Regeringskansliets rättsdatabaser

Internationell samverkan 5 Förslag till statsbudget för 2002 Internationell samverkan Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Internationell samverkan 9 2.1 Omfattning 9 2.2 Utgiftsutvecklingen 9 3 Utrikes- och säkerhetspolitik 11 3.1 Omfattning 11 3.2 Utgiftsutveckling 12 3.3 Mål 12 3.4 Politikens inriktning 12 3.5 Insatser 15 3.6 Resultatbedömning 28 3.7 Revisionens iakttagelser 29 3.8 Budgetförslag 30 3.8.1 5:1 Nordiskt samarbete 30 3.8.2 5:2 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. samt diverse kostnader för rättsväsendet 30 3.8. 5:3 Bidrag till vissa internationella organisationer 31 3.8.4 5:4 Nordiska ministerrådet 34 3.8.5 5:5 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) 35 3.8.6 5:6 Fredsfrämjande verksamhet 36 3.8.7 5:7 Svenska institutet 38 3.8.8 5:8 Övrig information om Sverige i utlandet 39 3.8.9 5:9 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området 40 3.8.10 5:10 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling 41 3.8.11 5:11 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) 41 3.8.12 5:12 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet 42 3.8.13 5:13 Utrikespolitiska Institutet 43 3.8.14 5:14 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse 44 3.8.15 5:15 Inspektionen för strategiska produkter 45 3.8.16 5:16 Europainformation m.m. 46 3.8.17 5:17 Föreningen Norden 47 Tabellförteckning Anslagsbelopp 7 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 5 9 2.2 Härledning av ramnivån 2002-2004 9 3.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 5 12 3.2 Anslagsutveckling för 5:1 Utrikesförvaltningen 30 3.3 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:1 30 3.4 Anslagsutveckling för 5:2 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. samt diverse kostnader för rättsväsendet 30 3.5 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:2 31 3.6 Anslagsutveckling för 5:3 Bidrag till vissa internationella organisationer 31 3.7 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:3 34 3.8 Anslagsutveckling för 5:4 Nordiska ministerrådet 34 3.9 Härledning av nivån 2002-2004 för 5.4 35 3.10 Anslagsutveckling för 5:5 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) 35 3.11 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:5 35 3.12 Anslagsutveckling för 5:6 Fredsfrämjande verksamhet 36 3.13 Bemyndigande om ekonomiska åtaganden 36 3.14 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:6 38 3.15 Anslagsutveckling för 5:7 Svenska institutet 38 3.16 Uppdragsverksamhet 38 3.17 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:7 39 3.18 Anslagsutveckling för 5:8 Övrig information om Sverige i utlandet 39 3.19 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:8 40 3.20 Anslagsutveckling för 5:9 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området 40 3.21 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:9 41 3.22 Anslagsutveckling för 5:10 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling 41 3.23 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:10 41 3.24 Anslagsutveckling för 5:11 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) 41 3.25 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:11 42 3.26 Anslagsutveckling för 5:12 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet 42 3.27 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:12 43 3.28 Anslagsutveckling för 5:13 Utrikespolitiska Institutet 43 3.29 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:13 44 3.30 Anslagsutveckling för 5:14 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse 44 3.31 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:14 45 3.32 Anslagsutveckling för 5:15 Inspektionen för strategiska produkter 45 3.33 Offentligrättslig verksamhet 46 3.34 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:15 46 3.35 Anslagsutveckling för 5:16 Europainformation m.m. 46 3.36 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:16 47 3.37 Anslagsutveckling för 5:17 Föreningen Norden 47 3.38 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:17 48 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att under år 2002, i fråga om ramanslaget 5:6 Fredsfrämjande verksamhet besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter på högst 155 000 000 kronor efter år 2002, 2. för budgetåret 2002 anvisar anslagen under utgiftsområde 5 Internationell samverkan enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp 5:1 Nordiskt samarbete ramanslag 1 556 5:2 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. samt diverse kostnader för rättsväsendet ramanslag 5 756 5:3 Bidrag till vissa internationella organisationer ramanslag 500 435 5:4 Nordiska ministerrådet ramanslag 296 771 5:5 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) ramanslag 27 115 5:6 Fredsfrämjande verksamhet ramanslag 151 711 5:7 Svenska institutet ramanslag 64 257 5:8 Övrig information om Sverige i utlandet ramanslag 9 266 5:9 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området ramanslag 1 659 5:10 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling ramanslag 9 000 5:11 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) obetecknat anslag 22 016 5:12 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet ramanslag 11 706 5:13 Utrikespolitiska Institutet obetecknat anslag 10 826 5:14 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse ramanslag 5 978 5:15 Inspektionen för strategiska produkter ramanslag 20 310 5:16 Europainformation m.m. ramanslag 16 800 5:17 Föreningen Norden ramanslag 7 128 Summa 1 162 290 2 Internationell samverkan 2.1 Omfattning Utgiftsområdet Internationell samverkan omfattar politikområdet Utrikes- och säkerhetspolitik. 2.2 Utgiftsutvecklingen Tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 5 Miljoner kronor Utfall 2000 Anslag 20011 Utgifts-prognos 2001 Förslag anslag 20022 Beräknat anslag 2003 Beräknat anslag 2004 Politikområde 5 2 984 3 023 3 122 1 162 1 169 1 175 Totalt för utgiftsområde 5 2 9843 3 0234 3 1225 1 162 1 169 1 175 1 Inklusive förslag till tilläggsbudget i samband med 2001 års ekonomiska vårpropositionen och budgetproposition för 2002. 2 Utrikesförvaltningen finansieras från år 2002 på utgiftsområde 1 anslaget 90:5 Regeringskansliet m.m. 3 Varav utfall för Utrikesförvaltningens anslag uppgick till 1 891,5. 4 Varav Utrikesförvaltningens anslag uppgår till 1 859. 5 Varav Utrikesförvaltningens anslag prognostiseras till 1 889. Tabell 2.2 Härledning av ramnivån 2002-2004 Miljoner kronor 2002 2003 2004 Ramnivå 20011 3 023 3 023 3 023 Förändring till följd av: Beslut -65 -65 -65 Pris- och löneomräkning 11 18 24 Överföring till utg.omr. 12 -1 807 -1 807 -1 807 Summa förändring -1 861 -1 854 -1 848 Ny ramnivå 1 162 1 169 1 175 1 Inklusive förslag till tilläggsbudget i samband med 2001 års ekonomiska vårproposition och budgetpropositionen för 2002. 2 Inklusive slutjustering med anledning av de statliga avtalsförsäkringarna. En närmare beskrivning finns i tilläggsbudgeten i samband med Budgetpropositionen, avsnitt 9.2. 3 Utrikes- och säkerhetspolitik 3.1 Omfattning Politikområdet Utrikes- och säkerhetspolitik består av 17 anslag fördelade på följande delområden: Internationella organisationer, fredsfrämjande verksamhet, information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt övriga utrikespolitiska frågor. Inom politikområdet verkar två myndigheter: Svenska institutet och Inspektionen för strategiska produkter. Politikområdets verksamhet omfattar frågor som gäller Sveriges förhållande till och överenskommelser med andra stater och internationella organisationer. Nedan följer en kort beskrivning av den verksamhet som bedrivs inom politikområdet. Internationella organisationer omfattar Sveriges obligatoriska bidrag till vissa internationella organisationer, i första hand Förenta nationerna, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP), Nordiska ministerrådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Fredsfrämjande verksamhet omfattar deltagande i fredsfrämjande insatser, i första hand inom ramen för FN och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Information om Sverige i utlandet omfattar dels Svenska institutet vars verksamhet syftar till att sprida kunskap om Sverige i utlandet och svara för utbyte med andra länder inom kultur, utbildning, forskning och samhällsliv i övrigt, dels anslaget Övrig information om Sverige i utlandet som fördelas på de svenska utlandsmyndigheternas informations- och kulturutbytesverksamhet, pressverksamhet och integrerade främjandeinsatser inklusive medel till Nämnden för Sverige-främjande i utlandet (NSU) för strategiska insatser. Nedrustnings och säkerhetspolitiska frågor omfattar anslag vilka finansierar information och forskning om nedrustnings och säkerhetspolitiska frågor. Syftet är att ta fram och föra ut studier och utredningar som dels kan utgöra den tekniska vetenskapliga sakkunskap som är nödvändig i internationella förhandlingar i det pågående nedrustningsarbetet, dels öka allmänhetens engagemang och förståelse för nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor. Övriga utrikespolitiska frågor omfattar anslagen: Inspektionen för strategiska produkter med syfte att ansvara för kontroll av krigsmaterial och strategiska produkter, Europainformation som finansierar EU-information vid UD:s press och informationsenhet, och det statliga bidraget till Föreningen Nordens verksamhet. Under politikområdet återfinns även vissa kostnader för Sveriges deltagande i det nordiska samarbetet och ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet samt diverse kostnader för rättsväsendet. 3.2 Utgiftsutveckling Tabell 3.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 5 Miljoner kronor Utfall 2000 Anslag 20011 Utgifts-prognos 2001 Förslag anslag 2002 Beräknat anslag 2003 Beräknat anslag 2004 5:1 Nordiskt samarbete 2 1,0 1,5 1,5 1,6 1,6 1,6 5:2 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. samt diverse kostnader för rättsväsendet 4,4 5,6 6,3 5,8 5,9 6,0 5:3 Bidrag till vissa internationella organisationer 421,7 524,8 530 500,4 500,4 500,4 5:4 Nordiska ministerrådet 261,2 281,1 292,4 296,8 296,8 296,8 5:5 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) 19,9 26,0 24,2 27,1 27,1 27,1 5:6 Fredsfrämjande verksamhet 202,2 149,4 194,3 151,7 155,4 158,4 5:7 Svenska institutet 54,6 55,4 58,5 64,3 65,8 67,1 5:8 Övrig information om Sverige i utlandet 14,1 13,9 17,3 9,3 9,3 9,3 5:9 Utredningar och andra insatser på det utrikes politiska området 2,6 2,3 2,3 1,7 1,7 1,7 5:10 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling 10,3 9,0 9,1 9,0 9,0 9,0 5:11 Bidrag till Stockholms internationella freds forskningsinstitut (SIPRI) 20,9 21,4 21,4 22,0 22,6 23,0 5:12 Forskning till stöd för nedrustning och inter- nationell säkerhet 10,8 10,8 11,0 11,7 12,0 12,2 5:13 Utrikespolitiska Institutet 11,3 11,7 11,7 10,8 11,1 11,3 5:14 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse 5,2 4,6 4,7 6,0 6,1 6,2 5:15 Inspektionen för strategiska produkter 18,1 17,4 18,3 20,3 20,8 21,2 5:16 Europainformation m.m. 27,1 21,8 22,4 16,8 16,8 16,8 5:17 Föreningen Norden 7,1 7,1 7,1 7,1 7,1 7,1 Totalt för utgiftsområde 5 1 092,53 1 163,84 1 232,55 1 162,4 1 169,5 1 175,2 1 Inklusive förslag till tilläggsbudget i samband med 2001 års ekonomiska vårproposition och budgetpropositionen för 2002. 2 I och med överföring av Utrikesförvaltningen till UO 1 anslag 90:5 Regeringskansliet m.m. har anslagsnumreringen inom UO 5 justerats. 3 Exklusive Utrikesförvaltningen, utfall 2000 för Utrikesförvaltningen var 1 891,5. 4 Exklusive Utrikesförvaltningen, Utrikesförvaltningens anslag uppgår år 2001 till 1 859. 5 Exklusive Utrikesförvaltningen, prognos för Utrikesförvaltningen är 1 889. 3.3 Mål Målet för politikområdet är att säkerställa Sveriges intressen i förbindelserna med andra länder. 3.4 Politikens inriktning Sveriges utveckling och säkerhet är nära förbunden med andra länders. Medlemskapet i Europeiska unionen (EU) och den snabba globaliseringen av ekonomi och informationsteknologi ökar vårt beroende av omvärlden, men också våra möjligheter att påverka den internationella utvecklingen. Under våren 2001 präglades regeringens EU-arbete av ordförandeskapet i rådet. Sverige går stärkt ur ordförandeskapet och har fått en god grund att stå på inför det framtida EU-arbetet, inte minst genom det breda deltagandet från olika delar av det svenska samhället. Genom ordförandeskapet fick EU en central roll i svensk utrikespolitik och Sverige en mer framträdande roll i världspolitiken. Sverige bidrog aktivt till ett gemensamt europeiskt agerande för fred och stabilitet i regioner som västra Balkan, Mellanöstern och på Koreahalvön. I förhandlingarna om EU:s utvidgning uppnåddes ett politiskt genombrott för återföreningen av östra och västra Europa. Relationerna mellan EU och Ryssland har stärkts samtidigt som kritiken mot agerandet i Tjetjenien varit tydlig. Vid Europeiska rådets möte i Göteborg i juni 2001 antogs ett europeiskt program för konfliktförebyggande och samarbetet mellan EU och FN kring krishantering och konfliktförebyggande har stärkts. EU:s globala arbete för fred och utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter har fortsatt att utvecklas. Viktiga beslut har tagits för större öppenhet, god miljö, sysselsättning och social utveckling och om fritt tillträde till EU-marknaden för "allt utom vapen" från de minst utvecklade länderna. Vårt land har visat vilja och förmåga att ta ett större medansvar för gemensamma angelägenheter. Vi har visat att Sverige har viktiga bidrag att ge i den europeiska och globala utvecklingen. De nya erfarenheterna och kunskaperna från ordförandeskapet kommer att vara till stor nytta i det framtida arbetet för ett fortsatt aktivt EU-medlemskap, såväl för att ytterligare öka samstämmigheten i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) som för att stärka den europeiska integrationen i stort. Sverige skall gå i täten för utvecklingen på den inre marknaden och för frihandel och öppnare gränser i arbetet inom EU:s gemensamma handelspolitik. Detta är en viktig del av vårt lands strävanden att uppnå hög tillväxt, låg inflation samt att öka sysselsättningsgraden. Sverige skall aktivt verka för en asyl- och migrationspolitik, som lever upp till högt ställda krav på humanitet, solidaritet och rättssäkerhet. De stora framstegen i förhandlingarna om EU:s utvidgning innebär att arbetet gått in i en ny och mera dynamisk fas. Inom flera av de svåraste områdena lyckades man nå överenskommelser med ett antal kandidatländer. Det gällde bl.a. stora delar av inre marknadsområdet inklusive fri rörlighet för personer, samt miljöområdet. Vid toppmötet i Göteborg slog stats- och regeringscheferna fast att processen nu är oåterkallelig. Man fastställde en tidsplan med målsättningen att slutföra förhandlingarna med de bäst förberedda kandidatländerna till slutet av 2002 förutsatt att dessa fortsätter att göra goda framsteg när det gäller att uppfylla kriterierna. Målet är att de första länderna skall kunna delta som medlemmar i valet till Europaparlamentet 2004. Arbetet med utvidgningsfrågorna kommer fortsatt att ha hög prioritet. Det är angeläget för Sverige att processen fortskrider i enlighet med besluten som fattades i Göteborg. Det innebär att de återstående förhandlingskapitlen skall behandlas under de belgiska respektive spanska ordförandeskapen. Detta innefattar flera svåra förhandlingsfrågor, till exempel rättsliga, inrikes och budgetfrågor samt jordbrukspolitiken och kommer att kräva en hög aktivitet i förhandlingsarbetet för återstoden av 2001 och för 2002. Vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000 avslutades regeringskonferensen om de institutionella reformerna. Dess viktigaste resultat är att den institutionella översyn av fördragen som krävts för utvidgningen därmed genomförts. Den framförhandlade fördragstexten, Nicefördraget, undertecknades av utrikesministrarna den 26 februari 2001. Till denna fogades en förklaring där man enades om att vidta åtgärder för att uppmuntra till omfattande diskussioner med alla berörda parter om EU:s framtid, och angav vissa hållpunkter för förberedelserna inför den nya regeringskonferens som skall hållas år 2004. Vid mötet i Göteborg enades Europeiska rådet om en strategi för hållbar utveckling som lägger en miljödimension till Lissabonstrategin om ekonomisk och social förnyelse. Strategin skall vidareutvecklas av rådet och ses över vid de kommande vårtoppmötena. EU är den främsta drivkraften i den europeiska integrationen och samarbetet till förmån för ekonomisk och social utveckling, befästande av demokratin och långsiktig fred och säkerhet. I det senare arbetet spelar också OSSE och FN en viktig roll. Sverige kommer att delta aktivt i diskussionen om EU:s framtid. Bred debatt, öppenhet och demokratisk förankring är nödvändiga för att motverka den känsla av främlingskap som många upplever inför det europeiska samarbetet. Utvecklingen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) var ett avgörande steg mot ökad integration mellan EU:s medlemsstater. Dess framgång är av största vikt för hela Europa. Ett svenskt deltagande kommer att underställas svenska folket för avgörande. Det senaste decenniets krig och tragedier på Balkan har ställt EU:s säkerhetspolitiska arbete på prov och ökat medvetenheten om behovet av gemensamma insatser. Risken för ett förödande stormaktskrig har dock upphört för överskådlig tid och Sveriges säkerhetspolitiska läge är tryggare än på mycket länge. Att medverka till krishantering och förebyggande av väpnade konflikter blir en alltmer central uppgift för svensk utrikespolitik i Europa och globalt. Regeringen kommer att verka för att EU fortsätter att utveckla instrument för att förebygga konflikter, som en uppföljning till det program som antogs i Göteborg. Sverige deltar aktivt i arbetet med att utveckla den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESDP) inom EU, liksom Förenta nationernas (FN) fredsfrämjande kapacitet. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), är genom sitt breda säkerhetsbegrepp och vida medlemskrets ett viktigt instrument för att skapa långsiktig säkerhet i Europa. Genom samarbetet i Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och Partnerskap för fred (PFF) stärker vi Natos kapacitet för fredsfrämjande verksamhet och vår egen möjlighet att delta i denna. Sverige stödjer också Europarådets verksamhet med att främja mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Samarbetet med våra grannar i Norden, i Östersjöområdet och i Barentsregionen har en särställning i svensk utrikespolitik. Områdets integration i ett brett europeiskt samarbete är av stor ekonomisk och säkerhetspolitisk betydelse för Sverige. Rysslands demokratisering, modernisering och inlemmande i världsekonomin är av särskild vikt. Stärkta relationer mellan EU och Ryssland och rysk förankring i ett brett europeiskt säkerhetssamarbete är en förutsättning för framväxten av en långsiktig och stabil europeisk säkerhetsordning. De mänskliga rättigheterna och individens säkerhet ökar i politisk betydelse. Mänskliga rättigheter är en gemensam angelägenhet för världssamfundet och angår alla. Försvaret av människans värdighet, frihet och trygghet genom stärkt respekt för folkrätten och de mänskliga rättigheterna, främjande av demokrati och rättfärdig ekonomisk och social utveckling är ett viktigt motiv i arbetet för att förebygga kriser och väpnade konflikter. Folkrätten och främjandet av mänskliga rättigheter är en ledstjärna i svensk utrikespolitik och måste genomsyra hela vårt agerande. Globaliseringen av ekonomi, informationsteknologi och idéer skapar ökat välstånd och nya möjligheter både i industri- och utvecklingsländer. Samtidigt växer klyftorna både mellan och inom länderna. Styrkan hos de globalt verkande marknadskrafterna ställer allt tydligare krav på internationellt politiskt samarbete för att hävda gemensamma intressen till försvar av miljön, kulturell mångfald och ekonomisk och social utveckling. Sverige skall gå i främsta ledet i arbetet för en rättvis globalisering och verkar för en fri och öppen världshandel med överenskomna spelregler. EU-samarbetet och deltagandet i den gemensamma handelspolitiken ger särskilda möjligheter till påverkan. Här är det av grundläggande betydelse att utvecklingen drivs på i Världshandelsorganisationen (WTO) mot ökad öppenhet och bättre spelregler. Att utrota fattigdomen är en global utmaning och fråga om en människosyn som betonar alla människors lika värde. Ansvaret för att skapa förutsättningar för en höjd levnadsstandard för de fattiga vilar främst på regeringarna i dessa länder. Utvecklingssamarbetets roll är att stödja länderna i detta arbete. Förutsättningarna för det internationella samfundet att omvandla politisk retorik till konkret handling har aldrig varit bättre än idag. Aldrig har världens samlade rikedomar varit större. Tekniska och vetenskapliga framsteg har gett oss nya effektiva redskap. Vi ser ekonomisk tillväxt och demokratiska framgångar i stora delar av världen. Med ökade möjligheter följer ökat ansvar. Uppslutningen kring de internationella utvecklingsmålen, som bekräftades i FN:s millenniedeklaration, har gett styrka och färdriktning för det gemensamma åtagande väldens regeringar gjort att halvera fattigdomen till år 2015. Den största utmaningen i dag ligger i bättre samarbete och ökad samstämmighet med andra relevanta politikområden i arbetet med att bekämpa fattigdom. Hänsyn måste tas till fattigdomsmålet även vid utformningen av till exempel vår jordbruks- och handelspolitik. Kravet på ökad samstämmighet gäller även i och mellan multilaterala och bilaterala aktörer. Den parlamentariska utredningen om Sveriges politik för global utveckling väntas lägga sitt betänkande under hösten 2001. Den skall lämna ett samlat förslag till hur den svenska internationella biståndspolitiken bör utformas på viktiga samhällsområden, utifrån det övergripande målet om fattigdomsbekämpning och de nya förutsättningar som globaliseringen skapar. Den internationella politiska utvecklingen har i många avseenden varit hoppingivande det senaste decenniet. Antalet mellanstatliga krig har minskat och viktiga framgångar har nåtts i kampen för kärnvapennedrustning, där Sverige, tillsammans med andra likasinnade länder varit pådrivande. Möjligheterna för internationell samverkan har ökat och mänskliga rättigheter och individens säkerhet har kommit i fokus som gemensamma angelägenheter. Samtidigt finns oroande tecken. Hotet från kärnvapen och andra massförstörelsevapen är långt ifrån borta. Risken för spridning består och nya initiativ och system väcker fruktan för en ny rustningsspiral. Inomstatliga konflikter, övergrepp och etnisk rensning har skapat stort humanitärt lidande. FN behöver reformeras och moderniseras för att komma till rätta med de stora problem organisationen brottas med. I en tid av global ekonomi, information och rörlighet ökar behovet av en gemensam värdegrund. FN står som garant för att rätt skall gå före makt i världspolitiken. Säkerhetsrådet är kärnan i den internationella säkerhetsordningen. FN:s medlemmar, och främst de ledande staterna, har ett gemensamt ansvar att tillförsäkra världsorganisationen den ställning och de resurser som krävs för att FN skall kunna upprätthålla det övergripande ansvaret för internationell fred och säkerhet i en ny tid. För Sverige är stödet till FN och reformeringen av FN-systemet en prioriterad utrikespolitisk uppgift. Sverige är en del i den internationella ekonomin och är för sitt välstånd och sin framtida utveckling beroende av ett omfattande ekonomiskt utbyte med omvärlden. Sverige är en betydande handelsnation, även i ett globalt perspektiv och har en ledande position inom många branscher, såväl nya som etablerade. Väl fungerande marknader och ett väl fungerande regelverk för världshandeln är av avgörande betydelse för vår ekonomi. Inte minst viktigt för Sverige är att EU:s inre marknad fungerar väl, att vårt land är attraktivt för utländska investeringar och att den ekonomiska utvecklingen i vårt närområde är gynnsam. Regeringens arbete med att åstadkomma tillväxt och sysselsättning måste, för att lyckas, omsättas även på det internationella planet. Utrikesförvaltningen bidrar aktivt till att uppfylla regeringens mål, såväl genom arbetet med att utveckla EU:s inre marknad och det allmänna handelspolitiska arbetet, som genom direkta främjandeåtgärder. Inom ramen för export- och investeringsfrämjandet genomförs särskilda satsningar på informationsteknologi, bioteknik och andra spjutspetsområden. Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande utgör ett politikområde, och behandlas närmare, inom utgiftsområde 24 Näringsliv. Regeringen lägger stor vikt vid informationen om Sverige i utlandet. Verksamheten är viktig för bilden av vårt land och förtroendet för vårt land som samarbetspartner. Ett gott anseende främjar svenska intressen och bidrar därmed till tillväxt och sysselsättning. Sverige profileras idag som en modern industrination med hög teknologisk kompetens, med en framgångsrik musikindustri och som en design- och modenation. Kulturen är ett viktigt inslag i presentationen av Sverige i utlandet. Ett omfattande utbyte inom kultur, forskning och utbildning berikar vårt land och ger oss möjligheter att ta till oss impulser och erfarenheter från andra länder. 3.5 Insatser1 EU. Samarbete och säkerhet i Europa I vår tid, när allt fler händelser påverkar människor långt utanför dess geografiska närhet, när krig och konflikter utspelas inför våra ögon och ingen kan undfly insikten om deras konsekvenser i mänskligt lidande, men där också människors längtan efter frihet och kunskap ständigt påminner oss om vårt ansvar att ta arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling vidare, ökar förväntningarna och kraven på att EU skall tala med en röst och agera gemensamt. En övergripande uppgift för Sverige är därför att med de positiva erfarenheterna från ordförandeskapet i ryggen, arbeta vidare för att öka samstämmigheten och effektiviteten i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP). En prioriterad uppgift är också arbetet för en snabb utvidgning av EU i enlighet med besluten i Göteborg, där Europeiska rådet enades om att avsluta förhandlingarna med de bäst förberedda kandidatländerna före utgången av 2002, och att dessa länder skall kunna bli medlemmar i tid för att kunna delta i valet till Europaparlamentet 2004. Sverige fortsätter att verka för att underlätta kandidatländernas inträde i unionen. Vårt samarbete med dem går in i en ny fas som präglas av det förestående medlemskapet i EU. Alla kandidatländer måste fortsätta inriktningen på ytterligare reformer för att anta och genomföra EU:s regelverk. Ett nytt program för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa har antagits i syfte att bidra till det fortsatta reformarbetet. Nicefördraget och dess nya utvidgningsprotokoll innehåller de principer och metoder som skall användas för den framtida fördelningen av platser i Europaparlamentet, den nya röstviktningen i rådet vid beslut med kvalificerad majoritet, samt den framtida sammansättningen av kommissionen. Genom fördraget underlättas även framtida anpassningar av EG-domstolens och förstainstansrättens procedurregler för att möta den ökade måltillströmningen som utvidgningen kan antas innebära. När Nicefördraget träder i kraft kommer omröstning med kvalificerad majoritet att användas på fler områden - dock inte i skattepolitiken där kravet på enhällighet kommer att bestå. Nicefördraget förtydligar också villkoren för s.k. närmare samarbete mellan medlemsstater som inom ett område vill gå snabbare fram än hela unionen. Processen för ratificering av Nicefördraget kommer att fortsätta så att unionen kan välkomna nya medlemsstater från slutet av 2002. Till Nicefördraget fogades en förklaring med anvisningar för processen kring diskussionen om unionens framtid. I processen skall många svåra frågor behandlas, bland annat avgränsningen av unionens och medlemsstaternas behörighet i enlighet med subsidiaritetsprincipen, ställningen för EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, förenkling av fördragen så att de blir tydliga och lätta att förstå utan att deras innebörd ändras samt de nationella parlamentens roll i den europeiska strukturen. I december 2001 förutses Europeiska rådet anta en förklaring med initiativ för den fortsatta processen under 2002 - 2003 och därefter skall en ny regeringskonferens sammankallas under 2004. Det betonas att denna konferens inte skall lägga hinder i vägen för utvidgningsprocessen. Processen, liksom resultaten av diskussionen om EU:s framtid, blir viktiga för medborgarnas tilltro till det europeiska samarbetet. Sverige kommer att bidra aktivt till processen och verka för ett öppet, modernt EU, med tydliga beslutsprocedurer, effektiv förvaltning och finansiell disciplin. Regeringen har tillkallat en särskild parlamentarisk kommitté med uppgift att vidta åtgärder för att stimulera debatten om EU:s framtid. Sverige har också framfört förslag om ett öppet forum, med representanter för regeringarna, de nationella parlamenten, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, som skulle kunna utarbeta förslag till dagordning och ange optioner inför regeringskonferensen 2004. Det interna arbete kommissionen inlett för att reformera sina arbetsformer kommer också att ha stor betydelse. EU-området är den viktigaste regionen i Sveriges utrikeshandel. En väl fungerande inre marknad är därför av avgörande betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling. Arbetet med att utveckla EU:s inre marknad och det allmänna handelspolitiska arbetet är av stor vikt i främjandet av handeln med andra EU-länder. Tydliga regler och villkor underlättar handeln i bägge riktningar. Regelförenkling liksom åtgärder för att få till stånd en effektivare konkurrens är prioriterade insatser. Regeringen verkar för en effektiv inre marknad i både företagens och konsumenternas intresse. Målet är ett större utbud av säkra produkter och tjänster till konkurrenskraftiga priser, ökad effektivitet vad gäller den fria rörligheten och att dess konkreta fördelar skall göras tydliga för konsumenter och företag. De möjligheter som den inre marknaden ger till ökad handel och den prispress som uppstår på importsidan ger viktiga bidrag till den samhällsekonomiska utvecklingen. Den inre marknaden är en av hörnstenarna i EU-samarbetet och genom dess ekonomiska reformarbete får det europeiska näringslivet möjlighet till långsiktig konkurrenskraft och tillväxt. Under det svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd har moderniseringsprocessen förts framåt mot målet att EU till år 2010 skall bli den mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen. Arbetet med att utveckla den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESDP) har varit intensivt under 2001 och förväntas fortsätta i snabb takt under 2002. Det svenska ordförandeskapet har konsekvent strävat efter att samtliga tre delområden av ESDP, civil och militär krishantering samt konfliktförebyggande, skall utvecklas parallellt och i nära samverkan med FN. Den inriktningen kommer att vara vägledande också i fortsättningen. Europeiska rådet beslöt i Feira i juni 2000 att EU skall förstärka sitt arbete med att förebygga väpnade konflikter. Vid Europeiska rådets möte i Göteborg i juni 2001 antogs ett europeiskt program om förebyggande av väpnade konflikter. Programmet slår fast principer och idéer samt presenterar en rad konkreta åtgärder för hur EU på ett bättre sätt skall bidra till att förebygga väpnade konflikter. Dessutom har Europeiska kommissionen, i sitt meddelande från maj 2001, redogjort för sitt arbete att höja kapaciteten inom sina ansvarsområden bistånd och handel, demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige kommer att spela en pådrivande roll i genomförandet av EU:s konfliktförebyggande politik. Betydelsefullt för den framtida utvecklingen av EU:s krishantering är att nya strukturer nu är på plats genom att Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik, Militärkommittén och Militära staben har förklarats permanenta. En särskild kommitté för utvecklingen av EU:s civila krishantering har tidigare inrättats. Under det svenska ordförandeskapet har en stor del av arbetet på det civila området ägnats åt att uppfylla kapacitetsmålen om 5 000 poliser till 2003, samt åt att utveckla EU:s förmåga att planera och leda polisinsatser. EU har också enats om nya kapacitetsmål för övriga civila prioritetsområden och om principer för samarbete med de internationella organisationerna. Arbetet med de civila aspekterna av krishantering fortsätter under hösten, med fortsatt tonvikt på polisfrågorna. På det militära området har arbetet med att uppnå kapacitetsmålet om 60 000 man år 2003 fortsatt. Under hösten 2001 kommer ytterligare en kapacitetskonferens i syfte att säkerställa uppföljningen av det militära kapacitetsmålet att hållas. De permanenta arrangemangen för konsultationer och samarbete mellan EU och Nato om krishantering har börjat tillämpas och ett nära samarbete har vuxit fram i synnerhet i arbetet för fred och stabilitet på Balkan. Vad som återstår att reglera är hur EU skall få tillgång till Nato-resurser för planering och genomförande av krishanteringsoperationer. Under det svenska ordförandeskapet har även arrangemangen för konsultationer mellan EU och tredje land om krishantering börjat tillämpas. EU:s kapacitetsmål för krishantering skall inte vara uppfyllda förrän 2003, men utvecklingen av EU:s krishanteringsförmåga inom ramen för ESDP kan komma att ställa krav på resurser redan tidigare. Nato förblir den viktigaste militära samarbetsorganisationen i Europa. En av dess huvuduppgifter är militär krishantering. Genom samarbetet med partnerländer inom ramen för PFF (Partnerskap för fred) och EAPR (Euroatlantiska partnerskapsrådet), samt insatserna på Balkan, har Nato utvecklats och anpassats till den nya säkerhetssituationen i Europa. Sverige verkar för att utveckla samarbetet inom EAPR och PFF som säkerhets- och förtroendeskapande instrument i det euro-atlantiska området. EAPR utgör ett forum där Sverige och andra icke-Natoländer kan få inflytande på aktiviteter som är gemensamma för Nato och dessa länder, inte minst rörande krishanteringsoperationer på Balkan där de deltar med trupp. För Sverige är Rysslands och andra icke-Natoländers deltagande positivt. Sverige deltar aktivt i utvecklingen av PFF och dess övningsverksamhet. Övningsverksamheten omfattar i dag övningar för alla slags krishanteringsinsatser utanför de kollektiva försvarsförpliktelserna i Washingtonfördragets artikel 5. Arbetet med att verkställa beslut från toppmötet i Washington om det fördjupade och mer operationella partnerskapet kommer att avslutas under kommande år. Under det svenska ordförandeskapet har EU-samarbetet på nedrustnings- och icke-spridningsområdet både fördjupats och breddats, vilket är ytterligare ett exempel på utvecklingen av GUSP, och ger Sverige en bra grund för fortsatt engagemang i det internationella nedrustningsarbetet. Utvecklingen i Ryssland och dess förbindelser med omvärlden förblir en synnerligen viktig faktor i europeisk utrikespolitik. Under president Putins ledning och det svenska ordförandeskapet har relationerna med EU intensifierats. President Putin deltog i en del av Europeiska rådets möte i Stockholm i mars. Rysslands anslutning till WTO diskuterades vid ett högnivåmöte i Moskva och samarbete har etablerats mellan internationella finansieringsorgan, kommissionen och vissa länder för att främja investeringar på miljö- och kärnavfallsområdet. Arbetet med en särskild energidialog har inletts. Frågan om ett avtal kring bland annat ansvarsfrågor vid projekt i Ryssland med utländsk medverkan på kärnavfalls- och kärnsäkerhetsområdet har drivits framåt. Kriget i Tjetjenien och de många överträdelserna av de mänskliga rättigheterna där försvårar dock uppbyggnaden av ett förtroendefullt och långsiktigt samarbete med Ryssland. Det finns också ett antal frågetecken kring villkoren för det civila samhället, inte minst när det gäller medias möjligheter att arbeta fritt. Sverige kommer att fortsätta utvecklingssamarbetet med Ryssland, samtidigt som vi med skärpa framför vår kritik vid åsidosättande av de mänskliga rättigheterna. Huvuddelen av vårt samarbete sker på regional och lokal nivå med närområdet, nordvästra Ryssland. Regeringen lägger stor vikt vid att fortsätta stödet till utveckling i Kaliningrad och dess integration i Östersjösamarbetet. Som ett viktigt led i det arbetet avser regeringen inrätta ett generalkonsulat i Kaliningrad. Förbindelserna med länderna i Central- och Östeuropa är en prioriterad uppgift i svensk utrikespolitik. År 2001 är det sista som regleras av gällande treåriga samarbetsprogram. Riksdagen godkände i juni 2001 ett nytt program för utvecklingssamarbetet med denna region. Programmet avser perioden 2002-2003 och har som övergripande mål att främja en hållbar utveckling, fördjupad integration och partnerskap i Östersjöområdet utifrån samarbetsländernas behov och med utnyttjande av den svenska resursbasen. Samarbetet inriktas på gemensam säkerhet, fördjupning av demokratin, ekonomisk och social utveckling, miljö, samt utbildning och forskning. Tre riktlinjer skall styra: att främja EU-anpassningen i kandidatländerna och, vad gäller Ryssland, Ukraina och Vitryssland, främja systemförändringar och integration i europeiska samarbetsstrukturer, att främja relationerna med Sverige samt att låta jämställdhetsperspektivet prägla samarbetet. Utgångspunkten för programmet är att utvecklingssamarbetet med kandidatländerna fasas ut i och med medlemskapet i EU. Ukraina är, i likhet med Ryssland, en betydelsefull partner för EU och Sverige i formandet av en alleuropeisk säkerhetsordning. Samarbetet med Ukraina syftar till att stödja den rollen. I Vitryssland är bristen på demokratiska framsteg och ekonomiska reformer, i kombination med en auktoritär regim allvarliga problem för relationerna med och närmandet till Europa. Sverige är en viktig biståndsgivare till Moldavien, vars politiska och ekonomiska utveckling fortsatt är mycket långsam och bekymmersam. Transnistrien-problemet komplicerar situationen ytterligare. Sida har under 2001 öppnat ett kontor i Chisinau. Under det svenska ordförandeskapet har EU:s engagemang för Södra Kaukasus höjts och uppmärksamheten bör förbli på hög nivå med tanke på områdets betydelse för den europeiska säkerheten. På grund av risken för konflikter bör även uppmärksamheten på Centralasien vara hög. Även om stödet till kandidatländerna skall avvecklas vid medlemskapet kommer ett visst behov av stöd att kvarstå. En viktig uppgift blir därför att hjälpa kandidatländerna utöka sin kapacitet att själva driva EU-anpassningen vidare enligt sina nationella handlingsplaner, inte minst på miljöområdet. Införandet av nya administrativa strukturer, reformering av domstolsväsendet och den offentliga förvaltningen samt förbättringar av minoriteternas situation är viktiga delar i reformarbetet. Bulgarien och Rumänien kommer att behöva särskilt stöd. Situationen på västra Balkan fortsätter oroa och