Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 5345 av 7212 träffar
Propositionsnummer · 2001/02:100 · Hämta Doc ·
2002 års ekonomiska vårproposition
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100/1
Bilaga 1 Svensk ekonomi Bilaga 1 Svensk ekonomi Innehållsförteckning Förord 7 1 Inledning 7 1.1 Sammanfattning 7 1.2 Resursläget 9 1.3 Finanspolitiken 10 1.4 Utveckling inom olika områden 10 2 Internationell utveckling 18 2.1 Utvecklingen i Europa 19 2.2 Utvecklingen i Förenta staterna 21 2.3 Utvecklingen i Asien och Latinamerika 22 2.4 Utvecklingen i Ryssland, Polen och de baltiska länderna 23 2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten 23 2.6 Oljepriset 23 3 Kapitalmarknaderna 24 3.1 Utvecklingen i omvärlden 24 3.2 Sverige 26 4 Utrikeshandel 28 4.1 Varuexport 28 4.2 Varuimport 30 4.3 Tjänstehandel 31 4.4 Bytesbalans 31 5 Näringslivets produktion 33 5.1 Industri 33 5.2 Byggnadsverksamhet 35 5.3 Tjänstesektorer 36 6 Arbetsmarknad 37 Långtidssjuka enligt RFV och AKU 41 7 Löner 42 8 Inflation 43 9 Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter 47 9.1 Hushållens inkomster 47 9.2 Hushållens konsumtionsutgifter 48 10 Investeringar 52 10.1 Näringslivet 52 10.2 Offentliga myndigheter 54 10.3 Bostäder 54 10.4 Lager 55 11 Den offentliga sektorn 57 11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 57 11.2 Den statliga sektorn 61 11.3 Ålderspensionssystemet 62 11.4 Kommunsektorn 63 11.5 Finanspolitiska mål och indikatorer 65 12 Sidoalternativ 69 12.1 Basalternativet 69 12.2 Lågtillväxtalternativet 69 12.3 Högtillväxtalternativet 70 13 Prognosutvärdering 72 13.1 Finansdepartementets prognoser 72 13.2 Jämförelse med andra prognosmakare 74 Tabellförteckning 1.1 Prognosförutsättningar 8 1.2 Nyckeltal 10 1.3 Försörjningsbalans 13 1.4 Bidrag till BNP-tillväxt 15 1.5 Sparandets sammansättning 16 1.6 De offentliga finanserna 16 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet 18 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster 27 3.2 Ränte- och valutakursantaganden 27 4.1 Export och import av varor och tjänster 28 4.2 Bytesbalans 31 4.3 Bruttonationalinkomst 32 5.1 Näringslivets produktion 33 5.2 Nyckeltal för industrin 34 5.3 Byggnadsverksamhet 36 6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet 37 7.1 Timlöner 42 8.1 Konsumentprisutveckling 43 9.1 Hushållens reala disponibla inkomster och konsumtionsutveckling 47 9.2 Bidrag till ökningen av hushållens reala disponibla inkomster 47 9.3 Den underliggande realinkomstutvecklingen 2001-2004 48 9.4 Hushållens finansiella förmögenhet 50 9.5 Hushållens sparande 51 10.1 Investeringar 52 10.2 Varuproducenters investeringar 53 10.3 Tjänsteproducenters investeringar 53 11.1 Offentliga sektorns finansiella sparande 57 11.2 Den offentliga sektorns finanser 58 11.3 Offentliga sektorns konsoliderade skuld 58 11.4 Skatter och avgifter 60 11.5 Den offentliga sektorns utgifter 61 11.6 Statens finanser (exklusive statliga affärsverk och aktiebolag) 62 11.7 Ålderspensionssystemet 63 11.8 Kommunsektorns finanser 64 11.9 Strukturellt sparande i offentlig sektor 67 11.10 Indikator för effekter på efterfrågan 68 12.1 Nyckeltal, basalternativet 69 12.2 Nyckeltal, lågtillväxtalternativet 70 12.3 Nyckeltal, högtillväxtalternativet 71 13.1 Finansdepartementets prognoser och utfallet för 2001 72 13.2 Genomsnittligt absolut prognosfel för BNP-tillväxten 75 Diagramförteckning 1.1 Utveckling av BNP och BNP-gap 7 2.1 Sysselsättningstillväxt i några euroländer 20 2.2 Produktivitetstillväxt i Förenta staterna 21 3.1 10-åriga statsobligationsräntor i Förenta staterna, Tyskland och Sverige 25 3.2 Dollar mot euro 25 3.3 Börsutvecklingen i Förenta staterna och Europa 26 3.4 Differens mellan 10-årig statsobligationsränta i Sverige och Tyskland 26 3.5 Kronans växelkurs konkurrensvägt och mot euron 27 3.6 Börsutvecklingen i Förenta staterna och Sverige 27 4.1 Varuexport och exportorderingång 29 5.1 Industrins enhetsarbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 11 OECD-länder 34 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel 35 6.1 Nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta 38 6.2 Regionala skillnader i sysselsättningsgrad mellan länen 38 6.3 Antal sysselsatta och arbetskraftsutbud 40 6.4 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program 40 8.1 Olika komponenters bidrag till KPI-inflationen 43 8.2 Olika komponenters bidrag till KPI-inflationen, alternativ indelning 44 8.3 Konsumentprisutveckling 46 9.2 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 48 9.3 Hushållens bruttoskuld och reala förmögenhet i förhållande till disponibel inkomst 50 9.4 Hushållens tillförsiktsindikator (CCI) 50 9.5 Hushållens nettosparkvot 51 10.1 Investeringar, andel av BNP 52 10.2 Kapitalkvoten i industrin 53 10.3 Fastighetspriser 54 10.4 Påbörjade nybyggnationer av lägenheter 55 11.1 Offentliga sektorns finansiella sparande 57 11.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter 59 11.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 60 11.4 Kommunala konsumtionsutgifter 2000-2004 64 11.5 Den kommunala sektorns konsumtion och sysselsättning 1990-2004 65 13.1 Genomsnittliga absoluta prognosfel för 2001 74 Svensk ekonomi Förord I denna bilaga till 2002 års ekonomiska vårproposition redovisas en prognos för den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 2003. Därutöver redovisas även en kalkyl för utvecklingen 2004. Bedömningarna baseras på underlag från Statistiska centralbyrån (SCB), OECD och Konjunkturinstitutet (KI). Ansvaret för bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementet. Beräkningarna är gjorda med stöd av Konjunkturinstitutets modell KOSMOS och är betingade av att ett antal förutsättningar är uppfyllda. För beräkningarna av volymutvecklingen har 2000 använts som fast basår. Ansvarig för beräkningarna är departementsrådet Mats Dillén. Beräkningarna baseras på information t.o.m. 5 april, 2002. 1 Inledning 1.1 Sammanfattning Tillväxtutsikterna i Sverige och i stora delar av OECD-området har förbättrats under de senaste månaderna. Den kraftiga försvagningen av det internationella konjunkturläget under 2001 drabbade den svenska ekonomin hårt. Terrorattackerna den 11 september bidrog till en fördröjning av den globala konjunkturåterhämtningen. Avmattningen i den svenska ekonomin blev därför något mer utdragen än vad som förutsågs i budgetpropositionen. Enligt de preliminära nationalräkenskaperna ökade bruttonationalprodukten (BNP) 2001 med 1,2 %, vilket kan jämföras med prognosen i budgetpropositionen på 1,7 %. Den senaste tidens svenska statistik och indikatorer pekar på att en återhämtning har påbörjats. Bruttonationalprodukten väntas i år öka med 1,4 %. Bakom denna relativt måttliga årsgenomsnittssiffra ligger dock en ökning av BNP under loppet av 2002 på runt 2,5 %. Nästa år bedöms återhämtningen fortsätta och BNP väntas öka med nästan 3 %. En viktig drivkraft bakom den förväntade internationella konjunkturuppgången är den expansiva inriktningen av den ekonomiska politiken, framför allt i Förenta staterna. Den amerikanska centralbanken sänkte successivt styrräntan under 2001, från 6,50 % till 1,75 %, vilket är den lägsta nivån sedan 1961. Därtill har finanspolitiken i Förenta staterna använts för att ytterligare stimulera ekonomin genom bl.a. skattelättnader riktade till hushållen. Positiva effekter av den förda politiken har kunnat skönjas i den inkommande statistiken. En annan bidragande faktor till den internationella konjunkturåterhämtningen är att den lageranpassning, som under föregående år tyngde industrikonjunkturen i Förenta staterna och EU-området, tycks vara på väg att avslutas. Diagram 1.1 Utveckling av BNP och BNP-gap Procent Procent Euroområdet bedöms ligga något efter Förenta staterna i konjunkturcykeln. Nationalräkenskapsutfall och annan statistik som mäter den ekonomiska aktiviteten i euroområdet visar, generellt sett, att en återhämtning ännu inte har påbörjats. Olika framåtblickande indikatorer ger dock en ganska entydig bild av att tillförsikten inför framtiden har stärkts hos såväl hushåll som företag. Även om den internationella konjunkturåterhämtningen långt ifrån är säkerställd måste risken för bakslag nu bedömas vara mindre jämfört med situationen för ett halvår sedan. En risk i den globala konjunkturutvecklingen är dock den fortsatta investeringsutvecklingen inom industrin eftersom kapacitetsutnyttjandet är lågt och vinstutsikterna är osäkra. Särskilt påtaglig är osäkerheten inom sektorn för informations- och kommunikationsteknik (IKT). En ytterligare osäkerhet i prognosen är den fortsatta utvecklingen i mellanöstern. Den amerikanska konjunkturuppgången kan dock bli starkare än förväntat. Det kan inte uteslutas att effekterna av den expansiva ekonomiska politiken i Förenta staterna blir större än vad som antagits, inte minst mot bakgrund av de senaste månadernas genomgående starka statistikutfall. Tabell 1.1 Prognosförutsättningar 2000 2001 2002 2003 2004 BNP världen1 4,6 2,5 2,6 4,2 4,1 HIKP EU2 2,1 2,4 1,9 1,9 1,8 Timlön i Sverige3 3,7 4,2 3,5 3,5 3,5 Dollarkurs (SEK)2 9,2 10,3 10,1 9,4 8,8 TCW-index2 124,5 136,0 131,6 124,8 122,5 Tysk långränta4 5,3 4,8 5,0 5,1 5,0 Svensk långränta4 5,4 5,1 5,4 5,3 5,2 Svensk kortränta5 4,1 4,1 4,3 4,7 4,6 1 Procentuell förändring. 2 Årsgenomsnitt. 3 Kostnad, årsgenomsnitt. 4 10-års statsobligation, årsgenomsnitt. 5 6-månaders statsskuldsväxel, årsgenomsnitt. Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Den internationella lågkonjunkturen har påverkat den svenska ekonomin på flera sätt. Varuexporten föll kraftigt 2001 och enligt de preliminära nationalräkenskaperna minskade exporten av teleprodukter med hela 34 %. Industriinvesteringarna sjönk och hushållens aktieförmögenhet minskade till följd av den svaga börsutvecklingen. Därmed påskyndades och förstärktes troligen fjolårets uppgång i hushållens sparkvot, som efter ett antal år med god konsumtionstillväxt hade kommit ner på historiskt sett låga nivåer. Den relativt måttliga tillväxten 2001 förklaras även av att den internationella konjunkturnedgången sammanföll med att några inhemska efterfrågekomponenter försvagades. Exempelvis minskade hushållens konsumtion av bilar med ca 20 %. Tjänstesektorernas investeringar och mjukvaruinvesteringar ökade inte lika snabbt som tidigare. Dessutom har såväl industrin som handeln under 2001 anpassat sina lager, vilket dämpade produktionsutvecklingen med motsvarande 0,5 % av BNP. Förutsättningarna för en gradvis förstärkning av konjunkturläget i den svenska ekonomin är gynnsamma. Den väntade internationella konjunkturuppgången understödjer en återhämtning av exporten samtidigt som den ekonomiska politiken är expansiv och bidrar till att stärka hushållens inkomster. Hushållens disponibla inkomster ökade 2001 med 3 % och förutses i år öka med drygt 4,5 % i reala termer. Några av de inhemska faktorer som höll tillbaka tillväxten 2001, framför allt lager och bilkonsumtionen, har i år inte samma dämpande effekt. Vidare bedöms efterfrågeläget för teleprodukter stabiliseras. Sysselsättningen 2001 steg med 1,9 % mätt som årsgenomsnitt. Utvecklingen under loppet av 2001 var dock relativt svag och sysselsättningstillväxten har stagnerat under de senaste månaderna. Antalet arbetade timmar ökade med endast 0,5 %. Medelarbetstiden sjönk således med 1,4 %. Den kraftiga nedgången i medelarbetstiden förklaras både av stigande frånvaro, bl.a. på grund av sjukdom, och ett sjunkande övertidsuttag. Den öppna arbetslösheten uppgick förra året till 4,0 %. Den avmattning i sysselsättningstillväxten som har registrerats i utfallen och utvecklingen av olika indikatorer pekar på att sysselsättningen kommer att minska och arbetslösheten att stiga något under de kommande månaderna. I takt med den allmänna konjunkturförstärkningen bedöms dock sysselsättningen återigen börja öka och arbetslösheten falla i slutet av 2002. Timlönerna beräknas 2001 ha ökat med 4,2 %, vilket är något högre än vad som är förenligt med en långsiktigt balanserad samhällsekonomisk utveckling. Löneutvecklingen skiljer sig dock åt mellan arbetsmarknadens olika delar. Inom industrin, där sysselsättningen har fallit under 2001, har löneglidningen minskat. Inom näringslivets tjänstesektorer, där sysselsättningen har stigit med i genomsnitt drygt 3,5 % per år sedan 1998, har löneglidningen ökat. Med beaktande av att efterfrågan på arbetskraft inom näringslivet förefaller vara relativt svag för närvarande är det rimligt att förvänta sig att trycket på lönebildningen gradvis lättar. De avtalsmässiga löneökningarna för innevarande år och nästa år uppskattas vara något lägre än för 2001. Prognosen bygger på antagandet att löneökningarna för 2002 t.o.m. 2004 begränsas till 3,5 % per år. Priserna steg i snabb takt under första halvåret 2001 och inflationen har sedan dess legat omkring 3 %. Till en viss del kan inflationsuppgången hänföras till stigande priser på el, kött och, under senare tid, omfattande prishöjningar på frukt och grönsaker. Dessa prishöjningar bedöms i huvudsak endast tillfälligt ha ökat inflationen. Därutöver har höga löneökningar i konsumentnära tjänstebranscher, som dessutom i flera fall uppvisade en svag eller negativ produktivitetstillväxt, sannolikhet bidragit till ett stigande inhemskt inflationstryck. Den förutsedda nedväxlingen av löneökningstakten tillsammans med att tillfälliga prisökningars inflationspåverkan reduceras, väntas innebära att inflationen, mätt som förändringen i konsumentprisindex (KPI), minskar till ca 2 % i slutet av detta år och ligger sedan kvar på denna nivå under 2003. 1.2 Resursläget Det faktum att BNP-tillväxten minskade kraftigt 2001 samtidigt som inflationen ökade kan tyckas vara något motsägelsefullt. Det normala mönstret är att inflationstrycket lättar när resursutnyttjandet i ekonomin faller. Som framgår av figur 1.1 är bedömningen att det, trots inflationsuppgången, fanns lediga resurser i den svenska ekonomin förra året. Således var BNP-gapet negativt. Som konstaterades ovan förklaras sannolikt en stor del av fjolårets inflationsuppgång av tillfälliga prisökningar med en svag koppling till resursutnyttjandet i ekonomin. Men till viss del beror prisökningarna sannolikt även på att löneökningarna i tjänstesektorerna var högre än vad som är förenligt med en balanserad samhällsekonomisk utveckling. Produktiviteten i näringslivet ökade med endast 0,5 % 2001, vilket är avsevärt lägre än den långsiktiga produktivitetstillväxten. Till en viss del kan "den förlorade" produktivitetstillväxten hämtas igen när en starkare efterfrågan bl.a. leder till att kapacitetsutnyttjandet i industrin ökar. Den väntade stabiliseringen inom IKT-sektorn bidrar också till en uppgång i produktivitetstillväxten. Innebörden av detta är att det tycks finnas ett utrymme för en cyklisk produktivitetsåterhämtning de kommande åren och därmed en produktivitetstillväxt som överstiger den trendmässiga produktivitetstillväxten. Medelarbetstiden har fallit i snabb takt under såväl 2000 som 2001 och antalet arbetade timmar har därför utvecklats betydligt svagare än antalet sysselsatta. Det är mycket svårt att fastställa om denna minskning är permanent eller om en uppgång kan väntas under de kommande åren. I huvudsak bedöms nedgången i medelarbetstiden vara permanent. En mindre ökning av medelarbetstiden kan dock förväntas under de kommande åren genom att övertidsuttaget återigen ökar något när konjunkturläget förbättras och när regeringens åtgärdsprogram för ökad hälsa i arbetslivet får avsedda effekter. Sammanfattningsvis görs bedömningen att BNP-gapet var negativt 2001, eftersom det sannolikt finns ett visst utrymme för en konjunkturell återhämtning av produktiviteten och medelarbetstiden. Även 2003 bedöms det finnas ett negativt BNP-gap motsvarande knappt 1 % av BNP. Det är således möjligt med en BNP-tillväxt under de närmaste åren efter 2003 som överstiger den uppskattade långsiktiga tillväxttakten på 2 % utan inflationsdrivande effekter. Den förväntade minskningen av sysselsättningen under 2002, en växande arbetsför befolkning och ett minskat antal personer i arbetsmarknadspolitiska program leder till att det nästa år, trots en viss sysselsättningsuppgång, finns lediga resurser på arbetsmarknaden. Det innebär att sysselsättningsgraden kan väntas öka i de flesta åldersgrupper under 2004. Den totala sysselsättningstillväxten i ekonomin hålls emellertid tillbaka av att åldersgrupper med en låg sysselsättningsgrad ökar som andel av den arbetsföra befolkningen. Den reguljära sysselsättningsgraden för personer mellan 20 och 64 år beräknas 2004 uppgå till 78 %. Mot bakgrund av inflations- och tillväxtutvecklingen under 2001 är osäkerheten om resursläget mycket stor. I avsnitt 12 redovisas kalkyler som illustrerar alternativa utvecklingsbanor för den svenska ekonomin. I ett högtillväxtalternativ antas lönebildningen och arbetsmarknaden fungera väl. Sysselsättningen kan då fortsätta att växa i snabb takt utan att arbetsmarknaden blir överhettad och den reguljära sysselsättningsgraden kan öka till 80 % 2004. I ett lågtillväxtalternativ antas arbetsmarknaden och lönebildningen fungera sämre. Lönerna ökar i snabbare takt än vad som är förenligt med Riksbankens inflationsmål, vilket antas föranleda en åtstramning av penningpolitiken. Den reguljära sysselsättningsgraden i lågtillväxtalternativet uppgår till 77 % år 2004. Tabell 1.2 Nyckeltal 2000 2001 2002 2003 2004 KPI, dec-dec 1,4 2,9 2,1 2,2 2,0 UND1X, dec-dec 1,3 3,4 1,8 1,9 - Disponibel inkomst1 2,92 3,0 4,6 1,9 1,7 Sparkvot (nivå)3 -2,02 0,8 3,5 2,5 2,1 Industriproduktion1 6,9 -0,8 1,4 4,2 4,0 Relativ enhetsarbets-kostnad i industrin1 -1,2 -8,0 1,2 4,0 - Antal sysselsatta1 2,2 1,9 -0,4 0,4 0,4 Öppen arbetslöshet4 4,7 4,0 4,3 4,0 3,9 Arbetsmarknadspolitiska program4 2,6 2,5 2,5 2,2 2,0 Reguljär sysselsättningsgrad5 77,2 78,2 77,7 77,9 78,0 Handelsbalans6 137 143 151 158 172 Bytesbalans7 3,3 3,2 3,4 3,7 4,2 Offentligt överskott7 3,7 4,8 1,8 1,8 1,8 1 Årlig procentuell förändring. 2 Exklusive effekten av att Svenska kyrkan 1 januari 2000 i nationalräkenskaperna överfördes från kommunsektorn till hushållssektorn. 3 Exklusive sparande i avtalspension. 4 Procent av arbetskraften. 5 Antal sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i denna åldersgrupp. 6 Miljarder kronor. 7 Procent av BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksbanken och Finansdepartementet. 1.3 Finanspolitiken Målet för de offentliga finanserna är ett överskott om 2 % i genomsnitt över en konjunkturcykel. Därmed stärks den offentliga förmögenhetsställningen, vilket skapar ett finansiellt utrymme att möta den demografiska utvecklingen under de närmaste decennierna. Förra året visade de offentliga finanserna ett överskott på 4,8 % av BNP. Den höga nivån avspeglar bl.a. att skatten på 2000 års exceptionellt höga bolagsvinster och reavinster redovisas först 2001 i nationalräkenskaperna (se närmare avsnitt 11). Det finansiella sparandet i offentlig sektor beräknas i år till 1,8 %. I budgetpropositionen för 2002 gjorde regeringen bedömningen att överskottsmålet skulle behållas på 2 % av BNP. I budgetpropositionen angavs att ett lägre överskott skulle accepteras om konjunkturen utvecklades sämre än väntat. Mot bakgrund av den kraftiga nedrevideringen av BNP-tillväxten för 2002, och av att BNP-tillväxten för 2001 understiger prognosen i budgetpropositionen, bedöms denna avvikelse vara förenlig med riksdagens beslut om överskottsmålet för 2002. Även 2003 och 2004 uppgår det beräknade finansiella sparandet i offentlig sektor till 1,8 %. Regeringen avser att i sedvanlig ordning återkomma till frågan om överskottsmålet för 2003 i höstens budgetproposition. Finanspolitiken inriktning ett visst år definieras dels av beslutade och föreslagna eller aviserade åtgärder som träder i kraft under året, dels av s.k. automatiska stabilisatorer dvs. den försvagning av de offentliga finanserna som sker när resursutnyttjandet i ekonomin minskar. Därutöver påverkas även finanspolitiken av ett antal andra faktorer (se avsnitt 11.5). Finanspolitiken var kraftigt expansiv under 2001, är expansiv i år och, vid oförändrad ekonomisk politik, åtstramande nästa år. En stor del av såväl förra årets som årets finanspolitiska stimulans riktas till hushållen. Nästa år är emellertid den finanspolitiska stimulans som är riktad till hushållen blygsam. 1.4 Utveckling inom olika områden Den internationella utvecklingen Det finns allt fler tecken på en återhämtning i den globala konjunkturen. I Förenta staterna visar BNP-utfallet för det fjärde kvartalet och statistik för de första månaderna i år på att en oväntat snabb återhämtning har inletts. I EU-området har konjunkturutsikterna förbättras under årets första kvartal. Därmed väntas den globala BNP-tillväxten stärkas under året och som årsgenomsnitt uppgå till drygt 2,5 % i år och ca 4 % nästa år. Konjunkturomslaget i Förenta staterna i början av 2001 var kraftigt och fick återverkningar för hela världsekonomin. En viktig delförklaring till avmattningen är att industriinvesteringarna, efter ett antal år med mycket hög tillväxt, i slutet av 2000 låg på en ohållbart hög nivå. Överkapaciteten i förhållande till efterfrågan var mest påtaglig inom IKT-sektorn. Nedgången slog hårt mot den amerikanska industrin som fick problem med såväl en vikande efterfrågan som alltför stora lager. Industriproduktionen föll kontinuerligt under loppet av föregående år och börsutvecklingen var negativ. Terrorattackerna den 11 september bidrog ytterligare till att öka osäkerheten men också till en ännu kraftigare stimulanspolitik. Den amerikanska ekonomin tycks dock överraskande snabbt ha återhämtat sig och förutsättningarna för en stark tillväxt i år och nästa år är goda. Lageranpassningen är i ett slutskede, produktionen i IKT-sektorn har vänt uppåt, tillförsikten inför framtiden bland hushåll och företag är relativt hög, arbetsmarknadsläget har förbättrats och såväl finans- som penningpolitiken har en mycket expansiv inriktning. BNP förutses öka med 1,8 % i år och med ca 4 % nästa år. En riskfaktor i den amerikanska ekonomin är att industriinvesteringarna utvecklas mycket svagt och att detta ger negativa återverkningar på den övriga ekonomin. Risken är påtaglig därför att investeringsbehoven inom industrin begränsas av ett historiskt sett lågt kapacitetsutnyttjande. En god vinstutveckling, låga räntor, en hög tillförsikt inför framtiden hos amerikanska industriföretag och en stark efterfrågan från hushållen är faktorer som ändå väntas bidra till att hålla upp investeringsvolymerna. Inom IKT-sektorn har en betydande del av investeringarna, på grund av en snabb teknisk utveckling, en kort livslängd. Detta resulterar i stora förluster för IKT-företag men också i att överkapacitet snabbt försvinner. År 2001 föll produktivitetstillväxten tillbaka i Förenta staterna jämfört med tidigare års höga tal. Dock skedde en stark återhämtning i slutet av året. En osäkerhetsfaktor är om en återgång till den tidigare ökningstakten i produktiviteten är möjlig eller inte. Produktivitetsutvecklingen spelar en avgörande roll, dels genom dess direkta effekter på produktion och vinstutveckling, dels genom att en god produktivitetstillväxt stärker framtidstron, vilket är positivt för investeringarna och börsutvecklingen. BNP i euroområdet ökade som årsgenomsnitt med 1,5 % 2001, men tillväxten avstannade helt under de tre sista kvartalen. Konjunkturnedgången förklaras såväl av att konjunkturavmattningen i Förenta staterna lett till en lägre exporttillväxt som av inhemska faktorer. En viktig sådan är att arbetsmarknaden har försvagats i bl.a. Frankrike och Tyskland. Det är dock endast i Tyskland som sysselsättningen har minskat. Trots att ledande indikatorer antyder en uppgång av såväl inhemsk som omvärldens efterfrågan är det troligt att arbetsmarknaden under en tid framöver fortsätter att försvagas, vilket i sin tur kan verka återhållande på hushållens vilja att konsumera. I likhet med Förenta staterna finns det gott om ledig kapacitet inom industrin, vilket tillsammans med pressade vinstmarginaler indikerar att investeringsutvecklingen troligen blir svag. Tillväxten i euroområdet väntas förstärkas under loppet av 2002, men årsgenomsnittet begränsas till drygt 1 % på grund av den svaga utvecklingen under 2001. År 2003 beräknas BNP-tillväxten till drygt 2,5 %. I Storbritannien hölls tillväxten uppe väl under 2001 tack vare en mycket stark utveckling av hushållens konsumtion. En viss avmattning i tillväxten var dock tydlig i slutet av året. Den goda underliggande konsumtionstillväxten och en återhämtning för tillverkningsindustrin väntas leda till att BNP-tillväxten i år uppgår till 1,9 % och nästa år till 2,6 %. Även i Danmark och Norge förutses hushållens konsumtion uppvisa en gynnsam utveckling. BNP-tillväxten i Danmark beräknas uppgå till 1,3 % i år och 2,2 % nästa år och i Norge till 2,2 % respektive 2,4 %. I Danmark, Norge och Storbritannien är arbetsmarknadsläget relativt stramt och risken finns att lönerna i dessa länder kan komma att öka i en takt som kräver en skärpning av den ekonomiska politiken. Den internationella lågkonjunkturen föregående år bidrog till att den japanska ekonomin försvagades ytterligare och BNP föll med 0,4 %. Den förutsedda förbättringen av de internationella konjunkturutsikterna väntas, tillsammans med en lägre värderad yen, påverka den japanska exportindustrin positivt. Utgångsläget för den japanska ekonomin är ändå så pass svagt att BNP väntas minska med 1,4 % i år och öka med 1,2 % nästa år. Om prognosen för i år realiseras kommer BNP i Japan ha fallit tre av de senaste fem åren. Problemen bedöms vara mycket allvarliga, inte minst i banksektorn, och en mer negativ utveckling som också utgör ett hot mot stabiliteten i världsekonomin kan inte uteslutas. I övriga Asien hölls tillväxten 2001 uppe av en mycket stark inhemsk efterfrågan i Kina och Indien, medan de exportberoende ekonomierna i Sydostasien drabbades relativt hårt av nedgången i världshandeln. Kina och Indien förväntas fortsätta att utvecklas väl samtidigt som de mindre asiatiska ekonomierna gynnas av den internationella konjunkturuppgången och en bättre utveckling inom IKT-sektorn. Tillväxten i hela regionen väntas uppgå till knappt 6 % i år och ca 6,5 % nästa år. Räntor, valutor och inflation Den internationella konjunkturavmattningen har i hög grad präglat utvecklingen på världens obligationsmarknader. Den amerikanska 10-års räntan, liksom den tyska 10-årsräntan, har i genomsnitt legat runt 5 % under 2001. Den historiskt sett mycket låga amerikanska räntenivån är ett uttryck för ett svagt konjunkturläge, men också för förväntningar om låg inflation på sikt. Den senaste tidens positiva konjunkturstatistik från i första hand Förenta staterna har inneburit att obligationsräntorna generellt sett har stigit. År 2003 bedöms den amerikanska ekonomin vara i en mer normal konjunktursituation och 10-årsräntan bedöms ligga runt 6 %. Den tyska 10-årsräntan har, med tanke på den svaga tillväxten, under den senaste tiden legat på en överraskande hög nivå och någon ytterligare uppgång väntas inte trots ett gradvis förbättrat konjunkturläge. I tider då utvecklingen i världsekonomin upplevs som osäker av aktörerna på de finansiella marknaderna tenderar skillnaden mellan svenska och tyska obligationsräntor att stiga. Ett tecken på ett sådant samband är att de svenska räntorna steg i förhållande till amerikanska och tyska räntor efter terrorattackerna den 11 september. I takt med att det internationella konjunkturläget stabiliseras bedöms den svenska 10-årsräntan återigen närma sig den tyska för att på sikt ligga ca 0,2 procentenheter över den tyska 10-årsräntan. Den positiva amerikanska konjunkturstatistiken väntas leda till att centralbanken i Förenta staterna under året inleder en anpassning av styrräntan mot en mer neutral nivå. Den amerikanska centralbanken har också indikerat att en sådan omprövning är på väg. Den europeiska centralbanken (ECB) väntas dröja till 2003 innan penningpolitiken stramas åt något. Ett senare agerande av ECB jämfört med den amerikanska centralbanken förklaras av att konjunkturuppgången i euroområdet väntas infalla något senare än i Förenta staterna och av att styrräntan i utgångsläget är högre i euroområdet. Kronans värde varierade kraftigt under 2001. Under de tre första kvartalen bidrog sannolikt den svaga börsutvecklingen och ogynnsamma aktieflöden till att den svenska kronan successivt försvagades. Den dollarförstärkning som ägde rum omedelbart efter terrorattackerna den 11 september bidrog till att kronan under slutet av september enligt det handelsvägda TCW-indexet nådde rekordsvaga 146. Därefter har kronan gradvis förstärkts till ca 133 i början av april. Kronan bedöms dock fortfarande vara undervärderad och väntas appreciera så att TCW-indexet i slutet av 2004 ligger runt 122. Kronans kurs mot euron antas i slutet av 2004 ligga på 8,60 kronor/euro. Den svenska penningpolitiken vägleds av ett inflationsmål. Inflationen mätt som förändringen i konsumentprisindex (KPI) över tolv månader skall uppgå till 2 % med ett toleransintervall på +/- 1 procentenhet. Riksbanken har förtydligat att det för närvarande är UND1X som styr utformningen av penningpolitiken. UND1X är Riksbankens mått på den underliggande inflationen där de direkta effekterna av förändrade räntor, indirekta skatter och subventioner har exkluderats från KPI. Föregående år ökade inflationen kraftigt av skäl som närmare diskuterades ovan. Under prognosperioden väntas lägre löneökningar, fallande importpriser och mindre inflationspåverkan från s.k. tillfälliga effekter leda till att inflationen minskar snabbt. I slutet av innevarande år beräknas inflationen enligt UND1X uppgå till 1,8 %. Nästa år bedöms det goda efterfrågeläget ge handeln ett visst utrymme att höja marginalerna. I december 2003 bedöms inflationen enligt UND1X uppgå till 1,9 %. Riksbanken förutsätts anpassa penningpolitiken så att inflationen på sikt utvecklas i linje med inflationsmålet. Eftersom lediga resurser successivt tas i anspråk antas Riksbanken höja den s.k. reporäntan till 4,5 % under nästa år. Försörjningsbalansen År 2000 var ett av de bättre exportåren för Sverige under de senaste 30 åren. Varuexporten ökade med drygt 11 % år 2000 för att sedan falla med 4,4 % 2001. Motsvarande siffror för bearbetade varor var 11,8 % respektive -5,3 %. För att hitta ett lika svagt år som 2001 för den Tabell 1.3 Försörjningsbalans Procentuell volymförändring Miljarder kronor 20011 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Hushållens konsumtionsutgifter 1 080 2,7 3,9 3,62 0,2 1,7 2,9 2,2 Offentliga konsumtionsutgifter 578 3,2 1,7 1,02 1,4 0,8 0,3 0,4 Statliga 163 -5,3 2,1 -2,7 0,0 1,0 0,0 0,0 Kommunala 415 7,1 1,6 2,62 1,9 0,7 0,5 0,5 Fasta bruttoinvesteringar 379 8,5 9,6 5,0 1,5 1,1 5,0 4,7 Näringsliv exkl. bostäder 284 9,7 10,1 7,0 0,5 0,3 4,6 5,0 Bostäder 46 3,2 12,1 9,3 8,3 3,4 9,0 5,0 Myndigheter 49 5,8 5,3 -8,1 1,4 3,4 3,4 2,3 Lagerinvesteringar3 3 0,4 -0,6 0,5 -0,5 -0,2 0,2 0,0 Export 1 007 8,4 6,5 10,3 -1,4 1,3 7,5 6,5 Import 879 11,2 4,4 11,5 -3,9 0,7 8,1 6,3 BNP 2 167 3,6 4,5 3,6 1,2 1,4 2,8 2,5 1 Löpande priser. 2 Exklusive effekten av att Svenska kyrkan 1 januari 2000 överfördes från kommunsektorn till hushållssektorn i nationalräkenskaperna. Inklusive denna effekt är utvecklingstalen för år 2000 för hushållens konsumtion 4,6 %, för offentlig konsumtion -0,9 % och för kommunal konsumtion -0,2 %. 