Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2005/06:89 Tullverkets ingripanden mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter Prop. 2005/06:89 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 23 februari 2006 Göran Persson Pär Nuder (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller förslag till ändringar i tullagen (2000:1281) och sekretesslagen (1980:100) till följd av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter. De ändringar som föreslås är närmast redaktionella. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2006. Innehållsförteckning 1 Beslut 3 2 Lagtext 4 2.1 Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281) 4 2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 8 3 Ärendet och dess beredning 11 4 Bakgrund m.m. 12 4.1 Gällande rätt 12 4.2 Nyheter jämfört med den gamla EG-förordningen 13 4.3 Vissa bestämmelser av särskilt intresse 14 5 Överväganden och förslag 17 5.1 Allmänt 17 5.2 Kontrollbefogenheter 18 5.3 Sanktioner 18 5.3.1 Missbruk av information 18 5.3.2 Förbud mot in- och utförsel 20 5.3.3 Varor som har befunnits göra intrång i en immateriell ensamrätt 22 5.3.4 Varor som misstänks göra intrång i en immateriell ensamrätt 24 5.4 Kostnadsansvar m.m. 27 6 Ikraftträdande 27 7 Ekonomiska konsekvenser 27 8 Författningskommentar 28 8.1 Förslaget till lag om ändring i tullagen (2000:1281) 28 8.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 29 Bilaga 1 Rådets förordning (EG) nr 1383/2003 30 Bilaga 2 Sammanfattning av departementspromemorian Tullverkets ingripanden mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter 46 Bilaga 3 Promemorians författningsförslag 47 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser 55 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 56 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 64 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 2006 66 Rättsdatablad 67 1 Beslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i tullagen (2000:1281), 2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281) Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 §, 7 kap. 1, 2, 4-6 och 8 §§, 9 kap. 2 § och 10 kap. 1 § samt rubriken till 7 kap. tullagen (2000:1281) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 10 § I artikel 14 i förordningen (EEG) nr 2913/92 finns en bestämmelse som ålägger enskild skyldighet att förse tullmyndigheterna med nödvändiga dokument och upplysningar och ge dem all nödvändig hjälp. I artikel 46 i samma förordning finns bestämmelser om kontroll av varor och de transportmedel som befordrar dem i anslutning till att varorna visas upp för tullmyndigheten. I artikel 68 i samma förordning och i artiklarna 239-247 i förordningen (EEG) nr 2454/93 finns bestämmelser om tullmyndigheternas rätt att för kontroll av riktigheten av de deklarationer som de har mottagit granska handlingar och undersöka varor. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna lag eller tullagstiftningen i övrigt har fullgjorts riktigt och fullständigt får Tullverket även undersöka För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna lag eller tullagstiftningen i övrigt har fullgjorts riktigt och fullständigt eller för kontroll av att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndig-heternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter1 får Tullverket även undersöka 1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras, 2. områden för tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager samt områden på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullöver-vakning förvaras och även lokaler inom sådana områden samt 3. bagage, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och lik-nande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s tull-område eller av person som anmanats att stanna enligt 7 §. Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. 7 kap. Tullkontroll beträffande intrång i viss immateriell ägande-rätt 7 kap. Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter 1 § Bestämmelser om tullkontroll beträffande intrång i viss immateriell äganderätt finns i rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt samt i kommissionens förordning (EG) nr 1367/95 av den 16 juni 1995 om tillämpnings-föreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3295/94 om vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt. Bestämmelser om tullkontroll beträffande intrång i vissa im-materiella rättigheter finns i rådets förordning (EG) nr 1383/2003 samt i kommissionens förordning (EG) nr 1891/2004 av den 21 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättig-heter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter2. 2 § Tullverket utser den enhet inom verket som är behörig att ta emot och behandla ansökningar enligt artikel 3 i förordningen (EG) nr 3295/94. Enheten skall, om det behövs, samråda med andra myndigheter. Tullverket utser den enhet inom verket som är behörig att ta emot och behandla ansökningar enligt artikel 5.2 i förordningen (EG) nr 1383/2003. Enheten skall, om det behövs, samråda med andra myndigheter. 4 § I artiklarna 6.1 och 8.3 i förordningen (EG) nr 3295/94 finns bestämmelser om tull-myndighets skyldighet att lämna uppgifter till rättighetsinne-havaren. I artiklarna 9.2 och 9.3 i förordningen (EG) nr 1383/2003 finns bestämmelser om tull-myndighets skyldighet att lämna uppgifter till rättighetshavaren. 5 § Rättighetsinnehavaren ansvarar för skada på varuprov som upp-kommer vid sådan inspektion av varor som får göras enligt artikel 6.1 i förordningen (EG) nr 3295/94. Rättighetshavaren ansvarar för skada på varuprov som upp-kommer vid sådan inspektion av varor som får göras enligt artikel 9.3 i förordningen (EG) nr 1383/2003. 6 § Fråga om ett rättighetsintrång har skett och hur det skall förfaras med varorna i sådant fall prövas av domstol enligt varumärkeslagen (1960:644), lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, patentlagen (1967:837) samt mönsterskydds-lagen (1970:485). Domstolen får meddela interimistiskt beslut om att upp-skjuten frigörelse eller kvar-hållande av varor skall upphöra. Frågor om huruvida en vara gör intrång i en immateriell rättig-het och hur det skall förfaras med varorna i sådant fall prövas av domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga. Domstolen får meddela interimistiskt beslut om att upp-skov med frigörande eller kvar-hållande av varor skall upphöra. Tullverket skall verkställa lagakraftvunna domar och beslut från domstolen om frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande uppskjutits eller som kvarhålls av Tullverket. 8 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgift enligt artikel 3.4 i förordningen (EG) nr 3295/94. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ställande av säkerhet för kostnad för förvaring enligt 3 § och för värde av varuprov som lämnas ut för inspektion enligt artikel 6.1 i förordningen (EG) nr 3295/94. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om 1. de tidsperioder som avses i artikel 3.5 i förordningen (EG) nr 3295/94, 2. förlängning av tidsfrist enligt artikel 7.1 andra stycket i för-ordningen (EG) nr 3295/94, 3. förvaring av varor enligt 3 § samt 4. verkställighet av domar och beslut enligt 6 § tredje stycket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om 1. de tidsperioder som avses i artikel 8 i förordningen (EG) nr 1383/2003, 2. förvaring av varor enligt 3 §, 3. provtagning enligt artikel 9.3 i förordningen (EG) nr 1383/2003, samt 4. verkställighet av domar och beslut enligt 6 § tredje stycket. 