Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2022/23:58 Extra ändringsbudget för 2023 - Tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter Prop. 2022/23:58 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 9 februari 2023 Ebba Busch Elisabeth Svantesson (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Rysslands invasion av Ukraina och agerande på energimarknaden har kraftigt ändrat förutsättningarna för den europeiska energimarknaden. Europeiska hushåll och företag riskerar även fortsatt mycket högre energipriser än normalt. Inom EU har det beslutats om flera åtgärder för att bemöta de höga energipriserna. Rådet enades den 30 september 2022 om en rad förslag som införs genom förordningen (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna. En av åtgärderna i EU-förordningen gäller ett tillfälligt tak för marknadsintäkter. I denna proposition finns förslag om införandet av en tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter som motsvarar reglerna om ett tak för marknadsintäkter enligt EU-förordningen. De nya bestämmelserna, som införs i en ny lag och i skatteförfarandelagen, föreslås träda i kraft den 1 mars 2023. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om skatt på överintäkter från el 5 2.2 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 9 3 Ärendet och dess beredning 12 3.1 Skäl för ändringar i statens budget och förkortad motionstid 12 3.2 Tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter 13 4 Elmarknaden i Sverige 13 4.1 Fysisk elhandel 14 4.2 Finansiell elhandel 15 4.3 Energiköpsavtal 16 5 Skatt på överintäkter från el 17 5.1 Det behövs kompletterande bestämmelser till rådets förordning om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna 17 5.2 Ny lag om en skatt på överintäkter från el 18 5.3 Intäktstakets nivå 19 5.4 Skattepliktens omfattning 20 5.5 Skattskyldighet 23 5.6 Skattskyldighetens inträde 27 5.7 Beräkning av beskattningsunderlaget 28 5.8 Beskattningsunderlaget för företag i koncerner 36 5.9 Skattens storlek 36 6 Förfarandet för uttag av skatten på överintäkter av el 37 6.1 Utgångspunkter för förfarandet 37 6.2 Registrering 39 6.3 Skyldighet att deklarera överintäkter 40 6.3.1 Vem ska lämna en deklaration? 40 6.3.2 Vad ska deklarationen innehålla? 42 6.3.3 När ska deklarationen lämnas? 44 6.4 En utökad dokumentationsskyldighet införs 45 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 48 8 Konsekvensanalys 48 9 Författningskommentar 54 9.1 Förslaget till lag om skatt på överintäkter från el 54 9.2 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 63 10 Ändringar i statens budget för 2023 66 10.1 Ändringar av statens inkomster 66 Bilaga 1 Rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna 68 Bilaga 2 Promemorians sammanfattning 89 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 90 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna 96 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 97 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 103 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 februari 2023 111 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om skatt på överintäkter från el (avsnitt 2.1, 5 och 7). 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) (avsnitt 2.2, 6 och 7). 3. Riksdagen godkänner ändrad beräkning av inkomster i statens budget för 2023 (avsnitt 10.1 tabell 10.1). Riksdagen beslutar att förkorta motionstiden till fem dagar. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om skatt på överintäkter från el Härigenom föreskrivs följande. 1 § I denna lag finns bestämmelser med anledning av rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna i den del förordningen avser ett tak för marknadsintäkter på elproducenter. 2 § Skatt enligt denna lag ska betalas till staten. Ord och uttryck i lagen 3 § Med demonstrationsprojekt avses ett projekt som visar upp teknik som är den första av sitt slag inom unionen och som representerar en viktig innovation som med god marginal överträffar tidigare känd teknik. 4 § Med elområde avses det största geografiska område inom vilket marknadsaktörerna kan handla med el utan kapacitetstilldelning. 5 § Med hybridkraftverk avses en kraftproduktionsanläggning som har möjlighet att framställa el även från andra fossila källor än de som anges i 10 §. 6 § Med koncessionspliktigt nät avses en ledning eller ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession som meddelats med stöd av 2 kap. ellagen (1997:857). 7 § Med kvalificerad timme avses en timme när priset på dagenföremarknaden i det elområde där inmatning av elen sker överstiger 1 957 kronor per megawattimme. 8 § Med inmatning avses överföring av el från kraftproduktionsanläggningen där den framställs till ett koncessionspliktigt nät. Till en kraftproduktionsanläggning räknas även ett icke koncessionspliktigt nät som hänger samman med anläggningen. 9 § Med priset på dagenföremarknaden avses det pris på el i kronor per megawattimme som fastställts ett dygn i förväg av elbörsen Nord Pool för en viss timme. Skattepliktens omfattning 10 § El som framställs i Sverige från följande källor är skattepliktig, om inte annat följer av 11 eller 12 §: 1. vindenergi, 2. termisk solenergi och solcellsenergi, 3. geotermisk energi, 4. vattenkraft utan vattenmagasin, 5. fasta eller gasformiga biomassabränslen, utom biometan, 6. avfall, 7. kärnenergi, 8. brunkol, 9. råpetroleumprodukter, och 10. torv. 11 § El är skattepliktig enligt denna lag endast om den framställs under kalendermånaderna mars till och med juni 2023. 12 § El är inte skattepliktig om den framställs 1. i ett demonstrationsprojekt, 2. i ett hybridkraftverk, eller 3. i en kraftproduktionsanläggning med en sammanlagd installerad a) generatoreffekt av upp till 1 megawatt, eller b) växelriktareffekt av upp till 1 megawatt om elen framställs från termisk solenergi eller solcellsenergi. Skattskyldighet 13 § Skattskyldig är den som matar in skattepliktig el. Om den som är skattskyldig enligt första stycket ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) ska koncernens moderföretag vara skattskyldigt för all skattepliktig el som matas in av företag i koncernen. Med koncernens moderföretag avses det företag som inte har något eget moderföretag. Om det saknas ett i Sverige registrerat moderföretag enligt andra stycket, är i stället det koncernföretag skattskyldigt som är registrerat i Sverige men inte har något i Sverige registrerat moderföretag. Om det finns flera sådana företag, är det av dessa företag som har högst omsättning skattskyldigt. Med omsättning avses nettoomsättningen enligt en under 2022 upprättad årsredovisning. 14 § El som matas in av ett företag som bedriver sådan kärnteknisk verksamhet som avses i 1 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet anses matas in av företagets ägare, i proportion till respektive ägarandel. Skattskyldighetens inträde 15 § Skattskyldigheten inträder för skattepliktig el när den skattskyldige matar in elen. För ett koncernföretag som är skattskyldigt enligt 13 § andra eller tredje stycket inträder skattskyldigheten för skattepliktig el när ett företag i koncernen matar in elen. Beskattningsunderlaget 16 § Skatt enligt denna lag ska betalas på ett beskattningsunderlag för varje kalendermånad, beräknat enligt 17-22 §§. 17 § En timintäkt beräknas genom att antalet megawattimmar skattepliktig el som en skattskyldig matat in under en kvalificerad timme multipliceras med priset på dagenföremarknaden. 18 § Ett takbelopp beräknas genom att det totala antalet megawattimmar skattepliktig el som en skattskyldig matat in under kvalificerade timmar den aktuella kalendermånaden multipliceras med 1 957 kronor. 19 § Ett finansiellt justeringsbelopp beräknas för en kalendermånad som nettoeffekten i kronor av en skattskyldigs avtalsenliga rättigheter och skyldigheter på de realiserade intäkterna från den skattepliktiga el som matats in under månadens kvalificerade timmar. Ett koncernföretag som är skattskyldigt enligt 13 § andra eller tredje stycket ska vid beräkningen av ett finansiellt justeringsbelopp även beakta övriga koncernföretags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter. 20 § Beskattningsunderlaget för en kalendermånad beräknas genom att summan av samtliga timintäkter under månaden minskas med summan av samtliga takbelopp för månaden och justeras med det finansiella justeringsbeloppet för månaden. Ett koncernföretag som är skattskyldigt enligt 13 § andra eller tredje stycket ska beräkna timintäkter och takbelopp med beaktande av all den skattepliktiga el som matats in av företag i koncernen under kalendermånaden. 21 § En skattskyldig får välja att för en enskild kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkterna och ett särskilt takbelopp separat, förutsatt att driftskostnaderna för anläggningen överstiger 1 957 kronor per megawattimme. Med driftskostnader avses en kraftproduktionsanläggnings fasta och rörliga kostnader för att framställa el. 22 § Ett särskilt takbelopp enligt 21 § beräknas genom att 1. det totala antalet megawattimmar skattepliktig el från den aktuella kraftproduktionsanläggningen som den skattskyldige matat in under kvalificerade timmar den aktuella kalendermånaden multipliceras med summan av driftskostnaderna för timmarna, och 2. produkten av beräkningen enligt 1 multipliceras med faktorn 1,3. Det särskilda takbeloppet kan högst uppgå till summan av kalendermånadens timintäkter för den aktuella kraftproduktionsanläggningen. Skattens storlek 23 § Skatt ska betalas med 90 procent av beskattningsunderlaget. Förfarandet 24 § I skatteförfarandelagen (2011:1244) finns bestämmelser om förfarandet vid beskattningen. 1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2023. 2. Lagen tillämpas första gången för el som matas in i mars 2023. 2.2 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 3 kap. 15 §, 26 kap. 6 § och 39 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 7 kap. 1 b §, 26 kap. 22 a och 33 g §§ och 39 kap. 3 b §, och närmast före 39 kap. 3 b § en ny rubrik av följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2022:174 Föreslagen lydelse 3 kap. 15 § Med punktskatt avses skatt enligt 1. lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, 2. 2 § första stycket 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, 3. lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., 4. lagen (1994:1776) om skatt på energi, 5. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, 6. lagen (1999:673) om skatt på avfall, 7. lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m., 8. lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, 9. lagen (2017:1200) om skatt på flygresor, 10. lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, 11. lagen (2018:1139) om skatt på spel, 12. lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar, 13. lagen (2022:155) om tobaksskatt, och 14. lagen (2022:156) om alkoholskatt. 13. lagen (2022:155) om tobaksskatt, 14. lagen (2022:156) om alkoholskatt, och 15. lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 1 b § Skatteverket ska, utöver vad som följer av 1 och 1 a §§, registrera den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el. Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället. Lydelse enligt SFS 2022:174 Föreslagen lydelse 26 kap. 6 § Punktskatt ska redovisas i en punktskattedeklaration för redovisningsperioder om inte annat följer av 8 §. Den som är registrerad enligt 7 kap. 1 a § första stycket 1 och 2 ska lämna en punktskattedeklaration för varje redovisningsperiod. Den som är registrerad enligt 7 kap. 1 a § första stycket 1 och 2 eller 1 b § ska lämna en punktskattedeklaration för varje redovisningsperiod. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 a § I stället för vad som anges i 22 § ska en punktskattedeklaration från den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el innehålla uppgift om 1. antal megawattimmar skattepliktig el som matats in under kvalificerade timmar under redovisningsperioden, 2. summan av samtliga timintäkter under redovisningsperioden, 3. finansiellt justeringsbelopp, och 4. skattens nettobelopp. För en skattskyldig som enligt 21 § lagen om skatt på överintäkter från el väljer att för en kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkter och särskilt takbelopp separat gäller följande. Dessa uppgifter ska redovisas för sig. I deklarationen ska då även uppgift som avses i första stycket 1 redovisas separat för anläggningen. Om en skattskyldig redovisar uppgifter för flera kraftproduktionsanläggningar ska uppgifterna för dessa anläggningar läggas samman. 33 g § Den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el ska redovisa skatten i en punktskattedeklaration som ska ha kommit in till Skatteverket senast den 26 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. 39 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - definitioner (2 och 2 a §§), - generell dokumentationsskyldighet (3 §), - dokumentationsskyldighet som avser ansökan om återbetalning av eller kompensation för punktskatt (3 a §), - dokumentationsskyldighet som avser beräkning av skatt på överintäkter från el (3 b §), - dokumentationsskyldighet som avser kassaregister (4-10 §§), - dokumentationsskyldighet som avser personalliggare (11-12 §§), - dokumentationsskyldighet som avser torg- och marknadshandel (13 §), - dokumentationsskyldighet som avser omsättning av investeringsguld (14 §), - dokumentationsskyldighet som avser avropslager (14 a §), - dokumentationsskyldighet som avser internprissättning (15-16 f §§), och - föreläggande (17 §). Beräkning av skatt på överintäkter från el 3 b § För den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el ska underlaget som anges i 3 § även innehålla 1. dokumentation för kontroll av skattepliktig el som framställts i Sverige, 2. uppgift om från vilken källa elen har framställts, och 3. en beskrivning av den skattskyldiges beräkning av finansiellt justeringsbelopp. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2023. 3 Ärendet och dess beredning 3.1 Skäl för ändringar i statens budget och förkortad motionstid Enligt riksdagsordningen får regeringen vid högst två tillfällen lämna en proposition med förslag till ändringar i statens budget för det löpande budgetåret (9 kap. 6 § första stycket). En sådan proposition lämnas i anslutning till budgetpropositionen eller den ekonomiska vårpropositionen (tilläggsbestämmelse 9.6.1). Förslag till ändringar i budgeten får dock lämnas vid andra tillfällen om regeringen anser att det finns särskilda skäl (9 kap. 6 § andra stycket). Mot bakgrund av de kraftigt förändrade förutsättningarna för den europeiska energimarknaden till följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, av att Ukraina efterfrågade stöd i form av försvarsmateriel och av svenska hushålls kraftigt höjda kostnader till följd av att priserna på gas snabbt ökat till mycket höga nivåer lämnade regeringen den 26 januari 2023 en extra proposition med förslag till ändringar i statens budget för 2023. Propositionen avsåg förändringar av vissa bestämmelser om anstånd med inbetalning av skatt, stöd i form av försvarsmateriel till Ukraina och stöd till hushåll till följd av höga gaspriser (prop. 2022/23:52, bet. 2022/23:FiU31, rskr. 2022/23:118). Rysslands invasion av Ukraina och agerande på energimarknaden har gjort att europeiska hushåll och företag riskerar mycket högre energipriser än normalt. Inom EU har det beslutats om flera åtgärder för att bemöta de höga energipriserna. Den 9 september 2022 hölls ett extrainkallat möte i rådet för transport, telekommunikation och energi (TTE-rådet), där rådet kom överens om att uppdra till Europeiska kommissionen att ta fram förslag på hur EU samlat kan hantera de hastigt ökande energipriserna och de stora svängningarna på elmarknaden. Den 14 september 2022 presenterade Europeiska kommissionen ett förslag till förordning (Interinstitutional File: 2022/0289(NLE)). Rådet enades den 30 september 2022 om en rad förslag som införts genom förordningen (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna, kallad rådets förordning om en krisintervention. En av åtgärderna i förordningen är ett tak för marknadsintäkter på elproducenter. Förordningens bestämmelser om intäktstaket ska tillämpas fr.o.m. den 1 december 2022. Det är därför angeläget att den kompletterande lagstiftning som regeringen bedömer är nödvändig för att intäktstaket ska kunna tillämpas i Sverige kan träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen anser mot denna bakgrund att det finns särskilda skäl för att lämna förslag till ändringar i statens budget för 2023. Regeringen anser vidare mot bakgrund av vad som anförts ovan att det finns synnerliga skäl för riksdagen att besluta om förkortad motionstid. Regeringen föreslår att motionstiden förkortas till fem dagar. 3.2 Tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter Inom Finansdepartementet har promemorian Tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter utarbetats. I promemorian lämnas förslag om införandet av en tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter som motsvarar reglerna om ett tak för marknadsintäkter enligt rådets förordning om en krisintervention. Förordningen finns i bilaga 1. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2 och promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2022/03328). I denna proposition behandlas promemorians förslag. Lagrådet Regeringen beslutade den 19 januari 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen har delvis följt Lagrådets förslag. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i avsnitt 5.1, 5.2, 5.4, 5.45.5, 5.8 och 6.1 samt i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har det även gjorts vissa språkliga och redaktionella ändringar. 4 Elmarknaden i Sverige Elpriset varierar med utbud och efterfrågan för varje timme. Vid varje tidpunkt måste det produceras lika mycket el som det förbrukas för att elsystemet ska vara i balans och driften ska vara säker. För att kostnadseffektivt handla med el mellan olika aktörer och upprätthålla balansen i elsystemet har marknaden delats in i olika delmarknader, där handeln med el sker vid olika tidpunkter i förhållande till leverans. Dessa delmarknader är prissäkringsmarknaden, dagenföremarknaden, intradagsmarknaden och balansmarknaden. Av dessa delmarknader kan de tre senare sägas utgöra den fysiska elmarknaden, där bl.a. den fysiska handeln med el sker, medan prissäkringsmarknaden utgör den finansiella elhandeln. Det finns organiserade marknadsplatser för handel på de olika delmarknaderna, men handel kan även ske bilateralt mellan aktörer. Priserna på de organiserade marknadsplatserna fungerar ofta som referenspriser för den handel som sker bilateralt. Elproducentens intäkter från produktionen av el påverkas av utfallet från såväl den fysiska som den finansiella elhandeln. Producentens kostnader vid elproduktion skiljer sig åt mellan de olika kraftslagen. Förnybar elproduktion såsom vindkraft, solkraft och vattenkraft har låga rörliga kostnader eftersom de inte har några egentliga kostnader för bränslen. Dessa kraftslag kännetecknas snarare av relativt höga kapitalkostnader. Den reglerbara vattenkraften prissätts i enlighet med det lagrade vattnets alternativkostnad, s.k. vattenvärde, snarare än utifrån driftskostnaden. På så sätt optimeras vattenanvändningen och elproduktionen från vattenkraft över året. Bränslebaserad elproduktion, t.ex. gas- och oljebaserade kraftverk har relativt höga rörliga kostnader som också snabbt tenderar att påverkas av utvecklingen i vår omvärld, leveranskedjor m.m. I termer av marginalkostnad, dvs. kostnaden för att producera en ytterligare enhet el, kan elproduktionen därför rangordnas i kostnadsordning (en s.k. merit-order) från elproduktionen med jämförelsevis låga marginalkostnader, såsom sol- och vindkraft, till elproduktion med relativt höga marginalkostnader, t.ex. gasturbiner. När elpriserna är höga är det ofta elproduktion med höga bränslekostnader eller alternativkostnader som bestämmer prisnivån på marknaden. Elproduktion med låga marginalkostnader är normalt inte prissättande på elmarknaden och därigenom att betrakta som inframarginell. 4.1 Fysisk elhandel Den fysiska handeln på grossistmarknaden för el består av tre olika delmarknader: dagenföremarknaden, intradagsmarknaden och balansmarknaden. För att hantera interna överföringsbegränsningar i stamnätet för el är marknaden indelad i fyra elområden. Dagenföremarknaden Den fysiska handeln med el organiseras primärt på marknadsplatsen Nord Pools spotmarknad. På spotmarknaden fastställs det gemensamma systempriset, dvs. det pris som skulle råda för hela spotmarknaden om det inte fanns några överföringsbegränsningar, och priserna för respektive elområde timvis för nästkommande dygn. Eftersom priset fastställs dagen före leverans kallas spotmarknaden för en "dagenföremarknad". På dagenföremarknaden bestäms priset i ett auktionsförfarande med köp- och säljbud genom s.k. marginalkostnadsprissättning. Det innebär att priset på dagenföremarknaden, oavsett nivån på andra bud, bestäms av marginalkostnaden för den sista megawattimmen som behövs för att jämvikt mellan utbud och efterfrågan på marknaden ska uppnås. Dagenförehandel sker även på EPEX SPOT. Intradagsmarknaden Intradagsmarknaden är en marknad för fysisk handel med el mellan dagenföremarknaden och leveranstimmen. Det är en fysisk justeringsmarknad för kontinuerlig handel av timkontrakt. Handel kan ske upp till en timme före leverans under dygnets alla timmar. Det är även i detta fall Nord Pool som organiserar den huvudsakliga marknadsplatsen. De priser som fastställs på intradagsmarknaden baseras på principen "pay as bid", dvs. de aktörers bud som accepteras prissätts enligt det specifika budet. Balansmarknaden Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) är systemansvarig för överföringssystemet och ansvarar för att upprätthålla balansen mellan elförbrukning och elproduktion i det svenska elsystemet. I balanshanteringen köper Svenska kraftnät in och aktiverar stödtjänster. En stödtjänst är en tjänst som behövs för driften och inkluderar bl.a. balansering men inte hantering av omdirigering och motköp. Balanstjänster bidrar med en viss förmåga som elsystemet har behov av i själva drifttimmen, exempelvis upp- eller nedreglering av produktion och förbrukning av el, s.k. balansenergi. Priset från dagenföremarknaden utgör det pris som handeln med balansenergi utgår från och handeln med balansenergi ger alltid aktören ytterligare intäkter för den levererade tjänsten, utöver priset på dagenföremarknaden. I efterhand sker en balansavräkning och den aktör som orsakat en obalans får betala vad det kostat för Svenska kraftnät att återupprätta balansen. Beräkningarna baseras på mätvärden som inrapporteras av elmarknadens aktörer. Elområden Sverige är sedan november 2011 indelat i fyra elområden: elområde 1 (Luleå), elområde 2 (Sundsvall), elområde 3 (Stockholm) samt elområde 4 (Malmö). Syftet med elområdesindelningen var att hantera och tydliggöra flaskhalsar i det svenska överföringssystemet. Elområdena 1 och 2 i norra Sverige är överskottsområden, där det normalt produceras mer el än vad som förbrukas, medan elområdena 3 och 4 i södra Sverige är underskottsområden, där förbrukningen ofta är högre än produktionen. När kapaciteten för att överföra el i elnätet inte räcker till uppstår prisskillnader, dvs. elområdespriserna på dagenföremarknaden blir olika. Över lag tenderar elpriserna i underskottsområdena i södra Sverige vara högre än i överskottsområdena i norra Sverige. 4.2 Finansiell elhandel Den finansiella elhandeln består av handel med och avräkning av finansiella kontrakt, som används av olika aktörer för prissäkring. Det finns flera olika sätt för aktörerna att hantera variationer i pris på elmarknaden och de kan prissäkra sin produktion eller förbrukning upp till flera år i förväg. Till skillnad från den fysiska handeln med el behöver den finansiella inte resultera i en faktisk leverans av el. Därmed saknas normalt en koppling till något visst kraftslag. Den finansiella handeln för den nordiska elmarknaden sker huvudsakligen på marknadsplatsen Nasdaq Commodities. Där handlas och avräknas standardiserade kontrakt och prissäkringsmöjligheter för dagar, veckor, månader, kvartal och år. Det finns även andra börser, som tyska EEX, som erbjuder finansiell handel och avräkning för den nordiska elmarknaden. Dessutom är det vanligt att kontrakt handlas bilateralt och via mäklare. Kontrakt som handlats bilateralt avräknas i allmänhet hos ett clearinghus. Avräkningen innebär att parterna får clearinghuset som motpart och clearinghuset övertar på så sätt motpartsrisken. Den finansiella handeln för elmarknaden sker kontinuerligt och prissätts enligt principen pay as bid. Att delta i den finansiella marknaden är frivilligt och aktörerna väljer därmed själva vilka kontrakt som är lämpliga att använda för hantering av risk. I Sverige används huvudsakligen kombinationer av olika finansiella kontrakt för prissäkring. Vanligt är att aktörerna handlar med systempriskontrakt som kombineras med EPAD-kontrakt (Electricity Price Area Differentials). Ett systempriskontrakt är knutet till systempriset på dagenföremarknaden som avräkningspris. Den prisrisk som återstår, dvs. skillnaden mellan priset i ett specifikt elområde och systempriset, hanteras med hjälp av EPAD-kontrakt. Prissäkringskontrakt i Sverige kan handlas bilateralt, via mäklare eller på handelsplatser. 4.3 Energiköpsavtal Energiköpsavtal (Power Purchase Agreement, PPA) är långsiktiga bilaterala elhandelsavtal. Avtalen har normalt jämförelsevis långa löptider, t.ex. 10 år, och syftar ofta till att skapa långsiktigt förutsägbara prisnivåer för investerare, producenter och köpare. Därför förknippas avtalstypen ofta med investeringar i ny förnybar elproduktion, t.ex. vind- och solkraft. Motsvarande avtal förekommer dock även för mer traditionell elproduktion, t.ex. för att hantera samägandet i svenska kärnkraftverk. Avtalen kan vara såväl fysiska som finansiella. Skillnaden består i huruvida den producerade elen direkt överförs fysiskt till användarens elbalansräkning eller om avtalet endast innebär en finansiell transaktion baserat på utfall av faktiskt elpris under exempelvis en månad. Ett fysiskt PPA har vanligtvis kortare avräkningsperioder, ner mot realtid. För att en fysisk koppling ska finnas måste också producent och användare finnas på samma marknad. Elprisrisken hanteras olika beroende på vad som avtalas, men eftersom köparen avropar hela elproduktionen kan köparen ofta anses bära en större prisrisk. Ett finansiellt PPA är ett ekonomiskt avtal, utan fysisk leverans, som liknar de kontrakt som handlas på bl.a. Nasdaqs marknadsplats. Avräkningstider, volymer, exponering mot andra marknader och övriga villkor sätts fritt mellan parterna. El säljs av en part mot marknadspris på en elmarknad och köps av en annan part till marknadspris på en elmarknad (det kan vara samma) varefter parterna kompenserar varandra, eller en tredje part som ingår som försäkringsgivare, för prisskillnader jämfört med det ingångna avtalet. Ursprungsgarantier omfattas ofta eftersom de utgör grunden i kopplingen till det projekt som finansieras. Avtalen kan också omfatta andra tjänster. Eftersom avräkningen sällan sker per timme flyttas prisrisken till den som handlar i realtid. Denna aktör kan i sin tur prissäkra med andra instrument för att hantera portföljrisker. 