Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2004/05:61 Fortsatt svenskt deltagande i Förenta nationernas mission i Liberia Prop. 2004/05:61 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 13 januari 2005 Göran Persson Laila Freivalds (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen redogörs för den senaste utvecklingen i Liberia, den humanitära situationen och det svenska engagemanget i Liberia, Förenta nationernas mission i Liberia (UNMIL), samt det svenska deltagandet i missionen under det gångna året med ett mekaniserat skyttekompani inom ramen för den irländska bataljonen. I propositionen föreslås att riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad styrka bestående av högst 300 personer till förfogande för deltagande inom ramen för UNMIL under ytterligare 12 månader. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Ärendet och dess beredning 4 3 Den senaste utvecklingen i Liberia 5 4 Den humanitära situationen och det svenska engagemanget i Liberia 7 5 Förenta nationernas mission i Liberia, UNMIL 8 6 Svenskt deltagande i UNMIL 9 7 Rättsliga frågor 10 8 Regeringens överväganden 11 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 januari 2005 13 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen medger att en svensk väpnad styrka bestående av högst 300 personer ställs till förfogande för deltagande inom ramen för Förenta nationernas mission i Liberia (UNMIL) under ytterligare 12 månader. 2 Ärendet och dess beredning Den 18 augusti 2003 undertecknades ett fredsavtal mellan regeringen och de två rebellrörelserna i Liberia som förklarade slut på den långvariga konflikten i landet. Fredsförhandlingarna skedde under ledning av den västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS, som beslutade att skicka en förtrupp till Liberia för att snabbt bidra till att stabilisera den oroliga situationen och få igång hjälpsändningar till civilbefolkningen. I avvaktan på ett beslut om att upprätta en egen styrka antog Förenta nationernas säkerhetsråd den 1 augusti 2003 resolution 1497 som auktoriserade den av ECOWAS ledda multinationella styrkan i Liberia. På basis av generalsekreterarens rekommendationer i sin rapport den 11 september antog säkerhetsrådet den 19 september 2003 resolution 1509 som upprättar FN:s mission i Liberia (UNMIL) bestående av en styrka på 15 000 personer i syfte att stödja genomförandet av vapenvilan och fredsavtalet. Insatsen inleddes den 1 oktober 2003 då ECOWAS-styrkorna integrerades i UNMIL. I början av december 2004 uppgick truppstyrkan till omkring 14 500 personer. Insatsen är i nuläget en av FN:s två största insatser. Sverige fick redan innan resolution 1509 hade antagits informella förfrågningar från FN om att bidra med trupp. Vidare visade Irland, som beslutat att bidra med omkring 450 personer i en reducerad bataljon med stabs-, skytte- och trosskompani, tidigt intresse av att samverka med ett svenskt förband. Den 30 oktober 2003 anmodades Försvarsmakten att lämna en bedömning av förutsättningarna för en svensk insats bl.a. i Liberia. På basis av Försvarsmaktens svar anvisade Regeringskansliet den 17 november Försvarsmakten att planera och vidta förberedelser för en insats i Liberia med ett mekaniserat skyttekompani samt att även redovisa alternativ till utformning av en svensk styrka och en samlad riskbedömning. Möjligheter till samverkan med den irländska bataljonen skulle härvid beaktas. Den 10(15 december 2003 genomfördes en rekognosceringsresa till Liberia. I enlighet med Försvarsmaktens förordande i sitt svar den 22 december 2003, gavs Försvarsmakten samma dag en kompletterande anvisning om att fortsätta planera och vidta förberedelser för en svensk insats med ett mekaniserat skyttekompani bestående av 231 personer inom ramen för den irländska bataljonen i UNMIL. Den 9 januari 2004 överlämnade FN en formell förfrågan till Sverige att bidra med ett mekaniserat skyttekompani till UNMIL. Enligt förfrågan önskade FN att förbandet skulle vara operativt i missionsområdet snarast möjligt. Den 22 januari 2004 överlämnade regeringen till riksdagen proposition 2003/04:61 med förslag om att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 240 personer till förfogande för deltagande inom ramen för UNMIL under 12 månader. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet konstaterade i betänkande 2003/04UFöU1 att FN:s säkerhetsråd i resolution 1509 från den 19 september 2003 bemyndigat upprättandet av en multinationell styrka för att stödja genomförandet av det fredsavtal som överenskommits den 18 augusti 2003 mellan två rebellgrupper å ena sidan och Liberias regering å den andra. Utskottet föreslog att riksdagen bemyndigar regeringen att även med en eventuell utvidgning av operationsområdet, efter förändrat mandat från FN:s säkerhetsråd, ställa en väpnad styrka om högst 240 personer till förfogande för deltagande inom ramen för FN:s mission i Liberia under högst 12 månader. Den 18 februari 2004 biföll riksdagen utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2003/04:138). Den 19 februari 2004 beslutade regeringen att Försvarsmakten skulle delta med en väpnad styrka i Liberia som en del av FN:s mission i Liberia under 12 månader under åren 2004 och 2005. Truppbidraget skall omfatta ett förstärkt mekaniserat skyttekompani samt stabsofficerare om högst 240 personer. En förtrupp till förbandet transporterades till Liberia den 26 februari 2004. Den irländska bataljonen var då redan på plats i missionsområdet, men blev fullt operativ först när det svenska skyttekompaniet kom på plats. Förtruppens uppgifter utgjordes av praktiska föreberedelser såsom mottagande av personal och materiel. Den 9 mars 2004 var huvudstyrkan på plats och den 29 mars var förbandet fullt operativt. Totalt uppgår det svenska bidraget till ca 235 personer. 3 Den senaste utvecklingen i Liberia Under åren 1989-1997 pågick ett inbördeskrig i Liberia. Omkring 150 000 personer, huvudsakligen civila, beräknas ha dödats under de åtta år som stridigheterna pågick. FN:s observatörsmission i Liberia (UNOMIL) avslutade sitt arbete i och med fredsprocessens avslutande med allmänna val i juli 1997. Den forne rebelledaren Charles Taylor valdes då till ny president i Liberia. Samma år upprättade FN ett stödkontor för fredsbyggande i Liberia (UNOL) med uppgift att stödja en konsolidering av freden efter valet. FN:s arbete underminerades dock av regeringens oförmåga att genomföra politiska och ekonomiska reformer. Istället för försoning fortsatte vanstyret under Taylors ledning med systematiska övergrepp av mänskliga rättigheter samt diskriminering och förföljelse av politiska motståndare. Dessa omständigheter ledde till att nya stridigheter utbröt 1999 då rebellgruppen Liberians United for Reconciliation and Democracy (LURD) uppstod med mål att störta Taylor. Ett flertal av LURD-anhängarna tillhörde fraktioner från det första inbördeskriget som inte integrerats i den nya liberianska armén under Taylors ledning. I mars 2003 uppstod även en andra rebellgrupp, Movement for Democracy in Liberia (MODEL), med samma syfte, som snabbt tog kontroll över de sydöstra delarna av Liberia. Kriget i Liberia hade starka regionala kopplingar och den osäkra situationen i landet har haft en negativ effekt på utvecklingen i hela Mano Riverunionen (Guinea, Liberia och Sierra Leone) samt Elfenbenskusten. Det första liberianska inbördeskriget medförde en stor flyktingström över gränserna och därefter har en ansenlig mängd med vapen, ammunition och stridande flödat över gränserna i olika riktningar i syfte att stödja subversiv verksamhet i grannländerna. Liberia ansågs utgöra epicentret av oroligheterna i regionen och har anklagats för att ha stött rebellrörelser både i Sierra Leone, Guinea och Elfenbenskusten. Liberia i sin tur anklagade Guinea för att stödja LURD:s verksamhet i de