Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2003/04:153 Reformeringen av tingsrättsorganisationen fortsätter Skr. 2003/04:153 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 17 juni 2004 Lars Engqvist Thomas Bodström (Justitiedepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll Det pågår sedan några år en omfattande reformering av domstolsväsendet. I denna skrivelse redogör regeringen för det pågående och planerade arbetet med att förändra tingsrätternas yttre organisation. Regeringen redovisar i skrivelsen bedömningen att tingsrätterna i Lindesberg och Örebro bör bilda en tingsrätt med kansliort i Örebro samt att tingsrätterna i Bollnäs och Hudiksvall bör bilda en tingsrätt med kansliort i Hudiksvall och tingsställe i Söderhamn. Enligt regeringen bör vidare en ny tingsrätt inrättas i Göteborg. Den bör bildas genom sammanläggning av Mölndals och Stenungsunds tingsrätter. Dessutom bör Stenungsunds kommun, Tjörns kommun och Orust kommun föras till Uddevalla tingsrätt och Öckerö kommun föras till den nya tingsrätten i Göteborg. Tingsrätterna i Alingsås, Borås, Halmstad och Varberg bör inte omfattas av förändringarna. Skrivelsen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet. Innehållsförteckning 1 Inledning 3 2 Målsättningar för reformarbetet 4 3 Tidigare beslutade organisationsförändringar 4 3.1 Genomförda organisationsförändringar 4 3.2 Beslutade men ännu inte genomförda organisationsförändringar 6 4 Utvärdering av organisationsförändringarna 6 5 Tingsrätterna i Örebro län 10 6 Tingsrätterna i Gävleborgs län 12 7 Tingsrätterna i delar av Västra Götalands län och i Hallands län 15 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 2004 20 1 Inledning En större reformering av domstolsväsendet pågår sedan några år. För att ge riksdagen en helhetsbild över pågående och planerade reformer överlämnade regeringen i april 2000 en skrivelse till riksdagen Reformeringen av domstolsväsendet - en handlingsplan (skr. 1999/2000:106). Regeringen har i en skrivelse i mars 2001 följt upp genomförda reformer (Reformeringen av domstolsväsendet - information och uppföljning av handlingsplanen, skr. 2000/01:112). I skrivelsen Fortsatt reformering av tingsrättsorganisationen (skr. 2002/03:126) har regeringen bl.a. redogjort för den utvärdering som genomförts av förändringarna av den yttre tingsrättsorganisationen. I skrivelserna redogör regeringen för de principer som skall vara vägledande vid reformeringen av domstolsväsendet. Dessa är följande. ( Reformeringen av domstolsväsendet skall bedrivas med utgångspunkt i de krav som medborgarna har rätt att ställa på snabbhet, kvalitet, service och med beaktande av domstolarnas särskilda roll. ( Renodlingen av domstolarna och renodlingen av domarnas arbete till dömande verksamhet skall fortsätta. ( Tyngdpunkten i den dömande verksamheten skall ligga i första instans. ( Kvaliteten i den dömande verksamheten skall säkerställas. ( Domstolarna skall vara moderna och attraktiva arbetsplatser för att locka kvalificerade medarbetare. ( Domstolsorganisationen skall utformas för att garantera hög kompetens i allt dömande. ( Dömande verksamhet skall finnas nära medborgarna och bedrivas i alla delar av landet. Riksdagen har ställt sig bakom dessa allmänna principer för reformarbetet (bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255 och bet. 2000/01:JuU29, rskr. 2000/01:283). Reformarbetet inom domstolsväsendet delas upp i fyra huvudområden: förändringar av den yttre organisationen, förändringar av den inre organisationen, renodling av verksamheten och förbättringar av det processuella regelverket. Den yttre organisationen rör främst domstolarnas och övriga myndigheters storlek och geografiska placering, men också samverkan mellan domstolar och mellan domstolar och andra myndigheter. Den inre organisationen rör främst frågor om hur arbetet i domstolarna skall bedrivas. Det är en viktig del i ett väl fungerande domstolsväsende att handläggningen av mål och ärenden inte onödigt uppehålls utan att de kan beredas och avgöras i den takt de kommer in. Det är i det sammanhanget viktigt att arbetsuppgifterna och arbetsmomenten fördelas på bästa sätt mellan de olika personalkategorierna inom domstolsväsendet. Renodling av verksamheten innebär att domstolsverksamheten så långt det är möjligt skall renodlas till rättskipning. Förbättringar av det processuella regelverket är främst inriktade på att anpassa de materiella reglerna till dagens krav och på att öppna för utnyttjande av de möjligheter som tekniken medför. För att reformarbetet skall kunna utveckla och effektivisera domstolsväsendet på ett ändamålsenligt sätt behövs samordnande satsningar inom de fyra huvudområdena. I denna skrivelse redogör regeringen för hur arbetet med att förändra den yttre tingsrättsorganisationen fortskrider. Domstolsverket har föreslagit förändringar av tingsrättsorganisationen i Örebro län, Gävleborgs län, Skåne län, Hallands län och delar av Västra Götalands län. I denna skrivelse behandlas tingsrättsorganisationen i Örebro län, Gävleborgs län, Hallands län och delar av Västra Götalands län. Frågan om hur den framtida tingsrättsorganisationen i Skåne bör se ut bereds för närvarande i Regeringskansliet. När beredningen är avslutad kommer regeringen att anmäla sitt ställningstagande till riksdagen. 2 Målsättningar för reformarbetet Regeringen har i tidigare skrivelser om reformeringen av domstolsväsendet redogjort för målsättningarna för arbetet med reformeringen av den yttre tingsrättsorganisationen. Dessa målsättningar är att ( bibehålla tillgängligheten, ( skapa möjligheter för en stärkt beredningsorganisation, ( säkerställa möjligheterna att rekrytera personal, ( skapa förutsättningar för återkommande kompetensutveckling, ( öka möjligheterna till specialisering och ( förbättra den geografiska samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter. Regeringen har för riksdagen redovisat planerade förändringar i handlingsplanen, uppföljningen av handlingsplanen, skrivelsen Fortsatt reformering av tingsrättsorganisationen och budgetpropositionerna för åren 1999-2001 och 2004. Riksdagen har ställt sig bakom såväl de angivna målsättningarna (skr. 1999/2000:106, bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255) som de planerade förändringarna (jfr avsnitt 3). 