5 Skatt på överintäkter från el 5.1 Det behövs kompletterande bestämmelser till rådets förordning om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna Regeringens bedömning: Det bör införas kompletterande bestämmelser till rådets förordning om en krisintervention i den del förordningen gäller ett tak för marknadsintäkter. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige, Energimarknadsinspektionen, Fortum Sverige AB, Integritetsskyddsmyndigheten, Konkurrensverket, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket, Sveriges Kommuner och Regioner och Wallenstam AB tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Solelkommissionen anser att det är olämpligt att införa ett intäktstak. Skälen för regeringens bedömning: Enligt rådets förordning om en krisintervention ska producenters marknadsintäkter från elproduktion från vissa angivna källor begränsas till högst 180 euro per megawattimme producerad el. En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat och ska i Sverige behandlas som svensk lag. En sådan rättsakt bör som utgångspunkt inte inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt eftersom några särskilda åtgärder för att införliva en förordning generellt sett inte får vidtas. Den aktuella förordningen ger dock medlemsstaterna alternativa handlingsvägar för hur den ska tillämpas. Det som behandlas i propositionen är inte om ett intäktstak ska införas, vilket Solelkommissionen anser är olämpligt, eller ej, utan hur det ska tillämpas i Sverige. I frågan om huruvida kompletterande bestämmelser till förordningen bör införas bör vidare följande beaktas. Regeringsformen innehåller inte någon definition av begreppet skatt. Av förarbetena till regeringsformen framgår att en skatt kan karaktäriseras som ett tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation (prop. 1973:90 s. 213, jfr även s. 140). Detta gäller inte bara när pålagan har motiverats med behovet av en inkomstförstärkning utan också när den främst fullföljer ett stabiliseringspolitiskt, försörjningspolitiskt eller annat sådant syfte (samma prop. s. 220). Regeringen bedömer att ett sådant intäktstak som rådets förordning om en krisintervention föreskriver utgör en skatt enligt svensk rätt. Lagrådet instämmer i denna bedömning. Regeringen bedömer att rådets förordning om en krisintervention inte är tillräckligt detaljerad för att ensam kunna ligga till grund för uttag av skatt och den innehåller olika valmöjligheter för medlemsstaterna. Exempel på detta är att intäktstaket ska begränsa vissa intäkter till högst 180 euro per megawattimme men att såväl lägre som högre gränser får tillämpas under vissa förutsättningar, att det delvis är upp till medlemsstaterna att bestämma vilka källor för elproduktion som ska omfattas av intäktstaket och att medlemsstaterna får besluta att intäktstaket endast ska tillämpas på 90 procent av marknadsintäkterna över intäktstaket. För att möjliggöra tillämpning av intäktstaket, öka tydligheten och säkerställa att de grundläggande krav på skattelagstiftning som uppställs i Sverige är uppfyllda bedömer regeringen att det är nödvändigt att införa kompletterande bestämmelser till förordningen i den del som rör intäktstaket. Även Lagrådet anser att regelverket avseende intäktstaket är av en sådan karaktär att det - på samma sätt som ett direktiv - måste genomföras i svensk rätt för att det över huvud taget ska kunna tillämpas och att det behövs en heltäckande reglering, med såväl materiella bestämmelser som förfaranderegler. Genom de i propositionen föreslagna bestämmelserna möjliggörs tillämpningen av ett intäktstak i Sverige. Regeringen anser, i likhet med Lagrådet, att den föreslagna regleringen är i överenstämmelse med bestämmelserna i 1 kap. 4 § andra stycket och 9 kap. 1 § regeringsformen om att riksdagen beslutar om skatt. 5.2 Ny lag om en skatt på överintäkter från el Regeringens förslag: Det ska införas en ny lag om en skatt på överintäkter från el. Skatten ska betalas till staten. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorians förslag anges att lagen kompletterar rådets förordning om en krisintervention. Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige, Energimarknadsinspektionen, Fortum Sverige AB, Integritetsskyddsmyndigheten, Konkurrensverket, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket, Sveriges Kommuner och Regioner och Wallenstam AB tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Landsorganisationen i Sverige (LO) avstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: Som framgår i avsnitt 5.1, bedömer regeringen att det är nödvändigt att i svensk rätt införa bestämmelser för att möjliggöra tillämpning av det i rådets förordning om en krisintervention föreskrivna taket för marknadsintäkter. Det beror bl.a. på att ett sådant intäktstak bedöms utgöra en skatt. Regeringen föreslår därför att en ny lag införs som anger hur den tillfälliga skatten ska tas ut. Regeringen anser att det i en upplysande bestämmelse bör framgå lagens samband med rådets förordning om en krisintervention. Som Lagrådet påtalar kan det uttryckssättet som vanligen används i samband med EU-förordningar - att bestämmelserna kompletterar EU-förordningen - ge ett missvisande intryck, mot bakgrund av att uttaget av skatten i sin helhet ska regleras i den nu föreslagna lagen. Den upplysande bestämmelsen bör i detta fall ha den lydelse som Lagrådet förordar. LO menar att förslaget är alltför tandlöst och behöver skärpas väsentligt. Regeringen har i utformningen av lagen gjort avvägningar mellan verkningsfullhet, dvs. möjligheten för staten att beskatta elproducenternas överintäkter, och att begränsa förslagets administrativa börda för berörda aktörer. Detta utvecklas mer i det följande. Skatten föreslås betalas till staten. Lagförslag Förslaget medför att 1 och 2 §§ i den nya lagen om skatt på överintäkter från el införs. 5.3 Intäktstakets nivå Regeringens förslag: Endast intäkter över 1 957 kronor per megawattimme ska begränsas genom intäktstaket. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige, Fortum Sverige AB och Svensk Vindenergi tillstyrker förslaget. Energimyndigheten anser att det är viktigt att skatten inte utformas så att den riskerar att leda till minskade incitament för utbyggnad av ytterligare fossilfri elproduktion. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 6.1 i rådets förordning om en krisintervention ska marknadsintäkter från elproduktion från vissa källor begränsas till högst 180 euro per megawattimme producerad el. Intäktstaket är avsett att primärt träffa de kraftslag som normalt sett inte är prissättande på elmarknaden, s.k. inframarginell produktion. Även om sådana producenters driftskostnader i många fall kan vara mycket låga bör inte en alltför låg nivå väljas för intäktstaket. Förmågan hos de producenter på vilka intäktstaket tillämpas, inbegripet producenter av förnybar energi, att täcka sina investerings- och driftskostnader bör inte äventyras. Nivån bör vidare sättas så att investeringar i den kapacitet som behövs för ett koldioxidsnålt och tillförlitligt elsystem bibehålls och stimuleras. Med hänsyn till detta och till försörjningstryggheten föreslår regeringen att skatten utformas så att endast intäkter över 180 euro per megawattimme kan ingå i beskattningsunderlaget. Enligt artikel 2.9 i rådets förordning om en krisintervention är det sådana intäkter som utgör s.k. överintäkter. Genom att välja denna nivå, som är den högsta som förordningen tillåter, bevaras i så stor utsträckning som möjligt sådana incitament som Energimyndigheten lyfter fram. Gränsen för intäktstaket bör dock uttryckas i svenska kronor. Det är lämpligt, inte minst av administrativa skäl, att gränsen inte förändras under den period intäktstaket ska tillämpas. Omräkningen bör därför göras med en växelkurs för hela tillämpningsperioden och med den kurs som gäller enligt 1 kap. 16 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, vilket för 2023 innebär att 180 euro motsvarar 1 957 kronor. Regeringen föreslår att detta belopp används i den nya lagen om skatt på överintäkter från el. Förslag om en möjlighet att för enskilda kraftproduktionsanläggningar med höga driftskostnader tillämpa ett särskilt takbelopp behandlas i avsnitt 5.7. Lagförslag Förslaget påverkar utformningen av 7 § i den nya lagen om skatt på överintäkter från el. 5.4 Skattepliktens omfattning Regeringens förslag: El som framställs i Sverige från vindenergi, termisk solenergi, solcellsenergi, geotermisk energi, avfall, kärnenergi, brunkol, råpetroleumprodukter, torv, vattenkraft utan vattenmagasin eller från andra fasta eller gasformiga biomassabränslen än biometan ska vara skattepliktig enligt lagen om skatt på överintäkter från el. El ska inte vara skattepliktig om den framställs i ett demonstrationsprojekt, hybridkraftverk eller i en kraftproduktionsanläggning med en sammanlagd installerad generatoreffekt, alternativt sammanlagd installerad växelriktareffekt om det är fråga om termisk solenergi eller solcellsenergi, av upp till 1 megawatt. El ska vara skattepliktig enligt den nya lagen endast om den framställs under kalendermånaderna mars t.o.m. juni 2023. Med demonstrationsprojekt avses ett projekt som visar upp teknik som är den första av sitt slag inom unionen och som representerar en viktig innovation som med god marginal överträffar tidigare känd teknik. Med hybridkraftverk avses en kraftproduktionsanläggning som har möjlighet att framställa el även från andra fossila källor än de som anges i artikel 7.1 i rådets förordning om en krisintervention. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att anläggningens toppeffekt ska användas för att bestämma om el från termisk solenergi eller solcellsenergi ska vara skattepliktig. Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige, Energigas Sverige, Fortum Sverige AB, Nord Pool AB, Skatteverket, Skellefteå Kraft AB, Statkraft Sverige AB, Svenska kraftnät, Tekniska verken i Linköping AB, Uniper och Vattenfall AB efterfrågar förtydliganden av hur vissa begrepp, som biometan, råpetroleumprodukter och vattenkraft utan magasin, ska förstås. Svensk Solenergi menar vad gäller undantaget för el från mindre kraftproduktionsanläggningar att solcellsanläggningars storlek bör bedömas utifrån vilken effekt som maximalt kan matas in på elnätet och inte från anläggningens toppeffekt. Solelkommissionen anser att i stället för toppeffekt bör bedömningen utgå från växelriktarnas effekt. Energiföretagen Sverige, Uniper och Vattenfall AB anser att intäkter från mothandel och omdirigering i anläggningar som upphandlats av Svenska kraftnät inte bör omfattas av skatten. Skälen för regeringens förslag Enligt artikel 6.1 i rådets förordning om en krisintervention ska intäktstaket tillämpas på intäkter från försäljning av el framställd från de källor som anges i artikel 7.1 i förordningen. För större tydlighet och för att underlätta tillämpningen bör uppräkningen av källorna i artikel 7.1 i förordningen återges i lagen om skatt på överintäkter från el. Som anges ovan, se avsnitt 5.1, är förordningen direkt tillämplig. Det innebär att det är upp till EU-domstolen att avgöra innebörden av begreppen i artikel 7.1. Det är därför inte möjligt för regeringen att med bindande verkan göra sådana förtydliganden som remissinstanserna efterfrågar. För begrepp för vilka det finns en i stor utsträckning vedertagen definition bör denna dock kunna läggas till grund för hur begreppen ska tolkas. Som flera remissinstanser anför, bl.a. Energiföretagen Sverige, Tekniska verken och Vattenfall, är exempelvis en vedertagen och vanligt förekommande definition av vattenkraft utan magasin - s.k. strömkraftverk - vattenkraftverk med uppströms lagringskapacitet på maximalt 24 timmar. Viss ledning kring hur begrepp i förordningen ska förstås bör också kunna hämtas i syftet med intäktstaket. Som Energiföretagen Sverige framhåller utgörs t.ex. oljeeldad kraftproduktion, som generellt har höga driftskostnader och är marginalprissättande produktion på elmarknaden, i Sverige i praktiken av topplastanläggningar som producerar när elbehovet är som störst. Syftet med intäktstaket är att det ska tillämpas på teknik med låga marginalkostnader. Avsikten är inte att det ska tillämpas på teknik med höga marginalkostnader som hänger samman med priset på det insatsbränsle som krävs för att producera el, eller på teknik som direkt konkurrerar med gaseldade kraftverk (se förordningen skäl 32 och 33). Detta talar således för att bl.a. eldningsolja inte ska anses omfattas av begreppet råpetroleumprodukter. I författningskommentaren till 10 § anges hur regeringen anser att de olika kraftslagen bör förstås. För att undvika dubbelbeskattning bör endast el som framställs i Sverige vara skattepliktig. Av artikel 7.2 i rådets förordning om en krisintervention framgår att det föreskrivna intäktstaket inte ska tillämpas på demonstrationsprojekt. Regeringen föreslår därför att en bestämmelse om detta och en definition av begreppet ska införas i lagen. Eftersom det är lämpligt att använda en befintlig definition bör samma definition som i artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el användas. Regeringen anser att det inte bör införas något sådant undantag för anläggningar som upphandlats av Svenska kraftnät, som Energiföretagen Sverige, Uniper och Vattenfall föreslår. Dessa anläggningar framställer i mycket hög grad el från sådana fossila källor som gör att den inte är skattepliktig. Det kan också vara fråga om hybridkraftverk, enligt nedan. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att den el som framställs i de aktuella anläggningarna inte är skattepliktig i sådan omfattning att det motiverar särskilda bestämmelser om detta. Hybridkraftverk Av artikel 7.3 i rådets förordning om en krisintervention följer att medlemsstaterna får besluta att taket för marknadsintäkter inte ska tillämpas på el som framställs i hybridkraftverk som även använder konventionella energikällor. Det gäller särskilt i fall där tillämpningen av det föreskrivna intäktstaket medför en risk för ökade koldioxidutsläpp och minskad produktion av förnybar energi. El framställd från konventionella källor, dvs. andra fossila källor än de som anges i artikel 7.1 i förordningen, omfattas inte av intäktstaket och därmed inte heller av skatten på överintäkter från el. Genom skatten kan det därför i vissa situationer skapas incitament för sådana anläggningar att använda sig av konventionella bränslen i större utsträckning än vad som annars skulle vara fallet, med risk för ökade koldioxidutsläpp och minskad produktion av förnybar energi som följd. För att undvika detta bör inte el från hybridkraftverk som även använder konventionella energikällor vara skattepliktig. Regeringen bedömer att den här kategorin kraftverk är i en annan rättslig och faktisk situation än kraftverk där den beskrivna substitutionsproblematiken inte riskerar att uppstå. De kraftverk som kan välja mellan att använda sådana bränslen som anges i artikel 7.1 eller konventionella bränslen kan på detta sätt välja om den el de framställer ska vara skattepliktig eller inte. Att undanta dem är alltså förenligt med skattens syfte och systematik. Regeringen bedömer därför att undantaget inte utgör statligt stöd. Regeringen föreslår att en bestämmelse om ett sådant undantag införs i lagen. För enkelhets skull föreslås dessa kraftverk i den nya lagen benämnas hybridkraftverk. Regeringen föreslår att begreppet definieras i lagen. Mindre kraftproduktionsanläggningar Av artikel 7.3 i rådets förordning om en krisintervention framgår att medlemsstaterna, särskilt i de fall då tillämpningen av intäktstaket medför en betydande administrativ börda, får besluta att taket för marknadsintäkter inte ska tillämpas på producenter som framställer el med kraftproduktionsanläggningar med en installerad kapacitet av upp till 1 megawatt. Den föreslagna lagen om skatt på överintäkter från el kan innebära en relativt omfattande administration för berörda producenter. Regeringen föreslår därför att el som framställs i en kraftproduktionsanläggning med en sammanlagd installerad generatoreffekt av upp till 1 megawatt inte ska vara skattepliktig. För el som framställs från termisk solenergi eller solcellsenergi föreslås den gränsen i stället gälla sammanlagd installerad växelriktareffekt, i enlighet med synpunkterna från Svensk Solenergi och Solelkommissionen. Den här typen av mindre anläggningar ägs typiskt sett av privatpersoner som framställer el i första hand för eget bruk i det egna hushållet. De som berörs av undantaget är alltså i en annan faktisk situation än sådana aktörer som äger och driver större anläggningar i syfte att framställa el för försäljning. Regeringen bedömer därför att det inte utgör statligt stöd att på detta sätt undanta el från mindre anläggningar. Regeringen föreslår att bestämmelser om undantag för mindre anläggningar införs i lagen. Skattepliktens avgränsning i tid Enligt rådets förordning om en krisintervention ska intäktstaket tillämpas t.o.m. den 30 juni 2023. Regeringen föreslår därför att endast el som framställs under kalendermånaderna mars t.o.m. juni 2023 ska vara skattepliktig enligt den nya lagen. Avgränsningen i tid föreslås framgå av lagen. I övriga bestämmelser om skattepliktens omfattning, se 10 och 12 §§, är det avgörande hur och var elen framställs. På samma sätt bör skattepliktens avgränsning i tid bero på när elen framställs. I bestämmelserna om skattskyldighet och dess inträde är, som Lagrådet påpekar, inmatningen av elen avgörande. Detta begrepp definieras i 8 §. Framställning och inmatning av el sker dock i princip momentant. Lagförslag Förslaget medför att 3, 5 och 10-12 §§ i den nya lagen om skatt på överintäkter från el införs. 5.5 Skattskyldighet Regeringens förslag: Den som matar in skattepliktig el ska vara skattskyldig. Om den som är skattskyldig ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen ska koncernens moderföretag vara skattskyldigt för all skattepliktig el som matas in av företag i koncernen. Med koncernens moderföretag avses det företag som inte har något eget moderföretag. Om det saknas ett i Sverige registrerat moderföretag är i stället det koncernföretag skattskyldigt som är registrerat i Sverige men inte har något i Sverige registrerat moderföretag. Om det finns flera sådana företag, är det av dessa företag som har högst omsättning skattskyldigt. Med omsättning avses nettoomsättningen enligt en under 2022 upprättad årsredovisning. Med inmatning avses överföring av el från kraftproduktionsanläggningen där den framställs till ett koncessionspliktigt nät. Med koncessionspliktigt nät avses en ledning eller ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession som meddelats med stöd av 2 kap. ellagen. El som matas in av ett företag som bedriver sådan kärnteknisk verksamhet som avses i 1 § lagen om kärnteknisk verksamhet ska anses matas in av företagets ägare, i proportion till respektive ägarandel. Regeringens bedömning: Bestämmelser om förmedlare ska inte införas i den nya lagen. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens. Promemorians förslag innebär att även utländska moderföretag kan vara skattskyldiga för koncerner. I promemorian föreslås inte en särskild bestämmelse om vem som ska anses mata in el som matas in av företag som bedriver kärnteknisk verksamhet. Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige anser att det är rimligt att skattskyldigheten kopplas till den som matar in skattepliktig el i ett koncessionspliktigt elnät, men anser att aktiva delägare som inte matar in elen också ska kunna bli skattskyldiga. Energiföretagen Sverige, Fortum Sverige AB, Näringslivets Skattedelegation, Statkraft Sverige AB, Svenskt Näringsliv, Tekniska verken i Linköping AB och Uniper är i huvudsak positiva till en samlad skattskyldighet för koncerner, men lyfter fram ett antal problem med att ett utländskt företag kan bli skattskyldigt för en koncern. Energiföretagen Sverige, Uniper och Vattenfall AB påpekar att Sveriges tre kärnkraftverk i drift drivs av delägda produktionsföretag. De föreslagna bestämmelserna om skattskyldighet för företag som ingår i koncerner innebär att om produktionsföretaget ingår i en koncern så blir den skattskyldig för all skattepliktig el som produktionsbolaget matar in, trots att intäkterna för koncernen endast motsvarar dess ägarandel. Det saknas dessutom möjlighet att på ett korrekt sätt ta hänsyn till bl.a. prissäkringar, eftersom sådana avtalsenliga rättigheter och skyldigheter vanligen är knutna till respektive delägare. Remissinstanserna anser därför att delägarna till företag som framställer el i kärnteknisk verksamhet ska vara skattskyldiga för elen. Skälen för regeringens förslag och bedömning Som framgår i avsnitt 5.1 bedömer regeringen att intäktstaket enligt svensk rätt utgör en skatt. Regeringen föreslår i avsnitt 5.2 att intäktstaket ska tillämpas genom att en skatt på överintäkter från el införs. Eftersom det inte framgår av rådets förordning om en krisintervention vem som ska vara skattskyldig för en sådan skatt behöver lagen om skatt på överintäkter från el innehålla kompletterande bestämmelser om skattskyldighet. Av artikel 6.1 i rådets förordning om en krisintervention framgår det att elproducenters marknadsintäkter ska begränsas genom intäktstaket. Den som är elproducent och har intäkter från försäljning av el i Sverige torde också vara den som matar in elen från produktionsanläggningen till ett koncessionspliktigt nät i Sverige. Ett koncessionspliktigt nät är en ledning eller ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession som meddelats med stöd av 2 kap. ellagen (1997:857). Regeringen föreslår att denna definition av koncessionspliktigt nät införs i lagen. Skattskyldig föreslås mot denna bakgrund som utgångspunkt vara den som i Sverige matar in skattepliktig el till ett koncessionspliktigt nät. Det är viktigt att bestämmelserna om skattskyldighet är tydliga och enkla att tillämpa. Någon generell bestämmelse om skattskyldighet för delägare, som Energiföretagen Sverige efterfrågar, bör därför inte införas. Det är den som förfogar över elen vid tidpunkten för inmatning på det koncessionspliktiga nätet som anses mata in elen. Den skattskyldige kan alltså vara såväl en svensk fysisk eller juridisk person som en utländsk fysisk eller juridisk person. Regeringen föreslår att begreppet inmatning begränsas till att endast gälla överföring från kraftproduktionsanläggningen där elen framställs. Syftet är att undvika att eventuell överföring av el i senare skede, från ett koncessionspliktigt nät till ett annat, ska leda till att aktörer utan koppling till produktionsanläggningen blir skattskyldiga. Till en kraftproduktionsanläggning i den här bemärkelsen bör även i förekommande fall ett icke koncessionspliktigt nät mellan den fysiska anläggningen och det koncessionspliktiga nätet räknas. Det finns annars risk för att ingen blir skattskyldig för el som matas in, om den överlåts till en aktör som förfogar över elen efter att den lämnar den fysiska anläggning där elen framställs, men innan den överförs till det koncessionspliktiga nätet. Regeringen anser därför att ett icke koncessionspliktigt nät som hänger samman med en kraftproduktionsanläggning ska räknas till anläggningen. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att detta bör framgå av definitionen av begreppet inmatning. Förmedlare Enligt artikel 6.2 i rådets förordning om en krisintervention ska intäktstaket även omfatta eventuella förmedlare som deltar på grossistmarknader för el för producenternas räkning. Förmedlare definieras uttryckligen i artikel 2.8 i förordningen som en enhet på grossistmarknaden för el i medlemsstater som utgör en ö som inte är ansluten till andra medlemsstater. Regeringen bedömer att det för Sveriges del inte blir aktuellt att ta hänsyn till sådana förmedlare. Denna kategori skattskyldiga utelämnas därför i den nu föreslagna nationella lagstiftningen. Företag som ingår i en koncern Svensk företagsbeskattning utgår normalt från juridisk person som skattskyldig enhet. För att det ska vara neutralt ur beskattningssynpunkt att bedriva verksamhet i ett företag jämfört med flera företag finns det skattemässiga regler om t.ex. internprissättning, koncernbidrag och koncerninterna räntebetalningar. När det gäller skatten på överintäkter från el anser regeringen att det med hänsyn till hur beskattningsunderlaget föreslås beräknas, se avsnitt 5.7 och 5.8, finns skäl att göra avsteg från denna ordning. Om den som matar in skattepliktig el ingår i en koncern är det lämpligt att ett företag i koncernen är skattskyldigt för all skattepliktig el som matas in av företag i koncernen. På så sätt kan det företaget göra eventuella finansiella justeringar för hela koncernen. Det kan t.ex. vara fråga om att olika former av finansiella kontrakt för prissäkring hanteras av en internbank för hela koncernens räkning. Toppmoderföretaget bör då ha bäst möjligheter att utifrån ett helhetsperspektiv beräkna hur detta påverkar koncernens intäkter. Som flera remissinstanser, bl.a. Energiföretagen Sverige och Fortum, påpekat kan det dock finnas nackdelar med att företag i andra länder blir skattskyldiga för koncerner. Dels väcker det frågor om svensk beskattningsrätt och hur skatten ska behandlas vid tillämpningen av skatteavtal, dels kan det leda till praktiska svårigheter för Skatteverket. För att undvika detta och för att göra bestämmelserna om skattskyldighet tydliga bör endast företag som är registrerade i Sverige kunna vara skattskyldiga för koncerner enligt den nya lagen. Genom att skattskyldigheten för en hel koncern samlas hos ett utpekat företag kan de administrativa kostnaderna för koncernen också förväntas bli lägre i de fall den innehåller fler än ett företag som matar in skattepliktig el. Som Lagrådet anför kan detta innebära att ett koncernföretag som inte matar in någon el blir skattskyldigt. Det kan också förekomma att det skattskyldiga koncernföretaget inte har tillräckliga inkomster för att fullt ut kunna utnyttja det avdrag för skatten på överintäkter från el som regeringen anser bör medges vid inkomstbeskattningen, se avsnitt 5.9. Regeringen anser att detta är situationer som i den utsträckning de uppkommer får hanteras bolagsrättsligt, t.ex. genom koncernbidrag när det är möjligt. De svårigheter som Lagrådet tar upp kan i någon utsträckning uppkomma även utan en bestämmelse om skattskyldighet för företag som ingår i en koncern, eftersom skattskyldiga koncernföretag även då i vissa fall skulle behöva beakta andra koncernföretags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter. Regeringen bedömer sammantaget att fördelarna med en bestämmelse om skattskyldighet för företag som ingår i en koncern överväger nackdelarna och föreslår därför att en sådan bestämmelse införs. Bestämmelsen föreslås utformas som en alternativ skattskyldighet som ersätter huvudregeln i vissa fall. Om den som är skattskyldig, dvs. den som matar in skattepliktig el i Sverige, ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) ska i stället det koncernföretag som är registrerat i Sverige men inte har något i Sverige registrerat moderföretag och som har högst omsättning vara skattskyldigt för all skattepliktig el som matas in av företag i koncernen. Om koncernregeln är tillämplig tar således det utpekade koncernföretaget över skattskyldigheten från alla koncernföretag som annars skulle ha varit skattskyldiga. För att göra bestämmelsen om skattskyldighet för företag som ingår i en koncern tydligare bör den delvis utformas på det sätt som Lagrådet förespråkar. Lagrådet anser att bestämmelsen om skattskyldighet för företag som ingår i en koncern, om den införs, bör göras frivillig att tillämpa. För att en sådan lösning ska kunna tillämpas på ett effektivt och rättssäkert sätt behövs en vidare analys. Den i propositionen föreslagna regleringen skulle t.ex. även behöva kompletteras med bestämmelser i fråga om anmälningsförfarande, om och på vilket sätt koncernföretag bör godkänna att skattskyldigheten förändras, för vilken tid ett sådant godkännande bör gälla och på vilket sätt en förändrad koncernstruktur påverkar skattskyldigheten i ett sådant förfarande. Regeringen konstaterar att det saknas möjlighet att på befintligt beredningsunderlag lämna förslag om sådana kompletterande bestämmelser. Eftersom det, som framgår av avsnitt 7, är angeläget med ett så tidigt ikraftträdande som möjligt anser regeringen att Lagrådets förslag därmed inte utgör ett alternativ. Koncerndefinitionen i årsredovisningslagen utgår kortfattat från inflytande i form av röstetal, påverkan på styrelsens sammansättning eller bestämmande inflytande. I samtliga fall ska moderföretaget inneha mer än hälften av rösterna eller annan form av inflytande, vilket i praktiken bör innebära att ett företag bara kan tillhöra en koncern. Det förhållande att skattskyldigheten flyttas från dotterföretaget till ett annat koncernföretag även i de fall ett dotterföretag inte är helägt av dess moderföretag bör således i de allra flesta fall inte medföra något problem när det gäller att avgöra vem som är skattskyldig. Det viktiga är att all skattepliktig el som matas in beskattas, och att det inte finns risk för att flera subjekt blir skattskyldiga för samma inmatade el. Det kan dock, som Lagrådet påpekar, inte uteslutas att det förekommer att företag som matar in skattepliktig el har dubbel koncerntillhörighet. Avsikten är att inmatad el inte ska ligga till grund för dubbla beräkningar och i ett sådant undantagsfall bör i första hand ägandet vara avgörande för vilket koncernföretag som ska vara skattskyldigt för den inmatade elen. Regeringen bedömer att någon särskild bestämmelse om detta inte behöver införas. Att koncernen ska vara av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen innebär att även utländska koncernföretag omfattas om företagen upprätthåller förbindelser med varandra motsvarande vad som anges i årsredovisningslagen. Genom den föreslagna bestämmelsen blir det i en koncernstruktur högst placerade i Sverige registrerade företaget, dvs. det koncernföretag som inte har något i Sverige registrerat moderföretag, skattskyldigt. Det är möjligt att det inom samma koncern finns mer än ett företag som är registrerat i Sverige och som inte har något i Sverige registrerat moderföretag, t.ex. för att de har ett gemensamt moderföretag registrerat i något annat land. I den situationen bör ett av företagen pekas ut som skattskyldigt. För att bestämmelsen ska vara tydlig och enkel att tillämpa föreslår regeringen att det av företagen med högst omsättning ska vara skattskyldigt. För att undvika att olika företag blir skattskyldiga för en koncern under skattens tillämpningstid föreslås att omsättning här definieras som nettoomsättningen enligt en under 2022 upprättad årsredovisning. Någon möjlighet för koncerner att själva bestämma vilket koncernföretag som ska vara skattskyldigt, som bl.a. Energiföretagen Sverige föreslår, bör inte införas. En sådan möjlighet skulle kräva administration från bl.a. Skatteverkets sida som inte är möjlig med hänsyn till det föreslagna ikraftträdandedatumet för den föreslagna lagen. Såväl den föreslagna huvudregeln om skattskyldighet som definitionen i årsredovisningslagen omfattar företag som är handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer. Det krävs således inte någon särskild bestämmelse för att el som matas in av sådana företag ska omfattas av skattskyldigheten. Kärnteknisk verksamhet Som Energiföretagen Sverige, Uniper och Vattenfall påtalar riskerar promemorians förslag att leda till att beskattningen av el som framställs i kärnkraftverk inte blir korrekt. Eftersom el framställd med kärnenergi förväntas utgöra en förhållandevis stor andel av den totala mängden el som omfattas av skatten anser regeringen att det finns skäl att reglera den här situationen särskilt. Regeringen föreslår därför att en bestämmelse införs i lagen, med innebörd att el som matas in av ett företag som bedriver kärnteknisk verksamhet ska anses matas in av företagets ägare, i proportion till respektive ägarandel. På detta sätt fördelas skattskyldigheten för den inmatade elen i proportion till ägandet. Vid beräkningen av beskattningsunderlaget, se avsnitt 5.7 och 5.8, får också de delägande företagen, eller de koncerner företagen ingår i, möjlighet att justera beskattningsunderlaget utifrån sina respektive avtalsenliga rättigheter och skyldigheter. Endast företag som bedriver sådan kärnteknisk verksamhet som avses i 1 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet föreslås omfattas av den särskilda regleringen. Följderna av en generell tillämplighet är svåröverskådliga men det skulle bl.a. riskera att göra administrationen av skatten svårare. Lagförslag Förslaget medför att 6, 8, 13 och 14 §§ i den nya lagen om skatt på överintäkter från el införs. 5.6 Skattskyldighetens inträde Regeringens förslag: Skattskyldigheten för skattepliktig el ska inträda när den skattskyldige matar in elen. Om den skattskyldige ingår i en koncern ska skattskyldigheten för skattepliktig el inträda när ett företag i koncernen matar in elen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte lämnat några synpunkter i denna del. Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om skattskyldighetens inträde och kriterierna för skattskyldighet varierar mellan olika punktskatter. De händelser som grundar skattskyldighet beror till stor del på den skattepliktiga varans eller tjänstens natur. Skattskyldighetens inträde har dock alltid - direkt eller indirekt - betydelse för när skatten ska redovisas. Som framgår av avsnitt 6.1 bör skatteförfarandelagens (2011:1244) bestämmelser även vara tillämpliga vid beskattning av överintäkter från el. Eftersom bestämmelserna om redovisningsskyldighetens inträde i skatteförfarandelagen knyter an till skattskyldighetens inträde i de olika punktskattelagarna, behövs en särskild bestämmelse i den nya lagen som reglerar skattskyldighetens inträde. Med hänsyn till att beskattningsunderlaget föreslås beräknas med utgångspunkt i den mängd skattepliktig el den skattskyldige matar in under en viss kalendermånad, se avsnitt 5.7, bör skattskyldighetens inträde sammanfalla med att sådan el matas in. Regeringen föreslår därför att skattskyldigheten för skattepliktig el ska inträda när den skattskyldige matar in elen. För ett skattskyldigt koncernföretag kan det som ligger till grund för beskattningsunderlaget vara att något annat företag inom koncernen matar in skattepliktig el. För ett företag som är skattskyldigt av den anledningen föreslår regeringen därför att skattskyldigheten för skattepliktig el ska inträda när ett företag i koncernen matar in elen. Lagförslag Förslaget medför att 15 § i den nya lagen om skatt på överintäkter från el införs. 5.7 Beräkning av beskattningsunderlaget Regeringens förslag: Beskattningsunderlaget för skatten på överintäkter från el ska beräknas per kalendermånad. Beskattningsunderlaget ska vara summan av samtliga timintäkter under månaden, minskad med summan av samtliga takbelopp och justerad med ett finansiellt justeringsbelopp. Det ska införas en möjlighet att för en enskild kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkterna och ett särskilt takbelopp separat, förutsatt att driftskostnaderna för anläggningen överstiger 1 957 kronor per megawattimme. Timintäkter ska beräknas genom att antalet megawattimmar skattepliktig el som en skattskyldig matat in under en kvalificerad timme multipliceras med priset på dagenföremarknaden. Med kvalificerad timme avses en timme när priset på dagenföremarknaden i det elområde där inmatning av elen sker överstiger 1 957 kronor per megawattimme. Med priset på dagenföremarknaden avses det pris på el i kronor per megawattimme som fastställts ett dygn i förväg av elbörsen Nord Pool för en viss timme. Med elområde avses det största geografiska område inom vilket marknadsaktörerna kan handla med el utan kapacitetstilldelning. Takbelopp ska beräknas genom att det totala antalet megawattimmar skattepliktig el som en skattskyldig matat in under kvalificerade timmar den aktuella kalendermånaden multipliceras med 1 957 kronor. Ett särskilt takbelopp ska beräknas genom att det totala antalet megawattimmar skattepliktig el från den aktuella kraftproduktionsanläggningen som en skattskyldig matat in under kvalificerade timmar den aktuella kalendermånaden multipliceras med summan av driftskostnaderna för timmarna multiplicerat med 1,3. Det särskilda takbeloppet ska högst kunna uppgå till summan av kalendermånadens timintäkter för den aktuella kraftproduktionsanläggningen. Ett finansiellt justeringsbelopp ska beräknas för en kalendermånad som nettoeffekten i kronor av en skattskyldigs avtalsenliga rättigheter och skyldigheter på de realiserade intäkterna från den skattepliktiga el som matats in under månadens kvalificerade timmar. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna, bl.a. Svenska kraftnät, tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslagen. Energiföretagen Sverige, Skellefteå Kraft AB och Svensk Vindenergi tar upp problem med olika tidsrymder för fysisk elhandel och finansiella justeringar och anför att samma tidsrymd för dessa skulle förenkla administrativt. Energiföretagen Sverige, Svensk Vindenergi, Tekniska verken i Linköping AB och Vattenfall AB förespråkar avräkning på den fysiska marknaden för en längre tidsrymd, t.ex. per månad. Finansinspektionen och Nord Pool AB menar att promemorians förslag vad gäller balansmarknaden kan leda till högre priser på dagenföre- och derivatmarknaderna. Svenska kraftnät bedömer att den föreslagna beskattningsmodellen ger fortsatta incitament att medverka på balansmarknaderna, vilket möjliggör en säker systemdrift. Energiföretagen Sverige tillstyrker att det införs en möjlighet att beräkna ett särskilt takbelopp för produktion med höga driftskostnader, men efterfrågar, i likhet med Företagarna, Nord Pool AB och Svenska kraftnät vissa förtydliganden om hur möjligheten ska fungera i praktiken. Energiföretagen Sverige, Statkraft Sverige AB, Tekniska verken i Linköping AB och Vattenfall AB tillstyrker att det införs en möjlighet att göra justeringar utifrån hur avtalsenliga rättigheter och skyldigheter påverkat intäkterna. Energiföretagen Sverige, Fortum Sverige AB, Nord Pool AB, Skogsindustrierna, Svenska kraftnät, Svensk Vindenergi, Statkraft Sverige AB, Vattenfall AB och Wallenstam AB har synpunkter på och efterfrågar förtydliganden om hur beräkningen av det finansiella justeringsbeloppet ska gå till. Energiföretagen Sverige anser att avdrag bör kunna göras för kostnader för arrendeavtal till ägaren av marken där elproduktionsanläggningen är förlagd i den mån ersättningen är prisberoende. Även Wallenstam AB tar upp frågan om arrenden. Energiföretagen Sverige, Näringslivets Skattedelegation och Svenskt Näringsliv anser att föreslagna beräkningsbestämmelser riskerar att leda till stor administrativ börda för företagen och att Skatteverket bör få i uppdrag att ta fram vägledning och beräkningsexempel för att underlätta för företagen att göra rätt. Skälen för regeringens förslag Enligt artikel 6.1 i rådets förordning om en krisintervention är det marknadsintäkter från elproduktion från vissa källor som ska begränsas. Medlemsstaterna ska enligt artikel 6.2 i förordningen säkerställa att intäktstaket omfattar samtliga marknadsintäkter för producenterna, oavsett inom vilka marknadstidsramar transaktionen äger rum och oavsett om elen handlas bilateralt eller på en centraliserad marknadsplats. Marknadsintäkter är enligt artikel 2.5 i förordningen definierat som realiserade intäkter som en producent erhåller i utbyte mot försäljning och leverans av el i unionen, oavsett i vilken avtalsform utbytet sker, inbegripet energiköpsavtal och annan risksäkring mot fluktuationer på grossistmarknaden för el, och exklusive stöd från medlemsstaterna. Av definitionen av marknadsintäkter i rådets förordning om en krisintervention följer att endast realiserade intäkter ska begränsas genom intäktstaket. Det framgår dock inte av förordningen på vilket sätt detta ska ske eller hur de realiserade intäkterna ska beräknas. Som framgår ovan, se avsnitt 5.2, föreslår regeringen att intäktstaket ska tillämpas genom att en skatt på överintäkter från el införs. Regeringen föreslår att den nya lagen om skatt på överintäkter från el ska innehålla kompletterande bestämmelser om hur beskattningsunderlaget för skatten ska beräknas, enligt följande. Beskattningsunderlaget bör beräknas utifrån mängden skattepliktig el som matas in Till följd av hur den fysiska och den finansiella elmarknaden fungerar är det ofta inte möjligt att knyta en elproducents intäkter från försäljning av el till någon specifik kraftproduktionsanläggning. Det innebär att det i många fall inte går att avgöra hur stor del av intäkterna som kommer från försäljning av sådan el som ska omfattas av intäktstaket. Regeringen bedömer därför att det inte är möjligt att beräkna beskattningsunderlaget utifrån vilka intäkter från försäljning av el den skattskyldige faktiskt haft. Regeringen föreslår därför att beräkningen av beskattningsunderlaget i stället ska utgå från mängden skattepliktig el som matas in. El som säljs på den fysiska elmarknaden överförs från kraftproduktionsanläggningen där den framställs till ett koncessionspliktigt nät. Mängden inmatad skattepliktig el bör därför ge en god utgångspunkt för en skattskyldigs realiserade intäkter och därmed för vad som ska ingå i beskattningsunderlaget. Genom att en förutsättning för att el ska ingå i beskattningsunderlaget är att den matas in på detta sätt undantas el som en producent själv förbrukar från beskattning. Sådan el har inte genererat realiserade intäkter och bör därmed inte omfattas av intäktstaket. En annan fördel med att beräkna beskattningsunderlaget med utgångspunkt i inmatad mängd el är att uppgifter om vem som överfört el till ett koncessionspliktigt nät finns hos Svenska kraftnät, vilket kan underlätta vid kontroller i efterhand. Priset på dagenföremarknaden bör användas för att uppskatta intäkter El som säljs på den fysiska marknaden prissätts på olika sätt beroende på vilken delmarknad den säljs på. Att beräkna beskattningsunderlaget med utgångspunkt i det faktiska priset i varje enskild transaktion kommer, med hänsyn till det mycket stora antalet transaktioner, innebära en betydande administrativ börda för såväl skattskyldiga som Skatteverket. Beräkningen av beskattningsunderlaget bör därför göras utifrån rimliga uppskattningar. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att intäkterna från el som sålts på den fysiska elmarknaden ska uppskattas utifrån priset på dagenföremarknaden. På dagenföremarknaden sätter elbörserna priset på el för en viss timme ett dygn i förväg. Den elbörs som står för den absolut största delen av den fysiska elhandeln i Sverige är Nord Pool. Regeringen föreslår därför att priset på dagenföremarknaden definieras i lagen som det pris på el i kronor per megawattimme, som fastställts ett dygn i förväg av elbörsen Nord Pool för en viss timme. Priserna på Nord Pool sätts i euro per megawattimme men anges också i kronor per megawattimme. Det är endast de timmar när priset på dagenföremarknaden överstiger 1 957 kronor per megawattimme som den fysiska elhandeln kan ge upphov till sådana överintäkter som intäktstaket ska begränsa. Regeringen föreslår att sådana timmar benämns kvalificerade timmar och att denna definition införs i lagen. Det är priset i det elområde där elen matas in som avgör om inmatningen skett under en kvalificerad timme. Regeringen föreslår att en definition av elområde, hämtad från 2 § förordningen (2022:389) om elpriskompensation för mars 2022, införs i lagen. Regeringen föreslår att den skattskyldiges intäkter under en viss kvalificerad timme ska beräknas som antalet megawattimmar skattepliktig el som matats in, multiplicerat med priset på dagenföremarknaden för den timmen. Intäkterna under en viss kvalificerad timme föreslås benämnas timintäkter och en bestämmelse om hur timintäkter ska beräknas föreslås införas i lagen. Avräkningen på den fysiska marknaden bör ske per timme och inte för en längre tidsrymd som bl.a. Energiföretagen Sverige och Svensk Vindenergi förespråkar. Med en längre avräkningsperiod, t.ex. per månad, skulle ett genomsnittligt pris behöva användas för att avgöra om perioden är kvalificerad enligt ovan. Det finns då en uppenbar risk för att kravet i artikel 6.2 i rådets förordning om en krisintervention på att medlemsstaterna ska säkerställa att intäktstaket omfattar samtliga marknadsintäkter, oavsett inom vilka marknadstidsramar transaktionen äger rum, inte uppfylls. Vid beräkningen av timintäkterna är det alltid priset på dagenföremarknaden som används för att prissätta elen, utifrån tidpunkten när den matats in. Det innebär att det saknar betydelse för beräkningen av timintäkten om elen i fråga faktiskt sålts på dagenföremarknaden eller om den sålts på intradags- eller balansmarknaden. Även el som matas in för försäljning till ett pris som överstiger priset på dagenföremarknaden kommer antas generera en intäkt motsvarande priset på dagenföremarknaden. Intäkter därutöver kommer alltså inte ingå i beskattningsunderlaget. Detta innebär att eventuella intäkter från försäljning av el på balansmarknaden som överstiger priset på dagenföremarknaden för timmen när elen matas in inte ingår i beskattningsunderlaget. Detsamma gäller intäkter från andra stödtjänster och avhjälpande åtgärder som innefattar att el matas in. Intäkter från stödtjänster som inte innefattar att el matas in kommer inte att påverka beskattningsunderlaget. Vid nedreglering kommer den skattskyldiges mängd inmatad el att minska, vilket i motsvarande utsträckning minskar beskattningsunderlaget. Eventuella intäkter den skattskyldige får från nedregleringen kommer inte påverka beskattningsunderlaget. Kostnader på balansmarknaden för att täcka upp eventuella obalanser kommer inte heller att påverka beskattningsunderlaget. Sammantaget bidrar detta till att incitamenten att delta på balansmarknaden bibehålls vilket, som Svenska kraftnät anför, möjliggör en säker systemdrift. Som bl.a. Finansinspektionen påtalar innebär det samtidigt att incitamenten att buda ut kraft på dagenföremarknaden blir relativt sett lägre, vilket allt annat lika riskerar att dra upp priset på denna. Regeringen delar dock Svenska kraftnäts bedömning att denna risk är av mindre kritisk natur i jämförelse med risken för minskad likviditet på balansmarknaderna och därmed minskade möjligheter för Svenska kraftnät att säkerställa systemets stabilitet. Regeringen anser att detta är i enlighet med rådets förordning om en krisintervention eftersom det i artikel 7.3 anges att medlemsstaterna får besluta att taket för marknadsintäkter inte ska tillämpas på intäkter från försäljning av el på marknaden för balansenergi och från ersättning för omdirigering och motköp. Intäkter under intäktstaket Intäktstaket ska begränsa skattskyldigas intäkter från skattepliktig el till högst 1 957 kronor per megawattimme. Beskattningsunderlaget bör alltså inte omfatta den del av skattskyldigas intäkter per megawattimme som understiger denna gräns. Detta kan vid beräkningen av beskattningsunderlaget åstadkommas genom att de samlade timintäkterna minskas med ett takbelopp, beräknat som det totala antalet megawattimmar skattepliktig el som en skattskyldig matat in under kvalificerade timmar den aktuella kalendermånaden, multiplicerat med 1 957 kronor. Regeringen föreslår att en bestämmelse om att takbeloppet ska beräknas på detta sätt införs i lagen. Förslag om en möjlighet att för enskilda kraftproduktionsanläggningar med höga driftskostnader tillämpa ett särskilt takbelopp behandlas i det följande. Särskilt takbelopp vid höga driftskostnader Enligt artikel 8.1 b i rådets förordning om en krisintervention får medlemsstaterna fastställa ett högre tak för marknadsintäkter för producenter vars driftskostnader och investeringar överskrider 180 euro per megawattimme producerad el. Utan en möjlighet att tillämpa en högre gräns för intäktstaket får anläggningar med driftskostnader som överstiger 1 957 kronor per megawattimme ett negativt incitament att framställa el, även om priset på dagenföremarknaden är högre än driftskostnaderna. Enligt regeringen bör det med hänsyn till bl.a. försörjningstryggheten därför införas en möjlighet att under vissa förutsättningar beräkna ett särskilt takbelopp utifrån en högre gräns än 1 957 kronor per megawattimme. För att undvika en tröskeleffekt bör denna högre gräns vara beroende av de faktiska driftskostnaderna per megawattimme. Med driftskostnader avses här en viss kraftproduktionsanläggnings fasta och rörliga kostnader per framställd megawattimme, vilket regeringen föreslår anges i lagen. Regeringen föreslår därför att skattskyldiga ska kunna välja att för en viss kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkterna och ett särskilt takbelopp separat, förutsatt att driftskostnaderna för anläggningen överstiger 1 957 kronor per megawattimme. Begränsningen till anläggningar med en driftskostnad över 1 957 kronor per megawattimme skapar visserligen en tröskeleffekt men följer direkt av förordningen. Regeringen föreslår att ett särskilt takbelopp ska beräknas som det totala antalet megawattimmar skattepliktig el från den aktuella kraftproduktionsanläggningen som en skattskyldig matat in under kvalificerade timmar den aktuella kalendermånaden multiplicerat med summan av driftskostnaderna. Regeringen föreslår att resultatet också ska multipliceras med en faktor för att säkerställa att det alltid finns incitament att producera även i kraftverk med höga driftskostnader. Regeringen föreslår att denna faktor ska vara 1,3 och att en bestämmelse om att särskilda takbelopp ska beräknas på detta sätt ska införas i lagen. I vissa situationer kan möjligheten att använda ett särskilt takbelopp bli omotiverat fördelaktig. För att undvika detta bör ett särskilt takbelopp inte kunna minska beskattningsunderlaget med mer än de samlade timintäkterna för anläggningen i fråga. Regeringen föreslår därför att en bestämmelse om att det särskilda takbeloppet högst kan uppgå till summan av kalendermånadens timintäkter för den kraftproduktionsanläggning det avser ska införas i lagen. Justeringar för avtalsenliga rättigheter och skyldigheter Enligt definitionen av marknadsintäkter i artikel 2.5 i rådets förordning om en krisintervention ska intäktstaket tillämpas på realiserade intäkter, inbegripet energiköpsavtal och annan risksäkring mot fluktuationer på grossistmarknaden för el. Även den som till följd av ett finansiellt avtal säljer el till ett bestämt pris får i många fall betalt utifrån leveranstimmens pris på dagenföremarknaden. Rätt pris avtalsparterna emellan kan sedan uppnås genom att en part betalar den andra ett belopp som gör att priset per megawattimme blir det avtalade. Den faktiskt realiserade intäkten för någon som producerar och säljer el blir i sådana situationer ofta betydligt lägre än den uppskattade intäkten beräknad utifrån priset på dagenföremarknaden. Olika former av avtalsenliga rättigheter och skyldigheter, som prissäkringsavtal, energiköpsavtal, terminssäkringar, m.m., kan således påverka de faktiskt realiserade intäkterna för skattskyldiga. Regeringen anser att det därför bör införas en möjlighet att göra justeringar utifrån hur sådana skyldigheter påverkat intäkterna. De avtal som används för prissäkring kan vara utformade på en mängd olika sätt och det är i princip upp till de avtalsslutande parterna vilka villkor som ska gälla. För vissa typer av avtal är det okomplicerat att räkna ut hur de påverkat den skattskyldiges marknadsintäkter. Det kan t.ex. vara fallet när en skattskyldig endast har tecknat ett prissäkringsavtal om att sälja all el som den skattskyldige framställer, för ett visst pris per megawattimme. Om det avtalade priset är under 1 957 kronor per megawattimme är det uppenbart att den skattskyldiges marknadsintäkter är lägre än intäktstakets gräns och att beskattningsunderlaget ska vara noll. För andra avtal kan det krävas mer avancerade beräkningar eller uppskattningar för att avgöra hur de påverkat den skattskyldiges realiserade intäkter. För att den stora variationen av avtalsenliga rättigheter och skyldigheter som kan påverka de realiserade intäkterna ska kunna hanteras föreslår regeringen att skattskyldiga i beräkningen av beskattningsunderlaget ska få göra en justering med ett framräknat finansiellt justeringsbelopp. Eftersom det är vanligt förekommande med avtalsenliga rättigheter eller skyldigheter som löper över långa perioder bör ett sådant belopp räknas fram för hela redovisningsperioden. Regeringen föreslår därför att ett sådant justeringsbelopp ska beräknas per kalendermånad. Regeringen anser, till skillnad från Energiföretagen Sverige och Fortum Sverige AB, inte att det bör stå den skattskyldige fritt att allokera värdet av prissäkringarna i förhållande till produktionsresurserna. Eftersom intäktstaket endast begränsar intäkterna från skattepliktig el som matas in under kvalificerade timmar är det rimligt att det är effekten av avtalsenliga rättigheter och skyldigheter på sådana intäkter som ska beräknas. Regeringen föreslår sammanfattningsvis att det finansiella justeringsbeloppet för en kalendermånad ska beräknas som nettoeffekten i kronor av en skattskyldigs avtalsenliga rättigheter och skyldigheter på de realiserade intäkterna från den skattepliktiga el som matats in under månadens kvalificerade timmar. Regeringen föreslår även att en bestämmelse om att det finansiella justeringsbeloppet ska beräknas på detta sätt ska införas i lagen. Det är inte möjligt att uttömmande ange vilka typer av avtalsenliga rättigheter och skyldigheter som ska beaktas eller hur nettoeffekten i kronor ska räknas ut i varje enskilt fall. Avsikten är dock att beskattningsunderlaget efter justeringen ska motsvara de faktiskt realiserade intäkter som en skattskyldig erhållit vid försäljning av skattepliktig el under den aktuella kalendermånaden. Utgångspunkten är därför att samtliga avtalsenliga rättigheter och skyldigheter som påverkar en skattskyldigs realiserade sådana intäkter, positivt eller negativt, ska beaktas. Vilken metod en skattskyldig använder sig av för att räkna ut nettoeffekten i kronor kommer att variera beroende på omständigheterna. Ett exempel som kan nämnas särskilt är avtal om att leverera en viss volym el per timme, s.k. base load PPA, som är en form av energiköpsavtal (se avsnitt 4.3). Den här typen av avtal förekommer bl.a. hos vindkraftsproducenter. Om den skattskyldige producenten under en viss timme inte själv kan framställa tillräckligt mycket el för att tillgodose vad som avtalats kan producenten behöva köpa mellanskillnaden på den fysiska elmarknaden. I den utsträckning producenten till följd av sådana avtalsenliga skyldigheter köper el under kvalificerade timmar får detta i regel anses ha påverkat producentens realiserade intäkter och ska då beaktas vid beräkningen av det finansiella justeringsbeloppet. För avtalsenliga rättigheter eller skyldigheter som inte är knutna till någon viss framställd el är utgångspunkten att de ska anses ha påverkat inte bara den skattepliktiga el som matats in under kvalificerade timmar, utan även övrig el som den skattskyldige framställt och matat in under aktuell kalendermånaden. Det kan för avtal som löper över lång tid och inte avräknas per månad även behöva göras en slags periodisering, för att uppskatta vilken nettoeffekt ett sådant avtal haft en viss kalendermånad. Någon allokering av de avtalsenliga rättigheterna och skyldigheterna till enskilda timmar behöver dock bara göras om det är nödvändigt som ett led i att beräkna nettoeffekten. Något särskilt avdrag för arrenden, vilket Energiföretagen Sverige föreslår, bör inte införas eftersom det är fråga om ett tak på intäkter. En skattskyldig ska på begäran av Skatteverket redogöra för sina avtalsförhållanden och hur beräkningen gått till samt vid behov ge in underlag som visar att beskattningsunderlaget efter den finansiella justeringen motsvarar de realiserade intäkterna (se avsnitt 6.4). Metod för att beräkna beskattningsunderlaget Eftersom det finansiella justeringsbeloppet föreslås beräknas per kalendermånad föreslår regeringen att även beskattningsunderlaget ska beräknas per kalendermånad. En skattskyldig ska således för varje kalendermånad beräkna timintäkter och takbelopp för månaden. Summan av samtliga timintäkter för månaden ska minskas med summan av samtliga takbelopp, inklusive eventuella särskilda takbelopp. Resultatet justeras därefter med det finansiella justeringsbeloppet för månaden. Regeringen föreslår att en bestämmelse om att beskattningsunderlaget ska beräknas på detta sätt ska införas i lagen. Några remissinstanser, bl.a. Energiföretagen Sverige, har efterfrågat att Skatteverket tar fram beräkningsexempel, vägledning och stöd för att underlätta företagens administration. Skatteverket har en allmän skyldighet att erbjuda information och service i de frågor Skatteverket är handläggande myndighet för. Någon kompletterande bestämmelse med denna innebörd är alltså inte nödvändig och frågan behandlas därmed inte vidare inom ramen för detta lagstiftningsärende. Lagförslag Förslaget medför att 4, 7, 9 och 16-22 §§ i den nya lagen om skatt på överintäkter från el införs. 