Regeringskansliets rättsdatabaser

6 Ledning, uppgifter och organisation samt kommunal demokrati Kommunal indelning Under 2001 har inga förändringar skett i antalet kommuner och landsting utan antalet uppgår till 289 kommuner och 20 landsting. Under året har regeringen beslutat att Knivsta kommun bryts ur Uppsala kommun fr.o.m. 1 januari 2003. Kommunala uppgifter Under 2001 lade regeringen fram en proposition rörande den pågående försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning. I propositionen anges att försöksverksamheten bör fortsätta t.o.m. 2006 samt att alla län i landet skall få bilda s.k. samordningsorgan som då de bildas kan ta över en del uppgifter från länsstyrelserna. Kommunala styr-, organisations- och verksamhetsformer. Samverkan Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet genomförde 2000 en inventering av samverkan i kommuner och landsting. Totalt fanns det ca 650 olika samverkansprojekt där samverkan mellan kommuner dominerar. Undersökningen visade att samverkan ökat under den senare delen av 1990-talet. Antalet kommunalförbund har fördubblats under en sjuårsperiod. Samverkan sker så gott som inom alla verksamhetsområden även om kollektivtrafik, kultur och fritid samt övergripande samverkan dominerar. Företrädesvis sker samverkan inom det egna länet även om det också finns flera exempel på gränsöverskridande samverkan. Förtroendevalda Rekryteringsproblem av förtroendevalda och medborgarnas uppdragsvillighet Kommundemokratikommittén har i sitt huvudbetänkande Att vara med på riktigt - demokratiutveckling i kommuner och landsting (SOU 2001:48) presenterat en rad studier angående den kommunala demokratin. En undersökningar handlar om medborgarnas uppdragsvillighet i åldersgruppen 18-74 år. Av studien framgår att många i denna åldersgrupp uppger att de är villiga att ta på sig ett kommunalt förtroendeuppdrag (16 procent av de boende i Sverige 2000, för landsting är motsvarande siffra 12 procent). Medborgarnas uppdragsvillighet för kommunala förtroendeuppdrag har varit i stort sett konstant sedan slutet av 1970-talet. De tilltagande problem som partierna uppges ha med att rekrytera kandidater till förtroendeuppdrag går således inte att förklara med att medborgarna har blivit mindre uppdragsvilliga. Orsaken, menar Kommundemokratikommittén, är snarare att partierna har färre medlemmar i dag än för tjugo år sedan. Detta innebär i sin tur att antalet kandidater till kommunala förtroendeuppdrag har sjunkit. Bland dem som är negativa eller tveksamma till att åta sig kommunala förtroendeuppdrag var det vanligaste skälet att man inte är tillräckligt intresserade av kommunalpolitik (58 procent), det näst vanligaste skälet att man inte är tillräckligt intresserad av partipolitik (42 procent) och det tredje vanligaste att man inte är tillräckligt kunnig (39 procent). Vid en jämförelse över tid visar det sig att andelen som uppger som skäl att de är ointresserade av kommunalpolitik kontinuerligt har ökat, liksom andelen som uppger som skäl att man inte vill binda sig vid ett parti. Däremot har andelen som uppger att man är okunnig minskat, framförallt i jämförelse med förhållandena i slutet av 1970-talet. Att vara förtroendevald Enligt Kommundemokratikommittén verkar det inte som om andelen förtroendevalda på kommunal nivå som väljer att hoppa av sitt uppdrag under pågående mandatperiod har ökat under den senaste tioårsperioden. Vad som däremot ökat markant är den totala omsättningen av förtroendevalda. Till stor del kan denna ökning emellertid hänföras till avgångar i samband med valen och inte under mandatperioden. Enligt en undersökning för Kommundemokratikommittén bland nya förtroendevalda i 28 kommuner och i fyra landsting, anser cirka hälften av de nya förtroendevalda att arbetsmängden är större och svårighetsgraden högre än förväntat. En stor majoritet av de nya politikerna i både kommuner och landsting är emellertid nöjda med att ha blivit förtroendevalda. Hela 70 procent uppger också att de vill fortsätta även nästa mandatperiod. Andelen som är nöjda respektive vill fortsätta varierar emellertid mellan kommuner, kön m.m. Två tredjedelar av de nya förtroendevalda fick introduktionsutbildning i sitt partis och/eller sin kommuns regi. De nya förtroendevalda anser själva att introduktionsutbildning generellt sett har mycket stor betydelse för deras möjlighet att utföra sitt politiska arbete. I detta sammanhang kan nämnas att det enligt en enkät från Statskontoret, som skickades ut hösten 2001, fanns 66 kommuner respektive 12 landsting i vilka man har någon planerad grund- och vidareutbildning av