3 Tidigare beslutade organisationsförändringar 3.1 Genomförda organisationsförändringar Sedan den 1 maj 1999 har följande organisationsförändringar genomförts. - Vänersborgs och Åmåls tingsrätter har den 1 maj 1999 bildat Vänersborgs tingsrätt med kansliort i Vänersborg (prop.1998/99:1 utg.omr. 4, bet. 1998/99:JuU1, rskr. 1998/99:80). - Jakobsbergs och Sollentuna tingsrätter har den 1 juli 2000 bildat Sollentuna tingsrätt med kansliort i Sollentuna (prop.1999/2000:1 utg.omr. 4, bet. 1999/2000:JuU1, rskr. 1999/2000:78). - Hudiksvalls och Ljusdals tingsrätter har den 1 oktober 2000 bildat Hudiksvalls tingsrätt med kansliort i Hudiksvall (skr. 1999/2000:106, bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255). - Köping, Sala och Västerås tingsrätter har den 1 april 2001 bildat Västmanlands tingsrätt med kansliorter i Köping, Sala och Västerås (skr. 1999/2000:106, bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255). - Linköpings, Mjölby och Motala tingsrätter har den 1 maj 2001 bildat Linköpings tingsrätt med kansliorter i Linköping och Motala (skr. 1999/2000:106, bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255). - Hallsbergs och Örebro tingsrätter har den 1 juni 2001 bildat Örebro tingsrätt med kansliort i Örebro (skr. 1999/2000:106, bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255). - Karlshamns, Karlskrona, Ronneby och Sölvesborgs tingrätter har den 1 juli 2001 bildat Blekinge tingsrätt med kansliorter i Karlshamn och Karlskrona (skr. 1999/2000:106, bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255). - Falköpings och Skövde tingsrätter har den 17 september 2001 bildat Skövde tingsrätt med kansliort i Skövde (prop. 2000/01:1 utg.omr. 4, bet. 2000/01:JuU1, rskr. 2000/01:78). - Falu, Hedemora och Ludvika tingsrätter har den 1 september 2001 bildat Falu tingsrätt med kansliort i Falun (prop. 2000/01:1 utg.omr. 4, bet. 2000/01:JuU1, rskr. 2000/01:78). - Leksands och Mora tingsrätter har den 1 september 2001 bildat Mora tingsrätt med kansliort i Mora (prop. 2000/01:1 utg.omr. 4, bet. 2000/01:JuU1, rskr. 2000/01:78). - Helsingborgs, Klippans, och Ängelholms tingsrätter har den 1 oktober 2001 bildat Helsingborgs tingsrätt med kansliorter i Helsingborg och Ängelholm (prop. 2000/01:1 utg.omr. 4, bet. 2000/01:JuU1, rskr. 2000/01:78). - Simrishamns och Ystads tingsrätter har den 26 november 2001 bildat Ystads tingsrätt med kansliort i Ystad (prop. 2000/01:1 utg.omr. 4, bet. 2000/01:JuU1, rskr. 2000/01:78). - Bodens, Luleå och Piteå tingsrätter har den 28 januari 2002 bildat Luleå tingsrätt med kansliort i Luleå (skr. 2000/01:112, bet. 2000/01:JuU29, rskr. 2000/01:283). - Härnösands, Sollefteå och Örnsköldsviks tingsrätter har den 25 februari 2002 bildat Ångermanlands tingsrätt med kansliorter i Härnösand och Örnsköldsvik (skr. 2000/01:112, bet. 2000/01:JuU29, rskr. 2000/01:283). - Eslövs, Landskrona och Lunds tingsrätter har den 15 april 2002 bildat Lunds tingsrätt med kansliorter i Landskrona och Lund (skr. 2000/01:112, bet. 2000/01:JuU29, rskr. 2000/01:283). - Gävle och Sandvikens tingsrätter har den 26 april 2004 bildat Gävle tingsrätt med kansliort i Gävle. (skr. 2002/03:126, bet. 2003/04:JuU4, rskr. 2003/04:21). - Svegs och Östersunds tingsrätter har den 17 maj 2004 bildat Östersunds tingsrätt med kansliort i Östersund och tingsställe i Sveg. (skr. 2002/03:126, bet. 2003/04:JuU4, rskr. 2003/04:21). 3.2 Beslutade men ännu inte genomförda organisationsförändringar Följande organisationsförändringar har beslutats men ännu inte genomförts. - Strömstads och Uddevalla tingsrätter skall den 20 september 2004 bilda Uddevalla tingsrätt med kansliort i Uddevalla och tingsställe i Strömstad (prop. 2003/04:1 utg.omr. 4, bet. 2003/04:JuU4, rskr. 2003/04:21). - Trollhättans och Vänersborgs tingsrätter skall den 4 oktober 2004 bilda Vänersborgs tingsrätt med kansliort i Vänersborg (prop. 2003/04:1 utg.omr. 4, bet. 2003/04:JuU4, rskr. 2003/04:21). - Kalmar, Oskarshamns och Västerviks tingsrätter skall den 17 januari 2005 bilda Kalmar tingsrätt med kansliort i Kalmar och tingsställen i Oskarshamn och Västervik (prop. 2003/04:1 utg.omr. 4, bet. 2003/04:JuU4, rskr. 2003/04:21). - Arvika, Karlstads, Kristinehamns och Sunne tingsrätter skall den 7 februari 2005 bilda Värmlands tingsrätt med kansliort i Karlstad och tingsställe på ytterligare två platser i länet (prop. 2003/04:1 utg.omr. 4, bet. 2003/04:JuU4, rskr. 2003/04:21). - Helsingborgs tingsrätt skall fr.o.m. den 1 juli 2005 inte längre ha kansliort i Ängelholm utan enbart i Helsingborg (prop. 2003/04:1 utg.omr. 4, bet. 2003/04:JuU4, rskr. 2003/04:21). I Stockholms län skall följande förändringar genomföras senast den 1 januari 2007 (skr. 2002/03:126, bet. 2003/04:JuU4, rskr. 2003/04:21). - Handens och Huddinge tingsrätter skall bilda Södertörns tingsrätt med kansliort i Huddinge. - Sollentuna och Södra Roslags tingsrätter skall bilda Attunda tingsrätt med kansliort i Sollentuna. - Mål och ärenden från de delar av Stockholms kommun som utgör västerort skall föras från Stockholms tingsrätt till Solna tingsrätt. - Mål och ärenden från de delar av Stockholms kommun som utgör söderort skall föras från Stockholms tingsrätt till Södertörns tingsrätt. - Fastighetsdomstolen och miljödomstolen samt handläggningen av länets utsökningsmål skall föras från Stockholms tingsrätt till Nacka tingsrätt. - Lidingö kommun skall föras från Södra Roslags tingsrätt till Stockholms tingsrätt. - Salems kommun skall föras från Huddinge tingsrätt till Södertälje tingsrätt. - Tyresö kommun skall föras från Handens tingsrätt till Nacka tingsrätt. 