9 kap. 2 § Ett beslut av Tullverket enligt tullagstiftningen eller artikel 3 i förordningen (EG) nr 3295/94 får överklagas hos allmän förvalt-ningsdomstol. Ett beslut av Tullverket enligt tullagstiftningen eller artikel 5 i förordningen (EG) nr 1383/2003 eller beslut om förlängning enligt artikel 8 i nämnda förordning får överklagas hos allmän förvalt-ningsdomstol. Tullverkets beslut om revision enligt 6 kap. 28 § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Det-samma gäller vid överklagande i mål som avses i 8 kap. 13 §. Föreskrifter om överklagande av Tullverkets beslut om föreskrifter med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen. 10 kap. 1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot förbudet i artikel 2 i förordningen (EG) nr 3295/94 döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullag-stiftningen Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot förbudet i artikel 16 i förordningen (EG) nr 1383/2003 döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsam-het bryter mot beslut som Tull-verket meddelat med stöd av tullagstiftningen 1. om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande, 2. om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket eller 3. om användningen eller förbrukningen av en icke-gemenskapsvara. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen (1980:100)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 1 §2 Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet för uppgift som har tillförts databasen. Motsvarande sekretess gäller även hos kommun eller landsting för uppgift som har lämnats dit i ett ärende om förhandsbesked i skatte- eller taxeringsfråga samt hos Försäkringskassan för uppgift som har lämnats dit i ett ärende om särskild sjukförsäkringsavgift. Uppgift hos Tullverket får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. I myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur tulldatabasen enligt lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet gäller sekretess för uppgift som har tillförts databasen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen enligt första-femte meningarna endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgift som med anledning av överklagande hos domstol registreras hos annan myndighet enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål hos domstol erhållits från annan myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målet. Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift, avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, skattetillägg och förseningsavgift samt expeditionsavgift och tilläggsavgift enligt lagen (2004:629) om trängselskatt. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensions-grundande inkomst. Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, om inte beslutet meddelas i ärende om 1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga, 2. beskattning av utländska experter, forskare eller andra nyckel-personer när beslutet har fattats av Forskarskattenämnden, eller 3. trängselskatt. I beslut, varigenom trängselskatt bestäms eller underlag för bestämmande av sådan skatt fastställs, gäller sekretessen dock endast för uppgift om vilken betalstation bilen har passerat och tidpunkten för denna passage. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lag om för-farande vid beskattning, lagen (2001:181) om behandling av upp-gifter i Skatteverkets beskattnings-verksamhet eller lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. I artiklarna 6.1 och 8.3 i rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell ägande-rätt finns bestämmelser om att uppgift i vissa fall får lämnas till enskild. Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift i ärende om revision lämnas till en förvaltare i den reviderades konkurs. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lag om förfarande vid beskattning, lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskatt-ningsverksamhet eller lagen (1990:613) om miljöavgift på ut-släpp av kväveoxider vid energi-produktion. I rådets förordning (EG) 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas in-gripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter3 finns bestämmelser om att uppgift i vissa fall får lämnas till enskild. Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift i ärende om revision lämnas till en förvaltare i den reviderades konkurs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. För uppgift om avgift enligt lagen om avgift till registrerat trossamfund gäller dock sekretessen i högst sjuttio år. 2 §4 Sekretess gäller i 1. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt, tull eller avgift samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte faller under 1 §, 2. ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt, 3. ärende om anstånd med erläggande av skatt för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I fråga om sekretess enligt denna paragraf tillämpas 1 § första stycket tredje-sjätte meningarna. Sekretessen gäller inte beslut i ärende som avses i första stycket 2 och 3. Utan hinder av sekretessen får uppgift i ärende om revision lämnas till förvaltare i den reviderades konkurs. I artiklarna 6.1 och 8.3 i rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell ägande-rätt finns bestämmelser om att uppgift i vissa fall får lämnas till enskild. Utan hinder av sekretessen får uppgift i ärende om revision lämnas till förvaltare i den reviderades konkurs. I förordning-en (EG) nr 1383/2003 finns bestämmelser om att uppgift i vissa fall får lämnas till enskild. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 3 Ärendet och dess beredning Inom Finansdepartementet har bestämmelserna i 6 kap. 10 §, 7 kap. 1, 2, 4-6 och 8 §§, 9 kap. 2 § och 10 kap. 1 § tullagen (2000:1281), 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen (1980:100) samt 67-70 §§ tullförordningen (2000:1306) setts över. Bakgrunden till översynen är följande. Den 22 december 1994 antogs rådets förordning (EG) nr 3295/94 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt. Genom förordningen genomfördes artiklarna 51-60 i WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS-avtalet), som EG godkände genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar - vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet - av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i den så kallade Uruguayrundan (1986-1994). I enlighet med artikel 15 i för-ordningen 3295/94 gjordes efter ett par år en utvärdering av de första årens tillämpning, som ledde till att vissa ändringar gjordes i förordningen genom rådets förordning (EG) nr 241/1999 av den 25 januari 1999 om ändring av förordning (EG) nr 3295/94 om åtgärder för att förhindra övergång till fri omsättning, export, återexport eller hänförande till ett suspensivt arrangemang av varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor.1 Nationella bestämmelser som kompletterar förordningen 3295/94 finns i nämnda paragrafer i tullagen, sekretess-lagen och tullförordningen.2 Under de senaste åren har problemen med intrång i immateriella rättigheter stadigt ökat. Enligt Europeiska kommissionen, som för statistik över tullmyndigheternas beslag av intrångsgörande varor vid EU:s yttre gränser, ökade tullmyndigheternas beslag av intrångsgörande varor med närmare 1 000 procent under åren 1998 till 2004 (drygt 100 miljoner föremål beslagtogs under år 2004).3 Förfalskningsverk-samheten är inte längre begränsad till att gälla vissa exklusiva klädmärken och CD-skivor. Det är fråga om en storskalig professionell verksamhet där varor från en mängd områden, från kläder till hushållsartiklar, livsmedel och medicinsk utrustning, omsätts. Det blir allt tydligare att det finns en koppling till den organiserade brottsligheten. Erfarenheten har visat att bestämmelserna i förordningen 3295/94 i vissa delar är oklara och svåra att tillämpa. Därför har - i syfte att uppnå större klarhet och att få till stånd ett effektivare instrument i kampen mot intrång i immateriella rättigheter - en ny förordning, rådets förordning (EG) 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter, arbetats fram. Förordningen kompletteras av kommissionens förordning (EG) nr 1891/2004 med tillämpningsföreskrifter för förord-ningen 1383/2003. Förordningen 1383/2003 är fogad till propositionen som bilaga 1. I syfte att utreda behovet av lagändringar till följd av förordningen har inom Finansdepartementet upprättats en