norra delarna av landet genom tillförsel av vapen och ammunition. Liberianska stridande deltog i kriget som utbröt under hösten 2002 i Elfenbenskusten, som i sin tur anklagas för att ha legat bakom uppkomsten av den nya rebellrörelsen MODEL i Liberia. En lösning av konflikten i Liberia har varit en förutsättning för att kunna skapa stabilitet och fredlig utveckling i regionen. Eftersom fortsatt instabilitet i Liberia inte enbart riskerat att förlänga lidandet för den egna befolkningen, utan även hotat fredsprocessen i Sierra Leone och haft en destabiliserande inverkan på läget i Guinea och Elfenbenskusten, har ihärdiga försök gjorts av det internationella samfundet att förhandla fram en fredlig lösning av konflikten. Under våren och sommaren 2003 trappades stridigheterna i Liberia upp. Rebellgrupperna LURD och MODEL hade tagit kontroll över nästan 60 procent av landet och hotade att inta huvudstaden Monrovia. Den humanitära situationen var alarmerande med omkring en miljon internflyktingar utan tillgång till internationella hjälpsändningar. Med denna utgångspunkt gick regeringen i början av juni med på att sätta sig vid förhandlingsbordet i Accra, Ghana, med rebellgrupperna och den politiska oppositionen. Fredsförhandlingarna skedde under ledning av ordföranden för ECOWAS och ledde den 17 juni till ett avtal om eldupphör mellan parterna. Avtalet bröts dock av parterna och stridigheter fortsatte i flera områden. Under starkt tryck av det internationella samfundet avgick president Taylor och lämnade landet den 11 augusti, varefter parterna den 18 augusti 2003 slutligen enades om ett fredsavtal som förklarar kriget avslutat och banar väg för en övergångsregering som skall leda landet fram till allmänna val hösten 2005. I fredsavtalet ber parterna vidare att FN skall skicka en styrka till Liberia under kapitel VII i FN-stadgan för att stödja övergångsregeringen och genomförandet av fredsavtalet. Den 14 oktober 2003 installerades den nationella övergångsregeringen som består av representanter från samtliga parter i konflikten och leds av ordföranden Gyude Bryant. Övergångsregeringens arbete har präglats av interna motsättningar och anklagelser om korruption och bristande engagemang för fredsprocessen hos enskilda regeringsmedlemmar. Även förbindelserna med övergångsparlamentet har tidvis varit ansträngda. En central uppgift för övergångsregeringen under året kommer att bli förberedelserna för och genomförandet av allmänna val. Efter flera månaders oenighet antog övergångsförsamlingen i december 2004 en ny vallag som skapar förutsättningar att hålla valen såsom planerat i oktober 2005. Säkerhetsläget har förbättrats påtagligt i Liberia sedan UNMIL under första halvåret 2004 etablerade full kontroll över landets territorium. Läget i Monrovia försämrades i samband med oroligheter som utbröt i månadsskiftet oktober(november 2004 och kunde bringas under kontroll först efter kraftfullt ingripande från UNMIL, däribland det svenska förbandet. 4 Den humanitära situationen och det svenska engagemanget i Liberia Kriget i Liberia gav upphov till uppåt en miljon internflyktingar i landet. I nuläget uppskattas antalet internflyktingar uppgå till över 300 000. Under år 2004 antogs över 1,7 miljoner personer vara i behov av humanitärt stöd. Undertecknandet av fredsavtalet den 18 augusti 2003 och efterföljande internationell truppnärvaro har inneburit väsentligt ökade möjligheter till distribution av humanitärt bistånd. Enligt FN:s konsoliderade appell för år 2004 uppgår hjälpbehovet för Liberia till 137 miljoner US-dollar. Därtill kommer behov av matleveranser till Liberia på 40 miljoner US-dollar som presenterats under den konsoliderade appellen för Västafrika. En givarkonferens för Liberia hölls i New York i början av februari 2004, under ledning av FN, Världsbanken och USA. Vid konferensen utfästes totalt 520 miljoner US-dollar till Liberias återuppbyggnad, varav USA och