4 Utvärdering av organisationsförändringarna Inledning Regeringen framhöll i uppföljningen av handlingsplanen att det fanns behov av att utvärdera de förändringar av tingsrättsorganisationen som hade genomförts. Vid riksdagsbehandlingen av skrivelsen framhöll justitieutskottet vikten av en snar utvärdering. Mot denna bakgrund gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att genomföra en utvärdering av de förändringar av tingsrättsorganisationen som genomförts under åren 1999-2001 (Ju 2002:11). Utredningen biträddes, förutom av ett antal experter, av en referensgrupp bestående av representanter för riksdagspartierna. Utredningen antog namnet Utredningen om utvärdering av vissa förändringar i tingsrättsorganisationen. För att ge utredningen ett underlag när det gällde att bedöma effekterna av reformarbetet gav regeringen i december 2001 Riksrevisionsverket i uppdrag att granska om de förändringar av tingsrättsorganisationen som genomförts under den aktuella tidsperioden skapat större förutsättningar för att uppnå de mål som regeringen ställt upp för reformeringen av tingsrättsorganisationen (jfr avsnitt 2). Riksrevisionsverkets uppdrag omfattade vidare att analysera vilka konsekvenser i övrigt som de genomförda förändringarna medfört vad gäller verksamhetens effektivitet. I uppdraget ingick även att belysa konsekvenserna av de olika organisatoriska lösningar som valts. Riksrevisionsverket redovisade sitt uppdrag till regeringen den 31 maj 2002 i rapporten Tingsrätter i förändring - granskning av tolv sammanlagda tingsrätter 1999-2001 (RRV 2002:9). Utredningens uppdrag var att - med utgångspunkt från Riksrevisionsverkets granskning - bedöma hur de genomförda förändringarna förhåller sig till de mål som regeringen har ställt upp för arbetet med att reformera tingsrättsorganisationen. Uppdraget innefattade också att granska planeringen och genomförandet av förändringarna av tingsrättsorganisationen samt att bedöma lämpligheten av att genomföra förändringarna stegvis region för region. Uppdraget redovisades den 31 januari 2003 genom överlämnandet av betänkandet Förändringar i tingsrättsorganisationen - en utvärdering av sammanläggningar av tingsrätter 1999-2001 (SOU 2003:5). Riksrevisionsverkets granskning Riksrevisionsverkets bedömning är att sammanläggningarna bidrar till att stärka domstolsstrukturen och göra domstolsväsendet som helhet bättre rustat att hantera förändringar i omvärlden samtidigt som möjligheterna att utveckla verksamheten ökar. När det särskilt gäller sammanläggningarnas effekter på tillgängligheten så är det Riksrevisionsverkets uppfattning att målet att bibehålla tillgängligheten vid sammanläggningarna i allt väsentligt har kunnat uppnås. För de nämndemän som tjänstgör ofta och har fått längre resväg har målet dock inte kunnat nås. Enligt Riksrevisionsverket har sammanläggningarna gett förbättrade möjligheter att utveckla tingsrätternas beredningsorganisation. Samtidigt konstateras att dessa möjligheter inte utnyttjas fullt ut. Vad beträffar förutsättningarna för rekrytering så kan Riksrevisionsverket inte bedöma om dessa har förbättrats. Däremot bedöms förutsättningarna för återkommande kompetensutveckling ha ökat något vid de större domstolarna medan flera av de mindre tingsrätterna fortfarande befanns vara så små och sårbara att domarna inte ansåg sig ha tid med kompetensutveckling. Enligt Riksrevisionsverket visar granskningen att möjligheterna till specialisering visserligen har ökat men att många domare har uppfattningen att sammanläggningarna inte lett till ett så stort målunderlag som krävs för specialisering. Riksrevisionsverket har funnit att den geografiska samordningen mellan domstolarna, åklagarna och kriminalvården har ökat till följd av sammanläggningarna. Genom en enkät har berörda kommuner till Riksrevisionsverket framfört att tillgängligheten till tingsrätterna har påverkas negativt, liksom kommunernas arbetsmarknad. Vidare framhåller kommunerna betydelsen av tingsrättens symbolvärde. När det gäller de granskade sammanläggningarnas besparingspotential, så uppgår enligt Riksrevisionsverket de minskade kostnaderna för lokaler och personal på sikt till närmare 28 miljoner kronor årligen. Besparingsmöjligheterna bedöms dock vara osäkra, framför allt i de fall tingsrätterna behöver utöka sina lokaler. Riksrevisionsverkets bedömning av den s.k. flerortsmodellen, där en tingsrätt har kansli med fast bemanning på mer än en ort, är att denna medför både för- och nackdelar. Fördelar är opåverkad restid vid inställelser samt att det inte sker förändringar på arbetsmarknaden eller av tingsrättens symbolvärde. Nackdelar är en minskad flexibilitet i resursanvändningen, högre lokalkostnader, risk för ojämn arbetsbelastning, logistiska problem, administrativt merarbete och minskad rättssäkerhet vid handläggningen samt en försvårad samordning av tingsrättens verksamhet. Enligt Riksrevisionsverket kan flera av nackdelarna reduceras om tingsrättens ledning i högre grad än vad som nu sker utnyttjar domstolens samlade resurser på ett effektivt sätt. Utredningen om utvärdering av vissa förändringar i tingsrättsorganisationen Med utgångspunkt från Riksrevisionsverkets rapport har Utredningen om utvärdering av vissa förändringar i tingsrättsorganisationen granskat hur de genomförda förändringarna förhåller sig till de mål som regeringen har ställt upp för reformarbetet. Utredningen har också granskat planeringen och genomförandet av förändringarna samt konsekvenserna av sammanläggningarna för övriga myndigheter inom rättsväsendet och för andra samhällssektorer som berörs av tingsrätternas verksamhet. Utredningen konstaterar att målet att bibehålla tingsrätternas tillgänglighet i allt väsentligt har uppnåtts. Vidare konstateras att tingsrätterna har fått bättre förutsättningar för att skapa stärkta beredningsorganisationer och låta personalen delta i olika former av kompetensutveckling även om möjligheterna ännu inte fullt ut har tagits tillvara. När det gäller effekterna på rekryteringen och förutsättningarna för specialisering så har utredningen inte kunnat konstatera