortsatta arbetet bör bedrivas i Sverige, inom EU och globalt. En miljöorienterad produktpolitik (Integrated Product Policy, IPP) syftar till att förebygga och minska produkters negativa påverkan på människors hälsa eller på miljön samt till bättre hushållning med naturresurser under produkternas hela livscykel. Utgångspunkterna för en miljöorienterad produktpolitik finns i Amsterdamfördraget och miljöbalken. Arbetet inom EU bör säkerställa en miljöorienterad produktpolitik som skapar förutsättningar för en effektiv inre marknad med ett starkt skydd för människors hälsa och för miljön. En sådan politik bör även bidra till en hållbar utveckling inom det internationella handelssystemet. Tankarna med en miljöorienterad produktpolitik bör även integreras i det 6:e miljöhandlingsprogrammet likväl som i det nya ramprogrammet för forskning och utveckling. I skrivelsen gör regeringen bl.a. bedömningen att alla aktörer har ett ansvar och såväl administrativa, ekonomiska och marknadsdrivna styrmedel som näringslivets och andra aktörers egna initiativ behövs. Inom ramen för en miljöorienterad produktpolitik bör möjligheterna till samordning mellan såväl befintliga som nya produktrelaterade styrmedel beaktas så att möjliga synergieffekter tillvaratas. Regeringen anser också att miljöinformation bör utvecklas och föras vidare mellan de olika leden i en produkts livscykel och att olika aktörer bör vara ansvariga för att detta görs. För att formulera en produktpolitik krävs också en hel del ny kunskap och forskning. Det behövs också samarbete och diskussioner med samtliga berörda aktörer. Under 1999 arrangerades tre IPP-dialoger av Industriförbundet, Miljödepartementet och Näringsdepartementet i syfte att få underlag till skrivelsen och till det fortsatta arbetet. Dessa dialoger och kontakter med aktörer kommer att fortsätta under arbetet med att formulera en miljöorienterad produktpolitik. Flera länder har liksom Sverige påbörjat arbetet med eller har planer på en integrerad produktpolitik. Även inom Norden pågår ett tvärsektoriellt arbete i Nordiska Ministerrådets regi med att formulera en nordisk IPP. Vid ett internationellt seminarium om en nordisk IPP (POMS) i februari 2000 inrättades ett informellt europeiskt nätverk för IPP frågan. Nätverkets funktion är bl.a. att utbyta erfarenheter och kunskap samt dokument och att stötta EG-kommissionen i deras arbete med att ta fram en grönbok om IPP som förväntas bli klar i december 2000. Sverige avser att driva frågan om en integrerad produktpolitik under sitt ordförandeskap våren 2001 i syfte att uppnå rådsslutsatser. Åtgärd M 99:8 Utforma en hållbar kemikaliepolitik Kemikalieutredningen (M1998:09) har haft i uppdrag att föreslå hur de nya riktlinjerna inom kemikaliepolitiken skall genomföras. I uppdraget har bl.a. ingått att definiera de ämnen som bör omfattas av de nya riktlinjerna, t.ex. hur långlivat och bioackumulerande ett ämne skall få vara för att det inte skall få användas i nyproducerade varor. Uppdraget har också innefattat att utreda vilka ytterligare åtgärder och styrmedel som behövs för att kunna genomföra riktlinjerna. En analys av ekonomiska och andra konsekvenser av förslagen ingick i uppdraget. Utredningens betänkande Varor utan faror (SOU 2000:53) överlämnades till Miljödepartementet den 5 juni 2000. Utredningen menar att för att åtgärderna skall få tillräcklig genomslagskraft måste de genomföras på lägst EU-nivå. Därför föreslås ändringar i EU-regelverket med tidsgränser när vissa krav skall vara uppfyllda. På nationell nivå föreslås att marknadsbaserade styrmedel används för att nå de uppsatta målen. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen avser att återkomma med en proposition i frågan tidigt år 2001. Åtgärd M 99:9 Uppdrag till Naturvårdsverket angående information till allmänheten om farliga kemikalier Ett uppdrag till Naturvårdsverket att i samverkan med Kemikalie-inspektionen ge förslag till hur information om användning och utsläpp av farliga kemikalier på bästa sätt kan göras tillgänglig för allmänheten redovisades till regeringen den 15 december 1999. Naturvårdsverket föreslår att ett informationssystem byggs upp som möjliggör information till allmänheten om användning och utsläpp av farliga kemikalier. Naturvårdsverket har i sitt förslag strävat efter att sammanföra olika uppgifter som verket årligen kräver in från industriella anläggningar för olika ändamål och föreslår därför att informationsinsamlingen blir en integrerad del av de uppgifter som tas in via miljörapporterna. Nya föreskrifter skall träda i kraft senast den 1 januari 2001, vilket medför att uppgifter kan samlas in under 2002. Åtgärd M 99:10 Uppdrag till Naturvårdsverket angående PCB Uppdrag har lämnats till Naturvårdsverket att i samverkan med Kemikalieinspektionen rapportera hur omhändertagandet av PCB fortskrider. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 december 2000. Åtgärd M 99:11 Uppdrag till Kemikalieinspektionen beträffande avveckling av skadliga och misstänkt skadliga mjukgörare samt miljöskadliga tennstabilisatorer i PVC Regeringen beslutade den 22 december 1998 att ge Kemikalie-inspektionen i uppdrag att följa avvecklingen av skadliga och misstänkt skadliga mjukgörare samt de mest miljöskadliga tennstabilisatorerna i PVC (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Kemikalieinspektionen skall senast den 31 december 2000 till regeringen redovisa en lägesbeskrivning avseende avvecklingsarbetet. Inom ramen för detta uppdrag redovisade Kemikalieinspektionen den 31 maj 2000 till regeringen förslag till avvecklingsplaner för de mest miljöskadliga tennstabilisatorerna i PVC. Enligt inspektionens bedömning bör arbetet med substitution av tennorganiska föreningar fortsätta, såväl beträffande användningen i PVC som i andra applikationer. Åtgärd M 99:12 Uppdrag till Kemikalieinspektionen avseende avvecklingen av användningen av bly, kvicksilver, nonylfenoletoxilater m.fl. ämnen Kemikalieinspektionen har fått i uppdrag att senast den 31 december 2000 till regeringen redovisa en lägesbeskrivning avseende avvecklingsarbetet med bly, bromerade flamskyddsmedel, kvicksilver, nonylfenoletoxilater och klorparaffiner. Åtgärd M 99:14 Kampanjen om hushållens farliga avfall Våren 2000 genomfördes