Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2003/04:98 Konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet Prop. 2003/04:98 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 11 mars 2004 Marita Ulvskog Berit Andnor (Socialdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionen mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet av den 1 december 2003 och att konventionen antas att gälla såsom lag i Sverige. Konventionen ersätter den tidigare konventionen av den 21 februari 1985 (SFS 1988:350). Den nya konventionen föranleds dels av det reformerade svenska pensionssystemet som i sin helhet trädde i kraft den 1 januari 2003, dels av ändringar inom EG-rätten. I konventionen görs inga nya åtaganden som medför kostnader för svenskt vidkommande. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet 4 3 Ärendet och dess beredning 11 4 Konventionen i huvuddrag 11 5 Sveriges tillträde till konventionen 14 6 Konventionens kostnadseffekter 15 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 2004 16 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner konventionen mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet av den 1 december 2003, 2. antar regeringens förslag till lag om konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet. 2 Förslag till lag om konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet Härigenom föreskrivs att konventionen mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet som har undertecknats i Bryssel den 1 december 2003 skall gälla som lag här i landet. Konventionens innehåll framgår av en bilaga till denna lag. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Konvention mellan Konungariket Sverige och Storhertigdömet Luxemburg om social trygghet Convention entre le Royaume de Suède et le Grand-Duché du Luxembourg sur la securite sociale Konungariket Sveriges regering och Storhertigdömet Luxemburgs regering, som beaktar att rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och dess tillämpningsförordning (EEG) nr 574/72 har blivit tillämpliga på förbindelserna mellan Konungariket Sverige och Storhertigdömet Luxemburg, som önskar komplettera bestämmelserna i de nämnda rättsakterna, särskilt med avseende på sammanläggning av försäkringsperioder avseende pensioner enligt parternas lagstiftning och i tredje land, har kommit överens om att, med beaktande av artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71, sluta följande konvention, som skall ersätta konventionen mellan de båda staterna om social trygghet av den 21 februari 1985. Artikel 1 1. I denna konvention används följande beteckningar med de betydelser som här anges: a) förordningen: rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i den lydelse som gäller när den tillämpas, b) tillämpningsförordningen: rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av dess förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i den lydelse som gäller när den tillämpas. 2. Övriga ord och termer som används i denna konvention skall ha den mening som de ges i förordningen och tillämpningsförordningen eller, i de fall de inte nämns där, i den nationella lagstiftningen. Artikel 2 Denna konvention skall i materiellt hänseende tillämpas på den lagstiftning som täcks av förordningen. Artikel 3 Denna konvention skall gälla alla personer som omfattas av förordningen och de personer som avses i rådets förordning (EG) nr 859/2003 om utvidgningen av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser. Artikel 4 Om en person inte har rätt till pension grundad på försäkringsperioder som fullgjorts enligt båda parters lagstiftning, beräknade enligt denna konvention, bestäms rätten till pension genom sammanläggning av dessa perioder och de perioder som har fullgjorts enligt ett tredje lands lagstiftning, med vilket båda parter är bundna av avtal om social trygghet som innehåller regler om sammanläggning. Artikel 5 1. Verkställbara beslut av domstol i endera parten och verkställbara handlingar som utfärdats av endera partens myndighet eller institution med avseende på socialförsäkringsavgifter och andra anspråk skall erkännas inom den andra partens territorium. 2. Erkännande får endast vägras om det strider mot rättsprinciperna i den part inom vars territorium beslutet eller handlingen skulle verkställas. 