Regeringskansliets rättsdatabaser

1 Sammanfattning 1.1 Den kommunala ekonomin Kommuner och landsting utgör en betydande del av samhällsekonomin. Kommunsektorns utgifter motsvarade 22,5 procent av Sveriges BNP 2001, varav 19,1 procentenheter utgjordes av kommunal konsumtion. Preliminära uppgifter från SCB avseende kommunernas resultat för 2001 visar på ett positivt resultat på 11,5 miljarder kronor, vilket är en förbättring med 2,8 miljarder kronor jämfört med 2000. 198 kommuner räknar med att ha ett positivt resultat eller ett nollresultat 2001 jämfört med 177 kommuner 2000. Om extraordinära poster exkluderas blir resultatet sammantaget för kommunerna 2001, 3,8 miljarder kronor att jämföra med 5,2 miljarder kronor 2000. Landstingen redovisade 2001 sammantaget ett negativt resultat på 3,5 miljarder kronor, vilket är en förbättring med 0,4 miljarder kronor jämfört med 2000. Exkluderas de extraordinära posterna blev underskottet 3,4 miljarder kronor 2001. Hälften av landstingen uppvisar ett positivt resultat inklusive extraordinära poster. Det sammanlagda resultatet för kommun- och landstingssektorn försämrades med 1 miljard kronor 2001 före extraordinära poster, trots en kraftig ökning av skatteintäkterna. Det förklaras främst av en kraftig ökning av nettokostnaderna. Åren 1998-2000 ökade nettokostnaderna årligen med ca 15 miljarder kronor per år. 2001 ökade de med ca 25 miljarder kronor. Kommunernas resultat före extraordinära poster på koncernnivå, dvs. inklusive de kommunala företagen, uppgick 2000 till 11,6 miljarder kronor. Detta är en klar förbättring jämfört med resultatet för 1999, som var 6,7 miljarder kronor. Kommunala köp av verksamhet fortsätter att öka, och utgjorde ca 12 procent av kommunernas totala driftskostnader 2000. Efter att ha minskat under åren 1990-1997 har antalet anställda i kommuner och landsting ökat fr.o.m. 1998. Eftersom kommunerna i ökande utsträckning köper verksamhet på entreprenad är ökningen troligen större än vad som framgår av sysselsättningsstatistiken. Antalet hel- och deltidsanställda i kommuner och landsting uppgick 2000 till en miljon personer. Omräknat till årsarbetare var antalet anställda 822 000. 1.2 De kommunala verksamheterna Hälso- och sjukvård Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Den sammantagna bilden av förhållandena inom hälso- och sjukvården kännetecknas bland annat av en god medicinsk kvalitet, upplevda brister vad gäller tillgängligheten och svårigheter att rekrytera och behålla personalen. Under 2001 legitimerades ett rekordstort antal läkare. Sedan 1996 har det skett en ökning med ca 20 500 årsarbetskrafter inom landstingens hälso- och sjukvård. Trots detta fortsätter mängden vakanser att vara stor. Antalet anmälningar till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd var 2000 samma som för 1999. Trots att antalet anmälningar ökat generellt under 1990-talet, har antalet anmälningar som lett till påföljd varit i stort sett oförändrat. Ett generellt problem i vården är att det råder brist på vetenskaplig kunskap om nytta och risker med många vård- och behandlingsinsatser. Bristen på hållbart vetenskapliga underlag innebär bland annat ett allvarligt praktiskt hinder för öppna, rationella prioriteringar i vården. Psykiatrireformen som genomfördes 1995 har inneburit att många psykiskt funktionshindrade har fått ett betydligt bättre liv. Dock finns det en grupp människor som inte har fått sina villkor förbättrade då de inte fått tillgång till ett eget boende eller ett boende under hemlika former. De totala kostnaderna för hälso- och sjukvården uppgick 2000 till 163 miljarder kronor. I denna summa ingår bl.a. hushållens konsumtion av hälso- och sjukvård, läkemedel och sjukvårdskostnader. Denna post uppgick till 24,8 miljarder kronor 2000. Kostnaderna för läkemedelsförmånen uppgick 2001 till 17 miljarder kronor, en ökning med nära 7 procent från 2000. Det skrivs ut en större mängd läkemedel till kvinnor, men kostnaden per förskrivet läkemedel är högre för män än för kvinnor. Socialtjänst Det övergripande målet för socialtjänsten är att främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Äldreomsorg