Regeringskansliets rättsdatabaser

Bilaga 2 Redovisningsprinciper för de konsoliderade balans- och resultaträkningarna samt finansieringsanalysen Bilaga 2 Redovisningsprinciper för de konsoliderade balans- och resultaträkningarna samt för finansieringsanalysen Innehållsförteckning Allmänt 5 Avgränsning av redovisningsenheten 5 Gemensam brytdag 5 Principer för konsolidering 5 Skatteprinciper 5 Omklassificeringar av poster 6 Utveckling av konsolideringen 2002 6 Ändrade redovisningsprinciper, generellt 7 Ändrade redovisningsprinciper hos vissa myndigheter 7 Statens järnvägar 8 Infasningspengar från Allmänna pensionsfonden 8 Övriga överföringar till och från pensionssystemet 8 Värderingsprinciper 9 Omsättningstillgångar 9 Anläggningstillgångar 9 Aktier och andelar 9 Allmänt Årsredovisningen för staten grundas på de statliga myndigheternas årsredovisningar, vilka upprättas enligt förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag (FÅB). De konsoliderade resultat- och balansräkningarna och finansieringsanalysen är uppställda enligt regeringens beslut den 24 oktober 2002 (Fi 2002/3879) om normering av avgränsning och uppställningsformer som grund för Ekonomistyrningsverkets underlag till årsredovisningen för staten 2002. De uppställningsformer som föreskrivs där, bygger på de uppställningsformer som föreskrivits för myndigheterna med vissa anpassningar för årsredovisningen för staten (ÅRS). Räkenskapsåret utgörs av kalenderår. Redovisning av kostnader och intäkter sker enligt bokföringsmässiga grunder. Det bör noteras att kostnader respektive intäkter enligt tillämpade principer när det gäller transfereringar och skatter till största delen sammanfaller med betalningar. Avgränsning av redovisningsenheten Balans- och resultaträkningarna samt finansieringsanalysen omfattar staten, avgränsad i enlighet med ovan nämnda regeringsbeslut. Detta innebär att dessa dokument omfattar myndigheter under riksdag och regering, med undantag för Riksbanken som på grund av sin speciella ställning inte ingår. AP-fonderna och Premiepensionsmyndigheten ingår inte heller på grund av att fondernas tillgångar har en annan karaktär än statens tillgångar i övrigt och att ålderspensionssystemet bör hanteras och redovisas för riksdagen på ett enhetligt sätt. Riksbankens grundfond ingår dock, då detta kapital ursprungligen tillskjutits av staten. Även Allmänna arvsfonden ingår, liksom tidigare år, i avvaktan på ställningstagande till förslagen i betänkandet om Allmänna arvsfonden och Arvsfondsdelegationen (SOU 2002:19). De allmänna försäkringskassorna, som är fristående offentligrättsliga organ, omfattas eftersom deras verksamhet huvudsakligen finansieras med anslag och de ingår i den statliga redovisningsorganisationen. En förteckning över vilka organisationer som omfattas av staten med denna avgränsning, och som ingår i de konsoliderade resultat- och balansräkningarna och finansieringsanalysen, återfinns i bilaga 4 Statliga myndigheter m.m. Gemensam brytdag En gemensam s.k. brytdag gäller för samtliga myndigheters räkenskaper. Denna dag har fastställts till den 10 januari. Med begreppet brytdag avses den dag då den löpande bokföringen av händelser som berör den avslutade räkenskapsperioden avslutas. Fram till och med brytdagen bokförs leverantörsskulder och kundfordringar, efter brytdagen redovisas händelser som härrör från den avslutade perioden som upplupna kostnader respektive intäkter (dvs. som periodavgränsningsposter). Den gemensamma brytdagen är en förutsättning för att fordringar och skulder mellan myndigheterna skall kunna stämma överens. Principer för konsolidering Konsolidering sker genom en sammanläggning av myndigheternas balansräkningar och resultaträkningar efter det att interna mellanhavanden i form av t.ex. fordringar, skulder, intäkter och kostnader mellan myndigheterna eliminerats. Informationen från myndigheterna har hämtats både från statsredovisningen och ur myndigheternas årsredovisningar. Utöver elimineringar av transaktioner mellan myndigheter har även transaktioner som varken är intäkter eller kostnader