3. Verkställigheten skall vara förenlig med den lagstiftning som gäller för verkställighet av sådana beslut och handlingar i den part inom vars territorium verkställigheten sker. Beslutet eller handlingen skall åtföljas av ett intyg om att de kan verkställas (verkställighetsklausul). 4. Avgifter som har förfallit till betalning till endera partens institutioner skall i varje verkställighet, konkursförfarande eller lagakraftvunnet beslut inom den andra partens territorium ha samma prioritet som motsvarande anspråk inom ifrågavarande parts territorium. Artikel 6 1. Denna konvention skall även gälla händelser som inträffat före dess ikraftträdande. Emellertid skall inga förmåner kunna utbetalas med stöd av konventionen avseende tid före ikraftträdandet, även om försäkringsperioder som fullgjorts dessförinnan skall beaktas för att bestämma rätt till förmåner. 2. Efter framställning skall en förmån som har beviljats före denna konventions ikraftträdande räknas om i enlighet med konventionens bestämmelser. Omräkning av sådana förmåner får också ske utan att begäran därom har gjorts. Omräkningen skall inte föranleda minskning av en utbetalad förmån. 3. Om en framställning om en förmån som avses i punkt 2 görs inom två år från dagen för denna konventions ikraftträdande, skall de rättigheter som förvärvats med stöd av konventionen få verkan från den dagen och bestämmelserna i parternas lagstiftning om upphörande eller begränsning av rättigheter får inte åberopas mot de berörda personerna. 4. Om en framställning om en förmån som avses i punkt 2 görs efter utgången av en tvåårsperiod från dagen för denna konventions ikraftträdande, skall rättigheter som inte har upphört eller inte är tidsbegränsade få verkan från dagen för framställningen, utom i de fall en parts mer förmånliga bestämmelser gäller. Artikel 7 Från dagen för denna konventions ikraftträdande skall följande rättsakter upphöra att gälla: - Konventionen mellan Konungariket Sverige och Storhertigdömet Luxemburg om social trygghet av den 21 februari 1985. - Överenskommelsen om tillämpningen av konventionen mellan Konungariket Sverige och Storhertigdömet Luxemburg om social trygghet av den 21 februari 1985. Artikel 8 1. Denna konvention skall gälla på obegränsad tid. Den får emellertid sägas upp av vardera partens regering. Uppsägning skall göras skriftligen och senast tre månader före utgången av ett kalenderår. Konventionen upphör då att vara tillämplig vid utgången av det kalenderåret. 2. Om konventionen sägs upp, skall alla rättigheter som förvärvats med stöd av den bibehållas. 3. Rättigheter som beräknas och avser försäkringsperioder som fullgjorts före denna konventions tillämpning skall inte gå förlorade med anledning av uppsägningen. Deras fortsatta giltighet skall bestämmas genom ett särskilt avtal eller, i avsaknad av ett sådant avtal, av den lagstiftning som den berörda myndigheten tillämpar. Artikel 9 1. Parterna skall skriftligen meddela varandra när deras konstitutionella formaliteter för konventionens ikraftträdande har uppfyllts. 2. Konventionen träder i kraft den första dagen i den andra månaden som följer efter den månad då båda parter har lämnat meddelande enligt punkt 1 ovan. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat denna konvention. Upprättad i två exemplar i Bryssel den 1 december 2003 på svenska och franska språken, vilka båda texter är lika giltiga. Le Gouvernement du Royaume de Suède et le Gouvernement du Grand-Duché de Luxembourg; Considérant que le règlement (CEE) n° 1408/71 et le règlement d'application (CEE) n° 574/72 sont applicables dans les relations entre le Royaume de Suède et le Grand-Duché de Luxembourg; Désirant compléter les dispositions des instruments susmentionnés, particulièrement en matière de totalisation des périodes d'assurance pension accomplies en vertu des législations des Parties contractantes et dans un Etat tiers; Ont convenu, en tenant compte de l'article 8 du règlement (CEE) n° 1408/71, de conclure la convention ci-après qui remplace la convention entre les deux Etats sur la sécurité sociale du 21 février 1985 : Article 1er 1. Aux fins de l'application de la présente convention: a. le terme "règlement" désigne le règlement (CEE) n° 1408/71 du Conseil relatif à l'application des régimes de sécurité sociale aux travailleurs salariés, aux travailleurs non salariés et aux membres de leur famille qui se déplacent à l'intérieur de la Communauté en sa teneur en vigueur au moment de son application entre les Parties contractantes; b. le terme "règlement d'application" désigne le règlement (CEE) n° 574/72 du Conseil fixant les modalités d'application du règlement (CEE) n° 1408/71 relatif à l'application des régimes de sécurité sociale aux travailleurs salariés, aux travailleurs non salariés et aux membres de leur famille qui se déplacent à l'intérieur de la Communauté en sa teneur en vigueur au moment de son application entre les Parties contractantes. 