några nämnvärda effekter. Vad särskilt gäller specialisering uttalar utredningen att det är tveksamt om det finns något nämnvärt utrymme för specialisering förutom vid de allra största tingsrätterna och att de sammanläggningar som omfattas av utvärderingen är alltför begränsade för att ge sådant utrymme. Utredningen finner vidare att den geografiska samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter generellt har förbättrats. Sammanläggningarna har lett till förbättringar för åklagarmyndigheterna och kriminalvården, som kunnat spara både tid och pengar genom den geografiska samordningen. För polisens del har sammanläggningarna medfört både positiva och negativa effekter. Positiva effekter är att polisen fått färre samtalspartners i fråga om exempelvis säkerhetsrutiner och att det blivit färre objekt att bevaka vid säkerhetskontroller. Negativa effekter är att poliser som skall vittna i vissa fall har fått längre restid och att verkställigheten av hämtningsbeslut kan försvåras. Arbetet med att planera och genomföra förändringarna har enligt utredningen i huvudsak skötts på ett bra sätt. Vad gäller konsekvenser för andra än tingsrätterna konstaterar utredningen att berörda kommuner upplever att kommunen har förlorat en kvalificerad arbetsplats med ett stort symbolvärde. Det har från kommunernas sida också framförts en oro för att juridisk kompetens skall flytta med tingsrätten till den nya orten. I något fall har det också inträffat att advokater har bytt verksamhetsort som en följd av sammanläggningarna. Det är dock enligt utredningen alltför tidigt att bedöma vilken påverkan sammanläggningarna har på tillgången till advokattjänster. Enligt utredningens uppfattning är den s.k. flerortsmodellen behäftad med en rad nackdelar. De mål som regeringen har ställt upp för organisationsförändringarna, utom såvitt avser frågan om tillgänglighet, motverkas enligt utredningen av att tingsrätterna har kansli på mer än en ort. Kostnaden blir därtill högre än vid en fullt ut genomförd sammanläggning. Det är utredningens uppfattning att arbetet med att skapa större och mindre sårbara tingsrätter bör fortsätta, även om de mål som regeringen har ställt upp för de berörda sammanläggningarna hittills endast delvis har uppnåtts. Ett fortsatt reformarbete bör enligt utredningen genomföras stegvis region för region men inte avse alltför begränsade geografiska områden. Slutligen anser utredningen att den s.k. flerortsmodellen inte bör användas vid det fortsatta reformarbetet. Om det rör sig om större geografiska avstånd är inrättandet av tingställen (där verksamhet bedrivs vid behov) att föredra. Regeringens slutsatser I skrivelsen Fortsatt reformering av tingsrättsorganisationen (skr. 2002/03:126) redovisade regeringen sina slutsatser med anledning av utvärderingen. Enligt regeringens bedömning uppnås målen med reformeringen av tingsrättsorganisationen i allt väsentligt genom sammanläggningarna. Reformarbetet bör därför gå vidare. De fastställda målen för reformeringen bör även i framtiden vara utgångspunkt för arbetet. Sammanläggningarna bör även fortsättningsvis ske region för region men inte avse alltför begränsade geografiska områden. Mot bakgrund av vad utredningen uttalat om den s.k. flerortsmodellen där en tingsrätt har kansliort på flera orter gör regeringen bedömningen att den i framtiden bör användas endast om det är särkilt påkallat av omständigheterna i det enskilda fallet eller om det föreligger regionalpolitiska, arbetsmarknadspolitiska eller andra liknande skäl. 5 Tingsrätterna i Örebro län Regeringens bedömning: Lindesbergs och Örebro tingsrätter bör läggas samman till en tingsrätt med kansliort i Örebro. Målsättningen är att genomföra sammanläggningen senast den 1 maj 2005. Domstolsverket bör utreda förutsättningarna för att lägga samman Karlskoga tingsrätt med Värmlands tingsrätt. Den ursprungliga utredningen En utredare lämnade i mars 2001 på uppdrag av Domstolsverket ett förslag till förändrad tingsrättsorganisation i Örebro län. I samma utredning behandlades även tingsrättsorganisationen i Värmlands län. Utredaren anförde att starka skäl talade för en centralisering av tingsrättsorganisationen i Örebro län. Den lösning som skulle ha den bästa möjligheten att uppfylla regeringens krav på snabbhet, rättssäkerhet och kvalitet i dömandet var enligt utredaren att inrätta en tingsrätt i Örebro län med kansliort i Örebro. Något bärande skäl att inrätta tingsställen fann inte utredaren. Domstolsverket remissbehandlade utredningen. Göta hovrätt, Örebro tingsrätt, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i Västerås, Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i Värmlands län, Polismyndigheten i Örebro län, Kriminalvårdsstyrelsen, domstolssekreterarna vid Lindesbergs tingsrätt och Sveriges Domareförbund ställde sig i allt väsentligt bakom förslaget till ändrad domstolsorganisation. Negativa till förslaget i promemorian var Karlskoga och Lindesbergs tingsrätter, Länsstyrelsen i Örebro län, de flesta kommunerna i länet, Karlskoga-Degerfors nämndemannaförening samt lokalföreningarna för Jusek och ST-Domstol vid Karlskoga tingsrätt. Flera av de remissinstanser som var negativa till förslaget i promemorian ställde sig emellertid bakom eller var inte främmande för en ny tingsrättsorganisation i länen. Flera av dessa kunde tänka sig en organisation med en domstol i respektive län som skulle ha kansliorter på mer än en ort eller på alla nuvarande verksamhetsorter. Vad dessa remissinstanser främst anförde mot förslaget var att många medborgare skulle få försämrad tillgänglighet till sin tingsrätt genom ökade avstånd, att områdena utanför Örebro skulle riskera att utarmas på juridisk service, att det skulle bildas en tingsrättsorganisation som inte var regionalpolitiskt acceptabel samt att den dömande verksamhetens förankring i och betydelse för det lokala samhället utanför centralorten riskerade att försämras. Domstolsverkets ursprungliga förslag Domstolsverket gjorde bedömningen