förtroendevalda som löper under mandatperioden. Medborgarkontakter Uppföljningssystem Regeringen har givit Statskontoret i uppdrag att skapa ett system för kontinuerlig nationell uppföljning av väsentliga nyckeltal vad gäller samtliga kommuners och landstings organisations-, styr- och verksamhetsformer liksom väsentliga nyckeltal vad gäller demokrati och rättssäkerhet i samtliga kommuner och landsting (In98/1166/KL, Ju2000/3066/D). Uppföljningssystemet syftar bland annat till att underlätta för staten att kontinuerligt kunna följa kommunernas och landstingens förnyelsearbete och att ge indikationer på utvecklingen när det gäller demokrati och rättssäkerhet. Statskontoret har i februari 2002 inkommit med en delrapport som bland annat innehåller en beskrivning av hur ett uppföljningssystem skulle kunna se ut, vilka variabler som skulle kunna användas osv. En slutredovisning av uppdraget skall ske i maj 2002. Som ett led i arbetet med att ta fram ett uppföljningssystem har Statskontoret hösten 2001 skickat ut en enkät till samtliga kommuner och ovan nämnda landsting. I enkäten fanns bland annat frågor rörande kommunernas och landstingens kontakter med medborgarna. Service År 2001 hade 51 kommuner ett eller flera medborgarkontor, dvs. en kommunal organisation vars huvuduppgift är att lämna medborgarna personlig service inom flera förvaltningsområden. När det gäller det totala antalet medborgarkontor i landet har det inte skett någon större förändring mellan 2001 och 1999. I 22 kommuner respektive sex landsting fanns det en "servicedeklaration" eller en "serviceförbindelse" som redovisar kommunens service inom flera av kommunens eller landstingets förvaltning. I 33 kommuner respektive sex landsting fanns en fastställd rutin för att samla in, pröva och dokumentera klagomål på kommunens eller landstingets service som gäller inom flera förvaltningar. Dialog och delaktighet Kommundemokratikommittén hade i uppdrag att utvärdera de försök som gjorts med ungdomsråd. Kommitténs slutsats var att ungdomsråd kan bidra till att öka ungdomars delaktighet och inflytande, men att de inte utgör någon patentlösning på det problem som upplevs med ungdomars brist på engagemang. Enligt Statskontorets enkät 2001 hade 163 kommuner råd, fokusgrupp eller liknande för ungdomar och i 185 kommuner för någon annan grupp av medborgare. Ett annat sätt att nå ut till medborgarna kan vara genom särskilda möten. I 178 kommuner hade kommunen eller kommunpolitiker återkommande möten med medborgare i särskild form, t.ex. debattkvällar, ting eller frågestunder. Liknande möten hölls återkommande i 16 landsting. Kommundemokratikommittén hade också i uppgift att utvärdera de försök som gjorts med medborgarpaneler. Kommittén fann att de var ytterligare en kanal för medborgerligt deltagande, vilket regeringen också lyfter fram i demokratipropositionen. I 15 kommuner respektive i två landsting hade man 2001 någon medborgarpanel för undersökning eller samråd. Medborgarpanel definierades som ett representativt urval av medborgare som kommunen använder för att samla in synpunkter inom ett flertal områden. I Kommundemokratikommitténs undersökning av medborgarnas uppdragsvillighet uppgav 47 procent av de tillfrågade att de skulle kunna tänka sig att tacka ja till att delta i en medborgarpanel i en kommun. Enligt kommittén är emellertid det faktiska deltagandet i de svenska medborgarpanelerna betydligt lägre. I regel deltar knappt tio procent av dem som blir tillfrågade. Brukarinflytande kan också vara ett sätt att öka medborgarnas möjligheter att utöva inflytande över det gemensamma. I en kartläggning av brukarinflytandet som gjordes 2001 (Ds 2001:34) framkommer att olika former av brukarinflytande har blivit allt vanligare i framför allt den kommunala verksamheten. I mer än 90 procent av alla kommuner finns i dag någon form av brukarinflytande, t.ex. i form av samråd med brukare eller självförvaltningsorgan. Villigheten att ta på sig ett brukaruppdrag är också relativt hög (34 procent enligt Kommundemokratikommitténs undersökning). Demokratibokslut kan vara ett sätt att underlätta granskning och värdering av de demokratiska förhållandena, bland annat kommunens eller landstingets relation till medborgarna. Kommundemokratikommittén ansåg att demokratiutvecklingen kan främjas genom regelbundna demokratiredovisningar. Hösten 2001 planerade fem kommuner och ett landsting demokratibokslut för 2001. Resurser för demokratiarbete Ibland kan en kommun eller ett landsting välja att avsätta särskilda resurser och/eller en funktion för att arbeta med demokratiutveckling. Av Statskontorets enkät