Regeringskansliets rättsdatabaser

Sammanfattning av betänkandet Skolans ansvar för kränkningar av elever (SOU 2004:50) Lagstiftningens uppläggning Utredningen föreslår att lagstiftningen omfattar all utbildning som inte faller under lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering eller diskrimineringslagstiftningen på arbetslivsområdet. I enlighet med EG-direktiven omfattar utredningens förslag diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. I motsats till lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan innehåller förslaget inga regler om överklagande av diskriminerande beslut. Utredningen hänvisar framför allt till att arbetet med en ny skollag pågår och att sådana bestämmelser bör ingå i den lagen. Med hänvisning till att Diskrimineringskommittén (N 2002:06) behandlar frågan har utredningen avstått från att föreslå en bestämmelse om vitesföreläggande. Utredningens föreslår att det införs en regel om möjlighet till skadestånd vid överträdelse av lagen. Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning samt Handikappombudsmannen bör få vitesförelägga en skola för att få fram uppgifter som är av betydelse för utredningen av ett ärende. I utredningens uppdrag ingick även att föreslå bestämmelser i syfte att motverka annan kränkande behandling framför allt på skolområdet. Enligt utredningens mening är det emellertid svårt och ibland omöjligt att urskilja om kränkningarna har en diskriminerande innebörd eller beror på att den kränkta eleven avviker av annan orsak, genom exempelvis sitt utseende, sin bakgrund, sin politiska uppfattning, sin allmänna läggning, sin inställning till skolan etc. Utredningen menar att om orsakerna till mobbning skiljs åt, skulle det kunna leda till direkt stötande resultat och även när det gäller lärare eller annan skolpersonal som trakasserar eleverna. Därför anser utredningen att lagstiftningen klart måste ta avstånd från alla kränkningar av elevers person, vilka motiven än har varit och hur än kränkningen kommit till uttryck. Skolans ansvar bör vara detsamma även om det annars är brukligt att lagstiftningen, med visst stöd av EG-direktiven, betonar diskrimineringsfallens särart. Utifrån elevernas perspektiv är emellertid denna inställning inte lika naturlig enligt utredningen. Skolans ansvar bör vid trakasserier mellan eleverna omfatta alla kränkningar oavsett orsaken. Reglerna om skolans eget handlande däremot bör i första hand ta sikte på diskriminerande beslut och åtgärder av olika slag. Vidare bör skolan svara för direkta trakasserier från skolpersonalens sida mot eleverna. Dessutom bör lagen efter mönster från annan diskrimineringslagstiftning innehålla regler om vissa andra frågor, bl.a. om handlingsprogram mot trakasserier och förbud mot repressalier, men då anpassade efter de särskilda förhållanden som gäller skolan. Förslaget till lagstiftning har civilrättslig karaktär och reglerar enbart skadeståndsansvaret mot skolans elever genom tvingande bestämmelser. Den ansvarige föreslås vara den som bedriver verksamheten eller den utbildning av annat slag som lagen rör - kommunen, staten, landstinget eller enskild. All verksamhet som innefattas i lagen benämns "skolan". Ansvaret föreslås omfatta överträdelser av lärare och andra anställda liksom av annan som medverkar i skolans verksamhet. Det kan exempelvis gälla dem som undervisar enligt särskilt uppdrag. Utredningen finner ingen anledning att reglera skolans handlande mera i detalj i denna lag. Skälet som anförs är arbetet med den nya skollagen. Utredningen lyfter fram och för ett resonemang kring frågan om hur diskriminering och andra kränkningar inom skolverksamheten m.m. bör regleras i en särskild lag, eftersom det på sikt kan bli aktuellt att inarbeta bestämmelserna i en sammanförd diskrimineringslagstiftning. Men utredningen kommer fram till att en särskild lag är att föredra genom att skolförhållandena på flera sätt är särpräglade. Dessutom anser man att det är praktiskt och olämpligt att juridiskt skilja mellan diskriminering och andra kränkningar. Dessutom går det lättare att snabbt genomföra önskade reformer om lagen tar sikte på skolförhållandena utan att behöva foga in den i ett större system. Utredningen lämnar även ett alternativt lagförslag. Enligt detta införs regler om diskriminering i lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering och bestämmelser om kränkningar av annat slag vid skolverksamhet tas in som ett särskilt kapitel 14 a i skollagen (1985:1100). Nackdelen med det alternativa förslaget är att tillämpningen kompliceras och reglerna för ersättning beträffande diskriminering blir mindre förmånliga. Diskrimineringsfrågor Rörande direkt diskriminering; dvs. missgynnande av en person på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion och annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder, följer förslaget till stor del reglerna i lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan och annan lagstiftning som tillkommit på grundval av EG-rätten på området. Den bestämmelse som innebär att en särbehandling av detta slag under vissa förhållanden är tillåten har en snävare utformning än likabehandlingslagen på högskoleområdet. Det enda godtagbara skälet är att särbehandlingen avser att främja lika möjligheter och rättigheter till utbildning. Även utredningens förslag angående förbudet mot indirekt diskriminering motsvarar i sak andra jämförliga lagar. Det gäller bestämmelser och andra normer som formellt är neutrala men i själva verket missgynnar dem som tillhör en viss utsatt grupp. För att betona att bestämmelsen avser tillämpning av mera generella regler har utredningens förslag med "föreskrifter och riktlinjer". På samma sätt som i annan lagstiftning mjukas förbudet upp genom att föreskrifter och riktlinjer tillåts som syftar att tillgodose vissa angelägna mål. Reglerna om direkt och indirekt diskriminering skall kunna åberopas vid alla beslut och åtgärder inom skolverksamheten. Att inskränka förbuden till vissa situationer anser utredningen inte passar för skolan eftersom situationer av detta slag kan uppkomma i många olika sammanhang. En särskild typ av diskriminering är när en skola underlåter att anpassa sina lokaler för att elever med funktionshinder skall få lika goda möjligheter som andra att delta i skolverksamheten. Utredningen anser att det är naturligt att liksom i lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan kräva skäliga åtgärder från skolans sida i detta avseende. Brott mot alla diskrimineringsförbuden i lagen skall föreslås medföra skadeståndsansvar. Liksom gällande diskrimineringslagstiftning, som anknyter till EG-direktiven på området, skall bevisbördan i dessa fall vara delad. Om det finns anledning att anta att en elev har missgynnats genom att särbehandlas på det i lagen angivna sättet, är det motpartens som skall visa att någon diskriminering inte har förekommit. Bevisregelns utformning i utredningens förslag avviker något från regelns motsvarigheter i lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan och vissa andra lagar. Trakasserier m.m. Den föreslagna lagen behandlar trakasserier mot elever både från skolpersonalens och