Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2000/01:96 Sjukersättning och aktivitetsersättning i stället för förtidspension Prop. 2000/01:96 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 15 mars 2001 Lena Hjelm-Wallén Ingela Thalén (Socialdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen läggs fram förslag om nya regler för beräkning av ersättning till personer som drabbats av långvarig eller varaktig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan. Förslagen, som avses träda i kraft den 1 januari 2003, är till stor del en konsekvens av att ett nytt ålderspensionssystem har införts. Pensionsförmånerna folkpension och allmän tilläggspension (ATP) kommer därmed att upphöra. Det som i dag är förtidspension och sjukbidrag skall inte längre vara en del av den allmänna pensioneringen utan kommer i stället att tillhöra sjukförsäkringssystemet. Av detta följer också att begreppet förtidspension utmönstras och att ersättningen vid långvarig eller varaktig medicinskt grundad arbetsoförmåga benämns sjukersättning. Ersättningen till den vars arbetsförmåga är nedsatt minst ett år men inte varaktigt benämns tidsbegränsad sjukersättning. Beroende på arbetsförmågans nedsättning lämnas hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukersättning. Försäkrade som är yngre än 30 år föreslås få aktivitetsersättning som skall kunna utges tidigast från den 1 juli det år den försäkrade fyller 19 år och kunna beviljas för längst tre år i taget. Hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels aktivitetsersättning lämnas beroende på arbetsförmågans nedsättning. Vidare föreslås att försäkrade med funktionshinder i åldrarna 19-29 år skall ha rätt till hel aktivitetsersättning utan någon prövning av arbetsförmågan så länge studier bedrivs på grundskole- eller gymnasienivå. Den övre åldersgränsen för rätt till vårdbidrag och den nedre gränsen för rätt till handikappersättning höjs till halvårsskiftet det år den försäkrade fyller 19 år. Sjukersättningssystemet omfattar både ett standardskydd enligt inkomstbortfallsprincipen i form av inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning och ett grundskydd i form av garantiersättning för dem som inte har haft några förvärvsinkomster eller haft låga sådana innan arbetsförmågan blev nedsatt av medicinska skäl. Den inkomstrelaterade ersättningen skall beräknas på basis av en antagandeinkomst. Denna föreslås bli grundad på genomsnittet av de tre högsta bruttoårsinkomsterna som intjänats under en given period, s.k. ramtid, som är mellan fem och åtta år beroende på den försäkrades ålder. För de försäkrade som skall uppbära aktivitetsersättning, gäller att antagandeinkomsten - om detta är fördelaktigare - får grundas på genomsnittet av de två högsta bruttoårsinkomsterna under en ramtid på tre år. Den inkomstrelaterade ersättningen skall utgöra 64 procent av antagandeinkomsten. Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning föreslås vara åldersrelaterad fram till 30 års ålder. Garantinivån skall vara densamma för gifta och ogifta och uppgå till 2,10 prisbasbelopp per år för en person som inte fyllt 21 år. Därefter höjs nivån med 0,05 prisbasbelopp för varje tvåårsintervall upp till 30 års ålder. För personer i åldrarna 30-64 år skall garantinivån vara 2,40 prisbasbelopp. Personer som när sjukersättningssystemet träder i kraft den 1 januari 2003 uppbär förtidspension föreslås få denna omvandlad till inkomstrelaterad sjukersättning respektive garantiersättning genom en engångsinsats. Efter omvandlingen skall den försäkrade i princip få oförändrad nettoersättning. Detta sker genom att ett justeringsbelopp beräknas och sedan används för att öka eller minska den bruttoersättning som har beräknats enligt de nya reglerna. Beräkningen av justeringsbeloppet utgår från förhållandena under den sista månaden med ersättning enligt nuvarande regler. Det innebär att då gällande kommunalskattesats och civilstånd läggs till grund för beräkningen som därefter fryses, dvs. senare ändringar i dessa avseenden tillåts inte påverka ersättningens storlek. Den utbetalda inkomstrelaterade ersättningen skall utgöra pensionsgrundande inkomst för ålderspension. Ålderspensionsrätt skall dock tillgodoräknas på hela antagandeinkomsten, efter avdrag för ett belopp som motsvarar allmän pensionsavgift. Mellanskillnaden tillgodoräknas som pensionsgrundande belopp. Vid partiell försäkringsförmån beräknas ålderspensionsrätten på motsvarande andel av antagandeinkomsten. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Lagtext 8 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 8 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag 40 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag 41 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension 44 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift 52 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift 53 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 54 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 55 2.9 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) 57 2.10 Förslag till lag om upphävande av lagen (1969:205) om pensionstillskott 61 3 Ärendet och dess beredning 62 4 Nuvarande bestämmelser 63 4.1 Allmänt 63 4.2 Folkpension och pensionstillskott 64 4.3 Tilläggspension - ATP 65 4.4 Vårdbidrag och handikappersättning 66 4.5 Särskilt grundavdrag för folkpensionärer - SGA 67 4.6 Försäkringstillhörighet 67 5 Allmänna utgångspunkter 68 5.1 Riksdagsbeslut m.m. 68 5.2 Stimulans till arbete och ett aktivt liv. 70 5.3 Samhällsutvecklingen m.m. 70 5.4 Namnfrågan m.m. 72 5.5 Bostadsstödet 72 6 Grundläggande bestämmelser 73 6.1 Bibehållen tidsbegränsad ersättning 73 6.2 Den skyddade personkretsen 75 6.2.1 Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitets- ersättning 75 6.2.2 Garantiersättning 78 6.3 Tidsbegränsad aktivitetsersättning i åldrarna 19 - 29 år 80 6.4 Aktivitetsersättning vid viss utbildning på grund- skole- eller gymnasienivå 82 7 Aktiviteter 85 8 Inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning 89 8.1 Inledning 89 8.2 Antagandeinkomsten 91 8.3 Ramtidens längd 96 8.4 Ersättningsnivån 100 8.5 Avräkning av utländska förmåner mot inkomstrelaterad ersättning 102 9 Garantiersättning 102 9.1 Allmänna utgångspunkter för valet av grundskydds- modell 102 9.2 Försäkringstid 106 9.2.1 Kvalifikationskrav 106 9.2.2 Beräkning av försäkringstid 108 9.3 Garantinivån 111 9.3.1 En åldersberoende garantinivå 111 9.3.2 En enhetlig garantinivå 112 9.3.3 Garantinivåns storlek 114 9.3.4 Beräkning av garantiersättning 116 10 Vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning vid förvärvsarbete 119 11 Höjda åldersgränser för vårdbidrag och handikappersättning 122 12 Omvandling av förtidspension till förmån enligt sjukersättningssystemet 124 12.1 Inledning 124 12.2 Särskilda regler för försäkrade i åldern 16-29 år 125 12.3 Omvandling av förtidspensioner och sjukbidrag som en engångsinsats 126 12.4 Beräkning av antagandeinkomst och inkomstrelaterad sjukersättning 127 12.5 Beräkning av garantiersättning 128 12.6 Beräkning av justeringsbelopp 129 12.7 Särskilda omvandlingsregler för dem som inte är oinskränkt skattskyldiga i Sverige 137 12.8 Omvandling av avkortade och reducerade förtidspensioner 138 12.9 Samordning med arbetsskadelivränta 140 12.10 Förändringar efter omvandlingen 141 13 Ålderspensionsrätt 143 13.1 Inledning 143 13.2 Ålderspensionsrätt grundad på inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning 144 13.3 Ålderspensionsrätt grundad på garantiersättning 147 13.4 Ålderspensionsrätt efter omvandling av förtidspension till inkomstrelaterad sjukersättning 148 13.5 Ålderspensionsrätt då ersättning inte betalas ut 148 13.6 Tidpunkt för uttag av ålderspension 149 13.7 Finansiering av ålderspensionsrätt grundad på sjukersättning eller aktivitetsersättning 150 14 Samordning av sjukersättning eller aktivitetsersättning med andra förmåner 151 14.1 Inledning 151 14.2 Samordning med arbetsskadelivräntor 151 14.3 Samordning med yrkesskadelivräntor 153 15 Indexering 155 16 Förslagens konsekvenser 155 16.1 Ekonomiska konsekvenser 155 16.1.1 Inledning 155 16.1.2 Konsekvenser för den offentliga sektorns finanser 157 16.1.3 Ekonomiska konsekvenser för den enskilde 162 16.2 Konsekvenser för jämställdheten 165 16.3 Konsekvenser för kommuner och landsting 165 16.4 Administrativa konsekvenser 166 17 Internationella förhållanden 167 17.1 Allmänt 167 17.2 Inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitets- ersättning 170 17.3 Garantiersättning 173 18 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 175 18.1 Ikraftträdande 175 18.2 Övergångsbestämmelser 176 19 Författningskommentar 177 19.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 178 19.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag 195 19.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag 196 19.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension 197 19.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift 200 19.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift 200 19.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 201 19.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 201 19.9 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) 202 19.10 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1969:205) om pensionstillskott 204 Bilaga 1 Sammanfattning av Ds 2000:39 205 Bilaga 2 Remissinstanser Ds 2000:39 210 Bilaga 3 Sammanfattning av Ds 2000:40 211 Bilaga 4 Remissinstanser Ds 2000:40 214 Bilaga 5 Härledning av förhöjd bruttoersättning med anledning av slopandet av det särskilda grundavdraget 215 Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 217 Bilaga 7 Lagrådets yttrande 271 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001 276 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag, 3. lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, 4. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 5. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 6. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, 7. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, 8. lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, 9. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799), och 10. lag om upphävande av lagen (1969:205) om pensionstillskott. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1 dels att 5 kap., 7 kap. 3 a §, 10 kap., 11 kap., 13 kap. och 16 kap. 12 § skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 5 kap., 11 kap. och 16 kap. skall utgå, dels att rubrikerna till 7 och 16 kap., rubriken närmast före 17 kap. samt 1 kap 1 §, 3 kap. 3, 5, 5 c, 7 och 13 §§, 4 kap. 9 §, 7 kap. 1, 2, 3 b och 4 §§, 16 kap. 1, 2, 4-7, 7 b-9 och 14-18 §§, 17 kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 17 §, 20 kap. 3 § och 21 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 7 kap. 5-7 §§ med nya rubriker närmast före 5 och 7 §§, samt två nya kapitel, 8 och 9 kap., av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 §2 Den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggspension. Till sjukförsäkringen hör frågor om rehabilitering. Till den allmänna försäkringen är anslutna frivillig sjukpenningförsäkring och frivillig pensionsförsäkring. Den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring. Till sjukförsäkringen hör frågor om rehabilitering. Till den allmänna försäkringen är anslutna frivillig sjukpenningförsäkring och frivillig pensionsförsäkring. 3 kap. 3 §3 En försäkrad, som uppbär hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension enligt denna lag eller uppburit sådan pension under månaden närmast före den då han börjat uppbära hel ålderspension, har inte rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år eller dessförinnan börjat uppbära hel ålderspension enligt denna lag får sjukpenning utgå för högst 180 dagar. En försäkrad, som uppbär hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt denna lag eller hel särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn eller uppburit sådan ersättning eller pension under månaden närmast före den då han eller hon har börjat uppbära hel ålderspension, har inte rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad då den försäkrade har fyllt 70 år eller dessförinnan har börjat uppbära hel ålderspension enligt denna lag får sjukpenning utges för högst 180 dagar. 5 §4 Den allmänna försäkringskassan skall besluta om en försäkrads tillhörighet till sjukpenningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundande inkomst. För en försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek, b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete, b) när sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag eller särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn beviljas den försäkrade eller sådan ersättning eller pension som redan utges ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete, c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- eller inkomstförhållanden, d) när tjänstepension beviljas den försäkrade, samt e) när ett beslut om vilandeförklaring av förtidspension enligt 16 kap. 16 eller 17 § upphör. e) när ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 16 kap. 16 eller 17 § upphör. Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i anslutning till att försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen. Under tid som anges under 1-6 får, om inte första stycket b, c eller d är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade 1. bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, 3. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, 4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför, 5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård, 6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd skall försäkringskassan, vid sjukdom under den aktuella tiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under den aktuella tiden. För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån för studier som avses i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket. Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar. Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a skall ej omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant förvärvsarbete som avses i 16 kap. 15 §. 5 c §5 Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller delvis har haft förtidspension enligt denna lag skall den sjukpenninggrundande inkomsten motsvara den sjukpenninggrundandeinkomst som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller flera sådana perioder eller vad som löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter föranleder. Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller delvis har uppburit sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag skall den sjukpenninggrundande inkomsten motsvara den sjukpenninggrundandeinkomst som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller flera sådana perioder eller vad som löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter föranleder. Bestämmelserna i första stycket gäller endast för tid före 65 års ålder och till den del den försäkrade är arbetslös och beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot närmast föregående förvärvsarbete. 7 §6 Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom föreligger skall bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört. Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om arbetsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels sjukpenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning. Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall, om den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete, särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den anställde. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen. Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete eller till annat arbete hos arbetsgivaren, skall vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade kan försörja sig genom sådant arbete efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap. Om det efter prövning enligt fjärde stycket bedöms att den försäkrade inte kan återgå till arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv genom annat förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, skall vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap. kan försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Om det finns särskilda skäl för det får vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning beaktas den försäkrades ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt fjärde och femte styckena skall göras i förhållande till högst ett heltidsarbete. Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vilken han annars skulle ha uppburit föräldrapenning, skall arbetsförmågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barnet är nedsatt på grund av sjukdomen. Om den försäkrade uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete som ligger till grund för utgående pension. Om den försäkrade uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag eller särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans eller hennes arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete som ligger till grund för den sjukersättning, aktivitetsersättning eller pension som utges. 13 §7 Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den allmänna försäkringskassa som enligt 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799) skall avgöra ett ärende avseende den försäkrade. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor med undantag av frågor som avses i 5 §. Bestämmelserna i 3, 5 och 8 §§ i fråga om förtidspension tillämpas även där den försäkrade skulle ha erhållit sådan pension, om han hade haft rätt till folkpension enligt bestämmelserna i 5 kap. Bestämmelserna i 3, 5 och 7 §§ i fråga om sjukersättning och aktivitetsersättning tillämpas även där den försäkrade skulle ha fått sådan ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna om försäkringstid i 9 kap. Har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är tillämpliga, efter ingången av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder, erhållit sjukpenning under etthundraåttio dagar, får den allmänna försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall utgå. 4 kap. 9 §8 Villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6 § andra stycket anses uppfyllt om föräldern inte har varit försäkrad för viss sjukpenning, men skulle ha varit det om kassan känt till samtliga förhållanden. När det skall bestämmas om villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6 § andra stycket är uppfyllt för en försäkrad som avses i 3 kap. 5 b § skall bortses från tiden för utlandsvistelsen. När det bestäms om villkoret är uppfyllt för en förälder som uppburit förtidspension skall sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 3 kap. 5 c § anses ha gällt hela den tid som föräldern uppburit förtidspension. När det skall bestämmas om villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6 § andra stycket är uppfyllt för en försäkrad som avses i 3 kap. 5 b § skall bortses från tiden för utlandsvistelsen. När det bestäms om villkoret är uppfyllt för en förälder som uppburit sjukersättning eller aktivitetsersättning skall sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 3 kap. 5 c § anses ha gällt hela den tid som föräldern uppburit sådan ersättning. 7 kap. Om förtidspension 7 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning 1 §9 Rätt till folkpension i form av förtidspension har försäkrad, som fyllt sexton år, för tid före den månad, då han fyller sextiofem år, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt vad som är föreskrivet om förtidspension enligt första stycket gälla beträffande sjukbidrag. En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan har enligt bestämmelserna i detta kapitel rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning, om nedsättningen kan antas bestå under minst ett år. En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång på grundskolenivå och gymnasial nivå har enligt vad som närmare anges i 7 § rätt till aktivitetsersättning under den tid skolgången varar oavsett om arbetsförmågan är nedsatt eller inte. Sjukersättning kan tidigast utges från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år. Kan arbetsförmågan anses varaktigt nedsatt skall sjukersättning utges tills vidare. Kan arbetsförmågan antas nedsatt under en begränsad tid skall sjukersättning utges för viss tid (tidsbegränsad sjukersättning). Vad som i övrigt i denna lag eller annan författning sägs om sjukersättning gäller även tidsbegränsad sjukersättning om inte annat anges. Aktivitetsersättning kan tidigast utges från och med juli månad det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år. Aktivitetsersättning utges alltid för viss tid, som inte får vara längre än tre år. 2 §10 Försäkrad, vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt, erhåller hel förtidspension. Försäkrad, vars arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad men med minst tre fjärdedelar, erhåller tre fjärdedels förtidspension. Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften, utges halv förtidspension. I övriga fall utges en fjärdedels förtidspension. Försäkrad, vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt, får hel sjukersättning eller aktivitetsersättning. Försäkrad, vars arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad men med minst tre fjärdedelar, får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning. Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften, utges halv sjukersättning eller aktivitetsersättning. I övriga fall utges en fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning. 3 b §11 Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för bedömningen av om rätt till förtidspension föreligger, begära att den försäkrade genomgår undersökning av viss läkare eller genomgår annan utredning såsom arbetsprövning eller arbetsträning, för bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd, arbetsförmågan och behovet av och möjligheterna till rehabilitering. När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt till förtidspension, skall försäkringskassan även 1. infordra utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig, 2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter, 3. besöka den försäkrade, samt 4. undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som avses i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete. Försäkringskassan skall i samband med beslut om förtidspension också bedöma om förnyad utredning av arbetsförmågan skall göras efter viss tid. Försäkringskassan kan även under tid som pension utges vidta åtgärder enligt första och andra styckena. Innan beslut fattas om medicinsk utredning enligt första eller andra stycket skall försäkringsläkarens bedömning inhämtas. För kostnader som den enskilde har med anledning av sådan utredning som avses i första och andra styckena lämnas ersättning i enlighet med vad regeringen eller, efter regeringen bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver. Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för bedömningen av om rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning föreligger, begära att den försäkrade genomgår undersökning av viss läkare eller genomgår annan utredning såsom arbetsprövning eller arbetsträning, för bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd, arbetsförmågan och behovet av och möjligheterna till rehabilitering. När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning, skall försäkringskassan även 1. begära in utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig, 2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter, 3. besöka den försäkrade, samt 4. undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som avses i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete. Försäkringskassan skall i samband med beslut om sjukersättning eller aktivitetsersättning också bedöma om förnyad utredning av arbetsförmågan skall göras efter viss tid. Försäkringskassan kan även under tid som sjukersättning eller aktivitetsersättning utges vidta åtgärder enligt första och andra styckena. Innan beslut fattas om medicinsk utredning enligt första eller andra stycket skall försäkringsläkarens bedömning inhämtas. För kostnader som den enskilde har med anledning av sådan utredning som avses i första och andra styckena lämnas ersättning i enlighet med vad regeringen eller, efter regeringen bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver. 4 §12 Hel förtidspension utgör, om inte annat följer av vad i andra stycket sägs, för år räknat 90 procent av basbeloppet eller, för gift försäkrad, 72,5 procent av basbeloppet. Om förtidspension utges för tid efter det att ålderspension med stöd av 12 kap. 3 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension upphört att utges, skall förtidspensionen minskas med motsvarande tillämpning av 6 kap. 3 och 4 §§ denna lag i paragrafernas lydelse före den 1 januari 2001. Sjukersättning och aktivitetsersättning utges i form av 1. inkomstrelaterad ersättning enligt 8 kap. samt 2. garantiersättning enligt 9 kap. Särskilda bestämmelser om aktivitetsersättning 5 § Försäkringskassan skall, i samband med ett beslut om att bevilja en försäkrad aktivitetsersättning, undersöka om han eller hon under den tid ersättningen skall utges kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på hans eller hennes sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga. Om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter skall försäkringskassan i samråd med honom eller henne utarbeta en plan för sådana aktiviteter. Försäkringskassan skall därvid i möjligaste mån tillgodose den försäkrades önskemål. Försäkringskassan skall verka för att de planerade aktiviteterna kommer till stånd. Försäkringskassan skall också samordna de insatser som behövs och se till att åtgärder vidtas för att underlätta för den försäkrade att delta i aktiviteterna. Som aktiviteter enligt denna paragraf avses inte sådana åtgärder som anges i 3 b §. 6 § Särskild ersättning kan utges för kostnader som uppstår för den försäkrade med anledning av de aktiviteter som han eller hon deltar i. Ytterligare föreskrifter om sådan ersättning meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Aktivitetsersättning vid utbildning på grundskolenivå och gymnasial nivå 7 § En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat utbildning på grundskolenivå och gymnasial nivå vid ingången av juli månad det år då han eller hon fyller 19 år har rätt till hel aktivitetsersättning under den tid skolgången varar. Vid prövning av rätten till aktivitetsersättning enligt första stycket bortses från vad som i detta kapitel sägs om arbetsförmågans nedsättning. 8 kap13. Om inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning Om rätten till ersättning 1 § Rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning har en försäkrad som avses i 7 kap. om det för honom eller henne har fastställts pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension för minst ett år under en viss tidsperiod (ramtid) närmast före det år då försäkringsfallet inträffat. Om ramtid 2 § Ramtiden är, om inte annat följer av 8 §, 5 år för den som uppnår 53 års eller högre ålder det år då försäkringsfallet inträffar, 6 år för den som uppnår 50 men inte 53 års ålder det år då försäkringsfallet inträffar, 7 år för den som uppnår 47 men inte 50 års ålder det år då försäkringsfallet inträffar, samt 8 år för den som uppnår 46 års eller lägre ålder det år då försäkringsfallet inträffar. Om antagandeinkomst 3 § Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas på grundval av en antagandeinkomst som beräknas enligt 4-8 §§. Antagandeinkomsten anknyts till prisbasbeloppet för det år då ersättningen skall börja utges och omräknas vid förändringar av detta. 4 § Antagandeinkomsten beräknas med ledning av den försäkrades bruttoårsinkomster inom ramtiden. Med bruttoårsinkomst avses, med den begränsning som anges i 5 §, 1. pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter för respektive år, samt 2. pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning. 5 § Vid beräkning av bruttoårsinkomst bortses från pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som sammantagna överstiger 7,5 gånger det för inkomståret gällande prisbasbeloppet. 6 § Bruttoårsinkomsten räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet genom att bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten av prisbasbeloppet för det år sjukersättningen eller aktivitetsersättningen skall börja utges och prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten hänför sig till. 7 § Antagandeinkomsten utgör genomsnittet av de tre högsta enligt 6 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom ramtiden. Om endast en eller två bruttoårsinkomster kan tillgodoräknas inom ramtiden upptas vid beräkning av antagandeinkomst enligt första stycket två respektive en bruttoårsinkomst med noll kronor. 8 § Vid beräkning av inkomstrelaterad aktivitetsersättning får, om det medför en högre antagandeinkomst, vid tillämpning av 7 § i stället användas de två högsta enligt 6 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av tre år. Om, vid tillämpning av första stycket, endast en bruttoårsinkomst kan tillgodoräknas inom ramtiden upptas vid beräkning av antagandeinkomsten en bruttoårsinkomst med noll kronor. Om, vid beräkning av antagandeinkomst enligt denna paragraf, den försäkrade kan tillgodoräknas en bruttoårsinkomst året före det år då försäkringsfallet inträffar men denna är lägre än den sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. som den försäkrade har vid tidpunkten för försäkringsfallet eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden, får den sjukpenninggrundande inkomsten i stället utgöra bruttoårsinkomst. Om ersättning 9 § Hel inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning utges för år räknat med 64 procent av den försäkrades antagandeinkomst. Partiell inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning utges för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning som motsvarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till enligt 7 kap. 2 § andra - fjärde styckena. 10 § Från inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning skall avräknas sådana förmåner som utges till den försäkrade enligt utländsk lagstiftning och som motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som utgör pension vid invaliditet. 9 kap14. Om sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning Om rätten till ersättning 1 § Rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning har en försäkrad som avses i 7 kap. och som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 8 kap. eller vars inkomstrelaterade ersättning enligt samma kapitel understiger en viss nivå (garantinivå). Garantiersättningen är beroende av försäkringstid. Om försäkringstid 2 § Försäkringstid för rätt till garantiersättning tillgodoräknas en försäkrad 1. enligt 3-5 §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet (faktisk försäkringstid), 2. enligt 6 § för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64 år (framtida försäkringstid), och 3. enligt 7 § om försäkringsfallet har inträffat före 18 års ålder. Faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid sätts ned var för sig till närmaste antal hela månader. Den sammanlagda försäkringstiden utgör summan av faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid. Denna skall sättas ned till närmaste antal hela år. 3 § Som faktisk försäkringstid räknas 1. tid under vilken en person anses ha varit bosatt i Sverige enligt 2 kap. socialförsäkringslagen (1999:799), 2. tid under vilken en person före tidpunkten för bosättning enligt 1 oavbrutet har vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd. 4 § Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med tillämpning av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall som faktisk försäkringstid även tillgodoräknas tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige. Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan den tid under vilken den försäkrade har varit bosatt i Sverige från den första ankomsten till landet till och med året före försäkringsfallet och hela tidsrymden från det att den försäkrade första gången kom till landet till och med året före försäkringsfallet. Vid beräkning enligt detta stycke bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet och som inte enligt 11 § andra stycket skall ligga till grund för beräkning av garantiersättning. Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid under vilken den försäkrade före den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han eller hon beretts en tillfällig fristad. 5 § Vid beräkning av faktisk försäkringstid för en person som enligt 2 kap. 4 § socialförsäkringslagen (1999:799) anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands skall bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 11 § andra stycket skall ligga till grund för beräkning av garantiersättning. 6 § Om den faktiska försäkringstiden enligt 3-5 §§ utgör minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år den försäkrade fyller 64 år som framtida försäkringstid. Om den faktiska försäkringstiden utgör mindre än fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyller 16 år till och med året före försäkringsfallet skall som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden från och med året för försäkringsfallet till och med det år då den försäkrade fyller 64 år som motsvarar förhållandet mellan den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden från och med det år den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet. 7 § Om försäkringsfallet har inträffat före ingången av det år då den försäkrade fyllde 18 år, får försäkringstid i stället för vad som följer av 6 § tillgodoräknas enligt andra och tredje styckena. För en försäkrad som är svensk medborgare skall som försäkringstid tillgodoräknas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon uppnår 64 års ålder. Hänsyn skall dock inte tas till tid då den försäkrade efter fyllda 16 år inte har uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av försäkringstid enligt 3-5 §§. För en försäkrad som är utländsk medborgare skall vad som sägs i andra stycket gälla under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige sedan minst fem år. Om garantinivå 8 § Garantinivån för hel sjukersättning motsvarar för år räknat 2,40 gånger prisbasbeloppet. 9 § Garantinivån för hel aktivitetsersättning motsvarar för år räknat 2,10 gånger prisbasbeloppet till och med månaden före den månad då den försäkrade fyller 21 år, 2,15 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade fyller 21 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 23 år, 2,20 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade fyller 23 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 25 år, 2,25 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade fyller 25 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 27 år, 2,30 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade fyller 27 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 29 år, samt 2,35 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade fyller 29 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år. Om beräkning 10 § Garantiersättning utges endast till den som kan tillgodoräknas en försäkringstid om minst tre år. 11 § Till grund för beräkning av garantiersättning skall ligga den inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 8 kap. som den försäkrade har rätt till för det år som garantiersättningen avser, före reducering med livränta enligt 17 kap. 2 §. Med inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning avses i detta kapitel även sådana utländska förmåner som enligt 8 kap. 10 § skall avräknas från inkomstrelaterad ersättning, dock inte om de är att likställa med garantiersättning enligt detta kapitel. 12 § För den som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning utgör årlig hel garantiersättning ett belopp motsvarande garantinivån. För den vars inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning för år räknat understiger garantinivån utgör årlig garantiersättning ett belopp motsvarande skillnaden mellan garantinivån och den årliga inkomstrelaterade ersättningen enligt 11 §. Beräkning enligt andra stycket görs efter det att garantinivån avkortats enligt 13 §. 13 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid skall garantinivån enligt 8 eller 9 § avkortas till så stor andel av denna som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas och talet 40. 14 § Garantiersättning till den som har rätt till partiell sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 7 kap. 2 § utgör en så stor andel av hel garantiersättning beräknad enligt 10-13 §§ som svarar mot den grad av sjukersättning eller aktivitetsersättning den försäkrade har rätt till. 16 kap. Om utgivande av pension m.m. 16 kap. Om utbetalning av sjukersättning och aktivitetsersättning, m.m. 1 §15 Den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar. Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla då en försäkrad uppbär sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Uppbär en försäkrad sjukbidrag, får den tid för vilken förmånen skall utges förlängas utan att ansökan har gjorts. Motsvarande gäller i fråga om särskild efterlevandepension som tillerkänts en efterlevande för begränsad tid. För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om förtidspension eller särskild efterlevandepension skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver. Den som önskar sjukersättning eller aktivitetsersättning skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar. Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan tillerkänna honom eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning utan hinder av att han eller hon inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla då en försäkrad uppbär sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utges enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Uppbär en försäkrad tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning, får den tid för vilken förmånen skall utges förlängas utan att ansökan har gjorts. För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om sjukersättning eller aktivitetsersättning skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver. 2 §16 Som villkor för rätt till förtidspension får anges att den försäkrade skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus, vistas på vårdinrättning för försäkringsmedicinsk utredning eller underkasta sig undersökning av viss läkare. Motsvarande gäller i fråga om särskild efterlevandepension. För kostnader som uppstår med anledning av ett sådant villkor skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar. I fråga om rätt till förtidspension gäller även vissa bestämmelser om utredning i 7 kap. 3 b §. Som villkor för rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning får anges att den försäkrade skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus, vistas på vårdinrättning för försäkringsmedicinsk utredning eller genomgå undersökning av viss läkare. För kostnader som uppstår med anledning av ett sådant villkor skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar. I fråga om rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning gäller även vissa bestämmelser om utredning i 7 kap. 3 b §. 4 §17 Pension skall betalas ut månadsvis. Om årspensionen uppgår till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år. Vid beräkning av pensionsbelopp för månad skall den årspension, som beräkningen grundar sig på, avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Är årspensionsbeloppet lägre än tolv kronor, bortfaller pensionen för den månad som beräkningen avser. Vid tillämpning av vad nu sagts skall samtliga den pensionsberättigade tillkommande pensionsförmåner anses som en pension. Avrundning skall i första hand göras på folkpension enligt 7 eller 8 kap. Sjukersättning och aktivitetsersättning skall betalas ut månadsvis. Om det årliga beloppet av sådana förmåner uppgår till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den försäkrade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år. Vid beräkning av månadsbelopp för sjukersättning och aktivitetsersättning skall det årliga belopp, som beräkningen grundar sig på, avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Är det årliga beloppet av sjukersättning och aktivitetsersättning lägre än tolv kronor, bortfaller ersättningen för den månad som beräkningen avser. Avrundning skall i första hand göras på garantiersättning enligt 9 kap. 5 §18 Förtidspension utges från och med den månad då rätt till pensionen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utges dock förtidspension från och med månaden näst efter den då beslutet om pension meddelats. Efterlevandepension utges från och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han eller hon vid sin död uppbar förtidspension eller ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffat. Inträder rätt till efterlevandepension vid annan tidpunkt än som avses i andra stycket, skall pensionen betalas ut för tid från och med den månad då rätten inträtt. Pension får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller i fråga om barnpension, två år före ansökningsmånaden. Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension enligt 14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställningspension enligt 14 kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt 14 kap. 5 § för den tid som barnpensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om barnpension förelegat vid utbetalningen av omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen. Sjukersättning och aktivitetsersättning utges från och med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utges dock sjukersättning och aktivitetsersättning från och med månaden efter den då beslutet om förmånen meddelats. Sjukersättning och aktivitetsersättning får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. 6 §19 Ändring av pension skall gälla från och med månaden näst efter den varunder anledning till ändringen uppkommit. Vad som föreskrivs i 1 § första, andra och fjärde styckena samt 2 § gäller även i fråga om ökning av pension. I fall då ökningen kräver ansökan av den pensionsberättigade tillämpas 5 § femte stycket. Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om ändring av pension i anledning av förändring av basbeloppet. Ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning skall gälla från och med månaden efter den under vilken anledning till ändringen uppkommit. Vad som föreskrivs i 1 § första, andra och fjärde styckena samt 2 § gäller även i fråga om ökning av sjukersättning och aktivitetsersättning. I fall då ökningen kräver ansökan av den som är berättigad till sådan ersättning tillämpas 5 § andra stycket. Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning i anledning av förändring av prisbasbeloppet. 7 §20 Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som uppbär förtidspension, skall pensionen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen. En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om förtidspension fattades skall därvid, om inte annat framkommer, antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga. Sådan pension som omfattas av ett beslut enligt 15 § eller som har vilandeförklarats enligt 16 § får inte dras in eller minskas på grund av att den försäkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom förvärvsarbete har uppvisat en väsentligt förbättrad arbetsförmåga. Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning, skall förmånen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen. En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades skall därvid, om inte annat framkommer, antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga. Sådan sjukersättning eller aktivitetsersättning som omfattas av ett beslut enligt 15 § eller som har vilandeförklarats enligt 16 § får inte dras in eller minskas på grund av att den försäkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom förvärvsarbete har uppvisat en väsentligt förbättrad arbetsförmåga. Aktivitetsersättning får inte dras in eller minskas på grund av att den försäkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 7 kap. 5 §. 7 b §21 En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om förtidspension fattades har inte rätt att uppbära förtidspension för samma tid och i den omfattning som förvärvsarbetet utförs. Detta gäller dock inte sådan förtidspension som omfattas av ett beslut enligt 15 §. En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades har inte rätt att uppbära sådan ersättning för samma tid och i den omfattning som förvärvsarbetet utförs. Detta gäller dock inte sådan sjukersättning eller aktivitetsersättning som omfattas av ett beslut enligt 15 §. 8 §22 Den som uppbär förtidspension enligt 7 kap. 1 § eller 13 kap. 1 § är skyldig att utan oskäligt dröjsmål anmäla till allmän försäkringskassa om han eller hon börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare, fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15-17 §§ eller om hans eller hennes arbetsförmåga väsentligt förbättras utan att han eller hon börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare eller fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15-17 §§. Motsvarande skall gälla den som uppbär efterlevandepension, om förhållandena ändras så att rätten till pensionen påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmyndaren. Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget. Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får pensionen dras in för viss tid eller tills vidare. Den som uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning är skyldig att utan oskäligt dröjsmål anmäla till allmän försäkringskassa om han eller hon börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare eller fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15-17 §§, eller om hans eller hennes arbetsförmåga väsentligt förbättras utan att han eller hon börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare eller fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15-17 §§. Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget. Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får sjukersättningen eller aktivitetsersättningen dras in för viss tid eller tills vidare. 9 §23 Pension utges, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad då den pensionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen annars upphört. Omställningspension och särskild efterlevandepension utges längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller 65 år. Sjukersättning och aktivitetsersättning utges, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad då den försäkrade avlidit eller rätten till förmånen annars upphört. 14 §24 Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att dennes förtidspension i den omfattning som anges i 15 och 16 §§ skall betalas ut eller förklaras vilande under tid som den försäkrade förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om förtidspension fattades. Ett sådant beslut får endast fattas om den försäkrade under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har uppburit förtidspension. Förtidspension som har förklarats vilande skall inte betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser. Vilandeförklaring får avse hel förtidspension eller en sådan kvotdel av pension som anges i 7 kap. 2 §. Vid bedömning av hur stor del av pensionen som skall vilandeförklaras skall beaktas omfattningen av det förvärvsarbete som den försäkrade avser att utföra. Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att dennes sjukersättning eller aktivitetsersättning i den omfattning som anges i 15 och 16 §§ skall betalas ut eller förklaras vilande under tid som den försäkrade förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om förmånen fattades. Ett sådant beslut får endast fattas om den försäkrade under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har uppburit sjukersättning eller aktivitetsersättning. Sjukersättning och aktivitetsersättning som har förklarats vilande skall inte betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser. Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller aktivitetsersättning eller en sådan kvotdel därav som anges i 7 kap. 2 §. Vid bedömning av hur stor del av förmånen som skall vilandeförklaras skall beaktas omfattningen av det förvärvsarbete som den försäkrade avser att utföra. 15 §25 Försäkringskassan får besluta att den försäkrade under en period om tolv månader får förvärvsarbeta högst tre månader utan att utbetalningen av förtidspensionen minskas med hänsyn till förvärvsarbetet. Försäkringskassan får besluta att den försäkrade under en period om tolv månader får förvärvsarbeta högst tre månader utan att utbetalningen av sjukersättningen eller aktivitetsersättningen minskas med hänsyn till förvärvsarbetet. 16 §26 Försäkringskassan får förklara förtidspensionen vilande för tid efter den period som har bestämts i beslut enligt 15 §. Om något beslut enligt 15 § inte har fattats får försäkringskassan i stället besluta att förtidspensionen skall förklaras vilande från och med den månad som anges i ansökan. Förtidspensionen får vilandeförklaras enligt första stycket under högst tolv månader, dock längst till utgången av tolfte månaden från och med den första månad som beslutet enligt 15 § omfattar. Om något beslut enligt 15 § inte har fattats får förtidspensionen vilandeförklaras längst till utgången av tolfte månaden från och med den första månad som beslutet omfattar. Försäkringskassan får förklara sjukersättningen eller aktivitetsersättningen vilande för tid efter den period som har bestämts i beslut enligt 15 §. Om något beslut enligt 15 § inte har fattats får försäkringskassan i stället besluta att sjukersättningen eller aktivitetsersättningen skall förklaras vilande från och med den månad som anges i ansökan. Sjukersättningen får vilandeförklaras enligt första stycket under högst tolv månader, dock längst till utgången av tolfte månaden från och med den första månad som beslutet enligt 15 § omfattar. Om något beslut enligt 15 § inte har fattats får sjukersättningen vilandeförklaras längst till utgången av tolfte månaden från och med den första månad som beslutet omfattar. Aktivitetsersättningen får vilandeförklaras enligt första stycket längst till utgången av den period som beslutet om aktivitetsersättning omfattar. 17 §27 För tid efter den period med vilande förtidspension som har bestämts enligt 16 § eller för tid efter utgången av tolfte månaden från och med den första månad som ett beslut enligt 15 § omfattar får försäkringskassan, på ansökan av den försäkrade, förklara förtidspensionen vilande under högst 24 månader. Därvid skall bestämmelserna i 14 § andra och tredje styckena tillämpas. För tid efter den period med vilande sjukersättning som har bestämts enligt 16 § eller för tid efter utgången av tolfte månaden från och med den första månad som ett beslut enligt 15 § omfattar får försäkringskassan, på ansökan av den försäkrade, förklara sjukersättningen vilande under högst 24 månader. Därvid skall bestämmelserna i 14 § andra och tredje styckena tillämpas. 18 §28 Ett beslut om vilandeförklaring enligt 16 eller 17 § skall upphävas om den försäkrade begär det. Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upphäva ett beslut om vilandeförklaring om den försäkrade insjuknar och beräknas bli långvarigt sjuk. Detsamma gäller om den försäkrade har vilande förtidspension enligt 16 § och helt eller delvis avbryter det arbetsförsök som legat till grund för beslutet om vilandeförklaring för att i stället uppbära föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning eller havandeskapspenning. Ett beslut om vilandeförklaring enligt 16 eller 17 § skall upphävas om den försäkrade begär det. Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upphäva ett beslut om vilandeförklaring om den försäkrade insjuknar och beräknas bli långvarigt sjuk. Detsamma gäller om den försäkrade har vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 16 § och helt eller delvis avbryter det arbetsförsök som legat till grund för beslutet om vilandeförklaring för att i stället uppbära föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning eller havandeskapspenning. Sjätte avdelningen För försäkringen gemensamma bestämmelser Sjätte avdelningen Gemensamma bestämmelser 17 kap. 1 §29 Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och beviljas senare en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen skall den retroaktiva ersättningen minskas. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha utgetts för perioden om beslut om båda ersättningarna hade förelegat samtidigt. Om någon i väsentlig mån har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:000) utan villkor om återbetalning får socialnämnden från försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad periodisk ersättning enligt denna lag, till den del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till dennes samt hans makes och minderåriga barns försörjning för den tid som den retroaktiva ersättningen avser. I fråga om minskning av pension då livränta utgår enligt äldre lagstiftning om yrkesskador gäller 2 §. I fråga om minskning av sjukersättning då livränta utges enligt äldre lagstiftning om yrkesskador gäller 2 §. 2 §30 Äger pensionsberättigad rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger han jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande rätt till livränta, som bestämmes av eller utbetalas från Riksförsäkringsverket, minskas honom eljest tillkommande pension enligt vad nedan stadgas. Motsvarande skall äga tillämpning i fall då livränta utgår enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta börjat utgivas, återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utginge under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses som om livränta utginge eller den utgående livräntan vore förhöjd med belopp som enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna svarar mot engångsbeloppet. Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension minskas med tre fjärdedelar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom skadad. Avdrag på annan förtidspension än hel sådan får dock göras endast om skadan inträffat före den tidpunkt från vilken pensionen utges. Avdrag på tilläggspension får göras endast om den pensionsberättigade kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat. Folkpension och tilläggspension i form av efterlevandepension minskas med tre fjärdedelar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Avdrag på tilläggspension får dock göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat. Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras på tilläggspension. Utan hinder av vad som föreskrivs i paragrafen skall folkpension i form av förtidspension eller barnpension alltid utges med minst en fjärdedel av det belopp som annars skulle ha utgetts. I fråga om samordning av pension med livränta som utgår enligt eller eljest bestämmes med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring föreskrives i 4 kap. 4 § och 6 kap. 1 § sagda lag. Inkomstrelaterad sjukersättning och sjukersättning i form av garantiersättning skall minskas enligt vad som sägs i andra stycket om den försäkrade har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av den lagen. Medför en skada för vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket anses som om den livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpas vid utbytet. Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta vars årsbelopp överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den sjukersättningsberättigade har rätt till som skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på garantiersättningen. Sammanlagd sjukersättning skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, för månad räknat understiga 5 procent av prisbasbeloppet. 18 kap. 17 §31 En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till förtidspension och särskild efterlevandepension, dock inte när det gäller förutsättningarna för rätt till pension enligt 5 kap. Socialförsäkringsnämnden skall även avgöra ärenden om vilandeförklaring av förtidspension enligt 16 kap. när det samtidigt med pensionen utgetts sådan livränta som samordnats med pensionen enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Socialförsäkringsnämnden skall dessutom avgöra ärenden om rätt till förmåner enligt vad som föreskrivs i andra författningar. En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning, dock inte när det gäller förutsättningarna för rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna om försäkringstid i 9 kap. Socialförsäkringsnämnden skall även avgöra ärenden om vilandeförklaring av sjukersättning och aktivitetsersättning enligt 16 kap. när det samtidigt med den ersättningen utgetts sådan livränta som samordnats med ersättningen enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Socialförsäkringsnämnden skall dessutom avgöra ärenden om rätt till förmåner enligt vad som föreskrivs i andra författningar. Om ett ärende som avgjorts av en socialförsäkringsnämnd överklagas, skall nämnden företräda den allmänna försäkringskassan om försäkringskassan skall föra det allmännas talan i målet. Nämnden får bemyndiga en tjänsteman vid försäkringskassan att företräda nämnden vid domstol. 20 kap. 3 §32 Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft; b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter; c) underlåter att ge in sådant läkarintyg, läkarutlåtande, försäkran eller särskild försäkran som skall ges in till försäkringskassan enligt 3 kap. 8 §; d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning. Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behandling, utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ får sjukpenning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd. Motsvarande skall gälla i fråga om särskild efterlevandepension, om den efterlevande utan giltig anledning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap. 3 §. Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behandling, utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ får sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning helt eller delvis tills vidare förvägras honom eller henne, under förutsättning att han eller hon erinrats om denna påföljd. Om någon som är berättigad till ersättning enligt denna lag i annat fall underlåter att lämna uppgifter i enlighet med vad som anges i 8 § eller vägrar att ta emot besök som anges där, får ersättningen dras in eller sättas ned om omständigheterna motiverar det. 21 kap. 1 §33 Den som är bosatt här i landet, men inte är försäkrad för en sjukpenning som, beräknad enligt 3 kap. 4 § första stycket 2, uppgår till 60 kronor, skall från och med den månad då han eller hon fyller sexton år kunna genom frivilliga avgifter försäkra sig för erhållande av sjukpenning eller sjukpenningtillägg. Den som inte har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor. Den som har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjukpenningtillägg, som tillsammans med den sjukpenning som han är berättigad till enligt 3 kap. 4 § första stycket 2 uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor. En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpenning enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar, beräknas med tillämpning av 5 § sjätte stycket eller 10 a eller 10 b § nämnda kapitel. Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla med en karenstid av 3 eller 30 dagar eller utan sådan karenstid. Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällande karenstid enligt fjärde stycket tillkommer endast den som är under 55 år. Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den månad då den försäkrade börjar uppbära hel förtidspension enligt denna lag eller hel ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den månad då den försäkrade börjar uppbära hel sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag eller hel ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelserna i denna lag gäller också, om inte annat följer av punkterna 2-15, i fall då rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning grundas på pensionsfall som inträffat före ikraftträdandet. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ersättning som avser tid före ikraftträdandet. 3. I fråga om rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap 1 § och beräkning av antagandeinkomst enligt 8 kap. 4 § skall i förekommande fall pensionsgrundande belopp med anledning av förtidspension likställas med pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning. 4. Med försäkringstid för garantiersättning skall för tid före år 2003 avses bosättningstid enligt 5 kap. i dess lydelse före den 1 januari 2003. 5. Förtidspension eller sjukbidrag som en försäkrad hade rätt till för december månad 2002 och som han eller hon alltjämt i januari månad 2003 skulle haft rätt till om äldre bestämmelser fortfarande hade tillämpats, skall vid ikraftträdandet omvandlas till motsvarande grad av hel sjukersättning respektive hel tidsbegränsad sjukersättning enligt vad som anges i punkterna 6-14. Tidsbegränsad sjukersättning enligt första stycket skall omfatta samma tid som bestämts för sjukbidraget. För en försäkrad som är född år 1984 eller senare och som hade rätt till sjukbidrag för december månad 2002 får tidsbegränsad sjukersättning beviljas även för längre tid än som bestämts för sjukbidraget, dock inte längre än till och med juni månad det år då han eller hon fyller 19 år. Vad som i övrigt föreskrivs om förtidspension i dessa övergångsbestämmelser skall även gälla sjukbidrag. 6. Om den försäkrade vid utgången av år 2002 har rätt till tilläggspension i form av förtidspension utges därefter inkomstrelaterad sjukersättning enligt 8 kap. Antagandeinkomsten skall därvid i stället för vad som sägs i det kapitlet beräknas enligt punkten 7. 7. Antagandeinkomsten utgör summan av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet och produkten av detta basbelopp och den medelpensionspoäng som legat till grund för beräkningen av tilläggspensionen. Om tilläggspensionen är avkortad på grund av att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för mindre än 30 år skall antagandeinkomsten avkortas. Avkortning skall ske med en trettiondel av antagandeinkomsten för varje år som antalet år med pensionspoäng understiger 30. 8. Sjukersättning som avses i punkten 6 och garantiersättning enligt 9 kap. skall efter omvandlingen justeras med ett belopp (justeringsbelopp) som fastställs som skillnaden mellan det underlag som avses i punkten 9 eller 13 (beräkningsmässig garantiersättning) och garantiersättningen, i förekommande fall minskad enligt 17 kap. 2 §. Ett justeringsbelopp som medför avräkning på sjukersättningen skall i första hand reducera garantiersättningen. Vad som föreskrivs om garantiersättning skall även gälla justeringsbelopp som medför höjning av sjukersättning. Ett sådant justeringsbelopp skall anknytas till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta. 9. För den som vid omvandlingen är obegränsat skattskyldig enligt inkomstskattelagen (1999:1229) utgör den beräkningsmässiga garantiersättningen skillnaden mellan en omvandlad bruttoersättning enligt punkten 11, minskad på det sätt som anges i andra stycket, och summan av den inkomstrelaterade sjukersättningen, i förekommande fall minskad enligt 17 kap. 2 §, och utbetald livränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Minskning av den omvandlade bruttoersättningen enligt första stycket skall göras med kvoten av kommunalskattesatsen enligt punkten 12 och talet ett minskat med samma kommunalskattesats multiplicerad med skillnaden mellan grundavdraget enligt 63 kap. 3 § inkomstskattelagen för den omvandlade bruttoersättningen och grundavdraget enligt samma paragraf för den faktiska bruttoersättningen enligt punkten 10. 10. Den faktiska bruttoersättningen enligt punkten 9 utgörs av folkpension i form av förtidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott, tilläggspension i form av förtidspension och utbetald livränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, samtliga med de belopp som skulle ha betalats ut i januari 2003 om bestämmelserna därom fortfarande varit gällande, samt även sådan utländsk pension som avses i 63 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) och som skall betalas ut i januari 2003. 11. Den omvandlade bruttoersättningen enligt punkten 9 utgör summan av den faktiska bruttoersättningen och värdet av det särskilda grundavdraget enligt 63 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) i förhållande till grundavdraget enligt 3 § samma kapitel. Värdet av det särskilda grundavdraget i förhållande till grundavdraget utgörs av kvoten av kommunalskattesatsen enligt punkten 12 och talet ett minskat med samma kommunalskattesats multiplicerad med skillnaden mellan det särskilda grundavdraget och grundavdraget vid den faktiska bruttoersättningen. 12. Vid beräkning enligt punkterna 9 och 11 skall med kommunalskattesats avses den skatte- och avgiftssats som följer av den för den försäkrade under inkomståret 2002 tillämpliga skattetabellen. Om det för den försäkrade inte har beslutats tillämplig skattetabell enligt 11 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) för detta inkomstår, skall den skattesats användas som följer av den skattetabell som hade varit tillämplig om sådant beslut hade fattats. 13. Den beräkningsmässiga garantiersättningen för den som vid omvandlingen uppbär förtidspension som beskattas enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i Sverige utgör skillnaden mellan en omvandlad bruttoersättning enligt punkten 14 och summan av den inkomstrelaterade sjukersättningen och utbetald livränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. 14. Den omvandlade bruttoersättningen utgör, om förtidspensionen beskattas enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, summan av den faktiska bruttoersättningen och värdet av den begränsning i skatteplikten som anges i 5 § 4 den lagen. Detta värde utgör kvoten av skattesatsen i nämnda lag och talet ett minskat med samma skattesats, multiplicerad med det belopp som inte är skattepliktigt. För den som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i Sverige utgörs den omvandlade bruttoersättningen av den faktiska bruttoersättningen. Den faktiska bruttoersättningen utgörs av folkpension i form av förtidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott samt tilläggspension i form av förtidspension och utbetald livränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, samtliga med de belopp som skulle ha betalats ut i januari 2003 om bestämmelserna därom fortfarande varit gällande. 15. Sjukersättning skall inte längre justeras enligt punkten 8 om - sjukersättning efter omvandlingen skall utges med högre eller lägre ersättningsgrad än tidigare, - sjukersättning efter omvandlingen skall samordnas i högre eller lägre grad med livränta som avses i 17 kap. 2 § eller livränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, eller - obegränsad skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229) inträder för en försäkrad som avses i punkten 13. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag samt 1-3 §§ skall ha följande lydelse. Lag (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § För den som får tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall särskilda insatser göras för att han eller hon skall kunna få en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan. För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall särskilda insatser göras för att han eller hon skall kunna få en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan. 2 § Den allmänna försäkringskassan ansvarar för att särskilda insatser kommer till stånd för att bereda försäkrade med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan. Den allmänna försäkringskassan ansvarar för att särskilda insatser kommer till stånd för att bereda försäkrade med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan. 3 § För den som får tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag och som bereds en anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag motsvarande den återstående arbetsförmågan, betalas ersättning för kostnaderna för anställningen från den allmänna försäkringen enligt grunder som regeringen bestämmer. För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning och som bereds en anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag motsvarande den återstående arbetsförmågan, betalas ersättning för kostnaderna för anställningen från den allmänna försäkringen enligt grunder som regeringen bestämmer. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande för särskilda insatser som avser tid före ikraftträdandet. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag Härigenom föreskrivs att 5, 6, 8, 14 och 17 §§ lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 §34 Rätt till handikappersättning har den som har fyllt sexton år och som innan han eller hon har fyllt 65 år för avsevärd tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon Rätt till handikappersättning har en försäkrad från och med juli månad det år han eller hon fyller 19 år och som innan han eller hon har fyllt 65 år för avsevärd tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon 1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan, 2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan, eller 3. i annat fall har betydande merutgifter. Om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga livsföringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa båda avseenden, och dessutom har merutgifter i anledning av funktionshindret, grundas bedömningen av rätten till handikappersättning på det sammanlagda behovet av stöd. Vid tillämpning av denna paragraf skall med en person som förvärvsarbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller som endast på grund av bestämmelser om behovsprövning är utesluten från sådan förmån. Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt före 65 års ålder. 6 § Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek utgör handikappersättning för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet. Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikappersättning skall omprövas i samband med beslut om förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och när den som uppbär handikappersättning beviljas ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension. Omprövning skall också ske när förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats. För tid före den månad, då hel förtidspension eller hel ålderspension börjar utges, utgör handikappersättningen till den som är blind, för år räknat, 69 procent av prisbasbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen till den som är blind 36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning. Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikappersättning skall omprövas i samband med beslut om sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och när den som uppbär handikappersättning beviljas ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension. Omprövning skall också ske när förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats. För tid före den månad, då hel sjukersättning, hel aktivitetsersättning eller hel ålderspension börjar utges utgör handikappersättningen till den som är blind, för år räknat, 69 procent av prisbasbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen till den som är blind 36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning. Handikappersättning till den som är döv eller gravt hörselskadad utgör 36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning. 8 § En förälder har rätt till vårdbidrag för barn som inte har fyllt 16 år om 1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller 2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader. Har föräldern flera funktionshindrade barn som inte har fyllt 16 år grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt på hur stora merkostnaderna är. En förälder har rätt till vårdbidrag för barn till och med juni månad det år då barnet fyller 19 år om 1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller 2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader. Har föräldern flera funktionshindrade barn som avses i första stycket grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt på hur stora merkostnaderna är. 14 § Handikappersättning utges till och med den månad då den ersättningsberättigade har avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört. Motsvarande gäller för vårdbidrag, som dock utges längst till och med månaden före den då barnet fyller 16 år. Handikappersättning utges till och med den månad då den ersättningsberättigade avlider eller rätten till förmånen upphör. Motsvarande gäller för vårdbidrag, som dock utges längst till och med juni månad det år då barnet fyller 19 år. 17 § Handikappersättning och vårdbidrag skall betalas ut månadsvis. När ersättningsbeloppet beräknas för månad skall den ersättning för år räknat från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv. Om den ersättningsberättigade förutom handikappersättningen eller vårdbidraget även uppbär förtidspension eller efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension skall samtliga dessa ersättningar anses som en ersättning vid avrundningen. Avrundning skall i första hand göras på garantipensionen, därefter på folkpensionen och sedan på handikappersättningen eller vårdbidraget. Handikappersättning och vårdbidrag skall betalas ut månadsvis. När ersättningsbeloppet beräknas för månad skall den ersättning för år räknat från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Den som vid ikraftträdandet uppbär handikappersättning har rätt till sådan ersättning utan hinder av att kravet i 5 § första stycket nya lydelsen på viss ålder inte är uppfyllt. 3. Föräldrar har inte rätt till vårdbidrag enligt 8 § nya lydelsen under tid då barnet uppbär sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning. 1.1 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension dels att 1 kap. 10 § och 15 kap. 19 § skall upphöra att gälla, dels att 2 kap. 5 och 17 §§, 3 kap. 1, 4-7 och 19 §§, 4 kap. 1 och 9 §§, 5 kap. 13 §, 6 kap. 16 §, 12 kap. 1 och 2 §§ samt rubriken närmast före 3 kap. 4 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 17 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 5 §35 Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare 1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, 2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring, 3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön, 5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, 6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, 7. vårdbidrag enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader, 8. dagpenning från arbetslöshetskassa, 10. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program, 11. utbildningsbidrag för doktorander, 13. särskilt utbildningsbidrag, 14. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), 15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligtlagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller förtotalförsvarspliktiga, samt 16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen så föreskriver. 15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligtlagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller förtotalförsvarspliktiga, 16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen så föreskriver, samt 17. inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap. lagen om allmän försäkring. 17 § Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pensionspoäng enligt 4 kap. 9 §, har betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats annan ersättning som är pensionsgrundande och samordnad med den ersättning som betalats ut tidigare, är den senare beviljade ersättningen inte pensionsgrundande till den del den avser tid före utbetalningsmånaden. Beviljas vid samma tidpunkt förtidspension för vilken det skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag och arbetsskadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestämsmed tillämpning av den lagen, skall det vid tillämpning av första stycket anses som om förtidspensionen har betalats utföre arbetsskadelivräntan. Beviljas vid samma tidpunkt inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, skall det vid tillämpning av första stycket anses som om sjukersättningen eller aktivitetsersättningen har betalats ut före livräntan. 17 a § Utges livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen tillsammans med sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring är livräntan inte pensionsgrundande till den del den har samordnats med inkomstrelaterad sådan ersättning. 3 kap. 1 §36 Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst är belopp som beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit förtidspension, för en försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring, för en försäkrad förälder till små barn samt för en försäkrad som har studerat med studiemedel. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst är belopp som beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning, för en försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring, för en försäkrad förälder till små barn samt för en försäkrad som har studerat med studiemedel. Förtidspension Sjukersättning och aktivitetsersättning 4 § En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen(1962:381) om allmän försäkring, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året, om inte annat följer av 6 eller 7 §. Detta gäller dock endast för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år. En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap. lagen(1962:381) om allmän försäkring, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året, om inte annat följer av 6 eller 7 §. Bestämmelser om pensionsgrundande inkomst med anledning av inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning finns i 2 kap. 5 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall, för varje månad för vilken förtidspensionen har uppburits, motsvara en tolftedel av summan av det för året gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkringoch produkten av detta basbelopp och det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § den lagen. Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall det pensionsgrundande beloppet enligt 4 § för den månaden avse motsvarande andel av det belopp som anges i första stycket i denna paragraf. Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall för hel inkomstrelaterad sjukersättning och hel inkomstrelaterad aktivitetsersättning beräknas enligt följande. Den antagandeinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade ersättningen skall minskas med ett belopp motsvarande 7 procent av antagandeinkomsten. Det pensionsgrundande beloppet utgör för varje månad som hel ersättning uppburits skillnaden mellan en tolftedel av den minskade antagandeinkomsten och den pensionsgrundande inkomsten av nämnda ersättning efter avdrag enligt 2 kap. 21 §. Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning skall vid beräkning enligt första stycket användas så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot graden av sjukersättning eller aktivitetsersättning. 6 § Om förtidspensionen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med pensionsgrundande livränta skall följande gälla. Det pensionsgrundande belopp som avses i 5 § eller, om endast en del av pensionen har varit samordnad med livräntan, en andel av det beloppet som svarar mot den samordnade delen av pensionen, skall tillgodoräknas den försäkrade endast om och i den utsträckning det överstiger den försäkrades livränta före samordning. Om sjukersättningen eller aktivitetsersättningen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med pensionsgrundande livränta skall följande gälla. Den del av antagandeinkomsten som avses i 5 § eller, om endast en del av sjukersättningen eller aktivitetsersättningen har varit samordnad med livräntan, en andel av det beloppet som svarar mot den samordnade delen av sjukersättningen eller aktivitetsersättningen, skall tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning det överstiger den försäkrades livränta före samordning. 7 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats förtidspension som är samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrundande belopp med anledning av förtidspensionen inte tillgodoräknas till den del förtidspensionen avser tid före den månad då den har betalats ut. Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning som är samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrundande belopp med anledning av sjukersättningen eller aktivitetsersättningen inte tillgodoräknas till den del denna ersättning avser tid före den månad då den har betalats ut. 19 § Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pensionsgrundande inkomst och det pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 4 § som avser året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av till närmaste lägre hundratal kronor. Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pensionsgrundande inkomst och det pensionsgrundande belopp för inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 4 § som avser året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av till närmaste lägre hundratal kronor. Om den försäkrade inte inom föreskriven tid till fullo har betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgifterna inte har betalats för inkomsterna. 4 kap. 1 § För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte annat följer av 4 §, pensionsrätt fastställas för den försäkrade. För det år då den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension fastställas. Pensionsrätt skall inte fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare. För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts eller för vilket en försäkrad har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer av 8 och 9 §§, pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensionspoäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade har avlidit eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år. För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts skall också, om inte annat följer av 8 och 9 §§, pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensionspoäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade haravlidit eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år. Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för samma år eller om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning. 9 § En försäkrad som för någon del av året har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall, utöver pensionspoäng enligt 8 §, för varje månad för vilken han eller hon har uppburit sådan pension tillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring. Har den försäkrade uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall han eller hon tillgodoräknas motsvarande andel av detta poängmedeltal. Om pensionen har varit samordnad med livränta med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall vad som föreskrivs i 3 kap. 6 § denna lag på motsvarande sätt tillämpas på pensionspoäng enligt denna paragraf. Även 3 kap. 7 § denna lag skall på motsvarande sätt tillämpas vidbestämmande av pensionspoäng. Vid tillämpning av 8 § skall med pensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §. 5 kap. 13 §37 Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 §, pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och pensionsgrundande belopp för studier enligt 3 kap. 24 § endast om det för den pensionsberättigade, senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande inkomst det sista år som avses i första stycket. Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och andra styckena med pensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4 §. Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och andra styckena med pensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för sjukersättning och aktivitetsersättning enligt 3 kap. 4 §. 6 kap. 16 § För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911-1927 skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större. För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911-1927 skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, i dess lydelse före den 1 januari 2003, från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större. 12 kap. 1 §38 Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan ansökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938-1953 och som uppbär inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall dock, utan särskild ansökan, erhålla tilläggspension från och med den månad då han eller hon fått rätt till sistnämnda pension. Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är bosatt i Sverige inte tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag av inkomst- eller tilläggspension, skall den allmänna försäkringskassan utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension. För den som månaden före den då han eller hon fyller 65 år har uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall motsvarande gälla, om ansökan om inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad. Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är bosatt i Sverige inte tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag av inkomst- eller tilläggspension, skall den allmänna försäkringskassan utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension. För den som månaden före den då han eller hon fyller 65 år har uppburit sjukersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall motsvarande gälla, om ansökan om inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad. 2 § Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i ansökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in till den allmänna försäkringskassan. Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring omedelbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år. Har den pensionsberättigade uppburit sjukersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn omedelbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande pensionsrätt för tid före ikraftträdandet. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §39 Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 27 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 27 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift skall inte heller betalas på sådan inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning som anges i 2 kap. 5 § 17 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp som fastställs enligt 3 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp som fastställs enligt 3 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och sådan inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning som anges i 2 kap. 5 § 17 samma lag. 6 § Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med förtidspension eller efterlevandepension utgör avgiften 18,5 procent av det belopp som på grund av samordningen inte betalas ut. Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med efterlevandepension utgör avgiften 18,5 procent av det belopp som på grund av samordningen inte betalas ut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring Härigenom föreskrivs att 4 kap.12 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring40 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 12 §41 Ett beslut om livränta skall omprövas, om ändring av betydelse har skett i de förhållanden som var avgörande för beslutet. Livränta för förfluten tid får dock inte minskas eller dras in. Ett beslut om vilandeförklaring av förtidspension enligt 16 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också omfatta sådan livränta som enligt 6 kap. 1 § första stycket denna lag samordnats med pensionen. Ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 16 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också omfatta sådan livränta som enligt 6 kap. 1 § första stycket denna lag samordnats med ersättningen. För den tid under vilken en sådan vilandeförklaring gäller skall beslutas om livränta beräknad utifrån dels det livränteunderlag som legat till grund för bestämmande av livräntan före vilandeförklaringen, dels de inkomstförhållanden som råder under tiden med vilandeförklaring. Vid bestämmande av livränteunderlaget skall detta omräknas med hänsyn till de förändringar av prisbasbeloppet som skett sedan livräntan senast fastställdes. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande beträffande ersättning som avser tid före ikraftträdandet. 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring Härigenom föreskrivs i fråga lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring dels att 6 kap. 1 § lagen i stället för dess lydelse enligt lagen (2000:465) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen (2000:465) om ändring i nämnda lag skall införas två nya punkter, 5 och 6, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 1 § Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller efterlevandepension enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utges livräntan endast i den mån den överstiger pensionen. Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller efterlevandepension enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utges livräntan endast i den mån den överstiger sjukersättningen, aktivitetsersättningen eller pensionen. Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått för samma tid. Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan. Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlåten eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension har tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts. 5. Äldre bestämmelser om förtidspension i 6 kap. 1 § tillämpas fortfarande beträffande ersättning som avser tid före ikraftträdandet. 6. Vid samordning mellan sjukersättning, som enligt övergångsbestämmelserna till lagen (2001:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring omvandlats från förtidspension, och livränta enligt denna lag skall utöver den livränta som överstiger sjukersättningen utges ett tillägg i form av en bruttoförhöjning som svarar mot skillnaden mellan den utbetalda sjukersättningen i januari 2003 och den förtidspension som skulle ha betalats ut för samma månad om äldre bestämmelser fortfarande skulle ha varit gällande. Bruttoförhöjningen anknyts till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta. Om graden av samordning av livräntan och sjukersättningen förändras efter omvandlingen bortfaller bruttoförhöjningen. För bruttoförhöjning skall i övrigt gälla vad som föreskrivs om garantiersättning i 9 kap. lagen om allmän försäkring. 2.9 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringslagen (1999:799) dels att 3 kap. 1, 2, 4 - 6, 8, 12 och 13 §§ och 4 kap. 2 och 6 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 8 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 1 § Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner som anges i lagen (1962:381) om allmän försäkring: 1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna, 2. föräldrapenning på garantinivå, 3. folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension beräknad i förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige, samt 3. sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning, samt 4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. i fråga om förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna. 2 § Den som är bosatt i Sverige omfattas även av 1. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, 2. lagen (1969:205) om pensionstillskott, 3. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag, 4. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade, 5. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn, 6. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, 7. lagen (1993:389) om assistansersättning, 8. lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 9. lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer, 10. lagen (1996:1030) om underhållsstöd, 11. lagen (1998:702) om garantipension, och 12. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag. 11. lagen (1998:702) om garantipension, 12. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, och 13. lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i fråga om - garantipension till omställningspension och änkepension, - efterlevandestöd till barn, och - pension enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 samma lag eller enligt 4 § andra stycket 2 eller 6 § tredje stycket 2 lagen (2000:462) om införande av lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, beräknad i förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige. 4 § Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring: 1. sjukpenning och havandeskapspenning, 2. föräldrapenning över garantinivå och tillfällig föräldrapenning, 3. tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension, 4. folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension beräknad i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för tillläggspension, samt 5. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. i fråga om förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna. 3. inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning, samt 4. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. i fråga om förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna. 5 § Den som arbetar i Sverige omfattas även av 1. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, 2. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, och 3. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. 2. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 3. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, och 4. lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i fråga om inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension med undantag av sådan pension som avses i 2 § 13. 6 § För arbetstagare gäller försäkringen enligt 4 och 5 §§ från och med den första dagen av anställningstiden. För andra gäller försäkringen dock från och med den dag då arbetet har påbörjats. Försäkringen upphör att gälla tre månader efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll (efterskyddstid). Försäkringen upphör tidigare än som nu sagts om den enskilde påbörjat arbete i ett annat land och omfattas av motsvarandeförsäkring i det landet eller om det finns andra särskilda skäl. Försäkringen upphör att gälla tre månader, eller för sådana förmåner som anges i 4 § 3 ett år, efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll (efterskyddstid). Försäkringen upphör tidigare än som nu sagts om den enskilde påbörjat arbete i ett annat land och omfattas av motsvarande försäkring i det landet eller om det finns andra särskilda skäl. 8 § Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 4 § 3 och 4 samt 5 § 1 och 3 skall gälla när rätten till en förmån enligt de lagar som anges där kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen för föräldrapenning över garantinivå enligt 4 § 2. Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 5 § 1, 3 och 4 skall gälla när rätten till en förmån enligt de lagar som anges där kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen för föräldrapenning över garantinivå enligt 4 § 2. Försäkringen för pensioner enligt första stycket skall också gälla i det fall rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som anges i 12 och 13 §§. 12 § En person som har förtidspension som beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension beräknad på denna förtidspension. En person som uppbär inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension beräknad på denna ersättning. 13 §42 Den som uppbär någon av följande förmåner är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring: Den som uppbär någon av följande förmåner är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och inkomstrelaterad efterlevandepension enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn: 1. vårdbidrag, som inte enbart avser merkostnader, enligt 8 § lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, 2. dagpenning från arbetslöshetskassa, 3. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program, 4. utbildningsbidrag för doktorander, 6. särskilt utbildningsbidrag, 7. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), 8. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, eller 9. stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. 4 kap. 2 § Förmåner får utges om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader. När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. 1 § 1 tillämpas särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands. Pensionsförmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 2, 6 och 11 utges så länge den försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap. Förmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 6, 11 och 13 utges så länge den försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap. 6 § Pensionsförmåner och skadeersättningar enligt 3 kap. 4 § 3 och 4 samt 5 § 1 och 3 utges för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmånen består. Detta gäller också i fråga om föräldrapenning över garantinivå enligt 3 kap. 4 § 2, Förmåner och skadeersättningar enligt 3 kap. 4 § 3 samt 5 § 1, 3 och 4 utges för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmånen består. Detta gäller också i fråga om föräldrapenning över garantinivå enligt 3 kap. 4 § 2, 1. om barnet är bosatt i Sverige, eller 2. om försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband med adoption. 8 § Beträffande efterlevandeförmåner skall vad som sägs i detta kapitel om försäkrad gälla den försäkrades efterlevande. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2.10 Förslag till lag om upphävande av lagen (1969:205) om pensionstillskott Härigenom föreskrivs att lagen (1969:205) om pensionstillskott43 skall upphöra att gälla vid utgången av år 2002. Lagen gäller fortfarande beträffande ersättning som avser tid före upphörandet. 3 Ärendet och dess beredning Den 15 maj 1998 beslutade riksdagen om riktlinjer för en reformering av reglerna om ersättning vid varaktig medicinskt grundad arbetsoförmåga (prop. 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m., bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237). De antagna riktlinjerna har sin grund i de förslag som lämnats av Förtidspensionsutredningen i betänkandena Ohälsoförsäkringen - Trygghet och aktivitet (SOU 1997:116) och Ohälsoförsäkringen - Övergångsbestämmelser (SOU 1997:189). Då regeringen inte till alla delar kunde ställa sig bakom Förtidspensionsutredningens förslag krävdes ytterligare utredning och överväganden innan slutliga förslag kunde läggas fram. Mot denna bakgrund tillsattes en särskild projektgrupp inom Socialdepartementet för att utarbeta förslag till reformerade regler om ersättning vid medicinskt grundad långvaraktigt nedsatt arbetsförmåga för försäkrade i åldern 30-64 år. En delfråga inom förtidspensioneringen är färdigbehandlad genom att regeringens förslag, som lämnades i propositionen Vilande förtidspension (prop. 1999/2000:4), antagits av riksdagen (bet. 1999/2000:SfU5, rskr. 1999/2000:97). Reglerna om vilande förtidspension trädde i kraft den 1 januari 2000. En annan delfråga inom förtidspensioneringen som behandlats är frågan om att avskaffa det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA) och ersätta detta med en höjd bruttonivå på ersättningen. En kartläggning och analys har redovisats i departementspromemorian Förtidspensionssystemet - Skattereglernas effekt på kompensationsnivåerna (Ds 2000:09) för att inför avskaffandet av SGA visa effekterna av nuvarande regler på förtidspensionärernas nettoinkomster. Utredningsarbetet avslutades i juni 2000 i och med att projektgruppen i departementspromemorian Sjukersättning i stället för förtidspension - Ersättning och ålderspensionsrätt vid långvarig eller varaktig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan (Ds 2000:39) lämnade förslag till nya regler för personer i åldern 30-64 år. I promemorian har även lämnats en omfattande redovisning av den antalsmässiga utvecklingen av förtidspensioner och sjukbidrag och s.k. långa sjukfall på basis av att Statskontoret på uppdrag av regeringen hade genomfört en analys och bedömning av utvecklingen av långvarig medicinskt grundad arbetsoförmåga. Vidare lämnades en ingående redovisning av olika tänkbara indexeringsalternativ för ersättningarna till dem som kommer att omfattas av det reformerade förtidspensionssystemet. En sammanfattning av departementspromemorian Ds 2000:39 finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig hos Socialdepartementet (S2000/4481/SF). Unga försäkrade Regeringen angav i utredningsdirektiven till Förtidspensionsutredningen (Dir.1997:9) att i de delar som förslagen avser ungdomar skulle en särskild redovisning lämnas till regeringen. Detta utmynnade i betänkandet Unga i ohälsoförsäkringen - tid för aktivitet och utveckling (SOU 1998:106). Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig hos Socialdepartementet (S1998/4836/SF). På grundval av betänkandet och remissynpunkterna har frågan om ersättningsreglerna vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan av medicinska skäl till försäkrade yngre än 30 år varit föremål för ytterligare utredning och överväganden inom Socialdepartementet. I departementspromemorian Aktivitetsersättning - Nytt försäkringsstöd för unga med långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan (Ds 2000:40) - som också utarbetats inom Socialdepartementet - har resultatet av detta beredningsarbete redovisats i form av förslag om utformningen av ersättningssystemet för personer i åldern 16-29 år med långvarigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom eller funktionshinder. Förslagen inkluderar även vissa åldersgränsfrågor för förmånerna vårdbidrag för funktionshindrade barn och handikappersättning. En sammanfattning av departementspromemorian Ds 2000:40 finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig hos Socialdepartementet (S2000/4480/SF). Bostadsstöd Frågan om bostadsstöd till bl.a. personer som kommer att få ersättning från det reformerade förtidspensionssystemet bereds inom Socialdepartementet och en proposition beräknas kunna lämnas till riksdagen före sommaren 2001. Lagrådet Regeringen beslutade den 8 februari 2001 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren. 4 Nuvarande bestämmelser 4.1 Allmänt Förtidspension utges enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) till försäkrad i åldern 16-64 år om hans eller hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig, men kan den antas bli bestående för avsevärd tid, har den försäkrade rätt till tidsbegränsat sjukbidrag. Förtidspension och sjukbidrag kan utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån beroende på arbetsförmågans nedsättning. Den medicinska faktor som grundar rätt till förtidspension eller sjukbidrag kan vara en kroppslig eller psykisk sjukdom eller ett följdtillstånd efter sjukdom. Den kan även vara ett medfött funktionshinder. Förtidspension kan enligt AFL utges från folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension (ATP). För att minska de ekonomiska skillnaderna mellan försäkrade som har och de som saknar ATP betalas pensionstillskott ut till pensionärer med ingen eller låg ATP. Till förtidspension kan också utges inkomstprövat bostadstillägg. Alla pensionsinkomster är i princip skattepliktiga. Skattereglerna är emellertid gynnsamma för de pensionärer som har låga eller medelhöga inkomster. Dessa pensionärer får tillgodoräknas ett särskilt grundavdrag för folkpensionärer (SGA) vid beskattningen. Detta avdrag är så konstruerat att en pensionär inte betalar skatt om inkomsten inte överstiger nivån för folkpensionen och ett oreducerat pensionstillskott eller motsvarande ATP. I förtidspensionssystemet garanterar folkpension, pensionstillskott och SGA en nettoersättning på en viss lägsta nivå. 4.2 Folkpension och pensionstillskott En person som är försäkrad i Sverige har enligt 5 kap. AFL rätt till folkpension i form av förtidspension om han eller hon har tillgodoräknats antingen minst tre bosättningsår i Sverige eller minst tre år med ATP-poäng. Bestämmelserna i förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen innebär att kravet på minsta försäkringstid kan uppfyllas genom sammanläggning med försäkringstid som härrör från andra länder inom EU/EES-området. Minst ett år måste dock avse Sverige. För rätt till oavkortad folkpension krävs antingen 40 bosättningsår mellan 16 och 64 års ålder eller 30 år med pensionspoäng. Om antalet år är färre reduceras folkpensionen med 1/40 respektive 1/30 för varje år som fattas. Folkpensionen beräknas efter den alternativa regel som är fördelaktigast för den försäkrade. Folkpension i form av förtidspension utges på grundval av den bosättningstid som kan tillgodoräknas den pensionsberättigade t.o.m. året före pensionsfallet. Som bosättningstid tillgodoräknas även på visst sätt tiden därefter t.o.m. det år han eller hon fyller 64 år (framtida bosättningstid). Utöver tid med faktisk bosättning i Sverige kan en försäkrad dessutom tillgodoräknas bosättningstid enligt ett relativt stort antal specialregler. Dessa har tillkommit för att lösa specifika problem som i annat fall hade funnits för olika grupper. Folkpensionens ersättningsnivå är beroende av civilstånd och motsvarar för en ensamstående försäkrad 90 procent av prisbasbeloppet (2 768 kr per månad 2001) och för gift försäkrad 72,5 procent av prisbasbeloppet (2 229 kr per månad 2001). Enligt AFL skall gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, likställas med ogift pensionsberättigad, om inte särskilda skäl föranleder annat. Med gift pensionsberättigad likställs pensionsberättigad, som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn. Av lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap följer att två personer av samma kön som registrerat partnerskap skall betraktas som makar. Till en förtidspensionär som helt saknar eller har låg ATP utbetalas även pensionstillskott. Maximalt pensionstillskott motsvarar 112,9 procent av prisbasbeloppet (3 472 kr per månad 2001). Pensionstillskott avräknas krona för krona mot ATP och pension enligt utländsk lagstiftning. Den garanterade minimipensionen för en ensamstående förtidspensionär utgör därmed 2,029 prisbasbelopp och för en gift förtidspensionär 1,854 prisbasbelopp. Till detta kommer de skattefördelar som SGA medför. 4.3 Tilläggspension - ATP Inkomst av förvärvsarbete och ersättningar som träder i stället för förvärvsinkomst är pensionsgrundande. Den sammanlagda inkomsten måste emellertid uppgå till minst 27 procent av det för året gällande prisbasbeloppet för att pensionsgrundande inkomst skall beräknas. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall vidare ett belopp avräknas som motsvarar den allmänna pensionsavgift (f.n. 7 procent) som debiteras på inkomst av anställning och annat förvärvsarbete. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst bortses från förvärvsinkomster till den del dessa överstiger högst sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande prisbasbeloppet. Pensionsgrundande inkomst kan beräknas fr.o.m. det år en person fyller 16 år t.o.m. det år han eller hon fyller 64 år. För varje år med sådan inkomst beräknas pensionspoäng. Med ledning av redan intjänade pensionspoäng beräknas den pensionspoäng som det antas att den försäkrade skulle ha fått om han eller hon inte hade förtidspensionerats. Denna s.k. antagandepoäng ligger sedan till grund för beräkningen av ATP. I bestämmelserna om antagandepoäng finns begreppet pensionsfall. Enligt förarbetena till AFL anses ett pensionsfall ha inträffat vid den tidpunkt då nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga har nått det stadium när det gäller grad och varaktighet som förutsätts för rätt till förtidspension eller sjukbidrag. Pensionsfallsåret är således det år då arbetsförmågan har blivit nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan betraktas som varaktig eller väntas bli bestående avsevärd tid. Antagandepoäng beräknas för åren fr.o.m. pensionsfallsåret t.o.m. det år den försäkrade fyller 64 år under förutsättning att den försäkrade antingen har en sjukpenninggrundande inkomst vid tidpunkten för pensionsfallet, som vid årets början uppgick till lägst det gällande prisbasbeloppet, eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för åtminstone två av de fyra senaste åren före pensionsfallsåret. Antagandepoäng beräknas antingen som medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet eller som medeltalet av den bästa hälften av de faktiska poängförvärven under samtliga år t.o.m. året närmast före pensionsfallet, den s.k. alternativregeln. Den antagandepoäng som ger det för den enskilde mest gynnsamma utfallet används. Alla personer som tillgodoräknats pensionspoäng är försäkrade för ATP, oberoende av deras nationalitet eller bosättningsland. Det innebär bl.a. att ATP kan beviljas oberoende av var i världen en person är bosatt. Den som har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år har rätt till ATP. När det endast finns ett eller två år med poäng kan man med stöd av förordningen (EEG) nr 1408/71 lägga samman år med pensionspoäng med försäkringsperioder som har fullgjorts i ett annat EU/EES-land och på så sätt komma upp i tre år och få rätt till ATP. Det krävs 30 år med pensionspoäng för oreducerad ATP. För att uppfylla 30-årsregelns krav får föräldrar dessutom räkna år då de vårdat barn som är yngre än tre år, s.k. vårdår. För den som har färre än 30 poängår minskar pensionen proportionellt med 1/30 för varje år som fattas. Förtidspension i form av ATP beräknas efter i princip samma regler som gäller för ålderspension i form av ATP. Pensionen bestäms till produkten av prisbasbeloppet och 60 procent av medelpoängen. Medelpoängen är medeltalet av de 15 högsta pensionspoängen inklusive antagandepoäng eller samtliga poäng inklusive antagandepoäng när antalet poängår är färre än 15 år. Vid övergång från sjukbidrag till förtidspension fastställs inte något nytt pensionsfallsår utan det är det år som tillämpats vid beräkningen av sjukbidraget som används även vid beräkningen av förtidspensionen. Förtidspension i form av ATP beviljas och betalas ut även vid bosättning utomlands. 4.4 Vårdbidrag och handikappersättning En förälder har enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag rätt till vårdbidrag för funktionshindrat barn, om barnet är under 16 år och på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder är i behov av särskild tillsyn och vård under minst sex månader eller det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader. För barn som vistas på institution eller enskilt hem genom samhällets försorg, kan för den tid barnet vistas hemma under vissa förutsättningar utbetalas s.k. ferievårdbidrag. Vårdbidrag utbetalas allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Helt vårdbidrag utgör 2,50 prisbasbelopp. Förmånen är skattepliktig och pensionsgrundande, men viss del av vårdbidraget kan fastställas som skattefri ersättning för merkostnader. En försäkrad som fyllt 16 år och som före fyllda 65 år för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon i sin dagliga livsföring behöver mer tidskrävande hjälp av annan eller för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan eller på annat sätt behöver vidkännas betydande merutgifter på grund av sitt funktionshinder har rätt till handikappersättning. Studier som kan berättiga till studiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) likställs i detta sammanhang med förvärvsarbete. Handikappersättning kan begränsas till viss tid och utges med belopp som för år räknat motsvarar 69 procent, 53 procent eller 36 procent av prisbasbeloppet. Handikappersättning till blinda, döva eller gravt hörselskadade utges alltid med en viss garanterad nivå. 4.5 Särskilt grundavdrag för folkpensionärer - SGA Folkpension, ATP och pensionstillskott utgör skattepliktig förvärvsinkomst. Vid skatteberäkningen har den som har haft folkpension under året rätt till ett särskilt grundavdrag (SGA) som för den med låga pensionsinkomster leder till lägre skatt än vad som skulle ha gällt om det vanliga grundavdraget tillämpats. En förutsättning för rätt till SGA är att den skattskyldige har folkpension som uppgår till minst 6 000 kronor eller minst 20 procent av den sammanlagda inkomsten. Som folkpension räknas även pensionstillskott, ATP som föranlett avräkning av pensionstillskott samt viss utländsk pension. Som mest kan SGA år 2001 uppgå till 55 900 kronor för en ogift pensionär och 49 500 kronor för en gift. Dessa belopp motsvarar summan av hel folkpension och fullt pensionstillskott för en ålderspensionär. SGA är dock i många fall betydligt lägre än det maximala beloppet då det inte får överstiga folkpensionen och pensionstillskottet eller ATP-pensionen som reducerat pensionstillskottet. Däremot påverkas SGA i regel inte av inkomster av förvärvsarbete. För den som var folkpensionär vid utgången av året före beskattningsåret reduceras SGA, om summan av den skattskyldiges pensionsinkomster och eventuell arbetsskadelivränta överstiger de ovan angivna maximala avdragen på 55 900 respektive 49 500 kronor. Vid beräkningen av pensionssumman skall dock inte pension som utges på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkringar eller från pensionssparkonto medräknas. 4.6 Försäkringstillhörighet Den svenska socialförsäkringen har fram till utgången av 2000 byggt på principen att försäkrade är personer som är bosatta här i landet. Sådan bosättning gav rätt till bl.a. folkpension. För rätt till vissa andra förmåner krävdes därutöver också förvärvsarbete. Detta gällde t.ex. sjukpenning och i princip även ATP. Enligt socialförsäkringslagen (1999:799), som trädde i kraft den 1 januari 2001, är rätten till socialförsäkringsersättning beroende av om en person är bosatt i Sverige eller förvärvsarbetar här. Den som arbetar i Sverige omfattas av den arbetsbaserade försäkringen oberoende av var han eller hon är bosatt. Med arbete i Sverige avses förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Vissa undantagsregler finns. För en arbetstagare gäller den arbetsbaserade försäkringen från och med den första dagen av anställningstiden. För andra, dvs. egenföretagare och uppdragstagare, gäller försäkringen från och med den dag arbetet har påbörjats. Den arbetsbaserade försäkringen upphör att gälla tre månader efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll (efterskyddstid). Försäkringen upphör tidigare om den enskilde påbörjat arbete i ett annat land och omfattas av motsvarande försäkring i det landet eller om det finns andra särskilda skäl. Om en förmån som omfattas av försäkringen, t.ex. sjukpenning, utges när försäkringen skall upphöra, fortsätter försäkringen att gälla under den tid den förmånen eller någon annan arbetsbaserad förmån utges. Försäkringen fortsätter också att gälla under tid då personen bedriver vissa studier eller är arbetslös och är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten samt aktivt söker arbete. Vid förvärvsavbrott på grund av graviditet, föräldraledighet eller totalförsvarstjänst fortsätter försäkringen att gälla under i princip motsvarande tid som i dag (s.k. SGI-skyddade tider). För biståndsarbetare m.fl. gäller särskilda efterskyddsregler. Den som är bosatt i Sverige enligt socialförsäkringslagen är försäkrad för bosättningsbaserade förmåner. En person skall anses vara bosatt här om han eller hon har sin egentliga hemvist här i landet. Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år skall anses vara bosatt här. Detta gäller dock inte om särskilda skäl talar emot det. En i Sverige bosatt person som lämnar landet skall fortfarande anses bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. Särskilda regler gäller för statsanställda, diplomater m.fl., biståndsarbetare m.fl., utlandsstuderande m.fl. samt deras familjemedlemmar. Dessa regler innebär att personer som lämnat Sverige under vissa förhållanden ändå anses bosatta här. Har rätten till bosättningsbaserade förmåner upphört, får förmånen efter ansökan hos försäkringskassan fortsätta att utges om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in förmånen. Den, som enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 omfattas av lagstiftningen i en annan stat, är inte försäkrad för sådana förmåner som motsvaras av förmåner som avses i förordningen. Gemenskapsrätten inom EU/EES eller avtal om social trygghet som ingåtts med andra stater kan medföra begränsningar i tillämpligheten av bestämmelserna i socialförsäkringslagen. 5 Allmänna utgångspunkter 5.1 Riksdagsbeslut m.m. Den 1 januari 2001 har samtliga delar av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) och lagen (1998:702) om garantipension trätt i kraft utom den automatiska balanseringen. Därmed är reformeringen av ålderspensionssystemet i huvudsak genomförd. Det nya ålderspensionssystemet innebär helt nya principer för såväl beräkning av förmånerna som finansieringen av dessa. Den inkomstgrundade ålderspensionen kommer - till skillnad från vad som gäller i tilläggspensionssystemet med dess 15/30-regel - att baseras på hela livsinkomsten och beräknas på inkomster från den första kronan. Det nuvarande grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott kommer vidare att ersättas med en garantipension som avräknas mot den inkomstgrundade pensionen. Garantipensionsnivån är avpassad till att det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA) samtidigt avskaffats. Eftersom beräkningen av förtidspension i dag bygger på bestämmelserna om tilläggspension (ATP) och folkpension, har det varit nödvändigt att även föreslå ändringar i reglerna för beräkning av förtidspension i ett reformerat system fr.o.m. 2003. De principer för en reformering av förtidspensionssystemet som riksdagen antog våren 1998 (prop. 1997/98:111, bet.1997/98:SfU11, rskr.1997/98:237) utgör den viktigaste utgångspunkten för regeringens förslag. Regeringen har dock i tre avseenden funnit att det föreligger mycket starka skäl att frångå de antagna principerna. För det första föreslås att garantiersättningens storlek liksom i dag skall vara beroende av tillgodoräknad försäkringstid. I princip innebär detta att gällande regler om minst 40 års försäkringstid även fortsättningsvis föreslås gälla för rätt till oavkortad garantiersättning. Den andra avvikelsen är att tidsbegränsad ersättning skall kunna beviljas även i det reformerade systemet vid långvarigt men inte varaktigt nedsatt arbetsförmåga. För det tredje förslås att garantinivån skall vara oberoende av den försäkrades civilstånd. Skälen till dessa avvikelser kommer att behandlas mer utförligt under respektive avsnitt. Enligt riktlinjepropositionen skall den reformerade förtidspensionen innehålla en väl avvägd balans mellan målen att ge ekonomisk trygghet och att stimulera till eget arbete. Vidare bör systemet innebära möjligheter för förtidspensionärer att leva ett aktivt liv. Ersättningen skall inte längre vara en del av pensionssystemet utan ingå i sjukförsäkringen. Därmed skapas en finansiellt sammanhållen försäkring som innefattar alla ersättningsfall på grund av sjukdom och annan nedsättning av den fysiska eller psykiska arbetsförmågan, oavsett varaktighet. Försäkringen skall bygga på principen om ersättning för inkomstbortfall och baseras på en uppskattning av den inkomst den försäkrade skulle ha haft om nedsättningen av arbetsförmågan inte inträffat. Till grund för uppskattningen skall inkomsterna åren närmast före försäkringsfallet användas. För den som före försäkringsfallet saknat eller har haft låga förvärvsinkomster skall den inkomstrelaterade ersättningen kompletteras med ett grundskydd som utformas med utgångspunkt i en åldersberoende garantinivå. Den garanterade nivån bör säkerställa att alla försäkrade som drabbas av sjukdom eller funktionshinder tillförsäkras en rimlig levnadsstandard. Den inkomstrelaterade ersättningen skall finansieras genom sjukförsäkringsavgifter och grundskyddet med allmänna skattemedel. Den inkomstrelaterade ersättningen skall grunda ålderspensionsrätt. De personer som vid ikraftträdandet av det nya systemet uppbär förtidspension eller sjukbidrag skall få sina förmåner omvandlade till inkomstrelaterad ersättning och garantiersättning på ett sådant sätt att det ekonomiska utfallet i princip blir oförändrat. Av betydelse för utformningen av det reformerade förtidspensionssystemets regelverk är också den socialförsäkringslag (1999:799) som trätt i kraft den 1 januari 2001. Enligt denna delas socialförsäkringen in i en bosättningsbaserad försäkring som avser garantibelopp och bidrag samt en arbetsbaserad försäkring som avser inkomstförlust. Även reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen har påverkat det föreslagna regelverkets utformning. 5.2 Stimulans till arbete och ett aktivt liv Som framgår av riktlinjepropositionen skall den reformerade förtidspensionen innehålla en väl avvägd balans mellan målen att ge ekonomisk trygghet och att stimulera till eget arbete. Ett steg att nå målet har tagits i och med att reglerna om vilande förtidspension trätt i kraft den 1 januari 2000. Reglerna innebär att en försäkrad under viss tid kan göra arbetsförsök utan att han eller hon riskerar att rätten till förtidspension går förlorad. Regeringen följer noga utvecklingen av denna reform och i januari 2001 fanns drygt 700 personer med vilande förtidspension registrerade. Sådana vilanderegler föreslås även bli införda i det reformerade systemet. Vidare anges i riktlinjepropositionen att det reformerade systemet bör innebära möjligheter för förtidspensionärer att leva ett aktivt liv. Det är mot denna bakgrund regeringens förslag om aktiviteter för de yngre försäkrade skall ses. Förslagen i övrigt i denna proposition rör beräkningen av förmånerna i det reformerade förtidspensionssystemet samt hur de befintliga förtidspensionärernas ersättning skall beräknas efter ikraftträdandet av det nya systemet den 1 januari 2003. Regeringen ser mycket allvarligt på att sjukfrånvaron och förtidspensioneringen har ökat mycket kraftig under de senaste åren. Regeringen har därför inlett en omfattande översyn av orsakerna till den ökade ohälsan i arbetslivet och en särskild utredare har fått i uppdrag att utarbeta förslag till en samlad handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet. Utgångspunkterna för arbetet skall bl.a. vara att samhällets insatser skall genomsyras av arbetslinjen, dvs. arbete skall löna sig. Utredaren skall därför undersöka vilka aktiva åtgärder som kan genomföras för att undvika sjukdom och skada och för att sjukskrivna och förtidspensionerade skall kunna återgå till arbetslivet. Senast den 15 december 2001 skall utredaren redovisa åtgärder på längre sikt. Mot denna bakgrund föreslår regeringen inte några ändringar nu av regelverket i övrigt t.ex. rätten till ersättning, rehabilitering, ansökan om förmån, anmälnings- och uppgiftsskyldighet, utgivande av ersättning, beslutsfattande eller processuella regler. 5.3 Samhällsutvecklingen m.m. För försäkrade i åldrarna 16-29 år med långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan har även andra utgångspunkter påverkat reformeringen av systemet. Härmed avses inte minst samhällsutvecklingen, som för de yngre bl.a. inneburit att skoltiden förlängts. Det har i sin tur inneburit att inträdet på arbetsmarknaden för de allra flesta numera sker betydligt senare än vid 16 år, som är den nedre åldersgränsen för inträde i dagens förtidspensionssystem. Försäkringens utformning för de yngre åldersgrupperna har behandlats under många år av olika utredningar. En utgångspunkt för flera förslag har varit att habilitering och rehabilitering av yngre funktionshindrade personer i regel måste ses i ett längre tidsperspektiv. Det har från flera utredningar framförts oro för att förtidspensionering i unga år av funktionshindrade kan komma i konflikt med samhällets strävan att förbättra förutsättningarna för dessa att kunna leva ett aktivt liv och ta till vara möjligheterna till individuell utveckling. Olika utredningar har lagt fram förslag under både 1980- och 1990-talen bl.a. om höjd ålder för förtidspension, dock utan att detta resulterat i några förändringar. I de två departementspromemoriorna Sjukersättning i stället för förtidspension och Aktivitetsersättning (Ds 2000:39 respektive Ds 2000:40) med förslag till hur förmånssystemet vid långvarig eller varaktig medicinskt grundad arbetsförmåga skall vara utformat, har framhållits det angelägna i att försäkringen på ett uttalat sätt bejakar och stimulerar yngre ersättningsberättigade personer att ägna sig åt habiliterande och rehabiliterande aktiviteter av olika slag. Ett sådant förhållningssätt bör bidra till att utvecklingsmöjligheterna tas till vara på bästa sätt. Det är också principiellt viktigt att det görs klart för såväl den enskilde som samhället i sin helhet att ingen skall behöva bli pensionerad i mycket unga år, innan omfattande insatser har gjorts för att så långt det är möjligt ta tillvara kapacitet och utvecklingsmöjligheter bland unga som är svårt sjuka eller funktionshindrade. Remissvaren på denna punkt stöder ett sådant synsätt och därmed behovet av att ge försäkringen en annan utformning och inriktning än den nuvarande. Regeringen ställer sig bakom den principiella uppfattningen, som bl.a. framförts av flera utredningar, att det är nödvändigt att företa en höjning av gällande 16-årsgräns för rätt till ersättning vid långvarigt - minst ett år - nedsatt arbetsförmåga. Detta ställningstagande grundas främst på det faktum att från dagens försäkringssystem lämnas ersättning i form av förtidspension och sjukbidrag till unga personer som inte nått upp till den ålder då långsiktig försörjning genom förvärvsarbete i praktiken normalt sett förekommer. En viktig utgångspunkt för reformeringen av systemet är därför att denna nedre gräns flyttas fram till halvårsskiftet det år en person fyller 19 år. Det är också viktigt att den ersättning som då skall kunna utges kombineras med en medverkan i olika aktiviteter i syfte att ta tillvara den enskildes möjligheter till utveckling och arbete under ungdomsåren. Det leder fram till bedömningen att en särskild ersättning skall gälla för de yngre åldersgrupperna, att denna ersättning skall var tidsbegränsad och kunna utbetalas längst till dess en person fyller 30 år. Socialförsäkringssystemet kan och skall öppna möjligheter för en positiv utveckling för unga personer, men kan givetvis inte ensamt ta ansvar för att också realisera målet om aktivitet och självständighet hos de enskilda individerna. Här krävs helt naturligt att - förutom initiativ av individerna själva - andra delar av samhället utvecklar de övriga insatser som behövs för att de ersättningsberättigade i största möjliga utsträckning skall kunna ges likvärdiga villkor som gäller för andra att även på lång sikt kunna leva ett aktivt och självständigt liv. Sammanfattningsvis leder detta således fram till att regelverket för personer under 30 år med långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan i vissa avseenden behöver ges en något annorlunda utformning än vad som bör gälla för personer i åldrarna 30-64 år. 5.4 Namnfrågan m.m. Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna m.m. bör det som i dag är förtidspension göras till en del av sjukförsäkringen. Mot denna bakgrund bör begreppet förtidspension utmönstras. Regeringen föreslår att begreppet sjukersättning används för ersättning vid medicinskt orsakad långvarig eller varaktig arbetsoförmåga. Den nuvarande benämningen är förtidspension. Till den vars arbetsförmåga är nedsatt minst ett år men inte varaktigt utges tidsbegränsad sjukersättning. Här är den nuvarande beteckningen sjukbidrag. Två typer av sjukersättning föreslås - dels inkomstrelaterad sjukersättning, dels sjukersättning i form av garantiersättning. För försäkrade som vid ikraftträdandet av de nya beräkningsreglerna år 2003, uppbär förtidspension eller sjukbidrag sker en justering av bruttoersättningen med anledning av att det särskilda grundavdraget (SGA) avskaffas. Detta sker genom ett särskilt justeringsbelopp. Den totala förmånen efter omvandlingen utgörs av inkomstrelaterad ersättning + garantiersättning + justeringsbelopp. För försäkrade i åldrarna 19-29 år föreslås att begreppet aktivitetsersättning införs i stället för förtidspension och sjukbidrag. Några remissinstanser har varit tveksamma till benämningen men flera har framhållit att namnändringen är positiv. I konsekvens med vad som föreslagits för sjukersättning skall det finnas inkomstrelaterad aktivitetsersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning. Som en följd av namnbytet föreslås att begreppet pensionsfall skall bytas ut mot begreppet försäkringsfall. I det avsnitt som rör internationella förhållanden används det i sådana sammanhang vedertagna begreppet invaliditetsersättning för att beskriva ersättningar som utges enligt utländsk lag till personer som är långvarigt eller varaktigt sjuka eller funktionshindrade. 5.5 Bostadsstödet Denna proposition innehåller inte något förslag om hur bostadsstödet skall utformas för de personer som kommer att uppbära sjukersättning eller aktivitetsersättning. I de två departementspromemorior som närmast ligger till grund för denna proposition (Ds 2000:39 och Ds 2000:40) redovisades vissa riktlinjer för det framtida bostadsstödet. De synpunkter som framfördes på dessa riktlinjer vid remissbehandlingen av promemoriorna ingår i det underlag som kommer att beaktas vid utarbetandet av en proposition om det samlade bostadsstödet till pensionärer m.fl., vilken skall redovisas under våren 2001. Därefter avses en proposition kunna föreläggas riksdagen före sommaren 2001. 6 Grundläggande bestämmelser 6.1 Bibehållen tidsbegränsad ersättning Regeringens bedömning: I sjukersättningssystemet bör det även fortsättningsvis finnas en tidsbegränsad ersättning till den vars arbetsförmåga inte är varaktigt nedsatt men där arbetsoförmågan kan antas bli bestående minst ett år. Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft synpunkter i denna del. Skälen för regeringens bedömning: En försäkrad vars arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel kan beviljas förtidspension om nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Kan arbetsförmågan inte anses varaktigt nedsatt, men kan den antas bli bestående för avsevärd tid, har den försäkrade rätt till tidsbegränsat sjukbidrag. Förtidspension och sjukbidrag utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån beroende på arbetsförmågans nedsättning. Den medicinska faktorn som grundar rätt till förtidspension eller sjukbidrag kan vara en kroppslig eller psykisk sjukdom eller ett följdtillstånd efter sjukdom. Den kan även vara ett medfött funktionshinder. Regeringen anser inte att det finns skäl att föreslå några förändringar beträffande arbetsförmågebedömningen i ovan redovisade bestämmelse med anledning av den reformering av förtidspensionssystemet som nu är aktuell. Förtidspensionsutredningen lämnade i betänkande Ohälsoförsäkringen - Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) förslag till ersättning vid långvarig men inte varaktig arbetsoförmåga, den s.k. långtidssjukpenningen. Efter att förslagen remissbehandlats fann regeringen i riktlinjepropositionen att även många detalj- och följdfrågor behövde utredas ytterligare, utöver de mer principiella frågorna om utformning av ersättningsunderlaget till ersättning vid långvarig men inte varaktig arbetsoförmåga och övergången från vanlig sjukpenning. Regeringen lämnade därför inga förslag men uttalade att det som i dag är sjukbidrag i framtiden skulle tillhöra sjukpenningförsäkringen, dvs. förmånen vid långvarig men inte varaktig medicinskt grundad arbetsoförmåga skulle bli en dagersättning. Dessutom skulle det liksom i dag finnas ett grundskydd för den som inte har kvalificerat sig för en inkomstrelaterad ersättning. Mot bakgrund av den kritik som vissa remissinstanser hade anfört mot Förtidspensionsutredningens förslag om långtidssjukpenning, skulle det vid den fortsatta beredningen tas fram förslag till ett annat system för ersättning vid långvarig men inte varaktig medicinskt orsakad arbetsoförmåga. Det genomförda utredningsarbetet, som redovisats i departementspromemorian Sjukersättning istället för förtidspension (Ds 2000:39), har visat att regelsystemet för den inkomstrelaterade ersättningen skulle bli tekniskt komplicerat, svåröverskådligt och svårt att förstå, om kravet på likabehandling av alla försäkrade skulle upprätthållas. Dessutom skulle systemet kräva en omfattande administration. Utredningen visade också att det inte var möjligt att inom sjukpenningförsäkringens ram konstruera ett sådant ersättningssystem. Problemet var att förena de två i grunden oförenliga systemen - ett där arbetsförmågans nedsättning skall prövas i princip dag för dag, dvs. sjukpenning, med ett där arbetsförmågans nedsättning är beroende av en viss varaktighet, dvs. minst ett år. Dessutom visade utredningen att det inte är helt oproblematiskt att grunda ersättning under mycket långa perioder enbart på sjukpenninggrundande inkomst, vilket skulle bli fallet om sjukbidraget togs bort och ersattes med sjukpenning. Ett underlag för ersättningen som består av tidigare inkomster bedömdes kunna ge ett mer rättvisande mått på inkomstbortfallet vid längre ersättningsperioder. De farhågor som framförts beträffande sjukbidragets s.k. inlåsningseffekt borde, enligt uttalanden i departementspromemorian, inte överdrivas. Frågan om arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser och annan aktivitet behöver inte vara avhängig av att ersättning utges i form av dagersättning utan sådana insatser kan och bör även kombineras med en tidsbegränsad sjukersättning. Införandet av vilande förtidspension har dessutom öppnat nya möjligheter med ett mer flexibelt system som underlättar övergången från sjukersättning till arbete. Ett annat viktigt motiv för att behålla en tidsbegränsad periodiserad ersättning var, enligt departementspromemorian, att man därigenom löser komplikationerna i förhållande till angränsande ersättningssystem. Det gäller bl.a. samordning med livräntor, rätten till fortsatt handikappersättning samt inte minst till bostadsstöd. Dessa ersättningar låter sig inte på något enkelt och logiskt sätt förenas med en ersättning som utges dag för dag, dvs. sjukpenning. Mot bakgrund av vad som framkommit vid den fortsatta beredningen av riktlinjepropositionen, bedömer regeringen att övervägande skäl talar för att behålla en tidsbegränsad ersättningsform för försäkrade vars medicinskt orsakade arbetsoförmåga kan antas bestå i minst ett år men inte varaktigt. Därutöver föreslår regeringen nedan att försäkrade i åldern 19-29 år, som är långvarigt arbetsoförmögna av medicinska orsaker, skall kunna beviljas aktivitetsersättning som alltid är tidsbegränsad (avsnitt 6.3). 6.2 Den skyddade personkretsen 6.2.1 Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning Regeringens förslag: För att en person skall ha rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning skall han eller hon vara försäkrad för sådan förmån enligt socialförsäkringslagen (1999:799) vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar och senare. Den som arbetar i Sverige skall vara försäkrad för inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning. Försäkringen för inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning skall upphöra att gälla ett år efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll (efterskyddstid). Den som inte är försäkrad för arbetsbaserade förmåner vid tidpunkten för försäkringsfallet, men som då får t.ex. vårdbidrag som inte enbart avser merkostnader, dagpenning från arbetslöshetskassa och utbildningsbidrag för doktorander skall vara försäkrad för inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning. Promemoriornas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Förslaget om förlängning av den generella efterskyddstiden tillstyrks av Riksförsäkringsverket, De Handikappades Riksförbund och Riksförbundet för hiv-positiva. Statskontoret konstaterar att efterskyddstidens längd innebär en försämring jämfört med nuvarande system. Privattjänstemannakartellen (PTK) och Svenska Akademikers Centralorganisation (SACO) avstyrker förslaget med motiveringen att det måste vara möjligt att bedriva högre studier eller kompetensutveckling mer än ett år utan att falla ur försäkringen. Den som är försäkrad när studierna påbörjas bör också vara fortsatt försäkrad. Skälen för regeringens förslag: Enligt de principer som har fastlagts i riktlinjepropositionen skall förtidspensionen göras till en del av sjukförsäkringen. För att förtidspensionens funktion som riskförsäkring skall gälla, bör i princip ersättningens storlek vara oberoende av hur länge en individ varit ansluten till försäkringen eller betalat avgifter till försäkringen. Till skillnad från vad som gäller enligt reglerna för tilläggspension (ATP) med antagandepoängsberäkning, bör den antagna inkomsten, som skall ligga till grund för den inkomstrelaterade ersättningen, direkt bestämma ersättningens storlek. De antagna principerna innebär att rätten till inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning blir beroende av aktuell försäkring vid tidpunkten för försäkringsfallet och inte av tidigare försäkringstid eller intjänade rättigheter. För rätt till inkomstrelaterad ersättning krävs dock att den försäkrade tillgodoräknats minst ett år med pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp av förtidspension under ramtiden (avsnitt 8.2). ATP-systemet däremot är en kombination av inkomstbortfallsförsäkring och intjänad rättighet i form av tillgodoräknade pensionspoäng och framtida beräknade inkomst. Till följd av detta är den som är försäkrad för arbetsbaserade förmåner, eller kan härleda rätt till ATP från ett tidigare arbete i Sverige, försäkrad för ATP i form av förtidspension, oberoende av var i världen han eller hon är bosatt eller arbetar. I och med att ersättningen till långvarigt sjuka eller funktionshindrade personer skall ingå som en del av sjukförsäkringssystemet, är det logiskt att byta ut det nuvarande begreppet pensionsfall mot begreppet försäkringsfall. Innebörden är dock avsedd att vara oförändrad. Tidpunkten för försäkringsfallet infaller därmed då den försäkrades nedsättning av arbetsförmågan nått den grad och varaktighet som krävs för rätt till sjukersättning tills vidare eller tidsbegränsat eller till aktivitetsersättning. Socialförsäkringslagen indelar socialförsäkringarna i dels en arbetsbaserad dels en bosättningsbaserad försäkring. Ett grundläggande villkor för att en person skall tillhöra den arbetsbaserade försäkringens personkrets är att han eller hon förvärvsarbetar i Sverige. Den arbetsbaserade försäkringen avser inkomstförluster. Liksom förtidspension i form av ATP, sjukpenning m.fl. inkomstbortfallsförsäkringar bör inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning bedömas som arbetsbaserade förmåner, som följaktligen skall upptas i 3 kap. 4 § socialförsäkringslagen bland sådana förmåner. Efterskyddstiden Under den tid en person förvärvsarbetar i Sverige är han eller hon försäkrad för arbetsbaserade förmåner. Enligt huvudregeln i socialförsäkringslagen upphör den arbetsbaserade försäkringen att gälla tre månader efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande - den generella efterskyddstiden. Denna efterskyddstid är behövlig för att en person inte skall ställas utan försäkringskydd på grund av att han eller hon i samband med byte av anställning under en kort tid inte är förvärvsverksam (prop. 1997/98:119 Socialförsäkringens personkrets). Däremot har syftet inte varit att förlänga försäkringsskyddet för den som frivilligt avstår från förvärvsarbete under längre tid. Utöver den generella efterskyddstiden gäller den arbetsbaserade försäkringen även i ett stort antal andra fall då en person inte förvärvsarbetar. Dels gäller försäkringen så länge som en arbetsbaserad ersättning utbetalas, dels så länge skyddsbestämmelserna om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst i 3 kap. 5 § tredje stycket 1-6 AFL är tillämpliga. Det är då fråga om aktiviteter eller situationer som ansetts skyddsvärda eller där den enskilde utan egen förskyllan inte förvärvsarbetar. Sådana situationer är t.ex. då sjuk- eller föräldrapenning eller rehabiliteringsersättning utbetalas, under vissa förutsättningar då en person studerar eller är arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande samt vid förvärvsavbrott på grund av graviditet, föräldraledighet eller plikttjänst. Genom denna bestämmelse får PTK:s och SACO:s önskemål anses vara tillgodosedda. Det nu lagda förslaget om krav på aktuell försäkring vid tidpunkten för försäkringsfallet medför i kombination med kriterierna för att bli och förbli försäkrad för arbetsbaserade förmåner att försäkringsskyddet i vissa speciella situationer skulle bli betydligt försämrat i förhållande till vad som gäller i dagens förtidspensionssystem - om socialförsäkringslagens nuvarande efterskyddsregel även skall gälla inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning. Försäkringen för inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning är en renodlad försäkring mot inkomstbortfall vilket emellertid talar för att efterskyddstiden inte bör vara obegränsad, till skillnad från vad som är fallet beträffande förtidspension i form av tilläggspension. Ju längre en person är borta från arbetsmarknaden, desto mindre torde sannolikheten bli för återgång i arbete inom överskådlig tid. Med hänsyn till sjukersättningens och aktivitetsersättningens karaktär av långvarig försörjningskälla menar regeringen dock att det i fråga om dessa ersättningar är motiverat att frångå bestämmelsen om tre månaders generellt efterskydd i socialförsäkringslagen och förlänga denna tid till ett år. Inkomstrelaterad ersättning vid speciella försäkringssituationer Sammanfattningsvis innebär regeringens ovan redovisade förslag att en person skall vara försäkrad enligt socialförsäkringslagen för inkomstrelaterade sjukersättning och aktivitetsersättning vid tidpunkten för försäkringsfallet och senare, för att han eller hon skall ha rätt till förmånen. Vidare föreslås att det inkomstbortfall en person drabbas av med anledning av försäkringsfallet skall uppskattas med ledning av genomsnittet av hans eller hennes tidigare pensionsgrundande inkomster enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP), dvs. förutom förvärvsinkomster och arbetsbaserade socialförsäkringsförmåner även vissa ersättningar som är bosättningsbaserade, t.ex. dagpenning från arbetslöshetskassa, utbildningsbidrag till doktorander och vårdbidrag som inte enbart avser merkostnader (avsnitt 8.2). Den som uppbär de i 3 kap. 13 § socialförsäkringslagen uppräknade bosättningsbaserade förmånerna är genom en undantagsbestämmelse försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och ATP i form av förtidspension - enligt huvudregeln krävs att personen är försäkrad för arbetsbaserade förmåner för rätt till inkomstgrundad ersättning. De förmåner som räknas upp i ovan nämnda bestämmelse motsvaras av de förmåner som är pensionsgrundande enligt LIP. Det får anses motiverat att dessa bosättningsbaserade förmåner i viss utsträckning skall kunna utgöra grunden för rätt till en inkomstrelaterad ersättning även i sjukersättningssystemet. Regeringen föreslår därför att en person som uppbär någon av de nämnda förmånerna vid tidpunkten för försäkringsfallet skall vara försäkrad för inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning. Däremot bör enbart detta förhållande inte leda till att han eller hon omfattas av det förlängda försäkringsskyddet om ett år. Detta skydd gäller bara efter det att ett arbete har upphört. 6.2.2 Garantiersättning Regeringens förslag: För att en person skall ha rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning skall han eller hon vara försäkrad för en sådan förmån enligt socialförsäkringslagen (1999:799) vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar och senare. Den som är bosatt i Sverige skall vara försäkrad för sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Integrationsverket påpekar att förslagen står i strid med riktlinjepropositionen. Verket finner det märkligt att EU-medborgare bosatta i Sverige skall ha större rätt till ersättning än invandrade svenska medborgare. Socialstyrelsen anser att principen om en allmän försäkring som omfattar hela befolkningen även skall gälla ersättning till dem som har långvarig eller varaktig nedsättning av arbetsförmågan. Handikappombudsmannen framhåller att det är principiellt fel att de som får en nedsättning av arbetsförmågan före ankomsten till Sverige inte har rätt till den garanterade nivån. Även Handikappförbundens samarbetsorgan, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna och Riksförbundet för hiv-positiva är kritiska till förslaget. Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 9.1 redogör regeringen för de skäl som ligger till grund för förslaget att frångå den i riktlinjepropositionen fastlagda principen att även sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning skall vara oberoende av försäkringstid. Det nu aktuella förslaget innebär dels ett krav på minst tre års tillgodoräknad försäkringstid i Sverige för att rätt till garantiersättning alls skall uppstå, dels ett krav på 40 års tillgodoräknad försäkringstid för rätt till oavkortad garantiersättning (avsnitt 9.2). En förutsättning för rätt till ersättning är, enligt försäkringsrättsliga principer, att försäkringstagaren är försäkrad när risken materialiseras, dvs. i det här fallet då nedsättningen av personens arbetsförmåga har nått det stadium i fråga om grad och varaktighet som förutsätts för rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning. I förtidspensionssystemet fordras att en person är försäkrad i Sverige för folkpension och ATP vid pensionsfallet för att ha rätt till dessa förmåner. Ett system som inte bygger på denna grundläggande försäkringsprincip kan, enligt regeringens uppfattning, undergräva tilltron till systemets legitimitet. Som redogörs för i avsnitt 9.1 kan ett sådant system dessutom få oönskade konsekvenser både för den enskilde och för staten. Regeringen anser därför att en nödvändig förutsättning för att en person skall kunna erhålla och behålla rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning skall vara att han eller hon är försäkrad för sådan förmån både vid tidpunkten för försäkringsfallet och senare. Samma krav som i dag gäller för rätt till folkpension i form av förtidspension, garantipension i ålderspensionssystemet och för garantipension till vuxna efterlevande föreslås alltså gälla även för sjukersättningssystemets grundskydd. Beträffande frågan om EU-medborgares rättsliga ställning i Sverige, som Integrationsverket tar upp, gäller följande. Svenska medborgares positiva särbehandling i socialförsäkringssammanhang har upphört att gälla i och med att socialförsäkringslagen trädde i kraft den 1 januari 2001. Motiveringen till regelförändringen är att det anses vara mer ändamålsenligt att låta svensk socialförsäkring omfatta dem som har faktisk anknytning till Sverige, såsom arbete eller bosättning, än dem som har endast en formell anknytning, såsom medborgarskap. Däremot har EU-medborgare och andra som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 en gynnad ställning i förhållande till personer som inte omfattas av denna förordning. Detta följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen och att EG-reglerna därmed skall tillämpas i Sverige och i konfliktsituationer ha företräde framför nationella svenska regler. Som tidigare redovisats indelar socialförsäkringslagen socialförsäkringarna i dels en arbetsbaserad, dels en bosättningsbaserad försäkring. Den arbetsbaserade försäkringen gäller för socialförsäkringsförmåner som täcker inkomstbortfall. Den bosättningsbaserade försäkringen avser i princip ersättningar för olika kostnader och rena bidrag. Förmåner som ges med garantibelopp skall enligt förarbetena (prop. 1997/98:119) också räknas dit. Den som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning, eller har sådan ersättning som understiger den fastställda garantinivån, skall enligt regeringens förslag ha rätt till ersättning i form av garantiersättning upp till den garanterade nivån. Garantiersättning är således inte är beroende av den försäkrades tidigare förvärvsarbete eller förvärvsinkomster. Med hänvisning till detta och till socialförsäkringslagens uppbyggnad, anser regeringen, att garantiersättning bör inordnas bland de bosättningsbaserade förmånerna i 3 kap. 1 § nämnda lag. Det nu föreliggande förslaget, att endast den som är försäkrad vid tidpunkten för försäkringsfallet skall tillhöra den skyddade personkretsen, medför att personer som är arbetsoförmögna på grund av sjukdom eller funktionshinder redan när de bosätter sig i Sverige inte har rätt till garantiersättning. Såväl regeringen som riksdagen har dock ansett att det är angeläget att staten tar ansvar för försörjningen av de personer som uppfyller de medicinska kriterierna och varaktighetskriterierna för rätt till förtidspension men som på grund av kraven på viss försäkringstid inte har rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning eller endast en låg sådan (prop. 1997/98:111 och 1997/98:SfU11). Regeringen utreder frågan om ersättning till denna grupp och avser återkomma till riksdagen i frågan. Av kravet på aktuell försäkring för rätt till garantiersättning följer också att när en person bosätter sig utomlands upphör i princip rätten till förmånen. Gemenskapsrätten inom EU/EES eller avtal som Sverige ingått med andra stater kan dock medföra undantag från denna regel. Dessutom finns en bestämmelse i socialförsäkringslagen som i vissa fall kan utöka möjligheten att uppbära garantiersättning vid bosättning utomlands. Har rätten till bosättningsbaserade förmåner upphört på grund av att den enskilde inte längre anses bosatt i Sverige, får förmånen efter ansökan hos försäkringskassan fortsätta att betalas ut, om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in den. Vid skälighetsbedömningen kan enligt förarbetena (prop. 1997/98:119) bl.a. hälsoskäl beaktas. 6.3 Tidsbegränsad aktivitetsersättning i åldrarna 19-29 år Regeringens förslag: Personer i åldrarna 19-29 år som av medicinska skäl har nedsatt arbetsförmåga med minst en fjärdedel skall ha rätt till aktivitetsersättning tidigast fr.o.m. den 1 juli det år 19-årsdagen infaller, om nedsättningen kan antas bli bestående under minst ett år. Ersättningen skall kunna betalas ut under högst tre år i taget, dock längst t.o.m. månaden före den månad då den försäkrade fyller 30 år. Promemorians (Ds 2000:40) förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag för att någon bestämd tidpunkt inte skall anges för när bedömningen av varaktigheten av arbetsförmågan skall företas. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig ställer sig bakom tidsbegränsningen till längst tre år. Socialstyrelsen anser att det är mycket positivt med en omprövning vart tredje år varvid den enskildes situation granskas, men framhåller samtidigt att omprövningen inte får ske på sådant sätt att den stör kontinuiteten i inledda aktiviteter eller skapar oro för möjligheterna till en fortsättning. Statskontoret och SACO anser att det i vissa fall borde vara möjligt att kunna besluta om en förlängning av ersättningsperioden utan omprövning efter tre år. RFV och PTK framhåller att den föreslagna utformningen av bestämmelserna innebär att handläggningstiden hos försäkringskassan kan bli avgörande för om den försäkrade uppfyller varaktighetskravet på ett års nedsättning av arbetsförmågan för rätt till aktivitetsersättning. Skälen för regeringens förslag: Ett särskilt försäkringsstöd föreslås för personer upp till 30 års ålder med nedsatt arbetsförmåga, oavsett om det är fråga om medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan eller - som redovisas i nästa avsnitt - att en ung person på grund av fysiskt eller psykiskt funktionshinder behöver förlängd skolgång t.o.m. gymnasienivå. I departementspromemorian Aktivitetsersättning (Ds 2000:40) föreslås att aktivitetsersättning skall kunna beviljas om nedsättningen av arbetsförmågan kan antas bli bestående under minst ett år räknat från den tidpunkt när försäkringskassan gör bedömningen. Regeringen instämmer i vad RFV och PTK framfört mot att försäkringskassans handläggningstid av ett ärende inte skall få vara avgörande om rätt till aktivitetsersättning föreligger eller inte. Regeringen föreslår därför inte någon bestämd tidpunkt för när bedömningen av varaktigheten av arbetsoförmågan skall göras. Det råder ingen tvekan om att samhällsutvecklingen medfört ett successivt förändrat synsätt även på socialförsäkringens olika områden, något som berör alla åldersgrupper. När det gäller den grupp försäkrade som har ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga, dvs. uppbär förtidspension/sjukbidrag, är det angeläget att försäkringen verkar för aktivitet och inte ett passivt förhållningssätt. Detta gäller inte minst yngre personer som omfattas av denna försäkring. För att kunna åstadkomma en förändring för de yngsta åldersgrupperna krävs enligt regeringens bedömning bl.a. en höjning av gällande 16-årsgräns för rätt till långvarigt försörjningsstöd av medicinska skäl. Höjningen skall således avse de åldersgrupper för vilka långsiktig försörjning genom förvärvsarbete i praktiken normalt sett inte förekommer. Samtliga remissinstanser som yttrat sig över departementspromemorians förslag delar uppfattningen att nuvarande försäkringsskydd till unga försäkrade med långvarigt nedsatt arbetsförmåga till följd av svåra funktionshinder eller långvariga sjukdomar är otidsenligt och behöver förändras och då ges en annan utformning. Mot den bakgrunden föreslås i denna proposition en ny särskild ersättningsform för unga personer med långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan i form av aktivitetsersättning. Denna nya ersättningsform skall stimulera till aktivitet utan att den ekonomiska tryggheten påverkas. Med hänsyn till vad som anförts i fråga om att åldersgränsen för aktivitetsersättningen bör kopplas till den tidpunkt då förvärvsarbete i praktiken normalt sett förekommer, finner regeringen det rimligt att denna gräns sätts till den 1 juli det år den försäkrade fyller 19 år. Det är i regel den tidpunkt då den grundläggande skolutbildningen är avslutad. För att i möjligaste mån kunna tillvarata den unges möjligheter till utveckling och arbete i ungdomsåren, har regeringen gjort bedömningen att aktivitetsersättning bör kunna beviljas längst till dess en försäkrad fyller 30 år och alltid vara tidsbegränsad till längst tre år. Därefter skall en förnyad prövning av rätten till ersättningen i förekommande fall ske. Dessutom föreslår regeringen i det följande (avsnitt 6.4) att försäkrade i åldern 19-29 år som till följd av funktionshinder inte har avslutat sin utbildning på grundskole- och gymnasienivå - så länge studierna bedrivs - skall ha rätt till aktivitetsersättning utan att den enskildes arbetsförmåga prövas i särskild ordning. Utmärkande för aktivitetsersättningen är således att den - till skillnad från sjukersättningen - alltid skall tidsbegränsas. Enligt regeringens, och även remissinstansernas uppfattning, är det naturligt att ett reformerat ersättningssystem som skall uppmuntra till aktivitet hos dem som är ersättningsberättigade måste utgå från en förmån som är tidsbegränsad och där rätten till förmånen skall prövas på nytt med jämna mellanrum. Att, som några remissinstanser föreslagit, införa en kompletterande bestämmelse som gör det möjligt att i vissa situationer besluta om en ny ersättningsperiod, utan att någon ny prövning av ersättningsrätten företas skulle, enligt regeringens bedömning, kunna leda till svårigheter i tillämpningen. Regeringen förutsätter att försäkringskassan vid prövning av fortsatt rätt till aktivitetsersättning utifrån varje enskilt fall gör en bedömning av hur omfattande den förnyade prövningen behöver bli. Eftersom avsikten är att försäkringskassan skall följa den unge personens utveckling under perioden med aktivitetsersättning, bör kassan när en period löper ut ha hunnit bilda sig en uppfattning om huruvida det krävs kompletterande uppgifter inför ett nytt beslut om aktivitetsersättning. Det är självfallet angeläget att ersättningsperioden i normalfallet inte blir alltför lång och att försäkringskassan, när rätten till aktivitetsersättning tidsmässigt löper ut, granskar vilka aktiviteter som den enskilde genomgått under ersättningsperioden. Det är också viktigt att försäkringskassan håller kontinuerlig kontakt med berörda kommunala myndigheter för bedömning av den enskildes situation och att lämpliga aktiviteter vidtas både i nuläget och för framtiden. Detta är nödvändigt för kassans bedömning av om aktivitetsersättning skall beviljas även fortsättningsvis och i så fall i vilken grad samt för hur lång tid. Regeringen vill i detta sammanhang framhålla att det är angeläget att försäkringskassan utför en ny prövning på ett sätt som inte i onödan stör den enskilde eller skapar oro inför den framtida möjligheten till ersättning. 6.4 Aktivitetsersättning vid viss utbildning på grundskole- eller gymnasienivå Regeringens förslag: En försäkrad i åldern 19-29 år som på grund av funktionshinder inte har avslutat sin utbildning på grundskole- eller gymnasienivå har rätt till hel aktivitetsersättning under den tid denna skolgång varar utan att hans eller hennes arbetsförmåga prövas. Promemorians (Ds 2000:40) förslag: Överensstämmer i princip med regeringens. Remissinstanserna: Särskolans och specialskolans yrkesvalslärares intresseförening (SYVI) uppfattar det som en felsyn att ungdomar som förväntas kunna gå ut direkt på arbetsmarknaden om de går i gymnasieskola eller motsvarande längre än till 19 års ålder erbjuds aktivitetsersättning utan prövning av den framtida arbetsförmågan. Ett kriterium för beviljande av aktivitetsersättning borde enligt SYVI vara att vårdbidrag utges för den aktuella personen. Om det inte är möjligt framhålls att aktivitetsersättning inte skall utbetalas till ungdomar som fortfarande går i gymnasieskolan eller motsvarande. Alternativt föreslås att åldersgränsen för aktivitetsersättning höjs till 21 år, dvs. den ålder till vilken föräldrarnas underhållsskyldighet maximalt kan utsträckas. Centrala Studiestödsnämnden (CSN) stöder förslaget och framhåller att det krävs en ändring i studiestödslagen så att det framgår att studiemedel inte får lämnas eller tas emot under tid då aktivitetsersättning lämnas, men, framhåller att studiehjälp bör dock kunna lämnas samtidigt som aktivitetsersättning. RFV anser att orsaken till ett studieavbrott vid förlängd skolgång inte skall påverka den enskildes rätt till aktivitetsersättning när dessa studier åter upptas, eftersom ett sådant resonemang är onödigt och i värsta fall kan leda till att skolgången inte fullföljs. Nästan samtliga remissinstanser som kommenterat förslaget anser att det skall vara möjligt även för personer med långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan att delta i studier på eftergymnasial nivå med aktivitetsersättning. Detta motiveras med att många funktionshindrade ungdomar inte påbörjar högre studier av rädsla för att ta studielån, som de inte vet om de kan betala tillbaka eftersom de är osäkra på att klara studierna och få ett arbete efteråt. TCO och PTK anser att det kan finnas anledning att uppmuntra den aktuella gruppen till eftergymnasiala studier åtminstone under en del av studietiden, t.ex. två år. Skälen för regeringens bedömning: En grundläggande utbildning är en förutsättning för alla för att kunna komma in på arbetsmarknaden. Ett viktigt syfte med aktivitetsersättningen är att den skall både stimulera och ge personer med funktionshinder möjlighet att skaffa sig en sådan grundläggande utbildning. Som redovisats i avsnitt 6.3 föreslås aktivitetsersättningen omfatta utbildning till och med gymnasienivå för ungdomar tidigast fr.o.m. den l juli det år då de fyller 19 år. Gymnasieskola är den utbildning som är avsedd att påbörjas av ungdomar efter avslutad grundskoleutbildning eller motsvarande fram till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år. För elever i s.k. Rh-anpassad utbildning gäller att en svårt rörelsehindrad person kan påbörja utbildningen senast under första halvåret det kalenderår då han eller hon fyller 21 år. Enligt 5 kap. skollagen (1985:1100) är en kommun skyldig att erbjuda utbildning på nationella program, specialutformade program eller individuellt program för samtliga ungdomar i kommunen som har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande. Gymnasieskolan omfattar tre år men utbildningstiden kan förlängas. Utbildningstiden till och med gymnasieskolan är som regel längre för en elev med funktionshinder än för andra elever. Utbildning i gymnasieskolan för elever med funktionshinder omfattar i regel minst fyra år. Enligt 9 kap. gymnasieförordningen (1992:394) bör utbildning vid riksgymnasierna i Örebro för döva eller hörselskadade elever från hela landet förlängas med ett år. Till detta kommer att utbildningen i specialskolan omfattar tio år. Det betyder att det inte är meningsfullt eller ens möjligt att försöka bedöma arbetsförmågan vid halvårsskiftet det år dessa personer fyller 19 år. En person med funktionshinder som inte uppnått de färdigheter som normalt uppnås i grundskolan och som är bosatt i landet har fr.o.m. andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år rätt till grundläggande vuxenutbildning. En sådan elev som genom studier i grundläggande vuxenutbildning uppnått färdigheter motsvarande grundskolan är behörig att delta i gymnasial vuxenutbildning. För personer med funktionshinder kan också folkhögskolan i en del fall vara en bra form för att inhämta gymnasieutbildningen. Regeringen finner det skäligt att aktivitetsersättning utan prövning av arbetsförmågan kan utges till funktionshindrade personer under hela den tid som åtgår för att inhämta grundläggande kunskaper t.o.m. gymnasienivå, oavsett i vilken skolform dessa kunskaper inhämtas. Studiehjälp lämnas till studerande i gymnasieskolan längst t.o.m. första kalenderhalvåret det år den studerande fyller 20 år. Studiemedel, som består av studiebidrag och studielån lämnas till studerande på gymnasienivå tidigast fr.o.m. andra kalenderhalvåret det år då den studerande fyller 20 år. För elever i gymnasiesärskolan lämnas förlängt barnbidrag istället för studiestöd. Regeringen anser att ungdomar med funktionshinder skall ha möjlighet att slutföra utbildning som ger kompetens motsvarande gymnasienivån utan att de själva skall behöva svara för sin försörjning under tid sådan utbildning pågår, dvs. under tid som andra ungdomar kan ägna sig åt högre studier, förvärvsarbete eller liknande. Det finns annars en påtaglig risk att sådana elever avstår från att fullfölja dessa studier för att i stället kunna uppbära ersättning från försäkringen på annan grund. Regeringen delar alltså inte uppfattningen att det skulle vara en felsyn att med aktivitetsersättning göra det möjligt för yngre personer att genomgå utbildning på gymnasienivå utan att den framtida arbetsförmågan prövas. Regeringen anser således att personer som på grund av funktionshinder behöver längre tid för utbildning, utan prövning av arbetsförmågan, bör ha rätt till hel aktivitetsersättning under den avslutande delen av den grundläggande utbildningen. Med grundläggande utbildning avses grundskola, gymnasieskola, särskola, specialskola, riksgymnasierna för döva, hörselskadade respektive svårt rörelsehindrade, grundläggande vuxenutbildning, samt gymnasial vuxenutbildning. Vid bedömning av rätt till aktivitetsersättning skall det således inte göras en prövning av personens arbetsförmåga. Det är alltså fråga om ett rent försörjningsstöd under den förlängda studietiden som kan uppkomma till följd av funktionshindret. Det är viktigt att det görs en klar åtskillnad mellan sådana förlängningar av studierna som beror på funktionshinder och sådana som är en följd av andra skäl som inte är rent medicinska, t.ex. sociala problem, skoltrötthet och liknande. Aktivitetsersättning bör således inte utges i andra fall än där det finns ett klart samband mellan funktionshindret och behovet av förlängda studier. Detta skulle kunna tala för att aktivitetsersättning under grundutbildning endast skulle kunna komma i fråga för elever i de särskilda skolformerna. En sådan begränsning skulle dock strida mot den allmänna inriktningen som innebär att även funktionshindrade personer så långt det är möjligt skall kunna studera i de ordinarie skolformerna. Enligt FN:s standardregler om delaktighet och jämställdhet för människor med funktionsnedsättning bör utbildningen av personer med funktionshinder vara en integrerad del av den ordinarie utbildningen. Kommunerna har också en skyldighet att anpassa utbildningen så att den också passar elever med funktionshinder eller tillhandahålla särskilda stödinsatser så att eleven kan klara utbildningen inom ramen för den ordinarie utbildningen. Även om den enskilde individen har rätt att studera i särskild skolform kan han eller hon bedriva studierna i den ordinarie skolformen på hemorten för att därigenom vistas i sin hemmiljö och slippa långa resor. Det är således en allmän inriktning att elever med funktionshinder skall integreras i den ordinarie skolformen och i mindre utsträckning hänvisas till särskilda skolformer som i många fall är belägna i annan kommun. Mot denna bakgrund finner regeringen det inte motiverat att begränsa rätten till aktivitetsersättning under grundläggande utbildning för elever som, efter halvårsskiftet det år 19-årsdagen infaller, går i de i särskilda skolformer som är organiserade i fler läsår än normalt. I de fall studierna bedrivs i de ordinarie skolformerna krävs emellertid en noggrann prövning av rätten till aktivitetsersättning i det enskilda fallet. För rätt till aktivitetsersättning skall vid denna prövning ha framkommit att den förlängda skolgången har ett konstaterat, direkt samband med ett klart påvisat funktionshinder. Ett stort antal remissinstanser har förordat att aktivitetsersättning skall kunna utges även vid eftergymnasiala studier. Regeringen har förståelse för dessa synpunkter, men är nu inte beredd till ett ställningstagande eftersom frågan kräver utredning och en samlad bedömning, inte minst mot bakgrund av att studiestödssystemet har reformerats. 7 Aktiviteter Regeringens förslag: Försäkringskassan skall, i samband med att den beslutar om att bevilja en försäkrad aktivitetsersättning, undersöka om han eller hon under den tid ersättningen utges kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på sjukdomstillståndet eller den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Om den försäkrade kan delta i aktiviteter, skall försäkringskassan i samråd med honom eller henne utarbeta en plan för sådana aktiviteter och därvid i möjligaste mån tillgodose den försäkrades önskemål. Försäkringskassan skall verka för att de planerade aktiviteterna kommer till stånd. Kassan skall också samordna de insatser som behövs samt se till att åtgärder vidtas för att underlätta för den försäkrade att delta i aktiviteterna. Särskild ersättning kan utges för kostnader som uppstår för den försäkrade i anledning av de aktiviteter som han eller hon deltar i. Promemorians (Ds 2000:40) förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag för att medverkan i aktiviteter enligt promemorians förslag skulle vara ett villkor för rätt till aktivitetsersättning. Remissinstanserna: RFV anser att aktivitetsersättning skall innebära möjlighet och inte skyldighet för individen och är negativt till att det skall föreligga krav på individen att medverka till att klarlägga behovet av eller delta i aktivitet. Handikappombudsmannen, PTK och SACO är negativa till att försäkringskassan skall besluta om vilka aktiviteter som är lämpliga för den enskilde. SoS och SISUS är inte negativa till kassans planerande och samordnande funktion men förutsätter att det görs en övergripande plan för varje person liknande den individuella plan som kommunen på begäran av den enskilde är skyldig att upprätta enligt LSS. SoS förutsätter dessutom att försäkringskassan inrättar någon form av samrådsorgan att diskutera frågorna i. SISUS ser det som självklart att den enskilde skall bestämma vilken aktivitet han eller hon vill ägna sig åt. Statskontoret ser positivt på att försäkringskassan får ett planerings- och samordningsansvar för aktiviteterna men anser att detta borde bli aktuellt först i de fall då den ersättningsberättigade inte alls deltar i aktiviteter som kan anses vara utvecklande. DHR och Förbundet unga funktionshindrade understryker att den enskilde skall ha ett avgörande inflytande på val av aktiviteter och anser att det finns en övergripande risk att det med tiden växer fram en lista med aktiviteter som försäkringskassan skall godkänna och framhåller att försäkringskassan, för att klara sin föreslagna roll, måste tillföras resurser för kompetenshöjande åtgärder och nyanställning av personal. HSO ser det som naturligt att försäkringskassan får en nyckelroll. Det förutsätter emellertid att det finns kompetent personal på kassan, varför resurser behöver tillföras för att vidareutbilda och i vissa fall även nyrekrytera personal. Vidare framhålls behovet av samarbete mellan olika myndigheter samt att försäkringskassans handläggare inte får rikta in sig på den enskildes diagnos och se den som ett mått på vilka aktiviteter som är lämpliga. Även NHR anser det är naturligt att försäkringskassan handlägger den enskildes rätt till aktivitetsersättning men vänder sig starkt mot den förstärkta roll som försäkringskassan förslås få vad gäller rätten att häva den enskildes rätt till ersättning, om det bedöms att den enskilde inte uppfyller kraven på aktivitet eller inte medverkar till att klarlägga sina behov av aktiviteter. RBU framhåller att förslaget ger uttryck för ett starkt myndighetsperspektiv och att försäkringskassan inte skall ha rollen som samordnande instans. Försäkringskassan skall finnas med i samverkan, men ett ansvar och en modell för samverkan runt unga med funktionshinder måste skapas mellan aktuella aktörer på såväl central som regional/lokal nivå. FUB framhåller att respekten för den enskildes självbestämmande och integritet måste vara självklar vid en bedömning av vilka aktiviteter som skall ske. Om den försäkrade har en god man är det viktigt att det tydliggörs att denne görs delaktig i arbetet med att samordna aktiviteterna. Föreningen JAG anser att det tydligt måste markeras i reglerna att bedömningen av lämpliga aktiviteter varsamt måste anpassas till varje individs personliga förutsättningar, eftersom t.ex. framtida förvärvsarbete för föreningens medlemmar är ett avlägset mål. Skälen för regeringens förslag: Sedan några årtionden tillbaka har det vuxit fram en ökad insikt i samhället om behovet av en aktiv tillvaro för sjuka personer och personer med funktionshinder. Forskningen inom det medicinska området anger att förvärvsarbete eller annan aktivitet i sig ofta har en rehabiliterande verkan på sjukdomar eller i vart fall motverkar en försämring av den enskildes tillstånd medan ett passivt levnadssätt har motsatt effekt. En tillvaro präglad av aktiviteter är på många sätt av stor betydelse för personer som av medicinska skäl bedöms sakna arbetsförmåga under överskådlig tid. För personer som i utgångsläget har mycket omfattande svårigheter i sin dagliga livsföring bör en viss aktivitet kunna betraktas som ett av kanske många steg i riktning mot ett självständigt och aktivt liv som i vissa fall kan innebära mer eller mindre omfattande kontakt med arbetslivet. Med aktivitet avses sådana verksamheter som kan antas ha en positiv inverkan på den försäkrades sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga. Aktiviteterna har således till syfte att öka förutsättningarna för att förbättra arbetsförmågan. Många gånger kan det vara fråga om habilitering eller rehabilitering i vid bemärkelse, där det inte nödvändigtvis behöver handla om omedelbart arbetslivsinriktade åtgärder. Aktiviteterna kan åtminstone inledningsvis avse att ge stöd för den enskilde att lära sig hantera sin sjukdom eller funktionshinder i vardagen. Det kan röra sig om olika typer av medicinska habiliteringsåtgärder som mer eller mindre är inriktade på att förbättra det medicinska tillståndet. Utöver de direkta medicinska konsekvenserna får ofta sjukdomen eller funktionshindret andra följder som kan ge upphov till ytterligare stödbehov. Exempelvis kan förmågan att fungera i samhället i stort ha utvecklats långsammare än hos andra personer i samma ålder. I vissa fall kan utvecklingen av individens sociala kompetens ha blivit lidande redan från skolåldern. Det kan vara aktuellt att på egen hand eller på annat sätt utveckla olika förmågor, kunskaper och färdigheter, t.ex. genom att delta i föreningsliv, eller att ägna sig åt någon hobby eller konstnärlig verksamhet. I andra fall kan det vara fråga om att i första hand ägna sig åt sådant som kan betraktas som mer direkt arbetslivsinriktat, exempelvis grundläggande utbildning eller olika slag av kontakt med arbetslivet. Regeringen är väl medveten om att de ungdomar som blir berättigade till aktivitetsersättning kommer att ha mycket skiftande hälsotillstånd och därmed utsikter till arbetsförmåga. Det innebär att dessa ungdomar har mycket olika förutsättningar att kunna försörja sig själva, att få annan kontakt med arbetslivet eller att ta tillvara sina utvecklingsmöjligheter genom att t.ex. studera. Det är därför naturligt att perioden med aktivitetsersättning kommer att se olika ut för många av de unga, eftersom det är önskvärt att tiden utnyttjas väl och aktiviteterna anpassas till förutsättningarna för var och en av dessa personer. Flera remissinstanser har framfört farhågor för att den enskilde inte skall ha tillräckligt stort inflytande över valet av passande aktiviteter och att det finns en risk att valet kommer att ske på ett rutinmässigt sätt. Regeringen har förståelse för de synpunkter som framförts om att det inte får ställas krav på att den försäkrade skall medverka till att klarlägga behovet av eller delta i aktiviteter för att erhålla eller behålla rätten till aktivitetsersättning. För att aktiviteterna skall ge goda resultat måste den enskilde vara motiverad att genomföra dessa. Detta talar för att det inte skall ställas krav på deltagande i aktiviteter för att kunna bli beviljad aktivitetsersättning. Ett sådant krav skulle enligt regeringens uppfattning i många fall även kunna leda till svåra bedömningar av om det är rimligt att begära att den enskilde deltar i aktiviteter. Den enskildes fysiska och psykiska förutsättningar att delta i aktiviteter måste vara den avgörande faktorn för ett sådant deltagande. Mot den bakgrunden anser regeringen att det är ett bättre alternativ att i stället föreslå en ordning som innebär att försäkringskassan skall vara skyldig att erbjuda dem som beviljas aktivitetsersättning möjlighet att delta i aktiviteter. Det betyder att om den försäkrade önskar utnyttja försäkringskassans erbjudande skall kassan tillsammans med den försäkrade, utifrån dennes behov, önskemål och förutsättningar, planera och samordna lämpliga aktiviteter som personen kan tänka sig att ägna sig åt. Kassan skall så långt det är möjligt tillgodose den enskildes önskemål om aktiviteter, dock under förutsättning av att dessa kan antas ha en positiv inverkan på personens sjukdomstillstånd eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Oftast torde det med stor sannolikhet röra sig om kurser, dagverksamhet, föreningsverksamhet, idrottsaktiviteter och pryo. Det är därvid nödvändigt att särskilda medel skall kunna utges för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med de aktiviteter som försäkringskassan ansett vara lämpliga. Med hänsyn till de typer av aktiviteter som generellt sett troligen kommer att väljas, bör de kostnader för den försäkrade som uppstår i samband med aktiviteterna rimligen vara av liknande slag som sådana särskilda kostnader som kan uppkomma för den försäkrade i samband med rehabilitering. Eftersom aktivitetsåtgärder är något annat än rehabilitering kan emellertid inte uteslutas att även andra typer av kostnader än för t.ex. resor kan uppkomma för den försäkrade vid dennes deltagande i aktivitetsåtgärder. Det för dock för långt att i lag utarbeta detaljerade föreskrifter för vilka typer av kostnader som i detta sammanhang skall anses utgöra kostnad för den försäkrades deltagande i aktiviteten. Närmare föreskrifter bör i stället lämpligen meddelas av regeringen eller Riksförsäkringsverket. Frågan om i vilken utsträckning förvärvsarbete skall kunna förekomma i samband med aktivitetsersättning behandlas i avsnitt 10. Det bör understrykas att eftersom det är fråga om ett deltagande i aktiviteter som bygger på frivillighet från den försäkrades sida är det inte aktuellt att införa några sanktionsbestämmelser om den försäkrade inte skulle medverka i planerade aktiviteter. På goda grunder kan det antas att många förmånsberättigade unga personer som önskar delta i aktiviteter kommer att behöva hjälp och stöd inte bara med planeringen av sina önskade aktiviteter, utan även vid kontakterna med berörda myndigheter/organisationer för att aktiviteterna skall komma till stånd och kunna ske inom rimlig tid. Regeringen ställer sig bakom förslaget i departementspromemorian att en särskilt angiven myndighet eller organisation skall ha det slutliga ansvaret för att planera och samordna de aktiviteter som ger den enskilde bästa möjliga stöd i utvecklingsarbetet. Genom att de berörda personerna föreslås få sin försörjning under denna aktivitetsperiod i form av ersättning från den allmänna försäkringen talar, enligt regeringens uppfattning, övervägande skäl för att försäkringskassan tilldelas dessa uppgifter, något som också många remissinstanser finner naturligt. Oavsett detta skall givetvis varje berörd myndighet eller organisation ansvara för sina respektive verksamhetsområden. Detta innebär t.ex. att kommunerna inte kan frånsäga sig de skyldigheter gentemot den enskilde som följer av socialtjänstlagen eller annan lagstiftning. Det främsta skälet bakom regeringens bedömning är att det måste ligga i försäkringens intresse att försäkrade som uppbär aktivitetsersättning erbjuds och deltar i aktiveringsinsatser, så att möjligheterna att få eller återfå arbetsförmåga tas tillvara på ett så effektivt sätt som möjligt. Regeringen förutsätter att, som Socialstyrelsen och SISUS förordat, den plan som försäkringskassan skall utarbeta för en försäkrads aktiviteter liknar den som kommunerna på begäran av den enskilde är skyldig att upprätta enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Försäkringskassan bör också, om den försäkrade medger detta och om det inte står i strid med sekretessbestämmelser e.dyl., informera kommunen om den individuella plan som görs. Det kan i anslutning härtill nämnas att försäkringskassan redan nu har till uppgift att uppmärksamma behovet av och ta initiativ till rehabilitering för alla försäkrade som uppbär ersättning för inkomstbortfall från socialförsäkringen, med undantag för föräldrapenning. Denna för försäkringskassan nya uppgift förutsätter att det finns tillräckliga resurser med hög kompetens. Som anges i avsnitt 16.4 har regeringen för avsikt att återkomma i denna fråga. 8 Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning 8.1 Inledning I de av riksdagen antagna riktlinjerna (prop. 1997/98:111 Reformerad förtidspension m.m., bet.1997/98:SfU11, rskr.1997/98:237) slås fast att det reformerade systemet inte längre skall vara en del av pensionssystemet utan skall ingå som en del i sjukförsäkringssystemet. En grundförutsättning för beräkning av inkomstrelaterad ersättning vid långvarig eller varaktig arbetsoförmåga är den s.k. inkomstbortfallsprincipen. Den inkomstrelaterade ersättningen skall således baseras på en uppskattning av den inkomst den försäkrade skulle ha haft om inte nedsättningen av arbetsförmågan inträffat. Till grund för denna uppskattning skall inkomsterna åren närmast före pensionsfallet användas. I viss utsträckning innebär detta en helt ny principiell inriktning jämfört med nuvarande regler. I riktlinjepropositionen anges vidare att den inkomstrelaterade ersättningen vid hel ersättning bör utgöra cirka 65 procent av den uppskattade inkomsten upp till ett visst tak. Antalet inkomstår som skall ligga till grund för beräkningen bör vara tillräckligt stort för att ge ett stabilt inkomstunderlag, som speglar den försäkrades förvärvsförmåga och uppnådda inkomststandard. I förhållande till dagens huvudregel för beräkning av antagandepoäng (de två bästa inkomståren av de senaste fyra) bör antalet årsinkomster som beaktas i inkomstunderlaget vara större. Det antal inkomstår som används bör dock begränsas så att endast den aktuella inkomststandarden beaktas. Det bör vidare övervägas på vilket sätt år med tillfälligt höga eller låga inkomster skall hanteras i beräkningsunderlaget för att dessa inte skall få för stort genomslag på ersättningens storlek. Den antagna inkomsten bör direkt bestämma den inkomstrelaterade ersättningens storlek. Ersättningen bör således beräknas som en given andel av den antagna inkomsten, i stället för att en beräkning görs enligt ålderspensionsmodell där antagen inkomst används för åren från förtidspensioneringen fram till 65 års ålder. Förtidspension är, som namnet anger, en form av ålderspension som den som på grund av medicinska orsaker blivit helt eller delvis arbetsoförmögen kan få i förtid. Tilläggspension (ATP) i form av förtidspension beräknas också efter i princip samma regler som gäller för beräkning av sådan ålderspension (avsnitt 4.3). Det reformerade förtidspensionssystemet där inkomstbortfallsprincipen skall gälla innebär att försäkringen i viss utsträckning får en helt ny principiell inriktning jämfört med nuvarande system, som mer kan betecknas som en kompromiss mellan ett intjänande av pensionsrätt och inkomstbortfallsprincipen. Till skillnad från ATP-försäkringen blir det reformerade systemet en ren inkomstbortfallsförsäkring (riskförsäkring). ATP-försäkringens syfte är således inte att enbart spegla det inkomstbortfall som förorsakas av den långvariga eller varaktiga arbetsoförmågan. Beräkningssättet medför att ATP enligt huvudregeln grundas på de 15 bästa inkomståren av de 30 erforderliga åren. Det i sin tur får till följd att vissa grupper, främst äldre män som förvärvsarbetat lång tid, kan sägas vara överkompenserade utifrån ett inkomstbortfallsperspektiv då ATP:n grundats på gamla inkomster som inte längre kan anses spegla den försäkrades kommande inkomstbortfall. Vissa andra grupper, främst yngre och kvinnor, bedöms däremot bli gynnade i det föreslagna sjukersättningssystemet i förhållande till ATP-systemet. Det beror bl.a. på att ersättningen i det nya systemet endast beräknas på grundval av de tre, eller för försäkrade under 30 år, alternativt de två högsta bruttoårsinkomsterna under en ramtid som varierar med den försäkrades ålder. Det föreslagna inkomstrelaterade sjukersättningssystemet kommer alltså i högre grad än nuvarande system med förtidspension i form av ATP att anknyta till den försäkrades faktiska framtida inkomstbortfall som uppkommer vid medicinskt orsakad arbetsoförmåga. Den inkomstrelaterade sjuk- och aktivitetsersättningen kommer till skillnad från ATP att beräknas på grundval av den försäkrades hela förvärvsinkomst upp till ett visst tak och inte enbart på den del av inkomsten som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Vidare föreslås den inkomstrelaterade sjuk- och aktivitetsersättningens storlek bli helt och hållet oberoende av försäkringstid, vilket, till skillnad från vad som gäller för ATP, får till följd att den s.k. 30-delsberäkningen slopas. Vidare föreslås ersättningens storlek bli helt oberoende av den försäkrades civilstånd. En allmän obligatorisk offentlig försäkring mot bortfall av inkomster till följd av medicinskt grundad arbetsoförmåga måste av naturliga skäl grundas på en relativt schabloniserad uppskattning av inkomstbortfall, en s.k. antagandeinkomst. Möjligheterna att beakta mer individuellt betingade faktorer, som i och för sig i det enskilda fallet skulle kunna sägas tala för det ena eller andra när det gäller den enskildes faktiska inkomstbortfall, är därigenom begränsade. Det som skall utgöra utgångspunkten för uppskattningen av inkomstbortfallet vid beräkning av sjuk- eller aktivitetsersättning är enligt regeringens uppfattning i första hand inkomststandarden eller de tidigare faktiska inkomster av förvärvsarbete som en person har haft. I det följande lämnar regeringen först förslag om vilka och hur höga inkomster som skall ligga till grund för beräkningen av inkomstrelaterad ersättning samt antalet årsinkomster som skall användas vid beräkningen (antagandeinkomsten). Därefter lämnas förslag om den tid som bestämmer urvalet årsinkomster från vilket man väljer ut de inkomster som direkt skall ligga till grund för beräkningen (ramtiden). Förslagen innefattar en avvägning mellan intresset av att uppnå ett så stabilt underlag som möjligt och intresset av att det inte bör ta alltför lång tid från inträdet på arbetsmarknaden till att ett fullgott skydd för inkomsten uppnås. Vidare lämnas förslag om ersättningsnivån, dvs. den andel av antagandeinkomsten som den inkomstrelaterade ersättningen skall uppgå till. 8.2 Antagandeinkomsten Regeringens förslag: Inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning skall beräknas på grundval av en antagandeinkomst. Antagandeinkomsten beräknas som genomsnittet av de tre högsta bruttoårsinkomster som tillgodoräknats den försäkrade under en given period, som närmast föregått det år då försäkringsfallet inträffar (ramtiden). För rätt till inkomstrelaterad ersättning krävs att det för den försäkrade har fastställts pensionsgrundande inkomst för minst ett år under ramtiden. I förekommande fall kan sådan rätt även grundas på minst ett år med fastställt pensionsgrundande belopp av förtidspension. Bruttoårsinkomsten utgörs av den pensionsgrundande inkomsten med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter för respektive år samt pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats vid sjuk- eller aktivitetsersättning respektive förtidspension. Det högsta belopp en bruttoårsinkomst kan tas upp till vid beräkningen av antagandeinkomst skall vara 7,5 prisbasbelopp. Bruttoårsinkomsten för respektive år räknas om med hänsyn till förändringen i prisbasbeloppet till och med det år när ersättningen skall börja utges. Kan endast en eller två bruttoårsinkomster tillgodoräknas under ramtiden skall två respektive en bruttoårsinkomst upptas till 0 kronor. Vid beräkning av antagandeinkomst för aktivitetsersättning får, om det är till fördel för den försäkrade, denna istället beräknas på genomsnittet av de två högsta bruttoårsinkomsterna under ramtiden. För det sista av åren under ramtiden får den pensionsgrundande inkomsten, om det är till fördel för den försäkrade, ersättas av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde för den försäkrade vid tidpunkten för försäkringsfallet. Kan endast en bruttoårsinkomst tillgodoräknas under ramtiden skall en bruttoårsinkomst upptas till 0 kronor. Den inledningsvis fastställda antagandeinkomsten skall tillämpas vid förändring av ersättningsgraden under pågående ersättningsfall. Promemoriornas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Regeringen föreslår dessutom att alternativa beräkningsmetoder skall kunna tillämpas för antagandeinkomstberäkning för aktivitetsersättning. Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget men föreslår att det "okända året" inom ramtiden tas med i bedömningen av rätt till och beräkning av inkomstrelaterad ersättning först när det blivit känt. Statskontoret anser att hänsyn inte har tagits till att alla tre ersättningsgrundande åren kan vara s.k. toppår. Försäkringskasseförbundet och Svenska Akademikers Centralorganisation (SACO) tillstyrker förslaget att tre års bruttoårsinkomster skall ingå i antagandeinkomsten. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) förordar de mellersta fyra årsinkomsterna i storleksordning inom en ramtid av sex år. För försäkrade yngre än 26 år bör ersättningen beräknas på färre inkomstår. Nuvarande tak på 7,5 basbelopp skall behållas. Skälen för regeringens förslag: Som redovisats i avsnitt 8.1 är en grundförutsättning för beräkning av inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning den s.k. inkomstbortfallsprincipen. Det föreslagna inkomstrelaterade sjukersättningssystemet kommer därmed i högre grad än nuvarande förtidspensionssystem att anknyta till den försäkrades faktiska framtida inkomstbortfall som uppkommer vid medicinskt orsakad arbetsoförmåga. Ett ersättningssystem som bygger på inkomstbortfallsprincipen förutsätter ett mått för uppskattning av just dessa inkomster, en s.k. antagandeinkomst. Denna måste av naturliga skäl grundas på en relativt schabloniserad uppskattning av inkomstbortfall. Möjligheterna att beakta mer individuellt betingade faktorer, som i och för sig i det enskilda fallet skulle kunna sägas tala för det ena eller andra när det gäller den försäkrades faktiska inkomstbortfall, är därigenom begränsade. Det är alltså angeläget att finna ett underlag för antagandeinkomstberäkningen som är rättvisande och så stabilt som möjligt och att detta bygger på objektivt konstaterbara faktorer som begränsar skönsmässigheten och främjar likformigheten i tillämpningen. Det som bör utgöra utgångspunkten för uppskattningen av inkomstbortfallet vid denna beräkning är således i första hand inkomststandarden eller de tidigare faktiska inkomster av förvärvsarbete som den försäkrade har haft. Det mått eller det sätt för beräkning av antagandeinkomst som förordades i riktlinjepropositionen var att grunda förtidspensionen på genomsnittet av den pensionsgrundande inkomsten under ett antal av åren närmast före pensionsfallet. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att beräkningen av den antagandeinkomst som skall ligga till grund för inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning skall baseras på de faktiska inkomster som ingår i pensionsunderlagen i ålderspensionssystemet, dvs. pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) i form av lön, inkomst av näringsverksamhet, sjukpenning, arbetslöshetsersättning m.m. I avsnitt 13 föreslås att den utbetalda inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen skall utgöra pensionsgrundande inkomst för ålderspension. Vidare föreslås att skillnaden mellan den del av antagandeinkomsten som utgör underlag för beräkningen av ålderspensionsrätt och den del av utbetald inkomstrelaterad ersättning som ingår i den pensionsgrundande inkomsten skall utgöra pensionsgrundande belopp. Detta belopp får därmed anses ha en klar anknytning till tidigare förvärvsinkomster. Vid beräkningen av antagandeinkomst bör därför även detta pensionsgrundande belopp tas med. Enligt nuvarande bestämmelser i LIP tillgodoräknas en försäkrad pensionsgrundande belopp av förtidspension. Även dessa pensionsgrundande belopp bör ingå i antagandeinkomsten. En sådan regel får betydelse för en försäkrad som uppburit förtidspension, sjuk- eller aktivitetsersättning under en tid och därefter återfår arbetsförmågan. Vid ett återfall i sjukdom och arbetsoförmåga en tid efter det att den tidigare ersättningen dragits in, måste en ny antagandeinkomst beräknas. Att inte tillgodoräkna den försäkrade något pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning respektive förtidspension under de perioder under ramtiden, då sådan ersättning betalats ut, skulle ge ett oacceptabelt resultat. Regeringen föreslår därför att vid beräkningen av antagandeinkomst skall i förekommande fall även ovan nämnda pensionsgrundande belopp medräknas i antagandeinkomsten. Däremot bör, enligt regeringens uppfattning, de pensionsgrundande belopp som tillgodoräknas småbarnsföräldrar, dem som fullgör plikttjänst och vissa studerande inte ingå i antagandeinkomsten, då dessa belopp i de flesta fall saknar någon mer påtaglig anknytning till tidigare förvärvsinkomster. Med den relativt långa ramtid, som föreslås nedan (avsnitt 8.3), för de åldersgrupper som i regel kan tillgodoräkna sig sådana pensionsgrundande belopp, menar regeringen att den inkomstrelaterade ersättningen på ett mer rättvisande sätt kommer att anknyta till det verkliga inkomstbortfall en försäkrad gör när han eller hon blir långvarigt arbetsoförmögen än om dessa pensionsgrundande belopp skulle ingå i antagandeinkomsten. Vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst avräknas ett belopp som motsvarar allmän pensionsavgift (f.n. 7 procent) som enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift debiteras på inkomst av anställning och annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna före avdrag för allmän pensionsavgift inte överstiger 8,07 förhöjda prisbasbelopp, vilket i termer av pensionsgrundande inkomst motsvarar 7,5 prisbasbelopp. För att antagandeinkomsten skall kunna spegla den försäkrades inkomstbortfall till följd av den långvariga arbetsoförmågan bör antagandeinkomsten grundas på bruttoårsinkomsten, dvs. pensionsgrundade inkomsten med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter. För en person som är försäkrad för inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning bör, enligt regeringens uppfattning, krävas att det har fastställts pensionsgrundande inkomst eller i förekommande fall pensionsgrundande belopp av förtidspension för minst ett år under ramtiden för att rätten till inkomstrelaterad ersättning alls skall inträda. Om det i ramtiden ingår perioder då den försäkrade har omfattats av lagstiftningen i annat EU/EES-land torde den s.k. sammanläggningsprincipen i förordning (EEG) nr 1408/71 vara tillämpbar. Detta får i så fall till följd att även den tid under ramtiden som personen omfattats av en annan medlemsstats lagstiftning skall beaktas, när antagandeinkomsten skall beräknas. Ett år med pensionsgrundande inkomst eller i förekommande fall pensionsgrundande belopp av förtidspension måste dock finnas för att sammanläggning skall vara möjlig. I avsnitt 17 behandlas denna fråga ytterligare. Regeringen delar Riksförsäkringsverkets synpunkt beträffande det "okända året" under ramtiden. Den föreslagna bestämmelsen innebär därför att år med pensionsgrundande inkomst eller sådana pensionsgrundande belopp som beskrivs ovan som saknas under ramtiden när rätten till ersättning prövas därför att den ännu inte fastställts, men som senare visar sig finnas, först då skall tas med i bedömningen av rätten till ersättning och ersättningens storlek. Antalet bruttoårsinkomster i antagandeinkomsten Att beräkna antagandeinkomsten på genomsnittet av de tre eller fyra högsta bruttoårsinkomsterna ger en större stabilitet i inkomstunderlaget i förhållande till det nuvarande ATP-systemet. Effekterna av år med tillfälligt höga inkomster, s.k. toppår, minskas på så sätt. Av betydelse i sammanhanget är även att den utjämnande verkan på s.k. toppårseffekter, som man får genom att öka antalet inkomster i beräkningen, ökar ju större antal år som medräknas. Samtidigt blir antagandeinkomsten som regel lägre ju fler inkomster som beaktas vid beräkningen. Antalet bruttoårsinkomster som skall ligga till grund för antagandeinkomsten skall, enligt regeringens uppfattning, dock inte vara alltför stort. Att beräkna genomsnittsinkomsten på så många som fyra år skulle innebära att det i princip skulle ta fyra år från inträdet i förvärvslivet innan en försäkrad uppnår ett fullgott skydd för sin inkomst. Detta blir särskilt kännbart för yngre försäkrade med mycket kort förvärvsverksam tid före försäkringsfallet. Mot bakgrund av uttalandet i riktlinjepropositionen och det ovan anförda anser regeringen att enligt huvudregeln bör tre bruttoårsinkomster ligga till grund för beräkningen av antagandeinkomsten. I de allra flesta fall får tre årsinkomster anses vara en lämplig avvägning mellan intresset av ett stabilt underlag och intresset av att tiden innan ett fullgott försäkringsskydd uppnås, inte skall vara för lång. Kan endast en eller två bruttoårsinkomster tillgodoräknas under ramtiden skall två eller en bruttoårsinkomst upptas till 0 kronor. Till skillnad från SAF anser regeringen att det är de tre högsta pensionsgrundande inkomsterna under ramtiden som skall utgöra underlaget för antagandeinkomsten. Genom att använda de högsta inkomsterna torde man i huvudsak uppnå att antagandeinkomsten beräknas på faktiska arbetsinkomster och i mindre utsträckning på ersättningar som sjukpenning, arbetslöshetsersättning, föräldrapenning m.m.. Det är företrädesvis de arbetsinkomster som en person har haft som bäst kan anses motsvara det framtida inkomstbortfallet vid en eventuell arbetsoförmåga. Generellt sett är de årsinkomster som utgörs av arbetsinkomster dessutom de högsta för personer som senare drabbas av en minskad arbetsförmåga, eftersom de sociala ersättningarna så gott som alltid endast utgör en andel av den arbetsinkomst de trätt i stället för. I regel är också den högsta inkomsten den senaste arbetsinkomsten som tjänats in innan en sjukdom eller ett funktionshinder börjat inverka på arbetsförmågan. Denna inkomst kan således i de flesta fall sägas vara mest representativ vid uppskattningen av det framtida inkomstbortfallet. Detta gäller särskilt för yngre personer. Det förhållandet att ett enstaka års arbetsinkomst i vissa fall kan sägas vara onormalt hög skall, mot bakgrund av det anförda, inte medföra att den högsta inkomsten inte beaktas vid beräkningen av antagandeinkomsten. Regeringen menar att den s.k. toppårseffekten i stället skall hanteras genom att antagandeinkomsten beräknas på flera årsinkomster. Sammanfattningsvis föreslår regeringen alltså att antagandeinkomsten beräknas som genomsnittet av de tre högsta bruttoårsinkomster som tillgodoräknats den försäkrade under en given period, som närmast föregått det år då försäkringsfallet inträffar. Indexering av inkomster vid beräkning av antagandeinkomst och inkomsttaket När antagandeinkomsten skall beräknas anser regeringen att den inkomst som beaktas bör värdesäkras och därför räknas om med hänsyn till den ekonomiska utvecklingen mellan det år inkomsten hänför sig till och försäkringsfallsåret. I nuvarande system sker en sådan omräkning med utgångspunkt i prisutvecklingen genom anknytningen till prisbasbeloppet. Som framgår av avsnitt 15 är frågan om hur indexering av ersättningen skall ske inte slutligt avgjord med förslaget i denna proposition. I avvaktan på beredningen av denna fråga föreslås därför att bruttoårsinkomsten för respektive år liksom antagandeinkomsten skall räknas om med hänsyn till förändringen i prisbasbeloppet till och med det år när ersättningen skall börja utges. I ålderspensions- och efterlevandepensionssystemen är det s.k. taket, dvs. gränsen för hur höga pensionsgrundande inkomster som skall beaktas i pensionsunderlaget, fastställt till 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Då sjukersättning och aktivitetsersättning inte skall ingå i pensionssystemet utan skall vara en del av sjukförsäkringssystemet är det, enligt regeringens uppfattning, naturligt att samma tak skall gälla för dessa ersättningar som för andra ersättningar från detta system. Regeringen föreslår därför att taket för hur höga bruttoårsinkomster som skall beaktas vid antagandeinkomstberäkningen skall vara 7,5 prisbasbelopp. Försäkrade med aktivitetsersättning Mycket talar för att flertalet av de försäkrade som kommer att beviljas aktivitetsersättning, dvs. försäkrade i åldersgruppen 19-29 år, av medicinska skäl inte har haft möjlighet att genom förvärvsarbete bygga upp ett eget försäkringsskydd. Dessa kommer att omfattas av grundskyddet i försäkringen, den s.k. garantiersättningen. Det kommer också att finnas en grupp ungdomar som till följd av t.ex. olycksfall eller sjukdom före 30 års ålder har fått sin arbetsförmåga helt eller delvis nedsatt. En del av dessa kan förväntas ha hunnit förvärvsarbeta innan arbetsförmågan blev nedsatt. Härigenom har de kvalificerat sig för en inkomstrelaterad aktivitetsersättning. I den aktuella gruppen försäkrade är det i allmänhet fråga om personer som saknar eller har få år på arbetsmarknaden bakom sig före tidpunkten för försäkringsfallet. För att det för denna grupp inte skall ta för lång tid att upparbeta ett gott försäkringsskydd, får det anses motiverat att kunna anpassa reglerna om antagandeinkomstberäkning till att de flesta har tjänat in förvärvsinkomster under ett begränsat antal år. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att inkomstunderlaget för antagandeinkomstberäkningen vid aktivitetsersättning skall få begränsas till genomsnittet av de två högsta bruttoårsinkomsterna under ramtiden - om det är fördelaktigare för den försäkrade än en beräkning enligt huvudregeln i sjukersättningssystemet. Om den försäkrade bara tillgodoräknats en bruttoårsinkomst skall den andra upptas till 0 kronor. Regeringen anser vidare att det vid tillämpning av den ovan föreslagna regeln bör vara möjligt - även då om det är fördelaktigare för den försäkrade - att den pensionsgrundande inkomsten för det sista året under ramtiden får ersättas av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst som gällde vid tidpunkten för försäkringsfallet. Därigenom kan antagandeinkomsten bättre komma att spegla det inkomstbortfall den försäkrade antas få på grund av sin arbetsoförmåga. De regler som förslås ovan för beräkning av antagandeinkomst vid aktivitetsersättning utgör dock endast alternativregler till huvudregeln som gäller för sjukersättning. Om detta är fördelaktigast skall således huvudregeln att genomsnittet av de tre högsta bruttoårsinkomsterna under ramtiden skall utgöra grunden för antagandeinkomsten tillämpas även för aktivitetsersättningen. Detta för att inte onödigt stora skillnader skall uppstå vid denna beräkning beroende på om en person blir berättigad till inkomstrelaterad aktivitetsersättning vid t.ex. 29 års ålder eller till inkomstrelaterad sjukersättning vid t.ex. 30 års ålder. Det är rimligt att den beräkningsmetod som föreslås gälla för beräkning av sjukersättning även skall kunna gälla den som blir berättigad aktivitetsersättning. Regeringen föreslår därför att antagandeinkomsten skall kunna beräknas som genomsnittet av de tre högsta bruttoårsinkomsterna när detta beräkningssätt är det mest fördelaktiga för den försäkrade. Genom denna regel överbryggas på ett naturligt sätt de skillnader som finns mellan beräkningsmetoderna för aktivitets- och sjukersättning för personer som efter flera år av förvärvsarbete förlorar sin arbetsförmåga innan de har fyllt 30 år. Försämrings- och förbättringsfall Nuvarande regler i AFL innebär att ett och samma inkomstunderlag tillämpas under ett och samma pensionsfall oberoende av ändringar av förtidspensionens ersättningsgrad. Det innebär att när en försäkrad som uppbär partiell förtidspension blir försämrad och blir beviljad högre ersättningsgrad, t.ex. hel förtidspension, beräknas den hela tilläggspensionen på samma medelpoäng som den partiella pensionen beräknats på. När en försäkrad som uppbär t.ex. hel förtidspension blir förbättrad och därför endast har rätt till partiell förtidspension, gäller motsvarande. I de flesta fall torde en sådan lösning ge ett rimligt resultat. Regeringen föreslår därför att motsvarande regel bör gälla i sjukersättningssystemet. Detta innebär att den inledningsvis fastställda antagandeinkomsten skall tillämpas vid förändring av ersättningsgraden under pågående sjuk- eller aktivitetsersättningsfall. 8.3 Ramtidens längd Regeringens förslag: Längden på ramtiden är beroende av den försäkrades ålder det år då försäkringsfallet inträffar. För den vars försäkringsfall inträffar det år han eller hon uppnår en ålder av 53 år eller högre är ramtiden 5 år. Ramtiden är 6 år när försäkringsfallet inträffar det år den försäkrade uppnår 50, 51 eller 52 års ålder, 7 år när försäkringsfallet inträffar det år den försäkrade uppnår 47, 48 eller 49 års ålder och 8 år i de fall då försäkringsfallet inträffat det år då den försäkrade uppnår en ålder av 46 år eller lägre. Vid beräkning av antagandeinkomst vid aktivitetsersättning där underlaget grundas på endast två bruttoårsinkomster skall ramtiden vara tre år. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Regeringen föreslår dessutom att såväl en kortare som en längre ramtid skall kunna tillämpas för aktivitetsersättning. Remissinstanserna: Riksrevisionsverket (RRV) ifrågasätter differentierade ramtider beroende av den försäkrades ålder. Statens Pensionsverk (SPV) anför att med kortare ramtid för äldre finns risk att dessa missgynnas. De föreslagna åldersberoende ramtiderna riskerar att inverka menligt på förståelsen för och acceptansen av sjukersättningsreformen liksom ambitionen att skapa ett lättadministrerat system. Centrala Studiestödsnämnden anser att från studiefinansiell synvinkel är ett alternativ en ramtid om nio år. Försäkringskasseförbundet, Privattjänstemannakartellen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation och Svenska Akademikers Centralorganisation avstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: Den övergripande principen för regeringens förslag i denna proposition är att det nya systemet med inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättningen skall vara en ren inkomstbortfallsförsäkring. Det medför att de framtida inkomster som bortfaller till följd av sjukdom eller funktionshinder skall utgöra utgångspunkt för beräkningen av ersättning. Den inkomstrelaterade ersättningen skall således baseras på en uppskattning av den inkomst den försäkrade skulle ha haft om inte nedsättningen av arbetsförmågan inträffat. Ramtiden bestämmer urvalet bruttoårsinkomster från vilket de inkomster som direkt skall ligga till grund för beräkningen av antagandeinkomst skall väljas ut. Frågan hur ramtiden bör utformas rymmer flera aspekter såsom * hur aktuella de inkomster bör vara som skall ligga till grund för antagandeinkomsten, * hänsynstagande till de typiska sänkningar av inkomsten som följer vid långvarig sjukdom, studier, barnledighet, uppbyggnad av näringsverksamhet, arbetslöshet, m.m., dvs. möjligheten att undanta fler än ett inkomstår med låga inkomster i ramtiden från de inkomstår som direkt skall ligga till grund för beräkningen av antagandeinkomsten samt * beaktande av den typiska inkomstutvecklingen över livscykeln. För att de inkomster som beaktas vid antagandeinkomstberäkningen skall kunna spegla ett framtida inkomstbortfall, bör de vara så aktuella som möjligt. Utgångspunkten för ramtiden bör därför vara det år då försäkringsfallet inträffar. Försäkringsfallsåret är det år då arbetsförmågan blivit nedsatt i sådan utsträckning som förutsätts för rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning och då nedsättningen kan betraktas som varaktig eller väntas bli bestående minst ett år. Eftersom arbetsinkomster i allmänhet saknas under försäkringsfallsåret och den pensionsgrundande inkomsten för detta år fastställs först under den andra halvan av det efterkommande året, bör dock försäkringsfallsåret inte ingå i själva ramtiden. Genom att koppla ramtiden till en bestämd tidpunkt blir antagandeinkomstsberäkningen oberoende av när försäkringskassan fattar beslut om sjuk- eller aktivitetsersättning. Den enskilda försäkringskassans administration kan alltså inte påverka när ramtiden börjar. En betydande andel av dem som i dag beviljas förtidspension eller sjukbidrag har en tid med sjukpenning före pensioneringen som överstiger två år. Att perioden med sjukpenning är så lång som mer än två år är dock mest framträdande i yngre åldersgrupper. Då det i första hand bör vara förvärvsinkomster som skall ligga till grund för beräkningen av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller aktivitetsersättningen föreslås att två bruttoårsinkomster skall undantas när antagandeinkomsten fastställs. Då antagandeinkomsten enligt regeringens förslag ovan skall grundas på tre årsinkomster och två årsinkomster skall kunna undantas, måste ramtiden följaktligen vara fem år. I yngre åldrar finns av olika skäl såsom studier, vård av små barn, arbetslöshet, plikttjänstgöring m.m., många som gör ett uppehåll i eller tidvis kraftigt reducerar sitt förvärvsarbete och som av den anledningen under något eller några år helt saknar pensionsgrundande inkomster eller endast har mycket låga sådana, utan att det för den skull kan sägas vara representativt för de framtida inkomstförhållandena. Förhållandet torde snarare vara det omvända. Om den yngre personen inte blivit arbetsoförmögen skulle han eller hon med stor sannolikhet ha förvärvsarbetat och ha haft mer normala inkomster efter sådana förvärvsavbrott. Regeringen anser mot denna bakgrund att även en tid med andra ersättningar än sjukpenning, såsom rehabiliteringspenning, föräldrapenning, studiemedel eller arbetslöshetsersättning m.m. skall få påverka ramtidens längd. Utan en sådan möjlighet skulle yngre personer inte sällan kunna få sjuk- eller aktivitetsersättning endast i form av garantiersättning eller mycket låg inkomstrelaterad ersättning, när de drabbas av långvarig medicinskt orsakad arbetsoförmåga. Det får anses motiverat att den som blivit sjuk eller ägnat sig åt ovan exemplifierade aktiviteter inte - utöver att bli arbetsoförmögen - dessutom skall få sin långvariga försörjning grundad på inkomster som inte kan anses representativa för hans eller hennes framtida försörjningsförmåga om inte arbetsoförmågan inträffat. När långa perioder med sjukdom eller rehabilitering, eller ovan nämnda aktiviteter, finns inom ramtiden krävs alltså att denna förlängs, om antagandeinkomsten skall grundas på förvärvsinkomster. Samtidigt bör ramtiden inte vara så lång att inkomster som inte längre kan anses vara representativa för det framtida inkomstbortfallet beaktas. Ju längre tillbaka i tiden en inkomst ligger desto mindre kan dess nivå generellt sett sägas vara representativ för framtida inkomstnivåer. Regeringen menar att en lämplig avvägning utifrån dessa olika faktorer är att som längst undanta fem årsinkomster från beräkningen, dvs. längsta ramtiden skall omfatta åtta år tillbaka i tiden från försäkringsfallsåret. I de allra flesta fall torde resultatet av en sådan lång ramtid bli att sjukersättningen eller aktivitetsersättningen beräknas på de inkomster som ligger i tiden före ett långt sjukfall. Dessutom medger ramtiden att perioder med studier, vård av små barn, näringsverksamhet i uppbyggnadsskede, arbetslöshet m.m., som egentligen inte är representativa för den försäkrades förvärvsförmåga, helt eller delvis kan undantas till den del de tillsammans med sjukpenningperioder inte överstiger fem år. Enligt regeringens uppfattning finns dock ett starkt argument mot att, som remissinstanserna anför, införa en relativt lång ramtid som skall gälla generellt för alla, oberoende av ålder. I diagrammet nedan redovisas den genomsnittliga intjänade pensionspoängen 1996, fördelat efter kön och ålder. Där framgår hur den genomsnittliga inkomstkarriären i normalt förvärvsaktiv ålder ser ut. Inkomsterna stiger bland de yngsta åldersgrupperna relativt kraftigt i takt med ökad ålder. Inkomstökningarna fortgår sedan, om än i något minskad takt, fram till drygt 50 års ålder. Därefter sjunker inkomsterna successivt fram till 65 års ålder. Genomsnittlig intjänad ATP-poäng år 1996 Det framgår av de beräkningar som Socialdepartementet låtit göra, att en ramtid, där det ingår inkomster så långt tillbaka i tiden som 8 - 10 år, genomsnittligt sett leder till en antagandeinkomst som är missvisande för dem som beviljas sjukersättning i åldrarna över 50 år. Antagandeinkomsten kommer i dessa fall att spegla ett inkomstläge som inte motsvarar den sänkning av de faktiska inkomsterna som genomsnittligt sett sker från drygt 50 års ålder. Detta talar enligt regeringens uppfattning för att ramtiden skall konstrueras så att de tidigare mindre representativa inkomster för äldre försäkrade inte får ett alltför stort genomslag. Samtidigt skall ramtiden inte heller för dessa grupper vara kortare än att minst två årsinkomster skall kunna undantas från beräkningen, eftersom det trots allt är vanligt även bland dessa åldersgrupper att förtidspension föregås av en längre sjukskrivning. Av dem i åldrarna 55-59 år som förtidspensionerades 1996 utgjorde andelen med en sjukskrivningstid upp till två år 73 procent och i åldrarna 60-64 år 86 procent. Även när det gäller andra slag av transfereringar än sjukpenning och andra anledningar till inkomstsänkningar såsom studier, omvårdnad om små barn, arbetslöshet m.m., torde detta vara betydligt mindre förekommande i de äldre åldersgrupperna än bland yngre försäkrade och motiverar således en kortare ramtid för äldre försäkrade. Regeringen anser att behoven av att kunna bortse från vissa år med låga inkomster är betydligt mer påtagliga i yngre åldrar än i åldrarna från 50 år och uppåt. De sjukskrivningsperioder som föregår en förtidspension är generellt sett betydligt längre för yngre än för äldre och inkomstsänkningar till följd av barnledighet, studier etc. är betydligt mer sällan förekommande för äldre försäkrade. Det betyder att en lång ramtid i högre åldrar i många fall mer skulle komma att fungera så att antagandeinkomsten blev beräknad på ett antal av de högsta arbetsinkomsterna än att år med låga inkomster till följd av sjukskrivning etc. skulle undantas. Mot denna bakgrund och med beaktande av inkomstbortfallsprincipen bör den ramtid som skall gälla i äldre åldrar successivt öka ju yngre den försäkrade är. Utifrån tillgänglig statistik över pensionsgrundande inkomst i olika åldrar och det ovan redovisade resonemanget anser regeringen att den kortaste ramtiden, fem år, skall tillämpas för dem som under försäkringsfallsåret uppnår en ålder av 53 år eller högre. För att i någon mån undvika s.k. tröskeleffekter bör vidare ökningen av ramtiden sträckas ut så att längderna på ramtiden mellan den längsta och den kortaste, dvs. längderna sex respektive sju år, tillämpas för i vart fall tre årskullar vardera. Det innebär att den successiva avkortningen av ramtiden skall inledas vid 47 års ålder. För försäkrade som är berättigade till aktivitetsersättning föreslår regeringen i föregående avsnitt att antagandeinkomsten skall kunna beräknas på genomsnittet av endast två bruttoårsinkomster, om det är fördelaktigare för den försäkrade. För att den föreslagna regeln fullt ut skall kunna få avsedd effekt - dvs. ge unga personer med endast mycket kort tid med förvärvsarbete före tidpunkten för försäkringsfall ett gott försäkringsskydd - bör regeln kompletteras med en specialregel för den ramtid som skall tillämpas i dessa fall. Enligt regeringens uppfattning och enligt förslaget i departementspromemorian Ds 2000:40, bör ramtiden i detta fall vara tre år. Sammanfattningsvis föreslår regeringen att ramtiden skall vara fem år för dem vars försäkringsfall inträffar det år de uppnår en ålder av 53 år eller högre. När försäkringsfallet inträffar i lägre åldrar föreslås ramtiden variera efter åldern på så sätt att den är sex år när försäkringsfallet inträffar det år den försäkrade uppnår 50, 51 eller 52 års ålder, sju år när försäkringsfallet inträffar det år den försäkrade uppnår 47, 48 eller 49 års ålder och åtta år i de fall då försäkringsfallet inträffat det år då den försäkrade uppnår en ålder av 46 år eller lägre. Vid beräkning av antagandeinkomst för aktivitetsersättning föreslås en alternativregel där ramtiden är tre år. 8.4 Ersättningsnivån Regeringens förslag: Hel inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning beräknas som 64 procent av antagandeinkomsten. Partiell ersättning utges med så stor andel av hel ersättning som motsvarar andelen av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Akademikers Centralorganisation och Tjänstemännens Centralorganisation anser att ersättningsnivån skall vara 65 procent. De Handikappades Riksförbund, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Riksförbundet för hiv-positiva och Synskadades Riksförbund anser att den föreslagna nivån är för låg. De Handikappades Riksorganisation och Förbundet unga funktionshindrade anser att den inkomstrelaterade ersättningen skall utgöra minst 75 procent av antagandeinkomsten, medan Neurologsikt Handikappades Riksförbund och Sveriges Pensionärers Riksförbund förordar att ersättningsgraden skall utgöra 80 respektive 70 procent. Skälen för regeringens förslag: Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall den inkomstrelaterade ersättningen vid reformerad förtidspension utgöra cirka 65 procent av den uppskattade inkomsten. Denna ersättningsnivå är i princip härledd från nuvarande förtidspensionssystem. Emellertid är det egentligen inte möjligt att på något mer generellt sätt göra en sådan jämförelse. Förtidspension i form av tilläggspension (ATP) beräknas som 60 procent av produkten av prisbasbeloppet och den framräknade medelpensionspoängen som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Den del av inkomsten som ligger under denna gräns ersätts genom folkpensionen. Folkpensionens storlek varierar dock beroende på civilstånd. För gifta personer med förtidspension motsvarar den 72,5 procent av prisbasbeloppet och för ogifta 90 procent av prisbasbeloppet. Detta innebär att ersättningsnivån, i förhållande till en tänkt inkomst motsvarande den genomsnittliga förvärvsinkomst som legat till grund för medelpensionspoängen, varierar beroende på dels civilstånd, dels storleken på medelpensionspoängen. Eftersom "kompensationsgraden" för det första basbeloppet i inkomst är högre (72,5 respektive 90 procent) än vad som gäller den del av inkomsten som är högre än ett förhöjt prisbasbelopp blir den totala ersättningsnivån - relaterad till den tänkta genomsnittsinkomsten - lägre ju högre medelpensionspoängen är. Detta kan konstateras enbart genom analys av reglerna om beräkning av bruttoförmånen i ATP-systemet. Om motsvarande jämförelse skall göras av nettoutfall, blir bedömningen synnerligen komplex till följd av reglerna om det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA). En jämförelse mellan förtidspensionssystemet och förslaget om beräkning av inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning försvåras dessutom av att inkomstunderlagen beräknas på vitt skilda sätt. Valet av metod att fastställa inkomstunderlagen är i själva verket i många fall betydligt mer avgörande för ersättningens bruttonivå än själva ersättningsnivån. Av detta följer att ersättningsnivån måste fastställas mer utifrån de kostnadsramar som gäller för systemet för ersättning vid varaktig eller långvarig nedsättning av arbetsförmågan och fördelningspolitiska avväganden än genom en jämförelse av tillämpade procentsatser. Regeringens utgångspunkt är att inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning skall innebära en rimlig försäkring mot inkomstbortfall. Ersättningsnivån måste därför vara så hög att man kan tala om försäkringen som en inkomstbortfallsförsäkring i egentlig mening. I den nödvändiga analysen ligger även att relatera till brutto- respektive nettoutfall vid fortsatt förvärvsarbete på samma inkomstnivå som antagandeinkomsten beräknats till. Ytterligare en faktor av betydelse är avvägningen i förhållande till de kollektivavtalsreglerade ersättningar som arbetsmarknadens parter beslutat om. Det är således rimligt att ersättningsnivån innebär ett visst utrymme för sådana kompletterande ersättningar. Sammanfattningsvis torde emellertid en ersättningsnivå kring den i riktlinjepropositionen angivna siffran ligga linje med det ovan redovisade resonemanget. En enhetlig ersättningsnivå om 65 procent har emellertid i de beräkningar som genomförts visat sig ligga något för högt utifrån nämnda kostnadsramar. Regeringen gör mot denna bakgrund istället bedömningen att ersättningsnivån för hel ersättning bör fastställas till 64 procent av antagandeinkomsten. Partiell ersättning bör utges med så stor andel som motsvarar den andel av sjuk- eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till. 8.5 Avräkning av utländska förmåner mot inkomstrelaterad ersättning Regeringens förslag: Invaliditetsförmåner som betalas ut enligt utländsk lag, såväl inkomstrelaterade förmåner som förmåner som är att likställa med garantiersättning, skall avräknas mot inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket och Statskontoret tillstyrker förslaget men påpekar att avräkningsregeln ger upphov till både tolknings- och administrativa problem för försäkringskassorna. Skälen för regeringens förslag: Den som är försäkrad i Sverige för inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning vid tidpunkten för försäkringsfallet kommer enligt det framlagda förslaget att få oavkortad inkomstrelaterad ersättning, dvs. ersättningen blir inte andelsberäknad. En person, som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 och som före tidpunkten för försäkringsfallet även har förvärvsarbetat och varit försäkrad i ett eller flera länder inom EU/EES-området, kommer dessutom att i vissa fall kunna ha rätt till förmån från detta eller dessa länder. Detsamma kan gälla en försäkrad som har rätt till förmån från land utanför EU/EES-området. För att undvika överkompensation föreslår regeringen att den inkomstrelaterade sjukersättningen eller aktivitetsersättningen minskas med de invaliditetsförmåner som en person är berättigad till från andra länder. Bestämmelserna i förordningen (EEG) nr 1408/71 medför dock att ersättning antingen kommer att utbetalas endast från Sverige eller beräknas enligt prorata-temporisprincipen. Reglerna vid samordning av inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning och invaliditetsförmåner inom EU finns beskrivna i avsnitt 17. 