EU var de största enskilda givarna. Det svenska humanitära biståndet till Liberia uppgick under år 2004 till ca 60 miljoner kronor. Biståndet kanaliseras genom FN, Rödakorsrörelsen och enskilda organisationer och går bl.a. till att stödja internflyktingar i flyktinglägren, hälso- och sjukvård, utbildning samt jordbruksinsatser. Vidare har Sverige under år 2004 avsatt 45 miljoner kronor till återuppbyggnadsstöd. Stödet omfattar återanpassning av forna kombattanter (20 miljoner kronor) socio-ekonomisk rehabilitering på landsbygden (20 miljoner kronor) och stöd till rättsväsendet (5 miljoner kronor). Utrikesdepartementets nuvarande kabinettssekreterare Hans Dahlgren är sedan juli 2001 EU-ordförandeskapets särskilde representant för Mano Riverunionen. I kabinettssekreterarens mandat ingår bl.a. att främja dialogen mellan länderna, att stödja en fredlig utveckling i regionen och att samverka med FN. Som EU-ordförandeskapets representant är kabinettssekreteraren, tillsammans med ordföranden för ECOWAS, även ordförande i den Internationella kontaktgruppen för Liberia (ICGL) som upprättades i september 2002 i syfte att samordna och öka FN:s och det internationella samfundets ansträngningar för en fredlig lösning i Liberia. Genom kabinettssekreterarens uppdrag spelar Sverige en framträdande roll för att främja en varaktig lösning av konflikten. Sedan i september 2004 har Sverige en tjänsteman placerad i Monrovia, utsänd från ambassaden i Abidjan. Detta stärker ytterligare Sveriges möjligheter att aktivt följa utvecklingen i Liberia. 5 Förenta nationernas mission i Liberia, UNMIL I ett brev till ordföranden för FN:s säkerhetsråd den 28 juni 2003 rekommenderade FN:s generalsekreterare att en multinationell styrka skulle skickas till Liberia för att få stopp på den negativa utvecklingen i landet. Den västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS fattade strax därefter ett principbeslut om att skicka en förtrupp till Liberia för att bidra till att stabilisera situationen och underlätta ett överlämnande av makten från president Taylor. Genom resolution 1497 den 1 augusti 2003 auktoriserade säkerhetsrådet upprättandet av den av ECOWAS ledda multinationella styrkan i Liberia och förklarade samtidigt sin beredskap att upprätta en efterföljande FN-styrka per den 1 oktober 2003. På grundval av generalsekreterarens rekommendationer i sin rapport den 11 september antog säkerhetsrådet den 19 september 2003 resolution 1509 som upprättar FN:s mission Liberia (UNMIL), bestående av en militär styrka på upp till 15 000 personer, inklusive upp till 250 militärobservatörer och 160 stabsofficerare, upp till 1 115 civilpoliser samt civil personal. Resolutionen antogs under kapitel VII i FN-stadgan och anger som UNMIL:s fyra huvudsakliga uppgifter att 1) stödja genomförandet av avtalet om eldupphör, 2) underlätta humanitär verksamhet och främjande av mänskliga rättigheter, 3) stödja reformering av säkerhetssektorn, samt 4) stödja genomförandet av fredsavtalet. Genom resolution 1561, antagen av säkerhetsrådet den 16 september 2004, förlängs UNMIL:s mandat till den 19 september 2005. Den 1 oktober 2003 tog UNMIL över ansvaret för den fredsbevarande verksamheten i Liberia och ECOWAS styrkor integrerades i UNMIL. I början av december 2004 uppgick truppstyrkan till omkring 14 500 personer. Truppbidragen till UNMIL består i december 2004 av enheter - i storleksordning - från Bangladesh, Pakistan, Etiopien, Nigeria, Namibia, Ghana, Senegal, Kina, Irland, Ukraina, Sverige, Filippinerna, Jordanien och Nepal. Insatsen är en av FN:s största pågående insatser. Genom resolution 1509 har UNMIL fått ett brett, flerdimensionellt mandat med uppgifter som sträcker sig från omedelbara säkerhetsfrämjande åtgärder till mer långsiktigt stöd till återuppbyggnad av landet. UNMIL anses vara den första mission där FN fullt ut dragit lärdomar från tidigare insatser i bl.a. Somalia och Sierra Leone