Regeringskansliets rättsdatabaser

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 10 Förslag till statsbudget för 2004 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Lagförslag 9 2.1 Förslag till lag om fortsatt lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst i vissa fall 9 3 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 11 3.1 Omfattning 11 3.2 Utgiftsutveckling 12 Socialförsäkringsförmåner 12 3.3 Mål 12 3.4 Politikens inriktning 12 3.5 Insatser 14 3.5.1 Insatser inom politikområdet 15 3.5.2 Insatser utanför politikområdet 19 3.6 Resultatbedömning 20 3.6.1 Resultat 21 3.6.2 Analys och slutsatser 26 3.6.3 Den fortsatta strategin för att öka hälsan i arbetslivet 32 Socialförsäkringens administration 34 3.7 Omfattning 34 3.8 Mål 35 3.9 Insatser 35 3.9.1 Insatser inom SFA 36 3.9.2 ANSA-utredningen 40 3.9.3 Försäkringsmedicinskt centrum 41 3.9.4 Övrigt 42 3.10 Resultatbedömning 42 3.10.1 Resultat 42 3.10.2 Resurser 44 3.10.3 Analys och slutsatser 45 3.11 Revisionens iakttagelser 46 3.12 Förslag till regeländringar 47 3.13 Budgetförslag 49 3.13.1 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. 49 3.13.2 19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m. 51 3.13.3 19:3 Handikappersättningar 53 3.13.4 19:4 Arbetsskadeersättningar m.m. 54 3.13.5 19:5 Ersättning för kroppsskador 55 3.13.6 19:6 Riksförsäkringsverket 56 3.13.7 19:7 Allmänna försäkringskassor 58 Bilaga Avstämning av regeringens mål för minskad ohälsa Tabellförteckning Anslagsbelopp 7 3.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet/politikområdet 12 3.2 Utfallssiffror för år 2002 21 3.3 Procentuell ökning av antalet sjukfall för olika fallängder 21 3.4 Antal personer som under resp. år fått utbetalning av sjukpenning 22 3.5 Totalt antal sjukpenningdagar, netto 22 3.6 Genomsnittlig antal sjukpenningdagar per fall som fått ersättning 22 3.7 Utfallssiffror för 2002 22 3.8 Antal sjukskrivna mer än 60 dagar som varit aktuella för samordnad rehabilitering 22 3.9 Kostnadsutvecklingen beträffande administrationen av åtgärder mot ohälsan 24 3.10 Utfallssiffror för 2002 24 3.11 Antal nybeviljade och tillkomna samt utbetalade förtidspension/sjukbidrag 25 3.12 Återstående pensionsår och beräknad kostnad för dessa fram till 65 år 26 3.14 Socialförsäkringsadministrationens kostnader för handläggning och information samt övriga verksamhetsgrenar fördelat per verksamhetsområde, 2002 44 3.14 Anslagsutveckling 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. 49 3.15 Härledning av anslagsnivån 2004-2006, för 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. 51 3.16 Anslagsutveckling 19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m. 51 3.17 Härledning av anslagsnivån 2004-2006, för 19:2 Aktivitets- och sjukersättning 53 3.18 Anslagsutveckling 19:3 Handikappersättningar 53 3.19 Härledning av anslagsnivån 2004-2006, för 19:3 Handikappersättningar 54 3.20 Anslagsutveckling 19:4 Arbetsskadeersättning m.m. 54 3.21 Härledning av anslagsnivån 2004-2006, för 19:4 Arbetsskadeersättningar m.m. 55 3.22 Anslagsutveckling 19:5 Ersättning för kroppsskador 55 3.23 Härledning av anslagsnivån 2004-2006, för 19:5 Ersättning för kroppsskada 56 3.24 Anslagsutveckling 19:6 Riksförsäkringsverket 56 3.25 Uppdragsverksamhet 57 3.26 Beställningsbemyndigande om ekonomiska åtaganden 58 3.27 Härledning av anslagsnivån 2004-2006 för 19:6 Riksförsäkringsverket 58 3.28 Anslagsutveckling 19:7 Allmänna försäkringskassor 58 3.29 Uppdragsverksamhet 59 3.30 Härledning av anslagsnivån 2004-2006 för 19:7 Allmänna försäkringskassor 59 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om fortsatt försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst i vissa fall (avsnitt 2.1 och 3.12), 2. bemyndigar regeringen att under 2004, för ramanslaget 19:6 Riksförsäkringsverket ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden medför utgifter på högst 12 000 000 kronor efter 2004 (avsnitt 3.13.6), 3. för budgetåret 2004 anvisar anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. ramanslag 44 424 423 19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m. ramanslag 64 855 417 19:3 Handikappersättningar ramanslag 1 224 000 19:4 Arbetsskadeersättningar m.m. ramanslag 6 473 009 19:5 Ersättning för kroppsskador ramanslag 58 559 19:6 Riksförsäkringsverket ramanslag 921 595 19:7 Allmänna försäkringskassor ramanslag 6 023 999 Summa 123 981 002 2 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om fortsatt lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst i vissa fall Härigenom föreskrivs följande. 1 § Sådan försöksverksamhet som avses i lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst får bedrivas till och med utgången av år 2006 om försöksverksamheten har inletts före den 1 juli 2003 och fortfarande pågår vid utgången av år 2003. Försöksverksamheten får inte bedrivas, om det inom det geografiska försöksområdet samtidigt bedrivs finansiell samordning enligt lagen (2003:000) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser mellan allmän försäkringskassa, länsarbetsnämnd, kommun och landsting. 2 § Bestämmelserna i lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst skall tillämpas i de fall försöksverksamhet bedrivs med stöd av 1 § denna lag. 3 § Vad som i 24 § lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst föreskrivs om Riksrevisionsverket skall i stället gälla Riksrevisionen. 4 § Den som bedriver försöksverksamhet enligt 1 § skall göra en utvärdering av verksamheten. Utvärderingen skall avslutas inom försöksperioden. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. 3 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 3.1 Omfattning Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ersättning vid arbetsoförmåga. Området omfattar sjukpenning, rehabilitering, närståendepenning, aktivitets- och sjukersättning (f.d. förtidspension), ersättning vid handikapp och arbets- och kroppsskador samt socialförsäkringens administration, dvs. Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna. Från och med 2004 ingår kostnaderna för sysselsättning av vissa personer med aktivitets- och sjukersättning i anslaget för aktivitets- och sjukersättning. Politikområdet delas in i följande två verksamhetsområden. Åtgärder mot ohälsa I verksamhetsområdet ligger främst rehabiliteringsverksamheten hos försäkringskassorna men också förebyggande insatser av mer generellt slag riktade till arbetsgivare och läkare. Däri ligger också förebyggande sjukpenning. De förmåner som omfattas är bl.a. förebyggande sjukpenning, särskilda medel, vilande aktivitets- och sjukersättning samt hela kostnaden för sysselsättning av vissa personer med aktivitets- och sjukersättning. Ersättning vid arbetsoförmåga Verksamhetsområdet omfattar allt det arbete som sker i ett ärende angående utbetalning av ersättning vid nedsatt arbetsförmåga av medicinska skäl, t.ex. sjukpenning, aktivitets- och sjukersättning samt arbetsskadelivränta och som skall leda fram till ett korrekt beslut om ersättning. De förmåner som omfattas är bl.a. sjukpenning utom förebyggande sjukpenning, rehabiliteringspenning, aktivitets- och sjukersättning, handikappersättning, arbetsskadeersättning samt ersättning för kroppsskador. Redovisningen i den följande texten görs inte per verksamhetsområde utan samlat för hela politikområdet. Socialförsäkringens administration redovisas samlat i slutet av utgiftsområdet. 3.2 Utgiftsutveckling Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet/politikområdet Miljoner kronor Utfall 2002 Anslag 2003 1 Utgifts-prognos 2003 Förslag anslag 2004 Beräknat anslag 2005 Beräknat anslag 2006 19:1 Sjukpennning och rehabilitering m.m. 48 500 44 483 47 522 44 424 44 469 45 246 19:2 Aktivitets- och sjukersättning m.m. 49 917 59 625 59 549 64 855 71 015 74 688 19:3 Handikappersättningar 1 177 1 191 1 201 1 224 1 235 1 258 19:4 Arbetsskadeersättningar 7 133 6 407 6 237 6 473 6 513 6 750 19:5 Kostnader för sysselsättning av vissa personer med aktivitets- och sjukersättning2 10 15 15 - - 19:6 Ersättning för kroppsskador 56 69 59 59 57 58 19:7 Riksförsäkringsverket4 744 953 966 922 7593 7703 19:8 Allmänna försäkringskassor5 5 353 5 817 5 835 6 024 5 6653 5 7623 Totalt för utgiftsområde 10/politikområde 19 122 889 118 560 121 383 123 981 129 712 134 532 1 Inklusive av riksdagen redan beslutade anslag på tilläggsbudget och förslag på tilläggsbudget i samband med BP för 2004. 2 Ingår fr.o.m. 2004 i anslaget 19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m. 3 Ang. anslagsnivån detta år se avsnitt 3.10.3 4 Fr.o.m. 2004: 19:6 Riksförsäkringsverket 5 Fr.o.m. 2004: 19:7 Allmänna försäkringskassor ? Socialförsäkringsförmåner 3.3 Mål Det nationella mål för att minska ohälsan i arbetslivet som gäller sedan 2003 lyder: Frånvaron från arbetslivet på grund av sjukskrivning skall i förhållande till 2002 halveras fram till 2008. Parallellt skall antalet nya aktivitets- och sjukersättningar minska. Hänsyn skall tas till den demografiska utvecklingen. Målet skall följas upp årligen och regeringen har gett RFV i uppdrag att redovisa förslag hur demografin skall beaktas i uppföljningen av det nationella målet. Verket skall också ta fram förslag till en årlig redovisning av relevant statistik om hur antalet nettodagar och nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar utvecklas i förhållande till det nationella målet för regeringens ohälsoarbete. RFV fick också i uppdrag att utveckla/redovisa en eller flera indikatorer som belyser hur socialförsäkringsadministrationen bidrar till att det nationella målet för regeringens ohälsoarbete uppfylls. Särskilt viktigt är att indikatorer som fokuserar på kvinnors sjukskrivningar tas fram. Motsvarande uppdrag lämnades till Socialstyrelsen, Arbetsmarknadsverket och Arbetsmiljöverket. Det samlade resultatet av den första uppföljningen av det nationella målet redovisas i bilagan Avstämning av regeringens mål för minskad ohälsa. Bilagan finns i anslutning till detta utgiftsområde. För verksamhetsområdet Ersättning vid arbetsoförmåga har regeringen sedan tidigare satt upp följande mål för RFV: En större andel av befolkningen i arbetsför ålder skall ha förmågan att arbeta. Personer som inte har förmåga att arbeta skall ges en levnadsstandard som är anpassad till den ekonomiska utvecklingen. Regeringen avser vidare att för verksamhetsområdet Åtgärder mot ohälsa sätta upp följande mål för RFV: Avstämningsmöten skall i ökad utsträckning användas som en aktiv åtgärd i arbetet mot ohälsan. 3.4 Politikens inriktning Sjukfrånvaron är i första hand ett mänskligt problem, men den har också betydande ekonomiska konsekvenser för både den enskilde och samhället. Den har inneburit en mycket hård belastning på socialförsäkringssystemen för sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning. Om inte utvecklingen kan vändas snart kommer de ökade samhällskostnaderna för ohälsan att tränga undan viktiga välfärdssatsningar. Att kunna delta i arbetslivet och därmed klara sin egen försörjning är avgörande för att kunna leva ett bra liv. Det förutsätter ett arbetsliv där människor inte slås ut eller drabbas av skador och ohälsa. Den höga sjukfrånvaron bland kvinnor inom såväl offentlig som privat sektor är särskilt oroande. Det måste finnas möjlighet att kombinera arbete med familj och fritid. Ledarskap och arbetsorganisation är av avgörande betydelse på de enskilda arbetsplatserna. De anställda måste känna delaktighet i arbetet och jämställdheten måste stärkas både på och utanför arbetsplatserna för att det skall bli möjligt att delta i arbetslivet på lika villkor. Orsakerna till att sjukfrånvaron har ökat kraftigt under de senaste fem åren kan bl.a. sammanfattas på följande sätt. En åldrande arbetskraft, bristande incitament för arbetsgivare och andra aktörer att vidta åtgärder för att minska sjukfrånvaron, hårdare krav i arbetslivet, sämre psykosocial arbetsmiljö, brister i arbetsgivarnas och försäkringskassornas rehabiliteringsarbete, långa väntetider inom hälso- och sjukvården samt ändrade attityder till sjukskrivning. Det här leder fram till slutsatsen att det krävs en rad åtgärder för att klara det uppsatta målet om att halvera sjukfrånvaron fram till 2008 samtidigt som antalet nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar skall minska. Regeringen inledde detta samlade och breda arbete hösten 2001 då det s.k. 11-punktsprogrammet presenterades. Det omfattar åtgärder för bättre arbetsmiljö och tydligare arbetsgivaransvar, åtgärder för snabb återgång till arbete efter ohälsa, åtagande för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården samt insatser inom statistik, forskning m.m. Det pågår arbete på många olika områden och regeringen har i både budgetpropositionen för 2003 och i 2003 års ekonomiska vårproposition presenterat ytterligare åtgärder i strategin mot ohälsan. Bl.a. har försäkringskassorna fr.o.m. 2003 fått en betydande förstärkning av sina administrativa resurser för att utveckla sitt ohälsoarbete. I februari 2003 avslutades trepartssamtalen och rapporten Ett arbetsliv för alla lämnades med förslag till ett program för att öka hälsan i arbetslivet. Där framhålls bl.a. att avgörande för arbetet med att minska sjukskrivningarna är att aktiviteter äger rum på arbetsplatserna samt att dessa aktiviteter måste bestå av såväl diskussion om attityder till sjukskrivning som förebyggande åtgärder i form av förbättringar av arbetsmiljö och livsstil. Vidare konstateras att en viktig del för att skapa ett arbetsliv för alla är att få till stånd ett konstruktivt offentligt samtal om de mekanismer som skapar höga ohälsotal. Det offentliga samtalet måste synliggöra de mekanismer som bidrar till ett hållbart arbetsliv som erbjuder flexibilitet för såväl individen som företag och verksamheter och som skapar tillväxt för företagen och gör så att det s.k. "livspusslet" går ihop för de anställda. Den fortsatta inriktningen på politiken är att dels fullfölja arbetet med åtgärder inom ramen för 11-punktsprogrammet, dels arbeta vidare med de punkter inom det s.k. 121-punktsprogrammet som rör hälsan i arbetslivet. Det senare programmet utgör plattformen för regeringens samarbete med vänsterpartiet och miljöpartiet. Flera av programmets 11 punkter om krafttag mot ohälsan i arbetslivet har genomförts eller kommer att genomföras. Detta gäller ökad användning av deltidssjukskrivning och utbildning av fler läkare i försäkringsmedicin, finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet, mer resurser och rätt struktur inom försäkringskassan samt egen kontaktperson hos försäkringskassan för långtidssjukskrivna samt skärpt krav på rehabiliteringsunderlag från arbetsgivare inom 60 dagar. Arbetet med att ta fram ett system med ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare i syfte att minska sjukfrånvaron skall fortsätta och systemet utformas så att det långsiktigt stärker både företagande och individer och därigenom hela samhällsekonomin. Det skall omfatta hela arbetsmarknaden och inriktningen är att arbetsgivarna skall betala en del av ersättningen vid sjukdom även utöver sjuklöneperioden. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot de grupper som redan i dag har svårt att komma in på arbetsmarknaden så att en ökad selektion inte uppstår på denna. Ett viktigt komplement till ett system med ekonomiska drivkrafter skall vara ett obligatoriskt högkostnadsskydd för småföretag. Politiken måste i högre grad än tidigare inriktas på att förstärka de förebyggande och rehabiliterande insatserna. En viktig grund för det är en utveckling av arbetet på arbetsplatserna i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Från regeringens sida behövs olika insatser göras för att utveckla företagshälsovården och förstärka tillsynen på arbetsmiljöområdet. Dessutom kommer pågående arbete med att förnya och utveckla den arbetslivsinriktade rehabiliteringen att intensifieras under det närmaste året. Det är angeläget att fortsatta informationsinsatser görs som riktar sig till i första hand arbetsgivare och berörda vårdgivarkategorier om genomförda åtgärder, men informationsinsatser behöver även riktas till arbetstagarna och allmänheten för att öka medvetenheten och kunskaperna om sjukfrånvaro och sjukskrivning. Det är också regeringens avsikt att den pågående översynen av administrationen av socialförsäkringen snabbt skall kunna leda fram till en organisation som blir ett effektivt instrument inte minst för att bryta den negativa ohälsoutvecklingen så att det nationella målet för hälsan i arbetslivet kan nås till 2008. Inom EU fortsätter samarbetet på socialförsäkringsområdet. Arbetet är omfattande och drivs på flera olika plan. Under året pågår slutförhandlingar för att modernisera förordning (EEG) nr 1408/71 som samordnar medlemsstaternas socialförsäkringssystem. Bakgrunden till förhandlingarna är ett beslut av Europeiska rådet i Edinburgh 1992 och ett förslag från Europeiska kommissionen 1998. Den nya förordningen skall vara klar och i kraft då de nya medlemsländerna kommer med i unionen till våren 2004. Den nya förordningen avser ytterligare att underlätta den fria rörligheten inom unionen. Reglerna förenklas samtidigt som den kommer att omfatta en större personkrets. I samarbetet i kommittén för social trygghet, som är rådgivande och arbetar med att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna inom politiken för socialt skydd, kommer arbetet att fortsätta med att ta fram rapporter om utvecklingen på socialförsäkringsområdet. Avsikten är att följa arbetet som bedrivs i medlemsstaterna för att utveckla socialförsäkringssystemen inom unionen så de befrämjar arbetslinjen. De nationella rapporterna skall ligga till grund för en gemensam EU-rapport och fortsatt samarbete på socialförsäkringsområdet. Under det svenska ordförandeskapet i nordiska ministerrådet har samarbetet mellan de nordiska länderna utvecklats. Vi har kommit ännu längre på vägen mot ett Norden utan gränshinder för dem som rör sig mellan Sverige och våra grannländer. Undertecknandet av den nya Nordiska konventionen för social trygghet den 18 augusti i Karlskrona i år var en del i detta arbete och en bekräftelse på det goda samarbetet de nordiska länderna emellan. 3.5 Insatser Förutom insatserna inom ramen för regeringens 11-punktsprogram som gjorts under de senaste två åren, har i stort sett alla delar av politikområdet i övrigt under 2001 och 2002 varit föremål för insatser och åtgärder av olika slag. Till grund för detta förändringsarbete ligger ett flertal utredningar, bl.a. om förtidspensionssystemet och arbetsskadeförsäkringen, vilka områden under det gångna året reformerats. Inom sjukpenningområdet har en utredning om sjukpenninggrundande inkomst slutförts under våren och på rehabiliteringsområdet har RFV och AMS på regeringens uppdrag i början av sommaren kommit in med ett förslag till en effektivare arbetslivsinriktad rehabilitering. Inom rehabiliteringsområdet har även en departementspromemoria om finansiell samordning utarbetats, vilken legat till grund för en proposition som överlämnades till riksdagen före sommaren. Vidare har ett antal promemorior utarbetats, bl.a. om åtgärder för ökad precision vid sjukskrivning och en proposition grundad på några av dessa promemorior lämnades till riksdagen tidigt i våras. I övrigt fortsätter arbetet med att genomföra 11-punktsprogrammet för ökad hälsa i arbetslivet både inom och utom politikområdet. Som ett led i det arbetet lämnade utredningen om Analys av Hälsa och Arbete i början av april sitt slutbetänkande AHA-utredningsinstitut och mötesplats till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats och ärendet bereds inom Regeringskansliet. Vidare kan nämnas att riksdagen efter förslag från regeringen beslutat införa en obligatorisk redovisning av sjukfrånvaron i årsredovisningarna fr.o.m. den 1 juli 2003. Utanför politikområdet har olika insatser gjorts inom bl.a. områdena arbetsmiljö och företagshälsovård. Det kan t.ex. nämnas att i juni i år beslutade regeringen utse en särskild utredare för att göra en översyn av ett antal frågor som rör företagshälsovården. 3.5.1 Insatser inom politikområdet Sjukpenning och rehabilitering Det nationella målet för ohälsa som gäller fr.o.m. 2002 skall uppnås genom insatser inom flera olika politikområden. Därför aviserade regeringen - med naturlig utgångspunkt i 11-punktsprogrammet - den fortsatta strategin för att öka hälsan i arbetslivet. Regeringen konstaterade det nödvändiga i att förstärka, vidareutveckla och konkretisera åtgärderna under de närmaste åren med inriktning på följande områden: ekonomiska drivkrafter, sjukskrivningsprocessen, rehabilitering, sjuk- och aktivitetsersättning och förstärkt förebyggande arbete m.m. Inom området sjukpenning och rehabilitering har följande åtgärder aviserats eller genomförts. Våren 2003 lade regeringen fram förslag till riksdagen om ökad precision vid sjukskrivning (prop.2002/03:89), varvid ökad användning av möjligheten att deltidssjukskriva och s.k. avstämningsmöten framhölls som viktiga åtgärder. Vidare föreslogs en skärpning av reglerna om arbetsgivarens skyldighet att göra rehabiliteringsutredningar, att försäkringskassan senast ett år efter sjukanmälningsdagen skall ha utrett om det finns förutsättningar för att ge den försäkrade sjuk- eller aktivitetsersättning i stället för att betala ut sjukpenning samt att rätten till vilande sjukersättning för att pröva att förvärvsarbeta utsträcks från 12 till 24 kalendermånader. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen (bet.2002/03:SfU10, rskr. 2002/03:227). De nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 2003. Utredningen om skyddstider för sjukpenninggrundande inkomst lämnade i maj 2003 sitt slutbetänkande Sjukpenninggrundande inkomst - skydd och anpassning (SOU 2003:50). Utredningen har haft regeringens uppdrag att bl.a. se över reglerna om skyddsbestämmelserna för sjukpenninggrundande inkomst, dvs. när den enskilde får behålla sin sjukpenninggrundande inkomst trots att han eller hon inte arbetar. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu inom Regeringskansliet. I 2003 års ekonomiska vårproposition (prop. 2002/03:100) föreslog regeringen ändrade beräkningsregler för den sjukpenninggrundande inkomsten och ändrade ersättningsregler för arbetslösa sjukskrivna. Vidare föreslogs att sjuklöneperioden utökas från 14 till 21 dagar. Riksdagen godkände förslagen i princip (bet. 2002/03:FiU21, rskr. 2002/03:235) och de nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 2003. Försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket har för åren 2003 och 2004 tillförts betydande resursförstärkning inom administrationen för arbete inom ohälsoområdet. Pilotverksamhet för förnyelse av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen Regeringen gav i december 2001 AMS och RFV i uppdrag att inleda en förnyelse av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Det övergripande målet är att fler sjukskrivna skall uppnå förmåga att försörja sig genom förvärvsarbete. I uppdraget ingår bl.a. att genomföra en pilotverksamhet med samordnad organisation mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen för arbetslivsinriktad rehabilitering. Pilotverksamheten skall bedrivas i fem län under åren 2002-2004. Den primära målgruppen för verksamheten utgörs av arbetslösa personer som är sjukskrivna. Det organiserade samarbetet finansieras med särskilt avsatta medel. Den samordnade organisationen avses bedrivas utan ändringar av myndigheternas respektive ansvarsområden. Försäkringskassan och arbetsförmedlingen skall inom pilotverksamheten bilda gemensamma beredningsorgan. Inom detta organ skall de tillsammans med den enskilde upprätta en individuell rehabiliteringsplan. I samband med att planen fastställs skall det beslutas vilka rehabiliteringsåtgärder den enskilde skall delta i samt vilken ersättning han eller hon är berättigad till. Därvid kan det vara aktuellt med samråd med andra offentliga aktörer inom rehabiliteringsområdet. Metoder och arbetssätt planeras att spridas successivt för att kunna tillämpas i hela landet vid utgången av 2004. Statskontoret skall följa och utvärdera pilotverksamheten. Samverkan inom rehabiliteringsområdet Sedan 1998 bedrivs samverkan inom rehabiliteringsområdet (Frisam) i enlighet med de riktlinjer som angavs i proposition 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration m.m. Frisam ger försäkringskassorna möjlighet att inom ramen för särskilda medel inom anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. finansiera aktiviteter som bedrivs i samverkan med andra myndigheter inom rehabiliteringsområdet. De särskilda medlen skall även täcka köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster, köp av arbetstekniska hjälpmedel, läkarutlåtanden, särskilda bidrag samt resor till och från arbetet. Under 2002 anvisades 939 miljoner kronor som särskilda medel inom anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. Av dessa medel användes cirka 131 miljoner kronor för samverkan. Från och med den 1 januari 2003 kan andra medel användas för försäkringskassornas medverkan i samverkansaktiviteter. För att skapa utökade möjligheter till samverkan inom rehabiliteringsområdet föreslog regeringen i budgetpropositionen för 2003 (prop. 2002/03:1 utgiftsområde 10) och i propositionen 2002/03:2 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m. att högst 5 procent av de budgeterade utgifterna för sjukpenning skulle få användas i syfte att förbättra samverkansformerna och effektivisera rehabiliteringen. För 2003 innebär det att cirka 1,9 miljarder kronor kan användas av sjukpenninganslaget. Regeringen föreslog att dessa medel skulle få utgöra statens samlade andel för finansiering av samverkan och stå i proportion till statens samlade ansvar för åtgärder för den grupp som samverkan riktar sig till. Det innebär att i de fallen både försäkringskassan och länsarbetsnämnden deltar i ett samverkansprojekt får försäkringskassan svara för statens andel av kostnaderna. Riksdagen beslutade enligt regeringens förslag (bet. 2002/03:SfU5, rskr. 2002/03:48) och de nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 2003. Prognosen för 2003 är att drygt 642 miljoner kronor kommer att användas för samverkan. Med anledning av detta resurstillskott för samverkan inom rehabiliteringsområdet och för att förbättra styrning och uppföljning av samverkansmedlen har regeringen i regleringsbreven för 2003 givit berörda myndigheter i uppdrag att stödja och följa de insatser som bedrivs i samverkan. Socialförsäkringsadministrationen och AMV skall gemensamt verka för att antalet sjukskrivna arbetslösa som återfår arbetsförmågan och får ett arbete skall öka. Vidare skall RFV och AMS utforma gemensamma nationella verksamhets- och handlingsplaner för hur försäkringskassorna och länsarbetsnämnderna skall använda de medel som anvisats för samverkan. Uppdraget redovisades i februari 2003. RFV har fått i uppdrag att följa hur de statliga medlen för samverkan inom rehabiliteringsområdet har använts. Redovisningen skall avse hur mycket medel som har förbrukats, för vilka ändamål och för vilka målgrupper. Dessutom skall redovisas hur sjukfallen har avslutats. Uppdraget skall redovisas i samband med kvartalsredovisningarna och i årsredovisningen för 2003. RFV har också fått i uppdrag att följa upp försäkringskassornas tillämpning av riktlinjerna för samverkan inom rehabiliteringsområdet. Uppföljningen skall även avse tillämpningen av de nationella verksamhets- och handlingsplaner som RFV och AMS skall upprätta. Uppdraget delredovisades den 30 juni 2003 (se avsnitt 3.6.2) och skall slutredovisas i samband med årsredovisningen för 2003. Slutligen har RFV, i samverkan med AMS och SoS, fått i uppdrag att utveckla rutiner för ett sektorsövergripande system för löpande uppföljning av resultaten av samverkan inom rehabiliteringsområdet. Enligt uppdraget skall rutinerna utformas på ett sådant sätt att det även kan tillämpas för löpande uppföljning av resultaten av en permanent finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet. Uppdraget skall redovisas senast den 15 oktober 2003. Finansiell samordning på rehabiliteringsområdet I juni 1994 infördes lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Denna lag, som är tidsbegränsad, gäller efter förlängning till och med utgången av 2003. Med stöd av denna lag har försök med finansiell samordning (Socsam) bedrivits i åtta kommuner. Sådana försök pågår för närvarande i sex kommuner (se även avsnitt 3.12). I slutet av 2001 hemställde Socialförsäkringsutskottet i betänkandet (2001/02:SfU1) Anslag inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområdena 10, 11 och 12) att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört om att regeringen under våren 2002 borde återkomma med förslag om finansiell samordning mellan socialförsäkringen, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och arbetsmarknadsmyndigheterna. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr. 2001/02:84). Med anledning av riksdagens tillkännagivande bildades inom Regeringskansliet en arbetsgrupp med företrädare för berörda departement. Med utgångspunkt i riksdagens beställning har arbetsgruppen utarbetat ett förslag om finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet. Förslaget redovisades i departementspromemorian Finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet (Ds 2003:2). Departementspromemorian har remissbehandlats. Efter att ha inhämtat Lagrådets yttrande över förslaget överlämnade regeringen till riksdagen i början av juni propositionen Finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet (prop. 2002/03:132). I propositionen lämnas förslag till utformning av en permanent finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet. Finansiell samordning föreslås kunna ske frivilligt mellan en försäkringskassa, ett landsting, en länsarbetsnämnd samt en eller flera kommuner. Finansiell samordning kommer således att utgöra ett alternativ till samverkan inom ramen för Frisam. I proposition 2002/03:132 har regeringen föreslagit att försäkringskassornas möjlighet att disponera högst 5 procent av de budgeterade utgifterna för sjukpenning för samverkan enligt Frisam bör omfatta även den finansiella samordningen. Mot bakgrund av att dessa medel får utgöra statens samlade andel för samverkan enligt Frisam är det regeringens uppfattning att samma princip måste gälla för samverkan inom ramen för finansiell samordning. Arbetsmarknadsmyndigheternas medverkan finansieras således med medel från sjukförsäkringen. Detta innebär att högst 5 procent av det budgeterade utgifterna för sjukpenning får disponeras för samverkan antingen enligt Frisam eller finansiell samordning. Försäkringskassan och länsarbetsnämnden avgör var för sig om det vill samverka enligt Frisam eller finansiell samordning. Målgruppen för den föreslagna finansiella samordningen utgörs av människor som är i behov av samordnade rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande parterna för att uppnå eller förbättra sin förmåga till förvärvsarbete. De åtgärder som får finansieras genom den finansiella samordningen skall ligga inom de samverkande parternas samlade ansvarsområde och syfta till att återställa eller öka den enskildes funktions- och arbetsförmåga. Nuvarande grundläggande principer om likabehandling av människor skall upprätthållas även inom ramen för en finansiell samordning. Allt rehabiliteringsarbete, all planering och all uppföljning och utvärdering skall därför genomsyras av ett tydligt köns- och integrationsperspektiv. I propositionen betonas vikten av att den finansiella samordningen följs upp och utvärderas på både lokal och nationell nivå. Samverkansparterna föreslås få ansvaret för lokal uppföljning och utvärdering. Den myndighet regeringen senare bestämmer bör få ansvaret för den nationella uppföljningen och utvärderingen av finansiell samordning. Aktivitets- och sjukersättning Under 2002 slutfördes arbetet med att förbereda genomförandet av det reformerade förtidspensionssystemet i enlighet med vad riksdagen beslutade om våren 2001 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, rskr. 2000/01:257). Förutom att nya beräkningsregler infördes fr.o.m. 2003 för de nya förmånerna aktivitets- och sjukersättning, fick de personer som före utgången av 2002 uppbar förtidspension eller sjukbidrag sina förmåner automatiskt omvandlade till sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning. Denna omvandling skulle enligt propositionen innebära att dessa personer i princip fick oförändrad nettoersättning efter justering med hänsyn till effekterna av att det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA) samtidigt slopades. RFV har fått i uppdrag att utvärdera effekterna av övergången till det nya systemet. Om det därvid framkommer att oförutsedda effekter har uppkommit vid omvandlingen kommer regeringen att pröva möjligheterna att åtgärda dessa. I det gällande nationella målet anges att antalet nya aktivitets- och sjukersättningar skall minska fram till 2008. Det nationella målet skall uppnås genom insatser inom flera olika politikområden. På området sjuk- och aktivitetsersättning aviserades i fjolårets budgetproposition följande tre åtgärder. – Sjukersättning skall beviljas för längst tre år i taget – Nuvarande möjlighet till vilande sjuk- eller aktivitetsersättning för att pröva att förvärvsarbeta utan att rätten till förmånen går förlorad förlängs till längst två år. – Möjlighet till vilande sjuk- eller aktivitetsersättning vid studier införs. Frågan om att begränsa rätten till sjukersättning till längst tre år i taget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. En inom Socialdepartementet utarbetad PM har remissbehandlats under vintern och med anledning av remissynpunkter på de arbetsrättsliga konsekvenserna av en sådan ordning, är frågan föremål för ytterligare överväganden. För att öka intresset för att pröva möjligheten att förvärvsarbeta har RFV under 2002 genomfört särskilda informationsinsatser för att de försäkrade skall få god kännedom om reglerna om vilande förtidspension. Reglerna infördes fr.o.m. 2000 och syftar till att stimulera till återgång i arbetslivet och ett i övrigt aktivt liv. Uppföljningar visar att under 2002 fördubblades antalet förtidspensionärer som utnyttjade möjligheten att pröva att förvärvsarbeta med sin förmån vilande till ca 2 600. Denna ökning är givetvis glädjande, men antalet ligger ännu långt från vad som ursprungligen förväntades. I mars 2003 lämnade regeringen förslag om en utvidgning av den nuvarande möjligheten till vilande sjuk- eller aktivitetsersättning från 12 till längst 24 kalendermånader och de nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 2003. Frågan om att införa en möjlighet till vilande sjuk- eller aktivitetsersättning vid studier bereds inom Regeringskansliet. Arbetsskador m.m. Beviskraven vid prövning av arbetsskada har ändrats den 1 juli 2002. Förändringen beräknas få särskild betydelse för de mer svårbedömda skadorna, bl.a. belastningsskador, som oftare drabbar kvinnor än män. Förändringarna syftar bland annat till att förenkla arbetsskadeprövningen. Detta torde bidra till ökad rättssäkerhet och att beslut kan fattas snabbare än för närvarande. Regeringen har givit RFV i uppdrag att följa förändringarna i arbetsskadeförsäkringens ersättningsmönster och mäta försäkringens effekter för kvinnor och män. En detaljerad analys skall lämnas i samband med årsredovisningen för 2004. Den som fått en skada godkänd som arbetsskada kan få rätt till kompensation i form av särskild arbetsskadeersättning för det inkomstbortfall som systemet med karensdag medför. Bestämmelsen har trätt i kraft den 1 januari 2003 och gäller karensdagar som uppstår i sjukperioder som hänför sig till arbetsskada som visat sig från och med denna tidpunkt. Indexeringen av arbetsskadelivränta i form av egenlivränta för personer födda efter 1937 har ändrats 2003. Den räknas nu om med ett tal som motsvarar hälften av inkomstindexets reala förändring avseende genomsnittsinkomst och inkomstindexets hela prisförändring. En sådan omräkning skall göras fram till det att livräntan till sitt belopp motsvarar den andel av livränteunderlaget som uppgår till samma andel av 7,5 prisbasbelopp. Detta innebär att de ersättningsberättigade vid tillväxt får del av den allmänna standardutvecklingen motsvarande hälften av den genomsnittliga reala standardhöjningen för de yrkesaktiva. På motsvarande sätt blir standardsänkningen vid negativ tillväxt endast hälften så stor för de ersättningsberättigade. En viss följsamhet med den allmänna inkomstutvecklingen uppnås således. Samtidigt begränsas kostnadsutvecklingen genom att endast halva reala löneförändring slår igenom. Vidare kommer eventuella realinkomstsänkningar endast i begränsad omfattning påverka de utbetalda ersättningarna. En särskild utredare har haft regeringens uppdrag att lämna förslag till utformning av en koncentrerad arbetsskadehandläggning samt till hur en kunskapsbank för frågor om samband mellan arbetsmiljö och sjukdom kan byggas upp och organiseras (dir. 2002:45). Utredaren har lämnat delbetänkandet Koncentrerad arbetsskadehandläggning för likformighet och rättvisa (SOU 2002:80) och slutbetänkandet Att samla och sprida kunskap om skadlig inverkan och framgångsrik rehabilitering (SOU 2003:1). Delbetänkandet har remissbehandlats varvid utredningens förslag om arbetsskadenämnd mötte kritik. Mot denna bakgrund beslutade regeringen i maj 2003 ge utredningen om Översyn av socialförsäkringsadministrationen i uppdrag att i samband med översynen av socialförsäkringsadministrationen lämna förslag till beslutsfunktion vid koncentrerad handläggning av socialförsäkringsärenden. Utredaren skall också lämna förslag till hur koncentrerad handläggning av t.ex. arbetsskadeärenden kan inordnas i den framtida organisationsstrukturen (dir. 2003:62). Uppdraget skall redovisas senast den 15 november 2003. Handikappersättningar Den 1 januari 2003 höjdes den nedre åldersgränsen för rätt till handikappersättning från 16 år till halvårsskiftet det år personen fyller 19 år. Regeländringen föranleddes av att samhällsutvecklingen inneburit att åldersgränsen 16 år inte längre är relevant. Höjningen av åldersgränsen anknyter bättre till det särskilda vårdansvar som föräldrar har. Från samma tidpunkt har motsvarande höjning genomförts av åldersgränsen för när vårdbidrag kan ges. 3.5.2 Insatser utanför politikområdet Hösten 2001 redovisade regeringen ett brett åtgärdsprogram i 11 punkter för ökad hälsa i arbetslivet i budgetpropositionen för 2002. Nedan följer en kortfattad redovisning av de insatser som gjorts eller sker inom åtgärdsprogrammet utanför politikområde 19. Trepartssamtal mellan regeringen och arbetsmarknadens parter Trepartssamtalen, som inleddes hösten 2001, avslutades i februari 2003 genom slutrapporten Ett arbetsliv för alla. Syftet med samtalen med arbetsmarknadens parter var att skapa samsyn samt att samordna insatserna i strategin för att motverka ohälsa i arbetslivet med avseende på såväl förebyggande som rehabiliterande insatser. Frågor som rör arbetsorganisation, ledarskap på arbetsplatserna, äldre i arbetslivet, livsstilsfrågor samt rörlighet på arbetsmarknadens har också diskuterats. Rapporten utgör ett viktigt underlag för regeringens fortsatta arbete med att öka hälsan i arbetslivet. Ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att förebygga ohälsa I 11-punktsprogrammet angav regeringen att den hade för avsikt att införa någon form av ökade ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare för att komma till rätta med den ökade ohälsan i arbetslivet. En departementspromemoria utarbetades inom Finansdepartementet i slutet av 2002. I denna föreslogs ett genomförande i två steg varvid som ett första steg föreslogs att arbetsgivarna i den offentliga sektorn skall svara för en viss del av den sjukpenning som utbetalas till anställda som är sjukskrivna. Efter remissbehandling gjorde regeringen den bedömningen att förslaget inte kunde läggas till grund för en proposition. Vidare har inom ramen för trepartssamtalen föreslagits en modell som lägger ett ökat kostnadsansvar för arbetsgivare även vid längre sjukskrivningar. De fackliga huvudorganisationerna har vid trepartsamtalen föreslagit en liknande modell, men enligt denna skall dessutom arbetsgivarnas kostnader öka vid uteblivet rehabiliteringsunderlag. Beredningsarbetet har därför fortsatt inom Regeringskansliet och inriktningen är att ett sådant system skall omfatta hela arbetsmarknaden, att det skall kompletteras med ett skydd för små företag så att inte dessa drabbas av för höga kostnader vid sjukskrivning samt att särskild uppmärksamhet skall riktas mot de grupper som redan i dag har svårt att komma in på arbetsmarknaden så att en ökad selektion inte uppstår på arbetsmarknaden. Utveckling av arbetsmiljöarbetet Företagshälsovården Arbetsmiljöverket (AV) får i samverkan med Arbetslivsinstitutet använda 10 miljoner kronor för att stärka metodutvecklingen inom företagshälsovården. Detta sker framför allt genom utbildningsinsatser. Vidare har 15 miljoner kronor tillskjutits för 2003 för att förstärka Arbetslivsinstitutets utbildning av personal inom företagshälsovården. I december 2001 avlämnade Statskontoret - med anledning av regeringens uppdrag i mars 2001 - rapporten Utnyttja företagshälsovården bättre (2001:29). Rapporten har remissbehandlats och en remissammanställning föreligger. Genom beslut av regeringen i juni i år skall en särskild utredare tillsättas för att göra en översyn av ett antal frågor som rör företagshälsovården. Det gäller bl.a. frågan om var huvudmannaskapet för företagshälsovårdsutbildningen skall ligga och hur den skall organiseras och dimensioneras. Vidare skall utredas om det behövs en obligatorisk skyldighet för arbetsgivare att tillhandhålla företagshälsovård och om det bör införas krav på eller villkor angående kvalitetssäkring av den företagshälsovård som krävs med stöd av lag. Slutligen skall utredaren se över hur personalförsörjningen inom företagshälsovården skall kunna säkras utan negativa effekter för sjukvården samt hur den särskilda kompetens som finns inom företagshälsovården bättre kan utnyttjas i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen. Uppdraget skall redovisas dels i delbetänkande senast den 1 januari 2004, dels i ett slutbetänkande senast den 1 juli samma år. Utbildning av regionala skyddsombud En förstärkt utbildning för regionala skyddsombud har genomförts under 2001 och 2002. För detta ändamål avsattes sammanlagt 20 miljoner kronor. Ytterligare 30 miljoner kronor har avsatts för det ändamålet 2003. Översyn av arbetsmiljölagen (AML) En särskild utredare skall tillsättas för att se över behovet av en bättre samordning mellan inflytandereglerna i medbestämmandelagen (MBL) samt ett antal andra frågor som hänger i hop med utvecklingen i arbetslivet. Certifiering av arbetsmiljön m.m. Ett uppdrag har lämnats till Arbetsmiljöverket att utreda hur arbetsmiljöcertifiering - frivillig kvalitetssäkring/bedömning av ett företags arbetsmiljöarbete - kan stärka arbetsmiljöarbetet. Uppdraget slutredovisades till regeringen i mars 2003. Verket pekar i sin rapport bl.a. på de svårigheter som föreligger att förena certifiering med ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att vidta förebyggande arbetsmiljöåtgärder. Regeringen har i juni i år uppdragit åt Statskontoret att utvärdera Arbetsmiljöverkets insatser vad gäller införande av systematiskt arbetsmiljöarbete. Uppdraget skall redovisas senast den 15 april 2004. Hälsobokslut En utvecklingsverksamhet skall bedrivas inom den offentliga sektorn för att systematiskt kunna identifiera dåliga arbetsmiljöer och följa hälsans utveckling. Försöksverksamhet avseende hälsoredovisning prövas inom ramen för försöksverksamhet att minska ohälsan i offentlig sektor. Beslut om medel till tre försöksverksamheter avseende hälsobokslut fattades av regeringen före sommaren 2002. Regeringen föreslog i anslutning till budgetpropositionen för 2003 att skyldighet skulle införas för privata arbetsgivare samt kommuner och landsting att redovisa anställdas sjukfrånvaro i årsredovisningen. Arbetsgivare med högst 10 anställda skall inte omfattas av denna skyldighet. Riksdagen godkände propositionen och bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 2003. Försök för att minska ohälsan inom den offentliga sektorn För att bedriva särskilda försök hos några av de stora offentliga arbetsgivarna i syfte att förebygga och minska sjukfrånvaron avsattes 50 miljoner kronor för 2001 och 20 miljoner kronor för 2002. Projekten har karaktären av metodutveckling. Medlen har fördelats till sammanlagt 19 projekt. Vinnova skall följa och utvärdera projekten och lämna en redovisning till regeringen 2006. Forum för ökad hälsa i staten Regeringen har tillsatt en särskild arbetsgrupp med uppgift att stimulera till gemensamma insatser i statlig förvaltning för ökad hälsa. I gruppen ingår myndighetschefer, ledande företrädare för de centrala fackliga organisationerna och experter. Syftet med detta forum - Hälsa i Staten - är att sprida information och föra en öppen dialog i syfte att uppmuntra chefer och anställda i arbete att skapa en attraktiv och effektiv statlig förvaltning som utmärks av en god arbetsmiljö och en låg sjukfrånvaro. Insatserna kan bestå av seminarier, information, benchmarking och initiativ till samarbete mellan myndigheter. Målgruppen är myndighetschefer, fackliga företrädare och anställda i staten. 3.6 Resultatbedömning Målet för politikområdet var 2002 att en större andel av befolkningen i arbetsför ålder skall ha förmågan att arbeta. Personer som inte har förmåga att arbeta skall ges en levnadsstandard som är anpassad till den ekonomiska utvecklingen i samhället. Regeringen anser att målet inte är uppfyllt, eftersom en växande andel av befolkningen under 2002 inte har haft förmåga att arbeta på grund av att sjukfrånvaron och förtidspensioneringarna har fortsatt att öka. Allt fler personer uppbär sjukpenning allt längre tider. Vidare är det allt fler personer som uppbär sjukpenning som har inkomster över inkomsttaket om 7,5 prisbasbelopp. Regeringen fastställde för 2002 även ett mål för verksamhetsområdet Ersättning vid arbetsoförmåga med innebörden att skillnaderna mellan försäkringskassorna vid bedömning av långa sjukfall och förtidspensioner skulle minska. Regeringen anser att inte heller det målet har uppnåtts. De stora regionala skillnaderna mellan försäkringskassorna består. Regeringen ser allvarligt på detta förhållande. RFV avser att ta fram en strategi med syfte att långsiktigt minska de regionala skillnaderna. 3.6.1 Resultat Sjukpenning Här redovisas utgifter för sjukpenning inklusive de utgifter som kan uppkomma med anledning av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet, s.k. sjuklönegaranti och särskilt högkostnadsskydd. Anslagsposten skall även täcka kostnader för återbetalningspliktiga studiemedel, som belöper på studerandes sjukperioder. Utgiftsutvecklingen för sjukpenningen styrs av dels antalet ersatta dagar, dels medelersättningen. Tabell 3.2 Utfallssiffror för år 2002 Miljoner kronor Ingående överföringsbelopp från år 2001 -1 664 Anslag 42 563 Tillgängliga medel 40 900 Utfall 40 959 Årets över-/underskridande 1 604 Utgående överföringsbelopp för 2002 - 59 År 2002 var anslagna medel för sjukpenning 42 563 miljoner kronor. Det faktiska utfallet uppgick till 40 959 miljoner kronor, vilket motsvarar ett överskott på 1 604 miljoner kronor. I förhållande till tillgängliga medel (med beaktande av kredit) uppstod dock ett underskott på 59 miljoner kronor. Utfallet 2002 innebär en kostnadsökning i jämförelse med 2001 på 4 265 miljoner kronor eller ca 12 procent. Mellan 2000 och 2001 var ökningen 19 procent eller 5 918 miljoner kronor. Kostnadsökningen beror till största delen på en ökning i antalet ersatta dagar, men en viss ökning av medelersättningen har också påverkat kostnadsutvecklingen. Tabell 3.3 Procentuell ökning av antalet sjukfall för olika fallängder Dagar 1-28 29-89 90-179 180-364 365-730 731 - 2001 5,9 22 17 21 22 12 2002 5,1 21 17 21 23 13 De långa sjukfallen som pågått minst ett år fortsatte att öka under 2002 och svarade för 36 procent av de totala utgifterna. Under senare delen av 2002 har dock ökningstakten av sjukfall mellan 1 och 2 år planat ut medan sjukfall över 2 år fortsätter att öka kraftigt. Även antalet nettodagar fortsatte att öka under 2002. Ökningstakten dämpades dock påtagligt under året och uppgick till 7 procent. Under 2001 ökade antalet nettodagar med 16 procent. Den relativa ökningstakten är nu ungefär lika mellan könen. Andelen nettodagar under 2002 fördelar sig så att kvinnor har 62 procent av totala antalet dagar och män 38 procent. Kvinnorna utgör drygt 60 procent av de sjukskrivna varav många är anställda i den offentliga sektorn. Kvinnornas andel av sjukfrånvaron översteg för första gången männens år 1980. Mellan 1980 och 1993 varierade kvinnornas andel mellan 51 och 56 procent av den ersatta sjukfrånvaron. Sedan 1994 har kvinnornas andel av sjukfrånvaron ökat med ungefär en procentenhet varje år. Antalet dagar med partiell sjukskrivning av totala antalet dagar (bruttodagar där oavsett omfattning alla dagar räknas som en dag) var 25,5 procent för 2001. Denna andel har 2002 ökat till 27,1 procent. Liknande utveckling gällde både för kvinnor och män, dock har kvinnor något högre andel. Medelsjukpenningen fortsatte att öka under 2002. Ökningen var 2002 4,3 procent. Konjunkturinstitutets senaste prognos för timlöneökning 2002 var 4,2 procent. Under 2001 ökade medelsjukpenningen 3,2 procent. Nedan redovisas utvecklingen från 1998 vad avser antal personer som fått sjukpenning, antal nettodagar samt genomsnittligt antal ersättningsdagar per person och år. Tabell 3.4 Antal personer som under resp. år fått utbetalning av sjukpenning (1 000-tal) 1998 1999 2000 2001 2002 Kvinnor 362 426 478 516 529 Män 236 275 303 324 333 Samtliga 598 701 781 840 862 Tabell 3.5 Totalt antal sjukpenningdagar, netto (Miljoner dagar) 1998 1999 2000 2001 2002 Kvinnor 31 40 49 57 61 Män 22 26 31 35 38 Samtliga 53 66 80 92 99 Tabell 3.6 Genomsnittlig antal sjukpenningdagar per fall som fått ersättning 1998 1999 2000 2001 2002 Kvinnor 87 93 103 111 115 Män 92 95 102 108 113 Samtliga 89 94 103 110 114 Rehabilitering Under denna rubrik redovisas utgifter för rehabilitering under år 2002. Anslagsposten har dock fr.o.m. år 2003 delats upp i två olika poster: Rehabiliteringspenning och Köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster. Dessutom tillkommer en ny anslagspost från samma tidpunkt. Denna benämns Förnyelse av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Tabell 3.7 Utfallssiffror för 2002 Miljoner kronor Ingående överföringsbelopp från 2001 77 Anslag 2 935 Tillgängliga medel 3 012 Utfall 2 836 Årets över-/underskridande 99 Utgående överföringsbelopp för 2002 176 För 2002 blev anslagsbelastningen 2 836 miljoner kronor vilket var 99 miljoner lägre än anslagsbeloppet och 176 miljoner kronor lägre än tillgängliga medel. Anledningen till detta är att rehabiliteringen inte ökat i den takt som prognostiserades. Antalet ersatta dagar räknat i hela dagar uppgick år 2002 till 4,2 miljoner dagar. Ökningstakten de två senaste åren har uppgått till ca 250 000 dagar. Den genomsnittliga ersättningen ökade med 3,9 % per nettodag. De långa sjukskrivningarna har som angivits under avsnittet Sjukpenning fortsatt att öka. I slutet av oktober 2002 hade 124 300 personer varit sjukskrivna mer än ett år. Detta är 12 400 fler än i oktober 2001 och innebär en ökning med 11 procent. Rehabiliteringspenning Om en försäkrad som uppbär sjukpenning påbörjar en arbetslivsinriktad rehabilitering skall försäkringskassan byta ut sjukpenningen mot rehabiliteringspenning. Kostnaderna för rehabiliteringspenning har ökat under senare år men inte alls i samma utsträckning som kostnaderna för sjukpenning. År 2002 var kostnaderna för rehabiliteringspenning cirka 2 miljarder kronor vilket innebär en ökning från föregående år med cirka 20 procent. Samordnad rehabilitering Försäkringskassan har ett ansvar för att samordna samhällets resurser för att återge en sjukskriven person möjlighet att förvärvsarbeta. Andelen personer som fått del av sådan samordnad rehabilitering har liksom tidigare år ökat under 2002. Det är dock fortfarande relativt få personer som får del av sådan samordnad rehabilitering, eller ca 9 procent av antalet personer som varit sjukskrivna mer än 60 dagar. Tabell 3.8 Antal sjukskrivna mer än 60 dagar som varit aktuella för samordnad rehabilitering 2000 2001 2002 Kvinnor 27 810 29 164 30 152 Män 15 595 15 037 14 763 Samtliga 43 405 44 201 44 915 Andelen personer som efter avslutad rehabilitering har fått en ökad arbetsförmåga har också ökat från 61 procent år 2001 till 65 procent år 2002. Mätningen är gjord sex månader efter avslutad rehabilitering. Köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster Anslagsposten ingick före år 2003 i anslagsposten Rehabilitering och kallades Särskilda medel. Utfallet för anslagsposten år 2002 blev 836 miljoner kronor vilket är 103 miljoner kronor lägre än det anslagna beloppet som uppgick till 939 miljoner kronor. Till detta kommer det anslagssparande som fanns från tidigare år. Sammantaget innebär detta att av de särskilda medlen återstod ca 192 miljoner kronor vid 2002 års utgång. De bokförda utgifterna för anslagsposten fördelar sig procentuellt enligt följande: Köp av rehabiliteringstjänster 36 Köp av arbetslivsinriktade utredningar 24 Köp av medicinska utredningar 20 Bidrag arbetshjälpmedel 8 Särskilt bidrag 6 Resor, arbetsplats 3 Läkarundersökningar och utlåtanden 3 Jämfört med år 2001 har det skett en tyngdpunktsförskjutning från köp av rehabiliteringstjänster till köp av medicinska och arbetslivsinriktade utredningar. Försäkringskassorna köpte under år 2002 cirka 18 000 arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster varav cirka 11 000 till kvinnor. Jämfört med år 2001 är detta en minskning med 2 200 köp. Av de arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster som kassorna köpt är de allra flesta, 59 procent, till personer med sjukdomar kopplade till rörelseorganen. 