Post 4764 av 7189 träffar
Propositionsnummer ·
2004/05:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 2005
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/39
Bilaga 4
Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män
Bilaga 4
Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män
Innehållsförteckning
Sammanfattning 7
1 Ekonomiska resurser för kvinnor och män i åldern 20-64 år 7
1.1 Tid och sysselsättning 8
1.1.1 Förvärvsarbetstid och tid i hemarbete 8
1.1.2 Sysselsättning 8
1.2 Lön och inkomst 9
1.2.1 Månadslön 9
1.2.2 Inkomster 9
1.3 Socialförsäkringsersättningar 11
1.3.1 Föräldrapenning 11
1.3.2 Ohälsa 11
Sjukpenning 12
Förtidspension 12
1.3.3 Pensionsrätt och premier 13
1.3.4 Underhåll till barn 14
1.4 Stöd vid arbetslöshet 14
1.5 Kapital 15
1.6 Skatt 16
1.7 Disponibel inkomst 17
1.7.1 Individuell disponibel inkomst 17
1.7.2 Ekonomisk standard 19
2 Föräldraskapets ekonomiska villkor för kvinnor och män 19
2.1 Tid och sysselsättning 20
2.2 Lön och inkomst 20
2.2.1 Månadslön 20
2.2.2 Inkomster 20
2.3 Socialförsäkringsersättningar 20
2.3.1 Föräldrapenning 21
2.3.2 Ohälsa 22
2.3.3 Pensionsrätt och premier 22
2.4 Stöd vid arbetslöshet 22
2.5 Kapital 23
2.6 Skatt 23
2.7 Disponibel inkomst 23
2.7.1 Individuell disponibel inkomst 23
2.7.2 Ekonomisk standard 24
2.8 Ekonomiska konsekvenser av föräldraskapet - ett typfall 24
3 Slutsatser 26
3.1 Marginella förändringar i ekonomiska resurser 26
3.2 Mindre ekonomiska resurser för mammor än för pappor 26
3.3 Föräldraskapet kostar mammor mer än pappor 27
3.4 Jämn fördelning av arbete nyckelfråga för ekonomiskt oberoende 27
Tabellförteckning
1.1 Månadslön och kvinnors lön i procent av mäns lön efter sektor 2003 9
1.2 Månadslön och kvinnors lön i procent av mäns lön efter livscykel 2002 9
1.3 Löneinkomst, arbetsinkomst samt förvärvsinkomst efter livscykel 2002 10
1.4 Förvärvsinkomst efter sysselsättningsgrad 2002 11
1.5 Antal personer med förvärvsinkomst efter livscykel 2002 11
1.6 Sjukpenning efter livscykel 2002 12
1.7 Sammansättning av pensionsbelopp till förtidspensionärer 2002 12
1.8 Pensionsbelopp till förtidspensionärer efter livscykel 2002 13
1.9 Privat pensionssparande efter livscykel 2002 14
1.10 Arbetslöshetsförsäkring 2002 14
1.11 Arbetsmarknadsutbildning 2002 15
1.12 Kapitalinkomst netto efter livscykel 2002 15
1.13 Kapitalinkomst netto 2002 16
1.14 Förmögenhet efter typ av tillgång 2002 16
1.15 Skatt på inkomst-, kapital-, fastighet och förmögenhet efter livscykel 2002 16
1.16 Sammansättning av individuell disponibel inkomst 2002 17
1.17 Disponibel inkomst uppdelad på inkomstslag 2002. Makrovärden,
medelvärden samt kvinnors andelar 18
1.18 Ekonomisk standard efter livscykel 2002 19
2.1 Föräldrapenning vid barns födelse efter livscykel 2002 21
2.2 Föräldrapenning för vård av barn efter livscykel 2002 21
2.3 Genomsnittlig föräldrapenning per dag vid födelse/ vård av barn efter
livscykel 2002 22
2.4 Sammansättning av individuell disponibel inkomst för ensamstående med
barn 2002 23
2.5 Sammansättning av individuell disponibel inkomst för sammanboende med barn 2002 24
2.6 Nettoförändring av föräldraskap 1994-2003 25
Diagramförteckning
1.1 Faktiskt arbetad tid i betalt arbete efter livscykel 2003 8
1.2 Pensionsrätt för personer i åldern 20-64 år 2002 13
1.3 Privat pensionssparande som andel av disponibel inkomst
efter livscykel 2002 14
2.1 Nettotransfereringar till föräldrar 2002 24
3.1 Disponibel inkomst 2002 efter olika inkomstslag 26
Sammanfattning
Syftet med denna bilaga är att visa fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män i åldern 20-64 år. Vidare görs en särskild belysning av föräldraskapets ekonomiska villkor för mammor och pappor med små barn och äldre barn.
I förra årets bilaga visades hur brister i jämställdheten mellan kvinnor och män tar sig ekonomiska uttryck. Kvinnor utför en större andel av det obetalda arbetet än män. En hög grad av obetalt arbete sätter en gräns för omfattningen av betalt arbete. Jämfört med män arbetar kvinnor inom sektorer och yrken där lönenivån är lägre och där deltidstjänster är vanligare. Dessa faktorer är några av skälen till kvinnors lägre inkomst från arbetsmarknaden.
Kvinnors lägre inkomst av marknadsarbete reproduceras i socialförsäkrings-, arbetslöshets- och pensionssystemen, eftersom marknadsinkomsten ligger till grund för ersättningen i de olika systemen. Samtidigt har de offentliga välfärdsystemen en omedelbart utjämnande effekt på skillnaderna i inkomst mellan kvinnor och män.
Årets genomgång av ekonomiska resurser visar endast på marginella förändringar jämfört med föregående år.
Fortfarande:
* är löneskillnader mellan kvinnor och män betydande även när hänsyn tas till skillnader i yrkesval och sektorstillhörighet. Kvinnor tjänar i genomsnitt 92 procent av vad män gör.
* har kvinnor ett något lägre arbetsutbud än män.
* är deltidsarbete mer vanligt förekommande bland kvinnor än bland män.
* är kvinnor som förvärvsarbetar jämnt fördelade mellan privat och offentlig sektor, medan 80 procent av männen återfinns i privat sektor.
* är arbetsmarknaden starkt könssegregerad, kvinnor och män återfinns inom olika yrken och män arbetar oftare inom högre betalda yrken och på högre befattningar än kvinnor.
* har kvinnor i samtliga skeden i livet lägre inkomst från marknadsarbete än män.
* har kvinnor genomgående lägre ersättning än män i socialförsäkringen, trots att kvinnor i flera fall har en högre nyttjandegrad och därmed får en större andel av de totalt utbetalda beloppen.
* bidrar välfärdssystemen till viss del till att omfördela ekonomiska resurser från män till kvinnor. Detta blir särskilt tydligt när det gäller föräldraskapet.
Det finns en risk att dessa väl utbyggda välfärdssystem, vilka till viss del kompenserar kvinnor för förlorad marknadsinkomst, hämmar utvecklingen mot en mer jämställd arbetsmarknad. Vidare bevaras traditionella könsmönster när det gäller obetalt arbete.
I ett räkneexempel beräknas ekonomiska konsekvenser av föräldraskapet för en tioårsperiod uppgå till 304 000 kronor för mamman och 10 000 kronor för pappan.
Dessutom blir pensionsbehållningen för de tio åren till följd av föräldraskapet drygt 50 000 kronor lägre för kvinnan och 1 000 kronor lägre för mannen.
Den ojämna fördelningen av deltidsarbete mellan mammor och pappor visar sig därmed ha större ekonomiska konsekvenser än fördelningen av ledighet i samband med barns födelse.
Den lagstadgade rätten till deltidsarbete utnyttjas nästan inte alls av män, vilket gör att den riskerar att konservera rådande strukturer på arbetsmarknaden. Detta innebär att kvinnan betalar ett högre ekonomiskt pris för sitt föräldraskap än mannen.
1 Ekonomiska resurser för kvinnor och män i åldern 20-64 år
Redovisningen i denna bilaga omfattar inkomst från marknadsarbete i form av lön och företagarinkomst, ersättning och bidrag från socialförsäkringssystemen och från arbetslöshetsförsäkringen samt inkomst av kapital. De flesta ekonomiska uppgifterna avser år 2002 och har hämtats från Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning av hushållens ekonomi (HEK). När data avser ett annat år anges detta.
Redovisningen följer den struktur som introducerades förra året, men utgår mer konsekvent från uppgifter om kvinnors och mäns ekonomiska situation sett över hela livscykeln. Avsikten är att tydligare fokusera på de skilda aspekter som i ekonomiskt hänseende påverkar hushåll av olika sammansättning. Inte minst har förekomsten av barn i olika åldrar en signifikant betydelse för såväl ensamståendes som sammanboendes ekonomiska villkor. Grupperingen görs efter det yngsta barnet i hushållet. Kvinnor och män med barn i åldern 0-6 år benämns småbarnsförälder. Personer med det yngsta barnet i åldern 7-17 år benämns storbarnsförälder. Personer utan hemmavarande barn grupperas i två åldersklasser. I kapitel 2 analyseras föräldraskapets ekonomiska villkor och konsekvenser för kvinnor och män.
Förvärvsarbete är den största inkomstkällan för både kvinnor och män. Detta arbete är grunden för ersättning i socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och för framtida pensioner. Löneskillnader på arbetsmarknaden reproduceras i ersättningssystemen och pensionen. Oavlönat arbete ger ingen inkomst eller pensionsrätt i pensionssystemet, men bidrar avsevärt till hushållens välfärd. Undantag är det nya pensionssystemets pensionsrätt för barnår, studier, plikttjänst och ålderspensionsavgift vid socialförsäkringsersättningar.
Månadslön och löneskillnader mellan kvinnor och män redovisas för hela arbetsmarknaden och efter sektor. Inkomsten innehåller inte bara lön, utan även företagarinkomst och ersättning från socialförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring. Genom att visa tre olika inkomstbegrepp framkommer tydligt att inkomstrelationerna mellan kvinnor och män beror på vilket begrepp som används.
Socialförsäkringarnas effekter på kvinnors och mäns inkomst utvecklas närmare. Även pensionsgrundande inkomst som underlag för intjänad pensionsrätt och förekomsten av privat pensionssparande tas upp liksom stöd vid arbetslöshet. Kort redovisas sedan överskott och underskott av kapital samt förmögenhet och skatter innan uppgifter om disponibel inkomst sammanfattar hela inkomststrukturen.
1.1 Tid och sysselsättning
1.1.1 Förvärvsarbetstid och tid i hemarbete
Förvärvsarbete redovisas löpande i ekonomisk statistik som betalt arbete. Enligt Arbetskraftsundersökningen (AKU) år 2003 utfördes 125 miljoner timmar förvärvsarbete per vecka på marknaden av kvinnor och män i åldern 20-64 år. Av dessa timmar svarade kvinnor för 42 procent och män för 58 procent. Av de förvärvsarbetande arbetar två tredjedelar av kvinnorna och över 90 procent av männen heltid. Kvinnor arbetar deltid i alla familjesituationer i betydligt större omfattning än män i motsvarande situation. Den genomsnittliga faktiska förvärvsarbetstiden per vecka var 34 timmar för kvinnor och 39 timmar för män.
Det är större skillnad i arbetstid mellan könen bland sammanboende än bland ensamstående i alla kategorier.