en i hela landet samordnad kampanj riktad till hushållen för att öka medvetenheten om riskerna med kemikalier. Kampanjen initierades av Miljödepartementet och genomfördes i samarbete med bl.a. Svenska Kommunförbundet, Svenska Renhållnings-verksföreningen, Återvinningsindustrierna, Naturvårdsverket, Konsumentverket och Kemikalieinspektionen. Syftet var att öka medvetenheten om hushållens farliga avfall för att på sikt bidra till att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö kan uppnås. Åtgärd M 99:15 Uppföljning av producentansvaret Naturvårdsverket redovisade den 29 maj 2000 sitt regeringsuppdrag om uppföljning av producentansvaret (M2000/2302/Kn). I rapporten konstaterar Naturvårdsverket att Sverige klarar de europeiska återvinningsmålen för förpackningar. På nationell nivå ligger återvinningen av returpapper och däck över de svenska kravnivåerna. Naturvårdsverket konstaterar vidare att det finns brister i tillsynen av systemet samt med reglerna för pantsystem och dryckesförpackningar. Regeringen beslutade den 31 augusti 2000 att överlämna Naturvårdsverkets slutsatser och förslag till Utredningen för översyn av producentansvaret (M 2000:01). (Se vidare åtgärd M 2000:02.) Producentansvar för elektriska och elektroniska produkter Regeringen beslutade i mars 2000 förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter (SFS 2000:208). Genom förordningen införs en skyldighet för den som yrkesmässigt säljer elektriska och elektroniska produkter att i samband med försäljning ta emot lika många produkter av samma slag som omfattas av försäljningen och se till att dessa tas om hand på ett från miljösynpunkt godtagbart sätt. Till ansvaret knyts en skyldighet att informera hushåll och andra om möjligheterna att lämna produkter till producenten. Producenten blir också skyldig att lämna de upplysningar om innehållet i produkter som han tillverkat, importerat eller sålt som från miljö- eller hälsosynpunkt behövs för att underlätta förbehandling av avfall och att samråda med berörd kommun som så begär. Förordningen träder i kraft den 1 juli 2001. Åtgärd M 99:16 Miljövårdsberedningen har slutredovisat sitt arbete med gröna nyckeltal Miljövårdsberedningen har i sitt arbete med Gröna nyckeltal under år 1998 och 1999 presenterat tre rapporter. Samtliga tolv "gröna nyckeltal" är nu utvecklade och presenterade i rapporten Gröna nyckeltal - följ den ekologiska omställningen (SOU 1999:127). Dessa tolv är valda för att lyfta fram några faktorer som är särskilt viktiga för den ekologiska samhällsutvecklingen i vårt land. Syftet är att ge enkel och överskådlig information om utvecklingen på miljöområdet till allmänhet och beslutsfattare och bidra till debatten om det ekologiskt hållbara samhället. Förslaget har remissbehandlats under våren. Remissinstanserna är övervägande positiva, men det finns vissa invändningar när det gäller vissa nyckeltals mätbarhet och möjligheten att följa utvecklingen över tiden. Det är nu angeläget att Gröna nyckeltal som följer den ekologiska omställningen till hållbarhet presenteras och etableras som välkända begrepp. Sedan 1999 års ekonomiska vårproposition redovisas gröna nyckeltal som ett komplement till de ekonomiska nyckeltalen. Inom EU bedrivs vidare ett internationellt samarbete för att utarbeta nyckeltal gemensamma för Europa. Sverige medverkar och är pådrivande i detta arbete. Åtgärd M 99:17 Förslag till nya miljökvalitetsnormer I och med att miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999 infördes miljökvalitetsnormer som ett nytt instrument i miljöarbetet. Därmed får regeringen för vissa geografiska områden eller för hela landet meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt. Samtidigt med miljöbalken infördes en förordning (SFS 1998:897) om miljökvalitetsnormer för kvävedioxid, svaveldioxid och bly i utomhusluft. Dessutom har Naturvårdsverket i sin rapport 4925, Utveckling av nya miljökvalitetsnormer, föreslagit att miljökvalitetsnormer införs för bensen och kolmonoxid. I samma rapport ger verket förslag till hur det framtida arbetet med miljökvalitetsnormer bör inriktas och redovisar dessutom en analys av hur miljökvalitetsnormer kan användas i arbetet med att nå miljökvalitetsmålen. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att föreslå miljökvalitetsnormer för nitrat i grundvatten, tungmetaller och fosfor i utvalda sjöar, tungmetaller i utvalda vattendrag, flöden/nivåer i utvalda rinnande vatten, miljögifter i utvalda sjöar vattendrag och andra naturtyper. Dessutom skall verket analysera i vilken utsträckning bioindikatorer kan användas som miljökvalitetsnormer. Åtgärd M 99:18 Nationellt tak för utsläpp av försurande ämnen och ämnen som påverkar bildningen av marknära ozon för alla EU-länder Europeiska kommissionens förslag till ett direktiv för nationella utsläppstak, det s.k. takdirektivet, för svaveldioxid, (SO(), kväveoxider (NoOx), ammoniak (NH3) och flyktiga organiska ämnen (VOC) presenterades i juni 1999 och antogs av medlemsländerna i juni 2000. Takdirektivet är det centrala direktivet i EU:s strategi mot försurning och kommer att innebära betydande reduktioner vad gäller utsläppen av SO2, NOx, NH3 och VOC från energiproducerande anläggningar, vägtrafik, industri och jordbruk. Utsläppsminskningar i enlighet med direktivet kommer att minska den försurade ytan i Sverige med nästan 80 procent till år 2010 jämfört med 1990. Inom FN-konventionen för långväga gränsöverskridande luft-föroreningar (Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution, CLRTAP) slutförhandlades ett protokoll i september 1999 i Geneve. Protokollet omfattar, i likhet med takdirektivet, miljöproblemen försurning, övergödning och marknära ozon och fastställer nationella utsläppstak för länder inom UN/ECE-regionen (EU:s 15 medlemsstater och Östeuropa samt USA och Kanada). Protokollet undertecknades av 31 länder den 1 december 1999 i Göteborg. Takdirektivet och Göteborgsprotokollet kommer att bidra till minskad försurning, eutrofering och marknära ozon samt bidra till en allmänt bättre luftkvalitet. Åtgärd M 99:19 Regler för vedeldning Naturvårdsverket fick år 1997 i uppdrag att utreda möjligheterna att införa generella föreskrifter i syfte att minska utsläppen från småskalig vedeldning. Uppdraget