26 procent avser köp till personer med psykisk diagnos, inklusive utmattningsdepression/utbrändhet. Detta motsvarar i stort sett dessa sjukdomsgruppers andel av sjukskrivningarna. Förklaringarna till att de medel som anslagits för köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster inte förbrukats är flera. En av de viktigaste är att hänföra till den stora arbetsbelastningen på ohälsoområdet hos försäkringskassorna. Detta har medfört att utbetalning av sjukpenning har prioriterats framför utredning och samordning. Till detta kommer avsaknad av en effektiv utredningsmetodik hos kassorna. En förbättring i det avseendet bör medföra att utredare i ett tidigare skede av en sjukperiod kan bedöma rehabiliteringsbehovet hos de sjukskrivna. Samverkan inom rehabiliteringsområdet Under 2002 använde försäkringskassorna drygt 131 miljoner kronor av de särskilda medlen för samverkan med andra myndigheter inom rehabiliteringsområdet. Det är en ökning med 41 procent jämfört med 2001. Cirka 74 procent av resurserna använde försäkringskassorna för projektadministration och cirka 11 procent användes för utbildningar och konferenser. Av resterande medel användes cirka 5 procent för åtgärder, knappt 4 procent för kartläggning och knappt 2 procent för utvärdering. Från och med den 1 januari 2003 får försäkringskassorna använda högst 5 procent av de budgeterade utgifterna för sjukpenning för samverkan inom rehabiliteringsområdet. Dessa medel får utgöra statens samlade andel för finansiering av samverkan och skall stå i proportion till statens samlade ansvar för åtgärder för den grupp som samverkan riktar sig till. Det innebär att i de fallen både försäkringskassan och länsarbetsnämnden deltar i ett samverkansprojekt får försäkringskassan svara för statens andel av kostnaderna (se även avsnitt 3.5.1). Prognosen för 2003 är att drygt 642 miljoner kronor kommer att användas för samverkan. Av dessa medel beräknas cirka 350 miljoner kronor avse länsarbetsnämndens medverkan. Förebyggande arbete Försäkringskassans förebyggande arbete omfattar aktiva insatser som inte är individanknutna och som syftar till att minska risken för individer att drabbas av långvarig nedsättning av av arbetsoförmågan på grund av sjukdom eller skada. Kassorna redovisar omfattande insatser för att förhindra eller minska ohälsan inom sina respektive områden. Det är dock svårt att påvisa effekter i form av minskad sjukfrånvaro. De besök kassorna har gjort hos enskilda arbetsgivare har emellertid resulterat i förbättrade rutiner för rehabiliteringsarbetet, handlingsplaner för arbetsmiljöarbetet samt en ökad medvetenhet om sjukfallsutvecklingen. Fortfarande anger några kassor att de nedprioriterar det förebyggande arbetet till förmån för rehabiliteringsinsatser, förtidspensionsprövningar och utbetalning av sjukpenning. Allt flera kassor har emellertid numera heltidsanställda tjänstemän som arbetar förebyggande. Många försäkringskassor genomför kartläggningar av långa sjukfall i syfte att få underlag för riktade insatser gentemot arbetsgivare och vårdgivare. En viktig målgrupp för kassornas förebyggande arbete är läkarna, främst inom primärvården och företagshälsovården. Här gör framför allt försäkringsläkarna betydelsefulla insatser. Många kassor deltar vidare i utbildningen i socialförsäkringsmedicin för blivande läkare. Flera försäkringsläkare gör återkommande studier av läkarintyg i syfte att beskriva det aktuella sjukskrivningsmönstret inom olika geografiska områden samt förändringar över tid. Materialet används sedan som underlag för informationer och diskussioner med olika vårdgivare. Regionala studier har påvisat betydande brister i läkarintygen. Detta är viktig information inte bara för kassorna utan också för hälso- och sjukvården, Socialstyrelsen m.fl. Administrationskostnader Kostnadsutvecklingen beträffande administrationen av åtgärder mot ohälsan framgår av nedanstående tabell Tabell 3.9 Kostnadsutvecklingen beträffande administrationen av åtgärder mot ohälsan 2000 2001 2002 Försäkringskostnader, mkr 912 839 790 Administrationskostnader, mkr 774 961 1012 därav - samordnad rehabilitering 524 374 411 - förebyggande insatser 87 98 108 - utredning rehab.behov m.m. 163 488 493 Administrationskostnaden per person avseende den samordnade rehabiliteringen har ökat något från år 2001 till år 2002 nämligen från 8 655 kronor till 8 793 kronor. Samråd i rehabiliteringen I budgetpropositionen för föregående år redovisade regeringen resultatet av en uppföljning som RFV gjort inom ramen för sitt tillsynsarbete angående hur samrådet mellan försäkringskassan och den försäkrade fungerar i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering. Ett väl fungerande samråd är av stor betydelse för resultatet av rehabiliteringsarbetet. I syfte att förbättra situationen på det här området beslutade riksdagen efter förslag av regeringen om införande av s.k. avstämningsmöten (prop. 2002/03:89). Vid sådana möten deltar förutom den försäkrade och försäkringskassan även t.ex. den intygsskrivande läkaren, arbetsgivaren och företagshälsovården. Vid mötena klarläggs den enskildes medicinska tillstånd, arbetsförmågan samt behovet av och möjligheterna till rehabilitering. Eftersom försäkringskassan har samordningsansvaret för den enskildes rehabilitering är det naturligt att i första hand kassan tar initiativet till sådana avstämningsmöten men även andra aktörer inkl. den enskilde kan ta initiativet till sådana möten. Aktivitets- och sjukersättning Försäkringsutgifterna, inklusive ålderspensionsavgifter, för förtidspensioner och sjukbidrag, minskade med ca 250 miljoner kronor mellan 2001 och 2002 och utvecklingen för 2002 framgår av nedanstående. Tabell 3.10 Utfallssiffror för 2002 Miljoner kronor Ingående överföringsbelopp från 2001 -1 319 Anslag 49 838 Tillgängliga medel 48 519 Utfall 49 917 Årets över-/underskridande - 79 Utgående överföringsbelopp för 2002 - 1 398 Orsaken till att utgifterna inte ökade under 2002 jämfört med 2001 trots ökat antal förmånstagare var den positiva regleringen av statlig ålderspensionsavgift på ca 3 600 miljoner kronor. De tillgängliga medlen för budgetåret 2002 överskreds dock med 79 miljoner kronor. Det utgående underskottet ökade härmed till nästan 1 400 miljoner kronor Under 2002 fortsatte ökningen av antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag och i december 2002 betalades sådana förmåner ut till ca 488 000 personer vilket är ca 34 000 fler än i december 2001 och utgör en ökning med ca 7,5 procent. Antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag uppgick under 2002 till ca 67 000, en ökning med drygt 14 700 personer eller med ca 26 procent jämfört med 2001. Av de nybeviljade förmånerna avsåg ca 39 300 kvinnor och ca 27 600 män. Ökning har skett i samtliga åldrar, men den var procentuellt störst i åldrarna 35-49 år där den var 84 procent. Utvecklingen av antalet nya och utbetalade förtidspensioner och sjukbidrag i slutet av åren 1994-2002 framgår av nedanstående tabell. Av tabellen framgår bl.a. att antalet personer med förtidspension och sjukbidrag ökade med ca 17 procent mellan 1997 och 2002. Till detta kan läggas att ökningen för kvinnorna var 21 procent mot 9 procent för männen. Denna uppgång beror på att många fler kvinnor än män än tidigare beviljats dessa förmåner. Tabell 3.11 Antal nybeviljade och tillkomna samt utbetalade förtidspension/sjukbidrag Antal nybeviljade och tillkomna förtidspensioner och sjukbidrag Antalet utbetalade förtidspensioner och sjukbidrag med folkpension 1994 49 697 410 626 1995 40 365 408 576 1996 40 117 407 584 1997 47 262 417 424 1998 36 154 417 404 1999 40 223 421 518 2000 47 700 435 005 2001 55 200 454 349 2002 69 813 487 511 Källa: Riksförsäkringsverket När det gäller utflödet minskade antalet upphörda förtidspensioner och sjukbidrag med en procent till knappt 36 700 jämfört med 2001. Knappt 29 000 av dessa blev ålderspensionärer. Enligt RFV fanns vid utgången av 2002 drygt 2 600 förmånstagare med vilande förtidspension, vilket innebär att antalet personer med vilande förtidspension eller sjukbidrag fördubblades under 2002. Drygt 60 procent av dem var kvinnor. Antalet återtagna förmåner har stabiliserats kring 30 procent. Den övervägande delen av personerna i vilandesystemet hade halv förtidspension. När det gäller personer med sjukbidrag var det främst personer med helt sjukbidrag som har prövat att arbeta med ersättningen vilande. Ökningen beror sannolikt till stor del på de särskilda informationsinsatser som socialförsäkringsadministrationen genomfört under 2002 på regeringens uppdrag. En av RFV företagen undersökning visar att de informationsinsatser om vilande förtidspension som genomförts under 2002 har varit lyckade. Av dem som inte prövat att arbeta med förmånen vilande kände 80 procent till reglerna. De regionala skillnaderna i fråga om nybeviljandet var fortsatt stora under 2002. Detsamma gäller för beståndet förtidspensioner/sjukbidrag per 1000 registrerade försäkrade även efter en standardisering efter ålder och kön med rikets fördelning som bas. Det innebär att det således är andra faktorer än ålder och kön som har störst betydelse för de stora skillnaderna. Den av RFV under 2002 genomförda kartläggningen av regionala skillnader i sjukskrivning och förtidspension uppvisar en komplex bild. Verket avser att utarbeta en strategi med syfte att långsiktigt minska de regionala skillnaderna. Under 2002 har RFV tagit fram Vägledningar för sjukförsäkringen och sjuk- och aktivitetsersättning, för att öka likformigheten i bedömningen över landet. Utvecklingen kan också belysas med att under 2002 övergick drygt 56 000 personer från sjukskrivning till förtidspension eller sjukbidrag, en ökning med drygt 9 000 personer eller med nästan 17 procent jämfört med 2001. Av dessa var ca 34 000 kvinnor och ca 22 000 män. Detta kan ses mot bakgrunden av att den genomsnittliga tiden med sjukpenning innan rätten till förtidspension/sjukbidrag prövas, ökade med en månad under 2002 och är nu ungefär två år och en månad. Sjukskrivningstiden är längst för personer med anställning och kortast för arbetslösa. Vidare tog det i genomsnitt nästan två månader längre tid innan kvinnor beviljades förtidspension/sjukbidrag, vilket bl.a. beror på att de svårutredda diagnoserna har ökat och att det är fler kvinnor än män som har dessa diagnoser. Ett annat sätt att beskriva förtidspensionernas utveckling kan göras med hjälp av återstående pensionsår samt beräknad kostnad för dessa fram till 65 års ålder. Som framgår av nedanstående tabell ökade detta s.k. pensionsåtagande påtagligt under 2002 både vad gäller pensionsår och kostnader. Det totala åtagandet uppgår till drygt 564 miljarder kronor. Ökningen var betydligt större för kvinnorna än för männen. Totala antalet återstående pensionsår ökade med drygt 8 procent och kostnaderna med närmare 9 procent under 2002. Tabell 3.12 Återstående pensionsår och beräknad kostnad för dessa fram till 65 år Miljoner kronor År 2000 2001 2002 Antal år Kostnad Antal år Kostnad Antal år Kostnad Kvinnor 2 536 858 247 819 2 696 641 265 999 2 943 714 293 975 Män 2 072 096 241 982 2 160 553 252 672 2 309 389 271 019 Samtliga 4 608 953 488 782 4 857 194 517 563 5 253 103 563 853 Källa: Riksförsäkringsverket Handikappersättning Antalet personer med handikappersättning uppgick 2002 till drygt 60 000 personer, vilket är en ökning jämfört med tidigare år. Antalet handikappersättningar med den högsta ersättningsnivån har de senaste åren varit relativt konstant, medan antalet med den lägsta nivån har ökat. Denna utveckling förväntas fortsätta. Handikappersättning är ett stöd där kvinnor totalt sett är fler. Dock är männen något överrepresenterade i den högsta ersättningsnivån. Antalet personer med handikappersättning förväntas minska till följd av att den nedre åldersgränsen för rätt till ersättning höjdes den 1 januari 2003 från 16 år till juli månad det år den försäkrade fyller 19 år. Från och med år 2007 förväntas antalet personer med handikappersättning däremot åter öka. Arbetsskadeersättningar m.m. I augusti 2003 hade 90 000 personer rätt till arbetsskadelivränta och 59 000 personer rätt till yrkesskadelivränta m.m. enligt äldre lagstiftning. Antalet beslut om arbetsskadelivränta ökade under 2002 och uppgick till 28 400 stycken. Det kan antas att antalet nybeviljade livräntor kommer att fortsätta öka, bland annat på grund av de nya bevisreglerna som bedöms göra det lättare för främst kvinnor att få sina besvär godkända som arbetsskada. Vidare kommer den demografiska utvecklingen troligen ha betydelse för beviljandefrekvensen. Trots detta beräknas antalet utbetalade livräntor minska eftersom antalet som upphör beräknas vara fler än antalet som tillkommer. Detta beror till stor del på att från och med 2003 har personer som är födda 1938 eller senare inte längre rätt till arbetsskadelivränta efter 65 års ålder. Medelbeloppet för egenlivränta beräknas öka de kommande åren bland annat på grund av de nya indexeringsreglerna. Utvecklingen av både antalet livräntor och medelbeloppet är dock osäker. 3.6.2 Analys och slutsatser Regeringen kan konstatera att effektmålet för politikområdet inte är uppfyllt varken i fråga om andelen av befolkningen som skall ha förmågan att arbeta eller i fråga om utvecklingen av levnadsstandard kopplad till den ekonomiska utvecklingen. Under 2002 har en växande andel av befolkningen inte haft förmåga att arbeta på grund av sjukfrånvaro eller förtidspension/sjukbidrag. Mot slutet av året kan dock en minskning av den korta sjukfrånvaron skönjas och denna tendens har förstärkts hittills under 2003, men långtidssjukskrivningarna har ändå fortsatt att öka. Likaså har antalet förtidspensioner och sjukbidrag ökat kraftigt under 2002 som en följd av utvecklingen av de långa sjukskrivningarna och försäkringskassornas ökade insatser för att ge rätt ersättningsform i de enskilda fallen. Övergången vid årsskiftet till ett reformerat förtidspensionssystem synes också ha skyndat på beviljandet av förmåner i slutet av året. Regeringen förutsätter att ett sådant agerande från försäkringskassornas sida inte inneburit att kvaliteten på beslutsunderlagen blivit lidande eller att hänsyn tagits till att det var ekonomiskt fördelaktigt för den försäkrade att få ett beslut före årsskiftet. Om så har skett är detta givetvis oacceptabelt. Beträffande den ekonomiska delen av målet kan konstateras att allt fler personer som uppbär sjukpenning inte fått kompensation som motsvarar 80 procent av inkomstbortfallet. Under 2002 beräknades ca 13 procent av de sjukskrivna ha inkomster över inkomsttaket på 7,5 prisbasbelopp. Mot den bakgrunden aviserade regeringen i fjolårets budgetproposition en höjning av taket inom bl.a. sjukpenningsförsäkringen till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2003 om det statsfinansiella läget så medgav. Så blev dock inte fallet utan regeringen har framhållit att inriktningen nu är att före mandatperiodens slut genomföra förslaget. Vidare kan regeringen konstatera att inte heller verksamhetsmålet om att skillnaderna mellan försäkringskassorna vid bedömning av långa sjukfall och förtidspensioner skulle minska uppnåddes. Det innebär att de stora regionala skillnaderna mellan försäkringskassorna består. RFV har mot den bakgrunden framhållit sin avsikt att ta fram en strategi som syftar till att långsiktigt minska de regionala skillnaderna. Arbetet med regeringens breda åtgärdsprogram i 11 punkter har fortsatt under 2002 och bl.a. har förslag till nationellt mål för att öka hälsan i arbetslivet och om obligatorisk redovisning av sjukfrånvaron förelagts och godkänts av riksdagen. Dessutom har en stor del av arbetet mot ohälsan i arbetslivet inom politikområdet inriktats på att öka precisionen i sjukskrivningarna och förstärka socialförsäkringsadministrationen såväl numerärt som kvalitativt. Vidare har arbetet för att förnya den arbetslivsinriktade rehabiliteringen kommit i gång. En viktig slutsats för de framtida arbetets inriktning - förutom en förstärkning av de förebyggande insatserna - är att det krävs både nya och bättre insatser på rehabiliteringsområdet för att sjukskrivna men även personer som uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning skall kunna återgå till arbetslivet i högre grad än vad som har skett. Alltför många är sjukskrivna alltför länge, vilket ofta leder till passivisering och beviljande av sjuk- eller aktivitetsersättning. Det krävs därför en ökad satsning på arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser så tidigt som möjligt. En viktig grund för detta är det av riksdagen godkända förslaget fr.o.m. den 1 juli 2003 om obligatorisk skyldighet för arbetsgivare att göra rehabiliteringsutredningar som skall lämnas till försäkringskassan senast när sjukfallet pågått i åtta veckor. En annan åtgärd med denna inriktning är det förslag till finansiell samordning inom socialförsäkringen, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och arbetsmarknadsmyndigheterna som regeringen före sommaren överlämnat till riksdagen. Under förutsättning av riksdagens beslut avses förslaget träda i kraft den 1 januari 2004. Den finansiella samordningen skall inrikta sig på människor som är i behov av samordnade rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande parterna för att uppnå eller förbättra deras förmåga att utföra förvärvsarbete. Dessutom har regeringen i 2003 års ekonomiska vårproposition föreslagit ett särskilt anställningsstöd för långtidssjukskrivna för att de lättare skall komma ut på arbetsmarknaden. Det är fråga om en tidsbegränsad subvention av lönen för de långtidssjukskrivna som får en anställning hos annan arbetsgivare. Det gäller för långtidssjukskrivna vars arbetsgivares rehabiliteringsansvar har överförts till försäkringskassan. Arbetsmarknadsstyrelsen och RFV lämnade före sommaren på regeringens uppdrag ett principförslag om inrättande av en ny permanent verksamhet inom Arbetsmarknadsverket för att effektivt stödja sjukskrivna så att de kan komma tillbaka i arbete. Det skall främst vara stöd i samband med anställning och praktik i arbetslivet, men också vägledning och andra insatser för dem som behöver byta arbete. T.ex. föreslås ett nytt anställningsstöd, rätt till tjänstledighet för den sjukskrivne anställde, stöd till utbildning och högriskskydd för arbetsgivare. Regeringen avser att inhämta synpunkter innan ställning kan tas till ett genomförande. Det är också angeläget att arbetet med att stärka arbetsgivarnas ekonomiska drivkrafter kan slutföras så att arbetsgivare som har låg sjukfrånvaro bland sina anställda gynnas ekonomiskt framför dem som har hög sjukfrånvaro. Utgångspunkterna för ett sådant förslag är att det skall omfatta hela arbetsmarknaden, att arbetsgivarna skall betala en del av ersättningen även utöver sjuklöneperioden, att ett småföretagarstöd skall införas samt att särskild uppmärksamhet så att förslaget inte leder till ökad selektion på arbetsmarknaden. Det är också önskvärt att förslagets utformning tar hänsyn till gällande kollektivavtalslösningar på arbetsmarknaden. Sjukpenning Regeringen anser att målet för politikområdet inte har uppnåtts och att resultatutvecklingen är otillfredsställande eftersom sjukfrånvaron fortsatte att öka 2002 att öka, dock i en något lägre takt än tidigare. RFV anser att det finns många orsaker till den ökande sjukfrånvaron de senaste åren och att det krävs samlade insatser från många olika håll för att komma till rätta med sjukfrånvaron. Vad avser den del av målet som innebär att personer som inte har förmåga att arbeta skall ges en levnadsstandard som är anpassad till den ekonomiska utvecklingen kan konstateras att allt fler personer som uppbär sjukpenning inte får en kompensation som motsvarar 80 procent av inkomstbortfallet. År 2000 och 2001 hade 8,7 procent respektive 11 procent av de sjukskrivna inkomster över inkomsttaket (7,5 prisbasbelopp). År 2002 var motsvarande siffra 13,3 procent. Målet för politikområdet skall bland annat uppnås genom att rehabiliteringsåtgärderna samordnas samt att samverkan sker mellan försäkringskassan med andra berörda aktörer. För att operationalisera målet satte RFV upp det långsiktiga riksmålet att det högst skall finnas 3,0 långa sjukfall över två år per tusen registrerade försäkrade i åldern 16-64 år. Målet var att för år 2002 bryta den fortsatta ökningen av sådana sjukfall och att ökningen skulle ha upphört senast vid utgången av tredje kvartalet 2002. Målet har inte uppnåtts. År 2000 respektive 2001 var de långa sjukfallen 5,5 respektive 6,9 per tusen. År 2002 var motsvarande siffra 8,3 per tusen. De regionala skillnaderna i antalet långa sjukfall är fortfarande stora. Utvecklingen under 2002 har visat på en viss avmattning av ökningstakten av sjukfrånvaron. Det är dock för tidigt att säga om det representerar en ny trend. Även om ökningstakten för de äldre åldersgruppernas sjukfrånvaro möjligtvis har stabiliserats något kan man se en fortsatt brant uppgång för åldersgruppen under 35 år. Sedan oktober 2000 har ersättningsfallen över 60 dagar i denna grupp ökat med 27 procent från 33 000 till 42 000. De psykiska diagnoserna har ökat under senare år för personer under 35 år och var 2001 den enskilt största diagnosgruppen för denna åldersgrupp. Detta är en förändring jämfört med tidigare då sjukdomar kopplade till rörelseorganen var den största diagnosgruppen. Jämfört med 1999 har de psykiska diagnoserna för dem under 35 år ökat från 23 procent till nästan 36 procent. Antalet personer som är sjukskrivna har ökat under 2002, dock har ökningstakten avtagit jämfört med föregående år. Inflödet är emellertid fortfarande på en mycket hög nivå och för året som helhet har sjukfrånvaron ökat. Det är sjukskrivningarna som pågått ett år eller längre som ökat mest, till att gälla 124 300 personer. Mellan oktober 2001 och oktober 2002 ökade antalet sjukskrivna personer som varit sjuka mer än 1 år med 11 procent, en ökning med 12 400 personer. Genomströmningstiden för sjukpenning redovisas med en bruttotid., dvs. från det att den försäkrade kontaktar försäkringskassan tills det att ersättningen betalas ut. Denna tid har ökat från 53 dagar 2001 till 56 dagar 2002. En närmare redovisning av utvecklingen av sjukfrånvaron samt en analys av denna lämnas i bilagan Avstämning av regeringens mål för minskad ohälsa. Rehabilitering Målet för politikområde 19 Ersättning vid arbetsoförmåga har bl.a. formulerats så att en större andel av befolkningen i arbetsför ålder skall ha förmågan att arbeta. Detta gäller i hög grad på rehabiliteringens område. För att mäta måluppfyllelsen satte RFV upp riksmålet för 2002 att minst 65 % av dem som varit föremål för SAR (samordnad rehabilitering) ett halvår efter avslutningstidpunkten skall ha en ökad arbetsförmåga jämfört med vid starttidpunkten. Andelen personer som efter avslutad samordnad rehabilitering har fått en ökad arbetsförmåga har ökat. 65 procent har en ökad arbetsförmåga ett halvår efter avslutad rehabiliteringsinsats. Därmed har riksmålet uppfyllts. Köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster Försäkringskassorna har möjlighet att med hjälp av särskilt avsatta medel köpa de utredningar som behövs för att kassan ska kunna ta ställning till bl.a. behovet av rehabilitering. Trots att antalet långtidssjukskrivna och därmed behovet av rehabilitering har ökat har dessa medel inte använts fullt ut. Under året 2002 disponerades drygt 1 025 miljoner kronor för köp av rehabiliteringstjänster. Vid årets slut återstod cirka 192 miljoner kronor. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande. Förutom det faktum att alltför få personer blivit föremål för utredningar har situationen också inneburit att producenterna av sådana tjänster dragit ned på sina utredningsresurser till följd av bristande efterfrågan på tjänsterna. Ett exempel på en sådan aktiv rehabiliteringsåtgärd som försäkringskassan kan bekosta är fördjupad utbildning i punktskrift för personer som i vuxen ålder har en grav synskada eller helt förlorar synen. Försäkringskassans möjlighet att betala sådana utbildningar gäller bara den fördjupade utbildning som syftar till att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Det gäller inte den grundläggande utbildning som sjukvårdshuvudmännen har ansvar för. Samverkan inom rehabiliteringsområdet RFV fick i regleringsbrevet för år 2003 i uppdrag att följa upp försäkringskassornas tillämpning av de riktlinjer för samverkan på rehabiliteringsområdet som angivits i proposition 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m. och proposition 2002/03:2 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m. Uppföljningen skulle även avse tillämpningen av de nationella verksamhets- och handlingsplaner som RFV och AMS skulle upprätta. RFV har avgivit en delrapport angående uppdraget, vilket skall slutredovisas i samband med årsredovisningen för år 2003. Av delrapporten framgår att en nationell handlings- och verksamhetsplan föreligger. Handlingsplanen är resultatinriktad. I planen har försäkringskassorna och länsarbetsnämnderna givits i uppdrag att träffa regionala överenskommelser. Dessa ska innefatta: – antal personer i målgrupperna för vilka insatser beräknas genomföras under år 2003, – på vilka orter insatserna ska genomföras, – utvärderingsbara mål för insatserna, – hur insatserna i samverkan ska följas upp och dokumenteras, – de belopp som behöver tas i anspråk av medel som anvisats för samverkan i rehabiliteringen. I mars 2003 hade samtliga försäkringskassor och länsarbetsnämnder (på Gotland länsstyrelsen) träffat överenskommelser. Enligt dessa kommer sammantaget åtminstone 8 100 arbetslösa sjukskrivna att få insatser i samverkan mellan försäkringskassorna och länsarbetsnämnderna under 2003. När det gäller samverkan med hälso- och sjukvården och kommunerna har RFV bedömt att verksamhets- och handlingsplaner måste utformas på regional nivå. Avsikten är att sådana regionala inriktningsdokument ska redovisas under första kvartalet 2004. Betydligt mer resurser beräknas användas för samverkan under 2003 jämfört med tidigare år. Det är naturligtvis en konsekvens av de utökade samverkansmedel som ställts till förfogande från och med innevarande år. Det är dock för tidigt att redan nu se några mer generella resultat av denna samverkan. Under senare år har cirka 70 procent av samverkansmedlen använts för projektadministration och endast mellan 5 och 10 procent för åtgärder. Regeringen avser att närmare följa utvecklingen av hur samverkansmedlen används. För en ändamålsenlig uppföljning och resultatredovisning av insatser som bedrivs i samverkan är det angeläget att utveckla sektorsövergripande metoder för uppföljning och utvärdering. Regeringen anser att stora ansträngningar måste göras för att skapa de utvärderingsverktyg som behövs för att skapa en tillförlitlig uppföljning och resultatredovisning på lokal och nationell nivå. I regleringsbreven för 2003 till AMS, RFV och SoS har dessa myndigheter fått i uppdrag att utveckla rutiner för ett sektorsövergripande system för löpande uppföljning av resultaten av samverkan inom rehabiliteringsområdet. Enligt uppdraget skall rutinerna utformas på ett sådant sätt att det även kan tillämpas för löpande uppföljning av resultaten av den finansiella samordning inom rehabiliteringsområdet som föreslås träda i kraft den 1 januari 2004. Myndigheternas uppdrag skall redovisas senast den 15 oktober 2003. Regeringen förutsätter att ett uppföljningssystem, som möjliggör en effektiv uppföljning, är på plats den 1 januari 2004. Skillnader i bedömningarna av kvinnor och män I rapporten Socialförsäkring, kön och agenda (Sennvall, 2002, Försäkringskassan Stockholms län) konstaterades att kvinnor och män behandlas olika i viktiga avseenden när det gäller rehabilitering. Exempelvis är de utbildningar som försäkringskassorna köper mindre kostsamma än de man köper till män. I det uppdrag som RFV och AMS har fått angående förnyelse av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen anges som en förutsättning att de osakliga skillnaderna i försäkringskassornas hantering av män och kvinnor måste upphöra. Det är regeringens uppfattning att detta kan ske genom att RFV och AMS anlägger ett genderperspektiv i förnyelsearbetet. RFV ska aktivt utvärdera och rapportera till regeringen hur förnyelsearbetet påverkar försäkringskassornas bedömningar av kvinnors och mäns rehabiliteringsbehov. Förtidspension Den kraftiga ökningen av antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag under 2002 är givetvis inte tillfredsställande, men heller inte oväntad med hänsyn till den fortgående ökningen av antalet långtidssjukskrivna. Under 2002 ökade antalet personer som uppbär förtidspension och sjukbidrag med ca 33 000 eller med ca 7,3 procent vilket kan jämföras med 4,4 procent under 2001. Denna utveckling bidrar givetvis inte till att nå det uppställda målet på politikområdet att en ökad andel av befolkningen i arbetsför ålder skall ha förmågan att arbeta. När det gäller den andra delen av detta mål om att personer som inte har förmåga att arbeta skall ges en levnadsstandard som är anpassad till den ekonomiska utvecklingen i samhället gäller att förmånerna förtidspension/sjukbidrag liksom de nya förmånerna aktivitets- och sjukersättning är värdesäkrade genom kopplingen till prisbasbeloppet. Det innebär att förmånstagarna får kompensation för den allmänna prisutvecklingen, dvs. inflationen i samhället. I anslutning till förslaget om reformerad förtidspension uttalade regeringen att den övervägde möjligheten att införa andra indexeringsmetoder för de nya förmånerna aktivitets- och sjukersättning. Med hänsyn till de accelererande kostnaderna för sjukförsäkringen saknas för närvarande ekonomiskt utrymme för en sådan kostnadskrävande reform. Ett första steg har emellertid tagits genom införande av en ändrad indexering av arbetsskadelivräntor fr.o.m. den 1 juli 2003. Beträffande möjligheten att återgå till eller påbörja ett förvärvsarbete med s.k. vilande förtidspension kan en relativt sett stor ökning av antalet personer som utnyttjat denna noteras under 2002. Då fördubblades antalet förtidspensionärer som utnyttjade möjligheten att pröva att förvärvsarbeta med förmånen vilande till ca 2 600. Antalet vilande förmåner ligger dock ännu långt från vad som ursprungligen beräknats. Förutom behovet av fortsatta informationsinsatser, bedöms även det av riksdagen numera godkända förslaget från regeringen att utsträcka tiden som sjukersättningen kan vara vilande för att pröva att förvärvsarbeta utan att förmånen får dras in eller minskas från 12 till 24 månader kunna bidra till att ytterligare öka intresset bland de försäkrade för denna möjlighet. Inte heller försäkringskassornas uppföljning av beviljade förmåner, den s.k. efterkontrollen, har resulterat i återgång till arbetslivet för så många förmånstagare. Detta framgår tydligt av RFV:s redovisning av uppdraget från regeringen om hur försäkringskassorna bedriver sin verksamhet med att följa upp beviljade förtidspensioner och sjukbidrag. Av denna framgår sammanfattningsvis att försäkringskassorna inte kan lämna uppgift om omfattningen och resultatet av den kontroll som syftar till att utreda möjligheterna till återgång i arbete. Några försäkringskassor har dock uppgifter om antalet kontroller för att upptäcka fusk och missbruk samt resultatet av dessa. Genomgående anses bristande resurser vara det främsta hindret för att kunna genomföra effektiva efterkontroller av förtidspension (aktivitets- och sjukersättning) och arbetet har på grund härav låg prioritet hos samtliga försäkringskassor. Regeringen finner i likhet med RFV att det är otillfredsställande att uppföljningen av beviljade förmåner har låg prioritet. Under 2003 kommer verket att genomföra ett projekt för utveckling av kvaliteten i ärenden om aktivitets- och sjukersättning. Häri ingår efterkontrollen som ett område vilket behöver åtgärdas. Det innebär att RFV kommer att arbeta med åtgärder för att förbättra arbetet med efterkontroll av dem som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning. När det gäller målet att skillnaderna mellan försäkringskassornas bedömning av långa sjukfall och förtidspensioner skall minska kan regeringen konstatera att de regionala skillnaderna består. RFV avser att utarbeta en strategi för att långsiktigt minska de regionala skillnaderna. Inte heller det uppsatta målet för administrationen om god kvalitet och effektivitet i handläggningen kan anses ha uppfyllts helt tillfredsställande under 2002 på förtidspensionsområdet. Genomströmningstiderna för förtidspensionsärenden var i stort sett oförändrade och de regionala skillnaderna alltjämt betydande. Andelen korrekta ärenden ökade något liksom produktiviteten mätt i form av stycktider, vilka således sjunkit något även om de regionala skillnaderna är stora. Detta beror på att försäkringskassorna gör olika prioriteringar mellan ärendeslagen på grund av skillnader i arbetsbelastning. Sammanfattningsvis finner regeringen vid sin analys av utvecklingen av 2002 att antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag var historiskt högt under 2002 och att detta i sig inte ligger i linje med politikområdets effektmål, men att det ändå är positivt att försäkringskassorna under året ökat effektiviteten för att säkerställa att rätt ersättningsform utges i de enskilda fallen. För 2003 kan konstateras att antalet nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar hittills ligger på en betydligt lägre nivå än förra året vilket sannolikt kommer att innebära att antalet nybeviljade förmåner även blir lägre för hela året än vad som tidigare beräknats. Detta bedöms dock inte innebära att den prognosticerade antalsutvecklingen på längre sikt behöver revideras nedåt utan den alltjämt fortgående ökningen av antalet långtidssjukskrivningar kommer på sikt snarare att ge en motsatt effekt. Handikappersättning Handikappersättning är det stöd som når flest personer med funktionshinder. Handikappersättning kan för alla som har rätt till stödet innebära en ersättning som skapar jämlikhet i levnadsvillkor. Behovet av handikappersättning behöver inte ha samband med arbetsoförmåga. En man eller kvinna som har rätt till handikappersättning kan vara helt arbetsförmögen men ha behov av hjälp eller ha merkostnader på grund av funktionshindret. Inför 2003 fick RFV:s socialförsäkringsbok 2002 temat personer med funktionshinder. Som ett av underlagen till boken genomförde RFV under 2002 en enkätundersökning. Syftet med undersökningen var att studera levnadsvillkor för personer med funktionshinder i åldrarna 22-64 år. Av undersökningen framgår att hälften av de tillfrågade ansåg att möjligheten för dem att välja yrke eller utbildning påverkades av att de var funktionshindrade. En majoritet av de tillfrågade trodde att det var mycket svårare för personer med funktionshinder än för andra att få arbete. En majoritet av de tillfrågade arbetar inte alls, vilket pekar på att det kan vara svårare att få arbete för många. Flera uppgav att de ansåg sig ha förmåga att arbeta, men svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. I gruppen som står utanför arbetsmarknaden är det fler kvinnor än män. RFV har systematiskt genomfört tillsyn av handikappersättning 2002. Granskningen visar att kvaliteten till övervägande del bedöms som acceptabel. Tillsynen visar även att kvaliteten mellan de olika försäkringskassorna varierar. Genomströmningstiderna för handläggning av handikappersättning har länge varit oacceptabelt långa. Insatser har vidtagits för att komma till rätta med problemen avseende genomströmningstider och skillnader mellan försäkringskassor. Åtgärder på försäkringskassorna innefattar bland annat koncentration av handläggningen inom länen, omdisponering av resurser och utbildning av personalen. Under 2002 har ett projekt benämnt "Kapa svansarna" pågått mellan RFV och försäkringskassorna i syfte att avsluta de längsta pågående ärendena avseende personer med funktionshinder. Mätningar visar att de äldsta ärendena förkortats. Utvecklingen är positiv och antalet pågående ärenden över 180 dagar har minskat. Arbetsskador År 2001 anmäldes 37 461 arbetsolycksfall och 26 440 arbetssjukdomsfall. År 2002 anmäldes 34 800 arbetsolycksfall, varav kvinnornas andel var 39 procent, och 21 000 arbetssjukdomsfall, varav kvinnornas andel var 56 procent. Belastningssjukdomar var den vanligaste sjukdomstypen, 12 100 anmälningar. Anmälda arbetssjukdomar orsakade av sociala eller organisatoriska faktorer uppgick till 4 700 varav kvinnornas andel var 70 procent. Även om inte alla arbetsskador som anmäls uppfyller kraven för rätt till ersättnig vid prövning hos försäkringskassan, medför fler skador långsiktigt en risk för ökade försäkringskostnader. Från och med april 2002 har ett nytt registreringssystem införts för arbetsskadeanmälningar. Arbetssjukdomar förs fortsättningsvis till det år anmälan rapporteras in i systemet och inte som tidigare till det år när arbetsgivaren gjorde anmälan. De nya rutinerna, och vissa övergångslösningar när det nya systemet togs i bruk, har medfört att jämfört med tidigare år är 2001 års anmälda arbetssjukdomar en överskattning och 2001 års anmälda arbetsolyckor en underskattning. Även 2002 års anmälda arbetsskador har påverkats. Det är först från och med skadorna för 2003 och framåt som man åter kan börja göra jämförelser mellan olika år fullt ut. Sammanfattningsvis är det således svårt att säga om det för 2002 verkligen var färre anmälningar eller om minskningen helt eller delvis förklaras av de nya rutinerna. Kvaliteten i handläggningen av arbetsskadeärenden har förbättrats sedan 2001. Det uppsatta riksmålet 98 procent korrekt handlagda ärenden överträffades med en procentenhet. En viss osäkerhet råder dock om jämförbarheten mellan åren, då den nya mätmetod Qben II har införts i mellantiden. För ärenden om arbetsskadelivränta är genomströmningstiden fortfarande oacceptabelt lång och har ökat med ytterligare 5 dagar sedan 2001. Den uppgick 2002 till hela 456 dagar. Det är den längsta genomströmningstiden bland alla ärendeslag som beslutas av socialförsäkringsnämnd. Spridningen mellan försäkringskassorna var likaledes fortsatt mycket stor och varierade mellan 261 och 947 dagar. 3.6.3 Den fortsatta strategin för att öka hälsan i arbetslivet Under 2003 påbörjades och genomfördes på regeringens initiativ ett flertal olika åtgärder på sjukförsäkringsområdet för att minska ohälsan i arbetslivet. Dessa åtgärder har ingående beskrivits under avsnittet 3.5. Inriktningen på de flesta av dessa är sådan att effekterna inte omedelbart kan utläsas utan de syftar till att på sikt bidra till att det nationella målet för att minska ohälsan i arbetslivet uppnås. Den positiva utvecklingen med en minskning av antalet personer som får sjukpenning fortsätter dock och andelen deltidssjukskrivningar ökar. Det innebär sammantaget att antalet nettodagar med sjukpenning minskar. De långa sjukskrivningarna ökar emellertid alltjämt. Eftersom den genomsnittliga dagersättningen ökar mer än antalet nettodagar fortsätter de totala utgifterna för sjukpenning att öka. Även antalet personer som uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning fortsätter att öka och förväntas i slutet av året komma att överstiga 500 000. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att regeringen tar initiativ till ytterligare åtgärder för att motverka utvecklingen och för att det uppsatta nationella målet för sjukfrånvaro och aktivitets- och sjukersättning skall kunna nås till 2008. Förutom att fortsätta och fullfölja arbetet med åtgärder inom ramen för regeringens 11-punktsprogram samt arbeta vidare med de punkter i det s.k. 121-punktsprogrammet som rör hälsan i arbetslivet, avser regeringen att inom sjukförsäkringsområdet inrikta sina insatser under återstoden av 2003 och under 2004 på främst följande områden: – Förstärka arbetsgivarnas ekonomiska drivkrafter att minska ohälsan – Genomföra en översyn av bestämmelserna om indragning och nedsättning av sjukförsäkringsförmåner i lagen om allmän försäkring – Pröva möjligheterna att tidsbegränsa rätten till sjukersättning till längst tre år i taget – Fortsätta den tekniska översynen av reglerna om karensdagen och undersöka möjligheterna att vidta åtgärder för att öka rättvisan i regelverket – Följa upp och utvärdera effekterna av de åtgärder som vidtas med anledning av regeringens prop. 2002/03:132 om finansiell samordning på rehabiliteringsområdet. Samtidigt skall den befintliga försöksverksamheten med lokal finansiell samordning mellan försäkringskassa, landsting och kommun (Socsam) förlängas ytterligare tre år – Tillföra medel till ytterligare informationsaktiviteter under 2003 riktade till främst arbetsgivare och vårdgivare om åtgärderna inom sjukförsäkringen för att minska ohälsan – Socialförsäkringens administration Arbetsgivarnas ekonomiska drivkrafter att minska ohälsan förstärks Regeringen och partierna bakom budgetpropositionen för 2004 är överens om att det är viktigt att den negativa ohälsoutvecklingen bryts och att kostnaderna för ohälsa minskar. Ett system baserat på ekonomiska drivkrafter för att minska ohälsoproblematiken skall därför införas under 2004. Översyn av bestämmelserna om indragning och nedsättning av sjukförsäkringsförmåner Det är angeläget att även försäkrad som beviljats sjukpenning eller aktivitets- och sjukersättning, när så är påkallat, medverkar t.ex. i fråga om rehabiliteringsinsatser för att kunna återfå arbetsförmåga och därmed bryta en sjukskrivning. Regeringen har mot bl.a. den bakgrunden ansett att det är motiverat att göra en genomgång och översyn av gällande bestämmelser om indragning och nedsättning av sjukförsäkringsförmåner i lagen om allmän försäkring för att få underlag för en eventuell skärpning av dessa. Arbetet avses bedrivas i en arbetsgrupp inom Regeringskansliet. Tidsbegränsning av sjukersättning till längst 3 år I fjolårets budgetproposition aviserade regeringen, som en av åtgärderna inom den fortsatta strategin för ökad hälsa i arbetslivet, att en sådan tidsbegränsning skulle införas. Frågan har därefter beretts inom Regeringskansliet och i januari 2003 sändes en promemoria med sådant förslag ut på remiss. En viktig remissynpunkt som framfördes, bl.a. från de fackliga organisationerna, var att de arbetsrättsliga aspekterna på förslaget inte var tillräckligt belysta. Frågan har därför beretts vidare och regeringen anser att det är nödvändigt att inhämta arbetsmarknadens parters syn på frågans lösning och därefter snarast möjligt återkomma till riksdagen med ett förslag. Teknisk översyn av reglerna för karensdagen I fjolårets budgetproposition aviserade regeringen, som en av åtgärderna inom den fortsatta strategin för ökad hälsa i arbetslivet att en teknisk översyn av reglerna om karensdag skall genomföras. Frågan har också diskuterats i trepartssamtalen. En särskild promemoria i frågan har i början av året upprättats inom Socialdepartementet och remissbehandlats. Av de remissinstanser som haft synpunkter är nästan samtliga positiva till eller har inga erinringar mot förslaget om en teknisk översyn. Föreningen Svenskt Näringsliv och Företagareförbundet framhåller att en karensdag kan beräknas som 20 procent av den normala veckarbetstiden. Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet framhåller att beräkningen av lönebortfall i samband med karensdag är reglerad i kollektivavtal och förutsätter att regeringens översyn inte innebär inskränkningar i den fria förhandlingsrätten. LO anser att genom att avskaffa karensdagen skapas lika villkor och ökas rättvisan allra enklast. Sammanfattningsvis kan konstateras att det är en mycket komplex fråga, inte minst beroende på att det finns betydande kopplingar till löneavdragets storlek och beräkning som regleras i kollektivavtalen om löner och andra villkor. Det är därför nödvändigt att regeringen i sitt fortsatta översynsarbete samråder med arbetsmarknadens parter. Förlängd försöksverksamhet med finansiell samordning Som tidigare redovisats har regeringen före sommaren förelagt riksdagen en proposition om finansiell samordning på rehabiliteringsområdet (prop. 2002/03:132). Under förutsättning av riksdagens godkännande skall de nya reglerna träda i kraft fr.o.m. 2004. Det är angeläget att resultaten av de olika åtgärderna kontinuerligt följs upp och utvärderas. I propositionen aviserade regeringen dessutom avsikten att den sedan 1994 bedrivna lokala försöksverksamheten med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (Socsam) som för närvarande bedrivs i sex kommuner och som skulle upphöra vid årsskiftet skall förlängas i ytterligare tre år. Regeringen skulle återkomma i budgetpropositionen med ett förslag. Som skäl till denna förlängning anför regeringen att det finns ett stort engagemang hos myndigheter och befolkningen på orter där försöken förekommer och att de positiva erfarenheterna av detta måste tas till vara. Det krävs dock att dessa försök kommer att utvärderas under den nya försöksperioden och att utvärderingen genomförs på sådant sätt att man kan göra jämförelser med de erfarenheter som gjorts av den finansiella samordningen inom rehabiliteringsområdet som föreslås träda i kraft den 1 januari 2004 och måste vara slutförd före försöksperiodens utgång. Förslaget finns redovisat under avsnitt 3.12 Förslag till regeländringar. Ytterligare informationsinsatser För 2003 får 20 miljoner kronor, efter riksdagens godkännande, disponeras för en informationssatsning för ökad hälsa i arbetslivet. En förutsättning är att arbetsmarknadens parter medverkar både i genomförande och med finansiering. Informationssatsningen är en del av regeringens strategi för hälsa i arbetslivet och den skall medverka till att skapa ökad medvetenhet samt ett aktivt engagemang samt insatser för att förbättra hälsan i arbetslivet och därmed bidra till att regeringens mål att halvera frånvaron från arbetslivet på grund av sjukskrivning skall halveras fram till 2008 i förhållande till 2002. Regeringen beslutade i juni om fördelningen av dessa medel. Denna fördelning innebär bl.a. att Riksförsäkringsverket (RFV) får disponera högst 6,5 miljoner kronor för insatser riktade i första hand till arbetsgivare och vårdgivare i anslutning till de förändringar som genomfördes den 1 juli 2003. Det är dessutom enligt regeringens uppfattning angeläget att ytterligare informationsinsatser kan genomföras av RFV under återstoden av 2003 för att bl.a. öka kunskapen hos arbetsgivare, vårdgivare, fackliga företrädare samt sjukskrivna om de principer som skall gälla för sjukskrivningsprocessen och rehabiliteringsarbetet. Mot den bakgrunden föreslår regeringen i tilläggsbudget för 2003 att ytterligare 19,5 miljoner kronor tillförs RFV för informationsinsatserna under återstoden av året. Socialförsäkringens administration I fjolårets budgetproposition redovisade regeringen en satsning i form av ökade resurser med närmare 500 miljoner kronor per år till socialförsäkringsadministrationen för arbetet mot ohälsan under 2003 och 2004. Förslagen angående skärpning av arbetsgivarnas skyldighet att göra rehabiliteringsutredningar samt att försäkringskassan senast ett år efter sjukanmälningsdagen skall ha utrett om det finns förutsättningar att ge den försäkrade sjuk- eller aktivitetsersättning i stället för sjukpenning föranleder dock regeringen att tillföra ytterligare resurser. Regeringen föreslår därför att de allmänna försäkringskassorna tillförs ytterligare 14 miljoner kronor för 2003. Från och med 2004 skall det utrymme som frigörs på grund av införandet av koncentrerad handläggning av efterlevandepension, ca 28 miljoner kronor, användas för ohälsoarbete. Regeringen anser att arbetet med att förändra socialförsäkringens administration är en mycket viktig åtgärd för att öka effektiviteten i arbetet med att minska ohälsan i arbetslivet så att det nationella målet om halverad sjukfrånvaro kan uppnås till 2008. Regeringen avser att skyndsamt överväga frågan om att inordna försäkringskassorna och RFV i en ny sammanhållen statlig myndighet. Med anledning av det pågående översynsarbetet av socialförsäkringsadministrationen har regeringen således inte tagit slutgiltig ställning till resursbehovet för 2005 och 2006 utan de i budgetpropositionen angivna anslagsbeloppen för dessa år är s.k. konsekvensberäkningar vilka baserats på beslut som riksdagen redan fattat. ?? Socialförsäkringens administration Socialförsäkringens administration (SFA) måste fungera väl för att tilltron till den allmänna försäkringen skall bibehållas och stärkas. Nödvändiga förutsättningar för detta är att försäkringen handläggs rättssäkert och kompetent i en effektiv organisation. SFA är ett av regeringens viktigaste verktyg i arbetet att uppnå det nationella målet att halvera sjukfrånvaron från arbetslivet till 2008. Den stora utmaningen för administrationen under kommande år ligger därför i framgång i arbetet inom ohälsoområdet. Det kräver en utvecklad samverkan med andra myndigheter och organisationer samt en optimal användning av tillgängliga resurser. 