5.8 Beskattningsunderlaget för företag i koncerner Regeringens förslag: Ett koncernföretag som är skattskyldigt ska beräkna timintäkter och takbelopp med beaktande av all den skattepliktiga el som matats in av företag i koncernen under kalendermånaden. Ett koncernföretag som är skattskyldigt ska vid beräkningen av finansiellt justeringsbelopp även beakta övriga koncernföretags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige, Fortum Sverige AB, Nord Pool AB, Skogsindustrierna, Svenska kraftnät, Svensk Vindenergi, Statkraft Sverige AB, Vattenfall AB och Wallenstam AB har synpunkter på och efterfrågar förtydliganden om hur beräkningen av det finansiella justeringsbeloppet ska gå till. Skälen för regeringens förslag: Som framgår ovan, se avsnitt 5.5, föreslår regeringen att endast ett företag i en koncern ska bli skattskyldigt för all skattepliktig el som matas in av företag i koncernen. Det bör därför ankomma på ett skattskyldigt koncernföretag att beräkna ett gemensamt beskattningsunderlag för koncernen utifrån all den skattepliktiga el som matats in av hela koncernen. Regeringen föreslår därför att en bestämmelse om att ett koncernföretag som är skattskyldigt ska beräkna timintäkter och takbelopp med beaktande av all den skattepliktiga el som matats in av företag i koncernen under kalendermånaden ska införas i lagen. Av samma skäl bör enligt regeringen ett skattskyldigt koncernföretag på en aggregerad nivå göra en eventuell finansiell justering för hela koncernen. Regeringen föreslår därför att en bestämmelse om att ett sådant koncernföretag vid beräkningen av finansiellt justeringsbelopp ska beakta även övriga koncernföretags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter ska införas i lagen. Som anges i avsnitt 5.5 räknas även utländska företag som upprätthåller förbindelser med svenska koncernföretag motsvarande vad som anges i årsredovisningslagen som koncernföretag. Sådana utländska företags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter ska alltså också beaktas. Det ovanstående innebär, som Lagrådet framhåller, att ett skattskyldigt koncernföretag kan behöva hämta in information från andra koncernföretag, såväl svenska som utländska, för att beräkna beskattnings-underlaget. Regeringen bedömer att detta bör kunna hanteras av de berörda företagen och att någon särskild reglering inte är nödvändig. Lagförslag Förslaget medför att 19 § andra stycket och 20 § andra stycket i den nya lagen om skatt på överintäkter från el införs. 5.9 Skattens storlek Regeringens förslag: Skatt ska betalas med 90 procent av beskattningsunderlaget. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som lämnat synpunkter i den här delen, bl.a. Energiföretagen Sverige, Energimarknadsinspektionen, Energimyndigheten och Svenska kraftnät, tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 7.5 i rådets förordning om en krisintervention följer att medlemsstaterna får besluta att intäktstaket endast ska tillämpas på 90 procent av de marknadsintäkter som överstiger gränsen för taket. Regeringen anser med hänsyn till försörjningstryggheten att det finns skäl att låta elproducenter behålla 10 procent av intäkterna över intäktstaket, eftersom det då skapas incitament att maximera produktionen av el även när priset på dagenföremarknaden är över gränsen för intäktstaket. Regeringen föreslår därför att skatt enligt den nya lagen ska betalas med 90 procent av beskattningsunderlaget och att en bestämmelse om detta ska införas i lagen. Den föreslagna skatten på överintäkter från el bör enligt regeringen anses som en sådan särskild skatt som enligt 16 kap. 17 § inkomstskattelagen (1999:1229) får dras av vid inkomstbeskattningen. Om skatten inte skulle få dras av vid inkomstbeskattningen skulle den del av intäkterna som överstiger intäktstaket träffas av en beskattning som överstiger 100 procent, vilket regeringen anser inte vore rimligt. Lagförslag Förslaget medför att 23 § i den nya lagen om skatt på överintäkter från el införs. 6 Förfarandet för uttag av skatten på överintäkter av el 6.1 Utgångspunkter för förfarandet Regeringens förslag: I den nya lagen ska det tas in en upplysningsbestämmelse om att skatteförfarandelagen gäller i fråga om förfarandet. I skatteförfarandelagen ska det anges att med punktskatt avses även skatt enligt den nya lagen om skatt på överintäkter från el. Regeringens bedömning: Skatteförfarandelagen gäller vid uttag av skatt enligt den nya lagen om skatt på överintäkter från el och bör kompletteras med vissa bestämmelser. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Kronofogdemyndigheten har inga synpunkter på förslaget eller bedömningen men noterar att punktskatten kommer att hanteras via skattekontot och underskottet på skattekontot kan restföras och drivas in enligt reglerna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. och utsökningsbalken. Energiföretagen Sverige tillstyrker att det tas in en upplysningsbestämmelse i den nya lagen om att skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, gäller i fråga om förfarandet och att skatten hanteras som en punktskatt förfarandemässigt. De anför dock att det är administrativt svårt för ett utländskt företag att rapportera in skatten. Sannolikt kommer även Skatteverket ha svårigheter att ur ett kontrollperspektiv ha ett utländskt företag som skattskyldig. Ett alternativ kan vara att det utländska företaget har möjlighet att utse ett svenskt företag som representant eller ombud på motsvarande sätt som gäller för enkla bolag. Systemet med deklarationsombud bedöms dock inte vara tillräckligt för att möjliggöra denna typ av rapportering. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Rådets förordning om en krisintervention saknar bestämmelser kring förfarandet. Regleringen behöver därför kompletteras med bestämmelser om förfarandet för att åtgärden ska vara möjlig att verkställa i Sverige. Regeringen anser att bestämmelserna om skatteförfarandet bör utformas så att de passar väl in i det svenska skattesystemet och att redan etablerade begrepp bör användas i möjligaste mån. I förarbetena till skatteförfarandelagen anges att skatteförfarandelagen är avsedd att så långt som möjligt vara en heltäckande lag inom skatteförfarandeområdet (prop. 2010/11:165 s. 282). Utgångspunkten är således att alla bestämmelser om skatteförfarandet ska samlas i skatteförfarandelagen. Bara om det finns starka argument mot att införa bestämmelserna i skatteförfarandelagen bör en annan ordning övervägas. Bestämmelserna i rådets förordning om en krisintervention som avser ett tak för marknadsintäkter är tillämpliga under en begränsad period, från och med den 1 december 2022 till och med den 30 juni 2023 (se artikel 22.2 c). Att åtgärden är tillfällig talar starkt för att bestämmelser om förfarandet bör regleras särskilt. Den föreslagna skatten på överintäkter på el är emellertid i vissa avseenden att betrakta som en punktskatt. Den berör inte endast en begränsad krets utan ett flertal skattskyldiga och därtill uppkommer skyldigheter vid flera redovisningsperioder. Den skattskyldige kommer, precis som vid uttag av andra punktskatter, att behöva lämna in en deklaration till Skatteverket. Med hänsyn till reglernas komplexitet och behoven av särskilda övervägningar och beräkningar anser regeringen att det även finns ett behov av att Skatteverkets handläggning underlättas och så långt möjligt inordnas i ett välkänt system. Vidare bör Skatteverket ges tydliga utrednings- och kontrollmöjligheter, utan att avkall görs på rättssäkerheten. Därför bör uttag av skatt enligt den nya lagen, i likhet med uttag av övriga punktskatter, inordnas i systemet för skatteförfarandet som regleras i skatteförfarandelagen. Det innebär att reglerna i skatteförfarandelagen om bl.a. registrering av skattskyldiga, punktskattedeklaration, tidpunkter för redovisning och betalning av skatt, ränta, förseningsavgift, beslut om punktskatt, omprövning, överklagande, skattekontroll samt rätt till ersättning blir tillämpliga. Det innebär även att Skatteverket blir beskattningsmyndighet. Regeringen föreslår därför att en upplysning om att skatteförfarandelagen är tillämplig ska införas i lagen om skatt på överintäkter från el. Vidare föreslår regeringen att det i skatteförfarandelagen ska anges att med punktskatt avses även skatt enligt den nya lagen om skatt på överintäkter från el. Med hänsyn till den nya lagens särskilda karaktär finns det dock behov av att komplettera skatteförfarandelagens regler i vissa fall. Lagrådet har påpekat, med anledning av lagrådsremissens förslag att punktskatten inte ska anges i 3 kap. 15 § SFL utan i en egen paragraf (15 a), att 3 kap. 1 § SFL bör kompletteras så att det framgår att med punktskatt även avses punktskatt enligt 3 kap. 15 a § SFL. Regeringen anser att eftersom förordningen som föranleder den nya lagen är tillfällig bör så få kompletteringar som möjligt göras i skatteförfarandelagen. Bestämmelsen i 3 kap. 1 § SFL innehåller en omfattande lista över definitioner och är tänkt att vara till hjälp för läsaren att hitta olika begrepp, termer och uttryck. Regeringen anser att en ändring av 3 kap. 1 § SFL om möjligt bör undvikas. Regeringen anser därför att det är lämpligare att i 3 kap. 15 § SFL införa ytterligare en punkt som reglerar att den nya skatten på överintäkter från el är en punktskatt. Med detta förslag saknas behov av ändring av 3 kap. 1 § SFL. Flera remissinstanser, bl.a. Energiföretagen Sverige, har framfört synpunkter kring förslaget som innebär att även utländska bolag kan bli skattskyldiga enligt den nya lagen. I avsnitt 5.5 konstaterar regeringen att endast företag som är registrerade i Sverige bör kunna vara skattskyldiga för koncerner enligt den nya lagen. Skattskyldiga enligt den nya lagen kommer således med regeringens förslag endast att vara företag som är registrerade i Sverige och fasta driftställen i Sverige. Lagförslag Förslaget medför att 24 § i den nya lagen om skatt på överintäkter från el införs och att 3 kap. 15 § SFL ändras. 6.2 Registrering Regeringens förslag: Skatteverket ska registrera den som är skattskyldig enligt den nya lagen om skatt på överintäkter från el. Om den som ska registreras har en företrädare ska dock företrädaren registreras i stället. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige tillstyrker att Skatteverket ska registrera den som är skattskyldig, eller dess företrädare, enligt den nya lagen om skatt på överintäkter från el. Skälen för regeringens förslag: I skatteförfarandelagen finns bestämmelser om registrering av personer som agerar i olika egenskaper i samband med t.ex. arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt eller punktskatt (se 7 kap. SFL). I avsnitt 6.1 föreslås att skatten på överintäkter från el ska anses vara en punktskatt och att skatteförfarandelagen ska tillämpas, i likhet med vad som gäller för de flesta andra punktskatter. På samma sätt som gäller för andra punktskatter och för att underlätta den praktiska hanteringen, bör det enligt regeringen krävas att Skatteverket registrerar den som är skattskyldig enligt den nya lagen. I avsnitt 5.5 föreslås att skattskyldig som utgångspunkt är den som matar in skattepliktig el i Sverige. I samma avsnitt föreslås att ett företag i en koncern under vissa omständigheter är skattskyldigt för all skattepliktig el som matas in av företag i koncernen. Om koncernregeln är tillämplig föreslås således koncernföretaget ta över skattskyldigheten från alla dotterföretag som annars skulle ha varit skattskyldiga. I de fall där koncernföretaget är skattskyldigt är det också det företaget som ska registreras. Om den som ska registreras har en företrädare enligt 5 kap. SFL, ska företrädaren registreras i stället. Lagförslag Förslaget medför att 7 kap. 1 b § SFL införs. 6.3 Skyldighet att deklarera överintäkter 6.3.1 Vem ska lämna en deklaration? Regeringens förslag: En skattedeklaration ska lämnas för varje redovisningsperiod av den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el. Regeringens bedömning: En skattedeklaration ska lämnas i enlighet med befintliga bestämmelser. En redovisningsperiod omfattar en kalendermånad. Skatteverket får bedöma och bestämma i vilken form uppgiftsskyldighet enligt skatteförfarandelagen ska fullgöras, exempelvis om uppgifterna ska lämnas genom elektronisk eller pappersbaserad kommunikation. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer inte med regeringens. I promemorian saknas förslag att en deklaration ska lämnas för varje redovisningsperiod. Promemorian innehåller i stället en bedömning att den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el för varje redovisningsperiod ska lämna in en deklaration där skatt på överintäkter redovisas. I promemorian föreslås vidare att det ska införas en särskild bestämmelse om att en skattedeklaration ska lämnas av den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el. Remissinstanserna: Skatteverket påpekar att det behövs tillägg i 26 kap. 6 § andra stycket SFL, i den lydelse som träder i kraft den 13 februari 2023 (SFS 2022:174), om att även den som är registrerad enligt den föreslagna 7 kap. 1 b § SFL ska lämna in en deklaration för varje redovisningsperiod. Näringslivets Skattedelegation och Svenskt Näringsliv påtalar att koncernbestämmelsen kan få till följd att utländska bolag kan behöva hantera skatten trots att dotterbolag i Sverige i många fall har en bättre kompetens att säkerställa att rätt skatt redovisas och betalas. Svensk Solenergi föreslår att det införs en möjlighet till skattebefrielse för anläggningar som inte kommer ha några realiserade intäkter över intäktstaket och som innebär att de inte behöver redovisa månadsvis utan i stället kan lämna en redovisning för hela perioden. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Bestämmelser om redovisning av skatten bör enligt regeringens mening följa samma systematik som gäller för punktskatter enligt skatteförfarandelagen. I 26 kap. 2 § 5 SFL anges att en skattedeklaration ska lämnas av den som är skattskyldig för punktskatt enligt någon av de lagar som anges i 3 kap. 15 § SFL. I avsnitt 6.1 föreslår regeringen att det i 3 kap. 15 § SFL ska införas en punkt som anger att med punktskatt avses skatt enligt lagen om skatt på överintäkter från el. Den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el ska således självmant redovisa skatten i en skattedeklaration och någon kompletterande bestämmelse med denna innebörd behövs inte. Flera remissinstanser, bl.a. Näringslivets Skattedelegation och Svenskt Näringsliv, har framfört synpunkter kring förslaget som innebär att även utländska bolag kan bli skattskyldiga enligt den nya lagen. Såsom anges i avsnitt 6.1 konstaterar regeringen i avsnitt 5.5 att endast företag som är registrerade i Sverige bör kunna vara skattskyldiga för koncerner enligt den nya lagen. Skattskyldiga enligt den nya lagen kommer således med regeringens förslag endast att vara företag som är registrerade i Sverige och fasta driftställen i Sverige. Till skillnad från vad som gäller för flertalet punktskatter bör inte deklaration lämnas vid varje händelse som medför skattskyldighet. I stället bör deklaration lämnas för varje redovisningsperiod, vilket framgår av 26 kap. 6 § SFL. En redovisningsperiod omfattar, enligt huvudregeln i 26 kap. 10 § SFL, en kalendermånad. Regeringen bedömer att en redovisningsperiod, för samtliga skattskyldiga enligt den nya lagen, bör omfatta en kalendermånad i enlighet med huvudregeln. Detta underlättar administrationen för såväl de skattskyldiga som Skatteverket. Såsom Skatteverket påpekar träder en ny lydelse av 26 kap. 6 § SFL i kraft den 13 februari 2023 (SFS 2022:174). Ändringen avser bestämmelsens andra stycke och den nya lydelsen innebär en begränsning på så sätt att endast den som är registrerad med stöd av vissa bestämmelser ska lämna en punktskattedeklaration för varje redovisningsperiod. Registrering av den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el föreslås regleras i en särskild bestämmelse, 7 kap. 1 b § SFL. När den nya lydelsen av 26 kap. 6 § SFL träder i kraft kommer således inte den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el att omfattas. För att fastställa att den som är skattskyldig enligt den nya lagen ska lämna in en deklaration för varje redovisningsperiod, föreslår regeringen ett tillägg i 26 kap. 6 § andra stycket SFL med denna innebörd. Enligt 26 kap. 17 § SFL får Skatteverket besluta att redovisningsperioden för punktskatt ska vara ett beskattningsår i stället för en kalendermånad, om den skattskyldige beräknas redovisa punktskatt med ett nettobelopp om högst 50 000 kronor för beskattningsåret. Av artikel 19.3 i rådets förordning om en krisintervention framgår att medlemsstaterna är skyldiga att rapportera till kommissionen senast den 31 januari 2023 och 30 april 2023 om bl.a. de överintäkter som genererats enligt artikel 6. För det fall skattskyldiga beviljas en längre redovisningsperiod enligt 26 kap. 17 § SFL skulle denna rapporteringsskyldighet försvåras. Möjligheten att redovisningsperioden i stället ska vara ett beskattningsår bör därför inte användas avseende den föreslagna skatten på överintäkter från el. Eftersom 26 kap. 17 § SFL är fakultativ för Skatteverket behövs inte någon särskild bestämmelse där detta regleras. I avsnitt 5.5 redogörs närmare för skattskyldigheten. Även om beskattningsunderlaget för en månad uppgår till noll kronor, t.ex. om det inte finns någon kvalificerad timme under redovisningsperioden, bör det ändå finnas en skyldighet att deklarera. Detsamma gäller enligt det ordinarie förfarandet avseende inlämnande av punktskattedeklaration, eftersom en sådan även ska lämnas för perioder när det inte finns någon skatt att redovisa. Regeringen anser därmed inte att en särreglering bör införas för vissa anläggningar som redan på förhand kan beräkna att de inte kommer att ha realiserade intäkter över intäktstaket, som Svensk Solenergi föreslår. Regeringen bedömer att samtliga som är skattskyldiga enligt lagen om skatt på överintäkter från el bör omfattas av samma skyldigheter när det gäller redovisning och redovisningsperiod. En ordning med ansökan om skattebefrielse för vissa anläggningar skulle leda till väsentligt ökad administration för Skatteverket. I de fall en anläggning omfattas av ett prissäkringsavtal som innebär att realiserad intäkt understiger takbeloppet, kan det antas att en redovisning per månad endast medför begränsat merarbete jämfört med en redovisning för hela perioden. Skatteverket fastställer, enligt 22 kap. 3 § skatteförfarandeförordningen (2011:1261), formulären för uppgiftslämnandet. Det är Skatteverket som bäst kan bedöma och bestämma vilken form för uppgiftslämnandet som bäst uppfyller syftet med att uppgifterna lämnas. Om samma mål med uppgiftslämnandet kan uppnås när uppgiftslämnande endast kan göras digitalt finns det inte något hinder mot att så sker (prop. 2022/23:6 s. 136 och 137). Även för skatten på överintäkter från el, för vilken skatteförfarandelagen är tillämplig, bör det alltså vara upp till Skatteverket att bedöma och bestämma om uppgifterna ska lämnas i elektronisk eller pappersbaserad form. Lagförslag Förslaget medför ändring av 26 kap. 6 § SFL. 6.3.2 Vad ska deklarationen innehålla? Regeringens förslag: En punktskattedeklaration av den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el ska innehålla uppgift om antal megawattimmar skattepliktig el som matats in under kvalificerade timmar under redovisningsperioden, summan av samtliga timintäkter under redovisningsperioden, finansiellt justeringsbelopp och skattens nettobelopp. För en skattskyldig som väljer att för en kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkter och särskilt takbelopp separat gäller följande. Dessa uppgifter ska redovisas för sig. I deklarationen ska då även uppgift om antal megawattimmar skattepliktig el som matats in under kvalificerade timmar under redovisningsperioden redovisas separat för anläggningen. Om en skattskyldig redovisar uppgifter för flera kraftproduktionsanläggningar ska uppgifterna för dessa anläggningar läggas samman. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorian saknar förslag som förtydligar vad som ska redovisas om en skattskyldig väljer att för fler än en kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkter och särskilt takbelopp separat. Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Svensk Vindenergi betonar vikten av en effektiv administration kopplat till den tillfälliga skatten. SKR föreslår att det exempelvis kan handla om möjlighet att få stöd kring deklaration m.m. Svensk Vindenergi anser att det bör förtydligas hur realiserade intäkter för bolag med långsiktiga avtal kan redovisas för att undvika alltför stor administrativ börda. Skälen för regeringens förslag: Vilka uppgifter som ska finnas med i samtliga skattedeklarationer regleras i 26 kap. 18 § SFL. En deklaration ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter, uppgift om den redovisningsperiod som redovisning lämnas för och de ytterligare uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna beräkna och kontrollera skatten. Detta bör enligt regeringen gälla även för innehållet i en deklaration av den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el. Utöver de uppgifter som ska finnas med i skattedeklarationen enligt 26 kap. 18 § SFL behöver Skatteverket ytterligare uppgifter för att kunna ta ställning till beskattningen. I 26 kap. 22 § SFL regleras vilka ytterligare uppgifter som en punktskattedeklaration ska innehålla. Den bestämmelsen är dock enligt regeringens mening inte ändamålsenlig för en deklaration för den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el. Skatteförfarandelagen behöver därför kompletteras med en bestämmelse speciellt anpassad för den nya lagen. En deklaration bör innehålla relevanta uppgifter för att Skatteverket ska kunna ta ställning till beskattning enligt lagen om skatt på överintäkter från el. Skatteverket behöver därför uppgift om antal megawattimmar skattepliktig el som matats in under kvalificerade timmar under redovisningsperioden. Uppgiften syftar till att underlätta Skatteverkets kontroll av beräkningen av beskattningsunderlaget. Vidare ska lämnas uppgift om summan av samtliga timintäkter under redovisningsperioden, finansiellt justeringsbelopp och skattens nettobelopp. På så sätt tillförsäkras Skatteverket information om relevanta uppgifter för att kunna bedöma beskattningsunderlaget och skattens storlek, samtidigt som antalet uppgifter hålls nere för att underlätta administrationen hos de skattskyldiga och Skatteverket. För kraftproduktionsanläggningar med höga driftskostnader föreslås i avsnitt 5.7 en möjlighet för den skattskyldige att i vissa fall beräkna ett särskilt takbelopp utifrån en högre gräns än 1 957 kronor per megawattimme. I sådana fall bör timintäkter och särskilt takbelopp beräknas och redovisas för sig. I deklarationen bör då även uppgift om antal megawattimmar skattepliktig el som matats in under kvalificerade timmar under redovisningsperioden redovisas separat för den anläggningen. För det fall en skattskyldig väljer att beräkna timintäkter och särskilt takbelopp för fler än en kraftproduktionsanläggning ska uppgifterna för respektive anläggning läggas samman vid redovisningen. Om en skattskyldig t.ex. har två kraftproduktionsanläggningar för vilka den skattskyldige väljer att beräkna timintäkter och ett särskilt takbelopp separat, ska antal megawattimmar skattepliktig el som matats in under kvalificerade timmar under perioden, timintäkter och särskilt takbelopp beräknas separat för vardera anläggning i enlighet med 21 § lagen om skatt på överintäkter från el. Vid redovisning ska dock uppgifterna för respektive anläggning läggas samman. Svensk Vindenergi efterfrågar förtydligande kring hur realiserade intäkter för bolag med långsiktiga avtal kan redovisas för att undvika alltför stor administrativ börda. Regeringen har förståelse för att förslagen kommer att medföra administration för företagen som kan uppfattas som betungande. Kraven som uppställs i fråga om redovisning syftar dock till att skapa ett tillräckligt underlag för Skatteverket för kontroll av att reglerna följs. Som anges i avsnitt 6.3.1 bedömer regeringen att samtliga som är skattskyldiga enligt lagen om skatt på överintäkter från el bör omfattas av samma skyldigheter när det gäller redovisning. Regeringen anser inte att det är motiverat att föreslå en särreglering för vissa anläggningar som redan på förhand kan beräkna att de inte kommer att ha realiserade intäkter över intäktstaket. Samtliga skattskyldiga ska därmed beräkna realiserad intäkt och finansiellt justeringsbelopp såsom redogörs för i avsnitt 5.7. SKR efterfrågar stöd kring deklaration för att underlätta företagens administration. Skatteverket har en allmän skyldighet att erbjuda information och service i de frågor Skatteverket är handläggande myndighet. Lagförslag Förslaget medför att 26 kap. 22 a § SFL införs. 