departementspromemoria, Tullverkets ingripanden mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag framgår av bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig på Finansdepartementet (dnr Fi2005/606). Lagrådet Regeringen beslutade den 15 december 2005 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringens lagförslag har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat. 4 Bakgrund m.m. 4.1 Gällande rätt Bestämmelser som kompletterar rådets förordning (EG) 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter finns bland annat i 7 kap. och 10 kap. 1 § tullagen (2000:1281). Enligt 7 kap. 2 § tullagen utser Tullverket den enhet inom verket som skall ta emot och behandla ansökningar om ingripande. I 3 § finns bestämmelser om förvaring av varor som tagits om hand av Tullverket. Det anges att varorna skall förvaras på betryggande sätt och att det skall ske på sökandens bekostnad. När det finns ett lagakraftvunnet beslut om förstöring av eller annan åtgärd med varorna, har sökanden rätt till ersättning för förvaringskostnaderna från den eller dem som beslutet gått emot. I 4 § finns en hänvisning till bestämmelserna om tullmyndighets skyldighet att lämna ut uppgifter till rättighetshavaren i artiklarna 6.1 och 8.3 i förordningen 3295/94. Dessa bestämmelser kompletteras i sin tur av sekretessbrytande bestämmelser i 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen (1980:100). I 5 § fastslås att rättighetshavaren ansvarar för skada på varuprov som uppkommer vid inspektion av varor. I 6 § klargörs att fråga om huruvida rättighetsintrång skett och vad som skall ske med varorna i sådant fall prövas av domstol enligt varumärkeslagen (1960:644), lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, patentlagen (1967:837) och mönsterskyddslagen (1970:485). Vidare anges att domstolen får meddela interimistiskt beslut om att uppskjuten frigörelse eller kvarhållande av varor skall upphöra. Slutligen klargörs att det är Tullverket som skall verkställa domar eller beslut från domstolen om frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande uppskjutits eller som kvarhålls av Tullverket. 7 § innehåller bestämmelser om kostnadsansvar. Om domstolens avgörande innebär att varorna skall ändras, skall ändringen bekostas av den som har rätten till varorna. Om varorna skall förstöras, är det svaranden som står för Tullverkets kostnader härför. Om ersättning inte kan utsökas hos svaranden, ansvarar sökanden emot staten för kostnaderna. I den sista paragrafen, 8 §, finns delegationsbestämmelser. I första stycket anges att regeringen får meddela föreskrifter om ansökningsavgift. Enligt andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om ställande av säkerhet för förvaringskostnad eller värde av varuprov som lämnats ut för inspektion. I tredje stycket anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om tidsperioder för ingripande, förlängning av tidsfrister enligt artikel 7.1 i förordningen 3295/94, förvaring av varor enligt 3 § samt verkställighet av domar och beslut enligt 6 §. Enligt 10 kap. 1 § tullagen döms bl.a. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet i artikel 2 i förordningen 3295/94 för tullförseelse till böter. Ytterligare bestämmelser som kompletterar förordningen 3295/94 finns i 67-70 §§ tullförordningen (2000:1306).4 I 67 § tullförordningen finns en bestämmelse om Tullverkets skyldig-het att omedelbart informera sökanden då ingripande sker. Av informationen skall framgå inom vilken tid sökanden skall komma in med bevis till Tullverket om att talan har väckts vid behörig domstol. Av 68 § framgår att Tullverket skall underrätta domstolen om verkets ingripande om sökanden inkommer med bevis om att talan väckts. Domstolen skall i sin tur enligt 69 § underrätta Tullverket om sina beslut i frågan samt om huruvida beslutet i fråga överklagats eller vunnit laga kraft. I 70 § slutligen finns en bestämmelse om att Tullverket får meddela föreskrifter som avses i 7 kap. 8 § andra och tredje styckena tullagen. 4.2 Nyheter jämfört med den gamla EG-förordningen Vissa av de ändringar som har gjorts jämfört med den gamla för-ordningen är av rent lagteknisk karaktär. Den nya förordningen innehåller emellertid också vissa förändringar i sak. Dessa är i huvudsak följande: - Tillämpningsområdet för förordningen utvidgas till att även omfatta växtförädlarrätt, geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar. - Kraven på uppgifter som måste lämnas i en ansökan om ingripande skärps, användande av informationsteknik uppmuntras och giltighets-tiden och formen för ansökningarna harmoniseras. - Tullmyndigheterna skall lämna fler och mer exakta uppgifter till rättighetshavaren. Om en rättighetshavare missbrukar uppgifter från tullmyndigheten får ett beslut om ingripande upphävas och i särskilt allvarliga fall får en ny ansökan avslås. - Ansökningsavgifter och säkerheter skall inte krävas, i syfte att göra det lättare för små och medelstora företag att utnyttja ingripande av tullmyndigheterna. Säkerheten ersätts av ett åtagande från rättighets-havaren att stå för uppkomna kostnader. - Möjligheten för tullmyndigheterna att ingripa ex officio förbättras. - Tullmyndigheten skall, i den mån och på det sätt det är förenligt med nationell rätt, efter medgivande från rättighetshavaren samt varuinne-havaren eller deklaranten kunna låta förstöra varor som misstänks göra intrång i immateriell rättighet utan att avvakta avgörande i sakfrågan; syftet är främst att lösa lagringsproblem. - Även varor av icke-kommersiell natur som förs in i resandes personliga bagage inom de gränser som uppställts för tullfrihet skall omfattas av förordningen om det finns påtagliga tecken på att varorna ingår i kommersiell handel. 4.3 Vissa bestämmelser av särskilt intresse Förordningstexten återfinns i bilaga 1. Nedan kommenteras endast vissa bestämmelser som innebär nyheter eller annars är av särskilt intresse. I artikel 3.2 i den nya förordningen anges att om varor av icke-kommersiell natur som förs in inom de gränser som råder för tullbefrielse ingår i resandes personliga bagage, skall tullmyndigheterna anse att varorna inte omfattas av förordningen om det inte finns påtagliga tecken (material indications) som ger anledning att anta att det rör sig om kommersiell handel. Detta är en viss uppstramning jämfört med den gamla förordningen där utgångspunkten är att varor i resandes personliga bagage överhuvudtaget inte omfattas av förordningen om varorna befinner sig inom gränserna för tullbefrielse. Syftet med ändringen är att ge tullmyndigheterna bättre möjligheter att komma åt organiserad så kallad turisthandel utan att i oproportionellt hög grad störa resande-trafiken. Artikel 4 innehåller bestämmelser om ex officio-ingripanden. Enligt den gamla förordningen kan tullmyndigheterna uppskjuta varornas övergång till fri omsättning eller kvarhålla dem under en tid av tre arbetsdagar om det vid en vanlig tullkontroll konstateras att varorna är förfalskade eller pirattillverkade. Detta kan tullmyndigheten således göra även om rättighetshavaren inte har gjort en ansökan om ingripande. Bestämmelsen har modifierats något i den nya artikel 4. Det räcker att tullmyndigheterna har tillräckliga skäl att misstänka att det rör sig om varor som gör intrång i en immateriell rättighet för att ingripande skall få ske. Det specificeras också att tiden för ingripande är tre arbetsdagar räknat från det att rättighetshavaren och deklaranten eller varuinne-havaren underrättats om det misstänkta intrånget; avsikten är att rättighetshavaren skall kunna lämna in en ansökan om ingripande inom dessa tre dagar. Det finns också en bestämmelse om informationsutbytet mellan tullmyndigheten och rättighetshavaren vid dessa ingripanden. Av artikel 4.2 framgår att tullmyndigheterna får begära att rättighetshavaren ger myndigheterna den information som behövs för att bekräfta misstankarna om intrång och att tullmyndigheterna därvid får ge rättighetshavaren information om det verkliga eller misstänkta antalet varor