3.7 Omfattning Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna administrerar tillsammans socialförsäkringen och vissa andra förmåner. Varje år görs 60 miljoner utbetalningar från socialförsäkringen till enskilda. Årligen fattas 15 miljoner beslut, varav 1,3 procent i socialförsäkringsnämnd. Vid utgången av 2002 fanns 1 175 anställda vid RFV, varav 664 på RFV Data. Antalet anställda vid försäkringskassorna var 14 548. Som central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem bedriver RFV systematisk och riktad tillsyn över enskilda försäkringskassor samt i enskilda ärenden som kommer till verkets kännedom. Tillsynen är en del av RFV:s uppdrag att verka för likformighet och rättssäkerhet i tillämpningen av försäkringen. Därtill kommer normeringen som syftar till att ge kompletterande regler, rekommendationer och vägledningar. Som ansvarig för ekonomistyrningen av försäkringskassorna sätter RFV mål för handläggningen, fördelar medel till kassorna och bedriver fortlöpande uppföljning. RFV skall dessutom som ansvarig systemägare för de gemensamma IT-systemen svara för drift och utveckling av IT-stödet hos kassorna. Vidare skall RFV agera stabsorgan till regeringen, ansvara för officiell statistik inom socialförsäkringsområdet samt följa och utvärdera utvecklingen av socialförsäkringen. Tillsammans med kassorna har RFV ansvar för handläggning och information. Verkets delaktighet i handläggningprocessen ökar bl.a. till följd av ny teknik och framväxen av ärendehanteringssystemet (ÄHS) och Internettjänster. Landets 21 försäkringskassor har i uppdrag att handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen samt svara för samhällets samordning av arbetslivsinriktad rehabilitering. Under 2002 har handläggningen av vissa förmåner koncentrerats vid särskilda kassor i syfte att öka kvalitet och kostnadseffektivitet. Kostnader Socialförsäkringens totala kostnader (försäkring och administration) uppgick 2002 till knappt 380 miljarder kronor, vilket motsvarar en sjättedel av BNP. Det är en ökning med fem procent sedan föregående år, motsvarande ca 18 miljarder kronor. Av de totala kostnaderna för försäkringen utgör kostnaderna för administrationen drygt två procent, varav cirka hälften avser administration av ekonomiskt stöd vid arbetsoförmåga och åtgärder mot ohälsa (se avsnitt 3.10.2 Resurser). Inom ramen för regeringens satsning för att bryta utvecklingen inom ohälsoområdet tillfördes SFA i budgetpropositionen för 2003 ca 450 miljoner kronor för 2003 respektive 2004. Medel tillfördes också för förändringar med anledning av de till det reformerade pensionssystemet angränsande regelsystemen, de s.k. följdreformerna. Sammantaget innebär detta att SFA har tillförts ca 675 miljoner kronor år 2003 och ca 650 miljoner kronor år 2004 för insatser inom prioriterade områden. Från och med 2004 skall i princip all årlig revision avgiftsbeläggas (Avgifter vid Riksrevisionen, prop. 2002/03:63, bet. 2002/03:FiU27, rskr. 2002/03:189). Avgifter och ersättningar tillförs statskassan och redovisas mot inkomsttitel. För anslagsfinansierade myndigheter som under 2003 inte erlägger någon avgift för årlig revision medför föreslagen nyordning en tillkommande kostnad. En kostnad som myndigheterna föreslås kompenseras för genom en nivåhöjning av anslagen från och med nästa år. 3.8 Mål Socialförsäkringen skall administreras rättssäkert och effektivt så att tilltron till den bevaras och stärks. Detta mål är övergripande för samtliga verksamhetsgrenar inom SFA; handläggning, information, normering, tillsyn, ekonomistyrning, IT-utveckling och stabsfunktion. För samtliga verksamhetsgrenar har regeringen formulerat separata mål och återrapporteringskrav. Utifrån regeringens övergripande mål för administrationen har RFV efter samråd med försäkringskassorna fastställt undermål, s.k. riksmål. Dessa är konkreta och nivåsatta. Syftet är att fokusera på förbättringsområden som är särskilt angelägna ur den försäkrades perspektiv och att ange ambitionsnivåer. Riksmålen rör ohälsoarbetet, andel ärenden som skall handläggas korrekt och vissa genomströmningstider. RFV har också fastställt riksmål för andelen män som skall nyttja föräldraförsäkringen och för kundbemötande. 3.9 Insatser För att komma tillrätta med konstaterade brister och stärka den nationella likformigheten har regeringen lyft fram kraven på styrningen av SFA genom ett flertal insatser. Insatserna bygger på uttalanden i budgetpropositionen för 2002. Med dessa uttalanden som grund utvecklades RFV:s regleringsbrev. I budgetpropositionen för 2002 framfördes ledning, kontroll och styrning som centrala förbättringsområden. I regleringsbrevet lyftes RFV:s ansvar för tillsyn och normering samt innebörden av systemägarskapet fram. Verkets roll i frågor om verksamhetsutveckling poängterades. Flera uppdrag om effektiviteten inom SFA lämnades. För att tydliggöra regeringens roll och öka dess närvaro i styrningen av SFA, genomfördes ett seminarium på Arlanda 2002 med representanter på ledningsnivå från hela SFA. Värd var socialförsäkringsministern. Även 2003 genomfördes ett Arlandaseminarium. Fokus riktades denna gång på det gemensamma ansvaret, regeringens mål och beställning samt SFA:s åtagande. Värdar vid detta tillfälle var barn- och familjeministern samt arbetslivsministern. I budgetpropositionen för 2003 och RFV:s regleringsbrev för samma år, har regeringens krav utvecklats ytterligare och förtydligats. Ett helhetsperspektiv och gemensamma förhållningssätt har lyfts fram. Betydelsen av nationell samsyn, likformighet i fattade beslut och en gemensam verksamhetsutveckling poängteras. Regeringen har vidare tillsatt en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till hur den framtida socialförsäkringsadministrationen skall utformas. Uppdraget skall slutredovisas i november 2003. Utredaren har i delbetänkande den 17 juni 2003 (SOU 2003:63) redovisat ett översiktligt förslag till organisationsstruktur och ansvarsfördelning. 3.9.1 Insatser inom SFA Nedanstående redovisning omfattar insatser såväl inom som utanför politikområdet. Verksamhetsgren Handläggning Ärendekoncentration Under året har handläggningen av ärendeslagen efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, tandvårdsstöd för äldre och vissa pensionsfrågor koncentrerats till gemensamma enheter. Kvaliteten i handläggningen Många försäkringskassor har centraliserat sin kvalitetskontroll till en grupp för hela länet för att minska skillnader i bedömning av kvaliteten. Försäkringskassorna har under 2002 vidtagit åtgärder för att öka kvaliteten i handläggningen av vårdbidrag bl.a. genom direkthandläggning, utbildning och koncentration av ärendehandläggning. Koncentrerad handläggning används av försäkringskassorna även för andra förmåner för att förbättra kvaliteten. Uppdrag om framgångsfaktorer RFV har haft regeringens uppdrag att identifiera framgångsfaktorer och att verka för att försäkringskassorna implementerar enhetliga och gemensamma lösningar för ökad kvalitet. Några av de framgångsfaktorer som verket lyfter fram är system och kompetens för ledning och produktionsplanering. Ett tydligt ledarskap som kan skapa stabilitet och jämna arbetsrytmer och som satsar på information och delaktighet är också betydelsefullt. Fusk och missbruk Arbetet inom ramen för projektet Rätt ersättning har förts ut i ordinarie verksamhet. Samverkan med andra myndigheter är nu en viktig del i arbetet med att förebygga uppkomsten av fusk och för att effektivt ta hand om det som uppstår. RFV har undersökt ärenden med tillfällig föräldrapenning för att få en bild av misstänkt fusk inom förmånsslaget. Verket konstaterade att i omkring vart tionde ärende av 3 000 granskade kan felaktiga uppgifter ha lämnats. Den beräknade kostnaden för de felaktiga utbetalningarna uppgår till 133-290 miljoner kronor. Antalet ärenden där kassorna har lämnat in polisanmälan ökade från 212 år 2001 till 398 år 2002. Den regionala spridningen är dock stor. I 28 av ärendena har åklagare väckt åtal, samtliga fall har lett till fällande dom. Statistiska centralbyrån (SCB) har studerat allmänhetens inställning till fusk och olika metoder för kontroll (Medborgarna om socialförsäkringssystemet och försäkringskassornas arbete, våren 2003). Studien visar bl.a. att mellan 40 och 50 procent av medborgarna tror att fusk med olika bidrag och ersättningar är vanligt förekommande. Två av tre anser att felaktigt lämnade uppgifter bör leda till åtal för bedrägeri. En klar majoritet vill ha kontroller som syftar till att upptäcka eller bevisa fusk. Medborgarnas tilltro till socialförsäkringssystemet kan enligt undersökningen betecknas som ett godkännande, men inte mer än så. Inom ramen för Kontrollrutinprojektet har RFV i samråd med Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO), arbetat för att skapa förutsättningar för ett elektroniskt informationsutbyte. Bland annat har en fördjupad kravspecifikation för informationsutbyte mellan försäkringskassorna och arbetslöshetskassorna tagits fram. Under hösten 2003 skall RFV presentera en kontrollstrategi för fusk och missbruk som baseras på en ny riskanalys om var fusk kan uppstå och hur det skall bekämpas. Denna kontrollstrategi skall implementeras 2004. Regeringen ser allvarligt på fusk och missbruk inom socialförsäkringen och avser att noga följa utvecklingen inom detta område. Verksamhetsgren Information Information omfattar den verksamhet som är knuten till extern information och som inte hör till den direkta ärendehandläggningen. Det innebär information till enskilda och andra intressenter, t.ex. i form av förebyggande och attitydpåverkande åtgärder. I detta ligger ett ansvar att informera försäkrade inför förändringar som rör enskilda förmåner. Inför regelförändringarna i sjukförsäkringen den 1 juli 2003 skickade t.ex. RFV i samarbete med försäkringskassan riktade brev till arbetsgivare, läkare, sjukskrivna och arbetslösa sjukskrivna m.fl. RFV har i samarbete med kassorna genomfört riktade informationsinsatser för att upplysa om de förändringar av pensionssystemet som trädde i kraft vid årsskiftet 2002/2003. Trots insatserna ansågs besluten svårbegripliga. Kritik riktades också mot brist på samordning med tjänstepensionsbolag och övriga försäkringsförmåner. Med anledning av kritiken ser verket över rutiner och informationsstrategi avseende beslut till allmänheten. RFV har sedan 1998 mätt förändringen av försäkrades kännedom om den allmänna pensionen. Verket konstaterar bl.a. att kännedomen nu är hög om att ett nytt pensionssystem har införts, men att få känner till systemets närmare innebörd. Verksamhetsgren Normering RFV:s normering skall leda till förbättrad likformighet, rättssäkerhet och kvalitet i kassornas ärendehandläggning. Verket har i stort sett slutfört omarbetningen av den äldre serien Allmänna råd till de nya serierna RFV:s Allmänna råd (RAR) och Vägledningar. En särskild rättspraxisgrupp har inrättats med uppgift att kartlägga i vilka rättstillämpningsfrågor det finns osäkerhet hos kassorna och i vilka frågor rättstillämpningen skiljer sig mellan kassorna och olika domstolar. Ett elektroniskt register för samtliga beslut där Justitieombudsmannen (JO) riktat kritik mot kassorna driftsattes under våren 2003. Verksamhetsgren Tillsyn RFV:s nuvarande tillsynsprogram utarbetades 1998, med sikte på att samtliga förmåner som handläggs av kassorna skulle granskas under en fyraårsperiod. Tillsynen har huvudsakligen rört granskning av enskilda ärenden och inte uppföljningar m.m. som ursprungligen även avsågs. Resultaten har sammanställts i en årlig riksrapport och, jämte iakttagelser från JO m.m., återkopplats till kassorna. Kritik har främst lämnats i fråga om kvalitet och rättssäkerhet i handläggningen samt bristfälliga beslutsunderlag och för långa genomströmningstider. I förslag till nytt tillsynsprogram fr.o.m. 2004 har verket identifierat områden som verksamheten bör inriktas på under de närmaste åren. Dessa är ohälsa, pension, IT-baserade arbetsredskap såsom ärendehanteringssystem och internet samt likformighet och rättvisa nationellt. Kvalitetskontrollinstrumentet Qben II har introducerats. Systemet skall användas för löpande urval, redovisning och resultatsammanställning av kvaliteten i ärendehandläggningen. Den statliga tillsynen som helhet ses över av en särskild utredare (Ju 2000:06). I delbetänkandet Statlig tillsyn (SOU 2002:14) kartläggs tillsynen och de problem som där förekommer. I slutrapport skall utredaren lämna förslag om hur den statliga tillsynen kan göras tydligare och mer effektiv. RFV:s tillsynsansvar ingår även i uppdraget för pågående översyn av SFA (dir. 2002:166). Verksamhetsgren Ekonomistyrning Ekonomistyrning omfattar resultatstyrning och finansiell styrning av försäkringskassorna. RFV har under 2002 prioriterat åtgärder för att utveckla ekonomistyrningen. Syftet är bl.a. att öka kostnadseffektiviteten och underlätta resultatstyrningen. Verket arbetar också vidare mot att administrationen skall bli en väl fungerande helhet. Arbetet med ett gemensamt styrkort för hela SFA är ett led i detta arbete. RFV har, enligt uppdrag i regleringsbrevet, under året arbetat med flera frågor inom ekonomistyrningsområdet: utveckling av produktivitets-, kvalitets- och effektivitetsindex, förutsättningar för att koppla försäkringskassornas effektivitet till systemet för medelstilldelning samt framtagande av gemensamma resultatindikatorer. Verksamhetsgren IT-utveckling Pension En stor del av administrationen har under 2002 inriktats på förberedelser och implementering av det reformerade pensionssystemet och dess följdreformer. Konstruktionen av försäkringskassornas nya handläggarstöd har varit en väsentlig del i arbetet. I slutet av året fick samtliga kassor tillgång till det nya IT-stödet och övergången från gammal till ny IT-miljö fungerade väl. Arbetet avslutades i början av 2003, varefter såväl förvaltning som vidareutveckling sker inom ordinarie linjeorganisation. Samarbetet mellan RFV, Premiepensionsmyndigheten (PPM), Statens pensionsverk (SPV) m.fl. i fråga om en gemensam pensionsportal på Internet har återupptagits. Portalen, som skall ge enskilda en fullständig bild över den egna pensionssituationen, skall byggas ut i takt med ökad efterfrågan och antalet pensionsinstitut som ansluter sig. Handläggarstödet Handläggarstödet (ÄHS) omfattar nu fem ärendeslag; föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, sjukpenning, samordnad rehabilitering och rehabiliteringsersättning. Till detta kommer möjligheten att hantera SGI-ärenden. En för SFA gemensam omställningsgrupp har arbetat för att göra övergången till ny teknik så smidig som möjligt. Kassorna har tagit emot det nya stödet utan nedgång i effektiviteten, vilket tyder på en väl förberedd organisation. Det är av största vikt att omställningsarbetet fortsättningsvis drivs så att avsedda rationaliseringseffekter uppstår. Beredskapen för att ta hem dessa effekter är i dag mycket olika hos de olika kassorna. 24-timmarsmyndigheten Riksdagen har beslutat om försöksverksamhet med 24-timmarsmyndighet inom SFA. Verksamheten regleras i lag (2001:1113) med begränsad giltighetstid. Regeringen har föreslagit (prop. 2002/03:6) att giltighetstiden förlängs till utgången av mars 2004. Förslag till ny lagstiftning från april 2004 för att möjliggöra en bredare utveckling av 24-timmarsmyndigheten inom SFA har remitterats. RFV har, gemensamt med Riksskatteverket (RSV), träffat avtal med ett antal banker om säkerhetslösningar och rutiner för elektroniska signaturer. Detta har varit ett avgörande steg för att göra en utveckling mot ökad tillgänglighet och självhandläggning möjlig över Internet. En Internet-tjänst har lanserats, där bl.a. ansökningsförfarandet för föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning kan ske över nätet. Cirka 15 000 försäkrade använder i dag denna tjänst. Vidare har arbetsgivare getts möjlighet att sjukanmäla anställda direkt via nätet. Självbetjäning via servicetelefoni får goda betyg och används av allt fler. Antalet sådana kundkontakter var drygt 4 miljoner under 2002, en ökning med 35 procent. Övrig verksamhetsutveckling Avdelning för verksamhetsstöd Den nya avdelningen för verksamhetsstöd inom RFV är exempel på ett tvärfunktionellt arbetssätt. Avdelningen tar utgångspunkt i kraven på ökad likformighet och kostnadseffektivitet och skall arbeta inom områdena självbetjäningstjänster och telefoni, handläggning, dokumenthantering och processutveckling. Avdelningen skall inom dessa områden vara en enhetlig samarbetspartner för kassorna, som nu arbetar mot flera avdelningar på verket. Effektivare möten med försäkrade En gemensam kundmötesstrategi tas nu fram för hela SFA och en övergripande strategi utarbetas som omfattar personliga möten, självbetjäning m.m. SFA deltar vidare som försöksmyndighet i projektet Servicedialog. Avsikten är att serviceåtaganden gentemot försäkrade skall göras lika inom hela organisationen. Verksamhetsgren Stabsfunktion RFV fungerar som stabsfunktion åt regeringen och dess kansli. I detta ligger bl.a. att följa och utvärdera socialförsäkringen och dess effekter samt att utföra uppdrag som läggs på myndigheten. Verket ansvarar också för den officiella statistiken på socialförsäkringens område. Uppbyggnaden av statistiksystemet STORE för uppföljning m.m. fortlöper, nya förmåner har integrerats och historiska data, främst inom ohälsoområdet, har lagts in. I arbetet med att förbättra kvaliteten i prognoser och rapporter har verket förstärkt sin kompetens inom forskning och utvärdering. Internationella insatser RFV har bl.a. deltagit i verksamheten inom den internationella socialförsäkringsorganisationen (ISSA), ansvarat för arbetet inom de svenska delegationerna i två EU-kommittéer (Revisionskommittén och Tekniska kommittén) och slutfört EU-finansierade twinningprojekt avseende Slovenien och Polen. Arbetet med ett nytt twinningprojekt avseende Litauen har inletts. Forskning RFV disponerar medel för att medverka till att forskning bedrivs inom området socialförsäkring (se tabell 3.26). Under 2002 bedrevs 17 forskningsprojekt, varav 11 nystartade. I förhållande till sin vikt i samhället är socialförsäkringen fortfarande ett eftersatt forskningsområde. Detta gäller särskilt socialförsäkringens administration. Med anledning härav lyftes forskning kring administrationen fram vid Socialförsäkringsforskningens dag 2002. SFA och ohälsoområdet Det nationella målet att öka hälsan i arbetslivet berör SFA på flera sätt. Framförallt gäller det rehabiliteringsarbetet, men åtgärder är också nödvändiga på försäkringskassorna inom ärendehandläggningen för att höja kvaliteten, stärka rättssäkerheten, öka effektiviteten och förbättra servicen. RFV har enligt uppdrag redovisat exempel på resultatindikatorer för hur SFA kan bidra till att uppnå målet att halvera sjukfrånvaron från arbetslivet till 2008. Det är angeläget att verket omgående konkretiserar ett antal variabler enligt vilka effekterna av SFA:s insatser inom ohälsoområdet kan utläsas. Socialförsäkringsadministrationen har sammantaget tillförts extra resurser för arbete mot ohälsan om 441 respektive 458 miljoner kronor för åren 2003 och 2004. Inriktningen på insatserna har under 2003 - förutom att ytterligare personal har anställts - varit utbildnings- och informationsinsatser. RFV har bl.a. inlett en informationssatsning som riktar sig till de försäkrade, arbetsgivarna och läkarna. Utbildningen i försäkringsmedicin pågår av läkare och försäkringsläkare. Vidare har utbildning av försäkringskassornas personal, såväl handläggare som chefer, startat hösten 2003. Utbildningen inriktas mot bättre styrning och förändrade arbetsmetoder. Sjukfallen skall bedömas tidigare och avstämningsmöten mellan den försäkrade och försäkringskassan, där även t.ex. den intygsskrivande läkaren och arbetsgivaren deltar, har successivt införts i handläggningen av sådana ärenden. De medel som avser anställning av försäkringsläkare har för 2003 nyttjats helt. Därutöver har bl.a. ca 300 fler rehabiliteringshandläggare anställts. För framgång i arbetet inom ohälsoområdet krävs att administrationen samverkar med flera aktörer. Verket har för ändamålet etablerat en plattform för samverkan på nationell nivå under 2002, för att komma in i ett operativt skede under 2003. I ett för SFA gemensamt åtgärdsprogram för att halvera sjukfrånvaron prioriteras tre insatsområden. Dessa områden är Attityder och värderingar, Rätt ersättning - rätt förmån samt Samordning och samarbete. I bilagan till detta utgiftsområde, avsnitt 5 Arbete för att minska ohälsan på myndighetsnivå, lämnas en närmare redogörelse för SFA:s samlade åtgärdsprogram. RFV har regeringens uppdrag att undersöka utbildningsbehovet bland läkare i försäkringsmedicin och ansvara för att utbildningsinsatser genomförs inom området. Uppdraget genomförs i samråd med Socialstyrelsen och Försäkringskasseförbundet (FKF). RFV har utvecklat sitt samarbete med hälso- och sjukvårdens aktörer. Detta har bl.a. lett till ett gemensamt formulerat samarbetsprogram inom områdena Attitydpåverkan, Sjukskrivningsprocessen samt Forskning, utveckling och utbildning. RFV och kassorna driver ett gemensamt utvecklingsarbete för att förbättra utredningsmetodiken i rehabiliteringsarbetet och för att öka samsynen inom SFA i viktiga frågor inom ohälsoområdet. En enhetlig utredningsmetodik skall införas vid samtliga kassor för tidig bedömning av arbetsförmåga och behov av rehabilitering. Medarbetarna inom SFA SFA är inne i ett omfattande förändringsskede. Under året har samtliga försäkringskassor erhållit det nya ärendehandläggningssystemet (ÄHS). Ur medarbetarperspektiv ger tekniken utrymme för nya arbetsprocesser, annan arbetsfördelning, arbetsmiljöförändring och nya kompetensområden. Försäkringskassornas organisation och arbetsflöden förändras. För att stödja kassornas omställningsarbete har RFV och försäkringskassorna inrättat en gemensam omställningsgrupp med uppgift att koordinera omställningsarbetet. Kompetensutvecklingen har över lag varit omfattande. Större utbildningssatsningar har genomförts bl.a. inför mottagandet av ÄHS, ny teknik och ny lagstiftning inom pensionsområdet, samt för att öka kompetensen på de enheter som har direkta kundkontakter. Försäkringskassorna är kvinnodominerade, men fortfarande är kvinnorna underrepresenterade bland kassornas chefer. Ett särskilt ledarskapsprogram för kvinnor har genomförts under 2002. RFV är en kunskapsorganisation med förhållandevis hög utbildningsnivå och en i stort sett jämn könsfördelning. Målet med RFV:s kompetensutveckling är att medarbetarna skall få stöd och ökade möjligheter att möta nuvarande och kommande krav i sitt arbete. De största kompetensutvecklingsinsatserna under 2002 har varit utveckling av IT-kompetens, introduktionsutbildning för nya medarbetare, utvecklingsinsatser för chefer och hantering av statistik och data. Arbetsmiljön har varit ett prioriterat område. Arbetsmiljöfrågorna har särskild vikt vid införandet av nya arbetsprocesser och ny teknik. Såväl den fysiska som psykosociala miljön har uppmärksammats. Fler kassor har tydliga mål för arbetsmiljöarbetet och beskrivning av hur en god arbetsmiljö ser ut. RFV och försäkringskassorna har gemensamt beslutat att insatser för att minska den interna sjukfrånvaron skall vara ett prioriterat område under 2003. Förändringar i den framtida verksamheten ställer särskilda krav på organisationens chefer och medarbetare. Därför planeras gemensamma insatser inom SFA i fråga om ledarskap, kompetensförsörjning och arbetsmiljö. Under 2003 skall bl.a. ledare inom SFA samlas med syfte att stärka den operativa ledningen bl.a. genom att skapa en gemensam syn på ledarskap. Vidare skall ett arbete kring kompetensförsörjning påbörjas. 