Diagram 1.1 Faktiskt arbetad tid i betalt arbete efter livscykel 2003
Timmar per vecka
Det obetalda arbetets fördelning på olika aktiviteter framgår av tidsanvändningsundersökningar. Enligt den senast genomförda, 2000/01, uppgick tiden för hemarbete till 126 miljoner timmar per vecka, vilket är av samma omfattning som det betalda arbetet. Fördelningen mellan kvinnor och män var emellertid den omvända - kvinnor utförde 58 procent och män 42 procent av det obetalda arbetet.
1.1.2 Sysselsättning
Under 2003 var nästan 2 miljoner kvinnor och drygt 2,1 miljoner män sysselsatta. Det motsvarar 76 procent av kvinnorna och 80 procent av männen i befolkningen 20-64 år. Den öppna arbetslösheten var 3 procent för kvinnor och 4 procent för män.
Kvinnors arbetskraftsdeltagande är bland de högsta i världen med 79 procent kvinnor och 84 procent män. En mängd av de tjänster som i Sverige utförs i betalt marknadsarbete utförs i länder utanför Norden obetalt av företrädesvis kvinnor.
Samtidigt är arbetsmarknaden starkt könsuppdelad. Fördelningen av kvinnor och män på olika näringsgrenar är ojämn. Kvinnor fördelar sig till hälften på privat och till hälften på offentlig sektor, medan män till 80 procent arbetar inom den privata sektorn. Kommun- och landstingssektorerna är starkt kvinnodominerade med cirka 80 procent anställda kvinnor. Den statliga sektorn är att beteckna som könsmässigt jämnt fördelad och den privata sektorn har en övervikt av män.
Förutom en horisontell uppdelning på kvinnor och män inom olika sektorer och yrken, finns en vertikal uppdelning av kvinnor och män inom respektive sektor, där män i större utsträckning än kvinnor finns på högre befattningar, vilket även syns i lönestatistiken.
1.2 Lön och inkomst
1.2.1 Månadslön
Månadslön för kvinnor och män i olika sektorer redovisas i tabell 1.1. Uppgifterna avser heltids- och deltidsanställda, där månadslönen för deltidsanställda har räknats om till heltidslön. För timavlönade redovisas en beräknad månadslön.
Löneskillnader mellan kvinnor och män kan till stor del förklaras med skillnader i yrke, sektor, befattning, arbetslivserfarenhet och ålder. Det finns emellertid löneskillnader mellan kvinnor och män som är svåra att mäta statistiskt och som inte går att förklara på detta sätt utan kan antas bero på kön, s.k. osakliga löneskillnader.
Tabell 1.1 Månadslön och kvinnors lön i procent
av mäns lön efter sektor 2003
Månadslön, kronor och kvinnors lön i procent av mäns lön
Månadslön
Kv:s lön i % av m:s lön
Sektor
Kvinnor
Män
Ej stdvägd
Stdvägd
Alla sektorer
20 700
24 800
84
92
Offentlig sektor
20 300
24 600
82
96
Kommuner
19 300
21 300
91
98
Landsting
22 300
31 400
71
93
Stat
22 700
26 800
85
92
Privat sektor
21 100
24 800
85
90
Anm. Månadslönen är standardvägd (stv) med antagande att kvinnor och män fördelar sig lika på ålder, utbildning, arbetstid och sektor inom varje yrkesgrupp.
Källa: Lönestrukturstatistik, Medlingsinstitutet
I tabellen redovisas kvinnors lön i relation till mäns lön i två olika serier, standardvägd och inte standardvägd. I den standardvägda månadslönen har faktorer som ålder, utbildningsnivå, arbetstid och sektor inom yrkesgrupper rensats bort.
Även om man bortser från skillnader som förklaras av dessa faktorer kvarstår löneskillnader mellan kvinnor och män. Storleken på löneskillnaden varierar mellan sektorerna. Löneskillnaden är minst i den kommunala sektorn, där kvinnor utgör en majoritet. Detta gäller oavsett om lönen är standardvägd eller inte. Den standardvägda löneskillnaden är störst i den privata sektorn. I genomsnitt över hela arbetsmarknaden är kvinnors månadslön 92 procent av mäns månadslön när hänsyn tagits till skillnader i olika yrkesval och sektor. Över tid är löneskillnaderna i stort sett oförändrade.
Tabell 1.2 Månadslön och kvinnors lön i procent
av mäns lön efter livscykel 2002
Månadslön, kronor och kvinnors lön i procent av mäns lön
Månadslön
Kv:s lön i
% av m:s
lön
Kvinnor
Män
Samtliga
20 100
24 200
83
Ensamstående
19 600
21 700
90
Ensam m barn 0-6 år
18 200
26 700
68
Ensam m barn 7-17 år
19 400
25 200
77
Ensam 20-44 år
18 900
20 900
90
Ensam 45-64 år
21 100
22 800
93
Sammanboende
20 300
25 900
78
Sambo m barn 0-6 år
20 400
25 700
79
Sambo m barn 7-17 år
20 700
27 100
76
Sambo 20-44 år
19 700
23 100
85
Sambo 45-64 år
20 300
26 200
77
Källa: HEK, SCB och Medlingsinstitutet, Finansdepartementets beräkningar
Tabell 1.2 visar månadslön efter livscykel för år 2002. Den genomsnittliga månadslönen är lägre för ensamstående än för sammanboende, vilket gäller för kvinnor och män i alla faser av livscykeln. Kvinnors andel av mäns månadslön är 90 procent för ensamstående att jämföra med 78 procent för sammanboende. Det är månadslön omräknat till heltidsarbete som jämförs.
1.2.2 Inkomster
För de allra flesta utgör lönen den största delen av inkomsten. Inkomsten påverkas också av om en person arbetar heltid eller deltid, arbetar övertid, är sjuk, föräldraledig eller arbetslös.
Tabell 1.3 Löneinkomst, arbetsinkomst samt förvärvsinkomst efter livscykel 2002
Meelvärde, kronor per år och kvinnors andel av mäns inkomst, procent
Löneinkomst
Andel
Arbetsinkomst
Andel
Förvärvsinkomst
Andel
Kvinnor
Män
%
Kvinnor
Män
%
Kvinnor
Män
%
Samtliga
155 800
235 100
66
170 800
241 300
71
192 700
264 200
73
Ensamstående
142 200
185 000
77
153 500
190 200
81
181 000
213 300
85
Ensam m barn 0-6 år
113 900
290 900
39
137 400
274 800
50
153 500
319 000
48
Ensam m barn 7-17 år
163 300
258 300
63
177 300
270 300
66
200 100
289 000
69
Ensam 20-44 år
132 500
177 100
75
139 000
181 000
77
151 500
192 600
79
Ensam 45-64 år
152 300
188 600
81
166 100
196 600
84
218 200
243 500
90
Sammanboende
163 400
269 300
61
180 600
276 400
65
199 300
299 100
67
Sambo m barn 0-6 år
129 500
277 400
47
167 000
288 800
58
175 900
294 000
60
Sambo m barn 7-17 år
170 600
305 500
56
202 200
311 400
65
215 100
321 200
67
Sambo 20-44 år
173 100
239 500
72
177 800
242 700
73
187 000
247 900
75
Sambo 45-64 år
164 200
246 600
67
176 000
252 500
70
207 800
303 500
68
Anm. Löneinkomst är summan av lön, bilförmån och företagarinkomst. Arbetsinkomst är summan av löneinkomst, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning eller tjänstgöring inom totalförsvaret. Förvärvsinkomst är summan av arbetsinkomst, ersättning vid arbetslöshet, utbetald pension, studiestöd och vårdbidrag.
Ägare av fåmansbolag räknas som anställd. Genomsnitt för alla med förvärvsinkomst.
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
I tabell 1.3 visas kvinnors och mäns inkomster utifrån tre olika begrepp:
1. Löneinkomst är summan av lön, bilförmån och företagarinkomst.
2. Arbetsinkomst är löneinkomst kompletterad med inkomstrelaterade transfereringar (t.ex. sjukpenning och föräldrapenning), vilka är knutna till arbetet och kompenserar för inkomstbortfall.
3. Förvärvsinkomst inkluderar förutom arbetsinkomst ovan bl.a. ersättning vid arbetslöshet, utbetald pension, studiestöd och vårdbidrag.
Förvärvsinkomst är ett taxeringsmässigt inkomstbegrepp som, efter olika typer av avdrag, utgör underlag för kommunal och statlig inkomstbeskattning. Inkomst av kapital ingår däremot inte utan redovisas och beskattas separat.
Skillnaden mellan kvinnors och mäns relativa inkomst minskar när inkomstnivån ökar som en följd av att fler inkomstslag läggs till. Kvinnors ekonomiska ställning stärks således i relation till mäns då förvärvsinkomst jämförs i stället för löneinkomst. Detta förhållande gäller i nästan alla livscykler, vilket innebär att olika slags transfereringar statistiskt sett har en utjämnande effekt på kvinnors ekonomiska ställning
relativt män. Trots att fler inkomstslag stärker kvinnors inkomst i relation till mäns, kvarstår stora skillnader mellan inkomsterna. Ensamstående kvinnor i övre medelåldern har högre genomsnittlig förvärvsinkomst än sammanboende kvinnor i samma ålder. En orsak är att sammanboende kvinnor arbetar deltid i större utsträckning än ensamstående kvinnor. Sammanboende män har genomgående högre förvärvsinkomst än ensamstående män, med undantag för den lilla gruppen ensamstående män med små barn. Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män är störst i grupperna med småbarnsföräldrar.
I inkomsten ingår även företagarinkomst. Denna är ofta svår att mäta på ett sätt som är jämförbart med anställda men i genomsnitt är företagarinkomsten högre för män än för kvinnor. Dubbelt så många män som kvinnor har inkomst från eget företag.
Det är även viktigt att beakta omfattningen av förvärvsarbetet när inkomstnivå och relationen mellan kvinnors och mäns inkomst jämförs. För olika sysselsättningsgrupper är inkomstrelationen jämnare än för samtliga förvärvsarbetande.
Andel deltidsarbetande kvinnor är betydligt högre i alla livscykler än andel deltidsarbetande män.
Tabell 1.4 Förvärvsinkomst efter sysselsättningsgrad 2002
Medelvärde, kronor per år och kvinnors andel av mäns inkomst, procent
Kvinnor
Män
Andel
Samtliga
192 700
264 200
73
Deltid 1-19
130 200
151 400
86
Deltid 20-34
176 900
194 000
91
Heltid helår
252 700
311 700
81
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Förvärvsinkomst visar emellertid inte en individs hela konsumtionsmöjlighet. Förekomst av kapital, skattefria transfereringar i form av familjestöd och skatt på förvärvsinkomsten leder till att den inkomst individen disponerar avviker från förvärvsinkomsten. Denna disponibla inkomst tar inte hänsyn till försörjningsbördan (se avsnitt 1.7).
Den genomsnittliga inkomst som beräknas är beroende av storleken på gruppen som avses. Antal personer och könsfördelningen på dem som har förvärvsinkomst framgår av tabell 1.5. Samma antal personer har även använts för att beräkna genomsnittlig löneinkomst och arbetsinkomst i tabell 1.3. Det innebär t.ex. att personer som saknar arbetsinkomst ingår i nämnaren och genomsnittet blir lägre än om ett genomsnitt skulle beräknas för dem som har arbetsinkomst.