3 Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. svenska exportindustrin som 2001 får man gå tillbaka till mitten av 1970-talet. Exportomslaget mellan 2000 och 2001 var således mycket kraftigt. Tillväxten i omvärldens efterfrågan för svenska bearbetade exportvaror, dvs. världsmarknadstillväxten, sjönk från drygt 12 % 2000 till ca 0 % 2001. Att den svenska exporten minskade mer än världsmarknadstillväxten, trots att konkurrenskraften förstärktes, förklaras framför allt av raset för teleproduktexporten. Exkluderas teleproduktexporten ökade exporten av bearbetade varor med nästan 2 % förra året. Exportföretagen var under 2001, trots den svaga kronan, relativt återhållsamma med att höja priserna. Exportindustrin har därför, efter ett antal år med förbättrade relativpriser, ett mycket gott konkurrensläge. Detta väntas tillsammans med en förbättrad konjunktursituation i viktiga mottagarländer för svensk export bidra till att exporten återigen börjar öka under loppet av detta år och i synnerhet under det andra halvåret. Teleproduktexporten väntas gradvis stabiliseras men beräknas uppvisa en positiv utveckling först i slutet av året. Mätt som årsgenomsnitt väntas teleproduktexporten minska även i år. Den totala varuexporten bedöms öka med 1,5 % i år. Nästa år bedöms världsmarknadstillväxten öka med ca 9 % och teleproduktexporten förutses återigen ge positiva bidrag till exporttillväxten. Den antagna kronförstärkningen innebär dock att konkurrensläget inte är fullt så starkt som de närmast föregående åren. Varuexporten väntas ändå öka med nästan 8 % år 2003. Tillväxtomslaget i varuimporten mellan 2000 och 2001 på hela 18 procentenheter, från en uppgång med nästan 12 % 2000 till en minskning med 6,2 % 2001, var ännu kraftigare än exportomslaget och har i hög grad påverkat utvecklingen av BNP. Den mycket låga importtillväxten 2001 är ett uttryck för att såväl efterfrågan på importerade insatsvaror till exportindustrin som den inhemska efterfrågan utvecklades svagt. Det gäller särskilt efterfrågekomponenter med högt importinnehåll, som t.ex. maskininvesteringar. Dock är det svårt att förklara hela importminskningen 2001 med efterfrågekomponenternas utveckling. Det är därför troligt att kronförsvagningen och den därmed sammanhängande mycket snabba uppgången i importpriser för bearbetade varor under 2001, har minskat importens marknadsandel på den svenska marknaden. Det kan dels handla om att import har skjutits på framtiden i förhoppningen att en starkare krona gör importen billigare i ett senare skede, dels om att efterfrågan som tidigare riktades mot omvärlden nu har riktats mot inhemska producenter. Under 2002 väntas varuimporten öka i samband med att exporten och hushållens konsumtion tar fart. Importpriserna väntas falla under perioden till följd av en starkare krona, vilket ytterligare bedöms stimulera importen. Den låga importnivån i slutet av 2001 medför att varuimporten som årsgenomsnitt 2002 ändå minskar med 0,2 %. Under 2003 väntas exporten och hushållens konsumtion visa en god utveckling även mätt som årsgenomsnitt vilket avspeglas i att varuimporten förutses öka med 8,5 %. Tjänsteexporten ökade med 11,0 % 2001 medan tillväxten i tjänsteimporten begränsades till knappt 3 %. En viktig förklaring till utvecklingen av tjänstehandeln 2001 är att svenskars turistutgifter i utlandet minskade medan utlänningars turistutgifter i Sverige ökade. Sannolikt har turismen påverkats av den svaga kronan. Tjänstehandeln gav därmed ett mycket kraftigt positivt bidrag till BNP-tillväxten, vilket är ovanligt, med hela 0,7 procentenheter. Under 2002 och 2003 väntas tjänstebalansen följa det historiska mönstret och ge negativa BNP-bidrag på tre respektive två tiondelar. Investeringarna ökade med 1,5 % 2001, vilket kan jämföras med 5 % år 2000. Investeringsavmattningen berodde bl.a. på att den dämpade industrikonjunkturen medförde att industriinvesteringarna föll med 4,3 %. Under innevarande år väntas industriproduktionen öka med 1,4 % efter att ha minskat med ca 1 % 2001. Till en början bedöms det förbättrade efterfrågeläget delvis kunna mötas genom att ledig kapacitet tas i anspråk. Först i slutet av året förutses en uppgång i industriinvesteringarna. Företagens investeringsplaner för innevarande år indikerar också en minskande investeringsvolym. Investeringarna i de varuproducerande branscherna, där industrin utgör ca 70 %, beräknas minska med 2 % i år och öka med 4 % nästa år när efterfrågan vuxit sig starkare. Produktionen i tjänstesektorerna har utvecklats mycket starkt under andra halvan av 1990-talet. Under perioden 1997-2000 steg tjänsteproduktionen i genomsnitt med drygt 4 % per år och investeringarna med drygt 12 %. Trots att investeringstillväxten i tjänstesektorerna dämpades påtagligt 2001 bedöms investeringsnivån fortfarande vara förhållandevis hög. I Statistiska centralbyråns (SCB:s) investeringsenkät framstår behovet att bygga ut kapaciteten som begränsat, dock med tydliga skillnader mellan branscher. I synnerhet inom post- och telekommunikationer är investeringsplanerna, på grund av utbyggnaden av tredje generationens mobiltelefoni, mycket expansiva. Detta innebär att investeringstillväxten i tjänstesektorerna förväntas bli positiv i år och uppgå till 2 %. Nästa år förväntas ett flertal tjänstebranscher ha behov av att öka kapaciteten för att möta efterfrågan. Tjänstesektorns investeringar förutses därför öka med ca 5 %. Bostadsinvesteringarna ökade med drygt 8 % 2001. Investeringsuppgången förklaras framför allt av en stor ökning i antalet nybyggda flerbostadshus, medan småhusbyggandet föll. I år väntas nybyggnationen av flerbostadshus fortsätta att öka vilket bidrar till en uppgång i bostadsinvesteringarna med drygt 3 %. Nästa år bedöms även småhusbyggandet stiga och bostadsinvesteringarna ökar då med ca 9 %. Totalt sett väntas 25 000 lägenheter färdigställas 2003, vilket mot bakgrund av det låga bostadsbyggandet under 1990-talet är att beteckna som en låg investeringsvolym. Sammantaget är det framför allt bostadsinvesteringar, statliga infrastruktursatsningar och utbyggnaden av tredje generationens mobilnät som understödjer investeringstillväxten i år och nästa år. I Sverige, liksom i Förenta staterna och euroområdet, hölls tillväxten 2001 tillbaka av en pågående lageranpassning. I Sverige justerades lagernivåerna inom såväl industrin som handeln och det samlade lagerbidraget uppgick till -0,5 % av BNP. Handeln förefaller nu ha avslutat sin lageranpassningsprocess medan industrin har ytterligare behov av att reducera lagren. Det innebär att även årets lagerbidrag blir negativt motsvarande 0,2 % av BNP. Nästa år väntas en frivillig lageruppbyggnad ske i samband med att de lagertunga delarna av ekonomin expanderar och lagerbidraget beräknas uppgå till 0,2 % av BNP. Hushållens konsumtion utvecklades mycket starkt under andra halvan av 1990-talet. En hög tillväxt i hushållens finansiella och reala förmögenhet samt en gynnsam arbetsmarknadsutveckling bidrog till en hög tillförsikt inför framtiden och ett lågt sparande. Under 2001 bröts några av dessa trender. Arbetsmarknaden försvagades och hushållens aktieförmögenhet urholkades till följd av fallande börskurser, vilket försämrade hushållens tillförsikt inför framtiden. Eftersom sparkvoten hade kommit ner på en låg nivå valde hushållen att snabbt öka sitt finansiella sparande. Hushållen hade dessutom under de tidigare åren kraftigt ökat sina inköp av varaktiga varor (inklusive bilar) och ville sannolikt minska denna form av realt sparande något och samtidigt öka det finansiella sparandet. Även om det således finns förklaringar till att hushållens konsumtion endast steg med 0,2 % 2001, måste ändå konsumtionstillväxten betecknas som överraskande svag. Mycket talar nu för att konsumtionen återigen kommer att växa snabbare. Hushållens reala disponibla inkomster förutses i år öka med drygt 4,5 % i reala termer, hushållens tillförsikt inför framtiden har ökat under de senaste månaderna och hushållens samlade förmögenhetssituation är, trots fjolårets börsnedgång, mycket god. Den konsumtionsstatistik som inkommit hittills i år har också visat positiva, men osäkra, tecken på att en bättre utveckling är förestående. Konsumtionsnivån vid ingången av 2002 är dock så pass låg att konsumtionstillväxten i år inte väntas bli högre än 1,7 % mätt som årsgenomsnitt. Sparkvoten stiger därför relativt kraftigt även i år. Under loppet av 2002 väntas emellertid konsumtionen växa med drygt 3 %. Till viss del kan den stigande sparkvoten förklaras av att hushållen i sina konsumtionsbeslut reagerar med en viss fördröjning på årets mycket starka inkomstutveckling. Nästa år väntas hushållens konsumtion öka med nästan 3 % och till följd av fördröjningseffekten antas sparkvoten sjunka något då. Tabell 1.4 Bidrag till BNP-tillväxt Procentenheter 2000 2001 2002 2003 2004 Hushållens konsumtions-utgifter 1,5 0,1 0,9 1,5 1,1 Offentliga konsumtions-utgifter 0,5 0,4 0,2 0,1 0,1 Fasta bruttoinvesteringar 0,9 0,3 0,2 0,9 0,8 Lagerinvesteringar 0,5 -0,5 -0,2 0,2 0,0 Export 4,5 -0,7 0,6 3,5 3,1 Import -4,3 1,6 -0,3 -3,2 -2,6 Netto utrikeshandel 0,2 1,0 0,3 0,3 0,5 BNP 3,6 1,2 1,4 2,8 2,5 Anm.: Bidragen för år 2000 redovisas exklusive effekten av att Svenska kyrkan fr.o.m. 2000 ingår i hushållssektorn. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Den statliga konsumtionen var oförändrad i volym mellan 2000 och 2001. I år beräknas en ökning med 1 %, delvis till följd av att staten övertar ansvaret för vårdhögskolorna från landstingen. De närmaste följande åren väntas konsumtionen ligga kvar på oförändrad nivå. De kommunala konsumtionsutgifterna steg i fjol med 1,9 %. Primärkommuner och landsting är enligt kommunallagen ålagda att ha en ekonomi i balans. Ett underskott ett år skall återtas under de kommande två åren. Enskilda kommuner och landsting har i dagsläget problem att uppnå balans och vissa kommer även under prognosåren att ha svårigheter att klara balanskravet. Sektorn som helhet bedöms dock klara balanskravet från och med innevarande år. Den genomsnittliga kommunala skattesatsen uppgår i år till 30,52 %, vilket är något lägre än år 2001, och den antas vara oförändrad under prognosperioden. Även 2002 väntas kommunernas inkomster stiga relativt snabbt. De tillfälligt höga inkomstökningarna väntas dock ej fullt ut utnyttjas till ökad konsumtion utan kommuner och landsting väntas anpassa sin konsumtion till en nivå som är i linje med balanskravets restriktioner även på lång sikt. År 2002 väntas konsumtionsutgifterna stiga med 0,7 % och de därpå följande två åren med 0,5 % per år. Tillväxtens och sparandets sammansättning Nedgången i BNP-tillväxten från 3,6 % år 2000 till 1,2 % år 2001 förklaras bl.a. av den kraftiga avmattningen av hushållens konsumtion (se tabell 1.4). År 2000 var bidraget från hushållens konsumtion till BNP-tillväxten 1,5 procentenheter. Bidraget föll förra året till endast 0,1 procentenhet. Även bidraget från varuexporten till BNP-tillväxten föll rejält från nästan 4 procentenheter 2000 till -1,7 procentenheter. Trots denna betydande nedgång i exportbidraget var nettobidraget till BNP-tillväxten från utrikeshandeln med varor och tjänster 1 procentenhet. Delvis är detta en effekt av att den svaga kronan har bidragit till ett stärkt tjänstenetto, bl.a. genom ett positivt turistnetto, och en låg import. Varuexporten, exklusive teleprodukter, utvecklades också relativt väl i förhållande till den svaga efterfrågan från omvärlden. I år och nästa år stiger gradvis tillväxtbidraget från hushållens konsumtion samtidigt som utrikeshandelsbidraget faller tillbaka. Bruttosparandet som andel av BNP föll 2001 till följd av ett försämrat finansiellt och realt sparande. Värt att notera är att det finansiella sparandet stärktes i hushållssektorn och i den offentliga sektorn samtidigt som företagens finansiella sparande föll kraftigt. Den senare nedgången avspeglar bl.a. att vinstläget i näringslivet försvagades förra året. Under de kommande åren leder den förväntade investeringsuppgången till att det reala sparandet återigen börjar att öka som andel av BNP. Även det finansiella sparandet som andel av BNP beräknas stärkas, främst genom ett sjunkande finansiellt underskott i företagssektorn. Tabell 1.5 Sparandets sammansättning Löpande priser, procent av BNP 2000 2001 2002 2003 2004 Realt sparande 18,0 17,6 17,4 17,8 18,1 Fasta investeringar 17,3 17,5 17,4 17,7 18,0 Lagerinvesteringar 0,7 0,1 0,0 0,1 0,1 Finansiellt sparande1 3,5 3,4 3,4 3,7 4,2 Offentlig sektor2 3,7 4,8 1,8 1,8 1,8 Hushåll 1,2 2,6 4,0 3,4 3,1 Företag -1,4 -4,0 -2,4 -1,5 -0,7 Bruttosparande 21,5 21,0 20,8 21,5 22,3 1 Enligt Riksbankens definition. 2 Enligt prognos. Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet. Arbetsmarknaden De flesta indikatorer tyder på att sysselsättningen kommer att minska något under 2002. Antalet varsel ökade kraftigt under 2001 och totalt sett varslades 69 000 personer. I KI:s barometrar uppger företagen inom industri och byggnadsverksamhet att de avser minska antalet anställda. Inom tjänstesektorerna är anställningsplanerna återhållsamma. Med viss fördröjning väntas dock den ökade aktiviteten i ekonomin få genomslag på arbetsmarknaden. Under slutet av året förutses sysselsättningen stiga, men som årsgenomsnitt bedöms sysselsättningen sjunka med 0,4 %. Nästa år fortsätter sysselsättningen att expandera och beräknas öka med 0,4 %. Den fallande sysselsättningen i år leder till att den öppna arbetslösheten stiger från 4,0% 2001 till 4,3 % i år. Nästa år bedöms den väntade sysselsättningsuppgången medföra att den öppna arbetslösheten minskar till 4,0 %. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska program förutsätts i år uppgå till 111 000 personer, dvs. lika många som 2001. Nästa år minskar dock programvolymen till 97 000 personer. Som diskuterades i inledningen har medelarbetstiden fallit mycket kraftigt både 2000 och 2001. Medelarbetstiden förutses stabiliseras i år och stiga något nästa år. Regeringens åtgärdsprogram för ökad hälsa i arbetslivet bedöms verka dämpande på utvecklingen av sjukfrånvaron. Ett minskat antal platser i kunskapslyftet väntas leda till att frånvaron på grund av studier sjunker. Det nya studiemedelssystemet stimulerar studerande att öka sin arbetstid. Mot detta skall vägas att andelen personer i åldrarna 16-19 år och 55-64 år, med en lägre medelarbetstid än genomsnittet, ökar och att ett antal löneavtal innehåller uppgörelser om arbetstidsförkortning. Offentliga finanser Den offentliga sektorns finansiella sparande som andel av BNP ökade från 3,7 % 2000 till 4,8 % 2001, trots konjunkturnedgången. Det höga sparandet på 105 miljarder kronor förra året beror delvis på periodiseringar och tillfälligt höga skatteinkomster, som förstärkte det redovisade sparandet med 42 miljarder kronor. Periodiseringseffekten uppkommer huvudsakligen till följd av variationer i bolagsvinster och reavinster. Skatten på dessa redovisas i nationalräkenskaperna med ett års eftersläpning. Den exceptionellt höga nivån för skatt på bolagsvinster och reavinster 2000 redovisas således 2001. Justerat för skatteperiodiseringen uppgick sparandet till 62 miljarder kronor eller 2,9 procent av BNP. Ett sådant justerat sparande avspeglar bättre den underliggande utvecklingen av de offentliga finanserna och ligger också i linje med vad man kan vänta sig som resultat av den ekonomiska utvecklingen i kombination med skattesänkningar och andra reformer. Tabell 1.6 De offentliga finanserna Procent av BNP 2000 2001 2002 2003 2004 Inkomster 58,4 59,2 56,3 55,8 55,5 Skatter1 52,5 54,2 51,1 50,6 50,2 Utgifter 54,7 54,4 54,5 54,1 53,8 Finansiellt sparande 3,7 4,8 1,8 1,8 1,8 Konsoliderad bruttoskuld 55,3 55,9 53,0 50,3 48,4 Nettoskuld 2,1 -0,2 -2,1 -4,5 -6,3 1 Inklusive skatter till EU. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Skatteinkomsterna som andel av BNP minskar 2002 till ca 51 %. Den kraftiga minskningen beror delvis på skattesänkningarna men framför allt på den stora periodiseringseffekten 2001. Utgifterna som andel av BNP är i det närmaste oförändrade. Det finansiella sparandet beräknas uppgå till 41 miljarder kronor eller 1,8 % av BNP. Det redovisade sparandet sjunker med 64 miljarder kronor. Med beaktande av skatteperiodiseringen minskar sparandet med 27 miljarder kronor. År 2003 sjunker både skatter och utgifter som andel av BNP trots att en omläggning till beskattade garantipensioner medför att både skatter och utgifter stiger med 0,5 % av BNP. Det finansiella sparandet beräknas uppgå till 1,8 % av BNP. Skatteinkomsterna beräknas minska till ca 50 % av BNP 2004. Utgifterna utvecklas i takt med inkomsterna och det finansiella sparandet beräknas till 1,8 % även detta år. Fördelningen av sparandet mellan staten och ålderspensionssystemet påverkades under perioden 1999-2001 av den finansiella infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet. Åren 2002-2004, när effekten av infasningen är avslutad, beräknas sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-fonden och premiepensionssystemet, uppgå till 2,5 % av BNP. Det innebär att mer än hela det finansiella överskottsmålet för den samlade offentliga sektorn används för att bygga upp pensionsfonderna inför den belastning som väntar i framtiden. Statens finansiella sparande visar ett underskott på drygt 0,5 % av BNP, medan den kommunala sektorns finanser i stort sett är i balans. Överskotten i den offentliga sektorns finansiella sparande medför en fortsatt förbättring av den finansiella ställningen. Nettoskulden vänds i år till en positiv förmögenhet. Förmögenheten växer därefter i takt med det finansiella sparandet. Genom att överskotten från och med 2002 ligger i ålderspensionssystemet kommer förmögenheten att växa genom ackumulering av finansiella tillgångar både i fördelningssystemet och i premiepensionssystemet. Den konsoliderade skulden uppgick vid utgången av 2000 till 55,3 % som andel av BNP, vilket underskrider referensvärdet inom EU på 60 % av BNP. År 2001 ökade skulden till 55,9 % av BNP trots det stora överskottet i de offentliga finanserna. Ökningen är emellertid tillfällig och beror huvudsakligen på omfördelningen av AP-fondernas portföljer från statsobligationer till aktier. Statsskulden väntas minska under 2002 och 2003 vilket bidrar till att även den konsoliderade bruttoskulden minskar under dessa år. 2 Internationell utveckling Den snabba nedgången i världsekonomin under förra året kom att fördjupas och förlängas som en följd av terrorattackerna i Förenta staterna. Under inledningen av 2002 syns dock allt fler tecken på att botten i världskonjunkturen kan vara nådd. Ledande indikatorer som t.ex. inköpschefsindex och orderingång har under de senaste månaderna stigit i både Förenta staterna och EU. Avmattningen i Förenta staterna har karaktäriserats av en snabb och kraftig lageranpassning parad med fallande investeringar, inte minst inom sektorn för informations- och kommunikationsteknik (IKT). Investeringarna har hämmats dels av ett historiskt lågt kapacitetsutnyttjande, dels av tidigare kraftigt sammanpressade vinstmarginaler för företagen. Samtidigt har hushållens konsumtionsutveckling varit anmärkningsvärt stark, vilket delvis kan förklaras av tillfälliga effekter, t.ex. förmånliga lånevillkor vid nybilköp. Mycket tyder dock på att det finns en underliggande styrka i konsumtionen. Tillväxten i amerikansk ekonomi bedöms uppgå till 1,8 % i år med hushållens konsumtion som den främsta drivkraften. Lager, som höll tillbaka tillväxten under förra året, förutses i år ge ett svagt positivt bidrag. Förklaringen till att BNP-tillväxten inte bedöms bli starkare är att investeringarna förutses fortsätta att utvecklas svagt under större delen av året. Under 2003 väntas BNP-tillväxten öka till nära 4 % driven av allmänt stark efterfrågan. I EU fördjupades konjunkturnedgången under hösten. Nedgången har varit särskilt påtaglig i Tyskland och i ett antal mindre länder, t.ex. Finland och Nederländerna. Avmattningen i de mindre EU-länderna förklaras till stor del av nedgången inom IKT-sektorn. I Tyskland har också konsumtionen varit anmärkningsvärt svag. Efter en svag inledning på detta år förutses tillväxten i EU tillta under loppet av året driven av allmänt stigande efterfrågan i omvärlden, vilket stimulerar exporten. Under nästa år bedöms också konsumtionen bidra till tillväxten. Tillväxten i den tyska ekonomin väntas understiga EU-genomsnittet under hela prognosperioden. Sammantaget förutses BNP-tillväxten i EU uppgå till 1,3 % i år och till drygt 2,5 % nästa år. Läget i den japanska ekonomin är allvarligt och de underliggande problemen och svagheterna blir alltmer akuta. Recessionen har fördjupats och deflationen fortsätter. Samtidigt har arbetslösheten stigit till en historiskt hög nivå. De offentliga finanserna fortsätter att försämras i snabb takt och den offentliga skulden som andel av BNP är den största i OECD-området. Bruttonationalprodukten förutses minska med nära 1,5 % i år. Under nästa år förutses visserligen BNP öka med ca 1 %, men detta kan i allt väsentligt hänföras till den förutsedda globala återhämtningen och ökad extern efterfrågan. Den inhemska efterfrågan bedöms utvecklas mycket svagt under hela prognosperioden. Tabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet Procentuell förändring om inget annat anges 2000 2001 2002 2003 2004 Bruttonationalprodukt Världen 4,7 2,5 2,6 4,2 4,1 Förenta staterna 4,1 1,2 1,8 3,9 3,9 Japan 2,2 -0,4 -1,4 1,2 1,7 EU 3,3 1,6 1,3 2,7 2,8 Euroområdet 3,3 1,5 1,2 2,7 2,9 Tyskland 3,0 0,6 0,5 2,4 2,7 Frankrike 3,6 2,0 1,2 2,6 2,8 Italien 2,9 1,8 1,1 2,6 2,8 Storbritannien 3,0 2,4 1,9 2,6 2,3 Norden 3,6 1,1 1,6 2,7 2,6 Danmark 3,0 1,2 1,3 2,2 2,4 Finland 5,6 0,7 1,6 3,2 4,1 Norge 2,3 1,4 2,2 2,4 1,8 Konsumentpriser1 EU 2,1 2,4 1,9 1,9 1,8 Euroområdet 2,3 2,5 2,0 1,9 1,8 Förenta staterna 3,3 2,8 1,8 1,9 2,2 Arbetslöshet, procent av arbetskraften2 EU 8,2 7,7 8,1 7,9 7,6 Euroområdet 8,8 8,3 8,7 8,5 8,1 Förenta staterna 4,0 4,8 5,6 5,5 5,3 Marknadstillväxt, bearbetade varor 12,1 0,0 3,3 9,0 7,8 1 HIKP för EU-länder och KPI för Förenta staterna. 2 ILO-definition för EU-länder och nationell definition för Förenta staterna. Källor: Nationella källor och Finansdepartementet. Efter den kraftiga nedgången i Asien under förra året förutses tillväxten i regionen utanför Japan ta fart i takt med att den globala efterfrågan ökar. De mindre asiatiska länderna gynnas av återhämtningen i världshandeln och sammantaget bedöms tillväxten uppgå till nära 6 % i år och drygt 6,5 % nästa år. Krisen i Argentina accentuerades under förra året. Samtidigt drabbades framför allt Mexiko hårt av konjunkturavmattningen i den amerikanska ekonomin. Nu syns emellertid tecken på en återhämtning i regionen, inte minst i den mexikanska ekonomin. Tillväxten i Latinamerika bedöms uppgå till ca 1 % i år, för att under nästa år stiga till drygt 4 %. Sammantaget bedöms den globala tillväxten uppgå till drygt 2,5 % i år och till ca 4 % under nästa år. En avgörande drivkraft bakom återhämtningen är den snabba och kraftfulla omläggningen av den ekonomiska politiken i expansiv riktning, särskilt i Förenta staterna. Den ökande globala efterfrågan, inte minst driven av återhämtningen i den amerikanska ekonomin, bedöms bidra till en tydlig uppgång i världshandeln i år och framför allt under nästa år. Det negativa bidraget från lagercykeln som höll tillbaka tillväxten under förra året förutses samtidigt gradvis försvinna i år. Under loppet av detta år antas också anpassningen till den tidigare överkapaciteten inom IKT-sektorn avslutas. Detta bedöms i sin tur inverka positivt på investeringsaktiviteten globalt, särskilt under nästa år. Osäkerheten i prognosen rör framför allt investerings- och konsumtionsutvecklingen. Det globalt låga kapacitetsutnyttjandet inom tillverkningsindustrin skulle kunna tala för att anpassningen till den tidigare överkapaciteten kan ta längre tid än vad som nu har antagits. Detta skulle i så fall fördröja investeringsuppgången. Samtidigt kan det faktum att produktionen inom IKT-sektorn i Förenta staterna nu åter uppvisar positiv tillväxt tala för en snabbare investeringsuppgång. Hushållens agerande är också av central betydelse i prognosen. Hittills har hushållens konsumtion i Förenta staterna utvecklats anmärkningsvärt starkt, medan den varit betydligt svagare i euroområdet och då särskilt i Tyskland. Det kan inte uteslutas att en svagare arbetsmarknad i euroområdet kan komma att inverka negativt på hushållens konsumtion, vilket i så fall kan verka hämmande på den förutsedda återhämtningen. Den japanska ekonomin, inklusive problemen i banksektorn, liksom utvecklingen i Argentina utgör andra risker i prognosen. Den politiska utvecklingen i Mellanöstern utgör ytterligare en osäkerhetsfaktor, bl.a. vad gäller oljeprisutvecklingen. Den mycket snabba och kraftiga nedgången i världsekonomin under förra året medförde att efterfrågan på den svenska exportmarknaden minskade kraftigt. Marknadstillväxten, som utgör ett handelsviktat genomsnitt av importtillväxten på Sveriges exportmarknader, ökade inte alls under förra året. I takt med återhämtningen i världsekonomin och den ökande världshandeln förutses marknadstillväxten uppgå till drygt 3 % i år och ca 9 % nästa år. I prognosen har antagits ett oljepris på 25 USD per fat i slutet av 2002 och 26,5 USD per fat i slutet av 2003. 2.1 Utvecklingen i Europa Euroområdet 2001 karaktäriserades av en kraftig inbromsning i konjunkturen i euroområdet. Bidragande orsaker var framför allt konjunkturavmattningen i Förenta staterna och den kraftiga globala avmattningen inom IKT-sektorn, varav den senare hade en tydligt negativ inverkan på ett antal mindre länder där denna sektor är av särskilt stor betydelse. Sedan årsskiftet har emellertid vissa tecken på en kommande återhämtning i euroområdet kunnat noteras, framför allt i form av stigande framåtblickande indikatorer. En central fråga vad gäller återhämtningens tidpunkt och styrka är den fortsatta utvecklingen på arbetsmarknaden och dess effekt på hushållens konsumtion. Den tidigare starka sysselsättningstillväxten har dämpats påtagligt i flera stora länder samtidigt som arbetslösheten har slutat att falla och även börjat öka i vissa länder. Hushållens konsumtion, som utvecklades förhållandevis gynnsamt under första halvåret 2001, försvagades tydligt under senare delen av året. Detta gäller inte minst i Tyskland. Det är svårt att ge några entydiga förklaringar till den svaga konsumtionsutvecklingen i Tyskland, inte minst mot bakgrund av de påtagliga skattelättnader som genomfördes under förra året. Den snabba försvagningen på arbetsmarknaden är, tillsammans med högre inflationstakt, sannolikt en viktig förklaring. Det fortsatt försämrade arbetsmarknadsläget i Tyskland förutses sålunda få en återhållande effekt på konsumtionstillväxten särskilt i år. Diagram 2.1 Sysselsättningstillväxt i några euroländer Årlig procentuell förändring För en gynnsam konsumtionsutveckling talar samtidigt ett förhållandevis starkt konsumentförtroende och att en förutsedd dämpning av inflationen verkar positivt på hushållens reala disponibla inkomster. Tillgänglig data tyder på att en betydande del av uppgången i inflationen vid årets inledning var tillfällig och till stor del orsakad av prisökningar på vissa livsmedel till följd av kallt väder. Mot bakgrund av detta väntas inflationstakten fortsätta att avta under året. Sammantaget talar dock det osäkra arbetsmarknadsläget, i kombination med frånvaron av ytterligare finanspolitisk stimulans i euroområdet, för att konsumtionen får en återhållande effekt på den ekonomiska aktiviteten under första halvåret i år. Dessutom förutses en fortsatt svag investeringsutveckling. Återhämtningen i euroområdet väntas inledningsvis istället drivas av tilltagande internationell efterfrågan som gynnar exporten. Andra faktorer som förutses få viss betydelse för återhämtningen är dels att det negativa lagerbidraget som höll tillbaka BNP-tillväxten 2001 upphör, dels att en återhämtning sker inom IKT-sektorn mot slutet av året. Även de tidigare genomförda räntesänkningarna väntas ha en fortsatt stimulerande effekt på tillväxten. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten inom euroområdet uppgå till drygt 1 % i år. Den starkare tillväxten mot årets slut väntas hålla i sig under 2003 då tillväxtens sammansättning breddas till att även innefatta en starkare konsumtionsutveckling och en återhämtning av investeringarna. Tillväxten väntas uppgå till drygt 2,5 % under nästa år. Den främsta osäkerhetsfaktorn är arbetsmarknadsläget, som om det fortsätter att försämras kan komma att dämpa och fördröja återhämtningen i konsumtionstillväxten i euroområdet. Storbritannien Under förra året drevs brittisk ekonomi huvudsakligen av en stark inhemsk konsumtion och en expansion av tjänstesektorn, vilket delvis motverkade de negativa effekterna av det globala efterfrågebortfallet. Mot bakgrund av bl.a. det låga ränteläget och den låga arbetslösheten väntas en fortsatt gynnsam utveckling av hushållens konsumtion. I prognosen förutses även att en återhämtning i tillverkningsindustrin sker i takt med att efterfrågan i omvärlden ökar. I år väntas BNP-tillväxten öka med 1,9 % och nästa år med 2,6 %. Norge Även i Norge utgjorde hushållens konsumtion i fjol den främsta drivkraften bakom tillväxten. Ett gynnsamt arbetsmarknadsläge och en expansiv finanspolitik förväntas leda till en fortsatt positiv utveckling av hushållens konsumtion under innevarande år. Däremot förutses exporttillväxten hållas tillbaka i år av de relativt höga arbetskraftskostnaderna och den starka norska kronan. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till 2,2 % år 2002 och 2,4 % år 2003. Danmark Den danska exportens mindre konjunkturkänsliga sammansättning bidrog till att avmattningen i ekonomin var relativt måttlig under 2001. Samtidigt betyder detta också att Danmark inte förväntas få samma draghjälp av återhämtningen i global efterfrågan och att konjunkturförloppet väntas bli något mer utjämnat än i övriga EU-länder. Ökade realinkomster och låg arbetslöshet förväntas dock leda till att hushållens konsumtion utvecklas relativt gynnsamt i år och nästa år. I år förväntas BNP öka med 1,3 %. Under nästkommande år bedöms förutom konsumtionen även stigande export och investeringar leda till att tillväxten uppgår till 2,2 %. Finland Den internationella konjunkturavmattningen i kombination med en global nedgång i IKT-sektorn har haft en starkt negativ inverkan på finsk ekonomi. I år förväntas industriproduktionen emellertid vända uppåt i takt med att den globala efterfrågan stärks. Skattesänkningar i kombination med lägre inflationstakt stödjer en ökad köpkraft. En måttlig återhämtning i bl.a. IKT-sektorn bedöms samtidigt leda till att investeringarna får fart först nästa år. BNP-tillväxten 2002 väntas uppgå till 1,6 %. Den allmänt stigande ekonomisk aktiviteten bedöms leda till att tillväxten stiger till drygt 3 % nästa år. 2.2 Utvecklingen i Förenta staterna Efter den kraftiga avmattningen under det förra året, som förlängdes och fördjupades av terrorattackerna den 11 september, syns allt fler tecken på en återhämtning i den amerikanska ekonomin. Ledande indikatorer har förbättrats tydligt och förtroendet har återvänt. Hushållens framtidsförväntningar har återhämtat sig och den kraftiga uppgången i inköpschefsindex som skett de senaste månaderna har följts av en vändning uppåt för industriproduktionen. Inom IKT-sektorn skedde vändningen redan i höstas. Bruttonationalprodukten steg åter under det fjärde kvartalet efter att ha minskat kvartalet innan. Hushållens konsumtion har utvecklats överraskande starkt efter händelserna den 11 september. Efterfrågan stimuleras av den historiskt expansiva ekonomiska politiken. Den amerikanska centralbanken sänkte förra året sin styrränta med nära fem procentenheter till 1,75 %. Mycket tyder på att effekterna av de penningpolitiska lättnaderna har kommit snabbare än väntat. En indikation på detta är fortsatt höga priser på bostäder. Samtidigt har finanspolitiken lagts om i expansiv riktning. Därutöver stimulerades konsumtionen i slutet av förra året också av rabatterbjudanden och mycket förmånliga lånevillkor vid bl.a. inköp av nya bilar. En del av denna senare stimulans kan betraktas som tillfällig, men det står klart att hushållen har fortsatt att öka sin konsumtion efter att en relativt stor del av dessa effekter klingat av. Det förefaller med andra ord finnas en stabil underliggande efterfrågan bland hushållen. I prognosen bedöms konsumtionen fortsätta att utvecklas gynnsamt i år med en ökning på drygt 2,5 % och med drygt 3 % nästa år. De huvudsakliga drivkrafterna bakom denna utveckling är dels ett antagande om fortsatt förhållandevis låga räntor framöver, dels de skattesänkningar som började verka i januari i år. Skattesänkningarna bidrar, tillsammans med lägre energipriser, tydligt positivt till utvecklingen av reala disponibla inkomster. De stigande vinster som förutses bland företagen ökar dessutom utrymmet för löneökningar. Detta antas ge positiva effekter på hushållens realinkomster i slutet av året och under nästa år. För en stabil konsumtionsutveckling talar även den förbättring som skett på arbetsmarknaden i form av en vändning uppåt i sysselsättningsutvecklingen. I motsats till konsumtionen föll investeringarna tre kvartal i rad förra året, vilket kan ses i ljuset av de överinvesteringar som tidigare skett inom bl.a. IKT-sektorn. Behovet av ökade investeringar synes också vara lågt i dagsläget mot bakgrund av det historiskt låga kapacitetsutnyttjandet. Investeringsutvecklingen kan också delvis förklaras av den tidigare försämrade vinstutvecklingen inom näringslivet. En gynnsam faktor i sammanhanget utgör dock återhämtningen i produktivitetstillväxten i slutet av förra året. Diagram 2.2 Produktivitetstillväxt i Förenta staterna Procentuell förändring i uppräknad årstakt, säsongsjusterade data Denna återhämtning förklaras främst av en fortsatt minskning av arbetade timmar, medan produktionen ökade endast måttligt. Den snabba återhämtningen tyder på att ekonomins anpassningsbarhet är hög och denna utveckling bidrar positivt till företagens möjligheter att förbättra sina vinstmarginaler, åtminstone på kort sikt. Mot bakgrund av produktivitetsutvecklingen och stabiliseringen av industriproduktionen antas en återhämtning i investeringarna under slutet av året. Under nästa år förutses investeringarna ge ett betydande bidrag till tillväxten. En positiv faktor är också att den kraftiga avvecklingen av lager, som höll tillbaka tillväxten under det förra året, framöver bedöms vända och bidra positivt till tillväxten när anpassningen sker till långsiktigt mer hållbara lagernivåer. Då Förenta staterna bedöms ligga något före omvärlden i återhämtningen antas importen växa snabbare än exporten under innevarande år. Efter en viss minskning förra året antas därför det stora bytesbalansunderskottet att öka. I prognosen förutses BNP växa med 1,8 % i år drivet av den gynnsamma konsumtionsutvecklingen. En allmänt ökad ekonomisk aktivitet nästa år gör att BNP-tillväxten stiger till 3,9 %. Osäkerheten om den framtida utvecklingen i Förenta staterna har minskat betydligt jämfört med den situation som rådde strax efter den 11 september. Den osäkerhet som kvarstår gäller främst företagens vinstutveckling. Antagna förbättrade vinster framöver ligger till grund för investeringsprognosen och för marknadens prissättning av aktier i dagsläget. Om vinsterna inte förbättras i den takt som förväntas finns det risk för en sämre börsutveckling än den förutsedda. Detta skulle få negativa effekter på både investeringar och på hushållens konsumtion. Samtidigt tycks vinstutvecklingen under det fjärde kvartalet förra året ha varit oväntat stark, vilket skulle kunna tala för en starkare investeringsutveckling. Därutöver kan konsumtionen utvecklas starkare mot bakgrund av det relativt höga konsumentförtroendet, förbättringen på arbetsmarknaden och den starka underliggande efterfrågan som visat sig under de senaste månaderna. 