att tingsrätterna i både Karlskoga och Lindesberg var så små att det kunde ifrågasättas om de uppfyller de krav som ställs på en modern domstol. Domstolsverket ansåg, liksom flertalet av remissinstanserna, att det var nödvändigt med en förändring av tingsrättsorganisationen i Örebro län. Enligt Domstolsverket saknades skäl för att i något fall lägga samman tingsrätter över länsgränsen. Verksamhetsskäl talade för att samla all personal i en domstol i Örebro. En sådan domstol skulle enligt Domstolsverket ha alla förutsättningar för att leva upp till framtidens krav på kvalitet, effektivitet och flexibilitet. Domstolsverket ansåg därför att tingsrättsorganisationen i Örebro län borde förändras på det sätt som utredaren föreslagit. Den kompletterande utredningen Domstolsverket kompletterade sedermera den ursprungliga utredningen om tingsrättsorganisationen i Värmlands och Örebro län. Den kompletterande utredningen inriktades i huvudsak på förutsättningarna för att skapa en tingsrätt med en domsaga bestående av de sydöstra delarna av Värmlands län och de sydvästra delarna av Örebro län. I den kompletterande utredningen föreslås liksom tidigare bl.a. att Karlskoga, Lindesbergs och Örebro tingsrätter skall läggas samman till en tingsrätt med kansliort i Örebro. Domstolsverket remissbehandlade den kompletterande utredningen. Av remissinstanserna är Karlskoga och Kristinehamns tingsrätter positiva till att en tingsrätt inrättas över länsgränsen medan övriga remissinstanser är i huvudsak negativa till inrättandet av en sådan tingsrätt. Karlskoga tingsrätt framhåller att en sammanläggning av tingsrätterna i Karlskoga och Lindesberg eller av tingsrätterna i Karlskoga, Kristinehamn och Lindesberg är tänkbara alternativ. Domstolsverkets kompletterande förslag I det kompletterande förslaget vidhåller Domstolsverket ståndpunkten att de tre tingsrätterna i Örebro län bör läggas samman. När det gäller frågan om inrättande av en tingsrätt över länsgränsen mellan Värmlands län och Örebro län uttrycker Domstolsverket viss förståelse för de åberopade arbetsmarknads- och regionalpolitiska skälen för en sådan lösning. En sammanläggning av Kristinehamns och Karlskoga tingsrätter ger dock enligt Domstolsverket inte de utvecklingsförutsättningar som regeringen har angett som mål för reformeringen av tingsrättorganisationen. Vidare uppfyller en sådan lösning inte kraven på en långsiktigt hållbar tingsrättsorganisation. Någon förbättring av den geografiska samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter uppnås inte heller. Sammantaget anser Domstolsverket att det inte bör inrättas en tingsrätt över länsgränsen. Regeringens överväganden I Örebro län finns tre tingsrätter: Karlskoga tingsrätt, Lindesbergs tingsrätt och Örebro tingsrätt. Örebro tingsrätt har nio ordinarie och två icke ordinarie domare. De andra tingsrätterna i länet har två ordinarie domare vardera. I regeringens skrivelse Fortsatt reformering av tingsrättsorganisationen (skr. 2002/03:126 s. 18) uttalade regeringen att en lösning över länsgränsen mellan Örebro och Värmlands län kunde vara ett tänkbart alternativ och att särskilt möjligheten att lägga samman tingsrätterna i Kristinehamn och Karlskoga borde övervägas ytterligare. Efter att Domstolsverket kompletterat utredningen om tingsrättsorganisationen i de båda länen gjorde regeringen hösten 2003 bedömningen att tingsrätterna i Värmlands län borde läggas samman till en tingsrätt med kansliort i Karlstad och tingsställen på två orter i länet. Efter att riksdagen ställt sig bakom regeringens bedömning (jfr avsnitt 3.2) beslutade regeringen i februari 2004 att förändra tingsrättsorganisationen i Värmland i enlighet med vad som tidigare redovisats. När det gäller tingsrättsorganisationen i Örebro län delar regeringen Domstolsverkets uppfattning att det finns starka skäl för en centralisering av verksamheten. Tingsrätterna i Lindesberg och Örebro bör därför läggas samman. Vad gäller Karlskoga tingsrätt talar visserligen mycket för att verksamheten bäst främjas om den läggs samman med Örebro tingsrätt. Karlskoga tingsrätt är dock belägen i landskapet Värmland. Ett tänkbart alternativ skulle därför kunna vara en lösning över länsgränsen genom att lägga samman Karlskoga tingsrätt med Värmlands tingsrätt. Domstolsverkets kompletterande utredning har i huvudsak behandlat frågan om Karlskoga och Kristinehamns tingsrätter skall läggas samman. Frågan om Karlskoga tingsrätt kan läggas samman med den nya Värmlands tingsrätt har inte belysts. Regeringen gör därför bedömningen att Domstolsverket bör utreda förutsättningarna för att lägga samman Karlskoga tingsrätt med Värmlands tingsrätt innan slutlig ställning tas till Karlskoga tingsrätts framtid. Beträffande den tingsrätt som kommer att utgöras av Lindesbergs och Örebro tingsrätter saknas med hänsyn till de förhållandevis korta geografiska avstånden och till de goda allmänna kommunikationerna i regionen anledning att inrätta något tingsställe utanför kansliorten Örebro. Målsättningen är att genomföra sammanläggningen senast den 1 maj 2005. 6 Tingsrätterna i Gävleborgs län Regeringens bedömning: Bollnäs och Hudiksvalls tingsrätter bör läggas samman till en tingsrätt med kansliort i Hudiksvall och tingsställe i Söderhamn. Målsättningen är att genomföra sammanläggningen senast den 1 juni 2005. Den ursprungliga utredningen En utredare lämnade i april 2001 på uppdrag av Domstolsverket ett förslag till förändrad tingsrättsorganisation i Gävleborgs län. De alternativ som övervägdes var dels en tingsrätt i länet, dels en tingsrätt i Gästrikland och en tingsrätt i Hälsingland, dels en tingsrätt i Gästrikland och två tingsrätter i Hälsingland. Utredaren anförde att det bästa alternativet var en gemensam domstol för hela länet. Med beaktande av kravet på lokal förankring och med hänsyn till närhetsprincipen föreslog han dock att Gävle och Sandvikens tingsrätter skulle läggas samman till en tingsrätt med kansliort i Gävle samt att Bollnäs och Hudiksvalls tingsrätter