6.3.3 När ska deklarationen lämnas? Regeringens förslag: Den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el ska redovisa skatten i en punktskattedeklaration som ska ha kommit in till Skatteverket senast den 26 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att en punktskattedeklaration ska ha kommit in till Skatteverket senast den 15 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige anser att deklarationen bör kunna ske antingen månads- eller kvartalsvis. Redovisning bör, i syfte att samordna med annan skatteredovisning, ske i en skattedeklaration som ska ha kommit in till Skatteverket senast den 26 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Även Vattenfall AB önskar att det införs en möjlighet till kvartalsvis redovisning. Skälen för regeringens förslag: Vid vilken tidpunkt en skattskyldig ska lämna en punktskattedeklaration beror bl.a. på den skattskyldiges beskattningsunderlag för mervärdesskatt (se t.ex. 26 kap. 26-37 §§ SFL). Redovisningen för den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el bör dock enligt regeringens mening ske vid en annan tidpunkt än vad som gäller för redovisningen av skattedeklarationer i övrigt. Detta beror på att de som är skattskyldiga enligt den nya lagen behöver tid på sig för att få fram nödvändiga uppgifter som ska lämnas enligt den föreslagna bestämmelsen om deklarationens innehåll som redogörs för i avsnitt 6.3.2. Den skattskyldige kan även behöva tid på sig innan deklarationen lämnas in för att gå igenom det underlag som ska finnas tillgängligt för att kunna fullgöra uppgiftsskyldigheten, såsom föreslås i avsnitt 6.4. Deklarationstidpunkten bör dock, vilket Energiföretagen Sverige fört fram, samordnas tidsmässigt i månaden med annan skatteredovisning. Det är emellertid inte lämpligt att, vilket Energiföretagen Sverige och Vattenfall föreslår, införa en möjlighet att deklarera kvartalsvis. Att redovisningen görs månadsvis för samtliga skattskyldiga förenklar hanteringen för Skatteverket, vilket behandlas i avsnitt 6.3.1. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att deklarationen ska lämnas senast den 26 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. För en redovisningsperiod som omfattar mars månad ska deklaration således enligt förslaget lämnas senast den 26 maj. Med hänsyn till den varierande komplexiteten av olika avtal som en skattskyldig har att förhålla sig till kan det uppstå situationer där en skattskyldig inte har möjlighet att definitivt beräkna realiserade intäkter inom den deklarationsperiod som nu föreslås. För det fall en avräkning i efterhand leder till att beskattningsunderlaget förändras finns möjlighet att begära omprövning. Tiden för begäran om omprövning räknas från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (se t.ex. 66 kap. 7, 21 eller 27 §). Av 3 kap. 4 § SFL framgår vad som avses med beskattningsår. I punkt 6 anges att för punktskatt som ska redovisas för redovisningsperioder avses beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen (1994:200). Lagförslag Förslaget medför att 26 kap. 33 g § SFL införs. 6.4 En utökad dokumentationsskyldighet införs Regeringens förslag: För den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el ska underlaget, utöver vad som anges i skatteförfarandelagen avseende den generella dokumentationsskyldigheten, även innehålla dokumentation för kontroll av skattepliktig el som framställts i Sverige och uppgift om från vilken källa elen har framställts. Underlaget ska även innefatta en beskrivning av den skattskyldiges beräkning av finansiellt justeringsbelopp. Regeringens bedömning: Det behövs ingen komplettering av bestämmelserna i skatteförfarandelagen om Skatteverkets möjlighet att förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen, eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo, att lämna uppgift som verket behöver för att kunna kontrollera dokumentationsskyldigheten. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige tillstyrker att det införs en utökad dokumentationsskyldighet. Det är dock angeläget att beskrivningen av särskilt de finansiella justeringsbeloppen kan begränsas till den övergripande utformningen och metodiken för justeringen, då det finns en hög komplexitet i utformningen av prissäkringsavtal och avtalsenliga förpliktelser i branschen. Den administrativa bördan bör hållas nere så långt som möjligt. Skattskyldigheten för utländska företag medför frågor kring dokumentationskravet. Fortum Sverige AB anser att Skatteverkets utrednings-, kontroll- och sanktionsmöjligheter inte kan tillämpas på utländska företag utan etablering i Sverige och att det kommer vara svårt att praktiskt genomföra de åtgärder som är juridiskt möjliga. Skälen för regeringens förslag och bedömning: I 39 kap. SFL finns bestämmelser om dokumentationsskyldighet i vissa fall. Den som är uppgiftsskyldig enligt 15-35 kap. samma lag ska enligt den generella dokumentationsskyldigheten i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation se till att det finns underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen (se 39 kap. 3 § SFL). Den generella dokumentationsskyldigheten gäller för samtliga verksamheter inklusive de som kan komma att bli skattskyldiga enligt den nya lagen. Skatten på överintäkter från el innebär att skattskyldiga kan komma att behöva göra sammanställningar och beräkningar som inte tidigare varit aktuella. Detta gäller främst sammanställning av framställd el från specifika produktionsslag och beräkningar av vilken andel av inmatad el som sålts till ett specifikt pris. Som redogörs för i avsnitt 4 sker försäljning och prissättning av el på flera olika marknader. Priset för el på den fysiska marknaden är lättillgängligt för samtliga aktörer. För att beskattningsunderlaget ska motsvara den skattskyldiges faktiskt realiserade intäkter föreslås en möjlighet till justering för avtalsenliga rättigheter och skyldigheter, vilket redogörs för i avsnitt 5.7. En producent kan också mata in el i flera elområden. En skattskyldig kan därför behöva göra ett flertal beräkningar och sammanställningar för att korrekt bedöma skattens storlek. I syfte att kontrollera skatten på överintäkter från el kan Skatteverket komma att behöva ta del av de beräkningar och sammanställningar som en skattskyldig har gjort. Genom att ta del av den skattskyldiges egna beräkningar kan Skatteverket på ett lättare sätt bilda sig en uppfattning om den skattskyldiges realiserade intäkter för en viss period och vid behov efterfråga kompletterande uppgifter kring en eller flera delar av underlaget. Kompletterande uppgifter kan även enligt befintliga bestämmelser i skatteförfarandelagen begäras från den skattskyldige, hos andra myndigheter såsom Energimarknadsinspektionen eller Svenska kraftnät eller via tredjemansföreläggande hos andra aktörer såsom Nasdaq Clearing AB (se 37 kap. 6, 7, 9 och 10 §§ och 42 a kap. 1 § SFL). För att säkerställa att underlaget innehåller de uppgifter som behövs för att uppgiftsskyldigheten ska kunna fullgöras, och för att Skatteverket ska kunna kontrollera uppgiftsskyldigheten och beskattningen, föreslår regeringen att det ska införas en kompletterande bestämmelse som anger att för den som är skattskyldig enligt den nya lagen ska vissa särskilt angivna uppgifter alltid finnas med i underlaget. De uppgifter som är aktuella är lämplig dokumentation för kontroll av skattepliktig el som framställts i Sverige och från vilken källa elen har framställts. Underlaget ska även innefatta en beskrivning av den skattskyldiges beräkning av finansiellt justeringsbelopp. Uppgifter av betydelse för kontroll av beräkningen av finansiellt justeringsbelopp kan bl.a. vara den totala mängden inmatad el, finansiella avräkningsrapporter och annan relevant dokumentation från finansiell handel under den aktuella redovisningsperioden. Enligt regeringens mening kommer beskrivningen av den skattskyldiges beräkning av finansiellt justeringsbelopp att variera i komplexitet från företag till företag. Det är därför inte möjligt att i den föreslagna bestämmelsen, vilket Energiföretagen Sverige önskar, ange att beskrivningen ska begränsas till den övergripande utformningen och metodiken för beräkning av finansiellt justeringsbelopp. Skyldigheten som föreskrivs i 39 kap. 3 § SFL innebär bl.a. att den uppgiftsskyldige ska se till att det finns lämplig dokumentation i skälig omfattning. Det är således upp till den skattskyldige att bedöma om de uppgifter som dokumenteras är i sådan omfattning att syftet med bestämmelsen uppnås. Skatteverket har även möjlighet att begära in kompletteringar om verket anser att det finns behov härtill. Det kan övervägas om underlaget bör bifogas deklarationen för att på så sätt finnas lättillgängligt för Skatteverket. I syfte att undvika onödig administration anser regeringen att det är tillräckligt att underlaget på begäran görs tillgängligt för Skatteverket. Underlaget bör därför inte bifogas deklarationen. Underlaget kan utöver vid kontroll av redovisade överintäkter även behövas för kontroll av redovisningsperioder där den skattskyldige bedömt att någon skattskyldighet inte föreligger. På detta sätt hålls, vilket Energiföretagen Sverige belyst, den administrativa bördan så långt som möjligt nere för den skattskyldige. Förslaget innebär en komplettering till den befintliga dokumentationsskyldigheten som föreskrivs i 39 kap. 3 § SFL. Möjlighet för Skatteverket att förelägga den uppgiftsskyldige att lämna uppgift som verket behöver för att kunna kontrollera dokumentationsskyldigheten i 39 kap. 3 § finns i 37 kap. 7 § SFL. Möjligheten att förena ett sådant föreläggande med vite framgår av 44 kap. 2 § SFL. Eftersom den nu föreslagna bestämmelsen utgör en komplettering med förtydligande av vilka uppgifter som ska ingå i underlaget enligt 39 kap. 3 §, bedömer regeringen att befintliga bestämmelser om föreläggande och vite m.m. är tillräckliga för att säkerställa att Skatteverket kan ta del av de uppgifter som verket behöver. Även i övrigt saknas behov av att komplettera befintliga bestämmelser om föreläggande eller andra kontrollåtgärder. Bestämmelser om hur länge olika typer av underlag måste bevaras finns i 9 kap. 1 § skatteförfarandeförordningen. Såsom Fortum Sverige AB konstaterar medför det vissa svårigheter för Skatteverket när det gäller utrednings-, kontroll- och sanktionsmöjligheter när det gäller utländska företag. I avsnitt 5.5 konstaterar regeringen att endast företag som är registrerade i Sverige bör kunna vara skattskyldiga för koncerner enligt den nya lagen. Skattskyldiga enligt den nya lagen kommer således med regeringens förslag endast att vara företag som är registrerade i Sverige och fasta driftställen i Sverige. Lagförslag Förslaget medför ändring av 39 kap. 1 § SFL och att 39 kap. 3 b § SFL införs. 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Den föreslagna lagen om skatt på överintäkter från el ska träda i kraft den 1 mars 2023 och tillämpas första gången för el som matas in i mars 2023. Ändringarna i skatteförfarandelagen ska träda i kraft den 1 mars 2023. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att lagen om skatt på överintäkter från el ska tillämpas första gången för el som framställs i mars 2023. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna, bl.a. Energiföretagen Sverige, tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslagen. Bränsleupproret, Föreningen Uppror och Villaägarnas Riksförbund anser att skatten bör tillämpas retroaktivt från den 1 december 2022. Även Småföretagarnas Riksförbund menar att retroaktivitet skulle vara en möjlighet. Energiföretagen Sverige och Wallenstam AB tillstyrker att lagen inte tillämpas retroaktivt. Skälen för regeringens förslag: Rådets förordning om en krisintervention trädde i kraft den 8 oktober 2022. Bestämmelserna om ett obligatoriskt tak för marknadsintäkter (artikel 6-8) ska tillämpas fr.o.m. den 1 december 2022. Det är därför angeläget med ett så tidigt ikraftträdande som möjligt. Innan lagen om skatt på överintäkter på el och ändringarna i skatteförfarandelagen kan träda i kraft måste emellertid förslagen riksdagsbehandlas och slutligen måste lagarna utfärdas. Mot bakgrund av det ovanstående bedömer regeringen att tidigaste möjliga ikraftträdande är den 1 mars 2023. Regeringen föreslår därför att lagarna ska träda i kraft den 1 mars 2023. Som anges i avsnitt 5.6 föreslår regeringen att skattskyldighetens inträde ska sammanfalla med att skattepliktig el matas in. Det är därför lämpligt att det anges att lagen om skatt på överintäkter från el ska tillämpas första gången för el som matas in i mars 2023. Detta innebär dock i sak inte någon förändring i förhållande till promemorians förslag, eftersom framställning och inmatning av el sker i princip momentant. Med hänsyn till att det är fråga om en ny skatt som dessutom inte är okomplicerad anser regeringen, liksom bl.a. Energiföretagen Sverige, att lagen inte ska tillämpas retroaktivt. 8 Konsekvensanalys I detta avsnitt redogörs för förslagets effekter i den omfattning som bedöms lämpligt i det aktuella lagstiftningsärendet och med beaktande av förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regelrådet finner i sitt remissvar att konsekvensutredningen uppfyller kraven i förordningen. De offentligfinansiella effekterna till följd av ändrade skatte- och avgiftsregler beräknas i enlighet med Finansdepartementets beräkningskonventioner. Beräkningarna görs i ikraftträdandeårets priser och volymer och utgår vanligtvis från att beteendet hos individer och företag inte ändras till följd av förändringarna i skattereglerna. Antagandet om oförändrat beteende ger en god uppskattning av åtgärdernas effekt på kort och medellång sikt. På längre sikt, och för att analysera andra konsekvenser än de offentligfinansiella effekterna, kan ett mer dynamiskt synsätt behöva användas, där skattebaser tillåts påverkas av regeländringen. Syfte och alternativa lösningar Syftet med förslaget är att införa kompletterande bestämmelser till rådets förordning om en krisintervention i den del som gäller intäktstaket. Kompletterande bestämmelser i svensk lagstiftning bedöms vara nödvändiga för att intäktstaket ska kunna tillämpas i Sverige. I förordningen finns ett antal valmöjligheter för hur intäktstaket ska tillämpas. I dessa har avvägningar gjorts mellan verkningsfullhet, dvs. möjligheten för staten att beskatta elproducenternas överintäkter, och att begränsa förslagets administrativa börda för berörda aktörer. Avvägningarna behandlas i avsnitt 5.3-5.9. Offentligfinansiella effekter För att beräkna den offentligfinansiella effekten av förslaget behöver antaganden göras om bl.a. hur elpriserna utvecklas under perioden mars till och med juni 2023 samt hur mycket el som kommer att produceras i berörda kraftproduktionsanläggningar under perioden. Beräkningen sker i flera steg men grunden för beräkningarna är bedömningar av det timvisa marknadsutfallet på grossistmarknaden för el från Energimarknadsinspektionen. Energimarknadsinspektionen har simulerat det framtida utfallet på dagenföremarknaden med hjälp av elmarknadsmodellen Apollo. Modellen är utvecklad av Sweco. I modellkörningarna har Apollos referensscenario för 2023 använts som utgångpunkt, men i beräkningarna har Energimarknadsinspektionen valt att justera upp gas- och kolpriserna i modellen för att bättre spegla de förväntade nivåerna under 2023. Efterfrågan modelleras genom en årlig förbrukning på 144 terawattimmar och genom en förbrukningsprofil över året som baseras på utfallet för 2013. Som nästa steg antas att båda de i rådets förordning om en krisintervention uppställda målsättningarna för minskad efterfrågan på el, dvs. 10 procent generell efterfrågeminskning (minskning av bruttoelförbrukningen) samt 5 procents efterfrågeminskning under topplasttimmar (minskning av bruttoelförbrukningen under höglasttimmar) uppnås. Att målen för förbrukningsminskningar förväntas nås medför att den offentligfinansiella effekten blir lägre. Antagandet innebär att elpriserna i elområdena 1 och 2 endast under enstaka timmar bedöms överstiga intäktstakets föreslagna nivå. Det är följaktligen primärt för elproduktion i elområdena 3 och 4 som intäktstaket då får effekt. Om målen för efterfrågeminskningar inte nås innebär det avsevärt högre elpriser och antal timmar där prisnivåerna överstiger intäktstakets föreslagna nivå, vilket skulle innebära att bedömningen av skatteintäkterna skulle öka i motsvarande utsträckning. Men även i en sådan beräkning tenderar det primärt vara elproduktion i elområdena 3 och 4 som påverkas. Därefter tas hänsyn till att förslaget innebär att anläggningar med en installerad kapacitet under 1 megawatt ska undantas. Baserat på uppgifter från Energimyndigheten bedöms det innebära att 92 procent av produktionen av el från solel undantas och även att en mindre andel av vindkraftsproduktionen, motsvarande 4 procent, inte träffas av intäktstaket. För vattenkraften omfattas anläggningar över 1 megawatt som saknar vattenmagasin. Baserat på de synpunkter som har lämnats av Energiföretagen Sverige, Vattenfall AB, Fortum Sverige AB m.fl. och med utgångspunkt i bedömningen av hur detta påverkar hur "vattenkraftverk utan vattenmagasin" kan tolkas så har antagandet om hur stor vattenkraftskapacitet som i praktiken träffas av förslaget justerats ned avsevärt jämfört med det antagande som gjordes i den remitterade promemorian. I beräkningarna antas nu att en vattenkraftskapacitet på ca 160 megawatt träffas av förslaget. Huvuddelen av den vattenkraftskapaciteten bedöms finnas i elområdena 1 och 2. Det föreslagna undantaget för s.k. hybridkraftverk tillsammans med nivån på intäktstaket bedöms innebära att den elproduktion som sker i kraftvärmeverk för fjärrvärmesystem undantas från skatten. Den el som produceras med industriell kraftvärme bedömdes i den remitterade promemorian inte påverkas av undantaget för hybridkraftverk. Baserat på de remissynpunkter som Skogsindustrierna har lämnat bedöms det dock finnas skäl att ändra den bedömningen då även el som produceras med kraftvärme i industrin i vissa fall torde vara att anse som framställd i hybridkraftverk. Antagandet för hur mycket industriell kraftvärme som bedöms träffas av den föreslagna skatten har därför justerats ned. Vissa raffinerade och förädlade oljeprodukter, t.ex. eldningsolja, torde inte utgöra råpetroleumprodukter och därmed inte träffas av intäktstaket, vilket är något som även Uniper och Energiföretagen Sverige påpekat i sina remissvar. Jämfört med bedömningen i den remitterade promemorian antas därför den el som produceras i kondenskraftverk inte omfattas av tillämpningen av intäktstaket. Den el som produceras i kärnkraftsanläggningar förväntas dock fortsatt träffas av intäktstaket. Med dessa utgångspunkter kan skattebasen ("överintäkten") från berörda anläggningar räknas fram. I jämförelse med bedömningen i den remitterade promemorian är skattebasbedömningen avsevärt lägre, vilket är en direkt följd av de lägre antagandena av hur stor andel av elproduktionen som förväntas träffas av förslaget. Eftersom intäktstaket ska träffa den realiserade intäkten (marknadsintäkten) från elproduktion behöver hänsyn även tas till att den faktiska intäkten för respektive anläggning kan påverkas av exempelvis prissäkringar. Även i de situationer som priset på dagenföremarknaden överstiger 1 957 kronor per megawattimme kan den faktiska intäkten för elproducenten i många fall vara lägre. Prissäkringar kan exempelvis ske på den finansiella elmarknaden, t.ex. genom handel hos Nasdaq Commodities, men det är även vanligt med bilaterala avtal. De prissäkrade volymerna och vilka prisnivåer det handlar om är därför inte allmänt observerbara. Baserat på uppgifter från berörda företag understiger prisnivåerna i de befintliga avtalen genomgående intäktstakets föreslagna nivå. Vattenfall uppger på sin hemsida en indikativ prissäkringsnivå på 57 procent för den nordiska elproduktionen under 2023. Med den informationen som utgångspunkt antas att 60 procent av den elproduktion som berörs av förslaget är prissäkrad till en prisnivå som uteslutande understiger intäktstakets föreslagna nivå. För framför allt vindkraft och solkraft är det samtidigt vanligt med s.k. energiköpsavtal (Power Purchase Agreement, PPA, se avsnitt 4.3). Dessa typer av avtal kan se ut på många olika sätt men avtalen innebär normalt att de faktiska intäkterna för elproducenterna är förutbestämda på nivåer som understiger 1 957 kronor per megawattimme. Branschorganisationen Svensk Vindenergi har uppskattat att 80 procent av den el som produceras med vindkraft säljs via PPA, medan branschorganisationen Svensk Solenergi bedömer att all el som säljs från solkraftsanläggningar med en installerad kapacitet över 1 megawatt omfattas av PPA. I denna beräkning antas dessa andelar för energiköpsavtal och att prisnivåerna i avtalen genomgående understiger intäktstakets föreslagna nivå. När hänsyn tagits till att den realiserade intäkten för berörda elproducenter i många fall är lägre än vad den schablonberäknade bedömningen antyder och till att skattesatsen föreslås uppgå till 90 procent kan bruttoeffekten av den föreslagna skatten på överintäkter från el beräknas till ca 0,36 miljarder kronor för den period som intäktstaket föreslås gälla. I beräkningen av nettoeffekten av intäktstaket tas hänsyn till statligt ägande och till att punktskatten är en avdragsgill kostnad för de företag som påverkas av förslaget. Eftersom statliga Vattenfall äger en stor andel av kärnkraften (56 procent) och en extra beskattning av ett helägt statligt företag inte bedöms ge upphov till någon nettoeffekt för statskassan blir justeringen för indirekta effekter relativt stor. Nettoeffekten av den föreslagna skatten kan då beräknas till ca 0,15 miljarder kronor. Effekter för företag De kraftslag som påverkas av förslaget är främst kärnkraft och vindkraft, men även vissa vattenkraftsanläggningar som saknar magasin, viss industriell kraftvärme och större solkraftsanläggningar. Anläggningar med en installerad effekt under 1 megawatt är undantagna genom att den el som framställs i dessa anläggningar enligt förslaget inte blir skattepliktig. Detta gäller framför allt ett större antal små solkraftsanläggningar, men även vissa vindkraftsanläggningar. Det finns enligt Statistiska centralbyråns branschnyckeltal ungefär 170 företag som genererar el i Sverige. Majoriteten av dessa har färre än 20 anställda. Samtliga av dessa är inte skattskyldiga eftersom de inte genererar el i de produktionsslag som omfattas men det är svårt att uppskatta hur många företag som direkt berörs av den föreslagna skatten. Förslaget innebär att elproducenter som producerar och säljer el från dessa kraftslag och har en realiserad intäkt över 1 957 kronor per megawattimme beskattas med 90 procent av intäkterna över 1 957 kronor per megawattimme. Detta förväntas framför allt påverka elproducenter i elområdena 3 och 4 eftersom priserna i elområde 1 respektive 2 endast under enstaka timmar förväntas överstiga denna nivå. Skattskyldiga är i princip samtliga som producerar och säljer skattepliktig el och samtliga skattskyldiga ska lämna in en deklaration där skatten redovisas. Deklarationsskyldighet gäller oavsett om man under perioden haft realiserade intäkter över 1 957 kronor per megawattimme producerad el eller inte. En redovisningsperiod omfattar en kalendermånad. Skyldigheten att deklarera kommer innebära olika kostnader för olika företag beroende på en mängd omständigheter. Det finns en stor sannolikhet att priset aldrig når över 1 957 kronor per megawattimme i elområdena 1 och 2. För företag som producerar el i dessa områden bedöms deklarationsskyldigheten inte vara betungande; för dessa uppskattas arbetet med deklaration ta en timme per månad. För företag som producerar och säljer skattepliktig el i områden där priset ibland överstiger 1 957 kronor per megawattimme kommer deklarationsbördan att innebära mer arbete, eftersom de behöver redovisa produktion för de berörda timmarna och dokumentation över eventuell prissäkring. Tidsåtgången för detta kommer variera mellan företag, i genomsnitt uppskattas det kräva en tidsåtgång på åtta timmar per månad. Den genomsnittliga administrativa kostnaden för ett företag i elområdena 1 och 2 uppskattas således till 1 600 kronor för perioden mars till juni 2023. Den genomsnittliga administrativa kostnaden för ett företag i elområdena 3 och 4 uppskattas till 12 800 kronor för perioden mars till juni 2023. Företagarna framför i sitt remissvar att antagandena om administrativ börda sannolikt är underdrivna. Energiföretagen Sverige anser också att kostnaden för administration är grovt underskattad. Regelrådet finner i sitt remissvar att redovisningen av påverkan på konkurrensförhållandena för berörda företag bristfällig. Förslaget bedöms inte påverka konkurrensen mellan kraftslag. Effekter för enskilda och offentlig sektor Förslaget har ingen påverkan på elpriserna och eftersom el framställd i anläggningar under