2.3 Utvecklingen i Asien och Latinamerika Japan Den japanska ekonomin utvecklades svagt under hela 1990-talet och visar ännu inga tecken på återhämtning. Bruttonationalprodukten har fallit i tre på varandra följande kvartal. Den internationella konjunkturavmattningen har försämrat det redan tidigare allvarliga läget, och deflationstrycket i den japanska ekonomin har snarast förstärkts. Arbetslösheten och antalet konkurser fortsätter att befinna sig på historiskt höga nivåer. Vinstutvecklingen är svag och det finns inga indikationer på att anpassningen av tidigare överinvesteringar skulle vara över. Konsumentpriserna har fallit kontinuerligt i drygt två år och ännu finns det inga tecken på att deflationen kommer att avta. Penningpolitiken har inte kunnat bryta den deflationistiska utvecklingen och en hög andel dåliga lån i banksystemet minskar dess funktionsförmåga. Det senaste årtiondets svaga utveckling kan främst förklaras av att reformprocessen efter krisen i början 1990-talet har varit långsam. En ökad reformtakt, inte minst inom finans- och företagssektorn, skulle förbättra ekonomins funktionssätt. Behovet av åtgärder understryks också av den demografiska utvecklingen med en stigande andel äldre i befolkningen. Den pågående recessionen försvårar samtidigt den inledda reformprocessen då strukturella reformer inom bl.a. finans- och företagssektorn på kort sikt kan komma att leda till en än lägre efterfrågan. Finanspolitikens möjligheter att verka stimulerande hämmas därutöver av den stora och snabbt växande offentliga skulden. En finanspolitisk åtstramning riskerar emellertid att dämpa efterfrågan, såvida denna inte kompenseras av en än mer expansiv penningpolitik. Hittills har en sådan uteblivit. Framtidsutsikterna för den japanska ekonomin är således fortsatt dystra. De underliggande problemen är omfattande och reformviljan kan brytas om effekterna visar sig bli alltför kännbara. Mot bakgrund av de fortsatt svaga offentliga finanserna, den ökande arbetslösheten och fortsatt deflation väntas den inhemska efterfrågan utvecklas mycket svagt under hela prognosperioden. Mot slutet av året förväntas dock en något mindre dyster utveckling. Förbättrade exportutsikter, tillsammans med ett omslag i lager, bedöms kunna påverka investeringarna positivt. Bruttonationalprodukten förutses falla med 1,4 % innevarande år, men öka med drygt 1 % nästa år. Fortsatt deflation och den höga andelen dåliga lån inom banksektorn utgör emellertid betydande risker i prognosen. Övriga Asien De mindre asiatiska ekonomierna drabbades hårt av den minskade världshandeln och avmattningen i IKT-sektorn under förra året. Då en vändning i dessa båda faktorer inom tillverkningsindustrin förutses i år, väntas de mindre asiatiska länderna särskilt gynnas eftersom de generellt sett har en hög andel export av BNP och är specialiserade på högteknologisk produktion. För Kina och Indien, som under förra året höll uppe den sammantagna tillväxten för regionen, väntas den främsta drivkraften även framöver utgöras av en stark inhemsk efterfrågan. Sammantaget för regionen väntas tillväxten uppgå till 5,8 % år 2002 och 6,6 % år 2003. Latinamerika Krisen i den argentinska ekonomin förvärrades av den globala avmattningen under förra året. Den då kraftigt negativa tillväxten väntas fortsätta även i år, varefter en viss återhämtning förutses. Utvecklingen är dock fortsatt mycket svårbedömd, inte minst till följd av osäkerheten om den ekonomiska politiken och utvecklingen på de finansiella marknaderna. Under förra året bidrog krisen i Argentina även till en försvagad utveckling i den brasilianska ekonomin. Dessa effekter tycks emellertid ha klingat av och en återhämtning i Brasilien förutses under innevarande år till följd av ökade investeringar och ökad global efterfrågan. I den mexikanska ekonomin, som drabbades hårt av avmattningen i Förenta staterna under förra året, syns nu tecken på en återhämtning bl.a. i form av ökad export och stigande förtroendeindikatorer. Sammantaget väntas tillväxten i regionen uppgå till 1,1 % respektive 4,2 % under år 2002 och 2003. 2.4 Utvecklingen i Ryssland, Polen och de baltiska länderna Till följd av bl.a. höga råvarupriser och en gynnsam rubelkurs växte Rysslands BNP med 5,0 % under 2001. En god exportutveckling och ett förbättrat företagsklimat bedöms leda till en fortsatt gynnsam utveckling. Tillväxten väntas uppgå till 3,8 % 2002 och 4,5 % 2003. Konjunkturläget i Polen under 2001 präglades av svaga offentliga finanser, höga realräntor och en rekordhög arbetslöshet. Räntesänkningar och förbättrade exportutsikter bedöms dock bidra till en återhämtning. BNP-tillväxten förutses uppgå till 1,9 % i år och 4,0 % 2003. Trots den svaga konjunkturen i omvärlden växte de baltiska ekonomierna med knappt 6 % under 2001. Stark inhemsk efterfrågan och ett fortsatt inflöde av utländska direktinvesteringar förväntas ge en god BNP-tillväxt också under 2002 och 2003. 2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten Till följd av den kraftiga globala konjunkturnedgången förra året, och då inte minst i de för Sverige viktigaste handelsländerna, försämrades förutsättningarna för den svenska exporten avsevärt. Världsmarknadstillväxten, dvs. den handelsviktade importefterfrågan för bearbetade varor som den svenska exporten möter, beräknas ha varit historiskt låga 0 % förra året. Den globala återhämtning i efterfrågan och världshandeln som förutses bidrar dock till att världsmarknadstillväxten ökar med drygt 3 % i år och 9 % nästa år. 2.6 Oljepriset Priset på råolja föll kraftigt hösten 2001 och låg kvar på en låg nivå under inledningen av innevarande år. Mot bakgrund av ytterligare positiva signaler om återhämtning i den amerikanska ekonomin och en ökad oro gällande utvecklingen i Mellanöstern har dock råoljepriset stigit påtagligt. Återhämtningen i den internationella ekonomin och den ökade efterfrågan väntas leda till ett högre oljepris under året. Priset på brentolja förutses i slutet av innevarande år ligga på 25 USD per fat för att sedan stiga ytterligare till 26,5 USD per fat i slutet av 2003. Det kan dock inte uteslutas att fortsatta oroligheter i Mellanöstern leder till ett högre oljepris. 3 Kapitalmarknaderna Under 2001 har utvecklingen på de finansiella marknaderna präglats av den ekonomiska avmattningen och osäkerheten efter terrorattackerna den 11 september. Kort efter terrorattackerna, den 17 september, sänkte flera centralbanker, däribland Riksbanken, sina styrräntor. På aktiemarknaden ledde lägre företagsvinster och ökad osäkerhet till fallande börskurser. Under loppet av 2001 varierade ränteläget i hög grad. Förväntningar om en återhämtning i den amerikanska ekonomin ledde till stigande obligationsräntor under andra kvartalet 2001. Återhämtningen skulle dock komma att dröja och ränteuppgången under våren 2001 följdes av fallande räntor under tredje kvartalet. Terrorattackerna i Förenta staterna i september förstärkte nedgången. Tecken på en återhämtning i den amerikanska ekonomin fick marknadsräntorna att stiga under fjärde kvartalet. Efter årsskiftet har ränteuppgången fortsatt i takt med att tecknen på en konjunkturuppgång blivit tydligare. Under 2001 sänkte den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, styrräntan med 475 punkter till 1,75 %. Efter den 11 september genomfördes fyra sänkningar om sammanlagt 175 punkter. Styrräntan bedöms ha nått botten och under 2002 inleds en åtstramning av penningpolitiken i Förenta staterna. ECB, den europeiska centralbanken, har sänkt styrräntan med 150 punkter till 3,25 % under 2001, varav 100 punkter efter den 11 september. Utvecklingen på aktiemarknaden var negativ fram till slutet av september 2001. Börskurserna steg senare under hösten. Osäkerheten på aktiemarknaden ökade dock i början av 2002. Investerarnas vinstförväntningar infriades i samband med kvartalsrapporterna för det fjärde kvartalet men samtidigt var företagens prognoser över t.ex. försäljning och investeringar sämre än marknadens aktörer förväntade. I fokus har också varit amerikanska företags redovisningsprinciper och skuldsättningsgraden inom telekomsektorn. Den senaste tiden har aktiemarknadens aktörer gjort bedömningen att en konjunkturuppgång har inletts och börsutvecklingen har varit mer positiv. Svenska marknadsräntor avvek från den internationella ränteutvecklingen efter sommaren. Ökad osäkerhet fick svenska marknadsräntor att stiga samtidigt som de internationella räntorna föll. Under inledningen av 2002 har svenska marknadsräntor stigit mer än i omvärlden. Det kan möjligen förklaras av stigande inflation och inflationsförväntningar. Riksbanken gjorde under försommaren 2001 bedömningen att den svaga kronan utgjorde en risk för inflationen, och höjde reporäntan med 25 punkter i juli. Riksbanken sänkte reporäntan med 50 punkter strax efter den 11 september. Mot bakgrund av den senaste tidens inflationsutveckling och tecken på en förbättring av det internationella konjunkturläget höjde Riksbanken reporäntan med 25 punkter till 4,0 % i mars. Kronan nådde under 2001 rekordsvaga nivåer mot det handelsvägda TCW-indexet, ca 146 i september. Flera negativa faktorer för kronan samverkade under 2001 vilket ledde till den kraftiga försvagningen. Sedan september har kronan stärkts till ca 133 mot TCW-index och den bedöms fortsätta att stärkas under 2002. 3.1 Utvecklingen i omvärlden Ränteutvecklingen i Förenta staterna Terrorattackerna i Förenta staterna den 11 september inträffade i ett känsligt konjunkturläge och befarades innebära ytterligare påfrestning för en redan bräcklig ekonomi. Den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, svarade bl.a. med att genomföra en serie extra sänkningar av styrräntan för att motverka ytterligare försämring av konjunkturen och störningar i det finansiella systemet. Den amerikanska statistik som inkommit sedan årsskiftet förstärker dock bilden av att en vändning i den amerikanska ekonomin skett. Federal Reserve har ändrat sin riskbedömning och gör nu bedömningen att riskerna är balanserade. Federal Reserve bedöms inleda en åtstramning av penningpolitiken under 2002. Prognosen för den amerikanska styrräntan är 2,75 % i december 2002 och 4,50 % i december 2003. Efter att ha fallit större delen av 2000 steg de amerikanska marknadsräntorna tillfälligt under våren 2001, sannolikt därför att aktörerna på finansmarknaden förväntade sig en vändning i konjunkturen, vilket avspeglades i en uppgång på aktiemarknaderna. Under sommaren vände marknadsräntorna ned efter nya negativa konjunktursignaler. Osäkerheten förstärktes av terrorattackerna i Förenta staterna i september. Marknadsräntorna vände upp i november 2001. Uppgången dämpades efter årsskiftet, trots att merparten av den ekonomiska statistiken i Förenta staterna var positiv. Den senaste tiden har dock oron på finansmarknaden minskat och marknadens aktörer lutar sig mot ekonomisk statistik som indikerar en vändning i den amerikanska konjunkturen. Den amerikanska 10-årsräntan bedöms stiga till följd av den positiva konjunkturutvecklingen. Prognosen för 10-årsräntan är 5,5 % i december 2002 och 6,0 % i december 2003. Diagram 3.1 10-åriga statsobligationsräntor i Förenta staterna, Tyskland och Sverige Procent Ränteutvecklingen i euroområdet ECB, den europeiska centralbanken, har sänkt styrräntan vid fyra tillfällen under 2001 med sammanlagt 150 punkter till 3,25 %. Efter terrorattackerna i Förenta staterna i september sänktes styrräntan med sammanlagt 100 punkter vid två tillfällen. Det något högre ränteläget i euroområdet jämfört med Förenta staterna motiverades av en svag euro i kombination med en tillfällig uppgång i inflationen. Inflationen bedöms falla till en lägre nivå under prognosperioden och ECB bedöms lämna styrräntan oförändrad på 3,25 % under 2002. Konjunkturutvecklingen i euroområdet bedöms följa utvecklingen i Förenta staterna. En åtstramning av penningpolitiken i euroområdet väntas under 2003. I december 2003 bedöms styrräntan vara 4,0 %. Marknadsräntorna i euroområdet steg svagt i början av 2001 men föll i linje med den internationella utvecklingen under andra halvåret. Marknadsräntorna i Europa började stiga i november. Problemen på aktiemarknaderna i början av 2002 var delvis specifika för Förenta staterna och europeiska marknadsräntor låg därför på en oförändrad nivå när de föll i Förenta staterna. Tecknen på en vändning i konjunkturen i Förenta staterna har den senaste tiden lett till kraftiga ränteuppgångar även i Europa. De långa marknadsräntorna bedöms på sikt ligga något lägre än i Förenta staterna Prognosen för den tyska 10-årsräntan är 5,2 % i december 2002. Utvecklingen av euro-dollarkursen Dollarn stärktes mot euron under 2001. Under sommaren skedde en tillfällig försvagning av dollarn men efter terrorattackerna blev dollarns betydelse som tillflyktsvaluta, på grund av ökad osäkerhet på marknaderna, tydlig. Dollarn har stärkts kontinuerligt sedan mitten av 1990-talet och är sannolikt övervärderad samtidigt som euron anses vara undervärderad. Bedömningen är dock att dollarn kommer att vara fortsatt stark under prognosperioden men att det kommer att ske en viss förstärkning av euron gentemot dollarn. Prognosen för euro-dollarkursen är 0,90 i december 2002 och 0,95 i december 2003. Diagram 3.2 Dollar mot euro USD/EUR Den internationella börsutvecklingen Börsnedgången som inleddes i mars 2000 bröts tillfälligt under våren 2001 när marknadens aktörer hoppades på en vändning i konjunkturen. Den tillfälliga uppgången kom av sig i början av sommaren och nedgången förstärktes markant i och med terrorattackerna i Förenta staterna. Börskurserna nådde botten den 21 september och steg sedan ganska kraftigt fram till årsskiftet. Utvecklingen på börserna i början av 2002 var inte riktigt i samklang med den positiva bild den ekonomiska statistiken gav av den realekonomiska utvecklingen. Även om företagens kvartalsrapporter avseende det fjärde kvartalet överträffade förväntningarna så möttes företagens prognoser om minskad försäljning och minskade investeringar med besvikelse. Ytterligare ett par omständigheter påverkade aktiemarknaden negativt under början av året bl.a. diskussionen om amerikanska företags redovisningsprinciper och skuldsättningsgraden inom telekomsektorn. Redovisningsoron är en följd av att sättet att redovisa i flera fall misstänks ha givit en alltför positiv bild av företagens resultat. Skuldsättningsgraden i telekomsektorn är en riskfaktor och oron drabbar både operatörer och leverantörer, t.ex. Ericsson. Fortfarande anses framför allt värderingen på de amerikanska börserna vara hög. Diagram 3.3 Börsutvecklingen i Förenta staterna och Europa Index 2000-12-29 = 100 3.2 Sverige I februari signalerade Riksbanken en åtstramning av penningpolitiken mot bakgrund av inflationsutvecklingen och allt fler tecken på en konjunkturuppgång. Riksbanken höjde reporäntan med 25 punkter till 4,0 % den 19 mars. Prognosen för reporäntan är ytterligare en höjning med 25 punkter under 2002 till 4,25 %. I december 2003 bedöms reporäntan vara 4,50 %. Svenska marknadsräntor följde den internationella ränteutvecklingen under 2001. Ökad osäkerhet bland investerare ledde dock till ökad räntedifferens under andra halvåret. Ett bättre konjunkturläge ger stigande marknadsräntor i Sverige. Prognosen för den svenska 10-årsräntan är 5,5 % i december 2002 och 5,2 % i december 2003. Skillnaden mellan svenska och tyska marknadsräntor nådde mycket låga nivåer andra halvåret 2000 och första halvåret 2001. I samband med terrorattackerna i september ökade investerarnas osäkerhet, vilket ledde till en kraftigare ränteuppgång i Sverige jämfört med omvärlden. Den svenska 10-årsräntan överstiger fortfarande motsvarande tyska med 40-50 punkter. Räntedifferensen bedöms minska framöver. Prognosen avseende differensen mellan den svenska och tyska 10-årsräntan är 30 punkter i december 2002 och 20 punkter i december 2003. Diagram 3.4 Differens mellan 10-årig statsobligationsränta i Sverige och Tyskland Punkter Kronan nådde sin hittills svagaste nivå mot TCW-index under 2001. Som lägst noterades kronan i september till ca 146 mot det handelsviktade TCW-indexet. Flera faktorer kan förklara kronans utveckling under 2001. Ökad osäkerhet bland internationella investerare, vilket innebar försäljning av svenska aktier och därmed av kronor, samt omfattande köp av utländska värdepapper av svenska investerare, inte minst i samband med omallokeringen inom pensionssystemet. Den svaga kronan och därpå följande risker för ökad inflation var en viktig orsak till att Riksbankens styrränta ökade i förhållande till styrräntor i omvärlden under loppet av 2001. Från slutet av september till början av april har en betydande förstärkning av kronan skett, från ca 146 till ca 133 mot TCW-index. Kronan bedöms fortsätta stärkas under prognosperioden, i takt med att konjunkturen fortsätter att förbättras. För december 2002 är prognosen 127 mot TCW-index och 8,80 mot euron. För december 2003 är prognosen 123 mot TCW-index och 8,60 mot euron. Diagram 3.5 Kronans växelkurs konkurrensvägt och mot euron SEK/EUR TCW-index Stockholmsbörsen föll med ca 17 % under 2001 trots en uppgång med ca 30 % från årets lägsta notering den 21 september. År 2002 inleddes med fallande kurser och även om börskurserna periodvis steg så har kurserna på Stockholmsbörsen fallit med ca 4 % sedan årsskiftet. Diagram 3.6 Börsutvecklingen i Förenta staterna och Sverige Index 2000-12-29 = 100 Bytesbalansen visade överskott under 2001. Det negativa nettot i portföljinvesteringarna var större 2001 än föregående år. Framför allt det negativa nettot i utländska aktier var stort under 2001. Summan av bytesbalans, kapitaltransfereringar, direkta investeringar och portföljaktier har historiskt uppvisat viss korrelation med kronans utveckling. Under 2000 gav detta mått ett positivt netto på 83 miljarder kronor. Under 2001 genererade samma mått ett negativt netto på 114 miljarder kronor, vilket kan ha bidragit till kronförsvagningen under 2001. Tabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster Flöden, miljarder kronor 2000 2001 A. Bytesbalans 70,0 69,5 B. Kapitaltransfereringar 3,4 4,9 C. Finansiell balans -3,9 27,5 Direkta investeringar -157,7 65,2 Portföljinvesteringar -28,4 -132,2 Räntebärande värdepapper -195,4 121,7 I svenska kronor -74,5 126,2 I utländsk valuta -120,9 -4,5 Aktier 166,9 -253,9 Svenska 158,6 -23,6 Utländska 8,3 -230,3 Finansiella derivat -3,5 -53,2 Övrigt kapital 188 137 Valutareservens förändring -2,3 10,7 D. Restpost -69,4 -101,9 Källa: Riksbanken. Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden Värde vid respektive års slut 2001 2002 2003 2004 2005 Reporänta 3,75 4,25 4,50 4,50 4,50 6-månadersränta 3,74 4,75 4,60 4,60 4,60 5-årsränta 4,98 5,20 5,00 5,00 5,00 10-årsränta 5,35 5,50 5,20 5,20 5,20 10-årsdiff. SEK-DEM 0,35 0,30 0,20 0,20 0,20 6-mån. DEM EURIBOR 3,26 3,75 4,25 4,60 4,60 TCW-index 137 127 123 122 122 SEK/USD 10,46 9,78 9,05 8,60 8,60 SEK/EUR 9,32 8,80 8,60 8,60 8,60 Källa: Finansdepartementet. 4 Utrikeshandel År 2001 var ett mycket svagt år för den svenska exportindustrin. Trots att världsmarknadstillväxten, dvs. importefterfrågan i svenska exportländer, var oförändrad jämfört med 2000 minskade varuexporten med 4,4 %. Den viktigaste orsaken till att den svenska exportindustrin tappade marknadsandelar i fjol är den kraftiga avmattningen i sektorn för informations- och kommunikationsteknik, IKT. Svensk teleproduktexport minskade med 34 % 2001. Även i år bedöms teleproduktexporten minska. Trots det beräknas svensk varuexport öka något till följd av en högre importefterfrågan på svenska exportmarknader och de svenska exportföretagens goda konkurrenskraft. Nästa år väntas teleproduktexporten åter bidra positivt till exporttillväxten. Importefterfrågan i svenska exportländer beräknas stiga ytterligare och trots en viss försvagning väntas de svenska exportföretagens konkurrenskraft vara fortsatt god. Sammantaget beräknas varuexporten öka med 1,5 % i år och med 7,9 % nästa år. År 2004 beräknas världsmarknadstillväxten vara fortsatt hög, vilket väntas leda till en fortsatt god exporttillväxt. Varuexporten bedöms då öka med 6,9 %. Under 2001 minskade den svenska efterfrågan på importerade varor kraftigt. I takt med att industrikonjunkturen försämrades och varuexporten föll minskade företagens behov av att importera insatsvaror. Hushållens konsumtion av varaktiga konsumtionsvaror minskade under året vilket också bidrog till den svaga importen. Såväl exporten som hushållens konsumtion väntas återhämta sig i år. Dessutom förutses priserna på importerade varor sjunka framgent i takt med att den svenska kronan förstärks. Varuimporten väntas i enlighet med denna utveckling öka relativt kraftigt under 2002 för att därefter öka i något mer måttlig takt under 2003. Till följd av det mycket svaga andra halvåret 2001 blir emellertid årsgenomsnittet för varuimporten något lägre 2002 än året innan medan tillväxten 2003 väntas uppgå till 8,5 %. 2004 väntas tillväxten uppgå till 6,4 %. Tjänsteexporten ökade med 11 % 2001 samtidigt som tjänsteimporten endast ökade med 2,8 %. Det förklaras bl.a. av att den svaga svenska kronan har påverkat turistinkomsterna positivt och turistutgifterna negativt. Därmed bidrog tjänstehandeln med hela 0,7 procentenheter till BNP-tillväxten. I år och nästa år beräknas tjänstehandeln reducera BNP-tillväxten, vilket bl.a. beror på att kronan väntas stärkas. Sammantaget väntas utrikeshandeln bidra till en förstärkning av bytesbalansen de närmaste åren. År 2002 och 2003 beräknas bytesbalansens överskott uppgå till 3,4 % respektive 3,7 % av BNP. Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster Procentuell volymförändring 2000 2001 2002 2003 2004 Varuexport 11,2 -4,4 1,5 7,9 6,9 Bearbetade varor1 11,8 -5,3 2,1 8,9 7,5 Tjänsteexport 6,8 11,0 0,7 6,1 5,0 Total export 10,3 -1,4 1,3 7,5 6,5 Varuimport 11,9 -6,2 -0,2 8,5 6,4 Bearbetade varor1 13,9 -7,4 0,1 10,0 7,5 Tjänsteimport 10,4 2,8 3,4 7,0 6,0 Total import 11,5 -3,9 0,7 8,1 6,3 1Varugruppering baserad på SNI. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 4.1 Varuexport I slutet av 1990-talet växte svensk export generellt sett snabbare än vad importen i svenska exportländer gjorde. Den gynnsamma utvecklingen berodde framför allt på att exporten av teleprodukter var mycket framgångsrik. Även 2000 var ett mycket starkt år för svensk export, då varuexporten ökade med drygt 11 %. Exporten av teleprodukter var fortsatt mycket stark, samtidigt som exporten av andra varor också utvecklades väl. Bland annat ökade exporten till Förenta staterna kraftigt, vilket medförde att Förenta staterna blev Sveriges näst största exportmarknad efter Tyskland. Också exporten till flera länder i Asien, som till exempel Thailand, Indien och Kina, ökade kraftigt. Kraftigt minskad export 2001 I slutet av 2000 kunde emellertid de första tecknen på en exportförsvagning skönjas. Exportorderingången sjönk kraftigt och teleproduktexporten minskade successivt, för första gången sedan 1998. Det var upptakten till det svagaste året för svensk export sedan mitten av 1970-talet. Förra året minskade exporten av varor med 4,4 % och exporten av bearbetade varor med 5,3 %. Den främsta orsaken till exportminskningen var den internationella avmattningen i IKT-sektorn. Denna har haft en stor negativ effekt på svensk varuexport eftersom teleprodukter utgör en hög andel av svensk varuexport. År 2001 minskade teleproduktexporten med 34 %. Exkluderas teleproduktexporten ur gruppen bearbetade varor, ökade i stället exporten med nära 2 %. I fjol minskade exporten till många länder i OECD, inte minst till flera länder i EU. Exporten till såväl Sveriges viktigaste exportländer i EU, Tyskland och Storbritannien, som till flera mindre exportländer, som Grekland och Portugal, minskade kraftigt. Däremot uppvisade exporten till flera länder utanför EU en mer positiv utveckling. Bland annat ökade exporten till Norge och till flera asiatiska länder. Den svaga exportutvecklingen innebar att svensk export förlorade marknadsandelar, eftersom världsmarknadstillväxten, dvs. importtillväxten på svenska exportmarknader, var 0 % 2001. Marknadsandelsförlusten kan framför allt hänföras till den svaga utvecklingen av teleproduktexporten. Sjunkande exportpriser 2002 och 2003 Exportpriserna, dvs. svenska exportföretags priser uttryckta i svenska kronor, steg i liten grad 2001. Mot bakgrund av den kraftiga kronförsvagningen kunde exportpriserna ha stigit betydligt snabbare utan förlust av konkurrenskraft. Den dämpade exportprisutvecklingen berodde till stor del på att exportpriserna på teleprodukter sjönk kraftigt i fjol. Den återhållsamma prisutvecklingen i kombination med en försvagning av kronan ledde till att svensk konkurrenskraft stärktes kraftigt förra året. I år och nästa år beräknas exportpriserna sjunka. Det beror framför allt på att den väntade kronförstärkningen gör svenska exportvaror dyrare i utländsk valuta, vilket svenska exportörer antas kompensera genom att sänka sina priser. Exportpriserna beräknas likväl inte sjunka tillräckligt för att en försvagning av svensk konkurrenskraft ska undvikas. Tack vare de senaste årens konkurrenskraftsförstärkningar väntas emellertid den svenska exportindustrins konkurrenskraft vara fortsatt god under hela prognosperioden. Varuexporten ökar 2002 och 2003 Den svaga exportutvecklingen 2001 har varit tydlig i exportorderingången, som föll under stora delar av året. Exportorderingången enligt Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer talar inte för någon omedelbar återhämtning av exporten. Exportorderingången till tillverkningsindustrin, när hänsyn inte tagits till eventuell säsongsvariation, fortsatte att minska i februari. Däremot var andelen företag som uppgav en minskning betydligt lägre än under delar av 2001. Diagram 4.1 Varuexport och exportorderingång Årlig procentuell förändring Nettotal Under andra halvan av innevarande år bedöms den internationella efterfrågan återhämta sig något för att ta ytterligare fart under 2003. Sammantaget beräknas importefterfrågan i svenska exportländer öka med drygt 3 % i år och med 9 % 2003. Den ökade efterfrågan på import i svenska exportländer och svensk exportindustris fortsatt goda konkurrenskraft bedöms innebära att svensk export åter ökar i år. Varuexporten väntas växa med 1,5 %, vilket innebär att svensk export även i år beräknas tappa marknadsandelar. Det beror till stor del på en fortsatt svag utveckling av teleproduktexporten, framför allt under det första halvåret i år. Den prognoserat svaga utvecklingen av teleproduktexporten i början av 2002 grundar sig både på utfallet det fjärde kvartalet 2001, som var mycket svagt, och på exportorderingången till teleproduktindustrin enligt KI:s barometer, som fortfarande minskade kraftigt i februari. I slutet av året väntas teleproduktexporten utvecklas starkare. Trots detta innebär prognosen att teleproduktexporten minskar som årsgenomsnitt. Nästa år väntas importtillväxten i svenska exportländer bli betydligt högre än 2001 och 2002. Teleproduktexportens starka utveckling från och med slutet av 2002 innebär därtill att teleproduktexporten 2003 bidrar positivt till exportutvecklingen. I negativ riktning verkar däremot att svensk exports konkurrenskraft försvagas, på grund av kronförstärkningen, om än från ett gynnsamt utgångsläge. Totalt beräknas varuexporten öka med 7,9 % nästa år. Teleproduktexportens utveckling osäker I prognosen antas således exporten av teleprodukter utvecklas mycket svagt i början av 2002, för att öka kraftigare i slutet av året och under 2003. Teleproduktexportens utveckling är dock mycket osäker och eftersom den i fjol utgjorde ca 10 % av svensk varuexport, är exportprognosen känslig för IKT-sektorns utveckling. Ytterligare fall i teleproduktexporten eller förseningar i introduktionen av den tredje generationens mobiltelefonsystem, skulle kunna minska varuexporttillväxten med någon procentenhet i år och nästa år. Skulle exporten av teleprodukter återhämta sig tidigare eller om introduktionen av den tredje generationens mobiltelefonsystem skulle påverka exporten kraftigare i slutet av året, kan i stället varuexporten öka något mer än prognoserat. 4.2 Varuimport Efter att ha ökat mycket starkt, med nära 12 %, år 2000, skedde ett snabbt omslag i den svenska varuimporten 2001. Under hela fjolåret utvecklades utrikeshandeln med varor svagt och för första gången sedan 1993 minskade importen jämfört med året innan. I likhet med varuexporten är även importen av varor till stor del beroende av utvecklingen inom teleproduktmarknaden. I fjol minskade importen av teleprodukter med 30 % och dess andel av den totala varuimporten minskade därmed från 11 % till 8 % mellan 2000 och 2001. Till följd av den svaga industrikonjunkturen minskade industriföretagens efterfrågan på importerade insatsvaror. Industrins varuimport hölls också tillbaka på grund av att investeringarna minskade och av att lagren drogs ned under andra halvåret. Inte heller hushållen efterfrågade importerade varor i samma omfattning som under de närmast föregående åren. Hushållens konsumtion av varaktiga konsumtionsvaror minskade förra året. Dessa består till stor del av bilar, vitvaror och elektronikprodukter vilka samtliga har ett högt importinnehåll. Totalt minskade varuimporten med 6,2 % (ca 3 % om teleprodukterna exkluderas) 2001 jämfört med året innan. Vid en jämförelse mellan andra halvåret 2001 och samma period 2000 uppgår minskningen till 10,9 %. En viktig faktor bakom varuimportens utveckling är hur mycket bearbetade varor som exporteras från Sverige då exporten har ett högt importinnehåll. Importen av teleprodukter följer mycket nära exporten av samma varugrupp och i likhet med teleproduktexporten väntas därmed även importen av teleprodukter utvecklas svagt under första halvåret 2002. Eftersom importen av teleprodukter minskade med nästan 50 % under det fjärde kvartalet i fjol jämfört med motsvarande period året innan, bedöms årsgenomsnittet bli negativt även i år och därmed blir även den totala varuimporten fortsatt relativt svag. Varuexporten väntas tillta under loppet av 2002 i takt med att det internationella konjunkturläget och den svenska industrikonjunkturen förstärks. Däremot väntas industrins investeringar minska även i år till följd av det låga kapacitetsutnyttjandet. Eftersom importinnehållet i maskininvesteringarna är stort förutses detta dämpa importutvecklingen. Sedan halvårsskiftet 2001 pågår också en lageravveckling inom industrin vilket medför att lagerinvesteringarna inte väntas öka förrän mot slutet av innevarande år, och först då minskar deras negativa inverkan på importefterfrågan. Hushållen bedöms få en stark realinkomstutveckling framöver och när deras efterfrågan på varaktiga varor återigen stärks väntas en förhållandevis kraftig ökning av importen av varor under andra halvåret i år. Bland de faktorer som verkat återhållande på importtillväxten märks även priserna på importerade varor som stigit kraftigt i Sverige till följd av att den svenska kronan har deprecierats. Det är troligt att den mycket snabba ökningen av importpriset på bearbetade varor under 2001 har påverkat såväl hushållens som företagens importbeslut. Det kan vara så att företag och hushåll i vissa fall valt att antingen skjuta upp inköp av importerade varor i hopp om att en kronförstärkning snart skall göra dessa inköp billigare eller valt att i stället rikta sin efterfrågan mot inhemska producenter. Under prognosperioden väntas importpriserna sjunka successivt i takt med att kronan apprecierar vilket bidrar till en ökning av importen bl.a. genom att uppskjutna importbeslut realiseras. Om hushåll och företag däremot har ändrat sina inköpsvanor genom att substituera varor som tidigare i huvudsak har importerats mot inhemskt producerade alternativ, dröjer det troligtvis längre innan importen återhämtar sig. Sammantaget bedöms varuimporten i år minska med 0,2 % jämfört med i fjol. För 2003 prognoseras en stark ökning av såväl varuexporten som hushållens konsumtion vilket också avspeglar sig i varuimporten som förutses öka med 8,5 %. Under 2004 dämpas tillväxten något och varuimporten beräknas öka med 6,4 %. 