Andelen äldre som får hjälp i ordinärt och särskilt boende har varit i stort sett konstant de senaste åren. De utökade resurserna som har tillkommit i verksamheterna vård och omsorg under senare år har främst gått till äldre med omfattande vårdbehov. Liksom föregående år råder brist på platser inom särskilda boendeformer. Detta medför att personer som fått bifallsbeslut får vänta på verkställighet och att personer som bedöms ha behov ändock får avslag på ansökningar om plats i särskilt boende. Personalen inom äldreomsorgen har under senare år ökat, men det finns ett fortsatt stort rekryteringsbehov. Socialstyrelsens och länsstyrelsernas tillsyn visar att det pågår ett omfattande utvecklingsarbete inom den kommunala äldreomsorgen. Kostnaderna för äldreomsorgen uppgick 2000 till ca 67 miljarder kronor, en ökning med nära 5 procent från 1999. Handikappomsorg Hälften av kommunerna saknar fortfarande ett handikappolitiskt program. Enligt den nationella handlingsplanen för handikappolitiken bör arbetet med att skapa ett tillgängligt arbete prioriteras. Liksom tidigare år brister det dock fortfarande i detta avseende, särskilt för barn med funktionshinder. Resultaten av länsstyrelsernas tillsyn visar att det finns stora brister i kommunernas sätt att sköta handläggningen och dokumentationen i utredningar och beslut som rör enskilda personer. Antalet verkställda domar och icke verkställda kommunala beslut 2000 ligger på samma nivå som under 1999. Kostnaderna för handikappomsorgen uppgick 2000 till 27,8 miljarder kronor. Individ- och familjeomsorg Såväl antalet bidragshushåll som kostnaderna för socialbidrag fortsätter att minska. Även antalet hushåll för långvarigt socialbidragstagande har minskat. Den genomsnittliga bidragstiden 2000 var 5,8 månader, densamma som för 1999. En orsak bakom denna utveckling är det förbättrade arbetsmarknadsläget. Resultatet för 2000 innebär att antalet biståndshushåll och -mottagare nästan är nere på samma nivå som 1991. Utredningstiden för barnavårdsutredningar har förkortats, men varierar mellan kommunerna. Samtal med barnen själva under utredningarna blev vanligare under 1990-talet, även om barnets inställning sällan dokumenteras. Barnperspektivet har fått visst genomslag. Andelen öppenvårdsinsatser för missbrukare var 80 procent av samtliga vårdinsatser 2000. Ingen förändring har skett jämfört med de föregående åren. Det är inte känt vad utvecklingen sammantaget innebär för den enskilde missbrukaren. Både det tunga missbruket och ungdomars erfarenhet av narkotika ökade under 1990-talet. En fördubbling har skett sedan slutet av 1980-talet av elever i år 9 som någon gång har prövat narkotika. Kostnaderna för individ- och familjeomsorgen uppgick 2000 till sammanlagt 22,6 miljarder kronor, varav 9,5 miljarder avsåg försörjningsstöd. Detta är oförändrat jämfört med 1999, men en minskning med nära 10 procent i fasta priser vad avser det ekonomiska biståndet. Förskola, skola och vuxenutbildning Förskola Behovstäckningen inom förskolan är god även 2001. Antalet inskrivna barn i förskolan var oförändrat jämfört med 2000, dock ökade antalet inskrivna barn i fritidshemmen. Andelen inskrivna barn fortsätter att öka och uppgick 2001 till 77 procent. Den totala kostnaden för barnomsorgen uppgick 2000 till 39,8 miljarder kronor, vilket är en ökning med ca 1 procent jämfört med 1999. Avgiftsfinansieringsgraden inom förskolan fortsatte att öka, och uppgick 2000 till 19 procent för riket i genomsnitt. Det offentliga skolväsendet för barn och ungdom Förskoleklassen är en egen skolform för 6-åringar. Antalet inskrivna i förskolan uppgick till 99 013 Andelen inskrivna var oförändrat vid 93 procent Antalet lärare per 100 elever uppgick läsåret 2001/02 till 7,8 procent, en ökning med 2,6 procent. Den totala kostnaden för förskoleklassen uppgick 1999 till 3,6 miljarder kronor. Antalet elever i grundskolan 1 059 122. Andelen elever som våren 2001 gick ut grundskolan med behörighet att läsa ett nationellt program på gymnasieskolan uppgick till ca 90 procent, oförändrat jämfört med 2000. Andelen elever som nått målen för godkänt i alla ämnen sjönk 