Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2004/05:71 Konvention mellan Konungariket Sverige och Republiken Turkiet om social trygghet Prop. 2004/05:71 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 27 januari 2005 Göran Persson Berit Andnor (Socialdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner tilläggskonventionen den 26 augusti 2004 som ändrar konventionen om social trygghet mellan Sverige och Turkiet. Tilläggskonventionen ändrar vissa bestämmelser i konventionen den 30 juni 1978 mellan Sverige och Turkiet rörande social trygghet (SFS 1981:208, senast ändrad genom SFS 2001:1285, SÖ 1981:3 och SÖ 2002:4). Vidare föreslås att konventionen antas att gälla som lag i Sverige. I huvudsak föranleds ändringarna i konventionen av det reformerade svenska pensionssystemet som i sin helhet trädde i kraft den 1 januari 2003. I anpassningen av konventionen görs inga nya åtaganden som medför kostnader för svenskt vidkommande. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om konvention mellan Sverige och Turkiet om social trygghet 4 3 Ärendet och dess beredning 33 4 Konventionen i huvuddrag 33 5 Sveriges tillträde till tilläggskonventionen 38 6 Konventionens kostnadseffekter 38 Bilaga Tilläggskonvention som ändrar konventionen om social trygghet mellan Konungariket Sverige och Republiken Turkiet av den 30 juni 1978 40 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 2005 48 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner tilläggskonventionen den 26 augusti 2004 som ändrar konventionen om social trygghet mellan Sverige och Turkiet, 2. antar regeringens förslag till lag om konvention mellan Sverige och Turkiet om social trygghet. 2 Förslag till lag om konvention mellan Sverige och Turkiet om social trygghet Härigenom föreskrivs att konventionen den 30 juni 1978 mellan Sverige och Turkiet om social trygghet, i den lydelse som följer av tilläggsöverenskommelsen den 3 juni 1997 och tilläggskonventionen den 26 augusti 2004 mellan de båda staterna, skall gälla som lag här i landet. Konventionens innehåll framgår av en bilaga till denna lag. 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Bestämmelserna i tilläggskonventionen den 26 augusti 2004 skall inte föranleda minskning av förmånsbelopp som en person har beviljats enligt konventionen före tilläggskonventionens ikraftträdande. 3. De bestämmelser i konventionen som är i kraft före tilläggskonventionens ikraftträdande skall fortsätta att gälla med avseende på rätt till förmåner som kan fastställas genom tillämpning av konventionen som den gällde före tilläggskonventionens ikraftträdande. Konvention mellan Konungariket Sverige och Republiken Turkiet om social trygghet Konungariket Sverige och Republiken Turkiet, som önskar reglera de båda staternas ömsesida förbindelser på den sociala trygghetens område, har överenskommit att sluta följande konvention: Türkiye Cumhuriyeti ile Isveç Kralligi Arasindaki Sosyal Güvenlik Sözlesmesi Iki devlet arasinda Sosyal Güvenlik alanindaki iliskileri düzenlemeyi arzu eden Türkiye Cumhuriyeti ile Isveç Kralligi asagidaki Sözlesmeyi akdetmek hususunda mutabik kalmislardur: Convention on Social Security between the Kingdom of Sweden and the Republic of Turkey The Kingdom of Sweden and the Republic of Turkey, desirous to regulate the relations between the two States in the field of social security, have agreed to conclude the following Convention: AVDELNING I Allmänna bestämmelser Artikel 1 1. I denna konvention avses med uttrycken 1) "Turkiet" Republiken Turkiet "Sverige" Konungariket Sverige; 2) "lagstiftning" gällande lagar, förordningar och administrativa föreskrifter som anges i artikel 2; 3) "behörig myndighet" med avseende på Turkiet ministeriet för arbete och social trygghet och andra behöriga ministerier, med avseende på Sverige regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer; 4) "försäkringsorgan" de organ eller de myndigheter som svarar för tillämpningen av den i artikel 2 angivna lagstiftningen; 5) "behörigt försäkringsorgan" det försäkringsorgan som är behörigt enligt den tillämpliga lagstiftningen; 6) "förbindelseorgan" organ för förbindelse och information mellan de båda fördragsslutande staternas försäkringsorgan för underlättande av konventionens tillämpning samt för information till berörda personer beträffande rättigheter och skyldigheter enligt konventionen; 7) "familjemedlem" en familjemedlem enligt den fördragsslutande stats lagstiftning inom vars territorium den inrättning, på vars bekostnad förmånerna utges, har sitt säte; 8) "bosättning" bosättning som den definierats eller erkänts enligt den tillämpliga lagstiftningen; 9) "försäkringsperioder" avgiftsperioder, anställningsperioder eller andra perioder som i den lagstiftning enligt vilken de fullgjorts betraktas som försäkringsperioder eller därmed jämställda perioder, däribland kalenderår, för vilka pensionspoäng eller pensionsrätt har tillgodoräknats inom den svenska försäkringen för inkomstgrundad ålderspension på grund av anställning eller annan förvärvsverksamhet under det ifrågavarande året eller en del därav; 10) "kontantförmån", "pension", "livränta" eller "ersättning" en kontantförmån, pension, livränta eller ersättning enligt den tillämpliga lagstiftningen inberäknat alla däri ingående delar som utgår av allmänna medel och alla höjningar och tillägg. 2. Andra uttryck som används i denna konvention har den betydelse som tillkommer dem enligt den tillämpliga lagstiftningen. Artikel 2 1. Bestämmelserna i denna konvention skall tillämpas på: A. i Turkiet 1) Socialförsäkringslagen, som omfattar arbetare med kontrakt, och socialförsäkringslagen för jordbruksarbetare med kontrakt (invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetsskador, arbetssjukdomar, sjukdom och moderskap). 2) Lagen om Republiken Turkiets pensionsfonder, som omfattar de offentliganställdas pensionsrätt (invaliditet, ålderdom och dödsfall). 3) Lagen om socialförsäkring för affärsidkare, hantverkare och andra egenföretagare och lagen om socialförsäkring för egenföretagare inom jordbruket (invaliditet, ålderdom och dödsfall). 4) Lagstiftningen om pensionsfonder enligt den provisoriska artikel 20 i socialförsäkringslagen nr 506 (invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetsskador och arbetssjukdomar, sjukdom och moderskap). 5) Lagen om arbetslöshetsförsäkring tillämpad på försäkrade arbetstagare som arbetar enligt tjänstekontrakt. B. I Sverige lagstiftningen om a) sjukförsäkring och föräldraförsäkring, b) garantipensioner och inkomstgrundade ålderspensioner, c) sjukersättning och aktivitetsersättning, d) efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn, e) allmänna barnbidrag, f) arbetsskadeförsäkring, g) arbetslöshetsförsäkring. 2. Där ej annat följer av bestämmelsen i fjärde stycket skall konventionen jämväl tilllämpas på lagstiftning som kodifierar, ändrar eller kompletterar den lagstiftning som anges i första stycket av denna artikel. 3. Konventionen skall tillämpas på lagstiftning om ett nytt system eller en ny gren av social trygghet utöver den som angetts i första stycket av denna artikel endast om de fördragsslutande staterna träffat överenskommelse härom. 4. Konventionen skall icke tillämpas på lagstiftning som utvidgar tillämpningsområdet för den i första stycket av denna artikel nämnda lagstiftningen till nya grupper av förmånstagare, om behörig myndighet i den berörda staten inom tre månader efter lagens offentliggörande meddelar den andra statens behöriga myndighet, att en sådan utvidgning av konventionen icke är avsedd. Artikel 3 1. Denna konvention gäller, i den mån ej annat däri föreskrives, för de fördragsslutande staternas medborgare, för personer som är eller varit omfattande av lagstiftningen i någon av staterna samt för personer som härleder sin rätt från en sådan person. 2. Vad beträffar Turkiet är denna bestämmelse tillämplig endast på medborgare i sådana länder som träffat bilaterala eller multilaterala konventioner med Turkiet. Artikel 4 I den mån ej annat föreskrives i denna konvention likställes vid tillämpningen av en fördragsslutande stats lagstiftning med denna stats medborgare följande inom statens territorium bosatta personer: a) medborgare i den andra fördragsslutande staten, b) flyktingar och statslösa som är bosatta i någon av de fördragsslutande staterna, deras familjer och efterlevande, c) andra personer med avseende på rättigheter som de härleder från en medborgare i fördragsslutande stat eller från en i denna artikel avsedd flykting eller statslös person. Artikel 5 Pensioner och andra kontantförmåner får, i den mån ej annat föreskrives i denna konvention, icke minskas, ändras, innehållas eller återkallas på grund av att förmånstagaren är bosatt inom den andra statens territorium. Artikel 6 Förmåner som en av de fördragsslutande staterna har att utge, skall, i den mån ej annat föreskrives i denna konvention utbetalas till medborgare i den andra staten som är bosatta i en tredje stat under samma villkor och samma omfattning som till den första statens där bosatta medborgare. AVDELNING II Bestämmelser om tillämplig lagstiftning Artikel 7 1. I den mån annat inte föreskrivs i artiklarna 8 och 9 skall den som förvärvsarbetar i en av de fördragsslutande staterna omfattas av lagstiftningen i den staten oavsett i vilken stat han eller hans arbetsgivare är bosatt. 2. Den som inte förvärvsarbetar skall omfattas av lagstiftningen i bosättningsstaten. Artikel 8 1. Har en person som är försäkrad enligt lagstiftningen i en av de fördragsslutande staterna och anställd av en arbetsgivare i den staten sänts ut av arbetsgivaren för att arbeta inom den andra fördragsslutande statens territorium, skall lagstiftningen i den förstnämnda staten fortsätta att gälla för honom som om han var anställd i den staten under förutsättning att arbetet inte väntas vara längre än tolv månader. Om arbetet i den andra staten på grund av oförutsebara omständigheter kommer att överstiga tolv månader skall lagstiftningen i den förstnämnda staten fortsätta att gälla för honom under längst tolv månader under förutsättning att den behöriga myndigheten i den sistnämnda staten samtycker till detta före den första tolvmånadersperiodens utgång. 2. Vid järnvägs- eller vägtrafikföretag eller flyglinjer anställd resande personal med arbete i båda fördragsslutande staterna, skall omfattas av lagstiftningen i den stat, där företaget har sitt säte. Är vederbörande bosatt i den andra staten, skall dock lagstiftningen i den staten tillämpas. 3. Ett fartygs besättning och andra ej blott tillfälligt på ett fartyg sysselsatta personer skall omfattas av lagstiftningen i den stat vars flagga fartyget för. 4. En anställd och hans medföljande familjemedlemmar skall anses som bosatta inom den fördragsslutande stats territorium, enligt vars lagstiftning de enligt bestämmelserna i denna artikel skall vara försäkrade. Artikel 9 1. Denna konvention tillämpas ej på diplomatiska företrädare och karriärkonsuler, på den administrativa och tekniska personalen hos beskickning och hos konsulat, som förestås av karriärkonsul, på medlemmar av beskickningens respektive konsulatets tjänstepersonal och på personer som uteslutande är anställda i privat tjänst i hushållet hos diplomatiska företrädare, karriärkonsuler och medlemmar av konsulat, som förestås av karrärkonsul, allt i den mån denna personkrets omfattas av Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser respektive Wienkonventionen om konsulära förbindelser. 2. För andra statligt anställda än som avses i första stycket äger vid utsändning till den andra statens territorium bestämmelserna i artikel 8 första stycket tillämpning. Artikel 10 1. På gemensam framställning av arbetstagare och arbetsgivare eller på framställning av självständigt förvärvsverksam person kan de behöriga myndigheterna i de båda fördragsslutande staterna överenskomma om undantag från bestämmelserna i artiklarna 7-9 för vissa personer eller persongrupper. De behöriga myndigheterna kan också utan att sådan framställning föreligger överenskomma om sådant undantag efter hörande av berörda personer. 2. Bestämmelserna i artikel 8 fjärde stycket äger motsvarande tillämpning i fall som här avses. Artikel 11 1. Turkiska arbetstagare som är sysselsatta i Sverige får, om de så önskar, åtnjuta förmån från de frivilliga försäkringar som tillhandahålles enligt den turkiska lagstiftningen genom att betala avgifter och utan att andra villkor uppställes. 2. I fall då turkiska arbetstagare är underkastade den svenska försäkringslagstiftningen innebär detta förhållande varken hinder mot sådana arbetstagares avgiftsbetalning till den turkiska frivilliga försäkringen eller hinder mot att turkiska arbetstagare fortsätter att betala nämnda avgifter. 3. Arbetstagare som betalar avgifter inom den frivilliga försäkringen tillförsäkrar sig rätten att få en fristående ålderspension. I sådana fall tillämpas ej bestämmelserna i artikel 21. AVDELNING III Särskilda bestämmelser Kapitel 1. Sjukdom, moderskap och barns födelse Artikel 12 Har någon haft försäkringsperioder enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar, skall dessa perioder för förvärv av rätt till en förmån sammanräknas i den mån de icke sammanfaller. Artikel 13 1. Familjemedlemmar till den som är bosatt i en fördragsslutande stat och enligt dess lagstiftning är försäkrad erhåller om de är bosatta i den andra fördragsslutande staten, sjukvårdsförmåner enligt den lagstiftning som försäkringsorganet för deras bosättningsort har att tillämpa. 2. För att nämnda familjemedlemmar som är bosatta i Turkiet skall få åtnjuta sjukvård i Turkiet fordras att avgifter betalas till det turkiska försäkringssystemet. 3. Den som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat skall fortsätta att få sådana förmåner på den statens bekostnad när han efter tillstånd reser till den andra fördragsslutande staten för att få vård där. Artikel 14 1. En person, som uppbär pension enligt båda fördragsslutande staternas lagstiftning eller enligt en av dessa, har rätt till sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen i den av staterna där han är bosatt. 2. För att personer som är bosatta i Turkiet och endast uppbär svensk pension skall få åtnjuta sjukvård fordras att avgifter betalas till det turkiska försäkringssystemet. Kapitel 2. Ålderdom, invaliditet och efterlevande Tillämpning av svensk lagstiftning Artikel 15 1. Vid fastställande av rätten till inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension skall försäkringsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i Turkiet sammanräknas med svenska försäkringsperioder i den mån de inte sammanfaller. 