redovisades i oktober 1998. Den föreslagna förordningen, omfattande såväl nya som befintliga anläggningar som eldas med fasta biobränslen, remissbehandlades under 1999. Förslaget bereds för närvarande i Regeringskansliet. Åtgärd M 99:20 Naturvårdspolitik för hela folket Miljödepartementet tog i maj 1999 initiativ till att samla representanter från organisationer, forskarvärlden, myndigheter, föreningar och andra intressenter till en tankesmedja för att diskutera behovet av en vidareutvecklad naturvårdspolitik för 2000-talet. En av rekommendationerna från tankesmedjan var att en årlig "Folk och natur konferens" borde hållas för att skapa ett återkommande forum för diskussion om aktuella naturvårdspolitiska frågor. Rekommendationen från tankesmedjan ledde till att miljöministern bjöd in till en "Folk och naturkonferens" i Flämslätt, Västergötland, i juni 2000 under temat "Att vända vinden - hur bevarar vi kulturlandskapet i en föränderlig tid ?". Miljödepartementet har för avsikt att även nästa år arrangera en "Folk och naturkonferens" på ett angeläget naturvårdstema som ett led i att utveckla naturvårdspolitiken i dialog med de många aktörer som berörs av naturvårdsarbetet. Åtgärd M 99:21 Nationalstadsparker Regeringen bereder, mot bakgrund av förslagen i betänkandet Nationalstadsparker (SOU 1996:38), frågan om inrättande av nya nationalstadsparker. Länsstyrelserna i Uppsala och Älvsborgs län redovisade hösten 1997 regeringens uppdrag till Uppsala och Trollhättans kommuner om underlag för de av utredningen föreslagna nya nationalstadsparkerna. Åtgärd M 99:22 Uppföljning av Vindkraftsutredningen Regeringen tillkallade våren 1998 en särskild utredare (dir. 1998:35) med uppgift att utreda förutsättningarna för lokalisering av vindkraft. I uppdraget ingick att sammanställa aktuella uppgifter om och erfarenheter av utbyggnaden av land- och havsbaserad vindkraft samt att analysera förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av vindkraft i Sverige. Utredaren skulle också föreslå kriterier för lokalisering som underlag inför beslut om tillstånd. Vidare skulle behov av förstärkning av lokala elnät redovisas samt behov och förutsättningar för ekonomisk ersättning till nätägare övervägas. Utredaren överlämnade i juni 1999 sitt slutbetänkande Rätt plats för vindkraften (SOU 1999:75). Utredaren har tidigare i december 1998 överlämnat lägesrapporten Vindkraften - en ren energikälla tar plats (SOU 1998:152). I slutbetänkandet föreslås bl.a. planeringsmål för vindkraftens utbyggnad samt övergripande kartläggningar av förutsättningar för lokalisering av vindkraftverk till havs- och fjäll-områden syftande till en nationell klassificering av olika områdens lämplighet för vindkraftsanläggningar. Vidare föreslås bl.a. att berörda kommuner behandlar vindkraften i sina översiktsplaner, ändringar av tillståndsprövningen enligt miljöbalken och statligt stöd för förstärkning av elnät. Slutbetänkandet har remissbehandlats. Regeringen har i juli 2000 beslutat att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att genomföra en studie om de övergripande förutsättningarna för lokalisering av vindkraftverk till havs- och fjällområden. Som ett första steg bör ingå att redovisa förslag på några områden, främst till havs, vilka kan bedömas som lämpliga för ett pilotprojekt. Ett inledande arbete om behov av underlag och resurser skall vara avslutat den 31 oktober 2000. Regeringen har samtidigt uppdragit åt Statens energimyndighet att ta fram områden med särskilt goda förutsättningar för vindkraftverk, på land och till havs samt lämna förslag till planeringsmål för vindkraften. Energimyndigheten skall även, med utgångspunkt i utredningens förslag om statligt stöd för förstärkning av elnät, ta fram underlag för bedömning av behov och kostnader för nätförstärkning i olika delar av landet. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2001. I 2000 års ekonomiska vårproposition (prop. 1999/2000:100) anförs bl.a. att regeringen med detta utredningsarbete som underlag avser att återkomma till riksdagen så snart som möjligt med förslag om ett lämpligt planeringsmål för vindkraften och förslag för att möjliggöra att ett sådant planeringsmål uppfylls. Utredningens förslag i övrigt övervägs för närvarande i Regeringskansliet. Åtgärd M 99:23 Utveckla den svenska vattenadministrationen Under året har flera steg tagits som påverkar införandet av en framtida utvecklad svensk administration av vattenresurser. En förlikning uppnåddes mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 29 juni 2000 angående EG:s ramdirektiv för vatten. Direktivet har nyligen antagits. Det innebär bl.a. krav på att medlemsländerna till år 2003 skall redovisa vilka administrativa arrangemang som valts för upprättande av s.k. behöriga myndigheter för de olika vattendistrikten, hur dessa distrikt geografiskt avgränsas samt hur direktivet genomförts i den nationella lagstiftningen. Direktivet innebär krav på att medlemsländerna skall arbeta med åtgärdsplaner för avrinningsområden i syfte att uppnå en viss definierad god vattenstatus vid en viss tidpunkt. Ansvarig för utarbetande av dessa åtgärdsprogram och flertalet andra skyldigheter i direktivet åligger de avrinningsmyndigheter som länderna skall identifiera. I förhandlingsarbetet har Sverige lyckats få gehör för ett antal viktiga frågor. Ett antal pilotprojekt i avrinningsområden har startats för att erhålla erfarenheter av administrativ samordning mellan berörda myndigheter och samverkan med lokala aktörer och sakägare. Naturvårdsverket i samarbete med berörda myndigheter arbetar med ett vattenprojekt i syfte att utforma anvisningar för det praktiska genomförandet av direktivets skyldigheter. Regeringen avser att tillsätta en kommitté i syfte att utreda och lämna förslag på utformning och organisation av vatten-administrationen. Åtgärd M 99:24 Handlingsplan samt rapport angående byggbranschens konkurrenskraft inom EU Europeiska kommissionen presenterade i november 1997 ett antal strategiska mål och rekommendationer för byggindustrin, kommissionen och medlemsstaterna. Arbetet har fortsatt med bl.a. en rullande handlingsplan för förbättrad byggkonkurrens. Arbetsgrupper har tillsatts beträffande utbildning samt hållbart byggande där frågor