Tabell 1.5 Antal personer med förvärvsinkomst efter livscykel 2002
Antal, 1000-tal och könsfördelning, procent
Antal
Könsfördelning
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Samtliga
2 454
2 522
49
51
Ensamstående
886
1 025
46
54
Ensam m b 0-6 år
64
11
85
15
Ensam m b 7-17 år
128
39
77
23
Ensam 20-44 år
398
660
38
62
Ensam 45-64 år
297
314
49
51
Sammanboende
1 568
1 497
51
49
Sambo m barn 0-6 år
384
387
50
50
Sambo m barn 7-17 år
397
397
50
50
Sambo 20-44 år
185
180
51
49
Sambo 45-64 år
601
533
53
47
Anm. Förvärvsinkomst inkluderar lön, företagarinkomst, inkomstrelaterade transfereringar (t.ex. sjukpenning och föräldrapenning), vilka är knutna till arbetet och kompenserar för inkomstbortfall samt ersättning vid arbetslöshet, utbetald pension, studiestöd och vårdbidrag
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
1.3 Socialförsäkringsersättningar
I detta avsnitt analyseras vissa ersättningar från socialförsäkringen närmare.
Skillnader i ersättning från socialförsäkringen mellan kvinnor och män kan uppkomma av flera skäl. Dels följer löneskillnader med in i socialförsäkringssystemen där ersättningen baseras på tidigare inkomst genom sjukpenninggrundande inkomst (SGI) eller pensionsgrundande inkomst (PGI). Dels finns skillnader i grad av nyttjande mellan kvinnor och män. Den senare skillnaden är särskilt tydlig när det gäller föräldraförsäkringen. Det är därför viktigt att i analysen särskilja vilka skillnader som uppkommer när man studerar ersättningsnivåer respektive nyttjandegrad i de offentliga systemen.
1.3.1 Föräldrapenning
Under 2002 utbetalades 17,7 miljarder kronor i föräldrapenning, varav 76 procent till kvinnor och 24 procent till män. Antal mottagare var 595 000 kvinnor och 427 000 män. Av de ersatta dagarna med föräldrapenning togs 82 procent ut av kvinnor och 18 procent av män.
Kvinnor tar ut en större andel av föräldrapenningen och denna ger ett större tillskott till inkomsten för kvinnor än för män. Den genomsnittliga ersättningen per uttagen dag med någon typ av föräldrapenning är lägre för kvinnor än för män. Under 2002 beräknas ersättningen i medeltal till 496 kronor per dag för kvinnor och 651 kronor per dag för män. Skillnaden förklaras med mäns högre inkomstnivå och färre uttag av garantidagar.
Vid vård av sjukt barn är dagpenningen generellt sett högre i alla grupper efter livscykel som beräknats. Antalet dagar är betydligt färre och mer jämnt fördelade mellan könen.
1.3.2 Ohälsa
Ohälsan har under senare år kommit allt mer i fokus, inte minst på grund av en kraftig ökning av antalet långtidssjukskrivna. Antal sjukskrivna är stort bland både kvinnor och män, men kvinnor står för en större ökning. Ohälsan är samhällsekonomiskt kostsam, men har också ekonomiska konsekvenser för individen.
Sjukpenning
Under 2002 utbetalades 41,3 miljarder kronor i sjukpenning till personer i åldern 20-64 år, varav 59 procent till kvinnor och 41 procent till män. Antal mottagare var 538 000 kvinnor och 339 000 män. Mäns andel av antal mottagare har ökat. Sjuklön för de första 14 sjukskrivningsdagarna ingår inte.
Längden på den betalda sjukpenningen varierar. Den offentliga utgiften för långa sjukfall är betydligt större än för korta perioder med frånvaro.
Kvinnors andel av den utbetalda sjukpenningen är 59 procent men kvinnor utgör 61 procent av de sjukskrivna. Mäns andel av den utbetalda sjukpenningen är 41 procent, men män utgör 39 procent av de sjukskrivna. Medelvärdet på den utbetalda sjukpenningen till kvinnor är 89 procent av mäns sjukpenning. I alla grupper utom ensamstående utan barn har män lika stor eller högre ersättning. Relationen påverkas av sjukpenninggrundande inkomst och under hur lång tid ersättning betalats ut.
En förklaring till diskrepansen mellan antal sjukskrivna och andel av kostnaden kan därmed sökas i att män har en högre sjukpenninggrundande inkomst. Vidare är skillnaden störst mellan könen vid de långa sjukpenningintervallen.
Tabell 1.6 Sjukpenning efter livscykel 2002
Medelvärde, kronor per år och andelar, procent
Medelvärde
Andel
Andel m sjp %
Kvinnor
Män
%
Kv.
Män
Samtliga
44 900
50 600
89
21
13
Ensamstående
48 500
49 500
98
21
13
Ensam m barn 0-6 år
45 300
..
..
24
..
Ensam m barn 7-17 år
37 400
60 000
62
31
18
Ensam 20-44 år
45 100
39 800
113
14
10
Ensam 45-64 år
58 100
58 100
100
25
21
Sammanboende
42 900
51 300
84
22
13
Sambo m barn 0-6 år
26 900
37 400
72
24
11
Sambo m barn 7-17 år
48 700
50 800
96
21
14
Sambo 20-44 år
32 400
46 600
70
14
7
Sambo 45-64 år
52 100
60 100
87
23
15
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
När arbetsförmågan inte är helt nedsatt är det möjligt att vara sjukskriven till 25, 50 eller 75 procent. Deltidssjukskrivning är vanligare bland kvinnor än män. År 2002 uppgick andelen ersatta heltidsdagar till 70 procent av samtliga utbetalda dagar för kvinnor och till 76 procent för män.
Tabell 1.6 visar hur många kvinnor och män som varit sjukskrivna som andel av alla inom respektive grupp. Andel kvinnor är högre än andel män i samtliga livscykler. Personer 20-44 år utan barn har den lägsta sjukskrivningen. Det gäller både kvinnor och män.
Förtidspension
Långa sjukskrivningar leder i förlängningen ofta till förtidspension1. Förtidspension/sjukbidrag kan ses som en varaktig form av sjukpenning vid långvarig ohälsa. En del personer drabbas redan vid låg ålder av invaliditet medan förtidspension för andra uppkommer till följd av sjukdom, arbetsskada eller annan olycka som sätter ned arbetsförmågan helt eller delvis.
Tabell 1.7 visar olika inkomstkällor för dem som 2002 enligt Riksförsäkringsverket (RFV) var förtidspensionärer och hur beloppen fördelar sig på kvinnor och män. I pensionsbeloppet ingår inte enbart folkpension och ATP utan även ersättning från andra källor som framgår av tabellen.
Tabell 1.7 Sammansättning av pensionsbelopp till förtidspensionärer 2002
Utbetalt, miljarder kronor, kvinnors andel, procent och medelvärde kronor per år
Utbetalt
An-del
Medelvärde
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Summa pension
27,2
23,5
54
99 500
129 500
Folkpension
8,3
5,7
59
30 600
31 700
ATP
13,6
12,0
53
55 800
75 900
Annan offentlig
2,1
1,5
58
20 900
31 300
Arbetsskadelivränta
1,4
1,7
45
52 900
63 500
Tjänstepension
0,9
1,3
41
32 700
54 400
Privat pension
0,7
1,2
37
30 200
65 300
Löneinkomst
7,5
4,3
64
71 400
84 600
Annan inkomst
3,4
1,9
64
43 200
44 400
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
I likhet med sjukpenning går en större andel av den totalt utbetalda pensionen till kvinnor, som en följd av att fler kvinnor är förtidspensionerade. Förhållandet är likartat i alla åldersgrupper. Medelvärdet av pensionsbeloppet för kvinnor är dock lägre än för män. Kvinnor utgör 59 procent av de förtidspensionerade, men erhåller 54 procent av det utbetalda pensionsbeloppet. Män utgör 41 procent av de förtidspensionerade och tar emot 46 procent av det utbetalda beloppet. I genomsnitt utgör kvinnors förtidspension 77 procent av mäns förtidspension. Kvinnors ersättning är lägre än mäns från samtliga utbetalningskällor vilket förklaras av mäns högre lönenivå och större grad av heltidspensionering.
Som framgår av tabellen kan den som har förtidspension även ha andra inkomstkällor - det kan vara lön, andra typer av ersättningar eller bidrag.
Av förtidspensionerade kvinnor är 45 procent ensamstående och av förtidspensionerade män är drygt hälften ensamstående. Antal med förtidspension är vanligast för både kvinnor och män i övre medelåldern, dvs. åldersgruppen 45-64 år.
Andelen förtidspensionerade av befolkningen bland de sammanboende i denna åldersgrupp är 19 procent av kvinnorna och 12 procent av männen. Andelen förtidspensionerade av befolkningen är dock större bland de äldre ensamstående. 29 procent av de ensamstående äldre kvinnorna och 20 procent av motsvarande grupp män är förtidspensionerade.
Tabell 1.8 Pensionsbelopp till förtidspensionärer efter livscykel 2002
Medelvärde, kronor per år, andel i procent och antal i 1 000-tal
Medelvärde
An-del
Antal m pension
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Samtliga
99 500
129 400
77
273
181
Ensamstående
100 200
114 100
88
123
96
Ensam m b 0-6 år
..
..
..
1
..
Ensam m b 7-17 år
84 400
..
62
12
2
Ensam 20-44 år
86 900
92 900
94
24
29
Ensam 45-64 år
105 700
122 800
86
87
65
Sammanboende
99 000
146 700
67
150
85
Sambo m b 0-6 år
80 300
73 300
110
5
4
Sambo m b 7-17 år
91 400
134 600
68
22
13
Sambo 20-44 år
91 800
..
83
5
2
Sambo 45-64 år
101 600
154 200
66
117
66
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
1.3.3 Pensionsrätt och premier
Den pensionsgrundande inkomsten (PGI) utgör merparten av underlaget för pensionsrätten. Män har högre pensionsgrundande inkomst än kvinnor i varje åldersgrupp. PGI utgör summan av inkomst från arbete och skattepliktiga transfereringar från socialförsäkringen samt arbetslöshetsstöd. Denna inkomst ökar med stigande ålder för såväl kvinnor som män upp till 55-årsåldern för att sedan avta under åren före pensioneringen. Diagram 1.2 visar även pensionsgrundande belopp (PGB). Det senare beräknas av Riksförsäkringsverket och ger pensionsrätt under speciella skeden av livet. Personer som under året studerar, utför plikttjänst, har småbarn eller är förtidspensionär tillgodoräknas PGB. Denna komplettering av den intjänade pensionsrätten medför en utjämning (med allmänna skattemedel) av pensionsrätten mellan kvinnor än för män.
Diagram 1.2 Pensionsrätt för personer i åldern 20-64 år 2002
Genomsnitt underlag i 1000-tal kronor
År 2002 beräknas 16 procent av personer i åldern 20-64 år ha pensionsgrundande inkomst över intjänandetaket på 7,5 inkomstbasbelopp. Inkomst över denna nivå är inte försäkrad i det allmänna pensionssystemet utan täcks för flertalet via tjänstepensionsavtal. Skillnaden mellan kvinnor och män är stor. Andelen kvinnor med maximal poäng är 8 procent, medan motsvarande andel för män är 23 procent. Det är således nästan tre gånger fler män än kvinnor som uppnått maximal PGI.
Belopp som avsätts till privat pensionssparande är genom avdrag i inkomstdeklarationen avdragsgillt vid taxeringen. Fler kvinnor än män avsätter pengar till privat pensionssparande.
