Regeringskansliets rättsdatabaser

Sammanfattning av betänkandet Trängselavgifter Utredningens direktiv m.m. Stockholmsberedningens uppgift är bl.a. att i ett delbetänkande utreda frågan om hur användning av trängselavgifter i trafiken kan genomföras. Beredningen har tolkat detta uppdrag generellt vilket innebär att resultatet av utredningen skall kunna tillämpas på förhållanden i hela Sverige även om trängselavgifter framför allt är en åtgärd som diskuterats för storstadsområden. Termer och begrepp I kapitel 2 förklaras några begrepp som används i detta betänkande. Med trängselavgifter avses avgifter som är konstruerade för att minska trängselproblem i vägtrafiken. Avgifterna differentieras så att de tas ut vid tider när och platser där det är problem med trängsel. Olika syften med vägavgifter Kapitel 3 behandlar de olika syftena med vägavgifter. De två huvudsyftena är att finansiera trafikåtgärder och att styra vägtrafiken. Trängselavgiftssystem i andra länder En internationell utblick görs i kapitel 5. Det äldsta systemet för trängselavgifter, i drift sedan 1975, finns i Singapore. Från början var det utformat som ett manuellt system med klistermärke i framrutan men sedan några år tillbaka är det helautomatiskt och baserat på korthållskommunikation. Det senast införda och kanske mest omskrivna systemet togs i bruk i London i februari 2003. Systemet är utformat med en avgift för vistelse i en zon i centrala London under dagtid och videoregistrering av de bilar som färdas i zonen. De allra första resultaten pekar på att systemet ger förväntade effekter. Krav som kan ställas på system för trängselavgifter I kapitel 6 redovisas de viktigaste kraven som bör ställas på ett system för trängselavgifter. Det gäller framför allt förutsättningarna för att ett system skall accepteras av de som berörs av det, men även andra krav som teknisk flexibilitet och trafiksäkerhet. De viktigaste kraven för acceptans är att systemet är lätt att förstå och använda för brukarna, att det är rättvist, att det innebär rimliga kostnader, uppfyller de krav man kan ställa på personlig integritet m.m. Effekter av trängselavgifter En genomgång av de effekter som kan förväntas av ett system för trängselavgifter görs i avsnitt 7. De utredningar som beredningen därvid huvudsakligen använt sig av finns beskrivna i bilagorna 5-8. Tendensen från de olika utredningarnas slutsatser är att de påvisar likartade sannolika slutsatser. Det förtjänar att påpekas att tillgängliga trafikprognosmodeller inte är konstruerade för trängselavgiftssystem och att resultaten, vad gäller effekter av sådana system, därför är osäkra och måste användas med stor försiktighet. Även om analysresultaten ofta är osäkra kan inledningsvis konstateras att effekterna på trafiken av ett avgiftssystem i stor utsträckning beror på utformningen av systemet. De beräkningar som gjorts för Stockholmsförhållanden visar att biltrafikarbetet skulle minska mellan 10 och 25 % i innerstaden beroende på avgiftssystemets utformning. För Stockholms län skulle minskningen bli ungefär 2 - 3 %, samtidigt som antalet kollektivresor skulle öka med motsvarande andel. Den kostnadsökning som bilisterna i allmänhet får kännas vid genom trängselavgifter uppvägs inte av den tidsvinst de gör med anledning av den minskade trängseln. Även om fler höginkomsttagare än låginkomsttagare får betala avgift är det ändå de senare som drabbas mest sett till enskilda individer. För företag i Stockholm beräknas avgifternas styrande effekt bli liten. Kostnadsökningarna för företagen bedöms ungefär motsvara värdet av tidsvinsterna, som i sin tur uppskattas till att bli relativt små. I regionen antas effekten på hushållens disponibla inkomster bli knappt en halv procentenhet, med motsvarande köpkraftsminskning. För regionens ekonomi kommer frågan om hur uppburna intäkter används och investeras att ha stor betydelse. Det finns risk för att regionens sociala och ekonomiska integration motverkas av trängselavgifter enligt Stockholmsexemplen. En trafikminskning förväntas allmänt sett minska buller och utsläpp. Effekterna av ett trängselavgiftssystem bedöms sannolikt bli mycket små för trafiksäkerheten. Utformning av system för trängselavgifter Kapitel 8 behandlar utformningen av avgiftssystem vad gäller principer för att sätta avgifter, tekniska förutsättningar och vissa geografiska förutsättningar. Tre principer för avgifter redovisas, nämligen tillträdes- eller passageavgift, vistelseavgift och färdvägsavgift. De två förstnämnda bedöms av beredningen som mest beprövade och lämpligast att använda. I fråga om vilka tekniska lösningar som skall utnyttjas så anser beredningen att det är korthållskommunikation och videoregistrering som på kortare sikt är möjliga att bruka. Vad slutligen gäller geografiska förutsättningar så pekar beredningen på riskerna med så kallade inträngningseffekter för kommuner som inte ingår i avgiftssystemet och med avgiftsbeläggning av förbifarter runt områden med avgift. Trängselavgifter och integritet Beredningen behandlar i kapitel 9 de integritetsfrågor som uppkommer i samband med den registrering och kontroll som behövs för ett fungerande system för trängselavgifter. Skall registrering utföras i ett sådant system bör den göras i det av Vägverket förda vägtrafikregistret. Skyddet för den personliga integriteten är i hög grad beroende av hur vald teknik för avgiftssystemet tillämpas och hur systemet organiseras. Enligt beredningens bedömning bör avgiftssystem baserade på såväl korthållskommunikation som videoregistrering kunna utformas på ett sådant sätt att de uppfyller de krav som ställs för att skydda den personliga integriteten, med en viss fördel för ett system med korthållskommunikation. Innan färdvägsrelaterade system med teknik som bygger på GPS-lösningar kan införas behöver enligt beredningen ytterligare överväganden göras om hur ett sådant system påverkar den personliga integriteten. Konstitutionella aspekter på trängselavgift I regeringsformen (RF) finns inte någon definition av begreppen skatt och avgift. I förarbetena anges att gränsen är flytande. Medan skatt kan karaktäriseras som ett tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation till den enskilde är avgiften en penningprestation som betalas för en preciserad motprestation från det allmänna. Det som avgör om trängselavgift kan bedömas vara en avgift i statsrättslig mening är om motprestationen, dvs. rätten att köra bil på gator och vägar inom ett visst område, kan anses vara en tillräckligt preciserad och individuellt bestämd motprestation för den enskilde betalande bilföraren. Beredningens bestämda slutsats är att en sådan motprestation i detta fall inte kan konstateras och att trängselavgiften därför är en skatt. Eftersom kommuner inte får beskatta andra än sina egna medlemmar, är trängselavgiften att bedöma som en statlig skatt. Ställningstagandet innebär att normgivning skall ske utifrån de bestämmelser i RF som gäller statlig skatt. Enligt 8 kap. 3 § RF skall föreskrifter om bl.a. skatter meddelas genom lag och därmed beslutas av riksdagen. Det är inte möjligt för riksdagen att delegera beslutanderätten avseende skatter. Utformningen av en lag om trängselavgift Beredningen lämnar ett förslag till lag om trängselavgift respektive en förordning om trängselavgift. Dessa generella författningsförslag, som utvecklas närmare i kapitel 11, behandlar frågor som bör regleras på samma sätt oberoende av i vilken tätort ett system med trängselavgift införs. Vissa andra bestämmelser förutsätts komma att variera mellan olika tätorter och bör därför regleras i bilaga till lagen. Detta gäller typiskt sett frågor om avgränsningen av det avgiftsbelagda området, avgifternas storlek, differentiering av avgifter, eventuella lokala undantag från avgiftsskyldighet samt betalningssystem och därmed sammanhängande frågor. Avgiftsskyldighet föreslås gälla bilar enligt den definition som finns i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Därmed omfattas även lastbilar och bussar. Bilens registrerade ägare är avgiftsskyldig. De undantag från avgiftsskyldighet som föreslås, knyts till bilens registrering och inte till den faktiska användningen. Beredningens förslag innebär att betalning inte bara skall kunna ske i samband med färden utan även i efterskott. Om betalning inte sker inom den föreskrivna tiden skall bilens ägare anmanas att betala avgiften. Sker inte betalning efter anmaning skall en förhöjd avgift påföras. Skatteverket skall vara den formella beskattningsmyndigheten men Vägverket får enligt förslaget ansvaret för den praktiska hanteringen. Överklagande av beslut om förhöjd trängselavgift, föreslås kunna ske hos allmän förvaltningsdomstol. Skatterättsliga frågor Beredningen behandlar i kapitel 12 de skatterättsliga frågor som trängselavgift aktualiserar. Det föreslås att avdrag för avgiften skall medges i inkomstslaget näringsverksamhet samt vid resor i tjänsten men däremot inte vid resor till och från arbetet. Mervärdesskatt skall inte tas ut på trängselavgift. Användningen av intäkterna från ett system med trängselavgift I kapitel 13 behandlas frågan om användningen av intäkterna från ett system med trängselavgift. Med hänsyn till att avgiften bedöms vara en statlig skatt, tillfaller intäkterna statskassan. Beslut om