det instabila läget kräver en omfattande internationell närvaro i regionen. Vi kan se två parallella tendenser där en positiv leder regionens länder mot stabilisering, regionalt samarbete och europeisk integration och en negativ där etniska spänningar, våld och kriminalitet riskerar splittra sydöstra Europa och leda till nya svårlösta konflikter. Den positiva utvecklingen har manifesterats genom Förbundsrepubliken Jugoslaviens (FRJ) övergång till demokrati och integrering i internationellt samarbete. Ett historiskt steg togs när den förre statschefen, Slobodan Milosevic, utlämnades till FN:s krigsförbrytartribunal (ICTY) i Haag. Problemen har visat sig tydligt i Makedonien, där albanska extremister har drivit fram en farlig konflikt; i södra Serbien, där väpnade grupper av etniska albaner stred mot serbiska myndigheter men där EU och Nato skapat förutsättningar för att striderna skall kunna upphöra och grunden lagts för fredlig samlevnad; samt i Kosovo (FRJ) och Bosnien-Hercegovina som fortfarande skakas av uppblossande våldsamheter. Sveriges starka engagemang för västra Balkan består. Vår politik, liksom EU:s, syftar till att understödja utvecklingen mot fungerande europeiska demokratier, samtidigt som nya kriser skall förebyggas. Sverige har ett omfattande utvecklingssamarbete med regionens samtliga länder. Stora insatser har gjorts för att stödja de nya demokratiska regeringarna i Belgrad samtidigt som hjälpprogrammen i kringliggande länder i många fall har utökats. Vårt aktiva engagemang i Stabilitetspakten, som bidrar till att skapa förutsättningar för demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna i sydöstra Europa, har upprätthållits. Sverige bidrar till FN:s och OSSE:s arbete i regionen och ställer personal i form av poliser och andra experter till förfogande för organisationernas missioner. Militärt deltar Sverige med en bataljon, som under 2001 tillfälligt har förstärkts, i den internationella styrkan i Kosovo (KFOR). Dess uppgift är bland annat är att skydda minoriteter där. I mer begränsad omfattning deltar vi i SFOR i Bosnien-Hercegovina. EU:s viktigaste instrument på västra Balkan är den så kallade stabiliserings- och associeringsprocessen (SAP), som för länderna i regionen in i ett närmare samarbete med unionen. Under svenskt ordförandeskap har ett första SA-avtal undertecknats med Makedonien. Ett andra avtal har paraferats med Kroatien och klartecken för att inleda förhandlingar har givits till Albanien. Under år 2000 lanserades ett omfattande biståndsprogram, CARDS, för regionen och fördelaktiga handelsliberaliseringar har antagits. EU:s engagemang inom GUSP på västra Balkan har intensifierats under det svenska ordförandeskapet. EU:s ministertrojka har besökt regionen vid ett flertal tillfällen och än oftare har EU representerats på plats av den Höge Representanten för GUSP. I Albanien, Bosnien-Hercegovina och Kroatien har ambitionen varit att påskynda nödvändiga reformer; i Montenegro och Serbien, att motverka ytterligare splittring; i Kosovo (FRJ) med närliggande områden, att få slut på våldet; och i Makedonien att, om möjligt, förebygga en ny blodig konflikt. Våra insatser i regionen är exempel på konkreta bidrag till fredsfrämjande och konfliktförebyggande, som är prioriterade mål för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Ett viktigt instrument för att skapa långsiktig säkerhet i Europa är OSSE med dess särskilda möjligheter att verka förebyggande på ett effektivt sätt i speciellt utsatta områden. Sverige stöder särskilt OSSE:s omfattande fältverksamhet samt den konfliktförebyggande verksamhet som bedrivs av Högkommissarien för frågor om nationella minoriteter (HCNM), en post som numera innehas av svensken Rolf Ekéus. Som EU-ordförande har Sverige verkat för att främja samarbetet mellan EU och OSSE för konfliktförebyggande och krishantering, stärka OSSE och EU som aktör och ge stöd åt rumänska OSSE-ordförandeskapet i regionala frågor. OSSE:s verksamhet karaktäriseras av förmåga att snabbt svara upp mot nya utmaningar och flexibilitet. Under de senaste tio åren har OSSE:s budget tiodubblats i takt med att organisationen omvandlats från ett förhandlingsforum till en operativ organisation med omfattande fältverksamhet i numera nitton länder, vilken står för 85 procent av budgeten. Denna utveckling har ställt stora krav på medlemsstaterna att öka sina frivilliga bidrag till OSSE i form av personal till fältverksamheten och konfliktförebyggande projekt. Ett femtiotal svenskar är sekonderade till olika fältkontor. OSSE:s fältverksamhet är störst på Balkan. OSSE är aktiv också i att främja konfliktlösning i Transnistrien liksom i Kaukasus och Centralasien där uppgörelser om långvariga konflikter såsom om Nagorno-Karabach och Sydossetien kan komma att innebära stora insatser, också svenska, såväl finansiella som personella. Sverige är också berett att delta med upp till fyrtio personer inom ramen för OSSE:s nyupprättade civila snabbinsatsberedskap (REACT). Rustningskontroll är en prioriterad uppgift för OSSE. Hörnstenen i den europeiska rustningskontrollen är avtalet om konventionella styrkor i Europa (CFE-avtalet). Open Skies-avtalet ratificerades under 2001 av Ryssland och Vitryssland. Avtalet kan därmed komma att träda i kraft under 2002. Regeringen har fattat ett principbeslut om att Sverige, som för närvarande är observatör, skall ansluta sig till Open Skies-avtalet så snart som möjligt. Sverige verkar aktivt för att förbättra tillämpningen inom hela OSSE-området av Uppförandekoden om militärpolitiska aspekter på säkerhet och Wiendokumentet om säkerhets- och förtroendeskapande åtgärder. I november 2000 antog OSSE ett dokument om lätta vapen, vars implementering har en starkt konfliktförebyggande karaktär. Europarådet har en viktig uppgift, när det gäller att främja respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer. Stöd till den fortsatta demokratiska utvecklingen i Central- och Östeuropa samt på Balkan är en central uppgift för Europarådet. Sverige verkar för en starkare inriktning på Europarådets kärnområden. Samarbete i Norden, Östersjöområdet och Barentsregionen Närområdet och grannländerna har en självklar ställning för Sverige. Banden mellan våra folk går sekler tillbaka och här finner vi flera av våra viktigaste handels- och samarbetspartners. Det nordiska samarbetet har förändrats genom vårt medlemskap i EU. Samarbetet bidrar till att stimulera förverkligandet av den inre marknaden. Sveriges, Danmarks och Finlands medlemskap i EU och Norges och Islands tillhörighet till det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) påverkar det nordiska samarbetet positivt. Ett beslut har nyligen tagits om att stärka det nordiska samarbetet inom EU. Arbetet för att reducera eller avskaffa gränshinder och att främja integrationen mellan de nordiska länderna är en prioriterad del av det nordiska samarbetet. Genom Öresundsförbindelsen har möjligheterna till integration främjats i Öresundsregionen och Sverige kommer att öka insatserna ytterligare. För att stödja tillväxt och sysselsättning i regionen har stora ansträngningar inklusive finansiella resurser lagts ned på att etablera nätverk och informationscentra. Handlingsplaner har också utarbetats för att stärka integrationen med Finland och Norge. Vidare har en förstudie för att identifiera samarbetsprojekt som kan ha särskilt goda utvecklingsförutsättningar i den sydvästskandinaviska regionen tagits fram. Det nordiska integrationsarbetet har fortsatt hög prioritet i svensk utrikespolitik. Inom det samnordiska samarbetet sker för närvarande en översyn av dess framtida inriktning, där bl.a. närområdesfrågorna är viktiga. Förutsättningarna för att svenska kommuner skall kunna samarbeta med utländska kommuner i gemensamma offentligrättsliga samarbetsorgan utreds. Ett nordisk-baltiskt samarbetsområde, liknande det nordiska, växer fram. Östersjöstaternas råd firar i mars 2002 sitt 10-årsjubileum som organ för det multilaterala samarbetet mellan regionens regeringar. Organisationens verksamhet har fördjupats och breddats och har numera sin tyngdpunkt på praktiskt samarbete mellan fackdepartement och myndigheter, vilket sammantaget har stor utrikespolitisk betydelse. Det är särskilt angeläget att främja regionens tillväxtmöjligheter genom att avlägsna hinder och skapa strukturer för fortsatt snabb ökning av handel och investeringar. Östersjömiljarden utgör genom sin näringslivsfrämjande inriktning ett viktigt komplement till det stöd som lämnas inom ramen för det ordinarie utvecklingssamarbetet. Europas säkerhet är odelbar. Det är av största vikt för Sverige och övriga nordeuropeiska stater att Östersjöområdet, Barentsregionen och Arktis är förankrade i en alleuropeisk säkerhetsstruktur tillsammans med Europas och Nordamerikas övriga länder. Vår del av Europa skall präglas av säkerhet, ekonomisk tillväxt och god miljö vilket gynnar hela Europa. Det svenska ordförandeskapet har lagt stor vikt vid att vidareutveckla EU:s Nordliga dimension (ND) och att förankra, permanenta och konkretisera detta initiativ inom EU-systemet. Under vårt ordförandeskap har förutsättningar skapats för konkreta framsteg inom områden som miljö och kärnsäkerhet, kampen mot organiserad brottslighet samt utvecklingen av Kaliningrad. Som ordförande i Barentsrådet 2001-2003 kommer Sverige att fokusera på den nordligaste regionens rika utvecklingsmöjligheter. Genom sitt gränsöverskridande regionala samarbete skapar Barentssamarbetet en bredare säkerhet i norr. Global säkerhet Krig och konflikter, såväl mellan- som inomstatliga, i vår tid drabbar civilbefolkningen hårdast och får svåra humanitära konsekvenser. Insatser för att bemöta sådana hot bör i första hand ske under FN:s ledning, på vars säkerhetsråd det ankommer att upprätthålla internationell fred och säkerhet. FN:s generalförsamling och säkerhetsråd utgör kärnan i den internationella rättsordningen; en ordning där rätt skall gå före makt i världspolitiken. Samtidigt som FN-missionerna åter ökar till antal och omfattning brottas verksamheten alltjämt med allvarliga problem. Bristande politisk vilja och knappa resurser försvårar för FN att fullt ut spela den centrala roll som dess medlemsstater ger organisationen i FN-stadgan. Glädjande nog har den segdragna frågan om amerikanska skulder till organisationen delvis kunnat lösas vilket bör underlätta det fortsatta arbetet med att reformera olika delar av FN:s verksamhet. Viktiga initiativ har tagits, inte minst av generalsekreterare Kofi Annan, för en genomgripande reformering av FN, bland annat inom dess fredsbevarande verksamhet. Sverige stödjer de rekommendationer om förbättringar som lagts fram i den så kallade Brahimi-rapporten. Särskilt betydelsefullt i sammanhanget vore en reform av säkerhetsrådet, bland annat syftande till att dess sammansättning bättre avspeglar hela FN:s medlemskrets. Samtidigt som det är viktigt att slå vakt om FN:s och dess säkerhetsråds auktoritet vad gäller ansvaret för beslut om insatser för internationell fred och säkerhet har det blivit allt tydligare att det internationella samfundets olika aktörer måste utveckla sin kapacitet och beredskap att med gemensamma resurser ingripa i krisområden och förebygga väpnade konflikter. Ett vidgat säkerhetsbegrepp har allt mer vunnit gehör med ökat fokus på enskilda människors säkerhet och respekten för mänskliga rättigheter. Internationell krishantering har kommit att innefatta såväl militära som civila komponenter och ett ökande långsiktigt engagemang för återuppbyggnad och försoning. Det finns därför anledning att förbättra de olika organisationernas förmåga att samverka och finna en lämplig arbets- och ansvarsfördelning inom dessa områden. EU:s kapacitet för krishantering och förebyggande av konflikter skall användas i enlighet med FN-stadgan och måste också relateras till ett globalt sammanhang. Den skall kunna utnyttjas i insatser av såväl FN som OSSE, också i missioner utanför Europas närområde. Väsentliga framsteg har gjorts inom EU med att bygga upp en gemensam kapacitet för såväl militär som civil krishantering och en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet har varit att söka fördjupa samarbetet med FN och OSSE inom områdena krishantering och konfliktförebyggande. Under svensk ledning kunde EU våren 2001 formulera ett ramverk för ett sådant fördjupat samarbete mellan EU och FN. Detta omfattar bland annat en förstärkt politisk dialog och identifierar fyra konkreta områden (konfliktförebyggande, civil och militär krishantering, regionala frågor samt formerna för dialogen) där samarbetet inledningsvis kan koncentreras. Det blir en angelägen uppgift under det kommande året att såväl inom EU som FN följa upp dessa åtaganden. Det vidgade säkerhetsbegreppet i internationella sammanhang har satt den latenta konflikten mellan staters suveränitet och krav på internationella ingripanden för att förhindra humanitära katastrofer i förgrunden inom FN. I de svenska övervägandena om formerna för fredsframtvingande militära insatser väger folkrätten och vikten att slå vakt om FN:s säkerhetsråds auktoritet mycket tungt. Det är säkerhetsrådet som enligt FN-stadgan har till uppgift att besluta om militär våldsanvändning för andra ändamål än självförsvar. Alla möjligheter till fredlig lösning måste först vara uttömda. Våldsanvändning utan nödvändigt säkerhetsrådsmandat riskerar att försvaga den internationella rättsordningen. Men nödvändiga åtgärder för att förhindra systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter får inte heller stoppas av ett veto eller hot om veto. Då undermineras rådets och FN:s ställning. Världssamfundet kan inte stå passivt inför sådana humanitära katastrofer. Frågan om hur man skall agera måste prövas från fall till fall. Långsiktiga och principiella aspekter måste också beaktas och det folkrättsliga regelverket utvecklas. De ständiga medlemmarna har ett särskilt ansvar för säkerhetsrådets förmåga att agera och bör så långt som möjligt avstå från att använda vetot eller hota med veto. Ett första steg vore att begränsa vetorätten till fredsframtvingande insatser. Sverige är fortsatt engagerat i frågan om hur sanktionsinstrumentet skall kunna förfinas och göras mer effektivt samtidigt som man söker undvika negativa effekter för civilbefolkningen och tredje part. Sverige kommer att intensifiera arbetet på detta område. FN är på olika sätt engagerat i fredsfrämjande verksamhet och krishantering runt om i världen. Under senare år har behovet av ett mera långsiktigt perspektiv, såväl som betydelsen av snabba insatser och samverkan mellan civila och militära komponenter blivit allt tydligare. Karaktären och omfattningen av FN:s fredsfrämjande insatser har utvidgats. Mandaten har stärkts och breddats och inbegriper delvis nya arbetsuppgifter, till exempel i Kosovo och Östtimor. Sverige deltar aktivt i arbetet med att utveckla det internationella samfundets kapacitet för bidrag med civila komponenter, inte minst civilpoliser och stöd till det lokala rättsväsendet. FN:s behov av att snabbare än hittills kunna erhålla militära och civila resurser för krisinsatser kvarstår. SHIRBRIG, den multinationella militära beredskapsstyrka för FN-insatser som Sverige bidragit till att skapa, kunde under år 2000 för första gången sättas in i fält i missionen i Etiopien-Eritrea. Trots viktiga initiativ för att stärka FN:s fredsfrämjande arbete brottas verksamheten med stora politiska och ekonomiska problem. Sverige skall verka aktivt för den fortsatta uppföljningen av rapporterna om de allvarliga misslyckandena i Srebrenica och Rwanda. Samtidigt med att antalet mellanstatliga krig minskar, blir gränsen mellan militär och icke militär säkerhet mindre skarp. Miljöförstöring, fattigdom, skuldsättning, etniskt, religiöst och politiskt förtryck, diskriminering av kvinnor är alla hot som måste mötas globalt på samma sätt som krig och väpnade konflikter. Bland världens stater växer insikten om nödvändigheten av att ingripa i tid för att förhindra att icke militära hot utvecklas till väpnade konflikter. För Sverige är konfliktförebyggande en högt prioriterad uppgift också på global nivå. I juni 2001 presenterade generalsekreteraren en rapport om förebyggande av väpnade konflikter. I rapporten framhåller generalsekreteraren att förebyggandet av väpnade konflikter tillhör en av medlemsstaternas främsta skyldigheter enligt FN:s stadga. Det är särskilt viktigt att det internationella samfundet stödjer nationella ansträngningar för att förebygga väpnade konflikter och för att förstärka egen kapacitet på området. Sverige skall verka aktivt för att rapportens rekommendationer genomförs. Utrikesdepartementet har i samråd med närings-, justitie- och försvarsdepartementet tillsatt en särskild utredare för att undersöka möjligheten att tillhandahålla en bred utbildning av personer för deltagande i internationella insatser inom konfliktförebyggande, fredsbyggande och katastrofhantering. Global solidaritet och globalt samarbete är en förutsättning för att trygga enskilda människors säkerhet och skapa bättre levnadsvillkor för vår egen och framtida generationer. FN och dess olika organ spelar här en central roll. 1990-talets stora världskonferenser har tillsammans med Millenniumdeklarationen skapat en bred bas för det globala samarbetet. Under 2001 ägde fyra internationella konferenser rum under FN:s ledning, om de minst utvecklade länderna, om boendefrågor, om hiv/aids liksom toppmötet om uppföljning av 1990 års barntoppmöte. Förberedelser och genomförandet av dessa konferenser ägde rum under det svenska ordförandeskapet vilket gav Sverige en möjlighet att spela en central och tongivande roll. Konferenserna har lett till ett breddat och fördjupat samarbete inom en rad centrala områden. Stödet till de minst utvecklade länderna skall utökas, i form av ökad handel och höjt bistånd. Fler internationella och regionala organisationer kommer att fördjupa sitt engagemang i boendefrågor. En rad åtaganden har gjorts för att hejda den katastrof som spridningen av hiv/aids har lett till. Nationella strategier skall utvecklas, de smittade och sjuka få ökat stöd, en global fond skall inrättas för att ge nödvändigt stöd till de mest drabbade länderna. Under barntoppmötet stod barnens rättigheter i fokus och en rad åtaganden gjordes för att förbättra barnens situation. Det är ett viktigt led i Sveriges internationella solidaritetsarbete att aktivt delta i den långsiktiga uppföljningen av konferenserna. Folkrätten intar en central plats i den svenska utrikespolitiken och utgör en grund för vår principiella handlingslinje. Den är också en förutsättning för internationellt utbyte. Genom det ständigt ökande internationella samarbetet, som bedrivs inom folkrättsliga ramar och ofta utmynnar i nya folkrättsliga avtal, är den en nödvändig del av alla politikområden. Folkrätten befinner sig i en dynamisk utveckling med ökad inriktning på individens rättigheter och säkerhet. Till exempel ratificerade Sverige nyligen den Internationella brottmålsdomstolens stadga. Samtidigt kvarstår betydelsen av de mer traditionella folkrättsliga frågorna som rör säkerhetspolitiken, till exempel havsrätten, den humanitära rätten och FN-stadgans folkrätt. Arbetet för att stärka de mänskliga rättigheterna och demokratin är en prioriterad uppgift för svensk utrikespolitik som bör genomsyra hela vårt agerande. Trots vissa framsteg återstår mycket att göra för att stärka och utbreda respekten för de mänskliga rättigheterna. Dödsstraff utdöms och verkställs i många länder, bland dem ledande stormakter. Tortyr förekommer på många håll. I inomstatliga konflikter råder stora brister i efterlevnaden