skulle läggas samman till en tingsrätt med kansliort i Hudiksvall och tingsställe i Söderhamn. Domstolsverket remissbehandlade förslaget. En klar majoritet av de remissinstanser som yttrade sig över förslaget i sin helhet tillstyrkte detta. Riksåklagaren och Åklagarmyndigheten i Västerås förordade en organisationslösning med endast en tingsrätt i Gävleborgs län lokaliserad till Gävle. Några remissinstanser yttrade sig enbart om den del av förslaget som avsåg sammanläggning av Hudiksvalls och Bollnäs tingsrätter. Av dessa tillstyrkte hälften förslaget, medan övriga avstyrkte. Domstolsverkets ursprungliga förslag Domstolsverket ansåg i likhet med utredaren att en gemensam domstol för hela länet skulle ha påtagliga fördelar när det gäller kvalitet i dömandet och service till allmänheten. En länsdomstol skulle emellertid ha den svagheten att avstånden inom domkretsen skulle bli betydande. Domstolsverket stannade därför för utredarens förslag att inrätta en domstol i varje landskap. Även med detta förslag borde enligt verket två bärkraftiga och för framtiden hållbara domstolsorganisationer skapas. Dessa något mindre domstolar borde också kunna leva upp till en godtagbar kvalitet i fråga om dömande och service. När det gällde val av kansliort för tingsrätten i Hälsingland konstaterade Domstolsverket att Hudiksvall hade något litet försteg framför Bollnäs med hänsyn till att Hudiksvalls tingsrätt hade en betydligt större domkrets. Inte någon remissinstans förordade att tingsrätten vid en sammanläggning skulle lokaliseras till Bollnäs framför Hudiksvall. Domstolsverkets uppfattning var därför att tingsrätten i Hälsingland skulle ha kansliort i Hudiksvall. Den skulle enligt Domstolsverket inte bli bärkraftig med två kansliorter. Däremot borde ett tingsställe inrättas i Söderhamn. Den kompletterande utredningen Domstolsverket har kompletterat utredningen om tingsrättsorganisationen i Gävleborgs län. Den kompletterande utredningen har inriktats på frågan hur en organisation med endast en tingsrätt i Gävleborgs län i kombination med ett eller flera tingsställen kan utformas och i vilken utsträckning en sådan organisation kan antas uppnå de mål som regeringen har ställt upp för reformarbetet. I utredningen övervägs också en länsöverskridande lösning där kommunerna i norra Hälsingland förs till Sundsvalls tingsrätt. Domstolsverket gör bedömningen att alternativet med en tingsrätt i länet skulle medföra försämrad tillgänglighet för flera kommuner i länets norra delar även om vissa kommuner i Hälsingland skulle få oförändrad eller till och med förbättrad tillgänglighet till tingsrätten. Lösningen med en tingsrätt i länet skulle dock innebära betydligt bättre förutsättningar för att utveckla verksamheten när det gäller beredningsorganisation, rekrytering, kompetensutveckling och specialisering än det tidigare förslaget. Domstolsverket bedömer att alternativet med två tingsrätter i Gävleborgs län medför att tingsrätterna inte uppnår en sådan storlek att de kan anses ha tillräckligt goda utvecklingsförutsättningar. Dessutom skulle alternativet med en domstol i länet till övervägande del vara positivt för den geografiska samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter. Domstolsverket anser vidare att en länsöverskridande lösning kan medföra något förbättrad tillgänglighet för vissa kommuner än alternativet med en tingsrätt i Gävle och tingsställe i Hudiksvall. En länsöverskridande lösning medför dock inte några samordningsfördelar med rättsväsendets övriga myndigheter. Förslaget i den kompletterande utredningen är därför att det bör inrättas en tingsrätt för hela länet. Tingsrätten bör ha kansliort i Gävle och tingsställe i Hudiksvall. Domstolsverket har remissbehandlat den kompletterande utredningen. Gävle tingsrätt, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i Västerås, Åklagarkammaren i Gävle och Kriminalvårdsstyrelsen tillstyrker eller har inget att erinra mot Domstolsverkets förslag. Hovrätten för Nedre Norrland, Hudiksvalls tingsrätt, Polismyndigheten i Gävleborgs län, Sveriges Domareförbund, Jusek och ST-Domstol anser att den kompletterande utredningen inte ger anledning till annat ställningstagande än tidigare och förordar därför en tingsrätt i Gävle och en i Hudiksvall. Uppfattningen delas även av Hälsingerådet - ett samarbetsorgan för kommunerna i Hälsingland - som dock inte tar ställning till var i Hälsingland tingsrätten bör placeras. Bollnäs tingsrätt anser att det finns flera andra lösningar som är att föredra framför en länsdomstol. Bollnäs kommun instämmer i synpunkterna från Bollnäs tingsrätt. Sveriges Domareförbud, Jusek och ST-Domstol är av uppfattningen att det inte finns anledning att inrätta tingsställe i Söderhamn för det fall Hudiksvalls tingsrätt kommer att finnas kvar. Domstolsverkets kompletterande förslag Domstolsverket föreslår att det skall inrättas en tingsrätt i länet med kansliort i Gävle och tingsställe i Hudiksvall. Regeringens överväganden I Gävleborgs län finns tre tingsrätter: Bollnäs tingsrätt, Gävle tingsrätt och Hudiksvalls tingsrätt. Gävle tingsrätt är den största domstolen med sex ordinarie och en icke ordinarie domare. Bollnäs tingsrätt och Hudiksvalls tingsrätt har två och en halv ordinarie domare vardera. Regeringen har i skrivelsen Fortsatt reformering av tingsrättsorganisationen (skr. 2002/03:126 s. 22) framhållit att en gemensam domstol för hela länet skulle ha påtagliga fördelar för verksamheten men att de geografiska avstånden inom domkretsen skulle bli väl stora. I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1 utg.omr. 4 s. 98) uttalade regeringen att ett bibehållande av en tingsrätt i Hälsingland inte skulle uppfylla kraven på en långsiktigt hållbar tingsrättsorganisation. Detta mot bakgrund av att en sådan lösning inte fullt ut skulle ge avsedda utvecklingsförutsättningar. Regeringen framhöll att en tänkbar lösning kunde vara en tingsrätt i länet med kansliort i Gävle i kombination med ett eller flera tingsställen och ansåg