2. Les autres termes et expressions utilisés dans la présente convention ont la signification qui leur est attribuée respectivement dans le règlement, le règlement d'application ou, dans la mesure où ils n'y sont pas mentionnés, dans la législation nationale. Article 2 La présente convention s'applique aux législations relevant du champ d'application matériel du règlement. Article 3 La présente convention s'applique à toutes les personnes couvertes par le règlement et aux personnes visées par le règlement (CE) n°859/2003 du Conseil visant à étendre les dispositions du règlement (CEE) n° 1408/71 et du règlement (CEE) 574/72 aux ressortissants de pays tiers qui ne sont pas déjà couverts par ces dispositions uniquement en raison de leur nationalité. Article 4 Si une personne n'a pas droit à une pension sur la base des périodes d'assurance accomplies sous les législations des deux Parties contractantes, totalisées comme prévu dans la présente convention, le droit à pension est déterminé en totalisant ces périodes avec des périodes accomplies sous la législation d'un Etat tiers avec lequel les deux Parties contractantes sont liées par un accord de sécurité sociale qui prévoit des règles de totalisation. Article 5 1. Les décisions exécutoires rendues par un tribunal de l'une des Parties contractantes, ainsi que les actes exécutoires rendus par l'autorité ou l'institution de l'une des Parties contractantes, relatifs à des cotisations de sécurité sociale et autres demandes, sont reconnus sur le territoire de l'autre Partie contractante. 2. La reconnaissance peut être refusée uniquement lorsqu'elle est incompatible avec les principes légaux de la Partie contractante sur le territoire de laquelle la décision ou l'acte doit être exécuté. 3. La procédure d'exécution doit être en conformité avec la législation régissant l'exécution de telles décisions et actes de la Partie contractante sur le territoire de laquelle l'exécution a lieu. La décision ou l'acte est accompagné d'un certificat attestant qu'elle est exécutoire (clause exécutoire). 4. Les cotisations dues à l'institution de l'une des Parties contractantes ont, dans le cadre d'une procédure d'exécution, de faillite ou de liquidation forcée sur le territoire de l'autre Partie contractante, le même rang de priorité que les créances équivalentes sur le territoire de cette Partie contractante. Article 6 1. La présente convention s'applique également à des événements survenus antérieurement à son entrée en vigueur. Toutefois, aucune prestation n'est payée au titre de la présente convention pour des périodes antérieures à son entrée en vigueur, bien que les périodes d'assurance accomplies avant cette entrée en vigueur doivent être prises en compte pour la détermination du droit aux prestations. 2. Toute prestation liquidée avant l'entrée en vigueur de la présente convention est recalculée sur demande, compte tenu de ses dispositions. Le recalcul de ces prestations peut également être effectuée d'office. Un tel recalcul ne peut avoir pour effet de réduire la prestation antérieure. 3. Si une demande visée au paragraphe 2 est présentée dans un délai de deux ans à partir de la date de l'entrée en vigueur de la présente convention, les droits ouverts conformément à cette convention sont acquis à partir de cette date, sans que les dispositions prévues par les législations des Parties contractantes relatives à la déchéance ou à la limitation des droits soient opposables aux intéressés. 4. Si une demande visée au paragraphe 2 est présentée après l'expiration d'un délai de deux ans suivant la date de l'entrée en vigueur de la présente convention, les droits qui ne sont pas frappés de déchéance ou qui ne sont pas prescrits sont acquis à partir de la date de la présentation de la demande, sans préjudice des dispositions plus favorables de la législation d'une Partie contractante. Article 7 A partir de la date d'entrée en vigueur de la présente convention, cessent d'être applicables : - la convention entre le Royaume de Suède et le Grand-Duché de Luxembourg sur la sécurité sociale, signée à Luxembourg le 21 février 1985, - l'arrangement administratif entre le Royaume de Suède et le Grand-Duché de Luxembourg sur la sécurité sociale, signé à Luxembourg le 21 février 1985. Article 8 1. La présente convention demeure en vigueur sans limitation de durée. Toutefois, elle peut être dénoncée par le Gouvernement de chacune des deux Parties contractantes. La dénonciation doit être notifiée au plus tard trois mois avant la fin de l'année civile sur quoi la convention cesse d'être applicable à la fin de cette année civile. 