och om varornas beskaffenhet. Eftersom det är fråga om ingripanden av Tullverket på ett rätt tidigt stadium, innan det ens finns en ansökan om ingripande från rättighetshavaren, har det bedömts vara viktigt att skydda importören genom att begränsa antalet uppgifter som rättighetshavaren kan få till de som är nödvändiga för att rättighets-havaren skall kunna avgöra om en ansökan skall göras eller inte. Artikel 5 innehåller detaljerade bestämmelser om ansökan om ingripande och tullmyndigheternas behandling av ansökningar. I syfte att befrämja moderna arbetsmetoder anges att medlemsstaterna skall uppmuntra rättighetshavarna att göra ansökningar elektroniskt. Det ställs strängare krav på vilka uppgifter som skall lämnas i en ansökan. En ansökan skall alltid innehålla tillräckligt detaljerade tekniska uppgifter om de aktuella varorna och alla tillgängliga uppgifter som rättighets-havaren har om vilken form av bedrägeri (immaterialrättsintrång) det är fråga om. Vidare skall lämnas uppgift om en av rättighetshavaren utsedd kontaktperson, dvs. om dennes namn och adress. Ansökan måste också innehålla rättighetshavarens åtagande att stå för kostnaderna samt bevis för att sökanden är rättighetshavare avseende rättigheterna i fråga. En nyhet jämfört med den gamla förordningen är att tullmyndigheterna inte får ta ut någon ansökningsavgift. Det bör noteras att detta förbud endast gäller avgift för kostnaderna för behandlingen av ansökan och inte eventuella avgifter för kostnaderna för genomförandet av tullmyndig-heternas ingripanden. Artikel 5.8 innehåller en bestämmelse som innebär att tullmyndigheten kan avvisa en ansökan som inte innehåller obligatoriska uppgifter, och att ansökan i så fall kan förnyas endast om den kompletterats på vederbörligt sätt. Enligt artikel 3.6 i förordningen 3295/94 får medlemsstaterna begära att rättighetshavaren om hans ansökan bifallits eller om ett ingripande har inletts ställer säkerhet. Säkerheten skall täcka hans eventuella skyldig-heter mot personer som berörs av ingripandena om förfarandet inte har kunnat fullföljas till följd av en handling eller underlåtenhet från rättighetshavaren, eller om det senare fastslås att varorna inte gör intrång i en immateriell rättighet. Säkerheten skall även gälla som en garanti för betalning av kostnaderna i samband med att varorna förvaras under tullkontroll. Dessa bestämmelser om säkerhet har i den nya förordningen ersatts av bestämmelser i artikel 6 om ett åtagande att bära kostnaderna som rättighetshavaren skall göra i samband med ansökan. På samma sätt som den gamla bestämmelsen om säkerhet har den nya bestämmelsen om åtagande sin grund i artikel 53 i TRIPS-avtalet, enligt vilken den behöriga myndigheten skall ha rätt att kräva att sökanden ställer säkerhet eller lämnar en likvärdig garanti som är tillräcklig för att skydda svaranden och de behöriga myndigheterna och för att förebygga missbruk. Bestämmelsen är inte avsedd att slutligt reglera vem som de facto skall bära tullmyndigheternas kostnader, utan endast att säkerställa att myndigheterna får betalt. Bestämmelsen reglerar alltså inte förhållandet mellan rättighetshavaren och andra berörda enskilda, t.ex. svaranden i ett eventuellt mål om intrång i en immateriell rättighet. Artikel 8 innehåller bestämmelser om godtagande av en ansökan. Tullmyndigheten skall specificera den tid under vilken ansökan gäller. Denna tid får inte överskrida ett år. Om rättighetshavaren begär det kan tiden förlängas, förutsatt att rättighetshavaren betalat eventuella skulder som han ådragit sig inom ramen för tillämpningen av förordningen. Vidare anges att rättighetshavaren skall underrätta den behöriga tullenheten om rättigheten inte längre är registrerad på giltigt sätt eller har löpt ut. Artikeln innehåller också vissa bestämmelser om behand-lingen av ansökningar beträffande gemenskapsrättigheter (se även artikel 5.4). I artikel 9.1 anges att om ett tullkontor dit beslutet att bifalla en ansökan från en rättighetshavare har överlämnats finner att de varor som beslutet avser och som t.ex. har deklarerats för övergång till fri omsättning, gör intrång i en immateriell rättighet, skall tullkontoret uppskjuta varornas frigörande eller kvarhålla varorna. Artikel 9.2 och 9.3 innehåller bl.a. bestämmelser om vilka uppgifter som får lämnas till rättighetshavaren och deklaranten eller varuinne-havaren i samband med att tullmyndigheten informerar om att myndig-heten har gjort ett ingripande i enlighet med en ansökan. I dessa fall får uppgift lämnas om den faktiska eller uppskattade kvantiteten samt om varornas faktiska eller antagna beskaffenhet. Vidare skall tullmyndig-heten, om rättighetshavaren begär det och i enlighet med nationell lagstiftning om skydd av personuppgifter, företagshemligheter och sekretess, ge rättighetshavaren tillgänglig information om avsändarens, mottagarens och deklarantens eller varuinnehavarens namn och adress samt upplysningar om ursprunget och härkomsten för de varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet. För att underlätta analysen av de varor som misstänks utgöra intrång skall det även bli möjligt att på rättighetshavarens uttryckliga begäran lämna ut varuprov för analys. Av artikel 12 framgår att de uppgifter som avses i artikel 9.3 första stycket, dvs. uppgifter om bl.a. namn och adress till mottagaren, avsändaren, deklaranten eller innehavaren av varorna, och som överlämnats till rättighetshavaren får av rättighetshavaren endast användas för de ändamål som anges i förordningens artiklar 10, 11 och 13.1. Detta innebär att dessa uppgifter uteslutande får användas för att avgöra om ett intrång gjorts i en immateriell rättighet. I artikel 12 anges vidare att all annan användning, som inte är tillåten enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där situationen uppstod, kan på grundval av lagstiftningen i den medlemsstat där varorna befinner sig medföra att rättighetshavaren ställs till civilrättsligt ansvar. Vidare kan ett sådant missbruk enligt artikel 12 i förordningen leda till att ansökan om ingripande upphävs för den återstående giltighetstiden innan den förnyas. Vid upprepat brott mot denna bestämmelse får den behöriga tullenheten vägra att förnya giltighetstiden för ansökan. En av de slutsatser som har dragits vid tillämpningen av förordningen 3295/94 är att det förekommer att tullmyndigheterna får praktiska problem med lagring av varor. Det är exempelvis inte ovanligt att importören eller den person som annars äger varorna inte längre är intresserad av dem. För att hantera dessa och liknande situationer har vissa medlemsstater infört förenklade förfaranden, som innebär att varor som omhändertagits av tullmyndigheten enligt förordningen får förstöras utan att frågan om rättighetsintrång prövats i domstol. Vilka krav som måste vara uppfyllda för att detta skall få tillämpas skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. I något land är det ett absolut krav att såväl rättig-hetshavaren som importören och ägaren av varorna uttryckligen godtagit att varorna förstörs. I någon medlemsstat ses detta som onödigt; god-kännande från importören presumeras om denne inte hört av sig inom viss tid. I syfte att införa harmoniserade bestämmelser om nyssnämnda förenklade förfarande har EU-kommissionen föreslagit att en bestämmelse härom skall tas in i den nya förordningen. Så har också skett i artikel 11, men eftersom det visat sig omöjligt att jämka samman de olika uppfattningar om vilka krav som skall ställas för att förfarandet skall få användas har bestämmelsen utformats på så sätt att förfarandet skall användas endast i den utsträckning och på det sätt det är förenligt med den nationella lagstiftningen i medlemsstaterna. Det finns ytterligare en bestämmelse om förstöring av varor i artikel 17.1. Här avses fall då varorna vid en prövning i domstol har befunnits göra intrång i en immateriell rättighet. Även denna bestämmelse är utformad på så sätt att förstöring (eller annan åtgärd med varorna) skall ske i enlighet med relevanta bestämmelser i nationell rätt. Vidare anges att åtgärden skall vidtas utan att det utgår ersättning av något slag och, om inte något annat anges i nationell rätt, utan kostnad för statskassan. Enligt artikel 16 får inte varor som, när ett förfarande enligt artikel 9 har avslutats, befunnits göra intrång i en immateriell rättighet föras in på gemenskapens tullområde, övergå till fri omsättning, föras ut från gemenskapens tullområde, exporteras, återexporteras, hänföras till ett suspensivt arrangemang eller läggas upp i frizon eller frilager. Ett förfarande enligt artikel 9 innebär att varor vilka misstänks göra intrång i en immateriell rättighet kvarhålls av tullmyndigheten eller att nämnda myndighet uppskjuter frigörandet av varorna. Motsvarande förbuds-bestämmelse fanns i artikel 2 i den gamla förordningen. Den enda skill-naden i sak är att förbuden mot export och återexport har kompletterats så att även annan utförsel från tullområdet är förbjuden. Det händer nämligen att varor förs ut från tullområdet utan att det är fråga om godkänd tullbehandling i form av export eller återexport. Artikel 18 föreskriver att medlemsstaterna skall införa effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder (sanktioner) för brott mot förordningen. I den tidigare förordningen hänförde sig bestämmelsen om sanktioner endast till artikel 2 (som numera motsvaras av artikel 16). I den nya förordningen finns inte någon sådan formell begränsning. 5 Överväganden och förslag 5.1 Allmänt I enlighet med den konstruktion som valts vid utformningen av tullagen innehåller tullagen hänvisningar till artiklar i förordningen 3295/94. Dessa måste givetvis anpassas till den nya förordningen. Vidare måste bestämmelserna om ansökningsavgift utgå, eftersom den nya för-ordningen förbjuder att ansökningsavgifter tas ut. Dessutom måste regleringen om ställande av säkerhet anpassas till den nya förordningen. Även de hänvisningar till förordningen 3295/94 som finns i sekretess-lagen måste anpassas till den nya förordningen. Det finns emellertid skäl att överväga även andra ändringar i de svenska reglerna. 5.2 Kontrollbefogenheter Regeringens förslag: Bestämmelsen i 6 kap. 10 § andra stycket tullagen (2000:1281) förtydligas genom en uttrycklig hänvisning till EG-förordningen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Sveriges Advokatsamfund har dock anfört att bestämmelsen bör göras mera lättillgänglig. Skälen för regeringens förslag: Enligt 6 kap. 10 § tullagen får Tullverket undersöka utrymmen där varor kan förvaras, områden för olika lager, områden på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler på sådana områden, bagage samt handväskor och liknande. Befogenheterna får användas för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten enligt tullagen eller tullagstiftningen i övrigt har fullgjorts riktigt och fullständigt. EG-förordningen ingår visserligen i tullagstiftningen, men den innehåller varken bestämmelser om deklarationsskyldighet eller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Bestämmelsen i 6 kap. 10 § tullagen bör därför förtydligas på så sätt att det uttryckligen anges att befogenheterna också får användas vid ingripanden enligt förordningen. Promemorians förslag i denna del är enligt regeringens mening tillräckligt tydligt. 5.3 Sanktioner 5.3.1 Missbruk av information Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller de krav som EG-förordningen ställer i fråga om missbruk av information. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har instämt i promemorians bedömning eller lämnat den utan erinran. Sveriges Advokatsamfund har dock anfört att det i svensk rätt bör införas bestämmelser som begränsar rätten att använda information som tullmyndigheten lämnat ut, samt sanktioner mot missbruk, och föreslagit att bestämmelserna i lagen om skydd för företagshemligheter och sekretesslagen ändras i detta avseende. Även Lunds universitet har uppmärksammat denna fråga och anfört att det eventuellt bör skapas ytterligare och starkare garantier för att den information som rättighetshavaren får ta del av inte missbrukas. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 9.3 i förordningen skall tullmyndigheten i vissa fall lämna ut uppgifter om de varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet och om dessa varors ursprung och distributionskanaler. I artikel 12 anges att dessa uppgifter endast får användas för de ändamål som anges i förordningens artiklar 10, 11 och 13.1, dvs. för att avgöra om ett intrång gjorts i en immateriell rättighet. I denna artikel anges också att all annan användning som inte är tillåten enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där situationen uppstod, kan på grundval av lagstiftningen i den medlemsstat där varorna befinner sig medföra att rättighetshavaren hålls civilrättsligt ansvarig och leda till att ansökan om ingripande upphävs för den återstående giltighetstiden. Vid upprepade brott mot bestämmelsen kan ansökan om förnyad giltighet avslås. Denna reglering ger alltså rättighetshavaren en ovillkorlig rätt att använda informationen för att avgöra om ett intrång gjorts i en immateriell rättighet, men överlåter till medlemsstaterna att avgöra om det skall finnas sanktioner mot annan användning av informationen. Trots att bestämmelsen föreskriver att informationen endast får användas för angivet ändamål, måste regleringen därför anses innebära att det är upp till medlemsstaterna att avgöra i vilken utsträckning annan användning av informationen skall vara förbjuden. I den mån medlemsstaterna har bestämmelser som innebär sådana begränsningar, kan överträdelser av dessa enligt förordningen även leda till att ansökan om ingripande upphävs och till att ansökan om förnyad giltighet avslås. Bestämmelser som begränsar rätten att använda vissa uppgifter finns bl.a. i personuppgiftslagen (1998:204). Används information som erhållits av tullmyndigheterna för att exempelvis begå brott enligt personuppgiftslagen, finns alltså inget hinder mot att hålla gärnings-mannen ansvarig enligt personuppgiftslagen. Vidare kan tullmyndig-heterna i en sådan situation, med stöd av regleringen i förordningen, besluta att godkänd ansökan skall upphävas och att förnyad ansökan skall avslås. I promemorian gjordes bedömningen att det saknas skäl att införa ytterligare (särskilda) användningsbegränsningar beträffande information som erhållits från tullmyndigheterna (och sanktioner avseende över-trädelser av dessa). Sveriges Advokatsamfund har invänt mot denna bedömning och anfört att Sverige bör utnyttja möjligheten att införa bestämmelser i lagen om skydd för företagshemligheter och i sekretesslagen som begränsar rätten att använda information som tullmyndigheten lämnat ut, samt sanktioner mot missbruk. I detta sammanhang har Sveriges Advokatsamfund särskilt framhållit att det i vissa fall kan vara fråga om laglig parallell-import och att rättighetshavaren inte bör få använda informationen för att hindra eller försvåra sådan import. Även Lunds universitet har uppmärk-sammat frågan och anfört att det eventuellt bör skapas ytterligare och starkare garantier för att den information som rättighetshavaren får ta del av inte missbrukas. Regeringen delar uppfattningen att det är angeläget att de uppgifter som lämnas ut av tullmyndigheten inte missbrukas. Det finns emellertid inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende föreslå några särskilda lagbestämmelser om den saken. Det kan finnas anledning att återkomma till frågan i samband med att regeringen - vilket planeras ske under år 2006 - tar ställning till frågan om en översyn av lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter (jfr bet. 2004/05:LU12). 5.3.2 Förbud mot in- och utförsel Regeringens förslag: Hänvisningen i 10 kap. 1 § tullagen (2000:1281) till förbudsbestämmelsen i den äldre EG-förordningen ersätts med en hänvisning till motsvarande artikel i den nu gällande EG-förordningen. Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att hänvisningen till förordningen i 10 kap. 1 § tullagen skulle tas bort. I stället skulle ett nytt första stycke införas i 7 kap. 6 § tullagen där det dels erinrades om förbudet enligt förordningens artikel 16, dels klargjordes att förbudet omfattade all in- och utförsel som kunde föregå ett ingripande enligt förordningen. Denna ändring skulle enligt promemorian medföra att straffbestämmelserna i lagen om straff för smuggling blev tillämpliga vid olovlig in- och utförsel som inte omfattades av straffbestämmelserna i de immaterialrättsliga lagarna. Remissinstanserna: Många remissinstanser har tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat det utan erinran, men förslaget har även fått en hel del kritik. Justitiekanslern har ifrågasatt om utformningen av den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 6 § första stycket tullagen, där innebörden av EG-förordningens förbudsbestämmelse förtydligas, är förenlig med vad som anges i artikel 249 i EG-fördraget om EG-förordningars rättsliga karaktär. Svea hovrätt har anfört att det är angeläget att den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 6 § första stycket tullagen utformas så att det tydligt framgår på vilket sätt den kompletterar förordningens artikel 16 och att promemorians förslag i denna del skulle vinna på en redaktionell översyn. Kammarrätten i Jönköping har efterlyst en lagteknisk lösning i vilken ställningen för lagen om straff för smuggling framgår tydligare. Kustbevakningen har framfört liknande åsikter och tillagt att den föreslagna lösningen kan orsaka svåra gränsdragningsproblem. Kustbevakningen har dessutom uttryckt tveksamhet till om en bestämmelse som åtminstone indirekt rör ansvar för brott bör placeras i ett avsnitt av tullagen som inte handlar om ansvarsfrågor. Åklagarmyndigheten har anfört att det är olämpligt att göra lagen om straff för smuggling tillämplig och förordar i stället ett tillägg i de immaterialrättsliga lagarna, så att åtalsbestämmelserna blir enhetligt utformade. Tullverket har anfört att den föreslagna kopplingen mellan de immaterialrättsliga reglerna och lagen om straff för smuggling är komplicerad och svårbegriplig och därför bör utredas ytterligare. Enligt Tullverkets mening bör nuvarande lösning behållas till dess att en sådan utredning har genomförts. Sveriges Advokatsamfund har anfört att kopplingen till lagen om straff för smuggling bör framgå på ett tydligare sätt. Sveriges Advokatsamfund har också påpekat att åtals-bestämmelserna är olika i de immaterialrättsliga lagarna och i lagen om straff för smuggling samt föreslagit att de begränsningar som finns i de immaterialrättsliga lagarna upphävs. Vidare har Sveriges Advokat-samfund och Patentbesvärsrätten ifrågasatt om förslaget ger geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar ett tillräckligt skydd. Skälen för regeringens förslag: Artikel 16 i den nya förordningen innehåller förordningens förbudsbestämmelse. Detta förbud innebär att intrångsgörande varor inte får införas på gemenskapens tullområde, övergå till fri omsättning, avlägsnas från gemenskapens tullområde, exporteras, återexporteras, hänföras till ett suspensivt arrangemang, eller läggas upp i en frizon eller ett frilager. Samtliga åtgärder som avses i artikel 16 innefattar in- och/eller utförsel, eller i vart fall försök eller förberedelse därtill. De immateriella ensamrätterna innebär bl.a. att in- och utförsel av skyddade varor i princip bara får ske med rättighetshavarens tillstånd. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet begår immaterial-rättsintrång, exempelvis genom olovlig in- eller utförsel, döms till böter eller fängelse i högst två år (se bl.a. 37 § varumärkeslagen, 53 § upp-hovsrättslagen, 57 § patentlagen, 35 § mönsterskyddslagen och 9 kap. 1 § växtförädlarrättslagen). Straffansvaret omfattar även försök och för-beredelse. Svensk rätt innehåller inte någon särskild straffbestämmelse som tar sikte på olovlig in- och utförsel av varor som är skyddade som geografisk beteckning eller ursprungsbeteckning. Sådana beteckningar kan dock också vara inarbetade som kollektivmärken och omfattas då av regleringen i varumärkeslagen. I 10 kap. 1 § tullagen finns en straffbestämmelse som gäller brott mot förordningen 3295/94. Enligt bestämmelsen skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet i artikel 2 i förordningen dömas för tullförseelse till böter. Till följd av straffbestämmelsen i tullagen kan sanktioner komma i fråga vid alla överträdelser av förordningens förbudsbestämmelse, dvs. även vid överträdelser som inte omfattas av den immaterialrättsliga lagstiftningen. Sammantaget innebär detta att svensk rätt uppfyller de krav som förordningen ställer i fråga om effektiva, proportionella och av-skräckande påföljder som skall tillämpas vid överträdelser av förord-ningen. Trots att den nuvarande lösningen i och för sig är tillräcklig för att uppfylla kraven enligt förordningen, föreslogs i promemorian att hänvisningen till förordningen i 10 kap. 1 § tullagen skulle tas bort. I stället skulle ett nytt första stycke införas i 7 kap. 6 § tullagen där det dels skulle erinras om förbudet enligt förordningens artikel 16, dels skulle klargöras att förbudet omfattade all in- och utförsel som kunde föregå ett ingripande enligt förordningen. Denna ändring skulle enligt promemorian medföra att straffbestämmelserna i lagen om straff för smuggling blev tillämpliga vid olovlig in- och utförsel som inte om-fattades av straffbestämmelserna i de immaterialrättsliga lagarna. Som tidigare redovisats har flera remissinstanser ställt sig tveksamma till promemorians förslag. Tveksamheten har gällt såväl lämpligheten av att göra straffbestämmelserna i lagen om straff för smuggling tillämpliga som den föreslagna utformningen av 7 kap. 6 § första stycket tullagen. Regeringen finner skäl att fästa avseende vid den kritik som har förts fram i samband med remissbehandlingen och föreslår därför att den nuvarande lösningen tills vidare behålls. Regeringen föreslår således för närvarande endast att 10 kap. 1 § tullagen ändras på så sätt att hänvis-ningen till relevant artikel i den äldre förordningen ersätts med en hän-visning till motsvarande artikel i den nu gällande förordningen. När det gäller geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar kan tilläggas att det för närvarande pågår ett arbete med en ny varumärkeslag. Det kommer då att övervägas om det även skall bli möjligt att registrera en sådan beteckning som kollektivmärke eller garanti- eller kontrollmärke. Det pågår också arbete med att se över de civilrättsliga sanktionerna på immaterialrättens område, bl.a. i fråga om geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar (se avsnitt 5.3.3). Vidare kan nämnas att EU-kommissionen den 12 juli 2005 presenterade ett förslag till direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter och ett förslag till rambeslut om stärkta straffrättsliga åtgärder mot intrång i immateriella rättigheter, se KOM(2005) 276 slutlig. Den föreslagna harmoniseringen omfattar även geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar. Sveriges Advokatsamfund har, i anslutning till att det lämnat syn-punkter på promemorians förslag i denna del, föreslagit att åtals-bestämmelserna i den immaterialrättsliga lagstiftningen skall upphävas. Som nyss nämnts har kommissionen presenterat ett förslag till straffrättslig harmonisering på immaterialrättens område (dnr Ju2005/6587/L3). Det förslaget, som för närvarande övervägs inom Regeringskansliet, innehåller bl.a. bestämmelser som begränsar möjlig-heterna att uppställa krav på angivelse för åtal. Vidare har frågan aktualiserats i samband med uppföljningen av en rapport från Åklagar-myndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen om den brottsbekämpande verksamheten på immaterialrättens område (dnr Ju2005/7332/L3). Beredning av denna fråga pågår således inom Regeringskansliet. Det är emellertid alltför tidigt att presentera några förslag i denna del; ytterligare beredningsunderlag behövs. Regeringen avser därför att återkomma i denna fråga. 5.3.3 Varor som har befunnits göra intrång i en immateriell ensamrätt Regeringens förslag: I 7 kap. 6 § första stycket tullagen (2000:1281) förtydligas att fråga om huruvida en vara gör intrång i en immateriell rättighet och hur det skall förfaras med varor i sådana fall skall avgöras enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga. Promemorians förslag till utformning av 7 kap. 6 § andra stycket tullagen överensstämmer med regeringens förslag till utformning av 7 kap. 6 § första stycket tullagen. Som redovisats i avsnitt 5.3.2 föreslogs i promemorian att lagen om straff för smuggling skulle vara tillämplig i vissa fall. En sådan konstruktion hade inneburit att den lagens bestämmelser om förverkande skulle ha blivit tillämpliga i vissa fall. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran (se dock avsnitt 5.3.2 när det gäller lagen om straff för smuggling). Patentbesvärsrätten och Sveriges Advokat-samfund har ifrågasatt om förslaget ger geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar ett tillräckligt skydd. Skälen för regeringens förslag: Artikel 17 i förordningen anger i huvudsak att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att göra det möjligt att förstöra varor som befunnits göra intrång i en immateriell rättighet eller placera dessa varor utanför handelsflödet. Detta skall, enligt artikeln, resultera i att de berörda personerna faktiskt berövas den ekonomiska vinningen av transaktionen. I artikelns andra stycke anges att det förhållandet att de varumärken som utan tillstånd har anbringats på de varumärkesförfalskade varorna avlägsnas endast i undantagsfall anses faktiskt beröva de berörda personerna ekonomisk vinning av transaktionen (jfr artikel 46 i TRIPS-avtalet). I samtliga lagar på det immaterialrättsliga området finns bestämmelser som gör det möjligt att i civilrättslig ordning ingripa mot intrångsgörande egendom, se bl.a. 41 § varumärkeslagen (1960:644), 55 och 57 §§ upphovsrättslagen (1960:729), 59 § patentlagen (1967:837), 37 § mön-sterskyddslagen (1970:485) och 9 kap. 7 § växtförädlarrättslagen (1997:306). Svensk rätt innehåller inte någon särskild sådan bestämmelse som tar sikte på varor som är skyddade som geografiska beteckningar eller ursprungsbeteckningar. Sådana beteckningar kan dock också vara inarbetade som kollektivmärken och omfattas då av regleringen i varumärkeslagen (se även avsnitt 5.3.2). Innebörden av dessa bestämmelser i den immaterialrättsliga lagstift-ningen är i korthet att den som vidtar en åtgärd som innebär intrång i en immateriell ensamrätt får, om det anses skäligt, tåla att egendom med viss anknytning till intrånget ändras, sätts i förvar, förstörs eller mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget. Detsamma gäller den som har förvärvat sådan egendom i ond tro. Syftet med åtgärderna är att förebygga fortsatt kränkning av den immateriella rättigheten. Dessa åtgärder, som är centrala i det immaterialrättsliga sanktions-systemet, brukar benämnas skydds- eller säkerhetsåtgärder. Bestämmelserna är tillämpliga även om intrånget inte är straffbart eller kan föranleda skadeståndsskyldighet. Det räcker att ett intrång i objektiv mening föreligger. Åtgärderna är inte att anse som förverkande eller annan rättsverkan av brott; här är närmast fråga om en speciell immaterialrättslig rättsverkan (prop. 1993/94:122 s. 61 f. och prop. 1969:168 s. 241). Vidare finns möjligheter att vid brott enligt den immaterialrättsliga lagstiftningen förverka intrångsgörande egendom, eller värdet av egendomen, och utbyte av sådana brott. Även egendom som har använts som hjälpmedel vid sådana brott - och egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel - kan förverkas (se exempelvis 37 a § varu-märkeslagen och 53 a § upphovsrättslagen samt prop. 2004/05:135). Patentbesvärsrätten och Sveriges Advokatsamfund har ifrågasatt om promemorians förslag ger geografiska beteckningar och ursprungs-beteckningar ett tillräckligt skydd. Härvid har Sveriges Advokatsamfund särskilt framhållit att artikel 2.1.a.i) i förordningen synes utesluta möjlig-heten att ingripa mot inarbetade varukännetecken (även om de är ursprungsbeteckningar). Regeringen vill därför framhålla följande. Av förordningen som sådan följer att tullen kan omhänderta ett varuparti på grund av att det misstänks göra intrång i en geografisk beteckning eller ursprungs-beteckning. Av förordningen följer även att varor som konstaterats göra intrång i en geografisk beteckning eller ursprungsbeteckning inte får föras in i eller ut ur EU (se vidare avsnitt 5.3.2). Däremot överlämnas till medlemsstaterna att reglera hur rättighetshavaren skall gå till väga för att beröva gärningsmannen den ekonomiska vinningen av transaktionen (artikel 17). Den lagtekniska konstruktion som har valts i Sverige innebär att rättighetshavaren i en sådan situation får väcka talan om intrång i ett inarbetat kollektivmärke och, med stöd av bestämmelserna i varu-märkeslagen, yrka exempelvis att varorna skall förstöras. Förordningen hindrar inte en sådan lagteknisk lösning, så länge samma resultat uppnås. Regeringen instämmer dock i att det finns anledning att utreda denna fråga ytterligare, särskilt mot bakgrund av att ett ingripande mot varor som gör intrång i en geografisk beteckning eller ursprungsbeteckning med nuvarande reglering förutsätter att den aktuella beteckningen också är inarbetad som ett kollektivmärke i Sverige. Det civilrättsliga sanktionssystemet på immaterialrättens område har nyligen blivit föremål för viss harmonisering inom Europeiska unionen. Den 29 april 2004 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. Ärendet om direktivets genomförande i svensk rätt bereds för närvarande i Regeringskansliet. I det ärendet övervägs bl.a. om det skall göras ytter-ligare justeringar i det regelverk som möjliggör ändring och förstöring av intrångsgörande varor m.m., bl.a. i fråga om geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar. Vid sådana förhållanden är det i förevarande lagstiftningsärende till-räckligt att ersätta uppräkningen av immaterialrättsliga lagar i 7 kap. 6 § första stycket tullagen med en allmän referens till vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga. Innebörden av denna ändring är dels att frågan om en vara gör intrång i en immateriell rättighet skall avgöras enligt den reglering som omnämns i förordningens artikel 2, dvs. enligt tillämplig EG-förordning eller nationell immaterialrättslig lagstiftning, dels att frågan hur det skall förfaras med varorna kan komma att avgöras antingen enligt den nationella immaterialrättsliga lagstiftningen eller enligt annan tillämplig bestämmelse i nationell rätt (exempelvis 36 kap. 4 § brottsbalken). 5.3.4 Varor som misstänks göra intrång i en immateriell ensamrätt Regeringens förslag: Det införs inte några uttryckliga bestämmelser - i enlighet med artikel 11 i EG-förordningen - om ett förenklat för-farande som gör det möjligt för Tullverket att med rättighetshavarens samtycke låta förstöra varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. Promemorian anförde att en särskild lagreglering, baserad på för-ordningens artikel 11, skulle innebära att det blev tydligare vad som gällde. En reglering baserad på förordningen skulle dessutom underlätta för utländska rättighetshavare. Enligt promemorian borde det därför införas uttryckliga bestämmelser om ett förenklat förfarande för för-störing av varor som misstänktes göra intrång i en immateriell rättighet. För att varor som misstänktes göra intrång i en immateriell ensamrätt skulle få förstöras borde enligt promemorian krävas att rättighetshavaren inom tio arbetsdagar efter mottagandet av en sådan underrättelse som avses i artikel 9, eller tre arbetsdagar då det var fråga om lättfördärvliga varor, dels informerade Tullverket om att varorna i fråga gjorde intrång i en immateriell rättighet som omfattades av förordningen, dels företedde ett skriftligt medgivande från deklaranten, varuinnehavaren