av existerande regler och det internationella samfundets möjligheter att ingripa är begränsade. Det finns ett stort behov av att stärka skyddet av individen i dessa konflikter. När det gäller bland annat barnets rättigheter och kvinnors rättigheter krävs ett intensifierat internationellt utvecklingsarbete. De internationella nedrustningsansträngningarna måste fortsätta. Det fullständiga avskaffandet av massförstörelsevapen under strikt och effektiv internationell kontroll förblir ett högt prioriterat mål för den svenska nedrustningspolitiken. Förbättringen av den internationella säkerhetspolitiska situationen det senaste decenniet har öppnat nya möjligheter men minskar inte nödvändigheten av att nedrustnings- och icke-spridningsarbetet bedrivs med fortsatt intensitet. De amerikanska missilförsvarsplanerna har orsakat osäkerhet beträffande den säkerhetspolitiska utvecklingen. Den svenska regeringen har vid ett flertal tillfällen uttryckt sin starka oro över de konsekvenser ett amerikanskt beslut att unilateralt gå vidare med missilförsvarsplanerna skulle få på det internationella nedrustnings- och icke-spridningsarbetet. Risken är uppenbar att resultaten av åratals förhandlingar om kärnvapennedrustning skulle kunna komma till skada. Dessutom finns tecken på att andra länder utnyttjar missilförsvarsplanerna som förevändning för kärnvapenupprustning och för att blockera framsteg på nedrustningsområdet. Sverige ser allvarligt på sådana tendenser och är, i likhet med övriga Europa, angeläget om en lösning med positiv effekt på global nedrustning och icke-spridning. Icke-spridningsavtalet för kärnvapen (NPT) understryker det nära sambandet mellan icke-spridning och nedrustning och utgör hörnstenen i de internationella nedrustnings- och icke-spridningssträvandena. Tre i sammanhanget viktiga länder - Indien, Pakistan och Israel - står fortsatt utanför avtalet. De fem erkända kärnvapenmakterna gjorde i samband med NPT-översynskonferensen 2000 ett åtagande att fullständigt avveckla sina kärnvapenarsenaler, utan att det villkoras till allmän och total nedrustning. Man kom även överens om ytterligare ett antal konkreta utfästelser och nedrustningssteg, vilket förbättrat klimatet för kärnvapennedrustningen. Åtagandena där, som gjordes i dialog med den så kallade ny agenda-koalitionen där Sverige tillsammans med sex andra länder ingår, gav en bra grund för det fortsatta arbetet för kärnvapennedrustning. Sverige kommer fortsatt att spela en aktiv roll inför och under det första mötet, under våren 2002, i den förberedande kommissionen inför 2005 års översynskonferens. Vi kommer också att fortsätta dialogen med kärnvapenstaterna om konkreta nedrustningsåtgärder, samt vårt arbete för att bidra till universell anslutning till NPT. Ytterliga oåterkalleliga neddragningar i de strategiska arsenalerna måste genomföras och Sverige förordar fortsatt multilateralt och folkrättsligt förankrade lösningar med effektiva kontrollinstrument. Provstoppsavtalet för kärnvapen (CTBT) har ännu inte kunnat träda i kraft. Den ryska dumans ratifikation våren 2000 var ett viktigt framsteg, men Sverige beklagar djupt den amerikanska senatens vägran att ratificera, liksom att andra viktiga stater som Kina ännu ej gjort det. Den amerikanska administrationens avsikt att reducera bidragen till sekretariatet för CTBT är också oroande. Det är mycket beklagansvärt att Indien, Pakistan och Nordkorea ännu inte har skrivit på avtalet. Sverige verkar, bland annat genom EU, för att avtalet skall kunna träda i kraft så snart som möjligt och medverkar i förberedelsearbetet inför ikraftträdandet bland annat genom att leda en arbetsgrupp med särskilt ansvar för avtalets verifikationsfrågor. Spridningen av ballistiska missiler och missilteknologi oroar och har lett till ökade internationella ansträngningar för att komma till rätta med denna problematik. Sverige och EU har som mål att arbetet med att utforma en internationell uppförandekod mot spridningen av missiler skall slutföras under 2001. Sveriges engagemang på exportkontrollområdet syftar till att främja global säkerhet dels genom att stävja spridning av produkter och teknologier som kan användas för framställning av massförstörelsevapen och ballistiska missiler och dels genom att utöva en restriktiv krigsmaterialexportpolitik. Sverige arbetar också aktivt inom det växande internationella samarbetet för att främja en ansvarsfull exportkontrollpolitik i alla länder. Nedrustningsarbetet vad gäller biologiska och kemiska vapen måste fullföljas. Sverige beklagar att parterna till B-vapenkonventionen inte kunnat enas under 2001 om ett protokoll för att stärka kontrollen av efterlevnaden av konventionen. Sverige stödjer starkt arbetet för att stärka B-vapenkonventionen. Vårt land är också engagerat i ansträngningarna med att komma till rätta med okontrollerad spridning och illegal handel med lätta vapen, som i dagens inomstatliga konflikter särskilt hårt drabbar civilbefolkningen. Arbetet kommer att fokuseras på genomförandet av den internationella handlingsplan som antogs vid 2001-års FN-konferens om illegal handel med lätta vapen i alla dess aspekter, samt på att upprätthålla EU:s och Sveriges höga profil på området. Arbetet med att förstärka och utveckla den internationella konvention (CCW) som förbjuder eller begränsar användningen av särskilda konventionella vapen kommer att fortsätta under år 2002. Sverige fortsätter sitt engagemang i de internationella organ som är relevanta för nedrustning och icke-spridning, exempelvis FN:s generalförsamling, Organisationen för ett förbud mot kemiska vapen (OPCW), FN:s atomenergiorgan samt den förberedande kommissionen för provstoppsavtalets genomförandeorganisation (CTBT PrepCom). Ett vidgat internationellt ekonomiskt utbyte Den globala utvecklingen präglas av motstridiga tendenser. Å ena sidan skapar växande världshandel, världsvida kapitalrörelser och snabba informationsteknologiska framsteg ökat välstånd såväl i gamla industriländer som i många utvecklingsländer. Å andra sidan växer klyftorna både mellan och inom länderna. Styrkan hos de globalt verkande marknadskrafterna reser allt tydligare krav på internationell politisk samverkan för att hävda gemensamma intressen till försvar för miljön, social utjämning och den kulturella mångfalden liksom för ekonomisk utveckling och kunskapsuppbyggnad i eftersatta länder. Sverige skall vara pådrivande i arbetet för rättvis globalisering så att alla grupper i samhället kan bli delaktiga i utvecklingens fördelar. Ett viktigt arbete har initierats av FN:s generalsekreterare Kofi Annan kring företagens etiska ansvar i deras globala verksamhet, till exempel när det gäller situationen för mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och en god miljö. Sverige stödjer Global Compact arbetet ekonomiskt och deltar aktivt i dialogen där. OECD:s riktlinjer för multinationella företag är ett annat viktigt instrument. Regeringen kommer att fortsätta arbeta för en närmare dialog med det svenska näringslivet kring etiska frågor rörande deras globala verksamheter. Utrikeshandel utgör en stark drivkraft för ekonomisk tillväxt och utveckling såväl globalt som inom EU och nationellt. Öppenhet och klara spelregler är av stor betydelse för ett litet, utrikeshandelsberoende land som Sverige. En förutsättning för att alla länder skall få samma rättigheter oberoende av ekonomisk och politisk styrka är att världshandeln sker inom ramen för väl fungerande spelregler. Sverige fortsätter sitt mångåriga arbete för multilateralt samarbete och väl fungerande spelregler för den internationella handeln. Sådana regler, i kombination med respekt för miljö och mänskliga rättigheter, är ett svenskt mål. Sverige har under en lång följd av år drivit en aktiv frihandelspolitik. Denna inriktning fortsätter inom ramen för EU:s gemensamma handelspolitik. Regeringen arbetar för att WTO:s ministerrådsmöte i Qatar i november i år skall komma överens om en ny, bred förhandlingsdagordning. Denna bör möjliggöra fortsatta kraftfulla liberaliseringar av handeln med jordbruksprodukter, industrivaror och tjänster. Den bör också vidga WTO:s spelregler så att de omfattar investerings- och konkurrensområdet, samt öka samstämmigheten mellan WTO:s regler och miljö- och konsumentpolitiska mål. Det är viktigt att WTO engageras för att säkerställa att de grundläggande rättigheterna i arbetslivet, som föreskrivs av ILO, respekteras. Förberedelserna för en ny förhandlingsrunda ställer stora och berättigade krav på god nationell förankring av Sveriges och EU:s ståndpunkter. För att tillgodose detta har en dialog inletts med fackföreningsrörelsen, näringslivet och ett antal frivilligorganisationer. Denna dialog skall drivas vidare och utvecklas. Regionala frihandelsarrangemang påskyndar den internationella liberaliseringen av handeln. Det är därför viktigt att göra EU:s inre marknad ännu mera effektiv, särskilt vad gäller den fria rörligheten för varor och tjänster, och göra den tydlig för konsumenter och företag. Sverige fortsätter inom EU att verka för ökad öppenhet mot omvärlden, för en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken och därmed för en liberalisering av världshandeln med jordbruksprodukter och för en förbättring av utvecklingsländernas tillgång till den europeiska marknaden. EU:s frihandelsavtal med andra länder och regioner är av stor vikt. Dessa bör utgöra ett stöd för ansträngningarna att uppnå global frihandel. U-ländernas tillgång till den globala marknaden är en av de allra viktigaste förutsättningarna för att de skall kunna ta sig ur fattigdomsfällan. Under det svenska ordförandeskapet beslutade EU om fritt tillträde till EU-marknaden för alla varor utom vapen från världens 49 fattigaste länder. EU slöt 2000 ett nytt avtal, Cotonouavtalet, som ersätter Lomékonventionen, med 71 länder i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS-länderna), vari ytterligare handelsliberaliseringar är en viktig del. Avtalet innebär att EU skall sluta gemensamma frihandelsavtal med grupper av länder. Förbindelserna mellan EU och Asien stärktes genom ett tredje toppmöte hösten 2000. Svensk Asienpolitik fullföljs enligt riktlinjerna i den 1999 antagna Asienstrategin. Förutom vid handel och direktinvesteringar lägger Sverige tonvikt vid till exempel miljösamarbete och IT utveckling. Sveriges liksom EU:s förbindelser med Latinamerika stärks ytterligare genom inrättandet av ett frihandelsområde mellan EU och Mexiko och genom förhandlingar om associerings- och frihandelsavtal med Mercosur och Chile. Under 2002 hålls Rio +10-mötet, tio år efter den stora miljökonferensen i Rio de Janeiro om hållbar utveckling. Johannesburg-mötet ger oss möjlighet att lyfta fram handelns positiva bidrag till hållbar utveckling, men även diskutera hur dess avigsidor kan begränsas så att ökad handel inte undergräver målet om hållbar utveckling. Ett annat viktigt internationellt möte är konferensen om utvecklingsfinansiering (International Conference on Financing for Development, FFD) som äger rum i mars 2002. Syftet med konferensen är att finna en strategi för mobilisering av privata och offentliga resurser för utveckling. Förutom effektivisering av traditionella utvecklingsinsatser ligger fokus på mobilisering av andra finansiella flöden - u-länders inhemska resurser, internationella investeringar, internationell handel och skuldavskrivningar, samt på bättre koordinering av multilaterala organisationers utvecklingsrelaterade insatser. Mötet är det första där FN, WTO, Världsbanken och Internationella Valutafonden tillsammans tar upp den viktiga frågan om utvecklingsfinansiering. WTO-arbetet kan stärkas av en framgångsrik FFD-process. Samarbete utanför Europa Sverige har en lång tradition av aktiv utrikespolitik, med omfattande och nära bilateralt och multilateralt samarbete, såväl i vår del av världen som globalt. En viktig del av detta samarbete sker inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP). En viktig erfarenhet att ta med sig i framtiden är de intensiva diplomatiska aktiviteter som skedde under ordförandeskapet. Toppmötena med Bush och Putin och utrikesministerns trojkaresor, men även de många politiska dialogmötena på tjänstemannanivå i tredje land, flyttade fram EU:s positioner inom GUSP på ett antal områden. Möjligheten att göra GUSP-deklarationer och démarcher användes offensivt, vilket ökat både EU:s visibilitet och inflytande samt bidragit till större samstämmighet mellan EU-länderna. Vi är pådrivande i det internationella nedrustnings- och icke-spridningsarbetet. I FN och andra internationella organisationer är det Sveriges ambition att bidra till att stärka fred och säkerhet, respekten för mänskliga rättigheter, jämställdheten mellan män och kvinnor, solidariteten med folken i utvecklingsländerna och till att bekämpa globala miljöhot. Relationerna till USA är av helt central betydelse för Sverige. Våra sedan länge omfattande och täta förbindelserna har sin grund i gemensamma värderingar och en grundläggande intressegemenskap i många frågor. USA:s roll på den internationella scenen kan i dag knappast överskattas, oavsett om måttstocken är militär, politisk, ekonomisk, teknisk - vetenskaplig eller kulturell. Tecken som tyder på att USA är mer benäget att agera unilateralt, är därför oroande. Förbindelserna mellan Sverige och USA breddades och fördjupades under det svenska ordförandeskapet i EU, vilket utmynnade i det första amerikanska presidentbesöket någonsin till Sverige. Sverige välkomnar ett fortsatt amerikanskt engagemang och amerikansk medverkan i olika projekt i Östersjöregionen och i de arktiska områdena. Det är också viktigt att Sveriges teknologiska och försvarsindustriella samarbete med USA vidareutvecklas. Det transatlantiska samarbetet omfattas av allt fler samarbetsområden vilket också kom att illustreras vid EU-USA toppmötet i Göteborg. I princip alla viktiga frågor, allt ifrån de som är relaterade till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) inom ramen för EU:s politiska dialog med tredje land, till ekonomiska och handelspolitiska frågor liksom ett växande antal mellanstatliga frågor diskuteras. Mellan Sverige och Kanada råder stor samstämmighet och ett nära samarbete på många områden. Samarbetet mellan EU och Kanada vidgas också det successivt. Sveriges och EU:s relationer med staterna i Mellanöstern, Asien och Oceanien, Afrika och Latinamerika omfattar såväl politiska förbindelser som handel och utvecklingssamarbete. Förhoppningarna från sommaren 2000 om framsteg i fredsprocessen mellan israeler och palestinier, då parterna såg ut att vara nära en fredsuppgörelse, grusades i september samma år då den andra intifadan utbröt. Då blossade våldsamheterna upp igen och har sedan dess fortsatt med hundratals dödade och tusentals skadade. Upprepade försök har gjorts för att förmå parterna att bryta våldsspiralen och återgå till förhandlingsbordet. Under våren 2001 accepterade parterna Mitchellrapportens rekommendationer om eldupphör, men trots en tillfällig vapenvila har våldet fortsatt. Sverige fullföljer oförtrutet sin långa tradition av aktivt engagemang för en allomfattande, rättvis och varaktig fredsuppgörelse grundad på FN:s säkarhetsråds resolutioner. Biståndssamarbetet med palestinierna fortsätter, trots de svårigheter det inneburit att genomföra biståndsprojekt under rådande omständigheter. På grund av Bagdad-regimens fortsatta ovilja att samarbeta med FN:s vapeninspektörer har FN-sanktionerna mot landet inte kunnat hävas. FN:s humanitära program i landet är fortsatt nödvändigt för att möta de humanitära behoven. Bagdad-regimen har vidare motsatt sig försök av medlemmar av FN:s säkerhetsråd att förenkla den befintliga sanktionsregimen. Sverige deltar i EU:s Medelhavssamarbete, där Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Israel, Syrien, Libanon, Jordanien och den palestinska myndigheten, samt de tre kandidatländerna Malta, Cypern och Turkiet ingår. Samarbetet, som även kallas Barcelonaprocessen, är mycket omfattande och gäller bland annat politik, ekonomi och handel samt sociala, juridiska och kulturella frågor. I samarbetet med Medelhavsländerna prioriterar Sverige demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, frihandel inklusive jordbruk, miljö och vatten, samt dialogen mellan kulturer och civilisationer. På svenskt initiativ ägde ett första handelsministermöte inom ramen för Barcelona-processen rum i maj 2001. Med EU-ordförandeskapet gavs möjlighet till fördjupning av Sveriges samarbete med Asien på en rad områden. Tydligast blev detta genom initiativet till stöd för freds- och försoningsprocessen på Koreahalvön. En viktig uppgift under det kommande året är att ta tillvara den vidareutveckling av relationerna med regionen som ordförandeskapet ledde till. Den 1999 antagna Asienstrategin förblir samtidigt en viktig grundval. Strategin presenterar, med utgångspunkt från Sveriges intressen och åtaganden och med hänsyn till de asiatiska ländernas mål och behov, olika initiativ och åtgärder för att främja samarbete på områden som demokrati och mänskliga rättigheter, fredsprocesser och konfliktförebyggande, infrastruktur- och institutionsuppbyggnad, miljö, forskning och utbildning. Under hösten 2001 kommer en uppföljning och uppdatering av strategin att göras. Sveriges handel med Öst- och Sydöstasienregionen har ökat starkt, i takt med återhämtningen efter den finansiella krisen under 90-talets senare år. Under år 2000 ökade exporten till Asien med en dryg tredjedel. Svenskt näringsliv försvarade väl sina marknadsandelar och tog även nya. Mycket tyder emellertid nu på att en påtaglig försvagning är på väg på några viktiga marknader, inte minst Japan. Reformeringen av den japanska ekonomin, världens näst största, kommer att ta åtskilliga år i anspråk. Kinas WTO-inträde, som bedöms nära förestående, framtvingar betydande ekonomiska reformer med ökat marknadstillträde som följd. Samtidigt kommer Sverige att arbeta för nya initiativ för att påskynda reformprocessen i fråga om mänskliga rättigheter. EU:s gemensamma hållning vad gäller mänskliga rättigheter gentemot Kina, är en avgörande förutsättning för möjligheterna att påverka genom dialog. Säkerhetspolitiskt förblir regionen den kanske mest komplexa i världen. ASEAN Regional Forum (ARF) är alltjämt endast ett embryo till en regional säkerhetsmekanism. Sverige kommer att fortsätta stödet till uppbyggnaden av ett självständigt Östtimor och den demokratiska utvecklingen där. I Indonesien förblir den nya regeringens uppgift att bevara landets nationella integritet samtidigt som de demokratiska institutionerna måste stärkas. Sverige kommer att fortsätta att inom ramen för EU-samarbetet arbeta för en demokratisk utveckling i Burma. Dialogen mellan Indien och Pakistan om Kashmirkonflikten förutses fortsätta. Inga konkreta framsteg kan noteras, men en struktur för fortsatta kontakter har förhoppningsvis etablerats. Under det gångna året har situationen i Afghanistan snarast förvärrats. Landet utgör en allvarlig regional krishärd och situationen för de mänskliga rättigheterna, särskilt för kvinnor och flickor, är oerhört allvarlig. Det svenska initiativet, inom ramen för ASEM-samarbetet, för att bekämpa handel med kvinnor och barn skall fortsätta med åtgärder i enlighet med den gemensamma handlingsplan som på svenskt initiativ antogs under våren 2001. Ett annat inslag i ASEM-samarbetet är den serie rundabordskonferenser på temat globalisering och informationsteknologins roll i globaliseringsprocessen som genomförs på gemensamt svenskt och sydkoreanskt initiativ. Afrika söder om Sahara härjas av en rad väpnade konflikter. Flera av dessa