Tabell 1.9 Privat pensionssparande efter livscykel 2002
Andel med avdragsgill pensionspremie, procent av befolkningen och medelvärde, kronor per år
Andel
Avdrag
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Samtliga
43
35
5 600
6 800
Ensamstående
53
27
5 000
5 900
Ensam m barn 0-6 år
29
50
2 600
4 900
Ensam m barn 7-17 år
41
35
3 800
5 100
Ensam 20-44 år
26
25
3 800
4 300
Ensam 45-64 år
39
28
7 100
9 200
Sammanboende
50
42
5 900
7 200
Sambo m barn 0-6 år
49
42
3 900
4 800
Sambo m barn 7-17 år
54
43
5 200
6 900
Sambo 20-44 år
42
40
3 500
4 000
Sambo 45-64 år
50
40
8 200
10 400
Anm. Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag.
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
De belopp som pensionssparas är högre för män än för kvinnor vilket framgår av tabell 1.9. De avdragna beloppen ökar med stigande ålder och är högst i övre medelåldern. Fler sammanboende än ensamstående har ekonomisk möjlighet att göra avdrag och beloppen är i genomsnitt i regel något högre för sammanboende.
Pensionssparande som andel av den disponibla inkomsten för personer i olika livscykler visas i diagram 1.3. Ensamstående män sparar i samtliga grupper en större andel av sin disponibla inkomst till privat pensionssparande jämfört med ensamstående kvinnor. För sammanboende råder det omvända förhållandet: kvinnor avsätter en större andel av sin disponibla inkomst till privat pensionssparande än vad män gör. Sammanboende har möjlighet att spara en större andel av disponibel inkomst än ensamstående.
Diagram 1.3 Privat pensionssparande som andel av disponibel inkomst efter livscykel 2002
Andel av disponibel inkomst, procent
1.3.4 Underhåll till barn
Syftet med underhållsbidrag är att barn som inte bor med båda sina föräldrar ska garanteras en rimlig ekonomisk standard samtidigt som båda föräldrarna tar ekonomiskt ansvar för sina barn. Många särlevande föräldrar reglerar barnets underhåll själva.
Sammanlagt överförs 6,1 miljarder kronor, varav 84 procent till barn som bor med sin mamma och 16 procent till barn som bor med sin pappa. Mottagare av underhåll är barn till 260 000 kvinnor respektive 62 000 män.
1.4 Stöd vid arbetslöshet
Av dem som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen någon gång under året är 56 procent kvinnor och 44 procent män. Ungefär lika många ensamstående kvinnor som ensamstående män får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, men beloppet per person är lägre för kvinnor. Väsentligt fler sammanboende kvinnor än män får ersättning och även här är beloppet per person lägre för kvinnor. Beloppens storlek beror på lönenivå och hel- respektive deltidsarbetslöshet men även på hur länge ersättning har betalats ut.
Tabell 1.10 Arbetslöshetsförsäkring 2002
Antal personer samt medelvärde, kronor per år
Antal
Belopp
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Samtliga
292 000
233 000
35 600
51 100
Ensamstående
121 000
120 000
34 600
51 700
Ensam m b 0-6 år
15 000
..
37 300
..
Ensam m b 7-17 år
24 000
..
32 600
..
Ensam 20-44 år
55 000
90 000
30 500
45 600
Ensam 45-64 år
26 000
24 000
43 300
70 600
Sammanboende
170 000
114 000
36 300
50 400
Sambo m b 0-6 år
54 000
35 000
32 500
43 800
Sambo m b 7-17 år
42 000
23 000
34 300
78 700
Sambo 20-44 år
33 000
23 000
31 500
42 400
Sambo 45-64 år
41 000
33 000
47 200
64 000
Anm. Medelvärden är beräknade för den grupp som haft ersättning.
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Fler män än kvinnor genomgår någon form av arbetsmarknadsutbildning. I synnerhet gäller detta ensamstående medan det bland de sammanboende är ungefär lika många av båda könen. Andelen med ersättning från arbetsmarknadsutbildning skiljer sig från andelen med arbetslöshetsförsäkring mellan kvinnor och män. Bland dem som genomgick arbetsmarknadsutbildning var 47 procent kvinnor och 53 procent män. Vidare är medelvärdet för de erhållna beloppen såväl som kostnaden för arbetsmarknadsutbildning högre för män än för kvinnor.
Tabell 1.11 Arbetsmarknadsutbildning 2002
Antal personer samt medelvärde, kronor per år
Antal
Belopp
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Samtliga
110 000
123 000
44 600
52 400
Ensamstående
55 000
65 000
41 300
51 500
Ensam m b 0-6 år
9 000
..
23 000
..
Ensam m b 7-17 år
11 000
..
46 400
..
Ensam 20-44 år
24 000
45 000
36 800
42 900
Ensam 45-64 år
10 000
17 000
62 200
75 400
Sammanboende
55 000
58 000
47 900
53 400
Sambo m b 0-6 år
14 000
19 000
39 000
44 000
Sambo m b 7-17 år
13 000
14 000
44 300
55 800
Sambo 20-44 år
11 000
8 000
39 300
36 470
Sambo 45-64 år
16 000
17 000
64 700
70 100
Anm. Medelvärden är beräknade för den grupp som haft ersättning.
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
1.5 Kapital
Kapitalinkomst kan för vissa personer utgöra en väsentlig källa till en högre disponibel inkomst. Ett överskott betyder att det antingen finns räntebärande tillgång eller att en kapitalvinst gjorts under året till följd av t.ex. försäljning av eget hem, bostadsrätt eller aktier. Underskott av kapital uppstår vid kapitalförlust eller då utgift för räntan på lån för t.ex. eget hem är större än räntan på tillgången. Ett underskott kan fördelas mellan personer som är sambeskattade, en möjlighet som inte ensamstående har. Vid beskattningen av kapital med 30 procent beskattas ett överskott medan ett underskott är avdragsgillt.
Av den studerade åldersgruppen har knappt en tredjedel av kvinnorna och drygt en fjärdedel av männen överskott av kapital som framgår av tabell 1.12. Underskott av kapital har 61 procent av kvinnorna och 67 procent av männen. Skillnaden mellan ensamstående kvinnor med respektive utan barn är relativt liten, medan skillnaden mellan ensamstående män med respektive utan barn är betydande. Sammanboende kvinnor och män med barn har väsentligt större underskott än sammanboende utan barn, vilket sannolikt sammanhänger med att de är yngre och har lånat pengar till köp av eget boende.
Tabell 1.12 Kapitalinkomst netto efter livscykel 2002
Medianvärde, kronor per år samt andel, procent
Median
Andel av befolkningen
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Överskott av kapital
Samtliga
1 700
3 700
32
26
Ensamstående
1 200
1 700
37
32
Ensam m barn 0-6 år
300
..
16
..
Ensam m barn 7-17 år
800
..
17
..
Ensam 20-44 år
1 000
1 200
46
33
Ensam 45-64 år
2 300
6 000
37
34
Sammanboende
2 300
7 200
29
21
Sambo m barn 0-6 år
1 200
5 500
19
16
Sambo m barn 7-17 år
2 300
9 900
20
15
Sambo 20-44 år
800
1 700
38
26
Sambo 45-64 år
3 700
10 900
39
29
Underskott av kapital
Samtliga
-9 000
-12 000
61
67
Ensamstående
-4 600
-6 400
54
56
Ensam m barn 0-6 år
-3 600
-13 000
72
83
Ensam m barn 7-17 år
-6 200
-19 400
76
85
Ensam 20-44 år
-3 200
-5 000
41
54
Ensam 45-64 år
-5 900
-8 300
58
50
Sammanboende
-11 500
-15 800
65
75
Sambo m barn 0-6 år
-15 000
-18 900
74
80
Sambo m barn 7-17 år
-14 600
-19 200
75
82
Sambo 20-44 år
-6 300
-7 200
53
69
Sambo 45-64 år
-8 900
-13 700
57
69
Anm. Kapitalinkomst netto består av summan av inkomstränta, utdelning och kapitalvinst minus skuldränta, kapitalförlust och förvaltningskostnad.
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Som framgår av tabell 1.13 är skuldräntor och kapitalförluster avsevärt större än räntor och kapitalvinster för både kvinnor och män.
Tabell 1.13 Kapitalinkomst netto 2002
Medianvärde, kronor per år, antal personer och kvinnors andel, procent
Kvinnor
Män
Andel kapital
Överskott av kapital
Median
1 700
3 700
46
Antal personer
806 000
668 000
Kapitalinkomst saknas
Antal personer
178 000
178 000
Underskott av kapital (skuldräntor, kapitalförlust)
Median
-9 000
-12 000
75
Antal personer
1 543 000
1 750 000
Anm. Kapitalinkomst netto består av summan av inkomstränta, utdelning och kapitalvinst minus skuldränta, kapitalförlust och förvaltningskostnad.
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
För att en kapitalvinst/kapitalförlust ska uppkomma är en förutsättning att det finns en tillgång att realisera. I tabell 1.14 finns uppgifter om nettoförmögenhetens sammansättning. Tillgångar är uppdelade på reala (eget hem och andra fastigheter) och finansiella (bankmedel och aktier). Av en total nettoförmögenhet på 3 000 miljarder kronor utgör kvinnors andel 43 procent och mäns andel 57 procent. Nettoförmögenheten är för kvinnor i genomsnitt 286 000 kronor och för män 386 000 kronor. Data avser här alla personer oavsett ålder. Sedan år 2000 har kvinnors andel av förmögenheten ökat något.
Tabell 1.14 Förmögenhet efter typ av tillgång 2002
Miljarder kronor samt könsfördelning, procent
Tillgång/skuld
Könsfördelning
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Summa tillgångar
1 850
2 473
43
57
Real tillgång
1 302
1 755
43
57
Finansiell tillgång
518
646
45
55
Skulder
560
764
42
58
Nettoförmögenhet
1 290
1 709
43
57
Källa: SCB, Förmögenhetsrapport
1.6 Skatt
Redovisningen har hittills omfattat olika inkomster och transfereringar. De flesta av dessa är skattepliktiga till kommunal och statlig inkomstskatt. Förutom inkomster beskattas även fastigheter och dessutom har en del personer tillgångar i form av kapital eller förmögenhet. Beskattning av dessa sker på olika sätt och i tabell 1.15 framgår genomsnittet av några av dessa skatter för personer i olika livscykler. Summa skatt är summan av den direkta beskattningen och här ingår även den allmänna pensionsavgiften och egenavgifter för företagare. Indirekt beskattning i form av moms och punktskatter samt arbetsgivaravgifter har inte tagits med i denna redovisning.