4.3 Tjänstehandel Tjänsteexporten utvecklades mycket starkt samtidigt som tjänsteimporten utvecklades relativt svagt förra året. Sammantaget ökade tjänsteexporten med 11 % 2001 och tjänsteimporten med 2,8 %. Tjänstehandeln gav således ett bidrag på 0,7 procentenheter till BNP-tillväxten, vilket är betydligt mer än tidigare under 1990-talet. Bland annat ökade utländska medborgares turistande i Sverige 2001, samtidigt som svenskars turistande i utlandet minskade kraftigt. Det beror troligen bland annat på att den svaga svenska kronan har stimulerat utländska medborgares semestrande i Sverige och samtidigt dämpat svenska medborgares semestrande utomlands. I år beräknas tjänsteexporten öka med 0,7 % och tjänsteimporten med 3,4 %. Tjänsteexportens dämpning beror delvis på en svag utveckling i slutet av 2001 och på den antagna kronförstärkningen. Tjänstehandeln bidrar därmed negativt till BNP-tillväxten 2002. År 2003 och 2004 förutses tjänsteexporten och tjänsteimporten åter öka kraftigare. Tjänstehandeln beräknas under dessa år reducera BNP-tillväxten med ungefär 0,2 procentenheter per år. 4.4 Bytesbalans År 2001 gav bytesbalansen ett överskott på 69,5 miljarder kronor, vilket är i linje med överskottet år 2000. Kapitalavkastningens underskott blev emellertid betydligt större. Det beror till stor del på att underskottet i räntenettot ökade, bland annat som en följd av den svaga svenska kronan. Samtidigt förstärktes tjänstebalansen kraftigt jämfört med 2000. Både varuexporten och varuimporten utvecklades svagt 2001 och handelsbalansens netto förstärktes något jämfört med föregående år. Tabell 4.2 Bytesbalans Miljarder kronor, där ej annat anges 2000 2001 2002 2003 Handelsbalans 136,7 143,0 151,1 158,1 % av BNP 6,5 6,6 6,7 6,7 Varuexport 800,1 785,8 776,9 827,5 Varuimport 663,4 642,8 625,8 669,4 Tjänstebalans -23,8 -10,3 -15,2 -14,6 Transport 11,9 17,4 14,2 13,7 Resevaluta -36,4 -27,4 -26,0 -24,0 Övriga tjänster 0,7 -0,4 -3,4 -4,3 Löner -1,7 -2,2 -2,0 -2,0 Kapitalavkastning -10,6 -27,3 -23,0 -21,0 Räntor -50,8 -61,7 -57,5 -55,5 Direktinvesteringar 41,0 35,0 35,0 35,0 Portföljaktier -0,8 -0,6 -0,5 -0,5 Löpande transfereringar -30,6 -33,7 -33,8 -32,3 Bytesbalans 70,0 69,5 77,1 88,3 Kapitaltransfereringar 3,4 4,9 0,0 0,0 Finansiellt sparande1, % av BNP 3,5 3,4 3,4 3,7 Anm.: Bytesbalansen visas enligt Riksbankens definition. 1 Finansiellt sparande utgörs av bytesbalansen och kapitaltransfereringar. Källor: Riksbanken och Finansdepartementet. I år väntas bytesbalansens saldo uppgå till 77,1 miljarder kronor. Förstärkningen sedan 2001 beror bland annat på att handelsbalansens överskott beräknas öka i år. Även räntenettot väntas ge ett mindre underskott i år än i fjol, bland annat på grund av kronförstärkningen som beräknas minska räntebetalningarna mätt i svenska kronor. År 2003 beräknas bytesbalansen uppgå till 88,3 miljarder kronor. Bruttonationalinkomst Bruttonationalinkomsten, BNI, erhålls genom att de primära inkomsterna läggs till BNP. De primära inkomsterna består av nettot av de inkomster som genererats av svenska medborgare i utlandet och de inkomster som genererats av utländska medborgare i Sverige. I fjol gav de primära inkomsterna ett något större underskott än de närmast föregående åren, vilket beror på en försvagning av kapitalavkastningens netto. På grund av detta var skillnaden mellan BNP och BNI relativt stor. Skillnaden mellan BNP och BNI väntas emellertid minska under perioden 2002 till 2004 som en konsekvens av sjunkande räntebetalningar till utlandet. BNI ligger till grund för biståndsanslag och EU-avgift. Tabell 4.3 Bruttonationalinkomst Miljarder kronor, löpande priser 2001 2002 2003 2004 BNP 2167 2245 2356 2466 Primära inkomster1 -35 -24 -23 -19 BNI 2133 2222 2334 2447 1 Kapitalavkastning, löner, subventioner och skatter netto gentemot utlandet. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 5 Näringslivets produktion Näringslivets produktion ökade med 1,2 % förra året, vilket är betydligt lägre än den genomsnittliga tillväxttakten de senaste 20 åren. Produktionsavmattningen i näringslivet under 2001 förklaras delvis av att den internationella konjunkturnedgången slog hårt mot svensk industri, särskilt på grund av att den globala efterfrågan på teleprodukter föll avsevärt. Även det inhemska konjunkturläget var relativt svagt, vilket höll tillbaka produktionen inom både industri och tjänstesektorer. Tabell 5.1 Näringslivets produktion Procentuell volymförändring 2000 2001 2002 2003 2004 Jord- och skogs-bruk, fiske 1,8 -0,8 0,5 1,0 - Industri 6,9 -0,8 1,4 4,2 4,0 El-, gas-, värme- och vattenverk -4,5 6,4 -1,0 1,0 - Byggindustri 2,3 3,7 1,5 2,5 - Tjänstesektorer 4,6 1,7 1,9 3,2 - Summa näringsliv1 4,8 1,2 1,6 3,3 3,0 1 Exklusive ofördelade banktjänster. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Produktionen inom näringslivet väntas stiga långsamt under inledningen av innevarande år för att öka starkare mot slutet av året och växa i god takt nästa år. En återhämtning av industrikonjunkturen beräknas ske när den internationella konjunkturen förstärks och efterfrågan på teleprodukter stiger. Produktionen inom tjänstesektorerna beräknas bli allt starkare framöver i takt med att hushållens efterfrågan på tjänster stiger och industrikonjunkturen förstärks. Vissa tecken på avmattning i byggkonjunkturen har kunnat skönjas de senaste månaderna. Statliga infrastruktursatsningar och ett ökat bostadsbyggande väntas dock medföra att byggproduktionen stiger de närmaste åren. Trots återhämtningen under loppet av året bedöms produktionsökningen i näringslivet, mätt som årsgenomsnitt, i år endast bli marginellt högre än förra året. Sammantaget prognoseras näringslivets produktion öka med 1,6 % 2002 och med 3,3 % 2003. Eftersom det förutses finnas lediga resurser i ekonomin 2003 fortsätter återhämtningen även under påföljande år. Näringslivets produktion bedöms växa med ca 3 % 2004. Produktiviteten i näringslivet ökade med endast 0,5 % i fjol, vilket huvudsakligen beror på en negativ utveckling av produktiviteten i tjänstesektorerna och en förhållandevis svag produktivitetstillväxt i industrin. Under innevarande år förutses produktionen inom näringslivet öka något starkare samtidigt som sysselsättningen väntas sjunka. Därmed blir produktivitetstillväxten i näringslivet högre i år. En hög produktivitetstillväxt förutses även 2003 då produktionsökningen väntas bli stark. Produktiviteten i näringslivet bedöms öka med ca 2,5 % både 2002 och 2003. 5.1 Industri Produktion och produktivitet tar fart under året Den svaga industrikonjunkturen i Sverige under 2001 var till stor del en följd av den internationella konjunkturnedgången. Förra året minskade industriproduktionen med 0,8 % jämfört med året innan. Både insatsvaruindustrin och investeringsvaruindustrin drog ner sin produktion förra året. Massa- och pappersindustrin samt maskinindustrin är branscher som drabbades hårt av konjunkturavmattningen. Efterfrågan på varor från informations- och kommunikationstekniksektorn, IKT-sektorn, var särskilt svag. Det drabbade Sverige hårt eftersom utvecklingen i denna sektor är mycket betydelsefull för svensk export. Under perioden 1994-2000 ökade produktionen inom teleproduktindustrin med i genomsnitt 50 % per år. Förra året sjönk produktionen i denna sektor med ca 10 %. En annan förklaring till att industriproduktionen föll förra året var att det inhemska konjunkturläget mattades av, vilket bidrog till att dämpa efterfrågan på varor. Produktionen hölls bland annat tillbaka av en lagerjustering efter en tidigare ofrivillig lageruppbyggnad. Det innebär att förädling och försäljning skedde av varor i lager i större utsträckning än av nyproducerade varor. I Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer syntes under hela förra året ett stort missnöje med lagerstockens storlek. Industrikonjunkturen förefaller redan nu ha stabiliserats. Konfidensindikatorn i barometern från KI har vänt uppåt, om än från en låg nivå. Produktionsvolymen har upphört att minska och förväntningarna tyder på en ökning av produktionen. Även inköpschefsindex1 indikerar en uppgång för industrikonjunkturen framöver, där indextalen för produktion och produktionsplaner är mycket positiva. Återhämtningen av den internationella konjunkturen väntas ta fart under andra halvåret i år, vilket bedöms öka efterfrågan på svenska varor. Även den i dagsläget svaga efterfrågan på varor från IKT-sektorn förutses bli starkare till följd av förstärkningen av den internationella konjunkturen och utbyggnaden av tredje generationens mobiltelefonnät. Utvecklingen inom IKT-sektorn är emellertid mycket svårbedömd. Under slutet av innevarande år väntas även den inhemska efterfrågan stärkas och fortsätta växa i god takt under nästa år, vilket bidrar till ökningen av industriproduktionen. Produktionsökningen förutses emellertid hållas tillbaka något under inledningen av innevarande år till följd av att företagen bedöms ha ett fortsatt behov av att minska lagren. Sammantaget väntas industriproduktionen öka med 1,4 % i år och med 4,2 % nästa år. Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin Procentuell förändring 2000 2001 2002 2003 Produktionsvolym 6,9 -0,8 1,4 4,2 Arbetskraftskostnad 4,1 3,9 3,5 3,5 Produktivitet 5,4 1,6 4,8 3,8 Enhetsarbetskostnad (ULC) -1,2 2,3 -1,2 -0,3 ULC i 11 OECD-länder1 -1,0 1,8 1,2 0,5 ULC i 11 OECD-länder1, SEK -0,1 11,2 -2,4 -4,1 Relativ ULC, SEK -1,2 -8,0 1,2 4,0 Vinstmarginal -0,7 -1,7 -0,7 -0,2 Bruttoöverskottsandel2 34,9 30,5 28,6 28,1 1 11 OECD-länder avser Kanada, Förenta staterna, Japan, Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland, Danmark och Norge. 2 Avser bruttoöverskottet som andel av förädlingsvärdet till faktorpris. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Produktivitetstillväxten inom industrin var 1,6 % 2001, vilket är en betydligt svagare tillväxttakt än de senaste åren. Den starka produktivitetstillväxten under slutet av 1990-talet förklaras till stor del av att produktiviteten i teleproduktindustrin ökade mycket. Under förra året minskade produktiviteten i teleproduktindustrin och bidrog därmed inte till att höja produktivitetstillväxten i industrin som helhet. Under förra året drog industriföretagen ner sin produktion till följd av det svaga efterfrågeläget och minskade personalstyrkan kraftigt. Mot bakgrund av att produktionen successivt ökar under året samtidigt som fortsatta minskningar av personalstyrkan väntas, beräknas en hög produktivitetstillväxt i industrin under 2002. I slutet av 2001 bedöms kapacitetsutnyttjandet inom industrin varit lågt. Under loppet av innevarande år beräknas kapacitetsutnyttjandet att öka, vilket också bidrar till en uppgång i industrins produktivitetstillväxt. Även under nästa år bedöms produktivitetstillväxten bli hög till följd av en fortsatt stark produktiontillväxt och en endast svag sysselsättningsökning. Sammantaget beräknas produktiviteten inom industrin öka med 4,8 % i år och med 3,8 % nästa år. God konkurrenskraft för svensk exportindustri Under slutet av 1990-talet sjönk enhetsarbetskostnaden i Sverige till följd av den starka produktivitetstillväxten och förhållandevis måttliga ökningar av arbetskraftskostnaden. Den låga produktivitetsökningen inom industrin föregående år medförde emellertid att enhetsarbetskostnaden steg. Både i år och nästa år bedöms produktivitetstillväxten bli starkare än ökningen av kostnaderna för arbetskraften och därmed sjunker enhetsarbetskostnaden igen. Diagram 5.1 Industrins enhetsarbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 11 OECD-länder Index 1980=100 Enhetsarbetskostnaden i Sverige har de senaste åren utvecklats i ungefär samma takt som i våra konkurrentländer, mätt i nationell valuta. Förhållandevis låga löneökningar och en god produktivitetstillväxt har inneburit måttliga kostnadsökningar såväl i Sverige som i våra viktigaste konkurrentländer. Enhetsarbetskostnaden i nationell valuta bedöms även framöver utvecklas ungefär i samma takt i Sverige som i våra konkurrentländer. Den svenska kronan har försvagats betydligt de senaste åren, vilket inneburit att den relativa enhetsarbetskostnaden, mätt i gemensam valuta, har fallit kraftigt. Därmed har svensk exportindustris konkurrenskraft förbättrats. Trots en förutsedd kronförstärkning och en försämrad relativ enhetsarbetskostnad, mätt i gemensam valuta, väntas ändå svensk industris konkurrensläge vara gott de närmaste åren. Lönsamheten i svensk industri Under förra året medförde den kraftiga deprecieringen av kronan att det blev dyrare för företagen att importera insatsvaror. Dessutom steg enhetsarbetskostnaden relativt mycket då produktivitetstillväxten var låg. Trots ökade insatsvarukostnader och stigande enhetsarbetskostnad förefaller inte företagen ha kompenserat kostnadsökningen fullt ut genom kraftigt höjda priser. Hemmamarknadspriserna och exportpriserna steg inte lika mycket som importpriserna förra året, enligt uppgift från Statistiska centralbyrån. Företagens vinstmarginaler sjönk därmed kraftigt föregående år. Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel Procent Framöver antas en förstärkning av kronan leda till att importpriserna sjunker, vilket gör det billigare för företagen att importera insatsvaror. Den höga produktivitetstillväxten bedöms i år och nästa år leda till att enhetsarbetskostnaden sjunker. Det förbättrade konjunkturläget under andra halvåret i år och under nästa år medför dessutom att företagen i större utsträckning än tidigare kan höja priserna på hemmamarknaden. Den väntade apprecieringen av kronan gör emellertid att företagen på exportmarknaden måste sänka sina priser kraftigt för att inte förlora konkurrenskraft. Sammantaget väntas företagens marginaler fortsätta att minska, men betydligt mindre än 2001. Industrins bruttoöverskottsandel sjunker till 29 % 2002 och till 28 % 2003. 5.2 Byggnadsverksamhet Allt sedan 1998 har den totala byggvolymen, dvs. bygginvesteringar och -reparationer, ökat kraftigt. Förra året dämpades emellertid ökningstakten till knappt 2 %. Enligt KI:s barometer försämrades byggkonjunkturen markant under slutet av förra året. Byggandet föll och företagen blev allt mer missnöjda med orderläget. Bristen på arbetskraft, som företagen tidigare uppgav vara ett stort problem, minskade snabbt enligt barometern. Även antalet order till arkitekter och tekniska konsulter, vilka är en bra indikator för byggandet ett till två år framåt i tiden, utvecklades svagt under senare delen av 2001. Inledningsvis i år har läget dock stabiliserats något enligt barometern och byggföretagens förväntningar inför det närmaste månaderna är något mer optimistiska än tidigare. Utfallet från nationalräkenskaperna ger emellertid en något annorlunda bild av byggkonjunkturen förra året. Enligt nationalräkenskaperna stagnerade visserligen såväl bygginvesteringarna som byggproduktionen under 2001, men under fjärde kvartalet steg produktionen igen. Den försvagning av byggverksamheten, som det framkom vissa tecken på under förra året, bedöms i huvudsak vara tillfällig. De ökade resurser som har avsatts för åtgärder i infrastrukturen samt utbyggnaden av den tredje generationens mobiltelefonnät bedöms innebära att byggaktiviteten tilltar framöver. Dessutom är det mycket som talar för att bostadsbyggandet fortsätter att stiga. En hög prisnivå på andrahandsmarknaden och hushållens alltjämt starka ekonomiska situation med bl.a. kraftigt stigande disponibla inkomster väntas medföra att ny- och ombyggnationer av bostäder ökar. Även bidraget till byggandet av hyresrätter samt stöden till studentbostäder och ekologiskt byggande väntas stimulera bostadsinvesteringarna framöver. Den förutsedda uppgången i byggkonjunkturen dämpas dock i år av att investeringsutvecklingen i andra delar av näringslivet förväntas bli dämpad. Ökningen av såväl produktion som investeringar i kommersiella lokaler i tjänstesektorn beräknas utvecklas svagt i år, vilket bl.a. den svaga orderingången till arkitekter antyder. Därtill väntas industrins investeringar falla i år. Nästa år bedöms dock byggkonjunkturen stärkas ytterligare då aktiviteten i ekonomin ökar. Sammantaget beräknas den totala byggverksamheten öka med ca 2 % även i år, och med närmare 5 % nästa år. Tabell 5.3 Byggnadsverksamhet Miljarder kronor Procentuell volymförändring 2001 2000 2001 2002 2003 Bygginvesteringar 135 5,1 1,2 2,7 6,8 Näringslivet 60 11,6 -4,4 0,7 6,6 Myndigheter 29 -11,2 3,1 5,6 4,0 Bostäder 46 9,3 8,3 3,4 9,0 Reparationer och underhåll 80 3,7 3,6 1,0 1,0 Totalt 215 4,2 1,8 2,0 4,7 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 5.3 Tjänstesektorer Produktionen har utvecklats starkt inom tjänstesektorerna under flera år. I genomsnitt har den ökat med drygt 4 % per år under perioden 1995-2000. Detta beror på att hushållens och industrins efterfrågan på tjänster har varit hög. Förra året utvecklades produktionen inom tjänstesektorerna svagare än tidigare år. Produktionen ökade med 1,7 % 2001 jämfört med 2000. Tjänsteproduktionen inom exempelvis handel och finansiell verksamhet mattades av. Avmattningen av tjänsteproduktionen beror delvis på att hushållens efterfrågan på tjänster utvecklades svagt. Även nedgången i industrikonjunkturen drabbade delar av tjänstesektorerna. Utvecklingen i tjänstesektorerna bedöms bli allt starkare under innevarande år och växa i god takt under nästa år då aktiviteten i ekonomin förväntas bli allt högre. Risken för att kapacitetsrestriktioner i form av brist på arbetskraft kommer att hindra produktionsökningen har minskat under det senaste året. Därmed bedöms inte rekryteringsproblem hindra expansion i tjänstesektorerna som helhet i någon större omfattning under prognosperioden. Sammantaget förutses produktionen i tjänstesektorerna öka med 1,9 % 2002 och med 3,2 % 2003. Produktivitetstillväxten i tjänstesektorerna var negativ förra året till följd av att produktionen i större utsträckning än personalstyrkan anpassades till det svagare efterfrågeläget. I år och nästa år väntas produktiviteten öka starkt igen när tjänsteproduktionen tar fart och sysselsättningen förutses öka svagt. Produktivitetstillväxten bedöms bli 1,7 % 2002 och 2,2 % 2003. 6 Arbetsmarknad Trots fjolårets svaga ekonomiska utveckling ökade antalet sysselsatta med hela 80 000 personer mellan 2000 och 2001 och den öppna arbetslösheten föll med 0,7 procentenheter till 4,0 %, mätt som årsgenomsnitt. Dock var utvecklingen under loppet av 2001, såväl vad gäller sysselsättning som arbetslöshet, svag. Under innevarande år väntas antalet sysselsatta minska och den öppna arbetslösheten öka. Med viss fördröjning får dock den starkare efterfrågan i ekonomin genomslag även på arbetsmarknaden. Sysselsättningen börjar då återigen stiga. Sammantaget innebär utvecklingen av antalet sysselsatta och arbetskraftsutbudet att den öppna arbetslösheten faller till 4,0 % år 2003. Tabell 6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet Procentuell förändring om annat ej anges 2001 2002 2003 2004 BNP 1,2 1,4 2,8 2,5 Produktivitet 0,6 1,9 2,2 1,9 Arbetade timmar 0,5 -0,5 0,6 0,5 Medelarbetstid -1,4 -0,1 0,2 0,1 Antal sysselsatta 1,9 -0,4 0,4 0,4 Reguljär sysselsättningsgrad1 78,2 77,7 77,9 78,0 Arbetskraft 1,2 -0,1 0,1 0,3 Öppen arbetslöshet2 4,0 4,3 4,0 3,9 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program3 2,5 2,5 2,2 2,0 1 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen. 2 I procent av arbetskraften. 3 Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program i procent av arbetskraften. De program som inkluderas i denna beteckning är de program som Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) redovisar som konjunkturberoende samt Interpraktik. Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet. Antalet sysselsatta minskar under 2002 År 2001 blev ytterligare ett år med en mycket stark sysselsättningsökning. Det höga årsgenomsnittet förklaras dock till stor del av att sysselsättningsnivån redan vid slutet av 2000 var betydligt högre än årsgenomsnittet för det året. Sett till utvecklingen under loppet av 2001 ökade sysselsättningen med ca 20 000 personer. Utvecklingen var särskilt svag under hösten. Sysselsättningsökningen 2001 skedde, liksom året dessförinnan, helt bland fast anställda. Såväl antalet företagare som antalet tillfälligt anställda minskade jämfört med föregående år. Det är naturligt att antalet tillfälligt anställda minskar vid en konjunkturavmattning då företagen blir mer restriktiva med att anställa personal och i mindre utsträckning förlänger vikariat och andra anställningar med korttidskontrakt. När konjunkturen sedan vänder ökar inledningsvis antalet tillfälligt anställda igen innan företagen så småningom ökar antalet fast anställda. Sett till näringsgrenar minskade sysselsättningen kraftigt inom industrin förra året. Framför allt gäller detta verkstadsindustrin som drabbades hårt av konjunkturavmattningen och där antalet varsel om uppsägning började öka redan vid årsskiftet 2000/2001. Sysselsättningsminskningen i industrin uppvägdes dock av en ökning av sysselsättningen inom framför allt näringslivets tjänstesektorer. Särskilt stor var ökningen inom datakonsulter och dataservicebyråer samt inom branschen andra företagsservicefirmor vari ingår bland annat arkitektkontor och reklam- och marknadsföringsbyråer. Under inledningen av detta år har sysselsättningen minskat något. Bland annat kan en nedgång i tjänstesektorerna noteras från slutet av fjolåret. Ett flertal indikatorer tyder på en fortsatt minskande sysselsättning under 2002. Utvecklingen av antalet nyanmälda lediga platser, som historiskt sett varit en god indikator på sysselsättningstillväxten, indikerar negativa tillväxttal under året (se diagram 6.1). Särskilt svag har utvecklingen av nyanmälda lediga platser varit inom industri, handel, hotell och restaurang samt bank och försäkring vari IT-relaterade verksamheter ingår. Visserligen var det totala antalet lediga platser faktiskt större i februari i år än i februari i fjol men nästan 30 % av platserna under årets två första månader avsåg sommarvikariat. Det kan jämföras med 21 % motsvarande period förra året. Enligt AMS finns det en tendens till att vikariaten anmäls allt tidigare till arbetsförmedlingarna. Det kan innebära att utvecklingen åter försvagas de närmaste månaderna. Antalet varsel om uppsägning ökade kraftigt under loppet av förra året. Sammantaget varslades 69 000 personer vilket är mer än en fördubbling jämfört med 2000. Under förra våren avsåg majoriteten av varslen industrin men successivt har en allt större del kommit att avse tjänstesektorerna. De senaste månaderna har visserligen det totala antalet varsel minskat något men det ligger fortfarande på en relativt hög nivå jämfört med andra halvan av nittiotalet. Diagram 6.1 Nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta Årlig procentuell förändring Årlig procentuell förändring Konjunkturinstitutets (KI:s) barometrar visar att företagen inom tillverkningsindustrin avser att fortsätta minska antalet anställda. Även inom byggsektorn planeras fortsatta personalminskningar. Inom detaljhandeln tyder anställningsplanerna på en i stort sett oförändrad sysselsättning framöver. Optimismen har visserligen ökat något inom databehandlings- och uppdragsverksamheten men anställningsplanerna är ändå ytterst blygsamma. Trots att efterfrågan i ekonomin väntas tillta framöver förutses således sysselsättningen fortsätta minska. Först mot slutet av året får den starkare efterfrågan genomslag på arbetsmarknaden och sysselsättningen börjar återigen öka. Sysselsättningen väntas nästa år stiga med 0,4 %, men ökningen under loppet av året är betydligt starkare än vad som framgår av årsgenomsnittet. Den reguljära sysselsättningsgraden bland personer i åldern 20-64 år, som enligt regeringens sysselsättningsmål skall uppgå till 80 % 2004, väntas nästa år ligga på 77,9 %. Den i nuläget svaga efterfrågan på arbetskraft avspeglas också i att bristen på arbetskraft är generellt sett låg i ett historiskt perspektiv. Enligt KI:s barometrar föll bristen på arbetskraft inom stora delar av näringslivet hastigt mot slutet av 2000 och fortsatte sedan minska förra året. Andelen företag som anger tillgången på arbetskraft som trängsta sektion är låg. Generellt sett framstår rekryteringsproblemen i dagsläget som små men de bedöms öka under prognosperioden. Några allvarliga generella rekryteringsproblem förväntas emellertid inte. Inom kommunal sektor är dock bristen på arbetskraft besvärande. Enligt AMS undersökningar råder det en omfattande brist på utbildad personal inom vård- och omsorgsyrken liksom på lärare. KI:s kommunbarometer visar att samtliga landsting upplever brist på personal inom sjukvårdsområdet, och inom primärkommunerna är bristen stor inom utbildning, barn- och äldreomsorg. Kommunsektorns finansiella situation tillåter emellertid inte någon större expansion av verksamheten under prognosåren. Situationen på arbetsmarknaden har förbättrats i nästan samtliga län sedan 1997, det år under vilket de senaste årens starka sysselsättningstillväxt inleddes. Ändå var skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan länen faktiskt större förra året än 1997 (se diagram 6.2). Liksom de senaste åren var sysselsättningsgraden lägst i Norrbottens län där 67,6 % av befolkningen var sysselsatt medan motsvarande siffra i det län med högst sysselsättningsgrad, Stockholms län, var 80,1 %. Till viss del har naturligtvis de regionala skillnaderna i sysselsättningsgrad att göra med skillnader i näringsgrenssammansättning mellan länen. En lättrörlig arbetskraft, i såväl geografisk som yrkesmässig mening, underlättar matchningsprocessen mellan utbud och efterfrågan. Om det uppstår allvarligare matchningsproblem än väntat på arbetsmarknaden eller rena bristsituationer, dvs. restriktioner vad gäller tillgången på arbetskraft med den kompetens som efterfrågas, skulle detta sannolikt få negativa effekter på tillväxt, sysselsättning och lönebildning. Diagram 6.2 Regionala skillnader i sysselsättningsgrad mellan länen Sysselsatta i procent av arbetsför befolkning Det finns en rad osäkra faktorer med betydelse för utvecklingen på arbetsmarknaden framöver. Det är möjligt att arbetsmarknaden fungerar bättre än vad som antagits i prognosen och att regeringens sysselsättningsmål uppnås 2004. En sämre fungerande lönebildning än vad som antagits i prognosen skulle i sin tur kunna leda till svagare BNP- och sysselsättningsutveckling. I avsnitt 12 redovisas två alternativa bedömningar av hur högt resursutnyttjandet är och hur väl arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar. Medelarbetstiden fortsatt låg under prognosåren Medelarbetstiden per sysselsatt2, som minskade med hela 0,9 % år 2000, föll med ytterligare 1,4 % förra året. Fallet i medelarbetstid 2001 beror bland annat på att den vanligen arbetade tiden3 och övertiden minskade, samt på att sjukfrånvaron fortsatte öka. Dessutom var det både en vardag och en lördag mindre än året dessförinnan vilket inte påverkar antalet sysselsatta men väl antalet arbetade timmar och därmed medelarbetstiden. Korrigerat för denna kalendereffekt minskade medelarbetstiden med 1,2 % i fjol. Historiskt sett har frånvaron per sysselsatt tenderat att minska när antalet sysselsatta minskat. Med viss eftersläpning leder sedan en ökning i sysselsättningen till en ökning av frånvaron. Det tyder på en minskning av frånvaron i år och eventuellt en ökning nästa år. Till detta kommer ett flertal reformer som väntas påverka medelarbetstiden på olika sätt framöver. Regeringens åtgärdsprogram för ökad hälsa i arbetslivet förutses verka i riktning mot en lägre sjukfrånvaro, och därmed en högre medelarbetstid, framöver. Minskningen av anslagen för kunskapslyftet bör leda till en minskning av frånvaron till följd av studier och därmed också en ökning av medelarbetstiden. Också det nya studiemedelssystemet verkar sannolikt i riktning mot en högre medelarbetstid. I det nya systemet är fribeloppet, dvs. den inkomst en studerande får ha utan att studiemedlen reduceras, väsentligt högre än i det gamla. I motsatt riktning verkar de senaste årens löneavtal som inkluderar uppgörelser om att en del av löneutvecklingen skall användas till arbetstidsförkortning. Att befolkningstillväxten under prognosåren sker i åldersgrupper med lägre medelarbetstid än befolkningen som helhet påverkar också medelarbetstiden negativt. Till följd av det svaga utgångsläget väntas medelarbetstiden, mätt som årsgenomsnitt, minska i år, om än betydligt mindre än förra året. Nästa år sker en svag ökning. Jämfört med de senaste tio åren är den prognoserade nivån på medelarbetstiden nästa år fortfarande mycket låg. Produktiviteten förväntas öka framöver Produktivitetstillväxten i näringslivet var förra året betydligt svagare än genomsnittet för de senaste 20 åren. I tjänstesektorn som helhet var produktivitetsutvecklingen till och med negativ. En anledning till att företagen inom vissa delar av tjänstesektorn inte anpassade sysselsättningen i någon större utsträckning till det svagare efterfrågeläget kan vara att de antog att avmattningen var tillfällig och att de därför inte ville göra sig av med kompetent personal. På så vis kan de kanske, när efterfrågan tar fart igen, undvika de svåra rekryteringsproblem som de hade år 2000. Det faktum att företagen inte helt anpassat sysselsättningen till det svagare efterfrågeläget gör att när efterfrågan tilltar i år och nästa år kan de öka sin produktion utan att de behöver nyanställa i samma omfattning. Det bidrar till en uppgång i produktivitetstillväxten i år och nästa år. Den genomsnittliga produktivitetsökningen i näringslivet som helhet perioden 2001-2003 blir ändå lägre än det historiska snittet. Arbetskraftsutbudet minskar 2002 men arbetslösheten ökar ändå tillfälligt Arbetskraftsutbudet ökade, liksom antalet sysselsatta, starkt förra året. Förutom ökningen av befolkningen i arbetsför ålder var det främst en minskning av antalet heltidsstuderande utanför arbetskraften som bidrog till det ökade utbudet av arbetskraft. Mindre tillskott till utbudet kom också från andra grupper utanför arbetskraften såsom hemarbetande och värnpliktiga. Den relativt kraftiga ökningen av andelen sjuka bidrog dock till att hålla tillbaka utbudet. Arbetskraftsutbudet påverkas också framöver av utvecklingen av antalet studerande. Antalet deltagare i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, där majoriteten definieras som studerande enligt AKU, förutses sammantaget uppgå till 111 000 i år. Detta innebär en oförändrad nivå jämfört med 2001. Nästa år minskar antalet deltagare till 97 000. Anslagen för kunskapslyftet minskar i år. Kommunerna kommer dock framöver ha möjlighet att anordna fler platser inom vuxenutbildningen än innan kunskapslyftet startade 1997. Under perioden 2003-2005 kommer kommunerna att erbjudas ett nytt riktat statsbidrag som motsvarar 47 000 platser i den kommunala vuxenutbildningen och 7 000 platser inom folkhögskolan. Antalet permanenta platser inom högskolor och universitet utökas under prognosperioden. Sammantaget bidrar utbildningssatsningarna och befolkningstillväxten i åldersgruppen 16-19 