från andra elevers sida. Med trakasserier menas ett uppträdande som kränker en elevs person, oavsett orsaken till uppträdandet. I trakasserier ingår kränkningar med diskriminerande inslag, sexuella trakasserier och mobbning. Skolan blir ansvarig om lärare eller annan personal i tjänsten trakasserar eleverna. Denna regel i förslaget följer allmänna skadeståndsprinciper. Kan det konstateras att något sådant förekommer skall skadeståndsskyldighet föreligga, oavsett vad skälen kan vara för uppträdandet. Dessutom föreskrivs i lagen en allmän skyldighet för skolan att förebygga och förhindra att elever utsätts för trakasserier i samband med skolgången. Den innebär att om skolan får kännedom om att en elev mobbats eller på annat sätt kränkts av andra elever, skall skolan vidta alla åtgärder som rimligen kan krävas för att hindra ett upprepande. Omständigheterna kring kränkningen skall utredas med all möjlig hänsyn till den utsatta eleven. Även vid tillfälliga kränkningar krävs ingripanden som vid exempelvis enstaka sexuella trakasserier eller enstaka rasistiska beteenden. Skolans åtgärder blir då av annat slag. Utredningen menar att vad skolan närmare kan göra i olika situationer får regleras i skolförfattningarna. Åsidosätter skolan sina skyldigheter att ingripa mot mobbning och liknande i samband med skolgången, bör skolan bli skadeståndsskyldig mot eleven. Utredningen hänvisar till, angående förutsättningarna till skadestånd, diskussionen angående det uppmärksammade "Grumsmålet" (NJA 2001 s. 755) där Högsta domstolen ogillat en skadeståndstalan eftersom fel eller försummelse inte konstaterats från kommunens sida. Utredningen föreslår att möjligheten till skadestånd utvidgas när skolan har fått kännedom om mobbning men inte kunnat förhindra denna. Det bör åligga kommunen, eller den som annars utövar skolverksamheten, att styrka att den vidtagit alla rimliga åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier. Bevisbördan för vållande omkastas på denna punkt i förhållande till allmänna regler. Vidare skall kommunen också ha bevisbördan beträffande orsakssamband mellan en försummelse och skadan och man skall utgå från att sådana åtgärder skulle hindrat skadan om inte annat visas. Utredningen menar att detta skärpta ansvar kan betyda en viss ekonomisk belastning för kommuner och andra som driver skolverksamhet som dock bör kunna täckas av ansvarsförsäkring utan större premiehöjning. Repressalier Liksom annan diskrimineringslagstiftning bör lagen stadga en skadeståndsskyldighet vid repressalier - i detta fall mot elever som anmält eller påtalat att skolan åsidosatt den föreslagna lagen. Detta bör gälla vare sig anmälan etc. avsett diskriminering, andra trakasserier eller underlåtenhet att ingripa mot mobbning. Repressalierna bör i detta fall handla om att man från skolans sida missgynnar en elev i förhållande till andra elever. Om det är utrett att eleven har missgynnats, efter att ha anmält eller påtalat en överträdelse, bör det vara skolans sak att visa att orsaken inte är detta tidigare handlande av eleven. Skadeståndets storlek Utredningen föreslår att skadeståndet till elever vid diskriminering och annan kränkande behandling till en början bör omfatta skälig ersättning för kränkning av någon betydelse. Det skulle vara en alltför långtgående inskränkning av ansvaret mot denna personkrets att i enlighet med skadeståndslagen bara ge skadestånd vid allvarlig kränkning. Enligt förslaget skall särskilt beaktas om kränkningen har diskriminerande inslag när denna ersättning bestäms. Detta innebär dock inte att skadeståndet alltid skall bli särskilt omfattande just i sådana fall. Hänsyn till den skadelidande, liksom preventionshänsyn, kan motivera att man ibland dömer ut höga skadestånd också vid andra trakasserier från skolans eller andra elevers sida. Undantagsvis bör man också ha möjlighet att låta ersättningen falla bort, framför allt när skadan till väsentlig del framstår som självförvållad. Eleven har kanske själv provocerat fram ett bråk. För detta bör krävas särskilda skäl. I motsats till annan jämförlig diskrimineringslagstiftning ger lagförslaget rätt till ersättning inte bara för kränkning av någon betydelse utan också för annan ekonomisk förlust till följd av diskrimineringen. Utredningen har ansett det naturligt att här följa allmänna skadeståndsprinciper och exempelvis döma ut ersättning för sådan skada om en elev på grund av diskriminering får sin utbildning fördröjd. En sådan utvidgning av ansvaret stämmer väl med inställningen bakom EG-direktiven. Även vid mobbning och andra trakasserier bör ersättas skada av alla slag såsom personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada. Tillsyn m.m. Förutom Skolverket föreslås att Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning och Handikappombudsmannen bör utöva tillsyn över lagens tillämpning. En ombudsman bör också kunna föra skadeståndstalan för en diskriminerad om denne medger det. Angående vem som skall ta hand om frågor rörande mobbning och andra kränkningar som saknar samband med diskriminering, föreslås att Skolverket bör ingripa men lämpligen inte aktivt verka för skadeståndstalan mot skolan. Utredningen har funnit det bästa alternativet vara att också Barnombudsmannen (BO) får ha tillsyn i detta avseende och ge kränkta elever ett stöd när de vill tillvarata sina rättigheter, i varje fall vid förhandlingar med skolan. BO anses ha särskild kompetens för detta och bör från elevernas synpunkt framstå som en naturlig instans att vända sig till i denna situation. För att denna ordning skall fungera väl krävs en förstärkning av BO:s resurser. Enligt utredningens mening bör det dock vara värt att lägga ned denna kostnad i försöken att komma till rätta med mobbningsproblemet. Även om det för närvarande inte skulle anses möjligt att ge BO så vittgående uppgifter, bör myndigheten enligt utredningen ha rätt att ingripa till stöd för utsatta elever. Utredningens huvudförslag 1 Förslag till lag om förbud mot kränkningar av elever Härigenom föreskrives följande. Lagens ändamål 1 § Denna lag har till ändamål att främja elevers lika rättigheter i skolan och vid annan utbildning samt att motverka diskriminering av elever på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Lagen avser också att motverka trakasserier och annan kränkande behandling av elever oavsett trakasseriernas orsak. Lagens tillämpningsområde 2 § Denna lag tillämpas på 1. verksamhet som avses i skollagen (1985:1100), 2. annan utbildningsverksamhet som inte regleras av jämställdhetslagen (1991:433), lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan eller lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering. Definitioner 3 § I denna lag avses med etnisk tillhörighet: att någon tillhör en grupp av personer som har samma hudfärg eller nationella eller etniska ursprung; sexuell läggning: homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning; funktionshinder: varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan väntas uppstå; skola: skola eller annan som bedriver sådan verksamhet som avses i 2 §; elev: den som utbildas eller söker utbildning vid en skola eller annars är föremål för en skolas verksamhet; och trakasserier: varje uppträdande som kränker en elevs person, inbegripet diskriminerande uppträdande och sexuella trakasserier. Ansvar för anställda m.fl. 4 § Den som bedriver verksamheten i en skola ansvarar för att också anställda och andra verksamma i skolan följer de skyldigheter som anges i denna lag, när de handlar i tjänsten eller inom ramen för uppdraget. Tvingande bestämmelser 5 § Avtalsvillkor som inskränker en skolas skyldigheter enligt lagen är utan verkan. Målinriktat arbete 6 § En skola skall inom ramen för sin verksamhet bedriva ett målinriktat arbete för att främja de syften som anges i 1 §. Närmare föreskrifter om detta finns särskilt i 7-9 och 12 §§. Åtgärder mot trakasserier 7 § En skola får inte utsätta elever för trakasserier i samband med skolgången. Skolan skall vidta åtgärder för att förebygga och förhindra att elever utsätts för trakasserier. Handlingsprogram 8 § Varje skola skall upprätta ett handlingsprogram för att aktivt främja elevers lika rättigheter enligt 1 § och förebygga och förhindra trakasserier enligt 7 §. Programmet skall årligen ses över. Första stycket gäller inte, om det finns särskilda skäl för undantag med hänsyn till elevkretsen och omständigheterna i övrigt. Skyldigheter efter kännedom om trakasserier 9 § En skola som får kännedom om att en elev vid skolan anser sig ha blivit utsatt för trakasserier i samband med skolgången skall låta utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta alla åtgärder som rimligen kan krävas för att förhindra fortsatta trakasserier. Detsamma gäller om en skola annars får kännedom om att en elev har trakasserats i samband med skolgången. Förbud mot diskriminering 10 § En skola får inte missgynna en elev genom att behandla eller låta behandla honom eller henne sämre än skolan behandlar, har behandlat eller skulle ha behandlat någon annan elev i en jämförlig situation, om missgynnandet har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Förbudet gäller dock inte, om åtgärden avser att främja elevers lika rättigheter och möjligheter till utbildning oavsett sådana särskilda förhållanden som anges i första stycket. 11 § En skola får inte tillämpa föreskrifter eller riktlinjer som framstår som neutrala men i praktiken särskilt missgynnar elever på sätt som anges i 10 § första stycket. Förbudet gäller dock inte om föreskrifterna eller riktlinjerna objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och framstår som lämpliga och nödvändiga medel för att uppnå målet. 12 § En skola får inte missgynna elever med funktionshinder genom att underlåta åtgärder som skäligen kan krävas för att göra skolans lokaler lika tillgängliga och användbara för dem som för andra elever. Förbud mot repressalier 13 § Om en elev har anmält eller påtalat att en skola handlat i strid med denna lag får skolan inte på denna grund missgynna eleven i förhållande till andra elever. Skadestånd 14 § Om en skola åsidosätter sina skyldigheter enligt 7, 9, 10, 11, 12 eller 13 § mot en elev i skolan, skall den som bedriver verksamheten i skolan betala skäligt skadestånd till eleven för kränkning av någon betydelse och ersätta annan skada. När skadestånd för kränkning bestäms skall särskilt beaktas om kränkningen har diskriminerande inslag. Om det finns särskilda skäl, kan skadeståndet för kränkning falla bort. I 17 och 18 §§ finns regler om bevisbördan i tvister om skadestånd. Tillsyn 15 § Statens skolverk skall på sitt område ha tillsyn över att lagen följs. Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Handikappombudsmannen och Barnombudsmannen skall se till att skolorna fullgör sina skyldigheter enligt denna lag och verka för att de gör detta frivilligt. En skola är skyldig att på uppmaning av en ombudsman lämna de uppgifter om förhållanden i skolans verksamhet som kan vara av betydelse i ärendet. Om skolan inte rättar sig efter uppmaningen får ombudsmannen i ärenden enligt 7 och 9-13 §§ vid vite förelägga den som bedriver verksamheten vid skolan att fullgöra sin skyldighet. Beslut om vite överklagas hos Nämnden mot diskriminering eller, när det meddelats av Jämställdhetsombudsmannen, hos Jämställdhetsnämnden. Ärendet avgörs efter muntlig förhandling, om inte nämnden finner det obehövligt. Till förhandlingen skall ombudsmannen och företrädare för skolan kallas. Även andra kan kallas, om det behövs för utredningen. Nämndens beslut kan inte överklagas. Tillämpliga regler vid rättegång 16 § Mål om skadestånd enligt denna lag skall handläggas enligt vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om rättegången i tvistemål där förlikning om saken är tillåten. I sådana mål kan det dock förordnas att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, om den part som har förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad. Bevisbörda i vissa skadeståndstvister 17 § Om en skola har fått kännedom om att en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier i samband med skolgången eller att sådana trakasserier annars har förekommit, är det skolan som skall visa att den vidtagit alla rimliga åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier eller att trakasserierna inte har kunnat förhindras på detta sätt. 18 § Om det finns anledning att anta att en elev har missgynnats på sätt som anges i 10 § första stycket eller 11 § första stycket, är det skolan som skall visa att diskriminering inte har förekommit. Detsamma gäller om en elevs skolgång har försvårats genom sådana brister i lokaler som anges i 12 §. Finns det anledning att anta att en elev som avses i 13 § har missgynnats i förhållande till andra elever, är det skolan som skall visa att detta inte beror på elevens tidigare förfarande. Rätt att föra talan 19 § I en tvist enligt 16 § får Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Handikappombudsmannen och Barnombudsmannen föra talan för en elev som medger det. Om en ombudsman för talan enligt första stycket, får ombudsmannen i samma rättegång föra också annan talan som ombud för eleven. Vad som finns föreskrivet i rättegångsbalken om part beträffande jävsförhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevisningen skall gälla även den för vilken en ombudsman för talan enligt första stycket. Preskription m.m. 20 § En talan om skadestånd på grund av att skolan handlat i strid med 10, 11, 12 eller 13 § skall väckas inom två år efter det att den påtalade handlingen företogs eller en skyldighet senast skulle ha fullgjorts. I annat fall är rätten till talan förlorad. 21 § En talan som förs av Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Handikappombudsmannen eller Barnombudsmannen behandlas som om talan hade förts av eleven själv. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. I fråga om tidigare inträffade skadefall tillämpas dock äldre bestämmelser. Remissinstanser Riksdagens ombudsmän (JO), Riksrevisionen, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Riksåklagaren Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Brottsoffermyndigheten, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Nämnden mot diskriminering, Integrationsverket, Migrationsverket, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Handikappombudsmannen, Statens institut för särskilt utbildningsstöd (SISUS), Barnombudsmannen, Arbetsgivarverket, Statskontoret, Statens skolverk, Myndigheten för skolutveckling, Specialpedagogiska institutet, Skolväsendets överklagandenämnd, Specialskolemyndigheten, Sameskolstyrelsen, Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL), Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning, Folkbildningsrådet, Högskoleverket, Verket för högskoleservice, Lunds universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Örebro universitet, Högskolan på Gotland, Högskolan i Skövde, Idrottshögskolan i Stockholm, Malmö högskola, Överklagandenämnden för högskolan, Centrala studiestödsnämnden (CSN), Överklagandenämnden för studiestöd, Ungdomsstyrelsen, Forum för levande historia, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Jämställdhetsombudsmannen, Jämställdhetsnämnden, Carlbeck-kommittén (U 2002:01), Delegationen för jämställdhet i förskolan (U 2003:12), Diskrimineringskommittén (N 2002:6), Utredningen om strukturell diskriminering (Ju 2003:09), Svenska Kommunförbundet, Alingsås kommun, Arvika kommun, Borlänge kommun, Botkyrka kommun, Gällivare kommun, Göteborgs kommun, Hagfors kommun, Haparanda kommun, Jönköpings kommun, Malmö kommun, Norrköpings kommun, Stockholms kommun, Nacka kommun, Tomelilla kommun, Örebro kommun, Östersunds kommun, Landstinget Halland, Landstinget Västmanland, Handelshögskolan i Stockholm, Chalmers Tekniska Högskola, Johannelunds teologiska institut, Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), BRIS (Barnens rätt i samhället), Brottsofferjourernas riksförbund, Elevkårernas Centralorganisation, Elevorganisationen i Sverige, Friskolornas riksförbund, Folkbildningsförbundet, Föreningen för vuxnas lärande, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Hörselskadades Riksförbund, Islamiska samarbetsrådet, Judiska centralrådet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Riksförbundet för kommunal och statlig vuxenutbildning, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL), Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna (RFUB), Riksförbundet Hem och Skola, Riksföreningen för skolsköterskor, Romersk-katolska kyrkan i Sverige, Rädda Barnen, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Samarbetsorganet för etniska organisationer i Sverige (SIOS), Studerandeorganisationen Sveriges KY-studenter, Svenska folkhögskolans lärarförbund, Svenska Kommittén Mot Antisemitism (SKMA), Svenska kommunalarbetarförbundet, Svenska Kyrkan, Svenska Röda korset, Svenska Röda korsets ungdomsförbund, Svenska skolläkarföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges elevråd - SVEA, Sveriges Förenade Gaystudenter, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges Kristna Råd, Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS), Sveriges Psykologförbund, Sveriges sjukhuslärarförening, Sveriges skolkuratorers förening, Sveriges Skolledarförbund, Sveriges vägledarförening, Synskadades Riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Utbildningsföretagens förening Dessutom har spontana remissvar inkommit från: Stockholms Studentkårers Centralorganisation (SSCO), Riksförbundet Ungdom för Social hälsa (RUS), Föreningen Sveriges skolchefer, Fristads folkhögskola, Hällefors folkhögskola, Kvinnofolkhögskolan, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn (DHB), Ungdomsförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) och Riksorganisationen Ungdom mot rasism. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m. Härigenom föreskrivs1 följande. Lagens ändamål och tillämpningsområde 1 § Denna lag har till ändamål att främja barns och elevers lika rättigheter samt att motverka diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder och annan kränkande behandling. Denna lag tillämpas på utbildning och annan verksamhet som avses i skollagen (1985:1100). Definitioner 2 § I denna lag avses med elev: den som utbildas eller söker utbildning eller annars är föremål för eller söker till annan verksamhet enligt skollagen (1985:1100) med undantag för barn som söker till eller deltar i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg, personal: anställda och uppdragstagare i verksamheten, etnisk tillhörighet: att någon tillhör en grupp av personer som har samma nationella eller etniska ursprung, ras eller hudfärg, sexuell läggning: homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning, funktionshinder: varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå, trakasserier: ett uppträdande som kränker ett barns eller en elevs värdighet, och som 1. har samband med - etnisk tillhörighet (etniska trakasserier), - religion eller annan trosuppfattning (trakasserier på grund av religion eller annan trosuppfattning), - sexuell läggning (trakasserier på grund av sexuell läggning), - funktionshinder (trakasserier på grund av funktionshinder), - kön (trakasserier på grund av kön), eller 2. är av sexuell natur (sexuella trakasserier), annan kränkande behandling: ett uppträdande som, utan att vara trakasserier, kränker ett barns eller en elevs värdighet. Ansvar för anställda och uppdragstagare 3 § Huvudmannen för sådan verksamhet som avses i 1 § andra stycket ansvarar för att anställda och uppdragstagare i denna verksamhet följer de skyldigheter som anges i denna lag när de handlar i tjänsten eller inom ramen för uppdraget. Tvingande bestämmelser 4 § Avtalsvillkor som inskränker skyldigheter enligt denna lag är utan verkan. Aktiva åtgärder Målinriktat arbete 5 § Huvudmannen för verksamheten skall se till att det bedrivs ett målinriktat arbete för att främja de ändamål som anges i 1 § första stycket. Särskilda föreskrifter om detta finns i 6-8 §§. Likabehandlingsplan 6 § Huvudmannen för verksamheten eller den huvudmannen bestämmer skall se till att det finns en likabehandlingsplan för varje enskild verksamhet. Planen skall syfta till att främja barns och elevers lika rättigheter oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder och att förebygga och förhindra trakasserier och annan kränkande behandling. I planen skall planerade åtgärder redovisas. Likabehandlingsplanen skall årligen följas upp och ses över. Skyldighet att förebygga och förhindra trakasserier och annan kränkande behandling 7 § Huvudmannen för verksamheten eller den huvudmannen bestämmer skall vidta åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för trakasserier och annan kränkande behandling. Skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier och annan kränkande behandling 8 § Om huvudmannen för verksamheten, rektorn eller motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får kännedom om att ett barn eller en elev i verksamheten anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller annan kränkande behandling i samband med att verksamheten genomförs, skall huvudmannen eller den huvudmannen bestämmer utreda omständigheterna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta trakasserier eller annan kränkande behandling. Förbud mot diskriminering Direkt diskriminering 9 § Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får inte missgynna ett barn eller en elev genom att behandla barnet eller eleven sämre än denne företrädare för verksamheten behandlar, har behandlat eller skulle ha behandlat något annat barn eller någon annan elev i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Indirekt diskriminering 10 § Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får inte missgynna ett barn eller en elev genom att tillämpa en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som i praktiken särskilt missgynnar barn eller elever med visst kön, viss etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller visst funktionshinder. Detta gäller dock inte om bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet kan motiveras av ett berättigat mål och medlen är lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet. Trakasserier 11 § Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får inte diskriminera ett barn eller en elev genom att trakassera henne eller honom. Instruktioner att diskriminera 12 § Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får inte lämna order eller instruktioner om diskriminering av ett barn eller en elev i sin verksamhet enligt 9-11 §§. Förbud mot annan kränkande behandling 13 § Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får inte utsätta ett barn eller en elev för annan kränkande behandling. Förbud mot repressalier 14 § Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får inte utsätta ett barn eller en elev för repressalier på grund av att barnet eller eleven har anmält eller påtalat att någon i verksamheten handlat i strid med denna lag eller på grund av att barnet eller eleven har medverkat i en utredning enligt denna lag. Skadestånd 15 § Om huvudmannen för verksamheten, rektorn eller motsvarande ledningsfunktion eller annan personal åsidosätter sina skyldigheter enligt 7-14 §§ skall huvudmannen betala skadestånd för den kränkning som detta innebär. Skadestånd för annan kränkning än diskriminering och repressalier utgår dock endast om kränkningen är av betydelse. Huvudmannen skall också ersätta annan skada som orsakas av åsidosättandet. Om det är skäligt, kan skadeståndet för kränkning sättas ned eller helt falla bort. Tillsyn 16 § Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Handikappombudsmannen och Statens skolverk skall inom sina respektive ansvarsområden se till att denna lag följs. Huvudmannen för verksamheten eller rektorn eller motsvarande ledningsfunktion är skyldiga att på uppmaning av en ombudsman eller av Statens skolverk lämna de uppgifter om förhållandena i verksamheten som kan vara av betydelse för tillsynen. Rättegången 17 § Mål om skadestånd enligt denna lag skall handläggas enligt vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om rättegången i tvistemål där förlikning om saken är tillåten. I sådana mål kan dock förordnas att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, om den part som har förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad. Bevisbörda 18 § Om ett barn eller en elev som anser sig ha blivit diskriminerad enligt 9-12 §§, utsatt för annan kränkande behandling enligt 13 § eller utsatt för repressalier enligt 14 § visar omständigheter som ger anledning att anta att hon eller han blivit diskriminerad, utsatt för annan kränkande behandling eller utsatt för repressalier, är det huvudmannen för verksamheten som skall visa att diskriminering, annan kränkande behandling eller repressalier inte förekommit. 19 § Om ett barn eller en elev visar att han eller hon har blivit utsatt för trakasserier eller annan kränkande behandling av ett annat barn eller en annan elev i samband med att verksamheten genomförs och att huvudmannen för verksamheten, rektorn eller motsvarande ledningsfunktion eller annan personal har fått kännedom om att han eller hon anser sig ha blivit utsatt för detta, är det huvudmannen som skall visa att det vidtagits alla skäliga åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier eller annan kränkande behandling. Rätt att föra talan 20 § I en tvist enligt 17 § får Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Handikappombudsmannen eller Statens skolverk föra talan för en elev som medger det. För barn och omyndiga elever skall vårdnadshavarna lämna medgivande. Om en ombudsman eller Statens skolverk för talan enligt första stycket, får ombudsmannen eller verket i samma rättegång föra också annan talan som ombud för barnet eller eleven. Det som föreskrivs i rättegångsbalken om part beträffande jävsförhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevisningen skall gälla även den för vilken en ombudsman eller Statens skolverk för talan enligt första stycket. Preskription m.m. 21 § En talan i mål om skadestånd enligt 9, 10, 12 eller 14 § skall väckas inom två år efter det att den påtalade handlingen företogs eller en skyldighet senast skulle ha fullgjorts. I annat fall är rätten till talan förlorad. 22 § En talan som förs av Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Handikappombudsmannen eller Statens skolverk behandlas som om talan hade förts av barnet eller eleven själv. ____________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. I fråga om tidigare inträffade skadefall tillämpas dock äldre bestämmelser. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 20 och 21 §§ sekretesslagen (1980:100)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 20 §2 Sekretess gäller hos domstol, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs, 1. i mål om kollektivavtal, 2. i mål om tillämpningen av lagen (1982:80) om anställningsskydd, lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, 31-33 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning, 4-11 §§ lagen (1994:261) om fullmaktsanställning, 15-28 §§ jämställdhetslagen (1991:433), 8-20 §§ lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, 3-16 §§ lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, 3-15 §§ lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, 6-11 och 13 §§ lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, 3-7 §§ lagen (2002: 293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning samt 5-18 §§ lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering. 2. i mål om tillämpningen av lagen (1982:80) om anställningsskydd, lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, 31-33 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning, 4-11 §§ lagen (1994:261) om fullmaktsanställning, 15-28 §§ jämställdhetslagen (1991:433), 8-20 §§ lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, 3-16 §§ lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, 3-15 §§ lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, 6-11 och 13 §§ lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, 3-7 §§ lagen (2002: 293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning, 5-18 §§ lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering samt 7-15 §§ lagen (2005:000) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Lydelse enligt prop. 2004/05:147 Föreslagen lydelse 21 §3 Sekretess gäller hos följande myndigheter för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs: 1. Jämställdhetsombudsmannen i ärende enligt jämställdhetslagen (1991:433), lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan och lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering samt i annat ärende som rör rådgivning åt enskild, 1. Jämställdhetsombudsmannen i ärende enligt jämställdhetslagen (1991:433), lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering och lagen (2005:000) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m. samt i annat ärende som rör rådgivning åt enskild, 2. Jämställdhetsnämnden i ärende enligt jämställdhetslagen (1991:433), 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering i ärende enligt lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan och lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering samt i annat ärende som rör rådgivning åt enskild, 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering i ärende enligt lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering och lagen (2005:000) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m. samt i annat ärende som rör rådgivning åt enskild, 4. Nämnden mot diskriminering i ärende enligt lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder och lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, 5. Handikappombudsmannen i ärende enligt lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan och lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering samt i verksamhet enligt lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen, 6. Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning i ärende enligt lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan och lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering samt i annat ärende som rör rådgivning åt enskild, 5. Handikappombudsmannen i ärende enligt lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering och lagen (2005:000) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m. samt i verksamhet enligt lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen, 6. Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning i ärende enligt lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering och lagen (2005:000) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m. samt i annat ärende som rör rådgivning åt enskild, 7. Statens skolverk i ärende enligt lagen (2005:000) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m., och 7. Konsumentombudsmannen i ärende enligt lagen (1997:379) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister. 8. Konsumentombudsmannen i ärende enligt lagen (1997:379) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. ___________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering dels att 2 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, och närmast före 12 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § Bestämmelser om förbud mot diskriminering finns också i - jämställdhetslagen (1991:433), - lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, - lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, - lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, och - lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, - lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, - lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, och - lagen (2005:000) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m. I 16 kap. 9 § brottsbalken finns bestämmelser om olaga diskriminering. Studiestöd 12 a § Diskriminering som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder är förbjuden i fråga om statligt studiestöd. ___________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. 1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen Härigenom föreskrivs att 1 § 1agen (1994:749) om Handikappombudsmannen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §1 Handikappombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Målet för ombudsmannens verksamhet skall vara att personer med funktionshinder ges full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor. Handikappombudsmannens verksamhet skall avse uppföljning och utvärdering i frågor som anges i första stycket. Handikappombudsmannen skall enligt lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan och lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering se till att lagarna följs och äger även rätt att för en enskild föra talan i tvister angående tillämpningen av lagarna. Handikappombudsmannen skall enligt lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering och lagen (2005:000) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m. se till att lagarna följs och äger även rätt att för en enskild föra talan i tvister angående tillämpningen av lagarna. ---------- Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. 1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:131) om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1999:131) om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering skall ha följande lydelse Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 §1 Ombudsmannen skall utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan och lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering i enlighet med bestämmelserna i lagarna. Ombudsmannen skall utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering och lagen (2005:000) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m. i enlighet med bestämmelserna i lagarna. ---------- Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2005-05-30 Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Magnusson, f.d. justitierådet Lars K Beckman och regeringsrådet Göran Schäder. Förbud mot kränkande behandling av barn och elever Enligt en lagrådsremiss den 12 maj 2005 (Utbildnings- och kultur -departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m., 2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 3. lag om ändring i lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering, 4. lag om ändring i lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen, och 5. lag om ändring i lagen (1999:131) om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Peter Syrén. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m. Den föreslagna lagen har till ändamål att främja barns och elevers lika rättigheter i de verksamheter som omfattas av skollagen samt motverka diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Därutöver avses den föreslagna lagen förhindra och förebygga annan kränkande behandling som inte direkt kan hänföras till dessa diskrimineringsgrunder. Det remitterade förslaget bygger på ett förslag till lag om förbud mot kränkning av elever som i april 2004 lades fram av Skolansvarsutredningen (SOU 2004:50). Remissförslaget är dessutom ett led i genomförandet av tre EG-direktiv, nämligen 2000 års direktiv mot etnisk diskriminering (direktiv 2000/43/EG), 2000 års arbetslivsdirektiv (direktiv 2000/78/EG) och 2002 års reviderade likabehandlingsdirektiv (direktiv 2002/73/EG). På arbetslivsområdet har sedan ett antal år funnits särskild lagstiftning till skydd mot diskriminering. Hit hör jämställdhetslagen (1991:433) samt 1999 års arbetslivslagar (lagen 1999:130 om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen 1999:132 om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder och lagen 1999:133 om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning). Efter år 1999 har lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan och lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering tillkommit. Den sistnämnda lagen tar sikte på samhällsområden utanför arbetslivet och högskolan. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition (prop. 2004/05:147) med förslag till ändringar i såväl jämställdhetslagen som lagen om förbud mot diskriminering. De bestämmelser som innefattas i det nu remitterade förslaget till lag på skolområdet överensstämmer till stor del med vad som gäller eller föreslås gälla på andra samhällsområden. Det får enligt Lagrådets mening också anses naturligt att de olika lagarna om skydd mot diskriminering anpassas till varandra. Efter denna inledning går Lagrådet över till att mera i detalj kommentera vissa delar av lagförslaget. Lagens rubrik Det är önskvärt att lagen får ett mera lätthanterligt namn än det som har föreslagits i lagrådsremissen. Det namn som Skolansvarsutredningen har använt beträffande sitt lagförslag - "lagen om förbud mot kränkningar av elever" - är mindre träffande med hänsyn till att de som skall skyddas är inte bara skolelever utan också barn som deltar i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg. En rubrik som kan vara lämplig är "lagen om förbud mot kränkande behandling av barn och elever". 2 § I paragrafen har tagits in ett antal definitioner. Bl.a. definieras begreppet "elev". Lagrådet förordar att denna definition förenklas och kompletteras med en förklaring av vilka som i lagen anses som barn. De ifrågavarande definitionerna kan lämpligen utformas på följande sätt: elev: den som utbildas eller söker utbildning enligt skollagen (1985:1100), barn: den som deltar i eller söker till förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg enligt skollagen. 8 § I paragrafen föreskrivs att "huvudmannen för verksamheten, rektorn eller motsvarande ledningsfunktion eller annan personal" skall vidta vissa åtgärder mot trakasserier och annan kränkande behandling. Lagtexten bör enligt Lagrådets mening justeras så, att orden "någon med" skjuts in framför "motsvarande ledningsfunktion". En motsvarande ändring bör göras i en rad andra paragrafer där det talas om "rektorn eller motsvarande ledningsfunktion". 11 § Paragrafen innehåller en bestämmelse om förbud mot trakasserier. Lagrådet föreslår att bestämmelsen får följande förenklade lydelse: Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får inte utsätta ett barn eller en elev för trakasserier. 15 § I paragrafen finns bestämmelser om när skadestånd skall betalas. I första stycket sägs att om huvudmannen för verksamheten, rektorn eller motsvarande ledningsfunktion eller annan person åsidosätter sina skyldigheter enligt 7 - 14 §§, huvudmannen skall betala skadestånd för den kränkning som detta innebär. Skadestånd för annan kränkning än diskriminering och repressalier skall dock utgå endast om kränkningen är "av betydelse". Enligt första stycket skall huvudmannen också ersätta "annan skada" som orsakats av åsidosättandet. Paragrafens andra stycke innehåller en föreskrift om att skadeståndet för kränkning kan sättas ned eller helt falla bort, om det är skäligt. Lagrådet konstaterar inledningsvis att de skyldigheter som anges i 15 § första stycket och vars åsidosättande kan utlösa en skadeståndsplikt inte innefattar den skyldighet som behandlas i 6 §, nämligen skyldigheten för huvudmannen eller den huvudmannen bestämmer att se till att det finns en likabehandlingsplan för varje enskild verksamhet. Upprättandet av en sådana planer synes vara ett viktigt led i strävandena att förebygga och förhindra trakasserier och annan kränkande behandling. Mot den bakgrunden kan det övervägas att lägga till skyldigheten enligt 6 § i uppräkningen i 15 § första stycket. När det sedan gäller skadeståndsskyldighetens omfattning, bör den föreslagna lagtexten enligt Lagrådets mening formuleras om på flera punkter. Till en början får det anses lämpligt att, efter viss förebild av vad som sägs i Skolansvarsutredningens lagförslag (14 §), föreskriva att huvudmannen skall dels betala skadestånd till barnet eller eleven för kränkning, dels ersätta annan skada. Nästa fråga är vilken omfattning kränkningsersättningen skall ha. På den punkten innebär remissförslaget att ersättning skall utgå utan någon begränsning när det är fråga om diskriminering eller repressalier, medan det i andra fall skall krävas att kränkningen är "av betydelse". Detta uttryck leder närmast till att det skall vara fråga om en ganska allvarlig kränkning för att skadestånd skall utgå, något som i och för sig är i linje med vad som sägs i skadeståndslagens bestämmelse om ersättning för kränkning (2 kap. 3 §). En sådan tolkning motsägs emellertid av uttalandena i författningskommentaren, där det sägs att det inte skall föreligga någon rätt till skadestånd i de ifrågavarande situationerna, om kränkningen "objektivt sett är bagatellartad". Med hänsyn till det anförda föreslår Lagrådet att bestämmelsen formuleras så, att skadestånd för kränkning i andra fall än vid diskriminering eller repressalier inte utgår, om kränkningen är ringa. Vad slutligen beträffar andra stycket i 15 § kan det enligt Lagrådets uppfattning ifrågasättas om inte den föreslagna lagtexten ger alltför stora möjligheter att sätta ner en kränkningsersättning eller låta den helt falla bort. Den förutsättning som anges - att det skall vara "skäligt" - överensstämmer i och för sig med vad som sägs i den motsvarande skadeståndsparagrafen (13 §) i lagen om likabehandling av studenter i högskolan. Det förefaller emellertid lämpligare att knyta an till Skolansvarsutredningens lagförslag och kräva att skall finnas särskilda skäl. Den nu diskuterade paragrafen bör alltså i sin helhet ges följande lydelse: Om huvudmannen för verksamheten, rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion eller annan personal åsidosätter sina skyldigheter enligt 6 - 14 §§, skall huvudmannen dels betala skadestånd till barnet eller eleven för kränkning, dels ersätta annan skada som har orsakats av åsidosättandet. Skadestånd för kränkning i andra fall än vid diskriminering eller repressalier utgår dock inte, om kränkningen är ringa. Om det finns särskilda skäl, kan skadeståndet för kränkning sättas ned eller helt falla bort. 18 § Paragrafen, som tillsammans med 19 § föregås av rubriken "Bevisbörda", behandlar fall då ett barn eller en elev som anser sig ha blivit diskriminerad, utsatt för annan kränkande behandling eller utsatt för repressalier visar omständigheter som ger anledning att anta att hon eller han verkligen har blivit föremål för ett handlande av angivet slag. I ett sådant fall är det, sägs det, huvudmannen för verksamheten som skall visa att diskriminering, annan kränkande behandling eller repressalier inte har förekommit. I författningskommentaren beskrivs regeln så, att om barnet har visat faktiska omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit utsatt för diskriminering osv., det föreligger en s.k. prima facie-situation. Bevisbördan övergår då på huvudmannen för verksamheten, som för att