användningen av intäkterna får fattas årligen av riksdagen i den ordinarie budgetprocessen. Det är beredningens mening att intäkterna från ett system med trängselavgift skall användas till åtgärder som gynnar trafikanterna i den region där bilisterna har betalat pålagan. Detta får dock i sin tur inte påverka storleken av de anslag till infrastruktur som regionen annars skulle ha erhållit. Fullskaleförsöket i Stockholm Kommunfullmäktige i Stockholm beslutade den 2 juni 2003 att godkänna ett försök med miljöavgifter/trängselavgifter. För att tillgodose det i regeringsformen föreskrivna kravet på beredning av ett förslag till lag om trängselavgift, som skall kunna tillämpas på försöket i Stockholm, lämnas i betänkandet ett förslag till utformning av en bilaga till lagen avseende försöket i Stockholm. Utformningen av bilagan grundas på det beslut som fattats av kommunfullmäktige. I fråga om utformningen av fullskaleförsöket i Stockholm uttalar sig beredningen på två punkter. Dessa gäller att invånare i Lidingö skall garanteras fri passage utan avgift till allmänt icke avgiftsbelagt vägnät samt att Essingeleden skall vara avgiftsfri. Kommitténs författningsförslag 1 Förslag till lag om trängselavgift Inledande bestämmelser 1 § För färd med bil skall skatt i form av trängselavgift betalas till staten enligt vad som föreskrivs i denna lag. Det avgiftsbelagda området framgår av bilaga till denna lag. Med bil avses i denna lag detsamma som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. 2 § Bilens ägare svarar för att trängselavgift betalas. Har bilen flera ägare, är de solidariskt ansvariga för den avgift som skall betalas. Som bilens ägare anses 1. den som vid tidpunkten för färden var införd eller bör vara upptagen som ägare i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska register eller i det militära fordonsregistret, eller den som senare har införts i sådant register som ägare vid tidpunkten för färden, eller 2. i fråga om bil som används med stöd av saluvagnslicens, den som vid den aktuella tidpunkten innehade licensen. Undantag från avgiftsskyldighet 3 § Trängselavgift betalas inte för bil 1. som är registrerad på ägare som enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall är undantagen från skatteplikt i Sverige, 2. som är registrerad som utryckningsfordon och 3. i vilken färdas person som beviljats särskilt parkeringstillstånd för rörelsehindrade personer enligt trafikförordningen (1998:1276). Andra undantag från avgiftsskyldigheten regleras i bilaga till denna lag. 4 § Regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer får besluta om tillfälliga inskränkningar av det område som anges i bilagan till denna lag, om anläggningsarbeten eller andra förhållanden medför störningar i trafiken. Beskattningsmyndighet 5 § Skatteverket är beskattningsmyndighet för trängselavgift. Regeringen får meddela föreskrifter om vilken annan myndighet som får besluta om avgift för beskattningsmyndighetens räkning. Trängselavgift beslutas genom automatiserad behandling på grundval av uppgifter i vägtrafikregistret. Om det i vägtrafikregistret saknas uppgifter som behövs för bestämmandet av avgiften, bestäms den enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Avgiftens storlek m.m. 6 § Trängselavgiftens storlek och hur den tas ut anges i bilaga till denna lag. 7 § Trängselavgift skall betalas inom tre dygn efter färden. Har betalning inte skett inom denna tid, skall bilens ägare anmanas att inom viss tid, senast tre veckor efter dagen för färden, betala trängselavgift. Ägaren skall då även betala en expeditionsavgift. Regeringen får meddela föreskrifter om expeditionsavgiftens storlek. Förhöjd trängselavgift 8 § Om trängselavgift inte betalas inom den tid som har satts ut i betalningsanmaningen, påför beskattningsmyndigheten förhöjd avgift med 500 kr. Sådan avgift får dock inte påföras, om det kan antas att bilens ägare inte har mottagit betalningsanmaningen i sådan tid att denne haft möjlighet att fullgöra betalningen inom den utsatta tiden. Förhöjd avgift får påföras för högst en färd per bil och dygn. Om trängselavgift har betalats för sent eller med otillräckligt belopp, skall inbetalat belopp avräknas från den förhöjda avgiften. Förhöjd trängselavgift skall betalas senast inom en månad från dagen för beslutet om sådan avgift. Befrielse och återbetalning 9 § Beskattningsmyndigheten får besluta att trängselavgift eller förhöjd trängselavgift helt eller delvis inte skall tas ut i den mån det skulle framstå som uppenbart oskäligt att ta ut sådan avgift. Beslutar beskattningsmyndigheten att förhöjd trängselavgift inte skall tas ut, kvarstår skyldigheten att betala trängselavgift, om inte annat förordnas. Betald trängselavgift eller förhöjd trängselavgift återbetalas 1. i den mån det följer av beslut enligt första stycket, 2. betalningsansvaret annars har undanröjts genom beslut som har vunnit laga kraft eller 3. det är uppenbart att avgiften inte borde ha tagits ut. Överklagande 10 § Beskattningsmyndighetens beslut om förhöjd trängselavgift får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av bilens ägare och av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas. Överklagande av bilens ägare skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten inom två månader från den dag då denne fick del av beslutet och överklagande av allmänna ombudet inom två månader från dagen för det överklagade beslutet. Beskattningsmyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet. Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas. Ett överklagande förfaller om beskattningsmyndigheten ändrar beslutet så som den klagande begär. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten Verkställighet 11 § Om förhöjd trängselavgift inte betalas inom föreskriven tid, skall den lämnas för indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken. Överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala föreskriven avgift. Bilaga 1 Stockholm 1. För färd in i och ut från det på kartan angivna området samt vid passage av Saltsjö-Mälarsnittet enligt markering på kartan skall trängselavgift betalas. Karta1 2. Förutom de generella undantagen från avgiftsskyldighet enligt 3 § gäller undantag även för2 3. Betalning av trängselavgift kan ske i förskott, vid färd och efter färden. 4. Trängselavgift skall betalas med följande belopp. Vid färd in till och ut från innerstadszonen vardagar från kl. 7.30 till 8.30 samt från 16.00 till 17.30 uppgår trängselavgift till 20 kronor. Från klockan 7.00 till 7.30, från 8.30 till 16.00 samt från 17.30 till 18.30 uppgår avgiften till 10 kronor. Avgiften vid Saltsjö-Mälarsnittet uppgår till 10 kronor i båda riktningarna under avgiftsbelagd tid. Lördagar, helgdagar samt dag före helgdag är avgiftsfria dagar. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 §1 Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam 1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages, 2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt, 3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, 4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak. Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid länsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som länsrätten. Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen. Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av 1. mål av enkel beskaffenhet, 2. mål enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt skatteförfattningarna, 3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om tillfälligt omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen (1988:1472), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 2-4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., 4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna, 5. mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, 6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 7. mål enligt lagen (0000:000) om trängselavgift. 0.0 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsökningsbalken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i 1. lagen (1972:435) om överlastavgift, 2. bilskrotningslagen (1975:343), 3. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 4. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, 5. fordonsskattelagen (1988:327), 6. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 7. lagen (1994:419) om brottsofferfond, 8. skattebetalningslagen (1997:483), eller 8. skattebetalningslagen (1997:483), 9. lagen (1997:1137) om vägavgift för tunga fordon. 9. lagen (1997:1137) om vägavgift för tunga fordon, eller 10. lagen (0000:000) om trängselavgifter. 0.0 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § Tillstånd krävs inte för allmän kameraövervakning 1. när övervakningen sker med en övervakningskamera som av trafiksäkerhetsskäl eller för säkerheten i arbetsmiljön är uppsatt på fordon, maskin eller liknande för att förbättra sikten för föraren eller användaren, 2. vid övervakning som utförs av Vägverket vid trafikövervakning eller 2. vid övervakning som utförs av Vägverket vid trafikövervakning eller vid övervakning och kontroll av att trängselavgift betalas enligt lagen (0000:000) om trängselavgift. 3. när övervakningen sker i sådana fall som avses i 4 § första stycket. 