respektive fordringar eller skulder för staten som helhet eliminerats. Exempel är statens arbetsgivaravgifter för egen personal som före eliminering redovisas som personalkostnad hos myndigheterna och som intäkt av uppbörd hos Riksskatteverket. Skatteprinciper För skatter sammanfaller intäkterna till största delen med betalningar. Vissa steg mot en konsekvent redovisning av skatter enligt bokföringsmässiga grunder har dessutom tagits. Den periodiserade redovisningen avser de skatter som är kopplade till det aktuella årets skatteregler och inkomster. Avvikelsen, jämfört med helt kassamässiga skatter, blir störst för hushållens och företagens inkomstskatter, eftersom dessa fastställs i taxeringen året efter inkomståret. För jämförelse mellan kassamässiga skatter i statsbudgeten och den något modifierade redovisningen i resultaträkningen hänvisas till tabell 4.5 Skillnaden mellan skatterna i resultaträkningen och på statsbudgeten, i kapitel 4 Statsbudgetens utfall. Kommunalskatt betalas ut i förskott under inkomståret. Den slutliga kommunalskatten fastställs året efter taxeringen och slutreglering sker sedan i januari året efter taxeringsåret. Hos Riksskatteverket och i årsredovisningen för staten redovisas beloppen för slutreglering av kommunalskatt som Övrig skuld för taxeringsåret. I årsredovisningen för 2002 finns således en övrig skuld som avser inkomståret 2001. Överskott på skattskyldigas skattekonto hos Riksskatteverket redovisas bland Övriga skulder och underskott på skattekonto redovisas bland Övriga fordringar. Omklassificeringar av poster Vissa typer av transaktioner omklassificeras i årsredovisningen för staten i förhållande till myndigheternas redovisning. Anledningen till detta är att de ur statens perspektiv utgör t.ex. kostnader för verksamheten och inte transfereringar. Ett exempel är omklassificering av statens tjänstepensioner som redovisas som personalkostnad i statens årsredovisning, men skilt från verksamhetens kostnader i berörd myndighets årsredovisning. I några fall följer inte myndigheterna de resultat- och balansräkningsscheman som är generellt föreskrivna. För affärsverken gäller dessutom särskilda uppställningsformer. Detta medför att vissa resultat- och/eller balansposter måste omklassificeras innan konsolidering görs. Utveckling av konsolideringen 2002 Redovisningen i den konsoliderade resultat- och balansräkningen bygger primärt på myndigheternas uppgifter, men som nämnts görs vissa omklassificeringar och justeringar. På flera punkter har konsolideringen utvecklats i 2002 års redovisning, för att ge en bättre bild av det ekonomiska resultatet och ställningen. Redovisningen av kostnaderna för statens tjänstepensionsåtagande gjordes föregående år på ett förenklat sätt, vilket blev missvisande för staten som helhet. Som kostnad för förändring av försäkringsteknisk avsättning för pensionsåtagandet redovisades endast det netto som Statens pensionsverk (SPV) tagit upp som skillnaden mellan ökningen av den försäkringstekniska avsättningen och disposition mot återbäringsfond. Hos SPV var detta korrekt, med hänsyn till de principer som lagts upp för redovisningen. Eftersom bl.a. den kapitalavkastning som beräknas hos SPV är kalkylmässig och intern inom staten, elimineras den vid redovisning av staten som helhet. Även dispositionen mot återbäringsfond har därmed en statsintern karaktär vid redovisning av staten som helhet och skall därför elimineras. Då detta inte gjordes föregående år redovisades kostnaden för avsättningen med 5,8 miljarder kronor för lågt, vilket även påverkade årets överskott för 2001. För 2002 har nu hela kostnaden för avsättning tagits upp i årsredovisningen för staten och jämförelsetalen för 2001 har rättats. Sedan några år tillbaka förekommer i ökad omfattning att subventioner i stället för att ges i form av utbetalda bidrag, ges genom kreditering av t.ex. ett företags skattekonto hos Riksskatteverket så att den skattskyldige inte behöver betala hela den annars debiterade skatten/socialavgiften. Det är av intresse för att visa statens stöd till olika