har emellertid kommit närmare en lösning. Etiopien och Eritrea har slutit ett fredsavtal som nu genomförs. Konflikten i Demokratiska Republiken Kongo övergår nu förhoppningsvis i en politisk fas. Spänningen mellan Sierra Leone, Guinea och Liberia har fått mer hotfulla proportioner, men steg mot en dialog mellan länderna har nyligen tagits. Det är därför en angelägen uppgift för svensk utrikespolitik att bidra till en stark konflikthantering i Afrika i samverkan mellan FN, EU och afrikanska organisationer. I EU har Sverige bidragit till en ny gemensam ståndpunkt om förebyggande, hantering och lösning av konflikter. Enligt denna skall en årlig översyn av potentiellt våldsamma konflikter göras och tänkbara handlingsalternativ för EU avseende dessa utarbetas. Den svenske kabinettssekreteraren har utsetts till EU-ordförandens särskilde representant för krisområdet Sierra Leone, Guinea och Liberia. Sverige stöder det västsahariska folkets rätt till självbestämmande, liksom FN:s roll och ansträngningar att lösa konflikten i Västra Sahara. Den svenska regeringen fortsätter att nära följa utvecklingen i området. En positiv utveckling i Afrika förutsätter också att demokratiska och ekonomiska reformer genomförs. Sverige avser bl.a. på grundval av den förnyade Afrikapolitik som tillställdes riksdagen 1998 fortsätta bidra till detta. Även EU-samarbetet är härvid viktigt. Sverige kommer därför att bidra till att de politiska, utvecklingspolitiska och handelspolitiska dimensionerna i Cotonouavtalet genomförs på ett effektivt sätt. Fortsatt stor vikt kommer också att läggas vid den intensifierade dialogen mellan EU och afrikanska länder som inleddes vid toppmötet i Kairo våren 2000. En viktig del i vårt samarbete med afrikanska länder och organisationer är att stödja deras egna initiativ och förmåga att ta ansvar för utvecklingen. Den utbredda fattigdomen, de ofattbara mänskliga och samhällsekonomiska konsekvenserna av hiv/aids spridning och bristerna i samhällsstyre och respekt för mänskliga rättigheter, utgör sammantaget utmaningar och problem som kräver både stora insatser och stort politiskt mod för att kunna bemötas effektivt. Sverige skall verka för att stärka dialogen, bilateralt och multilateralt, med framsynta afrikanska ledare och krafter kring Afrikas framtid, bland annat inom ramen för uppföljningen av det afrikanska initiativ om utveckling som presenterades i juli 2001. I Sveriges förbindelser med länderna i Latinamerika finns goda möjligheter att främja handelsutbytet och där stimulera ekonomisk och social utveckling samt tillväxt. Handelsrelationerna mellan Sverige och regionen stärks ytterligare under kommande år med det redan inrättade frihandelsområdet mellan EU och Mexiko samt de pågående förhandlingarna mellan EU och Mercosur respektive Chile. Arbetet för internationell solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter har en fortsatt framskjuten roll i förbindelserna mellan Sverige och Latinamerika, inte minst för att förebygga konflikter och stödja utveckling. Sverige skall fortsätta engagemanget för en fredlig lösning av den mångåriga väpnade konflikten i Colombia och verka för ett gemensamt agerande av EU i frågan. Även Peru är föremål för uppmärksamhet i stärkandet av demokrati efter många års auktoritärt styre. I Centralamerika fortsätter stödet för att konsolidera freden och stärka demokratin i länder som Nicaragua, Guatemala och Honduras. Det strategiska partnerskapet mellan EU och Latinamerika och Karibien kommer att breddas och stärkas genom det andra toppmötet mellan regionerna som skall hållas i Madrid i maj 2002. Sveriges utvecklingssamarbete med utvecklingsländer behandlas under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Information om Sverige i utlandet De svenska utlandsmyndigheterna utgör regeringens främsta instrument för information om Sverige och svensk kultur i enskilda länder och agerar i nära samverkan med Svenska institutet. Under det svenska ordförandeskapet i EU gjordes en omfattande satsning i samarbete med utlandsmyndigheterna för att informera om svenska profilfrågor i EU och om svensk kultur och samhällsliv med tonvikt på design, arkitektur, musik, film och barnkultur. Framförallt prioriterades EU:s medlems- och kandidatländer. Utöver de extramedel som tilldelades utlandsmyndigheterna för detta ändamål gavs omfattande uppdrag till Rikskonserter, Riksteatern och Riksutställningar, som producerade utställningen 3D+ Swedish Design on Stage, en bred presentation av modern svensk design och till Svenska institutet, som svarade för fotoutställningen "Kära barn" på temat jämställdhet med fokus på mäns förhållande till sina barn. Institutet fick också ansvar för att ta fram skriftserien "Sverige och...", en skrift för varje medlems- och kandidatland om relationerna mellan Sverige och landet ifråga. Flera design-, arkitektur- och glasutställningar har visats under året på ett stort antal platser, framförallt i EU-länderna. Arkitektur- och designåret 2001 har därmed särskilt uppmärksammats. Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU) har under perioden 1999-2001 haft en budget inom ramen för regeringens satsning på Europafrågor i vårpropositionen 1998 (proposition 1997/98:150). Detta möjliggjorde framtagande av en strategi och en handlingsplan för Sverigefrämjandet, liksom skapandet av en gemensam hemsida för de sverigefrämjande myndigheterna, administrerad av Svenska institutet. En rad Sverigefrämjande projekt har genomförts av utlandsmyndigheterna i Västeuropa. Härtill kommer journalistbesök inom profilområdena IT, design, mode, musik och mat. Inom ramen för export-, investeringsfrämjandet och det allmänna Sverigefrämjandet genomförs gemensamma satsningar på IT och bioteknik i samarbete mellan UD och utlandsmyndigheterna samt Exportrådet, Invest in Sweden Agency (ISA) och andra aktörer. 3.6 Resultatbedömning Utrikespolitikens konkreta resultat kan vara svåra att mäta. Ett sätt är att utvärdera vilket genomslag Sveriges krav fått i internationella avtal och överenskommelser. Ett annat kan vara att fråga medborgarna om deras tilltro till den förda politiken och om framtidstron vad gäller vårt lands möjligheter till en god utveckling i fred, säkerhet och samarbete med andra länder. Ett tredje är att försöka bedöma i vilken mån svenska insatser, gjorda med utgångspunkt i våra grundläggande värderingar, påverkat utvecklingen i världen. Inte minst nödvändigt är att folkvalda och myndigheter ställer sig själva frågan om hur väl man lyckats leva upp till uppställda mål. Den största utmaningen för den svenska utrikespolitiken under det gångna året har varit att framgångsrikt genomföra Sveriges första ordförandeskap i EU. Oavsett vilken av ovanstående mätare man väljer att studera genomförande och resultat emot, och utan att överdriva vår ställning i världspolitiken, finns det anledning att konstatera att Sveriges intressen har hävdats väl. Viktiga framsteg har gjorts i EU:s utvidgningsprocess för ett återförenat östra och västra Europa. Arbetet med att utveckla och bygga upp EU:s krishanterings- och konfliktförebyggande förmåga, i samverkan med FN, OSSE och andra organisationer, har förts framåt i snabb takt och det gemensamma agerandet i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har stärkts vid insatser i och utanför Europa. Medborgarnas möjligheter till insyn i EU:s arbete har ökat och viktiga steg för att öka sysselsättningen och trygga en god miljö har tagits. Relationerna med Ryssland har stärkts genom att processen för dess närmande till den inre marknaden har startats, samtidigt som bristerna i respekt för mänskliga rättigheter påtalats. I EU:s relationer med andra regionala organisationer har framsteg gjorts både för handelsförbindelser och i den politiska dialogen. Ett viktigt steg för den globala solidariteten togs med överenskommelsen om tullfrihet för de 49 fattigaste länderna. Ett viktigt led i förberedelserna inför och genomförandet av ordförandeskapet har varit att ge olika samhällsgrupper, organisationer, myndigheter, län, kommuner och företag i hela Sverige möjlighet att vara delaktiga, dels för att höja kvalitén i arbetet och dels för att öka kunskapen om, och samhörighetskänslan med, EU. Den ambitionen har i hög utsträckning kunnat förverkligas, vilket är en starkt bidragande orsak till de framgångar som uppnåtts. De beklagliga händelserna i samband med mötet i Göteborg i juni, då vandalism och våld orsakade stort obehag främst för lokalbefolkningen och förstörde förväntningarna om dialog och fredliga manifestationer för tusentals tillresta, kan inte förta det faktum att den folkliga förståelsen för EU, och Sveriges roll där, ökat. Däremot är de en påminnelse om nödvändigheten av att föra Sveriges samarbete i Europa och globalt framåt i nära dialog med medborgarna. Betydelsen av ett starkt folkligt engagemang är kanske särskilt tydligt i relationerna till vårt närområde. Lokala och regionala krafter och organisationer är ofta drivkraften där i ett ekonomiskt, socialt och kulturellt utbyte som bidrar till den positiva utvecklingen av vårt samarbete med Norden, Östersjöregionen och Barentsområdet. Under året har framsteg gjorts med att förankra Nordliga dimensionen inom EU och förutsättningarna har stärkts för ekonomisk tillväxt, god miljö och ökad säkerhet i vår del av världen. Sveriges engagemang i fredsfrämjande insatser har varit intensivt under året, dels genom deltagande i ett stort antal FN-missioner, dels genom vårt deltagande i de Nato-ledda operationerna KFOR och SFOR som bidragit till bibehållen fred i Kosovo och Bosnien. Arbetet för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna har drivits som en prioriterad fråga både i europeiska och globala sammanhang. Sverige har fortsatt engagerat sig starkt för demokratisk, ekonomisk och social utveckling och bidragit aktivt i arbetet för nedrustning av massförstörelsevapnen. Sverige har fortsatt medverkat aktivt till ansträngningarna att stärka och reformera FN och har haft en framträdande roll i arbetet för att skapa villkor och förutsättningar för ökad global rättvisa. Den globala utvecklingen, liksom Sveriges medlemskap i EU, ökar kraven på ett integrerat arbetssätt där olika politikområden samverkar för effektivare insatser och bättre resultat. Ordförandeskapet i EU har ställt denna omställningsprocess i fokus och bidragit till att öka såväl integrationen av arbetet inom Utrikesdepartementets olika delar som samarbetet med andra departement och företrädare för andra delar av samhället. De statliga insatserna för information om Sverige i utlandet syftar till att ge Sverige ett gott anseende och att skapa förtroende för vårt land som samarbetspartner och därmed främja svenska intressen och bidra till tillväxt och sysselsättning. Under ordförandeskapet i EU har det varit viktigt att informera om de frågor som Sverige prioriterat i EU-samarbetet och om svensk kultur och samhällsliv med tonvikt på design, musik, jämställdhet och barnkultur. Utlandsmyndigheterna, Svenska institutet och Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet har genomfört detta på ett sätt som väl svarar mot de mål som har satts upp. Extra medel har ställts till departementets, utlandsmyndigheternas och Svenska institutets förfogande inför och under ordförandeskapet. Den stora satsningen på modern svensk design genom utställningen 3D+ Swedish Design on Stage, har blivit en framgång. Den svenska moderna papparollen har väckt uppmärksamhet genom fotoutställningen "Kära barn" i Bryssel, Luxemburg, London, Madrid, Neapel och Litauen. I anslutning till utställningen har det hållits seminarier om jämställdhet. En bred presentation av ny svensk film har ägt rum för en kvalificerad publik i Paris. En omfattande satsning på svensk musik och balett har skett i London. En framgång med stort gensvar från publiken blev Cirkus Cirkörs turné till bl.a. Bryssel, Prag och Budapest. Ett särskilt ambitiöst kultur- och informationsprogram har genomförts i Bryssel. Det integrerade främjandeprojekt med samarbete mellan kultur och näringsliv som prövats under senare år har visat sig ge ökad uppmärksamhet och en större bredd och djup åt aktiviteterna. Att åstadkomma möten mellan människor, idéer och erfarenheter från Sverige och andra länder är viktigt för att öka förståelsen för svenska förhållanden och främja svenska intressen. 3.7 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har för förvalt-ningsmyndigheterna Inspektionen för strategiska produkter, Svenska institutet samt för Utrikespolitiska Institutet lämnat revisionsberättelse utan någon invändning. RRV vill dock uppmärksamma vissa brister i underlaget för årsredovisningen för Svenska institutet, se vidare under anslag 5:7. 3.8 Budgetförslag 3.8.1 5:1 Nordiskt samarbete Tabell 3.2 Anslagsutveckling för 5:1 Utrikesförvaltningen Tusental kronor 2000 Utfall 961 Anslags- sparande 445 2001 Anslag 1 511 Utgifts- prognos 1 500 2002 Förslag 1 556 2003 Beräknat 1 597 1 2004 Beräknat 1 623 2 1 Motsvarar 1 556 tkr i 2002 års prisnivå. 2 Motsvarar 1 556 tkr i 2002 års prisnivå. Anslaget används för kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska samarbetet. Regeringens överväganden Av outnyttjade medel under 2000 har enligt särskilt beslut 340 000 kronor disponerats för stöd till Föreningen Norden för drift av informationsverksamheten "Norden i Fokus" i Stockholm. För år 2002 har anslaget beräknats till 1 556 000 kronor. Tabell 3.3 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:1 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 1 511 1 511 1 511 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 45 86 112 Summa förändring 45 86 112 Förslag/beräknat anslag 1 556 1 597 1 623 3.8.2 5:2 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. samt diverse kostnader för rättsväsendet Tabell 3.4 Anslagsutveckling för 5:2 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. samt diverse kostnader för rättsväsendet Tusental kronor 2000 Utfall 4 365 Anslags- sparande 1 220 2001 Anslag 5 573 Utgifts- prognos 6 293 2002 Förslag 5 756 2003 Beräknat 5 906 1 2004 Beräknat 6 004 2 1 Motsvarar 5 756 tkr i 2002 års prisnivå. 2 Motsvarar 5 756 tkr i 2002 års prisnivå. Anslaget finansierar verksamheten på två områden. Det ena avser tillfälligt ekonomiskt bistånd och är författningsreglerat och efterfrågestyrt. Det omfattar bl.a. kostnader för hemresa för nödställda svenska medborgare, kostnader vid allvarliga sjukdoms- eller olycksfall och för bistånd åt brottsoffer, nödvändiga kostnader för kost och logi samt kostnader för tillfredsställande rättsskydd åt frihetsberövade svenska medborgare utomlands (advokatarvoden). Regeringens överväganden Antalet frihetsberövade svenska medborgare utomlands har ökat. Efterskänkta skulder och krav till kronofogdemyndigheterna, som i de fall dessa belopp återbetalas behålls av dem, finansieras inom ramen för tillfälligt ekonomiskt bistånd. I anslaget ingår ett belopp på 500 000 kronor för täckande av kostnader för återförande till hemviststaten av barn som olovligen har förts bort eller kvarhållits i strid mot en vårdnadsrätt. Kostnaderna får avse resor, översättning och andra kostnader som har ett samband med återförandet till hemviststaten av ett bortfört eller kvarhållet barn. Beloppet får även avse kostnader som har till syfte att säkerställa rätten till umgänge med barnet samt kostnader för centralmyndigheten att anordna kurser och seminarier i syfte att informera om dessa frågor. Från anslaget betalas också kostnader för statens rättegångskostnader samt kostnader som uppkommer för den som har begärt departementets bistånd enligt Europakonventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn. Även kostnader för expertgruppen för identifiering av katastrofoffer utomlands belastar anslaget. Det andra området avser periodiskt understöd i ömmande fall till svenska medborgare bosatta utomlands huvudsakligen i Sydamerika. Det periodiska understödet minskar för varje år då antalet personer som har rätt till understöd blir färre. Däremot kommer frihetsberövade utomlands att medföra ökade kostnader för rättshjälp. Dessa utbetalningar sker i efterhand. En parlamentarisk utredning arbetar med en översyn av lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast september 2001. Med hänsyn till de ökade advokat- och evakueringskostnader men minskade periodiska understöd är behovet ett oförändrat anslag plus pris- och löneomräkning. Anslagssparandet behöver utnyttjas mot bakgrund av att verksamheten är författningsreglerad och efterfrågestyrd samt att redovisningen av kostnader sker i efterhand; i många fall är det en kraftig eftersläpning under flera budgetår. En reserv behövs för åtgärder i ärenden som inte kan förutses t.ex. kidnappningar och svenska medborgares försvinnande utomlands. I syfte att sprida information till utlandsresenärer kommer 50 000 kronor att tas i anspråk för särskilda insatser för att minska belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser. För år 2002 har anslaget beräknats till 5 756 000 kronor. Tabell 3.5 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:2 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 6 073 6 073 6 073 Förändring till följd av: Beslut -500 -500 -500 Pris- och löneomräkning 183 333 431 Summa förändring -317 -167 -69 Förslag/beräknat anslag 5 756 5 906 6 004 3.8.3 5:3 Bidrag till vissa internationella organisationer Tabell 3.6 Anslagsutveckling för 5:3 Bidrag till vissa internationella organisationer Tusental kronor 2000 Utfall 421 688 Anslags- sparande 2001 Anslag 524 817 1 Utgifts- prognos 530 000 2002 Förslag 500 435 2 2003 Beräknat 500 435 2004 Beräknat 500 435 1 Varav 72 000 tkr på tilläggsbudget i samband med budgetpropositionen för år 2002. 2 De obligatoriska bidragen uttaxeras enligt en på förhand fastställd bidragsskala, som varierar mellan organisationerna. Budgetramen för de olika organisationerna blir därmed en av de viktigaste utgiftsstyrande faktorerna. Eftersom bidragen uttaxeras i annan valuta än svenska kronor (främst US-dollar och Euro) påverkar även växelkursen utgiftsnivån. Denna påverkas också av inflationen i organisationernas verksamhetsländer. Eventuella framtida beslut om insatser och om ändrade bidragsskalor kan komma att påverka storleken av de svenska obligatoriska bidragen, och som alltid finns ett stort mått av osäkerhet kring detta. Uttaxeringarna av de svenska bidragen avseende exempelvis FN:s fredsbevarande budget och OSSE:s budget för fältverksamhet kan förväntas öka till följd av utökade missioner och nya åtaganden. Anslaget finansierar obligatoriska avgifter som Sverige är folkrättsligt bundet att betala för sitt medlemskap och andel av kostnader för eventuell verksamhet i följande internationella organisationer. Förenta nationerna. Anslaget finansierar de obligatoriska kostnaderna för Sveriges andel till FN:s reguljära budget och till FN:s fredsbevarande insatser. Sveriges bidragsandel av den reguljära budgeten liksom av budgetarna för fredsbevarande operationer framgår av s.k. bidragsskalor som fastläggs av generalförsamlingen för de båda budgettyperna, och uppgår för 2001 till 1,033 procent och till 1,035 procent för 2002 i båda skalorna. Vidare betalas Sveriges bidragsandel till den Haag-baserade organisationen för förbud mot kemiska vapen (Organization for the Prohibition of Chemical Weapons, OPCW), och till Förberedande kommissionen i Wien för upprättandet av den internationella kontrollorganisationen under fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (Comprehensive Nuclear Test-Ban Treaty Organization, CTBTO), samt andra konventionsorgan. Från anslaget betalas också Sveriges bidragsandel för arbetet i Genève med att stärka konventionen om förbud mot biologiska vapen. Vidare täcks obligatoriska kostnader till följd av bl.a. uppföljnings- och granskningskonferenser för internationella konventioner. Europarådet. Den obligatoriska grundavgiften samt medlemsbidrag för vissa s.k. partsavtal till Europarådet betalas via anslaget. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel av OSSE:s integrerade budget, gemensamt beslutade särskilda budgetar, OSSE:s kommunikationssystem, samt vissa andra av organisationen debiterade gemensamma kostnader. Budgeten finansieras genom två olika bidragsskalor, varav en reviderad skala för större missioner och projekt träder i kraft den 1 januari 2002. Sveriges andel av budgeten för de större missionerna och projekten uppgår oförändrat till 4,07 procent och för den övriga gemensamma budgeten till 3,55 procent. EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP). Anslaget används för att täcka obligatoriska kostnader för insatser i de fall där nationell finansiering av gemensamma insatser är påkallad. Framledes kommer detta främst att gälla uttaxering avseende Satellitcentret i Torrejón, Spanien och Institutet för säkerhetspolitiska studier i Paris, Frankrike, båda i syfte att stärka EU:s förmåga att uppfylla sina åtaganden på krishanteringsområdet. Övriga internationella organisationer. Anslagna medel för övriga internationella organisationer innefattar de obligatoriska bidragen till Permanenta skiljedomstolen i Haag, den s.k. Fact Finding Commission under första tilläggsprotokollet till Genève-konventionerna, havsrättsdomstolen i Hamburg, havsbottenmyndigheten i Kingston, Internationella brottsmålsdomstolen som kan beräknas träda i funktion under loppet av år 2002, CCAMLR (Convention on the Conservation of Antartic Marine Living Resources), del av regeringens bidrag till det arktiska rådet, Antarktisfördraget, sekretariatet för Östersjöstaternas råd, deltagande i Wassenaar-arrangemanget och andra internationella exportkontrollarrangemang samt eventuella kostnader för skattejustering av pensioner för svensk personal som arbetat i de s.k. koordinerade organisationerna. Hit hör också Sveriges bidrag till Haagakademien för internationell rätt och till Internationella institutet för humanitär rätt i San Remo. Regeringens överväganden Förenta nationerna. Stödet för FN är en hörnsten i svensk utrikespolitik. Sverige har fortsatt arbetat för att stärka och effektivisera FN och dess kärnverksamheter (bl.a. att främja fred och säkerhet, hållbar utveckling och stärka mänskliga rättigheter), bl.a. genom att verka för en reform av FN:s fredsbevarande verksamhet i linje med de rekommendationer som den s.k. Brahimipanelen avlämnat och för ett intensifierat arbete i FN med förebyggande av väpnade konflikter. Sverige har även i övrigt arbetat för en mer effektiv och modern förvaltning av FN, inkluderande en övergång till mål- och resultatstyrning, förbättrad betalningsdisciplin och mer rättvisa bidragsskalor i syfte att trygga FN:s finanser och dess verksamhet på lång sikt. Under sitt 55:e ordinarie möte 2000/2001 har generalförsamlingen fattat ett antal viktiga beslut, bl.a. om nya bidragsskalor, med förväntat positiva effekter på organisationens finanser framöver. Den svenska verksamheten i FN har under våren 2001 kunnat bedrivas med särskilt stor visibilitet genom det svenska ordförandeskapet i EU. I många av de viktigaste frågorna som diskuteras i FN-systemet har Sverige internt samordnat EU och sedan i FN:s olika organ företrätt unionen och ofta även de länder som är associerade med EU. Sverige har även framgångsrikt bidragit till att vidareutveckla samarbetet mellan EU och FN, inte minst vad gäller krishantering och konfliktförebyggande, ett arbete som fortsätter framöver. Sverige har vidare arbetat aktivt inom organisationen för förbud mot kemiska vapen (Organization for the Prohibition of Chemical Weapons, OPCW) och inom ramen för den förberedande kommissionen för upprättande av provstoppsavtalets organisation (CTBTO). Europarådet. Syften med det svenska medlemskapet i Europarådet är att bidra till demokratiseringsprocessen i de nya medlemsländerna, att verka för att den nya Europadomstolen blir ett slagkraftigt instrument och att verka för stabilitet i sydöstra Europa. Främjande av demokrati, respekt för mänskliga rättigheter samt rättsstatens principer är Europarådets huvuduppgift. Verksamheten sträcker sig dock över ett vitt fält och omfattar även kultur, sociala frågor etc. Europarådet arbetar genom normbildning, genom biståndsprogram och genom engagemang i konfliktområden som i västra Balkan och delrepubliken Tjetjenien i syfte att främja en utveckling mot stabilitet och demokrati. Genom Europarådets program inom den s.k. stabilitetspakten skapas förutsättningar för stärkande av demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna i sydöstra Europa. Den stora tillströmningen av mål i Europadomstolen är bekymmersam och en process har inletts för att se över domstolens verksamhet. Europarådets arbete med dess tonvikt på att stärka demokrati och mänskliga rättigheter faller väl in under prioriteringarna i den svenska utrikespolitiken. Det är viktigt att processen i Europarådet med ett större engagemang i nya medlemsstater fortsätter. OSSE. De svenska insatserna avseende OSSE:s verksamhet är att bidra till dess fortsatta utveckling som ett regionalt säkerhetsorgan för kris- och konflikthantering, en förbättrad tillämpning av de åtaganden som medlemsstaterna gjort och till fortsatt utveckling av kapaciteten för konfliktförebyggande och krishantering samt att främja respekten för demokrati, rättsstatens principer och de mänskliga rättigheterna bl.a. genom deltagande i fältmissioner och i valövervakning. Sverige deltar aktivt i OSSE:s arbete. Tyngdpunkten i OSSE:s arbete ligger idag på fältrepresentation, där Balkan och framförallt Kosovo utgör illustrativa exempel. På tre år har antalet fältmissioner inom OSSE fördubblats och antalet personer i fält tredubblats. OSSE har nu fältkontor i cirka 20 länder. OSSE har genom toppmötet i Istanbul förstärkt och utvecklat sin roll som säkerhetspolitisk aktör. OSSE:s medlemsstater har på högsta politiska nivå beslutat stärka samarbetet mellan OSSE och andra internationella organisationer. OSSE:s roll för fredsbevarande utvecklas. En civil snabbinsatsberedskap tillskapas. Förmågan till polisinsatser ökas. Ett operationscentrum för planering av fältinsatser upprättas. Vid toppmötet i Istanbul antogs också säkerhetsstadgan av stats- och regeringscheferna och ett anpassat CFE-avtal undertecknades av avtalsparterna. Vidare antogs en moderniserad version av Wiendokumentet. Arbete pågår kontinuerligt att uppfylla målen inom ramen för OSSE och med stöd bl.a. av beslutade svenska insatser. De svenska insatserna inriktas på att uppnå de uppställda målen. Genom vårt arbete inom OSSE har vi kunnat verka aktivt för att stärka organisationens roll, dess instrument och fältmissioner och därmed förebygga konflikter, hantera kriser och bistå i uppbyggandet efter kriser. Vi har med vårt arbete även verkat för att stärka OSSE:s kompetens att handla tidigt och snabbt för att förebygga konflikter. Ett konkret exempel är uppbyggandet av REACT (OSSE:s civila snabbinsatsstyrka): Sverige har anmält en numerär av 40 personer till förfogande. Vidare ställer Sverige två medarbetare till förfogande för OSSE:s Högkommissarie för nationella minoriteter. Missionschefstjänsten i Lettland innehas av en svensk och under tre år ställer vi externa revisorer till OSSE:s förfogande. OSSE har antagit ett långtgående dokument syftande till att begränsa spridningen av små och lätta vapen (SALW), vars implementering kommer få en starkt konfliktförebyggande karaktär. GUSP. Sverige deltar aktivt i utformningen och tillämpningen av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP). Genomförandet sker bl.a. genom gemensamma åtgärder. Sådana åtgärder finansieras vanligtvis från den gemensamma EU-budgeten men även genom nationella bidrag. Sveriges ambition är att fortsatt bidra till ett snabbt och effektivt GUSP. Målet för Sveriges deltagande i GUSP är att möjliggöra ett aktiv engagemang i samarbetet och att säkerställa finansiering av för Sverige prioriterade områden. Anslagsposten väntas liksom tidigare att användas för att täcka obligatoriska kostnader för insatser i de fall där nationell finansiering av gemensamma insatser är påkallad. Framledes kommer detta främst att gälla uttaxering avseende Satellitcentret i Torrejón, Spanien och Institutet för säkerhetspolitiska studier i Paris, Frankrike. Gemenskapsfinansiering kommer även fortsättningsvis att vara huvudregeln för att finansiera gemensamma insatser. Rådet kan dock frångå denna regel genom ett enhälligt beslut. I dylika fall är den nationella finansieringen vanligtvis fördelad mellan medlemsstaterna enligt en s.k. BNI-nyckel (dvs. betalning i proportion till respektive medlemsstats bruttonationalinkomst). Utrymme finns även för annan fördelning om rådet så beslutar med enhällighet. För år 2002 har anslaget beräknats till 500 435 000 kronor. Tabell 3.7 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:3 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 20011 524 817 524 817 524 817 Förändring till följd av: Beslut -72 000 -72 000 -72 000 Överföring andra anslag m.m.2 47 618 47 618 47 618 Summa förändring -24 382 -24 382 -24 382 Förslag/beräknat anslag 500 435 500 435 500 435 1 Inklusive förslag till tilläggsbudget på 72 000 kr i samband med budgetpropositionen för 2002. 2 Valutaomräkning 3.8.4 5:4 Nordiska ministerrådet Tabell 3.8 Anslagsutveckling för 5:4 Nordiska ministerrådet Tusental kronor 2000 Utfall 261 204 Anslags- sparande 2001 Anslag 281 094 Utgifts- prognos 292 405 2002 Förslag 296 771 2003 Beräknat 296 771 2004 Beräknat 296 771 Från anslaget betalas Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget. Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är utvecklingen av organisationens budget, Sveriges andel av budgeten samt valutaförändringar. Utgifterna betalas till större delen i danska kronor. Som närmare redogjorts för i budgetpropositionen för år 1997 sker en justering av kostnaderna för studentutbyte i de nordiska länderna över Nordiska ministerrådets budget. Vanligtvis erlägger Sverige därmed en lägre avgift. Regeringens överväganden Insatsen syftar till att utveckla det nordiska samarbetet som en del av Sveriges europapolitik och utnyttja de nordiska samarbetsstrukturerna för avstämning och agerande i EU/EES-frågor, att verka för att nordiskt samarbete med närområdet blir ett strategiskt komplement till bilaterala insatser och annat regionalt samarbete samt att fortsätta att reformera det nordiska samarbetet och utveckla den språkliga och kulturella gemenskapen. En utförlig redovisning av verksamhet och resultat av samarbetet inom Nordiska ministerrådet under år 2000 har lämnats i regeringens skrivelse den 8 mars 2001 om det nordiska samarbetet (skr. 2000/01:90). Sverige har fortsatt att verka för att utveckla det nordiska samarbetet på de tre huvudområdena: samarbete inom Norden, samarbete i Europafrågor och samarbete med närområdet. Arbetet med att effektivisera den nordiska samarbetsorganisationen har gått vidare. En översyn av det nordiska budgetsystemet har genomförts med syfte att förbättra styrningen av verksamheten genom budgeten. Åtgärder har vidtagits för att minska den höga likviditeten inom budgetsystemet. En övergripande studie om inriktningen av det framtida nordiska samarbetet har genomförts av den s.k. Visemanspanelen. Uppföljningsarbete pågår mot bakgrund av de förslag som lämnats. Samarbetet i Europafrågor har fortsatt varit en viktig punkt på dagordningen inom Nordiska ministerrådet och organisationen har utnyttjats för avstämning och agerande i aktuella frågor. En översyn har gjorts av ministerrådets insatser i närområdet. En slutsats är att insatserna skall koncentreras till större projekt och en ökad tonvikt läggas på nordvästra Ryssland. I det budgetförslag som ministerrådet utarbetat för år 2002 uppgår budgeten till 774 miljoner danska kronor. Det är en oförändrad budgetram i förhållande till år 2001. Sveriges andel av budgeten är 34,3 procent. Den budgetmässiga tyngdpunkten ligger fortsatt på kultur, utbildning och forskning. Insatserna på närområdet blir oförändrade. Nya satsningar görs på projektexport och informationsverksamhet. Nordiska ministerrådets budget för 2002 kommer, efter behandling i Nordiska rådet, att fastställas i november 2001. Då kommer också prisomräkning att ske. För år 2002 har anslaget beräknats till 296 771 000 kronor. Tabell 3.9 Härledning av nivån 2002-2004 för 5.4 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 281 094 281 094 281 094 Förändring till följd av: Överföring andra anslag m.m.1 15 677 15 677 15 677 Summa förändring 15 677 15 677 15 677 Förslag/beräknat anslag 296 771 296 771 296 771 1 Valutaomräkning 3.8.5 5:5 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) Tabell 3.10 Anslagsutveckling för 5:5 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) Tusental kronor 2000 Utfall 19 852 Anslags- sparande 2001 Anslag 25 997 Utgifts- prognos 24 200 2002 Förslag 27 115 2003 Beräknat 27 115 2004 Beräknat 27 115 Från anslaget betalas Sveriges andel av OECD:s budget. OECD är ett samarbetsorgan för regeringarna i världens mest utvecklade ekonomier till stöd för deras ekonomiska utveckling. OECD:s syfte är att bidra till att utveckla världsekonomin och verka för att den ekonomiska expansionen sker enligt sunda principer samt bidra till en ökning av världshandeln på multilateral icke-diskriminerande basis. Samtidigt som OECD:s budget har ökat som en följd av utvidgningen av medlemskretsen har det varit en medveten politik att söka nedbringa den totala kostnaden för den ordinarie budgeten. Budgeten minskade med 10 procent under åren 1997-1999. Målet för budgeten åren framöver är volymmässig nolltillväxt. OECD har en stor innestående pensionsskuld. För att kunna infria pensionsåtagandena har en överenskommelse träffats om avsättning till en pensionsfond. Den svenska avgiften till OECD har därför ökat från år 2001 med ett belopp i storleksordningen 3-5 miljoner franska francs. En större ombyggnad av OECD:s lokaler har visat sig nödvändig för att dels genomföra en asbestsanering och dels tillgodose behovet av fler och större lokaler till följd av en utökad medlemskrets. Projektet beräknas igångsättas i slutet av 2001 och pågå under ca 6-7 år. Ombyggnaden kommer att medföra kostnader som behöver finansieras. Det föreligger ännu inget klart besked om när medlemsstaterna skall börja med inbetalningarna. Enligt nu föreliggande uppskattning uppgår kostnaderna för Sveriges del för åren 2001-2002 till 3,4 miljoner franska francs. Inbetalningar på minst motsvarande belopp kommer att krävas årligen under ombyggnadsperioden. Utöver den egna budgeten administrerar OECD bidragen till vissa närstående internationella organ och aktiviteter. I anslaget inkluderas därför även Sveriges bidrag till bl.a. det internationella energiprogrammet (International Energy Agency; IEA), Europeiska transportministerkonferensen (European Conference of Ministers of Transport; ECMT), Centret för Utbildningsforskning (Centre for Educational Research and Innovation; CERI) samt olika specialprogram. Regeringens överväganden Sverige ger arbetet i OECD hög prioritet. Medlemskapet i OECD och arbetet inom organisationen är av direkt relevans för såväl den svenska ekonomiska politiken som många andra centrala politikområden. OECD:s budget löper per kalenderår och fastställs i december. Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationens budget, dels valutakursförändringar. Beloppet betalas i franska francs. För år 2002 har anslaget beräknats till 27 115 000 kronor. Tabell 3.11 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:5 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 25 997 25 997 25 997 Förändring till följd av: Överföring andra anslag m.m.1 1 118 1 118 1 118 Summa förändring 1 118 1 118 1 118 Förslag/beräknat anslag 27 115 27 115 27 115 1 Valutaomräkning 3.8.6 5:6 Fredsfrämjande verksamhet Tabell 3.12 Anslagsutveckling för 5:6 Fredsfrämjande verksamhet Tusental kronor 2000 Utfall 202 249 Anslags- sparande 44 841 2001 Anslag 149 453 Utgifts- prognos 194 294 2002 Förslag 151 711 2003 Beräknat 155 362 1 2004 Beräknat 158 452 2 1 Motsvarar 151 711 tkr i 2002 års prisnivå. 2 Motsvarar 151 711 tkr i 2002 års prisnivå. Anslaget finansierar fredsfrämjande verksamhet, framför allt deltagande med svensk personal i olika internationella fredsfrämjande insatser. Efterfrågan på svensk medverkan i internationella fredsfrämjande insatser styrs till tid och omfång av faktorer som till största delen ligger utanför svensk kontroll. Anslagsförbrukningen är visserligen någorlunda förutsägbar vad gäller pågående missioner där Sverige redan medverkar. Däremot kan den fluktuera kraftigt och är mycket svårförutsägbar när det gäller nya insatser, inte minst vad gäller insatser av konfliktförebyggande karaktär. I sammanhanget bör framhållas att efterfrågan på svensk personal såväl militär, polisiär som annan civil personal ökat från FN:s, OSSE:s, EU:s och andra organisationers sida. Det är en svensk ambition att nominera fler kvinnor till internationella tjänster. Den snabba utvecklingen av EU:s försvars- och säkerhetspolitik (ESDP) kommer sannolikt att ställa krav på resurser. Detta gäller inte minst den civila krishanteringen och konfliktförebyggande. På dessa områden är utvecklingen i hög grad ett resultat av Sveriges agerande. Att i större utsträckning söka förebygga väpnade konflikter har under senare år varit en prioriterad fråga för Sverige. En fokusering på detta sker nu i flera organisationer. Som ett led i vidareutvecklingen av FN:s konfliktförebyggande arbete har generalsekreteraren bl.a. presenterat en rapport på detta tema sommaren 2001, vilken kommer att behandlas i olika FN-sammanhang framöver. OSSE har stärkt sitt konfliktförebyggande arbete. Vid Europeiska rådets möte i Göteborg antogs ett program för förebyggande av väpnade konflikter, vilket nu kommer att operationaliseras. Finansiering av svensk medverkan i internationella fredsfrämjande insatser sker även genom utnyttjande av anslag inom utgiftsområde 6, Totalförsvar samt utgiftsområde 7, Internationellt bistånd. En översyn av samordningsmöjligheterna av den fredsfrämjande verksamheten inom UO 5 och 7 kommer att genomföras. Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser. Inom anslaget 5:6 finns följande bemyndigande-ram. För internationella fredsfrämjande insatser föreslås regeringen få ikläda staten förpliktelser som tillsammans med tidigare gjorda utestående förpliktelser innebär utgifter på högst 155 000 000 kronor efter år 2001 i enlighet med följande tabell. Tabell 3.13 Bemyndigande om ekonomiska åtaganden Tusental kronor 2000 utfall 2001 prognos 2002 beräknat 2003 beräknat 2004 - beräknat Utestående åtaganden vid årets början - 120 000 150 000 - - Nya åtaganden - 180 000 160 000 - - Infriade åtaganden* - -190 000 -155 000 -160 000 - Utestående åtaganden vid årets slut - 150 000 155 000 - - Erhållet/föreslaget bemyndigande - 150 000 155 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Regeringens överväganden Syftet med den fredsfrämjande verksamheten är att bidra till konfliktlösning och konfliktförebyggande, samt till insatser till skydd av mänskliga rättigheter och humanitär verksamhet. Vidare skall anslaget göra det möjligt att med bred geografisk spridning stödja konkreta fredsfrämjande insatser genom att på begäran av FN eller enligt beslut av OSSE eller EU eller annat bilateralt eller mellanstatligt organ ställa observatörer, civilpoliser, experter m.fl. till förfogande för fredsbevarande och annan fredsfrämjande verksamhet inklusive skydd av mänskliga rättigheter, konfliktförebyggande, förtroendeskapande åtgärder, sanktionsövervakning, planerings- och förhandlingsarbete eller övervakningsverksamhet. (Insatser med väpnad trupp finansieras över utgiftsområde 6). De prioriteringar som hänvisats till ovan kommer i huvudsak att vara vägledande för användandet av anslaget också under år 2002. Under 2002 kan även ytterligare EU-åtaganden bli aktuella inklusive vad gäller civil krishantering till följd av att EU:s säkerhets- och försvarspolitik (ESDP) då avses vara operativ. I Västra Balkan kan det svenska deltagandet förväntas vara fortsatt omfattande. Beroende på utvecklingen i vissa afrikanska konfliktområden kan det bli aktuellt med förfrågningar om nytt eller utökat svenskt deltagande i insatser. Dessutom kommer Sverige att intensifiera arbetet med att i högre grad inrikta den fredsfrämjande verksamheten på konfliktförebyggande åtgärder, bl.a. såsom beskrivits i Regeringens skrivelse till riksdagen 2000/01:2 Att förebygga väpnade konflikter. Det största enskilda användningsområdet för anslaget är finansiering av svenskt deltagande i FN-missioner. Sverige har under 2001 varit representerat i nästan alla FN:s missioner, och detta är en viktig del i de svenska ansträngningarna att främja internationell fred och säkerhet. Antalsmässigt kan det svenska deltagandet med militär personal i internationella missioner dock komma att sjunka som en följd av kostnaderna för utlandsstationerad personal inom Försvarsmakten ökat från och med januari 2001. Till nivån på pågående svenska insatser inom OSSE kan även komma behov av svenska insatser inom OSSE:s nu ökande verksamhet i södra Kaukasus och Centralasien. Den civila snabbinsatsberedskap, REACT, som OSSE nu upprättat ställer också ökade krav på svensk medverkan och resurser. Sverige kommer under år 2002 att fortsatt verka för en utvecklad roll för poliser i fredsfrämjande insatser. FN organiserar flera komplexa missioner (som i Kosovo och Östtimor) där FN ansvarar för den civila administrationen i ett område under ett övergångsskede, i väntan på bl.a. institutionsbyggnad och återupprättande av det lokala rättssamhället. I dessa - men även i andra mer traditionella missioner - spelar civilpoliser en avgörande roll, och Sverige har genom deltagande med civilpoliser i bl.a. denna typ av missioner bidragit till att uppfylla missionernas resp. mandat. Inom OSSE pågår en process för att stärka organisationens verksamhet inom polisområdet som en integrerad del av arbetet inom konfliktförebyggande, krishantering och återuppbyggnad. Utbildning av poliser är ett område där OSSE utvecklat särskild kapacitet. I Kosovo har OSSE ansvar för polisutbildningen inom ramen för Kosovo Police School. Sedan maj 2001 driver missionen i FRJ en polisutbildningsinsats i södra Serbien för att etablera en multietnisk poliskår. Civilpoliser är också ett prioriterat område inom EU:s civila krishantering. Anslaget kan vidare komma att utnyttjas för stöd till andra former av insatser inom området fredsfrämjande och mänskliga rättigheter, delvis i form av finansiering av utländska elevers deltagande i förberedande kurser för FN-tjänstgöring arrangerade av Sverige men också genom direkt stöd till konfliktförebyggande projekt, internationella seminarier, konferenser och forskningsprojekt. Finansiellt stöd kan vidare lämnas till enskilda organisationer som bedriver verksamhet inom området. Sverige kommer vidare att verka för att all personal - både manlig och kvinnlig, som arbetar inom FN och andra internationella organisationer för fredsfrämjande insatser får en grundlig utbildning i könsrollsfrågor. Sverige kan också i ökad utsträckning ombes ge finansiellt stöd till insatser som genomförs inom ramen för regional och subregional krishantering, inte minst i Afrika. För år 2002 har anslaget beräknats till 151 711 000 kronor. Tabell 3.14 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:6 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 149 453 149 453 149 453 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 258 5 909 8 999 Summa förändring 2 258 5 909 8 999 Förslag/beräknat anslag 151 711 155 362 158 452 3.8.7 5:7 Svenska institutet Tabell 3.15 Anslagsutveckling för 5:7 Svenska institutet Tusental kronor 2000 Utfall 54 579 Anslags- sparande 1 507 2001 Anslag 55 451 Utgifts- prognos 58 451 2002 Förslag 64 257 2003 Beräknat 65 837 1 2004 Beräknat 67 094 2 1 Motsvarar 64 257 tkr i 2002 års prisnivå. 2 Motsvarar 64 257 tkr i 2002 års prisnivå. Anslaget finansierar Svenska institutets kostnader för informations- och presentationsverksamhet, utbyte och samarbete inom utbildning, kultur och samhälle samt Svenska kulturhuset i Paris. Verksamheten genomförs i samverkan med bl.a. den svenska utrikesförvaltningen samt svenska och utländska samarbetspartners. Västeuropa är ett prioriterat insatsområde. Svenska institutet har därutöver anslag för biståndsrelaterade insatser i Central- och Östeuropa samt gäststipendie- och utbytesverksamhet med utvecklingsländer (utgiftsområde 7), för verksamhet inom utbildningsområdet (utgiftsområde 16) och för insatser gällande internationellt kulturutbyte (utgiftsområde 17). Till detta kommer ett antal särskilda uppdrag. Totalt anvisade medel från statsbudgeten uppgick 2000 till 140,6 miljoner kronor varav anslaget 5:7 utgjorde 55,6 miljoner kronor. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 3.16 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt -kostnad) Utfall 2000 7 531 7 500 31 Prognos 2001 7 800 7 700 100 Budget 2002 7 800 7 700 100 Försäljning av böcker och informationsmaterial genom Sverigebokhandeln, postorder och internet har utvecklats enligt förväntningarna. Intäkterna av verksamheten disponeras av myndigheten. Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Svenska institutet. Beträffande Svenska institutet vill dock Riksrevisionsverket fästa uppmärksamhet på att underlaget för årsredovisningen inte var sammanställt på tillfredsställande vis vid tidpunkten för årsredovisningens fastställande samt att ett flertal av balansposterna innehöll felaktigheter och brister av olika slag. SI har noterat iakttagelserna och fortsätter sitt arbete med att förbättra de ekonomiadministrativa rutinerna. Regeringen konstaterar att Svenska institutet genomför en genomgripande rekonstruktion av sin ekonomiorganisation. Syftet är bland annat att förbättra rutinerna vad gäller återrapportering. Regeringens överväganden Svenska institutet skall verka för att öka kunskaperna om och intresset för det svenska samhället och den svenska kulturen i utlandet. Det skall inom ramen för denna uppgift upprätthålla en informationsservice och ha en samordningsroll som tillgodoser utlandsmyndigheternas behov av att kunna förmedla såväl efterfrågestyrd som aktiv information om Sverige samt genomföra riktade projekt till olika målgrupper. På grundval av utvärdering och en löpande dialog med myndigheten gör regeringen bedömningen att målen för verksamheten har uppfyllts väl. Det har blivit alltmer uppenbart att SI saknar ett rimligt handlingsutrymme för att organisera och utveckla större främjandeprojekt och kultursatsningar framförallt i Västeuropa, USA och Japan. Under 2000 och 2001 har detta faktum dolts av att SI under Sveriges ordförandeskap i EU tilldelats betydande extra medel till kultur- och informationsverksamhet i främst medlems- och kandidatländer. Under ordförandeskapet har Sverige profilerat sig inom design, mat, mode och musik. Dessa satsningar har varit framgångsrika och bidragit till att skapa en ny bild av Sverige. Det är angeläget att dessa aktiviteter nu kan följas upp och i vissa fall intensifieras. Likaså bör SI ges möjlighet att förverkliga den strategi som Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU) har tagit fram och där en tydlig prioritering är ökade främjandeinsatser i Västeuropa, USA och Japan. SI skall med sin speciella kompetens ge de Sverigefrämjande aktiviteterna ett kulturellt budskap och en intellektuell dimension. Regeringen föreslår därför ett tillskott till SI:s verksamhet i Västeuropa och den övriga industrialiserade världen om 4 000 000 kronor. Anslagshöjningen föreslås ske genom en omfördelning inom UO 5 där 3 000 000 kronor överförs från anslaget 5:8 Övrig information om Sverige i utlandet och 1 000 000 kronor överförs från anslaget 5:16 Europainformation m.m. Under året har en översyn av Svenska kulturhusets i Paris organisation och verksamhetsinriktning lagts fram. Utredningen är föremål för överväganden inom Utrikesdepartementet och andra berörda departement. För år 2002 har anslaget beräknats till 64 257 000 kronor. Tabell 3.17 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:7 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 55 451 55 451 55 451 Förändring till följd av: Beslut 1 -219 -219 -219 Pris- och löneomräkning 5 025 6 605 7 862 Överföring från anslag 5:8 3 000 3 000 3 000 Överföring från anslag 5:16 1 000 1 000 1 000 Summa förändring 8 806 10 386 11 643 Förslag/beräknat anslag 64 257 65 837 67 094 1 Inklusive slutjustering med anledning av de statliga avtalsförsäkringarna. En närmare beskrivning finns i tilläggsbudgeten i samband med budgetpropositionen, avsnitt 9.2. 3.8.8 5:8 Övrig information om Sverige i utlandet Tabell 3.18 Anslagsutveckling för 5:8 Övrig information om Sverige i utlandet Tusental kronor 2000 Utfall 14 108 Anslags- sparande 3 428 2001 Anslag 13 863 Utgifts- prognos 17 291 2002 Förslag 9 266 2003 Beräknat 9 266 2004 Beräknat 9 266 Anslaget används framförallt till att finansiera av regeringen prioriterade, främjande- och informationsinsatser genom de svenska utlandsmyndigheterna. Flertalet av projekten initieras av myndigheterna själva, som därmed stimuleras att medverka i främjandearbetet. Anslaget används även till journalistinbjudningar samt seminarier och visst personutbyte mellan Sverige och andra länder. Insatser i Västeuropa, Nordamerika och vissa länder i Asien prioriteras. Särskild tonvikt skall läggas på information om Sverige som ledande industri-, IT-, kultur-, design- och biotekniknation. Budgetåret 2002 upphör den tillfälliga höjningen för budgetåren 1999-2001 till nämnden för Sverigefrämjande i utlandet. Inom anslaget finansieras den verksamhet som bedrivs av Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU). NSU skall genom gemensamma insatser och projekt stödja ett integrerat Sverigefrämjande i utlandet. Regeringens överväganden Under det kommande året bör satsningar, som under ordförandeskapshalvåret genomförts av utlandsmyndigheterna, följas upp. Vidare har NSU under det gångna året tagit fram en strategi för Sverigefrämjandet under perioden 2001-2004. En viktig uppgift under 2002 blir att genomföra strategin. Insatserna föreslås koncentreras till Västeuropa, USA och Asien. Regeringen föreslår att 3 000 000 kronor överförs till anslaget 5:7 Svenska institutet. För år 2002 har anslaget beräknats till 9 266 000 kronor. Tabell 3.19 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:8 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 13 863 13 863 13 863 Förändring till följd av: Beslut1 -1 597 -1 597 -1 597 Överföring till anslag 5:7 m.m. -3 000 -3 000 - 3 000 Summa förändring -4 597 -4 597 -4 597 Förslag/beräknat anslag 9 266 9 266 9 266 1 Inklusive valutaomräkning. 3.8.9 5:9 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området Tabell 3.20 Anslagsutveckling för 5:9 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området Tusental kronor 2000 Utfall 2 557 Anslags- sparande 1 783 2001 Anslag 2 259 Utgifts- prognos 2 309 2002 Förslag 1 659 2003 Beräknat 1 659 2004 Beräknat 1 659 Syftet med anslaget är att ge stöd till verksamhet som främjar svensk utrikespolitik, framför allt nedrustnings-, säkerhets- och handelspolitik. Exempelvis stöd till studier och utredningar som har en direkt påverkan på nedrustnings- och icke-spridningsarbetet. Stöd lämnas också till verksamhet som syftar till att sprida kunskap om och öka allmänhetens engagemang och förståelse för nedrustning. 2000 års anslag har i allt väsentligt tagits i anspråk. Det anslagssparande som härrör från 1997 avses utnyttjas under en treårsperiod, dels för att finansiera ett forskningsprojekt vid SIPRI om små och lätta vapen, dels för att göra insatser på kärnvapenområdet. Regeringens överväganden Projekt m.m. som finansierats inom anslaget har legat inom prioriterade områden för svensk utrikespolitik. Som exempel på bidrag som beslutats under andra halvåret 2000 och första halvåret 2001 kan nämnas stöd till: * en workshop arrangerad av Smittskyddsinstitutet och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i samarbete med International Science and Technology Center om infektionssjukdomar i syfte att öka samarbetet mellan forskare i väst och i Ryssland och därmed minska risken för spridning av kunskap som kan användas till biologiska vapen, * FOI för att utbilda inspektörer till FN:s övervaknings- och verifieringskommission för Irak, * arbetet med provstoppsavtalet genom att tillhandahålla svensk ledning av den arbetsgrupp som ansvarar för verifikationsförberedelserna, * internationella projekt inom lätta vapen-området i Centralamerika, * seminarium om kärnvapennedrustning samt * FN-relaterat arbete för nedrustningsfrågor. Stöd till utredningar, seminarier, utgivande av publikationer m.m. är ett väsentligt instrument för att främja och informera om den svenska utrikespolitiken och för att bidra till att föra det internationella arbetet inom nedrustning, icke-spridning och rustningskontroll framåt. För år 2002 har anslaget beräknats till 1 659 000 kronor. Tabell 3.21 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:9 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 2 259 2 259 2 259 Förändring till följd av: Överföring till anslag 5:12 -600 -600 -600 Summa förändring -600 -600 -600 Förslag/beräknat anslag 1 659 1 659 1 659 3.8.10 5:10 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling Tabell 3.22 Anslagsutveckling för 5:10 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling Tusental kronor 2000 Utfall 10 297 Anslags- sparande 139 2001 Anslag 9 000 Utgifts- prognos 9 139 2002 Förslag 9 000 2003 Beräknat 9 000 2004 Beräknat 9 000 Anslaget finansierar stöd till organisationer och stiftelser i syfte att främja studier och information om nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor. Regeringen beslutar om fördelning av medel från anslaget i enlighet med förordningen (1993:983) om statligt stöd för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, samt de ändringar som införts i denna genom förordning (1996:824). Bidrag lämnas till organisationer och stiftelser som organisationsstöd eller projektbidrag. Stödet omfattar ämnesområdena nedrustning och rustningskontroll, konflikthantering samt andra säkerhetspolitiska ämnen inom ramen för ett vidgat säkerhetspolitiskt synsätt. Anslagssparande vid utgången av år 2000 beror dels på att beviljade bidrag inte rekvirerats, dels på att organisationer återbetalat outnyttjade medel vid slutredovisningen av äldre projekt. Anslagssparandet beräknas tas i anspråk under innevarande budgetår. Regeringens överväganden Stöd enligt förordningen utgick under budget året 2000 till 15 organisationer och 74 projekt. För budgetåret 2001 har beslut fattats om stöd till 15 organisationer och 78 projekt. Regeringen finner det väsentligt att kunskap, intresse och engagemang för frågor som rör global och europeisk säkerhet stimuleras. Stödet till organisationer och stiftelser för detta ändamål fyller därför en viktig funktion. En förutsättning för att stöd skall lämnas är att det främjar verksamhet som är av allmänt intresse och har en god spridningseffekt. Sammantaget bedöms uppställda mål ha uppfyllts väl inom den givna budgetramen. Stödet bedöms ha haft god spridningseffekt. Denna bedömning görs på grundval av den kontinuerliga rapportering som sker av pågående projekt samt den slutredovisning som inkommer för avslutade projekt. För år 2002 har anslaget beräknats till 9 000 000 kronor. Tabell 3.23 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:10 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 9 000 9 000 9 000 Summa förändring 0 0 0 Förslag/beräknat anslag 9 000 9 000 9 000 3.8.11 5:11 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) Tabell 3.24 Anslagsutveckling för 5:11 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) Tusental kronor 2000 Utfall 20 948 Anslags- sparande 2001 Anslag 21 373 Utgifts- prognos 21 373 2002 Förslag 22 016 2003 Beräknat 22 593 1 2004 Beräknat 22 963 2 1 Motsvarar 22 016 tkr i 2002 års prisnivå. 2 Motsvarar 22 016 tkr i 2002 års prisnivå. Anslaget finansierar bidrag till forskning i konflikt- och samarbetsfrågor. Syftet med forskningen är att bidra till förståelsen av betingelserna för fredliga lösningar av konflikter för en stabil fred. Regeringens överväganden Stockholms internationella fredsforskningsinstitut SIPRI bedriver forskning i konflikt- och samarbetsfrågor. Institutets forskning under budgetåret 2000 har främst inriktats på tre områden: * Militära utgifter, vapenproduktion och vapenhandel. Denna del av SIPRI:s verksamhet är främst inriktad på datainsamling och är att betrakta som institutets kärnverksamhet. * Konflikter, konfliktförebyggande och regional säkerhet. Regioner som studeras är Europa, Ryssland, Asien och Mellanöstern. * Massförstörelsevapen och internationell säkerhet. Inom detta projekt innefattas studier av såväl massförstörelsevapen som konventionella vapen, däribland antipersonella minor. Inte minst genom sin mycket välrenommerade årsbok har SIPRI bidragit till att, såväl i Sverige som internationellt, sprida kunskap om de frågor som berör dess forskning. SIPRI:s verksamhet under budgetåret 2000 ligger väl inom ramarna för målet. Det finns dock en insikt om behovet av att bättre anpassa institutets verksamhet till de frågor som utmärker utvecklingen inom freds- och konfliktrelaterade processer efter det kalla krigets slut. Regeringen ser positivt på SIPRI:s ambition att stärka forskningen såväl kvalitativt som kvantitativt vad gäller konfliktförebyggande och konfliktlösning. Förutom SIPRI:s klassiska kärna (årsboken, register över vapenproduktion och transfereringar etc.), har Regeringen under senare år betonat följande områden där SIPRI skulle kunna spela en viktig roll: * det breda säkerhetsbegreppet, * konflikthantering, särskilt olika former för förebyggandet av väpnade konflikter. Den "nya generationens"-konflikter och hur olika instrument påverkar konfliktförloppet, * nedrustningsfrågor (NPT, B- och C-vapen, landminor och lätta vapen), * säkerhetspolitiska utmaningar i Europa och dess närområde; subregionalism. Bli ett diskussionsforum för formandet av den nya europeiska säkerhetsordning som i dag utkristalliseras, * värna om internationaliseringen och anlägga ett globalt perspektiv på de stora frågorna om överlevnad, FN, fördelar och nackdelar med globalisering. Det är av vikt att SIPRI säkerställer en högre grad av extern finansiering för att successivt minska beroendet av statliga medel. Mot bakgrund av att SIPRI är internationellt har även frågan om samfinansiering med andra regeringar väckts. Under år 2000 externfinansierades lönekostnader och fasta kostnader med 5 170 000 kronor. Prognosen för år 2001 är något högre. För år 2002 har anslaget beräknats till 22 016 000 kronor. Tabell 3.25 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:11 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 21 373 21 373 21 373 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 643 1 220 1 590 Summa förändring 643 1 220 1 590 Förslag/beräknat anslag 22 016 22 593 22 963 3.8.12 5:12 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet Tabell 3.26 Anslagsutveckling för 5:12 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet Tusental kronor 2000 Utfall 10 823 Anslags- sparande 200 2001 Anslag 10 781 Utgifts- prognos 10 981 2002 Förslag 11 706 2003 Beräknat 11 989 1 2004 Beräknat 12 227 2 1 Motsvarar 11 706 tkr i 2002 års prisnivå. 