och omsatt rekommendationerna i den s.k. Brahimirapporten i praktiken. Den militära styrkan är omfattande och robust, en betydande civilpoliskomponent har fått ansvar att bygga upp den nationella poliskåren och mandatet omfattar även andra delar av rättskedjan, som att bidra till att stärka förvaltning, domstolar och kriminalvård. I UNMIL:s mandat ingår även att främja humanitär verksamhet och skydd av mänskliga rättigheter och inom missionen finns särskilda funktioner för att hantera frågor om barnsoldater och kvinnors utsatthet. En av UNMIL:s viktigaste uppgifter är att bistå i arbetet med avväpning, demobilisering, rehabilitering och återanpassning (s.k. DDRR) av samtliga stridande parter. En framgångsrik DDRR-process är en förutsättning både för att få stopp på stridigheter och övergrepp på kort sikt men även för att hindra att konflikten på längre sikt återuppstår, såsom har skett tidigare. Den första fasen av DDRR-programmet inleddes den 7 december 2003, men fick avbrytas p.g.a. oroligheter då forna regeringssoldater öppnade eld i frustration över beskedet att den ekonomiska ersättningen inte skulle betalas ut förrän efter demobilisering. Avväpningen och demobiliseringen återupptogs i april 2004 och förklarades officiellt avslutad den 31 oktober. Drygt 100 000 forna kombattanter hade då demobiliserats, vilket skall jämföras med de 40 000 kombattanter FN ursprungligen uppskattade skulle genomgå programmet. Den kraftiga ökningen beror bl.a. på att de stridande parterna inte försåg UNMIL med register över sina kombattanter. Som ett resultat av det ökade antalet kombattanter är FN:s program för rehabilitering och återanpassning, som bygger på frivilliga bidrag, kraftigt underfinansierat. Mot denna bakgrund och som svar på en vädjan från FN:s generalsekreterare beslutade Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) i december 2004 att bidra med ytterligare 10 miljoner kronor till programmet, i tillägg till tidigare svenska bidrag om 14 miljoner kronor. 6 Svenskt deltagande i UNMIL Sverige deltar sedan mars 2004 med ett mekaniserat skyttekompani i UNMIL. Vidare tillkommer ett antal stabsmedlemmar på bataljonsnivå och en underhållsenhet. Totalt uppgår det svenska förbandet till ca 230 personer. I ett läge där säkerheten i Liberia avsevärt försämras skulle det dessutom kunna uppstå ett omedelbart behov av att förstärka det svenska förbandet. En sådan förstärkning av förbandet skulle kunna innebära att det svenska bidraget i ett senare skede kan komma att omfatta upp till 300 personer. Det svenska förbandet ingår som en enhet i den irländska bataljonen, vilken utgörs av ca 450 personer. Den irländska bataljonen fungerar som UNMIL:s reserv- och snabbinsatsstyrka. Bataljonen är placerad i närheten av Monrovia, men verkar i hela missionsområdet under de olika faserna av UNMIL:s verksamhet. Uppgifterna för det svenska förbandet omfattar bl.a. att genomföra bevakningsuppgifter, svara för säkerhet i samband med DDRR-processen, skydda underhållsvägar inom missionsområdet, samt inom ramen för den egna förmågan även skydda civila. Med hänsyn till konfliktens regionala kopplingar kan UNMIL:s - och därigenom också det svenska förbandets verksamhet - framöver komma att utvidgas till grannländerna Sierra Leone, Guinea och Elfenbenskusten, bl.a. för att hindra flöden av vapen och stridande över gränserna. En sådan geografisk utvidgning skulle självfallet först kräva en motsvarande utvidgning av det folkrättsliga mandatet. Viss logistik och underhållsstöd till UNMIL förutses redan i nuläget ske från vissa grannländer eller andra länder. Försvarsmakten bedömer att risken för svensk trupp att bli engagerad i direkta stridigheter är låg men att hotbilden varierar beroende av var i Liberia förbandet är verksamt samt vilka situationer förbandet ställs inför. Ytterligare oroligheter som kräver robust ingripande, av den typ som utbröt i Monrovia i månadsskiftet