5 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) Härigenom föreskrivs att 12 kap. 27 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 kap. 27 §1 Utgifter för arbetsresor med egen bil skall dras av om avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen är minst fem kilometer och det klart framgår att den skattskyldige genom att använda egen bil i stället för allmänna transportmedel regelmässigt gör en tidsvinst på sammanlagt minst två timmar. Utgifter för arbetsresor med egen bil skall också dras av om bilen används i tjänsten minst 160 dagar under året. Om den används i tjänsten minst 60 dagar under året, skall utgifterna dras av för alla de dagar som bilen använts i tjänsten. Att bilen används i tjänsten beaktas dock bara om körsträckan är minst 300 mil per år. Avdrag skall göras med 1 krona och 60 öre för varje kilometer. Utgifter för väg-, bro- och färjeavgifter skall också dras av. Utgifter för väg-, bro och färjeavgifter skall också dras av. Utgifter för trängselavgift enligt lagen (0000:000) om trängselavgift skall inte dras av. Förteckning över remissinstanserna beträffande betänkandet Trängselavgifter (SOU 2003:61) Efter remiss har följande lämnat yttrande över kommitténs förslag: Justitieombudsmannen, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Göteborgs län, Länsrätten i Dalarnas län, Justitiekanslern, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Riksskatteverket, Datainspektionen, Kungl. Tekniska Högskolan (KTH), Vägverket, Statens Institut för KommunikationsAnalys (SIKA), Ekonomistyrningsverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Naturvårdsverket, Konsumentverket, Boverket, Banverket, Botkyrka kommun, Danderyds kommun, Ekerö kommun, Haninge kommun, Huddinge kommun, Järfälla kommun, Lidingö kommun, Nacka kommun, Norrtälje kommun, Nynäshamns kommun, Salems kommun, Sollentuna kommun, Solna kommun, Stockholms kommun, Sundbybergs kommun, Södertälje kommun, Tyresö kommun, Täby kommun, Upplands Väsby kommun, Upplands-Bro kommun, Vallentuna kommun, Värmdö kommun, Österåkers kommun, Håbo kommun, Uppsala kommun, Eskilstuna kommun, Gnesta kommun, Nyköpings kommun, Strängnäs kommun, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Stockholms läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Samverkansorganet C-framåt i Uppsala län, BIL Sweden, Buss och samhälle, Svenska Bussbranschens Riksförbund, Fastighetsägarna Sverige, Föreningen Gröna Bilister, Landsorganisationen i Sverige (LO), Motorbranschens Riksförbund, Motormännens Riksförbund, Nature Associates, Stockholms Handelskammare, Stockholms Hantverksförening, Svenska kommunförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Taxiförbundet, Svenska Transportarbetareförbundet, Svenska Vägföreningen, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges Transportindustriförbund, Vidare har följande lämnat yttrande: Rinkeby Stadsdelsnämnd, Kollektivtrafikant Stockholm, Regionala utvecklingsnämnden Skåne läns landsting, Magnus Cedergren, UNO UtvecklingNordOst, Kriminalvården, Combitech Consortium, Regionförbundet Sörmland, Kommunförbundet Stockholms län. Riksrevisionsverket (RRV), hade inte möjlighet att besvara rubricerad remiss före den 1 juli 2003, då RRV:s instruktionsenliga uppgifter som revisionsmyndighet under regeringen upphörde. Följande har avstått från att lämna yttrande: Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Nykvarns kommun, Sigtuna kommun, Trosa kommun, Västerås kommun, Sundsvalls kommun, Luleå kommun, Skåne läns landsting, Biltrafikens Arbetsgivareförbund, De Handikappades Riksförbund, Facket för Service och Kommunikation (SEKO), Göteborgs Spårvägar AB, Landstingsförbundet, Motormännens Helnykterhetsförbund, Skånetrafiken, Storstockholms Lokaltrafik AB, Svensk Handel, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Petroleum Institutet, Svenskt Näringsliv, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges Köpmannaförbund i Stockholm, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Västtrafik AB. Promemorians lagförslag 1 Förslag till lag om trängselskatt Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser 1 § Trängselskatt skall betalas till staten enligt denna lag. 2 § Skatteverket är beskattningsmyndighet. För beskattningsmyndighetens räkning skall Vägverket, genom automatiserad behandling, besluta om trängselskatt, expeditionsavgift enligt 12 §, trängseltillägg enligt 13 § och dröjsmålsavgift enligt 14 § samt verkställa uppbörd av sådan skatt och avgift, om inte annat följer av 15 §. 3 § Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Skatteplikt 4 § Vid passage av en betalstation som anges i bilagan till denna lag skall trängselskatt betalas för bil som vid skattskyldighetens inträde 1. är införd i vägtrafikregistret, eller 2. brukas med stöd av saluvagnslicens. 5 § Följande bilar är inte skattepliktiga. 1. Bil som är registrerad på ägare som enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall är undantagen från skatteplikt i Sverige. 2. Bil som är antecknad som utryckningsfordon i vägtrafikregistret. 3. Buss med en totalvikt av minst 16 ton. Befrielse från skatteplikt i visst fall 6 § Den som beviljats särskilt parkeringstillstånd för rörelsehindrade enligt trafikförordningen (1998:1276) har rätt att efter ansökan hos beskattningsmyndigheten få befrielse från skatteplikt för en bil till följd av parkeringstillståndet. Skattskyldighet 7 § Skattskyldig är ägaren av bilen. Som ägare av bilen anses 1. den som när skattskyldigheten inträder är eller bör vara upptagen i vägtrafikregistret som ägare, eller 2. i fråga om bil som används med stöd av saluvagnslicens, den som när skattskyldigheten inträder, innehar licensen. Skattskyldighetens inträde 8 § Skattskyldighet inträder när en bil brukas för passage av en betalstation som anges i bilagan till denna lag. Skattens storlek 9 § Trängselskattens storlek anges i bilagan till denna lag. Beskattningsbeslut 10 § Skatt och avgift enligt denna lag skall beslutas med stöd av uppgifter i vägtrafikregistret. Om beslut om skatt eller avgift enligt första stycket har blivit uppenbart oriktigt på grund av misstag vid den automatiserade behandlingen, får den myndighet hos vilken behandlingen utförts besluta om rättelse. Betalningstid 11 § Trängselskatt skall utan anmaning betalas senast den femte vardagen efter den dag som skattskyldigheten har inträtt. Expeditionsavgift m.m. 12 § Om skatten inte har betalats inom denna tid, skall en expeditionsavgift påföras den skattskyldige. Den skattskyldige skall skriftligen anmanas att betala skatten och expeditionsavgiften senast inom fyra veckor efter dagen då skattskyldigheten har inträtt. Om skattskyldigheten har inträtt vid flera tillfällen under samma kalenderdygn, skall anmaningen avse den sammanlagda skatten för dygnet. Regeringen får meddela föreskrifter om expeditionsavgiftens storlek. Trängseltillägg 13 § Om trängselskatt eller expeditionsavgift inte betalas inom den tid som angetts i en anmaning enligt 12 § första stycket, skall en särskild avgift (trängseltillägg) tas ut med 500 kronor. Trängseltillägg får tas ut högst en gång per bil och kalenderdygn. Trängseltillägg skall betalas senast inom en månad från dagen för beslutet om sådant tillägg. Dröjsmålsavgift 14 § Bestämmelserna i 61-63 §§ fordonsskattelagen (1988:327) skall tillämpas i fråga om dröjsmålsavgift för trängseltillägg. Med skatt skall då i stället avses trängseltillägg. Omprövning av beslut m.m. 15 § Beskattningsmyndigheten skall ompröva och meddela slutligt beslut om sådan skatt eller avgift som avses i 10-14 §§, om den skattskyldige begär det eller det finns andra skäl. Om trängselskatt har betalats utan föregående betalningsanmaning, skall en begäran om omprövning ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast tre veckor efter det att betalningen har skett. I annat fall skall en begäran om omprövning ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast två månader efter det att beslut om expeditionsavgift eller trängseltillägg har fattats. Inbetalning av skatt och avgift 16 § Inbetalning av skatt och avgift skall göras genom insättning på särskilt konto för skatte- och avgiftsbetalningar enligt denna lag. Skatten och avgiften anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på det särskilda kontot. Anstånd med betalning 17 § Bestämmelserna i 60 och 60 a §§ fordonsskattelagen (1988:327) skall tillämpas i fråga om anstånd med betalning av skatt och avgift enligt denna lag. Med skattetillägg skall då i stället avses trängseltillägg. Befrielse och återbetalning 18 § Beskattningsmyndigheten får, självmant eller efter ansökan av den skattskyldige, besluta att trängselskatt, expeditionsavgift eller trängseltillägg helt eller delvis inte skall tas ut om det skulle framstå som uppenbart oskäligt. Ett beslut om befrielse kan innefatta att ett redan betalt belopp skall återbetalas. Överklagande 19 § Beslut som avses i 15 och 18 §§ samt beslut enligt 17 § om anstånd med att betala skatt eller avgift, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige och av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Beslut som avses i 6 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den sökande eller av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas. 20 § Överklagande av den skattskyldige skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten inom tre veckor från den dag då denne fick del av beslutet och överklagande av allmänna ombudet inom tre veckor från dagen för det överklagade beslutet. Det allmänna ombudet får föra talan till den skattskyldiges förmån. Ombudet har då samma behörighet som den skattskyldige. Beskattningsmyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet. Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 21 § Vid handläggning i länsrätt och kammarrätt av mål om trängseltillägg skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det finns anledning att anta att trängseltillägget inte kommer att tas ut. 22 § En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt eller avgift som omprövningen eller överklagandet avser. Verkställighet 23 § Om skatten eller särskild avgift inte betalas i rätt tid, skall den lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Denna lag träder i kraft den xxx 2005. Bilagan till lagen gäller till och med utgången av xxx. Den upphävda bilagan gäller därefter för förhållanden som hänför sig till tiden före den xxx. Bilaga (bilagan är preliminär och kommer att skrivas om i tabellform) 1. KARTA (se bifogat utdrag ur Miljöavgiftskontorets i Stockholms kommun karta över betalstationer). 2. Trängselskatt skall betalas med följande belopp. Trängselskatt skall tas ut vid passage av en betalstation med 10 kronor, vardagar, utom lördagar, klockan 06.30-07.00, 09.00-15.30 och 18.00-18.30. Ett skattebelopp om 15 kronor skall tas ut vardagar, utom lördagar, klockan 07.00-07.30, 08.30-09.00, 15.30-16.00 och 17.30-18.30. Vid färd i högtrafik skall trängselskatt tas ut med 20 kronor, vardagar, utom lördagar, klockan 07.30-08.30 och 16.00-17.30. Vardagar, utom lördagar, klockan 18.30-06.30, lördagar, helgdagar och dagar före helgdag skall någon skatt inte tas ut. Den sammanlagda skatten per kalenderdygn och bil skall högst uppgå till 60 kronor. 3. Skattskyldigheten enligt 4 § inträder inte om en bil vid passage till eller från Lidingö kommun passerar två skilda betalstationer och restiden däremellan uppgår till högst 30 minuter. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 §1 Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam 1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages, 2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt, 3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, 4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak. Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen. Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av 1. mål av enkel beskaffenhet, 2. mål enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt skatteförfattningarna, 3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställigheten av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfälligt omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen (1988:1472), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 2-4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., 4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna, 5. mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, 6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 7. mål enligt lagen (0000:000) om trängselskatt. Denna lag träder i kraft den xxx 2005. 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsökningsbalken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i 1. lagen (1972:435) om överlastavgift, 2. bilskrotningslagen (1975:343), 3. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 4. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, 5. fordonsskattelagen (1988:327), 6. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 7. lagen (1994:419) om brottsofferfond, 8. skattebetalningslagen (1997:483), eller 9. lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon. 8. skattebetalningslagen (1997:483), 9. lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon, eller 10. lagen (0000:000) om trängselskatt. Denna lag träder i kraft den xxx 2005. 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning Härigenom föreskrivs att 7 och 14 §§ lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § Tillstånd krävs inte för allmän kameraövervakning 1. när övervakningen sker med en övervakningskamera som av trafiksäkerhetsskäl eller för säkerheten i arbetsmiljön är uppsatt på fordon, maskin eller liknande för att förbättra sikten för föraren eller användaren, 2. vid övervakning som utförs av Vägverket vid trafikövervakning eller 2. vid övervakning som utförs av Vägverket a) vid trafikövervakning eller b) vid en sådan passage där trängselskatt tas ut enligt lagen (0000:000) om trängselskatt och som sker för att samla in uppgifter som behövs för att beslut om trängselskatt enligt lagen skall kunna fattas och för att kontrollera att sådan skatt betalas eller 3. när övervakningen sker i sådana fall som avses i 4 § första stycket. 14 § Bild- eller ljudmaterial från allmän kameraövervakning av en plats dit allmänheten har tillträde får bevaras under högst en månad, om inte länsstyrelsen beslutar om en längre bevarandetid. Första stycket gäller inte, om materialet 1. har betydelse vid utredning av brottslig verksamhet och antingen tagits upp av polismyndighet eller inom en månad från upptagningen lämnats över till polismyndighet eller åklagare av någon annan som gjort upptagningen eller 2. ges in till domstol i mål om ansvar för brott. 1. har betydelse vid utredning av brottslig verksamhet och antingen tagits upp av polismyndighet eller inom en månad från upptagningen lämnats över till polismyndighet eller åklagare av någon annan som gjort upptagningen, 2. ges in till domstol i mål om ansvar för brott eller 3. tagits upp vid sådan övervakning som avses i 7 § 2 b. När bild- eller ljudmaterial inte längre får bevaras skall det omedelbart förstöras. Denna lag träder i kraft den xxx 2005. 5 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § och 16 kap. 17 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. Svenska allmänna skatter Svenska allmänna skatter m.m. 4 § Svenska allmänna skatter får inte dras av. Som sådana skatter räknas bland annat kommunal och statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt och kupongskatt. Skatt enligt lagen (0000:000) om trängseskatt får inte dras av. 16 kap. 17 §1 Särskilda skatter och avgifter som avser näringsverksamheten skall dras av. Om skatten eller avgiften sätts ned, skall motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Särskilda skatter och avgifter som avser näringsverksamheten skall dras av. Om skatten eller avgiften sätts ned, skall motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. I 9 kap. 4 § finns en bestämmelse om att skatt enligt lagen (0000:000) om trängselskatt inte får dras av. Avkastningsskatt som beräknas på avsättning i balansräkning med tilllämpning av 3 § fjärde stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel skall dras av. Om skatten sätts ned, skall motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Om skatten sätts ned genom avräkning av utländsk skatt, hindrar detta inte att hela skattebeloppet dras av. I 29-31 §§ finns bestämmelser om egenavgifter. Denna lag träder i kraft den xxx 2005. Lagen tillämpas första gången vid 2006 års taxering. 6 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 § I vägtrafikregistret förs det in uppgifter som avser 1. motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa, 2. a) behörighet enligt körkortslagen (1998:488) att föra fordon, b) förarutbildning och förarprov, c) det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen, 3. a) behörighet att föra fordon i yrkesmässig trafik och rätten att bedriva yrkesmässig trafik och biluthyrning, b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen (1998:492) om biluthyrning samt av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagarna och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till internationella person- eller godstransporter, samt 4. innehav av särskilda behörighetshandlingar som krävs för att föra ett visst slag av motordrivet fordon eller luftfartyg i andra fall än som avses i 2 a) och 3 a) eller för att utöva viss tjänst eller genomgå viss utbildning. I registret förs det dessutom in uppgifter som behövs för kontroll av att felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och att influtna medel redovisas. I registret förs det dessutom in uppgifter som behövs för kontroll av att felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och att influtna medel redovisas samt de uppgifter som behövs för att Vägverket skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt lagen (000:000) om trängselskatt. Personuppgifter får endast föras in för de ändamål som anges i 5 §. Denna lag träder i kraft den xxx 2005. Förteckning över remissinstanserna beträffande promemoria om trängselskatt Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag: Justitieombudsmannen, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Göteborgs län, Länsrätten i Dalarnas län, Justitiekanslern, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Skatteverket, Datainspektionen, Kungl. Tekniska Högskolan (KTH), Vägverket, Statens Institut för KommunikationsAnalys (SIKA), Ekonomistyrningsverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Naturvårdsverket, Konsumentverket, Boverket och Banverket. Yttrande har också inkommit från: Naturskyddsföreningen i Stockholms län, Nature Associates, Svenska Taxiförbundet, Handikappförbundens samarbetsorgan, Stockholm Trafikskolors Förening, Biluthyrningsbranschens Riksförbund, Sveriges Åkeriföretag, Forum - Kvinnor och Handikapp, Stockholms Handelskammare, Motormännens Riksförbund, AB Storstockholms Lokaltrafik, Stockholmspartiet, Danderyds kommun, Botkyrka kommun, Lidingö kommun, Stadsledningskontoret i Stockholms kommun, Länsrätten i Örebro län och Domstolsverket. Följande har avstått från att lämna yttrande: Riksrevisionen och Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI). Lagrådsremissens lagförslag 1 Förslag till lag om trängselskatt Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser 1 § Trängselskatt skall betalas till staten enligt denna lag. 2 § Skatteverket är beskattningsmyndighet. För beskattningsmyndighetens räkning skall Vägverket, genom automatiserad behandling, besluta om trängselskatt, expeditionsavgift och trängseltillägg samt verkställa uppbörd av sådan skatt och avgift, om inte annat följer av 15 eller 20 §. 