3.9.2 ANSA-utredningen I budgetpropositionen för 2003 aviserade regeringen sin avsikt att göra en översyn av socialförsäkringens administration. Översynen skall medföra sådana förändringar av administrationen som fordras för att nå regeringens mål. Samtidigt pekar regeringen på vissa grundläggande förutsättningar för den framtida organisationen. Bland annat framhålls att det skall skapas tydligt ledningsansvar, nationell samsyn och likformighet samt fokus på gemensam verksamhetsutveckling. Regeringen beslutade i december 2002 om en översyn av socialförsäkringsadministrationen (dir. 2002:166). En särskild utredare genomför översynen med stöd av en kommitté. Enligt direktiven skall uppdraget slutredovisas senast den 15 november 2003, men redan under juni 2003 skall utredaren redovisa ett översiktligt förslag till organisationsstruktur och ansvarsfördelning mellan berörda aktörer. Enligt direktiven skall den framtida socialförsäkringsadministrationen utformas så att förutsättningarna för att komma tillrätta med de administrativa brister som uppmärksammats i olika sammanhang blir bättre. Dessa brister har bl.a. redovisats i regeringens budgetpropositioner för de senaste åren. Dessutom skall förutsättningarna öka att genom gemensamma förhållningssätt bryta utvecklingen av ohälsan och att kunna utnyttja samhällets samlade resurser på bästa sätt för den försäkrade. Utredaren har i enlighet med direktiven lämnat ett delbetänkande den 17 juni 2003 (SOU 2003:63). I betänkandet konstaterar utredaren att dagens struktur för styrning och organisation av socialförsäkringsadministrationen medför brister i fördelningen av ansvar och befogenheter på flera nivåer. Bland annat framhålls att kassornas självständiga ställning resulterar i att statsmakternas styrning är otydlig, eftersom regeringens utrymme i styrningen begränsas av att riksdagen skall besluta i frågor som rör kassornas uppgifter, organisation och ledning samtidigt som detta även medför att riksdagen härigenom inte till fullo kan ställa regeringen till svars för kassornas verksamhet och resultat. I dag styrs således kassorna i vissa fall direkt av riksdagen och i andra fall av regeringen eller av regeringen via RFV eller av RFV på uppdrag av regeringen. Även förhållandet mellan RFV och kassorna innehåller enligt utredaren områden där det är oklart vilken organisation som ansvarar för vad. Ett exempel på detta är förhållandet mellan RFV:s ansvar för IT-system och ekonomistyrning och kassornas ansvar för intern styrning och kontroll. I dessa frågor kan t.ex. hävdas att RFV skall ansvara för ledningsstöd för kassornas interna styrning och likaså ansvara för direktiv om ekonomiska och säkerhetsmässiga kontroller. På samma sätt kan hävdas att kassornas styrelser som ansvariga för intern styrning och kontroll skall ansvara för sådana frågor. Sådana oklarheter medför att ansvaret för helheten blir otydligt. Socialförsäkringsadministrationen kommer fortlöpande att utsättas för stora krav på utveckling och anpassning till nya krav och förutsättningar. Hinder i styrning och utveckling av verksamheten som försvårar sådan anpassning måste undvikas. Utredaren redovisar vissa sådana hinder som sammanhänger med den nuvarande fördelningen av uppgifter och ansvar och bedömer att dagens fördelning av ansvar inte håller inför den utveckling som socialförsäkringsadministrationen kan beräknas stå inför. Utredaren framhåller också att det inte råder bra överensstämmelse mellan de behov som regeringen ser och möjligheterna att inom den nuvarande ramen för ansvarsfördelning effektivt åstadkomma den önskade utvecklingen. Utredaren har koncentrerat sig på bristerna i de strukturella förutsättningarna för styrning och organisation av socialförsäkringsadministrationen och lämnar förslag om hur dessa frågor bör utformas för att organisationen skall leva upp till de krav som ställs på den framtida administrationen. I betänkandet föreslås att den framtida socialförsäkringsadministrationen blir statlig och sammanhållen i en myndighet. Den nya myndigheten föreslås likt andra myndigheter själv få besluta om sin detaljorganisation och hur uppgifter fördelas inom organisationen. Med en sammanhållen myndighet kommer det inte att finnas några formella begränsningar när det gäller en sådan fördelning. Vissa uppgifter kommer liksom nu att kräva närhet till de försäkrade medan andra kan koncentreras till ett fåtal platser i landet. Utredaren bedömer att en så stor och geografiskt spridd organisation som socialförsäkringsmyndigheten kommer att behöva delegera och decentralisera beslut inom organisationen. Utredaren bedömer också att behoven av samverkan med bl.a. landsting, länsarbetsnämnd och arbetsförmedling kräver att socialförsäkringsmyndigheten finns representerad i länen. Dessutom förutsätter utredaren att personalen anställs i myndigheten, men att det finns en koppling till länen. Utredaren föreslår vidare att den nya myndigheten skall ledas av en styrelse med fullt ansvar. Dessutom framhåller utredaren behovet av stark medborgerlig insyn i verksamheten och föreslår därför att en särskild förtroendemannaorganisation inrättas. För att på länsnivå följa verksamheten föreslås att det bildas regionala försäkringsdelegationer med 5-7 ledamöter. Fördelningen av ledamöter skall motsvara partifördelningen i riksdagen. Regeringen föreslås utse ordföranden och vice ordföranden. Ledamöterna skall nomineras av partierna i respektive län och mandatperioden skall vara 4 år. Delegationernas uppgift skall bl.a. vara att utifrån ett medborgarperspektiv bevaka att myndighetens verksamhet på länsnivå bedrivs effektivt och att medborgarna får en god service. Dessutom skall frågor om samverkan med andra aktörer inom länet bevakas. Utöver de regionala delegationerna föreslås att ett centralt råd som skall säkerställa kommunikationen mellan delegationerna, styrelsen och myndighetschefen inrättas. Rådet skall bestå av de regionala delegationernas ordföranden och rådet skall biträda styrelsen och myndighetschefen i frågor av mer övergripande karaktär, exempelvis viktiga policybeslut. Enligt direktiven skall utredaren även bl.a. se över frågor som rör tillsyn samt organisationen av pensions- och rehabiliteringsverksamheten. Dessa frågor avser utredaren att närmare behandla i slutbetänkandet. 3.9.3 Försäkringsmedicinskt centrum Försäkringsmedicinskt Centrum (FMC) utgör en egen resultatenhet inom Östergötlands läns allmänna försäkringskassa. Kärnverksamheten består i att utföra kvalificerade försäkringsmedicinska utredningar och arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar. FMC har enheter i Nynäshamn, Tranås och Göteborg. Under 2002 har två nya enheter förberetts, varav en i Norrköping och en i Västerås. Med inriktning att verksamheten skall övergå till att vara helt intäktsfinansierad, har FMC under ett uppbyggnadsskede erhållit särskilt ekonomiskt stöd t.o.m. 2002 från folkpensioneringsfonden. Totalt har drygt 55 miljoner kronor utbetalats till FMC under perioden 2000-2002. RFV har granskat (S2002/6237/SF) de åtgärder som vidtagits för att verksamheten inom FMC skall vara helt avgiftsfinansierad fr.o.m. 2003. Verket föreslår bl.a. att möjligheterna till annan associationsform för FMC utreds. För det första halvåret 2003 redovisar FMC positiva ekonomiska resultat och stigande beställningsnivåer. Beslut har också fattats om en utvidgning av verksamheten i Västerås. Regeringen finner med hänsyn till att SFA:s framtida utformning för närvarande ses över, inte skäl att i dagsläget utreda förutsättningarna för verksamheten inom FMC. 3.9.4 Övrigt Insatser för förbättrad myndighetsstyrning Statskontoret har granskat styrningen av RFV och försäkringskassorna (Rapport 2002:26). Ett fyrtiotal förslag till förbättrad styrning lämnas. Flera syftar till en mer koncernledande roll för RFV. Statskontoret anser att förbättringar kan göras inom nuvarande organisation, men att mer skulle vinnas inom en annorlunda myndighetsstruktur. Ett grundläggande problem anses vara att kassorna inte är myndigheter utan en särskild sorts självständiga rättssubjekt. Statskontorets förslag bereds vidare inom ANSA-utredningen (dir. 2002:166). Behandling av personuppgifter inom SFA Regeringen har i prop. 2002/03:135 lagt förslag om skydd för integriteten vid behandling av personuppgifter inom SFA. Propositionen behandlar bl.a. för vilka ändamål personuppgifter får användas, hur sökning får ske och hur de registrerade skall informeras. De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 december 2003. 3.10 Resultatbedömning 3.10.1 Resultat År 2002 har präglats av ett förbättrat och effektiviserat samarbete mellan RFV och försäkringskassorna. För att komma tillrätta med brister och utveckla organisationens effektivitet pågår ett förändringsarbete med positiva resultat. Överenskommelser har träffats om gemensamma insatser inom prioriterade områden. Insikten hos försäkringskassorna har ökat när det gäller krav på styrelser och ledning i fråga om ansvarstagande för organisation, ekonomi och resultat. RFV:s insatser fokuseras mot att utveckla och förvalta socialförsäkringen effektivt, kostnadsmedvetet och med god kvalitet. Inom pensionsområdet har 2002 varit ett framgångsrikt slutår för en flerårig utveckling av nya administrativa system. Viktiga steg har tagits mot att administrationen skall bli en modern 24-timmarsmyndighet. De första versionerna av det nya ärendehanteringssystemet (ÄHS) har driftsatts. Fortfarande finns dock stora skillnader mellan hur regler tillämpas och hur de försäkrade blir bemötta i olika delar av landet. Utvärderingar visar att medborgarna inte får tillgång till socialförsäkringen på lika villkor. För vissa ärenden är handläggningstiderna alltför långa. Samordningen av rehabiliteringen av långtidssjuka har totalt sett inte varit framgångsrik. Inriktningen på insatserna har under 2003 varit attitydpåverkan, utbildning och tidigare bedömning av sjukfallen. Det är dock för tidigt att utläsa någon effekt av satsningen. Det är en stor organisation med en komplex verksamhet som ska förändras för att kunna vara ett bättre verktyg inom ohälsoområdet. Handläggning Koncentrationen av handläggningen av efterlevandeförmåner och vissa pensionsfrågor har i huvudsak fungerat väl. En viss belastning i verksamheten kan noteras övergångsvis. Bland annat måste utbildning av personal prioriteras under uppbyggnadsskedet vilket påverkar handläggningstider. Även verksamheten i övrigt vid mottagande försäkringskassa kan påverkas när personal flyttar internt till den nya verksamheten. När det gäller koncentrationen av efterlevandeförmåner tyder det mesta på att koncentrationen kommer att medföra påtagliga rationaliseringseffekter. Efterlevandeförmånerna sysselsatte tidigare 97 årsarbetare i riket, vilket efter koncentrationen har minskat till 45. Koncentrationen av tandvårdsstöd för äldre har ännu inte givit någon rationaliseringseffekt. Verksamheten har drabbats av långa handläggningstider. Inflödet av ärenden har varit betydligt högre än vad som antogs vid förberedandet av koncentrationen. Berörd försäkringskassa bedömer dock att lokaliseringen på sikt kommer att ge positiva effekter. Produktiviteten hos försäkringskassorna har ökat samtidigt som kvaliteten i handläggningen är i stort oförändrad. Antalet ärenden hos försäkringskassorna har ökat och då särskilt inom ohälsoområdet. Antalet årsarbetare hos försäkringskassorna har legat på en stabil nivå under året samtidigt som volymerna ökat med 4 procent. Resursflexibiliteten har ökat successivt och omfördelning av personalstyrkan har gjorts mot ärendeslag med volymökningar, främst sjukpenningärenden. Trots denna omfördelning kvarstår problem med handläggningen av långa sjukskrivningar och bristande insatser inom rehabiliteringsområdet. En hög andel ärenden är korrekta avseende beslut och utbetalning när det gäller ärenden med tillräckligt beslutsunderlag. Spridningen mellan kassorna är mycket liten i dessa avseenden. De brister som finns gäller i huvudsak beslutsunderlagen. Andelen ärenden med tillräckliga beslutsunderlag skiljer mest mellan förmåner. Lägst korrekthet i beslutsunderlag återfinns bland underhållsstöd, familjebidrag och bostadsbidrag. Högst korrekthet i beslutsunderlag konstateras för tillfällig föräldrapenning, bilstöd och sjukbidrag. De förmånsslag som övervägande haft bristfälliga resultat är små förmåner som inte förekommer så ofta. Kvaliteten mellan de olika försäkringskassorna varierar. Genomströmningstiderna för SFN-ärenden har inte förändrats nämnvärt jämfört med 2001. Genomströmningstiden för handläggningen av assistansersättning, handikappersättning och vårdbidrag är och har länge varit oacceptabelt långa. Variationen mellan försäkringskassorna är stor. Under året har ett samverkansprojekt mellan RFV och försäkringskassorna pågått som syftat till att avsluta de längst pågående ärendena avseende personer med funktionshinder. Genomströmningstiden för ärende om arbetsskadelivränta är fortsatt oacceptabelt lång men varierar mycket mellan de olika försäkringskassorna. Ekonomistyrning Medvetenheten inom hela SFA har ökat beträffande vikten av en väl fungerande ekonomistyrning. Ett gemensamt styrkort för hela SFA är under utarbetande. Effektivare arbetsformer och processorientering har bidragit till en ökad resursflexibilitet. Samtliga omstruktureringar inom försäkringskassorna har bidragit till ett mer effektivt resursutnyttjande. Styrningsprocesserna, inklusive lednings- och kommunikationssystem, samt utnyttjandet av befintliga data varierar dock mellan kassorna. Detta kan ge olika prioriteringar i styrningen av resurser, så att resursanpassningar slår igenom i olika utsträckning eller olika fort. Förutsättningar för resursfördelning kan också vara olika stora, eftersom kassorna har skilda metoder för medelsfördelning. Medarbetarna inom SFA De enkäter kring arbetsmiljön som varje försäkringskassa genomför, och där den psykosociala arbetsmiljön får mycket utrymme, pekar på i stort sett oförändrade resultat jämfört med föregående år. Det finns ett fortsatt behov av insatser för att förbättra arbetsmiljön. Medarbetarna vid försäkringskassorna har haft fortsatt hög sjukfrånvaro. Denna låg redan 2001 på en mycket hög nivå (7,8 procent) och har nu ökat ytterligare. Rikssnittet för försäkringskassorna låg 2002 på åtta procent av den kontrakterade arbetstiden. Sjukfrånvaron är fortsatt förhållandevis låg inom RFV, även om omfattningen ökat något i jämförelse med föregående år. RFV Data uppvisar lägre frånvaro (3,3 procent) i jämförelse med RFV Försäkring (4,7 procent). En majoritet av medarbetarna, 58 procent, hade ingen sjukfrånvaro alls 2002. 3.10.2 Resurser SFA finansieras till största delen genom statliga anslag men även med avgiftsintäkter avseende egna resultatområden. Administration av ålderspension i form av tilläggspension och inkomstpension finansieras genom ersättning från AP-fonden. Investeringar i anläggningstillgångar finansieras genom lån i Riksgäldskontoret. Kostnad för räntor och amorteringar belastar därefter i huvudsak RFV:s anslag. Kostnader för räntor och amorteringar kopplat till ålderspensionssystemet finansieras genom medel från AP-fonden. Den totala kostnaden för administrationen av socialförsäkringen uppgick 2002 till drygt åtta miljarder kronor. I tabell 3.14 redovisas SFA:s samlade kostnader under året för handläggning och information samt för övriga verksamhetsgrenar fördelade per verksamhetsområde. Av de totala kostnader för socialförsäkringen (380 mdkr år 2002), utgör kostnaderna för administrationen drygt två procent, varav cirka hälften avser administration av ekonomiskt stöd vid arbetsoförmåga och åtgärder mot ohälsa. Regeringen konstaterar att SFA:s totala produktivitet har ökat. Trots en fortsatt ökning av ärendevolymerna under 2002, har inte motsvarande ökning skett av kostnaderna för administrationen. Den största procentuella volymförändringen 2002 står bostadstillägg till pensionärer (BTP) för, som under året ökade med 17 procent. Detta beror främst på att pensionsreformen medför att samtliga BTP-beslut måste räknas om för att undvika indragning av förmånen. Under de närmaste åren finns för RFV:s del, förutom prioriterade insatser inom ohälsan m.m., flera tunga frågor med finansiell innebörd främst inom IT-området. Det gäller bl.a. utveckling av Internet- och telefonitjänster inom ramen för 24-timmarsmyndigheten och förnyelsen av den äldre stordatorbaserade IT-miljön till ny miljö. Tabell 3.14 Socialförsäkringsadministrationens kostnader för handläggning och information samt övriga verksamhetsgrenar fördelat per verksamhetsområde, 2002 Miljoner kronor Verksamhetsgren Handläggning Information Övrigt1 Verksamhetsområde FK RFV FK RFV RFV Totalt Tandvård 126 32 1 2 9 170 Hälso- och sjukvård 13 9 0 1 3 26 Insatser för delaktighet/jämlikhet 136 15 1 1 4 157 Åtgärder mot ohälsa 957 23 27 2 7 1 016 Ersättning vid arbetsoförmåga 2 736 222 38 17 63 3 076 Ersättning vid ålderdom 279 102 10 8 29 428 Ersättning vid dödsfall 37 17 1 1 5 61 Ålderspensionssystemet 293 383 49 28 109 862 Försäkring (Familjebidrag) 769 105 26 8 30 938 Behovsprövade bidrag 811 128 18 9 37 1 003 Generella bidrag 86 26 2 2 7 123 Andra utbetalningar 238 100 4 7 29 378 Totalt 6 481 1 162 177 86 332 8 238 1 Ca 2 % (32 mnkr) av RFV:s administrativa resurser avsattes 2002 för normering, 0,5 % (6 mnkr) för tillsyn, 3 % (43 mnkr) för ekonomistyrning, 6 % (93 mnkr) för IT-utveckling och 10 % (158 mnkr) för stabsfunktion. Källa: RFV 3.10.3 Analys och slutsatser Regeringen skall skyndsamt överväga frågan om att inordna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket i en ny sammanhållen statlig myndighet. Det är av stor vikt att en stabil grund skapas för en positiv vidareutveckling av verksamheten inom socialförsäkringsadministrationen. Behovet av förändringar av socialförsäkringens administration har påtalats i olika sammanhang under senare år. Så framhåller exempelvis Statskontoret i rapporten "Bättre styrning av socialförsäkringens administration" (Statskontorets rapport 2002:26) att den nuvarande organisationsmodellen gynnar uppkomsten av misstänksamhet och brist på förtroende mellan olika nivåer i systemet eftersom ansvaret och befogenheterna inte är tydliga. Statskontoret anser att försäkringskassornas associationsform ter sig allt mer otidsenlig och att den naturliga och självklara formen är statlig myndighet. Även Riksrevisionsverket (RRV) berör i sin rapport "Välfärdssystemen behöver förenklas" (RRV 2002:20) behovet av förändringar i socialförsäkringsadministrationen och understryker behovet av att tydligheten i ledningen av socialförsäkringsadministrationen ökar. RRV poängterar att man redan i olika sammanhang uttalat sitt stöd för att försäkringskassorna inordnas i den statliga förvaltningsstrukturen och att socialförsäkringsadministrationen ges en tydlig och sammanhållen organisationsform. Som ett led i arbetet med att komma tillrätta med den ökande ohälsan föreslås i betänkandet (SOU 2002:5) Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet att försäkringskassorna organiseras inom ramen för den normala statliga myndighetsstrukturen. Dessutom föreslås att en fast organisatorisk samverkan mellan arbetsförmedlingen och försäkringskassan övervägs. De förändringar som genomfördes den 1 juli 1998 och den 1 januari 1999 i socialförsäkringens administration syftade till att utveckla organisationens effektivitet samt tydliggöra ansvar och befogenheter. Det har dock enligt regeringens uppfattning visat sig att trots förändringarna kvarstår många problem. I budgetpropositionen för 2003 konstaterar regeringen att förklaringen till de stora skillnader i resultat som fortfarande kan påvisas mellan försäkringskassorna i huvudsak finns i interna faktorer hos socialförsäkringsadministrationen, nämligen ledning, kontroll och styrning. Till detta kommer också behovet av kraftfulla åtgärder för att bryta ohälsoutvecklingen och för att använda samhällets samlade resurser på bästa sätt för den försäkrade. Enligt ANSA-utredningen (SOU 2003:63) behöver förändringar vidtas i organisationsstruktur och ansvarsfrågor. Utredaren föreslår därför att en ny sammanhållen statlig myndighet inrättas för administrationen av socialförsäkringen och att försäkringskassorna och RFV inordnas i den. Utredaren har bl.a. undersökt de juridiska aspekterna på en sådan förändring och betonar att det ut juridisk synpunkt inte är mycket som talar för bibehållande av en fristående ställning för försäkringskassorna. Samtliga föreningsrättsliga bestämmelser är ersatta av reglering och verksamheten är helt styrd i lag. Kopplingen till privaträttsliga subjekt är obefintlig. Det är å andra sidan helt klart att lagstiftaren inte ser försäkringskassorna som statliga myndigheter, vilket har lett till att de har en speciell, juridisk status som bedöms genom lagstiftning eller praxis från område till område och som faller mellan stolarna i regeringsformens regelverk. De statliga myndigheterna lyder under regeringen om inget annat framgår av regeringsformen eller annan lag. Utredaren menar att det inte finns någon rimlig anledning till att just socialförsäkringsadministrationen, som har nationell politisk betydelse och är helt statligt reglerad och finansierad, skulle undandras regeringens styrning. Utredaren har också närmare studerat vilken statlig myndighetsmodell som bör gälla för den framtida socialförsäkringsadministrationen och funnit att en sammanhållen myndighet ger bästa förutsättningar för att uppnå målen. Framför allt ansvarsutkrävandet bedöms bli tydligare i en sådan modell. Detsamma gäller även den gemensamma personalpolitiken inklusive kompetensutvecklingen där det t.ex. blir lättare att arbeta målgruppsindelat. I en myndighet ges också bättre förutsättningar för gemensamma värderingar och förhållningssätt, vilket bedöms viktigt när nuvarande skilda kulturer skall omformas till en ny gemensam. Som ett led i beredningen av förslagen i ANSA:s delbetänkande har en hearing genomförts med företrädare för försäkringskassorna, Riksförsäkringsverket, personalorganisationerna och övriga berörda myndigheter och organisationer. I samband med hearingen lämnades yttranden från Försäkringskasseförbundet, Statstjänstemannaförbundet, SACO, Riksförsäkringsverket, Statskontoret, Arbetsgivarverket, Ekonomistyrningsverket, Premiepensionsmyndigheten, Arbetsmiljöverket, Kommun- och Landstingsförbundet, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Svenskt Näringsliv och Handikappförbundens samarbetsorgan. De synpunkter som framkommit i samband med denna hearing kommer att beaktas i den fortsatta beredningen av frågan. Utredaren finner att ändringar som förtydligar ansvar och som ger bättre förutsättningar för ett kraftfullt gemensamt utvecklingsarbete bör vidtas för socialförsäkringsadministrationen. Utredaren föreslår att den nya myndigheten skall ledas av en styrelse med fullt ansvar. Beträffande styrelser med fullt ansvar framhåller Statskontoret i sin rapport att i sådana fall leder styrelsen verksamheten och ansvarar inför regeringen för de mål som sätts upp. Myndighetschefen svarar för den löpande verksamheten enligt styrelsens direktiv. Myndigheter som har en verksamhet som innebär ett stort finansiellt och självständigt ansvar har ofta styrelse med fullt ansvar. Myndighetschefen ingår i styrelsen men ordföranden hämtas utifrån. Styrelser med fullt ansvar bör präglas av att styrelsen skall vara en förstärkning av ledningen och mindre präglas av att svara för medborgerlig insyn. Styrelser med fullt ansvar har normalt mandatperioder om ett år. Medborgerlig insyn i den framtida socialförsäkringsadministrationen föreslås i betänkandet ske genom en särskild förtroendemannaorganisation. På regional nivå föreslås uppgiften bl.a. vara att utifrån ett medborgarperspektiv bevaka att myndighetens verksamhet på länsnivå bedrivs effektivt och med god service. På central nivå föreslås uppgiften vara att biträda styrelse och myndighetschef i frågor av övergripande karaktär. Statskontoret har i sin rapport även berört frågor som rör förtroendemäns/lekmäns medverkan i myndigheternas beslutsprocesser. I enlighet med utredningens direktiv behandlar delbetänkandet i första hand frågor av mer principiell karaktär som rör fördelning av uppgifter och ansvar mellan berörda aktörer. Den grundläggande frågan därvid, som är särskilt styrande för detaljutformningen av organisationen är om försäkringskassorna och RFV skall inordnas i en ny sammanhållen statlig myndighet. Med hänsyn till de synpunkter som framförts om att det är viktigt att organisationen inte skall behöva leva länge i ovisshet om vad som skall gälla i framtiden kommer regeringen att skyndsamt överväga frågan. De anslagsbelopp som anges för åren 2005 och 2006 i budgetpropositionen för 2004 är en s.k. konsekvensberäkning vilken baseras på beslut som riksdagen redan fattat. Vad gäller socialförsäkringsadministrationen har regeringen således inte slutligt tagit ställning till resursbehovet för 2005 och 2006. Regeringen menar också att en av förutsättningarna för att kunna uppnå målet om halverad sjukfrånvaro 2008 är en väl fungerande socialförsäkringsadministration. Detta är viktigt för att samhällets resurser skall kunna användas så effektivt som möjligt i kampen mot ohälsan. En fortsatt satsning inom ohälsoområdet kommer sannolikt att vara nödvändig. Därvid kommer en genomgång av socialförsäkringsadministrationens framtida resurser att behöva göras. För regeringen är det mycket viktigt att organisationen ges goda förutsättningar att arbeta effektivt med bland annat ohälsofrågor. 