2. När turkiska försäkringsperioder beaktas med stöd av första stycket likställs 360 inom turkisk pensionsförsäkring fullgjorda dagar med ett år enligt den svenska lagstiftningen. 3. Vid beräkning av inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension skall endast försäkringsperioder enligt svensk lagstiftning beaktas. 4. Vid fastställande av rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning skall försäkring enligt den turkiska lagstiftningen anses vara densamma som försäkring enligt den svenska lagstiftningen. Vid beräkningen av inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning skall endast inkomst som intjänats under perioder då svensk lagstiftning var tillämplig beaktas. Artikel 16 Artikel 5 skall inte gälla för följande förmåner: garantipensioner, sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning och efterlevandestöd till barn. Artikel 17 1. Behörigt försäkringsorgan i en fördragsslutande stat skall, när försäkringsorganet fastställer i vilken omfattning en persons arbetsförmåga är nedsatt, tillämpa den lagstiftning som gäller för försäkringsorganet. 2. Läkarundersökningar som bedöms nödvändiga skall på begäran av det behöriga försäkringsorganet och på dess bekostnad utförasav försäkringsorganet på bosättningsorten. Tillämpning av turkisk lagstiftning Artikel 20 1. Har någon haft försäkringsperioder enligt båda de fördragsslutande parternas lagstiftningar, skall perioderna för förvärv för rätt till förmåner enligt den turkiska lagstiftningen sammanräknas i den mån de inte sammanfaller. 2. Om avgiftsperioden enligt den turkiska lagstiftningen är kortare än 360 dagar eller tolv månader, skall bestämmelserna i punkt 1 inte gälla. Artikel 21 Görs ansökan om pension av någon, som haft försäkringsperioder enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar, eller av hans efterlevande, bestämmer det behöriga turkiska försäkringsorganet pensionsförmånerna på följande sätt: a) försäkringsorganet fastställer enligt den lagstiftning som det har att tillämpa, huruvida personen i fråga med sammanräkning av försäkringsperioderna uppfyller villkoren för rätt till förmånen, b) befinnes rätt till en förmån föreligga, beräknar försäkringsorganet det teoretiska belopp som skulle ha beviljats, om alla försäkringsperioder som fullgjorts enligt de båda fördragsslutande staternas lagstiftningar hade fullgjorts i Turkiet, varvid om förmånens belopp ej beror av försäkringstidens längd detta belopp anses som teoretiskt belopp, c) därefter beräknar försäkringsorganet på grundval av det enligt bestämmelserna under b) framräknade beloppet den delförmån, vars utgivande skall ankomma på försäkringsorganet, efter förhållandet mellan längden av de försäkringsperioder, som skall beaktas enligt dess lagstiftning, och den sammanlagda längden av de försäkringsperioder, som skall beaktas enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar. Artikel 22 För de behöriga turkiska försäkringsorganens tillämpning av artiklarna 20 och 21 skall gälla följande regler: 1. För fastställande av försäkringsgren och behörigt försäkringsorgan beaktas endast tur kiska försäkringsperioder. 2. Försäkringsperioder enligt det svenska försäkringssystemet för förmåner enligt artikel 2.1 B b i denna konvention skall betraktas som försäkringsperioder som har fullgjorts i enlighet med den svenska lagstiftningen. 3. Vid tillämpning av artikel 21 beaktas svenska försäkringsperioder även om de icke anses som försäkringsperioder enligt turkisk lagstiftning. 4. För beräkning av pensionens belopp beaktas endast inkomster som intjänats under försäkringsperioder enligt den turkiska lagstiftningen. Artikel 23 Föreligger det enligt den turkiska lagstiftningen rätt till förmåner utan beaktande av artikel 20, skall det behöriga turkiska försäkringsorganet beräkna den förmån som skall utbetalas med hänsyn endast till de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt dess egen lagstiftning. Artikel 25 1. Bestämmelser i turkisk lagstiftning om indragning eller minskning av en förmån beroende på rätt till annan förmån kan tillämpas också med avseende på en förmån som utgår enligt svensk lagstiftning. 2. Bestämmelsen i första stycket skall inte tillämpas när förmånerna utgår från samma försäkringsgren och avser samma försäkringsfall. Kapitel 3. Arbetsskador och arbetssjukdomar Artikel 26 1. Rätten till förmåner vid olycksfall i arbetet bestämmes av den lagstiftning som gällde för den försäkrade vid tidpukten för olyckan enligt bestämmelserna i artiklarna 7-10. 2. Ersättning för nytt olycksfall i arbetet skall fastställas av behörigt organ med beaktande av den nedsättning i arbetsförmågan som förorsakats av det nya olycksfallet enligt den lagstiftning som nämnda organ har att tilllämpa. Artikel 27 1. Förmåner vid arbetssjukdomar bestämmes enligt lagstiftningen i den fördragsslutande stat, vars lagstiftning var tillämplig då den försäkrade innehade anställning som medfört risk för arbetssjukdom, även om sjukdomen konstaterats först i den andra staten. 2. Skulle den försäkrade ha innehaft sådan anställning i båda staterna, tillämpas lagstiftningen i den stat där han senast haft sådan anställning. 3. Om arbetssjukdom föranlett beviljande av förmån enligt en fördragsslutande stats lagstiftning, skall även ersättning för försämring av sjukdomen, som inträffar inom den andra fördragsslutande statens territorium, utgå enligt förstnämnda stats lagstiftning. Detta gäller dock ej om försämringen är att hänföra till arbete inom den andra statens territorium i verksamhet, vari fara för sjukdomen föreligger. Artikel 27 a Den som drabbats av arbetsskada eller ådragit sig arbetssjukdom enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat har vid bosättning eller tillfällig vistelse i den andra fördragsslutande staten rätt att för skadan eller sjukdomen få erforderlig läkarvård på den förstnämnda statens bekostnad enligt lagstiftningen i den sistnämnda staten. AVDELNING IV Övriga bestämmelser Artikel 29 De högsta förvaltningsmyndigheterna kan komma överens om tillämpningsbestämmelser till denna konvention. De skall vidare tillse att erforderliga förbindelseorgan utses i vardera staten för att underlätta tillämpningen av konventionen. Artikel 30 1. Vid tillämpningen av denna konvention skall myndigheter och organ i de båda staterna lämna varandra bistånd i samma utsträckning som vid tillämpningen av den egna statens lagstiftning. Bistånd som här avses lämnas utan vederlag. 2. Myndigheters och organs skriftväxling liksom enskilda personers framställningar kan avfattas på turkiska, svenska, franska eller engelska. 3. De diplomatiska och konsulära representationerna får begära upplysningar direkt hos myndigheter och organ i den andra staten för att kunna tillvarata egna medborgares intressen. Artikel 31 De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda staterna skall snarast möjligt underrätta varandra om alla ändringar i den lagstiftning, som anges i artikel 2. Artikel 32 De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda staterna skall hålla varandra underrättade om de åtgärder, som vidtas inom den egna staten för tillämpningen av konventionen. Artikel 33 I den ena staten medgiven befrielse från stämpel- och andra avgifter på handlingar och bevis, som skall företes för myndigheter och organ i nämnda stat, skall gälla även för handlingar och bevis, som vid tillämpningen av denna konvention skall företes för myndigheter och organ i den ' andra staten. Handlingar och bevis, som skall företes i ärenden enligt denna konvention, behöver ej legaliseras genom diplomatisk eller konsulär myndighet. Artikel 34 1. Ansökningar, besvär och andra handlingar, som enligt den ena statens lagstiftning inom en viss tid skall ingivas till behörig myndighet eller behörigt organ, skall anses ha inkommit i rätt tid, om de inom fastställd tid ingivits till motsvarande myndighet eller organ i den andra staten. 2. Ansökan om förmån, som ingives enligt den ena statens lagstiftning, skall bedömas som ansökan om motsvarande förmån enligt den andra statens lagstiftning. I ålderspensionsfall gäller detta dock ej om sökanden anger att ansökan avser pension endast enligt den förstnämnda statens lagstiftning. Artikel 35 1. Utbetalning enligt denna konvention får med befriande verkan göras i den egna statens valuta. 2. Om valutarestriktioner införes i någon av staterna, skall regeringarna omedelbart i samförstånd vidtaga åtgärder för att säkerställa överföring mellan de båda staterna av behövligt belopp enligt denna konvention. 3. Kostnader som uppkommit för ett försäkringsorgan i en fördragsslutande stat enligt bestämmelserna i artikel 17 och Avdelning III, kapitel 3 skall återbetalas av det behöriga försäkringsorganet i den andra fördragsslutande staten enligt regler som skall anges i den administrativa överenskommelsen. Artikel 36 1. Har ett försäkringsorgan i en stat utgivit ett förskott kan belopp som belöper på samma period som förskottet enligt lagstiftningen i den andra staten innehållas. Har försäkringsorgan i en stat utgivit en ersättning med för högt belopp för en period, för vilken försäkringsorgan i den andra staten skall utgiva en motsvarande ersättning, kan det för mycket utbetalda beloppet likaledes innehållas. 2. Förskottet eller det för mycket utbetalda beloppet avräknas i första hand på ersättning som avser motsvarande tid och utbetalas i efterskott. När sådan efterskottsbetalning icke förekommer eller icke förslår för avräkningen kan avräkningen ske helt eller för det återstående beloppet på löpande förmånsbetalningar, dock på det sätt och med de begränsningar som följer av lagstiftningen i den stat där avräkningen skall göras. Artikel 37 1. Tvist, som uppkommer vid tillämpningen av denna konvention, skall lösas i samförstånd av de högsta förvaltningsmyndigheterna. 2. Om uppgörelse ej kommer till stånd, skall tvisten avgöras genom skiljedomsförfarande, som regleras genom överenskommelse mellan de högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda staterna. Skiljedomen skall grundas på denna konventions anda och mening. Artikel 38 Med högsta förvaltningsmyndigheterna avses i denna konvention: i Turkiet: den minister, under vilken de i artikel 2. A angivna socialförsäkringsgrenarna sorterar; i Sverige: regeringen eller den myndighet regeringen förordnar. Artikel 39 1. Denna konvention äger tillämpning även på försäkringsfall som inträffat före dess ikraftträdande. Konventionen grundar likväl ingen rätt till utbetalning av förmåner för tid före dess ikraftträdande. För fastställande av rätt till förmåner beaktas dock försäkrings- eller vistelseperioder som fullgjorts före konventionens ikraftträdande. 2. Förmån som på grund av den försäkrades nationalitet icke beviljats eller som på grund av dennes bosättning inom den andra statens territorium indragits skall när konventionen träder i kraft på därom gjord ansökan beviljas eller åter utbetalas. 3. På därom gjord ansökan skall förmån som beviljats före denna konventions ikraftträdande omräknas, varvid konventionens bestämmelser skall tillämpas. Sådan förmån kan också omräknas utan ansökan. Omräkning som nu sagts får ej medföra minskning av utgående förmån. 4. Bestämmelser i de bägge staternas lagstiftning som avser preskription och upphörande av rätten till förmåner skall icke tillämpas på rätt enligt bestämmelserna i första till tredje styckena ovan under förutsättning att den försäkrade inkommer med ansökan om förmån inom en tidrymd av två år från konventionens ikraftträdande. Artikel 40 1. Denna konvention kan uppsägas av vardera av de bägge staterna. Uppsägningen skall meddelas senast tre månader före utgången av det löpande kalenderåret, varvid konventionen upphör att gälla vid kalenderårets slut. 2. Uppsäges konventionen skall dess bestämmelser äga fortsatt giltighet på redan förvärvad förmån utan hinder av vad som kan ha stadgats i de båda ländernas lagstiftning rörande begränsningarna i rätten till förmån vid vistelse eller medborgarskap i annat land. Den rätt till blivande förmåner, som kan ha förvärvats på grund av konventionens bestämmelser, skall regleras genom särskild överenskommelse. Artikel 41 Denna konvention skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall utväxlas i Ankara. Konventionen skall träda i kraft första dagen i den andra månaden efter den då ratifikationsinstrumenten utväxlats. Till bevis härom har de båda regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknat denna konvention. Som skedde i Stockholm den 30 juni 1978 i tre exemplar, på turkiska, svenska och engelska språken, vilka texter äger lika vitsord. För den svenska regeringen Isveç Hükümeti adina For the Swedish Government Rune Gustavsson BÖLÜM I Genel Hükümler Madde 1 1. Bu Sözlesmenin uygulanmasinda: (1) "Türkiye" Türkiye Cumhuriyeti ve "Isveç" Isveç Kralligi; (2) "Mevzuat" yürürlükte bulunan ve madde 2'de belirtilen Kanunlar, Kararnameler ve Idari yönetmelikler; (3) "Yetkili Merci" Türkiye bakimindan Çalisma ve Sosyal Güvenlik Bakanligi ve diger yetkili Bakanliklar ve Isveç bakimindan, Isveç Hükümeti veya Hükümet tarafindan atanan merci; (4) "Sigorta Kurumlari" madde 2'de belirtilen mevzuati uygulamaktan sorumlu kuruluslar veya makamlar; (5) "Yetkili Sigorta Kurumu", uygulanan mevzuata göre yetkili olan sigorta kurumu; (6) "Irtibat Kurulusu" bu Sözlesmenin uygulanmasini kolaylastirmak ve ilgili sahislara bu sözlesmeye göre mevcut hak ve yükümlülüklerine iliskin hususlarda bilgi vermek amaciyla. Âkit Taraflarin sigorta kurumlari arasinda irtibat ve bilgi alis verisi saglayan kurum; (7) "Aile Ferdi" yardimlarin hesabina yapildigi kurumun bulundugu Âkit Taraf ülkesinde yürürlükte bulunan mevzuata göre aile ferdi sayilan kimse; (8) "Ikamet Yeri" uygulanan mevzuat uyarinca ikamet yeri olarak tanimlanan ya da kabul edilen ikamet yeri; (9) "Sigortalilik Süreleri" hangi mevzuata göre tamamlanmis ise o mevzuatta sigortalilik süreleri olarak taninmis prim ödeme süreleri, çalisma süreleri ve diger kabili kiyas süreler ile belli bir yil veya onun bir kisminda yapilmis olan çalisma veya ekonomik faaliyetten dolayi kazanca bagli yaslilik ayligi baglanmasi için Isveç Sosyal Sigorta plânina göre içinde leyhe aylik puanlarinin veya aylik haklarinin kaydedildigi takvim yillari; (10) "Nakdi Yardim", "Aylik", "Yillik Ödeme" veya "Tazminat", yürürlükteki mevzuata göre verilen bir nakdi yardim, aylik, yillik ödeme veya tazminat ile bunlarin kamu fonlarindan finansmani yapilan mürekkip unsurlari ile bütün zamlar ve munzam ödenekler anlamina gelmektedir. 