verksamheter i samhället, att redovisa denna subvention bland transfereringarna. Samtidigt är det uppenbart fråga om mindre inbetalning av skatt. Hos Riksskatteverket redovisas f.n. dessa transaktioner som både kostnad för transfereringar och minskad skatteintäkt. Den metoden har fördelar ur informationssynpunkt, och skapar inte heller problem i myndighetens redovisning eftersom alla medlen förs till och från statsbudgetens anslag och inkomsttitlar och inte påverkar kapitalförändringen. I den konsoliderade redovisningen påverkas däremot årets överskott felaktigt, av en sådan redovisning. Beloppet har dessutom ökat kraftigt 2002. Från och med 2002 redovisas denna subvention i not 4 Transfereringar, men därefter har motsvarande belopp eliminerats så att nettokostnaden för transfereringar blir exklusive subventionen. I den konsoliderade resultaträkningen redovisas därmed subventionen enbart som en intäktsminskning. Jämförelsetalet för 2001 har ändrats med 1,6 miljarder kronor. Från och med 2002 har avstämningen av transaktioner och andra mellanhavanden mellan myndigheterna, den s.k. motpartsavstämningen, utvidgats till hela resultaträkningen. Det har givit ökad exakthet i elimineringarna av kostnader och intäkter inom staten. Områden där kvaliteten särskilt ökat på grund av denna utveckling är försvarssektorn, där transaktioner mellan berörda myndigheter är särskilt omfattande. Det har påverkat den totala resultaträkningen marginellt, men den underliggande informationen om bl.a. varor, tjänster och hyror i noter har förbättrats och i vissa fall har det varit möjligt att på motsvarande sätt ändra jämförelsetalen på delbelopp för 2001. Ändrade redovisningsprinciper, generellt Från och med 2002 har redovisningsreglerna för immateriella anläggningstillgångar ändrats i förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag (FÅB), så att den tidigare möjligheten att ta upp vissa utvecklingstillgångar i balansräkningen gjorts obligatorisk. Samtidigt har möjligheten att aktivera utgifter för forskning tagits bort. Ändringarna har fått till följd att de immateriella tillgångarnas värde i staten ökat. Ökningen är dock inte dramatisk eftersom de myndigheter som har de största immateriella tillgångarna, framför allt i form av stora IT-system, tog upp dessa i balansräkningen redan tidigare. Rikspolisstyrelsen har haft dispens från tillämpningen av de ändrade reglerna avseende redovisning av immateriella anläggningstillgångar för 2002. Det har ytterligare begränsat ökningen. Ändrade redovisningsprinciper hos vissa myndigheter Affärsverket Svenska kraftnät har ändrat princip för redovisning av vissa intäkter för systemansvaret. De bruttoredovisas nu, vilket påverkar intäkter och kostnader med samma belopp. Föregående års jämförelsetal har ändrats med 775 miljoner kronor. Svenska kraftnät har också ändrat princip för avskrivning av markrättigheter. Dessa skrivs numera av efter bedömd nyttjandeperiod, oftast 40 år. Jämförelsetalet för 2001 har ändrats vilket innebär att posten Licenser, rättigheter och liknande materiella anläggningstillgångar har minskat med 85 miljoner kronor. Riksgäldskontoret har ändrat princip för skulder/fordringar avseende s.k. CSA-avtal (Credit Support Annex) som används för att hantera kreditrisker i samband med skuldbytes-avtal (swappar). Tidigare nettoredovisades dessa i balansräkningen. Numera redovisas de brutto under Övriga fordringar och Övriga skulder. Jämförelsetalen för 2001 har ändrats (höjts) med 6,2 miljarder kronor för dessa båda poster. Redovisningsrutinerna för lönegarantiersättning som betalas ut till anställda vid arbetsgivares konkurs har ändrats vid Kammarkollegiet och samtliga länsstyrelser. Rutinen är uppbyggd så att länsstyrelserna betalar ut ersättningen och därefter rekvirerar medel från Kammarkollegiet som disponerar anslag för ändamålet. Länsstyrelsen kräver tillbaka ersättning, i den mån så är möjligt, från konkursboet. Fordran hos länsstyrelserna är lågt värderad, eftersom utdelningar i konkurserna genomsnittligt endast utgör en mindre andel av totalt utbetald