3.11 Revisionens iakttagelser Socialförsäkringsförmåner Revisionen har inte framfört några iakttagelser av större vikt. Socialförsäkringsadministrationen Riksrevisionsverket (RRV) har granskat RFV:s årsredovisning och underliggande redovisning avseende 2002 och bedömer att den i allt väsentligt är rättvisande. Detta gäller även kapitalförvaltningen för vissa fonder inom socialförsäkringsområdet med delat ansvar mellan Kammarkollegiet och RFV. RRV har även följt upp SFA:s instrument för kvalitetsbedömning i ärendehandläggningen, Qben II (23-2002-0855) och konstaterat att instrumentet inte fungerar optimalt. Regeringen har i sammanhanget noterat RRV:s påpekande om brister och vikten av försiktighet i tolkningen av resultaten som presenteras i RFV:s årsredovisning 2002 (se Årsredovisning för staten 2002, skr. 2002/03:101). Vidare har RRV granskat hur regeltillämpning och kontroll har utvecklats inom socialförsäkringsområdet (2002:18). Verket föreslår en översyn för att förenkla lagstiftningen och göra den bättre anpassad till den moderna informationsteknologins förutsättningar och rådande arbetssituation inom administrationen. RRV:s rapport bereds inom ramen för ANSA-utredningen (dir. 2002:166). Riksdagens revisorer har på eget initiativ beslutat genomföra en förstudie om hur sjukförsäkringens administration hanterat kostnadsutvecklingen inom ohälsoområdet. Revisorerna anger (2002/03:16) att en fördjupad granskning med anledning av studiens resultat inte skall genomföras, bl.a. på grund av aviserade förändringar av SFA. 3.12 Förslag till regeländringar Pågående försök enligt den tidsbegränsade lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst Regeringens förslag: Pågående försöksverksamheter inom Socsam skall få fortsätta under ytterligare tre år. Detta skall gälla de Socsam-försök som har inletts före den 1 juli 2003 och som fortfarande pågår vid utgången av år 2003. Förutsättningarna för att fortsätta ett Socsam-försök skall regleras genom en särskild lag om fortsatt lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst i vissa fall. Denna lag skall träda i kraft i anslutning till att lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst upphör att gälla vid utgången av 2003. Bestämmelserna i sistnämnda lag skall fortfarande tillämpas på de Socsam-försök som omfattas av lagen om fortsatt lokal försöksverksamhet. En förutsättning för att få fortsätta med ett Socsam-försök skall vara att det inom det geografiska försöksområdet inte samtidigt bedrivs finansiell samordning enligt lagen (2003:000) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser mellan allmän försäkringskassa, länsarbetsnämnd, kommun och landsting. Riksrevisionen skall utse den revisor som för den allmänna försäkringskassans räkning skall granska försöksverksamhetens räkenskaper, årsredovisning och förvaltning. De förlängda Socsam-försöken skall utvärderas under försöksperioden. Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i samband med att förslaget om finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet lämnades (prop. 2002/03:132) uttalat att den skall återkomma med förslag till en treårig förlängning av de pågående försöksverksamheterna inom Socsam. För närvarande bedrivs Socsam-försök i följande sex försöksområden: – Grästorps kommun (Beställarförbundet 5 S i Grästorp) – Haninge kommun (Beställarförbundet Socsam i Haninge) – Hisingen i Göteborgs kommun (Beställarförbundet DELTA på Hisingen) – Finspångs kommun (Finspångs Beställarförbund) – Laholms kommun (Beställarförbundet Fyrverkeriet i Laholm) – Stenungsunds kommun (Beställarförbundet 4S i Stenungsund) På de orter där Socsam-försök bedrivs finns ett stort engagemang hos såväl berörda aktörer som befolkningen. Genom försöksverksamheten har det upparbetats ett särskilt samarbetsklimat samt etablerats nätverk för samarbete över huvudmannaskapsgränserna. Regeringen anser att de positiva erfarenheter som är förenade med försöken bör tas tillvara. Det finns också anledning att underlätta planering och förberedelser för en eventuell övergång till finansiell samordning av det slag som föreslås i prop. 2002/03:132. Regeringen anser därför att de nu pågående Socsam-försöken bör få möjlighet att fortsätta under ytterligare tre år, dvs. till utgången av år 2006. De samverkansparter som vill inleda samordning inom rehabiliteringsområdet, skall göra det enligt den lagstiftning som föreslås i prop. 2002/03:132, och som avses träda i kraft den 1 januari 2004. Det finns också möjlighet att bedriva samverkan inom Frisam (prop. 1996/97:63). Dessutom kan ett landsting och en eller flera kommuner samverka enligt lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet. Möjligheten till framtida Socsam-försök bör mot denna bakgrund begränsas till de försök som har påbörjats före den 1 juli 2003 och som fortfarande pågår, när Socsam-lagen upphör att gälla. Ett syfte med förlängningen av pågående försök är bl.a. att utvärdera effekterna av samordnade insatser av förebyggande natur. Regeringen avser att återkomma angående formerna för och inriktningen av utvärderingen. Genom förlängningen får samverkansparterna inom Socsam dessutom mer tid för att överväga formerna för framtida samverkan. Lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (Socsam-lagen) upphör att gälla vid utgången av 2003. Den lagstiftning om finansiell samordning som föreslås i ovannämnda prop. 2002/03:132 avses träda i kraft den 1 januari 2004. Med hänsyn till att endast redan pågående Socsam-försök skall få bedrivas efter år 2003, kan det inte bli aktuellt att förlänga giltighetstiden för Socsam-lagen i dess helhet. Förutsättningarna för att ett Socsam-försök skall få fortsätta bör i stället regleras genom en särskild lag om fortsatt lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst i vissa fall (förlängningslagen). En förutsättning för att starta ett Socsam-försök är enligt 1 § Socsam-lagen att regeringen har medgett det. Något krav på ytterligare medgivande för att fortsätta verksamheten med stöd av förevarande lag uppställs däremot inte. Genom den förlängningslag, som föreslås träda i kraft den 1 januari 2004, kommer pågående Socsam-försök att få fortsätta till och med utgången av år 2006. Enligt en föreskrift i den nya lagen skall bestämmelserna i Socsam-lagen fortfarande tillämpas i de fall ett Socsam-försök får fortsätta enligt förlängningslagen. Vid Socsam-försök tillämpas enligt föreskrifter i 10, 12, 17 och 24 §§ Socsam-lagen vissa bestämmelser i kommunalförbundslagen (1985:894). Den sistnämnda lagen upphörde emellertid att gälla den 1 januari 1998 samtidigt som det i kommunallagen (1991:900, KL) infördes bestämmelser om kommunalförbund. I 3 punkten övergångsbestämmelserna (1997:550) till KL:s bestämmelser om kommunalförbund föreskrivs att äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om sådant beställarförbund och kommunalförbund som bildats enligt Socsam-lagen. Samtliga de Socsam-försök som kan komma i fråga för en förlängd försöksperiod bedrivs genom beställarförbund som har bildats enligt Socsam-lagen. Med hänsyn härtill och till att dessa försök skall bedrivas med tillämpning av den upphävda Socsam-lagen kommer de i denna lag angivna bestämmelserna i kommunalförbundslagen att vara tillämpliga på de fortsatta Socsam-försöken. Det finns därför inte behov av någon ytterligare föreskrift om att vissa bestämmelser i kommunalförbundslagen är tillämpliga. Även om Socsam och finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet är uppbyggt på likartat sätt, finns det vissa skillnader mellan dessa två samordningsformer. Det föreligger bl.a. den skillnaden att länsarbetsnämnden kan delta som part endast i finansiell samordning. Vidare bedrivs Socsam genom ett beställarförbund, medan finansiell samordning bedrivs genom ett samordningsförbund. Parternas resursandelar i samordning bestäms på olika sätt inom dessa två system, medan målgruppen delvis är gemensam. Inom Socsam skall det dessutom ske en resultatfördelning mellan parterna. Det framstår enligt regeringens mening därför som olämpligt att inom ett och samma geografiska område bedriva såväl Socsam som finansiell samordning. Även det förhållandet att såväl Socsam-försöken som finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet skall utvärderas talar för att dessa system för samordning i den praktiska tillämpningen måste hållas åtskilda. En förutsättning för att få fortsätta ett Socsam-försök bör därför vara att det inom det geografiska försöksområdet för Socsam inte samtidigt bedrivs finansiell samordning. Sedan den 1 juli 2003 gäller nya bestämmelser för revision av statlig verksamhet, vilka återfinns i lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. I samband med det har det inrättats en ny myndighet - Riksrevisionen - som övertar de uppgifter som tidigare har legat på Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer. Genom den lagens ikraftträdande upphävdes lagen om skyldighet att tillhandahålla Riksdagens revisorer vissa handlingar m.m., lagen om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser samt lagen om revision av Regeringskansliet. Någon övergångsbestämmelse har inte ansetts behövlig. Enligt författningskommentaren till den nya lagen om revision (prop. 2001/02:190, s. 161) följer det av allmänna förvaltningsrättsliga principer att de oavslutade ärenden som finns hos Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket när myndigheterna läggs ned skall lämnas över till Riksrevisionen. I 24 § Socsam-lagen föreskrivs bl.a. att revisorn för den allmänna försäkringskassan skall utses av Riksrevisionsverket. Denna föreskrift syftar på den revisor som för försäkringskassans räkning skall granska styrelsen för ett beställarförbund inom Socsam. Vad som i Socsam-lagen föreskrivs om Riksrevisionsverket, bör med anledning av reformeringen av revisionen av statlig verksamhet i stället tillämpas på Riksrevisionen. I den föreslagna lagen om fortsatt lokal försöksverksamhet med finansiell samordning bör det införas en uttrycklig bestämmelse om detta (3 §). Styrelsen för ett beställarförbund skall enligt 23 § Socsam-lagen fortlöpande föra räkenskaper över beställarförbundets medel. Därvid gäller i tillämpliga delar lagen (1997:614) om kommunal redovisning. I 1 kap. 4 § sistnämnda lag föreskrivs att ett räkenskapsår enligt den lagen omfattar ett kalenderår. Enligt 23 § Socsam-lagen skall styrelsen i ett beställarförbund årligen och inom tre månader från räkenskapsårets utgång upprätta årsbokslut och årsredovisning. För räkenskapsåret 2003 skall årsbokslut och årsredovisning således upprättas under första kvartalet 2004. Vad som föreskrivs i 3 § den föreslagna lagen kommer således att tillämpas även vid granskning av räkenskapsåret 2003. 3.13 Budgetförslag 3.13.1 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. Tabell 3.14 Anslagsutveckling 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. Tusental kronor 2002 Utfall 48 500 453 Anslags- sparande 125 352 2003 Anslag 44 483 496 1 Utgifts- prognos 47 521 721 2004 Förslag 44 424 423 2 2005 Beräknat 44 468 665 2006 Beräknat 45 245 774 1 Inklusive av riksdagen redan beslutade anslag på tilläggsbudget. 2 4 715 524 tkr avser statlig ålderspensionsavgift för 2004 varav 405 591 tkr avser regleringsbelopp för år 2001. Redovisningen av anslaget är uppdelat på de tre anslagsposterna – sjukpenning – rehabilitering – närståendepenning. Sjukpenning Här redovisas utgifter för sjukpenning inklusive de utgifter som kan uppkomma med anledning av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet, s.k. sjuklönegaranti och särskilt högkostnadsskydd. Anslagsposten skall även täcka kostnader för återbetalningspliktiga studiemedel, som belöper på studerandes sjukperioder. Av anslaget får högst 5 procent av de beräknade utgifterna för sjukpenning användas för samverkan inom rehabiliteringsområdet samt för den finansiella samordning inom rehabiliteringsområdet som regeringen föreslår i proposition 2002/03:132. Utgiftsutvecklingen för sjukpenningen styrs av dels antalet ersatta dagar, dels medelersättningen. Antalet dagar påverkas av förändringar inom regelverk och regelverkets administration. Även demografiska rörelser samt frånvaroförändringar på individnivå har betydelse för utvecklingen. Den genomsnittliga ersättningen påverkas framför allt av regelverk samt löneutvecklingen. Försäkringsutgifterna för sjukpenningen uppgick till 40 958 miljoner kronor 2002, vilket är en ökning med 4 265 miljoner kronor eller ca 12 procent jämfört med 2001. Kostnadsökningen beror till största del på ökning i antalet ersatta dagar, men ökning av medelersättningen har också påverkat i viss mån. Utgifterna för sjukpenning har fortsatt att stiga även under 2002, dock med något minskad takt. Vid jämförelse mellan utfallet för perioden januari - juli 2002 med motsvarande period 2003 erhålls en ökning av utgifterna med ca 2,3 procent. För 2003 beräknas kostnaden för sjukpenningen (inkl. statlig ålderspensionsavgift) uppgå till ca 44 miljarder kronor, för 2004 till ca 40,7 miljarder kronor, för 2005 till ca 40,6 miljarder kronor och för 2006 till ca 41,2 miljarder kronor. Rehabilitering Anslagsposten Rehabilitering har fr.o.m. år 2003 delats upp i två poster. Rehabiliteringspenning och Köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster m.m. Från och med 2003 finns ytterligare en anslagspost - förnyelse av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Rehabiliteringspenning En person som deltar i yrkesinriktad rehabilitering kan få rehabiliteringspenning. Utgiftsutvecklingen styrs av antalet ersatta dagar, timlöneutvecklingen och regelverket. Antalet ersatta dagar räknat i hela dagar uppgick år 2002 till 4,2 miljoner. Ökningstakten för anslagsposten har varit lägre än prognostiserat. Den har under de senaste två åren varit kring 250 000 dagar. Mot bakgrund av det pågående arbetet med att på olika sätt minska antalet sjukskrivningar kan antalet personer som genomgår någon form av rehabilitering förväntas öka. För 2003 beräknas kostnaderna för rehabiliteringspenning (inkl. statlig ålderspensionsavgift) till ca 2,4 miljarder kronor, för 2004 till ca 2,6 miljarder kronor, för 2005 till ca 2,8 miljarder kronor och för 2006 till ca 3,1 miljarder kronor. Köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster För försäkringskassorna finns vissa medel tillgängliga för att köpa kvalificerade utredningar och även för köp av vissa arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster. Utgiftens storlek är beroende av försäkringskassornas behov av kvalificerade utredningsunderlag m.m. Kostnaderna för denna anslagspost uppgick år 2002 till 833 miljoner kronor vilket var 192 miljoner kronor mindre än de medel som var disponibla för ändamålet. För 2003 beräknas kostnaderna för köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster uppgå till 949 miljoner kronor, för 2004 till 972 miljoner kronor, för 2005 till 927 miljoner kronor och för 2006 till 927 miljoner kronor. Förnyelse av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen Anslagsposten är ny fr.o.m. i år. Medel har beviljats för åren 2003 och 2004. Medlen som för 2004 uppgår till 70 miljoner kronor får användas först efter beslut av regeringen. Närståendepenning Närståendepenning utges till den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt sjuk person. Utgiftsutvecklingen styrs av antal ersatta dagar, löneutvecklingen och regelverket. Antalet ersatta dagar räknat i hela dagar (nettodagar) uppgick 2002 till 90 700. Under de senaste åren har såväl antalet ersatta dagar som ersättning per dag ökat något mer än beräknat. Närståendepenning utbetalades 2002 till 9 400 personer för vård av 7 800 sjuka. Genomsnittligt ersattes knappt tio dagar per vårdare. Det genomsnittliga antalet ersatta dagar per person som vårdas var 12 dagar. Antalet dagar per person såväl vad gäller vårdare som personer som vårdas ligger därmed kvar på samma nivå som under 2001. Det övervägande antalet uttagna dagar är hela dagar. Män som tar ut närståendepenning har ökat sin andel något genom åren men fortfarande är sju av tio vårdare kvinnor. Den genomsnittliga ersättningsnivån per nettodag var 680 kronor. För män ligger den genomsnittliga ersättningsnivån ca 100 kronor högre än för kvinnor. Prognosen för 2003-2006 är beräknad på att antalet ersatta dagar fortsätter att öka med ca 3 500 dagar per år samt på förväntad timlöneutveckling. För 2003 beräknas kostnaderna för närståendepenningen uppgå till 73 miljoner kronor, för 2004 till 79 miljoner kronor, för 2005 till 85 miljoner kronor och för 2006 till 91 miljoner kronor. Regeringens överväganden De prognoser som ligger till grund för regeringens bedömning för 2003 och därefter är osäkra. Arbetet med att minska kostnaderna för ohälsan fortsätter och kommer att intensifieras ytterligare. Regeringen aviserar under avsnittet 3.6.3 åtgärder för att minska sjukskrivningsnivån. Tabell 3.15 Härledning av anslagsnivån 2004-2006, för 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. Tusental kronor 2004 2005 2006 Anvisat 2003 i 2003 års statsbudget 1 46 943 496 46 943 496 46 943 496 Förändring till följd av: Beslut -2 519 073 -2 474 831 -1 697 722 Övriga makroekonomiska förutsättningar - - - Volymer - - - Överföring till/från andra anslag - - - Övrigt - - - Förslag/beräknat anslag 44 424 423 44 468 665 45 245 774 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2002, (bet. 2002/03:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 44 424 423 000 kronor anvisas under anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. under 2004. För 2005 och 2006 beräknas anslaget till 44 468 665 000 kronor respektive 45 245 774 000 kronor. 3.13.2 19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m. Tabell 3.16 Anslagsutveckling 19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m.1 Tusental kronor 2002 Utfall 49 917 141 Anslags- sparande - 1 398 327 2003 Anslag 59 624 970 2 Utgifts- prognos 59 549 476 2004 Förslag 64 855 417 3 2005 Beräknat 71 014 861 2006 Beräknat 74 687 874 1 T.o.m. år 2002 Förtidspensioner 2 Inklusive av riksdagen redan beslutade anslag på tilläggsbudget. 3 10 050 000 tkr avser statlig ålderspensionsavgift för 2004, varav - 1 909 000 tkr avser regleringsbelopp för år 2001 Fr.o.m. 2004 ingår i detta anslag även kostnader för sysselsättning av vissa personer med aktivitets- och sjukersättning vilka tidigare redovisades som ett särskilt anslag. Aktivitets- och sjukersättning Under anslagsposten redovisas utgifter för aktivitets- och sjukersättning samt barntillägg till förtidspension. Barntilläggen har i princip avskaffats, men de som var berättigade till barntillägg 1990 har fortfarande rätt att uppbära förmånen enligt äldre regler och de sista barntilläggen kommer att betalas ut 2005. Under denna anslagspost redovisas även de statliga ålderspensionsavgifterna som framgår av ovanstående tabell. Genom riksdagsbeslut ersattes förtidspension och sjukbidrag fr.o.m. 2003 av förmånerna aktivitetsersättning och sjukersättning. Ändringen innebär bl.a. att vid långvarig eller varaktig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan utges aktivitetsersättning till personer i åldrarna 19-29 år och sjukersättning till personer i åldrarna 30-64 år. De personer som vid årsskiftet 2002/2003 uppbar förtidspension eller sjukbidrag fick sin förmån automatiskt omvandlad till sjukersättning respektive tidsbegränsad sjukersättning genom en engångsinsats. Utgiftsutvecklingen för de nya förmånerna aktivitetsersättning och sjukersättning är, på samma sätt som förtidspensionerna var, beroende av ett flertal olika faktorer. De viktigaste är utvecklingen av de långa sjukskrivningarna, de demografiska förhållandena, regeltillämpningen, praxisutvecklingen samt inkomst- och utvecklingen av prisbasbeloppet. Det har skett en successiv och tilltagande ökning av antalet nybeviljande förtidspensioner och sjukbidrag sedan slutet av 1999. Försäkringsutgifterna minskade ändå med ca 250 miljoner kronor mellan 2001 och 2002 på grund av den positiva slutregleringen av statlig ålderspensionsavgift för 2002. Anslagsbeloppet för 2002 överskreds med ca 80 miljoner kronor. Det utgående underskottet till 2003 ökade härmed till ca 1 400 miljoner kronor. Under 2002 skedde en markant ökning av antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag och i slutet av året uppgick antalet personer som uppbar förtidspensioner och sjukbidrag till ca 488 600. Ökningen är i huvudsak en följd av den kraftiga uppgången av antalet långa sjukfall under de senaste åren och kvinnorna svarar för en stor del av ökningen. Den utvecklingen är jämte den demografiska situationen, med relativt sett många personer i arbetskraften som är födda på 1940-talet, de främsta orsakerna till att ett stort antal nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar kan förväntas även under de kommande åren. Kostnader för sysselsättning av vissa personer med aktivitets- och sjukersättning Sedan 1999 finns ett särskilt försäkringsstöd för att finansiera ersättning som - enligt lagen (1998:175) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag - utges till arbetsgivare som anställer personer som står till arbetsmarknadens förfogande med avseende på återstående arbetsförmåga på 25 procent. Det skall i första hand vara fråga om ersättning för anställning på den ordinarie arbetsmarknaden, eventuellt med hjälp av lönebidrag. Om inte detta kan ske inom sex månader skall berörda personer kunna beredas anställning vid Samhall AB. Detta försäkringsstöd har redovisats under anslaget 19:5 Kostnader för sysselsättning av vissa personer med aktivitets- och sjukersättning. Med hänsyn till storleken på anslaget och svårigheterna att beräkna utgifterna avser regeringen att fr.o.m. 2004 redovisa dessa kostnader under anslaget 19:2 Aktivitets- och sjukersättning m.m. Utvecklingen av kostnaderna för sysselsättning av vissa personer med aktivitets- och sjukersättning styrs av antalet personer som bereds sysselsättning, av faktureringsrutiner på Samhall och arbetsmarknadsmyndigheterna, retroaktiva utbetalningar samt storleken på stödet till arbetsgivaren i varje enskilt fall. Trots att anslaget höjdes genom tilläggsbudget och att anslagskrediten höjdes, uppstod ett överskridande av tillgängliga medel 2002 med närmare 800 000 kronor som medgavs genom beslut av regeringen. Utgifterna ökade från ca 5 miljoner kronor 2001 till närmare 9,6 miljoner kronor 2002. För innevarande år beräknas utgifterna till ca 15 miljoner kronor och för 2004 -2006 till drygt 15 miljoner kronor per år. Regeringens överväganden Av ovanstående framgår att en fortsatt successiv ökning av antalet personer med långvarig eller varaktig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan är att vänta under de närmaste åren. I praktiken bedöms detta innebära att antalet personer som uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning kommer att öka successivt från nuvarande drygt 488 000 till över 500 000 i slutet av 2003. Det nationella målet som regeringen satt upp för ökad hälsa i arbetslivet - och som riksdagen ställt sig bakom - innebär bl.a. att antalet nya aktivitetsersättningar och sjukersättningar skall minska fram till 2008 i förhållande till 2002. Även om den prognosticerade utvecklingen för närvarande pekar på att målet går att uppnå, krävs fortsatta kraftfulla åtgärder inte minst för att motverka de successivt stigande försäkringsutgifterna för dessa förmåner. Det är därför angeläget att olika åtgärder vidtas som påverkar utvecklingen även på kort sikt och som riktar sig till dem som har beviljats sjuk- eller aktivitetsersättning för att de skall kunna helt eller delvis återgå till arbetslivet. Regeringen har tidigare framhållit det angelägna i att alla förtidspensionärer skall kunna utnyttja sin återstående arbetsförmåga fullt ut och att en aktivare uppföljning och efterkontroll av beviljade förtidspensioner behöver göras. För att få underlag för detta gav regeringen i regleringsbrevet för 2002 RFV i uppdrag att redovisa hur försäkringskassorna bedriver sin verksamhet med att följa upp tidigare beviljade förtidspensioner och sjukbidrag, dvs. numera aktivitets- och sjukersättningar. En sammanfattning av den nu lämnade redovisningen finns under avsnitt 3.6.2. Analys och slutsatser. Regeringen delar RFV:s uppfattning att det är otillfredsställande att uppföljningen av beviljade förmåner har låg prioritet. Under 2003 kommer verket att genomföra ett projekt för utveckling av kvaliteten i ärenden om sjuk- och aktivitetsersättning. Häri ingår efterkontroller som ett område som behöver åtgärdas. Det innebär att RFV kommer att arbeta med åtgärder för att förbättra arbetet med efterkontrollen av dem som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning. Regeringen utgår från att verket årligen i samband med årsredovisningen kommer att informera regeringen om arbetet med att stärka efterkontrollen på detta område. Den fortsatta uppföljningen av de fr.o.m. 2000 införda reglerna om vilande förtidspension, vilka syftar till att stimulera till återgång i arbetslivet och ett i övrigt aktivt liv, visar - enligt en delredovisning nyligen från RFV - att under 2002 fördubblades antalet förtidspensionärer som utnyttjade möjligheten att pröva att förvärvsarbeta med sin förmån vilande utan att förlora rätten till sin pension. Denna positiva utveckling skall ses mot bakgrund av de informationsinsatser som RFV på uppdrag av regeringen inledde den 1 januari 2002. Oavsett påbörjande, vidtagna och aviserade åtgärder för att minska ohälsan i arbetslivet finns det mycket som talar för att utvecklingen av de långa sjukfallen i kombination med de demografiska förhållandena leder till att antalet nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar kommer att ligga på en fortsatt mycket hög nivå under hela budgetperioden, dvs. t.o.m. 2006. Det innebär att antalet personer som uppbär dessa förmåner successivt kommer att öka ytterligare under ett antal år. Utvecklingen därefter beror i hög grad på vad det pågående arbetet mot ohälsan i arbetslivet leder till för resultat. Med de demografiska förhållandena avses dels de stora åldersgrupperna som är födda på 1940-talet och som under de närmaste åren uppnår de åldrar då risken att helt eller delvis förlora arbetsförmågan av medicinska skäl är som störst, dels att förhållandevis få personer med sjukersättning övergår till ålderspension under de närmaste åren. Tabell 3.17 Härledning av anslagsnivån 2004-2006, för 19:2 Aktivitets- och sjukersättning Tusental kronor 2004 2005 2006 Anvisat 2003 i 2003 års statsbudget 1 58 024 970 58 024 970 58 024 970 Förändring till följd av: Beslut - - - Övriga makroekonomiska förutsättningar 642 895 1 654 992 2 688 621 Volymer 5 923 535 11 207 966 13 755 752 Överföring till/från andra anslag 15 600 16 200 16 800 Övrigt 248 417 110 733 201 731 Förslag/beräknat anslag 64 855 417 71 014 861 74 687 874 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2002, (bet. 2002/03:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 64 855 417 000 kronor anvisas under anslaget 19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m. under 2004. För 2005 och 2006 beräknas anslaget till 71 014 861 000 kronor respektive 74 687 874 000 kronor. 