2. Bu Sözlesmede kullanilan diger terimler, uygulanan mevzuatta onlara verilen anlamlara sahip olacaklardir. Madde 2 1. Bu Sözlesme, A. Türkiye bakimindan; 1) Isçileri kapsayan Sosyal Sigortalar Kanunu ile Tarim Isçileri Sosyal Sigortalar Kanunu'na (malullük, yaslilik, ölüm, iskazalari ile meslek hastaliklari, hastalik ve analik), 2) Devlet memurlarinin emeklilik haklarini düzenleyen Türkiye Cumhuriyeti Emekli Sandigi Kanunu'na (malullük, yaslilik ve ölüm), 3) Esnaf ve Sanatkarlar ve Diger Bagimsiz Çalisanlar Sosyal Sigortalar Kurumu Kanunu ile Tarimda Kendi Adina ve Hesabina Çalisanlar Sosyal Sigortalar Kanunu'na (malullük, yaslilik ve ölüm), 4) 506 sayili Sosyal Sigortalar Kanunu'nun Geçici 20nci maddesine tabi olan sandiklarla ilgili mevzuata (malullük, yaslilik, ölüm, iskazalari ve meslek hastaliklari, hastalik ve analik), 5) Hizmet akdine tabi olarak çalisan sigortalilar açisindan uygulanan Issizlik Sigortasi Kanunu'na, B. Isveç bakimindan ; (a) Saglik sigortasi ve ana-baba sigortasi, (b) Garanti edilmis aylik ve kazanca bagli yaslilik ayligi, (c) Hastalik tazminati ve faaliyet tazminati, (d) Ölüm (geride kalanlar) ayliklari ve yetim (geride kalan çocuk) ödenegi, (e) Genel çocuk ödenekleri, (f) Iskazalari sigortasi, (g) Issizlik sigortasi, konularini kapsayan mevzuata, uygulanir. 2. Fikra 4'te aksine hüküm bulunmadikça, bu Sözlesme, bu Maddenin 1. paragrafinda mevzuati kanunname halinde toplayan, tadil eden, veya onu tamamlayan mevzuata da uygulanacaktir. 3. Bu sözlesme, ancak Âkit Taraflar arasinda mutabakata varildigi takdirde, bu maddenin 1. paragrafinda tasrih edilenlere ilâveten yeni bir sisteme veya yeni bir sosyal güvenlik dalina iliskin mevzuata uygulanir. 4. Alâkali devletin yetkili merciinin, Sözlesmenin bu sekilde tesmil edilmesinin istenmedigini diger devletin yetkili merciine bildirmesi halinde bu Sözlesme; bu Maddenin 1. paragrafinda belirtilen mevzuatin uygulanmasini yeni hak sahipleri gruplarina tesmil eden mevzuata uygulanmaz. Madde 3 1. Aksine hüküm ihtiva etmedigi müddetçe bu Sözlesme, Âkit Taraf Vatandaslarina, Âkit Taraflardan herhangi birisinin mevzuatina tabi olan veya olmus bulunan sahislara ve bu kabil sahislar dolayisiyla hak sahibi olan kimselere uygulanir. 2. Türkiye bakimindan, bu hüküm, sadece, Türkiye ile ikili ya da çok tarafli sözlesmelere taraf olan ülkelerin vatandaslarina uygulanir. Madde 4 Bu Sözlesmede aksine hüküm bulunmadikça, Âkit Taraflardan birinin ülkesinde mukim bulunan asagidaki, sahislar, bu Âkit Taraf mevzuatinin uygulanmasinda bu Taraf vatandaslari ile esit sayilirlar. (a) Diger Âkit Taraf vatandaslari; (b) Âkit Taraflardan birinin ülkesinde ikamet eden göçmenler ve devletsiz sahislarla bunlarin aile ve geride kalan hak sahipleri; (c) Bir Âkit Taraf vatandasi dolayisi ile veya bu Maddede belirtilen bir göçmen veya tâbiyyetsiz sahis dolayisiyla hak sahibi olan kimseler. Madde 5 Sözlesmede aksine hüküm bulunmadikça, nakdi yardim alan bir sahsin diger Âkit Taraf ülkesinde ikamet etmesi sebebiyle, ayliklar ve diger nakdi yardimlar, azaltilamaz, tadil edilemez, durdurulamaz veya geri alinamaz. Madde 6 Bu Sözlesmede aksine hüküm bulunmadikça, Âkit Taraflardan biri tarafindan ödenecek yardimlar, üçüncü bir devlet ülkesinde ikamet etmekte olan diger Âkit Taraf vatandaslarina, birinci Tarafin ülkesinde ikamet eden kendi vatandaslarina ödendigi sart ve ölçüler içerisinde saglanir. BÖLÜM II Uygulanacak Mevzuata Iliskin Hükümler Madde 7 1. 8 ve 9. maddelerde aksine hüküm bulunmayan hallerde, kazanç karsiligi istihdam edilen bir kisi, kendisinin veya isvereninin ikamet yerine bakilmaksizin, ülkesinde istihdam edildigi Âkit Tarafin mevzuatina göre sigortali olur. 2. Kazanç karsiligi istihdam edilmeyen kisiler, ikamet ettikleri ülkenin mevzuatina tabi olurlar. Madde 8 1. Bir Âkit Tarafin mevzuati uyarinca sigortali olan ve bu Tarafin ülkesindeki bir isveren tarafindan istihdam edilen bir kisi, bu isveren tarafindan diger Âkit Tarafin ülkesinde çalismaya gönderilirse, ilk Tarafin mevzuati, ilgili, bu Âkit Tarafin ülkesinde çalisiyormus gibi kendisine uygulanmaya devam edilir su sartla ki ikinci olarak anilan Tarafin ülkesindeki çalismanin on iki aydan fazla sürmesi beklenmemelidir. Beklenmedik nedenlerle, ikinci olarak anilan Âkit Taraf ülkesindeki çalismasinin on iki aylik bu süreden sonra da devam etmesi halinde, Ilk Tarafin mevzuati on iki aydan fazla olmayan bir süre daha ikinci olarak anilan Âkit Tarafin yetkili merciinin, birinci on iki aylik sürenin bitiminden önce bunu kabul etmesi sarti ile kendisine uygulanmaya devam edilir. 2. Demiryollari, karayollari trafik sirketleri ve havayollari sirketlerince istihdam edilen ve her iki Âkit Taraf ülkesinde çalisan gezici personel, sirket merkezinin bulundugu Âkit Taraf mevzuatina tabi olur. Ancak, isçi diger Âkit Taraf ülkesinde ikamet etmekte ise, o Tarafin mevzuati uygulanir. 3. Gemi mürettebati ile gemide geçici olmaktan öte istihdam edilen sahislar, geminin bayragini tasidigi Âkit Taraf mevzuati kapsamina girerler. 4. Bir isçi ve kendisine eslik eden ve kendileri bizzat kazanç karsiligi bir iste çalismayan aile fertleri, mevzuatina göre sigortali olacaklari Âkit Tarafin ülkesinde ikamet ediyor kabul edilerek, bu Madde hükümleri kapsamina girecektir. Madde 9 1. Bu Sözlesme hükümleri; burada belirtilen kimselerin diplomatik iliskiler hakkindaki Viyana Anlasmasi ve Konsolosluk iliskileri hakkindaki Viyana Anlasmasi kapsamina girmeleri kaydiyla; diplomatik temsilcilere, konsolosluk mesleginde bulunanlara, elçilikler ile meslekten konsoloslarin yönettikleri konsolosluklarin teknik ve idari personeline, elçilik ve konsolosluklarin hizmet personeline diplomatik temsilcilerin, meslekten konsoloslarin ve meslekten konsoloslarin yönettikleri konsolosluk mensuplarinin ikâmetgahlarinda münhasiran özel islerde çalistirilan personele uygulanmaz. 2. Bu maddenin (1). paragrafinda belirlenenlerin disindaki hükümet memurlarina, bu kimseler diger Âkit Taraf ülkesine tayin edildikleri zaman Madde 8, paragraf 1. hükümleri uygulanir. Madde 10 1. Isveren ve isçinin müsterek talepleri veya bagimsiz çalisan bir kimsenin istegi üzerine, iki Âkit Tarafin yetkili mercileri, bazi sahislarin veya bazi sahis gruplarinin Madde 7-9 hükümlerinden muaf tutulmasi hususunda mutabik kalabilirler. Böyle bir talep olmaksizin bile bu yetkili makamlar, ilgili sahislara danistiktan sonra, bu kabil muafiyetlere karar verebilirler. 2. Madde 8 paragraf (4) hükümleri, gerekli degisiklikler yapildiktan sonra, bu Maddede sözü edilen vakalara uygulanir. Madde 11 1. Isveç'te istihdam edilen Türk isçileri, arzu ettikleri takdirde, prim ödemek suretile, baskaca bir sart aranmaksizin. Türk mevzuati uyarinca saglanan istege bagli sigorta plânlarindan yararlanabilirler. 2. Türk isçilerinin Isveç Sigorta mevzuatina tâbi olduklari hallerde, bu durum, bu isçilerin istege bagli Türk sigorta plânina prim ödemelerine ya da Türk isçilerinin bu primleri ödemege devam etmelerine mani teskil etmez. 3. Istege bagli sigorta plâni dahilinde prim ödeyen isçilerin bagimsiz olarak emekli ayligi talep etme hakki mahfuzdur. Böyle durumlarda Madde 21 hükümleri uygulanmaz. BÖLÜM III Özel Hükümler Kisim 1. Hastalik, Analik ve Dogum Madde 12 Bir sahsin her iki Âkit Tarafin mevzuatlarina göre sigorta süreleri geçirmis olmasi halinde bu süreler ayni zamana rastlamamak kaydiyla, yardim hakkinin iktisap edilmesi bakimindan birlestirilir. Madde 13 1. Bir Âkit Taraf ülkesinde ikamet eden ve o tarafin mevzuatina göre sigortali olan sahislarin aile fertleri, eger diger Âkit Tarafin ülkesinde ikamet ediyorlarsa, kendi ikamet yerlerindeki sigorta kurumlarinin uyguladigi mevzuata göre saglik yardimi alirlar. 2. Türkiye'de ikamet eden söz konusu aile fertlerine Türkiye'de saglik yardimlarinin saglanmasi, Türk sigorta planina prim ödenmesine baglidir. 3. Bir Âkit Taraf mevzuati uyarinca temin edilen tibbi yardimlar, bu Âkit Taraf nam ve hesabina, tibbi tedavi görmek üzere diger Âkit Tarafin ülkesine gitmelerine izin verilen kisilere verilmeye devam eder. Madde 14 1. Âkit Taraflardan her ikisinin veya Taraflardan birisinin mevzuatina göre aylik almakta olan bir kimse, ülkesinde ikamet ettigi Âkit Taraf mevzuatina göre saglik yardimlarina hak kazanir. 2. Türkiye'de ikamet eden ve sadece Isveç'ten aylik alan kimselere saglik yardimlarinin saglanmasi Türk sigorta planina prim ödenmesine baglidir. Kisim 2. Yaslilik, Malûllük ve Geride Kalan Hak Sahipleri Isveç Mevzuatinin Uygulanmasi Madde 15 1. Ek aylik seklindeki kazanca bagli yaslilik ayligina veya bir esas ayliga hak kazanmak için Türk aylik mevzuati uyarinca tamamlanmis sigorta süreleri, gerektigi hallerde, Isveç aylik mevzuati uyarinca tamamlanmis sürelerle, bu süreler çakismadigi sürece, birlestirilir. 2. Eger, Paragraf 1 hükümleri uyarinca, Türk sigorta süreleri dikkate alinirsa, bu mevzuat uyarinca tamamlanmis 360 gün, Isveç mevzuatina göre bir yil olarak kabul edilir. 3. Ek aylik seklindeki kazanca bagli yaslilik ayliginin tutari hesaplanirken, yalnizca Isveç aylik mevzuati uyarinca tamamlanmis sigorta süreleri dikkate alinir. 4. Hastalik ve faaliyet tazminati hakki tespit edilirken, Türk mevzuati kapsamina girenler, Isveç mevzuatina göre kapsama girmis olarak hesaba katilir. Kazanca bagli hastalik tazminatinin ve faaliyet tazminatinin tutari hesaplanirken, sadece Isveç mevzuatinin uygulanabilir oldugu sürelerde elde edilen kazanç dikkate alinir. Madde 16 Madde 5 asagidaki yardimlar için uygulanmaz. Garanti edilmis ayliklar, garanti edilmis tazminat seklindeki hastalik veya faaliyet tazminati, yetim ödenegi. Madde 17 1. Bir Âkit Tarafin yetkili Sigorta Kurumu, kisinin çalisma yetenegini kaybetme oranini tespit ederken, hangi kurumun bizzat sözkonusu olduguna göre mevzuati uygular. 2. Gerekli görülen tibbi muayeneler, yetkili Sigorta Kurumunun talebi üzerine ve o kurum hesabina ikamet yerindeki Sigorta Kurumu tarafindan yaptirilir. Türk Mevzuatinin uygulanmasi Madde 20 1. Sigorta sürelerinin her iki Akit Taraf mevzuatina göre geçirilmis olmasi halinde, Türk mevzuatina göre yardim hakkinin kazanilmasi bakimindan, sigortalilik süreleri ayni zamana rastlamamak kaydi ile birlestirilir. 2. Türk mevzuatina tabi olarak geçen prim ödeme süresi 360 gün veya 12 aydan az oldugu takdirde birinci fikra hükmü uygulanmaz. Madde 21 Âkit Taraflardan her ikisinin mevzuatina göre sigortalilik sürelerini tamamlamis olan bir kimsenin, kendisine aylik baglanmasi için müracaat etmesi veya böyle bir müracaatin geride kalan hak sahipleri tarafindan yapilmasi halinde, yetkili Türk sigorta kurumu aylik yardimlarini asagida belirtildigi sekilde tesbit eder: (a) Yetkili sigorta kurumu, söz konusu sahsin, sigortalilik süreleri birlestirildigi zaman yardima hak kazanip kazanmadigini ilgili mevzuat uyarinca tesbit eder. (b) Müracaatçinin yardima müstehak oldugu tesbit edildigi takdirde, sigorta kurumu Âkit Taraflarin mevzuatlarina göre tamamlanmis olan bütün sigortalilik sürelerini, Türkiye'de tamamlanmis gibi kabul ederek, bu durumda verilecek nazari miktari hesaplar. Yardim miktari, tamamlanan sürelerin uzunluguna bagli olmamak sartiyla, nazari miktar olarak kabul edilir. (c) (b) bendinde sözu edilen miktar esas alinarak, sigorta kurumu, kendi mevzuatina göre hesaba katilacak sigortalilik süreleri ile her iki Âkit Taraf mevzuatlarina göre hesaba katilacak sigortalilik süreleri arasindaki nisbete göre kendisi tarafindan ödenecek olan kismi yardimi hesaplar. Madde 22 Yetkili Türk Sigorta kurumlari, Madde 20 ve 21'in uygulanmasinda, asagida belirtilen kurallara riayet ederler. 1. Sigorta kolu ve yetkili sigorta kurumu tesbit edilirken, sadece Türk mevzuatina göre tamamlanan sigortalilik süreleri nazari itibare alinir. 2. Isveç sigorta planina göre, bu Sözlesme'nin 2 1/B-b maddesinde belirtilen yardimlar için geçen sigortalilik süresi, Isveç mevzuatina göre tamamlanmis sigortalilik süresi olarak hesaba katilir. 3. Madde 21 hükümleri uygulanirken, Isveç mevzuatina göre tamamlanan sigortalilik süreleri, Türk mevzuatina göre sigortalilik süresi olarak kabul edilmeseler dahi, hesaba katilirlar. 4. Aylik miktarinin hesaplanmasinda, sadece Türk mevzuatina göre geçirilmis sigortalilik süreleri içinde edinilmis kazançlar nazari itibare alinir. Madde 23 Sayet Türk mevzuatina göre, yardimlardan yararlanma hakki 20nci madde hükmü uygulanmaksizin kazaniliyorsa, yetkili Türk sigorta kurumu ödemesi gereken yardim miktarini yalniz kendi mevzuatina göre geçen sigortalilik sürelerini dikkate alarak belirler. Madde 25 1. Türk mevzuatinda bulunan baska bir yardima hak kazanma nedeni ile bir yardimin geri çekilmesi ya da miktarinin indirilmesi ile ilgili hükümler, Isveç mevzuati tahtinda ödenen bir yardim konusunda da uygulanabilir. 2. Yardimlar ayni sigorta dalindan ayni hadise için ödenirken paragraf (1)'in hükümleri uygulanmaz. Kisim 3. Is Kazalari ve Meslek Hastaliklari Madde 26 1. Bir is kazasi ile ilgili yardimlari iktisap etme hakki, 7-10 uncu maddelerde tasrih edildigi sekilde, kaza sirasinda hak sahibine uygulanan mevzuata göre tesbit edilir. 2. Yeni bir is kazasi ile ilgili tazminat, yeni kazanin sebep oldugu çalisma kapasitesindeki azalma nazari itibare alinmak suretiyle yetkili merci tarafindan bu merciin uygulamasi gereken mevzuata göre tesbit edilir. Madde 27 1. Meslek hastaliklari ile ilgili yardimlar, hastalik ilk kez diger taraf ülkesinde tesbit edilmis olsa dahi, ilgili sahsin söz konusu meslek hastaligini tevlid eden iste çalistigi sirada hangi tarafin mevzuati uygulanmakta ise o mevzuata göre tesbit edilir. 2. Isçinin, her iki Âkit Taraf ülkesinde de meslek hastaligina sebep olabilecek bir iste çalismis olmasi halinde, en son çalistigi Akit Taraf mevzuati uygulanir. 3. Sayet bir meslek hastaligi Âkit Taraflardan birinin mevzuatina göre bir yardim yapilmasini intaç ettirmis ise, hastaligin diger Âkit Taraf ülkesinde ilerlemesinden mütevellit ödenecek tazminat da birinci taraf mevzuatina göre verilir. Ancak, hastaligin ilerlemesi, diger taraf ülkesinde ifa edilen ve hastaligin ilerlemesine yol açan bir çalismadan mütevellit olmus ise, bu kural uygulanmaz. Madde 27 a Bir Âkit Tarafin mevzuatina göre bir is kazasina veya meslek hastaligina maruz kalmis bir kimse, diger Âkit Tarafin ülkesinde kalirken veya ikamet ederken, bu kaza veya hastalik nedeniyle, birinci Âkit Tarafin yetkili kurumunun nam ve hesabina, ikinci Tarafin mevzuatinda saglandigi sekilde, gerekli tibbi bakimi alir. BÖLÜM IV Müteferrik Hükümler Madde 29 Yüksek düzeydeki idari merciler, bu sözlesmenin uygulanmasi için hükümler getirilmesi hususunda mutabik kalabilirler. Bundan baska, taraflar bu sözlesmenin uygulanmasini kolaylastirmak maksadiyla kendi ülkelerinde gerekli irtibat kuruluslarinin ihdasini saglamak için girisimlerde bulunurlar. Madde 30 1. Bu Sözlesmenin uygulanmasinda, Âkit Taraflarin mercileri ve kurumlari, diger tarafa kendi mevzuatlarini uygular gibi yardimci olur. Bu sekilde saglanan idari yardimlar ücretsiz olarak yapilir. 