framgår att det i 113 kommuner respektive 15 landsting fanns en särskild person, funktion eller beredning för arbete med demokratifrågor. Det var således relativt sett vanligare med en sådan funktion i landstingen. I 57 kommuner och åtta landsting hade kommunen eller landstinget särskilda medel avsatta för arbete med demokratifrågor. Informationsteknik och demokratiska processer Informationstekniken framhålls ofta som ett verktyg för att stimulera och underlätta ett deltagande i den politiska processen. Den kan exempelvis göra det lättare både att söka och förmedla information; den kan underlätta möjligheterna att föra diskussioner mellan förtroendevalda och kommunmedlemmar, samt mellan förtroendevalda respektive kommunmedlemmar sinsemellan. Informationstekniken kan också underlätta genomförandet av olika former av röstning, t.ex. via enkäter, rådslag och opinionsundersökningar, och i förlängningen också i val och folkomröstningar. Enligt en undersökning, som presenterats av Kommundemokratikommittén finns det en allmänt positiv syn på informationsteknikens betydelse för demokratin. Mer än 80 procent av respondenterna, dvs. ordförandena i kommunstyrelser, instämmer i att tekniken har potential att utveckla demokratin på sikt. De flesta är positiva till att använda Internet inte bara för information utan också för en aktiv kommunikation med kommunmedlemmarna. Den viktigaste invändningen är att tillgången till tekniken är ojämlikt fördelad bland medborgarna. Förekomsten av demokratiska resurser på kommunernas webbplatser har också undersökts. Undersökningarna visar att de förtroendevaldas positiva inställning till informationsteknikens demokratiska potential inte återspeglas i de resurser som finns tillgängliga på kommunernas webbplatser (Åström & Brodin, 2001 och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, 2001). När det gäller att underlätta tillgången till information har stora steg tagits under de senaste åren. Alla kommuner och landsting har nu egna webbplatser. Omfattning och kvalitet på dessa webbplatser varierar emellertid betydligt. I många kommuner har tonvikten lagts på offentlig service. Enligt SKTF visar deras undersökning att kommunerna är bättre på att tillhandahålla service i olika former än vad de är på att utveckla medborgardialogen och låta kommunmedlemmarna ta del av och delta i kommunens beslutsprocesser. Undersökningarna visar vidare på att det bland annat finns information om och kring kommunfullmäktiges sammanträden tillgänglig på kommunernas webbplatser. Flertalet kommuner (75 procent enligt Åström & Brodin, 70 procent enligt SKTF) informerar om tid och plats för kommande fullmäktigesammanträden, medan det är betydligt färre kommuner (45 procent enligt Åström och Brodin) som redovisar vad som kommer att diskuteras på sammanträdet, genom att göra ärendelistorna tillgängliga via webbplatsen. Bara ett fåtal kommuner redovisar vad ärendena handlar om. Efter sammanträdena informerar drygt hälften av kommunerna om vad som beslutats genom att göra protokollen tillgängliga. När det gäller att underlätta kommunikation är antalet tillgängliga resurser mer begränsat. Flertalet kommuner (75 procent) har e-postadressen till kommunstyrelsens ordförande på sin webbplats. Många kommuner visar också e-postadresser till ordföranden i samtliga styrelser och nämnder, men det är betydligt färre kommuner som redovisar e-postadresser till alla förtroendevalda. Ett betydligt mindre antal kommuner (14 procent) erbjuder någon form av debattforum. Opinionsundersökningar och chattar förekommer endast i mycket begränsad utsträckning. Endast sex av tio kommuner länkar till de politiska partiernas lokala webbplatser, något som delvis beror på att sådana saknas i flera kommuner. När det gäller att underlätta olika former av röstning har endast ett fåtal åtgärder vidtagits. Några kommuner och någon enstaka stadsdelsnämnd har genomfört enklare former av enkäter och omröstningar. Med utgångspunkt från olika undersökningar finner Kommundemokratikommittén sammanfattningsvis att de praktiska åtgärderna när det gäller att använda informationstekniken till stöd för de demokratiska processerna i kommuner och landsting hittills har varit relativt begränsade. De försök som startats har varit förhållandevis små och avgränsade och inriktats mer på information än kommunikation och mer på att ge medborgarna service än på att underlätta deras möjligheter till inflytande. Bland de förtroendevalda tycks det emellertid finnas en vilja att i allt större utsträckning använda informationsteknik som ett redskap i de demokratiska processerna. 1 1 6 1