år, en ålder då de flesta studerar, till att antalet studerande ökar under prognosperioden. Även antalet sjuka och förtidspensionerade väntas öka. Det beror på att en stor del av befolkningstillväxten framöver sker i åldersgrupper där andelen sjuka och förtidspensionerade är relativt hög. Det starka arbetsmarknadsläge som rått sedan mitten av 1997 har inneburit att antalet personer som vill och kan arbeta men inte aktivt söker arbete successivt minskat sedan dess. Över hälften av dessa så kallade latent arbetssökande är heltidsstuderande. Det finns också de som betraktar sig själva som arbetssökande, utan att uppfylla villkoren för att klassificeras som öppet arbetslösa, eller som lediga. Det svagare arbetsmarknadsläget väntas leda till att dessa grupper i mindre utsträckning än de senaste åren söker sig till arbetsmarknaden vilket också bidrar till att hålla tillbaka arbetskraftsutbudet. Diagram 6.3 Antal sysselsatta och arbetskraftsutbud Tusental personer Den öppna arbetslösheten minskade till 4,0 % mot slutet av 2000 och har därefter i princip legat kvar på den nivån. Vid en konjunkturavmattning är det vanligtvis personer med en svagare ställning på arbetsmarknaden som drabbas först. Ett exempel på en sådan grupp är yngre personer bland vilka arbetslösheten sedan andra halvåret i fjol varit högre än vid motsvarande tidpunkt ett år tidigare. Den förväntade utvecklingen av antalet sysselsatta och arbetskraftsutbudet innebär att arbetslösheten ökar tillfälligt i år. I takt med att sysselsättningen stiger, framför allt under loppet av nästa år, minskar återigen den öppna arbetslösheten. Diagram 6.4 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program Procent av arbetskraften Utvecklingen efter 2003 Mot slutet av 2003 bedöms den faktiska produktionsnivån vara lägre än den potentiella. Det innebär att det finns lediga resurser i ekonomin vilket möjliggör en högre BNP-tillväxt åren därefter än den långsiktigt hållbara. Dessutom fortsätter neddragningen av de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska programmen. Efter 2003 beräknas därför antalet sysselsatta stiga i snabbare takt än vad som kan förklaras av den demografiska utvecklingen. Mot bakgrund av den kraftiga minskningen av medelarbetstiden 2000 och 2001 och den därmed låga nivån 2003, antas medelarbetstiden fortsätta stiga något. Den öppna arbetslösheten minskar ytterligare. Produktivitetstillväxten beräknas bli något starkare än den uppskattade långsiktiga produktivitetstillväxten. Långtidssjuka enligt RFV och AKU Under 2001 har problemet med ökad ohälsa allt mer kommit i fokus. Riksförsäkringsverkets (RFV:s) statistik visar att det i synnerhet är antalet långa sjukskrivningar som ökar. I december förra året uppgick antalet personer som hade varit sjukskrivna under längre tid än ett år till 112 600. Det är mer än dubbelt så många som i december 1998. Förutom att enskilda individer drabbas av lidande genom ökad ohälsa, ökar också samhällets ohälsorelaterade kostnader och på sikt hämmas utvecklingen på arbetsmarknaden. I arbetsmarknadsprognosen används Arbetskraftsundersökningen (AKU) som totalram för befolkningen. För att analysera utvecklingen av sjukfrånvaron kompletteras AKU:s statistik med uppgifter från RFV. De två statistikkällorna har dock olika utgångspunkter. AKU är en urvalsundersökning där de tillfrågade själva svarar på frågor om sin arbetsmarknadssituation under en viss vecka. RFV:s statistik utgår däremot från de ersättningar en person uppbär. I AKU:s statistik är det inte möjligt att urskilja hur länge en person varit sjukfrånvarande. Anledningen till detta är att AKU:s redovisade siffror avser en genomsnittsvecka under månaden, kvartalet eller året. Däremot kan man genom att dividera antalet frånvarotimmar på grund av sjukdom med antalet sjukfrånvarande erhålla en indikation på om sjukfrånvarons längd ökar eller minskar. Enligt diagram 1 har den genomsnittliga längden på sjukfrånvaron ökat de senaste åren. Det framgår också att antalet långtidssjukskrivna enligt RFV, här definierat som sjukskrivna längre än ett år, ökat kraftigt under motsvarande period. Sannolikheten att en sjukskrivning övergår till förtidspension ökar med sjukskrivningens längd. Det är svårt att med hjälp av AKU urskilja ett sådant flöde, men med hjälp av RFV:s statistik kan övergången beräknas. Enligt RFV:s statistik övergick ca 30 000 personer från sjukpenning till förtidspension i fjol jämfört med 19 000 år 1998. Allt annat lika innebär en ökning av antalet förtidspensionärer att antalet sysselsatta minskar och medelarbetstiden per sysselsatt ökar. Diagram 1 Sjukfrånvaro enligt AKU och RFV Timmar/vecka och sjukfrånvarande Tusental personer (12 mån. glidande medelvärde) (12 mån. glidande medelvärde) Förtidspensionerade på grund av ohälsa särredovisas inte i AKU. De ingår istället i gruppen "sjuka utanför arbetskraften". Förtidspensionerade utgör dock den största delen av denna grupp (ca 91 % år 2000 enligt uppgifter från AKU). Samtidigt som antalet sjukfrånvarande ökat de senaste åren har antalet sjuka utanför arbetskraften ökat, om än inte i samma omfattning. Utvecklingen av de sjuka utanför arbetskraften stämmer väl överens med ökningen av förtidspensionärer enligt RFV (se diagram 2). Nivåskillnaden mellan AKU:s och RFV:s statistik i diagram 2 förklaras till stor del av att det i RFV:s statistik även ingår personer som är förtidspensionerade på deltid (ca 24 % av samtliga förtidspensionerade år 2000). Majoriteten av de som är förtidspensionerade på deltid redovisas som "sysselsatta i arbetskraften" i AKU, eftersom det endast krävs en arbetad timme per mätvecka för att registreras som sysselsatt. Diagram 2 Förtidspensionerade enligt AKU och RFV Tusental personer Tusental personer (3 mån. glidande medelvärde) (decembervärden) 7 Löner Mot bakgrund av avmattningen i ekonomin, den svaga sysselsättningsutvecklingen under året och den låga produktivitetstillväxten ökade lönerna förhållandevis snabbt förra året. Lönerna ökade preliminärt med 4,2 % mellan 2000 och 2001 enligt Medlingsinstitutet, vilket var ca 0,5 procentenheter högre än genomsnittet de senaste tre åren. Att lönerna steg relativt mycket trots en svag sysselsättningsutveckling under året kan ha berott på att resursutnyttjandet var ansträngt förra året. Till följd av att sysselsättningen förutses minska i år faller resursutnyttjandet och konkurrensen om arbetskraften minskar. Därmed förväntas löneökningstakten dämpas. Det är dock mycket svårt att avgöra hur stort resursutnyttjandet är i dagsläget och hur väl lönebildningen fungerar. I avsnitt 12 redovisas två alternativa bedömningar av resursutnyttjandet och lönebildningen. Inflationsförväntningarna, som nu är högre än för ett år sedan, förväntas gå ner igen, i takt med att de uppmätta inflationstalen faller. Detta bidrar sannolikt till att lönekraven dämpas framöver. Trots en förhållandevis hög inflation förra året ökade reallönerna med drygt 1,5 %, vilket är lägre än de senaste fem åren, men fortfarande högre än den genomsnittliga ökningen under 1980-talet och början av 1990-talet. Tabell 7.1 Timlöner Årlig procentuell förändring 1999 2000 2001 2002-2004 Industri 2,5 4,1 3,6 Byggnadsindustri 4,1 3,9 4,9 Näringslivets tjänstesektorer 3,5 3,4 4,3 Statliga myndigheter 4,6 4,8 3,8 Kommunala myndigheter 3,8 3,6 4,5 Totalt 3,4 3,7 4,2 3,5 Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Löneutvecklingen skiljde sig relativt mycket åt mellan olika sektorer förra året. I industrin föll löneökningstakten medan den steg i övriga delar av näringslivet. Det var främst inom byggsektorn och varuhandel, hotell och restaurang som det noterades relativt höga löneökningar. Även inom kommunala myndigheter var löneökningstakten hög. Det beror bland annat på höga avtalsmässiga löneökningar förra året men lönerna ökade relativt mycket även utöver avtalen. Tjänstemännens löner fortsatte att öka snabbare än arbetarnas förra året. Större delen av arbetsmarknaden har avtal för innevarande och nästa år. I genomsnitt beräknas de avtalsmässiga löneökningarna i hittills slutna avtal uppgå till ca 2,5 % per år. Hur höga de totala löneökningarna kommer att bli är svårt att förutsäga, bland annat mot bakgrund av att det i vissa avtal saknas centralt fastställda löneökningsutrymmen. Det innebär att hela löneökningsutrymmet kommer att fastställas på lokal nivå. Decentraliseringen av avtalsförhandlingarna gör det också svårare att skilja mellan avtal och löneglidning. Totalt sett antas löneökningarna begränsas till 3,5 % per år perioden 2002-2004. 8 Inflation Efter flera år med låga konsumentprisökningar steg inflationen kraftigt under förra året. Ökningen hade till viss del att göra med utbudsstörningar och andra tillfälliga effekter, men under 2001 ökade också bidraget till inflationen från prishöjningar på inhemskt producerade varor och tjänster. De senaste två åren har löneökningar i konsumentnära tjänstebranscher bidragit till att priserna i dessa branscher ökat relativt kraftigt. Inflationsförväntningarna ökade förra året men har den senaste tiden varit relativt oförändrade. Det inhemska inflationstrycket är svårbedömt, men lägre löneökningar och fallande importpriser framöver förutses bidra till att inflationen åter sjunker. Ökade handelsmarginaler väntas däremot verka i motsatt riktning. Sammantaget förutses inflationen minska snabbt under första halvåret i år, då tillfälliga effekter successivt faller bort, för att sedan åter stiga och ligga på ca 2 % i slutet av 2002, mätt med såväl KPI som UND1X. Stärkt efterfrågan och ökat resursutnyttjande väntas ge en svag ökning av inflationen under loppet av 2003. Se tabell 8.1 och diagram 8.3. Skillnaden mellan KPI och UND1X i slutet av prognosperioden beror främst på ökade räntekostnader för egnahem. Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling Procentuell förändring 2001 2002 2003 2004 KPI, årsgenomsnitt 2,6 2,1 2,2 2,1 KPI, dec-dec 2,9 2,1 2,2 2,0 UND1X, årsgenomsnitt 2,8 2,3 1,9 - UND1X, dec-dec 3,4 1,8 1,9 - HIKP, årsgenomsnitt 2,7 1,7 1,8 - HIKP, dec-dec 3,2 1,2 1,9 - NPI, årsgenomsnitt 2,8 2,1 2,4 - NPI, dec-dec 3,4 2,0 2,4 - Prisbasbelopp, tkr 36,9 37,9 38,4 39,2 HIKP, EU, årsgenomsnitt 2,4 1,9 1,9 1,8 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I de medelfristiga kalkylerna antas penningpolitiken anpassas så att inflationen under åren närmast efter 2003 utvecklas i linje med Riksbankens inflationsmål, dvs. 2 %. Ökad inflation under 2001 Inflationen enligt KPI har under det senaste året ökat från 1,6 % i februari 2001 till 2,8 % i februari i år. Även inflationen enligt UND1X har stigit kraftigt. I februari uppgick den till 3,3 %, dvs. något mer än KPI. Skillnaden mellan de bägge inflationsmåtten beror för närvarande till stor del på sänkningen av fastighetsskatten, som registreras i KPI från och med september 2001. Bidraget till inflationen från huvudsakligen importerade varor och tjänster var vid inledningen av 2002 betydligt mindre än det var för två år sedan. Som framgår av diagram 8.1 svarade prisökningar på importerade varor och tjänster för den största delen av inflationen i början av 2000. Trots att inflationen sedan dess har stigit kraftigt har bidraget från dessa varor och tjänster till inflationen minskat. Inflationsuppgången förklaras i stället till stor del av prisökningar på huvudsakligen inhemskt producerade varor och tjänster. Bidraget från priser på boende har också ökat, utom sedan september 2001 då sänkt fastighetsskatt och lägre ränteutgifter reducerat inflationsbidraget. Innan importprisutvecklingen kommenteras närmare skall några andra faktorer som kortsiktigt påverkat inflationen den senaste tiden nämnas. Diagram 8.1 Olika komponenters bidrag till KPI-inflationen Procentenheter Tillfälliga faktorer påverkade inflationen 2001 Vid tolkningen av diagram 8.1 är det viktigt att notera att priserna på vissa varor och tjänster har påverkats dels av ett antal tillfälliga utbudsstörningar, dels av andra förhållanden av tillfällig karaktär. Det finns skäl att särbehandla sådana prishöjningar som har att göra med utbudsstörningar snarare än med efterfrågeläget i den svenska ekonomin (även om handelns möjlighet att övervältra prisökningarna på konsumenterna i hög grad är beroende av efterfrågeläget). Prishöjningar som beror på tillfälliga utbudsstörningar kan dock påverka inflationen varaktigt genom effekter på andra priser och på inflationsförväntningarna. Prisökningarna på kött under våren 2001 var huvudsakligen en konsekvens av att utbudet begränsats till följd av djursjukdomar. Köttprisnivån har sedan dess stabiliserats, och effekten av förra vårens prishöjningar väntas successivt falla bort ur inflationstalen under våren 2002. Detsamma gäller effekten av den nivåhöjning av elpriserna under våren 2001 som delvis berodde på brist på vattenkraft. Grönsaks- och fruktprisernas bidrag till inflationen kan, mot bakgrund av det senaste årets utveckling, väntas avta snabbt under våren för att sedan åter öka. En period med särskilt höga bensinpriser under våren 2001, på grund av kapacitetsbegränsningar, höjde tillfälligt inflationen. Vid sidan av de nu nämnda utbudsstörningarna kan nämnas att effekten av förra vårens teletaxehöjningar också väntas upphöra under våren 2002. Ett antal tillfälliga effekter väntas således falla ur tolvmånaderstalen under våren, vilket sammantaget bidrar till att inflationen dämpas. I diagram 8.2 visas inflationsbidragen från samma grupper som i diagram 8.1, men med den skillnaden att alla varor och tjänster som enligt diskussionen i föregående stycke påverkats av tillfälliga effekter har förts över till en egen grupp i figuren. Denna indelning är grov och något godtycklig, och resultatet måste tolkas med försiktighet. De aktuella produkternas priser påverkades förra året naturligtvis även av annat än de nämnda tillfälliga effekterna, och den valda grupperingen kan därför underskatta inflationstendenserna. Diagrammet indikerar ändå att ökade priser på importerade varor hade en viss betydelse för inflationsuppgången under 2001 men att bidraget från inhemskt producerade varor och tjänster var större, och växte, under förra året. Den mycket hastiga inflationsuppgången under våren 2001 kan alltså främst tillskrivas tillfälliga faktorer, men under hela året skedde också en långsammare men tydlig ökning av bidraget till inflationen från huvudsakligen inhemskt producerade varor och tjänster. Diagram 8.2 Olika komponenters bidrag till KPI-inflationen, alternativ indelning Procentenheter Vid sidan av utbudsstörningarna finns även skäl att skilja ut effekterna av ränte- och skatteförändringar. Bostadräntorna har under slutet av 2001 och början av 2002 haft små effekter på inflationen mätt med KPI. Under större delen av 2000 och 2001 bidrog de till att höja inflationen, efter att de under flera år har dämpat inflationen. Som också nämnts har fastighetsskattens utveckling för närvarande en negativ effekt på inflationen enligt KPI-måttet. Importpriserna väntas dämpa inflationen Priserna i importledet har ökat successivt under de senaste tre åren. Under 1999 och 2000 orsakades uppgången av att priserna på importerade råvaror steg till följd av det kraftigt stigande världsmarknadspriset på olja. Sedan halvårsskiftet 2000 har de stigande priserna på bearbetade importvaror utgjort den främsta orsaken till importprisökningen. Det sjunkande oljepriset under 2001 har däremot verkat dämpande på de totala importpriserna. Kronförsvagningen bidrog starkt till de ökade priserna i importledet, och i takt med att kronan började stärkas under fjärde kvartalet bröts prisuppgången. Prognosen för oljeprisutvecklingen (se avsnitt 2) utgör, liksom tidigare, en källa till osäkerhet beträffande inflationsprognosen. Under förutsättning att situationen i Mellanöstern inte utvecklas på ett sätt som dramatiskt påverkar råvarupriserna förväntas en relativt försiktig prisutveckling för olja. Samtidigt väntas kronan appreciera under prognosperioden, och de totala importpriserna bedöms sjunka i motsvarande omfattning. Importerade varor utgör en stor del av varukorgen i KPI, varför importpriserna är väsentliga för konsumentprisernas utveckling. Det är dock svårt att bedöma vilket genomslag förändrade priser i importledet får på de svenska konsumentpriserna. Erfarenheterna från den senaste perioden av stigande importpriser tyder på ett relativt litet genomslag. En förklaring till detta kan vara att företagen sett kronförsvagningen, och de därigenom förändrade importpriserna, som tillfällig. Det finns risk för att den väntade importprisnedgången i motsvarande mån inte får fullt genomslag i konsumentpriserna eftersom importörerna har behov av att återställa de vinstmarginaler som försämrats under perioden då kronan försvagats. Se diskussionen om vinstmarginalerna nedan. Boendekostnaderna ökar Ökade boendekostnader förklarade 0,7 procentenheter av den totala inflationen i februari. Den största delen av detta bidrag, 0,5 procentenheter, berodde på höjda elpriser. Hyrorna, som bl.a. ökade relativt kraftigt i januari i år, stod för 0,2 procentenheter. Effekterna av fastighetsskatt och ränteutgifter har beskrivits ovan. Under prognosperioden väntas boendekostnaderna öka och under loppet av 2002 och 2003 bidra till inflationen med 0,6 respektive 0,7 procentenheter. Hyrorna förutses öka med ca 2 % per år 2002-2003 och står tillsammans med ökade ränteutgifter för egnahem för de största bidragen till boendeprisökningen dessa år. Inflationsförväntningarna ökade under 2001 Inflationsförväntningarna hos arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer ökade under 2001 enligt de undersökningar som Prospera gör på Riksbankens uppdrag. Vid de senaste två undersökningstillfällena, november och mars, har de inte förändrats mycket och ligger mellan 2,5 % och 2,8 % på både ett och två års sikt. Svaren på de frågor om inflationsförväntningar som ställs i Konjunkturinstitutets (KI:s) undersökning av hushållens inköpsplaner (HIP) är för närvarande svårtolkade, eftersom metodomläggningar försvårar historiska jämförelser. Det framgår dock att inflationsförväntningarna har sjunkit något de senaste månaderna. Inflationsförväntningarna har alltså ökat under 2001 men varit relativt oförändrade under den senaste tiden. Förbättrat resursläge väntas Som beskrivits i avsnitt 7 steg lönerna förra året kraftigt i flera tjänstenäringar med nära anknytning till konsumentpriserna. Framför allt var löneglidningen stor inom dessa näringar. Löneutvecklingen återspeglar sannolikt, med viss fördröjning, den snabba ökning av resursutnyttjandet som skett i denna sektor under några år. När det gäller denna del av ekonomin är det möjligt att tidigare prognoser har underskattat resursutnyttjandet, eller åtminstone de anpassningsproblem som kan följa av en mycket snabb sysselsättningsökning. För närvarande är bristen på arbetskraft låg. Handeln förutser, enligt KI:s barometer, inget större behov av personalökningar den närmaste tiden. Arbetsmarknadsprognosen innebär att sysselsättningen fortsätter att minska under största delen av 2002 för att därefter förbättras kraftigt. I takt med att efterfrågan ökar förutses produktivitetstillväxten ta fart och bidra till att dämpa den inhemska inflationen under den senare delen av prognosperioden. Under innevarande och nästa år väntas därmed den inhemska arbetskraftskostnaden per producerad enhet öka i lägre takt än förra året. De höga löneökningarna förra året kan ge upphov till fördröjda effekter på konsumentpriserna under innevarande år, men under prognosperioden antas lönerna öka med 3,5 % per år. Ökade vinstmarginaler Efter att importpriserna har ökat under flera år, och både lönekostnader och vissa andra omkostnader har stigit under 2001, bedöms handeln ha ett behov av att höja sina marginaler under prognosperioden. Kedjeeffekter av redan inträffade prisökningar på insatsvaror som t.ex. transporttjänster, energi och försäkringar kan ytterligare öka producenternas kostnader. Den väntade kostnadsutvecklingen i övrigt under prognosperioden, framför allt den väntade nedgången i importpriserna, förutses ge ett visst utrymme för höjda handelsmarginaler. Marginalhöjningar genom höjda konsumentpriser försvåras för närvarande av den alltjämt dämpade inhemska efterfrågan. I takt med att konjunkturen förbättras väntas dock dessa möjligheter stärkas. Inflationsprognosen bygger på att handelns marginaler förutses öka både i år och, framför allt, nästa år. Mot bakgrund av den väntade förstärkningen i efterfrågan, och den redan i utgångsläget relativt goda situationen på arbetsmarknaden, finns risk för att bidraget blir större än beräknat. Detta utgör ett osäkerhetsmoment i prognosen. Prisutvecklingen på flera varor och tjänster har under några år sannolikt dämpats av avregleringar och ökad konkurrens. Under en period av pågående avregleringar kan därmed den uppmätta inflationen vara tillfälligt låg. När anpassningen till nya strukturella förhållanden på marknaden är färdig, kan priserna på dessa varor och tjänster förväntas stiga i mer normal takt varvid de upphör att dämpa inflationen. En faktor som troligen har verkat återhållande på inflationen är att företagen under ett antal år kunnat utnyttja minskande kapitalkostnader för att balansera andra kostnadsökningar. När ränteutgifterna inte längre minskar, ökar företagens behov av att återta pressade marginaler genom att övervältra prishöjningar till konsumentledet. Diagram 8.3 Konsumentprisutveckling Årlig procentuell förändring 9 Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter Trots vikande sysselsättning ökar hushållens reala disponibla inkomster mycket kraftigt i år. Skattesänkningar och reformer ger stora bidrag till inkomstökningen. Under 2003 och 2004 väntas ökningstakten bli måttlig. Hushållens starka inkomstutveckling, fortsatt goda förmögenhetsställning och stärkta tillförsikt inför framtiden väntas ge en god tillväxt i hushållens konsumtionsutgifter under prognosperioden. 9.1 Hushållens inkomster Enligt preliminära nationalräkenskaper steg hushållens reala disponibla inkomster med 3 % förra året, vilket är en något högre ökningstakt än 2000. En god sysselsättningsutveckling samt relativt höga löneökningar bidrog till en stark ökning av hushållens löneinkomster, som realt steg med 3,9 % före skatt och gav ett bidrag till de reala disponibla inkomsterna på 3,4 procentenheter. Offentliga transfereringar steg under året med sammanlagt 1,7 % realt, vilket gav ett bidrag till disponibelinkomstökningen med 0,7 %. Den fallande arbetslösheten gjorde att utbetalningar från a-kassan sjönk. Samtidigt steg sjuktalen under året och därmed utbetalningarna från sjukförsäkringen. Höjda barnbidrag fr.o.m. 1 januari och det nya studiemedelssystemet som infördes den 1 juli bidrog till den goda inkomsturvecklingen Tabell 9.1 Hushållens reala disponibla inkomster och konsumtionsutveckling Mdkr Procentuell volymförändring 2001 2001 2002 2003 2004 Löneinkomster 958 3,9 1,6 2,2 2,0 Transfereringar från offentlig sektor 411 1,7 2,9 3,5 1,3 Övriga privata inkomster 207 -2,1 -3,1 0,6 2,4 Skatter och avgifter 488 1,4 -6,1 3,5 2,3 Disponibel inkomst 1 088 3,0 4,6 1,9 1,7 Hushållens konsumtionsutgifter 1 080 0,2 1,7 2,9 2,2 Sparkvot1 0,8 3,5 2,5 2,1 1 Hushållens sparande i förhållande till disponibel inkomst. Exklusive sparande i avtalspensioner. Anm.: Samtliga variabler är deflaterade med implicitprisindex (IPI) för hushållens konsumtionsutgifter. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Trots att hushållens direkta skatter sänktes med drygt 17 miljarder kronor förra året steg hushållens skatteinbetalningar. Detta beror framför allt på att hushållen under 2001 betalade in skatter på stora reavinster gjorda 2000. Skattesänkningarna bestod av det andra steget i kompensationen för de allmänna pensionsavgifterna, en höjning av den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt samt en höjning av grundavdraget. Tabell 9.2 Bidrag till ökningen av hushållens reala disponibla inkomster Procentenheter 2001 2002 2003 2004 Löneinkomster 3,4 1,4 1,9 1,7 Transfereringar från offentlig sektor 0,7 1,1 1,3 0,5 Övriga privata inkomster -0,4 -0,6 0,1 0,4 Skatter och avgifter -0,6 2,7 -1,4 -0,9 Real disponibel inkomst, procentuell utveckling 3,0 4,6 1,9 1,7 IPI1 1,6 1,4 1,9 2,0 Nominell disponibel inkomst, procentuell utveckling 4,7 6,1 3,8 3,7 1 Implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter. Årlig procentuell förändring. Anm.: Real disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I år väntas hushållens reala inkomster stiga med hela 4,6 %. En så pass kraftig ökning av hushållens reala inkomster har endast inträffat ett fåtal gånger de senaste decennierna. Den svaga sysselsättningsutvecklingen samt en dämpning av löneökningstakten gör att hushållens löneinkomster växer långsammare än förra året. Den reala tillväxten väntas bli 1,6 %, vilket ger ett bidrag på 1,4 % till tillväxten av realinkomsterna före skatt. Offentliga transfereringar väntas i år stiga realt med nära 3 %. En fortsatt negativ utveckling inom ohälsoområdet och det nya studiemedelssystemet som infördes förra året gör att transfereringsinkomsterna ökar. Ytterligare reformer som påverkar realinkomsterna positivt är bl.a. reformer inom arbetsskadeförsäkringen och höjt garantibelopp inom föräldraförsäkringen. Införandet av maxtaxan inom barnomsorgen bidrar till ökningen av de reala disponibla inkomsterna genom lägre avgifter. Hushållens skattebetalningar faller kraftigt i år. De direkta skatterna har sänkts med drygt 20 miljarder kronor och omfattar tredje steget i kompensationen för de allmänna pensionsavgifterna, skattelättnader för pensionärer, skattereduktion för fackföreningsavgifter, höjt grundavdrag och höjda fribelopp i förmögenhetsbeskattningen. Den kraftiga nedgången i hushållens skatter förklaras inte bara av skattesänkningar, utan även av att skatterna i redovisningen inte är fullständigt periodiserade till rätt inkomstår. Disponibelinkomstens underliggande utveckling redovisas i tabell 9.3. Under 2003 och 2004 väntas hushållens disponibla inkomster stiga i en mer måttlig takt, knappt 2 % per år realt. År 2003 stiger de offentliga transfereringarna relativt snabbt då det särskilda grundavdraget för pensionärer ersätts med en beskattad garantipension. Nettoeffekten på hushållens inkomster är noll då en motsvarande ökning sker av hushållens skatter. Den underliggande utvecklingen 2001-2004 Den redovisade inkomstökningen påverkas under perioden av ett antal tillfälliga faktorer. Förutom ökade löneinkomster, skattesänkningar och andra reformer, påverkar även variationer i hushållens reavinstskatter och periodisering av skatteinbetalningarna den redovisade utvecklingen. Tabell 9.3 Den underliggande realinkomstutvecklingen 2001-2004 Bidrag till förändringen, procentenheter. 2001 2002 2003 2004 Real disponibel inkomst 3,0 4,6 1,9 1,7 därav Omperiodisering av skatter -2,6 1,7 0,4 -0,3 Periodiserade reala disponibla inkomster 5,6 2,9 1,5 2,0 därav Skatt på reavinster 1,1 0,0 0,1 0,0 Reformer 0,7 0,7 0,4 0,1 Skattesänkningar 1,6 2,0 0,0 0,0 Underliggande utveckling av real disponibel inkomst 2,2 0,3 1,0 1,8 Sysselsättning, arbetade timmar 0,5 -0,5 0,6 0,5 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I nationalräkenskaperna är skatterna inte fullständigt periodiserade till rätt inkomstår. Skillnaden mellan periodiserade skatter och skatter i nationalräkenskaperna beror främst på variationer i skatter på reavinster mellan åren. Skatten på reavinster bokförs i nationalräkenskaperna först året efter det att skattskyldigheten uppkommer. Förra året dämpade periodiseringseffekten den redovisade utvecklingen av de disponibla inkomsterna och i år är effekten den motsatta. Reavinster ingår inte i hushållens inkomster i nationalräkenskapernas redovisning. Skatter på reavinster minskar däremot hushållens inkomster. Skatter på reavinster beräknas minska med ca 12 miljarder mellan 2000 och 2001 och väntas vara ungefär oförändrade mellan 2001 och 2002, vilket ger en positiv effekt på den redovisade utvecklingen 2001 och en neutral effekt 2002. Ett stort antal utgiftsreformer och skattesänkningar har genomförts och kommer att genomföras under perioden och bidrar till den redovisade utvecklingen av hushållens disponibla inkomster. Av tabell 9.3 framgår att den underliggande utvecklingen följer samma mönster som sysselsättningen. Utvecklingen är t.ex. svag i år då sysselsättningen faller. 9.2 Hushållens konsumtionsutgifter Under fjolåret dämpades hushållens konsumtionsutveckling påtagligt jämfört med de föregående årens höga tillväxt. Under prognosperioden väntas dock gynnsamma förutsättningar i form av kraftigt ökade disponibla inkomster, en i utgångsläget god förmögenhetsställning och en stärkt tillförsikt inför framtiden stimulera hushållens konsumtion. Konsumtionstillväxten prognoseras till 1,7 % i år och 2,9 % nästa år. Diagram 9.2 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter Miljarder kronor, fasta priser referensår 2000 Minskad konsumtion under slutet av 2001 Enligt de preliminära nationalräkenskaperna utvecklades konsumtionen svagt under fjolåret, i synnerhet under andra halvåret. Enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) säsongrensade statistik minskade till och med konsumtionen under fjärde kvartalet jämfört med närmast föregående kvartal. Mätt som årsgenomsnitt ökade hushållens konsumtionsutgifter med endast 0,2 %. För att kunna bedöma konsumtionsutvecklingen den närmaste framtiden är det angeläget att närmare undersöka de olika komponenterna i hushållens samlade konsumtionsutgifter. Avmattningen förra året syns i flera komponenter och det är svårt att särskilja enstaka och tillfälliga effekter som kan förklara det svaga utfallet. Den tydligaste dämpningen har skett i de varor som också traditionellt uppvisar störst cyklisk variation. Konsumtionen av varaktiga varor var nära 4 % lägre under 2001 än under året innan, vilket till stor del beror på att bilkonsumtionen föll med ca 19 %. Varaktiga varor, exklusive bilar, ökade däremot med nära 6 % i genomsnitt. Konsumtionen av icke varaktiga varor, där livsmedel utgör drygt 40 %, är mindre cyklisk och steg med närmare 3 %, vilket är den högsta tillväxten som noterats sedan 1980. Den genomsnittliga årliga tillväxten under perioden 1980-2001 för icke varaktiga varor uppgår endast till ca 0,8 %. Tjänstekonsumtionen utvecklades svagt 2001, i synnerhet under fjärde kvartalet. Bland annat minskade hushållens konsumtion av finansiella tjänster, vilket kan förklaras av den negativa börsutvecklingen. Vidare sjönk utgifterna för charterresor påtagligt under fjärde kvartalet. Den totala tjänstekonsumtionen, exklusive boende, ökade med 1,4 % 2001 jämfört med 2000, men årstakten för det fjärde kvartalet uppgick endast till 0,4 %. För att beräkna svenska hushålls totala konsumtionsutgifter gör nationalräkenskaperna en uppskattning av svenska hushålls konsumtion i utlandet. Förra året minskade denna konsumtion med drygt 10 %, vilket drog ned hushållens totala konsumtionsutgifter med 0,5 %. I denna post ingår bl.a. hushållens direktimport av personbilar som under året minskade påtagligt. Parallellt med att svenska hushålls konsumtion i utlandet minskade ökade utländska turisters konsumtion i Sverige. Sannolikt är denna utveckling delvis en effekt av fjolårets svaga kronkurs. För innevarande år finns hittills endast ett fåtal indikatorer på hur konsumtionen har utvecklats. Omsättningen i detaljhandeln har varit relativt svag under inledningen av året. Hushållens inregistreringar av personbilar, som förra året nådde sin lägsta notering sedan 1997, har ökat under första kvartalet i år. Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer för mars visar att optimismen är förhållandevis stor inom motorfordons- och sällanköpsvaruhandeln, i synnerhet på ett halvårs sikt. Hushållens ekonomiska situation var på flera sätt fördelaktig under fjolåret. De reala disponibla inkomsterna ökade med 3 %, sysselsättningen låg på en hög nivå, den samlade förmögenhetsställningen var, trots börsnedgången, god, ränteläget var lågt och de offentliga finanserna uppvisade överskott. Det mycket svaga utfallet för 2001 var därför i viss mån förvånande. Konsumtionsutvecklingen bör ses mot bakgrund av föregående års utomordentligt höga tillväxttal. Under perioden 1997-2000 uppgick konsumtionstillväxten i genomsnitt till drygt 3 % per år vilket är betydligt högre än den trendmässiga utvecklingen de senaste decennierna. Även om konsumtionstillväxten var låg under fjolåret så var nivån på hushållens konsumtion hög, vilket bl.a. återspeglas i en låg sparkvot. Inte desto mindre har tillväxttakten bromsats upp tydligt sedan slutet av 2000. Två troliga förklaringar till avmattningen av konsumtionstillväxten diskuteras nedan: hushållens minskade aktietillgångar och hushållens mer pessimistiska bild av den framtida ekonomiska utvecklingen. De två omständigheterna är säkerligen i stor utsträckning beroende av varandra. Hushållens förmögenhetsställning fortsatt stark Hushållens finansiella nettoförmögenhet kulminerade i mars 2000. Sedan dess har nettoförmögenheten successivt minskat, framför allt beroende på minskade aktievärden och fortsatt ökad skuldsättning. I slutet av förra året uppgick hushållens finansiella nettoförmögenhet till knappt 1 160 miljarder kronor. Trots den svaga börsutvecklingen under föregående år minskade hushållens totala finansiella tillgångar endast med ca 1 %. Det har emellertid skett en omfördelning mellan hushållens olika tillgångsslag, vilket kan ha dämpat konsumtionen. Värdet av aktier och fondandelar, vilka kan betraktas som relativt likvida tillgångar, minskade med drygt 13 %. Det tillgångsslag som framför allt bidrog positivt till hushållens samlade förmögenhetsutveckling var individuellt försäkringssparande vilket ökade med ca 10 %. De senare tillgångarna är mindre likvida och kan därför i mindre utsträckning ha en direkt effekt på hushållens konsumtion. Tabell 9.4 Hushållens finansiella förmögenhet Värde vid respektive års slut, miljarder kronor, löpande priser 1997 1998 1999 2000 2001 Finansiella tillgångar1 1 940 2 119 2 549 2 455 2 420 varav aktier 516 507 694 594 507 fondandelar 262 362 560 527 468 bankinlåning 433 449 452 442 487 obligationer 161 164 139 107 92 försäkrings- sparande 467 560 618 693 763 övrigt 101 77 86 92 103 Finansiella skulder 908 967 1 050 1 147 1 261 Finansiell nettoförmögenhet 1 032 1 152 1 499 1 308 1 159 1 Exklusive kollektiva försäkringar, bostadsrättsandelar och posten "Övriga fi-nansiella tillgångar" som ingår i finansräkenskaperna. Källa: Statistiska centralbyrån (finansräkenskaperna och sparbarometern). Hushållens skuldsättning fortsatte under 2001 att öka påtagligt vilket medförde att hushållens finansiella nettoförmögenhet minskade med ca 150 miljarder kronor, motsvarande drygt 11 %. Diagram 9.3 Hushållens bruttoskuld och reala förmögenhet i förhållande till disponibel inkomst Procent Skuldkvoten, dvs. finansiella skulder i förhållande till disponibel inkomst, har ökat sedan 1995 och uppgick föregående år till ca 114 % (se diagram 9.3). Då lejonparten av hushållens skuldstock utgörs av bostadslån kan skuldökningen till viss del förklaras av stigande småhus- och bostadsrättspriser. Av diagram 9.3 framgår att hushållens reala förmögenhet, här definierad som marknadsvärdet av småhus och bostadsrätter, ökat mycket de senaste åren även om prisökningstakten bromsades upp under fjolåret. Sammantaget får därför hushållens totala förmögenhetsställning fortfarande betraktas som god. Stärkt tillförsikt i år Samtidigt som hushållens finansiella nettoställning försämrades försvagades förväntningarna om den framtida ekonomiska utvecklingen under slutet av 2000 och 2001. Allt fler hushåll förutsåg, enligt KI:s undersökning beträffande hushållens inköpsplaner (HIP), på en sämre makroekonomisk utveckling och stigande arbetslöshet. Troligtvis påverkades förväntningsbilden av den dämpade utvecklingen på arbetsmarknaden under 2001. Även om sysselsättningen mätt som årsgenomsnitt ökade med hela 1,9 % 2001 var utvecklingen under loppet av året relativt svag (se avsnitt 6). Dessutom ökade antalet varsel om uppsägningar, vilket ytterligare kan ha dämpat framtidsförväntningarna. Även tilltron till den egna ekonomin dämpades, fast betydligt mindre. Fortfarande trodde fler hushåll på en bättre utveckling än på en sämre. Av diagram 9.4 framgår att hushållens sammanvägda tillförsiktsindikator (CCI) minskade kraftigt främst under 2000 men även under fjolåret.4 De senaste månaderna har dock hushållens tillförsikt inför den framtida ekonomiska utvecklingen återigen börjat tillta, och bedöms stärkas ytterligare under året i takt med att konjunkturen tar fart. Diagram 9.4 Hushållens tillförsiktsindikator (CCI) Nettotal, procent Stark konsumtionsutveckling under perioden 2002-2004 Efter föregående års svaga konsumtionsutveckling bedöms konsumtionen utvecklas starkt under prognosperioden. Flera skäl talar för detta. Som tidigare nämnts är hushållens ekonomiska utgångsläge alltjämt gynnsamt. Även om hushållens finansiella tillgångar har minskat under de senaste två åren är deras samlade förmögenhetsställning god. Bedömningen av hur konsumtionen utvecklas under prognosperioden vilar dock inte på antaganden om stora värdeförändringar av tillgångar. Hushållens reala disponibla inkomster förväntas öka kraftigt under prognosperioden, framför allt under innevarande år. Sysselsättningen faller visserligen något i år men ligger kvar på en hög nivå. Samtidigt väntas inflationen dämpas under året. Hushållens reala löneinkomster bedöms därför bli goda. Framför allt är det dock skattesänkningar och andra reformer som bidrar till ökningen av hushållens disponibla inkomster under innevarande år (se vidare avsnitt 9.1). På grund av den svaga avslutningen under fjolåret blir konsumtionstillväxten mätt som årsgenomsnitt ändå relativt låg i år, 1,7 %. Under loppet av 2002 bedöms dock konsumtionen stiga med drygt 3 %. Delvis väntas också de kraftiga realinkomstökningarna för 2002, på grund av eftersläpning, stimulera konsumtionen även nästa år. Konsumtionen väntas därför växa med nära 3 % år 2003. Under 2004 förutses hushållens disponibla inkomster öka i en lägre takt. Konsumtionsutgifterna bedöms också växa något långsammare än under prognosperioden 2002-2003. Hushållens sparande Sparkvoten avtog successivt under perioden 1993-2000 för att i slutet av perioden till och med vara negativ (se diagram 9.5). En möjlig förklaring till den låga sparkvoten är den exceptionellt goda förmögenhetsutvecklingen under perioden. Mellan 1993 och 2000 mer än fördubblades hushållens såväl finansiella som reala tillgångar, vilket sannolikt bidrog till att hushållen sparade en allt mindre del av sina inkomster. Ytterligare en förklaring till det låga sparandet är att konsumtionsökning i slutet av 1990-talet till stor del avsåg investeringsliknande varor, dvs. en form av realt sparande, vilka kan ha ersatt finansiellt sparande. Diagram 9.5 Hushållens nettosparkvot Procent Den starka tillväxten i hushållens disponibla inkomster i kombination med en svag konsumtionstillväxt medförde att sparkvoten, exklusive sparande i avtalspensioner, förra året steg med nära 3 procentenheter. För innevarande år väntas en fortsatt ökning av sparandet. Sparkvoten bedöms stiga till 3,6 % (se tabell 9.5). En svagare inkomstutveckling i kombination med högre konsumtionsutgifter gör att sparkvoten faller under 2003 och 2004. Tabell 9.5 Hushållens sparande Procent av disponibel inkomst 2000 2001 2002 2003 2004 Hushållens nettosparande Exkl. sparande i avtalspensioner -2,0 0,8 3,5 2,5 2,1 Inkl. sparande i avtalspensioner 2,3 4,8 7,4 6,7 6,3 Hushållens finansiella sparande Exkl. sparande i avtalspensioner -2,0 0,9 3,5 2,2 1,8 Inkl. sparande i avtalspensioner 2,3 4,9 7,4 6,4 6,0 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 10 Investeringar Investeringarna ökade förra året med 1,5 %. Bostadsbyggandet steg kraftigt medan investeringarna i näringslivet och i offentliga myndigheter endast ökade svagt. På grund av ett i dagsläget lågt kapacitetsutnyttjande och en försämrad lönsamhet bedöms investeringarna i näringslivet utvecklas svagt i år. Nästa år väntas en bred investeringstillväxt i näringslivet i samband med att efterfrågan och produktionen stiger. Både i år och nästa år beräknas bostadsbyggandet fortsätta att öka samtidigt som utbyggnaden av den tredje generationens mobiltelefonnät tar fart. Även omfattande statliga infrastruktursatsningar förutses de närmaste åren. Allt sedan mitten av 1990-talet har inköpen och egenproduktionen av datorprogram, vilka utgör ca 15 % av de totala investeringarna, ökat kraftigt. Under förra året bröts uppgången och i år väntas dessa investeringar minska. Nedgången berör alla sektorer i ekonomin. Sammantaget beräknas de totala investeringarna öka med ca 1 % i år och ca 5 % nästa år. Investeringarnas andel av BNP beräknas vara i det närmaste oförändrad i år men stiga något nästa år, se diagram 10.1. Mot slutet av 2003 antas det fortfarande finnas lediga resurser i ekonomin, vilket möjliggör att BNP-tillväxten kan överstiga den långsiktigt hållbara 2004. Därmed beräknas även investeringarna öka i relativt hög takt. Tabell 10.1 Investeringar Miljarder kronor Procentuell volymförändring 2001 2000 2001 2002 2003 2004 Näringslivet 284 7,0 0,5 0,3 4,6 5,0 Varu- producenter 116 2,0 -3,6 -2,1 3,7 - Tjänste- producenter 167 10,9 3,5 2,0 5,2 - Bostäder 46 9,3 8,3 3,4 9,0 5,0 Offentliga myndigheter 49 -8,1 1,4 3,4 3,4 2,3 Stat 24 -6,2 0,3 4,9 4,4 2,2 Kommuner 25 -10,0 2,4 1,9 2,4 2,3 Totalt 379 5,0 1,5 1,1 5,0 4,7 Byggnader 135 5,1 1,2 2,7 6,8 4,4 Maskiner 184 4,7 2,1 0,9 4,3 5,4 Övriga1 60 5,8 0,2 -1,8 2,8 3,0 1 I huvudsak datorprogram. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Diagram 10.1 Investeringar, andel av BNP Procent 10.1 Näringslivet Fallande investeringar i de varuproducerande branscherna även i år Industrikonjunkturen försämrades kraftigt under slutet av 2000. Nedgången fortsatte under förra året med en fallande industriproduktion och ett minskat kapacitetsutnyttjande. Bilden av ett lägre resursutnyttjande stämmer överens med utvecklingen av kapitalkvoten5 vilken steg kraftigt 2001, se diagram 10.2. Som en konsekvens därav ställde företagen in tidigare planerade investeringar. Industrins investeringar minskade med drygt 4 % förra året, se tabell 10.2. En viss ljusning i industrikonjunkturen har kunnat skönjas de senaste månaderna. Bland annat finns det tecken på att produktionen har börjat öka igen. Styrkan i återhämtningen är svår att bedöma. I denna prognos väntas industriproduktionen öka med 1,4 % i år. Industriföretagens investeringsplaner är dock alltjämt negativa. En deflatering av Statistiska centralbyråns (SCB:s) enkät för februari visar att företagens investeringsplaner för i år innebär en minskning med ca 2 % i volym. Vid enkättillfället i februari överskattar dessutom företagen normalt utvecklingen. De återhållsamma investeringsplanerna bekräftar bilden av att det i dagsläget finns ledig produktionskapacitet som kan tas i anspråk när efterfrågan stiger igen. Därför bedöms det dröja till slutet av innevarande år innan det uppstår behov av ökade investeringar. Fjolårets nedgång i industriföretagens vinstmarginaler väntas fortsätta de närmaste åren, vilket begränsar det finansiella utrymmet för att bygga ut produktionskapaciteten (se avsnitt 5.1). Mot bakgrund av det låga kapacitetsutnyttjandet och den försämrade lönsamheten beräknas industrins investeringar minska med 4 % i år, men öka med drygt 4 % nästa år då en bred uppgång i industrikonjunkturen förutses. Prognosen innebär att kapitalkvoten i år ligger kvar på förra årets höga nivå för att sedan falla tillbaka i samband med den högre produktionstillväxten 2003 och 2004. Diagram 10.2 Kapitalkvoten i industrin Även övriga varuproducerande branscher hade en mycket svag investeringsutveckling förra året. För såväl jord- och skogsbruk som energisektorn noterades minskningar och byggsektorns investeringar var i det närmaste oförändrade i jämförelse med 2000. Försvagningen av byggkonjunkturen i slutet av förra året bedöms vara tillfällig. Ökat bostadsbyggande, satsningar på vägar och järnvägar samt utbyggnaden av den tredje generationens mobiltelefonnät väntas innebära att byggkonjunkturen återhämtar sig i år. De senaste årens starka konjunktur har medfört att byggföretagen har gjort förhållandevis omfattande inköp av bl.a. maskiner och därför väntas inköpen öka endast svagt under de närmaste åren. Även inom jord- och skogsbruk beräknas investeringstillväxten vara måttlig framöver. Däremot har företagen i energisektorn mycket expansiva utbyggnadsplaner enligt SCB:s enkät. Sammantaget beräknas de varuproducerande branschernas investeringar, där industrin dominerar, falla med ca 2 % i år men öka nästa år med ca 4 %. Tabell 10.2 Varuproducenters investeringar Miljarder kronor Procentuell volymförändring 2001 2000 2001 2002 2003 Jordbruk, skogsbruk, fiske 10 -2,5 -3,0 0,1 2,2 El-, gas-, värme och vattenverk 16 5,8 -2,8 6,4 2,0 Byggverksamhet 10 -2,2 0,1 0,9 2,0 Industrin 80 2,5 -4,3 -4,4 4,5 Totalt 116 2,0 -3,6 -2,1 3,7 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Tjänstesektorns investeringar ökar i år tack vare utbyggnaden av mobiltelefonnät En stor del av tillväxten i svensk ekonomi de senaste åren har skett i tjänstesektorn. Under perioden 1997-2000 ökade tjänsteproduktionen årligen med drygt 4 % och investeringarna med drygt 12 % i genomsnitt. Som en konsekvens av den svaga industrikonjunkturen, och av att tillväxten i hushållens efterfrågan stannade av, dämpades produktionstillväxten i tjänstesektorn förra året. Även investeringstillväxten avtog men var ändå förhållandevis hög. Under förra året noterades minskade investeringar endast i delsektorerna transport samt hotell och restaurang, se tabell 10.3. Tabell 10.3 Tjänsteproducenters investeringar Miljarder kronor Procentuell volymförändring 2001 2000 2001 2002 2003 Handel 30 6,1 3,2 0,3 1,1 Finansiell verksamhet 9 -4,5 5,2 -1,3 2,4 Företagstjänster 35 4,5 9,0 -2,4 1,3 Fastighetsförvaltning1 20 10,9 9,6 -3,8 2,1 Hushållstjänster 12 15,1 1,5 -0,6 2,2 Övrig tjänste- verksamhet 60 18,4 -1,3 8,2 10,9 därav Transport 33 7,1 -8,7 3,5 2,0 Post och tele 20 53,3 13,1 18,3 25,9 Hotell, restaurang 5 8,0 -1,0 -1,3 1,1 Övrigt2 4 23,9 6,8 2,8 2,6 Totalt 167 10,9 3,5 2,0 5,2 1 Exklusive bostäder. 2 Inklusive fritidshus. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer visar att aktiviteten i tjänstesektorn har dämpats ytterligare de senaste månaderna. I flera branscher rapporterar företagen att faktureringen har minskat eller inte ökat lika snabbt som tidigare, och missnöjet med orderstockarna är i många fall stort. Lönsamhetsomdömet har försämrats i flertalet branscher, vilket delvis torde förklaras av högre kostnadsökningar i form av stigande importpriser och löner i kombination med en svagare efterfrågeutveckling. Detaljhandeln skiljer sig från övriga branscher såtillvida att försäljningen har fortsatt att öka och förväntningarna på inledningen av året är optimistiska. Handeln har dock byggt ut kapaciteten kraftigt de senaste åren och någon större ökning i utbyggnadstakten är knappast att vänta. Prisuppgången på kommersiella fastigheter stannade av förra året, vilket visar att efterfrågan på lokaler har fallit och dämpar utvecklingen i fastighetsbranschen, se diagram 10.3. SCB:s enkät visar på en begränsad kapacitetsutbyggnad i tjänstesektorn i år även om bilden är något splittrad. Sammantaget ligger investeringarna i denna sektor på en förhållandevis hög nivå samtidigt som det för närvarande förefaller finnas ledig produktionskapacitet i många branscher. Trots att aktiviteten förutses öka framöver är det således mycket som talar för en svag investeringsutveckling i tjänstebranscherna i år. Diagram 10.3 Fastighetspriser Index 1981=100 Ett viktigt undantag är emellertid post- och telekommunikationer där utvecklingen väntas bli mycket stark tack vare utbyggnaden av den tredje generationens mobiltelefonnät. Utbyggnadens direkta effekt på den totala investeringstillväxten beräknas uppgå till drygt 1 procentenhet i år och till ca 1,5 procentenhet nästa år. Den samlade effekten är dock mindre på grund av undanträngning av andra investeringar. Satsningarna i mobiltelefonnäten bidrar till att investeringstillväxten i tjänstesektorn väntas bli positiv och uppgå till ca 2 % i år. Nästa år förutses en allmän återhämtning i ekonomin, vilket leder till en bred ökning av kapacitetsutbyggnaden i tjänstebranscherna på sammanlagt 5 %. 10.2 Offentliga myndigheter Statens investeringar var i stort sett oförändrade förra året i jämförelse med 2000. I slutet av året noterades dock en kraftig ökning av bygg- och anläggningsinvesteringarna. Denna uppgång beräknas fortgå de närmaste åren tack vare de ökade resurser som har avsatts för åtgärder i infrastrukturen. De kommunala myndigheternas investeringar steg med 2,4 % förra året. Trots en något ansträngd ekonomi bedöms den kommunala sektorns investeringar öka även framöver. Uppgången i såväl den statliga som kommunala sektorn hålls dock tillbaka något på grund av att inköpen och egenproduktionen av datorprogram i dessa sektorer, liksom i näringslivet, väntas minska i år. Nästa år beräknas dessa investeringar öka igen. 10.3 Bostäder Bostadsinvesteringarna ökade med drygt 8 % förra året. Hela ökningen kan tillskrivas nybyggnationer av bostäder vilka ökade med nästan 16 %, medan ombyggnationerna i stort sett låg kvar på samma nivå som året innan. Bakom ökningen av nybyggandet ligger en stor uppgång i antalet byggda flerbostadshus medan småhusbyggandet minskade något. Efterfrågan på bostäder fortsätter att vara generellt sett hög. Ökningen av småhuspriserna har dock dämpats, även om de regionala skillnaderna är stora, vilket tyder på att efterfrågan på denna typ av bostäder nu har mattats något. Även om priserna alltjämt befinner sig på en hög nivå, vilket stimulerar bostadsinvesteringarna, väntas byggandet av småhus bli fortsatt återhållsamt åtminstone under första halvåret i år. I grunden finns flera faktorer som talar för en fortsatt ökning av bostadsbyggandet totalt sett. Hushållens förmögenhetsställning ligger i nivå med vad som gällde före den snabba börsuppgången under 1999 och början av 2000 (se tabell 9.4). Hushållens finansiella nettoförmögenhet fortsatte visserligen att minska under fjolåret men deras totala finansiella tillgångar föll endast marginellt. Det senaste årets försvagning av konjunkturläget har medfört lägre räntor och även om räntorna förutses stiga framöver är ökningen marginell. Samtidigt beräknas hushållens disponibla inkomster öka med ca 4,5 % i år och ca 2 % nästa år vilket underbygger en fortsatt stark efterfrågan på bostäder. Bidraget till byggandet av hyresrätter samt stöden till studentbostäder och ekologiskt byggande väntas också bidra till ökade bostadsinvesteringar de närmaste åren. Osäkerheten kring den kommande utvecklingen på arbetsmarknaden inverkar dock sannolikt dämpande på hushållens investeringsvilja. Andra faktorer som verkar återhållande på bostadsbyggandet är bristen på byggnadsarbetare och tomtmark i de expansiva storstadsområdena. Ytterligare en omständighet som försvårar en ökning av bostadsbyggandet är allt högre priser på producerade bostäder. Under såväl 2000 som 2001 ökade priserna för nybyggda bostäder med 9-10 % enligt nationalräkenskaperna. Trots många gynnsamma förutsättningar och trots att antalet nybyggda bostäder ökade förra året låg bostadsinvesteringarna fortfarande på en låg nivå. I diagram 10.4 framgår tydligt att bostadsbyggandet under de senaste 9 åren har legat långt under de nivåer som rådde på 1970- och 1980-talen. Enligt Boverkets bedömning skulle det behöva byggas omkring 25 000 nya lägenheter per år för att svara mot den långsiktiga efterfrågan. Efter en lång period med lägre byggvolymer och med ökande bostadsbrist i vissa tillväxtregioner behövs det dock under ett par år byggas fler än 25 000 lägenheter för att minska bristen. Diagram 10.4 Påbörjade nybyggnationer av lägenheter Antal lägenheter, tusental Antalet nybyggda småhus beräknas fortsätta att minska svagt i år medan nybyggnationerna av flerbostadshus fortsätter att öka. Totalt väntas antalet påbörjade nybyggnationer av lägenheter uppgå till drygt 20 000 vilket i stort sett är ett oförändrat antal jämfört med förra året. Nästa år väntas byggandet av såväl småhus som flerbostadshus öka och antalet påbörjade nybyggnationer av lägenheter stiger till 25 000. Även antalet ombyggnationer väntas öka något under prognosperioden efter en svag utveckling i fjol. 10.4 Lager Industrins lager växte i slutet av 2000 och under första halvåret 2001 i samband med den överraskande snabba nedgången i såväl den utländska som den inhemska efterfrågan. Därefter inleddes en justering av de oönskat stora lagren. Även inom handeln uppstod lagerproblem under andra halvåret 2000 då den inhemska efterfrågan steg mindre än väntat. Lagren fortsatte att växa under första halvåret 2001 samtidigt som missnöjet med lagerläget blev allt större enligt KI:s barometer. Under andra halvåret skedde emellertid ett mycket stort lageruttag i handeln och företagens bedömning av lagersituationen blev betydligt mer positiv. Förändringen av de totala lagren under 2001 dämpade produktionsutvecklingen med motsvarande 0,5 % av BNP. Handeln och industrin stod vardera för en lagerjustering på motsvarande -0,3 % av BNP medan ett lageromslag i energisektorn bidrog till att höja BNP-tillväxten med 0,1 procentenhet. Den faktiska effekten på BNP-tillväxten av förra årets totala lagerjustering var dock något mindre än -0,5 procentenheter då den delvis balanserades av en lägre import. KI:s barometer visar att industriföretagens missnöje med lagersituationen består inledningsvis i år. Även beräkningar på lagerkvoten, dvs. lagren i förhållande till produktionsnivån, indikerar att det finns ytterligare behov av att dra ned lagren. Därmed väntas industrins lager minska under första halvåret i år, men därefter beräknas de öka i takt med en allt högre industriproduktion. Handelns lager förefaller ha varit anpassade till efterfrågeläget redan i slutet av förra året och företagen är nu förhållandevis nöjda med lagrens storlek. Därmed väntas inte handelns lager ändras i någon större omfattning framöver. Sammantaget bedöms lagerinvesteringarna i år dämpa BNP-utvecklingen med motsvarande 0,2 % av BNP, men beräknas nästa år bidra positivt i motsvarande utsträckning. 11 Den offentliga sektorn Den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick till 4,8 % av BNP 2001. I år väntas sparandet sjunka till 1,8 % av BNP. Även 2003 och 2004 beräknas sparandet uppgå till 1,8 % av BNP. Överskotten medför en successiv förstärkning av den finansiella nettoställningen. 11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn Finansiellt sparande Den offentliga sektorns finansiella sparande har varierat kraftigt under de senaste 20 åren, se diagram 11.1. Under 1980-talet vändes stora underskott till överskott. Krisen i början av 1990-talet bidrog åter till stora underskott. Konsolideringsprogrammet och den ekonomiska återhämtningen medförde på nytt överskott. Det överskott som sedan 1998 har etablerats står av flera skäl på en mer stabil grund än överskotten i slutet av 1980-talet. Budgetprocessen har ändrats och finanspolitiken styrs av saldomål och utgiftstak. Penningpolitiken styrs av ett inflationsmål. De nuvarande överskotten har skapats i en miljö med lägre inflation och utan den överhettning på arbetsmarknaden, som rådde under slutet av 1980-talet. Diagram 11.1 Offentliga sektorns finansiella sparande Procent av BNP År 2001 uppgick, enligt nationalräkenskaperna (NR), den offentliga sektorns finansiella sparande till 105 miljarder kronor eller 4,8 % av BNP. Redovisningen i NR följer regelverket i det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS). Det höga sparandet förra året beror delvis på ofullständig periodisering i redovisningen av skatter, vilket förstärkte det redovisade sparandet med 42 miljarder kronor, se tabell 11.1. Periodiseringseffekten uppkommer huvudsakligen till följd av variationer i bolags- och reavinster. Skatten på dessa redovisas i nationalräkenskaperna med ett års eftersläpning. Den exceptionellt höga nivån av skatt på bolags- och reavinster 2000, samt skatten på utdelade medel från försäkringsbolaget Alecta (f.d. SPP), redovisas således 2001. Justerat för skatteperiodiseringen uppgick sparandet förra året till 62 miljarder kronor eller 2,9 % av BNP. Sparandet med periodiserade skatter avspeglar bättre den underliggande utvecklingen av de offentliga finanserna och ligger i linje med vad man kan vänta sig som resultat av den ekonomiska utvecklingen i kombination med skattesänkningar och andra reformer. Tabell 11.1 Offentliga sektorns finansiella sparande Miljarder kronor 2000 2001 2002 2003 2004 Finansiellt sparande enligt NR/ENS 77 105 41 43 45 procent av BNP 3,7 4,8 1,8 1,8 1,8 Omperiodisering av skatter 23 -42 -6 5 3 Sparande med periodiserade skatter 100 62 35 48 48 procent av BNP 4,8 2,9 1,6 2,0 1,9 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Skatteinkomsterna som andel av BNP minskar kraftigt 2002. Det beror delvis på skattesänkningarna men framför allt på den stora periodiseringseffekten 2001. Utgifterna som andel av BNP är i det närmaste oförändrade. Det finansiella sparandet beräknas uppgå till 41 miljarder kronor eller 1,8 % av BNP, vilket är 64 miljarder kronor lägre än föregående år. Med beaktande av skatteperiodiseringen minskar sparandet med 27 miljarder kronor. Denna underliggande nedgång motsvaras huvudsakligen av årets skattesänkningar. År 2003 sjunker både inkomster och utgifter som andel av BNP trots att en omläggning till beskattade garantipensioner medför att både skatter och utgifter stiger med 0,5 % av BNP. Det finansiella sparandet beräknas uppgå till 1,8 % av BNP. År 2004 fortsätter nedgången av inkomster och utgifter som andel av BNP och det finansiella sparandet beräknas även detta år till 1,8 % av BNP, se tabell 11.2. Tabell 11.2 Den offentliga sektorns finanser Miljarder kronor 2001 2002 2003 2004 Inkomster 1 284 1 265 1 318 1 370 procent av BNP 59,2 56,3 55,9 55,6 Skatter och avgifter 1 160 1 139 1 184 1 231 procent av BNP 53,5 50,7 50,2 49,9 Kapitalinkomster 49 51 56 60 Övriga inkomster 74 76 77 80 Utgifter 1 179 1 224 1 274 1 326 procent av BNP 54,4 54,5 54,1 53,8 Utgifter exkl. räntor 1 105 1 156 1 205 1 255 procent av BNP 51,0 51,5 51,1 50,9 Ränteutgifter 74 68 70 71 procent av BNP 3,4 3,0 3,0 2,9 Finansiellt sparande 105 41 44 45 procent av BNP 4,8 1,8 1,8 1,8 Finansiell ställning Nettoskuld -4 -47 -107 -155 procent av BNP -0,2 -2,1 -4,5 -6,3 Konsoliderad bruttoskuld 1 213 1 191 1 185 1 192 procent av BNP 55,9 53,0 50,3 48,4 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Den finansiella ställningen Offentliga sektorns finansiella tillgångar och skulder redovisas i Statistiska centralbyråns finansräkenskaper. Enligt de regler som gäller inom EU (ENS) värderas tillgångar och skulder till marknadspris. Det innebär att förändringen av den finansiella nettoställningen inte bara bestäms av det finansiella sparandet utan också påverkas av värdeförändringar på finansiella tillgångar och skulder. Det gäller såväl orealiserade som realiserade värdeförändringar. Offentliga sektorns finansiella förmögenhet uppgick 1990 till över 100 miljarder kronor eller 8 % av BNP. Under den djupa krisen i början av 1990-talet försämrades den finansiella ställningen snabbt. Förmögenheten vändes till en nettoskuld som 1996 var 467 miljarder kronor eller nära 27 % av BNP. Sedan 1996 har den finansiella ställningen förbättrats och 2001 beräknas nettoskulden ha vänts till en positiv förmögenhet. Överskotten i den offentliga sektorns finansiella sparande medför en fortsatt förbättring av den finansiella ställningen. I prognosen beaktas de värdeförändringar som följer av effekten på statsskulden av den förutsatta apprecieringen av kronan. I övrigt görs inga prognoser på värdeförändringar. Genom att överskotten från och med 2002 ligger i ålderspensionssystemet kommer förmögenheten att växa genom ackumulering av finansiella tillgångar både i fördelningssystemet och i premiepensionssystemet. Den konsoliderade bruttoskulden definieras av EU-regler (Maastricht-villkoren). Definitionen innebär att den offentliga sektorns bruttoskuld konsolideras, dvs. minskas med den offentliga sektorns innehav av egna skulder. För svenska förhållanden innebär definitionen att den konsoliderade bruttoskulden består av statsskulden till nominellt värde och kommunsektorns skulder på kreditmarknaden med avdrag för AP-fondens innehav av statspapper. Värderingen sker till nominellt värde, vilket bl.a. innebär att nollkupongsobligationer har ett högre värde än det anskaffningsvärde som Riksgäldskontoret redovisar i statsskulden. Tabell 11.3 Offentliga sektorns konsoliderade skuld Miljarder kronor 2000 2001 2002 2003 2004 Statsskuld 1 278 1 154 1 125 1 121 1 128 Justering till nominellt värde 42 33 32 32 32 Statsskulden till nominellt värde 1 319 1 188 1 158 1 153 1 161 Kommunal sektor 115 116 125 129 134 AP-fonderna 3 1 2 2 2 Bruttoskuld 1 438 1 304 1 285 1 285 1 296 Konsolidering Kommunal sektor 5 5 5 5 5 AP-fonder 272 87 89 94 99 Summa 277 92 94 99 104 Konsoliderad skuld 1 161 1 213 1 191 1 185 1 192 procent av BNP 55,3 55,9 53,0 50,3 48,4 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Den konsoliderade skulden uppgick vid utgången av 2000 till 55,3 % av BNP, vilket underskrider referensvärdet inom EU på 60 % av BNP. År 2001 ökade skulden till 55,9 % av BNP trots det stora överskottet i de offentliga finanserna. Ökningen är emellertid tillfällig och beror huvudsakligen på omfördelningen av AP-fondernas portföljer från statsobligationer till aktier, som inte elimineras vid beräkningen av den konsoliderade skulden. Minskningen av statskulden under 2002 och 2003 väntas medföra motsvarande minskning av den konsoliderade bruttoskulden. När statskulden ökar 2004 stiger också den konsoliderade skulden. Skuldökningen är dock inte större än att den konsoliderade bruttoskulden fortsätter att minska som andel av BNP, se tabell 11.3. Jämförelse med budgetpropositionen Jämfört med budgetpropositionen för 2002 blev den offentliga sektorns finansiella sparande 6 miljarder kronor bättre 2001. Det beror på att skatteinkomsterna blev högre än väntat, trots att den ekonomiska tillväxten reviderats ned. De oväntat höga skatteinkomsterna 2001 är delvis av varaktig natur och först 2004 får den lägre BNP-nivån genomslag i lägre skatter jämfört med budgetpropositionen. Däremot medför lägre direktavkastning på AP-fondens placeringar och högre kommunala konsumtionsutgifter att det finansiella sparandet för perioden 2002-2004 väntas bli 6-12 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Den konsoliderade bruttoskulden blev 88 miljarder kronor högre 2001 än vad som beräknades i budgetpropositionen. Det beror på, dels att statskulden blev högre än beräknat, dels att AP-fondernas byte från statsobligationer till andra värdepapper har gått snabbare än väntat. Nettoskulden har reviderats upp 2001 till följd av värdeminskningar på pensionssystemets placeringar. Högre netto- och bruttoskuld 2001 höjer nivåerna för hela prognosperioden jämfört med budgetpropositionen. Skatter och avgifter I nationalräkenskaperna redovisas den del av mervärdeskatten och tullinkomsterna, som ingår i avgiften till EU, inte som transaktioner i den offentliga sektorn utan bokförs som en skatt till utlandet. De totala skatterna är således något högre än de skatter som redovisas i den offentliga sektorn. Inkomsterna av skatter och avgifter som andel av BNP (skattekvoten) har varierat på samma sätt som det finansiella sparandet, se diagram 11.2. Skattekvoten steg kraftigt under andra hälften av 1980-talet delvis till följd av höga löne- och prisökningar. Skattereformen 1991, den ekonomiska recessionen samt nedväxlingen av inflationen bidrog till ett kraftigt fall i skattekvoten. Därutöver reducerades skattekvoten med ca 2 procentenheter genom att de offentliga myndigheterna fick återbetalning av den ingående mervärdesskatten. År 1995 började skattekvoten åter stiga. Mellan 1994 och 1998 steg skattekvoten med 5 procentenheter. Därav svarade skattehöjningarna i konsolideringsprogrammet för 3 procentenheter. Skattekvoten var i stort sett oförändrad 1999 och 2000, trots skattesänkningar. Skattekvoten hölls uppe till följd av högkonjunkturen med ökad sysselsättning samt en stark ökning av reavinster och bolagsvinster. Diagram 11.