9 Garantiersättning 9.1 Allmänna utgångspunkter för valet av grundskyddsmodell Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna (prop. 1997/98:111 Reformerad förtidspension m.m., bet. 1997/98:SfU11, rskr.1997/98:237 ) skall den reformerade förtidspensionen även fortsättningsvis omfatta ett ekonomiskt skydd för dem som under tiden före pensionsfallet haft låga eller inga förvärvsinkomster. Detta skydd skall utformas med utgångspunkt i en åldersberoende garantinivå och för dem vars inkomstrelaterade förtidspension understiger garantinivån utbetalas som en utfyllnad upp till garantinivån. För dem som saknar inkomstrelaterad förtidspension skall utbetalas en ersättning som motsvarar den garanterade nivån. För rätt till oavkortad ersättning skall enligt riktlinjepropositionen krävas aktuell bosättning i Sverige både vid tiden för beviljandet och senare. Ersättningen skall dock vara oberoende av försäkringstid. En flyttning från Sverige medför att rätten till ersättning upphör. Beträffande förtidspension i form av garantibelopp antog regeringen att denna torde vara en typ av förmån som inte skulle vara exportabel ens inom EU/EES. Grundskyddet till arbetsoförmögna skulle alltså endast kunna utbetalas till den som är bosatt i Sverige. Socialförsäkringsutskottet noterade bl.a. att med de föreslagna reglerna kommer det inte att vara möjligt att uppbära förtidspension enligt garantinivån vid bosättning utanför Sverige, såvitt avser EU/EES-området under förutsättning att Europeiska unionens råd enhälligt godkänner detta. Vilken den ekonomiska situationen blir i det enskilda fallet beror då på hur trygghetssystemet är utformat i det nya landet. Utskottet förutsatte att effekterna av detta skulle komma att analyseras i samband med den fortsatta beredningen av ärendet. Den analys som socialförsäkringsutskottet efterlyste har genomförts och visat att ett grundskydd i sjukersättningssystemet som inte görs beroende av försäkringstid skulle kunna innebära mycket långtgående åtaganden för Sveriges räkning och leda till resultat som kan ifrågasättas. Som redovisas i det följande har regeringen funnit starka skäl att frångå de ovan redovisade av riksdagen fastlagda principerna och föreslår därför i stället att det nya grundskyddet till långvarigt eller varaktigt arbetsoförmögna i form av garantiersättning skall vara beroende av försäkringstid. Förslaget innebär i korthet att garantiersättningen blir andelsberäknad för den som inte kan tillgodoräknas minst 40 års försäkringstid i Sverige. Som bakgrund till detta förslag kan en redovisning av tidigare behandling av frågan om försäkringstid (bosättningstid) vara motiverad. Tidigare behandling av frågan om tillgodoräknad bosättningstid/försäkringstid Frågan om en socialförsäkringsförmån skall vara beroende av bosättningstid/försäkringstid eller inte samt om förmånen skall kunna utbetalas vid bosättning utomlands har varit föremål för överväganden dels inför ikraftträdandet av EES-avtalet och då i fråga om folkpensionen dels i samband med ställningstaganden till garantipensionen i ålderspensionssystemet och till vuxna efterlevande. Folkpension i form av förtidspension beräknas enligt två alternativa regler, antingen i förhållande till det antal år den försäkrade har varit bosatt i Sverige eller i förhållande till det antal år den försäkrade har tillgodoräknats pensionspoäng. Reglerna gäller numera med lika villkor för svenska och utländska medborgare. Dessa regler trädde i kraft den 1 januari 1993, sedan det inför ikraftträdandet av EES-avtalet och anpassningen till regelverket inom EG konstaterats att de svenska reglerna för folkpension, såsom de då var utformade, stod i strid med principerna bakom förordningen (EEG) nr 1408/71. De då gällande kvalifikationsreglerna om viss tids bosättning i Sverige för utlänningar hade fått avskaffas i fråga om personer som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71. Dessa personer skulle alltså ha fått rätt till oreducerad folkpension direkt från och med bosättning här, om övriga förutsättningar för pensionsrätt då varit uppfyllda. Vidare skulle en anpassning av detta slag ha inneburit att de dåvarande begränsningarna beträffande möjligheterna till export av folkpension skulle ha fått upphävas. Detta skulle ha lett till att den som en gång beviljats folkpension skulle ha haft rätt att ta med sig hela pensionen vid flyttning till annat EU-land. Dessutom skulle alla som är medborgare i något EES-land och bosatta inom EES-området ha varit berättigade till oreducerad svensk folkpension under förutsättning att de någon gång under livet varit bosatta i Sverige. Av det ovan anförda framgår att en tillämpning av förordningen (EEG) nr 1408/71 skulle, om reglerna för folkpensioneringen inte ändrats, ha lett till mycket långtgående åtaganden för Sveriges räkning och till resultat som knappast kan anses vara acceptabla. De regler om krav på tillgodoräknad bosättningstid som idag gäller för folkpensioneringen tillkom således i syfte att undvika dessa konsekvenser samtidigt som en anpassning till principerna bakom EG:s regelsystem kom till stånd. Mot bakgrund av ovan redovisade skäl föreslog regeringen och beslutade sedermera riksdagen (prop. 1997/98:152, 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315) att reglerna för garantipensionen i ålderspensionssystemet i huvudsak skall motsvara de regler som nu gäller för folkpension i fråga om tillgodoräknad försäkringstid. I princip samma motivering anfördes beträffande försäkringstid för garantipension till vuxna efterlevande (prop. 1999/2000:91). Dessa förmåner blir alltså beroende av viss fullgjord försäkringstid i Sverige. Beträffande båda formerna av garantipension konstaterade regeringen i nämnda propositioner att det torde vara klart att garantipension skall betraktas som en trygghetsförmån och därmed falla under tillämpningsområdet för förordningen (EEG) nr 1408/71 snarare än att betraktas som en socialhjälpsförmån. Skäl som talar för detta är att garantipensionen är en lagfäst rättighet som utges enligt klart avgränsade villkor och inte är beroende av en uppskattning av individuella behov. Av detta följer, som en följd av exportabilitetsprincipen, att garantipensionen skall betalas ut vid bosättning inom EU/EES-området. Vidare konstaterades att garantipension inte torde kunna hänföras till kategorin sådana särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner som är undantagna från exportskyldighet inom gemenskapen. Till skillnad från regeringens uppfattning beträffande grundskyddet i ålderspensionssystemet och till vuxna efterlevande som redovisas ovan, anges i riktlinjepropositionen att förtidspension i form av garantibelopp är en typ av förmån som inte bör vara exportabel ens inom EU/EES eftersom garantibelopp torde vara att anse som en s.k. minimiförmån enligt förordningen (EEG) nr 1408/71. Förmånen torde dock, så som det nu bedöms, snarare eventuellt kunna inordnas under bestämmelsen för de särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner som inte behöver exporteras enligt artikel 10 a i förordningen. Enligt denna bestämmelse skall personer för vilka förordningen gäller erhålla sådana kontantförmåner uteslutande i den medlemsstat där de är bosatta och i enlighet med den statens lag, under förutsättning att förmånen är förtecknad i bilaga II a till förordningen. För att förmånen skall upptas i bilaga II a fordras ett enhälligt beslut om detta av Europeiska unionens råd. Regeringens nuvarande ställningstagande Som angavs inledningsvis har regeringen funnit starka skäl att frångå de av riksdagen antagna principerna och föreslår därför i stället att det nya grundskyddet till långvarigt eller varaktigt arbetsoförmögna i form av garantiersättning skall vara beroende av försäkringstid. Ett skäl att frångå det tidigare förslaget är de konsekvenser som en sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning, av den typ som föreslås i riktlinjepropositionen, skulle kunna få i förhållande till EG-rätten. Effekterna bedöms inte bli tillfredsställande vare sig för den enskilde eller för staten. Den enskildes rätt till garantiersättning och den totala omfattningen av svenska statens åtagande när det gäller denna ersättning skulle, som en följd av reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71, inte vara kända förrän Europeiska unionens råd fattat beslut i frågan om garantiersättning är att betrakta som en sådan icke avgiftsfinansierad förmån för vilken det inte föreligger exportskyldighet. Den omständighet som bedöms mest kritisk för möjligheten att få acceptans hos samtliga medlemsstater för att få garantiersättning upptagen i bilaga II a till förordningen (EEG) nr 1408/71 antas vara att garantiersättningen inte kommer att vara beroende av en uppskattning av individuella behov (inkomstprövning). Om garantiersättning inte skulle bli accepterad som en särskild icke avgiftsfinansierad förmån enligt artikel 10 a får det givetvis betydelse både för exportskyldigheten och risken för överkompensation. Som framgår av motiven för nuvarande bestämmelser om krav på viss bosättningstid för rätt till oavkortad folkpension och viss försäkringstid för garantipension, skulle en garantiersättning som inte görs beroende av försäkringstid kunna innebära mycket långtgående åtaganden för Sveriges räkning och leda till tveksamma resultat. Ett sådant system skulle bl.a. innebära att en person som endast varit bosatt i Sverige under mycket kort tid skulle få rätt till full garantiersättning oberoende av varifrån han eller hon hade invandrat. Det skulle vidare innebära att en försäkrad som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 skulle ha rätt att få denna ersättning utbetald inom hela EU/EES-området. Om garantiersättning å andra sidan blev undantagen från exportskyldighet, skulle det medföra att den som beviljats garantiersättning går miste om denna även när han eller hon flyttar till annat land inom EU/EES-området. För den som inte omfattas av förordningen eller som flyttar till ett land utanför detta område blir förhållandet givetvis det samma. Att förmånen inte skulle exporteras ens inom EU/EES skulle innebära en radikal förändring mot vad som gäller i dag beträffande grundskyddet i dagens system. Förtidspension utbetalas till den som bor utomlands endast om han eller hon dessutom är berättigad till ATP. Denna begränsning har dock väsentliga undantag. Såväl 30-delsberäknad som 40-delsberäknad folkpension samt pensionstillskott exporteras i dag inom EU/EES. Folkpension exporteras även till ett antal andra länder med vilka Sverige har träffat avtal om social trygghet. Konsekvensen av att garantiersättning inte skulle utbetalas inom EU/EES-området blir att den flyttande står utan grundskydd om han eller hon inte har rätt till någon förmån i det nya landet. För Sveriges del är det bara bostadstillägg till pensionärer som i dag räknas som sådana skattefinansierade förmåner som inte exporteras. Denna förmån kan, enligt regeringens uppfattning, inte anses vara jämförbara med ett grundskydd som i många fall utgör den sjukes eller funktionshindrades hela inkomst under många år. Ett annat tungt vägande skäl för regeringen att frångå riktlinjerna, och i stället föreslå ett grundskydd i sjukersättningsssystemet som i princip överensstämmer med dagens regler om förtidspension och reglerna för rätt till garantipension, är det stora värde som ligger i gemensamma övergripande principer i de stora trygghetssystemen inom socialförsäkringen. Med mer enhetliga förutsättningar för rätt till förmån ökar allmänhetens möjlighet att förstå och acceptera systemen, samtidigt som administrationen underlättas. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår regeringen nu ett försäkringssystem för dem som inte har rätt till inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning eller endast låg sådan som, till skillnad från vad som föreslogs i riktlinjepropositionen, innebär att garantiersättningens storlek blir beroende av försäkringstid och därmed bl.a. exportabel enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 inom EU/EES-området. 9.2 Försäkringstid 9.2.1 Kvalifikationskrav Regeringens förslag: Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning skall vara beroende av försäkringstid. För att den försäkrade skall ha rätt till garantiersättning skall det krävas att han eller hon har tillgodoräknats en försäkringstid om minst tre år. För att den försäkrade skall ha rätt till oavkortad garantiersättning skall det krävas att han eller hon kan tillgodoräknas minst 40 års försäkringstid i Sverige. Är försäkringstiden kortare än 40 år skall garantinivån avkortas med 1/40 för varje år som saknas. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig har tagit ställning till förslaget om försäkringstid och förslaget om krav på aktuell försäkring vid försäkringsfall i ett sammanhang. Integrationsverket avstyrker förslagen. Verket anse att det förefaller märkligt att EU-medborgare bosatta i Sverige skall ha större rätt till sjukersättning/garantiersättning än invandrande svenska medborgare. Socialstyrelsen menar att principen om en allmän försäkring som omfattar hela befolkningen skall gälla. Kvalifikationsreglerna bör vara sådana att människor som är långvarigt eller varaktigt sjuka eller funktionshindrade inte hänvisas att leva på ekonomiskt bistånd (socialbidrag). Handikappombudsmannen anser att förslaget är principiellt felaktigt. De Handikappades Riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna och Riksförbundet för hiv-positiva är kritiska till förslaget Skälen för regeringens förslag: Det huvudsakliga syftet med en garantiersättning är att tillförsäkra i Sverige bosatta personer, som är arbetsoförmögna på grund av medicinska orsaker och som saknar eller har rätt till endast en låg inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning, ett grundskydd, under förutsättning att de under tiden före försäkringsfallet har haft en rimlig anknytning till Sverige. Försäkringsfallet anses ha inträffat vid den tidpunkt då den försäkrades nedsättning av arbetsförmågan nått den grad och varaktighet som krävs för rätt till sjukersättning tills vidare eller tidsbegränsat eller till aktivitetsersättning som alltid är tidsbegränsad. I syfte att undvika sådana konsekvenser och oacceptabla resultat som redogjorts för i avsnitt 9.1, och med hänsyn till att reglerna måste stämma överens med EG:s regelsystem, anser regeringen att övervägande skäl talar för att garantiersättningen skall vara beroende av försäkringstid och att det skall krävas en längre tids anknytning till Sverige för att det skall föreligga rätt till oavkortad garantiersättning. Reglerna för garantiersättning bör därför i huvudsak motsvara vad som nu gäller för folkpension i form av förtidspension och för garantipension i ålders- och efterlevandepensionssystemen. Det medför att för rätt till oavkortad garantiersättning skall krävas att den försäkrade kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid i Sverige. Vid kortare tid minskas garantiersättningens garantinivå proportionellt med 1/40 för varje år som saknas. Som exempel kan nämnas att om den försäkrade kan tillgodoräknas 20 år med försäkringstid innebär detta att garantiersättningen beräknas genom att garantinivån avkortas till 20/40 av 2,4 gånger prisbasbeloppet. Den på detta sätt avkortade garantinivån reduceras därefter med 100 procent av den inkomstrelaterade sjukersättningen. I likhet med vad som är fallet beträffande garantipension i ålderspensionssystemet och till vuxna efterlevande, bör begreppet försäkringstid användas i stället för begreppet bosättningstid. För att garantiersättning inte skall behöva betalas ut med mycket små belopp, och med hänsyn till värdet av så enhetliga regler som möjligt för de olika grundskydden, föreslår regeringen att samma kvalifikationsregel - minst tre års tillgodoräkad försäkringstid - som gäller för garantipension även skall gälla för att kvalificeras sig för garantiersättning. Det kan påpekas att den som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 som kvalifikationstid får, till följd av den s.k. sammanläggningsprincipen i nämnda förordning, även tillgodoräkna sig försäkringstider som har fullgjorts i andra EU/EES-länder. För att sammanläggning skall kunna ske krävs dock att en försäkringstid om minst ett år kan tillgodoräknas i Sverige. Den som inte uppfyller kvalifikationskraven på tre års försäkringstid får enligt förslaget inte rätt till någon garantiersättning. Kravet på 40 års försäkringstid för rätt till oavkortad garantiersättning medför att en försäkrad som inte uppfyller detta krav får rätt till endast en avkortad ersättning. Det kan få till följd att den som på grund av dessa kvalifikationsregler blir utan eller får en avkortad försäkringsersättning kan bli ekonomiskt beroende av sin anhöriga eller av ekonomiskt bistånd från kommunen. Regeringen utreder frågan om ersättning till denna grupp och avser återkomma till riksdagen i frågan. 9.2.2 Beräkning av försäkringstid Regeringens förslag: Som faktisk försäkringstid räknas den tid som kan tillgodoräknas som försäkringstid i Sverige från och med det år den försäkrade fyller 16 år till och med året före försäkringsfallsåret. Som försäkringstid skall tillgodoräknas tid under vilken en person skall anses ha varit bosatt i Sverige enligt 2 kap. socialförsäkringslagen (1999:799). Som försäkringstid skall även tillgodoräknas tid under vilken en person före tidpunkten för bosättningen oavbrutet har vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd. Flyktingar skall, för tid före ankomsten till Sverige, tillgodoräknas försäkringstid i hemlandet från och med 16 års ålder i förhållande till det antal år som de har tillgodoräknats faktisk försäkringstid i Sverige. Vid beräkningen skall det bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan invaliditetsersättning från det andra landet som inte skall ligga till grund för beräkningen av garantiersättning. Vid beräkning av försäkringstid för en person som enligt 2 kap. 4 § socialförsäkringslagen anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands (biståndsarbetare m.fl.), skall det bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan invaliditetsersättning från det andra landet som inte skall ligga till grund för beräkningen av garantiersättning. Som försäkringstid skall även kunna tillgodoräknas tid från och med det år då försäkringsfallet inträffade till och med det år då den försäkrade fyller 64 år (framtida försäkringstid). För att en försäkrad skall få tillgodoräkna sig all framtida försäkringstid skall det krävas att han eller hon har varit bosatt i Sverige minst fyra femtedelar av den tid som beräknas från och med det år då den försäkrade fyller 16 år till och med året före försäkringsfallet. För den som varit bosatt här kortare tid än fyra femtedelar av den möjliga tiden skall proportionering göras på visst sätt. Om försäkringsfallet har inträffat före ingången av det år den försäkrade fyllde 18 år får försäkringstiden i stället beräknas på följande sätt. Svenska medborgare får räkna alla år mellan 16-64 år som försäkringstid. Detta gäller under förutsättning att den försäkrade inte anses har varit bosatt utomlands efter fyllda 16 år fram till beviljandet av sjuk- eller aktivitetsersättningen. Om han eller hon har varit bosatt utomlands under nämnda period bortses från dessa år. För utländska medborgare skall efter fem års bosättning i Sverige samma beräkning gälla som för svenska medborgare. Endast hela antal månader med försäkringstid skall beaktas vid sammanräkningen. Den sammanlagda försäkringstiden för garantiersättning skall sättas ned till närmaste hela antal år. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft synpunkter i denna del. Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler kan förtidspension utges från och med den månad den försäkrade fyller 16 år. Som faktisk bosättningstid vid beräkningen av folkpension räknas den tid som kan tillgodoräknas en försäkrad som bosättningstid i Sverige fr.o.m. det år han eller hon fyller 16 år t.o.m. året före pensionsfallsåret. Även vid beräkning av försäkringstid för rätt till garantipension till ålderspension börjar sådan tid räknas från 16 års ålder. För tiden mellan 16 och 24 år skall försäkringstid dock tillgodoräknas endast om det för den försäkrade för samma tid har fastställts pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp för förtidspension på minst ett inkomstbasbelopp. I avsnitt 6.3 föreslås att den fasta nedre åldersgränsen för rätt till aktivitetsersättning höjs till den 1 juli det år den försäkrade fyller 19 år. Trots att detta skulle kunna tala för att höja gränsen då försäkringstid börjar beräknas till 19 år, föreslår regeringen att 16-årsgränsen skall gälla även vid beräkning av försäkringstid för sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning. Regeringen anser vidare att samma principer som gäller för beräkning av bosättningstid för rätt till folkpension bör gälla även vid beräkningen av försäkringstid för rätt till garantiersättning. Detta innebär att den tid då en person är bosatt i Sverige enligt 2 kap. socialförsäkringslagen (1999:799) skall tillgodoräknas honom eller henne som försäkringstid för garantiersättning. Garantiersättning skall liksom folkpension utbetalas på grundval av den försäkringstid som kan tillgodoräknas den försäkrade till och med året före försäkringsfallet. Tidpunkten för ett försäkringsfall infaller då den försäkrades nedsättning av arbetsförmågan nått den grad och varaktighet som krävs för rätt till sjukersättning tills vidare eller tidsbegränsat eller till aktivitetsersättning. Som faktisk försäkringstid skall den tid räknas som kan tillgodoräknas som försäkringstid i Sverige fr.o.m. året den försäkrade fyller 16 år t.o.m. året före försäkringsfallsåret. En person som beviljats asyl i Sverige (flykting) skall liksom enligt nuvarande regler, för tid före ankomsten till Sverige, tillgodoräknas bosättningstid i hemlandet fr.o.m. 16 års ålder i förhållande till det antal år som han eller hon har tillgodoräknats faktisk försäkringstid i Sverige. Dock bör personer som beviljats uppehållstillstånd av humanitära skäl inte omfattas av dessa särregler. Enligt socialförsäkringslagen skall en i Sverige bosatt person som lämnar landet fortfarande anses bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. För personer som utsänds från Sverige för arbete i annat land av ett svenskt trossamfund eller organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet finns dock undantagsregler. En biståndsarbetare anses fortsatt bosatt i Sverige vid utlandsarbetet om utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år. Vid beräkning av försäkringstid för dessa personer och för flyktingar, föreslår regeringen att särskilda regler skall tillämpas. De nämnda grupperna kan under utsändningstiden eller under tiden i hemlandet eventuellt ha tjänat in rätt till invaliditetsförmån enligt lagstiftningen i det andra landet. Denna utländska förmån kan vara en sådan förmån som utbetalas även vid bosättning i Sverige. Om förmånen liksom garantiersättningen är av utfyllnadskaraktär kommer den enligt vad som föreslås i avsnitt 9.3.4 inte att reducera garantiersättningen, dvs. förmånen är en ersättning som inte är inkomstrelaterad. De grupper det är fråga om kommer i sådana situationer att överkompenseras. För att undvika detta bör man, enligt regeringens uppfattning, vid beräkning av försäkringstid bortse från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan invaliditetsförmån från det andra landet, som inte reducerar garantiersättningen. Folkpensionsförmånen i dagens förtidspensionssystem utbetalas på grundval av den faktiska bosättningstiden. Dessutom kan under vissa förutsättningar även bosättningstid för tiden därefter tillgodoräknas - den framtida bosättningstiden. Som framtida bosättningstid räknas tiden fr.o.m. pensionsfallsåret t.o.m. året den försäkrade fyller 64 år. Den tid en person maximalt har kunnat bo i Sverige fr.o.m. 16-årsåret t.o.m. året före pensionsfallsåret - den möjliga tiden - har betydelse för beräkningen av den framtida bosättningstiden, dvs. tiden fr.o.m. pensionsfallsåret t.o.m. det 64:e året. För att få tillgodoräkna sig all framtida bosättningstid krävs att den försäkrade varit bosatt i Sverige minst fyra femtedelar av den möjliga tiden. För den som har varit bosatt här kortare tid görs en proportionering. Den framtida bosättningstiden minskas då i förhållande till hur många år personen faktiskt har bott i Sverige jämfört med fyra femtedelar av den möjliga tiden. Regeringen anser att även i ett framtida system skall det finnas en regel som ger möjlighet att beakta framtida försäkringstid vid beräkningen av garantiersättningens storlek. Utan en sådan beräkningsregel skulle man få ett system där en yngre försäkrad får ett grundskydd från ersättningssystemet, som i förhållande till vad som gäller för äldre försäkrade kan vara betydligt lägre just på grund av att försäkringsfallet inträffat i unga år. En sådan regel kan inte accepteras. Regeringen föreslår därför att beräkningen av framtida försäkringstid skall ske enligt de principer som nu gäller för framtida bosättningstid vid beräkningen av folkpension i form av förtidspension. Som föreslagits ovan skall faktisk försäkringstid kunna tillgodoräknas en försäkrad från och med 16 års ålder till och med försäkringsfallet. Framtida försäkringstid beräknas som en andel av den faktiska försäkringstiden. En konsekvens av detta beräkningssätt vore, om inte särskilda bestämmelser fanns, att en försäkrad vars försäkringsfall inträffat före försäkringstid kunnat börja räknas aldrig skulle kunna få någon försäkringsersättning. För att förhindra en sådan konsekvens finns i nuvarande regelsystem en bestämmelse som innebär att om pensionsfallet inträffar före det år den försäkrade fyller 18 år skall, om han eller hon är svensk medborgare, hela tiden från och med 16 år till och med 64 år räknas som försäkringstid. Det medför att de får oavkortad garantiersättning. För en utländsk medborgare gäller samma beräkning under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige sedan minst fem år. Dessa fem år kan även ligga före 16-årsåret. Regeringen anser att en motsvarande regel bör införas i sjukersättningssystemet. Vid sammanräkningen av försäkringstid skall endast hela antal månader med försäkringstid beaktas. Den sammanlagda försäkringstiden för garantiersättning skall sättas ned till närmaste hela antal år. Motsvarande gäller i folkpensions- och garantipensionssystemen. För att de försäkrade inte skall gå miste om ersättning på grund av övergången från ett förtidspensionssystem till ett system med sjukersättning eller aktivitetsersättning, föreslår regeringen att för tiden före sjukersättningssystemet träder i kraft, bör som försäkringstid för garantiersättning tillgodoräknas sådan tid som kunnat tillgodoräknas som bosättningstid enligt nuvarande regler i AFL. 9.3 Garantinivån 9.3.1 En åldersberoende garantinivå Regeringens förslag: En försäkrad som saknar eller har låg inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning skall ha rätt till garantiersättning upp till en viss garantinivå. För försäkrade i åldrarna 19-29 år skall garantinivåns storlek vara åldersberoende. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Principen om åldersberoende garantiersättning i åldrarna 19-29 år accepteras av de allra flesta som yttrat sig under förutsättning att nivåerna inte blir för låga. Ungdomsstyrelsen anser att garantinivån bör vara densamma för all oavsett ålder. DHR förordar en garantiersättning som inbegriper alla ersättning som den försäkrade kan uppbära utom ersättning för merkostnader som funktionshindret medför. Skälen för regeringens förslag: Enligt uttalanden i riktlinjepropositionen skall grundskyddet i det reformerade förtidspensionssystemet utformas med utgångspunkt i en åldersberoende garantinivå. I nuvarande folkpensionssystem tillämpas en grundnivå, bestående av folkpension, pensionstillskott och särskilt gynnsamma skatteregler i form av SGA. Denna grundnivå är helt oberoende av personens ålder och motsvarar genom kopplingen till den allmänna prisutvecklingen med prisbasbeloppet oförändrad köpkraft över tiden. Detta innebär att unga personer med sjukbidrag eller förtidspension genom dagens system inte kan få någon real förbättring av ersättningen med stigande ålder såvida inte grundnivån förbättras genom politiska beslut, något som i praktiken har inträffat då och då. Starka skäl talar därför enligt regeringens uppfattning för att garantinivån - vilket föreslås i bl.a. departementspromemorian Ds 2000:40 - närmare knyts till de inkomstförhållanden och den levnadsstandard som är normalt eller vanligen förekommande för personer i motsvarande åldrar och som inte är drabbade av nedsatt arbetsförmåga till följd av långvarig ohälsa. Det är normalt sett så att inkomstförhållandena för yngre personer efter etableringen på arbetsmarknaden genomgår en snabb utveckling. Nästan samtliga ungdomar studerar i dag på gymnasium och många fortsätter sedan att studera vid högskola eller universitet. Studerande har i allmänhet en relativt måttlig ekonomisk standard. De ungdomar som tidigt söker sig ut på arbetsmarknaden har ofta svårigheter att få ett fast arbete och bra löne- och anställningsvillkor. En del av dessa ungdomar blir hänvisade till arbetsmarknadsåtgärder och tillhörande ersättningar och ibland t.o.m. socialbidrag. De genomsnittliga förvärvsinkomsterna ökar sedan successivt ganska markant upp till ungefär 30-årsåldern. Med hänsyn till detta anser regeringen att det är rimligt att den garanterade nivån startar på en lägre nivå för de allra yngsta, men att den räknas upp realt med stigande ålder fram till 30 år. Dessutom skall ersättningen - något som gäller för andra liknande förmåner - följa den allmänna prisutvecklingen genom kopplingen till prisbasbeloppet. Genom denna konstruktion blir visserligen begynnelsenivån förhållandevis måttlig, men jämnåriga ungdomar har också i regel låga inkomster. Därefter ökar köpkraften successivt fram till 30 år. Fr.o.m. 30 års ålder föreslås att garantiersättningens storlek skall vara oberoende av den försäkrades ålder. Förslag om storleken på garantinivån redovisas i avsnitt 9.3.3. 9.3.2 En enhetlig garantinivå Regeringens förslag: Garantinivån skall vara densamma för gifta och för ogifta. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig ställer sig bakom förslaget. TCO ställer sig inte avvisande till förslaget som sådant, men anser att denna lösning får oacceptabla konsekvenser om inte nya medel samtidigt tillförs. Skälen för regeringens förslag: Som tidigare framhållits skall ersättningen vid långvarig eller varaktig medicinskt orsakad arbetsoförmåga vara en del av sjukförsäkringssystemet och inte längre ingå i pensionssystemet. Nuvarande sjukförsäkringssystem är neutralt vad gäller civilstånd. Sjukpenningens storlek bestäms enbart av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och tar inte hänsyn till om han eller hon är gift eller ogift eller skall anses vara det enligt någon särskild regel. Den nu föreslagna sjuk- och aktivitetsersättningen har också inkomstbortfallsprincipen som grund. Även dessa ersättningars grundskyddsdel bör enligt riktlinjepropositionen kunna ses som en ersättning för inkomstbortfall. Grundprincipen inom det reformerade ålderspensionssystemet är däremot att ge ersättning i förhållande till den försäkrades samlade livsinkomst när det gäller inkomstgrundad ålderspension. För den som inte har haft några eller endast låga tidigare förvärvsinkomster utgörs det ekonomiska skyddet av garantipension som är beroende av ålderspensionärens civilstånd. Garantiersättning till sjuka eller funktionshindrade och garantipension till ålderspensionärer skiljer sig alltså åt på så sätt att den förra kan ses som en ersättning för inkomstbortfall medan den senare kompenserar den som inte tjänat in någon ålderspensionsrätt. En enhetlig ersättningsnivå är en viktig principiell fråga. Sverige har haft individrelaterade socialförsäkringsersättningar sedan 1950-talet och bör så långt det är möjligt fortsätta att verka för denna princip. Denna princip stöds också av remissinstanserna i fråga om den modell för beräkning av garantiersättning som regeringen föreslår i denna proposition. Som argument för olika ersättningsnivåer för gifta respektive ogifta brukar anföras att hushållskostnaderna blir lägre per person för ett par som delar på dessa än för två ensamboende personer. Argumentet om lägre hushållskostnader kan hävdas i alla situationer då två eller flera personer delar hushåll, oberoende av civilstånd eller förekomst av gemensamma barn. Med det system som råder i dag, blir endast personer i vissa former av sammanboende omfattade av reglerna för lägre ersättning, medan andra många gånger med lika långvarig och fast förbindelse blir betraktade som ogifta och därmed omfattade av de förmånligare reglerna. När två personer utan gemensamma barn eller tidigare äktenskap, två syskon eller förälder och vuxet barn bor tillsammans, blir det inte aktuellt att betrakta dessa som gifta. Då det numera är vanligt med många olika samlevnadsformer ter sig de gällande civilståndsreglerna många gånger inkonsekventa, förlegade och svåra att sakligt motivera. Det är dessutom rimligt att anta att det är betydligt vanligare att yngre personer, dvs. personer under 65 år, förändrar sitt civilstånd, (inklusive "AFL-civilstånd"), kanske många gånger, än att ålderspensionärer gör det. Ett ytterligare skäl för enhetlig garantinivå är skillnaden i konstruktion mellan folkpensionssystemet och den föreslagna garantiersättningen. I nuvarande system uppbär alla folkpension. Utöver folkpension kan den försäkrade ha rätt till tilläggspension (ATP) samt pensionstillskott som betalas ut till pensionärer med låg eller ingen ATP. I det nu föreslagna ersättningssystemet föreslås att den inkomstrelaterade sjuk- och aktivitetsersättningen skall vara utgångspunkten och om denna understiger garantinivån sker komplettering med garantiersättning upp till denna nivå. Av detta följer att i nuvarande system behandlas alla försäkrade lika i fråga om civilståndets inverkan på ersättningsnivån, eftersom alla har folkpension. I det kommande systemet skulle endast de gifta och ogifta med låg eller ingen inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning vara omfattade av civilståndsregeln. Ett sådant förhållande är tveksamt utifrån likabehandlingsprincipen eller kan i övrigt anses vara orättvist. Sammanfattningsvis talar, enligt regeringens bedömning, övervägande skäl för att det skall finnas en enhetlig garantinivå i sjuk- och aktivitetsersättningen, dvs. en nivå som är oberoende av den försäkrades civilstånd. 9.3.3 Garantinivåns storlek Regeringens förslag: En försäkrad som saknar eller har låg inkomstrelaterad sjukersättning skall ha rätt till garantiersättning upp till en garantinivå på 2,4 prisbasbelopp. En försäkrad, som saknar eller har låg inkomstrelaterad aktivitetsersättning skall ha rätt till en garantiersättning upp till en åldersberoende garantinivå. Denna nivå skall motsvara 2,10 prisbasbelopp per år för den som är under 21 år, 2,15 prisbasbelopp för den som är 21 eller 22 år, 2,20 prisbasbelopp för den som är 23 eller 24 år, 2,25 prisbasbelopp för den som är 25 eller 26 år, 2,30 prisbasbelopp för den som är 27 eller 28 år samt 2,35 prisbasbelopp för den som har fyllt 29 år. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga handikapporganisationer anser att garantinivåerna är låga eller för låga. Riksförsäkringsverket anser att garantinivåns storlek är acceptabel. Socialstyrelsen anser att ersättningarna skall anpassas så att människor inte tvingas söka kompletterande ekonomiskt skydd. Ungdomsstyrelsen anser att de föreslagna nivåerna för de yngsta bedöms vara så låga att det kan vara svårt att klara försörjningen. Garantinivån bör vara densamma för alla, dvs. 2,4 prisbasbelopp. Försäkringskasseförbundet finner det både skäligt och önskvärt med en högre garantinivå för personer i yrkesverksam ålder. Svenska Arbetsgivareföreningen anser att frågan om garantinivåns storlek bör avgöras av de politiska partierna i samförstånd. Skälen för regeringens förslag: Enligt riktlinjepropositionen skall den reformerade förtidspensionen kunna utges upp till en viss högsta nivå. Den garanterade nivån bör säkerställa att alla som drabbas av sjukdom eller funktionshinder tillförsäkras en rimlig levnadsstandard som i princip täcker alla normala konsumtionsbehov, med undantag för bostadskostnaden, dvs. i stort motsvara den nivå som tillämpas i nuvarande system. Ersättningen skall bekostas av statsmedel och den skall i sin helhet vara skattepliktig på samma sätt som förvärvsinkomster och inkomstrelaterad förtidspension. Även för försäkrade med långvarig eller varaktig arbetsoförmåga skall således det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA) tas bort. Garantinivån bör ligga på en sådan bruttonivå att inkomsten efter skatt i princip motsvarar nuvarande nivå inom folkpensionen. Det är enligt regeringens uppfattning rimligt att det även i framtiden skall finnas ett högre grundskydd för den som i arbetsför ålder drabbas av medicinskt orsakad arbetsoförmåga än vad som gäller för ålderspensionärer. Garantinivån i sjukersättningsförsäkringen bör därför vara högre än basnivån i garantipensionen. Vid de beräkningar som gjorts inom Socialdepartementet för att finna en lämplig garantinivå har utgångspunkten varit nu gällande civilståndsberoende grundskydd, dvs. folkpension och pensionstillskott till förtidspensionärer samt kompensation för det borttagna SGA. Värdet av SGA är i hög grad beroende av vilken kommunalskattesats som gäller för den försäkrade. Nettovärdet av SGA kan beräknas som kommunalskattesatsen multiplicerad med skillnaden mellan SGA och det vanliga grundavdraget. Vid 34 procents kommunalskatt motsvarar folkpension, PTS och SGA en garantinivå på 2,447 prisbasbelopp för en ogift försäkrad. Vid en sådan garantinivå är nettovärdet av SGA vid 34 procent kommunalskatt ca 1 350 kronor högre per år än vid 27 procents kommunalskatt. Även det vanliga grundavdraget varierar vid inkomster i denna storleksordning. Att utifrån sådana förhållanden överföra en skatteförmån till en bruttoförmån och samtidigt ändra från en civilståndsberoende till en enhetlig garantinivå leder oundvikligen till vissa avvikelser från nettoutfallet enligt dagens regler. Valet av 34 procents kommunalskattesats innebär i sig en kostnadsökning för staten jämfört med exempelvis en genomsnittlig kommunalskattesats på 30,64 procent. För att om möjligt undvika ytterligare kostnadsökningar har beräkningar utförts för att undersöka var en kostnadsneutral enhetlig garantinivå befinner sig i förhållande till de civilståndsberoende garantinivåerna 2,20 respektive 2,44 prisbasbelopp. Beräkningarna grundas på uppgifter om försäkrade som beviljades förtidspension på grundskyddsnivå åren 1996 och 1997. Utifrån dessa uppgifter framräknades därför en kostnadsneutral gemensam nivå för samtliga försäkrade som beviljades förtidspension på grundskyddsnivå dessa två år. Denna nivå blev 2,33 prisbasbelopp för båda åren. Den enhetliga och kostnadsneutrala garantinivån på 2,33 prisbasbelopp är framräknad utifrån en kommunalskattesats på 34 procent för att i så stor utsträckning som möjligt kompensera den lägre garantinivån för ogifta som kostnadsneutralitet skulle innebära. Med utgångspunkt från genomförda beräkningar har 2,4 prisbasbelopp - som för 2001 motsvarar ett årsbelopp om 88 560 kronor - bedömts vara en rimlig garantinivå för sjukersättning i form av garantiersättning. Vid en kommunalskattesats om 34 procent motsvarar skillnaden mellan en garantinivå på 2,447 och den här föreslagna garantinivån på 2,4 prisbasbelopp ett nettobelopp på ca 100 kronor per månad för 2001. Detta är vad en ogift person som saknar inkomstrelaterad ersättning kan sägas förlora till följd av den enhetliga garantinivån. Det bör dock understrykas att det här är fråga om nybeviljade hela förmåner. Det är därför inte någon verklig förlust i termer av ett plötsligt försämrat utfall utan endast en jämförelse av nettoutfall utifrån olika tänkbara garantinivåer där också hänsyn av naturliga skäl måste tas till systemets totala kostnader. Det ovan sagda gäller dessutom endast dem som uppbär enbart garantiersättning. För dem som får garantiersättning som utfyllnad till den inkomstrelaterade sjukersättningen blir effekten naturligtvis proportionellt mindre. I fråga om omvandlingen av redan beviljade förtidspensioner till sjukersättning skulle däremot en reell nettoförlust komma till stånd vid ett liknande förfaringssätt och därför har där en annan lösning valts för att omvandla värdet av SGA till en bruttoförmån. Både 2,3 och 2,4 prisbasbelopp har övervägts som tänkbar garantinivå. Med utgångspunkt i att grundskyddsnivån i dagens förtidspensionssystem har ansetts utgöra en sådan nivå att den försäkrade tillförsäkras en rimlig levnadsstandard bör också garantinivån i det reformerade systemet ge minst samma nettoutfall för en så stor andel av de försäkrade som möjligt. Garantinivån bör då bestämmas utifrån förutsättningarna för ogifta försäkrade med förhållandevis hög kommunalskatt. En enhetlig garantinivå på 2,30 prisbasbelopp skulle innebära ett nettoutfall som är ca 250 kronor per månad lägre än vad 2,44 prisbasbelopp skulle ha inneburit vid en kommunalskattesats om 34 procent. Vid en sammanvägning av de redovisade faktorerna anser regeringen att 2,4 prisbasbelopp skall utgöra garantinivå för sjukersättning i det reformerade systemet. Med denna garantinivå begränsas antalet försäkrade som får ett något lägre nettoutfall än dagens grundskyddsnivå och även storleken av det något lägre utfallet minskas. Mot denna bakgrund får de nettodifferenser som blir följden av en enhetlig garantinivå anses uppfylla ambitionerna om en garantinivå som ger ett nettoutfall på i princip samma nivå som inom folkpensionssystemet. Det är naturligt att den ovan framräknade garantinivån för sjukersättning på 2,4 prisbasbelopp har varit utgångspunkten vid utformningen av den åldersrelaterade garantinivån för aktivitetsersättning för försäkrade under 30 år. I avsnittet 9.3.1 har regeringen närmare redovisat skälen för att införa en åldersrelaterad garantinivå för unga personer som beviljats aktivitetsersättning. På grund av dessa skäl och med beaktande av de samlade kostnaderna för reformeringen av förtidspensionssystemet anser regeringen att det är rimligt att den garanterade nivån startar på 2,10 prisbasbelopp för de allra yngsta men att nivån räknas upp realt vartannat år med 0,05 prisbasbelopp. Det innebär att garantinivån uppgår till 2,35 prisbasbelopp vid fyllda 29 år. Från och med 30 års ålder utgör garantinivån för garantiersättning i form av sjukersättning således 2,4 prisbasbelopp. Flera remissinstanser har framfört att garantinivåerna - främst för de allra yngsta - är låga eller alltför låga. Regeringen vill dock erinra om att många av de unga som blir berättigade till aktivitetsersättning på garantinivå även kommer att kunna få kompletterande socialförsäkringsförmåner - inte bara för sina bostadskostnader - utan även för merkostnader föranledda av sjukdom eller funktionshinder. Det kan dessutom i sammanhanget nämnas att den föreslagna begynnelsenivån på 2,10 prisbasbelopp skall jämföras med de 2,0 reducerade basbelopp vilket föreslogs av Förtidspensionsutredningen. 