en megawatt inte omfattas har förslaget inga effekter för enskilda, fysiska personer. Förslaget kan påverka intäkter för kommunalägda energibolag, med elproduktion av de produktionsslag som omfattas primärt i elområdena 3 och 4. Hur stor negativ påverkan förslaget har på de kommunala energiföretagens intäkter beror på hur de prissäkrat sin produktion. Effekter för miljön Intäktstaket riktas specifikt mot s.k. inframarginell produktion, dvs. elproduktion som typiskt sett har låga rörliga kostnader så som sol- och vindkraft. Vind- och solkraftsproduktion är ofta prissäkrad i olika typer av energiköpsavtal, vanligen i PPA. Detta innebär att stora delar av vind- och solkraften i praktiken inte kommer påföras någon extra skatt eftersom den faktiska realiserade intäkten normalt är lägre än 1 957 kronor per megawattimme. Likväl innebär förslaget en extra beskattning av produktion av el från förnybara energikällor och det innebär minskad lönsamhet för den el som produceras i dessa anläggningar jämfört med vad som annars skulle vara fallet. Samtidigt finns en risk för att förslaget, som förvisso är tidsbegränsat, påverkar investerares förväntningar om att liknande åtgärder kan införas vid senare tillfällen. Detta riskerar att försämra incitamenten att investera i vind- och solkraftsproduktion. Effekter för elförsörjningen Den föreslagna skatten på överintäkter från el omfattar intäkter från kraftproduktion vars marginalkostnader normalt inte är prissättande, alltså s.k. inframarginell produktion. Enligt förslaget omfattas inte vattenkraft med magasin trots att även sådan kraftproduktion har låga rörliga kostnader. Däremot har vattenkraft med magasin en högre alternativkostnad baserad på hur mycket intäkter lagrat vatten kan inbringa i framtiden. Nivån på det föreslagna intäktstaket ligger samtidigt avsevärt högre än de ursprungliga förväntningarna om vad toppriserna på el skulle uppgå till före Rysslands invasion av Ukraina. Den föreslagna skatten möjliggör därmed en fortsatt god lönsamhet för investeringar i elproduktion. Vidare omfattas inte intäkter från vattenkraft med magasin, som är reglerbar kraftproduktion, eller intäkter från hybridkraftverk, intäkter utöver priset på dagenföremarknaden från försäljning av el på balansmarknaden respektive ersättning för omdirigering och motköp. Det är även möjligt i enskilda fall att höja intäktstaket om de faktiska driftskostnaderna i en kraftproduktionsanläggning överstiger 1 957 kronor per megawattimme. Detta bör sammantaget innebära att förutsättningarna för att producera och investera i ny inframarginell elproduktion är fortsatt goda. Energiföretagen, Näringslivets Skattedelegation, Svensk Solenergi och Solelkommissionen framför i sina remissvar att förslaget ändå riskerar att skada den långsiktiga investeringsviljan i ny elproduktion eftersom det visar på risken för statliga ingrepp i form av nya skatter. Nya skatter som denna riskerar att leda till att investerare höjer avkastningskraven. Effekter för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna Förslaget innebär att Skatteverket behöver ta fram blanketter och digitala tjänster för registrering av skattskyldiga och inlämnande av deklarationer. Förslaget förväntas även medföra kostnader av engångskaraktär för åtgärder för att tillgodose berörda företags informationsbehov. Det behövs troligen inte några informationsinsatser som går utöver de som normalt sker vid införande av nya skatteregler. Vidare behöver Skatteverket utveckla it-system för ärendehanteringen. Skatteverket uppger också att det komplexa underlaget som ligger till grund för deklarationerna innebär svårigheter att göra kontroller som en integrerad del i ärendehanteringen. Sammantaget beräknas kostnaderna för Skatteverket till 5 miljoner kronor. Regeringen bedömer att dessa kostnader kan rymmas inom befintliga ekonomiska ramar. Förslaget bedöms ha begränsad påverkan på måltillströmningen till de allmänna förvaltningsdomstolarna. Regeringen bedömer att eventuella tillkommande kostnader kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslagets förenlighet med EU-rätten Förslaget bygger på en åtgärd enligt en EU-förordning och det bedöms också vara förenligt med EU-rätten i övrigt. Som framgår av avsnitt 5.1 bedömer regeringen att tillämpning av intäktstaket kräver kompletterande bestämmelser i svensk lagstiftning. Genom förslaget införs sådan lagstiftning. Övriga effekter Förslaget har ingen påverkan på inflation, sysselsättning eller den ekonomiska jämställdheten. Inga särskilda informationsinsatser behövs utöver de som beskrivs under effekter för myndigheter och allmänna förvaltningsdomstolar. 9 Författningskommentar 9.1 Förslaget till lag om skatt på överintäkter från el 1 § I denna lag finns bestämmelser med anledning av rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna i den del förordningen avser ett tak för marknadsintäkter på elproducenter. I paragrafen, som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, finns en upplysning om lagens innehåll. Lagen kompletterar rådets förordning om en krisintervention i den del förordningen avser ett tak för marknadsintäkter på elproducenter. Övervägandena finns i avsnitt 5.1 och 5.2. 2 § Skatt enligt denna lag ska betalas till staten. I paragrafen anges att skatten på överintäkter från el ska betalas till staten. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ord och uttryck i lagen 3 § Med demonstrationsprojekt avses ett projekt som visar upp teknik som är den första av sitt slag inom unionen och som representerar en viktig innovation som med god marginal överträffar tidigare känd teknik. I paragrafen finns en definition av begreppet demonstrationsprojekt. Begreppet är inte definierat i rådets förordning om en krisintervention. Definitionen är hämtad från artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el. Begreppet används i 12 § 1. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 4 § Med elområde avses det största geografiska område inom vilket marknadsaktörerna kan handla med el utan kapacitetstilldelning. I paragrafen finns en definition av begreppet elområde. Definitionen är densamma som i 2 § förordningen (2022:389) om elpriskompensation för mars 2022 och överensstämmer med definitionen i artikel 2.65 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el. Sverige är indelat i fyra elområden. Begreppet används i definitionen av kvalificerad timme i 7 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 5 § Med hybridkraftverk avses en kraftproduktionsanläggning som har möjlighet att framställa el även från andra fossila källor än de som anges i 10 §. I paragrafen finns en definition av begreppet hybridkraftverk. Med ett sådant kraftverk avses en kraftproduktionsanläggning som utöver någon av de källor som anges i 10 § har möjlighet, med beaktande av teknisk utformning och nödvändiga tillstånd, att framställa el även från andra fossila källor. Med fossila källor avses bränsle som helt eller delvis har fossilt ursprung. Exempel på sådana fossila källor är naturgas och stenkol. Begreppet används i 12 § 2. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 6 § Med koncessionspliktigt nät avses en ledning eller ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession som meddelats med stöd av 2 kap. ellagen (1997:857). I paragrafen finns en definition av begreppet koncessionspliktigt nät. Med ett sådant nät avses en ledning eller ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession som meddelats med stöd av 2 kap. ellagen (1997:857). Av bestämmelserna i det kapitlet framgår att det är fråga om starkströmsledningar. Begreppet används i definitionen av inmatning i 8 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. 7 § Med kvalificerad timme avses en timme när priset på dagenföremarknaden i det elområde där inmatning av elen sker överstiger 1 957 kronor per megawattimme. I paragrafen finns en definition av begreppet kvalificerad timme. Med en sådan timme avses en timme när priset på dagenföremarknaden i det elområde där inmatning av elen sker överstiger 1 957 kronor per megawattimme. Det är alltså var inmatningen av el sker som avgör vilket elområdespris på dagenföremarknaden som ska användas för att bestämma om elen matas in en kvalificerad timme eller inte. Begreppet används för att beräkna timintäkt, takbelopp, finansiellt justeringsbelopp och särskilt takbelopp enligt 17, 18, 19 respektive 22 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 8 § Med inmatning avses överföring av el från kraftproduktionsanläggningen där den framställs till ett koncessionspliktigt nät. Till en kraftproduktionsanläggning räknas även ett icke koncessionspliktigt nät som hänger samman med anläggningen. I paragrafen, som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, finns en definition av begreppet inmatning. Begreppet är begränsat till att gälla överföring av el från kraftproduktionsanläggningen där den framställs. Det innebär att det inte är fråga om inmatning av el vid överföring till ett annat koncessionspliktigt nät i ett senare led. Till en kraftproduktionsanläggning i den här bemärkelsen räknas även ett eventuellt icke koncessionspliktigt nät mellan den fysiska anläggningen och det koncessionspliktiga nätet. Det går alltså inte att undgå beskattning genom att överlåta el till någon som endast förfogar över ett icke koncessionspliktigt nät mellan kraftproduktionsanläggningen och det koncessionspliktiga nätet. I en sådan situation anses den som förfogar över elen vid överföringen till det koncessionspliktiga nätet mata in den. Begreppet används för att avgöra vem som är skattskyldig enligt 13 § och för att avgöra när skatteplikten för viss el inträder enligt 15 §. Begreppet används också i 7, 14, 17, 18, 19, 20 och 22 §§. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. 9 § Med priset på dagenföremarknaden avses det pris på el i kronor per megawattimme, som fastställts ett dygn i förväg av elbörsen Nord Pool för en viss timme. I paragrafen finns en definition av begreppet priset på dagenföremarknaden. Priserna på Nord Pool sätts i euro per megawattimme men anges också i kronor per megawattimme. Det är det angivna priset i kronor som ska användas. Begreppet används i definitionen av kvalificerad timme i 7 § och för att beräkna timintäkt enligt 17 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. Skattepliktens omfattning 10 § El som framställs i Sverige från följande källor är skattepliktig, om inte annat följer av 11 eller 12 §: 1. vindenergi, 2. termisk solenergi och solcellsenergi, 3. geotermisk energi, 4. vattenkraft utan vattenmagasin, 5. fasta eller gasformiga biomassabränslen, utom biometan, 6. avfall, 7. kärnenergi, 8. brunkol, 9. råpetroleumprodukter, och 10. torv. I paragrafen finns bestämmelser om skattepliktens omfattning. Uppräkningen är hämtad från artikel 7.1 i rådets förordning om en krisintervention. Begreppen har samma innebörd som i förordningen. De olika kraftslagen bör förstås enligt följande. I första punkten anges vindenergi, vilket innebär att el som framställs i vindkraftverk omfattas. I andra punkten anges termisk solenergi och solcellsenergi, vilket innebär att el som framställs med någon form av solenergi omfattas. I tredje punkten anges geotermisk energi, vilket innebär att el som framställs med energi lagrad i form av värme under den fasta jordytan omfattas. I fjärde punkten anges vattenkraft utan vattenmagasin, vilket innebär att el som framställs med vattenkraftverk som saknar förmåga att lagra vatten i mer än 24 timmar omfattas. Vattenkraftverk som saknar eget magasin, men som är del i en koordinerad produktionsoptimering med uppströms liggande kraftverk med magasin bör inte omfattas. I femte punkten anges fasta eller gasformiga biomassabränslen, utom biometan, vilket innebär att el som framställs genom förbränning av bränslen framställda av biomassa omfattas. El som framställs genom förbränning av biometan omfattas däremot inte. Därmed bör i regel inte heller el som framställs genom förbränning av biogas, definierat som i 1 kap. 9 § andra stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi, omfattas. I sjätte punkten anges avfall, vilket innebär att el som framställs genom förbränning av avfall omfattas. Avfall definieras i artikel 2.10 rådets förordning om en krisintervention på följande sätt. Varje ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med enligt definitionen i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG. I sjunde punkten anges kärnenergi, vilket innebär att el som framställs i en kärnkraftsreaktor omfattas. I åttonde punkten anges brunkol, vilket innebär att el som framställs genom förbränning av brunkol omfattas. I nionde punkten anges råpetroleumprodukter, vilket innebär att el som framställs genom förbränning av råpetroleumprodukter omfattas. El som framställs genom förbränning av eldningsolja bör inte omfattas. I tionde punkten anges torv, vilket innebär att el som framställs genom förbränning av torv omfattas. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 11 § El är skattepliktig enligt denna lag endast om den framställs under kalendermånaderna mars till och med juni 2023. I paragrafen finns bestämmelser om skattepliktens avgränsning i tid. Avgränsningen motsvarar artikel 22.2 c i rådets förordning om en krisintervention av vilken det följer att intäktstaket ska tillämpas till och med den 30 juni 2023. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 12 § El är inte skattepliktig om den framställs 1. i ett demonstrationsprojekt, 2. i ett hybridkraftverk, eller 3. i en kraftproduktionsanläggning med en sammanlagd installerad a) generatoreffekt av upp till 1 megawatt, eller b) växelriktareffekt av upp till 1 megawatt om elen framställs från termisk solenergi eller solcellsenergi. I paragrafen finns bestämmelser om vilken el som inte är skattepliktig till följd av hur den framställs. I första punkten anges att el som framställs i ett demonstrationsprojekt inte är skattepliktig. Detta överensstämmer med artikel 7.2 i rådets förordning om en krisintervention. En definition av begreppet demonstrationsprojekt finns i 3 §. I andra punkten anges att el som framställs i ett hybridkraftverk inte är skattepliktig. Detta baseras på artikel 7.3 första meningen i rådets förordning om en krisintervention. En definition av begreppet hybridkraftverk finns i 5 §. I tredje punkten a anges att el som framställs i en kraftproduktionsanläggning med en sammanlagd installerad generatoreffekt av upp till 1 megawatt inte är skattepliktig. I tredje punkten b anges att el som framställs från termisk solenergi eller solcellsenergi inte är skattepliktig om den framställs i en kraftproduktionsanläggning med en sammanlagd växelriktareffekt av upp till 1 megawatt. Detta baseras på artikel 7.3 andra meningen i rådets förordning om en krisintervention. Produktionsenheter som geografiskt och tekniskt är sammanhängande, exempelvis genom att dela generator eller som på annat sätt är sammanhängande, bör vid tillämpningen av undantaget ses som en enda anläggning och inte som flera anläggningar. Motsvarande synsätt bör gälla elproduktionsenheter utan generator. Skattskyldighet enligt 13 § första stycket förutsätter inmatning av skattepliktig el. Det innebär att den som enbart matar in el framställd i sådana mindre anläggningar som avses i tredje punkten inte blir skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el, om den inte blir skattskyldig för annan inmatad el i egenskap av skattskyldigt företag i en koncern eller i egenskap av ägare av ett företag som bedriver kärnteknisk verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. Skattskyldighet 13 § Skattskyldig är den som matar in skattepliktig el. Om den som är skattskyldig enligt första stycket ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) ska koncernens moderföretag vara skattskyldigt för all skattepliktig el som matas in av företag i koncernen. Med koncernens moderföretag avses det företag som inte har något eget moderföretag. Om det saknas ett i Sverige registrerat moderföretag enligt andra stycket, är i stället det koncernföretag skattskyldigt som är registrerat i Sverige men inte har något i Sverige registrerat moderföretag. Om det finns flera sådana företag, är det av dessa företag som har högst omsättning skattskyldigt. Med omsättning avses nettoomsättningen enligt en under 2022 upprättad årsredovisning. I paragrafen, som delvis utformas i enlighet med Lagrådets förslag, finns bestämmelser om vem som är skattskyldig för skatten på överintäkter från el. I första stycket anges att den som matar in skattepliktig el är skattskyldig. I andra stycket anges vad som gäller om ett företag som ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) matar in skattepliktig el. Det ska då inte vara skattskyldigt. I stället ska koncernens moderföretag vara skattskyldigt för all skattepliktig el som matas in av företag i koncernen. Det anges också vad som avses med koncernens moderföretag. I tredje stycket anges vad som gäller om koncernen enligt andra stycket inte har något i Sverige registrerat moderföretag. Den registrering som avses är registrering hos Bolagsverket. Bestämmelsen innebär att skattskyldigheten placeras på så hög nivå som möjligt av de koncernföretag som är registrerade i Sverige. Om det finns fler än ett sådant koncernföretag avgör företagens omsättning vilket av dem som är skattskyldigt. Det anges också vad som avses med omsättning i bestämmelsen. Det utpekade företaget är skattskyldigt för all el som matas in av företag i koncernen. När skattskyldigheten för ett skattskyldigt företag inträder följer av 15 §. Särskilda bestämmelser om hur ett skattskyldigt koncernföretag ska beräkna beskattningsunderlaget finns i 19 och 20 §§. Med koncernföretag avses detsamma som i 1 kap. 4 § femte stycket årsredovisningslagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. 14 § El som matas in av ett företag som bedriver sådan kärnteknisk verksamhet som avses i 1 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet anses matas in av företagets ägare, i proportion till respektive ägarandel. I paragrafen finns bestämmelser om vem som ska anses mata in el som matas in av ett företag som bedriver kärnteknisk verksamhet. Bestämmelsen får betydelse för de kärnkraftverk som är i drift i Sverige. Vem som normalt anses mata in el följer av 8 §. I stället för ett företag som bedriver sådan kärnteknisk verksamhet som avses i 1 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet anses företagets ägare mata in elen. Detta får betydelse vid beräkningen av ägarnas beskattningsunderlag enligt 17-22 §§ och kan också få betydelse för deras skattskyldighet enligt 13 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Skattskyldighetens inträde 15 § Skattskyldigheten inträder för skattepliktig el när den skattskyldige matar in elen. För ett koncernföretag som är skattskyldigt enligt 13 § andra eller tredje stycket inträder skattskyldigheten för skattepliktig el när ett företag i koncernen matar in elen. I paragrafen finns bestämmelser om skattskyldighetens inträde. Enligt första stycket inträder skattskyldigheten för viss el när den skattskyldige matar in elen. Enligt andra stycket inträder skattskyldigheten för viss el för ett företag som är skattskyldigt enligt 13 § andra eller tredje stycket när ett koncernföretag matar in elen. Det kan alltså vara såväl det skattskyldiga koncernföretaget som något annat koncernföretag som matar in elen. Med koncernföretag avses detsamma som i 1 kap. 4 § femte stycket årsredovisningslagen. Vad som avses med inmatning följer av 8 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. Beskattningsunderlaget 16 § Skatt enligt denna lag ska betalas på ett beskattningsunderlag för varje kalendermånad, beräknat enligt 17-22 §§. Paragrafen anger att skatt enligt lagen ska betalas på ett beskattningsunderlag för varje kalendermånad. En hänvisning görs till bestämmelserna i 17-22 §§, i vilka det anges hur beskattningsunderlaget ska beräknas. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 17 § En timintäkt beräknas genom att antalet megawattimmar skattepliktig el som en skattskyldig matat in under en kvalificerad timme multipliceras med priset på dagenföremarknaden. Paragrafen anger hur timintäkter ska beräknas. Det är priset på dagenföremarknaden för den aktuella kvalificerade timmen som ska användas. Vad som avses med kvalificerad timme och priset på dagenföremarknaden följer av 7 respektive 9 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 18 § Ett takbelopp beräknas genom att det totala antalet megawattimmar skattepliktig el som en skattskyldig matat in under kvalificerade timmar den aktuella kalendermånaden multipliceras med 1 957 kronor. Paragrafen anger hur takbeloppet ska beräknas. Takbeloppet beräknas för hela den aktuella kalendermånaden. Vad som avses med kvalificerad timme följer av 7 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 19 § Ett finansiellt justeringsbelopp beräknas för en kalendermånad som nettoeffekten i kronor av en skattskyldigs avtalsenliga rättigheter och skyldigheter på de realiserade intäkterna från den skattepliktiga el som matats in under månadens kvalificerade timmar. Ett koncernföretag som är skattskyldigt enligt 13 § andra eller tredje stycket ska vid beräkningen av ett finansiellt justeringsbelopp även beakta övriga koncernföretags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter. Paragrafen anger hur det finansiella justeringsbeloppet ska beräknas. I första stycket anges hur beräkningen ska gå till. Intäktstaket ska tillämpas på realiserade intäkter, inbegripet energiköpsavtal och annan risksäkring mot fluktuationer på grossistmarknaden för el. Olika former av avtalsenliga rättigheter och skyldigheter, t.ex. prissäkringsavtal, energiköpsavtal och terminssäkringar, som påverkat den skattskyldiges faktiskt realiserade intäkter ska beaktas. Påverkan på intäkterna kan vara såväl positiv som negativ. Det är dock endast påverkan på skattepliktig el som matats in under kvalificerade timmar, under den aktuella kalendermånaden som ska beaktas. Beloppet ska beräknas så att det justerade beskattningsunderlaget motsvarar den skattskyldiges faktiska intäkter från skattepliktig el under den aktuella kalendermånaden. Det innebär bl.a. att avtalsenliga rättigheter eller skyldigheter som är knutna till el som framställts i en viss anläggning eller som framställts vid en viss tidpunkt som utgångspunkt ska anses ha påverkat de realiserade intäkterna endast för den elen. För avtalsenliga rättigheter eller skyldigheter som inte är knutna till någon viss framställd el är utgångspunkten att de ska anses ha påverkat inte bara den skattepliktiga el som matats in under kvalificerade timmar, utan även övrig el som den skattskyldige framställt. Det är den skattskyldige som ska visa att det finns skäl att beräkna nettopåverkan på något annat sätt. Avtalsenliga rättigheter och skyldigheter som är hänförliga till sådana kostnader och intäkter på balansmarknaden som inte påverkar beskattningsunderlaget ska inte beaktas vid beräkningen av det finansiella justeringsbeloppet. Vad som avses med inmatning och kvalificerade timmar följer av 8 respektive 7 §. I andra stycket anges vad som gäller för ett koncernföretag som är skattskyldigt. Det skattskyldiga koncernföretaget ska då beakta även övriga koncernföretags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter för att säkerställa att det finansiella justeringsbeloppet blir korrekt beräknat för hela koncernen. Med koncernföretag avses detsamma som i 1 kap. 4 § femte stycket årsredovisningslagen. Även utländska koncernföretags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter, hänförliga till skattepliktig el som matats in under kvalificerade timmar under den aktuella kalendermånaden, ska beaktas. Övervägandena finns i avsnitt 5.7 och 5.8. 20 § Beskattningsunderlaget för en kalendermånad beräknas genom att summan av samtliga timintäkter under månaden minskas med summan av samtliga takbelopp för månaden och justeras med det finansiella justeringsbeloppet för månaden. Ett koncernföretag som är skattskyldigt enligt 13 § andra eller tredje stycket ska beräkna timintäkter och takbelopp med beaktande av all den skattepliktiga el som matats in av företag i koncernen under kalendermånaden. Paragrafen anger hur beskattningsunderlaget för en kalendermånad ska beräknas. I första stycket anges hur beräkningen ska gå till. Uttrycket samtliga takbelopp innefattar även särskilda takbelopp. Efter att summan av samtliga timintäkter under månaden minskats med summan av samtliga takbelopp för månaden görs en justering med det finansiella justeringsbeloppet. Denna justering kan vara i höjande eller sänkande riktning, beroende på om det finansiella justeringsbeloppet är positivt eller negativt. I andra stycket anges vad som gäller för ett koncernföretag som är skattskyldigt. Det skattskyldiga koncernföretaget ska då beräkna timintäkter och takbelopp med beaktande av all den skattepliktiga el som matats in av företag i koncernen under kalendermånaden. Att ett sådant skattskyldigt koncernföretag ska beakta även övriga koncernföretags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter vid beräkningen av det finansiella justeringsbeloppet följer av 19 § andra stycket. Med koncernföretag avses detsamma som i 1 kap. 4 § femte stycket årsredovisningslagen. Vad som avses med timintäkt, takbelopp, särskilt takbelopp och finansiellt justeringsbelopp följer av 17, 18, 22 respektive 19 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.7 och 5.8. 21 § En skattskyldig får välja att för en enskild kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkterna och ett särskilt takbelopp separat, förutsatt att driftskostnaderna för anläggningen överstiger 1 957 kronor per megawattimme. Med driftskostnader avses en kraftproduktionsanläggnings fasta och rörliga kostnader för att framställa el. I paragrafen finns bestämmelser om möjligheten att för en enskild kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkterna och ett särskilt takbelopp separat. I första stycket anges att en skattskyldig får välja att för en enskild kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkterna och ett särskilt takbelopp separat, förutsatt att driftskostnaderna för anläggningen överstiger 1 957 kronor per megawattimme. Det är frivilligt att använda sig av möjligheten att beräkna timintäkterna och ett särskilt takbelopp separat för en kraftproduktionsanläggning. Att ett särskilt takbelopp för en anläggning beräknas separat innebär att den inmatade skattepliktiga el som läggs till grund för beräkningen inte också ska ingå i beräkningen av takbeloppet enligt 18 §. Vidare anges att en förutsättning för att få beräkna timintäkterna och ett särskilt takbelopp separat är att driftskostnaderna för anläggningen överstiger 1 957 kronor per megawattimme. Att driftskostnaderna ska överstiga den högsta gränsen för intäktstaket för att det ska vara tillåtet att fastställa ett högre tak för marknadsintäkter framgår av artikel 8.1 b i rådets förordning om en krisintervention. Hur timintäkt och särskilt takbelopp beräknas följer av 17 respektive 22 §. I andra stycket anges att med driftskostnader avses en kraftproduktionsanläggnings fasta och rörliga kostnader för att framställa el, per framställd megawattimme. Fasta kostnader innefattar t.ex. kostnader för räntor och personal samt avskrivning på anläggningstillgångar. Exempel på rörliga kostnader är kostnader för bränsle, drift och underhåll. Som utgångspunkt ska alla kostnader som är nödvändiga för att el ska kunna framställas i kraftproduktionsanläggningen beaktas. Sådana kostnader som får beaktas vid beräkningen av ett finansiellt justeringsbelopp enligt 19 § utgör dock inte driftskostnader. Det gör inte heller kostnader som är hänförliga till balansmarknaden, omdirigering eller motköp och som inte påverkar beskattningsunderlaget. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 22 § Ett särskilt takbelopp enligt 21 § beräknas genom att 1. det totala antalet megawattimmar skattepliktig el från den aktuella kraftproduktionsanläggningen som den skattskyldige matat in under kvalificerade timmar den aktuella kalendermånaden multipliceras med summan av driftskostnaderna för timmarna, och 2. produkten av beräkningen enligt 1 multipliceras med faktorn 1,3. Det särskilda takbeloppet kan högst uppgå till summan av kalendermånadens timintäkter för den aktuella kraftproduktionsanläggningen. Paragrafen anger hur ett särskilt takbelopp enligt 21 § ska beräknas. I första stycket anges hur beräkningen ska gå till. Vad som avses med inmatning, kvalificerade timmar och driftskostnader följer av 8, 7 respektive 21 §. I andra stycket anges en begränsning som innebär att det särskilda takbeloppet inte kan överstiga summan av kalendermånadens timintäkter för den aktuella kraftproduktionsanläggningen. Därigenom kan inte ett särskilt takbelopp leda till att även timintäkter från el framställd i andra kraftproduktionsanläggningar räknas bort från beskattningsunderlaget. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. Skattens storlek 23 § Skatt ska betalas med 90 procent av beskattningsunderlaget. I paragrafen anges skattens storlek. Skatt ska betalas med 90 procent av beskattningsunderlaget. Detta baseras på artikel 7.5 i rådets förordning om en krisintervention. Hur beskattningsunderlaget ska beräknas anges i 17-22 §§. Övervägandena finns i avsnitt 5.9. Förfarandet 24 § I skatteförfarandelagen (2011:1244) finns bestämmelser om förfarandet vid beskattningen. I paragrafen upplyses om att skatteförfarandelagen gäller för förfarandet vid uttag av skatten. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. 9.2 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 3 kap. 15 § Med punktskatt avses skatt enligt 1. lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, 2. 2 § första stycket 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, 3. lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., 4. lagen (1994:1776) om skatt på energi, 5. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, 6. lagen (1999:673) om skatt på avfall, 7. lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m., 8. lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, 9. lagen (2017:1200) om skatt på flygresor, 10. lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, 11. lagen (2018:1139) om skatt på spel, 12. lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar, 13. lagen (2022:155) om tobaksskatt, 14. lagen (2022:156) om alkoholskatt, och 15. lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el. I paragrafen anges vad som avses med punktskatt. Ändringen innebär att punkt 15 tillkommer med innebörden att med punktskatt avses även skatt enligt lagen om skatt på överintäkter från el. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. 7 kap. 1 b § Skatteverket ska, utöver vad som följer av 1 och 1 a §§, registrera den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el. Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället. Paragrafen är ny. Paragrafen reglerar vem som ska registreras hos Skatteverket och kompletterar 1 och 1 a §§. Av första stycket framgår att den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el ska registreras hos Skatteverket. För det fall det är ett företag i en koncern som är skattskyldigt för all skattepliktig el som matas in av företag i koncernen, ska det skattskyldiga koncernföretaget registreras. Av andra stycket framgår vem som ska registreras i det fall den skattskyldige har en företrädare enligt 5 kap. Dessa företrädare ska registreras i stället för den skattskyldige. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. 26 kap. 6 § Punktskatt ska redovisas i en punktskattedeklaration för redovisningsperioder om inte annat följer av 8 §. Den som är registrerad enligt 7 kap. 1 a § första stycket 1 och 2 eller 1 b § ska lämna en punktskattedeklaration för varje redovisningsperiod. I paragrafen finns bestämmelser om redovisning av punktskatt i en punktskattedeklaration. Ändringen i andra stycket innebär att hänvisningen till registrering utökas till att även avse den som är registrerad enligt 7 kap. 1 b §, dvs. den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.1. 22 a § I stället för vad som anges i 22 § ska en punktskattedeklaration från den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el innehålla uppgift om 1. antal megawattimmar skattepliktig el som matats in under kvalificerade timmar under redovisningsperioden, 2. summan av samtliga timintäkter under redovisningsperioden, 3. finansiellt justeringsbelopp, och 4. skattens nettobelopp. För en skattskyldig som enligt 21 § lagen om skatt på överintäkter från el väljer att för en kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkter och särskilt takbelopp separat gäller följande. Dessa uppgifter ska redovisas för sig. I deklarationen ska då även uppgift som avses i första stycket 1 redovisas separat för anläggningen. Om en skattskyldig redovisar uppgifter för flera kraftproduktionsanläggningar ska uppgifterna för dessa anläggningar läggas samman. Paragrafen är ny. Paragrafen reglerar vilka uppgifter en punktskattedeklaration som redovisar skatt på överintäkter från el ska innehålla. Av första stycket 1 framgår att uppgift ska lämnas om mängden skattepliktig el som har matats in under kvalificerade timmar. Vad som avses med skattepliktig el och kvalificerad timme definieras i lagen om skatt på överintäkter från el. Det är summan av inmatad el under kvalificerade timmar under redovisningsperioden som ska redovisas och mängden redovisas i enhet megawattimmar. Med redovisningsperiod avses kalendermånad. I första stycket 2 anges att timintäkter ska redovisas. Vad som avses med timintäkter definieras i lagen om skatt på överintäkter från el. Det är summan av samtliga timintäkter under redovisningsperioden som ska anges. I första stycket 3 anges att finansiellt justeringsbelopp ska anges. Vad som avses med finansiellt justeringsbelopp definieras i lagen om skatt på överintäkter från el. Beloppet avser hela redovisningsperioden. Av första stycket 4 framgår att skattens nettobelopp ska anges. För det fall det är ett företag i en koncern som är skattskyldigt för all skattepliktig el som matats in av företag inom koncernen ska uppgifterna i deklarationen avse all skattepliktig el som levererats av koncernen. Av andra stycket framgår att uppgifter hänförliga till en kraftproduktionsanläggning i vissa fall ska redovisas för sig. Detta gäller i de fall en skattskyldig väljer att för en kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkter och särskilt takbelopp separat i enlighet med 21 § lagen om skatt på överintäkter från el. Dessa uppgifter ska redovisas för sig. I deklarationen ska då även uppgift om antal megawattimmar skattepliktig el som matats in under kvalificerade timmar under redovisningsperioden redovisas separat för anläggningen. För det fall en skattskyldig väljer att beräkna timintäkter och särskilt takbelopp för fler än en kraftproduktionsanläggning ska uppgifterna för respektive anläggning läggas samman vid redovisningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2. 33 g § Den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el ska redovisa skatten i en punktskattedeklaration som ska ha kommit in till Skatteverket senast den 26 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Paragrafen är ny. Paragrafen reglerar deklarationstidpunkten för den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el. Bestämmelsen innebär att en punktskattedeklaration ska ha kommit in till Skatteverket senast den 26 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3. 39 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - definitioner (2 och 2 a §§), - generell dokumentationsskyldighet (3 §), - dokumentationsskyldighet som avser ansökan om återbetalning av eller kompensation för punktskatt (3 a §), - dokumentationsskyldighet som avser beräkning av skatt på överintäkter från el (3 b §), - dokumentationsskyldighet som avser kassaregister (4-10 §§), - dokumentationsskyldighet som avser personalliggare (11-12 §§), - dokumentationsskyldighet som avser torg- och marknadshandel (13 §), - dokumentationsskyldighet som avser omsättning av investeringsguld (14 §), - dokumentationsskyldighet som avser avropslager (14 a §), - dokumentationsskyldighet som avser internprissättning (15-16 f §§), och - föreläggande (17 §). I paragrafen anges innehållet i kapitlet. Ändringen innebär att en ny strecksats i paragrafen läggs till med anledning av att en bestämmelse om dokumentationsskyldighet som avser beräkning av skatt på överintäkter från el införs i 3 b §. Övervägandena finns i avsnitt 6.4. Beräkning av skatt på överintäkter från el 3 b § För den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el ska underlaget som anges i 3 § även innehålla 1. dokumentation för kontroll av skattepliktig el som framställts i Sverige, 2. uppgift om från vilken källa elen har framställts, och 3. en beskrivning av den skattskyldiges beräkning av finansiellt justeringsbelopp. Paragrafen är ny. Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka ytterligare uppgifter som ska finnas med i det underlag som avses i 3 §. Bestämmelsen utgör ett komplement till skyldigheten i 3 § och övriga bestämmelser om skyldighet att bevara räkenskaper m.m. Bestämmelsen gäller endast för den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på överintäkter från el. Bestämmelsen syftar till att skapa ett bättre underlag för Skatteverket att kontrollera lämnade uppgifter när det gäller timintäkter, finansiellt justeringsbelopp och eventuella driftskostnader som krävs för att korrekt beräkna beskattningsunderlaget enligt den lagen. Övervägandena finns i avsnitt 6.4. 10 Ändringar i statens budget för 2023 I detta avsnitt lämnar regeringen förslag till ändringar i statens budget för 2023. Ändringarna är en följd av de lagförslag och som lämnas i denna proposition. 10.1 Ändringar av statens inkomster Regeringens förslag: Den ändrade beräkningen av inkomster i statens budget för 2023 som redovisas i tabell 10.1 godkänns. Skälen för regeringens förslag: I detta avsnitt lämnas förslag till en ny inkomstberäkning för de inkomsttitlar som påverkas av de förslag som lämnas i denna proposition. Den ändrade inkomstberäkningen redovisas i tabell 10.1. Av tabellen framgår bruttoeffekten av förslagen på respektive inkomsttitel. Tabell 10.1 Specifikation av ändrad beräkning av statens inkomster för 2023 Tusental kronor Inkomsttitel Godkänd beräkning Ny beräkning Bruttoeffekt av åtgärd på inkomstsidan 1458 Övriga skatter 131 586 493 586 362 000 Förslaget om införandet av en tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter påverkar inkomsttitel 1458 Övriga skatter inom inkomsthuvudgrupp 1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror. Enligt den av riksdagen godkända inkomstberäkningen för 2023 uppgår inkomsttitel 1458 Övriga skatter till 132 miljoner kronor (prop. 2022/23:1 Förslag till statens budget, finansplan och skattefrågor, bet. 2022/23:FiU1, rskr. 2022/23:51). Prognosen har reviderats upp med 362 miljoner kronor till följd av förslaget om införandet av en tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter. Rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna Promemorians sammanfattning Rysslands invasion av Ukraina och agerande på energimarknaden har kraftigt ändrat förutsättningarna för den europeiska energimarknaden. Europeiska hushåll och företag står nu inför en vinter med mycket högre energipriser än normalt. Inom EU har det beslutats om flera åtgärder för att bemöta de höga energipriserna. Rådet enades den 30 september 2022 om en rad förslag som införs genom förordningen (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna. En av åtgärderna i EU-förordningen gäller ett tillfälligt tak för marknadsintäkter. I promemorian finns förslag om införandet av en tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter som motsvarar reglerna om ett tak för marknadsintäkter enligt EU-förordningen. De nya bestämmelserna, som införs i en ny tillfällig lag och i skatteförfarandelagen, föreslås träda i kraft den 1 mars 2023. Promemorians lagförslag Förslag till lag om skatt på överintäkter från el Härigenom föreskrivs följande. 1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna. 2 § Skatt enligt denna lag ska betalas till staten. Ord och uttryck i lagen 3 § Med demonstrationsprojekt avses ett projekt som visar upp teknik som är den första av sitt slag inom unionen och som representerar en viktig innovation som med god marginal överträffar tidigare känd teknik. 4 § Med elområde avses det största geografiska område inom vilket marknadsaktörerna kan handla med el utan kapacitetstilldelning. 5 § Med hybridkraftverk avses en kraftproduktionsanläggning som har möjlighet att framställa el även från andra fossila källor än de som anges i 12 §. 6 § Med koncessionspliktigt nät avses en ledning eller ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession som meddelats med stöd av 2 kap. ellagen (1997:857). 7 § Med kvalificerad timme avses en timme när priset på dagenföremarknaden i det elområde där inmatning av elen sker överstiger 1 957 kronor per megawattimme. 8 § Med matar in avses överföring av el från kraftproduktionsanläggningen där den framställs till ett koncessionspliktigt nät. 9 § Med priset på dagenföremarknaden avses det pris på el i kronor per megawattimme, som fastställts ett dygn i förväg av elbörsen Nord Pool för en viss timme. Skattskyldighet 10 § Skattskyldig är den som matar in skattepliktig el. Om den som är skattskyldig enligt första stycket ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) är det i stället koncernens moderföretag som är skattskyldigt för all skattepliktig el som matats in av företag inom koncernen. Skattskyldighetens inträde 11 § Skattskyldigheten inträder för skattepliktig el när den skattskyldige matar in elen. För ett moderföretag som är skattskyldigt enligt 10 § andra stycket inträder skattskyldigheten för skattepliktig el när ett koncernföretag matar in elen. Skattepliktens omfattning 12 § El som framställs i Sverige från följande källor är skattepliktig, om inte annat följer av 13 eller 14 §: 1. vindenergi, 2. termisk solenergi och solcellsenergi, 3. geotermisk energi, 4. vattenkraft utan vattenmagasin, 5. fasta eller gasformiga biomassabränslen, utom biometan, 6. avfall, 7. kärnenergi, 8. brunkol, 9. råpetroleumprodukter, och 10. torv. 13 § El är skattepliktig enligt denna lag endast om den framställs under kalendermånaderna mars till och med juni 2023. 14 § El är inte skattepliktig om den framställs 1. i ett demonstrationsprojekt, 2. i ett hybridkraftverk, eller 3. i en kraftproduktionsanläggning med en sammanlagd installerad generatoreffekt av upp till 1 megawatt eller, om elen framställs från termisk solenergi eller solcellsenergi, toppeffekt av upp till 1 megawatt. Beskattningsunderlaget 15 § Skatt enligt denna lag ska betalas på ett beskattningsunderlag för varje kalendermånad, beräknat enligt 16-21 §§. 16 § En timintäkt beräknas genom att antalet megawattimmar skattepliktig el som en skattskyldig matat in under en kvalificerad timme multipliceras med priset på dagenföremarknaden. 17 § Ett takbelopp beräknas genom att det totala antalet megawattimmar skattepliktig el som en skattskyldig matat in under kvalificerade timmar den aktuella kalendermånaden multipliceras med 1 957 kronor. 18 § Ett finansiellt justeringsbelopp beräknas för en kalendermånad som nettoeffekten i kronor av en skattskyldigs avtalsenliga rättigheter och skyldigheter på de realiserade intäkterna från den skattepliktiga el som matats in under månadens kvalificerade timmar. Ett moderföretag som är skattskyldigt enligt 10 § andra stycket ska vid beräkningen av finansiellt justeringsbelopp även beakta övriga koncernföretags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter. 19 § Beskattningsunderlaget för en kalendermånad beräknas genom att summan av samtliga timintäkter under månaden minskas med summan av samtliga takbelopp för månaden och justeras med det finansiella justeringsbeloppet för månaden. Ett moderföretag som är skattskyldigt enligt 10 § andra stycket ska beräkna timintäkter och takbelopp med beaktande av all den skattepliktiga el som matats in av företag i koncernen under kalendermånaden. 20 § En skattskyldig får välja att för en enskild kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkterna och ett särskilt takbelopp separat, förutsatt att driftskostnaderna för anläggningen överstiger 1 957 kronor per megawattimme. Med driftskostnader avses en kraftproduktionsanläggnings fasta och rörliga kostnader för att framställa el. 21 § Ett särskilt takbelopp enligt 20 § beräknas genom att 1. det totala antalet megawattimmar skattepliktig el från den aktuella kraftproduktionsanläggningen som den skattskyldige matat in under kvalificerade timmar den aktuella kalendermånaden multipliceras med summan av driftskostnaderna för timmarna, och 2. produkten av beräkningen enligt 1 multipliceras med faktorn 1,3. Det särskilda takbeloppet kan högst uppgå till summan av kalendermånadens timintäkter för den aktuella kraftproduktionsanläggningen. Skattens storlek 22 § Skatt ska betalas med 90 procent av beskattningsunderlaget. Förfarande 23 § I skatteförfarandelagen (2011:1244) finns bestämmelser om förfarandet vid beskattningen. 1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2023. 2. Lagen tillämpas första gången för el som framställs i mars 2023. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförefarandelagen (2011:1244) dels att 26 kap. 1 § och 39 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sex nya paragrafer, 3 kap. 15 a §, 7 kap. 1 b §, 26 kap. 2 a, 22 a och 33 g §§ och 39 kap. 3 b §, och närmast före 39 kap. 3 b § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 15 a § Med punktskatt avses även skatt enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el. 7 kap. 1 b § Skatteverket ska, utöver vad som följer av 1 och 1 a §§, registrera den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el. Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället. 26 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - vem som ska lämna en skattedeklaration (2 §), - vem som ska lämna en skattedeklaration (2 och 2 a §§), - vilken sorts skattedeklaration som ska lämnas (3-9 §§), - redovisningsperioder (10-17 §§), - vad de olika skattedeklarationerna ska innehålla (18-25 §§), - när en skattedeklaration ska lämnas (26-37 §§), - att viss verksamhet ska redovisas för sig (39 §), och - ändring eller tillägg av uppgifter om betalningsmottagare (40 och 41 §§). 2 a § En skattedeklaration ska också lämnas av den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el. 22 a § I stället för vad som anges i 22 § ska en punktskattedeklaration från den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el innehålla uppgift om 1. antal megawattimmar skattepliktig el som matats in under kvalificerade timmar under redovisningsperioden, 2. summan av samtliga timintäkter under redovisningsperioden, 3. finansiellt justeringsbelopp, och 4. skattens nettobelopp. För en skattskyldig som enligt 20 § lagen om skatt på överintäkter från el väljer att för en eller flera kraftproduktionsanläggningar beräkna timintäkter och särskilt takbelopp separat gäller följande. Dessa uppgifter för de aktuella anläggningarna ska redovisas för sig. I deklarationen ska då även uppgift som avses i första stycket 1 redovisas separat för de anläggningarna. 33 g § Den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el ska redovisa skatten i en skattedeklaration som ska ha kommit in till Skatteverket senast den 15 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. 39 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - definitioner (2 och 2 a §§), - generell dokumentationsskyldighet (3 §), - dokumentationsskyldighet som avser ansökan om återbetalning av eller kompensation för punktskatt (3 a §), - dokumentationsskyldighet som avser beräkning av skatt på överintäkter från el (3 b §), - dokumentationsskyldighet som avser kassaregister (4-10 §§), - dokumentationsskyldighet som avser personalliggare (11-12 §§), - dokumentationsskyldighet som avser torg- och marknadshandel (13 §), - dokumentationsskyldighet som avser omsättning av investeringsguld (14 §), - dokumentationsskyldighet som avser avropslager (14 a §), - dokumentationsskyldighet som avser internprissättning (15-16 f §§), och - föreläggande (17 §). Beräkning av skatt på överintäkter från el 3 b §§ För den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el ska underlaget som anges i 3 § även innehålla 1. dokumentation för kontroll av skattepliktig el som framställts i Sverige, 2. uppgift om från vilken källa elen har framställts, och 3. en beskrivning av den skattskyldiges beräkning av finansiellt justeringsbelopp. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2023. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden över promemorian Tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter lämnats av Affärsverket Svenska kraftnät, Energiföretagen Sverige, Energigas Sverige, Energimarknadsinspektionen, Energimyndigheten, Finansinspektionen, Fortum Sverige AB, Företagarna, Förvaltningsrätten i Falun, Integritetsskyddsmyndigheten, Kammarrätten i Sundsvall, Konkurrensverket, Kronofogdemyndigheten, Nord Pool AB, Näringslivets Skattedelegation, Regelrådet, Skatteverket, Skellefteå Kraft AB, Svensk Solenergi, Svensk Vindenergi, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Regioner, Uniper och Vattenfall AB. Utöver instanserna på remisslistan har yttranden även inkommit från Bränsleupproret, en privatperson, Föreningen Uppror, Hyresgästföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Skogsindustrierna, Småföretagarnas Riksförbund, Solelkommissionen, Statkraft Sverige AB, Tekniska verken i Linköping AB, Villaägarnas Riksförbund och Wallenstam AB. Följande remissinstanser har inte svarat: E.ON Sverige AB, EPEX SPOT, Google Sweden AB, Nasdaq (Stockholm) och Svensk Vindkraftförening. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om skatt på överintäkter från el Härigenom föreskrivs följande. 1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna. 2 § Skatt enligt denna lag ska betalas till staten. Ord och uttryck i lagen 3 § Med demonstrationsprojekt avses ett projekt som visar upp teknik som är den första av sitt slag inom unionen och som representerar en viktig innovation som med god marginal överträffar tidigare känd teknik. 4 § Med elområde avses det största geografiska område inom vilket marknadsaktörerna kan handla med el utan kapacitetstilldelning. 5 § Med hybridkraftverk avses en kraftproduktionsanläggning som har möjlighet att framställa el även från andra fossila källor än de som anges i 10 §. 6 § Med koncessionspliktigt nät avses en ledning eller ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession som meddelats med stöd av 2 kap. ellagen (1997:857). 7 § Med kvalificerad timme avses en timme när priset på dagenföremarknaden i det elområde där inmatning av elen sker överstiger 1 957 kronor per megawattimme. 8 § Med inmatning avses överföring av el från kraftproduktionsanläggningen där den framställs till ett koncessionspliktigt nät. 9 § Med priset på dagenföremarknaden avses det pris på el i kronor per megawattimme som fastställts ett dygn i förväg av elbörsen Nord Pool för en viss timme. Skattepliktens omfattning 10 § El som framställs i Sverige från följande källor är skattepliktig, om inte annat följer av 11 eller 12 §: 1. vindenergi, 2. termisk solenergi och solcellsenergi, 3. geotermisk energi, 4. vattenkraft utan vattenmagasin, 5. fasta eller gasformiga biomassabränslen, utom biometan, 6. avfall, 7. kärnenergi, 8. brunkol, 9. råpetroleumprodukter, och 10. torv. 11 § El är skattepliktig enligt denna lag endast om den framställs under kalendermånaderna mars till och med juni 2023. 12 § El är inte skattepliktig om den framställs 1. i ett demonstrationsprojekt, 2. i ett hybridkraftverk, eller 3. i en kraftproduktionsanläggning med en sammanlagd installerad a) generatoreffekt av upp till 1 megawatt, eller b) växelriktareffekt av upp till 1 megawatt om elen framställs från termisk solenergi eller solcellsenergi. Skattskyldighet 13 § Skattskyldig är den som matar in skattepliktig el. Om den som är skattskyldig enligt första stycket ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) gäller följande. Skattskyldigt för all skattepliktig el som matas in av företag inom koncernen är då i stället det koncernföretag som 1. är registrerat i Sverige men inte har något i Sverige registrerat moderföretag, och 2. har högst omsättning. Med omsättning avses nettoomsättningen enligt en under 2022 upprättad årsredovisning. 14 § El som matas in av ett företag som bedriver sådan kärnteknisk verksamhet som avses i 1 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet anses matas in av företagets ägare, i proportion till respektive ägarandel. Skattskyldighetens inträde 15 § Skattskyldigheten inträder för skattepliktig el när den skattskyldige matar in elen. För ett koncernföretag som är skattskyldigt enligt 13 § andra stycket inträder skattskyldigheten för skattepliktig el när ett företag i koncernen matar in elen. Beskattningsunderlaget 16 § Skatt enligt denna lag ska betalas på ett beskattningsunderlag för varje kalendermånad, beräknat enligt 17-22 §§. 17 § En timintäkt beräknas genom att antalet megawattimmar skattepliktig el som en skattskyldig matat in under en kvalificerad timme multipliceras med priset på dagenföremarknaden. 18 § Ett takbelopp beräknas genom att det totala antalet megawattimmar skattepliktig el som en skattskyldig matat in under kvalificerade timmar den aktuella kalendermånaden multipliceras med 1 957 kronor. 