ersättning. Tidigare fanns en komplicerad rutin med fordran/skuldförhållande mellan Kammarkollegiet och länsstyrelserna. Rutinen var administrativt tungrodd, och gav upphov till stora avstämningsdifferenser mellan länsstyrelser och Kammarkollegiet med fel i redovisningen som följd. Även årsredovisningen för staten torde ha påverkats. Under 2002 har rutinen förenklats, så att fordran nu enbart redovisas hos länsstyrelsen som redovisar ett kapital (överskott) motsvarande värdet på fordran. Rutinen har lett till att avstämningsfelen till övervägande del eliminerats. En marginell effekt på 2002 års kostnader kan finnas, på grund av att avstämningsfel hos berörda myndigheter kan ha behövt rättas över resultaträkningen. Jämförelsetalen för 2001 har dock inte ändrats i årsredovisningen för staten, eftersom de principiella förändringarna enbart rör fordringar, skulder och bidrag mellan myndigheter som elimineras i årsredovisningen för staten. Exportkreditnämnden redovisar från och med 2002 Avsättningar för försäkringsteknisk risk i garantiengagemang brutto, dvs. återförsäkrares andel av försäkringsteknisk avsättning redovisas på balansräkningens tillgångssida och avsättningen är i motsvarande grad större på motsvarande sätt som gäller enligt reglerna om årsredovisning för försäkringsföretag. Tidigare nettoredovisades avsättningen. I årsredovisningen för staten redovisas återförsäkrares andel bland Andra långfristiga fordringar. Jämförelsetalen för 2001 har ändrats med 314 miljoner kronor. Bostadskreditnämnden redovisar från och med 2002 visst kapital i verksamheten Äldre garantier som Fonder, istället för som tidigare Kapital. Jämförelsetalet för 2001 har i ÅRS höjts med 369 miljoner kronor, med motsvarande minskning av balanserad kapitalförändring. Kammarkollegiet har invärderat Kulturfonden Sverige-Finland efter att regeringen beslutat att fondens medel ska betraktas som statsmedel. Jämförelsetalen för Långfristiga värdepapper och Fonder 2001 har höjts med 70 miljoner kronor. Som ansvarsförbindelser tas nu upp av Riksgäldskontoret redovisade skuldbevis avseende åtaganden gentemot internationella utvecklingsbanker och utvecklingsfonder. Detta togs inte upp 2001. Jämförelsetalet har justerats med 4,7 miljarder kronor för 2001 avseende denna post föregående år. Härutöver förekommer att ändrade principer hos vissa myndigheter påverkar årsredovisningen för staten i mindre omfattning. I de fall berörd myndighet ändrat jämförelsetal, ändras jämförelsetalen även i årsredovisningen för staten såvida inte beloppet är oväsentligt. Har myndigheten inte ansett detta möjligt har inte heller jämförelsetalen i årsredovisningen för staten ändrats. För att visa hur årets överskott så som det redovisades i årsredovisningen för staten (ÅRS) för 2001 hänger samman med jämförelsevärdet i den nu redovisade resultaträkningen, sammanfattas här de ändringar som påverkat resultaträkningen: Årets överskott 2001 enligt ÅRS 2001 56 707 Korrigering, kostnad för tjänstepensioner - 5 839 Eliminering av transfere ringar via skattekontot 1 640 Övrigt - 3 Årets överskott 2001 enligt ÅRS 2002 52 505 Statens järnvägar Den verksamhet som tidigare bedrevs inom affärsverket Statens järnvägar, överfördes i huvudsak i bolagsform den 1 januari 2001. Fortfarande finns dock ett affärsverk med namnet Statens järnvägar kvar, för vissa uppgifter som inte överfördes till bolaget. I noter och kommentarer avses med Statens järnvägar det affärsverk som fortfarande finns kvar, medan beteckningen SJ eller SJ AB används om det bolag där trafikverksamheten numera bedrivs. Affärsverket Statens järnvägar har per 31 december 2002 en nettofordran på SJ AB på 4,7 miljarder kronor som enligt revisorernas berättelse för 2002 är osäker. Fordringen avser i huvudsak leasingåtaganden som finns under posten Långfristiga fordringar, men även andra fordringar och skulder bildar detta netto. Av Statens järnvägars årsredovisning framgår att staten har en risk att bli betalningsansvarig för leasinglånen om inte SJ AB kan finansiera dessa. Revisorerna har valt att på grund av denna osäkerhet