därför att Domstolsverkets kompletterande utredning borde avvaktas innan slutlig ställning togs. Regeringen anser i enlighet med vad som tidigare redovisats att en gemensam domstol för hela länet skulle ha påtagliga fördelar för verksamheten. Samtidigt blir avstånden inom domkretsen väl stora med en sådan lösning. Det kan ifrågasättas om inrättandet av ett tingsställe i Hudiksvall, som Domstolsverket föreslår, tillgodoser kravet på tillgänglighet i Hälsingland. Regeringen gör därför bedömningen att verksamheten bäst främjas om Bollnäs och Hudiksvalls tingsrätter läggs samman till en tingsrätt. Denna tingsrätt bör ha kansliort i Hudiksvall och, i enlighet med Domstolsverkets ursprungliga förslag, tingsställe i Söderhamn. Målsättningen är att genomföra sammanläggningen senast den 1 juni 2005. Regeringen avser att så snart det är möjligt efter riksdagsbehandlingen av denna skrivelse utse lagman i den nya tingsrätten. 7 Tingsrätterna i delar av Västra Götalands län och i Hallands län Regeringens bedömning: En ny tingsrätt bör inrättas i Göteborg genom sammanläggning av Mölndals och Stenungsunds tingsrätter. Stenungsunds kommun, Tjörns kommun och Orust kommun bör föras till Uddevalla tingsrätt och Öckerö kommun bör föras till den nya tingsrätten i Göteborg. Ingen förändring bör ske när det gäller tingsrätterna i Alingsås, Borås, Halmstad och Varberg. Målsättningen är att förändringarna skall genomföras senast den 1 januari 2006. Utredningen Domstolsverket har utrett tingsrättsorganisationen i delar av Västra Götalands län och i Hallands län. De tingsrätter som berörs av utredningen är tingsrätterna i Alingsås, Borås, Göteborg, Halmstad, Mölndal, Stenungsund, Uddevalla och Varberg. I utredningen behandlas ett antal olika alternativa organisationsförslag, bl.a. organisationsförslag som presenterats av tingsrätterna i Alingsås och Stenungsund. Domstolsverket föreslår i utredningen att Stenungsunds, Alingsås och Mölndals tingsrätter skall läggas samman och bilda en tingsrätt med kansliort i Göteborg eller Mölndal. Denna s.k. kransdomstol föreslås även omfatta Kungsbacka kommun, som tillhör Varbergs tingsrätt, medan Orust, Stenungsunds och Tjörns kommuner, som tillhör Stenungsunds tingsrätt, föreslås föras till Uddevalla tingsrätt. Vidare föreslås att Herrljunga och Vårgårda kommuner, som tillhör Alingsås tingsrätt, förs till Borås tingsrätt. Slutligen föreslås att Varbergs tingsrätt, förutom Kungsbacka kommun, läggs samman med Halmstads tingsrätt till en tingsrätt med kansliort i Halmstad. Remissutfallet Domstolsverket har remissbehandlat utredningen. Hovrätten för Västra Sverige anser att förslaget är tillfredsställande. Alingsås tingsrätt instämmer i den uppfattning som kommer till uttryck i utredningen att åtta till tio rotlar är en rimlig norm för en tingsrätts storlek och framhåller fördelarna med att verksamheten i Alingsås utvidgas genom att en kransdomstol placeras där i stället för i Göteborgsregionen. Även Alingsås, Herrljunga, Lerums och Vårgårda kommuner anser att tingsrätten i Alingsås skall vara kvar och utvecklas. Mölndals tingsrätt har inte något att erinra mot förslaget. Stenungsunds tingsrätt avstyrker förslaget och presenterar en alternativ lösning där verksamheten i Stenungsund utvidgas. Även Stenungsunds, Tjörns och Orust kommuner anser att Stenungsunds tingsrätt bör vara kvar. Uddevalla tingsrätt tillstyrker förslaget. Nämndemannaföreningarna vid Alingsås och Stenungsunds tingsrätter avstyrker att respektive domstol läggs ned. Åklagarmyndigheten i Göteborg tillstyrker delvis förslaget och framhåller att även Alingsås och Lerums kommuner bör föras till Borås tingsrätt. Polismyndigheten i Västra Götalands län har ingen erinran mot förslaget. Kriminalvårdsstyrelsen biträder förslaget. Länsstyrelsen i Västra Götalands län tillstyrker att delar av Stenungsunds tingsrätt förs till Uddevalla tingsrätt och att det inrättas en kransdomstol men menar att denna bör lokaliseras till Alingsås. Flera remissinstanser, t.ex. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Juseks domstolssektion och ST-Domstol, påpekar att tingsrättsorganisationen i Västra Götalands län bör utredas i ett större sammanhang. När det särskilt gäller den del av förslaget som rör Hallands län avstyrks Domstolsverkets förslag av Varbergs tingsrätt, Länsrätten i Hallands län, Polismyndigheten i Hallands län, Länsstyrelsen Halland, Region Halland, länets samtliga kommuner, Jusek och Nämndemannaföreningen vid Varbergs tingsrätt. Halmstads tingsrätt uttrycker inte någon bestämd uppfattning i frågan om en länsöverskridande lösning för Kungsbacka kommun. Tingsrätten instämmer dock i uppfattningen att det inte bör ske någon sammanläggning av tingsrätterna i Halland om inte Kungsbacka kommun förs till en domstol i Göteborg. Rikspolisstyrelsen tillstyrker förslaget. Riksåklagaren och Åklagarmyndigheten i Göteborg tillstyrker att tingsrätterna i Halmstad och Varberg läggs samman men avstyrker en länsöverskridande lösning för Kungsbacka kommun. Domstolsverkets förslag Domstolsverket föreslår i första hand att antalet tingsrätter i regionen skall minskas till fem. Förslaget innebär att - Göteborgs tingsrätt behåller sin nuvarande domsaga, - Stenungsunds tingsrätt, Alingsås tingsrätt och Mölndals tingsrätt läggs samman till en kransdomstol med placering i centrala Göteborg, - Stenungsunds kommun, Tjörns kommun och Orust kommun förs till Uddevalla tingsrätt, - Vårgårda kommun och Herrljunga kommun förs till Borås tingsrätt, - Kungsbacka kommun förs från Varbergs tingsrätt till kransdomstolen, och att - återstoden av Varbergs tingsrätt, dvs. Varbergs kommun och Falkenbergs kommun, förs till Halmstads tingsrätt. Domstolsverket gör bedömningen att Stenungsunds tingsrätt bör delas upp så att Kungälvs kommun förs till kransdomstolen och övriga kommuner till Uddevalla tingsrätt. Lösningen medför enligt Domstolsverket den bästa samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter samtidigt som förändringarna blir mindre omfattande än i det förslag Stenungsunds tingsrätt presenterat. Domstolsverket finner att de begränsade geografiska avstånden gör att den försämrade tillgänglighet som uppstår för Stenungsunds, Orust och Tjörns kommuner uppvägs av fördelarna med lösningen. Beträffande Alingsås tingsrätt gör Domstolsverket bedömningen att främst den geografiska samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter samt de begränsade avstånden och de goda kommunikationerna talar för att även delar av Alingsås tingsrätt bör ingå i en kransdomstol och att denna bör vara placerad i Göteborgsregionen och inte i Alingsås. Till kransdomstolen bör, på grund av anknytningen till Göteborgsregionen, föras Alingsås och Lerums kommuner. Herrljunga och Vårgårda kommuner bör föras till Borås tingsrätt. När det gäller Hallands län anser Domstolsverket att tingsrätterna i Halmstad och Varberg bör läggas samman och att Kungsbacka kommun bör föras till den nya kransdomstolen. Domstolsverket uttrycker visserligen förståelse för remissinstansernas argument att Hallands län bör hållas intakt men framhåller att detta argument inte har bäring på de verksamhetsmässiga aspekter som verket utgår ifrån. Mot bakgrund av den kritik mot organisationsförändringarna i Hallands län som framförts av framför allt polisen på lokal och regional nivå och åklagarna lämnar Domstolsverket även ett andrahandsförslag. Enligt detta överförs inte Kungsbacka kommun till kransdomstolen. Med en sådan lösning anser Domstolsverket att det inte heller finns skäl att lägga samman tingsrätterna i Halmstad och Varberg. Andrahandsförslaget innebär således att antalet tingsrätter minskas till sex genom att - Göteborgs tingsrätt, Halmstads tingsrätt och Varbergs tingsrätt behåller sina nuvarande domsagor, - Stenungsunds tingsrätt, Alingsås tingsrätt och Mölndals tingsrätt läggs samman till en kransdomstol med placering i centrala Göteborg, - Stenungsunds kommun, Tjörns kommun och Orust kommun förs till Uddevalla tingsrätt, och att - Vårgårda kommun och Herrljunga kommun förs till Borås tingsrätt. Regeringens överväganden I den del av Västra Götalands län som berörs av Domstolsverkets utredning finns sju tingsrätter. Av dessa kommer, i enlighet med vad som framgår i avsnitt 3.2, Strömstads tingsrätt att läggas samman med Uddevalla tingsrätt. Efter sammanläggningen kommer Uddevalla tingsrätt att ha sex ordinarie och eventuellt en icke ordinarie domare. Övriga tingsrätter är Alingsås tingsrätt med fyra ordinarie och en icke ordinarie domare, Borås tingsrätt med sex ordinarie och tre icke ordinarie domare, Göteborgs tingsrätt med 37 ordinarie och åtta icke ordinarie domare, Mölndals tingsrätt med fem ordinarie och två icke ordinarie domare samt Stenungsunds tingsrätt med fyra ordinarie domare. I Hallands län finns två tingsrätter: Halmstads tingsrätt och Varbergs tingsrätt. De båda tingsrätterna har sex ordinarie domare vardera och en respektive två icke ordinarie domare. Regeringen delar Domstolsverkets och ett stort antal remissinstansers bedömning att förändringar bör göras av tingsrättsorganisationen i berörda delar av Västra Götaland. Som Domstolsverket föreslagit bör en ny tingsrätt bildas av nuvarande Mölndals tingsrätt samt de delar av Stenungsunds tingsrätts domsaga som utgörs av Kungälvs kommun. Övriga delar av Stenungsunds tingsrätts domsaga, dvs. Stenungsunds Tjörns och Orust kommuner, bör föras till Uddevalla tingsrätts domsaga. Vidare bör Öckerö kommun föras från Göteborg tingsrätts domsaga till den nya tingsrättens domsaga. Mot bakgrund av dels den remisskritik som riktats mot att inte även resterande del av Västra Götalands län omfattas av Domstolsverkets utredning, dels den slutsats som drogs vid utvärderingen att strävan bör vara att genomföra de sammanläggningar som är aktuella i en region i ett sammanhang, gör regeringen bedömningen att Alingsås tingsrätt inte bör omfattas av förändringarna. När det gäller tingsrätterna i Hallands län har de flesta remissinstanserna i Hallands län framfört kritik mot en länsöverskridande lösning. Mot bakgrund bl.a. av denna kritik gör regeringen bedömningen att de verksamhetsmässiga fördelar som en länsöverskridande lösning medför inte överväger nackdelarna med en sådan lösning. Kungsbacka kommun bör därför inte föras till kransdomstolens domsaga. Vid detta förhållande saknas, i likhet med vad Domstolsverket framhållit, skäl att lägga samman Halmstads och Varbergs tingsrätter. Någon förändring bör således inte göras av tingsrättsorganisationen i Hallands län. På grund av att kransdomstolens domsaga inte kommer att omfatta Kungsbacka kommun saknas anledning att placera domstolens kansli i Mölndal. I stället skulle en placering i Göteborg ge bäst möjligheter till samordning med rättsväsendets övriga myndigheter samtidigt som en sådan lösning även ur kommunikations- och tillgänglighetssynpunkt framstår som det lämpligaste alternativet. Domstolsverket har inte närmare behandlat frågan var i Göteborgs kommun som den nya tingsrätten bör placeras. Denna fråga bör närmare övervägas av Domstolsverket. I samband därmed bör verket beakta möjligheten att placera domstolen i ett utsatt område där statlig närvaro bedöms särskilt betydelsefull. Ett tänkbart alternativ skulle kunna vara Hisingen. Domstolsverket bör även överväga möjligheten att låta den del av Göteborgs kommun där domstolen placeras omfattas av domstolens domsaga. Målsättningen är att genomföra förändringarna senast den 1 januari 2006. Regeringen avser att så snart det är möjligt efter riksdagsbehandlingen av denna skrivelse utse lagman i den nya tingsrätten. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 2004 Närvarande: statsrådet Engqvist, ordförande, och statsråden Freivalds, Sahlin, Messing, Lövdén, Ringholm, Bodström, Sommestad, Karlsson, Lund, Nykvist, Andnor, Nuder, Johansson, Björklund, Holmberg, Jämtin Föredragande: statsrådet Bodström Regeringen beslutar skrivelse 2003/04:153 Reformeringen av tingsrättsorganisationen fortsätter Skr. 2003/04:153 20 1