Tabell 1.15 Skatt på inkomst-, kapital-, fastighet och förmögenhet efter livscykel 2002
Medelvärde, 1000-tal kronor per år
Summa
skatt
Stat-lig
Kom-munal
Kapi-tal
Fastighet+förmö-genhet
Kvinnor
Samtliga
60
2
51
-1
2
Ensamstående
54
2
47
0
1
Ensam m b 0-6 år
44
1
39
0
1
Ensam m b 7-17 år
60
3
54
-2
1
Ensam 20-44 år
43
1
39
0
0
Ensam 45-64 år
69
4
58
0
1
Sammanboende
63
2
53
-1
3
Sambo m b 0-6 år
52
2
47
-3
2
Sambo m b 7-17 år
69
3
58
-2
4
Sambo 20-44 år
57
2
50
-1
1
Sambo 45-64 år
67
2
55
1
3
Män
Samtliga
94
10
73
0
3
Ensamstående
69
5
57
0
1
Ensam m b 0-6 år
120
19
89
3
3
Ensam m b 7-17 år
101
10
82
-5
3
Ensam 20-44 år
59
3
50
-1
0
Ensam 45-64 år
87
7
66
3
3
Sammanboende
111
13
84
0
4
Sambo m b 0-6 år
105
13
82
-2
3
Sambo m b 7-17 år
121
16
91
-2
4
Sambo 20-44 år
80
6
69
-2
1
Sambo 45-64 år
117
14
85
3
5
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Som en följd av mäns högre årsinkomst blir skatteuttaget till kommunal skatt högre för män än för kvinnor. Fler män betalar statlig inkomstskatt och med högre genomsnittligt belopp. Sammanboende män med barn betalar mer inkomstskatt än sammanboende män utan barn. Sammanlagd betald skatt för kvinnor i olika livscykler varierar betydligt mindre än motsvarande för män. Kapitalunderskott är vanligare och större för barnfamiljer, som är yngre och högre belånade. Summan av fastighets- och förmögenhetsskatt är högre för sammanboende än för ensamstående och högre för män än för kvinnor.
Den sammanlagda skattens andel av bruttoinkomsten är 30 procent för kvinnor och 34 procent för män i genomsnitt. För kvinnor är det liten skillnad i genomsnittlig skatt och genomsnittet är oberoende av var i livscykeln kvinnan befinner sig. Män med barn har i genomsnitt högre skatteuttag än män utan barn.
1.7 Disponibel inkomst
En persons inkomst kommer i regel från olika inkomstslag så som marknadsarbete, ersättning från socialförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring. För vissa personer kan avkastning av kapital och för andra kan lån och bidrag vid studier vara den viktigaste eller en kompletterande inkomstkälla.
Vid redovisning av individuell disponibel inkomst tas inte hänsyn till personens försörjningsbörda, dvs. fler personer skall kanske leva på den inkomst som en person har. Den individuella inkomsten kan således inte ses som en beräkning av ekonomisk standard (se avsnitt 1.7.2).
1.7.1 Individuell disponibel inkomst
Medelvärden för olika inkomstslag, vilka är delar av en individuell disponibel inkomst redovisas i tabell 1.16. Transfereringar till hushållet för vissa familjestöd som barnbidrag, bostadsbidrag och socialbidrag har delats lika mellan de sammanboende. Terminologin i tabellen ansluter till den som tillämpas vid redovisning av officiell inkomststatistik.
Faktorinkomsten (lön, företagarinkomst, inkomst av kapital) för män är väsentligt högre än för kvinnor. Det samma gäller skatter, det vill säga negativa transfereringar. Skattepliktiga ersättningar, skattefria individuella bidrag och familjestöd går i större utsträckning till kvinnor. En orsak är att fler kvinnor än män är ensamstående med försörjningsansvar för barn. I tabellen redovisas hur olika inkomstslag läggs samman till disponibel inkomst. De redovisade inkomsterna avser genomsnitt för samtliga kvinnor respektive män i åldern 20-64 år, oavsett om de har någon inkomst eller inte.
Tabell 1.16 Sammansättning av individuell disponibel inkomst 2002
Medelvärde, kronor per år samt kvinnors andel, procent
Inkomstslag
Medelvärde
Kvinnor i
Kvinnor
Män
% av män
Faktorinkomst
160 800
247 200
65
Skattepliktiga ersättningar
+37 800
+31 900
118
Skattefria individuella bidrag
+4 000
+2 600
154
Familjestöd
+9 900
+6 100
162
Negativa transfereringar
-58 500
-90 400
65
Summa individuell disponibel inkomst
154 000
197 500
78
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Disponibel inkomst redovisas på ett mer detaljerat sätt i tabell 1.17. De tre första kolumnerna anger hur många miljarder kronor som under år 2002 betalats ut till kvinnor respektive män samt kvinnors inkomstsumma som andel av mäns. För att visa hur vanligt inkomstslaget är följer därpå två kolumner med uppgift om hur stor andel av alla kvinnor respektive män i ålder 20-64 år som mottagit inkomstslaget. Tabellen avslutas med medelvärdet för de kvinnor respektive män som mottagit inkomstslaget samt kvinnors andel av mäns medelvärde. Beräknade belopp är således inte ett genomsnitt för hela befolkningen i åldern 20-64 år. Detta medför att medelvärden för inkomstslagen inte är adderbara.
Kvinnor tar emot skattepliktiga transfereringar i större omfattning än män och har i regel också fler inkomstslag. Totalt har nästan 60 procent av kvinnorna tagit emot någon form av skattepliktig ersättning under 2002, medan motsvarande andel för män är 45 procent. Skillnaden är mindre när det gäller familjestödet, där 44 procent av kvinnorna och 42 procent av männen fått någon form av familjestöd. Skillnaden beror på att betydligt fler kvinnor än män är ensamstående.
Tabell 1.17 Disponibel inkomst uppdelad på inkomstslag 2002. Makrovärden, medelvärden samt kvinnors andelar
Miljarder kronor per år, medelvärden kronor per år samt andel kvinnor och män med inkomstslaget
Inkomstsumma, mdkr
Andel
Andel med inkomstslag, %
Medelinkomst för de med inkomstslag
Andel
Inkomstslag
Kvinnor
Män
Kvinnor i % av män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor i % av män
+Lön
371,2
563,9
66
84
84
174 800
257 300
68
+Företagarinkomst
11,1
28,9
38
10
19
42 500
58 500
73
=Lön +företagarinkomst
382,4
592,8
65
87
90
174 300
254 900
68
+Sjukpenning m.m.
26,1
18,5
141
22
13
47 600
53 100
90
+Föräldrapenning
13,4
4,3
312
24
16
22 600
10 100
224
+Arbetsmarknadsstöd
15,3
18,4
83
13
11
44 800
63 100
71
+Studiestöd vuxna
2,0
0,8
250
2
1
48 200
51 200
94
+Pension
36,9
40,7
91
16
13
90 000
120 300
75
+Övrigt skattepliktigt
1,7
0,2
..
2
0
43 100
18 700
230
=Skattepliktig ersättning
95,4
82,8
115
58
45
64 700
71 000
91
=Inkomst före skatt
477,8
675,7
71
97
97
194 300
267 000
73
- Statlig och kommunal inkomstskatt
135,1
213,7
63
95
96
56 000
86 000
65
=Inkomst efter skatt
342,7
462,0
74
97
97
139 300
182 600
76
+Ränta, utdelning
8,8
21,3
41
75
73
4 700
11 200
42
+Kapitalvinst
15,0
27,7
54
11
13
54 500
85 200
64
- Skatt kapital
-1,5
0,3
..
88
90
-700
100
..
- Annan skatt
10,1
14,6
69
97
97
4 100
5 800
71
=Inkomst före stöd
358,0
496,0
72
97
98
143 900
194 100
74
+Barnbidrag
11,6
8,9
130
37
30
12 600
11 400
111
+Bostadsstöd
4,7
2,0
235
10
5
19 200
16 300
118
+Socialbidrag
3,6
3,3
109
5
5
28 800
28 400
101
+Underhållsstöd mottaget
5,1
1,0
510
10
2
19 600
16 600
118
- Underhållsstöd givet
0,4
3,0
13
1
7
12 400
16 300
76
=Summa familjestöd
24,6
12,8
192
44
42
22 300
11 800
189
+Studiestöd. Lån + bidrag
10,1
6,8
149
10
7
39 200
38 900
101
- Studielån. Återbetalt
3,7
3,0
123
20
13
7 100
8 600
83
=Summa disponibel inkomst
389,0
512,6
76
100
100
154 300
198 000
78
Anm. Medelvärdet är beräknat för den andel som har inkomstslaget oavsett om det endast är för en del av året.
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Sett till de utbetalda beloppen finns stora skillnader mellan kvinnor och män vilket beror på skillnad i nyttjandegrad och bakomliggande inkomstnivå. Den ojämna fördelningen av betalt och obetalt arbete mellan kvinnor och män blir synlig i de olika inkomstslagen. Att kvinnor tar ett större ansvar för det obetalda arbetet och för omsorg om barn kommer till uttryck i de ersättningsformer som är förknippade med föräldraskap, såsom föräldrapenning, barnbidrag och mottaget underhåll. Till viss del kan även bidrag i form av bostadsstöd och ekonomiskt bistånd härledas till detta. I dessa ersättningsformer har kvinnor ett högre genomsnittligt belopp än män och utgör en större andel som tar emot inkomstslaget. Att kvinnor tar ut flest dagar med föräldrapenning kan även bero på att familjen förlorar mindre om den som tjänar minst tar ut föräldrapenning, dvs. systemet bidrar till såna effekter.
Fler kvinnor än män studerar. Studiestödet till vuxna vid Komvux eller Kunskapslyftet samt studiestöd i form av lån och bidrag vid högskolestudier går därför i större utsträckning till kvinnor än till män. Inom övriga inkomstslag har kvinnor en lägre medelinkomst än män, trots att kvinnor har en högre nyttjandegrad eller att fler kvinnor än män har inkomstslaget.
Män har högre förvärvsinkomst och större överskott av kapital än kvinnor. Därför betalar män mer skatt på inkomst, kapital och andra tillgångar än kvinnor. Detta gäller både de inbetalda makrobeloppen och de medelvärden som beräknats för alla som betalar skatt. Därmed sker en omfördelning via skattesystemet från män till kvinnor.
1.7.2 Ekonomisk standard
Disponibel inkomst ovan beräknades på individuella inkomster med tillägg av skattefria transfereringar till hushållet, i regel för förekomsten av barn.
När inkomstfördelningen redovisas brukar hänsyn tas till hushållets samlade inkomst och antal hushållsmedlemmar. Denna justerade disponibla inkomst fördelas därefter lika mellan medlemmarna i hushållet, vilket gör att hushållens ekonomiska situation blir jämförbar mellan hushåll av olika storlek. I tabell 1.18 har hela hushållets disponibla inkomst summerats och korrigerats för försörjningsbörda och benämns hushållets ekonomiska standard. Denna standard blir då densamma för makar och eventuella barn. Tabellens värden rörande ekonomisk standard för sammanboende kvinnor och män borde vara desamma. Eftersom data endast avser personer i åldern 20-64 år och en av personerna i hushållet kan vara antingen äldre än 64 år eller yngre än 20 år, uppstår här små skillnader.
Den ekonomiska standarden är lägre för ensamstående än för sammanboende i varje fas av livscykeln och genomgående är den allra lägst för ensamstående kvinnor.
Tabell 1.18 Ekonomisk standard efter livscykel 2002
Medelvärde, kronor per år samt andel, procent
Kvinnor
Män
Kvinnors andel av mäns inkomst
Samtliga
175 500
184 100
95
Ensamstående
143 900
169 400
85
Ensam m barn 0-6 år
106 600
172 700
62
Ensam m barn 7-17 år
121 700
148 400
82
Ensam 20-44 år
133 300
156 200
85
Ensam 45-64 år
168 500
188 300
89
Sammanboende
194 300
194 300
100
Sambo m barn 0-6 år
160 200
160 000
100
Sambo m barn 7-17 år
179 200
179 300
100
Sambo 20-44 år
198 800
196 800
101
Sambo 45-64 år
227 300
230 100
99
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Ekonomisk standard är inte tillräckligt för att beskriva kvinnors och mäns ekonomiska villkor. Ekonomisk standard är däremot ett utmärkt mått för att beskriva hur ekonomiska resurser skiljer sig åt mellan olika hushållstyper.