2. En cas de dénonciation de la présente convention tous les droits acquis en vertu de ses dispositions sont maintenus. 3. Les droits en cours d'acquisition, relatifs aux périodes d'assurance accomplies avant la date à laquelle la présente convention cesse d'être applicable, ne s'éteignent pas du fait de la dénonciation. Leur maintien ultérieur est déterminé par voie d'accord spécial ou, à défaut d'un tel accord, par la législation que l'institution en cause applique. Article 9 1. Les deux Parties contractantes se notifient mutuellement l'accomplissement de leurs procédures constitutionnelles requises pour l'entrée en vigueur de la présente convention. 2. La convention entre en vigueur le premier jour du deuxième mois qui suit le mois au cours duquel chaque Partie contractante a fait la prédite notification. En foi de quoi, les soussignés, dûment autorisés à cet effet, ont signé la présente convention. Fait à Bruxelles, le 1er décembre 2003, en double exemplaire, en langues suédoise et française, les deux textes faisant également foi. För Konungariket Sveriges regering: Pour le Gouvernement du Royaume de Suède Berit Andnor För Storhertigdömet Luxemburgs regering: Pour le Gouvernement Grand-Duché de Luxembourg François Biltgen 3 Ärendet och dess beredning Under åren 2002 och 2003 har en ny konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet förhandlats fram mellan representanter för Sveriges och Luxemburgs regeringar. I den svenska förhandlingsdelegationen har även ingått en representant från Riksförsäkringsverket. Konventionen undertecknades i Bryssel den 1 december 2003. Ärendet har beretts med Riksförsäkringsverket och Skatteverket. Lagrådet Bestämmelserna om verkställbara beslut av domstol och andra verkställbara handlingar i artikel 5 i konventionen är sådana bestämmelser över vilka Lagrådets yttrande bör inhämtas. Innebörden av artikeln är att en utvidgning av svensk lag görs på så sätt att respektive lands nu nämnda beslut är verkställbara i det andra landet. Den nu angivna utvidgningen får enligt regeringens bedömning anses vara av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats. Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet. 4 Konventionen i huvuddrag Allmänt om konventionen Bakgrund Mellan Sverige och Luxemburg gäller sedan den 1 juli 1988 en konvention av den 21 februari 1985 om social trygghet jämte en tillämpningsöverenskommelse, se förordning (1988:350) om tillämpning av en konvention den 21 februari 1985 mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet. I konventionen finns bestämmelser om likabehandling i fråga om det sociala skyddet för personer som flyttar mellan länderna, sammanläggning av väntetider och kvalifikationsperioder samt rätt till export (utbetalning) av vissa förmåner. Bestämmelserna i konventionen avser tillämpningen av den svenska lagstiftningen om sjukförsäkring inklusive föräldraförsäkring, försäkring mot olycksfall i arbete och arbetssjukdomar, folkpension, allmän tilläggspension, allmänna barnbidrag samt arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd. Konventionen gäller för motsvarande socialförsäkringsförmåner i Luxemburg. Konventionen var innan Sveriges anslutning till EES-avtalet ett viktigt samordningsinstrument för försäkrade i de luxemburgska och svenska socialförsäkringssystemen. Därefter kom EG-rättens regler, främst genom rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen - nedan kallad förordningen - samt dess tillämpningsförordning (rådets förordning [EEG] nr 574/72), att gälla för de flesta försäkrade. Konventionen var dock fortsatt betydelsefull för försäkrade bosatta utanför unionen och EES-området samt för de försäkrade enligt de båda ländernas lagstiftning som inte direkt omfattades av personkretsen i förordningen. Den senare gruppen var främst försäkrade som inte var EU-medborgare utan medborgare i s.k. tredje land, dvs. land