oktober(november 2004, kan inte uteslutas. På landsbygden bedöms risknivån generellt som lägre. De största hoten mot personal i området utgörs av trafiksituationen, hälsofaror samt klimatförhållanden. Hotet från infektionssjukdomar är påtagligt men kan reduceras med adekvat medicinsk profylax, utbildning samt fälthygien. Därutöver utgör kriminella element samt okontrollerad eldgivning av personer eller grupperingar som bl.a. är missnöjda med DDRR-processen ett hot mot förbandet. Regeringen beräknar att kostnaden för insatsen under år 2005 kommer att uppgå till ca 422 miljoner kronor och för år 2006 till ca 105 miljoner kronor. Utgifterna skall belasta det under sjätte utgiftsområdet anvisade anslaget 6:1 Förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m. Sverige deltar dessutom med sex civilpoliser i UNMIL. 7 Rättsliga frågor Det föreslagna fortsatta svenska bidraget till UNMIL består alltjämt av ett mekaniserat skyttekompani. Bidraget utgör en väpnad styrka i regeringsformens mening. Riksdagsbeslut enligt 10 kap. 9 § regeringsformen krävs för att sända en väpnad styrka till FN:s mission i Liberia eftersom insatsen inte baseras på någon internationell överenskommelse som riksdagen godkänt och då den inte heller täcks av lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands. Riksdagens godkännande i bet. 2003/04UFöU1 och rskr. 2003/04:138 innehöll en tidsgräns om högst 12 månader. Det krävs därför nu ett nytt riksdagsgodkännande för ett fortsatt svenskt insatsbidrag till UNMIL. Förutom att samtliga parter i konflikten lämnat samtycke till närvaron av FN-styrkan i Liberia har UNMIL, som ovan nämnts, fått ett mandat från säkerhetsrådet vilket beslutats under kapitel VII i FN-stadgan. Av detta mandat framgår att UNMIL även får vidta åtgärder av fredsframtvingande natur, inklusive en rätt till våldsanvändning, som går utanför traditionella fredsbevarande styrkors rätt till självförsvar. Utifrån säkerhetsrådets mandat har insatsregler, s.k. rules of engagement, som reglerar styrkans våldsanvändning fastställts. Det svenska truppbidraget kan utifrån dessa insatsregler tillgripa tvångsmedel som går utöver nödvärn för att genomföra säkerhetsrådets mandat. De administrativa förutsättningarna för svenskt deltagande i UNMIL regleras genom ett avtal (Memorandum of Understanding) mellan Sverige och FN. Vidare finns ett avtal mellan Sverige och Irland som reglerar de interna förhållandena mellan det svenska förbandet och den irländska bataljonen. 8 Regeringens överväganden Regeringens förslag: Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 300 personer till förfogande för deltagande inom ramen för Förenta nationernas mission i Liberia (UNMIL) under ytterligare 12 månader. Skälen till regeringens förslag: Fredsavtalet från sommaren 2003 och inrättandet av den nya övergångsregeringen i oktober samma år gör det möjligt att få ett slut på den fjorton år långa konflikten i Liberia. Halvvägs igenom den två år långa övergångsperioden har UNMIL genomfört avväpning och demobilisering av ca 100 000 kombattanter och märkbart ökat säkerheten i Liberia. Integrering och återanpassning av de avväpnade, liksom av återvändande flyktingar, utgör nu en omfattande och avgörande del av det fortsatta fredsbyggandet i hela landet. Även om säkerhetssituationen förbättrats betydligt får fredsprocessen alltjämt betecknas som bräcklig. Liberia utgör till stora delar en sviktande stat (s.k. "failed state") utan fungerande statsapparat och med underliggande politiska motsättningar. Med en lång historia av maktmissbruk och korruption finns fortfarande krafter i landet som ser sina positioner hotade av fria val och etablerandet av en legitim regering. Därutöver skapar det stora antalet sysslolösa ex-kombattanter i Monrovia en labil situation där minsta gnista har en tendens att urarta till upplopp och plundring. Fortsatt tydlig närvaro av UNMIL:s trupper är därför sannolikt en