2 Föräldraskapets ekonomiska villkor för kvinnor och män
I denna del görs en särskild fördjupning rörande föräldraskapets ekonomiska villkor för kvinnor och män. Ambitionen har varit att genomgående analysera de uppgifter rörande tid och sysselsättning, lön och inkomst, ersättning och stöd från välfärdssystemen samt disponibel inkomst, vilka tas upp i det första kapitlet, med särskild fokus på föräldrars ekonomiska situation. Tabellerna i första kapitlet har använts i analysen. Syftet är att jämföra de ekonomiska resurserna för kvinnor och män som föräldrar. Jämförelser mellan föräldrar och andra grupper görs inte.
I detta sammanhang diskuteras inte den livssituation kvinnor och män befinner sig i då de blir föräldrar och inte heller de valmöjligheter beträffande fördelningen av betalt och obetalt arbete kvinnor och män ställs inför i samband med föräldraskapet.
Gruppen ensamstående män med små barn är relativt liten, 12 000 personer, vilket medför att alltför långtgående slutsatser om gruppens ekonomiska resurser inte alltid kan dras. Antal män som är ensamstående föräldrar till äldre barn är drygt tre gånger fler, 40 000 män. Ensamstående kvinnor som föräldrar är betydligt fler. Nästan 70 000 mammor till små barn och 131 000 mammor till äldre barn är med i analysen.
2.1 Tid och sysselsättning
Till skillnad från i merparten av övriga länder i Europa ingår i Sverige mammor med både små och stora barn till mycket stor del i arbetskraften. Den ojämna fördelningen av betalt och obetalt arbete mellan kvinnor och män är dock särskilt uttalad i gruppen föräldrar med hemmavarande barn upp till 17 år. Andelen deltidsarbetande bland småbarnsmammor är större än i någon annan grupp.
Den senaste svenska tidsanvändningsstudien visar att föräldrar arbetar fler timmar och har mindre fritid än någon annan grupp. Under ett vardagsdygn arbetar sammanboende småbarnsmammor i genomsnitt 9,4 timmar, varav 6,1 timmar obetalt. Småbarnspappor arbetar mest; 10,6 timmar varav 3,5 timmar obetalt. Både mammor och pappor till barn i åldern 7-17 år arbetar 10,0 timmar varav kvinnor utför 4,1 timmar som obetalt arbete och män 2,6 timmar. Sammanboende kvinnor med barn är den grupp som arbetar mest obetalt av alla. Jämförelser mellan ensamstående kvinnor och män med barn är inte möjligt att göra utifrån tidsanvändningsstudien.
Den huvudsakliga orsaken till kvinnors deltidsarbete är den skeva fördelningen av ansvar för och arbete med hem och familj. Av mammor med barn i ålder 0-6 år arbetar 41 procent av alla ensamstående och 46 procent av alla sammanboende deltid. Motsvarande för pappor är 11 procent och 6 procent.
Att ha barn får därmed större konsekvenser för kvinnors än för mäns förvärvsarbete, vilket är ett exempel på ömsesidig påverkan mellan betalt och obetalt arbete. En hög grad av obetalt arbete minskar utrymmet för betalt arbete vilket får konsekvenser för kvinnors ekonomiska resurser.
2.2 Lön och inkomst
2.2.1 Månadslön
Kvinnors och mäns avtalade månadslön vid heltidsarbete skiljer sig kraftigt åt. Skillnaden är störst mellan föräldrar, inte minst ensamstående föräldrar. Lägst lön har ensamstående kvinnor med små barn, i genomsnitt 18 200 kronor. Den högsta genomsnittliga månadslönen har ensamstående män med små barn och sammanboende män med barn i åldern 7-17 år, cirka 27 000 kronor. Löneskillnaden är mindre mellan sammanboende småbarnsföräldrar. Mammor har genomgående lägre genomsnittlig månadslön än pappor.
2.2.2 Inkomster
Kvinnors inkomster varierar mindre än mäns under olika skeden i livet. Mäns inkomster förändras i en mer gynnsam riktning än kvinnors vid familjebildning och när barnen växer upp. Detta förklaras av att mäns betalda arbete ökar i samband med att de får barn och att kvinnors arbete minskar. Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män för arbetsinkomst och förvärvsinkomst är också störst bland småbarnsföräldrar. Kvinnor med små barn har cirka 50-60 procent av motsvarande småbarnspappors arbetsinkomst. Skillnaden jämnas ut när andra inkomstslag läggs till.
2.3 Socialförsäkringsersättningar
Socialförsäkringsersättningar utjämnar till viss del skillnader mellan könen för såväl ensamstående som sammanboende föräldrar. Samtidigt pågår en diskussion om framförallt föräldraförsäkringen och huruvida den bidrar till att upprätthålla traditionella könsmönster.
2.3.1 Föräldrapenning
Av den föräldrapenning som tas ut vid barnets födelse, står kvinnor för den allra största delen, både i antal dagar och i kronor räknat. Totalt tar kvinnor ut 82 procent av ersatta dagar och män 18 procent. Sammanboende föräldrar är den största gruppen och den övervägande delen av beloppet går till sammanboende mammor.
Tabell 2.1 Föräldrapenning vid barns födelse efter livscykel 2002
Utbetalt, miljarder kronor, kvinnors andel, procent samt antal dagar under året
Utbetalt
Andel
Dagar
Kvinnor
Män
%
Kvinnor
Män
Samtliga
11,2
2,4
82
124
33
Ensamstående
0,6
0,2
75
103
37
Ensam m barn 0-6 år
0,5
..
..
116
..
Sammanboende
10,7
2,3
82
127
33
Sambo m barn 0-6 år
10,5
2,2
83
135
34
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Det ojämna uttaget av föräldrapenning innebär att kvinnor i större utsträckning än män är borta från arbetsmarknaden under vissa perioder och under avsevärt längre tid.
Enligt en bilaga till långtidsutredningen2 får detta lönemässiga konsekvenser. Kvinnor betraktas av arbetsgivare som en högriskgrupp och bestraffas lönemässigt vare sig de har planerat att skaffa barn eller inte. Om de får barn bestraffas de lite till. Män bestraffas först om de tar en längre tids föräldraledighet och därigenom signalerar till arbetsgivaren att de tillhör högriskgruppen. De bestraffas då lönemässigt mer än kvinnor. I bilagan finns även en diskussion och kunskapsgenomgång om sambandet mellan föräldraförsäkring och lönegapet, vilken visar att detta samband minskat över tiden men fortfarande är stort. Inkomstbortfall vid föräldraledighet beror på föräldrarnas inkomst och fördelning av ledighet. Vid låg inkomst spelar det inte så stor ekonomisk roll för hushållets ekonomi vilken av makarna som är hemma. Vid högre inkomst blir inkomstbortfallet större och det blir även betydelsefullt om ersättning tas ut för fem eller sju dagar per vecka.
I en studie av sambandet mellan inkomstnivå och hushållets uttag av dagar med föräldrapenning som återges i budgetpropositionen3 framgår att det finns ett samband mellan inkomst och antal dagar. Om kvinnan har inkomst över taket och mannen en lägre inkomst tar mannen ut 37 procent av dagarna. Om båda har inkomst över taket tar mannen ut 27 procent. När endast mannen har inkomst över taket tar män ut 14 procent av dagarna att jämföra med de 17 procent av dagarna för mannen när båda har lägre inkomst. Att notera är dock att det endast är 8 procent av hushållen där kvinnor har en inkomst över taket.
Vid föräldrapenning för vård av sjukt barn tar kvinnor ut 60 procent av beloppet och män 40 procent. Dagarna är mer jämnt fördelade mellan könen och antal dagar per person är betydligt färre än vid föräldrapenning i samband med barnets födelse. Det är heller inte så stor skillnad mellan det antal dagar som ensamstående och sammanboende tar ut.
Tabell 2.2 Föräldrapenning för vård av barn efter livscykel 2002
Utbetalt, miljarder kronor, kvinnors andel, procent samt antal dagar under året
Utbetalt
Andel
Dagar
Kvinnor
Män
%
Kvinnor
Män
Samtliga
2,0
1,3
60
6
5
Ensamstående
0,4
0,2
67
7
6
Ensam m barn 0-6 år
0,2
..
..
9
..
Ensam m. barn 7-17 år
0,2
..
..
6
..
Sammanboende
1,5
1,1
58
6
4
Sambo m barn 0-6 år
1,1
0,8
58
8
6
Sambo m barn 7-17 år
0,5
0,3
63
5
3
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Män har genomgående högre dagpenning än kvinnor. Den genomsnittliga dagpenningen är 25 procent högre för sammanboende kvinnor än för ensamstående kvinnor med små barn. Dagpenning vid födelse är en blandning av SGI-relaterade belopp och ersättning enligt grundnivå och lägstanivå. Föräldrapenning vid tillfällig vård av sjukt barn är väsentligt högre än vid födelse. Även här är genomsnitten högre för män än för kvinnor. Kvinnor med äldre barn har högre dagpenning än kvinnor med yngre barn.
Tabell 2.3 Genomsnittlig föräldrapenning per dag vid födelse/ vård av barn efter livscykel 2002
Medelvärde, kronor per dag
Medelvärde
födelse
Medelvärde vård av barn
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Samtliga
309
446
636
786
Ensamstående
224
353
612
758
Ensam m barn 0-6 år
246
..
557
..
Ensam m barn 7-17 år
..
..
651
..
Sammanboende
318
455
642
790
Sambo m barn 0-6 år
331
463
618
785
Sambo m barn 7-17 år
181
365
681
799
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
2.3.2 Ohälsa
Utöver att vara samhällsekonomiskt kostsam, har ohälsan ekonomiska konsekvenser för individen på såväl kort som lång sikt.
Lägst sjukskrivning i åldern 20-64 år har personer utan barn. Ensamstående kvinnor med barn och sammanboende småbarnsmammor är överrepresenterade bland de sjukskrivna. Störst skillnad mellan könen återfinns i gruppen ensamstående föräldrar till stora barn. Skillnader mellan könen är betydande även i grupperna sammanboende små- och storbarnsföräldrar.
Skillnader mellan könen är betydande också när det gäller förtidspension. Bland annat beror detta på skillnader i förtidspensionens omfattning. Antalet förtidspensionerade kvinnor med barn är betydligt fler än motsvarande för män. Pensionens storlek skiljer sig dels mellan kvinnor och män, dels mellan ensamstående och sammanboende kvinnor. Ensamstående mammor till äldre barn har lägre förtidspension än sammanboende mammor till äldre barn. I gruppen sammanboende småbarnsföräldrar har männen lägre förtidspension än kvinnor, medan de i gruppen storbarnsföräldrar har betydligt högre ersättning än kvinnor. I pensionsbeloppen ingår ersättning från både offentliga system och avtalslösningar.
I utgiftsområde 10 i denna proposition görs en uppföljning av regeringens ohälsomål. Där framgår att kunskapen om den höga sjukfrånvaron är begränsad och behöver fördjupas. En faktor som lyfts fram är den ojämna fördelningen av betalt och obetalt arbete, där kvinnor i större utsträckning än män har att kombinera betalt förvärvsarbete med obetalt omsorgs- och hushållsarbete. Kvinnor med barn i åldern 0-17 år, i synnerhet sammanboende småbarnsmammor, utför mer obetalt hemarbete och har mindre fri tid än någon annan grupp.