3 § Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Skatteplikt 4 § Vid passage av en sådan betalstation som anges i bilagan till denna lag, skall trängselskatt betalas för bil som vid skattskyldighetens inträde 1. är införd i vägtrafikregistret, eller 2. brukas med stöd av saluvagnslicens. 5 § Följande bilar är inte skattepliktiga. 1. Bil som är registrerad på ägare som enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall är undantagen från skatteplikt i Sverige. 2. Bil som är antecknad som utryckningsfordon i vägtrafikregistret. 3. Buss med en totalvikt av minst 14 ton. 4. Bil som enligt uppgift i vägtrafikregistret används i taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (1998:490). 5. Bil som enligt 6 eller 7 § undantagits från skatteplikt. Befrielse från skatteplikt i vissa fall 6 § Skatteverket skall efter ansökan från den som beviljats parkeringstillstånd för rörelsehindrade enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer besluta om att till följd av parkeringstillståndet undanta en viss bil från skatteplikt. Befrielse från skatteplikt enligt första stycket får inte medges om bilen enligt anteckning i vägtrafikregistret används i yrkesmässig trafik enligt yrkestrafiklagen (1998:490). 7 § Skatteverket skall efter ansökan från den skattskyldige besluta om att undanta bil med en totalvikt som understiger 14 ton, som används för färdtjänst enligt lagen (1997:735) om riksfärdtjänst eller enligt lagen (1997:736) om färdtjänst, från skatteplikt. Skattskyldighet 8 § Skattskyldig är ägaren av bilen. Som ägare av bilen anses 1. den som när skattskyldigheten inträder är eller bör vara upptagen i vägtrafikregistret som ägare, eller 2. i fråga om bil som används med stöd av saluvagnslicens, den som när skattskyldigheten inträder innehar licensen. Skattskyldighetens inträde 9 § Skattskyldighet inträder när en skattepliktig bil brukas för passage av en sådan betalstation som anges i bilagan till denna lag. Skattens omfattning 10 § Närmare bestämmelser om var och när skatt tas ut samt skattens storlek anges i bilagan till denna lag. Beskattningsbeslut 11 § Skatt och avgift enligt denna lag skall beslutas med stöd av uppgifter i vägtrafikregistret. Ett beskattningsbeslut skall fattas för varje bil, för vilken skattskyldighet enligt 9 § har inträtt. Varje beslut skall avse ett kalenderdygn. Om beslut om skatt eller avgift enligt första stycket har blivit uppenbart oriktigt på grund av misstag vid den automatiserade behandlingen, skall den myndighet hos vilken behandlingen utförts besluta om rättelse. Betalningstid 12 § Trängselskatt skall utan uppmaning betalas senast den femte dagen efter den dag som skattskyldigheten har inträtt. Expeditionsavgift m.m. 13 § Om skatten inte har betalats inom den tid som anges i 12 §, skall en expeditionsavgift påföras den skattskyldige. Den skattskyldige skall skriftligen uppmanas att senast fyra veckor efter dagen då skattskyldigheten har inträtt betala skatten och expeditionsavgiften. Om skattskyldigheten har inträtt vid flera tillfällen under samma kalenderdygn, skall uppmaningen avse den sammanlagda obetalda skatten för dygnet. Regeringen får besluta föreskrifter om expeditionsavgiftens storlek. Trängseltillägg 14 § Om trängselskatt eller expeditionsavgift inte betalas inom den tid som angetts i en uppmaning enligt 13 § första stycket, skall en särskild avgift (trängseltillägg) påföras den skattskyldige med 500 kronor. Trängseltillägg får påföras högst en gång per bil och kalenderdygn. Trängseltillägg, obetald trängselskatt och obetald expeditionsavgift skall betalas senast en månad från dagen för beslutet om sådant tillägg. Omprövning av beslut m.m. 15 § Beskattningsmyndigheten skall ompröva och meddela beslut om sådan skatt eller avgift som avses i 11-14 §§, om den skattskyldige begär det eller det finns andra skäl. Skatt eller avgift som har beslutats enligt första stycket skall betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten bestämmer. Om trängselskatt har betalats utan föregående betalningsuppmaning, skall en begäran om omprövning ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast tre veckor efter det att betalningen har skett. I annat fall skall en begäran om omprövning ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast två månader efter det att beslut om expeditionsavgift eller trängseltillägg har fattats. Inbetalning av skatt och avgift 16 § Inbetalning av skatt och avgift skall göras genom insättning på ett särskilt konto för skatte- och avgiftsbetalningar enligt denna lag. Skatten och avgiften anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på det särskilda kontot. Anstånd med betalning 17 § Bestämmelserna i 60 och 60 a §§ fordonsskattelagen (1988:327) skall tillämpas i fråga om anstånd med betalning av skatt och avgift enligt denna lag. Med skatt avses även expeditionsavgift och med skattetillägg skall då i stället avses trängseltillägg. Befrielse och återbetalning 18 § Beskattningsmyndigheten får, självmant eller efter ansökan av den skattskyldige, besluta att trängselskatt, expeditionsavgift eller trängseltillägg helt eller delvis inte skall tas ut, eller skall återbetalas, om det skulle framstå som uppenbart oskäligt. Överklagande 19 § Beslut som avses i 15, 17 och 18 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige och av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Beslut som avses i 6 och 7 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den sökande eller av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas. 20 § Överklagande av den skattskyldige skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten inom tre veckor från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet och överklagande av allmänna ombudet inom tre veckor från dagen för det överklagade beslutet. Det allmänna ombudet får föra talan till den skattskyldiges förmån. Ombudet har då samma behörighet som den skattskyldige. Beskattningsmyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet. Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 21 § Vid handläggning i länsrätt av mål om trängseltillägg skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det finns anledning att anta att trängseltillägget inte kommer att tas ut. 22 § En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt eller avgift som omprövningen eller överklagandet avser. Verkställighet 23 § Om skatt eller avgift enligt denna lag inte betalas i rätt tid, skall de lämnas för indrivning. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken. 1. Denna lag, utom bilagan till lagen, träder i kraft den 1 januari 2005. 2. Bilagan till lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer och gäller till och med utgången av xxx, men tillämpas även därefter för förhållanden som hänför sig till tiden före den xxx. Bilaga 1. Karta av vilken framgår var de skattebelagda betalstationerna skall placeras. 2. Trängselskatt skall betalas under vardagar utom lördagar under följande tider och med följande belopp vid passage av en sådan betalstation som är markerad på kartan. Dag före helgdag skall dock ingen skatt tas ut. Tidpunkten för passagen skall bestämmas av timmen och den påbörjade minuten. Tider klockan Skattebelopp kronor 6.30-6.59 10 7.00-7.29 15 7.30-8.29 20 8.30-8.59 15 9.00-15:29 10 15.30-15.59 15 16.00-17.29 20 17.30-17.59 15 18.00-18.29 10 3. Den sammanlagda skatten per kalenderdygn och bil skall högst uppgå till 60 kronor. 4. Skattskyldigheten enligt 4 § inträder inte om en bil vid passage till eller från Lidingö kommun passerar två skilda betalstationer, varav en inte är belägen vid Lidingö kommun, och tiden mellan passagerna inte överstiger 30 minuter. 2 Förslag till lag om rätt för en kommun att biträda staten där lagen (2004:000) om trängselskatt tillämpas Härigenom föreskrivs följande. En kommun, i vilken lagen (2004:000) om trängselskatt skall tillämpas, får biträda staten med information till allmänheten och annat förvaltningsstöd. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2003/04:30, bet. 2003/04:SoU6, rskr. 2003/04:178 Föreslagen lydelse 18 §1 Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam 1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages, 2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt, 3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, 4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak. Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid länsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som länsrätten. Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen. Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av 1. mål av enkel beskaffenhet, 2. mål enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt skatteförfattningarna, 3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddlagen (2004:000), mål enligt 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 2-4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., 4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna, 5. mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, 6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 7. mål enligt lagen (2004:000) om trängselskatt. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. 0.0 4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § och 14 kap. 10 § sekretesslagen (1980:100) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 1 §1 Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och tulldatabasen enligt lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet för uppgift som har tillförts databaserna samt hos kommun eller landsting för uppgift som har lämnats dit i ett ärende om förhandsbesked i skatte- eller taxeringsfråga. Uppgift hos Tullverket får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgift som med anledning av överklagande hos domstol registreras hos annan myndighet enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål hos domstol erhållits från annan myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målet. Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och, med undantag för arvsskatt och gåvoskatt, annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift, avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund samt skattetillägg och förseningsavgift. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensionsgrundande inkomst. Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och, med undantag för arvsskatt och gåvoskatt, annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift, avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, skattetillägg och förseningsavgift samt expeditionsavgift och trängseltillägg enligt lagen (2004:000) om trängselskatt. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensionsgrundande inkomst. Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, såvida inte beslutet meddelas i ärende om 1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga, 2. beskattning av utländska experter, forskare eller andra nyckelpersoner när beslutet har fattats av Forskarskattenämnden. Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, om inte beslutet meddelas i ärende om 1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga, 2. beskattning av utländska experter, forskare eller andra nyckelpersoner när beslutet har fattats av Forskarskattenämnden, eller 3. trängselskatt. I beslut, varigenom trängselskatt bestäms eller underlag för bestämmande av sådan skatt fastställs, gäller sekretessen dock endast för uppgift om vilken betalstation bilen har passerat och tidpunkten för denna passage. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lag om förfarande vid beskattning, lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet eller lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. I artiklarna 6.1 och 8.3 i rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt finns bestämmelser om att uppgift i vissa fall får lämnas till enskild. Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift i ärende om revision lämnas till en förvaltare i den reviderades konkurs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. För uppgift om avgift enligt lagen om avgift till registrerat trossamfund gäller dock sekretessen i högst sjuttio år 14 kap. 10 §2 Myndighet får uppställa förbehåll, som inskränker enskild mottagares rätt att lämna uppgift vidare eller utnyttja uppgift, också när 1. myndigheten enligt 5 § lämnar sekretessbelagd uppgift till part, ställföreträdare, ombud eller biträde, 2. myndigheten med stöd av 7 § första stycket lämnar uppgift till någon som inte är knuten till myndigheten på det sätt som anges i 1 kap. 6 §, 3. myndigheten med stöd av 9 kap. 1 § fjärde stycket tredje meningen, 9 kap. 2 § fjärde stycket, 9 kap. 17 § sjunde stycket eller 9 kap. 19 § fjärde stycket lämnar uppgift till konkursförvaltare. 3. myndigheten med stöd av 9 kap. 1 § femte stycket tredje meningen, 9 kap. 2 § fjärde stycket, 9 kap. 17 § sjunde stycket eller 9 kap. 19 § fjärde stycket lämnar uppgift till konkursförvaltare. Förbehåll enligt första stycket 1 får inte innebära förbud mot att utnyttja uppgiften i målet eller ärendet eller mot att lämna muntlig upplysning till part, ställföreträdare, ombud eller biträde. Har förbehåll uppställts enligt första stycket 2, skall i fråga om förbehållet gälla vad som föreskrivs i 7 § tredje och fjärde styckena angående förbud att lämna ut eller utnyttja uppgift. Ett förbehåll enligt första stycket 3 får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren skall kunna fullgöra de skyldigheter som åvilar honom eller henne i anledning av konkursen. Förordnande av regeringen eller riksdagen för särskilt fall om undantag från sekretess för uppgift får förenas med villkor att förbehåll som anges i första stycket skall uppställas vidutlämnande av uppgiften. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsökningsbalken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i 1. lagen (1972:435) om överlastavgift, 2. bilskrotningslagen (1975:343), 3. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 4. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, 5. fordonsskattelagen (1988:327), 6. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 7. lagen (1994:419) om brottsofferfond, 8. skattebetalningslagen (1997:483), eller 9. lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon. 8. skattebetalningslagen (1997:483), 9. lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon, eller 10. lagen (2004:000) om trängselskatt. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. 0.0 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning Härigenom föreskrivs att 7 och 14 §§ lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § Tillstånd krävs inte för allmän kameraövervakning 1. när övervakningen sker med en övervakningskamera som av trafiksäkerhetsskäl eller för säkerheten i arbetsmiljön är uppsatt på fordon, maskin eller liknande för att förbättra sikten för föraren eller användaren, 2. vid övervakning som utförs av Vägverket vid trafikövervakning eller 2. vid övervakning som utförs av Vägverket a) vid trafikövervakning eller b) vid en sådan betalstation som avses i bilagan till lagen (2004:000) om trängselskatt och sker för att samla in endast sådana uppgifter som behövs för att beslut om trängselskatt enligt lagen skall kunna fattas och för att kontrollera att sådan skatt betalas eller 3. när övervakningen sker i sådana fall som avses i 4 § första stycket. 14 § Bild- eller ljudmaterial från allmän kameraövervakning av en plats dit allmänheten har tillträde får bevaras under högst en månad, om inte länsstyrelsen beslutar om en längre bevarandetid. Första stycket gäller inte, om materialet 1. har betydelse vid utredning av brottslig verksamhet och antingen tagits upp av polismyndighet eller inom en månad från upptagningen lämnats över till polismyndighet eller åklagare av någon annan som gjort upptagningen eller 2. ges in till domstol i mål om ansvar för brott. 1. har betydelse vid utredning av brottslig verksamhet och antingen tagits upp av polismyndighet eller inom en månad från upptagningen lämnats över till polismyndighet eller åklagare av någon annan som gjort upptagningen, 2. ges in till domstol i mål om ansvar för brott eller 3. tagits upp vid sådan övervakning som avses i 7 § 2 b. När bild- eller ljudmaterial inte längre får bevaras skall det omedelbart förstöras. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. 0.0 7 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229) att 9 kap. 4 § och 16 kap. 17 § samt rubriken närmast före 9 kap. 4 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. Svenska allmänna skatter Svenska allmänna skatter m.m. 4 § Svenska allmänna skatter får inte dras av. Som sådana skatter räknas bland annat kommunal och statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt och kupongskatt. Skatt enligt lagen (2004:000) om trängselskatt får inte dras av. 16 kap. 17 §1 Särskilda skatter och avgifter som avser näringsverksamheten skall dras av. Om skatten eller avgiften sätts ned, skall motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Särskilda skatter och avgifter som avser näringsverksamheten skall dras av. Om skatten eller avgiften sätts ned, skall motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. I 9 kap. 4 § finns en bestämmelse om att skatt enligt lagen (2004:000) om trängselskatt inte får dras av. Avkastningsskatt som beräknas på avsättning i balansräkning med tillämpning av 3 § fjärde stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel skall dras av. Om skatten sätts ned, skall motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Om skatten sätts ned genom avräkning av utländsk skatt, hindrar detta inte att hela skattebeloppet dras av. I 29-31 §§ finns bestämmelser om egenavgifter. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Lagen tillämpas första gången vid 2006 års taxering. 0.0 8 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister skall ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2003/04:83 Föreslagen lydelse 6 § I vägtrafikregistret förs det in uppgifter som avser 1. motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa, 2. a) behörighet enligt körkortslagen (1998:488) att föra fordon, b) förarutbildning och förarprov, c) det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen, 3. a) behörighet att föra fordon i yrkesmässig trafik och rätten att bedriva yrkesmässig trafik och biluthyrning, b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen (1998:492) om biluthyrning samt av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagarna och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till internationella person- eller godstransporter, 4. innehav av särskilda behörighetshandlingar som krävs för att föra ett visst slag av motordrivet fordon eller luftfartyg i andra fall än som avses i 2 a) och 3 a) eller för att utöva viss tjänst eller genomgå viss utbildning, 5. innehav av färdskrivarkort som avses i rådets förordning (EEG) nr 3821/85, och 6. utfärdande, utbyte, förnyelse, förlustanmälan, återlämnande, giltighet och återkallelse av färdskrivarkort enligt 5, och som i övrigt behövs för tillämpningen av förordning (EEG) nr 3821/85 och av föreskrifter som meddelats i anslutning till den. I registret förs det dessutom in uppgifter som behövs för kontroll av att felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och att influtna medel redovisas. I registret förs det dessutom in uppgifter som behövs för kontroll av att felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och att influtna medel redovisas samt de uppgifter som behövs för att Vägverket skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt lagen (2004:000) om trängselskatt. Personuppgifter får endast föras in för de ändamål som anges i 5 §. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2004-04-16 Närvarande: f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist, justitierådet Torgny Håstad och regeringsrådet Göran Schäder. Enligt en lagrådsremiss den 1 april 2004 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om trängselskatt, 2. lag om rätt för en kommun att biträda staten där lagen (2004:000) om trängselskatt tillämpas, 3. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, 4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 5. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., 6. lag om ändring i lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning, 7. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), och 8. lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister. Förslagen har inför Lagrådet föredragits, nr 1 och 3 - 8 av kanslirådet Gabriella Loman och ämnesrådet Fredrik Ahlén samt nr 2 av departementssekreteraren Johan Höök. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Allmänt I remissen föreslås införandet av en skatt, som kan tillämpas i olika tätorter men som inledningsvis kommer att tillämpas endast vid passage av vissa angivna betalstationer vid gränsen till Stockholms innerstad. Genom att pålagan betraktas som en skatt och beslutas i den för skatter gällande ordningen undviks de invändningar som skulle ha kunnat aktualiseras, om pålagan hade konstruerats som en kommunalt beslutad avgift. Såvitt gäller de invändningar från olika håll mot förslaget som avser att undantaget från skatteplikt vid färd på Essingeleden skulle innebära att miljökvalitetsnormer åsidosätts, konstaterar Lagrådet att miljöbalkens regler visserligen binder myndigheterna i enskilda ärenden men inte binder riksdagen i dess lagstiftning. En annan sak är att trängselskattelagen måste uppfylla Sveriges åtaganden till följd av medlemskapet i EU. Ändamålet med trängselskatten har angetts vara att öka framkomlig-heten och att minska trafikens miljöpåverkan. Det har även anförts att en trängselskatt skulle kunna ge ett ekonomiskt överskott, som skulle kunna användas till förstärkning av kollektivtrafiken i regionen. För att administrationen av skatten skall bli effektiv, knyts skatten till fordon med vissa egenskaper enligt vägtrafikregistret och inträder skattskyldighet vid passage av betalstationer som anordnas vid tillfartsvägarna till innerstaden. Lagrådet konstaterar att den valda konstruktionen medför att skattskyldighet uppkommer vid färd ut från innerstaden men inte vid färd inom innerstaden. Den valda utformningen står således delvis i strid mot lagstiftningens ändamål. Av det nyss anförda följer också att trängselskatt skall betalas av utsocknes som kör bil i Stockholms innerstad men inte av innerstadsbor som kör bil där. Skulle lagen ha utformats på ett sätt som direkt återspeglade denna effekt, hade den knappast ansetts godtagbar. Saken blir inte nämnvärt bättre genom att de skattskyldigas hemvist formellt sett saknar relevans. Trängselskatten borde med hänsyn till lagens ändamål konstrueras så att den drabbar alla som kör bil i innerstaden, oavsett om de påbörjar färden i denna eller kommer utifrån. Med hänsyn till lagens ändamål kan invändningar resas också mot några undantag från trängselskatten. Att vissa bussar, som normalt transporterar många människor i taget, är undantagna kan motiveras med att bussarna minskar trängseln och föroreningen per passagerare. Taxibilar torde emellertid i allmänhet transportera endast en eller ett par kunder i taget. Den trängsel och de föroreningar som dessa människor orsakar är inte mindre därför att de åker taxi än vad som skulle ha varit fallet vid färd i egen bil. Det torde inte gå att säga att färder i privata bilar generellt skulle vara mindre samhällsnyttiga än färder i taxibilar. Lagrådet vill utifrån lagens ändamål därför ifrågasätta undantaget för taxibilar. Slopades detta undantag, skulle man även helt undvika den olikhet i konkurrenshänseende som skapas inom transportnäringen genom att taxibilar som transporterar varor inte belastas med trängselskatt medan budbilar är skattepliktiga. Vid ett slopande av undantaget skulle taxibilar inte heller vara befriade från trängselskatt när de används privat. Å andra sidan skulle det vid ett slopande av taxiundantaget inte längre vara möjligt att administrera undantaget för färdtjänsttransporter, när transporten sker i taxibilar, genom anknytning till fordonet. Utgår man från att taxibilar som används för färdtjänst samma dag passerar betalstationer flera gånger vid andra körningar, så att maximal trängselskatt belastar fordonet redan på grund av dessa körningar, skulle taxinäringen emellertid inte behöva höja priset för färdtjänster på grund av trängselskatten. Från rättsteknisk synpunkt kan konstateras att det remitterade förslaget öppnar möjligheter till skatteflykt eller till undantag i övrigt som inte kan sakligt motiveras. Enligt 6 § skall Skatteverket efter ansökan från den som beviljats parkeringstillstånd för rörelsehindrade besluta att till följd av parkeringstillståndet undanta en viss bil från skatteplikt. Det synes inte spela någon roll om parkeringstillståndet beviljats någon som bor i landsorten och om ansökan gäller en bil som är registrerad på och brukas av en annan person i Stockholm. Enligt 7 § skall Skatteverket efter ansökan från bilens ägare besluta om att undanta bil med en totalvikt som understiger 14 ton från skatteplikt, om bilen används för färdtjänst enligt vissa lagar härom. Det finns inget krav på att bilen uteslutande eller ens regelmässigt skall användas för färdtjänst och ännu mindre något krav på att den aktuella transporten avser färdtjänst. Lagrådet saknar dock underlag för att bedöma i vilken omfattning andra transporter därmed kommer att åtnjuta ett sakligt omotiverat undantag från trängselskatten. Sammanfattningsvis anser Lagrådet att den praktiska utformningen i en inte obetydlig omfattning strider mot lagens ändamål. Det finns därför skäl som talar för att en annan utformning borde övervägas. 4 § och rubriken närmast före 4 § Paragrafen upptar under rubriken "Skatteplikt" huvudbestämmelsen om de fordon för vilka trängselskatt skall betalas. Skatteplikten enligt bestämmelsen omfattar bilar som vid skattskyldighetens inträde antingen är införda i vägtrafikregistret eller brukas med stöd av saluvagnslicens. Därutöver anges att det är vid passage av en sådan betalstation som anges i bilagan till lagen som skatten skall betalas. Enligt Lagrådets mening har den sistnämnda delen av paragrafen inte sin plats i en huvudregel som skall ange vilka fordon som omfattas av skatteplikt. Härtill kommer att det med ett sådant inslag uppstår en onödig dubblyr med hänsyn till den i 9 § föreslagna regeln om skattskyldighetens inträde. Lagrådet förordar att paragrafen renodlas och ges förslagsvis följande lydelse. "Trängselskatt betalas för bil som när skattskyldigheten inträder enligt 9 § 1. är införd i vägtrafikregistret, eller 2. brukas med stöd av saluvagnslicens." Rubriken bör preciseras så att den bättre återspeglar vad som avhandlas i 4 och 5 §§, nämligen vilka fordon som enligt huvudregeln omfattas av skatteplikt respektive vilka bilar som undantas. Rubriken kan lämpligen få lyda "Skattepliktiga fordon". På så sätt markeras också en skillnad i förhållande till den närmast före 8 § föreslagna rubriken "Skattskyldighet". 