2. Merciler ve kurumlar arasindaki muhaberat ile fertlerden gelen muhaberat Türkçe, Isveç'çe, Fransizca veya Ingilizce olarak yapilabilir. 3. Kendi vatandaslarinin menfaatlerini korumak maksadiyla, diplomatik ve konsolosluk temsilcilikleri, diger Âkit Taraf ülkesindeki mercilerden veya kurumlardan direkt olarak malûmat talep edebilirler. Madde 31 Âkit Taraflarin yüksek düzeydeki idari mercileri, bu sözlesmenin 2. maddesinde belirtilen mevzuatla ilgili her türlü tadilati yek digerine göndermek suretiyle birbirlerini yapilan degisikliklerden haberdar ederler. Madde 32 Âkit Taraflarin yüksek düzeydeki idari mercileri, kendi ülkelerinde, bu Sözlesmenin uygulanmasi bakimindan alinan tedbirler hususunda birbirlerini haberdar ederler. Madde 33 Bir Âkit Taraf ülkesinde, o ülkedeki mercilere ve kurumlara ibraz edilecek evrak ve vesikalara uygulanacak pul resmi, noter ya da tescil ücretleri muafiyeti, isbu Sözlesmenin uygulanmasinda, öteki Âkit Taraf ülkesindeki mercilere ve kurumlara sunulacak evrak ve vesikalar için de geçerlidir. Bu Sözlesmenin uygulanmasi sirasinda ibrazi gereken evrak ve vesikalar, diplomatik mercilerin veya konsolosluklarin tasdikinden muaftir. Madde 34 1. Bir Âkit Tarafin mevzuati uyarinca, belirli bir süre içinde, yetkili bir merci ya da kuruma sunulmasi gereken dilekçe, itiraz ve sair evrakin, ayni süre içinde, öteki Âkit Tarafin mütekabil merci veya Kurumuna ibraz edilmesi kabule sayan sayilir. 2. Bir Âkit Tarafin mevzuati uyarinca, yardim konusunda verilmis olan bir dilekçe öteki Âkit Tarafin mevzuati tahtinda da, mütekabil yardim konusunda ibraz edilmis kabul edilir. Ancak, yaslilik ayliklari konusunda müracaat sahibinin, dilekçesinin sadece birinci Âkit Tarafin mevzuati tahtindaki aylik yardimlari konusuna iliskin oldugunu beyan etmesi halinde, bu hüküm uygulanmaz. Madde 35 1. Isbu Sözlesme uyarinca yapilan ödemelerin, ödemeyi yapan Âkit Tarafin parasi ile yapilmasi usule uygun kabul edilir. 2. Iki Âkit Taraftan herhangi biri tarafindan parasal bir kisitlamaya gidilmesi halinde, her iki hükümet, isbu Sözlesmenin uygulanmasinda, gereken meblaglarin iki ülke arasinda transferini güvence altina almak için, derhal ve müstereken girisimlerde bulunur. 3. Madde 17 ve Sözlesme Baslik III, Bölüm 3 uyarinca, bir Âkit Tarafin sigorta kurumu tarafindan yapilan masraflar, Idari Anlasmada belirlenecek esaslar ve yöntemlere göre diger Âkit Tarafin Yetkili Sigorta Kurumu tarafindan ödenir. Madde 36 1. Bir Âkit Taraf ülkesindeki bir sigorta kurumunun bir pesin ödeme yapmis olmasi halinde, ayni süre içinde, öteki Âkit Taraf mevzuati uyarinca, pesin ödeme için tahakkuk etmis olan meblag ödenmeyebilir. Âkit Taraflardan birinin sigorta kurumu, öteki Âkit Tarafin sigorta kurumu tarafindan ödenecek yardimin süresine tekabül eden bir süre için, gerektiginden fazla bir yardim ödemis olmasi halinde, fazladan ödenmis bulunan meblag mahsup edilebilir. 2. Yapilmis bulunan bir pesin ödeme veya fazladan ödenmis bulunan bir meblag, ayni süreye tekabül eden ve müteakiben ödenen paradan tenzil edilir. Eger, sonradan yapilacak böyle bir ödeme yoksa, ya da yapilacak olan ödeme hesabin kapatilmasina yetecek miktarda degilse, açigin bütünü ile kapatilmasi ya da mütebaki meblagin mahsubu, cari yardim ödemelerinden yapilir; ancak, bu mahsup, hesabin kapatilmasini yapacak Âkit Tarafin usulleri ve bu Tarafin mevzuatinin gerektirdigi tahditler uyarinca yapilir. Madde 37 1. Isbu Sözlesmenin uygulanmasi ile ilgili olarak dogacak anlasmazliklar, Âkit Taraflarin yüksek düzeydeki idari yetkilileri arasindaki karsilikli anlasma yolu ile çözümlenir. 2. Bir anlasmanin tahakkuk etmemesi halinde, anlasmazlik, iki Âkit Tarafin yüksek düzeydeki idari yetkililerinin mutabik kalacaklari sekilde bir tahkim yolu ile çözümlenir. Tahkim islemi, isbu Sözlesmenin ruhuna ve lâfzina uygun olarak yürütülür. Madde 38 Isbu Sözlesmenin uygulanmasinda "Yüksek Düzeydeki Idari Yetkili" deyimi, Türkiye'de, Isbu Sözlesmenin 2. A Maddesinde belirlenen Sosyal Sigorta dallari üzerinde yetki tasiyan Bakan; Isveç'te ise Hükümet, ya da Hükümet tarafindan atanan merci anlamina gelmektedir. Madde 39 1. Isbu Sözlesme, Sözlesmenin yürürlüge girmesinden önce meydana gelmis vakalara da samildir. Ancak, her ne kadar Sözlesmenin yürürlüge girmesinden önceki süre zarfinda tamamlanmis bulunan sigorta ve ikamet süreleri, yardimlarin hesaplanmasinda nazari itibare alinacak ise de, Isbu Sözlesme uyarinca, Sözlesmenin yürürlüge giris tarihinden önceki süre için yardim ödemesi yapilmaz. 2. Ilgilinin uyrugundan dolayi tahsis edilmemis, ya da öteki Âkit Taraf ülkesinde ikamet etmesinden ötürü geri alinmis olan herhangi bir yardim, isbu Sözlesmenin yürürlüge giris tarihinden itibaren geçerli olmak üzere müracaat halinde ilgili sahsa tahsis veya iade edilir. 3. Ilgilinin verecegi dilekçe üzerine, isbu Sözlesmenin yürürlüge girmesinden önce tahsis edilmis olan bir yardim, isbu sözlesme hükümleri uyarinca yeniden hesaplanir. Bu yardimlar, herhangi bir dilekçe alinmadan da yeniden hesaplanabilir. Bu hesaplama, ödenmis yardim meblaglarinda herhangi bir indirim yapilmasini intaç edemez. 4. Âkit Taraflarin kanunlarindaki, yardim haklarinin zaman asimina ugramasi ve son bulmasi ile ilgili hükümler, isbu Maddenin (1) ve (3) paragraflarindaki hükümler uyarinca dogan haklara samil degildir. Ancak, her halükârda, hak sahibinin, yardim dilekçesini, isbu Sözlesmenin yürürlüge girdigi tarihten itibaren iki yil içinde vermesi gerekmektedir. Madde 40 1. Iki Âkit Taraftan herhangi biri, isbu Sözlesmenin feshedilecegini diger tarafa ihbar edebilir. Fesih ihbari, içinde bulunulan takvim yilinin hitamindan en az üç ay önce yapilir. Bu ihbar üzerine, ihbarin yapildigi takvim yilinin sona ermesi ile sözlesmenin yürürlük hali kalkmis olur. 2. Sözlesmenin feshi halinde, öteki ülkelerde ikamet dolayisi ile ya da vatandaslik durumlari nedeni ile yardim haklarina konan kisitlamalarla ilgili olarak, her iki Âkit Taraf ülkesinde yürürlüge konmus bulunan hükümlere bakilmaksizin, halen iktisab edilmis bulunan haklar konusunda isbu Sözlesmenin hükümleri uygulanmaga devam eder. Sözlesmenin hükümlerine istinaden iktisab edilmis olabilecek müstakbel yardimlara iliskin herhangi bir hak, özel anlasma yolu ile saptanir. Madde 41 Isbu Sözlesme onaylanir ve onay belgeleri Ankara'da teati edilir. Sözlesme, onay belgelerinin teatisini izleyen ikinci ayin birinci günü yürürlüge girer. Isbu Sözlesme Türkçe, Isveçce ve Ingilizce olarak ve her üç dil de ayni ölçüde geçerli olmak üzere 30 Haziran 1978 tarihinde üç kopya halinde hazirlanarak, ilgili hükümetlerce yetkili kilinan temsilciler tarafindan Stokholm'de imza edilmistir. Türkiye Hükümeti adina För den turkiska regeringen For the Turkish Government Mehmet Baydur TITLE I General Provisions Article 1 1. For the purpose of the present Convention, (1) "Turkey" means the Republic of Turkey and "Sweden" the Kingdom of Sweden; (2) "Legislation" means current laws, ordinances and administrative regulations as specified in Article 2; (3) "Competent Authority" means, in relation to Turkey, Ministry of Labour and Social Security and other competent Ministries concerned, and in relation to Sweden the government or the authority nominated by the Government; (4) "Insurance institutions" mean the bodies or authorities responsible for the implementation of the legislation specified in Article 2; (5) "Competent Insurance Institution" means the Insurance Institution which is competent under the applicable legislation; (6) "Liaison body" means an institution for liaison and information between the insurance institutions of the two Contracting Parties with a view to simplifying the implementation of this Convention and for the information of the persons affected concerning their rights and obligations under the Convention; (7) "Member of the family" means a member of the family according to the legislation of the Contracting Party, in whose territory the institution has its seat, at the charge of which the benefits are granted; (8) "Residence" means residence as defined or recognized as residence by the legislation applicable; (9) "Periods of insurance" means contribution periods, periods of employment or other periods recognized as periods of insurance or comparable periods by the legislation under which they were completed including calendar years for which pension points or pensions rights have been credited under the Swedish Social Insurance Scheme for purposes of income-based old-age pension on the basis of employment or other economic activity during the year in question or a portion thereof; (10) "Cash benefit", "Pension", "Annuity" or "Compensation" mean a cash benefit, pension, annuity or compensation under the applicable legislation, including all the constituent parts thereof which are financed out of public funds as well as all increases and supplements. 2. Other terms used in this Convention shall have the meaning which is given to them under the applicable legislation. Article 2 1. This Convention shall apply A. In relation to Turkey to; 1) the Social Insurance Act covering the contract workers and Social Insurance Act for the Contract Agricultural Workers (invalidity, old age, survivors', industrial injuries and occupational diseases, sickness and maternity); 2) the Act on the Pension Fund of the Republic of Turkey covering the pension rights of civil servants (invalidity, old age and survivors'); 3) the Social Insurance Institution Act for Tradesmen, Artisans and Other Self-Employed and the Act on Social Insurance for Persons Working on Their Own Behalf in the Field of Agriculture (invalidity, old age and survivors'); 4) the legislation relating to pension funds as stipulated in the provisional Article 20 of Social Insurance Act No. 506 (invalidity, old age, survivors', industrial injuries, and occupational diseases, sickness and maternity); 5) the Unemployment Insurance Act applied in respect of insured employees working under the contract of service. B. in relation to Sweden, to the legislation on (a) health insurance and parental insurance; (b) guaranteed pensions and income-based old-age pensions; (c) sickness compensation and activity compensation; (d) survivor's pensions and surviving children's allowance; (e) general children's allowances; (f) industrial injury insurance; (g) unemployment insurance. 2. Except where otherwise indicated by the provision in paragraph (4), this Convention shall also apply to legislation codifying, amending or supplementing the legislation specified in paragraph (1) of this Article. 3. This Convention shall apply to legislation concerning a new system or a new branch of social security in excess of that specified in paragraph (1) of this Article only if so agreed upon between the Contracting Parties. 4. This Convention shall not apply to legislation extending the application of the legislation specified in paragraph (1) of this Article to new groups of beneficiaries, if the competent authority in the state concerned notifies the competent authority in the other state within three months from the date of the offical publication of the new legislation, that no such extension of the Convention is intended. Article 3 1. In so far as it does not contain provision to the contrary, this Convention shall apply to nationals of the Contracting Parties, to persons who are or have been covered by the legislation of either of the Contracting Parties and persons deriving their rights from such persons. 2. As for Turkey, this provision is applicableonly to nationals of the countries that are Parties to bilateral or multilateral Conventions with Turkey. Article 4 Save as otherwise provided in this Convention the following persons being resident within the territory of a Contracting Party shall be equated with nationals of the Contracting Party in the implementation of the Contracting Party's legislation: a) nationals of the other Contracting Party, b) refugees and stateless persons residing in the country of one of the Contracting parties, their families and survivors thereof, c) other persons with regard to rights which they derive from a national of a Contracting Party or from a refugee or stateless person referred to in this Article. Article 5 Save as otherwise provided in this Convention, pensions and other cash benefits may not be reduced, modified, suspended or withdrawn on account of the recipient residing in the territory of the other Contracting Party. Article 6 Save as otherwise provided in this Convention, benefits payable by one of the Contracting Parties shall be paid to nationals of the other Contracting Party: resident in a third state on the same terms and to the same extent as to resident nationals of the first Contracting Party. TITLE II Provisions concerning applicable legislation Article 7 1. Save as otherwise provided in Articles 8 and 9, a person being gainfully occupied shall be insured according to the legislation of the Contracting Party in whose territory he is so occupied, regardless of his place of residence or that of his employer. 2. Persons who are not gainfully occupied are subject to the legislation of the country in which they reside. Article 8 1. Where a person, who is insured under the legislation of one Contracting Party and is employed by an employer in the territory of that Party, is sent by that employer to work in the territory of the other Contracting Party, the legislation of the former Party shall continue to apply to him as if he were employed in the territory of that Contracting Party provided that the employment in the territory of the latter Party is not expected to last for more than twelve months. Where, for unforeseen reasons, his employment in the territory of the latter Contracting Party continues after such a period of twelve months, the legislation of the former Party shall continue to apply to him for a further period of not more than twelve months, provided that the competent authority of the latter Contracting Party agrees thereto before the end of the first period of twelve months. 