förutsättning för fredsavtalets fortsatta genomförande. Det finns alltjämt ett behov av den säkerhetshöjande effekt som närvaron av den svenska truppen har visat under det första året. Det robusta svenska bidraget har haft en dämpande effekt på upplopp och oroligheter vid ett flertal tillfällen. I november 2004 blev detta återigen uppenbart då den svenska snabbinsatsstyrkan kallades in efter att UNMIL:s kravallpolis och det nigerianska förbandet inte klarade av att få situationen under kontroll. Omdömen om den svenska truppen från såväl FN i New York, UNMIL som liberianer är uteslutande positiva. Välutbildade och motiverade soldater i kombination med god utrustning utgör en uppenbar styrka som i sin tur gör att lugn genast infinner sig då de anländer till oroshärdar. Detta har i sig sannolikt räddat många liv eftersom truppen därmed inte behövt ta till det våldsmandat som kapitel VII-missionen omfattar. Förutom att konflikten har inneburit ett enormt lidande för den egna civilbefolkningen har situationen i Liberia haft ett negativt inflytande på utvecklingen i regionen som helhet. I grannländerna Sierra Leone och Elfenbenskusten pågår fredsprocesser med ett betydande internationellt engagemang och i Guinea är den politiska stabiliteten bräcklig. En lösning av konflikten i Liberia är en förutsättning för en fredlig utveckling i hela Västafrika. Utan ett uthålligt internationellt engagemang i Liberia riskeras FN:s omfattande fredsfrämjande investeringar i Sierra Leone och Elfenbenskusten att gå om intet och regionen riskerar att falla tillbaka i en spiral av krig och våldsamheter. FN-missionen i Liberia är nydanande. Genom ett brett, flerdimensionellt mandat har UNMIL givits möjlighet att ta ett helhetsgrepp över säkerhet och utveckling i Liberia i enlighet med erfarenheter från tidigare FN-insatser och rekommendationerna i den s.k. Brahimirapporten. För att UNMIL skall kunna genomföra sitt mandat krävs emellertid att medlemsstaterna ställer upp med resurser i form av kvalificerade och robusta truppbidrag. Irland bidrar fortsatt med en reducerad bataljon på omkring 450 personer. Det svenska bidraget med ett mekaniserat skyttekompani utgör även fortsättningsvis ett starkt efterfrågat bidrag till UNMIL och den irländska bataljonen. UNMIL bedöms även framgent vara i behov av en kraftfull bataljon som reserv och snabbinsatsstyrka. Ett kvalificerat svenskt förband med god tradition och förmåga av fredsbevarande uppträdande, utrustat med moderna splitterskyddade fordon, utgör således även fortsättningsvis ett viktigt bidrag till missionen. Enligt senare års trend har utvecklingsländer i huvudsak stått för truppbidrag till FN:s fredsbevarande missioner och EU och andra västländer har kritiserats för att inte delta i FN:s verksamhet på marken. År 2003 bröt Sverige trenden genom att vara det första EU-land att delta med militär trupp i FN-missionen i Demokratiska republiken Kongo (MONUC). Insatsen väckte stor uppmärksamhet och kan ha bidragit till ett ökat intresse bland andra EU-länder för fredsbevarande insatser i Afrika. Genom insatsen i Liberia visar Sverige sitt fortsatt starka engagemang för konfliktförebyggande och hantering av afrikanska konflikter, i enlighet med svensk Afrikapolitik. Insatsen är dessutom ett sätt att i konkret handling demonstrera det fortsatt starka svenska stödet för FN:s fredsbevarande verksamhet. Att delta i en FN-mission i Afrika ger vidare Försvarsmakten värdefulla erfarenheter. Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 januari 2005 Närvarande: Statsministern Persson, ordförande, och statsråden Ringholm, Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström, Sommestad, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Jämtin, Österberg, Orback, Baylan Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar proposition 2004/05:61 Fortsatt svenskt deltagande i Förenta nationernas mission i Liberia. Prop. 2004/05:61 13 1