5-7 §§ De i 5 § 4 samt i 6 och 7 §§ angivna undantagen från skatteplikten har berörts inledningsvis. Bestämmelserna synes behöva övervägas ytterligare. 9 § I bestämmelsen föreskrivs att skattskyldighet inträder när en skattepliktig bil brukas för passage av en sådan betalstation som anges i bilagan till lagen. Enligt motiveringen (avsnitt 7.2.4) menas med uttrycket "bil brukas för passage av en betalstation" att bilen passerar förbi en betalstation, med eller utan motorn påslagen, dvs. även att den bogseras förbi, puttas förbi eller på något annat liknande sätt förs förbi en betalstation. Skattskyldighet anges emellertid inte inträda för bilar som t.ex. fraktas på en släpvagn eller transporteras på ett biltransportfordon. I författningskommentaren hänvisas vidare till rättsfallet NJA 1972 s. 177. Genom den föreslagna utformningen av lagtexten i förening med motivuttalandena har sökts en lösning på avgränsningssvårigheter som kan uppkomma vid vissa slags passager av betalstation. Helt synes detta dock inte ha lyckats. Särskilt uttalandet i fråga om bogsering förbi en betalstation kan ifrågasättas om det avses täcka även sådana fall av bogsering där den dragna bilens ena ände är upplyft genom en anordning på dragfordonet samtidigt som något av den dragna bilens hjulpar rullar på vägen (jfr 4 kap. 20 § andra stycket 7 trafikförordningen). Det skall också framhållas att det åberopade rättsfallet gällde en situation där den bogserade bilen styrdes av en person i förarsätet och bilens alla hjul rullade på vägen. Med hänsyn till det anförda anser Lagrådet att ytterligare klargöranden kan behövas i anslutning till förevarande bestämmelse om skattskyldighetens inträde. 11 § I den föreslagna paragrafens första stycke sägs att skatt och avgift enligt den aktuella lagen skall beslutas med stöd av uppgifter i vägtrafikregistret. Skattskyldig är enligt 8 § ägaren av bilen och som ägare skall bl.a. anses den som när skattskyldigheten inträder är eller bör vara upptagen i vägtrafikregistret som ägare. Det innebär att beskattningsbesluten inte alltid grundas på de uppgifter som faktiskt finns i det nämnda registret utan på vad som borde ha stått där. Lagrådet förordar därför att stycket liksom hänvisningen till det i nuvarande tredje stycket utgår. 14 § och rubriken närmast före 14 § Förslaget innebär att en särskild avgift skall påföras vid underlåtenhet att erlägga trängselskatt eller expeditionsavgift inom tid som angetts i betalningsuppmaning. Den särskilda avgiften benämns trängseltillägg. Avgiften är enligt vad som framgår av motiven inte av skattekaraktär utan är avsedd att utgöra en administrativ sanktion med funktionen att vara ett effektivt påtryckningsmedel för att öka benägenheten hos de skattskyldiga att betala trängselskatt och expeditionsavgift. Lämpligheten av att använda benämningen trängseltillägg kan enligt Lagrådets uppfattning sättas i fråga. Det bör vara av värde att i begreppsanvändningen hålla en tydlig rågång mot trängselskatten (jfr i avsnitt 7.7.1.2 redovisade synpunkter från vissa remissinstanser på kommittéförslaget beträffande trängseltillägg). Åtskillnad bör också markeras i förhållande till de skattetillägg som kan tas ut enligt taxeringslagen och skattebetalningslagen. Benämningen trängseltillägg kan, såsom sägs i lagrådsremissen, föra tanken till skattetilläggen. Av dessa skäl bör beteckningen trängseltillägg ersättas av ett annat ord. Det kan då ligga närmast till hands att använda sig av begreppet tilläggsavgift. Lagrådet förordar att en sådan ändring görs genomgående i lagförslaget (dvs. förutom i förevarande paragraf och rubrik även i 2, 17, 18 och 21 §§). 16 § Enligt paragrafens andra stycke skall skatten och avgiften anses ha betalats den dag betalningen bokförts på det särskilda konto som finns för betalningar enligt lagen. Bestämmelsen stämmer överens med vad som i övrigt gäller på skatteområdet (se 16 kap. 3 § skattebetalningslagen). Den avviker dock från vad som anges i 58 § fordonsskattelagen, enligt vilken inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten AB eller, om staten har ingått avtal om förmedlingen av skattebetalningen med en bank, till banken. Det förtjänar också att nämnas att i lagrådsremissen år 2003 rörande ny försäkringsavtalslag betalning till försäkringsbolag anses ha skett när betalningsuppdraget lämnats inte bara till den av försäkringsbolaget anvisade betalningsförmedlaren utan t.o.m. till en av försäkringstagaren vald betalningsförmedlare, exempelvis den egna banken (se 5 kap. 5 § i det lagförslaget). Lagrådet finner det principiellt felaktigt att betalaren skall stå risken för ett dröjsmål med bokföringen hos den av betalningsmottagaren anvisade betalningsförmedlaren. Regeln blir särskilt betänklig när, som i detta fall, dröjsmålspåföljderna blir oproportionerligt betungande i förhållande till den skuld som skulle ha betalats. Förslaget till lag om rätt för en kommun att biträda staten där lagen om trängselskatt tillämpas Lagförslaget har inte någon motsvarighet vare sig i det kommittébetänkande eller i den promemoria som ligger till grund för lagrådsremissen. Någon remissbehandling av ett utarbetat lagförslag har därmed inte förevarit innan det nu presenterade förslaget föreläggs Lagrådet för granskning. Det låter sig visserligen sägas att lagen avses innehålla enbart en kortfattad bestämmelse som ger möjlighet för en kommun att biträda staten i vissa hänseenden som inte gäller myndighetsutövning mot enskild. Detta förhållande utesluter inte att förslaget kan inrymma problem som inte omedelbart kan överblickas. Lagrådets slutsats är att beredningsunderlaget i denna del inte kan anses tillfredsställande. Lagrådet vill därutöver påpeka följande. Syftet med lagförslaget är att, med hänsyn till att rättsläget i frågan för närvarande är osäkert, klarlägga en kommuns möjlighet att sprida information om lagen om trängselskatt också till kringliggande kommuner och att biträda staten med bl.a. upphandlingar i samband med den tillämnade försöksperioden med trängselskatt. Lagförslaget avses träda i kraft den 1 januari 2005, eller samtidigt med lagen om trängselskatt. Detta betyder givetvis att frågor om kommunal medverkan för information och förvaltningsstöd åt staten som kan anses önskvärd eller behövlig redan inför ikraftträdandet av trängselskattelagen får övervägas under de rättsliga förutsättningar som kan anses gälla fram till nästkommande årsskifte. Förslaget till lag om ändring i lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. I remissen föreslås att det i 2 § görs ett tillägg så att fordringar enligt trängselskattelagen har företrädesrätt framför andra fordringar vid utmätning av lön. Genom en nyligen genomförd ändring i 1970 års förmånsrättslag (se SFS 2003:535) har skattefordringar gått miste om sin förmånsrätt. Härav borde följa att skattefordringar inte heller skall ha någon förmånsrätt vid utmätning i lön. Denna invändning har emellertid betydelse för många andra skatter och avgifter än trängselskatten. En omprövning av statens förmånsrätt för skatter m.m. vid löneutmätning bör därför aktualiseras i ett annat sammanhang (jfr prop. 2002/03:49 s. 75). Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 april 2004 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Engqvist, Lövdén, Ringholm, Bodström, Sommestad, Karlsson, Lund, Andnor, Nuder, Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Jämtin Föredragande: statsrådet Ringholm Regeringen beslutar proposition 2003/04:145 Trängselskatt Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG-regler Lag (2004:000) om trängselskatt 13 och 23 §§ 1 Anmärkning: I bilagan har det inte varit möjligt att från Stockholms stad få en karta utvisande det avgiftsbelagda området enligt fullmäktiges beslut. När det gäller den geografiska omfattningen av området har beredningen i avsnitt 14.2 uttalat sig i två avseenden. 2 Anmärkning: I tillgängligt material från Stockholms stad har angivits följande. Följande fordon är aktuella att undanta från miljöavgifter: utryckningsfordon, fordon med handikapptillstånd, bussar i linjetrafik, miljöbilar enligt Stockholms stads definition, taxibilar, färdtjänstfordon, skolskjutsfordon och motorcyklar. 1 Senast lydelse 2002:997. 1 Senaste lydelse 2002:417. 1 Senaste lydelse 2000:1003. 1 Senaste lydelse 2003:409 1 Senaste lydelse 2002:417. 1 Senaste lydelse 2001:1176. 1 Senaste lydelse 2003:409 1 Senaste lydelse 2003:651. 2 Senaste lydelse 2002:1124. 1 Senaste lydelse 2002:417. 1 Senaste lydelse 2001:1176. Prop. 2003/04:145 Bilaga 1 4 Prop. 2003/04:145 Bilaga 1 1 Prop. 2003/04:145 Bilaga 2 10 Prop. 2003/04:145 Bilaga 2 13 Bilaga 3 15 Prop. 2003/04:145 Bilaga 3 14 Prop. 2003/04:145 Bilaga 4 20 167 27 167 Prop. 2003/04:145 Bilaga 5 Prop. 2003/04:145 Bilaga 6 40 Prop. 2003/04:145 Bilaga 6 42 Prop. 2003/04:145 Bilaga 6 49 167 Prop. 2003/04:145 Bilaga 7 Prop. 2003/04:145 50 167 51 167