utanför unionen och EES-området. Arbetet med att revidera konventionen från 1985 Omförhandlingarna av konvention inleddes 2002 med anledning av att de svenska reglerna om allmän tilläggspension och folkpension den 1 januari 2003 skulle ersättas av nya regler om inkomstgrundad ålderspension och garantipension samt av anpassade regler om en ny efterlevandepension. De gällande konventionsbestämmelserna måste därför ändras. Stora delar av innehållet i konventionen förlorade sin betydelse när nya EG-regler på socialförsäkringsområdet antogs i maj 2003, vilka innebär att förordningens regler också gäller för dem som p.g.a. sitt medborgarskap inte tidigare omfattats av förordningen, se rådets förordning (EG) nr 859/2003. Den omförhandlade konventionen innehåller följaktligen betydligt färre bestämmelser än konventionen från 1985. Det luxemburgska socialförsäkringssystemet Det allmänna socialförsäkringssystemet i Luxemburg omfattar förmåner vid sjukdom, moderskap, arbetssjukdomar, arbetsolyckor, invaliditet, ålderdom, dödsfall och arbetslöshet samt familjeförmåner. Anställda och egenföretagare omfattas av försäkringen. Avgifterna till försäkringen utgörs av en procentsats som för de flesta förmånsslagen delas lika mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. För att få rätt till ålderspension krävs att personen har varit försäkrad under minst tio år enligt den luxemburgska lagstiftningen samt uppnått 65 års ålder. Pensionen är 40-delsbaserad där beloppets storlek motsvarar antalet år som personen har arbetat och därmed tjänat in pensionsrätt. Om denna pension är lägre än den lagstadgade minimipensionen, betalas en tilläggspension ut under förutsättning att personen i fråga har varit försäkrad i Luxemburg i minst 20 år. Tilläggspensionen uppgår till 1/40 av minimipensionen för varje år som personen varit försäkrad enligt luxemburgsk lagstiftning. Invalidpensionen i Luxemburg består av två delar. Den ena delen är 40-delsbaserad och beloppet är beroende av antalet försäkringsår. Speciella regler finns för personer som inte har fyllt 55 år. Den andra delen är inkomstbaserad. Även efterlevandepensionen är uppbyggd enligt samma principer. Konventionens innehåll Den nya konventionen har ingåtts med beaktande av artikel 8 i förordningen och bygger därigenom på förordningens principer och anda. I förordningen är de s.k. behöriga institutionerna utsedda för varje medlemsstat, se främst i bilagorna till tillämpningsförordningen. Vid tillämpningen av konventionen kommer samma institutioner att vara behöriga. I konventionens första artikel fastställs de definitioner som behövs för att klargöra olika begrepp i konventionen. Omfattad lagstiftning Konventionen skall tillämpas på den lagstiftning som täcks av förordningen. Förordningen är tillämplig på all lagstiftning om social trygghet som avser förmåner vid sjukdom och moderskap, förmåner vid invaliditet, förmåner vid ålderdom, förmåner till efterlevande, förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, dödsfallsersättningar, förmåner vid arbetslöshet och familjeförmåner. Personer som omfattas av konventionen Konventionen skall tillämpas på de personer som omfattas av förordningen. Konventionen skall även tillämpas på de personer som avses i rådets förordning (EG) nr 859/2003. Denna förordning utvidgar tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och dess tillämpningsförordning till att gälla medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser. Sammanläggning av försäkringsperioder I förordningen finns allmänna regler som innebär att personer som saknar rätt till pension som grundas på försäkringsperioder, kan lägga samman perioder intjänade i Luxemburg och i Sverige. Regler om sammanläggning behövs för att göra det möjligt för personer, som har arbetat eller har varit bosatta i två eller flera länder, att uppfylla eventuella minimikrav enligt ett av ländernas lagstiftning. En person som inte har tillgodoräknats tillräckliga försäkringsperioder enligt lagstiftningen i ett land kan således tillgodoräkna sig perioder i båda länderna för att "öppna rätten" till en förmån. Om dessa sammanlagda perioder ändå inte ger rätt till en förmån, kan försäkringsperioder som tillgodoräknats i ett tredje land, enligt artikel 4 i konventionen, läggas till de luxemburgska och svenska perioderna. En sådan sammanläggning förutsätter att Sverige och Luxemburg har gällande konventioner om social trygghet med detta