3.13.3 19:3 Handikappersättningar Tabell 3.18 Anslagsutveckling 19:3 Handikappersättningar Tusental kronor 2002 Utfall 1 176 556 Anslags- sparande - 18 551 2003 Anslag 1 190 915 Utgifts- prognos 1 201 000 2004 Förslag 1 224 000 2005 Beräknat 1 235 000 2006 Beräknat 1 258 000 Från anslaget bekostas handikappersättning. Rätt till handikappersättning har en person från och med juli månad det år han eller hon fyller 19 år och som innan han eller hon fyllt 65 år för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt och därför behöver mer tidskrävande hjälp av annan i den dagliga livsföringen eller för att förvärvsarbeta och/eller har merkostnader på grund av sitt funktionshinder. Handikappersättning betalas med belopp som på årsbasis motsvarar 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet. Utgiftsutvecklingen styrs främst av prisbasbeloppsutvecklingen, andel retroaktiva utbetalningar och utvecklingen av antalet personer med handikappersättning. En förändring av prisbasbeloppet med 100 kronor påverkar utgifterna för handikappersättning med drygt 3 miljoner kronor. Om antalet personer med handikappersättningar med högsta ersättningsnivån avviker med 100 stycken från prognostiserat antal påverkas utgiften för anslaget med 3 miljoner kronor. Om antalet personer med handikappersättningar med lägsta ersättningsnivån avviker med 100 stycken från prognostiserat antal påverkas utgiften för anslaget med 1,6 miljoner kronor. Antalet personer med handikappersättning uppgick 2002 till drygt 60 000 personer, vilket är en ökning jämfört med tidigare år. Antalet handikappersättningar med den högsta ersättningsnivån har de senaste åren varit relativt konstant, medan antalet med den lägsta nivån har ökat. Denna utveckling förväntas fortsätta. Handikappersättning är ett stöd där kvinnor totalt sett är fler. Dock är männen något överrepresenterade i den högsta ersättningsnivån. Antalet personer med handikappersättning förväntas minska till följd av att den nedre åldersgränsen för rätt till ersättning höjdes den 1 januari 2003 från 16 år till juli månad det år den försäkrade fyller 19 år. Från och med år 2007 förväntas antalet personer med handikappersättning däremot åter öka. Under budgetåret 2002 uppgick utgifterna för handikappersättning till 1 177 miljoner kronor. Det innebär att utgifterna detta år översteg anslaget med 20 miljoner kronor. För innevarande budgetår beräknas utgifterna till ca 1 201 miljoner kronor, jämfört med anslaget på 1 190 miljoner kronor. Med hänsyn till att det från 2002 finns ett ingående underskott på 18 miljoner kronor beräknas underskottet för budgetåret till ca 29 miljoner kronor. Regeringens överväganden Den nedre åldersgränsen för rätt till handikappersättning höjdes den 1 januari 2003 från 16 år till halvårsskiftet det år en person fyller 19 år. Den demografiska utvecklingen medför en viss ökning av antalet handikappersättningar på den lägre nivån. Anslagsbehovet för budgetåret 2004 utgår från det fastställda prisbasbeloppet 39 300 kronor. Till detta skall läggas en uppräkning på grund av retroaktiva utbetalningar. Tabell 3.19 Härledning av anslagsnivån 2004-2006, för 19:3 Handikappersättningar Tusental kronor 2004 2005 2006 Anvisat 2003 i 2003 års statsbudget 1 1 190 915 1 190 915 1 190 915 Förändring till följd av: Beslut 0 0 0 Övriga makroekonomiska förutsättningar 28 036 47 763 76 317 Volymer 5 049 -3 678 -9 232 Överföring till/från andra anslag 0 0 0 Övrigt 0 0 0 Förslag/beräknat anslag 1 224 000 1 235 000 1 258 000 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2002, (bet. 2002/03:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 1 224 000 000 kronor anvisas anslaget 19:3 Handikappersättningar för 2004. För 2005 och 2006 beräknas anslaget till 1 235 000 000 kronor respektive 1 258 000 000 kronor. 3.13.4 19:4 Arbetsskadeersättningar m.m. Tabell 3.20 Anslagsutveckling 19:4 Arbetsskadeersättning m.m. Tusental kronor 2002 Utfall 7 132 820 Anslags- sparande 359 066 2003 Anslag 6 406 977 Utgifts- prognos 6 237 200 2004 Förslag 6 473 009 1 2005 Beräknat 6 512 704 2006 Beräknat 6 749 694 1 433 000 000 kr avser statlig ålderspensionsavgift för 2004, varav -59 500 000 kr avser regleringsbelopp för år 2001 Arbetsskadeersättningar omfattar förmåner enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre lagar, nämligen egenlivräntor, efterlevandelivräntor, begravningshjälp, sjukpenning i vissa fall, ersättning i samband med sjukhusvård utom riket, tandvård, ersättning för särskilda hjälpmedel samt fr.o.m. 2003 särskild arbetsskadeersättning. Anslaget belastas även av statliga ålderspensionsavgifter. Utgiftsutvecklingen för arbetsskadeersättningarna är främst beroende av arbetsmiljöfaktorer, demografiska förhållanden, praxis samt utvecklingen av prisbasbeloppet, inkomstindex och timlöneutvecklingen. År 2002 uppgick anslaget för arbetsskadeersättning till 7 607 476 000 kronor. Det faktiska utfallet blev 7 132 820 000 kronor. För innevarande år beräknas utgifterna understiga fastställt anslag med närmare 170 miljoner kronor. Antalet egenlivräntor uppgick 2002 till 90 000. Antalet har fortsatt minska i jämn takt. Antalet beslut om arbetsskadelivränta har ökat och var 28 411 för 2002 jämfört med 26 658 för 2001. Det antas att antalet nybeviljade livräntor kommer att fortsätter att öka under de närmaste åren bland annat av demografiska skäl. Även de nya bevisreglerna, som infördes den 1 juli 2002, väntas på längre sikt medföra att antalet nybeviljade egenlivräntor kommer att öka mycket kraftigt. De beräknas vara 87 500 stycken 2004 och 88 300 stycken 2006. Trots att antalet nybeviljade arbetsskadelivräntor antas komma att öka, beräknas antalet utbetalade livräntor att minska. Det beror på att antalet livräntor som upphör kommer att öka från och med 2003 eftersom personer som är födda 1938 eller senare då inte har rätt till livränta efter 65 års ålder. Antalet efterlevandelivräntor tenderar att minska i långsam takt. År 2004 beräknas antalet vara knappt 2 000. Även antalet yrkesskadelivräntor minskar eftersom förmånen är under avveckling. År 2004 beräknas antalet vara 56 200 och 2006 ungefär 51 900. Medelbeloppet för livränta beräknas öka ganska kraftig framöver, huvudsakligen beroende på de nya indexeringsreglerna som trädde i kraft den 1 januari 2003 för personer födda efter 1937. Livräntan skall årligen räknas om med hälften av inkomstindexets reala förändring avseende genomsnittsinkomst och inkomstindexets hela prisförändring. En sådan omräkning skall göras fram till det att livräntan till sitt belopp motsvarar den andel av livränteunderlaget som uppgår till samma andel av 7,5 prisbasbelopp. Det antas att de retroaktiva livränteutbetalningarna kommer att ligga kvar på en hög nivå men inte öka ytterligare. De retroaktiva utbetalningar är dock en osäker faktor. Regeringens överväganden De nya bevisreglerna väntas medföra att antalet nybeviljade egenlivräntor kommer att öka i accelererande takt. Trots detta beräknas antalet utbetalda livräntor att minska. De nya indexeringsreglerna börjar få effekt från och med 2004 vilket sannolikt medför att medelbeloppet för livräntorna höjs. Tabell 3.21 Härledning av anslagsnivån 2004-2006, för 19:4 Arbetsskadeersättningar m.m. Tusental kronor 2004 2005 2006 Anvisat 2003 i 2003 års statsbudget 1 6 406 977 6 406 977 6 406 977 Förändring till följd av: Beslut 157 000 198 000 279 000 Övriga makroekonomiska förutsättningar 113 110 195 426 362 182 Volymer -290 285 -336 006 -320 072 Överföring till/från andra anslag - - - Övrigt 86 207 48 307 21 607 Förslag/beräknat anslag 6 473 009 6 512 704 6 749 694 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2002, (bet. 2002/03:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 6 473 009 000 kronor anvisas under anslaget 19:4 Arbetsskadeersättningar m.m. för 2004. För 2005 och 2006 beräknas anslaget till 6 512 704 000 kronor respektive 6 749 694 000 kronor. 3.13.5 19:5 Ersättning för kroppsskador Tabell 3.22 Anslagsutveckling 19:5 Ersättning för kroppsskador Tusental kronor 2002 Utfall 55 646 Anslags- sparande 9 814 2003 Anslag 69 056 Utgifts- prognos 59 406 2004 Förslag 58 559 1 2005 Beräknat 57 132 2006 Beräknat 58 289 1. 1 200 000 kr avser statlig ålderspensionsavgift för 2004, varav -200 000 kr avser regleringsbelopp för år 2001 Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, t.ex. ersättning för kroppsskador som uppkommit vid tjänstgöring inom civilförsvaret, vid medverkan i räddningstjänst och vid vård på kriminalvårdsanstalt. Anslagsposten finansierar även krigsskadeersättning till sjömän samt yrkesskadeersättningar som avser ersättning för vissa skador som beror på annat än arbete. Anslaget finansierar även ålderspensionsavgifter. Den som beviljats ersättning enligt lagen om statligt personskadeskydd kan - liksom den som beviljats ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring - ha rätt till kompensation i form av särskild arbetsskadeersättning för det inkomstbortfall som systemet med karensdag medför. Bestämmelsen har trätt i kraft den 1 januari 2003 och gäller karensdagar som uppstår i sjukperioder som hänför sig till arbetsskada som visat sig från och med denna tidpunkt. Även indexeringen av ersättning för kroppsskada har ändrats den 1 januari 2003 för personer födda efter 1937, på samma sätt som gäller för arbetsskadelivränta. Utgiftsutvecklingen är främst beroende av arbetsmiljöfaktorer samt utvecklingen av prisbasbeloppet och inkomstindexet. År 2002 uppgick anslaget inklusive tilläggsbudgetanslag för ersättning för kroppsskador till 62 650 000 kr. Det faktiska utfallet blev 55 646 000 kr. För innevarande år beräknas utgifterna understiga fastställt anslag med knappt 10 miljoner kronor. Regeringens överväganden De förbättringar av de totalförsvarspliktigas personskadeskydd som genomfördes 2002 och ändrade indexeringsregler av livräntorna beräknas medföra att utgifterna ökar på sikt. Utgifterna kommer dock troligen att fortsätta att variera kraftigt mellan åren och påverkas av hur många som blir inkallade till plikttjänstgöring. För de närmaste åren beräknas dock utgifterna för statligt personskadeskydd inte förändras nämnvärt. Tabell 3.23 Härledning av anslagsnivån 2004-2006, för 19:5 Ersättning för kroppsskada Tusental kronor 2004 2005 2006 Anvisat 2003 i 2003 års statsbudget 1 69 056 69 056 69 056 Förändring till följd av: Beslut - - - Övriga makroekonomiska förutsättningar 1 193 2 047 3 326 Volymer -11 275 -12 352 -13 336 Överföring till/från andra anslag - - - Övrigt -415 -1 619 -757 Förslag/beräknat anslag 58 559 57 132 58 289 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2002, (bet. 2002/03:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 58 559 000 kronor anvisas under anslaget 19:6 Ersättning för kroppsskada för 2004. För 2005 och 2006 beräknas anslaget till 57 132 000 kronor respektive 58 289 000 kronor. 3.13.6 19:6 Riksförsäkringsverket Tabell 3.24 Anslagsutveckling 19:6 Riksförsäkringsverket Tusental kronor 2002 Utfall 743 947 Anslags- sparande 40 028 2003 Anslag 953 023 1 Utgifts- prognos 966 200 2004 Förslag 921 595 2005 Beräknat 758 545 2, 4 2006 Beräknat 770 029 3, 4 1 Inklusive förslag på tilläggsbudget i samband med BP för 2004. 2 Motsvarar 742 644 tkr i 2004 års prisnivå. 3 Motsvarar 742 644 tkr i 2004 års prisnivå. 4 Ang. anslagsnivån detta år se avsnitt 3.10.3 Verksamheten inom RFV finansieras i huvudsak genom anslag på statsbudgeten, men även genom avgiftsintäkter avseende egna resultatområden. Verket hade vid utgången av 2002 ett anslagssparande på drygt 40 miljoner kronor, vilket motsvarar 5,3 procent av anslaget. Regeringen har beslutat att anslagssparandet över 3 procent får användas först efter beslut av regeringen. Det beräknade anslagsutfallet för 2003 är ca 30 procent högre än utfallet för 2002. Orsaken till ökningen är främst kostnader för insatser inom prioriterade områden (följdreformer och ohälsa). Nätkostnader för IT-stöd RFV och försäkringskassorna har föreslagit att nuvarande modell för fördelning av nätkostnaderna (WAN) för IT-stödet ändras med syfte att uppnå en bättre ekonomistyrning. Den nya modellen innebär en kostnadsökning för försäkringskassorna med 37 miljoner kronor per år fr.o.m. 2004. Motsvarande medel finns idag inom RFV:s anslag och bör föras över till anslaget 19:7 Allmänna försäkringskassor. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Vissa av RFV:s administrationskostnader täcks av medel från Allmänna Pensionsfonden (AP-fonden) och de affärsdrivande verken. Ersättning från AP-fonden avser verkets kostnader för administration av ålderspension i form av tilläggspension och inkomstpension. Enligt regeringsbeslut (S2002/1873/SF) uppgår denna ersättning till drygt 505 miljoner kronor för 2003. Kostnaderna för 2004 beräknas av RFV öka till ca 560 miljoner kronor, exkl. pris- och löneomräkning. Det ökade kostnaderna föranleds främst av ett i bokslutet för 2002 redovisat underskott på 67 miljoner kronor som föreslås regleras i samband med att ersättningen fastställs för 2004. Underskottet från 2002 beror i huvudsak på en nedskrivning av lånet för utveckling av IT-system samt högre kostnader för förvaltning och produktion inom RFV Data. RRV har granskat (2003:21) de samlade administrationskostnaderna avseende den inkomstrelaterade allmänna pensionen. Under Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten lämnas en närmare redogörelse för resultaten av RRV:s granskning. Såvitt avser de affärsdrivande verken skall RFV:s administration av arbetsskador som regleras före den 1 juli 1995 finansieras med avgifter. Avgifternas storlek följer av regeringsbeslut den 14 juni 1984. RFV får dessutom utöver vad som anges i 4 § avgiftsförordningen (1992:191) mot ersättning utföra datorbehandlingar och tillhandahålla tjänster inom systemutveckling, statistik m.m. Avgiftsintäkterna disponeras av RFV. När det gäller tjänsteexport har EU-finansierade twinningprojekt avseende Slovenien och Polen slutförts. Under 2002 har arbete med ett motsvarande projekt inletts avseende Litauen. Tabell 3.25 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäktkostnad) Utfall 2002 (varav ersättning från AP-fonden) (varav tjänsteexport) 492 714 453 016 11 214 561 233 520 056 12 693 - 68 519 -67 0401 - 1 479 Prognos 2003 (varav ersättning från AP-fonden) (varav tjänsteexport) 539 768 505 768 5 100 539 768 505 768 5 100 0 0 0 Budget 2004 (varav ersättning från AP-fonden) (varav tjänsteexport) 601 300 562 500 10 000 601 300 562 500 10 000 0 0 0 1 Underskott främst på grund av nedskrivning av lån för utveckling av IT-system. Beställningsbemyndigande om ekonomiska åtaganden RFV har sedan 1999 medgivande att disponera högst 8 miljoner kronor per år av sitt anslag för att stödja forskning inom socialförsäkringsområdet. Ett ökande forskarintresse kan nu konstateras. Till följd av detta har verket endast kunnat fördela medel till en begränsad del av de ansökningar som godkänts. För att stödja forskningsbehov som är särskilt angelägna ur SFA:s perspektiv föreslås att ramen för forskning inom anslaget 19:6 Riksförsäkringsverket höjs med 3 miljoner kronor till 11 miljoner kronor per år fr.o.m. 2004 samt att RFV under 2004 skall kunna ingå ekonomiska åtaganden inom socialförsäkringsområdet, som innebär utgifter om högst 12 miljoner kronor (+3 mnkr) efter 2004. Tabell 3.26 Beställningsbemyndigande om ekonomiska åtaganden Tusental kronor Utfall 2002 Prognos 2003 Budget 2004 Beräknat 2005 Beräknat 2006- Utestående åtaganden vid årets början 4 125 7 754 8 000 - - Nya åtaganden 8 000 8 000 12 000 - - Infriade åtaganden -4 371 -7 754 -11 000 -11 000 - Utestående åtaganden vid årets slut 7 754 8 000 9 000 - - Erhållet/föreslaget bemyndigande 9 000 9 000 12 000 - - Regeringens överväganden Tabell 3.27 Härledning av anslagsnivån 2004-2006 för 19:6 Riksförsäkringsverket Tusental kronor 2004 2005 2006 Anvisat 2003 i 2003 års statsbudget 1 933 523 933 523 933 523 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 22 248 42 714 57 492 Beslut 2 8483 -179 874 -182 597 Överföring till/från andra anslag -37 024 -37 817 -38 389 Övrigt 0 0 0 Förslag/beräknat anslag 921 595 758 5454 770 0294 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2002, (bet. 2002/03:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2003 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. 3 Avser medel för revision, se avsnitt 3.7. 4 Ang. anslagsnivån detta år se avsnitt 3.10.3. Regeringen beräknar anslaget utifrån en pris- och löneomräkning samt att RFV fr.o.m. 2004 kompenseras med 2 914 000 kronor per år för kostnader avseende årlig revision, se avsnitt 3.7. Därutöver överförs från anslaget 37 miljoner kronor till 19:7 Allmänna försäkringskassor avseende nätkostnader för IT-stöd (WAN) samt 24 000 kronor till 28:21 Riksarkivet och landsarkiven (utgiftsområde 17). Det senare i enlighet med överenskommelse som tecknats mellan RFV och Riksarkivet vid överlämnande av arkivhandlingar. I tilläggsbudget i anslutning till denna proposition föreslås att RFV:s anslag ökas med 19 500 000 kronor för kostnader avseende informationsinsatser inom ohälsoområdet. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 921 595 000 kronor anvisas för anslaget 19:6 Riksförsäkringsverket under 2004. För åren 2005 och 2006 beräknas anslaget till 758 545 000 kronor respektive 770 029 000 kronor. 3.13.7 19:7 Allmänna försäkringskassor Tabell 3.28 Anslagsutveckling 19:7 Allmänna försäkringskassor Tusental kronor 2002 Utfall 5 352 931 Anslags- sparande 76 833 2003 Anslag 5 816 527 1 Utgifts- prognos 5 834 900 2004 Förslag 6 023 999 2005 Beräknat 5 665 113 2, 4 2006 Beräknat 5 762 092 3, 4 1 Inklusive förslag på tilläggsbudget i samband med BP 2004. 2 Motsvarar 5 534 024 tkr i 2004 års prisnivå. 3 Motsvarar 5 534 024 tkr i 2004 års prisnivå. 4 Ang. anslagsnivån detta år se avsnitt 3.10.3 År 2002 uppgick anslaget till 5 289 175 000 kronor. Det faktiska utfallet blev 5 352 931 000 kronor. För innevarande år beräknas utgifterna till 5 834 900 kronor. Orsaken till ökningen är främst de ökade insatserna inom ohälsoområdet. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Vissa av försäkringskassans kostnader täcks av ersättningar bl.a. från AP-fonden. Ersättningen från AP-fonden skall täcka kostnader för administrationen av tilläggspension för ålderspensionärer och inkomstpension. För 2003 uppgår denna ersättning till 279 miljoner. Kostnaderna beräknas bli 315 miljoner. För år 2002 finns ett överskott om 36 miljoner kronor. Skillnaden mellan ersättningsnivån och den faktiska kostnaden år 2003 justeras i samband med tilldelningen för år 2005. Kostnaden för 2004 beräknas av RFV till 328 miljoner kronor. Övriga avgiftsintäkter kommer från administration av småföretagarförsäkring mm, administration av familjebidrag (också benämnt ersättning från försvaret) samt intäkter enligt avgiftsförordningen 4§ och övriga ersättningar. Dessa övriga avgiftsintäkter beräknas uppgå till ca 67 miljoner per år under perioden. Tabell 3.29 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat) Utfall 2002 varav ersättn fr AP-fdonen 288 922 276 972 350 267 341 078 -61 345 -64 106 Prognos 2003 varav ersättn fr AP-fonden 290 000 279 360 324 000 315 000 -34 000 -35 640 Budget 2004 varav ersättn fr AP-fondn 337 200 328 000 337 000 328 000 200 0 Regeringens överväganden För 2003 förs från anslaget 19:8 Allmänna försäkringskassor (fr.o.m. 2004 anslag 19:7) 19 500 000 kronor till anslaget 19:7 Riksförsäkringsverket (fr.o.m. 2004 anslag 19:6) för kostnader avseende informationsinsatser inom ohälsoområdet. Vidare ökas anslaget 19:8 Allmänna försäkringskassor med 14 000 000 kronor för inhämtande av obligatoriska rehabiliteringsunderlag samt för att senast ett år efter sjukanmälningsdagen utreda vilken förmån som ska utges enligt prop. 2002/03:89 Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet. Sammantaget innebär det en nettominskning av anslaget 19:8 Allmänna försäkringskassor med 5 500 000 kronor på tilläggsbudget i anslutning till denna proposition. Försäkringskassorna kompenseras fr.o.m. 2004 med 5 475 399 kronor per år för kostnader avseende årlig revision, se avsnitt 3.7. Vidare överförs 37 miljoner kronor från anslaget 19:6 Riksförsäkringsverket avseende nätkostnader för IT-stöd (WAN) till anslaget 19:7 Allmänna försäkringskassor. Dessutom bibehålls på anslaget de belopp, 28 000 000 respektive 10 000 000 kronor, som frigörs med anledning av koncentration av handläggningen av efterlevandeförmåner samt förlängning av sjuklöneperioden. Dessa medel avses finansiera arbetsuppgifterna inhämtande av obligatoriska rehabiliteringsunderlag samt att senast ett år efter sjukanmälningsdagen utreda vilken förmån som ska utges (prop. 2002/03:89 Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet) och hantering av sjukpenningnivå för arbetslösa sjukskrivna. Tabell 3.30 Härledning av anslagsnivån 2004-2006 för 19:7 Allmänna försäkringskassor Tusental kronor 2004 2005 2006 Anvisat 2003 i 2003 års statsbudget 1 5 822 027 5 822 027 5 822 027 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 196 890 339 466 444 942 Beslut -31 4673 -533 358 -542 487 Överföring till/från andra anslag 36 549 36 978 37 611 Övrigt 0 0 0 Förslag/beräknat anslag 6 023 999 5 665 1134 5 762 0924 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2002, (bet. 2002/03:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2003 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. 3 Avser medel för revision, se avsnitt 3.7. 4 Ang. anslagsnivån detta år se avsnitt 3.10.3. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 6 023 999 000 kronor anvisas för anslaget 19:7 Allmänna försäkringskassor under 2004. För åren 2005 och 2006 beräknas anslaget till 5 665 113 000 kronor respektive 5 762 092 000 kronor. ?? 1 PROP. 2003/04:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 PROP. 2003/04:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 2 7 PROP. 2003/04:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 PROP. 2003/04:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 8 9 PROP. 2003/04:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 PROP. 2003/04:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 58 59