9.3.4 Beräkning av garantiersättning Regeringens förslag: För den som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning skall det betalas en årlig garantiersättning med belopp som motsvarar garantinivån. För den som har rätt till inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning som understiger garantinivån uppgår den årliga garantiersättningen till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan garantinivån och den årliga inkomstrelaterade ersättningen. Med inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning skall även avses invaliditetsförmån som utbetalas enligt utländsk lag och som inte är att likställa med garantiersättning. Om den tillgodoräknade försäkringstiden är kortare än 40 år skall garantiersättningens garantinivå först minskas med hänsyn till antalet försäkringsår. Därefter görs avräkning mot den inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen inklusive invaliditetsförmån som utbetalas enligt utländsk lag. Vid partiell sjuk- eller aktivitetsersättning skall garantiersättningen proportioneras i förhållanden till graden av sådan ersättning som den försäkrade har rätt till. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Socialstyrelsen framhåller att det är rimligt att ersättningsnivån är medvetet avstämd mot nivån i andra transfereringssystem för att undvika orättvisa och incitament till strömningar mellan systemen. Svenska kommunförbundet tillstyrker att kollektivavtalade tilläggsförsäkringar inte skall avräknas mot garantiersättning. Skälen för regeringens förslag: Som tidigare redovisats föreslås att för en försäkrad som har rätt till en inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning som understiger garantinivån skall garantiersättning utbetalas som utfyllnad upp till den garanterade nivån, dvs. uppgå till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den årliga inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen och garantinivån. I de fall en försäkrad har rätt till partiell sjuk- eller aktivitetsersättning är det naturligt att garantiersättningen motsvarar den grad av hel sådan ersättning som han eller hon har rätt till. Om en invaliditetsförmån, som inte är att jämställa med garantiersättning utbetalas enligt utländsk lag anser regeringen - för att överkompensation skall undvikas - att denna förmån tillsammans med inkomstrelaterad sjukersättning skall ingå i det underlag som reducerar garantiersättningen. Den avkortningsmodell som regeringen förordar är att garantinivån först minskas med hänsyn till bristande försäkringstid, när denna är kortare än 40 år, och att hela den inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen (inklusive utländsk invaliditetsförmån) därefter reducerar garantiersättningen. Förslaget om 40 års försäkringstid för rätt till oavkortad garantiersättning överensstämmer med vad som föreslagits gälla för garantipension till vuxna efterlevande. I prop. 1999/2000:91 Efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn hänvisas bl.a. till att den föreslagna avkortningsmodellen beträffande försäkringstid kan tillämpas även inom EU/EES-området. Då garantiersättningen i väsentliga avseenden liknar garantipensionen till efterlevande, är det rimligt att en avkortning av garantiersättningen med hänsyn till bristande försäkringstid respektive till den inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen görs enligt samma principer som skall gälla för denna garantipension. Det finns klara fördelar med att tillämpa samma förfarande i båda systemen. I nuvarande regelsystem utgör folkpension, pensionstillskott och ATP skattepliktig inkomst. Ålderspensionärer och förtidspensionärer samt vuxna personer med efterlevandepension har rätt till särskilt grundavdrag för folkpensionärer (SGA) vid beskattningen. Som mest kan detta år 2001 uppgå till 55 900 kronor för ogift. SGA innebär i korthet att förtidspensionärer som saknar ATP eller har en låg sådan endast betalar skatt på en mindre del av inkomsten. SGA reduceras av folkpension, ATP, änkepension, kollektivavtalade tilläggsförsäkringar s.k. avtalsersättningar och viss utländsk pension, om dessa överstiger en viss nivå. Vid beräkningen av SGA görs således ingen skillnad mellan allmän pension och s.k. avtalsersättningar. Kollektivavtalad tilläggsförsäkring Anställda som beviljas förtidspension omfattas ofta av kollektivavtalade förmåner som komplement till den allmänna försäkringen. Inom exempelvis LO-SAF-området får den som har förtidspension eller sjukbidrag kompletterande avtalsersättning i form av en månadsersättning bestämd med utgångspunkt i sjukpenninggrundande inkomst. Utöver en särskild kompensation för lönedelar över 7,5 prisbasbelopp (taket) gäller inom den kommunala sektorn motsvarande villkor. För privattjänstemän utgör beloppet cirka 15 procent av den pensionsgrundande inkomsten. Ersättning utges även inom vissa avtalsområden för lönedelar över taket. För statsanställda finns högre ersättningar över taket. Ersättningsnivån under taket ligger på drygt 20 procent. Garantiersättning föreslås, som redogjorts för ovan, bli reducerad av inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning och vissa förmåner som utbetalas enligt utländsk lag. Frågan om avtalsersättning i likhet med dessa förmåner skall räknas av mot garantiersättning bör enligt regeringens uppfattning ses utifrån dels en principiell utgångspunkt, dels en praktisk. Av det föreslagna regelverket följer att en försäkrad som har rätt till en inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning som överstiger garantinivån inte behöver vidkännas någon reducering av denna ersättning på grund av att han eller hon har rätt till avtalsersättning. En reducering skulle alltså enbart komma ifråga för dem som är berättigade till garantiersättning, dvs. den lägsta ersättningen. Regeringen anser att en regel som får sådana konsekvenser inte bör införas. I det reformerade ålderspensionssystemet kommer garantipensionen för dem som är födda 1938 eller senare inte att minskas för dem som tillsammans med pensionen uppbär en avtalsersättning. Det är också regeringens principiella uppfattning att avtalsförsäkringar skall anpassas till den allmänna försäkringen och inte tvärt om, och att detta skall gälla även ifråga om garantiersättning. För den händelse avtalsersättning skulle avräknas mot garantiersättning skulle även praktiska problem uppkomma. Dessa sammanhänger med att de avtalsersättningar som kommer ifråga bestäms först efter det att det har fattats beslut om sjukersättning eller aktivitetsersättning. Detta innebär att den försäkrade får åläggas en skyldighet att upplysa om eventuell avtalsersättning eller att utbetalande organ åtar sig att informera försäkringskassan eller Riksförsäkringsverket om storlek och utbetalning och det första beslutet om eventuell garantiersättning skulle alltid bli preliminärt. Den slutliga garantiersättningen skulle kunna fastställas först därefter. 10 Vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning vid förvärvsarbete Regeringens förslag: Nuvarande regler om vilande förtidspension skall på motsvarande sätt gälla för sjuk- och aktivitetsersättning. För en försäkrad som får aktivitetsersättning och som prövar att förvärvsarbeta skall dock gälla att han eller hon skall kunna få aktivitetsersättningen vilande under återstoden av den period som den beviljats för utan att den då uppvisade arbetsförmågan får läggas till grund för indragning eller minskning av ersättningen. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: RFV tillstyrker att aktivitetsersättning skall kunna vara vilande, men avstyrker att den försäkrade skall ha kvar rätten till denna ersättning under den tid som återstår av ersättningsperioden med motiveringen att reglerna skall vara så enhetliga som möjligt. Statskontoret ser positivt på förslaget om vilande aktivitetsersättning, men anser att kvalificeringsperioden på tolv månader för rätt att pröva att arbeta blir särskilt olycklig i en tidsbegränsad ersättning, då denna i praktiken innebär att den som har aktivitetsersättning inledningsvis är förbjuden att pröva arbete mot betalning samtidigt som vederbörande uppmanas delta i andra aktiviteter. Arbetsgivarverket ser det som rimligt att det finns möjlighet till vilande aktivitetsersättning, men ställer sig frågande till i vilken omfattning de aktuella gruppen verkligen återgår till arbetslivet. Vidare framhålls att de nuvarande reglerna i lagen om anställningsskydd (LAS) inte ger tillräckliga möjligheter att anställa någon för en begränsad tid. En förutsättning för att en arbetsgivare skall kunna anställa en person med aktivitetsersättning är enligt verkets uppfattning att anställningen kan tidsbegränsas så att inte arbetsgivaren blir uppbunden om det skulle visa sig att arbetet inte fungerar av någon anledning. Därför föreslås att anställd med aktivitetsersättning jämställs med ålderspensionär. Verket förutsätter också att LAS ändras så att både sjuk- och aktivitetsersättning jämställs med nuvarande förtidspension/ sjukbidrag enligt 33 § andra stycket LAS. Försäkringskasseförbundet stöder förslaget men betonar försäkringsgivarens ansvar att följa upp hur arbetsförsöket faller ut. Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslog 1999 i prop. 1999/2000:4 Vilande förtidspension att regler om vilade förtidspension skulle införas. Reglerna trädde i kraft den 1 januari 2000. Det innebär att regeringen inte förde fram Förtidspensionsutredningens förslag om en avräkningsmodell för alla som uppbär förtidspension vid ett eventuellt förvärvsarbete. Regeringens strävan var att hitta ett system som gör att den som har förtidspension/sjukbidrag vågar pröva att gå ut i arbetslivet, samtidigt som systemets legitimitet inte urholkas. Regler om vilande förtidspension bedömdes vara lätta för den enskilde att förstå och att kunna se konsekvenserna av. Det är också av stor betydelse att reglerna är enkla och kan tillämpas på ett enhetligt sätt. Ett viktigt skäl för att inte föreslå en avräkningsmodell var, enligt propositionen, att den som prövat att arbeta kan bli återbetalningsskyldig vid avstämning mot den taxerade inkomsten året efter, på grund av att det ofta kan vara svårt att exakt förutse inkomstens storlek så att rätt belopp avräknas. Enligt regeringens uppfattning bör motsvarande regler om vilande ersättning gälla för den nu föreslagna sjukersättningen och garantiersättningen. Detta innebär i korthet att när en person som uppburit sjuk- eller aktivitetsersättning under ett år anmäler till försäkringskassan att han eller hon avser att pröva att förvärvsarbeta på hel- eller deltid, skall kassan kunna besluta om att den sökande får behålla denna ersättning under högst tre månader samtidigt som personen i fråga arbetar. Om arbetsförsöket fungerar väl, och den försäkrade som uppburit sjukersättning avser fortsätta att arbeta, skall denna ersättning kunna göras vilande under resterande del av det första året. Sjukersättningen får inte dras in på grund av att den försäkrade under detta första år har uppvisat en väsentligt förbättrad arbetsförmåga. Efter dessa tolv månader med förvärvsarbete skall den försäkrade kunna ha sjukersättningen vilande under ytterligare 24 månader. För denna tid gäller inte samma begränsning för indragning som gällde för det första året. För en person som uppburit aktivitetsersättning under ett år föreslås att den ersättningen skall kunna vara vilande helt eller delvis under den återstående tiden som aktivitetsersättningen är beviljad för. Den försäkrade har därmed stora möjligheter att pröva vad han eller hon i längden förmår att klara av, samtidigt som rätten att få tillbaka aktivitetsersättningen hela tiden finns kvar. Förslaget skiljer sig i ett viktigt avseende från de gällande reglerna om vilande förtidspension. Skillnaden består i under vilken tid en försäkrad med aktivitetsersättning ovillkorlig har kvar rätten till förmånen vid förvärvsarbete, dvs. den tid som annars är maximerad till ett år när ersättningen inte får dras in eller minskas på grund av att den försäkrade har uppvisat väsentligt förbättrad arbetsförmåga. Denna tid föreslås således vara hela den tid som återstår till dess rätten till aktivitetsersättning löper ut. Med hänsyn till att ersättningen kan beviljas för längst tre år åt gången, kan det vara fråga om högst två år som den försäkrade kan pröva att arbeta utan att rätten till aktivitetsersättning riskerar att gå förlorad. Regeringens motiv för denna generösare regel är att unga personer, som till följd av svåra funktionshinder och långvariga sjukdomar i regel aldrig haft ett förvärvsarbete, generellt sett kan vara i behov av en längre tid än andra för att pröva ett arbete utan att rätten till försörjningen från socialförsäkringen riskeras. För att understryka detta kan nämnas att psykiska funktionshinder numera är den vanligaste orsaken till förtidspension bland personer mellan 16-29 år. Ett system med vilande sjuk- och aktivitetsersättning bedöms av regeringen kunna ge personer med långvarigt nedsatt arbetsförmåga stimulans till att pröva att arbeta, eftersom förslaget gör detta möjligt under minst 12 månader utan att rätten till ersättningen ifrågasätts. Den försäkrade riskerar således att inte stå utan försörjning efter ett arbetsförsök. Administrativt sett är det som RFV framhållit givetvis angeläget att ha så enhetliga regler som möjligt för personer som helt eller delvis saknar arbetsförmåga när de önskar pröva att arbeta, oavsett deras ålder. Den särregel som föreslås för personer med vilande aktivitetsersättning bedöms dock inte vara av det slaget att den leder till betungande merarbete. Det är också viktigt att framhålla att förslaget bygger på att försäkringskassan under den tid som aktivitetsersättningen är vilande aktivt följer upp hur arbetet eller arbetsförsöket utfaller i varje enskilt fall. Syftet med vilandereglerna är att den försäkrade med sjuk- eller aktivitetsersättning skall våga pröva att arbeta. Därför är det naturligt att den del av ersättningen som görs vilande svarar mot det arbete som en person faktiskt utför. Den prövning som försäkringskassan skall göra, i fråga om hur stor del av aktivitetsersättningen som skall vara vilande måste således utgå från en bedömning av den försäkrades arbetsförmåga i det arbete som finns tillgängligt för honom eller henne och som faktiskt utförs. De regler som gäller vid nybeviljande av ersättningen i fråga om bedömning av en försäkrads arbetsförmåga skall således inte vara tillämpliga. Enligt samma ordning som nu gäller när en person har sin förtidspension vilande är det enligt regeringen naturligt att en försäkrad, som kommer att ha sin sjuk- eller aktivitetsersättning vilande skall kunna få sjuklön och sjukpenning utbetald på vanligt sätt på den del han eller hon arbetar. Även föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning föreslås kunna utbetalas under tid med vilande sjuk-eller aktivitetsersättning. När det gäller föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning vid vilande sjuk- eller aktivitetsersättning anser regeringen att den försäkrade också skall kunna uppbära de förmånerna, dock under förutsättning att det rör sig om enstaka dagar eller kortare perioder. Vid upprepade avbrott i arbetet av nämnda orsaker bör diskussion ske mellan försäkringskassan och den försäkrade om hur frånvaron påverkar arbetsförsöket, varefter kassan har att ta ställning till om sjuk- eller aktivitetsersättningen åter skall betalas ut. Det bör också erinras om att inkomsterna av arbete kommer att grunda rätt till ålderspension, varför avgift för ålderspension samt sociala avgifter skall betalas på dessa inkomster. Frågan om de s.k. vilandereglerna föranleder behov av ändringar i lagen om anställningsskydd (LAS) behandlades ingående i prop. 1999/2000:4 Vilande förtidspension. Regeringen gjorde då bedömningen att reglerna i LAS bör kunna gälla oförändrade för försäkrade som arbetar och har vilande förtidspension. Frågan har på nytt aktualiserats av Arbetsgivarverket i anledning av förslaget om vilande sjuk- och aktivitetsersättning. Regeringen har därvid funnit att det nya förslaget om vilanderegler inte innehåller några mer principiella avvikelser från gällande godtagna ordning och att någon ändring i LAS således inte är motiverad. 11 Höjda åldersgränser för vårdbidrag och handikappersättning Regeringens förslag: Rätten till vårdbidrag för föräldrar till barn upp till 16 års ålder skall utsträckas till att gälla längst till halvårsskiftet det år den unge fyller 19 år. Åldersgränsen för rätt till handikappersättning skall höjas i motsvarande mån och inträder därmed tidigast fr.o.m. andra kalenderhalvåret det år en person fyller 19 år. Rätt till handikappersättning skall prövas på nytt i samband med beslut om sjuk- eller aktivitetsersättning. Promemorians (Ds 2000:40) förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Handikappombudsmannen stöder förslaget av praktiska skäl. SISUS och Statens institut för handikappfrågor i skolan anser att det är tveksamt att vårdbidrag skall utges till föräldrarna till halvårsskiftet det år en ung person fyller 19 år då frigörelsen från föräldrarna kan försvåras. I stället förordas myndighetsåldern som övre gräns för vårdbidrag. Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn har inget emot den höjda åldersgränsen för vårdbidrag men ställer sig frågande till hur det skall hanteras rent praktiskt när föräldrar uppbär vårdbidrag för en ungdom som är myndig och framhåller att en åldersgräns på 18 år hade känts mer naturlig. Föreningen JAG framhåller att de unga blir ekonomiskt beroende av föräldrarna fram till 19 års ålder vilket är en oacceptabel försämring. Vidare framhålls att rätten till vårdbidrag påverkas av rätten till personlig assistans. När ett barn eller en ungdom beviljas assistansersättning brukar vårdbidraget minskas eller dras in. Motsvarande koppling finns inte mellan förtidspension och personlig assistans. Förslaget kan således medföra en kraftig ansträngning av familjens ekonomi. Skälen för regeringens förslag: Som tidigare framhållits i de allmänna utgångspunkterna för reformeringen av systemet, har samhällsutvecklingen inneburit - inte minst på utbildnings- och arbetsmarknadsområdena - att åldersgränsen 16 år för rätt till långvarig eller varaktig försäkringsersättning i form av förtidspension eller sjukbidrag blivit föråldrad. Det är därför, enligt regeringens uppfattning, naturligt att den nedre åldersgränsen för sådan långvarig eller varaktig ersättning flyttas fram till det år en försäkrad fyller 19 år, eftersom det först är i den åldern som det allmänt sett framstår som sannolikt att en ung person kan försörja sig långsiktigt genom arbete. Vårdbidrag är en pensionsgrundande ersättning som utges direkt till föräldrar som vårdar sina funktionshindrade barn. Vårdbidraget avser både ersättning för tillsyns- och vårdkostnader till följd av ett barns funktionshinder och ersättning för merkostnader. En höjning av den övre åldersgränsen för vårdbidrag kan sägas bättre anknyta till det särskilda vårdnadsansvar som enligt föräldrabalkens regler åvilar föräldrarna fram till dess barnet blir myndigt vid 18 års ålder. Detta skulle i sig kunna tala för att rätten till vårdbidrag upphör vid 18 års ålder. Föräldrarnas underhållsskyldighet upphör dock inte utan vidare i och med 18-årsdagen utan förlängs vid viss skolgång. Om vårdbidraget då upphörde utan att ersättas av någon annan ersättning skulle rätten till ersättning för föräldrarnas vårdinsatser komma att upphöra i en ålder då de flesta ungdomar med funktionshinder - liksom övriga ungdomar - alltjämt bor kvar hos föräldrarna och i många fall har ett kvarstående behov av vårdinsatser från föräldrarnas sida som det inte kan lämnas någon försäkringsersättning för. En annan konsekvens av detta skulle bli att de ungdomar som inte är berättigade till förmånen handikappersättning då inte kan få någon ersättning alls för de merkostnader som de har till följd av sitt funktionshinder. Ett mer tilltalande alternativ är, enligt regeringens uppfattning, att den övre åldersgränsen för vårdbidrag kopplas till höjningen av den nedre åldersgränsen för aktivitetsersättning. Det skulle innebära att vårdbidrag utges fram till halvårsskiftet det år en person fyller 19 år. På så sätt uppstår inte något tidsmässigt glapp i samhällets stöd. Vårdbidraget kommer emellertid att då utges till föräldrarna till en person som fyllt 18 år och således är myndig. Det faktum att vårdbidrag utges till en förälder, och inte till den unge, kan tyckas stå i konflikt med frigörelseprocessen och den självständighet som ungdomar i den åldern bör uppnå. En sådan ordning liknar dock den faktiska situationen för så gott som alla övriga ungdomar i motsvarande ålder, eftersom de normalt sett inte förvärvsarbetar och således är beroende av sina föräldrar för sin försörjning. Det kan dessutom konstateras att det är fråga om en ersättning som utges under en tidsperiod då ungdomar normalt sett studerar, dvs. till och med halvårsskiftet det år de fyller 19 år. Det innebär därmed endast att föräldrarna får ersättning under den tid de oftast också har ansvar för den unges underhåll. Det finns även stora fördelar med att det samlade behovet av ersättning för vårdinsatser och merkostnader för en familj kan hanteras i ett sammanhang. Det förhåller sig också givetvis så att föräldrarna har skyldighet att ge den unge de insatser och det stöd som vårdbidraget syftar till. För de unga personer som här avses vilka beviljas assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning kan vårdbidraget till skillnad från förtidspensionen, komma att reduceras eller dras in på grund av reglerna om omprövning av vårdbidrag vid ändrade förhållanden. Regeringen är medveten om att detta kan påverka familjeekonomin, men anser att förslaget om aktivitetsersättning i sin helhet är övervägande positivt eftersom det ytterst syftar till att ge dessa unga personer ökade möjligheter till ett aktivare och ett i övrigt bättre liv genom aktivitetsersättningens inriktning. Åldersgränsen för vårdbidrag fram till halvårsskiftet det år den unge fyller 19 år medför också behov av en motsvarande höjning av åldersgränsen för rätt till handikappersättning för att inte dessa två ersättningsformer skall sammanfalla. Alla de merkostnader som kan grunda rätt till handikappersättning bör därför kunna ersättas genom vårdbidrag i form av en skattefri merkostnadsdel eller merkostnadsersättning. Detta leder till slutsatsen att rätt till handikappersättning inte skall föreligga under tiden från 16 års ålder fram till halvårsskiftet det år en försäkrad fyller 19 år. Enligt nuvarande regler gäller att om en försäkrad uppbär handikappersättning, skall den förmånen prövas på nytt vid beslut om att bevilja förtidspension. I det system som nu föreslås med sjuk- eller aktivitetsersättning som ekonomisk ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga, är det också motiverat att ha en motsvarande bestämmelse som innebär att rätten till handikappersättning skall prövas på nytt i samband med beslut om sjuk- eller aktivitetsersättning. 12 Omvandling av förtidspension till förmån enligt sjukersättningssystemet 12.1 Inledning I anslutningen till reformeringen av ålderspensionssystemet framhölls att en viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet var att all ersättning från såväl det reformerade ålderspensionssystemet som det reformerade förtidspensionssystemet skall vara skattepliktig. Detta innebär att det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA) skall avskaffas. I det reformerade ålderspensionssystemet har bruttonivån i grundskyddet lagts på en sådan nivå att i princip inte någon ens med högsta kommunalskatt skall få en sänkt nettopension. I efterlevandepensionssystemet har garantinivån utformats så att i huvudsak inte någon ersättningsberättigad får sin nettopension sänkt vid beskattningen. I båda dessa system innebär förändringen att de med låg kommunalskatt kommer att få en höjd nettopension. Vid utgången av 2000 uppbar cirka 435 000 personer förtidspension eller sjukbidrag. Valet av metod, för att omvandla dessa förmåner till förmåner enligt sjukersättningssystemet, är därför av stor betydelse för såväl de enskilda försäkrade som det nya systemet. Detta val är dock i olika avseenden begränsat. Enligt riktlinjepropositionen skall omvandlingen av förtidspensionerna göras så att ersättningens nivå behålls i princip oförändrad för alla, dvs. det skall i princip inte finnas varken någon som får höjd eller någon som får sänkt nettopension. När väl tidigare förtidspensioner och sjukbidrag omvandlats till förmåner enligt det reformerade systemet bör dessutom, i så stor utsträckning som möjligt, samma regler gälla för dessa som för senare beviljade förmåner. Det förutsätts också att omvandlingen blir en engångsinsats. Detta är betingat av en strävan att i möjligaste mån undvika den administrativa belastning som det innebär att ha särskilda övergångsbestämmelser och två parallella system i framtiden. Den princip för omvandlingen som regeringen nu föreslår innebär att en antagandeinkomst bestäms utifrån underlaget för nuvarande tilläggspension (ATP). Denna antagandeinkomst ligger sedan till grund för beräkning av inkomstrelaterad sjukersättning (se avsnitt 12.2). Utifrån denna inkomstrelaterade ersättning beräknas därefter eventuell utfyllnad i form av garantiersättning enligt samma regler som föreslås gälla för nybeviljade sjukersättningar i form av garantiersättning. Det innebär en ersättning upp till en garantinivå som inte är åldersrelaterad, dvs. 2,4 prisbasbelopp för alla. För den som saknar ATP omvandlas folkpension och pensionstillskott till garantiersättning upp till garantinivån. För att åstadkomma ett i princip oförändrat ekonomisk utfall av förtidspensionerna även efter omvandlingen krävs också en omvandling av värdet av SGA, dvs. den skatteförmån som skall ersättas med en beskattningsbar bruttoförmån. Detta sker med hjälp av en beräkningsmodell som bl.a. bygger på relationen mellan SGA och det vanliga grundavdraget vid inkomstbeskattning och som korrigerar de avvikelser i det ekonomiska utfallet som uppkommer till följd av skillnader i utformningen mellan dagens ersättningssystem och det föreslagna nya ersättningssystemet. Den metod för beräkning av SGA-kompensationen som föreslås i departementspromemorian Ds 2000:39 är tekniskt komplicerad. Detta uppvägs, enligt regeringens uppfattning, av att syftet med omvandlingen uppnås. Vid hel sjukersättning uppkommer ett relativt oförändrat nettoutfall (ca +/- 20 kronor per månad) i förhållande till folkpension, pensionstillskott, tilläggspension och SGA enligt nuvarande regler, med bortseende från eventuella kollektivavtalade tilläggsförsäkringar. Detta gäller oavsett vilken kommunalskattesats som gäller för den försäkrade vid omvandlingstidpunkten. Uttrycket kommunalskattesats är något ofullständigt eftersom det numera ingår begravningsavgift och i förekommande fall även kyrkoavgift i den sammanlagda skatte- och avgiftssats som bestämmer vilken tabell som är tillämplig i det enskilda fallet. I det följande avses med uttrycket kommunalskattesats den sammanlagda skatte- och avgiftssatsen. Bruttoersättningen efter omvandlingen kommer att variera mellan försäkrade med i övrigt likartade förhållanden beroende på skillnader i bl.a. den kommunalskattesats som var aktuell vid omvandlingstillfället. Omvandlingen är, som nämnts ovan, en engångsinsats som endast görs i samband med övergången till nya regler. Detta innebär att principen om ett oförändrat ekonomiskt utfall endast är tillförsäkrad vid omvandlingstidpunkten. Om faktorer som skulle ha påverkat en tidigare nettoersättning eller som påverkar beskattningen förändras, är det ekonomiska utfallet för den enskilde inte garanterat. Sådana förändringar kan vara t.ex. förändringar i ersättningsgraden, i den totala inkomsten, i kommunalskattesatsen eller i civilståndet. 12.2 Särskilda regler för försäkrade i åldern 16-29 år Regeringens förslag: En försäkrad i åldern 16-29 år skall få förtidspensionen eller sjukbidraget omvandlade till sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning. Promemoriornas förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft synpunkter i denna del. Skälen för regeringens förslag: Som tidigare påpekats skall omvandlingen av förtidspensionerna till förmåner enligt sjukersättningssystemet göras så att den försäkrades ekonomiska situation skall behållas i princip oförändrad. Regeringen menar att den som har beviljats förtidspension eller sjukbidrag inte heller i andra avseenden bör få försämrade villkor på grund av systemförändringen. Det innebär att försäkrade i åldern 16-29 år, som vid utgången av december 2002 uppbär förtidspension eller sjukbidrag, skall få förmånen omvandlad till en sjukersättning eller en tidsbegränsad sjukersättning. Förslaget medför att de regler om åldersrelaterad garantinivå som gäller för försäkrade i åldersgruppen 19-29 år i sjukersättningssystemet, inte skall gälla för dem som på detta sätt får sin förtidspension omvandlad till sjukersättning. Förslaget medför även att den som har beviljats förtidspension i fortsättningen skall ha rätt till sjukersättning tills vidare, dvs. ersättningstiden skall inte vara begränsad till som längst tre år. Inte heller de regler om särskilda aktiviteter som föreslås i avsnitt 7 blir tillämpliga för den som uppbär sjukersättning. Däremot kommer den åldersrelaterade garantinivån att gälla när tiden för den tidsbegränsade sjukersättningen löper ut. 12.3 Omvandling av förtidspensioner och sjukbidrag som en engångsinsats Regeringens förslag: Omvandling av förtidspension och sjukbidrag till sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning skall ske vid ett tillfälle. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm förutsätter att omvandlingen i de enskilda fallen sker på ett sådant sätt att problem av retroaktivitetskaraktär inte uppstår. Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget liksom Försäkringskasseförbundet (FKF) som förutsätter att de system som skall användas för omräkningen är noggrant testade innan de tas i drift. FKF utgår även från att försäkringskassorna tilldelas extra resurser för utbildning och information. Skälen för regeringens förslag: Som framhållits i riktlinjepropositionen är det av vikt att omvandlingen av förtidspensioner till förmåner enligt sjukersättningssystemet till så stor del som möjligt blir av engångskaraktär. Under förutsättning att åldersfördelningen bland förtidspensionärerna inte förändras på något avgörande vis fram till införandet av sjukersättningssystemet 2003, kommer cirka 70 procent av de förmånsberättigade att övergå i ålderspension inom en tidsrymd av cirka 15 år. Redan under den första femårsperioden lämnar drygt 30 procent av förtidspensionärerna i åldrarna 16-64 år systemet. Även om de flesta förtidspensioner som utges vid ikraftträdandet av det nya ersättningssystemet kan förväntas ha upphört inom en femtonårsperiod, kan det ändå finnas personer som har förtidspension vid ikraftträdandet och som fortfarande har kvar rätt till ersättning år 2051. Att under en tidsrymd om nära 50 år hantera två parallella system för ersättning vid långvarig eller varaktig arbetsoförmåga får anses vara alltför betungande från såväl administrativ som kostnadsmässig synpunkt. Omvandlingen av förtidspensioner och sjukbidrag till förmåner enligt sjukersättningssystemet föreslås därför ske vid ett tillfälle per person. Med regeringens förslag, som lämnas i det följande, blir skillnaderna mellan de omvandlade förtidspensionerna och nybeviljade sjuk- eller aktivitetsersättningar mycket begränsade. I princip kommer de omvandlade förtidspensionerna att behandlas på samma sätt som nybeviljade ersättningar, bortsett från att den åldersrelaterade garantinivån för försäkrade yngre än 30 år inte blir aktuell annat än när en till tidsbegränsad sjukersättning omvandlat sjukbidrag löper ut. Den generella skillnaden ligger i den justering av ersättningen (i form av justeringsbelopp) som behövs för att åstadkomma ett i princip oförändrat nettoutfall. Det gäller för vissa förtidspensionärer på grund av att SGA avskaffas och garantinivån blir oberoende av den försäkrades civilstånd. Regeringen bedömer att det inte kommer att uppstå några problem av retroaktivitetskaraktär. Den som ansökt om förtidspension eller sjukbidrag före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kommer att, som närmare redovisas i avsnitt 18.2, få beslut fattat enligt de regler som gällde vid ansökningstillfället - oavsett att beslut fattas efter den 1 januari 2003. Därefter kommer den beviljade förtidspensionen eller sjukbidraget att omvandlas enligt de regler som föreslås för sådana förmåner beslutade före denna tidpunkt. 12.4 Beräkning av antagandeinkomst och inkomstrelaterad sjukersättning Regeringens förslag: En försäkrad som vid ikraftträdandet av sjukersättningssystemet får förtidspension eller sjukbidrag i form av tilläggspension (ATP) skall få denna omvandlad till en inkomstrelaterad sjukersättning. Det inkomstunderlag som skall ligga till grund för antagandeinkomsten bestäms på grundval av den medelpensionspoäng som använts vid beräkningen av ATP. Antagandeinkomsten utgör summan av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet och produkten av detta basbelopp och den medelpensionspoäng som legat till grund för beräkningen av tilläggspensionen. Den inkomstrelaterade sjukersättningen skall utgöra 64 procent av antagandeinkomsten multiplicerad med ersättningsgraden. Antagandeinkomsten fastställs vid omvandlingstillfället och indexeras därefter enligt samma regler som skall gälla för antagandeinkomst för nybeviljade sjukersättningar och aktivitetsersättningar. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige, Privattjänstemannakartellen, Tjänstemännens Centralorganisation, Riksförbundet för hiv-positiva och Sveriges Pensionärers Riksförbund framhåller att det är mycket viktigt att ersättningen inte blir försämrad. De Handikappades Riksförbund anser att omvandlingen till sjukersättning skall ske till 75 procent av antagandeinkomsten. Skälen för regeringens förslag: Förslaget om beräkning av inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning (avsnitt 8) skiljer sig på avgörande punkter från reglerna för beräkning av tilläggspension (ATP). I ATP-systemet beaktas samtliga inkomstår, även år med antagandepoäng, mellan 16 och 64 års ålder. I regeringens föreslagna system grundas den inkomstrelaterade ersättningen i stället på de två eller tre högsta bruttoårsinkomsterna inom en ramtid som varierar med den försäkrades ålder. Också grundskyddet i försäkringen ändras - från nuvarande system med folkpension för samtliga och ett pensionstillskott för den som saknar eller har låg ATP - till att utgöra en ren utfyllnad av den inkomstrelaterade förmånen upp till en viss nivå (avsnitt 9). ATP utgör den del av förtidspensionen som är direkt inkomstrelaterad. Indirekt är emellertid också folkpensionen inkomstrelaterad, då den inte bara är en del av grundskyddet utan också utgör en kompensation för det första prisbasbeloppet av en försäkrads inkomster, eftersom enbart inkomster som överstiger ett prisbasbelopp utgör pensionsgrundande inkomst och därmed ger pensionspoäng. Medelpensionspoängen ökat med talet ett och multiplicerad med prisbasbeloppet kan därför sägas motsvara den genomsnittliga årsinkomsten för en försäkrad. Det torde i princip motsvara den inkomstförlust som legat till grund för den beviljade förtidspensionen. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att antagandeinkomsten vid omvandling av förtidspension till inkomstrelaterad sjukersättning skall utgöra summan av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet och produkten av detta basbelopp och den medelpensionspoäng som legat till grund för beräkningen av tilläggspensionen. Den inkomstrelaterade ersättningen fastställs därefter genom att den framräknade antagandeinkomsten multipliceras med 0,64, vilket är den kompensationsnivå som föreslås gälla i sjukersättningssystemet. För partiella förmåner multipliceras antagandeinkomsten dessutom med ersättningsgraden som beror på arbetsförmågans nedsättning. Den omvandlade förtidspensionen kan, genom att antagandeinkomsten beräknas på det föreslagna sättet, i fortsättningen hanteras i det närmaste på samma sätt som en nybeviljad inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning. 12.5 Beräkning av garantiersättning Regeringens förslag: För den som inte får någon inkomstrelaterad sjukersättning eller vars inkomstrelaterade ersättning efter omvandlingen understiger garantinivån - och som uppfyller förutsättningarna för rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning - skall garantiersättning betalas ut. Den skall betalas med ett belopp som motsvarar garantinivån för sjukersättning i form av garantiersättning och beräknas till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den inkomstrelaterade ersättningen och garantinivån. Om den försäkrades tillgodoräknade försäkringstid är kortare än 40 år skall först garantinivån avkortas med 1/40 för vart år som fattas, därefter skall avräkning ske mot inkomstrelaterad ersättning. Vid partiell förmån skall den på detta sätt beräknade garantiersättningen proportioneras i förhållande till graden av sjukersättning. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige, Privattjänstemannakartellen, Tjänstemännens Centralorganisation, Riksförbundet för hiv-positiva och Sveriges Pensionärers Riksförbund framhåller att det är mycket viktigt att ersättningen inte blir försämrad. De Handikappades Riksförbund anser att omvandlingen till garantiersättning skall ske till 4,6 prisbasbelopp. Handikappförbundens Samarbetsorgan anser att en reformering av systemet borde innebära att man passade på att anpassa förhållandena så att de som i dag uppbär förtidspension får möjlighet till bättre ekonomi och faktiskt klara sina grundläggande behov med garantiersättning. Skälen för regeringens förslag: De som har förtidspension eller sjukbidrag vid ikraftträdandet av sjukersättningssystemet skall få sina folkpensions- och ATP-förmåner omvandlade till inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad tidsbegränsad sjukersättning och eventuell garantiersättning. Som beskrivs i det följande kommer den sammantagna sjukersättningen att justeras med avseende på bl.a. följderna av att det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA) slopas vid omvandlingstillfället. Den metod för justering av de omvandlade förtidspensionerna som föreslås där korrigerar alla avvikelser i det ekonomiska utfallet som uppkommer till följd av skillnader i utformningen mellan dagens ersättningssystem och det föreslagna ersättningssystemet, oavsett anledningen till avvikelsen. Garantiersättningen kan därför bestämmas utifrån den föreslagna garantinivån 2,4 prisbasbelopp, enligt samma regler som gäller för nybeviljad sjukersättning i form av garantiersättning (avsnitt 9.3). För att ersättningen inte skall sänkas för försäkrade som är yngre än 30 år, skall den föreslagna åldersrelaterade garantinivån inte tillämpas vid omvandlingen av förtidspensionen eller sjukbidraget för dessa försäkrade. Detta innebär att några särregler för beräkning av garantiersättningen för de omvandlade ersättningarna inte behöver införas. Däremot skall den som vid omvandlingen får en tidsbegränsad sjukersättning när tiden för denna ersättning löper ut omfattas av de nya reglerna om aktivitetsersättning vilket då kan innebära en lägre garantinivå. Likaledes kan de bestämmelser som gäller i sjukersättningssystemet vid avkortning av garantinivån på grund av bristande försäkringstid samt beräkning av partiella förmåner, tillämpas fullt ut även för omvandlade förmåner. I följande avsnitt redovisas de principer för beräkningen av det justeringsbelopp som anpassar den totala nettoersättningen efter omvandlingen till det nettoutfall för den totala ersättningen som nuvarande regler ger. 12.6 Beräkning av justeringsbelopp Regeringens förslag: Vid omvandling av ATP och folkpensionsförmåner till sjukersättning skall bruttobeloppet av sjukersättningen anpassas så att den försäkrades nettoersättning blir i princip densamma efter som före omvandlingen. För att åstadkomma en sådan anpassning skall sjukersättningen adderas med ett framräknat belopp (justeringsbelopp). Justeringsbeloppet beräknas som skillnaden mellan en beräkningsmässig garantiersättning, dvs. ett ersättningsunderlag baserat på storleken av den förtidspension som skulle ha utbetalats för januari 2003 förhöjt med värdet av det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA), och den garantiersättning som kan beräknas för den försäkrade vid omvandlingstillfället i januari 2003. Justeringsbeloppet fastställs vid omvandlingstillfället. För att få fram den beräkningsmässiga garantiersättningen används en omvandlad bruttoersättning. Denna utgör summan av den faktiska bruttoersättningen före omvandlingen och värdet av SGA i förhållande till det vanliga grundavdraget. Värdet av SGA i förhållande till det vanliga grundavdraget utgör kvoten av en viss kommunalskattesats och talet ett minskat med samma kommunalskattesats, därefter multiplicerad med skillnaden mellan SGA och grundavdraget vid den faktiska bruttoersättningen. De ersättningar som skall ingå i den faktiska bruttoersättningen består av folkpension, pensionstillskott samt ATP och utbetald arbetsskadelivränta jämte utländsk pension som beskattas i Sverige. Som kommunalskattesats vid beräkningarna används den skattesats som följer av den för den försäkrade under inkomståret 2002 tillämpliga skattetabellen. Om någon tillämplig skattetabell inte har beslutats för den försäkrade för 2002 används den skattesats som följer av den skattetabell som hade varit tillämplig om ett sådant beslut skulle ha fattats. Den beräkningsmässiga garantiersättningen utgör skillnaden mellan den omvandlade bruttoersättningen, minskad på visst sätt och den inkomstrelaterade sjukersättningen och i förekommande fall utbetald arbetsskadelivränta. Minskningen av bruttoersättningen görs med kvoten av kommunalskattesatsen och talet ett minskat med samma kommunalskattesats, därefter multiplicerad med förändringen av grundavdraget för den omvandlade bruttoersättningen i förhållande till grundavdraget för faktiska bruttoersättningen. Ett justeringsbelopp som innebär avräkning på sjukersättningen skall i första hand reducera garantiersättningen. Det som gäller för garantiersättning skall även gälla för justeringsbelopp som medför höjning av sjukersättningen. Ett sådant justeringsbelopp skall anknytas till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta. Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget men påpekar att det blir svårt att förklara för den enskilde hur justeringsbeloppet beräknas samt att det kan bli positivt eller negativt. Statskontoret påpekar att personer som är gifta respektive bor i en lågskattekommun vid omvandlingstillfället missgynnas om de senare flyttar till en kommun med högre kommunalskatt och/eller skiljer sig. Riksskatteverket anger att det behövs särskilda bestämmelser för hur det fiktiva SGA skall beräknas för 2003. Privattjänstemannakartellen anser att det är nödvändigt att positivt justeringsbelopp som betalas ut skall ge ålderspensionsrätt. Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för regeringens överväganden är att förtidspensionerna, efter omvandling till ersättning enligt sjukersättningssystemet, skall ge ett i princip oförändrat nettoutfall jämfört med vad som är fallet med folkpension, tilläggspension (ATP) och särskilt grundavdrag för folkpensionärer (SGA) enligt nuvarande regler. Det förslag till omvandlingsmodell, som lämnas i departementspromemorian Ds 2000:39, uppfyller, enligt regeringens uppfattning, detta krav. Modellen innebär att bruttovärdet av SGA (i form av justeringsbeloppet) justerar den framräknade sjukersättningen - oavsett vilken kommunalskattesats som gäller vid omvandlingstidpunkten för den försäkrade. Det framräknade justeringsbeloppet har alltså som uppgift att anpassa nettoersättningen efter omvandlingen till den nettoersättning som den försäkrade får med dagens regler. Justeringsbeloppet har därmed en central roll i hela omvandlingsmodellen. Effekten av skilda kommunalskattesatser på det särskilda grundavdraget (SGA) SGA innebär en förmånligare beskattning än det vanliga grundavdraget och storleken av denna skatteförmån är beroende av den kommunalskatt som är aktuell för den försäkrade. Som kommunalskattesats används den skattesats som följer av den för den försäkrade under inkomståret 2002 tillämpliga skattetabellen. Om någon sådan inte har beslutats för detta år används den skattesats som följer av den skattetabell som skulle ha varit tillämplig för den försäkrade. När SGA nu föreslås bli ersatt med en bruttoförmån och förtidspensionärer därmed kommer att bli beskattade som förvärvsarbetande, kompliceras detta av att det egentliga värdet av SGA varierar med kommunalskatten. Hur stor avvikelsen i nettoutfallet blir mellan det nuvarande systemet och sjukersättningssystemet är alltså direkt avhängigt av vilken kommunalskatt som används vid jämförelsen. I den övergångsvisa garantipensionen för personer födda 1937 eller tidigare har kompensationen för SGA beräknats med utgångspunkt i en kommunalskatt i nivå med de högsta förekommande kommunalskatterna, nämligen 34 kronor. År 2000 är den högsta kommunalskatten i landet 33,76 kronor. Då SGA har ett högre värde för den försäkrade ju högre kommunalskatten är, leder detta till att de allra flesta, dvs. de med en lägre kommunalskatt än 34 kronor, vid en sådan omvandling blir överkompenserade i förhållande till det skattemässiga värde SGA hade för dem. I riktlinjepropositionen framhålls att ersättningens nivå skall behållas i princip oförändrad vid omvandlingen av redan beviljade förtidspensioner. Beroende på vilken kommunalskatt som används som grund för beräkningen av SGA-kompensationen uppkommer över- respektive underkompensation vid jämförelsen mellan nettoutfallen före respektive efter omvandlingen. I departementspromemorian Ds 2000:39 konstateras att det var svårt att åstadkomma ett för den enskilde i huvudsak oförändrat ekonomiskt utfall efter omvandlingen, om kompensationen baserades på högsta förekommande eller en genomsnittlig kommunalskatt. Avvikelser i utfallet före och efter omvandlingen blev då oundvikliga. Med en för gruppen förtidspensionärer genomsnittlig kommunalskatt som grund för beräkningen av SGA-kompensationen torde man uppnå ett i det närmaste kostnadsneutralt alternativ medan en högre kommunalskatt skulle innebära kostnadsökningar för sjukersättningssystemet. I departementspromemorian Ds 2000:39 görs vissa beräkningar för att bedöma storleken av den eventuella över- eller underkompensation som uppstår med olika kommunalskatter som utgångspunkt för beräkningen av SGA-kompensationen. Beräkningarna utgår från ersättningar på grundskyddsnivå. Den underkompensation som blir resultatet med en SGA-kompensation baserad på en genomsnittlig kommunalskatt på 30,64 kronor för en person med hel förmån och en kommunalskatt på 34 kronor blir i storleksordningen 100-120 kronor per månad. Om den försäkrade i verkligheten har den lägre kommunalskatten på 27 kronor uppkommer en överkompensation med omkring 110-130 kronor per månad netto. Om man istället utgår från en kommunalskatt på 34 kronor vid beräkningen av SGA-kompensation för en förtidspensionär med en kommunalskatt på 27 kronor innebär det en överkompensation på i storleksordningen 220-260 kronor per månad netto. Med hänsyn till regeringens utgångspunkt, att nettoersättningen skall vara i princip oförändrad efter omvandlingen, kan inte så stor under- respektive överkompensation accepteras. Den omvandlingsmodell som regeringen föreslår innebär att den kommunalskatt som gäller för den enskilde försäkrade vid omvandlingstidpunkten ingår som en faktor vid beräkningen av bruttovärdet av SGA vid omvandlingen. Denna beräkning föreslås dock endast bli genomförd vid omvandlingstillfället. Förslaget innebär således att ersättningens storlek inte förändras om den försäkrade efter omvandlingen flyttar till en kommun med annan kommunalskatt eller om skatten i den egna kommunen ändras. Justeringen (i form av justeringsbelopp) för avskaffandet av SGA fastställs vid ett enda tillfälle och "fryses" sedan till denna nivå. Genom denna konstruktion kommer, som Statskontoret påpekar, personer som är gifta respektive bor i en lågskattekommun vid omvandlingstillfället att missgynnas jämfört med dagens regler om de senare flyttar till en kommun med högre kommunalskatt och/eller skiljer sig. Det motsatta förhållandet kommer att gälla för den som efter omvandlingen får lägre kommunalskatt och/eller gifter sig. I riktlinjepropositionen anges att, särskilt i fråga om en sådan långsiktig ersättning som förtidspension, det är viktigt att ersättningens nivå bibehålls i princip oförändrad vid övergången till det nya systemet. Den omvandlingsmodell som föreslås i denna proposition bedöms av regeringen tillgodose detta krav, samtidigt som omvandlingen kan genomföras inom de givna kostnadsramarna. I riktlinjepropositionen konstateras även att det blir orimligt att under lång tid framöver i varje enskilt fall göra individuella jämförande beräkningar och, då det nya systemet resulterar i en högre eller lägre ersättning, genomgående beräkna ersättningen enligt det för individen mest fördelaktiga alternativet. Övergångsbestämmelser med en sådan inriktning skulle kunna bli mycket kostsamma och dessutom innebära en mycket stor administrativ uppgift, eftersom det medför ett kontinuerligt hänsynstagande till såväl nuvarande som reformerade regler. Den föreslagna omvandlingsmodellen medför att sådana omräkningar inte behöver vidtas. Efter omvandlingen kan de omvandlade förmånerna handhas på samma sätt som förmåner beviljade efter ikraftträdandet av sjukersättningssystemet. Kollektivavtalade tilläggsförsäkringar - avtalsersättningar SGA reduceras med anledning av pensionsinkomster och även kollektivavtalade tilläggsförsäkringar eller s.k. avtalsersättningar. Att avtalsersättningar reducerar SGA innebär att det egentliga värdet på SGA, som vid omvandlingen av förtidspension till sjukersättning skall kompenseras genom en bruttoförmån, också bestäms av om den försäkrade har en avtalsersättning. Skatteförmånen reduceras alltså av avtalsersättningar. Därmed uppkommer den mer principiella frågan i vilken mån även de offentliga försäkringarna skall påverkas av avtalsersättningar i ett reformerat ersättningssystem. Regeringen har föreslagit (avsnitt 8 och 9.3.4) att en försäkrad inte skall få vidkännas någon reducering av inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning eller sådan ersättning i form av garantiersättning, på grund av att han eller hon har rätt till avtalsersättning. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att avtalsersättning inte heller skall beaktas vid beräkningen av ersättningen i samband med omvandlingen av förtidspension till sjukersättning. Förslaget medför att en viss överkompensation uppkommer för vissa förtidspensionärer och även en viss ökad kostnad för staten. I departementspromemorian Ds 2000:39 anges att andelen förtidspensionärer med avtalsersättning kan uppskattas till ungefär hälften. Ett rimligt antagande är, enligt regeringens uppfattning, att en stor del av dessa har pensionsinkomster som överstiger de nivåer som ger en utfyllnad med garantiersättning. Vidare får det anses troligt att de förtidspensionärer som omfattats av SGA samt har avtalsersättningar är relativt få och att deras avtalsersättning är relativt låg. Som framgår av den ekonomiska konsekvensredovisningen (avsnitt 16) föranleder förslaget att inte låta avtalsersättningen reducera den omvandlade förtidspensionen endast måttliga kostnadsökningar. Beräkning av SGA-kompensationen Den metod som valts för beräkning av SGA-kompensationen, dvs. omvandling av en skatteförmån till en beskattningsbar bruttoförmån, är tekniskt komplicerad. Detta uppvägs, enligt regeringens uppfattning, av att syftet med omvandlingen uppnås. Vid hel sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning blir resultatet ett relativt oförändrat nettoutfall (ca +/-20 kronor per månad) i förhållande till folkpension, pensionstillskott, ATP och SGA enligt nuvarande regler och med bortseende från eventuella kollektivavtalade tilläggsförsäkringar. Detta gäller oavsett vilken kommunalskattesats som gäller för den enskilde. Det förtjänar också att åter framhållas att denna beräkning kan göras maskinellt och att förslaget innebär att beräkningen endast görs vid omvandlingstillfället. I omvandlingen av förtidspension till sjukersättning ingår bl.a. ett justeringsbelopp. Detta utgör det belopp som svarar mot den sammantagna effekten av att SGA slopas för den försäkrade och att garantiersättning, till skillnad från folkpension, till sitt belopp blir oberoende av civilstånd. Som ett led i beräkningen av justeringsbeloppet tas en beräkningsmässig garantiersättning fram. Denna utgör därmed endast en komponent för beräkningen av justeringsbeloppet och behövs följaktligen endast vid omvandlingstillfället. Den beräkningsmässiga garantiersättningen kan sägas utgöra underlag för en korrigering av den inkomstrelaterade ersättningen med syfte att uppnå en oförändrad nettoersättning efter omvandlingen. Den beräkningsmässiga garantiersättningen (BGE) kan i formler beskrivas som Brutto2 = Brutto1 + T/(1-T)) * (SGA - GA1) BGE = Brutto2 - (T/(1-T))*(GA2- GA1) - IRE - utbetald arbetsskadelivränta där Brutto1 står för den faktiska bruttoersättningen enligt nuvarande förtidspensionssystem inklusive utländsk pension som är skattepliktig i Sverige (eventuella reduceringar som följd av 30-dels, 40-delsberäkning eller yrkesskadelivränta inberäknat) samt utbetald arbetsskadelivränta, IRE för inkomstrelaterad ersättning efter eventuell samordning med yrkesskadelivränta (inklusive utländsk pension), SGA för det särskilda grundavdraget beräknat på Brutto1, GA1 för det vanliga grundavdraget beräknat på Brutto1, GA2 för det vanliga grundavdraget beräknat på Brutto2 och T för kommunalskattesatsen angiven som ett andelstal mellan 0 och 1. En härledning av hur försäkringsersättningen omräknas till ett högre bruttobelopp med anledning av att SGA slopas finns intagen som bilaga 5. Framtagandet av den beräkningsmässiga garantiersättningen sker i två steg. Först räknas ett tillägg till förtidspensionen fram utifrån differensen mellan SGA beräknat på pensionsbeloppet (Brutto1) och ett vanligt grundavdrag på samma belopp. Bruttovärdet av denna differens, dvs. bruttovärdet av SGA i förhållande till ett vanligt grundavdrag, får man genom att multiplicera differensen med T/(1-T), där T står för kommunalskattesatsen uttryckt i ett andelstal mellan 0 och 1. Förtidspensionen jämte ett tillägg för SGA-effekten utgör därmed den omvandlade bruttoersättningen (Brutto2). Den beräkningsmässiga garantiersättningen fastställs alltså till den omvandlade bruttoersättningen, korrigerad med skillnaden i grundavdrag och reducerad med den inkomstrelaterade sjukersättningen jämte, i förekommande fall, utbetald arbetsskadelivränta. Därefter beräknas storleken av justeringsbeloppet som utgör skillnaden mellan den beräkningsmässiga garantiersättningen och garantiersättningen i sjukersättningssystemet. Detta belopp, i kombination med den civilståndsoberoende garantinivån, utgör SGA-kompensationen för den enskilde försäkrade och skall för framtiden reglera den sjukersättning som faktiskt kommer att utges till denne efter omvandlingen av förtidspensionen. Då justeringsbeloppet utgör SGA-kompensation, anser regeringen att detta belopp i alla avseenden skall behandlas på samma sätt som garantiersättning. För att värdesäkra de positiva justeringsbeloppen bör dessa, enligt regeringens uppfattning, behandlas på samma sätt som garantiersättning. Det medför att justeringsbeloppet bör anknytas till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta. Garantiersättningen efter omvandlingen skall beräknas efter samma garantinivå på 2,4 prisbasbelopp som gäller för nybeviljade sjukersättningar. Regeringen föreslår att storleken på justeringsbeloppet sedan skall ligga fast under den tid sjukersättning utges, förutsatt att den försäkrades arbetsoförmågan är densamma som vid omvandlingstillfället. Den totala ersättningen skall således justeras varje år med detta belopp. Justeringsbelopp = BGE - Garantiersättning vid omvandlingstillfället med avdrag för livränta Justeringsbeloppet innebär inte alltid en förhöjning av den totala sjukersättningen. Justeringsbeloppet kan också bli negativt. Det innebär att ersättningen även kan komma att justeras nedåt. Att så blir fallet hänger samman med bl.a. hur den tidigare nettoersättningen förhåller sig till den nya civilståndsoberoende garantinivå. Den omvandlade ersättningen kan i vissa fall ge ett för högt belopp i förhållande till värdet av det slopade SGA. Det innebär att den nya civilståndsoberoende garantinivån i vissa fall ger en högre kompensation än tidigare ersättning vid SGA. En justering nedåt av ersättningen (negativt justeringsbelopp) kan därför bli nödvändig för att uppnå ett i huvudsak oförändrat nettoutfall i förhållande till den tidigare förtidspensionen. På detta sätt kan garantiersättningen efter omvandlingen behandlas på samma sätt som garantiersättningar till försäkrade 30 år och äldre, som beviljas efter ikraftträdandet. Ett negativt justeringsbelopp kan också ha sin grund i att beräkningen av antagandeinkomsten genererat en inkomstrelaterad ersättning som ligger något högre än summan av ATP, pensionstillskott och folkpension för en gift förtidspensionär, när ATP beräknats på en medelpensionspoäng som ligger över en viss nivå. För att inte nettoutfallet efter omvandlingen skall överstiga nettoutfallet enligt nuvarande regler justeras ersättningen i dessa fall nedåt. Till skillnad från vad som föreslås för de positiva justeringsbeloppen anser regeringen att de negativa justeringsbeloppen inte bör indexeras. Det medför att dessa kontinuerligt kommer att förlora i värde. Sammanfattningsvis innebär den föreslagna beräkningsmetoden att en eventuell utfyllnad i form av garantiersättning för personer som fått sin förtidspension omvandlad till sjukersättning beräknas på i princip samma sätt som gäller vid nybeviljade sjukersättningar. Garantiersättningen bestäms utifrån garantinivån 2,4 prisbasbelopp och den totala ersättningen justeras sedan med avseende på effekterna av det slopade SGA och civilståndsförhållandena vid omvandlingstillfället. Justeringen av ersättningen avser alltså att i princip behålla ett nettoutfall som motsvarar förhållandena före omvandlingen. Partiella försäkringsförmåner Enligt den kartläggning och analys av SGA som redovisas i departementspromemorian Ds 2000:09 Förtidspensionssystemet - Skattereglernas effekt på kompensationsnivåerna, varierar kompensationsnivåerna i nuvarande förtidspensionssystem betydligt beroende på inkomstnivå, eventuella kollektivavtalade tilläggsförsäkringar, pensionsgrad och civilstånd. Kombinationen partiell förtidspension och arbetsinkomst kan i vissa fall innebära högre nettoinkomst än helt förvärvsarbete. Detta sammanhänger med att SGA inte är proportionellt i förhållande till ersättningsgraden utan är lika stort vid hel som vid partiell förmån och att det i regel inte heller påverkas av eventuella förvärvsinkomster som den som har partiell ersättning kan ha. Förslaget till omvandling av redan beviljade förtidspensioner innebär att SGA-kompensationen (justeringen av garantiersättningen) bestäms vid omvandlingstillfället för att sedan behållas så länge arbetsoförmågan består i samma omfattning. Eftersom det inte är möjligt att beakta de faktiska förvärvsinkomster som en enskild försäkrad kan tänkas ha under återstoden av den tid förmånen kommer att utges, kan en kompensation för avskaffandet av SGA inte grundas på det verkliga förhållandet. Möjligheten att i stället använda någon form av schabloniserad inkomst för att anpassa kompensationen för borttagandet av SGA till försäkrade med förvärvsinkomster vid sidan om en partiell förmån har övervägts. Detta har emellertid inte visat sig vara någon framkomlig väg. Beroende på skillnaden mellan schabloninkomsten och en faktisk förvärvsinkomst i det enskilda fallet leder en sådan metod till icke avsedda nettoavvikelser. Speciellt hårt skulle det drabba dem med låga förtidspensioner och låga faktiska förvärvsinkomster. Att inte beakta förvärvsinkomster vid beräkningen av SGA-kompensationen kan likställas med att använda en schabloninkomst på 0 kronor. Detta innebär att även då förvärvsinkomster inte beaktas uppstår vissa avvikelser i förhållande till dagens nettoutfall. Ett högre nettoutfall blir främst aktuellt vid låga pensionsnivåer i kombination med låga faktiska förvärvsinkomster, medan det omvända gäller för lägre nettoutfall. Storleken av nettoavvikelserna ligger för halva försäkringsförmåner i intervallet -150 till +250 kronor per månad. Det kan utifrån principiella utgångspunkter ifrågasättas om förvärvsinkomster skall tillåtas påverka, och i många fall reducera, en generell, icke behovsprövad socialförsäkringsförmån som sjukersättning. Det förhållandet att SGA vid en kombination av pension och förvärvsinkomster påverkar även beskattningen av förvärvsinkomsterna kan, enligt regeringens uppfattning, inte anses utgöra skäl för att dessa skall tillåtas få påverka ersättningens storlek i samband med omvandlingen. Ersättningsgraden har bestämts av arbetsoförmågans omfattning och påverkas inte av eventuella sidoinkomster. Regeringen anser därför inte att det finns anledning att välja en annan lösning för partiella förmåner än för hela vid beräkningen av justeringsbeloppet. Följaktligen bör samma metod användas för omvandling av partiella som för hela förmåner. Den förmånliga beskattningen av förvärvsinkomster vid sidan av partiell förtidspension som finns i dag kommer inte att finnas för dem som beviljas sjuk- eller aktivitetsersättning i sjukersättningssystemet, där ersättningen beskattas på samma sätt som andra förvärvsinkomster. Att nettoersättningen så långt som möjligt skall vara oförändrad efter omvandlingen av förtidspension till sjukersättning medför dock att försäkrade med partiell förtidspension kommer att få tillgodogöra sig effekterna av den nuvarande förmånliga beskattningen även i sjukersättningssystemet. Om SGA-reglerna skulle komma att ändras före ikraftträdandet av sjukersättningssystemet kan emellertid modellen för omvandling fortfarande användas, eftersom konstruktionen utgår från relationen mellan SGA och det vanliga grundavdraget. 12.7 Särskilda omvandlingsregler för dem som inte är oinskränkt skattskyldiga i Sverige Regeringens förslag: För den som vid omvandlingen av förtidspension till sjukersättning är bosatt utomlands och får förtidspension som beskattas enligt bestämmelserna i lagen (1991:586) om inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK) skall den beräkningsmässiga garantiersättningen utgöra skillnaden mellan en omvandlad bruttoersättning och summan av den inkomstrelaterade sjukersättningen. Den omvandlade bruttoersättningen utgörs av den faktiska bruttoersättningen och värdet av det obeskattade pensionsbeloppet enligt SINK. Värdet av det obeskattade beloppet utgör kvoten mellan skattesatsen angiven som ett andelstal mellan 0 och 1 och talet ett minskat med skattesatsen, likaledes angiven som ett andelstal mellan 0 och 1, allt därefter multiplicerat med det belopp som inte är skattepliktigt. För den som vid omvandlingen har förtidspension, och som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i Sverige, skall den omvandlade bruttoersättningen i stället utgöras den faktiska bruttoersättningen. Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att beslut om reglerna om och i vilken mån utlandsboende förtidspensionärer bör kompenseras för ökad skatt efter omvandlingen till sjukersättning inte bör fattas förrän de skatteregler som skall gälla för utomlands bosatta från och med 2003 är kända. Skälen för regeringens förslag: Enligt de särskilda beskattningsregler i SINK som gäller för utlandsboende är förtidspension i form av folkpension och viss del av pensionstillskottet inte beskattat. Med folkpension avses också den del av utbetald tilläggspension (ATP) som medfört minskning av pensionstillskottet. Den ATP som inte reducerat pensionstillskottet beskattas med en särskild inkomstskatt på 25 procent. Dessa personer är alltså, till skillnad mot personer som är bosatta i Sverige, inte oinskränkt skattskyldiga här i landet enligt inkomstskattelagen (1999:1229). När tidigare beviljad förtidspension omvandlas till inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning från och med 2003, upphör folkpension och pensionstillskott som förmån vid långvarig och varaktigt nedsatt arbetsförmåga. De nya förmånerna utges enligt lagen om allmän försäkring och blir därmed i sin helhet skattepliktiga enligt SINK-lagen. Några ändringar i den lagen är i och för sig inte nödvändiga med anledning av omvandlingen av förtidspensionerna, så länge utgångspunkten är att den nya ersättningen skall beskattas. Motivet för att skattebefria de utomlands bosatta förtidspensionärerna för ett belopp som svarar mot grundskyddet var bland många andra skäl detsamma som föranlett ett förmånligare grundavdrag för här i landet bosatta förtidspensionärer. För att inte heller de utomlands boende förtidspensionärerna skall få sin nettopension sänkt, när förtidspensionerna omvandlas till sjukersättning bör också dessa kompenseras för den skatteförmån som bortfaller vid omvandlingen. Eftersom skattebefrielsen för de utlandsboende är knuten till de faktiskt utgivna förmånerna, uppkommer inte de effekter som uppstår vid partiella förmåner i systemet med SGA. Som redogjorts för ovan (avsnitt 12.6) är den beräkningsmässiga garantiersättningen för de i Sverige bosatta förtidspensionärerna ett led i beräkningen av justeringsbeloppet och motsvarar i huvudsak garantiersättningen jämte bruttovärdet av SGA. Regeringen anser att bruttovärdet av skattebefrielsen skall beaktas på samma sätt, när man konstruerar en beräkningsmässig garantiersättning för de utomlands bosatta försäkrade. Eftersom de utomlands bosatta förtidspensionärerna inte har rätt till något grundavdrag och har en och samma skattesats, påverkar detta beräkningen av den omvandlade bruttoersättningen. Den omvandlade bruttoersättning utgörs då av summan av den faktiska bruttoersättningen och bruttovärdet av skattebefrielsen. Den beräkningsmässiga garantiersättningen (BGE) kan i formler beskrivas som Brutto2 = Brutto1 + (T/(1-T) * det obeskattade beloppet BGE = Brutto2 - IRE - utbetald arbetsskadelivränta Brutto1 står för bruttoersättning enligt nuvarande system (eventuella reduceringar som följd av 30-dels-, 40-delsberäkning eller yrkesskadelivränta inräknat), IRE står för inkomstrelaterad ersättning och T för skattesatsen angiven som ett andelstal mellan 0 och 1. Vissa utomlands boende personer som uppbär förtidspension omfattas inte av SINK-lagen därför att Sverige har ingått dubbelbeskattningsavtal med den stat där den pensionsberättigade är bosatt med innebörden att beskattningen skall ske där. Dessa personer är därmed inte skattskyldiga i Sverige och någon kompensation för SGA blir därför inte aktuell. Justeringsbelopp kan trots detta uppstå för den som har rätt till folkpension i form av förtidspension, exempelvis på grund av personens civilstånd. För den som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i Sverige bör den omvandlade bruttoersättningen följaktligen endast utgöras av den faktiska bruttoersättningen. 12.8 Omvandling av avkortade och reducerade förtidspensioner Regeringens förslag: När tilläggspensionen (ATP) är avkortad på grund av att den försäkrade inte kunnat tillgodoräknas tillräckligt många poängår för oavkortad förmån, skall antagandeinkomsten vid omvandlingen av förtidspension till inkomstrelaterad sjukersättning reduceras i motsvarande omfattning. Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft synpunkter i denna del. Skälen för regeringens förslag: Förtidspension utges inte alltid med oavkortat belopp. Förmånen kan reduceras för att den försäkrade inte har varit bosatt i Sverige under tillräckligt antal år för rätt till oavkortad folkpension eller tillgodoräknats färre år med pensionspoäng än som krävs för oavkortad förmån. Den försäkrade kan också jämte förtidspension ha yrkesskadelivränta som enligt särskilda regler skall minska förtidspensionen. De försäkrade som får sin förtidspension omvandlad till förmån enligt sjukersättningssystemet kan antingen ha en oavkortad folkpension eller en 40-delsberäknad eller en 30-delsberäknad folkpension. Garantiersättning föreslås kräva 40 år med tillgodoräknad försäkringstid för rätt till oavkortad ersättning (avsnitt 9.2). Regeringen anser att även de försäkrade som får sin förtidspension omvandlad till sjukersättning skall få garantinivån 40-delsberäknad efter omvandlingen, i likhet med dem som beviljas sjuk- eller aktivitetsersättning efter att sjukersättningssystemet trätt i kraft. Genom att den avkortade folkpensionen kommer att ingå som en komponent i den beräkningsmässiga garantiersättningen, kommer såväl den 30-delsberäknade som den 40-delsberäknade folkpensionen att beaktas vid beräkningen av justeringsbeloppet. Effekterna av skillnaden i utformningen mellan dagens ersättningssystem och det föreslagna kommer därmed att beaktas vid beräkningen av den totala ersättningen efter omvandlingen. Regeringen menar vidare att de förtidspensionärer som inte har 30 år med tillgodoräknade pensionspoäng, och som därför har haft sin ATP avkortad, även skall få antagandeinkomsten avkortad vid omvandlingen av förtidspensionen till förmån enligt sjukersättningssystemet. Genom att vid omvandlingstillfället 30-delsberäkna antagandeinkomsten blir särbestämmelser obehövliga för den inkomstrelaterade ersättningen vid beräkningen av garantiersättning och justeringsbelopp. Den avkortade antagandeinkomsten multipliceras därefter med 0,64, på samma sätt som när det gäller oavkortad antagandeinkomst, för att få fram den inkomstrelaterade ersättningen. I den omvandlingsmodell för beräkning av garantiersättning och justeringsbelopp som föreslås beaktas samtliga reduktioner som gjorts på de bruttoersättningar som utbetalats före omvandlingen oavsett orsak. Den reducering för yrkesskadelivränta som gjorts på pensionstillskottet och tilläggspensionen kommer därmed att beaktas vid beräkningen av såväl den omvandlade bruttoersättningen som den faktiska bruttoersättningen och den beräkningsmässiga garantiersättningen. Samma inverkan har ett avdrag på folkpensionen. 12.9 Samordning med arbetsskadelivränta Regeringens förslag: Har den försäkrade vid ikraftträdandet av sjukersättningssystemet livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) som samordnats med förtidspensionen skall arbetsskadelivräntan efter omvandlingen samordnas med sjukersättningen. Samordningen skall göras med den andel av ersättningen som svarar mot den andel av förtidspensionen som före omvandlingen föranlett samordning. Arbetsskadelivräntan samordnas med sjukersättning efter korrigering med justeringsbeloppet. Livräntan betalas ut med den del som överstiger denna ersättning. Därutöver betalas ett belopp ut, en bruttoförhöjning, som motsvarar skillnaden mellan sjukersättningen och den beräknade förtidspensionen vid omvandlingstillfället. Det som gäller för garantiersättning skall även gälla för bruttoförhöjning. Denna skall anknytas till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta. Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) tillstyrker förslaget. Landstingsförbundet framhåller att samordning bör göras även i de fall den enskilde till följd av arbetsskada har invalidiserats till mindre del och senare efter omplacering i nytt arbete beviljas t.ex. halv sjukersättning till följd av en icke arbetsrelaterad sjukdom. Förmånerna bör samordnas till den del de avser att täcka samma inkomstbortfall. Skälen för regeringens förslag: Om förtidspension och arbetsskadelivränta ersätter samma inkomstbortfall samordnas dessa förmåner. Samordningen med förtidspensionen innebär att livräntan i regel endast betalas ut med den del som överstiger förtidspensionen. Om arbetsskadelivräntan endast täcker en del av det inkomstbortfall som ersätts genom förtidspensionen, sker samordning med en mot inkomstbortfallet svarande andel av förtidspensionen. Detta innebär att arbetsskadelivräntan betalas ut med den del som överstiger den andel av förtidspensionen som skall samordnas med livräntan. Regeringen föreslår att motsvarande regler skall gälla i sjukersättningssystemet. När arbetsskadelivränta utbetalas samtidigt med förtidspension påverkar även livräntan storleken av det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA). Detta innebär att livräntan skall beaktas vid beräkningen av det justeringsbelopp (avsnitt 12.6) som utgör kompensation för det borttagna SGA vid omvandlingen av förtidspensioner till förmåner enligt sjukersättningssystemet. Arbetsskadelivräntan ingår därför i den faktiska bruttoersättningen. När den beräkningsmässiga garantiersättningen tas fram reducerar följaktligen även arbetsskadelivräntan den omvandlade bruttoersättningen. Enligt regeringens uppfattning bör arbetsskadelivräntan även efter omvandling av förtidspension till sjukersättning samordnas med den ersättning som kompenserar för samma inkomstbortfall. Eftersom sjukersättningen till sitt bruttobelopp oftast är högre än den tidigare förtidspensionen, som en kompensation för att SGA tas bort, innebär emellertid samordningen att denna förhöjning försvinner genom att livräntan då faktiskt kommer att utbetalas med ett lägre belopp än tidigare. Det innebär att även en försäkrad som har en arbetsskadelivränta som överstiger sjukersättningen berörs av SGA och han eller hon bör följaktligen kompenseras för effekterna av att SGA slopas. Sådan kompensation skall då utgöra ett tillägg till livräntan efter samordningen så att livräntan inte förlorar sitt värde vid samordningen. Genom att - efter samordningen mellan arbetsskadelivräntan och den sjukersättning som med hänsyn till justeringsbeloppet kommer att betalas ut till den enskilde efter omvandlingen - lägga till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan denna ersättning (inklusive positivt eller negativt justeringsbelopp) och den beräknade förtidspensionen vid omvandlingstillfället, får den försäkrade i princip samma nettoutfall efter omvandlingen som före denna. I praktiken innebär det att nettoeffekten av SGA, i förhållande till förtidspensionen och livräntan, lyfts ut och läggs som en bruttoförhöjning till den samordnade livräntan. Det får till följd att SGA-effekten för förtidspensionen vid den livränta som utgavs vid omvandlingstillfället utbetalas som en bruttoförmån till livräntan. I och med detta kommer också de negativa justeringsbelopp, som orsakas av att nettoutfallet med inkomstrelaterad sjukersättning och eventuell garantiersättning blivit högre än med tidigare förtidspension, att påverka beräkningen av kompensationen för bortfallet av SGA. Då bruttoförhöjningen, på liknande sätt som justeringsbeloppet, är en korrigering för det borttagna SGA, föreslår regeringen att även bruttoförhöjningen skall behandlas på samma sätt som garantiersättning. Det innebär att denna skall anknytas till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta. Det förhållande som Landstingsförbundet påpekar har uppmärksammats av Socialdepartementet. Frågan kommer att aktualiseras i samband med den nu pågående översynen av arbetsskadeförsäkringen. 12.10 Förändringar efter omvandlingen Regeringens förslag: Vid minskning eller ökning av graden av sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning samt vid minskning eller ökning av graden arbetsskade- eller yrkesskadelivränta skall den försäkrade fortsättningsvis få sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning utan beaktande av det justeringsbelopp respektive den bruttoförhöjning som betalas ut som ett tillägg till arbetsskadelivränta. Förändringar i övrigt i de förhållanden som varit avgörande för storleken av justeringsbeloppet skall inte föranleda omräkning av detta belopp. När en person som inte är oinskränkt skattskyldig i Sverige blir oinskränkt skattskyldig här i landet skall justeringsbeloppet inte längre påverka ersättningens storlek. Promemorians (Ds 2000:39) förslag: I promemorian föreslås endast att vid minskning eller ökning av graden av sjukersättning skall den försäkrade fortsättningsvis få sjukersättning utan beaktande av justeringsbelopp. Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft synpunkter i denna del. Skälen för regeringens förslag: Regeringen har ovan föreslagit att omvandlingen av förtidspensioner och sjukbidrag till förmåner enligt sjukersättningssystemet skall ske vid ett enda tillfälle då även de framtida ersättningsnivåerna bestäms. Sjukersättning och tidsbegränsad sjukersättning fastställs i förhållande till den ersättningsgrad som gällde för den försäkrades förtidspension eller sjukbidrag. Likaså fastställs ersättningen med hänsynstagande till eventuell arbetsskade- eller yrkesskadelivränta. Det framräknade justeringsbelopp och den bruttoförhöjning som betalas ut som ett tillägg till arbetsskadelivränta motsvarar värdet av det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA) för den förmån som den försäkrade har vid omvandlingstillfället. Justeringsbeloppet och bruttoförhöjningen varierar utifrån den kommunalskattesats och det civilstånd som gällde för den försäkrade vid omvandlingstillfället. Justeringsbeloppet kan innebära såväl höjning som sänkning av ersättningen medan bruttoförhöjningen, som namnet antyder, alltid är positiv. Förutsättningarna för rätten till sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning kan dock komma att förändras. Om den försäkrades arbetsförmåga försämras eller förbättras efter omvandlingen kommer ersättningsgraden att ändras från t.ex. halv till hel eller från hel till halv förmån. I dessa situationer övergår den försäkrade från en ersättningssituation till en annan inom socialförsäkringssystemet. Regeringen anser att det är den ersättning som är knuten till den aktuella ersättningssituationen vid omvandlingstidpunkten som bör garanteras den försäkrade. Utifrån detta principiella synsätt är det inte längre motiverat att utge kompensation för eller göra avdrag för det borttagna SGA om ersättningssituationen ändras efter omvandlingen. Vid det nya beslutet om ersättning bör, enligt regeringens uppfattning, följaktligen denna beräknas utan justeringsbelopp. Vidare föreslås att detsamma skall gälla när tidsbegränsad ersättning upphör och därefter utges med en annan ersättningsgrad för en ny påföljande period. Om den tidsbegränsade ersättningen däremot avlöses av ytterligare en period med samma ersättningsgrad eller om en tidsbegränsad ersättning övergår till att utges i form av en ersättning tills vidare, anser regeringen att ersättningssituationen kan anses vara oförändrad. Följaktligen bör justeringsbeloppet i sådant fall även i fortsättningen reglera ersättningens storlek. Även i det fall en försäkrad, som efter omvandlingen uppbär sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning, får höjd eller sänkt arbetsskade- eller yrkesskadelivränta, menar regeringen att den tidigare ersättningssituationen kan anses ha upphört. Den försäkrade bör således få sin ersättning samordnad med arbetsskade- eller yrkesskadelivräntan i enlighet med de regler som gäller i sjukersättningssystemet. Det justeringsbelopp och den bruttoförhöjning som framräknas motsvarar, som redovisats tidigare, värdet av SGA för den förmån som den försäkrade har vid omvandlingstidpunkten. Regeringen anser därför att det med visst fog kan hävdas att justeringsbeloppet och bruttoförhöjningen är knutna till förmånens ersättningsgrad. Till skillnad från de ovan behandlade förändringar som inträffar efter omvandlingen, gäller för senare förändringar av kommunalskatt och/eller civilstånd att dessa är beroende av andra faktorer än sådana som har med ersättningsgraden att göra. Regeringens principiella utgångspunkt är att det är ersättningen i förhållande till den ersättningssituation som rådde vid omvandlingstidpunkten som bör garanteras den försäkrade. Därför bör vare sig den framräknade antagandeinkomsten, justeringsbeloppet eller bruttoförhöjningen räknas om vid senare förändring av den försäkrades kommunalskatt eller civilstånd. Ett annat mycket tungt vägande skäl för denna ståndpunkt är att ett system där sådana senare förändringar inte påverkar ersättningens storlek har betydande administrativa fördelar. I avsnitt 12.7 föreslås särskilda omvandlingsregler för de ersättningsberättigade som är bosatta utomlands och som av den anledningen antingen betalar en enhetlig skatt enligt lagen (1991:586) om inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK) eller inte alls är skattskyldiga i Sverige. För dessa personer medför omvandlingen av förtidspension till sjukersättning att justeringsbeloppet troligen oftast blir negativt och inte sällan med tämligen stort belopp. När en sådan person flyttar till Sverige blir han eller hon oinskränkt skattskyldig här i landet enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Det medför att han eller hon får betala skatt på en ersättning som är omvandlad utifrån andra förutsättningar än för en försäkrad som var oinskränkt skattskyldig vid omvandlingen. Enligt regeringens uppfattning är de skatteeffekter som då uppstår för många ersättningsberättigade inte rimliga. Regeringen föreslår därför att efter att personen blivit oinskränkt skattskyldig i Sverige skall sjukersättningen beräknas utan justeringsbelopp. 13 Ålderspensionsrätt 13.1 Inledning Reformeringen av ålderspensionssystemet innebär nya principer för såväl beräkning som finansiering av ålderspensionsrätt. I ålderspensionssystemet tillämpas den så kallade livsinkomstprincipen. Enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) tillgodoräknas den försäkrade i ålderspensionsrätt årligen ett belopp som motsvarar 18,5 procent av ett pensionsunderlag bestående av den pensionsgrundande inkomsten och eventuella pensionsgrundande belopp under året. Enligt de antagna principerna i riktlinjepropositionen skall den förtidspension som täcker inkomstbortfallet grunda rätt till ålderspension. Vid den närmare utformningen av ålderspensionsrätten vid inkomstrelaterad förtidspension skall också frågan om ålderspensionsrätten för förtidspensionärer med garantibelopp behandlas. Reformeringen av ålderspensionssystemet medför således att regler för ålderspensionsrätt för sjuk- eller aktivitetsersättning måste införas. 1 Lagen omtryckt 1982:120. Senaste lydelse av 5 kap. 1 § 2000:775 5 kap. 3 § 2000:774 5 kap. 4 § 1998:704 5 kap. 5 § 1992:1277 5 kap. 6 § 1999:800 5 kap. 7 § 1998:704 5 kap. 9 § 1992:1277 5 kap. 10 § 1992:1277 5 kap. 15 § 2000:774 7 kap. 3 a § 2000:774 10 kap. 1 § 2000:774 10 kap. 2 § 2000:774 10 kap. 3 § 1993:743 11 kap. 1 § 1998:677 13 kap. 1 § 1995:508 13 kap. 2 § 2000:774 13 kap. 3 § 2000:774 13 kap. 4 § 2000:774. 2 Senaste lydelse 1991:1040. 3 Senaste lydelse 1988:881. 4 Senaste lydelse 2000:1400. 5 Senaste lydelse 1997:562. 6 Senaste lydelse 1996:1542. 7 Senaste lydelse 1999:800. 8 Senaste lydelse 1999:800. 9 Senaste lydelse 1992:1702. 10 Senaste lydelse 1998:283. 11 Senaste lydelse 1996:1063. 12 Senaste lydelse 2000:774. 13 Tidigare 8 kap. upphävt genom 2000:461. 14 Tidigare 9 kap. upphävt genom 2000:774. 15 Senaste lydelse 2000:775. 16 Senaste lydelse 2000:774. 17 Senaste lydelse 2000:774. 18 Senaste lydelse 2000:774. 19 Senaste lydelse 1988:881. 20 Senaste lydelse 1999:1363. 21 Senaste lydelse 1999:1363. 22 Senaste lydelse 2000:774. 23 Senaste lydelse 2000:774. 24 Senaste lydelse 1999:1363. 25 Senaste lydelse 1999:1363. 26 Senaste lydelse 1999:1363. 27 Senaste lydelse 1999:1363. 28 Senaste lydelse 1999:1363. 29 Lydelse enligt prop. 2000/01:80. 30 Senaste lydelse 2000:774. 31 Senaste lydelse 2000:774. 32 Senaste lydelse 1997:275. 33 Senaste lydelse 2000:775. 34 Senaste lydelse 1999:1412. 35 Senaste lydelse 2000:1405. 36 Senaste lydelse 1999:1408. 37 Senaste lydelse 1999:1408. 38 Senaste lydelse 1999:802. 39 Senaste lydelse 2000:1007. 40 Lagen omtryckt 1993:357. 41 Senaste lydelse 1999:1364. 42 Senaste lydelse 2000:1403. 43 Senaste lydelse av 1 § 1999:807 2 § 2000:777 2 a § 2000:777 2 b § 2000:777 2 c § 1996:1589 3 § 2000:777 4 § 1998:690 5 § 1996:1589 7 § 1974:785. Prop. 2000/01:96 7 1 Prop. 2000/01:96 61 8 Prop. 2000/01:96 143 1