2. Travelling personnel employed by railway or road traffic undertakings or by airlines and working in the territories of both the Contracting Parties shall come under the legislation of the Contracting Party in whose territory the undertaking has its head office. If, however, the employee is resident in the territory of the other Contracting Party the legislation of that Contracting Party shall apply. 3. The crew of a vessel and other persons employed on board the vessel and other persons employed on board the vessel on more than a temporary basis shall come under the legislation of the Contracting Party whose flag the vessel flies. 4. An employee and members of his family accompanying him without being themselves qainfully occupied, shall under the provisions of this Article, be considered resident in the territory of the Contracting Party according to whose legislation they are to be insured. Article 9 1. The provisions of this Convention shall not apply to diplomatic representatives and career consuls, to administrative and technical personnel of diplomatic missions and the consulates led by career consuls, to members of the service staff of diplomatic missions and consulates and to persons exclusively employed in a private capacity in the household of diplomatic representatives, career consuls and members of consulates led by career consuls, in so far as they are covered by the Vienna Convention on Diplomatic Relations and the Vienna Convention on Consular Relations. 2. The provisions of paragraph (1) of Article 8 shall apply to government employees other than those referred to in paragraph (1) of this Article when they are posted to the territory of the other Contracting Party. Article 10 1. On the joint request of employer and employee or on the request of a self-employed person, the competent authorities of the twoContracting Parties may agree on the exemption of certain persons or groups of persons from the provisions of Articles 7-9. Even without such request, the competent authorities may agree on such exemption after consulting the persons concerned. 2. The provisions in paragraph (4) of Article 8 shall apply, mutatis mutandis, to cases referred to in this Article. Article 11 1. In cases where they are desirous the Turkish workers employed in Sweden may benefit from the voluntary insurance schemes, provided under the Turkish legislation by paying contributions, without any further conditions being sought. 2. In cases where the Turkish workers are subject to the Swedish insurance legislation, this situation will not hinder payment of contributions by such workers to the Turkish voluntary insurance scheme neither will it hinder the Turkish workers to continue paying the said contributions. 3. The workers paying contributions within the voluntary insurance scheme will reserve the right of claiming retirement pension independently. In such cases the provisions of article 21 will not apply. TITLE III Special Provisions Chapter 1. Sickness, Maternity and Child Birth Article 12 If any person has had periods of insurance according to the legislation of both Contracting Parties, these periods shall be added together for the acquisition of rights to a benefit, insofar as they do not coincide. Article 13 1. Members of the families of persons resident in the territory of a Contracting Party and insured under its legislation shall, if resident in the territory of the other Contracting Party, receive medical benefits in accordance with the legislation applicable by the insurance institution in their place of residence. 2. Providing health care in Turkey for the said family members residing in Turkey, is subject to the payment of contribution to the Turkish Insurance Scheme. 3. Medical benefits provided under the legislation of one Contracting Party, shall on behalf and expense of that Contracting Party, continue to be given to persons who are granted permission to go to the territory of the other Contracting Party in order to receive medical treatment. Article 14 1. A person receiving a pension under the legislation of both Contracting Parties or under the legislation of one of them is entitled to medical benefits in accordance with the legislation of the Contracting Party in which he is resident. 2. Providing health care for the persons residing in Turkey and receiving Swedish pension only is subject to the payment of contribution to the Turkish Insurance Scheme. Chapter 2. Old-age, Invalidity and Survivors Application of Swedish Legislation Article 15 1. For the acquisition of a right to income-based old-age pension in form of supplementary pension, periods of insurance completed under the Turkish pension legislation, shall when necessary be added together with periods completed under the Swedish pension legislation, in so far as they do not coincide. 2. If, under the provisions of paragraph 1, Turkish periods of insurance are taken into account, 360 days completed under that legislation, shall be treated as a year according to the Swedish legislation. 3. When calculating the amount of the income-based old-age pension in the form of supplementary pension to be paid, only periods of insurance completed under the Swedish legislation, shall be taken into account. 4. When determining the right to sickness or activity compensation, coverage under Turkish legislation shall be considered the same as coverage under Swedish legislation. When calculating the amount of income-related sickness compensation and activity compensation, only income earned during periods when Swedish legislation was applicable shall be taken into account. Article 16 Article 5 shall not apply to the following benefits: guaranteed pensions, sickness or activity compensation in the form of guaranteed compensation and surviving children's allowance. Article 17 1. The Competent Insurance Institution of a Contracting Party shall, when determining the extent to which a person's ability to work is lost, apply the legislation to which the Institution itself is subject. 2. Medical examinations deemed necessary, shall at the request and expense of the Competent Insurance Institution, be carried out by the Insurance Institution of the place of residence. Implementation of Turkish Legislation Article 20 1. Where a person has had periods of insurance in accordance with the legislation of both the Contracting Parties, the periods shall be added together for the acquisition of the right to benefits under Turkish legislation, insofar as they do not coincide. 2. Where the contribution period under Turkish legislation is less than 360 days or 12 months, the provisions of paragraph 1 shall not apply. Article 21 If a pension is applied for by a person who has had periods of insurance according to the legislation of both the Contracting Parties, or, by his survivors, the competent Turkish insurance institution will determine the pension benefits as follows: (a) The insurance institution establishes, in pursuance of the relevant legislation, whether the person in question qualifies for the benefit when the periods of insurance are added together. (b) If the applicant is found to be entitled to the benefit, the insurance institution calculates the theoretical amount which would have been awarded if all the periods of insurance completed in accordance with the legislation of the Contracting Parties had been completed in Turkey, the amount of the benefit being taken as a theoretical amount insofar as it is not dependent on the length of the insurance period. (c) On the basis of the amount computed as provided in sub-paragraph (b) the insurance institution then computes the partial benefit payable by the insurance institution according to the ratio between the length of the periods of insurance to be taken into account according to its legislation and the totalduration of the periods of insurance to be taken into account according to the legislation of both the Contracting Parties. Article 22 The following rules shall be observed by the competent Turkish insurance institutions in their implementation of Articles 20 and 21. 1. Only Turkish periods of insurance are taken into account when establishing the branch of insurance and the competent insurance institution. 2. Periods of insurance under the Swedish insurance scheme for benefits according to Article 2 1. B. b) in this Convention are to be regarded as periods of insurance completed in accordance with the Swedish legislation. 3. In applying Article 21, Swedish periods of insurance are to be taken into account even if they are not regarded as periods of insurance under Turkish legislation. 4. In computing the amount of pension, only the earnings gained during periods of insurance under Turkish legislation are to be taken into account. Article 23 If according to Turkish legislation right to benefits exists without any regard being had to article 20, the competent Turkish insurance institution shall calculate the amount of the benefit to be paid with reference only to the insurance periods completed under its own legislation. Article 25 1. Provisions in Turkish legislation concerning the withdrawal or reduction of a benefit due to entitlement to another benefit may be applied also in respect of a benefit payable under Swedish legislation. 2. The provision in paragraph (1) shall not apply when the benefits are payable from the same insurance branch and payable in respect of the same contingency. Chapter 3. Industrial Injuries and Occupational Diseases Article 26 1. The right to benefits in connection with an accident at work shall be determined according to the legislation applying to the beneficiary at the time of the accident, as provided in Articles 7-10. 2. Compensation for a new accident at work shall be established by a competent authority according to the reduction of work capacity which has been caused by the new accident and in accordance with the legislation which the said authority has to apply. Article 27 1. Benefits in connection with occupational disease are determined according to the legislation of the Contracting Party whose legislation was applicable when the beneficiary held the employment entailing the risk of the occupational disease, even if the disease was first established in the territory of the other Contracting Party. 2. Should the beneficiary have held such employment in the territories of both Contracting Parties, the legislation of the Party in whose territory he was most recently employed shall be applied. 3. If an occupational disease has occasioned the award of a benefit under the legislation of a Contracting Party, compensation for an aggravation of the disease occuring in the territory of the other Contracting Party shall also be paid according to the legislation of the former Party. This shall not apply, however, if the aggravation is attributable to activity in the territory of the other Contracting Party in work entailing a risk of the disease. Article 27 a A person having sustained an industrial injury or an occupational disease according to the legislation of one Contracting Party, shall receive the necessary medical care due to that injury or disease while staying or residing in the territory of the other contracting Party as provided for by the legislation of the latter Party on behalf and expense of the Competent Institution of the former Contracting Party. TITLE IV Miscellaneous Provisions Article 29 The supreme administrative authorities may agree on provisions for the implementation of this Convention. Furthermore they shall take steps to ensure that the requisite liaison bodies are set up in the respective territories to facilitate the implementation of this Convention. Article 30 1. For the purpose of applying this Convention, the authorities and institutions of the Contracting Parties shall lend their good offices as though applying their own legislation. Such mutual administrative assistance shall be provided free of charge. 2. The correspondence of authorities and institutions, as well as communications from individual persons, may be in Turkish, Swedish, French or English. 3. The diplomatic and consular representations may request information direct from authorities and institutions in the territory of the other Contracting Party in order to safeguard the interests of their own nationals. Article 31 The supreme administrative authorities of the two Contracting Parties shall inform each other with all possible dispatch of any amendments to the legislation specified in Article 2 of this Convention. Article 32 The supreme administrative authorities of the two Contracting Parties shall keep each other informed of the measures taken to apply this Convention within their territories. Article 33 Any exemption granted in the territory of one of the contracting Parties from stamp duty, notarial or registration fees in respect of certificate and documents required to be submitted to authorities and institutions in the same territory shall also apply to certificates and documents which for the purposes of this Convention have to be submitted to authorities and institutions in the territory of the other contracting party. Documents and certificates required to be produced for purposes of this Convention shall be exempted from authentication by diplomatic or consular authorities. Article 34 1. Applications, appeals and other documents which according to the legislation of a Contracting Party have to be submitted to a competent authority or institution within a specified period shall be admissible if they are submitted within the same period to a corresponding authority or institution of the other Contracting Party. 2. An application for a benefit submitted in accordance with the legislation of one Contracting Party shall be considered as an application for the corresponding benefit under the legislation of the other Contracting Party. With respect to old-age pensions however, this shall not apply if the applicant states that the application refers solely to pension benefits under the legislation of the former Contracting Party. Article 35 1. Payments under this Convention may legitimately be made in the currency of the contracting Party making the payment. 