tredje land med motsvarande bestämmelser om sammanläggning. Denna bestämmelse fanns även med i konventionen från 1985. Bestämmelsen torde främst ha betydelse vid tillämpning av luxemburgsk lagstiftning. För att ha rätt till pension enligt denna lagstiftning, krävs minst tio års försäkring i landet. En person som inte har varit försäkrad i tio år enligt den luxemburgska lagstiftningen kan, enligt konventionen, sammanlägga försäkringsperioderna i Luxemburg och Sverige med perioderna i ett tredje land om både Luxemburg och Sverige har ingått konventioner som innehåller regler om sammanläggning av försäkringsperioder med landet i fråga. Som ett exempel kan anges följande: En person har varit omfattad av luxemburgsk och svensk försäkring under fyra respektive tre år. Åren läggs samman i enlighet med förordningens sammanläggningsregler men de är inte tillräckliga för att uppfylla kravet på tio års försäkring i Luxemburg. Personen i exemplet har dock varit omfattad av amerikansk försäkring i åtta år. Eftersom både Luxemburg och Sverige har konventioner med USA om social trygghet som innehåller sammanläggningsregler, kan de amerikanska försäkringsperioderna användas för att "öppna" rätten till den luxemburgska pensionen. Den luxemburgska pensionen beräknas dock endast utifrån de luxemburgska försäkringsperioderna, dvs. i förhållande till fyra år. Bestämmelser om verkställbara beslut m.m. Av konventionens artikel 5 framgår att verkställbara beslut avseende socialförsäkringsavgifter från endera partens domstolar, myndigheter eller institutioner skall komma att erkännas inom den andra partens territorium. En part som bedömer att ett sådant erkännande skulle strida mot landets rättsprinciper, har dock rätt att vägra erkännandet. Verkställbara beslut om att avgifter har förfallit till betalning till någon av parternas institutioner skall ha samma prioritet som motsvarande beslut i den andra partens territorium. Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser I konventionens sista artiklar finns övergångs- och slutbestämmelser avsedda att säkerställa en smidig övergång mellan den nya och den gamla konventionen. Bestämmelserna syftar på rätten att lägga samman försäkringsperioder som fullgjorts innan konventionen träder ikraft. Några förmåner kan dock inte betalas ut med stöd av konventionen avseende tid före ikraftträdandet. Vidare medför bestämmelserna att konventionen och tillämpningsöverenskommelsen från 1985 skall upphöra att gälla när den nya konventionen träder i kraft. Konventionen från 1985 skall emellertid fortsätta att gälla med avseende på förmåner som en person har rätt till genom tillämpning av den konventionen för tid före den nya konventionens ikraftträdande. 5 Sveriges tillträde till konventionen Regeringens förslag: Riksdagen godkänner konventionen mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet av den 1 december 2003 och att den skall införlivas i svensk rätt genom en särskild lag. Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 kap. 2 § regeringsformen får regeringen inte ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta. Detsamma gäller om överenskommelsen är av större vikt. Eftersom överenskommelsen förutsätter att ny lag stiftas skall den enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdagen. Lagen bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer för att ikraftträdandet skall kunna sammanfalla med tidsangivelsen då konventionen skall träda i kraft enligt artikel 9 i konventionen. 6 Konventionens kostnadseffekter Den nya konventionen mellan Sverige och Luxemburg innebär en anpassning dels till den nya svenska lagstiftningen som gäller från och med den 1 januari 2003, dels till nya EG-regler. Anpassningen av konventionen innebär i princip inga nya åtaganden. Den nya konventionen bedöms inte innebära några ytterligare kostnader i förhållande till dagens situation. Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 2004 Närvarande: statsrådet Ulvskog, ordförande, och statsråden Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Messing, Engqvist, Lövdén, Ringholm, Bodström, Sommestad, Karlsson, Lund, Andnor, Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Jämtin Föredragande: statsrådet Andnor Regeringen beslutar proposition 2003/04:98 Konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet. Prop. 2003/04:98 4 1 Prop. 2003/04:98 Bilaga 10 Prop. 2003/04:98 Bilaga 5 Prop. 2003/04:98 16 Prop. 2003/04:98 11