2.3.3 Pensionsrätt och premier
På grund av skillnader framför allt rörande lön och förvärvsarbetstidens omfattning är skillnaden mellan kvinnor och män stor när det gäller pensionsgrundande inkomst, PGI. Män har som föräldrar högre PGI än genomsnittet för alla män. Småbarnsmammor har lägre PGI än genomsnittet för alla kvinnor, men högre än genomsnittet för alla mammor med äldre barn.
Det pensionsgrundande belopp som ger pensionsrätt vid föräldraledighet, PGB, innebär emellertid en större komplettering av pensionsrätten för kvinnor än för män. Pensionsrätt efter livscykel finns inte tillgängligt, men för kvinnor i åldrarna 20-40 år beräknas PGB ge ett genomsnittligt tillskott på mellan 6 000 och 20 000 kronor per år. Detta motsvarar ett tillskott på 7-12 procent av den genomsnittliga PGI i åldersgruppen. Män kommer inte i någon åldersgrupp upp i mer än 2 000 kronor i PGB.
Skillnaderna mellan kvinnor och män med barn är stora också när det gäller privat pensionssparande. Bland ensamstående småbarnsföräldrar är andelen män som pensionssparar betydligt högre än andelen kvinnor samtidigt som män avsätter betydligt högre belopp. I gruppen sammanboende föräldrar är det en större andel kvinnor än män som har ett privat pensionssparande, men de sparade beloppen är lägre för kvinnor än för män.
2.4 Stöd vid arbetslöshet
Bland sammanboende var antal kvinnor med barn som någon gång under året fick ersättning från arbetslöshetsförsäkringen betydligt högre än antal män med barn, 96 000 jämfört med 58 000. Även som andel av befolkningen var sammanboende småbarnsföräldrar mer arbetslösa, 14 procent mot 11 procent för kvinnor och 9 procent mot 7 procent för sammanboende män med små barn. Ensamstående kvinnor med barn var väsentligt mer arbetslösa som andel av befolkningen än andra grupper. För dem som genomgår arbetsmarknadsutbildning är mönstret ungefär detsamma men andelarna är lägre.
Det var dock en större andel sammanboende pappor än mammor som genomgick arbetsmarknadsutbildning. Vilka konsekvenser detta har för kvinnors och mäns möjligheter att skaffa sig egen försörjning är oklart.
2.5 Kapital
Underskott av kapital är avsevärt större än överskott av kapital även bland föräldrar. Minst överskott av kapital har gruppen ensamstående mammor. Småbarnsmammor har i genomsnitt 300 kronor och storbarnsmammor 800 kronor i överskott av kapital. Mest överskott av kapital har sammanboende storbarnspappor, 9 900 kronor.
Också när det gäller underskott av kapital är skillnaden stor mellan ensamstående mammor och övriga grupper av föräldrar. Ensamstående småbarnsmammor har i genomsnitt 3 600 kronor i underskott av kapital att jämföra med 13 000 kronor för motsvarande pappor. I gruppen ensamstående storbarnsföräldrar har kvinnor 6 200 kronor i underskott av kapital, medan män har 19 400 kronor.
Såväl avsaknaden av överskott av kapital som ett jämförelsevis lågt underskott av kapital kan tolkas som uttryck för ensamstående mammors utsatta ekonomiska situation. Framför allt torde det vara en lägre andel ensamstående mammor jämfört med övriga grupper föräldrar som kan låna pengar till bostadsköp. Andelen personer av befolkningen med underskott är större för föräldrar än för personer utan barn och andelen med överskott av kapital är lägre.
När det gäller sammanboende föräldrar är mönstret det samma som för ensamstående. Skillnaderna mellan könen är dock betydligt mindre.
2.6 Skatt
Ensamstående män med barn har högre inkomst och betalar mer skatt än den genomsnittlige ensamstående mannen. Småbarnsmammor betalar däremot mindre skatt än den genomsnittliga kvinnan. Föräldrar har genomgående underskott av kapital. Summan av skatt på förmögenhet och fastighet är i huvudsak större för barnfamiljer än för personer utan barn.
Den sammanlagda skattens andel av bruttoinkomsten är 29 procent för kvinnor med barn. För sammanboende kvinnor med stora barn är andelen 31 procent. För män med barn är skatteandelen 34 procent till 35 procent.
2.7 Disponibel inkomst
2.7.1 Individuell disponibel inkomst
I detta avsnitt görs beräkningar av disponibel inkomst för olika grupper av föräldrar med barn. För en förklaring av inkomstslagen, se avsnitt 1.7.1.
Tabell 2.4 Sammansättning av individuell disponibel inkomst för ensamstående med barn 2002
Medelvärde, kronor per år samt kvinnors andel, procent
Inkomstslag
Medelvärde
Kvinnor i
Kvinnor
Män
% av män
Faktorinkomst
148 200
283 100
52
Skattepliktiga ersättningar
+38 200
+34 300
111
Skattefria individuella bidrag
+5 000
+400
..
Familjestöd
+54 300
+33 900
160
Negativa transfereringar
-54 900
-104 000
53
Summa individuell disponibel inkomst
190 700
247 600
77
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Pappor har genomgående högre disponibel inkomst än mammor. Ensamstående mammor är den grupp som har lägst faktorinkomst (inkomst från lön, företagande och kapital), och tar emot mest transfereringar. Sammanboende kvinnor med barn har något högre faktorinkomst än ensamstående och mottar betydligt mindre familjestöd.
Såväl ensamstående som sammanboende pappor har avsevärt mycket högre faktorinkomst än motsvarande för kvinnor. Ensamstående pappor mottar lägre transfereringar, i synnerhet familjestöd, än ensamstående mammor. Sammanboende pappor har i särklass högst faktorinkomst och lägst transfereringar. Detta till trots har de ensamstående männen med barn högst disponibel inkomst av alla föräldrar.
Tabell 2.5 Sammansättning av individuell disponibel inkomst för sammanboende med barn 2002
Medelvärde, kronor per år samt kvinnors andel, procent
Inkomstslag
Medelvärde
Kvinnor i
Kvinnor
Män
% av män
Faktorinkomst
165 300
306 400
54
Skattepliktiga ersättningar
+36 200
+21 000
172
Skattefria individuella bidrag
+2 500
+700
357
Familjestöd
+13 500
+12 100
112
Negativa transfereringar
-60 000
-108 900
55
Summa individuell disponibel inkomst
157 400
231 300
68
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Diagram 2.1 över nettotransfereringar visar hur välfärdssystemet bidrar till att utjämna skillnader mellan kvinnors och mäns ekonomiska situation som föräldrar. Offentliga transfereringar kompenserar till viss del för bristande jämställdhet kopplat till den ojämna fördelningen av betalt och obetalt arbete mellan kvinnor och män.
Diagram 2.1 Nettotransfereringar till föräldrar 2002
Transferering, 1000-tal kronor
Med nettotransferering menas här skillnaden mellan summan av mottagna skattepliktiga ersättningar och skattefria bidrag och med avdrag för den skatt som betalats. Samtliga kvinnor med barn utom sammanboende kvinnor med äldre barn är nettomottagare. Pappor är genomgående nettobetalare.
2.7.2 Ekonomisk standard
För ensamstående föräldrar är standardnivån lägre än för övriga grupper, med undantag för den lilla gruppen ensamstående män med små barn. Ensamstående kvinnors andel av mäns inkomst är lägre för föräldrar än för övriga ensamstående. Sammanboende kvinnor och män har per definition4 samma ekonomiska standard och har i varje fas av livscykeln en högre ekonomisk standard än ensamstående.
Ensamstående kvinnor med barn har en lägre ekonomisk standard än sammanboende kvinnor med barn. När ett barn flyttar hemifrån höjs ekonomisk standard väsentligt vid i övrigt oförändrad inkomst.
För sammanboende är utgångspunkten i denna bilaga, såväl som i nästan all forskning om inkomstfördelning, att resurserna inom ett hushåll fördelas jämnt mellan medlemmarna. Detta antagande möter emellertid kritik bland annat från genusforskningen. Ett antal kvalitativa studier rörande ekonomiska förhållanden inom hushåll tyder på en ojämn fördelning av resurser mellan sammanboende kvinnor och män. Bland annat tyder en svensk studie på att kvinnors inkomst i större utsträckning går till hushållets löpande utgifter och konsumtion för barn. Mäns privata konsumtion står också för en större andel av hushållets utgifter än kvinnors privata konsumtion5.
2.8 Ekonomiska konsekvenser av föräldraskapet - ett typfall
Nedan görs en uppskattning av föräldraskapets ekonomiska konsekvenser under en tioårsperiod, 1994-2003. Typfallet utgörs av ett sammanboende par med två barn. Mannen är privatanställd tjänsteman och löneutvecklingen är den genomsnittliga för gruppen6. Kvinnan är kommunanställd och följer löneutvecklingen för denna grupp7. Båda arbetar heltid innan första barnet föds. Utöver ersättning för föräldrapenning inkluderas inte någon annan inkomst än den från förvärvsarbete.
Under den aktuella tioårsperioden får paret två barn, det första den 1 januari 1994 och det andra den 1 januari 1996. Parets uttag av ledighet i samband med barnens födelse överensstämmer med det genomsnittliga uttaget. I beräkningen innebär det att kvinnan var hemma 11 månader och mannen en månad med varje barn.
År 1994 är ersättningen 90 procent av lönen. År 1996 har föräldrarna 30 dagar vardera, det vill säga varsin "mammamånad" respektive "pappamånad", för vilka ersättningen är 85 procent av lönen. Resterande dagar är föräldrapenningen 75 procent.
Åren 1994 och 1995 är mannens årsinkomst lägre än ersättningstaket på 7,5 prisbasbelopp, medan årsinkomsten övriga år överstiger taket. Dessa år får han därmed mindre än 75, 85 respektive 80 procent av sin lön i ersättning från föräldraförsäkringen, också vid vård av sjukt barn. Hänsyn tas genomgående till detta i beräkningen.
Många föräldrar och då i synnerhet kvinnor, förlänger i realiteten sin föräldraledighet genom att ta ut färre ersättningsdagar per vecka. Hänsyn till detta tas inte i beräkningen. Det innebär dels att inkomstförlusten från förvärvsarbete för många kvinnor i själva verket blir ännu större, dels att ersättningen från föräldraförsäkringen under den förlängda föräldraledigheten blir lägre per månad än i beräkningen. I beräkningen har inte heller tagits hänsyn till inkomstförluster på grund av utebliven löne- och karriärutveckling vid föräldraledighet och deltidsarbete.
Vid tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn utgår beräkningen från det genomsnittliga antalet dagar med ersättning. Fram till 2001 grundas beräkningen på antalet dagar för småbarnsföräldrar, det vill säga 8 dagar för mammor och 6 dagar för pappor per år. Åren 2002-2003 utgår beräkningen från genomsnittet för föräldrar till stora barn; 5 dagar för mammor och 3 dagar för pappor per år.
Föräldrar har lagstadgad rätt att förkorta arbetstiden till 75 procent av normal arbetstid till dess barnet är åtta år. Denna rätt utnyttjas nästan enbart av mammor. I denna beräkning förvärvsarbetar kvinnan i typfamiljen 75 procent av heltid under åren 1995 och 1997-2003. Tillfällig föräldrapenning under dessa år baseras på denna deltidslön. Föräldrapenning i samband med det andra barnets födelse baseras på lönen vid det första barnets födelse.