om miljövänliga material, energieffektiva byggnader samt bygg- och rivningsavfall betonas. Arbetet är en del av strävandena att integrera miljöfrågor m.m. i skilda sektorer. Åtgärd M 99:25 Utredning angående radon Regeringen har - som ett led i arbetet för en bättre inomhusmiljö - tillkallat en särskild utredare med uppdrag att analysera problemen med radon i bostäder och vissa lokaler där människor vistas mer varaktigt samt presentera förslag till ändamålsenliga och effektiva statliga åtgärder som inom en rimlig tid kan få ned radonhalterna under gällande gränsvärden för sådana byggnader. Uppdraget skall redovisas under 2001. Åtgärd M 99:26 Boverkets rapport "Deklaration av bostäder" Boverket har på regeringens uppdrag utrett frågan om kvalitetsdeklaration av bostäder. Uppdraget redovisades inom projektet Bygg för hälsa och miljö. Regeringskansliet remissbehandlade rapporten under hösten 1999. Nytt uppdrag gavs till Boverket att genomföra en försöksverksamhet med deklaration av bostäder (se åtgärd M 2000:12). Åtgärd M 99:27 Byggsektorns Kretsloppsråds åtagande Byggsektorn har tidigare genom en överenskommelse med dåvarande Kretsloppsdelegationen antagit en handlingsplan för ett frivilligt miljöansvar för byggvaror inom ett kretsloppstänkande. Kravet på uppföljning ingår i överenskommelse mellan byggsektorn och Krets-loppsdelegationen från 1996 (Kretsloppsdelegationens rapport 1996:11 Producentansvar i byggsektorn). Byggsektorns Kretsloppsråd avser att under 2001 lämna en redovisning över rådets åtaganden. (Se även åtgärd M 2000:2, Utredning om bred översyn av producentansvaret.) Åtgärd M 99:28 (f.d. In 97:1, delvis) Främja en hållbar samhällsplanering genom att utveckla samordningen m.m. Se åtgärd N 99:21. Under året förslagna nya åtgärder Åtgärd M 2000:1 Miljöbedömningar av planer och program Europeiska kommissionens förslag till direktiv om bedömning av vissa planers och programs inverkan på miljön lades fram 1996 och i ändrat skick 1999 efter behandling i Europaparlamentet. Förslaget behandlades under 1999 i rådet som antog en gemensam ståndpunkt i mars 2000. Fortsatt behandling i Europaparlamentet och i rådet för ett eventuellt antagande sker under året och troligen även under våren 2001. Förslaget syftar till att åstadkomma en obligatorisk identifiering och bedömning av de miljömässiga konsekvenserna av vissa planer och program innan dessa antas. Åtgärd M 2000:2 Utredning om bred översyn av producentansvaret Uppdraget innebär bl.a. att utredaren skall: * Analysera de miljömässiga och samhällsekonomiska effekterna av producentansvaret. Det gäller framför allt förpackningar men även returpapper, däck och bilar. * Lämna konkreta förslag till ändringar i regelverket för producentansvar. * Undersöka om fler produktgrupper skall omfattas av producentansvar. * Utvärdera retur- och pantsystemen för burkar och flaskor och föreslå ändringar i dagens regelverk. * Följa upp de frivilliga åtagandena för kontorspapper och bygg- och rivningsavfall. * Undersöka hur effektivt producentansvaret är som styrmedel samt överväga behovet av ytterligare åtgärder för att öka producenternas incitament att miljöanpassa produktionen. * Redogöra för dagens ansvarsfördelning mellan de olika aktörerna på avfallsområdet och bedöma de effekter förändringen av ansvarsförhållandena medförde. Regeringen vill också betona konsumenternas perspektiv och utredaren skall därför undersöka konsumenternas möjlighet att delta i systemet. Utredningen skall redovisas senast den 31 juli 2001. Åtgärd M 2000:3 Miljöinformation för den finansiella sektorn Regeringen uppdrog i mars 2000 åt Naturvårdsverket se över hur miljöinformation kan ställas till den finansiella sektorns förfogande. Uppdragets tyngdpunkt skall utgöras av hur informationsförmedlingen bäst kan organiseras. I sitt nya uppdrag skall Naturvårdsverket bl.a. lämna förslag på informationsförmedlingens organisatoriska form, vem som skall vara dess huvudman, eventuella lagändringar, finansiering och samordning med andra informationssystem. I uppdraget ingår också att uppdatera en tidigare analys över vilken typ av information som främst efterfrågas av den finansiella marknaden. En ökad tillgång på information om företags miljöprestanda kan komma att utgöra en saknad länk mellan finansmarknaden och miljömyndigheterna. Uppdraget kommer att redovisas till regeringen senast i mars 2001. Åtgärd M 2000:5 Framtagande av upphandlingsverktyg för ekologiskt hållbar upphandling för den offentliga sektorn Delegationen för ekologiskt hållbar upphandling (M 1998:01) har fått tilläggsuppdrag (dir. 2000:54) att ta fram ett för hela den offentliga sektorn gemensamt Internetbaserat verktyg som skall tjäna som modell för ekologiskt hållbara upphandlingar. Verktyget skall innehålla konkreta och ändamålsenliga checklistor, frågeformulär och annat material som kan underlätta både anbudsförfrågan och utvärderingsarbetet. I verktyget skall för varje varu- och tjänsteslag finnas en faktadel som ger den information som behövs för att förstå varornas eller tjänsternas allmänna miljöpåverka. Verktyget skall också innehålla en allmän information om rådande miljöpolitiska mål och om den offentliga upphandlingens roll för ett hållbart samhälle. Verktyget skall även innehålla information och tips om hur uppföljning av den miljöanpassade upphandlingen kan gå till. Vidare skall verktyget kunna användas i både centraliserade och decentraliserade upphandlingssituationer samt ha hög tillgänglighet för upphandlare och leverantörer. Verktyget skall också fortlöpande upp-dateras och täcka den offentliga sektorns varu- och tjänstegrupper. Verktyget baseras på material från Kommunförbundet i Västernorrlands län samt Landstingsförbundets Upphandlingsgrupp, kompletterat med material som kan erhållas från andra håll i Sverige, i Norden eller internationellt. Delegationen skall också lämna ett förslag till drift, kvalitetssäkring och finansiering av verktyget. Redovisning av uppdraget skall ske senast den 1 maj 2001. Delegationen skall vidare analysera behovet av ett förslag till upphandlingspolicy som hjälp för de myndigheter, kommuner, landsting m.fl. som avser att formulera en policy för ekologiskt hållbar upphandling. Om delegationen finner att behov finns, skall