freda sig måste styrka att diskrimening etc. inte har förekommit. Ett sätt att styrka detta är, sägs det i kommentaren, att bevisa att det påtalade agerandet inte har något samband med den åberopade diskrimineringsgrunden eller inte utgör vad som i lagen benämns annan kränkande behandling. En regel motsvarande den nu diskuterade finns inte bara i lagen om likabehandling av studenter i högskolan (17 a §) utan också 1999 års diskrimineringslagar och i 2003 års lag om förbud mot diskriminering. I prop. 2004/05:147 föreslås att samma bevisregel skall införas i jämställdhetslagen. Bestämmelserna har sin grund i EG-rätten, se bl.a. artikel 8 i direktivet mot etnisk diskriminering och artikel 10 i arbetslivsdirektivet. Skolansvarsutredningen anförde för sin del (se betänkandet SOU 2004:50 s. 116 ff) att bevisbörderegeln i lagen om likabehandling av studenter i högskolan inte var alldeles lämplig att använda i den lag som utredningen hade att utarbeta. Utredningen påpekade att man vid ett ordinärt domstolsförfarande inte kan dela upp bevisbördan beträffande samma förhållande på det sätt som anges i högskolelagen. När domstolen prövar om det finns anledning anta att diskriminering har förekommit, beaktar den ju, framhöll utredningen, samtidigt också den bevisning som förekommer från motpartens sida. En delad bevisbörda måste för att ha någon mening avse förhållanden av två olika slag. Det naturliga i den aktuella situationen var enligt utredningens uppfattning att den skadelidande fick styrka vissa objektiva förhållanden som tydde på en otillåten särbehandling och att skolan sedan fick visa att detta missgynnande trots allt inte medförde diskriminering i lagens mening. Utredningens resonemang utmynnade i ett förslag till lagregel där det sägs att, om det finns anledning att anta att en elev har missgynnats på ett visst angivet sätt, det är skolan som skall visa att diskriminering inte har förekommit. Lagrådet anser för sin del att Skolansvarsutredningens kritik av bevisbörderegeln i lagen om likabehandling av studenter i högskolan är träffande. Det innebär att även 18 § i den nu föreslagna lagen får anses ha en utformning som inte går fri från kritik. Det måste samtidigt beaktas att den föreslagna regeln ytterst har sitt ursprung i EG-rätten och att motsvarande bestämmelser återfinns i övriga lagar och lagförslag på diskrimineringsområdet. Av intresse är också utredningens påpekande (se bet. s. 191) att, även om den bevisregel som utredningen föreslagit inte helt ansluter till bevisreglerna i övrig diskrimineringslagstiftning och i aktuella EG-direktiv, den i sak bör tillämpas på väsentligen samma vis och att särskilt EG-domstolens praxis i diskrimineringsmål av liknande slag därför bör bli vägledande. Lagrådet noterar också att, enligt vad som sägs i lagrådsremissen (avsnitt 19), Skolansvarsutredningens lösning är av intresse för fortsatta överväganden när det gäller frågan om bevisbörda i diskrimineringslagstiftningen. Med hänsyn till det anförda vill Lagrådet inte avstyrka att 18 § utformas i enlighet med remissförslaget. 19 § Paragrafen innehåller en bevisregel som tar sikte på den situationen att ett barn eller en elev visar att han eller hon har blivit utsatt för trakasserier eller annan kränkande behandling av ett annat barn eller en annan elev och att huvudmannen för verksamheten, rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion eller annan personal har fått kännedom om att barnet eller eleven anser sig ha blivit utsatt för den ifrågavarande behandlingen. Det åligger då huvudmannen att visa att det vidtagits alla skäliga åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier eller annan kränkande behandling. Paragrafen knyter an till 8 §, som ålägger huvudmannen eller den huvudmannen bestämmer att, när det har kommit fram att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller annan kränkande behandling, utreda omständigheterna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta trakasserier eller annan kränkande behandling. Lagrådet ifrågasätter för sin del om sådan bevisbörderegel som har förts in i 19 § är behövlig. Det kan hävdas att det följer redan av 8 § att, om det har framkommit omständigheter som anges där, huvudmannen för att undgå skadeståndsskyldighet måste visa att de anbefallda åtgärderna har vidtagits. En annan anmärkning som kan riktas mot 19 § är att paragrafen bara tar sikte på fall av fortsatt kränkande behandling, dvs. kränkande behandling som sker i tiden efter det att en anmälan e.d. har gjorts. Paragrafen är således inte tillämplig på sådan kränkning som har föregått anmälningen. Det innebär att ett barn eller en elev har den fulla bevisbördan, om han eller hon exempelvis redan har lämnat skolan eller verksamheten när anmälan görs och skadestånd begärs för den inträffade kränkningen under påstående att huvudmannen hade eftersatt sin allmänna skyldighet att förebygga och förhindra kränkande behandling (7 § i det remitterade lagförslaget). Enligt Lagrådets mening finns det skäl att överväga om inte tillämpningsområdet för 19 § bör utvidgas, så att paragrafen täcker även fall av det nu angivna slaget. Paragrafen skulle då kunna utformas påföljande sätt: Om ett barn eller en elev visar att han eller hon har blivit utsatt för trakasserier eller annan kränkande behandling av ett annat barn eller en annan elev i samband med att verksamheten genomförs, skall huvudmannen för att undgå skadeståndsansvar visa att alla skäliga åtgärder för att förebygga eller förhindra behandlingen hade vidtagits. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen 9 kap. 20 § Om 15 § i det nyss diskuterade lagförslaget ändras så att hänvisningen till olika lagrum omfattar även 6 §, bör en följdändring göras i den nya lydelsen av 9 kap. 20 § sekretesslagen. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Utbildnings- och kulturdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 2005 Närvarande: Statsministern Persson, statsråden Ringholm, Freivalds, Sahlin, Östros, Y. Johansson, Sommestad, Karlsson, Andnor, Nuder, Hallengren, Björklund, Holmberg, Jämtin, Österberg, Baylan Föredragande: statsrådet Baylan Regeringen beslutar proposition 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar - om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG-regler Lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever 32000L0043 32000L0078 32002L0073 Lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering 32000L0043 1 Jfr rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22, Celex 32000L0043), rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2.12.2000, s. 16, Celex 32000L0078; rättelse av rubriken EGT L 2, 5.1.2001, s. 42, Celex 32000L0078R /01/) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor, EGT L 269, 5.10.2002, s.15, (Celex 32002L0073). 1 Lagen omtryckt 1992:1474. 2 Senaste lydelse 2003:317. 3 Senaste lydelse 2003:317. 1 Senaste lydelse 2003:314. 1 Senaste lydelse 2003:313. Prop.2005/06:38 Bilaga 5 188 181 1 Prop.2005/06:38 Bilaga 6 190 1 Prop.2005/06:38 Bilaga 7 192 1 Prop.2005/06:38 Bilaga 8 199 200 Prop.2005/06:38 Bilaga 8 199 203 Prop.2005/06:38 Bilaga 9 207 209 1 Prop.2005/06:38 207 211 1