Utgångspunkten vid beräkningen är årsinkomsten för kvinnan och mannen med reduktion för inkomstförlust vid föräldrapenning vid barns födelse, tillfällig föräldrapenning och deltidsarbete. Därefter läggs ersättning till från föräldrapenning och slutligen räknas kommunal och statlig inkomstskatt bort.
I beräkningen används ett annat inkomstbegrepp än tidigare i bilagan. Stöd till barn i form av barnbidrag har bland annat inte tagits med.
Beräkningen visar att inkomstförlusten efter skatt för kvinnan och mannen i typfallet under tioårsperioden uppgår till 304 000 kronor för mamman och 10 000 kronor för pappan. Den ackumulerade inkomstförlusten efter skatt är för kvinnan 23 procent och för mannen mindre än en procent lägre än om paret inte hade haft några barn. Av den samlade inkomstförlusten för kvinnan härrör 50 000 kronor från föräldra-penning i samband med barns födelse i stället för lön. Den resterande inkomstförlusten på 250 000 kronor beror på att kvinnan arbetar deltid efter att barnen fötts.
Tabell 2.6 Nettoförändring av föräldraskap 1994-2003
Kronor
Kvinnor
Män
Utebliven inkomst
-492 300
-22 300
Skatteförändring
188 600
12 200
Förändrad nettoinkomst
-303 700
-10 100
Förändrad pensionsbehållning
-51 900
-800
Sammanlagd förlust
-355 600
-10 900
Källa: Egna beräkningar
Vidare har konsekvenserna för kvinnans och mannens pensionsbehållning beräknats. Föräldrapenning är pensionsgrundande på samma sätt som lön och PGB för barnår tillkommer förutom denna. Pensionsbehållningen för dessa 10 år beräknas bli drygt 50 000 kronor lägre för kvinnan och 1 000 kronor lägre för mannen till följd av föräldraskapet. Den stora förlusten för kvinnan beror på deltidsarbetet.
Om kvinnan hade arbetat på heltid efter att barnen fötts skulle pensionsbehållningen bli 84 000 kronor högre än i typfallet ovan. Det innebär att pensionsbehållningen vid heltidsarbete blir högre vid föräldraskap än utan föräldraskap genom att PGB för barnår tillkommer. Föräldraskap i kombination med deltidsarbete ger en kraftig inkomstförlust som i viss omfattning kompenseras med barnårsrätt.
Den lagstadgade rätten till deltidsarbete utnyttjas nästan inte alls av män vilket gör att den riskerar att konservera rådande strukturer på arbetsmarknaden samtidigt som kvinnan betalar ett högre ekonomiskt pris för sitt föräldraskap än mannen.
3 Slutsatser
I likhet med föregående år visar denna bilaga hur brister i jämställdheten mellan kvinnor och män tar sig ekonomiska uttryck. I årets bilaga analyseras särskilt föräldraskapets ekonomiska villkor och konsekvenser för kvinnor och män.
3.1 Marginella förändringar i ekonomiska resurser
Jämfört med föregående år kan endast små förändringar urskiljas när det gäller inkomst från arbete och ersättning från de olika försäkringssystemen. Kvinnor i samtliga livscykler har lägre inkomst från marknadsarbete än män. Den lägre inkomsten av lönearbete reproduceras i socialförsäkrings-, arbetslöshets- och pensionssystemen eftersom individens marknadsinkomst ligger till grund för ersättning i dessa system. Som ett resultat av högre lön och fler arbetade timmar har män genomgående högre ersättning än kvinnor i socialförsäkringen. Däremot har kvinnor i flera fall en högre grad av nyttjande och får en större andel av de utbetalda beloppen än män. Som visades redan i förra årets bilaga har välfärdssystemen en utjämnande effekt på kvinnors och mäns disponibla inkomster.
Diagram 3.1 Disponibel inkomst 2002 efter olika inkomstslag
Miljarder kronor
Hur skillnaderna mellan könen minskar när hänsyn tas till fler inkomstslag och skatt visas i diagram 3.1. För lön och företagarinkomst är kvinnors andel 65 procent av mäns inkomstsumma. När skattepliktiga ersättningar adderas ökar andelen till 71 procent och efter hänsyn till statlig och kommunal inkomstskatt är kvinnors andel 74 procent. När även familjestöden räknas in utgör kvinnors disponibla inkomstsumma 76 procent av mäns.
3.2 Mindre ekonomiska resurser för mammor än för pappor
Välfärdssystemen jämnar ut ekonomiska villkor även när det gäller kvinnor och män som föräldrar. Ändå har mammor genomgående mindre ekonomiska resurser än pappor.
En stor del av det arbete som kvinnor utför är obetalt. Tidsanvändningsstudien visar att föräldrar arbetar fler timmar och har mindre fri tid än någon annan grupp. Sammanboende kvinnor är den grupp som arbetar mest obetalt av alla, vilket sätter en gräns för omfattningen av betalt arbete. Jämfört med pappor arbetar mammor i större utsträckning deltid, är föräldralediga under längre tid och är oftare hemma med sjuka barn. Föräldraskap får därmed större konsekvenser för kvinnors förvärvsarbete än för mäns.
Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män är störst bland småbarnsföräldrar. Kvinnor med små barn har cirka 50-60 procent av motsvarande småbarnspappors inkomst. Pappor har genomgående större överskott av kapital och avsätter större belopp till privat pensionssparande än mammor. Samtidigt pensionssparar färre pappor än mammor, vilket också kan vara ett uttryck för pappors starkare ekonomiska ställning. Vidare betalar pappor mer skatt än mammor.
Skillnaden mellan könen när det gäller ekonomiska resurser tydliggörs också av att pappor genomgående är nettobetalare medan mammor med undantag för sammanboende kvinnor med äldre barn är nettomottagare av transfereringar.
Ensamstående mammor är den grupp av föräldrar som har det sämst ekonomiskt ställt. Det kommer till uttryck i såväl avsaknaden av överskott av kapital som i det jämförelsevis låga underskottet av kapital, men kanske framförallt av den låga arbetsinkomsten. Ett annat uttryck för detta är gruppens stora beroende av ekonomiskt bistånd8.
Välfärdssystemen gör att skillnaderna i disponibel inkomst mellan olika grupper mammor och pappor är mindre än skillnaderna när det gäller inkomst från lön, företagande och kapital, så kallad faktorinkomst. Pappor har genomgående högre individuell disponibel inkomst än mammor. Ensamstående kvinnor med barn är mer beroende av transfereringar och har lägre ekonomisk standard än någon annan grupp.
Kvinnor med barn är i jämförelse med pappor särskilt utsatta när det gäller sjukskrivningar. Antalet förtidspensionerade mammor är också betydligt fler. Den större ohälsan bland mammor innebär i sin tur ekonomiska konsekvenser. Hur stora dessa är analyseras inte i denna bilaga.
Föräldraskapets ekonomiska villkor skiljer sig kraftigt mellan kvinnor och män. När det gäller ensamstående föräldrar utgör män en liten andel. Det är därför inte möjligt att genomgående redovisa uppgifter för denna grupp. Tillgänglig statistik tyder dock på att de ekonomiska villkoren för ensamstående män med barn snarare är att jämföra med villkoren för sammanboende män med barn än med ensamstående kvinnliga föräldrar.
De ekonomiska konsekvenserna av föräldraskapet förefaller i grunden vara samma för sammanboende som för ensamstående kvinnor. Konsekvenserna för män med barn, ensamstående såväl som sammanboende, är inte lika tydliga.
Välfärdssystemen utjämnar inkomstskillnader mellan könen och det innebär i praktiken att offentliga transfereringar till viss del kompenserar kvinnor för deras lägre andel marknadsarbete och större andel obetalt hem- och omsorgsarbete. Samtidigt kan diskuteras i vilken utsträckning socialförsäkringarna bidrar till att upprätthålla traditionella könsmönster i arbetsfördelningen, såväl i hemmet som på arbetsmarknaden.
3.3 Föräldraskapet kostar mammor mer än pappor
Även om offentlig sektor kompenserar inkomstbortfall i samband med föräldraskap är både de kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna större för kvinnor än för män.
Detta illustreras med ett räkneexempel som visar att inkomstförlusten efter skatt uppgår till 304 000 kronor för mamman och 10 000 kronor för pappan under en tioårsperiod. Jämfört med om paret inte hade haft några barn är den ackumulerade inkomstsumman efter skatt 23 procent lägre för kvinnan och mindre än en procent lägre för mannen. Vidare beräknas pensionsbehållningen för de tio åren till följd av föräldraskapet bli drygt 50 000 kronor lägre för kvinnan och 1 000 kronor lägre för mannen. Merparten av den ekonomiska kostnaden för kvinnan, både när det gäller inkomstförlusten och effekten på pensionsbehållningen, härrör från deltidsarbetet. Av den totala inkomstförlusten beror 50 000 kronor på föräldraledigheten och 250 000 kronor på deltidsarbete under perioden. Den ojämna fördelningen av deltidsarbete mellan mammor och pappor har därmed större konsekvenser för de ekonomiska resurserna än den skeva fördelningen av föräldrapenning vid barns födelse mellan mammor och pappor.
3.4 Jämn fördelning av arbete nyckelfråga för ekonomiskt oberoende
Ett av målen för regeringens jämställdhetspolitik är samma möjligheter till ekonomiskt oberoende för kvinnor och män.
Årets bilaga med fokusering på föräldraskapets ekonomiska villkor visar att det finns stora skillnader mellan kvinnor och män beträffande betalt och obetalt arbete och att kvinnor har sämre möjligheter till ekonomiskt oberoende än män.
Skillnaderna i omfattningen är särskilt tydlig bland barnfamiljer, där kvinnor tar ansvar för en väsentligt större del av det obetalda arbetet.
Visserligen kompenseras kvinnor till viss del via offentliga välfärdssystem men det innebär också att kvinnor påverkas i större utsträckning än män av förändringar och medför att kvinnor är mer känsliga än män för förändringar i skatter och transfereringssystem.
Som ett led i arbetet med att öka kvinnors möjligheter till ekonomiskt oberoende, är det angeläget att hitta vägar för att åstadkomma en jämnare fördelning av betalt och obetalt arbete mellan såväl mammor och pappor som övriga grupper kvinnor och män.
Avslutningsvis understryker denna bilaga vikten av att det även fortsättningsvis är nödvändigt att systematiskt analysera effekter för kvinnors och mäns ekonomiska situation i samband med förändringar i skatte- och bidragssystemen.
1 Ändrar karaktär 2003 och byter namn till aktivitets- och sjukersättning.
2 SOU 2003:36, En jämställd föräldraförsäkring?, Bilaga 12 till Långtidsutredningen 2003/04.
3 Prop. 2004/05:1 utgiftsområde 12.
4 Detta eftersom makarnas sammanlagda inkomst relateras till antal personer i hushållet.
5 Nyman, C. (2002), Mine Yours or Ours? Sharing in Swedish Couples.
6 AM62SM0401, Medlingsinstitutet.
7 Lönestatistisk årsbok.
8 Prop. 2004/05:1 bilaga 3.
??
PROP. 2004/05:1 BILAGA 4
PROP. 2004/05:1 BILAGA 4
2
21