delegationen ta fram ett sådant förslag som kan användas på frivillig basis av olika aktörer inom den offentliga sektorn. Denna analys redovisas den 1 november 2000. Åtgärd M 2000:6 Tillsätta en kommitté med uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer Regeringen beslutade den 22 december 1999 att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer. Kommittén skall ägna särskilt intresse åt följande frågor: * Tillämpningen av miljöbalkens allmänna hänsynsregler hos domstolar och myndigheter. * Frågan hur 3 och 4 kap. miljöbalken skall integreras med hänsynsreglerna och andra regler om markanvändning i miljöbalken, * Miljökvalitetsnormernas betydelse för miljöarbetet samt normernas tillämpningsområden. * Miljökonsekvensbeskrivningar, förfarandet och erfarenheter när det gäller frågan om hur regelverket fungerar samt kvaliteten på konsekvensbeskrivningarna. * Prövningsordningen och andra regler för mål om tillstånd enligt miljöbalken. * Kostnadsmässiga konsekvenser av miljöbalkens tillämpning för de tillståndssökande och andra inblandade. * Tillsynens effektivitet samt dess förhållande till de standardiserade miljöledningssystemen EMAS och ISO 14001. * Avgiftssystemet och gränsdragningen mellan skatt och avgift vid myndighetsutövning som rör ett kollektiv. * Miljösanktionssystemet, dess effektivitet och samspel med andra myndighetsingripanden. * Utformningen av bestämmelserna om miljöbrott m.m. i 29 kap. miljöbalken och behovet av andra åtgärder för ett effektivt och rättvist sanktionssystem. Kommittén skall senast den 31 december 2000 redovisa förslag av mer begränsad lagteknisk natur som uppdraget leder till. Kommittén skall i ett mer samlat betänkande senast den 1 juli 2002 lämna förslag till de mer omfattande ändringar av lagstiftningen som uppdraget kan medföra och samtidigt redovisa de mer dittills gjorda erfarenheterna av miljöbalkens hänsynsregler. Kommittén skall i slutbetänkande senast den 31 december 2003 redovisa en fullständigare bild av hur miljöbalken fått genomslag i den praktiska tillämpningen liksom andra frågor som rör uppföljningen av de centrala instrumenten i balken. Åtgärd M 2000:7 Uppdrag till Naturvårdsverket att kartlägga hur kommunerna planerar att omhänderta sitt avfall Naturvårdsverket har fått i uppdrag att redovisa hur kommunernas omhändertagande av avfall ser ut i dag, vilken kapacitet som finns för olika behandlingsmetoder av avfall samt hur kommunerna planerar att omhänderta sitt avfall i framtiden, mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits på avfallsområdet. Naturvårdsverket har redovisat sitt uppdrag till regeringen den 30 juni 2000. Åtgärd M 2000:8 Uppdrag till Naturvårdsverket angående avfallsdefinitionen Naturvårdsverket har fått i uppdrag att lämna konkreta förslag till ändringar av tillämpning och utformning av den lagstiftning som har betydelse för återvinning av avfall. Utgångspunkten är en ökad krets-loppsanpassning av samhället där både ett miljömässigt godtagbart omhändertagande av avfall och gynnsamma förhållanden att använda avfallet som en resurs åstadkommes. Uppdraget redovisades den 22 september 2000. Åtgärd M 2000:9 Bildande av ett nytt forskningsråd för miljö, areella näringar och samhällsbyggande I regeringens proposition Forskning för framtiden - en ny organisation för forskningsfinansieringen (prop. 1999/2000:81) föreslås att ett nytt forskningsråd för miljö, areella näringar och samhällsbyggande skall bildas från år 2001. Det nya forskningsrådet tar över ansvaret för forskningsfinansiering från Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) och Byggforskningsrådet (BFR) och delar av Naturvårdsverkets ansvar. Genom att samla stora delar av forskningen till stöd för ett ekologiskt hållbart samhälle skapas bättre förutsättningar för kraftfulla och allsidiga forskningssatsningar med ett helhetsperspektiv. Åtgärd M 2000:10 Bildande av byggsektorns kvalitetsråd Som ett led i strävandena att få effektiva system för säkring av kvaliteten under ett byggnadsverks hela förvaltning och därmed bl.a. öka effektiviteten i resursanvändningen har regeringen gett fem statliga myndigheter i uppdrag att tillsammans leda kompetensutvecklingen hos byggherrar, beställare och förvaltare och ta initiativ till att bilda ett byggsektorns kvalitetsråd bestående av representanter för alla berörda aktörer. Redovisning av uppdraget skall ske senast 1 juni 2001. Åtgärd M 2000:11 Bättre genomslagskraft av den obligatoriska ventilationskontrollen Boverket har fått möjlighet att medge undantag från den obligatoriska ventilationskontrollen under viss tid i de fall byggnadsägare utarbetat sätt som säkrar t.ex. att ventilationen fungerar kontinuerligt. Syftet med verksamheten är bl.a. att ta tillvara alla sätt att få en bättre genom-slagskraft av det obligatoriska kontrollsystemet. Åtgärd M 2000:12 Försöksverksamhet med faktadeklaration av bostäder m.m. Boverket har fått i uppdrag att genomföra en försöksverksamhet med deklaration av bostäder, skolor och förskolor i huvudsak enligt ett förslag redovisat år 1998 (tidigare redovisat som Åtgärd M99:26) dvs. med de krav som samhället ställer i bygglagstiftning och byggregler som bas. Uppgifter som avses ingå är bl.a. el- värme- och vattenanvändning, uppgifter om ventilation samt radon. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2001. Åtgärd M 2000:13 Uppdrag till Boverket om lågfrekvent buller Boverket har fått i uppdrag bl.a. göra en allsidig redovisning av lågfrekvent buller i befintliga boendemiljöer och på grundval av resultatet av arbetet föreslå ev. ändringar i gällande regler. Uppdraget redovisas under hösten 2000. 