2. Should currency restrictions be introduced by either of the Contracting Parties, the two Governments shall immediately and conjointly take steps to safeguard transfers between their territories of necessary amounts for the purposes of this Convention. 3. Costs incurred by an insurance institution of one Contracting Party in accordance with Article 17 and Title III, Chapter 3 of the Convention will be paid by the competent insurance institution of the other Contracting Party through the principles and procedures to be determined in the Administrative Agreement. Article 36 1. If an insurance institution in the territory of one of the Contracting Parties has made an advance payment, an amount accruing for the same period as the advance payment according to the legislation of the other Contracting Party may be withheld. If an insurance institution of one of the Contracting Parties has paid an excessive rate of benefit for a period for which an insurance institution of the other Contracting Party is to pay a corresponding amount of compensation, the excess payment may similarly be withheld. 2. The advance payment or the excess amount shall be deducted from compensation referring to the same period and paid subsequently. If there is no such subsequent payment, or if the payment is not sufficient for the clearance required, full clearance or deduction for the remaining amount can be made from current benefit payments, though in the manner and subject to the restrictions laid down by the legislation of the Contracting Party which is to perform the clearance. Article 37 1. Disputes arising in connection with the application of this convention are to be resolved by mutual agreement between the supreme administrative authorities of the Contracting Parties. 2. Should an agreement fail to materialize, the dispute shall be determined by arbitration as agreed by the supreme administrative authorities of the two Contracting Parties. The arbitration shall be based on the spirit and substance of this Convention. Article 38 For the purposes of this Convention, "supreme administrative authorities" mean in Turkey, the Minister having authority over the branches of social insurance specified in Article 2. A of this Convention; in Sweden, the Government or the authority designated by the Government. Article 39 1. This Convention shall also apply to contingencies arising prior to its entry into force. However, no benefits shall be payable under this Convention with respect to any period prior to its entry into force, though periods of insurance or residence completed before the said entry into force shall be taken into account in the determination of benefits. 2. Any benefit which has not been awarded on account of the nationality of the person concerned or which has been withdrawn on account of his residence in the territory of the other Contracting Party shall, upon application, be awarded or resumed with effect from the date of entry into force of this Convention. 3. Upon application being received, a benefit granted prior to the entry into force of this Convention shall be recalculated in compliance with the provisions of the same. Such benefits may also be recalculated without any application being made. This recalculation may not result in any reduction of the benefit paid. 4. Provisions in the legislations of the Contracting Parties concerning prescription and the termination of the right to benefits shall not apply to rights arising out of the provisions of paragraphs (1)-(3) of this Article, always provided that the beneficiary submits his application for benefit within two years after the date of entry into force of this Convention. Article 40 1. This Convention may be denounced by either of the two Contracting Parties. Notice of denounciation shall be given not less than three months before the expiry of the current calendar year whereupon the Convention shall cease to be in force at the expiry of the calendar year in which it is denounced. 2. If the Convention is denounced, its provisions shall continue to apply to benefits which have already been aquired, notwithstanding any provision that may have been enacted in the legislation of the two Contracting Parties concerning restriction of the right to benefits in connection with residence or citizenship in other countries. Any right to future benefits which may have been acquired by virtue of the provisions of the Convention shall be settled by special agreement. Article 41 This Convention shall be ratified and the instruments of ratification shall be exchanged in Ankara. The Convention shall enter into force on the first day of the second month after the exchange of the instruments of ratification. In witness whereof the undersigned duly authorised by their respective Government have signed this Convention. Done in triplicate at Stockholm June 30, 1978 in the Turkish, Swedish and English languages, each version being equally authoritative. 3 Ärendet och dess beredning Under 2003 har en tilläggskonvention om social trygghet mellan Sverige och Turkiet förhandlats fram mellan representanter för de båda ländernas regeringar (nedan kallad tilläggskonventionen). En representant från Riksförsäkringsverket ingick även i den svenska förhandlingsdelegationen. Tilläggskonventionen undertecknades i Stockholm, Sverige den 26 augusti 2004. Ärendet har beretts med Riksförsäkringsverket. Propositionen har utarbetats i samråd med vänsterpartiet och miljöpartiet. 4 Konventionen i huvuddrag Allmänt om konventionen Bakgrund Mellan Sverige och Turkiet gäller sedan den 1 maj 1981 en konvention den 30 juni 1978 rörande social trygghet. Den finns i förordningen (1981:208) om tillämpning av en konvention den 30 juni 1978 mellan Sverige och Turkiet rörande social trygghet och SÖ 1981:3. I konventionen finns bestämmelser om likabehandling i fråga om det sociala skyddet för personer som flyttar mellan länderna, sammanläggning av väntetider och kvalifikationsperioder samt rätt till export (utbetalning i det andra konventionslandet) av vissa förmåner. Bestämmelserna i konventionen avser bl.a. tillämpningen av den svenska lagstiftningen om folkpension och tilläggspension. Endast lagstadgade socialförsäkringsförmåner berörs. Motsvarande gäller för de turkiska förmånerna. Konventionen omförhandlades i mitten av 90-talet och 1997 undertecknades en tilläggsöverenskommelse till konventionen. Den trädde i kraft den 1 februari 2002 (SFS 2001:1285 och SÖ 2002:4). Arbetet med att revidera konventionen från 1978 Nya omförhandlingar av konventionen inleddes 2003 på svenskt initiativ. Den bakomliggande orsaken är att de svenska reglerna om allmän tilläggspension och folkpension den 1 januari 2003 ersattes av nya regler om inkomstgrundad ålderspension och garantipension samt av anpassade regler om en ny efterlevandepension. Även förtidspension i form av folkpension och allmän tilläggspension är vid samma tidpunkt ersatta av sjukersättning och aktivitetsersättning inom ramen för sjukförsäkringen. De gällande konventionsbestämmelserna måste därför ändras. Tilläggskonventionen, med undantag för övergångsbestämmelserna (avsedda att säkerställa en smidig övergång från den ursprungliga till den reviderade konventionens lydelse), har förts in i konventionen från 1978 (bilagan). Övergångsbestämmelserna finns i föreliggande lagförslag. Det turkiska socialförsäkringssystemet Rätten att omfattas av socialförsäkringen fastslås i artikel 60 i den turkiska konstitutionen. I huvudsak styr fyra lagar den turkiska socialförsäkringen; socialförsäkringslagen "SSK" (lag nr. 506), lagen om "Bag-Kur" (lag nr. 1479), pensionsfondslagen "Emekli Sandigi" (lag nr. 5434) och arbetslöshetslagen (lag nr. 4447). Socialförsäkringslagen gäller de flesta privatanställda och många anställda i den offentliga sektorn. Jordbruksarbetare, egenföretagare och personer som bidrar till någon lagstiftad pensionsfond omfattas dock inte av lagen. Lagen gäller förmåner vid arbetsskada, arbetssjukdom, sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom och till efterlevande. Försäkringen kan även gälla den försäkrades maka, barn och i vissa fall föräldrar. Socialförsäkringen finansieras genom arbetsgivar- och egenavgifter. Avgifterna beräknas på den försäkrades bruttoinkomst upp till en viss nivå. Den försäkrade har rätt till ålderspension under förutsättning att avgifter har betalats under minst 20 år och att den försäkrade uppnått pensionsåldern (58 år för kvinnor respektive 60 år för män). De försäkrade som inte uppfyller dessa kriterier får en engångssumma vid pension. Pensionens storlek är avhängig inbetalda avgifter och hur lång tid personen har arbetat. Den justeras årligen med konsumentprisindex. Pensionen är pay-as-you-go-finansierad, dvs. pensionssystemet är ett fördelningssystem. Bag-Kurlagstiftningen försäkrar självständigt förvärvsverksamma, t.ex. hantverkare, småföretagare och egenföretagare inom jordbruket. Utländska arbetare kan inte omfattas av Bag-Kur. Utländska arbetare med turkiskt ursprung kan dock omfattas av försäkringen. Bag-Kur omfattar sjukförsäkring, efterlevandepension, förtidspension och ålderspension. Systemet finansieras genom egenavgifter. Pensionfondslagen "Emekli Sandigi" gäller anställda inom offentlig sektor som är turkiska medborgare och över 18 år. Försäkringen gäller förmåner vid arbetsolyckor, invaliditet, ålderdom och till efterlevande. Försäkringen bekostas av arbetsgivar- och egenavgifter. Arbetslöshetsförsäkringen infördes 2000, är obligatorisk och omfattar dem som är försäkrade enligt socialförsäkringslagen. Personer som inte är turkiska medborgare kan omfattas av arbetslöshetsförsäkringen endast om Turkiet har en bilateral konvention om social trygghet med regler om arbetslöshetsförmåner med personens hemland. I arbetslöshetsförsäkringen ingår arbetslöshetsersättning, sjuk- och moderskapsförsäkring samt viss möjlighet till vidareutbildning. Försäkringen finansieras genom avgifter från arbetsgivaren, den försäkrade själv och staten. Turkiet har konventioner om social trygghet med ett femtontal länder, de flesta inom EU men även med t.ex. Schweiz, Libyen och Makedonien. Innehållet i konventionen mellan Sverige och Turkiet om social trygghet Konventionen mellan Sverige och Turkiet är indelad i fyra avdelningar och tilläggskonventionen innebär ingen förändring av konventionens struktur. De olika avdelningarna i konventionen innehåller därför även fortsättningsvis allmänna bestämmelser, bestämmelser om tillämplig lagstiftning, särskilda bestämmelser om förmåner samt övriga bestämmelser. Till konventionen finns även fogat ett slutprotokoll angående sjukvårdsförmåner i Turkiet för vissa personer. Eftersom regeringen föreslår att konventionen i dess konsoliderade lydelse skall gälla som lag här i landet så följer här en redogörelse av konventionens innehåll. Stora delar av innehållet har inte förändrats i förhållande till tilläggskonventionen. Förändringar resulterade av tilläggskonventionen som bedöms vara av större vikt lyfts fram i det följande. Avdelning I I konventionens första avdelning fastställs de definitioner som behövs för att klargöra olika begrepp, den lagstiftning på vilken konventionen skall vara tillämplig, vilka personer som skall omfattas av konventionen liksom regler om likabehandling och export av förmåner. Här anges nu, i enlighet med tilläggskonventionen, att lagstiftningen om sjukersättning och aktivitetsersättning, lagstiftningen om garantipensioner och inkomstgrundade ålderspensioner samt lagstiftningen om efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn omfattas av konventionen. Konventionen är inte längre tillämplig på folkpension och kontant arbetsmarknadsstöd eftersom dessa förmåner inte längre existerar i Sverige. Konventionen är inte heller tillämplig på handikappersättning, vårdbidrag och inkomstprövade förmåner såsom bostadstillägg till pensionärer, vilka tidigare var särskilda folkpensionsförmåner. Sedan tidigare är konventionen även tillämplig på den svenska lagstiftningen om sjukförsäkring, föräldraförsäkring, allmänna barnbidrag, arbetsskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. För Turkiets del omfattas även fortsättningsvis socialförsäkringslagstiftningen (sjukdom, moderskap, arbetsskador, arbetssjukdomar, invaliditet, ålderdom och dödsfall), lagen om Turkiets pensionsfonder för offentliganställdas pensionsrätt (invaliditet, ålderdom och dödsfall), lagen om socialförsäkring för affärsidkare, hantverkare och andra egenföretagare och lagen om socialförsäkring för egenföretagare inom jordbruket (invaliditet, ålderdom och dödsfall) samt lagstiftningen om pensionsfonder (invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetsskador, arbetssjukdomar, sjukdom och moderskap). I och med tilläggskonventionen omfattar konventionen även den turkiska lagen om arbetslöshetsförsäkring. Likabehandlingsprincipen i konventionen gäller endast för medborgare i de fördragsslutande staterna, flyktingar och statslösa bosatta i någon av de fördragsslutande staterna samt för personer som härleder rättigheter från dessa personer. En av grundreglerna i konventionen, från vilken undantag finns, är att förmåner skall utbetalas vid bosättning i den andra fördragsslutande staten. Vid bosättning i tredjeland, skall förmåner utbetalas till medborgare i det andra fördragsslutande landet, på samma sätt som till den första statens där bosatta medborgare. Avdelning II I konventionens andra avdelning finns bestämmelser om tillämplig lagstiftning. De innebär t.ex. att huvudregeln är att den som förvärvsarbetar omfattas av lagstiftningen där denne arbetar. Personer som inte arbetar (även inkluderat en utsänd persons medföljande familjemedlemmar) omfattas av bosättningslandets lagstiftning. Resande personal inom järnväg, flyg och vägtrafik som arbetar både i Turkiet och i Sverige skall omfattas av lagstiftningen i något av dessa länder om den resande är bosatt där. I annat fall gäller lagstiftningen i det land där företaget har sitt säte. Besättning på fartyg skall omfattas av lagstiftningen i den stat vars flagga fartyget seglar under. Konventionen ger också möjlighet till s.k. utsändning. Med utsändning avses den situationen när en person har sänts ut av en arbetsgivare till den andra staten för arbete där för arbetsgivarens räkning. Det är då det senare landets lagstiftning som skall gälla för henne eller honom. För att en utsändning skall anses föreligga fordras ett särskilt administrativt förfarande. I konventionen stadgas att en utsändning längst kan pågå i 12 månader, men utsändningen kan förlängas i ytterligare 12 månader. Tilläggskonventionen innebär inte någon förändring av utsändningsreglerna eller övriga bestämmelser om tillämplig lagstiftning. Avdelning III Konventionens tredje avdelning beskriver närmare reglerna för de olika förmånerna som omfattas av konventionen. Bestämmelserna som tidigare fanns i slutprotokollet till konventionen har förts in i artiklarna 13 och 14. Slutprotokollet till konventionen utgår därmed. Bestämmelserna innebär att familjemedlemmar till försäkrade i Sverige, som är bosatta i Turkiet, har rätt till sjukvård i Turkiet endast om avgifter betalas till det turkiska försäkringssystemet. Motsvarande krav för att få rätt till sjukvård i Turkiet ställs även på personer som uppbär svensk pension men som är bosatta i Turkiet. Konventionen har i avdelning tre även anpassats till det reformerade svenska pensionssystemet. I enlighet med internationell praxis finns i artiklarna 15 och 20 i konventionen regler som innebär att försäkringsperioder intjänade i Sverige och Turkiet kan läggas samman. Regler om sammanläggning behövs för att göra det möjligt för personer som har arbetat eller har varit bosatta i två länder att uppfylla eventuella minimikrav enligt ett av ländernas lagstiftning genom att lägga till försäkringsperioder som intjänats enligt det andra landets lagstiftning. En person som inte har tillgodoräknats tillräckliga förmånsgrundande perioder enligt lagstiftningen i ett land kan således tillgodoräkna sig perioder i båda länderna för att "öppna rätten" till en förmån. För svensk del är artikeln om sammanläggning tillämplig på inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension. Ett år med pensionspoäng i Sverige och två års försäkring i Turkiet räcker då för att uppfylla kravet på tre år med pensionspoäng för rätt till tilläggspension. Vid beräkning av inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension skall dock hänsyn endast tas till försäkringsperioder fullgjorda enligt svensk lagstiftning. För garantipension samt sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning krävs enligt den svenska lagstiftningen en försäkringstid (bosättningstid i Sverige) om minst tre år. Försäkringsperioder fullgjorda i Turkiet kan inte sammanläggas med svenska försäkringsperioder för att uppfylla treårskravet. Det innebär att en person som varit försäkrad i Turkiet i många år men som bara varit bosatt i Sverige i två år, inte har rätt till garantiförmån från Sverige genom sammanläggning med försäkringstid i Turkiet. Sammanläggningsreglerna i konventionen innebär inte heller att försäkringstid i Turkiet påverkar storleken av en garantiförmån i Sverige. En person som har varit bosatt i Sverige i tio år och som sedan har varit försäkrad i Turkiet i 25 år, kan vid bosättning i Sverige få 10/40 av garantiförmånen (eftersom pensionen är 40-delsberäknad). Vid fastställande av rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning, skall, enligt konventionens artikel 15, försäkring enligt Turkiets lagstiftning likställas med försäkring enligt den svenska lagstiftningen. Härigenom kan personer som är försäkrade i Turkiet vid tidpunkten för försäkringsfallet i vissa fall, om de uppfyller de medicinska kraven, få svensk inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning. Den inkomstrelaterade ersättningen beräknas på basis av en antagandeinkomst. Denna grundas på genomsnittet av de tre högsta bruttoårsinkomsterna som intjänats under en given period (5-8 år) före det år som närmast föregått det år då försäkringsfallet inträffat, s.k. ramtid. För rätt till ersättning fordras minst ett år med inkomst i Sverige under ramtiden. Kan endast en eller två bruttoårsinkomster beräknas under ramtiden skall två bruttoårsinkomster respektive en bruttoårsinkomst upptas till noll kronor. Enligt konventionens bestämmelser, beaktas vid beräkning av inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning, endast inkomster som tjänats in under tid som svensk lagstiftning var tillämplig. Inkomster som har tjänats in under tid då turkisk lagstiftning var tillämplig skall alltså inte ingå i antagandeinkomsten. Exempel: En person som är berättigad till sjukersättning har fyra år med inkomst i Turkiet och dessförinnan ett år med inkomst i Sverige. Ramtiden för personen är fem år. Eftersom förmånen beräknas utifrån de tre åren med högst bruttoårsinkomst fastställs antagandeinkomsten som en tredjedel av summan av den svenska inkomsten under ett år och två år med noll kronor. Om all inkomst intjänad i Sverige skulle hänföra sig till år som ligger före ramtiden är antagandeinkomsten noll kronor och någon inkomstrelaterad ersättning utbetalas då inte. Konventionen reglerar även möjligheten att få en förmån exporterad, dvs. utbetald i det andra konventionslandet. Svensk inkomstgrundad pension samt svensk inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning är fullt exportabla till hela världen redan enligt nationell lagstiftning. Konventionen gör det dock möjligt att exportera förmåner enligt den turkiska lagstiftningen. Garantipensioner, sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning samt efterlevandestöd till barn kan inte exporteras vare sig med stöd av svensk intern lagstiftning eller av konventionens bestämmelser. Anledningen är att dessa betraktas som bosättningsbaserade förmåner vars motsvarighet inte finns i det turkiska systemet. Tilläggskonventionen innebär att en ny bestämmelse förs in i artikel 20 i konventionen. Den nya bestämmelsen stadgar att någon sammanläggning av svenska och turkiska försäkringsperioder för att få rätt till en turkisk förmån, inte skall göras om den turkiska försäkringsperioden är kortare än 360 dagar eller 12 månader. Avdelning IV I avdelning IV beskrivs närmare de administrativa bestämmelserna för konventionens tillämpning. Tilläggskonventionens övergångsbestämmelser har förts in i föreliggande förslag till lag om konvention mellan Sverige och Turkiet om social trygghet. 5 Sveriges tillträde till tilläggskonventionen Regeringens förslag: Riksdagen godkänner tilläggskonventionen den 26 augusti 2004 som ändrar konventionen om social trygghet mellan Konungariket Sverige och Republiken Turkiet av den 30 juni 1978 och att konventionen i sin helhet skall införlivas i svensk rätt genom en särskild lag. Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 kap. 2 § regeringsformen får regeringen inte ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta. Detsamma gäller om överenskommelsen är av större vikt. Eftersom tilläggskonventionen förutsätter att en ny lag stiftas skall den enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdagen. Eftersom konventionen i sin nu överenskomna lydelse berör sådana föreskrifter som enligt 8 kap. 3 § regeringsformen bör bestämmas i lag bör konventionen därför i sin helhet införlivas i svensk rätt genom en särskild lag. Konventionen den 30 juni 1978 mellan Sverige och Turkiet rörande social trygghet har införlivats i svensk rätt genom förordning. Införlivandet skedde med stöd av ett bemyndigande i 20 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Eftersom den paragrafen tillkom före den nuvarande regeringsformen kunde konventionen införlivas i svensk rätt genom en förordning. De förmåner som konventionen omfattar regleras nu i flera lagar och bemyndigandet kan därför inte längre användas. 6 Konventionens kostnadseffekter Tilläggskonventionen mellan Sverige och Turkiet innebär en anpassning av konventionen den 30 juni 1978 mellan länderna rörande social trygghet till den nya svenska lagstiftningen som gäller från och med den 1 januari 2003. Anpassningen av konventionen innebär inga principiella nya åtaganden. I likhet med vad som gällde enligt de äldre konventionsbestämmelserna kan inte den svenska bosättningsbaserade pensionen exporteras mellan de båda länderna. Inte heller den nya sjuk- och aktivitetsersättningen i form av garantiersättning - som gäller i stället för förtidspension från folkpensioneringen från och med 2003 - kan betalas ut i Turkiet. För att fastställa rätten till inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning, anses försäkring under den turkiska lagstiftningen som försäkring enligt svensk lagstiftning. Detta bedöms dock inte innebära några ändrade kostnader i förhållande till dagens situation. TILLÄGGSKONVENTION SOM ÄNDRAR KONVENTIONEN OM SOCIAL TRYGGHET MELLAN KONUNGARIKET SVERIGE OCH REPUBLIKEN TURKIET AV DEN 30 JUNI 1978 ISVEÇ KRALLIGI ILE TÜRKIYE CUMHURIYETI ARASINDA 30 HAZIRAN 1978 TARIHINDE IMZALANAN SOSYAL GÜVENLIK SÖZLESMESINI DEGISTIREN EK SÖZLESME SUPPLEMENTARY CONVENTION TO AMEND THE CONVENTION ON SOCIAL SECURITY BETWEEN THE KINGDOM OF SWEDEN AND THE REPUBLIC OF TURKEY SIGNED ON 30 JUNE 1978 Konungariket Sveriges regering och Republiken Turkiets regering, som har infört ömsesidighet på den sociala trygghetens område genom den konvention (nedan kallad "konventionen") som undertecknades för dem i Stockholm den 30 juni 1978 och ändrades genom tilläggsöverenskommelsen av den 3 juni 1997, som beaktar de förändringar som gjorts i ländernas respektive lagstiftning om social trygghet, har kommit överens om följande ändringar i konventionen. Artikel 1 I artikel 1 punkt 1.9 i konventionen skall omedelbart efter ordet "pensionspoäng" insättas orden "eller pensionsrätt", och ordet "tilläggspension" skall ersättas med orden "inkomstgrundad ålderspension". Artikel 2 Artikel 2.1 i konventionen skall ha följande ändrade lydelse: "1. Bestämmelserna i denna konvention skall tillämpas på A. I Turkiet 1) Socialförsäkringslagen, som omfattar arbetare med kontrakt, och socialförsäkringslagen för jordbruksarbetare med kontrakt (invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetsskador, arbetssjukdomar, sjukdom och moderskap). 2) Lagen om Republiken Turkiets pensionsfonder, som omfattar de offentliganställdas pensionsrätt (invaliditet, ålderdom och dödsfall). 3) Lagen om socialförsäkring för affärsidkare, hantverkare och andra egenföretagare och lagen om socialförsäkring för egenföretagare inom jordbruket (invaliditet, ålderdom och dödsfall). 4) Lagstiftningen om pensionsfonder enligt den provisoriska artikel 20 i socialförsäkringslagen nr 506 (invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetsskador och arbetssjukdomar, sjukdom och moderskap). 5) Lagen om arbetslöshetsförsäkring tillämpad på försäkrade arbetstagare som arbetar enligt tjänstekontrakt. B. I Sverige lagstiftningen om a) sjukförsäkring och föräldraförsäkring, b) garantipensioner och inkomstgrundade ålderspensioner, c) sjukersättning och aktivitetsersättning, d) efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn, e) allmänna barnbidrag, f) arbetsskadeförsäkring, g) arbetslöshetsförsäkring." Artikel 3 Artikel 13.2 i konventionen skall ha följande ändrade lydelse: "2. För att nämnda familjemedlemmar som är bosatta i Turkiet skall få åtnjuta sjukvård i Turkiet fordras att avgifter betalas till det turkiska försäkringssystemet." Artikel 4 Artikel 14.2 i konventionen skall ha följande ändrade lydelse: "2. För att personer som är bosatta i Turkiet och endast uppbär svensk pension skall få åtnjuta sjukvård fordras att avgifter betalas till det turkiska försäkringssystemet." Artikel 5 Artikel 15 i konventionen skall ändras på följande sätt: a) I punkt 1 skall orden "tilläggspension och sådan folkpension som beräknas på grundval av perioder av förvärvsverksamhet" ersättas med orden "inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension". b) I punkt 2 skall orden "för vilket pensionspoäng tillgodoräknats enligt försäkringen för tilläggspension eller med ett år före år 1960 för vilket till statlig inkomstskatt taxerad inkomst beräknats" ersättas med orden "enligt den svenska lagstiftningen". c) Punkt 3 skall ha följande ändrade lydelse: "3. Vid beräkning av inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension skall endast försäkringsperioder enligt svensk lagstiftning beaktas." d) Punkt 4 skall ha följande ändrade lydelse: "Vid fastställande av rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning skall försäkring enligt den turkiska lagstiftningen anses vara densamma som försäkring enligt den svenska lagstiftningen. Vid beräkningen av inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning skall endast inkomst som intjänats under perioder då svensk lagstiftning var tillämplig beaktas." Artikel 6 Artikel 16 i konventionen skall ha följande ändrade lydelse: "Artikel 5 skall inte gälla för följande förmåner: garantipensioner, sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning och efterlevandestöd till barn." Artikel 7 Artikel 20 i konventionen skall ha följande ändrade lydelse: "1. Har någon haft försäkringsperioder enligt båda de fördragsslutande parternas lagstiftningar, skall perioderna för förvärv av rätt till förmåner enligt den turkiska lagstiftningen sammanräknas i den mån de inte sammanfaller. 