varken tillstyrka eller avstyrka fastställandet av balans- och resultaträkningen för affärsverket Statens järnvägar. I årsredovisningen för staten finns denna fordran redovisad på samma sätt som hos affärsverket. Infasningspengar från Allmänna pensionsfonden Som ett led i den finansiella infasningen av det nya ålderspensionssystemet överfördes under åren 1999 - 2001 sammanlagt cirka 245 miljarder kronor från AP-fonden till staten. Under 2001, då den största överföringen gjordes, bestod överföringen av stats- och bostadsobligationer med ett marknadsvärde motsvarande ca 155 miljarder kronor. Överföringarna redovisades direkt i balansräkningen. Under 2002 har inga sådana överföringar gjorts. Övriga överföringar till och från pensionssystemet Eftersom AP-fonderna och Premiepensionsmyndigheten (PPM) inte konsolideras i årsredovisningen för staten, kommer de överföringar som görs mellan dessa organ och staten i övrigt att behandlas som externa transaktioner. Under året inbetalas socialavgifter och allmänna pensionsavgifter från arbetsgivare, egenföretagare och hushåll. Dessa redovisas brutto som intäkter under posten Skatter m.m. Därefter görs löpande överföringar av den andel som är hänförlig till ålderspensionssystemet till AP-fonderna och PPM. Löpande rekvirerar pensionsutbetalande myndigheter dessutom medel från AP-fonderna för de månatliga utbetalningarna av pension. Efter utgången av ett taxeringsår görs slutjusteringar av de medel som löpande överförts till AP-fonderna och PPM, i samband med att pensionsrätter fastställs. Sedan 2000 överstiger de socialavgifter m.m. som inbetalas och överförs till AP-fonderna och PPM, de pensionsmedel som rekvireras från AP-fonderna för utbetalning av pension. I resultaträkningen i årsredovisningen för staten redovisas pensionsutbetalningarna som transfereringskostnader under rubriken socialförsäkring. De löpande överföringarna till och från AP-fonderna elimineras i årsredovisningen för staten. Endast nettoöverföringen för året till AP-fonderna och PPM redovisas, och då som ett lämnat bidrag under rubriken övriga transfereringar. Värderingsprinciper Myndigheter följer normalt generella värderingsprinciper för statlig redovisning i enlighet med förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag. Det finns dock myndigheter som på grund av verksamhetens särart, genom dispens, särskilt regeringsbeslut eller av annat särskilt skäl avviker ifrån dessa. Omsättningstillgångar Omsättningstillgångar värderas enligt lägsta värdets princip. Detta innebär att de tas upp till anskaffningsvärdet eller till det verkliga värdet om detta är lägre. Med verkligt värde avses försäljningsvärde med avdrag för beräknad försäljningskostnad. Om tillgångens särskilda beskaffenhet eller andra omständigheter ger anledning till detta får det verkliga värdet bestämmas till återanskaffningsvärdet eller annat värde som är förenligt med god redovisningssed. Vidare får omsättningstillgångar tas upp över anskaffningsvärdet om det föreligger särskilda omständigheter och det samtidigt är förenligt med god redovisningssed. Osäkra fordringar redovisas med det belopp varmed de beräknas inflyta. Fordringar och skulder i främmande valuta värderas till balansdagens kurs. Anläggningstillgångar Anläggningstillgångar värderas till anskaffningsvärde med avdrag för ackumulerade avskrivningar. Avskrivningstider anpassas till respektive tillgångs förväntade ekonomiska livslängd. Aktier och andelar Aktier och andelar i dotter- och intresseföretag har värderats enligt kapitalandelsmetoden. Metoden innebär att statens andel av företagens egna kapital tas upp som en tillgång i balansräkningen. Årets andel av företagens resultat redovisas i resultaträkningen. Även affärsverkens dotter- och intresseföretag redovisas enligt kapitalandelsmetoden. I bilaga 5 Statliga bolag, banker och finansinstitut redovisas kapitalandelsvärdet för varje bolag. I de fall staten innehar aktier i börsnoterade företag presenteras även marknadsvärdet för dessa aktier i bilagan. ?? Skr.2002/03:101 BILAGA 2 Skr. 2002/03:101 BILAGA 2 2 9