5 Lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet 5.1 1998, 1999 och 2000 års stöd till lokala investeringsprogram Riksdagen beslutade efter förslag i budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 18, bet. 1997/98:BoU1, rskr. 1997/98:81) att inrätta ett stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Totalt beräknas anslaget till 7,2 miljarder kronor för perioden 1998-2003 i budgetpropositionen för 2001 (prop. 2000/01:1). Med stöd av förordningen (1998:23) om statliga bidrag till lokala investeringsprogram som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället får regeringen besluta om bidrag till program som uppfyller vissa kriterier. Bidrag skall fördelas till de kommuner, vars investeringsprogram på bästa sätt bidrar till ekologisk omställning. De kriterier som anges är att minska belastningen på miljön, att öka effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser, att gynna användningen av förnybara råvaror, att öka återbruk, återanvändning och återvinning, att bidra till att bevara och förstärka den biologiska mångfalden samt att tillvarata kulturmiljövärden eller att bidra till att förbättra cirkulationen av växtnäringsämnen i ett kretslopp. Programmen skall också bidra till ökad sysselsättning. Därutöver kan kommunen få stöd till informations- och folkbildningsinsatser knutna till programmet. Regeringen har fattat beslut i tre omgångar. Våren 1998 fattades beslut om att stödja 42 kommuners treåriga lokala investeringsprogram för perioden 1998-2000. Våren 1999 beslutade regeringen att fördela bidrag till 47 kommuners investeringsprogram för perioden 1999-2001. I beslutsomgången våren 2000 beviljade regeringen sammanlagt 1,2 miljarder kronor i bidrag till ytterligare 56 investeringsprogram. Vid genomförandet under perioden 2000-2002 kommer totalt 4,5 miljarder kronor att investeras och enligt kommunernas uppskattning skapas 4100 årsarbeten. Totalt har 125 kommuner (varav 20 kommuner mer än en gång) och ett kommunalförbund beviljats sammanlagt knappt 5 miljarder kronor i bidrag till sina lokala investeringsprogram vid besluten 1998, 1999 och 2000. Detta ger med de pengar som bidragsmottagarna själva satsar en total investeringsvolym på 21,5 miljarder kronor, varav direkt miljörelaterade investeringar utgör cirka 17 miljarder kronor. Programmen bedöms enligt kommunernas beräkningar skapa cirka 15 600 årsarbeten under perioden fram till 2002. 5.1.1 Samlade miljöeffekter För varje projekt som får bidrag har kommunerna beräknat miljö-effekterna. Hittills beviljade investeringsmedel beräknas ge följande utfall: * Energiförbrukningen minskar med 2,1 TWh per år. * Fossila bränslen motsvarande 2,3 TWh per år ersätts med förnybara energislag, vilket motsvarar energianvändningen i 92 000 villor. * Koldioxidutsläppen minskar med 1,57 miljoner ton eller 2,8 procent av de totala svenska utsläppen. Minskningen motsvarar en halvering av den tunga lastbilstrafiken i Sverige. * Utsläppen av närsalter till hav och vattendrag beräknas minska med nära 2500 ton kväve vilket motsvarar 2 procent av nuvarande svenska utsläpp till havet. Motsvarande siffra för fosfor är 180 ton vilket motsvarar 4 procent av utsläppen till havet. * Deponeringen av avfall beräknas minska med 500 000 ton till följd av pågående investeringsprogram vilket motsvarar 10 procent av den mängd som deponeras i dag. * Under perioderna 1999-2001 och 2000-2002 kommer naturmiljöer som är värdefulla för den biologiska mångfalden att bevaras eller återskapas på minst 2061 hektar (inga säkra uppgifter finns för perioden 1998-2000). 5.1.2 Fördelning på åtgärdstyper Perioden 2000-2002 I besluten för perioden 2000-2002 fördelar sig åtgärderna på sex huvudgrupper. Den största andelen av beviljade bidrag (36 procent) går till åtgärder för omställning till förnybar energi medan 11 procent går till energieffektivisering. Projekt inom avfallsområdet inklusive biogas får 17 procent av bidraget följt av trafikåtgärder med 12 procent, vatten och avlopp med 10 procent samt naturvård och biologisk mångfald med 6 procent. Resterande 6 procent fördelar sig på byggnadsåtgärder, stödjande åtgärder m.m. Denna fördelning följer i stora drag den som gäller för tidigare omgångars investeringsprogram. Den tydligaste skillnaden är en mindre andel bidrag till sanering av förorenade områden (se nedan under Efterbehandling). Energiomställning Omställning till förnybara energislag är den kategori av åtgärder som beviljats mest bidrag. Totalt har nära 1,2 miljarder kronor eller 24 procent av de bidrag som beviljats till lokala investeringsprogram gått till energiomställningsprojekt (siffrorna är exklusive biogasanläggningar, som räknas till kategorin avfall). De vanligaste energi-omställningsåtgärderna är investeringar i biobränslebaserad fjärrvärme-produktion samt utbyggnad av fjärrvärmenät i samband med detta. Energieffektivisering Projekt för bättre energihushållning har tilldelats bidrag om knappt 490 miljoner kronor eller 10 procent av de beviljade bidragen 1998, 1999 och 2000. En stor andel av medlen går till projekt för att tillvarata spillvärme, särskilt från industrier, men även från t.ex. avloppsvatten och transformatorstationer. Ett exempel är nyttjandet av spillvärme från Södra Cells pappersbruk Värö bruk, som ingår i Varbergs investerings-program. Genom att nyttja spillvärmen i Varbergs fjärrvärmenät ersätts fossilbränslebaserad energi motsvarande 58 GWh per år. Andra exempel på spillvärmeprojekt finns bl.a. i Vänersborg-Trollhättan och Lysekil. Vatten och avlopp Totalt har regeringen beviljat bidrag på 480 miljoner kronor eller 10 procent till vatten- och avloppsprojekt i beslutsomgångarna 1998, 1999 och 2000. Bland de vanligaste åtgärdstyperna finns förbättringar av enskilda avlopp genom individuella eller gemensamma lösningar och projekt för att förbättra möjligheterna att återföra slam till jordbruksmark. Det finns också många åtgärder för lokal hantering av dagvatten och av lakvatten från deponier. Trafik Totalt i de tre beslutsomgångarna har bidragen till trafikområdet utgjort 10 procent eller 470 miljoner kronor. Nya cykelbanor, cykeltunnlar och broar, cykelparkeringar samt informationskampanjer är några exempel på åtgärder som stimulerar ökat cyklande. Kollektivtrafiksatsningarna innebär bl.a. nya stomlinjer och trafiksystem som effektiviserar buss-trafiken och ökar framkomligheten. Bland trafikåtgärderna finns även satsningar på alternativa bränslen och inköp av fordon i samband med detta. Avfall Bland avfallsprojekten dominerar framställning av biogas, källsortering och materialåtervinning. Det totala bidraget till avfallsområdet utgör cirka 600 miljoner kronor i de tre beslutsomgångarna, vilket motsvarar 12 procent av de beviljade bidragen. De viktigaste åtgärdstyperna är investeringar i anläggningar för biogasutvinning från hushållsavfall, avloppsslam och restprodukter från