2 Motsvarar 11 706 tkr i 2002 års prisnivå. Ändamålet med anslaget är att tillföra regeringen teknisk och vetenskaplig sakkunskap för att Sverige genom nationella och del i internationella insatser aktivt skall kunna föra det internationella arbetet inom nedrustning, icke-spridning och rustningskontroll framåt. Regeringens överväganden Under året har Sverige aktivt deltagit i förhandlingarna i Genève om ett kontrollsystem för 1972 års konvention om förbud mot bakteriologiska (biologiska) och toxinvapen med bl.a. bistånd från teknisk expertis från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). Arbetet med att stärka konventionen kommer att fortsätta under 2002. FOI deltar även i arbetet i Haag med genomförandet av konventionen om förbud mot kemiska vapen samt genom att tillhandahålla ett verifikationslaboratorium för organisationen för förbud mot kemiska vapens bruk (OPCW). Inom FOI fortsätter arbetet för att upprätta ett svenskt nationellt datacenter för provstoppsavtalet i enlighet med Sveriges åtaganden under avtalet. Vidare ansvarar FOI för inhämtande och vidarebefordran till CTBTO i Wien av tekniska mätdata för verifikation av avtalet. Förhandlingarna i nedrustningskonferensen om ett produktionsförbud mot klyvbart material för kärnvapenändamål har ännu inte kunna påbörjas. FOI:s tekniska förberedelser under året och publikationer i relation till detta har fått stort internationellt genomslag. FOI bedriver dessutom forskning kring metoder för verifikation under både provstoppsavtalet och ett framtida avtal om förbud mot produktion av klyvbart material. För Sveriges deltagande i internationella exportkontrollarrangemang lämnar FOI fortlöpande tekniskt stöd. Ett trovärdigt och aktivt deltagande från svensk sida i det internationella arbetet på området kräver tillgång till erforderlig teknisk och vetenskaplig expertis. Det tekniska och vetenskapliga underlag som FOI bidragit med under året har varit av den kvalitet att det direkt kommit till användning i förhandlingar. Under budgetåret 2002 bör FOI vara berett att även lämna tekniskt och vetenskapligt stöd i eventuella förhandlingar om ett produktionstopp för klyvbart material för kärnvapenändamål och till internationellt intensifierat arbete kring spridning av missiler med lång räckvidd. Vidare kommer det att krävas stöd från FOI till det internationella samarbetet för att nedrusta och förhindra spridning av kärnvapenmaterial i Ryssland. För år 2002 har anslaget beräknats till 11 706 000 kronor. Tabell 3.27 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:12 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 10 781 10 781 10 781 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 325 608 846 Överföring från anslag 5:9 600 600 600 Summa förändring 925 1 208 1 446 Förslag/beräknat anslag 11 706 11 989 12 227 3.8.13 5:13 Utrikespolitiska Institutet Tabell 3.28 Anslagsutveckling för 5:13 Utrikespolitiska Institutet Tusental kronor 2000 Utfall 11 294 Anslags- sparande 2001 Anslag 11 710 Utgifts- prognos 11 710 2002 Förslag 10 826 2003 Beräknat 11 110 1 2004 Beräknat 11 292 2 1 Motsvarar 10 826 tkr i 2002 års prisnivå. 2 Motsvarar 10 826 tkr i 2002 års prisnivå. Anslaget finansierar Utrikespolitiska institutet (UI). Utrikespolitiska institutets (UI) del av målet för politikområdet Utrikes och säkerhetspolitik är att främja intresset för internationella frågor samt öka kunskapen om detta ämne genom forskning och information till allmänheten. Utrikespolitiska Institutets verksamhet under budgetåret 2000 har främst bedrivits med följande fyra inriktningar: forskning, utbildning, program- och konferensverksamhet, publikationer samt bibliotek och arkiv. Regeringens överväganden En samlad bedömning av effekterna av institutets verksamhet är att UI på samtliga fyra verksamhetsområden spelar en viktig roll i främjandet av intresset för, och uppbyggnaden av kunskap kring, internationella frågor. Effekterna kan t.ex. uttryckas i det ökande intresset för UI:s egen verksamhet, bl.a. dess konferens- och forskningsverksamhet på Europaområdet. Allmänt sett är UI:s verksamhet mycket värdefull i ett samhälle präglat av ökad grad av internationalisering och ökad medvetenhet om utrikespolitiska och internationella frågor. UI:s verksamhet har de senaste fem åren gått med underskott som endast kunnat täckas av reserverade medel och eget kapital. Denna trend har under år 2000 kunnat brytas. Utrikespolitiska institutets (UI) finansiella situation är dock fortsatt svår. Bokslutet för år 2000 innebar för första gången på ett antal år ett litet överskott (63 000 kr). Detta måste dock ses mot bakgrund av att UI:s försäljningsintäkter inte ökade under året, det temporärt höjda grundbidraget om 1 200 000 kr och att UD gav ett särskilt bidrag om 1 485 750 kr för informationsinsatser inför EU-ordförandeskapet. De strukturella svårigheterna består. UI:s totala omsättning är c:a 25 milj. kr. Det är angeläget att den inledda strukturomvandlingen inom UI fortsätter. UI har mött UD:s önskan om ökad extern finansiering av institutets verksamhet genom bl.a. diskussion med Riksbankens jubileumsfond, som uttryckt särskilt intresse för eventuellt stöd till forskningssatsning vid UI. Fonden har ett mycket gott forskningsrenommé och leds av några av Sveriges mest framstående samhällsvetenskapliga forskare. På uppdrag av UI:s styrelse kommer Jubileumsfonden att utvärdera institutets nuvarande verksamhet. UI och fonden har tillsatt en arbetsgrupp i frågan, till vilken UD har inbjudits. Gruppen planeras vara klar med sina förslag till eventuella åtgärder i oktober månad år 2001. Dessa planeras att kunna påbörjas fr.o.m. år 2002, vilket - vid ett positivt utfall - skulle innebära en avsevärd lättnad för UI:s prekära budgetsituation. Dessa samarbetsplaner, som välkomnas av UD, är det viktigaste förslaget till förstärkning och en på sikt hållbar budget. Ett dylikt samarbete aktualiserar en rad frågor, bl.a. vad gäller UI:s framtida profil och folkbildande uppgift. Regeringen anser att UI:s folkbildande och informationsuppdrag är centrala också fortsättningsvis. UI har enligt regeringens önskemål under året presenterat sitt utvecklingsmål som är en starkare forskningsorganisation och roll som tankesmedja. Mot bakgrund av UI:s tidigare svåra finansiella situation och de särskilda krav som ställdes på Institutet till följd av Sveriges EU-ordförandeskap gavs UI ett tillfälligt förstärkt grundbidrag för år 2001. Ökningen på 1 200 000 kronor finansierades genom en omfördelning från anslaget 5:14 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse till anslaget 5:13, innebärande att de medel som avsatts för UD:s direktstöd till ansökande forskare temporärt överfördes till UI under verksamhetsåret 2001. Detta belopp föreslås återföras till anslaget 5:14 för år 2002. För år 2002 har anslaget beräknats till 10 826 000 kronor Tabell 3.29 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:13 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 11 710 11 710 11 710 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 316 600 782 Överföring till anslag 5:14 -1 200 -1 200 -1 200 Summa förändring -884 -600 -418 Förslag/beräknat anslag 10 826 11 110 11 292 3.8.14 5:14 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse Tabell 3.30 Anslagsutveckling för 5:14 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse Tusental kronor 2000 Utfall 5 247 Anslags- sparande 135 2001 Anslag 4 603 Utgifts- prognos 4 738 2002 Förslag 5 978 2003 Beräknat 6 135 1 2004 Beräknat 6 235 2 1 Motsvarar 5 978 tkr i 2002 års prisnivå. 2 Motsvarar 5 978 tkr i 2002 års prisnivå. Anslaget finansierar dels forskningsprogrammet på Utrikespolitiska Institutet (UI), som bedrivs enligt särskilt avtal mellan UI och staten, dels direktstöd till enskilda forskare enligt beslut av regeringen. En del av anslaget används också för forskning om europeisk säkerhet - inklusive utbytestjänstgöring med Utrikesdepartementet och internationell seminarieverksamhet - i samarbete med Totalförsvarets forskningsinstitut eller andra forskningsinstitut. Regeringens överväganden Under år 2000 har medlen för forskning om europeisk säkerhetspolitik till stor del använts för samarbete med FOI genom bl.a. personutbyte och fördjupningsstudier. Forskarprogrammet vid UI sysselsatte under 2000 ett dussintal forskare och gästforskare och ledde till publicering av forskningsrapporter samt till doktorsavhandlingar, konferenser och seminarier. Programmets effekter har i förhållande till anslagets storlek varit betydande. Programmet har genom sin placering vid UI bl.a. kompletterat den forskning som bedrivs av UI:s tillsvidareanställda forskare och lett till synergieffekter som förbättrat möjligheterna för en vidareutveckling av UI:s forskningsverksamhet. Regeringen föreslår att de medel på 1 200 000 kronor för direktstöd till enskilda forskare som år 2001 överfördes till anslaget 5:13 Utrikespolitiska institutet återförs till anslaget 5:14. Direktstöden har ofta utgjort ett viktigt led i forskarnas förberedelser för att söka större anslag från offentliga eller privata forskningsfonder. Därigenom har anslaget bidragit till att underlätta för forskare att inrikta större forskningsprojekt på frågor som är av särskild betydelse för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. För år 2002 har anslaget beräknats till 5 978 000 kronor. Tabell 3.31 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:14 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 4 603 4 603 4 603 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 175 332 432 Överföring från anslag 5:13 1 200 1 200 1 200 Summa förändring 1 375 1 532 1 635 Förslag/beräknat anslag 5 978 6 135 6 235 3.8.15 5:15 Inspektionen för strategiska produkter Tabell 3.32 Anslagsutveckling för 5:15 Inspektionen för strategiska produkter Tusental kronor 2000 Utfall 18 080 Anslags- sparande 177 2001 Anslag 17 404 Utgifts- prognos 18 319 2002 Förslag 20 310 2003 Beräknat 20 810 1 2004 Beräknat 21 206 2 1 Motsvarar 20 310 tkr i 2002 års prisnivå. 2 Motsvarar 20 310 tkr i 2002 års prisnivå. Anslaget finansierar Inspektionen för strategiska produkter (ISP) vilken ansvarar för den kontroll som föreskrivs i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd med tillhörande förordningar, samt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden. Inspektionen skall också vara nationell myndighet inom ramen för FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen (CWC). Inspektionen prövar förvaltningsärenden avseende kontroll av krigsmateriel och export av produkter och teknik med dubbla användningsområden. En annan huvuduppgift för ISP är informationsverksamhet på exportkontrollens område. Inspektionen har till sitt förfogande det parlamentariskt sammansatta exportkontrollrådet och det tekniskvetenskapliga rådet. Kostnader för verksamheten täcks av avgifter som redovisas mot särskild inkomsttitel på statsbudgeten. Avgiften tas ut av företag vars produkter omfattas av kontrollen över krigsmateriel och varor med dubbla användningsområden. Statskontoret har på regeringens begäran granskat avgiftssystemet och lämnat vissa förslag på ändringar. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 3.33 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentlig-rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 2000 17 384 17 771 387 Prognos 2001 18 976 18 976 0 Budget 2002 21 228 21 228 0 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för år 2000 avseende ISP. Regeringens överväganden Det är regeringens bedömning att ISP säkerställt att exportkontrollens syften uppnåtts samt att Sveriges internationella åtaganden fullföljs inom ramen för ISP:s verksamhetsområde. Det ökade samarbetet mellan europeiska länder förväntas medföra att inslaget av internationellt samarbete på exportkontrollområdet ökar betydligt i omfattning. Regeringen finner det väsentligt att ISP fortsätter att förnya verksamheten i syfte att leva upp till de ökade kraven på extern informationsgivning, den ökade omfattningen av internationellt samarbete på området samt den fortsatta utvecklingen av licenshanteringssystemet. Regeringen föreslår därför ett tillskott till ISP om 500 000 kronor. För år 2002 har anslaget beräknats till 20 310 000 kronor. Tabell 3.34 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:15 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 17 404 17 404 17 404 Förändring till följd av: Beslut 500 500 500 Pris- och löneomräkning1 2 406 2 906 3 302 Summa förändring 2 906 3 406 3 802 Förslag/beräknat anslag 20 310 20 810 21 206 1 Inklusive slutjustering med anledning av de statliga avtalsförsäkringarna. En närmare beskrivning finns i tilläggsbudgeten i samband med Budgetpropositionen, avsnitt 9.2. 3.8.16 5:16 Europainformation m.m. Tabell 3.35 Anslagsutveckling för 5:16 Europainformation m.m. Tusental kronor 2000 Utfall 27 122 Anslags- sparande 3 435 2001 Anslag 21 800 Utgifts- prognos 22 454 2002 Förslag 16 800 2003 Beräknat 16 800 2004 Beräknat 16 800 Anslaget finansierar informationsverksamheten om den europeiska integrationen. En viktig uppgift är att bedriva ett aktivt informationsarbete om regeringens EU-politik och om aktuella EU-frågor. En annan viktig uppgift är att göra information tillgänglig för en bred allmänhet och tillgodose de behov som finns av att följa EU-arbetet. Informationsansvaret omfattar EU-arbetet inom hela Regeringskansliet. Allmänheten är den primära målgruppen för informationsinsatserna. Verksamheten består bland annat av produktion av informationsmaterial om svensk EU-politik och EU-samarbetet, webbplats, seminarier, fördelning av projektbidrag och praktisk information om euron. Syftet är att öka kunskaperna om EU och om den politik regeringen för i EU för att på sätt stimulera Europadebatten. Kunskaper om EU-samarbetet är en förutsättning för att medlemskapet skall kunna utnyttjas till fullo av såväl enskilda som företag och organisationer. Regeringens överväganden Anslaget syftar till att öka kunskaperna hos den svenska allmänheten om regeringens EU-politik och om aktuella EU-frågor. Information om EU till den svenska allmänheten har fortsatt hög prioritet och bedrivs med hög ambitionsnivå. Till de sakområden som prioriteras i informationsarbetet hör EU:s utveckling och framtid samt utvidgningen. Under år 2001 har information om Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd särskilt prioriterats. Det informationsarbete som hittills har bedrivits, med bland annat ökad produktion och bredare spridning av information om regeringens EU-politik och aktuella EU-frågor, har uppfyllt de mål som sattes upp för verksamheten. En förändring i verksamheten har varit att anslaget under en treårsperiod (1999-2001) också har använts för praktisk information om euron. Målet har varit att öka kunskaperna om euron bland allmänheten och hos små och medelstora företag om hur de påverkas av den nya valutan. Till de områden regeringen prioriterar under 2002 hör information om utvidgningen, miljön och sysselsättningen, Nice-fördraget och debatten om EU:s utveckling och framtid. Fortsatta insatser för information om euron bedöms också som särskilt viktiga i samband med att sedlar och mynt introduceras i euroområdet. Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att stimulera en bred debatt om Europeiska unionens utveckling och framtid inför 2004 års regeringskonferens. Inom ramen för sitt arbete tillförs kommittén 10 000 000 kronor per år 2002-2004 för externa informationsinsatser och fördelning av projektbidrag till ideella organisationer och stiftelser. Kostnaden för själva kommittén belastar utgiftsområde 1 anslaget 90:5 Regeringskansliet m.m. I budgetpropositionen för år 2001 aviserade regeringen att den för år 2002 skulle göra en ny helhetsbedömning av regeringens EU-information. Regeringen förutser att efterfrågan på information efter ordförandeskapet kommer att ändra karaktär. Regeringen har därför för avsikt att tillsätta en särskild utredare för att se över frågan om inriktningen på och ansvaret för regeringens europainformation till den svenska allmänheten, samt vilka resurser som krävs framöver. En referensgrupp med företrädare för riksdagen bör knytas till utredningen. Budgetåret 2002 upphör den tillfälliga höjningen på 14 000 000 kronor per år budgetåren 1999-2001, varav 5 000 000 kronor per år användes för praktisk information om euron. Ett belopp på 1 000 000 kronor föreslås fr.o.m. år 2002 att överföras till anslaget 5:7 Svenska Institutet. Regeringen föreslår att ett tillskott om 10 000 000 kr tillförs anslaget till den parlamentariska kommitténs disposition. För år 2002 har anslaget beräknats till 16 800 000 kronor. Tabell 3.36 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:16 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 21 800 21 800 21 800 Förändring till följd av: Medel till den parlamentaris- ka kommitténs disposition 10 000 10 000 10 000 Tillfällig höjning för 1999-2001 upphör -14 000 -14 000 -14 000 Överföring till anslag 5:7 -1 000 -1 000 -1 000 Summa förändring -5 000 -5 000 -5 000 Förslag/beräknat anslag 16 800 16 800 16 800 3.8.17 5:17 Föreningen Norden Tabell 3.37 Anslagsutveckling för 5:17 Föreningen Norden Tusental kronor 2000 Utfall 7 128 Anslags- sparande 2001 Anslag 7 128 Utgifts- prognos 7 128 2002 Förslag 7 128 2003 Beräknat 7 128 2004 Beräknat 7 128 Från anslaget utbetalas medel till Föreningen Nordens verksamhet. Föreningen Norden bedriver en omfattande informationsverksamhet som kan utnyttjas för att göra det nordiska regeringssamarbetet mer känt. Nordiska ministerrådet beslutade 1999 att etablera s.k. informationsfönster, där information om det nordiska samarbetet kan tillhandahållas, i Stockholm, Oslo och Köpenhamn. Ett avtal har ingåtts med Föreningen Norden om drift av informationsverksamheten "Norden i Fokus" i Stockholm. Verksamheten startade i maj 2000. Regeringens överväganden Regeringen anser att Föreningen Nordens verksamhet är värdefull och fyller en väsentlig funktion då det gäller att sprida information och ge det nordiska samarbetet en folklig förankring. Föreningen är också en central samarbetspartner vid genomförandet av samnordiska aktiviteter och program. För år 2002 har anslaget beräknats till 7 128 000 kronor. Tabell 3.38 Härledning av nivån 2002-2004 för 5:17 Tusental kronor 2002 2003 2004 Anslagsnivå 2001 7 128 7 128 7 128 Summa förändring 0 0 0 Förslag/beräknat anslag 7 128 7 128 7 128 1 Med anledning av sammanslagningen av Regeringskansliets och Utrikesdepartementets anslag redovisas de delar som rör utrikesrepresentationens förvaltning under utgiftsområde 1. ?? PROP. 2001/02:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 PROP. 2001/02:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 2 7 PROP. 2001/02:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 PROP. 2001/02:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 8 9 PROP. 2001/02:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 PROP. 2001/02:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 46 47