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter Procent av BNP År 2001 steg skatteinkomsterna kraftigt och uppgick totalt till 54,2 % av BNP enligt NR, se tabell 11.4. Skatterna sänktes 2001 med 22 miljarder kronor eller 1 % av BNP, men ändå steg den redovisade skattekvoten med 1,7 procentenheter mellan 2000 och 2001. Det beror på den ovan beskrivna periodiseringen av skatteinkomsterna i nationalräkenskapernas redovisning. Om man periodiserar skatterna till det inkomstår skatten avser ges en mer rättvisande bild av skattekvotens utveckling. Periodiserat sjönk skattekvoten med 1,9 procentenheter till 52,1 %. Det motsvaras huvudsakligen av skattesänkningarna och att skatt på utdelade medel från försäkringsbolaget Alecta (f.d. SPP) tillfälligt höjde de periodiserade skatteinkomsterna 2000. År 2002 beräknas den redovisade skattekvoten sjunka med 3,1 procentenheter till 51,1 %. Den periodiserade skattekvoten minskar med endast 1,3 procentenheter till 50,8 %, vilket i stort sett avspeglar årets skattesänkningar. År 2003 avskaffas det särskilda grundavdraget för pensionärer och ersätts med en beskattad garantipension. Det medför att skatteinkomsterna från hushållen ökar med 0,5 % av BNP. Trots detta minskar skattekvoten enligt nationalräkenskapernas redovisning till 50,6 %, bl.a. till följd av successiva genomslag av 2002 års skattesänkningar. I prognosen för 2004 utvecklas skattebaserna långsammare än BNP, vilket bidrar till att skattekvoten faller till drygt 50 % enligt såväl nationalräkenskapernas redovisning som i periodiserade termer. Tabell 11.4 Skatter och avgifter Procent av BNP 2000 2001 2002 2003 2004 Hushållens skatter och avgifter 22,2 22,1 20,3 20,4 20,3 Företagens direkta skatter 3,1 4,4 3,1 2,9 2,9 Arbetsgivar- och egenföretagaravgifter 14,6 15,1 15,0 14,8 14,7 Mervärdesskatt 7,0 7,2 7,4 7,4 7,3 Fastighetsskatt 1,1 0,9 1,0 1,0 1,0 Övriga indirekta skatter 4,4 4,5 4,4 4,2 4,0 Summa NR 52,5 54,2 51,1 50,6 50,2 varav till EU 0,6 07 0,4 0,4 0,3 Periodisering m.m. 1,5 -1,9 -0,3 0,2 0,1 Periodiserad skattekvot 54,0 52,1 50,8 50,8 50,3 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Sammanfattningsvis kan sägas att skattekvoten är exceptionellt hög i den periodiserade redovisningen 2000 och i nationalräkenskapernas redovisning 2001. Med gällande regelverk bedöms prognosen för 2002 visa en mer normal nivå på skattekvoten. Andra inkomster Vid sidan av skatter har den offentliga sektorn andra inkomster, som 2001 uppgick till drygt 120 miljarder kronor eller 5,7 % av BNP. Omkring 40 % av dessa inkomster består av kapitalinkomster i form av räntor och utdelningar, varav ca hälften är direktavkastning på pensionsfonderna. Övriga inkomster består till 80 % av tillräknade pensionsavgifter och kapitalförslitning. Dessa inkomster är kalkylmässiga och motsvaras på utgiftssidan av lika stora kostnader, som inräknas i den offentliga konsumtionen. I övrigt har den offentliga sektorn inkomster av vissa transfereringar från hushåll, företag och utlandet. Sammantaget beräknas kapitalinkomsterna och övriga inkomster utgöra en oförändrad andel av BNP under prognosperioden. Utgifter Efter en ökning i början av 1980-talet sjönk utgifterna som andel av BNP, se diagram 11.3. Den offentliga konsumtionen ökade i volym, men i lägre takt än BNP. Transfereringarna till näringslivet drogs ned och ränteutgifterna sjönk när statsskulden minskade. Flera reformer medförde att transfereringarna till hushållen ökade under senare delen av 1980-talet. Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet ledde till en kraftig ökning av de offentliga utgifterna samtidigt som BNP föll. Bankstödet bidrog till att utgifterna som mest uppgick till 70 % av BNP 1993. Konsolideringsprogrammet, den starka tillväxten och lägre räntor medförde att utgiftskvoten sjönk kontinuerligt under andra hälften av 1990-talet och år 2000 uppgick utgifterna som andel av BNP till 54,7 %. Transfereringarna till hushållen svarar för 35 % och den offentliga konsumtionen för nära hälften av de offentliga utgifterna. Transfereringarna till hushållen steg kraftigt under krisen i början på 1990-talet. Besparingar i konsolideringsprogrammet bidrog till att transfereringarna minskade och var 2000, i förhållande till BNP, tillbaka på samma nivå som 1990. Offentlig konsumtion uppgick som högst i början av 1980-talet till 30 % som andel av BNP. År 2000 hade andelen minskat till drygt 26 %. Diagram 11.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Procent av BNP År 2001 medförde en relativt kraftig minskning av ränteutgifterna att utgiftskvoten sjönk till 54,4 %, vilket är den lägsta nivån sedan 1976. Ökad kommunal konsumtion ledde emellertid till att utgifterna exkl. räntor steg med 0,5 % som andel av BNP, se tabell 11.5. Utgiftskvoten väntas stiga något i år trots en fortsatt minskning av ränteutgifterna. År 2003 beräknas utgiftskvoten åter minska. Detta trots att hushållstransfereringarna dras upp med 0,5 procent av BNP till följd av att det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA) avskaffas och ersätts med en beskattad garantipension, vilket även höjer den offentliga sektorns inkomster med motsvarande belopp. Den förutsedda svaga utvecklingen av offentlig konsumtion gör att utgiftskvoten fortsätter att sjunka 2004. Tabell 11.5 Den offentliga sektorns utgifter Procent av BNP 2000 2001 2002 2003 2004 Hushållstransfereringar 19,0 19,0 19,1 19,2 19,0 Övriga transfereringar 3,2 3,0 3,0 3,0 3,3 Konsumtion 26,2 26,7 26,9 26,5 26,1 Staten och ÅP-systemet 7,5 7,5 7,6 7,4 7,3 Den kommunala sektorn 18,6 19,1 19,3 19,1 18,9 Investeringar 2,2 2,3 2,4 2,4 2,4 Ränteutgifter 4,2 3,4 3,0 3,0 2,9 Summa utgifter 54,7 54,4 54,5 54,1 53,8 exklusive räntor 50,5 51,0 51,5 51,1 50,9 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Offentlig konsumtion beräknas öka i volym med 0,8 % i år, vilket är långsammare än BNP-tillväxten. Statlig konsumtion förutses öka med 1 % och kommunal konsumtion med 0,7 %. Fördelningen mellan stat och kommun påverkas av att staten tar över huvudmannaskapet för vårdhögskolorna fr.o.m. 2002. Den underliggande ökningen är således starkare för den kommunala konsumtionen, 1 %, och svagare för staten. En relativt hög prisutveckling för den kommunala konsumtionen till följd av införandet av maxtaxa i barnomsorgen medför att den offentliga konsumtionens andel av BNP fortsätter att stiga 2002. Maxtaxan innebär att en större del av kostnaderna för barnomsorgen finansieras med skattemedel, vilket höjer priset för den offentliga konsumtionen med motsvarande sänkning av priset på hushållens konsumtion. För 2003 och 2004 förutses en oförändrad volym för den statliga konsumtionen. Inom ramen för balanskravet, och med oförändrade skattesatser, uppgår det finansiella utrymmet för en fortsatt real tillväxt i den kommunala sektorns konsumtion till 0,5 % per år. Satsningar på infrastruktur bidrar till att de offentliga investeringarna ökar i volym under hela prognosperioden och väntas därmed stiga något som andel av BNP 2002. I år beräknas ränteutgifterna till 3 % av BNP. Det kan jämföras med 1995 och 1996, då ränteutgifterna uppgick till över 7 % av BNP. En del av nedgången beror på att statsskulden reducerats genom att de finansiella tillgångarna dragits ned, t.ex. genom försäljningar av aktier, överföringar från AP-fonderna och extra utdelningar från Riksbanken. Därmed sjunker även inkomsterna av räntor och utdelningar. Underskottet av kapitalinkomster och ränteutgifter netto, uppgick som högst 1997 till drygt 2 % av BNP. I år beräknas detta underskott ha reducerats till knappt 1 % av BNP. Nettot av den offentliga sektorns kapitalinkomster och ränteutgifter har således förbättrats betydligt mindre än vad de minskade ränteutgifterna visar. 11.2 Den statliga sektorn Statens finansiella sparande påverkas av den finansiella infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet. Reformen medför en påtaglig och permanent belastning på statens finanser. De statliga ålderspensionsavgifterna, överföringen av medel till premiepensionssystemet, reglering av avgiftsuttaget m.m. medför en årlig nettoförsvagning av statsfinanserna med 60 miljarder kronor. Därtill kommer att pensionsutgifter för 7 miljarder kronor från och med 2003 överförs till staten från ålderspensionssystemet. Som kompensation för dessa försvagningar har under åren 1999 och 2000 överförts medel till staten från AP-fonderna motsvarande 45 miljarder kronor vartdera året för amortering av statsskulden. I början av 2001 genomfördes ytterligare en överföring på 155 miljarder kronor. Denna överföring bidrar till att ett finansiellt sparande på 205 miljarder kronor redovisades för staten 2001. Budgetsaldot visade ett överskott på 39 miljarder kronor och statskulden minskade med 124 miljarder kronor. Skillnaden mellan det finansiella sparandet och budgetsaldot på 166 miljarder kronor beror till stor del på att hela överföringen från AP-fonderna tillgodoräknas det finansiella sparandet, medan endast en mindre del påverkar budgetsaldot (lånebehovet). Därtill kommer skillnaden mellan nationalräkenskapernas och budgetredovisningens periodisering av skatter och ränteutgifter. Den ovanligt stora skillnaden mellan förändringen av statsskulden och budgetsaldot beror till större delen på att den del av överföringen från AP-fonderna som består av statsobligationer inte påverkar budgetsaldot, utan skrivs av direkt mot statsskulden. Dessutom reducerades statsskulden, men inte lånebehovet, av överföringen av statsobligationer om 20 miljarder kronor från Riksbanken. Tabell 11.6 Statens finanser (exklusive statliga affärsverk och aktiebolag) Miljarder kronor 2001 2002 2003 2004 Inkomster 880 676 707 732 Skatter och avgifter 666 619 646 670 Överföring från AP-fonderna 155 Övriga inkomster 59 58 61 63 Utgifter 675 690 723 750 Transfereringar till hushåll, näringsliv och utlandet 297 309 333 350 Bidrag till kommuner 82 88 83 83 Ålderspensionsavgifter till pensionssystemet 23 20 23 25 Premiepensionsmedel 22 20 22 23 Konsumtion och investeringar 185 194 200 206 Ränteutgifter 66 60 62 64 Finansiellt sparande 205 -14 -16 -18 procent av BNP 9,5 -0,6 -0,7 -0,7 Budgetsaldo 39 27 -13 -11 procent av BNP 1,8 1,2 -0,6 -0,5 Statsskuld1 1 154 1 125 1 121 1 128 procent av BNP 53,3 50,1 47,6 45,8 1 I redovisningen av statsskulden används konsoliderad statsskuld (i enlighet med årsredovisningen för staten) vilket innebär att statliga myndigheters innehav av statspapper konsolideras. Källor: Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. År 2002 när effekten av överföringarna är borta, beräknas statens sparande visa ett underskott på 0,6 % av BNP. År 2003 ökar underskottet till 0,7 % av BNP, delvis till följd av att staten tar över pensionsutgifter på 7 miljarder kronor från AP-fonderna. Överskottet i de offentliga finanserna kommer de närmaste åren att ligga i ålderspensionssystemet. Det är en följd av att pensionsreformen innebär en omfördelning av det offentliga finansiella sparandet från staten till ålderspensionssystemet. Budgetsaldot beräknas, i motsats till det finansiella sparandet, vara positivt även 2002. Det beror på att ytterligare en överföring från Riksbanken på 20 miljarder kronor och antagna försäljningar av aktier om 15 miljarder kronor inräknas i budgetsaldot, men inte i det finansiella sparandet. För åren 2003 och 2004 väntas underskottet i budgetsaldot bli något mindre än i det finansiella sparandet. Det beror dels på att den del av förra årets överföring från AP-fonderna som består av bostadsobligationer påverkar budgetsaldot först när obligationerna förfaller till betalning, dels på antagna försäljningar av aktier. Den förutsatta apprecieringen av kronan medför att statsskulden, trots budgetunderskotten, är i stort sett oförändrad 2003 och 2004. 11.3 Ålderspensionssystemet Ålderspensionssystemet består av en fördelningsdel och en premiepensionsdel. Fördelningsdelen finansieras genom AP-fonderna, som fungerar som buffertfonder i det reformerade pensionssystemet. Vid sidan av AP-fonderna sker en förmögenhetsuppbyggnad inom premiepensionssystemet. De medel som sedan 1995 avsätts motsvarar intjänad premiepensionsrätt och placeras först i Riksgäldskontoret (RGK) och därefter hos den fondförvaltare som den enskilde själv väljer. Genom att den statliga myndigheten Premiepensionsmyndigheten (PPM) formellt är ägare av fondandelarna inräknas sparandet i premiepensionssystemet i den offentliga sektorn. Under den tillfälliga förvaltningen i RGK ingår avsättningarna till premiepensionssystemet i statens sparande och reducerar därmed statsskulden. Medel motsvarande premiepensionsrätten överförs till PPM andra året efter inkomståret. Det sparande som sker inom premiepensionssystemet motsvaras således av ett minskat statligt sparande. Den finansiella infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet reducerade AP-fondernas finansiella sparande med 155 miljarder kronor 2001 till följd av överföringar till staten. Överföringar har tidigare skett med 45 miljarder kronor per år under 1999 och 2000. Enligt pensionsöverenskommelsen kommer ett slutligt överföringsbelopp att bestämmas vid en kontrollstation 2004. När den hittillsvarande infasningen är över beräknas sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-fondernas och premiepensionssystemet, uppgå till 2,1 % av BNP 2002. År 2003 stiger sparandet till 2,5 % av BNP till följd av att staten övertar pensionsutgifter på 7 miljarder kronor. Mer än hela målet på ett överskott om 2 % av BNP för de samlade offentliga finanserna kommer således att ligga i pensionssystemet och användas för att bygga upp pensionsfonderna. Tabell 11.7 Ålderspensionssystemet Miljarder kronor 2001 2002 2003 2004 Inkomster 199 201 212 224 Avgifter 157 159 166 174 Premiepensionsmedel 22 20 22 23 Räntor, utdelningar m.m. 20 22 25 28 Utgifter 301 153 154 163 Pensioner 144 151 152 161 Överföring till staten 155 Övriga utgifter 2 2 2 2 Finansiellt sparande -102 48 58 61 procent av BNP -4,7 2,1 2,5 2,5 därav AP-fonderna1 -126 25 33 34 Premiepensionsmyndigheten 24 23 25 27 1 Med AP-fonderna avses fördelningsdelen av ålderspensionssystemet. Källor: Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Placeringstillgångarna i ålderspensionssystemet uppgick vid slutet av 2001 till 630 miljarder kronor, varav 65 miljarder kronor i premiepensionssystemet. Det negativa finansiella sparandet inklusive AP-fondernas överföring till staten samt värdeminskningar på aktier medförde att tillgångarna i pensionssystemet minskade med 157 miljarder kronor under 2001. För prognosperioden antas att tillgångarna ökar i takt med det finansiella sparandet, då inga prognoser görs på värdeförändringar. 11.4 Kommunsektorn De senaste åren har kommunernas inkomster utvecklats gynnsamt. Ökad sysselsättning har resulterat i högre skatteintäkter och statens förbättrade ekonomiska situation har medgivit höjda statsbidrag. Skatteintäkter och statsbidrag ökade tillsammans med ca 5 % per år 2000 och 2001.6 Den kommunala sektorns finansiella sparande, som under flera år på 1990-talet var negativt, var 2000 åter positivt. Från och med 2000 är kommuner och landsting skyldiga att ha en ekonomi i balans.7 Lagda budgetar skall vara i balans och om underskott uppstår skall det balanseras inom två år. Prognosen för den kommunala sektorn görs med antagandet att balanskravet uppfylls. I år uppgår den genomsnittliga kommunala utdebiteringen till 30,52 % och antas vara oförändrad under prognosåren. Trots den gynnsamma inkomstutvecklingen i den kommunala sektorn som helhet har fortfarande enskilda kommuner och landsting problem att nå balans i sin ekonomi. Preliminära uppgifter för 2001 visar att ca en tredjedel av alla kommuner och drygt hälften av alla landsting redovisade underskott, trots den positiva inkomstutvecklingen. Kommunsektorns finanser År 2002 stiger kommunernas inkomster från skatter och statsbidrag med drygt 6 %, trots att sysselsättningen minskar. Den goda inkomstökningen beror till viss del på att merparten av utbetalningarna från socialförsäkringssystemen är beskattningsbara. En sämre utveckling på arbetsmarknaden påverkar därför inte den kommunala skattebasen fullt ut. I år påverkar dessutom vissa tillfälliga effekter inkomsterna. Stora slutavräkningar på skatten8 och den s.k. 200-kronan, som kommuner och landsting tillfälligt erhåller, bidrar till ökningen. Statsbidragen till sektorn höjs i samband med införandet av maxtaxan inom barnomsorgen och det tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och landsting. År 2003 och 2004 uppvisar inkomsterna en svagare utveckling. Utvecklingen 2003 beror till stor del på att de tillfälliga effekter som ökar inkomsterna i år faller bort. Sammantaget stiger skatteintäkter och statsbidrag med 54 miljarder kronor mellan 2001 och 2004. Sektorns totala inkomster från skatter och statsbidrag som andel av BNP, den kommunala skattekvoten, beräknas 2004 uppgå till ca 20 %, vilket är ungefär i nivå med år 2000. Även utgifterna stiger starkt 2002 och bedöms öka med nära 5 % i löpande priser. De kommunala utgifterna består till ca 85 % av utgifter för konsumtion. Den kommunala verksamheten är personalintensiv, och utgiftsökningen beror till stor del på löneökningar. Tabell 11.8 Kommunsektorns finanser Miljarder kronor 2001 2002 2003 2004 Inkomster 489 519 529 547 Skatter och statsbidrag1 441 470 478 495 % av BNP 20,4 20,9 20,3 20,1 därav Skatter 360 382 395 412 Statsbidrag 82 88 83 83 Övrigt 48 49 51 52 Utgifter 487 511 527 546 Konsumtion 415 434 449 465 Volymförändring, %2 1,9 0,7 0,5 0,5 Övrigt 73 76 78 81 Finansiellt sparande 2 8 2 1 % av BNP 0,1 0,3 0,1 0,0 1 Statsbidrag redovisas i nationalräkenskaperna exklusive bidrag till utjämningssystemet och avgiften till det kommunala momssystemet och skiljer sig i och med det från statsbidragen i statsbudgeten. 2 År 2002 byter vårdhögskolorna huvudman från landstingen till staten vilket påverkar utvecklingstalen. Den underliggande utvecklingen, exklusive denna effekt, uppgår till ca 1 %. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Kommunernas finansiella sparande förbättras mellan 2001 och 2002 till 8 miljarder kronor. Då de tillfälliga inkomsterna faller bort 2003 försämras det finansiella sparandet och bedöms 2003 och 2004 bli 2 respektive 1 miljard kronor. Även om vissa kommuner och landsting i dagsläget har finansiella problem bedöms sektorn som helhet uppfylla balanskravet samtliga prognosår. Konsumtionsutgifter Den kommunala konsumtionen steg förhållandevis kraftigt 2000 och 2001. I volymtermer var ökningen starkast 2000 då den steg med 2,6 %, jämfört med 1,9 % 2001. I löpande pris var dock ökningen större 2001, hela 6,2 %. Motsvarande tal för 2000 var 5,3 %. Att den nominella ökningen 2001 var starkare än 2000, trots en lägre volymökning, beror i första hand på stigande löner inom den kommunala sektorn. En stor del av kommunernas kostnader är lönerelaterade, antingen som direkta löner eller som köp av personalintensiva tjänster. Prisökningen för kommunal konsumtion uppgick 2001 till 4,2 %. Antagandet om 3,5 % i årlig löneökning under prognosåren bidrar till att den sammanvägda pris- och löneökningen dämpas till ca 3 % per år under 2003 och 2004. I år väntas prisökningen bli tillfälligt högre på grund av införandet av maxtaxan inom barnomsorgen. Maxtaxan leder till att en större del av kostnaden finansieras med skattemedel vilket höjer kommunal konsumtion i löpande priser. Samtidigt faller hushållens konsumtion i motsvarande grad. Den demografiska utvecklingen bedöms kräva en konsumtionsökning med ca 0,3 % per år under prognosperioden. De kommunala inkomsterna ger därutöver ett visst utrymme för kvalitetsförbättringar vid oförändrat skatteuttag. Kommunal konsumtion bedöms öka med 0,7 % i år och med 0,5 % per år 2003 och 2004. I år byter vårdhögskolorna huvudman från landstingen till staten vilket gör att den underliggande ökningen uppgår till ca 1 %. Utgiftsminskningen motsvaras på inkomstsidan av att statsbidraget sänks i motsvarande grad. Diagram 11.4 Kommunala konsumtionsutgifter 2000-2004 Procentuell förändring Den huvudsakliga delen av inkomstökningen går, som diagram 11.4 visar, åt till att finansiera prisökningar och endast en liten del till ökad verksamhetsvolym. Enligt Konjunkturinstitutets kommunbarometer råder arbetskraftsbrist inom flera kommunala kärnverksamheter, vilket kan leda till att löneökningarna blir högre än prognoserat. Stiger lönerna med 1 procentenhet mer än vad som antas i beräkningen innebär det en ökad finansiell belastning för kommunerna på drygt 2 miljarder kronor. Utvecklingen i kommunala delsektorer Primärkommunernas finanser är något starkare än landstingens. Förra året redovisades ett finansiellt sparande på knappt 5 miljarder kronor och ett positivt resultat. Konsumtionen steg med 1,9 % och väntas under innevarande år stiga med 0,8 %. År 2003 och 2004 väntas tillväxten bli 0,5 % per år. Det finansiella sparandet väntas bli positivt samtliga prognosår. Landstingssektorns finansiella situation är mer problematisk. Det finansiella underskottet var förra året ca 3 miljarder kronor och konsumtionsvolymen steg med 1,9 %. I år väntas konsumtionsvolymen öka med 1,4 %, exklusive effekten av att vårdhögskolorna byter huvudman. År 2003 och 2004 bedöms konsumtionsvolymen öka med knappt 0,5 % per år. Det finansiella sparandet prognoseras till strax över noll samtliga prognosår. Kommunal konsumtion och sysselsättning 1990-20049 Under flera decennier fram till och med 1980-talet expanderade den kommunala sektorn kraftigt. Denna utveckling bröts under krisåren på 1990-talet. Mellan 1990 och 1997 minskade antalet anställda inom kommuner och landsting med ca 180 000 vilket motsvarar ca 15 % av antalet anställda. Antalet arbetade timmar sjönk emellertid inte lika kraftigt och var 1997 ca 9 % lägre än 1990. Skillnaden mellan utvecklingen av antal anställda och arbetade timmar kan bl.a. förklaras av att andelen deltidsarbetande minskade samt av att sjukfrånvaron sjönk under denna period. Nedgången i antal arbetade timmar beror bl.a. på bolagiseringar och på att verksamhet, som tidigare bedrevs i kommunal regi, lades ut på entreprenad. Även den kommunala konsumtionen minskade något under samma period, om än långt ifrån lika kraftigt som sysselsättningen. Nedgången mellan 1990 och 1997 uppgick till drygt 1 %. Förklaringen till utvecklingen ligger i att kommunerna i allt större omfattning köpte varor och tjänster av privata producenter istället för att producera dem i egen regi. Mot slutet av 1990-talet var tillväxten i ekonomin god och kommunerna kunde åter öka konsumtionsvolymen. År 2001 var den kommunala konsumtionsvolymen, exklusive läkemedel, drygt 7 % högre än 1990 och till och med 2004 väntas konsumtionen stiga med ytterligare ett par procent i fasta priser. Mellan 1998 och 2002 bedöms antalet anställda i kommuner och landsting ha ökat med ca 40 000 personer. Därutöver tillkommer en kommunalt finansierad sysselsättningsökning inom privata företag Diagram 11.5 Den kommunala sektorns konsumtion och sysselsättning 1990-2004 Index 1990=100, konsumtion i fasta priser Anm.: Sysselsättning och arbetade timmar redovisas enligt nationalräkenskaperna. Prognosen för sysselsättningen i kommunal sektor är gjord med antagandet att medelarbetstiden i kommunal sektor utvecklas på samma sätt som i ekonomin som helhet. Fr.o.m. 1998 ingår utgifterna för läkemedel i landstingens konsumtion (direktkonsumtion). Den underliggande konsumtionsökningen redovisas rensad från läkemedelskonsumtionen. 11.5 Finanspolitiska mål och indikatorer Finanspolitikens centrala mål är att upprätthålla ett överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande motsvarande 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Huvudsyftet är att stärka den offentliga förmögenhetsställningen inför de demografiska förändringarna som är förestående de närmaste decennierna. Samtidigt innebär överskottsmålet att det skapas tillräckligt utrymme för att undvika alltför stora underskott i en lågkonjunktur inom ramen för de regelverk som gäller inom EU. De automatiska stabilisatorerna kan verka fullt ut och det finns utrymme för arbetsmarknadspolitik och andra aktiva finanspolitiska medel när konjunkturen viker, utan att underskottsgränsen på 3 % av BNP överskrids. Därmed kan finanspolitiken bidra till att stabilisera efterfrågan och sysselsättningen. En indikator för överskottsmålet De offentliga finanserna påverkas av automatiska variationer i skatteintäkter och utgifter över konjunkturcykeln. För enskilda år kan därför överskottet avvika från 2 % av BNP utan att det medelfristiga målet äventyras. När det finns lediga resurser i ekonomin kan överskottet tillåtas understiga 2 % och när resursutnyttjandet ligger över den långsiktigt hållbara nivån bör överskottet vara större än 2 %. För att bedöma huruvida överskottsmålet uppfylls enskilda år används en indikator som avspeglar överskottets strukturella nivå justerad för tillfälliga effekter. Normalt utgörs de tillfälliga effekterna av konjunkturberoende variationer i skatter och utgifter, men engångseffekter av annan typ kan förekomma. Tillfälliga inkomster och utgifter samt periodiseringseffekter i skatteuppbörden kan påverka det redovisade saldot med betydande belopp. Finanspolitiken befinner sig i balans i förhållande till det medelfristiga överskottsmålet när det strukturella överskottet i de offentliga finanserna ligger nära 2 % av BNP. Ett högre eller lägre strukturellt överskott kan emellertid vara nödvändigt ett visst år om överskottet föregående år avviker från målet. Vid t.ex. stora överskott kan en snabb anpassning av de offentliga finanserna till överskottsmålet ge upphov till en alltför expansiv effekt på efterfrågan. Justeringen av överskottet för konjunkturen bygger på en bedömning av konjunkturläget samt på konjunkturlägets effekter på de offentliga finanserna. Konjunkturläget beskrivs med det s.k. BNP-gapet, som utgör skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP. Storleken på BNP-gapet uppskattas utifrån en sammantagen bedömning av en rad indikatorer för produktionen, arbetsmarknaden samt pris- och lönebildningen. Beräkningar av de offentliga finansernas konjunkturkänslighet visar att 1 procentenhets förändring av BNP-gapet påverkar det offentliga saldot med 0,65 till 0,90 % av BNP. Värden i nedre delen av intervallet gäller när enbart de automatiska stabilisatorerna mäts. Högre värden erhålls när även arbetsmarknadspolitiken beaktas. Arbetsmarknadspolitiken kan betraktas som en "halvautomatisk" stabilisator, som regelmässigt används i syfte att stabilisera arbetslösheten även om detta förutsätter formella beslut. Finansdepartementets bedömning är att en förändring av BNP-gapet med 1 procentenhet i genomsnitt påverkar överskottet i de offentliga finanserna med 0,7 % av BNP. Känsligheten varierar mellan åren beroende på hur olika BNP-komponenter utvecklas i förhållande till varandra. De offentliga finanserna är exempelvis mer känsliga för en förändring i hushållens konsumtion, som utgör en viktig skattebas, än om konjunkturen påverkas genom utrikeshandeln. Variationer i sysselsättningen har starkt genomslag på de offentliga finanserna. Konjunkturavmattningen under 2001 fick t.ex. förhållandevis små effekter på de offentliga finanserna, framför allt beroende på att sysselsättningen fortfarande var hög. Strukturellt överskott i offentlig sektor Enligt preliminära nationalräkenskaper uppgick det finansiella sparandet i offentlig sektor 2000 och 2001 till 3,7 respektive 4,8 % av BNP. Därmed överskreds överskottsmålen på 2,0 respektive 2,5 % av BNP kraftigt. De redovisade överskotten påverkades emellertid starkt av periodiseringen av skatteinbetalningarna. Om överskotten justeras för nationalräkenskapernas ofullständiga periodisering av framför allt kapitalinkomstkatterna, erhålls en mer rättvisande bild av utvecklingen (se tabell 11.9). Det periodiserade överskottet minskar mellan 2000 och 2001 från 4,8 till 2,9 % av BNP. En bidragande orsak till försämringen utgörs av den försvagade konjunkturen. Huvudförklaringen är emellertid den expansiva finanspolitiken, som förra året bidrog till saldoförsvagningen med 1,7 % av BNP. Utöver justeringar för skatternas periodisering och konjunkturläget rensas det strukturella sparandet för inkomster och utgifter av engångskaraktär. I beräkningen för 2000 minskas t.ex. överskottet med skatten på utdelade medel från försäkringsbolaget Alecta (f.d. SPP). Av tabell 11.9 framgår att det strukturella överskotten 2000 och 2001 beräknas uppgå till 4,4 respektive 3,2 % av BNP. I budgetpropositionen för 2002 gjorde regeringen bedömningen att överskottsmålet skulle behållas på 2 % av BNP. I propositionen angavs även att ett lägre överskott skulle accepteras om konjunkturen utvecklades sämre än väntat. Den ekonomiska tillväxten bedöms nu bli väsentligt svagare än vad som förutsågs i budgetpropositionen. BNP-tillväxten för 2002 har reviderats ner från 2,4 % till 1,4 %. Överskottet i den offentliga sektorns finanser beräknas uppgå till 1,8 % av BNP, dvs. 0,2 procentenheter lägre än målet. Mot bakgrund av den kraftiga nedrevideringen av tillväxten bedöms denna avvikelse vara acceptabel. Tabell 11.9 Strukturellt sparande i offentlig sektor Procent av BNP 2000 2001 2002 2003 2004 Finansiellt sparande 3,7 4,8 1,8 1,8 1,8 Ompersiodisering av skatter 1,1 -2,0 -0,3 0,2 0,1 Periodiserat sparande 4,8 2,9 1,6 2,0 1,9 Justering för BNP-gap 0,0 0,5 1,1 0,5 0,2 Engångseffekter -0,5 0,0 0,0 0,0 0,0 Strukturellt sparande 4,3 3,3 2,6 2,6 2,1 BNP-gap -0,1 -0,7 -1,5 -0,8 -0,3 Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Beräkningen visar att det redovisade överskottet är något lägre än 2 % av BNP även 2003 och 2004. Till viss del beror det på periodiseringseffekter i skatteuppbörden. BNP-gapet bedöms dessutom fortfarande vara negativt, vilket innebär att det strukturella överskottet är högre än såväl det redovisade som det periodiserade överskottet. Uppskattningen av den potentiella produktionsnivån är osäker. Om ekonomins produktionsförmåga överskattas kommer även det strukturella sparandet att överskattas. Vid en sådan utveckling är den nuvarande inriktningen av finanspolitiken inte förenlig med ett överskott i de offentliga finanserna på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel under de kommande åren. Ett exempel på en sådan utveckling redovisas i avsnitt 12. En indikator för de offentliga finansernas effekter på efterfrågan Efterfrågan i den privata sektorn påverkas av förändringar i de offentliga finanserna. Ett minskande överskott i de offentliga finanserna innebär att skatter och avgifter ökar långsammare än de offentliga utgifterna, vilket normalt medför en förstärkning av den privata sektorns inkomster. Effekterna på efterfrågan är svårbedömda av flera skäl. Hushåll med olika konsumtionsbenägenhet reagerar på olika sätt på finanspolitiska stimulanser. Hushåll som har goda kreditmöjligheter kan utjämna sina konsumtionsutgifter vid inkomstförändringar. För andra hushåll påverkas konsumtionsutgifterna mer direkt. Det finns också en osäkerhet om när i tiden effekterna uppkommer. För att finanspolitiken skall ha önskade effekter krävs trovärdighet för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Hushållen blir mer försiktiga med sina utgiftsbeslut om de offentliga underskotten är stora eftersom dessa förr eller senare måste finansieras med skattehöjningar eller besparingar. Omvänt kan konsumentförtroendet påverkas positivt när de offentliga finanserna uppvisar stora överskott. Av dessa skäl är den årsvisa förändringen av det offentliga sparandet endast en grov indikator för de offentliga finansernas effekter på efterfrågan i ekonomin. Förändringen av den offentliga sektorns finansiella sparande mellan åren kan beskrivas med utgångspunkt i tre saldopåverkande faktorer. 1. Automatiska stabilisatorer De s.k. automatiska stabilisatorerna i de offentliga finanserna ger ett viktigt bidrag till stabiliseringspolitiken. När BNP-tillväxten överstiger den trendmässiga förstärks de offentliga finanserna och inkomsttillväxten dämpas i den privata sektorn. Det bidrar till att begränsa den inhemska efterfrågan i ekonomin och minskar risken för överhettning. Omvänt stimuleras ekonomin när tillväxten är lägre än den trendmässiga. Höga skatte- och utgiftskvoter i Sverige medför att de automatiska stabilisatorerna är stora i jämförelse med flertalet andra länder, vilket innebär att de offentliga finanserna har en jämförelsevis starkt dämpande effekt på konjunktursvängningarna. Den makroekonomiska prognosen innebär att BNP växer snabbare än den potentiella tillväxten under 2003 och 2004. De automatiska stabilisatorerna ger därför positiva bidrag till det offentliga saldots förändring under dessa år. 2. Diskretionär finanspolitik Den diskretionära komponenten i finanspolitiken består av aktiva reformbeslut och besparingar i den statliga budgeten. En sammanställning av tidigare beslutade och nu föreslagna eller aviserade reformer redovisas i kapitel 4 i den ekonomiska vårpropositionen. Budgeteffekten avser året när besluten träder i kraft oavsett när de fattas. 