industrin. Biogasen används som drivmedel eller för uppvärmning. Bidrag har också gått till projekt för materialåtervinning av plast, sand eller kompositmaterial vid tillverkning av nya produkter. Efterbehandling av förorenade områden Andelen bidrag till efterbehandling av förorenade områden minskade betydligt i besluten år 2000 jämfört med tidigare beslutsomgångar - totalt beviljades cirka 10 miljoner kronor i bidrag vilket motsvarar knappt 1 procent av beviljade medel. Detta kan jämföras med 1999, då bidragen till efterbehandling uppgick till 93 miljoner kronor eller 6 procent. Skälen till att andelen efterbehandlingsprojekt i de lokala investerings-programmen minskat är dels att andra bidrag för detta ändamål finns tillgängliga hos Naturvårdsverket, dels att många av de bäst utredda saneringsobjekten redan beviljats bidrag i tidigare beslutsomgångar. Det totala bidraget till efterbehandlingsåtgärder inom ramen för de lokala investeringsprogrammen uppgår till drygt 370 miljoner kronor eller 7 procent av den totala bidragssumman. Naturvård och biologisk mångfald Totalt under de tre åren har drygt 310 miljoner kronor eller 6 procent av bidragen gått till naturvård och biologisk mångfald. De vanligaste typerna av åtgärder inom kategorin är restaurering av sjöar och vatten-drag samt restaurering eller nyanläggning av våtmarker. Ofta har åtgärderna det kombinerade syftet att minska läckaget av näringsämnen till vattendrag och kustområden och att återställa våtmarksområden viktiga för den biologiska mångfalden. Det finns flera exempel på projekt för att förbättra reproduktionsmöjligheterna för fisk, t.ex. havsöring. Bland naturvårdsåtgärderna finns även åtgärder för att bevara och restaurera kulturpräglade landskapstyper som ängs- och hagmarker och strandängar. Bland de åtgärder som beviljades bidrag år 2000 finns det första större projektet med inriktning på skogens biologiska mångfald. Dalslands kommunalförbund fick 8,2 miljoner kronor i bidrag för ett projekt inriktat på skötselåtgärder, information och metodutveckling inom lövskogsbruket. Projektet skall bidra till att förstärka den biologiska mångfalden i skogen och bl.a. gynna den vitryggiga hackspetten. Byggrelaterade åtgärder Olika typer av komplexa åtgärder relaterade till byggande och boende omfattar totalt cirka 840 miljoner kronor eller 17 procent i bidrag. Till stor del är det komplexa projekt där åtgärder för energieffektivisering, vatten- och avlopp och avfallshantering ingår. I vissa fall omfattar åtgärderna även återanvändning av byggnadsmaterial och t.ex. dagvattenhantering i anslutning till bostadsområden (åtgärderna återfinns inom kategorierna Flerdimensionella projekt respektive Byggnads-åtgärder i diagrammet). Under perioden 2000-2002 kommer cirka 10 campingplatser i Borgholms och Mörbylånga kommuner på Öland att miljöanpassas genom bl.a. solfångare för förvärmning av vatten, vattenbesparande utrustning och tömningsanläggningar för avlopp från husbilar. Information, administration och uppföljning Kommunerna har möjlighet att söka bidrag till stödjande åtgärder inom ramen för de lokala investeringsprogrammen. Denna kategori består dels av administration, uppföljning och kvalitetssäkring i samband med genomförandet av investeringsprogrammen, dels av informations- och folkbildningsåtgärder kopplade till programmen. Totalt för alla år utgör stödjande åtgärder 3 procent av bidragen. Information och folkbildning förekommer även knutet till enskilda åtgärder och utgör då en del av bidragssumman till respektive åtgärdskategori. Informations- och folkbildningsinsatserna är i vissa fall allmän information till medborgare eller olika grupper i kommunen för att förklara insatserna i samband med investeringsprogrammet. I andra fall har informationen en mer operativ roll. Detta gäller främst för åtgärder där människors medverkan och beteende är avgörande för genomförandet av åtgärden och för att uppnå önskade effekter - ombyggnadsåtgärder i bostadsområden, trafik och avfallsåtgärder samt projekt som innebär att kommunen förmedlar bidrag till enskilda för investeringar i energi- eller VA-system. Exempel på brett upplagda trafikprojekt där investeringar i kollektivtrafik, cykelbanor och alternativa bränslen kombineras med informationsinsatser finns bl.a. i Lund, Borås, Jönköping och Halmstad. Samverkan mellan information och fysiska åtgärder är ofta av stor betydelse för framgången av ett projekt. Bland kommunens åligganden vid genomförandet av investerings-programmen finns årlig verksamhetsrapport till Miljödepartementet och en slutrapport efter avslutat program. Till detta kommer samordningen av programmets genomförande samt löpande kontakter med länsstyrelse, departement och andra myndigheter. Bidragen till administration går främst till denna typ av insatser. I många kommuners program ingår dessutom uppföljnings och utvärderingsåtgärder utöver formella åligganden. I vissa fall sker detta i samarbete med t.ex. universitet och högskolor. Kommunernas egna uppföljning och utvärdering har stor betydelse för att dokumentera och sprida erfarenheterna från arbetet med investeringsprogrammen samt som underlag för centrala utvärderingsinsatser. 5.1.3 Fördelningen av bidrag på huvudmän Andelen bidrag till åtgärder inom privata företag ökade kraftigt i de program som beviljades bidrag år 2000. Nära 290 miljoner kronor gick till miljöprojekt där ett företag är huvudman, vilket motsvarar 23 procent av det totala bidraget för perioden 2000-2002. Detta kan jämföras med 1999 års bidrag, då knappt 120 miljoner kronor eller 8 procent gick till projekt inom näringslivet. Orsaken till ökningen är främst att kravet på ny teknik eller ny arbetsmetod i åtgärder inom vinstdrivande verksamhet har tagits bort ur förordningen. Detta innebär att bidrag kan utgå till en investering i ett företag även om den avser en tidigare prövad teknik eller arbetsmetod. Flertalet åtgärder inom företag gäller energieffektivisering, omställning till förnybara energislag, avfallshantering och återvinning av restprodukter. Fördelningen av bidrag på övriga projektägare i beslutsomgången år 2000 var kommunal förvaltning 37 procent, kommunala bolag 28 procent, föreningar och organisationer 4 procent samt kommunalförbund respektive andra samverkansprojekt vardera 1 procent. 5.2 Fortsatta insatser 5.2.1 Förändringar inför ansökningarna för perioden 2001-2003 Regeringen beslutade våren 2000 om vissa förändringar i förordningen (1998:23) om statliga bidrag till lokala investeringsprogram som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället. Förändringarna gäller från den 1 april 2000 och innebär följande: * Ansökningarna kan lämnas in när som helst under året. Regeringsbesluten om bidrag fattas också löpande. * Ingen intresseanmälan lämnas in. Den 1 oktober 2000 trädde ytterligare en ändring av förordningen i kraft. Det är därför möjligt att bevilja bidrag till åtgärder för att förbättra inomhusmiljön i syfte att minska förekomsten av allergiframkallande eller andra hälsofarliga ämnen och material - under förutsättning att åtgärderna ensamma eller tillsammans med andra åtgärder även syftar till någon av de effekter på miljön som anges i förordningen. Ansökningarna om stöd till lokala investeringsprogram avser fortfarande hela program och bidrag beviljas i regel för ett program. Regeringen föreslog dock i budgetpropositionen för 2000 att det skall finnas möjlighet att bevilja bidrag till särskilt angelägna enskilda åtgärder även om programmet som helhet inte kvalificerar sig för bidrag. Riksdagen har bifallit förslaget. 5.2.2 Stöd till kommunerna Inför programperioden 2000-2002 lämnades 207 intresseanmälningar in. Alla kommuner som lämnade in intresseanmälan erbjöds dialog med Miljödepartementet om programmen. Totalt genomfördes 195 dialoger under perioden juni till oktober 1999. Syftet med dialogen har varit att stödja kommuner i arbetet med ansökan. Under arbetet med ansökningarna sker också samråd mellan länsstyrelserna och kommunerna. Denna process resulterade i att 191 ansökningar kom in till regeringen till den första november 1999. Genom det ändrade ansökningsförfarandet för perioden 2001-2003 förändras också formerna för stödet till kommunerna. Under maj och juni 2000 genomförde Miljödepartementet regionala konferenser i hela landet i samarbete med länsstyrelserna. I samband med detta erbjöds de kommuner som sökt men inte beviljats bidrag individuella samtal för att få återkoppling på sina ansökningar. Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet är en myndighet som inrättats med det huvudsakliga syftet att stödja kommunerna i arbetet med lokala investeringsprogram och därigenom öka takten i om-ställningen av Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Myndigheten är placerad i Umeå och de främsta uppgifterna är att förmedla kontakter och kunskap mellan praktiker i kommunerna, forskare, sektors-myndigheter och företag. Arbetsredskap är bl.a. webplatsen www.swecol.se, ett elektroniskt nyhetsbrev, konferenser på olika teman samt temanätverk. Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet har också fått regeringens uppdrag att särskilt stötta glesbygdskommunerna i arbetet med lokala investeringsprogram. Myndigheten kommer också att successivt få en allt större roll i stödet till kommunerna och kontakten med forskarvärlden i samband med uppföljning och utvärdering av investeringsprogrammen. 5.2.3 Uppföljning och utvärdering De program som beviljats stöd från de lokala investeringsprogrammen följs upp årligen. Kommunerna skall senast den 1 mars varje år lämna in verksamhetsrapporter. Länsstyrelserna har regeringens uppdrag att granska rapporterna från kommunerna och lämna granskningsyttranden till regeringen. Länsstyrelserna har ombetts att fokusera på avvikelser i genomförandet av programmen jämfört med ansökan och regerings-beslut. Regeringen har gett Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att följa upp och utvärdera de lokala investeringsprogrammen och en rapport presenterades i juni 1999. RRV har också i uppdrag att genomföra en utvärdering av hela stödsystemet under våren 2002 med syfte att ge underlag inför eventuella kommande satsningar på ekologisk hållbarhet. Under våren 2001 börjar de investeringsprogram som inleddes under 1998 att slutrapporteras. Kommunernas rapportering blir en viktig bas för centrala initiativ för att utvärdera investeringsprogrammen och för spridning av kunskaper och erfarenheter. Under hösten 2000 planerar Miljödepartementet och Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet olika aktiviteter till stöd för kommunernas slutrapportering. Planering pågår även för olika centrala initiativ för vetenskaplig utvärdering av de lokala investeringsprogrammen. 5.3 Stöd till den europeiska bomässan Bo01 En del av anslaget för stöd till lokala investeringsprogram (sammanlagt högst 250 miljoner kronor) får användas för den europeiska bomässan Bo01 som genomförs i Malmö i maj-september 2001. Det övergripande temat för bomässan är "Framtidsstaden i det ekologiskt hållbara informations- och välfärdssamhället". Bo01 ger ett unikt tillfälle att demonstrera idéer och tekniska lösningar för en ekologiskt hållbar utveckling i full skala i den permanenta bebyggelsen. Bidragsmedlen skall gå till merkostnader för ekologiskt hållbara lösningar vid uppförande av permanent bebyggelse och infrastruktur inom Bo01-området. Under våren 2000 har Malmö kommun beviljats 212,2 miljoner kronor i bidrag för 45 åtgärder inom Bo01. Åtgärderna omfattar bl.a. olika investeringar i infrastruktur för en kretsloppsanpassad hantering av avfall och avloppsvatten samt för miljöanpassade transporter. Även miljöanpassade energilösningar, t.ex. solceller och solfångare, ingår. Flera byggherrar har erhållit bidrag för olika miljöinvesteringar i sina byggprojekt. Folkbildnings- och informationsåtgärder ingår också bland de åtgärder som har fått stöd. Regeringen kommer att fatta beslut om ytterligare stöd till Bo01 under hösten 2000. Miljödepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 2000 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström Föredragande: statsrådet Larsson Regeringen beslutar skrivelse 2000/01:38 Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling 1 Fortifikationsverket lyder under Finansdepartementet, verksamhetsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning, sedan den 1 januari 1999. Delar av Fortifikationsverkets verksamhet ligger dock kvar inom Försvarsmaktens sektorsområde. Skr. 2000/01:38 116 1