19 § Ett finansiellt justeringsbelopp beräknas för en kalendermånad som nettoeffekten i kronor av en skattskyldigs avtalsenliga rättigheter och skyldigheter på de realiserade intäkterna från den skattepliktiga el som matats in under månadens kvalificerade timmar. Ett koncernföretag som är skattskyldigt enligt 13 § andra stycket ska vid beräkningen av ett finansiellt justeringsbelopp även beakta övriga koncernföretags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter. 20 § Beskattningsunderlaget för en kalendermånad beräknas genom att summan av samtliga timintäkter under månaden minskas med summan av samtliga takbelopp för månaden och justeras med det finansiella justeringsbeloppet för månaden. Ett koncernföretag som är skattskyldigt enligt 13 § andra stycket ska beräkna timintäkter och takbelopp med beaktande av all den skattepliktiga el som matats in av företag i koncernen under kalendermånaden. 21 § En skattskyldig får välja att för en enskild kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkterna och ett särskilt takbelopp separat, förutsatt att driftskostnaderna för anläggningen överstiger 1 957 kronor per megawattimme. Med driftskostnader avses en kraftproduktionsanläggnings fasta och rörliga kostnader för att framställa el. 22 § Ett särskilt takbelopp enligt 21 § beräknas genom att 1. det totala antalet megawattimmar skattepliktig el från den aktuella kraftproduktionsanläggningen som den skattskyldige matat in under kvalificerade timmar den aktuella kalendermånaden multipliceras med summan av driftskostnaderna för timmarna, och 2. produkten av beräkningen enligt 1 multipliceras med faktorn 1,3. Det särskilda takbeloppet kan högst uppgå till summan av kalendermånadens timintäkter för den aktuella kraftproduktionsanläggningen. Skattens storlek 23 § Skatt ska betalas med 90 procent av beskattningsunderlaget. Förfarandet 24 § I skatteförfarandelagen (2011:1244) finns bestämmelser om förfarandet vid beskattningen. 1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2023. 2. Lagen tillämpas första gången för el som matas in i mars 2023. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförefarandelagen (2011:1244) dels att 26 kap. 1 och 6 §§ och 39 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sex nya paragrafer, 3 kap. 15 a §, 7 kap. 1 b §, 26 kap. 2 a, 22 a och 33 g §§ och 39 kap. 3 b §, och närmast före 39 kap. 3 b § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 15 a § Med punktskatt avses även skatt enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el. 7 kap. 1 b § Skatteverket ska, utöver vad som följer av 1 och 1 a §§, registrera den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el. Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället. 26 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - vem som ska lämna en skattedeklaration (2 §), - vem som ska lämna en skattedeklaration (2 och 2 a §§), - vilken sorts skattedeklaration som ska lämnas (3-9 §§), - redovisningsperioder (10-17 §§), - vad de olika skattedeklarationerna ska innehålla (18-25 §§), - när en skattedeklaration ska lämnas (26-37 §§), - att viss verksamhet ska redovisas för sig (39 §), och - ändring eller tillägg av uppgifter om betalningsmottagare (40 och 41 §§). 2 a § En skattedeklaration ska också lämnas av den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el. Lydelse enligt SFS 2022:174 Föreslagen lydelse 26 kap. 6 § Punktskatt ska redovisas i en punktskattedeklaration för redovisningsperioder om inte annat följer av 8 §. Den som är registrerad enligt 7 kap. 1 a § första stycket 1 och 2 ska lämna en punktskattedeklaration för varje redovisningsperiod. Den som är registrerad enligt 7 kap. 1 a § första stycket 1 och 2 eller 1 b § ska lämna en punktskattedeklaration för varje redovisningsperiod. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 a § I stället för vad som anges i 22 § ska en punktskattedeklaration från den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el innehålla uppgift om 1. antal megawattimmar skattepliktig el som matats in under kvalificerade timmar under redovisningsperioden, 2. summan av samtliga timintäkter under redovisningsperioden, 3. finansiellt justeringsbelopp, och 4. skattens nettobelopp. För en skattskyldig som enligt 21 § lagen om skatt på överintäkter från el väljer att för en eller flera kraftproduktionsanläggningar beräkna timintäkter och särskilt takbelopp separat gäller följande. Dessa uppgifter för de aktuella anläggningarna ska redovisas för sig. I deklarationen ska då även uppgift som avses i första stycket 1 redovisas separat för de anläggningarna. 33 g § Den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el ska redovisa skatten i en skattedeklaration som ska ha kommit in till Skatteverket senast den 26 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. 39 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - definitioner (2 och 2 a §§), - generell dokumentationsskyldighet (3 §), - dokumentationsskyldighet som avser ansökan om återbetalning av eller kompensation för punktskatt (3 a §), - dokumentationsskyldighet som avser beräkning av skatt på överintäkter från el (3 b §), - dokumentationsskyldighet som avser kassaregister (4-10 §§), - dokumentationsskyldighet som avser personalliggare (11-12 §§), - dokumentationsskyldighet som avser torg- och marknadshandel (13 §), - dokumentationsskyldighet som avser omsättning av investeringsguld (14 §), - dokumentationsskyldighet som avser avropslager (14 a §), - dokumentationsskyldighet som avser internprissättning (15-16 f §§), och - föreläggande (17 §). Beräkning av skatt på överintäkter från el 3 b § För den som är skattskyldig enligt lagen (2023:000) om skatt på överintäkter från el ska underlaget som anges i 3 § även innehålla 1. dokumentation för kontroll av skattepliktig el som framställts i Sverige, 2. uppgift om från vilken källa elen har framställts, och 3. en beskrivning av den skattskyldiges beräkning av finansiellt justeringsbelopp. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2023. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2023-01-30 Närvarande: Justitierådet Mahmut Baran, f.d. justitierådet Mari Andersson och justitierådet Stefan Reimer Tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter Enligt en lagrådsremiss den 19 januari 2023 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om skatt på överintäkter från el, 2. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Niklas Lindeberg, rättssakkunniga Viktor Berg och Alicia Eklund samt departementssekreteraren Gabriel Cleverdahl, biträdda av rättssakkunniga Sofia Kinnunen Bengtsson. Förslagen föranleder följande yttrande. Förslaget till lag om skatt på överintäkter från el Inledning Genom rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (EU-förordningen) infördes bl.a. en tillfällig åtgärd som i förordningen fick beteckningen solidaritetsbidrag som ska betalas av vissa företag inom sektorn för fossila bränslen. Med anledning av förordningens bestämmelser om det tillfälliga bidraget infördes lagen (2022:1843) om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023. EU-förordningen innehåller även bestämmelser om ett obligatoriskt tak för marknadsintäkter från elproduktion avseende vissa energikällor. Bestämmelser om nivån på taket, vilka energislag som omfattas och hur taket ska fastställas finns i artiklarna 6-8. Taket ska begränsas till högst 180 EUR per MWh (6.1). I artikel 7.5 anges att medlemsstaterna får besluta att taket för marknadsintäkter endast ska tillämpas på 90 % av de marknadsintäkter som överstiger taket. Bestämmelserna om taket ska, enligt artikel 22.2 c tillämpas från och med den 1 december 2022 till och med den 30 juni 2023. Det framgår inte direkt av de tillämpliga artiklarna i förordningen att marknadsintäkter som överstiger taket ska tas ut i form av en skatt. I artikel 10.1 anges emellertid på vilket sätt medlemsstaterna ska använda överintäkter till följd av tillämpningen av det. Se även skäl 11 där det anges att taket för marknadsintäkter bör generera intäkter för medlemsstaterna för att finansiera åtgärder till stöd för slutkunder såsom hushåll, små och medelstora företag och energiintensiva industrier. Av förordningen kan alltså utläsas att en medlemsstat ska dra in överintäkter till staten och använda dessa för de i förordningen angivna ändamålen (medlemsstaten får dock besluta att begränsa uttaget till 90 procent av överintäkterna). Det handlar därför om ett tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation. Mot denna bakgrund anser Lagrådet - i likhet med regeringen - att systemet med ett obligatoriskt tak för marknadsintäkter i förordningen, för svenskt vidkommande, inte kan karaktäriseras som något annat än uttag av statlig skatt (jfr prop. 1973:90 s. 213). Det följer av 1 kap. 4 § andra stycket och 9 kap. 1 § regeringsformen att riksdagen beslutar om skatter till staten. En EU-förordning är, som anges i lagrådsremissen, direkt tillämplig i varje medlemsstat och ska i Sverige behandlas som svensk lag. En sådan rättsakt bör som utgångspunkt inte inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt eftersom några särskilda åtgärder för att införliva en förordning generellt sett inte får vidtas. Lagrådet noterar dock att det av förordningen direkt kan utläsas att regelverket avseende det obligatoriska taket inte är möjligt att tillämpa utan att det genomförs i nationell rätt. I artikel 6.5 anges t.ex. att kommissionen ska ge medlemsstaterna vägledning om genomförandet av artikel 6. Till detta kommer att de flesta av bestämmelserna är riktade till medlemsstaterna. I övrigt innehåller förordningen i denna del i huvudsak bestämmelser som ger medlemsstaterna olika valmöjligheter eller möjlighet att bibehålla eller införa åtgärder som ytterligare begränsar marknadsintäkterna. Regelverket är alltså av en sådan karaktär att det - på samma sätt som ett direktiv - måste genomföras i svensk rätt för att det över huvud taget ska kunna tillämpas. Det innebär att det inte är tillräckligt att införa kompletterande bestämmelser till förordningen i form av bl.a. förfaranderegler utan det behövs en heltäckande reglering, såväl materiella bestämmelser som förfaranderegler. I lagrådsremissens förslag till reglering finns bestämmelser om skattepliktens omfattning, skattskyldighet och dess inträde, beskattningsunderlaget, skattens storlek och förfaranderegler. Det kan vidare noteras att lagen inte ska tillämpas retroaktivt från och med det datum som anges i förordningen, se artikel 22.2 c, trots att den baseras på en förordning som rent formellt inte behöver genomföras genom en nationell rättsakt. Det handlar alltså om en heltäckande reglering som införs genom lag. Mot bakgrund av det sagda anser Lagrådet att den föreslagna regleringen är i överenstämmelse med bestämmelserna i regeringsformen om att riksdagen beslutar om skatt. En annan sak är att bestämmelserna i lagen - i likhet med vad som gäller vid tillämpning av lagstiftning som genomför direktiv - kommer att tolkas i ljuset av motsvarande bestämmelser i förordningen, och att en regel i förordningen blir direkt tillämplig om den inte är korrekt genomförd. 1 § I paragrafen finns en upplysning om att lagen kompletterar EU-förordningen. Paragrafen ger intryck av att förordningen innehåller direkt tillämpliga materiella bestämmelser och att regleringen i lagen är av kompletterande karaktär. Uttaget av den nu aktuella skatten ska - som framgått av det föregående inledande avsnittet - i sin helhet regleras i den nu föreslagna lagen. Paragrafen ger således ett missvisande intryck. Det vanliga uttryckssättet "kompletterar" i samband med förordningar passar inte i detta sammanhang. Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse. I denna lag finns bestämmelser med anledning av rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna i den del förordningen avser ett tak för marknadsintäkter på elproducenter. 8 § I paragrafen finns en definition av begreppet inmatning. Med inmatning avses, enligt definitionen, överföring av el från kraftproduktionsanläggningen där den framställs. I författningskommentaren anges att till en kraftproduktionsanläggning i den här bemärkelsen räknas även ett icke koncessionspliktigt nät mellan den fysiska anläggningen och det koncessionspliktiga nätet. Det kan ifrågasättas om det finns täckning för detta uttalande i lagtexten. Lagrådet förordar följande lydelse. Med inmatning avses överföring av el från kraftproduktionsanläggningen där den framställs till ett koncessionspliktigt nät. Till en kraftproduktionsanläggning räknas även ett icke koncessionspliktigt nät som hänger samman med anläggningen. 11 § I paragrafen föreskrivs att el är skattepliktig enligt lagen endast om den "framställs" under kalendermånaderna mars till och med juni 2023. Ordet "framställs" används också i 10 och 12 §§, som reglerar skattepliktens omfattning. I skattskyldighetsreglerna (13-15 §§) används i stället orden "matar in". Det bör framgå om det är någon skillnad mellan dessa uttryckssätt. 13 § I bestämmelsen regleras vem som är skattskyldig enligt lagen. I ett första stycke anges att den som matar in skattepliktig el är skattskyldig. I de följande två styckena finns regler om vad som ska gälla för företag som ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen. Tanken med de särskilda reglerna om koncerner är enligt lagrådsremissen att moderföretaget i en koncern ska vara skattskyldigt för all skattepliktig el som matas in av företag inom koncernen. Detta ska dock gälla endast då moderföretaget är registrerat i Sverige. Är moderföretaget inte registrerat här är avsikten att skattskyldigheten ska ligga på ett företag på så hög nivå som möjligt av de koncernföretag som är registrerade i Sverige. Om det finns flera företag på den nivån ska det företag som har högst omsättning vara skattskyldigt. Lagrådet är emellertid tveksamt till att en sådan regel om överflyttning av skattskyldighet i en koncern ska införas och särskilt att regeln ska göras obligatorisk. Svensk beskattning utgår från att en juridisk person är ett eget skattesubjekt. Att flytta skattskyldigheten från ett företag där beskattningsunderlaget finns till ett annat koncernföretag - utan att det sker någon förmögenhetsöverföring - är ett helt nytt och främmande inslag i det svenska skattesystemet. Genom det remitterade förslaget kommer skattskyldigheten att kunna ligga på ett företag som inte alls matar in någon el. Bestämmelsen om koncerner i årsredovisningslagen bygger på vilket inflytande ett företag har över ett annat. Till exempel anses den som ensam eller tillsammans med dotterföretag innehar mer än hälften av rösterna i ett annat företag som ett moderföretag och det andra företaget som ett dotterföretag. Men inflytandet kan också bestå i rätten att utse ledamöter i företagets styrelse eller att ägarföretaget genom avtal förfogar över rösträtten. Det kan alltså vara så att andelsägandet är mycket begränsat. Det kan t.o.m. förekomma att ett och samma företag ingår i olika koncerner. Om ett sådant företag skulle mata in el är det oklart vilket koncernmoderföretag som är skattskyldigt. Vid inkomstbeskattningen ska enligt förslaget avdrag medges för skatten på överintäkter. Det företag som har matat in elen är det som vid inkomstbeskattningen är skattskyldigt för intäkterna av den inmatade elen. Detta företag får inte något avdrag för skatten på överintäkterna. I stället får koncernmoderföretaget avdraget. Det är inte givet att moderföretaget har tillräckliga inkomster för att fullt ut kunna utnyttja avdraget och därmed uppkommer ett underskott vid inkomstbeskattningen. Om det finns koncernbidragsrätt mellan företagen kan detta "rättas till" inom koncernen. Men då krävs en betydligt större ägarandel (mer än 90 procent av andelarna, se 35 kap. 2 § inkomstskattelagen) och alla företagsformer omfattas inte av den möjligheten. De ovan redovisade konsekvenserna som en obligatorisk koncernregel medför har inte varit föremål för en djupare analys i den promemoria som ligger till grund för det remitterade förslaget. De har inte heller behandlats utförligt i lagrådsremissen. Den föreslagna koncernregeln skulle kunna försvaras om det skapas ett system som innebär att varje företag kan föra över sin andel av inkomsterna från elen till det företag som formellt betalar in skatten. Men detta kan skapa betänkligheter i bolagsrättsligt hänseende liksom vid inkomstbeskattningen, särskilt om det saknas koncernbidragsrätt mellan företagen. Några sådana förslag finns dock inte med i den remitterade promemorian eller i lagrådsremissen och är sannolikt svåra att utforma. Lagrådet förordar därför inte att det införs en obligatorisk koncernregel för skattskyldighet. Det framkommer dock i lagrådsremissen att det ofta är positivt för koncerner att det finns särskilda regler för koncernföretag, inte minst vid tillämpningen av regeln om finansiellt justeringsbelopp, se vidare Lagrådets yttrande angående 19 §. Mot bakgrund av detta ser Lagrådet två alternativa lösningar. Ett alternativ är att reglerna angående företag som ingår i koncerner överhuvudtaget inte införs. Ett annat alternativ är att den föreslagna obligatoriska koncernregeln görs om till en frivillig koncernregel. Det innebär att om det så önskas får det göras en gemensam beräkning för hela koncernen och det uträknade beskattningsunderlaget redovisas av moderföretaget i egenskap av skattskyldigt. Flera remissyttranden tyder på att en sådan lösning är önskvärd. Inte minst inom koncerner där koncernbidrag med avdragsrätt kan lämnas mellan samtliga företag kan detta vara ett lämpligt alternativ. Vissa remissinstanser har velat att det ska vara möjligt att välja ett annat företag än moderföretaget som skattskyldigt. Lagrådet anser dock att det är rimligt att i lagtexten peka ut vilket företag inom koncernen som ska vara skattskyldigt. En frivillig koncernregel förutsätter att samtliga företag som ingår i koncernen är överens om att moderföretaget är skattskyldigt. Om så inte är fallet kan de inte tillämpa den. Det innebär vidare att det måste meddelas Skatteverket vilket företag som är skattskyldigt och vilka företags inmatade el som omfattas av denna skattskyldighet. Detta görs på förhand. Den slutliga anmälan om vilka företags inmatade el som omfattas av skattskyldigheten måste dock anges i deklarationen i vilken skatten och underlaget för skatten redovisas. Det innebär att de företag som ingår i koncernen vid utgången av redovisningsperioden, dvs. kalendermånaden, omfattas av skattskyldigheten och ska anges i deklarationen. Om ett företag lämnar koncernen under den ifrågavarande redovisningsperioden kan det ifrågasättas om dess el ska omfattas av moderföretagets redovisningsskyldighet. Denna aspekt har inte lyfts upp i lagrådsremissen. Det kan tilläggas att det förhållandet att sammansättningen av koncernen förändras under en pågående redovisningsperiod inte är en fråga som är typisk för ett förfarande med en frivillig koncernregel utan den är även relevant för en obligatorisk sådan. De bolagsrättsliga och inkomstskatterättsliga konsekvenser som en obligatorisk koncernregel ger upphov till uppstår inte vid en frivillig koncernregel eftersom en sådan regel innebär att bolagen genom ett avtal utser moderföretaget att agera som skattskyldigt på deras vägnar. Det torde innebära att de medel som moderbolaget behöver för att erlägga skatten kan föras över till moderbolaget utan att det medför några negativa konsekvenser. Den i remissen föreslagna lagtexten avseende andra och tredje styckena ger därutöver enligt sin lydelse bilden av att regleringen endast avser den situationen att det inte finns något moderföretag i koncernen som är registrerat i Sverige och därmed inte tar sikte på det som är tänkt att vara huvudregeln, nämligen att det är det i Sverige registrerade moderföretaget som finns högst upp i hierarkin som ska vara skattskyldigt. Lagrådet föreslår följande lydelse av andra och tredje styckena i paragrafen om koncernregeln görs om till en frivillig koncernregel. Om den som är skattskyldig enligt första stycket ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) får i stället väljas att koncernens moderföretag ska vara skattskyldigt för all skattepliktig el som matas in av företag i koncernen. Med koncernens moderföretag avses det företag som inte har något eget moderföretag. Om det saknas ett i Sverige registrerat moderföretag enligt andra stycket, är i stället det koncernföretag skattskyldigt som är registrerat i Sverige men inte har något i Sverige registrerat moderföretag. Om det finns flera sådana företag, är det av dessa företag som har högst omsättning skattskyldigt. Med omsättning avses nettoomsättningen enligt en under 2022 upprättad årsredovisning. 17 § Enligt förordningen ska beräkningen av det obligatoriska taket baseras på realiserade marknadsintäkter såsom uttrycket definieras i artikel 2.5. Se även skäl 30 där det anges att taket endast bör tillämpas på realiserade marknadsintäkter, oavsett i vilken avtalsform elhandeln sker. Beräkningen av intäkterna enligt det remitterade förslaget ska däremot baseras på priset på dagenföremarknaden som fastställs av elbörsen Nord Pool. Utgångspunkten för beräkningen är således ett antagande om att det priset motsvarar den realiserade intäkten per enhet. Enligt det remitterade förslaget ska det emellertid beräknas ett finansiellt justerat belopp som innebär att beskattningsunderlaget motsvarar den skattskyldiges faktiska intäkter från skattepliktig el under den aktuella kalendermånaden. Mot denna bakgrund och eftersom förordningen är konstruerad på ett sådant sätt att den inte kan tillämpas direkt, bör den valda metoden för beräkningen av marknadsintäkter anses vara förenlig med dess motsvarighet i förordningen. 19 § I paragrafen regleras hur det finansiella justeringsbeloppet ska beräknas. Ett av de alternativ Lagrådet förordar beträffande skattskyldighetsregeln i 13 § är att koncernregeln inte införs, dvs. att huvudregeln enligt första stycket ska gälla oavsett om den som matar in skattepliktig el ingår i en koncern eller ej. Detta förslag, om det följs, medför att andra stycket till den nu aktuella paragrafen stryks. Det innebär emellertid att uttaget av skatten blir mindre effektivt när företag som ingår i samma koncern är motparter i ett avtalsförhållande som påverkar den skattskyldiges realiserade intäkter. Det behövs därför en regel som eliminerar effekterna av olika former av avtal mellan den skattskyldige och andra koncernföretag och tar höjd för det andra koncernföretagets avtalsenliga rättigheter och skyldigheter gentemot externa parter. En sådan bestämmelse kan utformas enligt följande. En skattskyldig som ingår i en koncern ska vid beräkningen av ett finansiellt justeringsbelopp beakta ett annat koncernföretags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter som hänför sig till den skattskyldiges el som matats in under månadens kvalificerade timmar. Vid beräkningen ska det bortses från sådana avtal mellan den skattskyldige och koncernföretagen. Med koncernföretag avses företag som ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554). Det kan i förevarande sammanhang noteras att en regel som innebär att det vid beräkningen av beskattningsunderlaget ska bortses från de nu aktuella avtalen mellan den skattskyldige och koncernföretagen, ger ett resultat som är likvärdigt med det resultat som en gemensam koncernberäkning av beskattningsunderlaget ger. Vid en gemensam koncernberäkning - t.ex. genom en tillämpning av en koncernregel, frivillig eller obligatorisk - kvittas de positiva och de negativa posterna mot varandra. Resultat av det enskilda avtalet blir alltså neutralt vid beräkningen av underlaget. Detta är likvärdigt med att man bortser från sådana avtal. Det finns behov av att införa motsvarande reglering om det blir frivilligt att tillämpa koncernregeln. En sådan reglering kan utformas enligt följande. Ett koncernföretag som är skattskyldigt enligt 13 § andra eller tredje stycket ska vid beräkningen av ett finansiellt justeringsbelopp även beakta övriga koncernföretags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter. En skattskyldig som ingår i en koncern ska, om 13 § andra eller tredje stycket inte är tillämpligt, vid beräkningen av ett finansiellt justeringsbelopp beakta ett annat koncernföretags avtalsenliga rättigheter och skyldigheter som hänför sig till den skattskyldiges el som matats in under månadens kvalificerade timmar. Vid beräkningen ska det bortses från sådana avtal mellan den skattskyldige och koncernföretagen. Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen 3 kap. 1 § I lagremissen föreslås ingen ändring av denna paragraf. I paragrafens andra stycke finns en uppräkning där det anges i vilka paragrafer bestämmelser om vissa begrepp, termer och uttryck samt förklaringar i lagen finns. Med anledning av att den nu föreslagna punktskatten inte ska anges i 3 kap. 15 § utan i en egen paragraf bör den nu aktuella paragrafen kompletteras så att det framgår att med punktskatt även avses punktskatt enligt 3 kap. 15 a §. Övrigt I artikel 6.3 i förordningen anges att medlemsstaterna ska införa ändamålsenliga åtgärder för att förhindra kringgående av de skyldigheter som läggs på producenterna i fråga om beräkningen av beskattningsunderlaget och ska särskilt se till att taket för marknadsintäkter tillämpas effektivt i de fall då producenterna kontrolleras, eller delvis ägs, av andra företag, särskilt om de ingår i ett vertikalt integrerat företag. Vidare finns i artikel 7.6 en långtgående informationsskyldighet för producenter, förmedlare och relevanta marknadsaktörer för att en effektiv tillämpning av artikel 6 ska komma till stånd. En koncernregel om skattskyldighet - oavsett om den är obligatorisk eller frivillig att tillämpa - innebär att det koncernföretag som är skattskyldigt måste hämta in information från övriga koncernföretag, såväl svenska som utländska, för att beräkna beskattningsunderlaget. Lagrådets förslag att inte införa någon koncernregel innebär, om det följs, att det måste införas en bestämmelse om finansiellt justeringsbelopp för att bl.a. hantera effekterna av olika former av avtal mellan den skattskyldige och övriga koncernföretag. Det finns alltså även i en sådan situation behov av att den skattskyldige hämtar in information från övriga koncernföretag för att ta fram det finansiella justeringsbeloppet och på så sätt beräkna ett korrekt beskattningsunderlag. Det bör under det fortsatta lagstiftningsarbetet övervägas om det behövs någon reglering i detta avseende. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 februari 2023 Närvarande: statsrådet Busch ordförande, och statsråden Billström, Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Jonson, Strömmer, Forssmed, Forssell, Slottner, M Persson, Wykman, Malmer Stenergard, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari Föredragande: statsrådet Svantesson Regeringen beslutar proposition Extra ändringsbudget för 2023 - Tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter