Regeringskansliets rättsdatabaser

Bilaga 4 Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män Bilaga 4 Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män Innehållsförteckning Sammanfattning 7 1 Ekonomiska resurser för kvinnor och män i åldern 20-64 år 7 1.1 Tid och sysselsättning 8 1.1.1 Förvärvsarbetstid och tid i hemarbete 8 1.1.2 Sysselsättning 8 1.2 Lön och inkomst 9 1.2.1 Månadslön 9 1.2.2 Inkomster 9 1.3 Socialförsäkringsersättningar 11 1.3.1 Föräldrapenning 11 1.3.2 Ohälsa 11 Sjukpenning 12 Förtidspension 12 1.3.3 Pensionsrätt och premier 13 1.3.4 Underhåll till barn 14 1.4 Stöd vid arbetslöshet 14 1.5 Kapital 15 1.6 Skatt 16 1.7 Disponibel inkomst 17 1.7.1 Individuell disponibel inkomst 17 1.7.2 Ekonomisk standard 19 2 Föräldraskapets ekonomiska villkor för kvinnor och män 19 2.1 Tid och sysselsättning 20 2.2 Lön och inkomst 20 2.2.1 Månadslön 20 2.2.2 Inkomster 20 2.3 Socialförsäkringsersättningar 20 2.3.1 Föräldrapenning 21 2.3.2 Ohälsa 22 2.3.3 Pensionsrätt och premier 22 2.4 Stöd vid arbetslöshet 22 2.5 Kapital 23 2.6 Skatt 23 2.7 Disponibel inkomst 23 2.7.1 Individuell disponibel inkomst 23 2.7.2 Ekonomisk standard 24 2.8 Ekonomiska konsekvenser av föräldraskapet - ett typfall 24 3 Slutsatser 26 3.1 Marginella förändringar i ekonomiska resurser 26 3.2 Mindre ekonomiska resurser för mammor än för pappor 26 3.3 Föräldraskapet kostar mammor mer än pappor 27 3.4 Jämn fördelning av arbete nyckelfråga för ekonomiskt oberoende 27 Tabellförteckning 1.1 Månadslön och kvinnors lön i procent av mäns lön efter sektor 2003 9 1.2 Månadslön och kvinnors lön i procent av mäns lön efter livscykel 2002 9 1.3 Löneinkomst, arbetsinkomst samt förvärvsinkomst efter livscykel 2002 10 1.4 Förvärvsinkomst efter sysselsättningsgrad 2002 11 1.5 Antal personer med förvärvsinkomst efter livscykel 2002 11 1.6 Sjukpenning efter livscykel 2002 12 1.7 Sammansättning av pensionsbelopp till förtidspensionärer 2002 12 1.8 Pensionsbelopp till förtidspensionärer efter livscykel 2002 13 1.9 Privat pensionssparande efter livscykel 2002 14 1.10 Arbetslöshetsförsäkring 2002 14 1.11 Arbetsmarknadsutbildning 2002 15 1.12 Kapitalinkomst netto efter livscykel 2002 15 1.13 Kapitalinkomst netto 2002 16 1.14 Förmögenhet efter typ av tillgång 2002 16 1.15 Skatt på inkomst-, kapital-, fastighet och förmögenhet efter livscykel 2002 16 1.16 Sammansättning av individuell disponibel inkomst 2002 17 1.17 Disponibel inkomst uppdelad på inkomstslag 2002. Makrovärden, medelvärden samt kvinnors andelar 18 1.18 Ekonomisk standard efter livscykel 2002 19 2.1 Föräldrapenning vid barns födelse efter livscykel 2002 21 2.2 Föräldrapenning för vård av barn efter livscykel 2002 21 2.3 Genomsnittlig föräldrapenning per dag vid födelse/ vård av barn efter livscykel 2002 22 2.4 Sammansättning av individuell disponibel inkomst för ensamstående med barn 2002 23 2.5 Sammansättning av individuell disponibel inkomst för sammanboende med barn 2002 24 2.6 Nettoförändring av föräldraskap 1994-2003 25 Diagramförteckning 1.1 Faktiskt arbetad tid i betalt arbete efter livscykel 2003 8 1.2 Pensionsrätt för personer i åldern 20-64 år 2002 13 1.3 Privat pensionssparande som andel av disponibel inkomst efter livscykel 2002 14 2.1 Nettotransfereringar till föräldrar 2002 24 3.1 Disponibel inkomst 2002 efter olika inkomstslag 26 Sammanfattning Syftet med denna bilaga är att visa fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män i åldern 20-64 år. Vidare görs en särskild belysning av föräldraskapets ekonomiska villkor för mammor och pappor med små barn och äldre barn. I förra årets bilaga visades hur brister i jämställdheten mellan kvinnor och män tar sig ekonomiska uttryck. Kvinnor utför en större andel av det obetalda arbetet än män. En hög grad av obetalt arbete sätter en gräns för omfattningen av betalt arbete. Jämfört med män arbetar kvinnor inom sektorer och yrken där lönenivån är lägre och där deltidstjänster är vanligare. Dessa faktorer är några av skälen till kvinnors lägre inkomst från arbetsmarknaden. Kvinnors lägre inkomst av marknadsarbete reproduceras i socialförsäkrings-, arbetslöshets- och pensionssystemen, eftersom marknadsinkomsten ligger till grund för ersättningen i de olika systemen. Samtidigt har de offentliga välfärdsystemen en omedelbart utjämnande effekt på skillnaderna i inkomst mellan kvinnor och män. Årets genomgång av ekonomiska resurser visar endast på marginella förändringar jämfört med föregående år. Fortfarande: * är löneskillnader mellan kvinnor och män betydande även när hänsyn tas till skillnader i yrkesval och sektorstillhörighet. Kvinnor tjänar i genomsnitt 92 procent av vad män gör. * har kvinnor ett något lägre arbetsutbud än män. * är deltidsarbete mer vanligt förekommande bland kvinnor än bland män. * är kvinnor som förvärvsarbetar jämnt fördelade mellan privat och offentlig sektor, medan 80 procent av männen återfinns i privat sektor. * är arbetsmarknaden starkt könssegregerad, kvinnor och män återfinns inom olika yrken och män arbetar oftare inom högre betalda yrken och på högre befattningar än kvinnor. * har kvinnor i samtliga skeden i livet lägre inkomst från marknadsarbete än män. * har kvinnor genomgående lägre ersättning än män i socialförsäkringen, trots att kvinnor i flera fall har en högre nyttjandegrad och därmed får en större andel av de totalt utbetalda beloppen. * bidrar välfärdssystemen till viss del till att omfördela ekonomiska resurser från män till kvinnor. Detta blir särskilt tydligt när det gäller föräldraskapet. Det finns en risk att dessa väl utbyggda välfärdssystem, vilka till viss del kompenserar kvinnor för förlorad marknadsinkomst, hämmar utvecklingen mot en mer jämställd arbetsmarknad. Vidare bevaras traditionella könsmönster när det gäller obetalt arbete. I ett räkneexempel beräknas ekonomiska konsekvenser av föräldraskapet för en tioårsperiod uppgå till 304 000 kronor för mamman och 10 000 kronor för pappan. Dessutom blir pensionsbehållningen för de tio åren till följd av föräldraskapet drygt 50 000 kronor lägre för kvinnan och 1 000 kronor lägre för mannen. Den ojämna fördelningen av deltidsarbete mellan mammor och pappor visar sig därmed ha större ekonomiska konsekvenser än fördelningen av ledighet i samband med barns födelse. Den lagstadgade rätten till deltidsarbete utnyttjas nästan inte alls av män, vilket gör att den riskerar att konservera rådande strukturer på arbetsmarknaden. Detta innebär att kvinnan betalar ett högre ekonomiskt pris för sitt föräldraskap än mannen. 1 Ekonomiska resurser för kvinnor och män i åldern 20-64 år Redovisningen i denna bilaga omfattar inkomst från marknadsarbete i form av lön och företagarinkomst, ersättning och bidrag från socialförsäkringssystemen och från arbetslöshetsförsäkringen samt inkomst av kapital. De flesta ekonomiska uppgifterna avser år 2002 och har hämtats från Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning av hushållens ekonomi (HEK). När data avser ett annat år anges detta. Redovisningen följer den struktur som introducerades förra året, men utgår mer konsekvent från uppgifter om kvinnors och mäns ekonomiska situation sett över hela livscykeln. Avsikten är att tydligare fokusera på de skilda aspekter som i ekonomiskt hänseende påverkar hushåll av olika sammansättning. Inte minst har förekomsten av barn i olika åldrar en signifikant betydelse för såväl ensamståendes som sammanboendes ekonomiska villkor. Grupperingen görs efter det yngsta barnet i hushållet. Kvinnor och män med barn i åldern 0-6 år benämns småbarnsförälder. Personer med det yngsta barnet i åldern 7-17 år benämns storbarnsförälder. Personer utan hemmavarande barn grupperas i två åldersklasser. I kapitel 2 analyseras föräldraskapets ekonomiska villkor och konsekvenser för kvinnor och män. Förvärvsarbete är den största inkomstkällan för både kvinnor och män. Detta arbete är grunden för ersättning i socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och för framtida pensioner. Löneskillnader på arbetsmarknaden reproduceras i ersättningssystemen och pensionen. Oavlönat arbete ger ingen inkomst eller pensionsrätt i pensionssystemet, men bidrar avsevärt till hushållens välfärd. Undantag är det nya pensionssystemets pensionsrätt för barnår, studier, plikttjänst och ålderspensionsavgift vid socialförsäkringsersättningar. Månadslön och löneskillnader mellan kvinnor och män redovisas för hela arbetsmarknaden och efter sektor. Inkomsten innehåller inte bara lön, utan även företagarinkomst och ersättning från socialförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring. Genom att visa tre olika inkomstbegrepp framkommer tydligt att inkomstrelationerna mellan kvinnor och män beror på vilket begrepp som används. Socialförsäkringarnas effekter på kvinnors och mäns inkomst utvecklas närmare. Även pensionsgrundande inkomst som underlag för intjänad pensionsrätt och förekomsten av privat pensionssparande tas upp liksom stöd vid arbetslöshet. Kort redovisas sedan överskott och underskott av kapital samt förmögenhet och skatter innan uppgifter om disponibel inkomst sammanfattar hela inkomststrukturen. 1.1 Tid och sysselsättning 1.1.1 Förvärvsarbetstid och tid i hemarbete Förvärvsarbete redovisas löpande i ekonomisk statistik som betalt arbete. Enligt Arbetskraftsundersökningen (AKU) år 2003 utfördes 125 miljoner timmar förvärvsarbete per vecka på marknaden av kvinnor och män i åldern 20-64 år. Av dessa timmar svarade kvinnor för 42 procent och män för 58 procent. Av de förvärvsarbetande arbetar två tredjedelar av kvinnorna och över 90 procent av männen heltid. Kvinnor arbetar deltid i alla familjesituationer i betydligt större omfattning än män i motsvarande situation. Den genomsnittliga faktiska förvärvsarbetstiden per vecka var 34 timmar för kvinnor och 39 timmar för män. Det är större skillnad i arbetstid mellan könen bland sammanboende än bland ensamstående i alla kategorier. Diagram 1.1 Faktiskt arbetad tid i betalt arbete efter livscykel 2003 Timmar per vecka Det obetalda arbetets fördelning på olika aktiviteter framgår av tidsanvändningsundersökningar. Enligt den senast genomförda, 2000/01, uppgick tiden för hemarbete till 126 miljoner timmar per vecka, vilket är av samma omfattning som det betalda arbetet. Fördelningen mellan kvinnor och män var emellertid den omvända - kvinnor utförde 58 procent och män 42 procent av det obetalda arbetet. 1.1.2 Sysselsättning Under 2003 var nästan 2 miljoner kvinnor och drygt 2,1 miljoner män sysselsatta. Det motsvarar 76 procent av kvinnorna och 80 procent av männen i befolkningen 20-64 år. Den öppna arbetslösheten var 3 procent för kvinnor och 4 procent för män. Kvinnors arbetskraftsdeltagande är bland de högsta i världen med 79 procent kvinnor och 84 procent män. En mängd av de tjänster som i Sverige utförs i betalt marknadsarbete utförs i länder utanför Norden obetalt av företrädesvis kvinnor. Samtidigt är arbetsmarknaden starkt könsuppdelad. Fördelningen av kvinnor och män på olika näringsgrenar är ojämn. Kvinnor fördelar sig till hälften på privat och till hälften på offentlig sektor, medan män till 80 procent arbetar inom den privata sektorn. Kommun- och landstingssektorerna är starkt kvinnodominerade med cirka 80 procent anställda kvinnor. Den statliga sektorn är att beteckna som könsmässigt jämnt fördelad och den privata sektorn har en övervikt av män. Förutom en horisontell uppdelning på kvinnor och män inom olika sektorer och yrken, finns en vertikal uppdelning av kvinnor och män inom respektive sektor, där män i större utsträckning än kvinnor finns på högre befattningar, vilket även syns i lönestatistiken. 1.2 Lön och inkomst 1.2.1 Månadslön Månadslön för kvinnor och män i olika sektorer redovisas i tabell 1.1. Uppgifterna avser heltids- och deltidsanställda, där månadslönen för deltidsanställda har räknats om till heltidslön. För timavlönade redovisas en beräknad månadslön. Löneskillnader mellan kvinnor och män kan till stor del förklaras med skillnader i yrke, sektor, befattning, arbetslivserfarenhet och ålder. Det finns emellertid löneskillnader mellan kvinnor och män som är svåra att mäta statistiskt och som inte går att förklara på detta sätt utan kan antas bero på kön, s.k. osakliga löneskillnader. Tabell 1.1 Månadslön och kvinnors lön i procent av mäns lön efter sektor 2003 Månadslön, kronor och kvinnors lön i procent av mäns lön Månadslön Kv:s lön i % av m:s lön Sektor Kvinnor Män Ej stdvägd Stdvägd Alla sektorer 20 700 24 800 84 92 Offentlig sektor 20 300 24 600 82 96 Kommuner 19 300 21 300 91 98 Landsting 22 300 31 400 71 93 Stat 22 700 26 800 85 92 Privat sektor 21 100 24 800 85 90 Anm. Månadslönen är standardvägd (stv) med antagande att kvinnor och män fördelar sig lika på ålder, utbildning, arbetstid och sektor inom varje yrkesgrupp. Källa: Lönestrukturstatistik, Medlingsinstitutet I tabellen redovisas kvinnors lön i relation till mäns lön i två olika serier, standardvägd och inte standardvägd. I den standardvägda månadslönen har faktorer som ålder, utbildningsnivå, arbetstid och sektor inom yrkesgrupper rensats bort. Även om man bortser från skillnader som förklaras av dessa faktorer kvarstår löneskillnader mellan kvinnor och män. Storleken på löneskillnaden varierar mellan sektorerna. Löneskillnaden är minst i den kommunala sektorn, där kvinnor utgör en majoritet. Detta gäller oavsett om lönen är standardvägd eller inte. Den standardvägda löneskillnaden är störst i den privata sektorn. I genomsnitt över hela arbetsmarknaden är kvinnors månadslön 92 procent av mäns månadslön när hänsyn tagits till skillnader i olika yrkesval och sektor. Över tid är löneskillnaderna i stort sett oförändrade. Tabell 1.2 Månadslön och kvinnors lön i procent av mäns lön efter livscykel 2002 Månadslön, kronor och kvinnors lön i procent av mäns lön Månadslön Kv:s lön i % av m:s lön Kvinnor Män Samtliga 20 100 24 200 83 Ensamstående 19 600 21 700 90 Ensam m barn 0-6 år 18 200 26 700 68 Ensam m barn 7-17 år 19 400 25 200 77 Ensam 20-44 år 18 900 20 900 90 Ensam 45-64 år 21 100 22 800 93 Sammanboende 20 300 25 900 78 Sambo m barn 0-6 år 20 400 25 700 79 Sambo m barn 7-17 år 20 700 27 100 76 Sambo 20-44 år 19 700 23 100 85 Sambo 45-64 år 20 300 26 200 77 Källa: HEK, SCB och Medlingsinstitutet, Finansdepartementets beräkningar Tabell 1.2 visar månadslön efter livscykel för år 2002. Den genomsnittliga månadslönen är lägre för ensamstående än för sammanboende, vilket gäller för kvinnor och män i alla faser av livscykeln. Kvinnors andel av mäns månadslön är 90 procent för ensamstående att jämföra med 78 procent för sammanboende. Det är månadslön omräknat till heltidsarbete som jämförs. 1.2.2 Inkomster För de allra flesta utgör lönen den största delen av inkomsten. Inkomsten påverkas också av om en person arbetar heltid eller deltid, arbetar övertid, är sjuk, föräldraledig eller arbetslös. Tabell 1.3 Löneinkomst, arbetsinkomst samt förvärvsinkomst efter livscykel 2002 Meelvärde, kronor per år och kvinnors andel av mäns inkomst, procent Löneinkomst Andel Arbetsinkomst Andel Förvärvsinkomst Andel Kvinnor Män % Kvinnor Män % Kvinnor Män % Samtliga 155 800 235 100 66 170 800 241 300 71 192 700 264 200 73 Ensamstående 142 200 185 000 77 153 500 190 200 81 181 000 213 300 85 Ensam m barn 0-6 år 113 900 290 900 39 137 400 274 800 50 153 500 319 000 48 Ensam m barn 7-17 år 163 300 258 300 63 177 300 270 300 66 200 100 289 000 69 Ensam 20-44 år 132 500 177 100 75 139 000 181 000 77 151 500 192 600 79 Ensam 45-64 år 152 300 188 600 81 166 100 196 600 84 218 200 243 500 90 Sammanboende 163 400 269 300 61 180 600 276 400 65 199 300 299 100 67 Sambo m barn 0-6 år 129 500 277 400 47 167 000 288 800 58 175 900 294 000 60 Sambo m barn 7-17 år 170 600 305 500 56 202 200 311 400 65 215 100 321 200 67 Sambo 20-44 år 173 100 239 500 72 177 800 242 700 73 187 000 247 900 75 Sambo 45-64 år 164 200 246 600 67 176 000 252 500 70 207 800 303 500 68 Anm. Löneinkomst är summan av lön, bilförmån och företagarinkomst. Arbetsinkomst är summan av löneinkomst, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning eller tjänstgöring inom totalförsvaret. Förvärvsinkomst är summan av arbetsinkomst, ersättning vid arbetslöshet, utbetald pension, studiestöd och vårdbidrag. Ägare av fåmansbolag räknas som anställd. Genomsnitt för alla med förvärvsinkomst. Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar I tabell 1.3 visas kvinnors och mäns inkomster utifrån tre olika begrepp: 1. Löneinkomst är summan av lön, bilförmån och företagarinkomst. 2. Arbetsinkomst är löneinkomst kompletterad med inkomstrelaterade transfereringar (t.ex. sjukpenning och föräldrapenning), vilka är knutna till arbetet och kompenserar för inkomstbortfall. 3. Förvärvsinkomst inkluderar förutom arbetsinkomst ovan bl.a. ersättning vid arbetslöshet, utbetald pension, studiestöd och vårdbidrag. Förvärvsinkomst är ett taxeringsmässigt inkomstbegrepp som, efter olika typer av avdrag, utgör underlag för kommunal och statlig inkomstbeskattning. Inkomst av kapital ingår däremot inte utan redovisas och beskattas separat. Skillnaden mellan kvinnors och mäns relativa inkomst minskar när inkomstnivån ökar som en följd av att fler inkomstslag läggs till. Kvinnors ekonomiska ställning stärks således i relation till mäns då förvärvsinkomst jämförs i stället för löneinkomst. Detta förhållande gäller i nästan alla livscykler, vilket innebär att olika slags transfereringar statistiskt sett har en utjämnande effekt på kvinnors ekonomiska ställning relativt män. Trots att fler inkomstslag stärker kvinnors inkomst i relation till mäns, kvarstår stora skillnader mellan inkomsterna. Ensamstående kvinnor i övre medelåldern har högre genomsnittlig förvärvsinkomst än sammanboende kvinnor i samma ålder. En orsak är att sammanboende kvinnor arbetar deltid i större utsträckning än ensamstående kvinnor. Sammanboende män har genomgående högre förvärvsinkomst än ensamstående män, med undantag för den lilla gruppen ensamstående män med små barn. Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män är störst i grupperna med småbarnsföräldrar. I inkomsten ingår även företagarinkomst. Denna är ofta svår att mäta på ett sätt som är jämförbart med anställda men i genomsnitt är företagarinkomsten högre för män än för kvinnor. Dubbelt så många män som kvinnor har inkomst från eget företag. Det är även viktigt att beakta omfattningen av förvärvsarbetet när inkomstnivå och relationen mellan kvinnors och mäns inkomst jämförs. För olika sysselsättningsgrupper är inkomstrelationen jämnare än för samtliga förvärvsarbetande. Andel deltidsarbetande kvinnor är betydligt högre i alla livscykler än andel deltidsarbetande män. Tabell 1.4 Förvärvsinkomst efter sysselsättningsgrad 2002 Medelvärde, kronor per år och kvinnors andel av mäns inkomst, procent Kvinnor Män Andel Samtliga 192 700 264 200 73 Deltid 1-19 130 200 151 400 86 Deltid 20-34 176 900 194 000 91 Heltid helår 252 700 311 700 81 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Förvärvsinkomst visar emellertid inte en individs hela konsumtionsmöjlighet. Förekomst av kapital, skattefria transfereringar i form av familjestöd och skatt på förvärvsinkomsten leder till att den inkomst individen disponerar avviker från förvärvsinkomsten. Denna disponibla inkomst tar inte hänsyn till försörjningsbördan (se avsnitt 1.7). Den genomsnittliga inkomst som beräknas är beroende av storleken på gruppen som avses. Antal personer och könsfördelningen på dem som har förvärvsinkomst framgår av tabell 1.5. Samma antal personer har även använts för att beräkna genomsnittlig löneinkomst och arbetsinkomst i tabell 1.3. Det innebär t.ex. att personer som saknar arbetsinkomst ingår i nämnaren och genomsnittet blir lägre än om ett genomsnitt skulle beräknas för dem som har arbetsinkomst. Tabell 1.5 Antal personer med förvärvsinkomst efter livscykel 2002 Antal, 1000-tal och könsfördelning, procent Antal Könsfördelning Kvinnor Män Kvinnor Män Samtliga 2 454 2 522 49 51 Ensamstående 886 1 025 46 54 Ensam m b 0-6 år 64 11 85 15 Ensam m b 7-17 år 128 39 77 23 Ensam 20-44 år 398 660 38 62 Ensam 45-64 år 297 314 49 51 Sammanboende 1 568 1 497 51 49 Sambo m barn 0-6 år 384 387 50 50 Sambo m barn 7-17 år 397 397 50 50 Sambo 20-44 år 185 180 51 49 Sambo 45-64 år 601 533 53 47 Anm. Förvärvsinkomst inkluderar lön, företagarinkomst, inkomstrelaterade transfereringar (t.ex. sjukpenning och föräldrapenning), vilka är knutna till arbetet och kompenserar för inkomstbortfall samt ersättning vid arbetslöshet, utbetald pension, studiestöd och vårdbidrag Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar 1.3 Socialförsäkringsersättningar I detta avsnitt analyseras vissa ersättningar från socialförsäkringen närmare. Skillnader i ersättning från socialförsäkringen mellan kvinnor och män kan uppkomma av flera skäl. Dels följer löneskillnader med in i socialförsäkringssystemen där ersättningen baseras på tidigare inkomst genom sjukpenninggrundande inkomst (SGI) eller pensionsgrundande inkomst (PGI). Dels finns skillnader i grad av nyttjande mellan kvinnor och män. Den senare skillnaden är särskilt tydlig när det gäller föräldraförsäkringen. Det är därför viktigt att i analysen särskilja vilka skillnader som uppkommer när man studerar ersättningsnivåer respektive nyttjandegrad i de offentliga systemen. 1.3.1 Föräldrapenning Under 2002 utbetalades 17,7 miljarder kronor i föräldrapenning, varav 76 procent till kvinnor och 24 procent till män. Antal mottagare var 595 000 kvinnor och 427 000 män. Av de ersatta dagarna med föräldrapenning togs 82 procent ut av kvinnor och 18 procent av män. Kvinnor tar ut en större andel av föräldrapenningen och denna ger ett större tillskott till inkomsten för kvinnor än för män. Den genomsnittliga ersättningen per uttagen dag med någon typ av föräldrapenning är lägre för kvinnor än för män. Under 2002 beräknas ersättningen i medeltal till 496 kronor per dag för kvinnor och 651 kronor per dag för män. Skillnaden förklaras med mäns högre inkomstnivå och färre uttag av garantidagar. Vid vård av sjukt barn är dagpenningen generellt sett högre i alla grupper efter livscykel som beräknats. Antalet dagar är betydligt färre och mer jämnt fördelade mellan könen. 1.3.2 Ohälsa Ohälsan har under senare år kommit allt mer i fokus, inte minst på grund av en kraftig ökning av antalet långtidssjukskrivna. Antal sjukskrivna är stort bland både kvinnor och män, men kvinnor står för en större ökning. Ohälsan är samhällsekonomiskt kostsam, men har också ekonomiska konsekvenser för individen. Sjukpenning Under 2002 utbetalades 41,3 miljarder kronor i sjukpenning till personer i åldern 20-64 år, varav 59 procent till kvinnor och 41 procent till män. Antal mottagare var 538 000 kvinnor och 339 000 män. Mäns andel av antal mottagare har ökat. Sjuklön för de första 14 sjukskrivningsdagarna ingår inte. Längden på den betalda sjukpenningen varierar. Den offentliga utgiften för långa sjukfall är betydligt större än för korta perioder med frånvaro. Kvinnors andel av den utbetalda sjukpenningen är 59 procent men kvinnor utgör 61 procent av de sjukskrivna. Mäns andel av den utbetalda sjukpenningen är 41 procent, men män utgör 39 procent av de sjukskrivna. Medelvärdet på den utbetalda sjukpenningen till kvinnor är 89 procent av mäns sjukpenning. I alla grupper utom ensamstående utan barn har män lika stor eller högre ersättning. Relationen påverkas av sjukpenninggrundande inkomst och under hur lång tid ersättning betalats ut. En förklaring till diskrepansen mellan antal sjukskrivna och andel av kostnaden kan därmed sökas i att män har en högre sjukpenninggrundande inkomst. Vidare är skillnaden störst mellan könen vid de långa sjukpenningintervallen. Tabell 1.6 Sjukpenning efter livscykel 2002 Medelvärde, kronor per år och andelar, procent Medelvärde Andel Andel m sjp % Kvinnor Män % Kv. Män Samtliga 44 900 50 600 89 21 13 Ensamstående 48 500 49 500 98 21 13 Ensam m barn 0-6 år 45 300 .. .. 24 .. Ensam m barn 7-17 år 37 400 60 000 62 31 18 Ensam 20-44 år 45 100 39 800 113 14 10 Ensam 45-64 år 58 100 58 100 100 25 21 Sammanboende 42 900 51 300 84 22 13 Sambo m barn 0-6 år 26 900 37 400 72 24 11 Sambo m barn 7-17 år 48 700 50 800 96 21 14 Sambo 20-44 år 32 400 46 600 70 14 7 Sambo 45-64 år 52 100 60 100 87 23 15 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar När arbetsförmågan inte är helt nedsatt är det möjligt att vara sjukskriven till 25, 50 eller 75 procent. Deltidssjukskrivning är vanligare bland kvinnor än män. År 2002 uppgick andelen ersatta heltidsdagar till 70 procent av samtliga utbetalda dagar för kvinnor och till 76 procent för män. Tabell 1.6 visar hur många kvinnor och män som varit sjukskrivna som andel av alla inom respektive grupp. Andel kvinnor är högre än andel män i samtliga livscykler. Personer 20-44 år utan barn har den lägsta sjukskrivningen. Det gäller både kvinnor och män. Förtidspension Långa sjukskrivningar leder i förlängningen ofta till förtidspension1. Förtidspension/sjukbidrag kan ses som en varaktig form av sjukpenning vid långvarig ohälsa. En del personer drabbas redan vid låg ålder av invaliditet medan förtidspension för andra uppkommer till följd av sjukdom, arbetsskada eller annan olycka som sätter ned arbetsförmågan helt eller delvis. Tabell 1.7 visar olika inkomstkällor för dem som 2002 enligt Riksförsäkringsverket (RFV) var förtidspensionärer och hur beloppen fördelar sig på kvinnor och män. I pensionsbeloppet ingår inte enbart folkpension och ATP utan även ersättning från andra källor som framgår av tabellen. Tabell 1.7 Sammansättning av pensionsbelopp till förtidspensionärer 2002 Utbetalt, miljarder kronor, kvinnors andel, procent och medelvärde kronor per år Utbetalt An-del Medelvärde Kvinnor Män Kvinnor Män Summa pension 27,2 23,5 54 99 500 129 500 Folkpension 8,3 5,7 59 30 600 31 700 ATP 13,6 12,0 53 55 800 75 900 Annan offentlig 2,1 1,5 58 20 900 31 300 Arbetsskadelivränta 1,4 1,7 45 52 900 63 500 Tjänstepension 0,9 1,3 41 32 700 54 400 Privat pension 0,7 1,2 37 30 200 65 300 Löneinkomst 7,5 4,3 64 71 400 84 600 Annan inkomst 3,4 1,9 64 43 200 44 400 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar I likhet med sjukpenning går en större andel av den totalt utbetalda pensionen till kvinnor, som en följd av att fler kvinnor är förtidspensionerade. Förhållandet är likartat i alla åldersgrupper. Medelvärdet av pensionsbeloppet för kvinnor är dock lägre än för män. Kvinnor utgör 59 procent av de förtidspensionerade, men erhåller 54 procent av det utbetalda pensionsbeloppet. Män utgör 41 procent av de förtidspensionerade och tar emot 46 procent av det utbetalda beloppet. I genomsnitt utgör kvinnors förtidspension 77 procent av mäns förtidspension. Kvinnors ersättning är lägre än mäns från samtliga utbetalningskällor vilket förklaras av mäns högre lönenivå och större grad av heltidspensionering. Som framgår av tabellen kan den som har förtidspension även ha andra inkomstkällor - det kan vara lön, andra typer av ersättningar eller bidrag. Av förtidspensionerade kvinnor är 45 procent ensamstående och av förtidspensionerade män är drygt hälften ensamstående. Antal med förtidspension är vanligast för både kvinnor och män i övre medelåldern, dvs. åldersgruppen 45-64 år. Andelen förtidspensionerade av befolkningen bland de sammanboende i denna åldersgrupp är 19 procent av kvinnorna och 12 procent av männen. Andelen förtidspensionerade av befolkningen är dock större bland de äldre ensamstående. 29 procent av de ensamstående äldre kvinnorna och 20 procent av motsvarande grupp män är förtidspensionerade. Tabell 1.8 Pensionsbelopp till förtidspensionärer efter livscykel 2002 Medelvärde, kronor per år, andel i procent och antal i 1 000-tal Medelvärde An-del Antal m pension Kvinnor Män Kvinnor Män Samtliga 99 500 129 400 77 273 181 Ensamstående 100 200 114 100 88 123 96 Ensam m b 0-6 år .. .. .. 1 .. Ensam m b 7-17 år 84 400 .. 62 12 2 Ensam 20-44 år 86 900 92 900 94 24 29 Ensam 45-64 år 105 700 122 800 86 87 65 Sammanboende 99 000 146 700 67 150 85 Sambo m b 0-6 år 80 300 73 300 110 5 4 Sambo m b 7-17 år 91 400 134 600 68 22 13 Sambo 20-44 år 91 800 .. 83 5 2 Sambo 45-64 år 101 600 154 200 66 117 66 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar 1.3.3 Pensionsrätt och premier Den pensionsgrundande inkomsten (PGI) utgör merparten av underlaget för pensionsrätten. Män har högre pensionsgrundande inkomst än kvinnor i varje åldersgrupp. PGI utgör summan av inkomst från arbete och skattepliktiga transfereringar från socialförsäkringen samt arbetslöshetsstöd. Denna inkomst ökar med stigande ålder för såväl kvinnor som män upp till 55-årsåldern för att sedan avta under åren före pensioneringen. Diagram 1.2 visar även pensionsgrundande belopp (PGB). Det senare beräknas av Riksförsäkringsverket och ger pensionsrätt under speciella skeden av livet. Personer som under året studerar, utför plikttjänst, har småbarn eller är förtidspensionär tillgodoräknas PGB. Denna komplettering av den intjänade pensionsrätten medför en utjämning (med allmänna skattemedel) av pensionsrätten mellan kvinnor än för män. Diagram 1.2 Pensionsrätt för personer i åldern 20-64 år 2002 Genomsnitt underlag i 1000-tal kronor År 2002 beräknas 16 procent av personer i åldern 20-64 år ha pensionsgrundande inkomst över intjänandetaket på 7,5 inkomstbasbelopp. Inkomst över denna nivå är inte försäkrad i det allmänna pensionssystemet utan täcks för flertalet via tjänstepensionsavtal. Skillnaden mellan kvinnor och män är stor. Andelen kvinnor med maximal poäng är 8 procent, medan motsvarande andel för män är 23 procent. Det är således nästan tre gånger fler män än kvinnor som uppnått maximal PGI. Belopp som avsätts till privat pensionssparande är genom avdrag i inkomstdeklarationen avdragsgillt vid taxeringen. Fler kvinnor än män avsätter pengar till privat pensionssparande. Tabell 1.9 Privat pensionssparande efter livscykel 2002 Andel med avdragsgill pensionspremie, procent av befolkningen och medelvärde, kronor per år Andel Avdrag Kvinnor Män Kvinnor Män Samtliga 43 35 5 600 6 800 Ensamstående 53 27 5 000 5 900 Ensam m barn 0-6 år 29 50 2 600 4 900 Ensam m barn 7-17 år 41 35 3 800 5 100 Ensam 20-44 år 26 25 3 800 4 300 Ensam 45-64 år 39 28 7 100 9 200 Sammanboende 50 42 5 900 7 200 Sambo m barn 0-6 år 49 42 3 900 4 800 Sambo m barn 7-17 år 54 43 5 200 6 900 Sambo 20-44 år 42 40 3 500 4 000 Sambo 45-64 år 50 40 8 200 10 400 Anm. Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag. Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar De belopp som pensionssparas är högre för män än för kvinnor vilket framgår av tabell 1.9. De avdragna beloppen ökar med stigande ålder och är högst i övre medelåldern. Fler sammanboende än ensamstående har ekonomisk möjlighet att göra avdrag och beloppen är i genomsnitt i regel något högre för sammanboende. Pensionssparande som andel av den disponibla inkomsten för personer i olika livscykler visas i diagram 1.3. Ensamstående män sparar i samtliga grupper en större andel av sin disponibla inkomst till privat pensionssparande jämfört med ensamstående kvinnor. För sammanboende råder det omvända förhållandet: kvinnor avsätter en större andel av sin disponibla inkomst till privat pensionssparande än vad män gör. Sammanboende har möjlighet att spara en större andel av disponibel inkomst än ensamstående. Diagram 1.3 Privat pensionssparande som andel av disponibel inkomst efter livscykel 2002 Andel av disponibel inkomst, procent 1.3.4 Underhåll till barn Syftet med underhållsbidrag är att barn som inte bor med båda sina föräldrar ska garanteras en rimlig ekonomisk standard samtidigt som båda föräldrarna tar ekonomiskt ansvar för sina barn. Många särlevande föräldrar reglerar barnets underhåll själva. Sammanlagt överförs 6,1 miljarder kronor, varav 84 procent till barn som bor med sin mamma och 16 procent till barn som bor med sin pappa. Mottagare av underhåll är barn till 260 000 kvinnor respektive 62 000 män. 1.4 Stöd vid arbetslöshet Av dem som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen någon gång under året är 56 procent kvinnor och 44 procent män. Ungefär lika många ensamstående kvinnor som ensamstående män får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, men beloppet per person är lägre för kvinnor. Väsentligt fler sammanboende kvinnor än män får ersättning och även här är beloppet per person lägre för kvinnor. Beloppens storlek beror på lönenivå och hel- respektive deltidsarbetslöshet men även på hur länge ersättning har betalats ut. Tabell 1.10 Arbetslöshetsförsäkring 2002 Antal personer samt medelvärde, kronor per år Antal Belopp Kvinnor Män Kvinnor Män Samtliga 292 000 233 000 35 600 51 100 Ensamstående 121 000 120 000 34 600 51 700 Ensam m b 0-6 år 15 000 .. 37 300 .. Ensam m b 7-17 år 24 000 .. 32 600 .. Ensam 20-44 år 55 000 90 000 30 500 45 600 Ensam 45-64 år 26 000 24 000 43 300 70 600 Sammanboende 170 000 114 000 36 300 50 400 Sambo m b 0-6 år 54 000 35 000 32 500 43 800 Sambo m b 7-17 år 42 000 23 000 34 300 78 700 Sambo 20-44 år 33 000 23 000 31 500 42 400 Sambo 45-64 år 41 000 33 000 47 200 64 000 Anm. Medelvärden är beräknade för den grupp som haft ersättning. Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Fler män än kvinnor genomgår någon form av arbetsmarknadsutbildning. I synnerhet gäller detta ensamstående medan det bland de sammanboende är ungefär lika många av båda könen. Andelen med ersättning från arbetsmarknadsutbildning skiljer sig från andelen med arbetslöshetsförsäkring mellan kvinnor och män. Bland dem som genomgick arbetsmarknadsutbildning var 47 procent kvinnor och 53 procent män. Vidare är medelvärdet för de erhållna beloppen såväl som kostnaden för arbetsmarknadsutbildning högre för män än för kvinnor. Tabell 1.11 Arbetsmarknadsutbildning 2002 Antal personer samt medelvärde, kronor per år Antal Belopp Kvinnor Män Kvinnor Män Samtliga 110 000 123 000 44 600 52 400 Ensamstående 55 000 65 000 41 300 51 500 Ensam m b 0-6 år 9 000 .. 23 000 .. Ensam m b 7-17 år 11 000 .. 46 400 .. Ensam 20-44 år 24 000 45 000 36 800 42 900 Ensam 45-64 år 10 000 17 000 62 200 75 400 Sammanboende 55 000 58 000 47 900 53 400 Sambo m b 0-6 år 14 000 19 000 39 000 44 000 Sambo m b 7-17 år 13 000 14 000 44 300 55 800 Sambo 20-44 år 11 000 8 000 39 300 36 470 Sambo 45-64 år 16 000 17 000 64 700 70 100 Anm. Medelvärden är beräknade för den grupp som haft ersättning. Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar 1.5 Kapital Kapitalinkomst kan för vissa personer utgöra en väsentlig källa till en högre disponibel inkomst. Ett överskott betyder att det antingen finns räntebärande tillgång eller att en kapitalvinst gjorts under året till följd av t.ex. försäljning av eget hem, bostadsrätt eller aktier. Underskott av kapital uppstår vid kapitalförlust eller då utgift för räntan på lån för t.ex. eget hem är större än räntan på tillgången. Ett underskott kan fördelas mellan personer som är sambeskattade, en möjlighet som inte ensamstående har. Vid beskattningen av kapital med 30 procent beskattas ett överskott medan ett underskott är avdragsgillt. Av den studerade åldersgruppen har knappt en tredjedel av kvinnorna och drygt en fjärdedel av männen överskott av kapital som framgår av tabell 1.12. Underskott av kapital har 61 procent av kvinnorna och 67 procent av männen. Skillnaden mellan ensamstående kvinnor med respektive utan barn är relativt liten, medan skillnaden mellan ensamstående män med respektive utan barn är betydande. Sammanboende kvinnor och män med barn har väsentligt större underskott än sammanboende utan barn, vilket sannolikt sammanhänger med att de är yngre och har lånat pengar till köp av eget boende. Tabell 1.12 Kapitalinkomst netto efter livscykel 2002 Medianvärde, kronor per år samt andel, procent Median Andel av befolkningen Kvinnor Män Kvinnor Män Överskott av kapital Samtliga 1 700 3 700 32 26 Ensamstående 1 200 1 700 37 32 Ensam m barn 0-6 år 300 .. 16 .. Ensam m barn 7-17 år 800 .. 17 .. Ensam 20-44 år 1 000 1 200 46 33 Ensam 45-64 år 2 300 6 000 37 34 Sammanboende 2 300 7 200 29 21 Sambo m barn 0-6 år 1 200 5 500 19 16 Sambo m barn 7-17 år 2 300 9 900 20 15 Sambo 20-44 år 800 1 700 38 26 Sambo 45-64 år 3 700 10 900 39 29 Underskott av kapital Samtliga -9 000 -12 000 61 67 Ensamstående -4 600 -6 400 54 56 Ensam m barn 0-6 år -3 600 -13 000 72 83 Ensam m barn 7-17 år -6 200 -19 400 76 85 Ensam 20-44 år -3 200 -5 000 41 54 Ensam 45-64 år -5 900 -8 300 58 50 Sammanboende -11 500 -15 800 65 75 Sambo m barn 0-6 år -15 000 -18 900 74 80 Sambo m barn 7-17 år -14 600 -19 200 75 82 Sambo 20-44 år -6 300 -7 200 53 69 Sambo 45-64 år -8 900 -13 700 57 69 Anm. Kapitalinkomst netto består av summan av inkomstränta, utdelning och kapitalvinst minus skuldränta, kapitalförlust och förvaltningskostnad. Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Som framgår av tabell 1.13 är skuldräntor och kapitalförluster avsevärt större än räntor och kapitalvinster för både kvinnor och män. Tabell 1.13 Kapitalinkomst netto 2002 Medianvärde, kronor per år, antal personer och kvinnors andel, procent Kvinnor Män Andel kapital Överskott av kapital Median 1 700 3 700 46 Antal personer 806 000 668 000 Kapitalinkomst saknas Antal personer 178 000 178 000 Underskott av kapital (skuldräntor, kapitalförlust) Median -9 000 -12 000 75 Antal personer 1 543 000 1 750 000 Anm. Kapitalinkomst netto består av summan av inkomstränta, utdelning och kapitalvinst minus skuldränta, kapitalförlust och förvaltningskostnad. Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar För att en kapitalvinst/kapitalförlust ska uppkomma är en förutsättning att det finns en tillgång att realisera. I tabell 1.14 finns uppgifter om nettoförmögenhetens sammansättning. Tillgångar är uppdelade på reala (eget hem och andra fastigheter) och finansiella (bankmedel och aktier). Av en total nettoförmögenhet på 3 000 miljarder kronor utgör kvinnors andel 43 procent och mäns andel 57 procent. Nettoförmögenheten är för kvinnor i genomsnitt 286 000 kronor och för män 386 000 kronor. Data avser här alla personer oavsett ålder. Sedan år 2000 har kvinnors andel av förmögenheten ökat något. Tabell 1.14 Förmögenhet efter typ av tillgång 2002 Miljarder kronor samt könsfördelning, procent Tillgång/skuld Könsfördelning Kvinnor Män Kvinnor Män Summa tillgångar 1 850 2 473 43 57 Real tillgång 1 302 1 755 43 57 Finansiell tillgång 518 646 45 55 Skulder 560 764 42 58 Nettoförmögenhet 1 290 1 709 43 57 Källa: SCB, Förmögenhetsrapport 1.6 Skatt Redovisningen har hittills omfattat olika inkomster och transfereringar. De flesta av dessa är skattepliktiga till kommunal och statlig inkomstskatt. Förutom inkomster beskattas även fastigheter och dessutom har en del personer tillgångar i form av kapital eller förmögenhet. Beskattning av dessa sker på olika sätt och i tabell 1.15 framgår genomsnittet av några av dessa skatter för personer i olika livscykler. Summa skatt är summan av den direkta beskattningen och här ingår även den allmänna pensionsavgiften och egenavgifter för företagare. Indirekt beskattning i form av moms och punktskatter samt arbetsgivaravgifter har inte tagits med i denna redovisning. Tabell 1.15 Skatt på inkomst-, kapital-, fastighet och förmögenhet efter livscykel 2002 Medelvärde, 1000-tal kronor per år Summa skatt Stat-lig Kom-munal Kapi-tal Fastighet+förmö-genhet Kvinnor Samtliga 60 2 51 -1 2 Ensamstående 54 2 47 0 1 Ensam m b 0-6 år 44 1 39 0 1 Ensam m b 7-17 år 60 3 54 -2 1 Ensam 20-44 år 43 1 39 0 0 Ensam 45-64 år 69 4 58 0 1 Sammanboende 63 2 53 -1 3 Sambo m b 0-6 år 52 2 47 -3 2 Sambo m b 7-17 år 69 3 58 -2 4 Sambo 20-44 år 57 2 50 -1 1 Sambo 45-64 år 67 2 55 1 3 Män Samtliga 94 10 73 0 3 Ensamstående 69 5 57 0 1 Ensam m b 0-6 år 120 19 89 3 3 Ensam m b 7-17 år 101 10 82 -5 3 Ensam 20-44 år 59 3 50 -1 0 Ensam 45-64 år 87 7 66 3 3 Sammanboende 111 13 84 0 4 Sambo m b 0-6 år 105 13 82 -2 3 Sambo m b 7-17 år 121 16 91 -2 4 Sambo 20-44 år 80 6 69 -2 1 Sambo 45-64 år 117 14 85 3 5 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Som en följd av mäns högre årsinkomst blir skatteuttaget till kommunal skatt högre för män än för kvinnor. Fler män betalar statlig inkomstskatt och med högre genomsnittligt belopp. Sammanboende män med barn betalar mer inkomstskatt än sammanboende män utan barn. Sammanlagd betald skatt för kvinnor i olika livscykler varierar betydligt mindre än motsvarande för män. Kapitalunderskott är vanligare och större för barnfamiljer, som är yngre och högre belånade. Summan av fastighets- och förmögenhetsskatt är högre för sammanboende än för ensamstående och högre för män än för kvinnor. Den sammanlagda skattens andel av bruttoinkomsten är 30 procent för kvinnor och 34 procent för män i genomsnitt. För kvinnor är det liten skillnad i genomsnittlig skatt och genomsnittet är oberoende av var i livscykeln kvinnan befinner sig. Män med barn har i genomsnitt högre skatteuttag än män utan barn. 1.7 Disponibel inkomst En persons inkomst kommer i regel från olika inkomstslag så som marknadsarbete, ersättning från socialförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring. För vissa personer kan avkastning av kapital och för andra kan lån och bidrag vid studier vara den viktigaste eller en kompletterande inkomstkälla. Vid redovisning av individuell disponibel inkomst tas inte hänsyn till personens försörjningsbörda, dvs. fler personer skall kanske leva på den inkomst som en person har. Den individuella inkomsten kan således inte ses som en beräkning av ekonomisk standard (se avsnitt 1.7.2). 1.7.1 Individuell disponibel inkomst Medelvärden för olika inkomstslag, vilka är delar av en individuell disponibel inkomst redovisas i tabell 1.16. Transfereringar till hushållet för vissa familjestöd som barnbidrag, bostadsbidrag och socialbidrag har delats lika mellan de sammanboende. Terminologin i tabellen ansluter till den som tillämpas vid redovisning av officiell inkomststatistik. Faktorinkomsten (lön, företagarinkomst, inkomst av kapital) för män är väsentligt högre än för kvinnor. Det samma gäller skatter, det vill säga negativa transfereringar. Skattepliktiga ersättningar, skattefria individuella bidrag och familjestöd går i större utsträckning till kvinnor. En orsak är att fler kvinnor än män är ensamstående med försörjningsansvar för barn. I tabellen redovisas hur olika inkomstslag läggs samman till disponibel inkomst. De redovisade inkomsterna avser genomsnitt för samtliga kvinnor respektive män i åldern 20-64 år, oavsett om de har någon inkomst eller inte. Tabell 1.16 Sammansättning av individuell disponibel inkomst 2002 Medelvärde, kronor per år samt kvinnors andel, procent Inkomstslag Medelvärde Kvinnor i Kvinnor Män % av män Faktorinkomst 160 800 247 200 65 Skattepliktiga ersättningar +37 800 +31 900 118 Skattefria individuella bidrag +4 000 +2 600 154 Familjestöd +9 900 +6 100 162 Negativa transfereringar -58 500 -90 400 65 Summa individuell disponibel inkomst 154 000 197 500 78 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Disponibel inkomst redovisas på ett mer detaljerat sätt i tabell 1.17. De tre första kolumnerna anger hur många miljarder kronor som under år 2002 betalats ut till kvinnor respektive män samt kvinnors inkomstsumma som andel av mäns. För att visa hur vanligt inkomstslaget är följer därpå två kolumner med uppgift om hur stor andel av alla kvinnor respektive män i ålder 20-64 år som mottagit inkomstslaget. Tabellen avslutas med medelvärdet för de kvinnor respektive män som mottagit inkomstslaget samt kvinnors andel av mäns medelvärde. Beräknade belopp är således inte ett genomsnitt för hela befolkningen i åldern 20-64 år. Detta medför att medelvärden för inkomstslagen inte är adderbara. Kvinnor tar emot skattepliktiga transfereringar i större omfattning än män och har i regel också fler inkomstslag. Totalt har nästan 60 procent av kvinnorna tagit emot någon form av skattepliktig ersättning under 2002, medan motsvarande andel för män är 45 procent. Skillnaden är mindre när det gäller familjestödet, där 44 procent av kvinnorna och 42 procent av männen fått någon form av familjestöd. Skillnaden beror på att betydligt fler kvinnor än män är ensamstående. Tabell 1.17 Disponibel inkomst uppdelad på inkomstslag 2002. Makrovärden, medelvärden samt kvinnors andelar Miljarder kronor per år, medelvärden kronor per år samt andel kvinnor och män med inkomstslaget Inkomstsumma, mdkr Andel Andel med inkomstslag, % Medelinkomst för de med inkomstslag Andel Inkomstslag Kvinnor Män Kvinnor i % av män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor i % av män +Lön 371,2 563,9 66 84 84 174 800 257 300 68 +Företagarinkomst 11,1 28,9 38 10 19 42 500 58 500 73 =Lön +företagarinkomst 382,4 592,8 65 87 90 174 300 254 900 68 +Sjukpenning m.m. 26,1 18,5 141 22 13 47 600 53 100 90 +Föräldrapenning 13,4 4,3 312 24 16 22 600 10 100 224 +Arbetsmarknadsstöd 15,3 18,4 83 13 11 44 800 63 100 71 +Studiestöd vuxna 2,0 0,8 250 2 1 48 200 51 200 94 +Pension 36,9 40,7 91 16 13 90 000 120 300 75 +Övrigt skattepliktigt 1,7 0,2 .. 2 0 43 100 18 700 230 =Skattepliktig ersättning 95,4 82,8 115 58 45 64 700 71 000 91 =Inkomst före skatt 477,8 675,7 71 97 97 194 300 267 000 73 - Statlig och kommunal inkomstskatt 135,1 213,7 63 95 96 56 000 86 000 65 =Inkomst efter skatt 342,7 462,0 74 97 97 139 300 182 600 76 +Ränta, utdelning 8,8 21,3 41 75 73 4 700 11 200 42 +Kapitalvinst 15,0 27,7 54 11 13 54 500 85 200 64 - Skatt kapital -1,5 0,3 .. 88 90 -700 100 .. - Annan skatt 10,1 14,6 69 97 97 4 100 5 800 71 =Inkomst före stöd 358,0 496,0 72 97 98 143 900 194 100 74 +Barnbidrag 11,6 8,9 130 37 30 12 600 11 400 111 +Bostadsstöd 4,7 2,0 235 10 5 19 200 16 300 118 +Socialbidrag 3,6 3,3 109 5 5 28 800 28 400 101 +Underhållsstöd mottaget 5,1 1,0 510 10 2 19 600 16 600 118 - Underhållsstöd givet 0,4 3,0 13 1 7 12 400 16 300 76 =Summa familjestöd 24,6 12,8 192 44 42 22 300 11 800 189 +Studiestöd. Lån + bidrag 10,1 6,8 149 10 7 39 200 38 900 101 - Studielån. Återbetalt 3,7 3,0 123 20 13 7 100 8 600 83 =Summa disponibel inkomst 389,0 512,6 76 100 100 154 300 198 000 78 Anm. Medelvärdet är beräknat för den andel som har inkomstslaget oavsett om det endast är för en del av året. Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Sett till de utbetalda beloppen finns stora skillnader mellan kvinnor och män vilket beror på skillnad i nyttjandegrad och bakomliggande inkomstnivå. Den ojämna fördelningen av betalt och obetalt arbete mellan kvinnor och män blir synlig i de olika inkomstslagen. Att kvinnor tar ett större ansvar för det obetalda arbetet och för omsorg om barn kommer till uttryck i de ersättningsformer som är förknippade med föräldraskap, såsom föräldrapenning, barnbidrag och mottaget underhåll. Till viss del kan även bidrag i form av bostadsstöd och ekonomiskt bistånd härledas till detta. I dessa ersättningsformer har kvinnor ett högre genomsnittligt belopp än män och utgör en större andel som tar emot inkomstslaget. Att kvinnor tar ut flest dagar med föräldrapenning kan även bero på att familjen förlorar mindre om den som tjänar minst tar ut föräldrapenning, dvs. systemet bidrar till såna effekter. Fler kvinnor än män studerar. Studiestödet till vuxna vid Komvux eller Kunskapslyftet samt studiestöd i form av lån och bidrag vid högskolestudier går därför i större utsträckning till kvinnor än till män. Inom övriga inkomstslag har kvinnor en lägre medelinkomst än män, trots att kvinnor har en högre nyttjandegrad eller att fler kvinnor än män har inkomstslaget. Män har högre förvärvsinkomst och större överskott av kapital än kvinnor. Därför betalar män mer skatt på inkomst, kapital och andra tillgångar än kvinnor. Detta gäller både de inbetalda makrobeloppen och de medelvärden som beräknats för alla som betalar skatt. Därmed sker en omfördelning via skattesystemet från män till kvinnor. 1.7.2 Ekonomisk standard Disponibel inkomst ovan beräknades på individuella inkomster med tillägg av skattefria transfereringar till hushållet, i regel för förekomsten av barn. När inkomstfördelningen redovisas brukar hänsyn tas till hushållets samlade inkomst och antal hushållsmedlemmar. Denna justerade disponibla inkomst fördelas därefter lika mellan medlemmarna i hushållet, vilket gör att hushållens ekonomiska situation blir jämförbar mellan hushåll av olika storlek. I tabell 1.18 har hela hushållets disponibla inkomst summerats och korrigerats för försörjningsbörda och benämns hushållets ekonomiska standard. Denna standard blir då densamma för makar och eventuella barn. Tabellens värden rörande ekonomisk standard för sammanboende kvinnor och män borde vara desamma. Eftersom data endast avser personer i åldern 20-64 år och en av personerna i hushållet kan vara antingen äldre än 64 år eller yngre än 20 år, uppstår här små skillnader. Den ekonomiska standarden är lägre för ensamstående än för sammanboende i varje fas av livscykeln och genomgående är den allra lägst för ensamstående kvinnor. Tabell 1.18 Ekonomisk standard efter livscykel 2002 Medelvärde, kronor per år samt andel, procent Kvinnor Män Kvinnors andel av mäns inkomst Samtliga 175 500 184 100 95 Ensamstående 143 900 169 400 85 Ensam m barn 0-6 år 106 600 172 700 62 Ensam m barn 7-17 år 121 700 148 400 82 Ensam 20-44 år 133 300 156 200 85 Ensam 45-64 år 168 500 188 300 89 Sammanboende 194 300 194 300 100 Sambo m barn 0-6 år 160 200 160 000 100 Sambo m barn 7-17 år 179 200 179 300 100 Sambo 20-44 år 198 800 196 800 101 Sambo 45-64 år 227 300 230 100 99 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Ekonomisk standard är inte tillräckligt för att beskriva kvinnors och mäns ekonomiska villkor. Ekonomisk standard är däremot ett utmärkt mått för att beskriva hur ekonomiska resurser skiljer sig åt mellan olika hushållstyper. 2 Föräldraskapets ekonomiska villkor för kvinnor och män I denna del görs en särskild fördjupning rörande föräldraskapets ekonomiska villkor för kvinnor och män. Ambitionen har varit att genomgående analysera de uppgifter rörande tid och sysselsättning, lön och inkomst, ersättning och stöd från välfärdssystemen samt disponibel inkomst, vilka tas upp i det första kapitlet, med särskild fokus på föräldrars ekonomiska situation. Tabellerna i första kapitlet har använts i analysen. Syftet är att jämföra de ekonomiska resurserna för kvinnor och män som föräldrar. Jämförelser mellan föräldrar och andra grupper görs inte. I detta sammanhang diskuteras inte den livssituation kvinnor och män befinner sig i då de blir föräldrar och inte heller de valmöjligheter beträffande fördelningen av betalt och obetalt arbete kvinnor och män ställs inför i samband med föräldraskapet. Gruppen ensamstående män med små barn är relativt liten, 12 000 personer, vilket medför att alltför långtgående slutsatser om gruppens ekonomiska resurser inte alltid kan dras. Antal män som är ensamstående föräldrar till äldre barn är drygt tre gånger fler, 40 000 män. Ensamstående kvinnor som föräldrar är betydligt fler. Nästan 70 000 mammor till små barn och 131 000 mammor till äldre barn är med i analysen. 2.1 Tid och sysselsättning Till skillnad från i merparten av övriga länder i Europa ingår i Sverige mammor med både små och stora barn till mycket stor del i arbetskraften. Den ojämna fördelningen av betalt och obetalt arbete mellan kvinnor och män är dock särskilt uttalad i gruppen föräldrar med hemmavarande barn upp till 17 år. Andelen deltidsarbetande bland småbarnsmammor är större än i någon annan grupp. Den senaste svenska tidsanvändningsstudien visar att föräldrar arbetar fler timmar och har mindre fritid än någon annan grupp. Under ett vardagsdygn arbetar sammanboende småbarnsmammor i genomsnitt 9,4 timmar, varav 6,1 timmar obetalt. Småbarnspappor arbetar mest; 10,6 timmar varav 3,5 timmar obetalt. Både mammor och pappor till barn i åldern 7-17 år arbetar 10,0 timmar varav kvinnor utför 4,1 timmar som obetalt arbete och män 2,6 timmar. Sammanboende kvinnor med barn är den grupp som arbetar mest obetalt av alla. Jämförelser mellan ensamstående kvinnor och män med barn är inte möjligt att göra utifrån tidsanvändningsstudien. Den huvudsakliga orsaken till kvinnors deltidsarbete är den skeva fördelningen av ansvar för och arbete med hem och familj. Av mammor med barn i ålder 0-6 år arbetar 41 procent av alla ensamstående och 46 procent av alla sammanboende deltid. Motsvarande för pappor är 11 procent och 6 procent. Att ha barn får därmed större konsekvenser för kvinnors än för mäns förvärvsarbete, vilket är ett exempel på ömsesidig påverkan mellan betalt och obetalt arbete. En hög grad av obetalt arbete minskar utrymmet för betalt arbete vilket får konsekvenser för kvinnors ekonomiska resurser. 2.2 Lön och inkomst 2.2.1 Månadslön Kvinnors och mäns avtalade månadslön vid heltidsarbete skiljer sig kraftigt åt. Skillnaden är störst mellan föräldrar, inte minst ensamstående föräldrar. Lägst lön har ensamstående kvinnor med små barn, i genomsnitt 18 200 kronor. Den högsta genomsnittliga månadslönen har ensamstående män med små barn och sammanboende män med barn i åldern 7-17 år, cirka 27 000 kronor. Löneskillnaden är mindre mellan sammanboende småbarnsföräldrar. Mammor har genomgående lägre genomsnittlig månadslön än pappor. 2.2.2 Inkomster Kvinnors inkomster varierar mindre än mäns under olika skeden i livet. Mäns inkomster förändras i en mer gynnsam riktning än kvinnors vid familjebildning och när barnen växer upp. Detta förklaras av att mäns betalda arbete ökar i samband med att de får barn och att kvinnors arbete minskar. Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män för arbetsinkomst och förvärvsinkomst är också störst bland småbarnsföräldrar. Kvinnor med små barn har cirka 50-60 procent av motsvarande småbarnspappors arbetsinkomst. Skillnaden jämnas ut när andra inkomstslag läggs till. 2.3 Socialförsäkringsersättningar Socialförsäkringsersättningar utjämnar till viss del skillnader mellan könen för såväl ensamstående som sammanboende föräldrar. Samtidigt pågår en diskussion om framförallt föräldraförsäkringen och huruvida den bidrar till att upprätthålla traditionella könsmönster. 2.3.1 Föräldrapenning Av den föräldrapenning som tas ut vid barnets födelse, står kvinnor för den allra största delen, både i antal dagar och i kronor räknat. Totalt tar kvinnor ut 82 procent av ersatta dagar och män 18 procent. Sammanboende föräldrar är den största gruppen och den övervägande delen av beloppet går till sammanboende mammor. Tabell 2.1 Föräldrapenning vid barns födelse efter livscykel 2002 Utbetalt, miljarder kronor, kvinnors andel, procent samt antal dagar under året Utbetalt Andel Dagar Kvinnor Män % Kvinnor Män Samtliga 11,2 2,4 82 124 33 Ensamstående 0,6 0,2 75 103 37 Ensam m barn 0-6 år 0,5 .. .. 116 .. Sammanboende 10,7 2,3 82 127 33 Sambo m barn 0-6 år 10,5 2,2 83 135 34 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Det ojämna uttaget av föräldrapenning innebär att kvinnor i större utsträckning än män är borta från arbetsmarknaden under vissa perioder och under avsevärt längre tid. Enligt en bilaga till långtidsutredningen2 får detta lönemässiga konsekvenser. Kvinnor betraktas av arbetsgivare som en högriskgrupp och bestraffas lönemässigt vare sig de har planerat att skaffa barn eller inte. Om de får barn bestraffas de lite till. Män bestraffas först om de tar en längre tids föräldraledighet och därigenom signalerar till arbetsgivaren att de tillhör högriskgruppen. De bestraffas då lönemässigt mer än kvinnor. I bilagan finns även en diskussion och kunskapsgenomgång om sambandet mellan föräldraförsäkring och lönegapet, vilken visar att detta samband minskat över tiden men fortfarande är stort. Inkomstbortfall vid föräldraledighet beror på föräldrarnas inkomst och fördelning av ledighet. Vid låg inkomst spelar det inte så stor ekonomisk roll för hushållets ekonomi vilken av makarna som är hemma. Vid högre inkomst blir inkomstbortfallet större och det blir även betydelsefullt om ersättning tas ut för fem eller sju dagar per vecka. I en studie av sambandet mellan inkomstnivå och hushållets uttag av dagar med föräldrapenning som återges i budgetpropositionen3 framgår att det finns ett samband mellan inkomst och antal dagar. Om kvinnan har inkomst över taket och mannen en lägre inkomst tar mannen ut 37 procent av dagarna. Om båda har inkomst över taket tar mannen ut 27 procent. När endast mannen har inkomst över taket tar män ut 14 procent av dagarna att jämföra med de 17 procent av dagarna för mannen när båda har lägre inkomst. Att notera är dock att det endast är 8 procent av hushållen där kvinnor har en inkomst över taket. Vid föräldrapenning för vård av sjukt barn tar kvinnor ut 60 procent av beloppet och män 40 procent. Dagarna är mer jämnt fördelade mellan könen och antal dagar per person är betydligt färre än vid föräldrapenning i samband med barnets födelse. Det är heller inte så stor skillnad mellan det antal dagar som ensamstående och sammanboende tar ut. Tabell 2.2 Föräldrapenning för vård av barn efter livscykel 2002 Utbetalt, miljarder kronor, kvinnors andel, procent samt antal dagar under året Utbetalt Andel Dagar Kvinnor Män % Kvinnor Män Samtliga 2,0 1,3 60 6 5 Ensamstående 0,4 0,2 67 7 6 Ensam m barn 0-6 år 0,2 .. .. 9 .. Ensam m. barn 7-17 år 0,2 .. .. 6 .. Sammanboende 1,5 1,1 58 6 4 Sambo m barn 0-6 år 1,1 0,8 58 8 6 Sambo m barn 7-17 år 0,5 0,3 63 5 3 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Män har genomgående högre dagpenning än kvinnor. Den genomsnittliga dagpenningen är 25 procent högre för sammanboende kvinnor än för ensamstående kvinnor med små barn. Dagpenning vid födelse är en blandning av SGI-relaterade belopp och ersättning enligt grundnivå och lägstanivå. Föräldrapenning vid tillfällig vård av sjukt barn är väsentligt högre än vid födelse. Även här är genomsnitten högre för män än för kvinnor. Kvinnor med äldre barn har högre dagpenning än kvinnor med yngre barn. Tabell 2.3 Genomsnittlig föräldrapenning per dag vid födelse/ vård av barn efter livscykel 2002 Medelvärde, kronor per dag Medelvärde födelse Medelvärde vård av barn Kvinnor Män Kvinnor Män Samtliga 309 446 636 786 Ensamstående 224 353 612 758 Ensam m barn 0-6 år 246 .. 557 .. Ensam m barn 7-17 år .. .. 651 .. Sammanboende 318 455 642 790 Sambo m barn 0-6 år 331 463 618 785 Sambo m barn 7-17 år 181 365 681 799 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar 2.3.2 Ohälsa Utöver att vara samhällsekonomiskt kostsam, har ohälsan ekonomiska konsekvenser för individen på såväl kort som lång sikt. Lägst sjukskrivning i åldern 20-64 år har personer utan barn. Ensamstående kvinnor med barn och sammanboende småbarnsmammor är överrepresenterade bland de sjukskrivna. Störst skillnad mellan könen återfinns i gruppen ensamstående föräldrar till stora barn. Skillnader mellan könen är betydande även i grupperna sammanboende små- och storbarnsföräldrar. Skillnader mellan könen är betydande också när det gäller förtidspension. Bland annat beror detta på skillnader i förtidspensionens omfattning. Antalet förtidspensionerade kvinnor med barn är betydligt fler än motsvarande för män. Pensionens storlek skiljer sig dels mellan kvinnor och män, dels mellan ensamstående och sammanboende kvinnor. Ensamstående mammor till äldre barn har lägre förtidspension än sammanboende mammor till äldre barn. I gruppen sammanboende småbarnsföräldrar har männen lägre förtidspension än kvinnor, medan de i gruppen storbarnsföräldrar har betydligt högre ersättning än kvinnor. I pensionsbeloppen ingår ersättning från både offentliga system och avtalslösningar. I utgiftsområde 10 i denna proposition görs en uppföljning av regeringens ohälsomål. Där framgår att kunskapen om den höga sjukfrånvaron är begränsad och behöver fördjupas. En faktor som lyfts fram är den ojämna fördelningen av betalt och obetalt arbete, där kvinnor i större utsträckning än män har att kombinera betalt förvärvsarbete med obetalt omsorgs- och hushållsarbete. Kvinnor med barn i åldern 0-17 år, i synnerhet sammanboende småbarnsmammor, utför mer obetalt hemarbete och har mindre fri tid än någon annan grupp. 2.3.3 Pensionsrätt och premier På grund av skillnader framför allt rörande lön och förvärvsarbetstidens omfattning är skillnaden mellan kvinnor och män stor när det gäller pensionsgrundande inkomst, PGI. Män har som föräldrar högre PGI än genomsnittet för alla män. Småbarnsmammor har lägre PGI än genomsnittet för alla kvinnor, men högre än genomsnittet för alla mammor med äldre barn. Det pensionsgrundande belopp som ger pensionsrätt vid föräldraledighet, PGB, innebär emellertid en större komplettering av pensionsrätten för kvinnor än för män. Pensionsrätt efter livscykel finns inte tillgängligt, men för kvinnor i åldrarna 20-40 år beräknas PGB ge ett genomsnittligt tillskott på mellan 6 000 och 20 000 kronor per år. Detta motsvarar ett tillskott på 7-12 procent av den genomsnittliga PGI i åldersgruppen. Män kommer inte i någon åldersgrupp upp i mer än 2 000 kronor i PGB. Skillnaderna mellan kvinnor och män med barn är stora också när det gäller privat pensionssparande. Bland ensamstående småbarnsföräldrar är andelen män som pensionssparar betydligt högre än andelen kvinnor samtidigt som män avsätter betydligt högre belopp. I gruppen sammanboende föräldrar är det en större andel kvinnor än män som har ett privat pensionssparande, men de sparade beloppen är lägre för kvinnor än för män. 2.4 Stöd vid arbetslöshet Bland sammanboende var antal kvinnor med barn som någon gång under året fick ersättning från arbetslöshetsförsäkringen betydligt högre än antal män med barn, 96 000 jämfört med 58 000. Även som andel av befolkningen var sammanboende småbarnsföräldrar mer arbetslösa, 14 procent mot 11 procent för kvinnor och 9 procent mot 7 procent för sammanboende män med små barn. Ensamstående kvinnor med barn var väsentligt mer arbetslösa som andel av befolkningen än andra grupper. För dem som genomgår arbetsmarknadsutbildning är mönstret ungefär detsamma men andelarna är lägre. Det var dock en större andel sammanboende pappor än mammor som genomgick arbetsmarknadsutbildning. Vilka konsekvenser detta har för kvinnors och mäns möjligheter att skaffa sig egen försörjning är oklart. 2.5 Kapital Underskott av kapital är avsevärt större än överskott av kapital även bland föräldrar. Minst överskott av kapital har gruppen ensamstående mammor. Småbarnsmammor har i genomsnitt 300 kronor och storbarnsmammor 800 kronor i överskott av kapital. Mest överskott av kapital har sammanboende storbarnspappor, 9 900 kronor. Också när det gäller underskott av kapital är skillnaden stor mellan ensamstående mammor och övriga grupper av föräldrar. Ensamstående småbarnsmammor har i genomsnitt 3 600 kronor i underskott av kapital att jämföra med 13 000 kronor för motsvarande pappor. I gruppen ensamstående storbarnsföräldrar har kvinnor 6 200 kronor i underskott av kapital, medan män har 19 400 kronor. Såväl avsaknaden av överskott av kapital som ett jämförelsevis lågt underskott av kapital kan tolkas som uttryck för ensamstående mammors utsatta ekonomiska situation. Framför allt torde det vara en lägre andel ensamstående mammor jämfört med övriga grupper föräldrar som kan låna pengar till bostadsköp. Andelen personer av befolkningen med underskott är större för föräldrar än för personer utan barn och andelen med överskott av kapital är lägre. När det gäller sammanboende föräldrar är mönstret det samma som för ensamstående. Skillnaderna mellan könen är dock betydligt mindre. 2.6 Skatt Ensamstående män med barn har högre inkomst och betalar mer skatt än den genomsnittlige ensamstående mannen. Småbarnsmammor betalar däremot mindre skatt än den genomsnittliga kvinnan. Föräldrar har genomgående underskott av kapital. Summan av skatt på förmögenhet och fastighet är i huvudsak större för barnfamiljer än för personer utan barn. Den sammanlagda skattens andel av bruttoinkomsten är 29 procent för kvinnor med barn. För sammanboende kvinnor med stora barn är andelen 31 procent. För män med barn är skatteandelen 34 procent till 35 procent. 2.7 Disponibel inkomst 2.7.1 Individuell disponibel inkomst I detta avsnitt görs beräkningar av disponibel inkomst för olika grupper av föräldrar med barn. För en förklaring av inkomstslagen, se avsnitt 1.7.1. Tabell 2.4 Sammansättning av individuell disponibel inkomst för ensamstående med barn 2002 Medelvärde, kronor per år samt kvinnors andel, procent Inkomstslag Medelvärde Kvinnor i Kvinnor Män % av män Faktorinkomst 148 200 283 100 52 Skattepliktiga ersättningar +38 200 +34 300 111 Skattefria individuella bidrag +5 000 +400 .. Familjestöd +54 300 +33 900 160 Negativa transfereringar -54 900 -104 000 53 Summa individuell disponibel inkomst 190 700 247 600 77 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Pappor har genomgående högre disponibel inkomst än mammor. Ensamstående mammor är den grupp som har lägst faktorinkomst (inkomst från lön, företagande och kapital), och tar emot mest transfereringar. Sammanboende kvinnor med barn har något högre faktorinkomst än ensamstående och mottar betydligt mindre familjestöd. Såväl ensamstående som sammanboende pappor har avsevärt mycket högre faktorinkomst än motsvarande för kvinnor. Ensamstående pappor mottar lägre transfereringar, i synnerhet familjestöd, än ensamstående mammor. Sammanboende pappor har i särklass högst faktorinkomst och lägst transfereringar. Detta till trots har de ensamstående männen med barn högst disponibel inkomst av alla föräldrar. Tabell 2.5 Sammansättning av individuell disponibel inkomst för sammanboende med barn 2002 Medelvärde, kronor per år samt kvinnors andel, procent Inkomstslag Medelvärde Kvinnor i Kvinnor Män % av män Faktorinkomst 165 300 306 400 54 Skattepliktiga ersättningar +36 200 +21 000 172 Skattefria individuella bidrag +2 500 +700 357 Familjestöd +13 500 +12 100 112 Negativa transfereringar -60 000 -108 900 55 Summa individuell disponibel inkomst 157 400 231 300 68 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Diagram 2.1 över nettotransfereringar visar hur välfärdssystemet bidrar till att utjämna skillnader mellan kvinnors och mäns ekonomiska situation som föräldrar. Offentliga transfereringar kompenserar till viss del för bristande jämställdhet kopplat till den ojämna fördelningen av betalt och obetalt arbete mellan kvinnor och män. Diagram 2.1 Nettotransfereringar till föräldrar 2002 Transferering, 1000-tal kronor Med nettotransferering menas här skillnaden mellan summan av mottagna skattepliktiga ersättningar och skattefria bidrag och med avdrag för den skatt som betalats. Samtliga kvinnor med barn utom sammanboende kvinnor med äldre barn är nettomottagare. Pappor är genomgående nettobetalare. 2.7.2 Ekonomisk standard För ensamstående föräldrar är standardnivån lägre än för övriga grupper, med undantag för den lilla gruppen ensamstående män med små barn. Ensamstående kvinnors andel av mäns inkomst är lägre för föräldrar än för övriga ensamstående. Sammanboende kvinnor och män har per definition4 samma ekonomiska standard och har i varje fas av livscykeln en högre ekonomisk standard än ensamstående. Ensamstående kvinnor med barn har en lägre ekonomisk standard än sammanboende kvinnor med barn. När ett barn flyttar hemifrån höjs ekonomisk standard väsentligt vid i övrigt oförändrad inkomst. För sammanboende är utgångspunkten i denna bilaga, såväl som i nästan all forskning om inkomstfördelning, att resurserna inom ett hushåll fördelas jämnt mellan medlemmarna. Detta antagande möter emellertid kritik bland annat från genusforskningen. Ett antal kvalitativa studier rörande ekonomiska förhållanden inom hushåll tyder på en ojämn fördelning av resurser mellan sammanboende kvinnor och män. Bland annat tyder en svensk studie på att kvinnors inkomst i större utsträckning går till hushållets löpande utgifter och konsumtion för barn. Mäns privata konsumtion står också för en större andel av hushållets utgifter än kvinnors privata konsumtion5. 2.8 Ekonomiska konsekvenser av föräldraskapet - ett typfall Nedan görs en uppskattning av föräldraskapets ekonomiska konsekvenser under en tioårsperiod, 1994-2003. Typfallet utgörs av ett sammanboende par med två barn. Mannen är privatanställd tjänsteman och löneutvecklingen är den genomsnittliga för gruppen6. Kvinnan är kommunanställd och följer löneutvecklingen för denna grupp7. Båda arbetar heltid innan första barnet föds. Utöver ersättning för föräldrapenning inkluderas inte någon annan inkomst än den från förvärvsarbete. Under den aktuella tioårsperioden får paret två barn, det första den 1 januari 1994 och det andra den 1 januari 1996. Parets uttag av ledighet i samband med barnens födelse överensstämmer med det genomsnittliga uttaget. I beräkningen innebär det att kvinnan var hemma 11 månader och mannen en månad med varje barn. År 1994 är ersättningen 90 procent av lönen. År 1996 har föräldrarna 30 dagar vardera, det vill säga varsin "mammamånad" respektive "pappamånad", för vilka ersättningen är 85 procent av lönen. Resterande dagar är föräldrapenningen 75 procent. Åren 1994 och 1995 är mannens årsinkomst lägre än ersättningstaket på 7,5 prisbasbelopp, medan årsinkomsten övriga år överstiger taket. Dessa år får han därmed mindre än 75, 85 respektive 80 procent av sin lön i ersättning från föräldraförsäkringen, också vid vård av sjukt barn. Hänsyn tas genomgående till detta i beräkningen. Många föräldrar och då i synnerhet kvinnor, förlänger i realiteten sin föräldraledighet genom att ta ut färre ersättningsdagar per vecka. Hänsyn till detta tas inte i beräkningen. Det innebär dels att inkomstförlusten från förvärvsarbete för många kvinnor i själva verket blir ännu större, dels att ersättningen från föräldraförsäkringen under den förlängda föräldraledigheten blir lägre per månad än i beräkningen. I beräkningen har inte heller tagits hänsyn till inkomstförluster på grund av utebliven löne- och karriärutveckling vid föräldraledighet och deltidsarbete. Vid tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn utgår beräkningen från det genomsnittliga antalet dagar med ersättning. Fram till 2001 grundas beräkningen på antalet dagar för småbarnsföräldrar, det vill säga 8 dagar för mammor och 6 dagar för pappor per år. Åren 2002-2003 utgår beräkningen från genomsnittet för föräldrar till stora barn; 5 dagar för mammor och 3 dagar för pappor per år. Föräldrar har lagstadgad rätt att förkorta arbetstiden till 75 procent av normal arbetstid till dess barnet är åtta år. Denna rätt utnyttjas nästan enbart av mammor. I denna beräkning förvärvsarbetar kvinnan i typfamiljen 75 procent av heltid under åren 1995 och 1997-2003. Tillfällig föräldrapenning under dessa år baseras på denna deltidslön. Föräldrapenning i samband med det andra barnets födelse baseras på lönen vid det första barnets födelse. Utgångspunkten vid beräkningen är årsinkomsten för kvinnan och mannen med reduktion för inkomstförlust vid föräldrapenning vid barns födelse, tillfällig föräldrapenning och deltidsarbete. Därefter läggs ersättning till från föräldrapenning och slutligen räknas kommunal och statlig inkomstskatt bort. I beräkningen används ett annat inkomstbegrepp än tidigare i bilagan. Stöd till barn i form av barnbidrag har bland annat inte tagits med. Beräkningen visar att inkomstförlusten efter skatt för kvinnan och mannen i typfallet under tioårsperioden uppgår till 304 000 kronor för mamman och 10 000 kronor för pappan. Den ackumulerade inkomstförlusten efter skatt är för kvinnan 23 procent och för mannen mindre än en procent lägre än om paret inte hade haft några barn. Av den samlade inkomstförlusten för kvinnan härrör 50 000 kronor från föräldra-penning i samband med barns födelse i stället för lön. Den resterande inkomstförlusten på 250 000 kronor beror på att kvinnan arbetar deltid efter att barnen fötts. Tabell 2.6 Nettoförändring av föräldraskap 1994-2003 Kronor Kvinnor Män Utebliven inkomst -492 300 -22 300 Skatteförändring 188 600 12 200 Förändrad nettoinkomst -303 700 -10 100 Förändrad pensionsbehållning -51 900 -800 Sammanlagd förlust -355 600 -10 900 Källa: Egna beräkningar Vidare har konsekvenserna för kvinnans och mannens pensionsbehållning beräknats. Föräldrapenning är pensionsgrundande på samma sätt som lön och PGB för barnår tillkommer förutom denna. Pensionsbehållningen för dessa 10 år beräknas bli drygt 50 000 kronor lägre för kvinnan och 1 000 kronor lägre för mannen till följd av föräldraskapet. Den stora förlusten för kvinnan beror på deltidsarbetet. Om kvinnan hade arbetat på heltid efter att barnen fötts skulle pensionsbehållningen bli 84 000 kronor högre än i typfallet ovan. Det innebär att pensionsbehållningen vid heltidsarbete blir högre vid föräldraskap än utan föräldraskap genom att PGB för barnår tillkommer. Föräldraskap i kombination med deltidsarbete ger en kraftig inkomstförlust som i viss omfattning kompenseras med barnårsrätt. Den lagstadgade rätten till deltidsarbete utnyttjas nästan inte alls av män vilket gör att den riskerar att konservera rådande strukturer på arbetsmarknaden samtidigt som kvinnan betalar ett högre ekonomiskt pris för sitt föräldraskap än mannen. 3 Slutsatser I likhet med föregående år visar denna bilaga hur brister i jämställdheten mellan kvinnor och män tar sig ekonomiska uttryck. I årets bilaga analyseras särskilt föräldraskapets ekonomiska villkor och konsekvenser för kvinnor och män. 3.1 Marginella förändringar i ekonomiska resurser Jämfört med föregående år kan endast små förändringar urskiljas när det gäller inkomst från arbete och ersättning från de olika försäkringssystemen. Kvinnor i samtliga livscykler har lägre inkomst från marknadsarbete än män. Den lägre inkomsten av lönearbete reproduceras i socialförsäkrings-, arbetslöshets- och pensionssystemen eftersom individens marknadsinkomst ligger till grund för ersättning i dessa system. Som ett resultat av högre lön och fler arbetade timmar har män genomgående högre ersättning än kvinnor i socialförsäkringen. Däremot har kvinnor i flera fall en högre grad av nyttjande och får en större andel av de utbetalda beloppen än män. Som visades redan i förra årets bilaga har välfärdssystemen en utjämnande effekt på kvinnors och mäns disponibla inkomster. Diagram 3.1 Disponibel inkomst 2002 efter olika inkomstslag Miljarder kronor Hur skillnaderna mellan könen minskar när hänsyn tas till fler inkomstslag och skatt visas i diagram 3.1. För lön och företagarinkomst är kvinnors andel 65 procent av mäns inkomstsumma. När skattepliktiga ersättningar adderas ökar andelen till 71 procent och efter hänsyn till statlig och kommunal inkomstskatt är kvinnors andel 74 procent. När även familjestöden räknas in utgör kvinnors disponibla inkomstsumma 76 procent av mäns. 3.2 Mindre ekonomiska resurser för mammor än för pappor Välfärdssystemen jämnar ut ekonomiska villkor även när det gäller kvinnor och män som föräldrar. Ändå har mammor genomgående mindre ekonomiska resurser än pappor. En stor del av det arbete som kvinnor utför är obetalt. Tidsanvändningsstudien visar att föräldrar arbetar fler timmar och har mindre fri tid än någon annan grupp. Sammanboende kvinnor är den grupp som arbetar mest obetalt av alla, vilket sätter en gräns för omfattningen av betalt arbete. Jämfört med pappor arbetar mammor i större utsträckning deltid, är föräldralediga under längre tid och är oftare hemma med sjuka barn. Föräldraskap får därmed större konsekvenser för kvinnors förvärvsarbete än för mäns. Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män är störst bland småbarnsföräldrar. Kvinnor med små barn har cirka 50-60 procent av motsvarande småbarnspappors inkomst. Pappor har genomgående större överskott av kapital och avsätter större belopp till privat pensionssparande än mammor. Samtidigt pensionssparar färre pappor än mammor, vilket också kan vara ett uttryck för pappors starkare ekonomiska ställning. Vidare betalar pappor mer skatt än mammor. Skillnaden mellan könen när det gäller ekonomiska resurser tydliggörs också av att pappor genomgående är nettobetalare medan mammor med undantag för sammanboende kvinnor med äldre barn är nettomottagare av transfereringar. Ensamstående mammor är den grupp av föräldrar som har det sämst ekonomiskt ställt. Det kommer till uttryck i såväl avsaknaden av överskott av kapital som i det jämförelsevis låga underskottet av kapital, men kanske framförallt av den låga arbetsinkomsten. Ett annat uttryck för detta är gruppens stora beroende av ekonomiskt bistånd8. Välfärdssystemen gör att skillnaderna i disponibel inkomst mellan olika grupper mammor och pappor är mindre än skillnaderna när det gäller inkomst från lön, företagande och kapital, så kallad faktorinkomst. Pappor har genomgående högre individuell disponibel inkomst än mammor. Ensamstående kvinnor med barn är mer beroende av transfereringar och har lägre ekonomisk standard än någon annan grupp. Kvinnor med barn är i jämförelse med pappor särskilt utsatta när det gäller sjukskrivningar. Antalet förtidspensionerade mammor är också betydligt fler. Den större ohälsan bland mammor innebär i sin tur ekonomiska konsekvenser. Hur stora dessa är analyseras inte i denna bilaga. Föräldraskapets ekonomiska villkor skiljer sig kraftigt mellan kvinnor och män. När det gäller ensamstående föräldrar utgör män en liten andel. Det är därför inte möjligt att genomgående redovisa uppgifter för denna grupp. Tillgänglig statistik tyder dock på att de ekonomiska villkoren för ensamstående män med barn snarare är att jämföra med villkoren för sammanboende män med barn än med ensamstående kvinnliga föräldrar. De ekonomiska konsekvenserna av föräldraskapet förefaller i grunden vara samma för sammanboende som för ensamstående kvinnor. Konsekvenserna för män med barn, ensamstående såväl som sammanboende, är inte lika tydliga. Välfärdssystemen utjämnar inkomstskillnader mellan könen och det innebär i praktiken att offentliga transfereringar till viss del kompenserar kvinnor för deras lägre andel marknadsarbete och större andel obetalt hem- och omsorgsarbete. Samtidigt kan diskuteras i vilken utsträckning socialförsäkringarna bidrar till att upprätthålla traditionella könsmönster i arbetsfördelningen, såväl i hemmet som på arbetsmarknaden. 3.3 Föräldraskapet kostar mammor mer än pappor Även om offentlig sektor kompenserar inkomstbortfall i samband med föräldraskap är både de kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna större för kvinnor än för män. Detta illustreras med ett räkneexempel som visar att inkomstförlusten efter skatt uppgår till 304 000 kronor för mamman och 10 000 kronor för pappan under en tioårsperiod. Jämfört med om paret inte hade haft några barn är den ackumulerade inkomstsumman efter skatt 23 procent lägre för kvinnan och mindre än en procent lägre för mannen. Vidare beräknas pensionsbehållningen för de tio åren till följd av föräldraskapet bli drygt 50 000 kronor lägre för kvinnan och 1 000 kronor lägre för mannen. Merparten av den ekonomiska kostnaden för kvinnan, både när det gäller inkomstförlusten och effekten på pensionsbehållningen, härrör från deltidsarbetet. Av den totala inkomstförlusten beror 50 000 kronor på föräldraledigheten och 250 000 kronor på deltidsarbete under perioden. Den ojämna fördelningen av deltidsarbete mellan mammor och pappor har därmed större konsekvenser för de ekonomiska resurserna än den skeva fördelningen av föräldrapenning vid barns födelse mellan mammor och pappor. 3.4 Jämn fördelning av arbete nyckelfråga för ekonomiskt oberoende Ett av målen för regeringens jämställdhetspolitik är samma möjligheter till ekonomiskt oberoende för kvinnor och män. Årets bilaga med fokusering på föräldraskapets ekonomiska villkor visar att det finns stora skillnader mellan kvinnor och män beträffande betalt och obetalt arbete och att kvinnor har sämre möjligheter till ekonomiskt oberoende än män. Skillnaderna i omfattningen är särskilt tydlig bland barnfamiljer, där kvinnor tar ansvar för en väsentligt större del av det obetalda arbetet. Visserligen kompenseras kvinnor till viss del via offentliga välfärdssystem men det innebär också att kvinnor påverkas i större utsträckning än män av förändringar och medför att kvinnor är mer känsliga än män för förändringar i skatter och transfereringssystem. Som ett led i arbetet med att öka kvinnors möjligheter till ekonomiskt oberoende, är det angeläget att hitta vägar för att åstadkomma en jämnare fördelning av betalt och obetalt arbete mellan såväl mammor och pappor som övriga grupper kvinnor och män. Avslutningsvis understryker denna bilaga vikten av att det även fortsättningsvis är nödvändigt att systematiskt analysera effekter för kvinnors och mäns ekonomiska situation i samband med förändringar i skatte- och bidragssystemen. 1 Ändrar karaktär 2003 och byter namn till aktivitets- och sjukersättning. 2 SOU 2003:36, En jämställd föräldraförsäkring?, Bilaga 12 till Långtidsutredningen 2003/04. 3 Prop. 2004/05:1 utgiftsområde 12. 4 Detta eftersom makarnas sammanlagda inkomst relateras till antal personer i hushållet. 5 Nyman, C. (2002), Mine Yours or Ours? Sharing in Swedish Couples. 6 AM62SM0401, Medlingsinstitutet. 7 Lönestatistisk årsbok. 8 Prop. 2004/05:1 bilaga 3. ?? PROP. 2004/05:1 BILAGA 4 PROP. 2004/05:1 BILAGA 4 2 21