2. Om avgiftsperioden enligt den turkiska lagstiftningen är kortare än 360 dagar eller tolv månader, skall bestämmelserna i punkt 1 inte gälla." Artikel 8 Artikel 22.2 i konventionen skall ha följande ändrade lydelse: "Försäkringsperioder enligt det svenska försäkringssystemet för förmåner enligt artikel 2.1 B b i denna konvention skall betraktas som försäkringsperioder som har fullgjorts i enlighet med den svenska lagstiftningen." Artikel 9 Artikel 23 i konventionen skall ha följande lydelse: "Föreligger det enligt den turkiska lagstiftningen rätt till förmåner utan beaktande av artikel 20, skall det behöriga turkiska försäkringsorganet beräkna den förmån som skall utbetalas med hänsyn endast till de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt dess egen lagstiftning." Artikel 10 Artikel 24 i konventionen skall upphöra att gälla. Artikel 11 Konventionens slutprotokoll utgår. Artikel 12 a) Denna tilläggskonvention träder i kraft den första dagen i den tredje månaden efter den månad då regeringarna från varandra har mottagit skriftligt meddelande om att alla de konstitutionella formaliteterna för denna tilläggskonventions ikraftträdande har uppfyllts. b) Tillämpningen av denna tilläggskonvention skall inte föranleda minskning av förmånsbelopp som en person har beviljats före ikraftträdandet. c) Konventionen och tilläggsöverenskommelsen enligt deras lydelser före denna tilläggskonventions ikrafträdande skall fortsätta att gälla med avseende på rätt till förmåner som kan fastställas genom tillämpning av konventionen och tilläggsöverenskommelsen i deras lydelser före denna tilläggskonventions ikraftträdande. d) Denna tilläggskonvention skall förbli i kraft under samma tid som konventionen och tilläggsöverenskommelsen. Till bekräftelse härav har de undertecknade undertecknat denna tilläggskonvention. Upprättad i Stockholm den 26 augusti 2004 i två exemplar på svenska, turkiska och engelska språken, vilka alla tre texter är lika giltiga. I händelse av skiljaktigheter i fråga om tolkningen, skall den engelska texten ha företräde. Isveç Kralligi Hükümeti ve Türkiye Cumhuriyeti Hükümeti, 30 Haziran 1978 tarihinde Stokholm'de imzalanmis olup, 3 Haziran 1997 tarihli Ek Anlasma ile degistirilen Sosyal Güvenlik Sözlesmesi ile; ki bundan böyle "Sözlesme" olarak anilacaktir, sosyal güvenlik alaninda karsilikli iliski kurmak suretiyle; Ilgili sosyal güvenlik mevzuatlarindaki degisiklikleri dikkate alarak; Sözlesme'de asagidaki degisikliklerin yapilmasi konusunda anlasmaya varmislardir: Madde 1 Sözlesme'nin 1inci maddesinin 9 uncu fikrasinda "aylik puanlarinin" kelimelerinden hemen sonra gelmek üzere, "veya aylik haklarinin" kelimeleri eklenmis ve "munzam aylik" kelimeleri çikartilmis, yerine "kazanca bagli yaslilik ayligi" ibaresi konmustur. Madde 2 Sözlesme'nin 2nci maddesinin 1inci fikrasi asagidaki sekilde yeniden düzenlenmistir: "1. Bu Sözlesme, A. Türkiye bakimindan; 1) Isçileri kapsayan Sosyal Sigortalar Kanunu ile Tarim Isçileri Sosyal Sigortalar Kanunu'na (malullük, yaslilik, ölüm, iskazalari ile meslek hastaliklari, hastalik ve analik), 2) Devlet memurlarinin emeklilik haklarini düzenleyen Türkiye Cumhuriyeti Emekli Sandigi Kanunu'na (malullük, yaslilik ve ölüm), 3) Esnaf ve Sanatkarlar ve Diger Bagimsiz Çalisanlar Sosyal Sigortalar Kurumu Kanunu ile Tarimda Kendi Adina ve Hesabina Çalisanlar Sosyal Sigortalar Kanunu'na (malullük, yaslilik ve ölüm), 4) 506 sayili Sosyal Sigortalar Kanunu'nun Geçici 20nci maddesine tabi olan sandiklarla ilgili mevzuata (malullük, yaslilik, ölüm, iskazalari ve meslek hastaliklari, hastalik ve analik), 5) Hizmet akdine tabi olarak çalisan sigortalilar açisindan uygulanan Issizlik Sigortasi Kanunu'na, B. Isveç bakimindan ; (a) Saglik sigortasi ve ana-baba sigortasi, (b) Garanti edilmis aylik ve kazanca bagli yaslilik ayligi, (c) Hastalik tazminati ve faaliyet tazminati, (d) Ölüm (geride kalanlar) ayliklari ve yetim (geride kalan çocuk) ödenegi, (e) Genel çocuk ödenekleri, (f) Iskazalari sigortasi, (g) Issizlik sigortasi, konularini kapsayan mevzuata, uygulanir." Madde 3 Sözlesme'nin 13 üncü maddesinin 2 nci fikrasi asagidaki sekilde degistirilmistir. "2. Türkiye'de ikamet eden söz konusu aile fertlerine Türkiye'de saglik yardimlarinin saglanmasi, Türk sigorta planina prim ödenmesine baglidir." Madde 4 Sözlesme'nin 14 üncü maddesinin 2 nci fikrasi asagidaki sekilde degistirilmistir. "2. Türkiye'de ikamet eden ve sadece Isveç'ten aylik alan kimselere saglik yardimlarinin saglanmasi Türk sigorta planina prim ödenmesine baglidir." Madde 5 Sözlesme'nin 15 inci maddesi asagidaki sekilde degistirilmistir. a. 1 inci fikrada, "Kazanç karsiligi çalisma sürelerine dayanan munzam ayliga" ibaresi çikartilmis ve yerine "Ek aylik seklindeki kazanca bagli yaslilik ayligina" ibaresi konmustur. b. 2 nci fikrada, "ek aylik sistemine göre aylik puanlarinin hesaplandigi bir yil olarak veya 1960 yilindan önce sigortali kisinin devlete ödenebilir bir vergilendirilebilir kazanci oldugu" ibaresi çikartilmis ve yerine "Isveç mevzuatina göre" ibaresi konmustur. c. 3 üncü fikra asagidaki gibi yeniden düzenlenmistir. "3. Ek aylik seklindeki kazanca bagli yaslilik ayliginin tutari hesaplanirken, yalnizca Isveç aylik mevzuati uyarinca tamamlanmis sigorta süreleri dikkate alinir. d. 4 üncü fikra asagidaki sekilde yeniden düzenlenmistir. "4. Hastalik ve faaliyet tazminati hakki tespit edilirken, Türk mevzuati kapsamina girenler, Isveç mevzuatina göre kapsama girmis olarak hesaba katilir. Kazanca bagli hastalik tazminatinin ve faaliyet tazminatinin tutari hesaplanirken, sadece Isveç mevzuatinin uygulanabilir oldugu sürelerde elde edilen kazanç dikkate alinir." Madde 6 Sözlesme'nin 16 nci maddesi asagidaki sekilde degistirilmistir. "Madde 5 asagidaki yardimlar için uygulanmaz. Garanti edilmis ayliklar, garanti edilmis tazminat seklindeki hastalik veya faaliyet tazminati, yetim ödenegi." Madde 7 Sözlesme'nin 20 nci maddesi asagidaki sekilde degistirilmistir. "1. Sigorta sürelerinin her iki Akit Taraf mevzuatina göre geçirilmis olmasi halinde, Türk mevzuatina göre yardim hakkinin kazanilmasi bakimindan, sigortalilik süreleri ayni zamana rastlamamak kaydi ile birlestirilir. 2. Türk mevzuatina tabi olarak geçen prim ödeme süresi 360 gün veya 12 aydan az oldugu takdirde birinci fikra hükmü uygulanmaz." Madde 8 Sözlesme'nin 22 nci maddesinin 2 nci fikrasi asagidaki sekilde yeniden düzenlenmistir. "2. Isveç sigorta planina göre, bu Sözlesme'nin 2 1/B-b maddesinde belirtilen yardimlar için geçen sigortalilik süresi, Isveç mevzuatina göre tamamlanmis sigortalilik süresi olarak hesaba katilir." Madde 9 Sözlesme'nin 23 üncü maddesi asagidaki sekilde degistirilmistir. "Sayet Türk mevzuatina göre, yardimlardan yararlanma hakki 20nci madde hükmü uygulanmaksizin kazaniliyorsa, yetkili Türk sigorta kurumu ödemesi gereken yardim miktarini yalniz kendi mevzuatina göre geçen sigortalilik sürelerini dikkate alarak belirler." Madde 10 Sözlesme'nin 24 üncü maddesi kaldirilmistir. Madde 11 Türkiye Cumhuriyeti ile Isveç Kralligi arasinda akdolunan Sosyal Güvenlik Sözlesmesi'ne iliskin olup, 30.06.1978 tarihinde imzalanan Protokol yürürlükten kaldirilmistir. Madde 12 a. Bu Ek Sözlesme, her bir Hükümet'in, bu Ek Sözlesme'nin yürürlüge girmesi için bütün yasal ve Anayasal gerekliliklerin yerine getirildigini belirten yazili bildirimi diger Hükümet'ten aldigi ayi izleyen üçüncü ayin birinci günü yürürlüge girer. b. Bu Ek Sözlesme'nin uygulanmasi, yürürlüge girmesinden önce hak kazanilmis olan bir yardimin tutarinda herhangi bir indirim yapilmasi sonucunu dogurmaz. c. Bu Ek Sözlesme'nin yürürlüge girmesinden önce yürürlükte olan Sözlesme ve Ek Anlasma, bu Ek Sözlesme'nin yürürlüge girmesinden önce yürürlükte olan Sözlesme'nin ve Ek Anlasma'nin uygulanmasi ile kazanilmasi mümkün olabilen yardim haklari yönünden uygulanmaya devam olunur. d. Bu Ek Sözlesme, Sözlesme ve Ek Anlasma ile ayni sürece yürürlükte kalir. Bu Ek Sözlesme, Isveççe, Türkçe ve Ingilizce olarak ve her üç dil ayni ölçüde geçerli olmak üzere iki nüsha olarak hazirlanmis ve 26 Agustos 2004 tarihinde Stokholm´de asagida belirtilenlerce imzalanmistir. Her iki dilde yorum farkliligi olmasi durumunda Ingilizce metin esas alinacaktir. The Government of the Kingdom of Sweden and the Government of the Republic of Turkey, having established reciprocity in the field of social security by means of the Convention on Social Security which was signed on their behalf in Stockholm on 30 June 1978, amended by the Supplementary Agreement of 3 June 1997, hereinafter referred to as the "Convention"; taking into account changes in their respective social security legislation; have agreed on the following amendments to the Convention: Article 1 In Article 1, paragraph 1.9 of the Convention, the words "or pensions rights" shall be added immediately after "pension points" and the words "supplementary pension" shall be replaced with "income-based old-age pension". Article 2 Article 2, paragraph 1 of the Convention shall be revised to read as follows: "This Convention shall apply A. In relation to Turkey to; 1) the Social Insurance Act covering the contract workers and Social Insurance Act for the Contract Agricultural Workers (invalidity, old age, survivors', industrial injuries and occupational diseases, sickness and maternity); 2) the Act on the Pension Fund of the Republic of Turkey covering the pension rights of civil servants (invalidity, old age and survivors'); 3) the Social Insurance Institution Act for Tradesmen, Artisans and Other Self-Employed and the Act on Social Insurance for Persons Working on Their Own Behalf in the Field of Agriculture (invalidity, old age and survivors'); 4) the legislation relating to pension funds as stipulated in the provisional Article 20 of Social Insurance Act No. 506 (invalidity, old age, survivors', industrial injuries, and occupational diseases, sickness and maternity); 5) the Unemployment Insurance Act applied in respect of insured employees working under the contract of service. B. in relation to Sweden, to the legislation on (a) health insurance and parental insurance; (b) guaranteed pensions and income-based old-age pensions; (c) sickness compensation and activity compensation; (d) survivor's pensions and surviving children's allowance; (e) general children's allowances; (f) industrial injury insurance; (g) unemployment insurance." Article 3 Article 13, paragraph 2 of the Convention shall be revised to read as follows: "2. Providing health care in Turkey for the said family members residing in Turkey, is subject to the payment of contribution to the Turkish Insurance Scheme." Article 4 Article 14, paragraph 2 of the Convention shall be revised to read as follows: "2. Providing health care for the persons residing in Turkey and receiving Swedish pension only is subject to the payment of contribution to the Turkish Insurance Scheme." Article 5 Article 15 of the Convention shall be amended as follows: a. In paragraph 1, the words "a supplementary pension and a basic pension based on periods of gainful activity" shall be replaced with "income-based old-age pension in form of supplementary pension". b. In paragraph 2, the phrase "for which pension points under the supplementary pension scheme has been calculated, or as a year before 1960 for which the insured person has had a taxable income payable to the state" shall be replaced with "according to the Swedish legislation". c. Paragraph 3 shall be revised to read as follows: "3. When calculating the amount of the income-based old-age pension in the form of supplementary pension to be paid, only periods of insurance completed under the Swedish legislation, shall be taken into account." d. Paragraph 4 shall be revised to read as follows: "4. When determining the right to sickness or activity compensation, coverage under Turkish legislation shall be considered the same as coverage under Swedish legislation. When calculating the amount of income-related sickness compensation and activity compensation, only income earned during periods when Swedish legislation was applicable shall be taken into account." Article 6 Article 16 of the Convention shall be revised to read as follows: "Article 5 shall not apply to the following benefits: guaranteed pensions, sickness or activity compensation in the form of guaranteed compensation and surviving children's allowance." Article 7 Article 20 of the Convention shall be revised to read as follows: "1. Where a person has had periods of insurance in accordance with the legislation of both the Contracting Parties, the periods shall be added together for the acquisition of the right to benefits under Turkish legislation, insofar as they do not coincide. 2. Where the contribution period under Turkish legislation is less than 360 days or 12 months, the provisions of paragraph 1 shall not apply." Article 8 Article 22, paragraph 2 of the Convention shall be revised to read as follows: "Periods of insurance under the Swedish insurance scheme for benefits according to Article 2 1. B. b) in this Convention are to be regarded as periods of insurance completed in accordance with the Swedish legislation." Article 9 Article 23 of the Convention shall read as follows: "If according to Turkish legislation right to benefits exists without any regard being had to article 20, the competent Turkish insurance institution shall calculate the amount of the benefit to be paid with reference only to the insurance periods completed under its own legislation." Article 10 Article 24 of the Convention shall be deleted. Article 11 The Final Protocol to the Convention between the Kingdom of Sweden and the Republic of Turkey on Social Security signed 30 June 1978 at Stockholm shall be abolished. Article 12 a. This Supplementary Convention shall enter into force on the first day of the third month following the month in which each Government shall have received from the other Government written notification that it has complied with all statutory and constitutional requirements for the entry into force of this Supplementary Convention. b. The application of this Supplementary Convention shall not result in any reduction in the amount of a benefit to which entitlement was established prior to its entry into force. c. The Convention and the Supplementary Agreement as in force prior to the entry into force of this Supplementary Convention shall continue to apply in regard to rights to benefits which can be established through the application of the Convention and the Supplementary Agreement as in force prior to the entry into force of this Supplementary Convention. d. This Supplementary Convention shall remain in force for the same period as the Convention and the Supplementary Agreement. IN WITNESS WHEREOF, the undersigned have signed this Supplementary Convention. Done at Stockholm on 26 August 2004 in duplicate, each in the Swedish, Turkish and English languages, each version being equally authentic. In case of differrentces of interpretation, the English version shall prevail. Labour and Social Security För Konungariket Sveriges regering: Isveç Kralligi Hükümeti Adina For the Government of the Kingdom of Sweden Berit ANDNOR Barn- och familjeminister För Republiken Turkiets regering: Türkiye Cumhuriyeti Hükümeti Adina For the Government of the Republic of Turkey Enis YETER Guvernör Statssekreterare för departementet för arbetsmarknad och social trygghet Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 2005 Närvarande: Statsministern Persson, statsråden Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström, Sommestad, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Björklund, Holmberg, Jämtin, Österberg, Orback, Baylan Föredragande: statsrådet Andnor Regeringen beslutar proposition 2004/05:71 Konvention mellan Konungariket Sverige och Republiken Turkiet om social trygghet. Prop. 2004/05:71 4 1 Prop. 2004/05:71 Bilaga 5 32 Prop. 2004/05:71 Bilaga Prop. 2004/05:71 39 Prop. 2004/05:71 40 Prop. 2004/05:71 Bilaga 40 47 Prop. 2004/05:71 Bilaga 48 Prop. 2004/05:71 48