2001 och uppgick till ca 74 procent. Våren 2000 var samma andel nära 76 procent och 1999 77,3 procent. Kostnaden för den kommunala grundskolan uppgick 2000 till 59,7 miljarder kronor varav de fristående grundskolornas andel utgjorde 1,8 miljarder kronor, en ökning med 7 procent respektive 20 procent från 1999. Våren 2001 lämnade 79,1 procent av eleverna år 3 i gymnasieskolan med slutbetyg, en minskning med 3,5 procentenheter jämfört med 2000. Av dessa hade 84,6 procent behörighet för universitets- och högskolestudier, en ökning med 4,3 procentenheter jämfört med 2000. Kostnaden för gymnasieskolan uppgick 2000 till 22,4 miljarder kronor, en ökning med nära 2 procent från 1999. Antalet elever i särskolan fortsätter att öka. Sedan hösten 1995 har antalet elever ökat med 40 procent, att jämföra med 10 procents ökning inom grundskolan. Kostnaden för särskolan uppgick 2000 till 3,3 miljarder kronor, en minskning med 2 procent från 1999. Vuxenutbildning Det totala antalet studerande i kommunal vuxenutbildning fortsätter efter en ökning mellan 1996 och 2000 att minska. Antalet elever minskade läsåret 2000/01 med 4 procent jämfört med föregående läsår. Andelen studerande över 45 år ökade dock. Andelen studerande som avbryter sina studier har fortsatte öka inom den grundläggande vuxenutbildningen, medan avhoppen har blivit färre inom påbyggnadsutbildningen. Studerande inom gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning slutförde sina studier i högre grad än studerande inom grundläggande vuxenutbildning. Många studerande inom grundläggande vuxenutbildning har individuella mål med sina studier på en lägre nivå än vad som ger betyg vid kursens slut vilket kan förklara vissa av studieavbrotten. Den kommunala vuxenutbildningen har utvecklats mot en ökad individualisering och flexibilitet och därmed också ökat möjligheterna för personlig måluppfyllelse. Den totala kostnaden för kommunal vuxenutbildning uppgick 2000 till 6,6 miljarder kronor, oförändrat jämfört med 1999. Antalet studerande i sfi var 37 322 under läsåret 2000/01. Jämfört med föregående läsår innebär det en ökning med 9 procent. Kommunernas totala kostnader för sfi 2000 har ökat med ca 84 miljoner kronor jämfört med 1999, vilket är en ökning med 14 procent. De flesta kommuner anordnar svenska för invandrare i egen regi, oftast i anslutning till den kommunala vuxenutbildningen. Andelen kommuner som lägger ut verksamheten på annan anordnare, t.ex. folkhögskola eller studieförbund fortsätter att öka svagt. 1.3 Ledning, uppgifter och organisation samt kommunal demokrati Under 2001 skedde inga förändringar i antalet kommuner och landsting, utan antalet uppgår liksom 2000 till 289 kommuner och 20 landsting. Under året har regeringen beslutat att Knivsta bryts ut ur Uppsala kommun och bildar en egen kommun fr.o.m. 1 januari 2003. Samverkan sker inom så gott som alla verksamhetsområden. Merparten av den samverkan som bedrivs görs så inom mindre reglerade former som projekt, nätverk och avtal. Antalet kommunalförbund uppgick 2000 till ca 60. Enligt Kommundemokratikommittén verkar det inte som om andelen förtroendevalda på kommunal nivå som väljer att hoppa av sitt uppdrag under pågående mandatperiod har ökat under den senaste tioårsperioden. Vad som däremot ökat markant är den totala omsättningen av förtroendevalda. Till stor del kan denna ökning emellertid hänföras till avgångar i samband med valen och inte under mandatperioden. År 2001 hade 51 kommuner ett eller flera medborgarkontor, dvs. en kommunal organisation vars huvuduppgift är att lämna medborgarna personlig service inom flera förvaltningsområden. När det gäller det totala antalet medborgarkontor i landet har det inte skett någon större förändring mellan 2001 och 1999. I 22 kommuner respektive sex landsting fanns det en "servicedeklaration" eller en "serviceförbindelse" som redovisar kommunens service inom flera av kommunens eller landstingets förvaltning. I 33 kommuner respektive sex landsting fanns en fastställd rutin för att samla in, pröva och dokumentera klagomål på kommunens eller landstingets service som gäller inom flera förvaltningar. 1 1 3 1