3. Övriga saldopåverkande faktorer Utöver den diskretionära finanspolitiken och de automatiska stabilisatorerna påverkas de offentliga finanserna av en rad andra faktorer. Tillväxtens sammansättning och nationalräkenskapernas ofullständiga periodisering av skatterna kan få betydande effekter på det redovisade offentliga sparandet enskilda år. Den senare typen av effekter är mycket stora under perioden 2000-2002, men bedöms minska i betydelse de närmaste åren. Därutöver påverkas kapitalinkomster och ränteutgifter av förändringar av den offentliga sektorns tillgångar och skulder samt av ränteläget. Transfereringsutgifterna påverkas av volymförändringar, t.ex. den demografiska utvecklingen, utan direkt samband med den ekonomiska konjunkturen. Finanspolitikens inriktning I tabell 11.10 redovisas förändringen av den offentliga sektorns sparande åren 2001-2004. Av tabellen framgår att periodiseringseffekter i skatteuppbörden förstärkte de offentliga finanserna kraftigt mellan 2000 och 2001. Den diskretionära finanspolitiken var expansiv under 2001. En viss stimulans uppkom också genom de automatiska stabilisatorerna till följd av den svaga tillväxten. Övriga saldopåverkande faktorer gav upphov till en svagt åtstramande effekt. Med utgångspunkt i förändringen av det periodiserade överskottet bedöms den sammantagna effekten på ekonomin av de offentliga finansernas utveckling ha varit starkt expansiv. Även i år bedöms den offentliga sektorns periodiserade överskott minska. Den diskretionära politiken är fortsatt starkt expansiv och bidrar till saldoförsämringen med 1,8 % av BNP. Skattesänkningar och utgiftsreformer beräknas sammantaget öka hushållens disponibla inkomster med 1,4 % av BNP. Eftersom BNP-tillväxten, räknat som årsgenomsnitt, är svag även 2002 bidrar de automatiska stabilisatorerna ytterligare till saldoförsämringen. Övriga saldopåverkande faktorer, bl.a. ett förbättrat offentligt räntenetto, har å andra sidan en åtstramande effekt. Mellan 2002 och 2003 är det redovisade överskottet i de offentliga finanserna oförändrat. Om periodiseringseffekterna i skatteuppbörden beaktas får emellertid de offentliga finanserna en åtstramande effekt på ekonomin. Åstramningen motsvarar effekten av de automatiska stabilisatorerna. Aviserade utgiftsreformer medför en försämring av överskottet med 0,4 % av BNP, vilket uppväger den åtstramning som uppkommer genom bl.a. ett fortsatt förbättrat kapitalinkomstnetto. Tabell 11.10 Indikator för effekter på efterfrågan Förändring i procent av BNP 2001 2002 2003 2004 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1,1 -3,0 0,0 0,0 därav Omperiodisering av skatter 3,1 -1,7 -0,5 0,1 Periodiserat sparande -1,9 -1,3 0,5 -0,1 därav Automatiska stabilisatorer -0,4 -0,6 0,5 0,3 Diskretionär finanspolitik -1,7 -1,8 -0,4 -0,4 därav direkt effekt på hushushållens inkomster -1,2 -1,4 -0,2 -0,1 Övriga faktorer 0,2 1,1 0,4 0,0 BNP-gap1 -0,6 -0,8 0,7 0,5 1 Förändring i procentenheter. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. År 2004 kan effekterna av de offentliga finanserna karaktäriseras som neutral. Den åtstramande effekten av de automatiska stabilisatorerna motverkas av en svagt expansiv diskretionär finanspolitik. Övriga saldopåverkande faktorer är i stort sett oförändrade. 12 Sidoalternativ Osäkerheten är stor vad gäller bedömningar av den framtida konjunkturutvecklingen, den långsiktiga tillväxttakten i ekonomin och hur högt resursutnyttjandet i ekonomin är för närvarande. För att illustrera osäkerheten i bedömningarna och belysa effekterna på de offentliga finanserna om ekonomin utvecklas annorlunda än i det s.k. basalternativet, som presenteras i avsnitt 1-11, redovisas i detta avsnitt två alternativa scenarier. Scenarierna illustrerar alternativa antaganden om hur väl arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar och var i förhållande till ett normalt resursutnyttjande ekonomin befinner sig för närvarande. I det ena scenariot, lågtillväxtalternativet, fungerar arbetsmarknaden och lönebildningen sämre än i basalternativet och resursläget antas i utgångsläget vara väsentligt mer ansträngt än i basalternativet. Riksbanken antas mot denna bakgrund föra en betydligt stramare penningpolitik för att dämpa ett växande inflationstryck, vilket hämmar BNP- och sysselsättningsutvecklingen. I det andra scenariot, högtillväxtalternativet, antas förhållandet vara det omvända. Arbetsmarknaden fungerar bättre än i basalternativet och det finns gott om lediga resurser i ekonomin. Med samma antagande om styrräntan och löneökningstakten som i basalternativet bedöms BNP och sysselsättning kunna stiga snabbare utan att inflationen ökar. Regeringens sysselsättningsmål, om en reguljär sysselsättningsgrad på 80 % för personer i åldrarna 20-64 år, uppnås 2004. I båda scenarierna förutsätts finanspolitiken vara densamma som i basalternativet. 12.1 Basalternativet I basalternativet tar tillväxten fart under innevarande år. Den låga BNP-nivån i början av året innebär dock att tillväxten mätt som årsgenomsnitt inte blir mycket högre än 2001. Till följd av avmattningen i ekonomin under 2001 och den prognoserade sysselsättningsminskningen innevarande år minskar resursutnyttjandet och det s.k. BNP-gapet, som utgör skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP, ökar både 2001 och 2002. Trots en relativt stark återhämtning år 2003 bedöms resursutnyttjandet fortfarande vara lägre än normalt, dvs. BNP-gapet är negativt. Det innebär att återhämtningen kan fortsätta 2004 då BNP bedöms kunna öka med 2,5 %, vilket är ca 0,5 procentenheter snabbare än vad som bedöms vara långsiktigt hållbart. Den öppna arbetslösheten fortsätter att falla något och den reguljära sysselsättningsgraden bland personer i åldrarna 20-64 år stiger till 78 %. Tabell 12.1 Nyckeltal, basalternativet 2001 2002 2003 2004 BNP, proc. förändring 1,2 1,4 2,8 2,5 BNP-gap1 -0,7 -1,5 -0,8 -0,3 Reguljär sysselsätt- ningsgrad, 20-64 år2 78,2 77,7 77,9 78,0 Öppen arbets- löshet, nivå 4,0 4,3 4,0 3,9 Reporänta, slutkurs 3,75 4,25 4,50 4,50 Timlön, proc. förändring 4,2 3,5 3,5 3,5 KPI, årsgenomsnitt 2,6 2,1 2,2 2,1 Kommunal konsumtion, proc. Förändring 1,9 0,7 0,5 0,5 Fin. sparande i offentlig sektor, % av BNP 4,8 1,8 1,8 1,8 1Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion. 2Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen. Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och Finansdepartementet. 12.2 Lågtillväxtalternativet Utvecklingen 2001, med en kraftig avmattning av BNP-tillväxten och en svag sysselsättningsutveckling under året i kombination med en stigande löneökningstakt och förhållandevis hög inflation, kan tyda på att arbetsmarknaden fungerar sämre än vad som antas i basalternativet. I lågtillväxtalternativet antas resursläget vara betydligt mer ansträngt än i basalternativet. Löneökningstakten blir därför högre än vad som är förenligt med en balanserad samhällsekonomisk utveckling. BNP-gapet år 2001 antas uppgå till +0,9 % jämfört med -0,7 % i basalternativet. Trots en svag sysselsättningsutveckling i år medför det höga resursutnyttjandet att löneökningstakten stiger ytterligare när efterfrågan i ekonomin tar fart. Därmed blir även inflationen betydligt högre än i basalternativet. De höga löneökningarna i lågtillväxtalternativet gör att hushållens konsumtion inledningsvis ökar snabbare än i basalternativet. Den gynnsamma utvecklingen av efterfrågan leder även till något högre investeringar. BNP-tillväxten blir i år sammantaget 0,2 procentenheter högre än i basalternativet. Problemen med lönebildningen och inflationen medför att Riksbanken antas höja styrräntan kraftigt under innevarande år och i början på nästa. Som högst antas styrräntan uppgå till 6,5 %. Därmed bromsas tillväxten upp. BNP ökar med endast 1,1 % 2003. Sysselsättningen faller och arbetslösheten stiger, vilket dämpar löneökningstakten. Penningpolitiken lättas under 2004 och BNP växer då något snabbare än den långsiktiga trenden. Tabell 12.2 Nyckeltal, lågtillväxtalternativet 2001 2002 2003 2004 BNP, proc. förändring 1,2 1,6 1,1 2,1 BNP-gap1 0,9 0,4 -0,5 -0,3 Reguljär sysselsätt- ningsgrad, 20-64 år2 78,2 78,0 77,0 77,0 Öppen arbets- löshet, nivå 4,0 4,1 4,6 4,4 Reporänta, slutkurs 3,75 5,75 6,50 5,00 Timlön, proc. förändring 4,2 4,6 4,0 3,5 KPI, årsgenomsnitt 2,6 3,0 2,6 2,0 Kommunal konsumtion, proc. Förändring 1,9 0,7 -0,4 0,3 Fin. sparande i offentlig sektor, % av BNP 4,8 2,0 1,2 1,1 1Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion. 2Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen. Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och Finansdepartementet. Scenariot förutsätter att ekonomin i huvudsak stabiliseras med hjälp av penningpolitiken. I scenariot antas att finanspolitiken är densamma som i basalternativet. En finanspolitisk åtstramning skulle bidra till att reducera räntehöjningens omfattning. En sådan åtstramning är dessutom en förutsättning för att överskottsmålet skall kunna upprätthållas i detta alternativ. BNP-nivån 2004 är 2 % lägre i lågtillväxtalternativet än i basalternativet. Den svagare tillväxten leder till en sämre sysselsättningsutveckling men även produktivitetstillväxten bedöms vara svagare. Den reguljära sysselsättningsgraden för personer i åldrarna 20-64 år uppgår år 2004 till 77 %, jämfört med 78 % i basalternativet. Att lönebildningen och arbetsmarknaden fungerar sämre än i basalternativet innebär också att arbetslösheten antas vara högre och att fler personer befinner sig utanför arbetskraften. År 2004 beräknas den öppna arbetslösheten ligga på 4,4 %, vilket är 0,5 procentenheter högre än i basalternativet. Offentliga finanser I lågtillväxtalternativet förstärks de offentliga finanserna inledningsvis. Viktiga skattebaser som lönesumma och hushållens konsumtion påverkas på kort sikt positivt av högre löner och priser. Tillväxten blir dessutom något högre och arbetslösheten något lägre än i basalternativet. De offentliga utgifterna påverkas negativt av en högre inflation, men genomslaget fördröjs genom att basbelopp och inkomstindex påverkas först med ett års fördröjning. Den automatiska pris- och löneuppräkningen av de statliga myndigheternas anslag sker först efter två år. Under 2003 och 2004 slår den lägre aktivitetsnivån i ekonomin igenom på de offentliga finanserna. Överskottet minskar med ca 0,7 % av BNP jämfört med basalternativet. Att försämringen inte blir större beror delvis på att kommunsektorn förutsätts anpassa sina utgifter till balanskravet. Under 2002 antas inte kommunerna kunna anpassa sin verksamhet till den högre kostnadsnivån, vilket försämrar det ekonomiska resultatet jämfört med basalternativet. Det egna kapitalet återställs under 2003 och 2004 för sektorn som helhet genom att verksamhetsvolymerna dras ner med sammanlagt 1 % jämfört med basalternativet. I slutet av perioden underskrider överskottet i de offentliga finanserna det uppsatta målet med ca 1 % av BNP. Samtidigt antas ekonomin då befinna sig nära sin långsiktigt hållbara produktionsnivå. Det låga överskottet är således inte av tillfällig karaktär till följd av ett svagt konjunkturläge, utan av strukturell natur och en följd av arbetsmarknadens sämre funktion i detta scenario. För att nå målet om ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel krävs därför permanenta förstärkningar av den statliga budgeten i form av besparingar eller skattehöjningar. I kommunsektorn uppkommer denna anpassning genom balanskravet, som i scenariot antas uppfyllas genom lägre utgifter. Sannolikt skulle flera kommuner och landsting i stället välja att höja skatten. 12.3 Högtillväxtalternativet I högtillväxtalternativet antas arbetsmarknaden och lönebildningen fungera bättre än i basalternativet och resursutnyttjandet antas vara lågt i utgångsläget. BNP-gapet 2001 uppgår till -1,7 %, jämfört med -0,7 % i basalternativet. Sysselsättningen och produktionen antas därmed kunna stiga snabbare framöver utan att det uppstår inflationsdrivande pris- och löneökningar. BNP stiger med i genomsnitt ca 3 % per år 2002-2004 och BNP-nivån är i slutet av perioden 2,5 % högre än i basalternativet. Även sysselsättningen är 2,5 % högre, vilket motsvarar drygt 100 000 personer. Regeringens sysselsättningsmål antas uppnås 2004. Tabell 12.3 Nyckeltal, högtillväxtalternativet 2001 2002 2003 2004 BNP, proc. förändring 1,2 2,1 3,8 3,5 BNP-gap1 -1,7 -2,2 -1,1 -0,2 Reguljär sysselsätt ningsgrad, 20-64 år2 78,2 78,2 79,2 80,0 Öppen arbets- löshet, nivå 4,0 4,0 3,6 3,2 Reporänta, slutkurs 3,75 4,25 4,50 4,50 Timlön, proc. förändring 4,2 3,5 3,5 3,5 KPI, årsgenomsnitt 2,6 2,1 2,2 2,1 Kommunal konsumtion, proc. förändring 1,9 1,0 1,3 1,2 Fin. sparande i offentlig sektor, % av BNP 4,8 2,2 2,6 3,0 1Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion. 2Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen. Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och Finansdepartementet. För att sysselsättningen skall kunna öka med drygt 100 000 fler än i basalternativet och för att den reguljära sysselsättningsgraden bland personer i åldrarna 20-64 år varaktigt skall kunna ligga på 80 %, krävs att arbetskraftsutbudet blir betydligt större än i basalternativet. Arbetskraftsutbudet och sysselsättningen påverkas de närmaste åren negativt av att andelen personer i åldrarna 55-64 år ökar kraftigt. Sysselsättningsgraden i dessa åldersgrupper är betydligt lägre än genomsnittet eftersom äldre personer i större utsträckning är långvarigt sjuka eller förtidspensionerade. I högtillväxtalternativet förutsätts andelen långtidssjuka och förtidspensionerade vara lägre än i basalternativet. Latent arbetssökande utanför arbetskraften, dvs. de som kan och vill arbeta men inte aktivt söker arbete, antas få arbete i större utsträckning än vad som förutses i basalternativet. Dessutom beräknas antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och i vuxenutbildning vara färre. Förutom ett större arbetskraftsutbud krävs sannolikt att den öppna arbetslösheten varaktigt kan ligga på en lägre nivå än i basalternativet utan att arbetsmarknaden riskerar att bli överhettad. Den öppna arbetslösheten uppgår i högtillväxtalternativet till 3,2 % 2004. Offentliga finanser Högtillväxtalternativet innebär en varaktigt högre nivå på BNP och därmed på viktiga skattebaser som löner och hushållens konsumtion. De offentliga inkomsterna blir starkare. Samtidigt minskar utgifterna för arbetslöshetsförsäkring, förtidspensioner och andra transfereringar. Fram till 2004 förstärks de offentliga finanserna med motsvarande drygt 1 % av BNP jämfört med basalternativet. Eftersom den högre nivån på BNP och sysselsättning antas vara bestående, skapas ett vidgat utrymme för varaktiga reformer i den statliga budgeten jämfört med basalternativet. En del av reformutrymmet kommer att tillfalla kommunsektorn genom högre skatteintäkter. Detta är beaktat i kalkylen genom att kommuner och landsting antas utnyttja de ökade inkomsterna till högre utgifter inom ramen för balanskravet. Konsumtionsvolymen beräknas 2004 överstiga basalternativets nivå med nära 2 %. Sannolikt skulle några kommuner och landsting i stället välja att sänka skatten om den starka utvecklingen i högtillväxtalternativet realiserades. 13 Prognosutvärdering Finansdepartementets prognoser utgör underlag för regeringens utformning av den ekonomiska politiken och för statsbudgeten. Den ekonomiska politiken har tenderat att bli allt mer målstyrd. Flera av regeringens uttalade mål - exempelvis sysselsättningsmålet och målet om överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande - är relaterade till den makroekonomiska utvecklingen. Därför är precisionen i Finansdepartementets prognoser över den makroekonomiska utvecklingen av stor betydelse. I detta avsnitt redogörs för hur väl de prognoser som Finansdepartementet publicerade för år 2001 förhöll sig till utfallet. Dessutom görs en jämförelse med andra prognosmakare. Utvärderingen syftar ytterst till att förbättra framtida prognoser. Finansdepartementet har tidigare publicerat två prognosutvärderingar (budgetpropositionen för 2001 och 2001 års ekonomiska vårproposition), och avser att återkomma med utvärderingar även i kommande vårpropositioner. 13.1 Finansdepartementets prognoser Nationalräkenskaperna har publicerat ett preliminärt utfall för 2001, vilket senare kan komma att revideras. Enligt utfallet dämpades BNP-tillväxten från 3,6 % år 2000 till 1,2 %. Fjolåret karakteriserades av en svag utveckling på arbetsmarknaden och en högre inflation än väntat. Utvecklingen var överraskande. BNP-tillväxten överskattades i samtliga prognoser som Finansdepartementet publicerade under 2000 och 2001. Den låga tillväxten i omvärlden och i Sverige, samt den högre inflationen, förutsågs inte förrän under hösten 2001. I tabell 13.1 visas, för ett antal centrala variabler, Finansdepartementets prognoser tillsammans med utfallet för 2001. Tabellen illustrerar att skillnaden mellan prognos och utfall i allmänhet minskar då prognoshorisonten blir kortare och mer information blir tillgänglig. Tabell 13.1 Finansdepartementets prognoser och utfallet för 2001 Procentuell förändring där annat ej anges Vår 2000 Höst 2000 Vår 2001 Höst 2001 Utfall 2001 BNP 2,9 3,5 2,7 1,7 1,2 Hushållens konsumtion 2,7 3,4 2,5 1,6 0,2 Offentlig konsumtion 0,6 0,9 1,3 1,2 1,4 Bruttoinvesteringar 5,4 6,8 6,2 4,3 1,5 Lagerinvesteringar1 0,0 -0,1 -0,2 -0,3 -0,5 Export 6,9 7,7 6,4 -0,4 -1,4 Import 6,8 7,5 6,7 -1,0 -3,9 Industriproduktion 4,5 5,2 3,6 1,0 -0,8 Antal sysselsatta 0,9 1,3 1,6 1,7 1,9 Produktivitet 1,8 2,1 1,3 0,9 0,6 Medelarbetstid 0,0 0,0 -0,3 -0,8 -1,4 Öppen arbetslöshet2 3,9 3,8 3,9 3,9 4,0 KPI, årsgenomsnitt 2,2 1,4 1,5 2,6 2,6 BNP, världen 3,8 4,1 3,3 2,4 2,53 1 Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år. 2 I procent av arbetskraften. 3 För vissa länder är utfallet prognoserat. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Prognoser under 2000 Under 2000 överskattades den internationella utvecklingen för 2001. Det fanns så sent som vid tidpunkten för budgetpropositionen för 2001, dvs. hösten år 2000, bara svaga tecken på en dämpning av konjunkturen i Förenta staterna. Samtidigt var tillväxten i euroområdet hög sett i ett historiskt perspektiv. BNP i omvärlden bedömdes därför växa med omkring 4 % 2001. Även utsikterna för den inhemska efterfrågan styrdes i stor utsträckning av den ljusa omvärldsbilden. Under våren 2000 väntades därför en stark tillväxt för 2001 även i Sverige. Till stor del förutsågs den starka konjunkturen drivas av en gynnsam exportutveckling, bl. a. på grund av en hög tillväxt i sektorn för informations- och kommunikationsteknik (IKT). Men även tidigare års starka konsumtionsutveckling väntades fortgå under 2001. Hushållens tillförsikt inför framtiden var fortfarande hög och hushållens förmögenhet hade utvecklats mycket starkt. Under hösten 2000 förutsågs en allt starkare konjunktur och prognosen för den svenska BNP-tillväxten reviderades upp med drygt 0,5 procentenheter. Ledande indikatorer och utfall tydde på en något starkare internationell utveckling, vilket var en anledning till att exportprognosen reviderades upp. En viktig anledning till upprevideringen av BNP jämfört med våren 2000 var också att föreslagna ekonomiskpolitiska åtgärder, främst skattesänkningar, nu beaktades explicit. Detta gjorde bl.a. att hushållens konsumtionsutgifter reviderades upp. Även för importen prognoserades en god utveckling, bl.a. på grundval av en apprecierande krona. Prognoser under 2001 Fram på våren 2001 hade de internationella konjunkturutsikterna försämrats. Det hade blivit allt tydligare att tillväxten i den amerikanska ekonomin hade mattats av. Utvecklingen i euroområdet såg dock fortfarande stark ut och tydliga tecken på en inbromsning i konjunkturen syntes först under senvåren 2001. Den vikande internationella konjunkturen orsakade neddragningar av industriinvesteringar och en uppbyggnad av oönskade lager inom industrin i Sverige. Utfallet för det sista kvartalet 2000 indikerade en förhållandevis svag inhemsk efterfrågan, i synnerhet för hushållens konsumtion. Till vårpropositionen 2001 reviderades därför prognosen för BNP-tillväxten ned med 0,8 procentenheter, främst till följd av en kraftig nedrevidering av hushållens konsumtion. Den globala konjunkturavmattningen förvärrades ytterligare under våren och sommaren 2001. Under hösten 2001 reviderades prognosen för BNP-tillväxten i världen ned till 2,4 %, vilket är i linje med det preliminära utfallet. Till hösten 2001 reviderades också prognosen för BNP-tillväxten i Sverige ned med ytterligare 1 procentenhet. Den dämpade utvecklingen kunde nu även skönjas i nationalräkenskapernas preliminära utfall för första halvåret. Särskilt svag utveckling noterades för import och export, vilket till stor del förklarades av den kraftiga dämpningen i IKT-sektorn. Dessa variabler nedreviderades därför väsentligt och bedömdes till och med minska. Fallet i både exporten och importen av teleprodukter fortsatte året ut och de minskade totalt sett under året med 34 % respektive 30 %, vilket inte förutsågs i prognosen. Även hushållens konsumtion utvecklades svagt under inledningen av 2001. Under året minskade hushållens finansiella förmögenhet samtidigt som hushållens tillförsikt inför framtiden försämrades. Konsumtionsprognosen reviderades därför ned med närmare 1 procentenhet, till 1,6 %, under hösten. Under sommaren och tidig höst inkom statistik som visade att konjunkturläget för industrin var fortsatt svagt. I budgetpropositionen reviderades därför prognosen för industriproduktionen ner till en tillväxt på 1,0 %. Arbetsmarknaden Under 2000 förutsågs en god sysselsättnings-tillväxt 2001 till följd av en stark konjunktur. Produktivitetstillväxten väntades bli förhållande-vis hög och medelarbetstiden väntades ligga kvar på 2000 års nivå. När prognosen i vårpropositionen 2001 gjordes såg utsikterna på arbetsmarknaden svagare ut, bl.a. på grund av nedrevideringen av BNP-tillväxten. Till följd av den starka avslutningen på 2000 reviderades ändå årsgenomsnittet för sysselsättningstillväxten 2001 upp. Dessutom bedömdes medelarbetstiden att minska något. I budgetpropositionen för 2002 reviderades sysselsättningsprognosen upp ytterligare något trots att BNP-tillväxten reviderades ner. Det var då tydligt att produktivitetstillväxten skulle bli svag och att medelarbetstiden skulle fortsätta att minska markant, bl.a. på grund av stigande sjukfrånvaro. Båda dessa variabler reviderades ned men även hösten 2001 underskattades nedgången i såväl produktivitet som medelarbetstiden. Samtidigt som sysselsättningsprognosen kontinuerligt reviderades upp under perioden var arbetslöshetsprognosen i princip oförändrad mellan prognostillfällena. Prognosen för arbetslösheten var något lägre än utfallet vid varje prognostillfälle eftersom utvecklingen av arbetskraftsutbudet underskattades mer än sysselsättningstillväxten. Inflationen Inflationen underskattades betydligt i prognoserna från och med våren 2000 till och med våren 2001. Inflationsprognosen hösten 2001 kom däremot nära utfallet. Den mycket snabba inflationsuppgången under våren 2001 var oväntad och berodde till stor del på tillfälliga faktorer. Även bortsett från de tillfälliga effekterna ökade dock inflationen mer än förutsett under året. Importprisökningarna, orsakade av den oväntat svaga kronan, bidrog i någon mån till detta. Framför allt blev dock den inhemskt genererade inflationen högre än prognoserat, bl.a. till följd av att löneökningarna blev betydligt högre än vad som antagits. Terrorattackerna den 11 september Prognosen till budgetpropositionen för 2002 fastställdes just före terrorattackerna i Förenta staterna den 11 september. Även om det är svårt att bedöma effekterna av händelserna den 11 september, bland annat mot bakgrund av de extra räntesänkningar som följde i Förenta staterna, synes effekterna initialt ha inverkat mindre negativt på den amerikanska ekonomin än vad som först kunde befaras. Visserligen fördjupades konjunkturnedgången under det tredje kvartalet, men sedan skedde en återhämtning under det fjärde kvartalet, främst till följd av en överraskande stark konsumtionsutveckling. Effekterna på den svenska ekonomin är än mer otydliga. I efterhand kan konstateras att de direkta effekterna på svensk ekonomi troligen var små. En allmän oro till följd av terrorattackerna kan ha bidragit till att konsumtions- och investeringsbeslut uppskjutits. Vissa tillfälliga effekter kunde också skönjas. Bland annat minskade de svenska hushållens utgifter för charterresande påtagligt under fjärde kvartalet. 13.2 Jämförelse med andra prognosmakare Ett sätt att utvärdera Finansdepartementets prognoser är att jämföra prognosfel mellan olika konjunkturbedömare. En sådan prognosjämförelse är emellertid förknippad med flera svårigheter och blir lätt missvisande. Till exempel publiceras prognoserna vid olika tidpunkter vilket gör att prognosmakarna inte har tillgång till samma information. I denna jämförelse görs ett försök att reducera detta problem genom att jämföra prognoser publicerade vid i stort sett samma tidpunkt. Prognosantagandena skiljer sig dessutom i flera fall åt mellan olika prognosmakare. Finansdepartementet utgår exempelvis från redan beslutade, eller i propositionen föreslagna, åtgärder för den ekonomiska politiken. Andra prognosmakare gör explicita antaganden om den framtida ekonomiska politiken. Dessa skillnader beaktas inte då prognoserna jämförs. Trots dessa svårigheter kan en jämförande analys ändå ge en uppfattning om tillförlitligheten hos olika konjunkturbedömare, och kanske framför allt ge en indikation på hur stora fel som kan betraktas som normala. Syftet är dock inte att rangordna prognosmakare. Av diagram 13.1 framgår att prognosmakarna tenderade att göra fel av ungefär samma storleksordning för både BNP, inflation och arbetslöshet för år 2001. I jämförelse med tidigare år var prognosfelen för BNP-tillväxten stora. BNP-tillväxten överskattades i genomsnitt med 1,6 procentenheter, vilket kan jämföras med att genomsnittsfelen under perioden 1990-2000 endast var hälften så stora. Senast BNP-tillväxten överskattades i samma utsträckning var för de prognoser som gjordes för lågkonjunkturåret 1992. Från och med andra halvåret 2000 reviderades BNP-tillväxten successivt ned av samtliga prognosmakare.10 Diagram 13.1 Genomsnittliga absoluta prognosfel för 2001 Procentenheter Anm.: 1. Genomsnitten avser de fel, i absoluta tal, som gjordes i fyra prognoser avseende 2001, dvs. på hösten och våren 2000, samt på hösten och våren 2001. Siffrorna inom parentes anger genomsnittlig publiceringsvecka. Prognosurvalet har gjorts så att tidpunkten för prognosen i så stor utsträckning som möjligt sammanfaller med Finansdepartementets tidpunkt för publicering. 2. Prognosmakare: Finansdepartementet (FID), Föreningssparbanken (FSB), Handelns utredningsinstitut (HUI), Konjunkturinstitutet (KI), Landsorgansitationen (LO), Nordea (NB), Riksbanken (RB), SEB,Handelsbanken (SHB) och Svenskt näringsliv (SN). 3. År 2000 saknas höstprognos för FSB och vårprognos för HUI. För dessa har konsensusprognosen i stället antagits. 4. HUI:s BNP-prognos är inte direkt jämförbar med andra prognosmakares eller med nationalräkenskapernas utfall. Anledningen är att HUI beräknar prognosen för BNP genom att summera komponenterna i försörjningsbalansen i 1995 års priser. De relativprisförändringar som skett sedan 1995 beaktas därmed inte i prognosen (men däremot i nationalräkenskapernas utfall). Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Förutom BNP är inflationen och arbetslösheten centrala prognosvariabler. Överlag var prognosprecisionen betydligt bättre för dessa variabler, även om prognosfelen för inflationen var betydligt större än tidigare år. Inflationsutfallet, mätt med KPI, var som tidigare nämnts oväntat högt. De flesta prognosmakare missbedömde både den deprecierande kronan och den inhemska inflationen, framför allt i de prognoser som gjordes under 2000. SEB och Handelsbanken spådde tidigt en hög inflation till följd av en hög tillväxt, men ingen prognosmakare lyckades förutsäga både den svaga tillväxten och den höga inflationen. Den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden förutsågs däremot av samtliga prognosmakare. Prognosprecisionen är god även för de prognoser som gjordes under 2000. De flesta bedömares prognoser över arbetslösheten låg dock något högre än utfallet, till skillnad från Finansdepartementet som underskattade arbets-lösheten något. Det är vanskligt att jämföra konjunkturbedömare endast utifrån prognoser för ett år. Osäkerheten i form av exempelvis olika publiceringsdatum blir givetvis stor. I tabell 13.2 visas därför fem års glidande medelvärden för genomsnittliga prognosfel avseende BNP-tillväxt för ett antal prognosmakare under en längre tidsperiod. Överlag kan noteras att skillnaderna mellan olika prognosmakare är små. En förklaring till detta är att bedömare har tillgång till samma information och att informationen tolkas på ett liknande sätt. Det kan också vara ett uttryck för att prognosmakare tar intryck av varandras bedömningar. Samtliga prognosmakare gör betydligt bättre bedömningar av framtiden än den så kallade naiva prognosen, som innebär att en prognos som görs vid år t är identisk med utfallet för år t -1. Nästan alla prognosmakare har generellt sett haft en positiv bias, dvs. man har överskattat BNP-tillväxten, under 1990-talet. Under de starka tillväxtåren 1999 och 2000 underskattades dock utvecklingen. Det tycks alltså som att de flesta prognosmakare tenderar att underskatta tillväxten i högkonjunktur och överskatta den i lågkonjunktur. Tabell 13.2 Genomsnittligt absolut prognosfel för BNP-tillväxten Procentenheter, fem års glidande medelvärden 1996 1997 1998 1999 2000 2001 FID 0,9 0,7 0,5 0,6 0,6 0,7 FSB 0,8 0,7 0,6 0,6 0,6 0,7 HUI 1,2 0,9 0,6 0,7 0,8 0,8 KI 0,9 0,7 0,5 0,5 0,5 0,7 Nordea 0,9 0,6 0,4 0,5 0,5 0,7 OECD 1,0 0,7 0,5 0,6 0,7 0,7 SEB 0,9 0,6 0,5 0,5 0,5 0,6 SHB 0,8 0,7 0,4 0,6 0,6 0,9 SN 0,6 0,6 0,7 0,7 0,7 0,9 Medelvärde 0,9 0,7 0,5 0,6 0,6 0,7 Naiv 1,7 1,7 1,7 1,0 0,9 1,1 Anm.: 1. Genomsnitten avser de absoluta fel som gjordes för respektive år, dvs. på hösten och våren föregående år, samt på hösten och våren innevarande år. Felen för respektive år är dessutom beräknade som fem års glidande medelvärden. Detta innebär att för exempelvis år 2001 ingår de fel som gjordes för åren 1997-2001. Genomsnitten avser därför totalt 20 prognoser per kolumn. 2. Medelfelet visar för respektive år medelvärdena av samtliga prognosmakares absoluta prognosfel. 3. Den naiva prognosen innebär att den prognos som görs år t sätts lika med utfallet för år t-1. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 1 Inköpschefsindex publiceras av FöreningsSparbanken och Organisationen för Inköp och Logistik (I&L). 2 Mätt som det totala antalet arbetade timmar under året enligt nationalräkenskaperna, dividerat med genomsnittligt antal sysselsatta enligt Arbetskraftsundersökningen (AKU). 3 Med vanligen arbetad tid avses den tid som arbetstagare ska arbeta enligt överenskommelse med arbetsgivare. 4 Hushållens tillförsiktsindikator (CCI) är en sammanvägning av svaren på ett antal frågor, rörande bl.a. utsikterna för svensk och egen ekonomi, från undersökningen av hushållens inköpsplaner (HIP). 5 Kapitalkvoten beräknas som värdet av maskiner, byggnader och anläggningar i slutet av närmast föregående år i förhållande till produktionen det aktuella året. En uppgång i kapitalkvoten innebär att en mindre andel av maskiner och anläggningar används i produktionen, dvs. att kapacitetsutnyttjandet sjunker. 6 Flera justeringar av statsbidrag och skatteunderlag sker under perioden vilket gör att utvecklingen av statsbidrag och skatteintäkter var för sig är av mindre intresse. Exempel på sådana justeringar är den breddning av skattebasen som sker vid kompensationen för egenavgifterna till det allmänna pensionssystemet (2000-2002) samt införandet av beskattningsbara garantipensioner (2003). Dessa regeländringar ökar kommunernas skatteintäkter men det generella statsbidraget sänks i motsvarande grad. 7 Balanskravet är kopplat till det resultat kommunerna redovisar i resultaträkningarna, vilket definieras på ett något annorlunda sätt än det finansiella sparandet. 8 I nationalräkenskaperna förs skillnaden mellan de preliminärt fastställda och de definitiva kommunskatterna till året efter intjänandeåret. Faktisk utbetalning av dessa medel sker först året därpå. Slutavräkningarna 2002 avser inkomståret 2001. 9 Kommunal sektor består i denna genomgång av primärkommuner samt landsting. 10 De flesta av fjolårets höstprognoser som ingår i utvärderingen färdigställdes före den 11 september (undantaget Handelns utredningsinstitut, Riksbanken och Föreningssparbanken). Ett antal prognosmakare publicerade kort efter händelsen reviderade prognoser eller kommenterade den tidigare prognosen mot bakgrund av händelsen. ?? PROP. 2001/02:100 BILAGA 1 PROP. 2001/02:100 BILAGA 1 2 5 PROP. 2001/02:100 BILAGA 1 PROP. 2001/02:100 BILAGA 1 74 75