eller ägaren av varorna att varorna fick förstöras. Av artikel 11 framgick enligt promemorian att medlemsstaterna, om det var förenligt med den nationella lagstiftningen, även kunde föreskriva att ett samtycke skulle antas föreligga när deklaranten, innehavaren eller ägaren till varorna inte uttryckligen hade motsatt sig förstöring inom den angivna tidsperioden. Promemorian ställde sig avvisande till en sådan lösning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Stockholms tingsrätt har dock anfört att artikel 11.1 tycks kräva att de medlemsstater som inför bestämmelser om ett förenklat förfarande tillämpar det även när deklaranten, innehavaren av eller ägaren av varorna inte uttryckligen har motsatt sig förstöring inom den angivna tiden. Oavsett förordningens innebörd i detta avseende anser Stockholms tingsrätt att en sådan reglering bör införas och påpekar i sammanhanget att denna typ av anspråk vid domstol kan bli föremål för tredskodom. Svenska Patentombudsföreningen, som även den anser att bestämmelsen bör vara tillämplig vid passivitet, har framhållit att ett av syftena med framtagandet av förordningen har varit att få till stånd ett effektivare instrument i kampen mot intrång i immateriella rättigheter. Ett krav på att rättighetshavaren vid varje misstänkt fall av intrång i de egna immateriella rättigheterna skall förete ett skriftligt medgivande från deklaranten, varuinnehavaren eller ägaren av varorna att varorna skall förstöras skulle enligt Svenska Patentombudsföreningen motverka nämnda syfte. Svenska Patentombudsföreningen har vidare framhållit att det ofta är förenat med stora svårigheter att få till stånd skriftliga medgivanden eftersom deklaranten, varuinnehavaren eller ägaren av varorna inte sällan utgörs av representanter för professionell, organiserad och kriminell verksamhet som är ointresserade av varupartier som har omhändertagits av Tullverket. Tullverket har anfört att passivitet hos deklaranter, varuinnehavare och ägare av varor orsakar onödiga dröjsmål och kostnader i samband med hanteringen av varorna och att det därför bör klargöras att bestämmelsen även kan tillämpas vid passivitet. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 11 i förordningen får medlemsstaterna införa ett förenklat förfarande som gör det möjligt för tullmyndigheterna att med rättighetshavarens samtycke låta förstöra varor som misstänkts göra intrång i en immateriell rättighet och om så sker skall staterna tillämpa vissa villkor i enlighet med sin nationella lagstiftning. I Sverige tillämpas redan ett förenklat förfarande för förstöring av varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet. När rättig-hetshavaren får en underrättelse om att Tullverket har gjort ett ingripande kan denne, i stället för att väcka talan eller polisanmäla saken, välja att kontakta importören för att lösa tvisten på frivillig väg. I de fall där avtal träffas kan det till Tullverket inges en anmälan om förstöring i enlighet med bestämmelserna i artikel 182 i tullkodexen. Sådan förstöring är en godkänd tullbehandling. Lagrådet har anfört att medlemsstaterna enligt artikel 11 i för-ordningen får införa ett förenklat förfarande, och om så sker skall staterna tillämpa vissa villkor i enlighet med sin nationella lagstiftning. Bland villkoren anges ett uttryckligt medgivande från varornas innehavare eller ägare eller från deklaranten, men det sägs också att ett sådant medgivande skall antas föreligga när innehavaren (motsv.) inte uttryckligen har motsatt sig förstöring. I den remissbehandlade promemorian uttalas att det vore att gå för långt att föreskriva en sådan presumtion. I enlighet med vad Stockholms tingsrätt anfört i sitt remissvar får förordningen emellertid anses ha den innebörden att samtycke skall presumeras, om inte den berörda parten har motsatt sig förstöring. Lagrådet kan inte finna att hänvisningen till nationell lagstiftning medger Sverige något undantag härifrån. Införs en bestämmelse om ett förenklat förfarande - något som Sverige inte är för-pliktat till - behöver enligt Lagrådet en samtyckespresumtion också införas. Lagrådet förordar därför att den i promemorian föreslagna paragrafen tills vidare utgår och att kompletterande bestämmelser ut-arbetas. Regeringen godtar Lagrådets bedömning att om en bestämmelse om ett förenklat förfarande införs i nationell rätt måste i samband härmed även en samtyckespresumtion införas. Av ett meddelande från EU-kommissionen till rådet, Europa-parlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om hur tullen bör bemöta den senaste utvecklingen inom varumärkes-förfalskning och pirattillverkning5 framgår att företagen vill att medlemsstaterna snabbt inför de förenklade förfaranden för att förstöra varor som numera är tillåtna enligt gemenskapslagstiftningen. Mot bakgrund av att flera medlemsstater ännu inte utnyttjat möjligheterna enligt artikel 11 har kommissionen föreslagit att det skall tillsättas en arbetsgrupp med företrädare från företagen och tullmyndigheterna som skall få till uppgift att undersöka hur handhavandet i praktiken av dessa frågor kan förbättras. På grundval av gruppens överläggningar avser kommissionen sedan att i en rapport redogöra för behovet av lagstift-ningsändringar - som skulle medföra en skyldighet för medlemsstaterna att införa bestämmelser av det aktuella slaget - eller andra konkreta åtgärder som kan förbättra situationen. Regeringen bedömer att det är angeläget att införa bestämmelser som ger möjlighet för rättighetshavarna att använda sig av ett förenklat förfarande även vid passivitet hos deklaranter, varuinnehavare och ägare av varor. Det finns emellertid inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende föreslå några särskilda bestämmelser om den saken. Som tidigare nämnts avser kommissionen att i en rapport redogöra för behovet av lagstiftningsändringar eller andra konkreta åtgärder som kan förbättra situationen för företagen. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att det är angeläget att inte försena förevarande lagstiftningsärende ytterligare bedömer regeringen att frågan bör anstå och övervägas ytter-ligare inom ramen för framtida lagstiftningsprojekt. 5.4 Kostnadsansvar m.m. Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller de krav som EG-förordningen ställer i fråga om kostnadsansvar m.m. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm-ning. Remissinstanserna har instämt i promemorians bedömning eller lämnat den utan erinran. Skälen för regeringens bedömning: Som redan nämnts innebär bestämmelsen i artikel 6 i förordningen om åtagande att stå för kostnaderna inte någon slutlig reglering av kostnadsansvaret. Bestämmelser beträffande kostnadsansvaret finns i stället i artiklarna 9.3, 15 och 17. Av artikel 9.3 framgår att rättighetshavarens analys av varuprover enligt artikeln skall göras uteslutande på rättighetshavarens ansvar. Enligt artikel 15 skall villkoren för förvaring av varorna under ingripande bestämmas av var medlemsstat, men inte ge upphov till kostnader för tullmyndigheterna. Enligt artikel 17 skall förstöring och andra åtgärder med varor som befunnits göra intrång i en immateriell rättighet ske i enlighet med relevanta bestämmelser i nationell lag-stiftning, utan att ersättning ges och, om inte avvikande bestämmelser finns i nationell lagstiftning, utan kostnad för statskassan. En mot-svarande bestämmelse fanns i artikel 8 i den gamla förordningen. Som framgår av redogörelsen för gällande rätt finns de kompletterande svenska bestämmelserna om kostnadsansvar i 7 kap. 3 och 7 §§ tullagen. Dessa bestämmelser är förenliga med bestämmelserna i artiklarna 15 och 17. Något skäl att ändra dem föreligger inte. Av förordningens artikel 9.3 framgår att tullkontoret skall ge bl.a. sökanden möjlighet att inspektera varor vilkas frigörande har skjutits upp samt att det även finns möjligheter för rättighetshavaren att företa analyser av varuprover. I bestämmelsen anges att all analys av varuprover skall utföras på rättighetshavarens ansvar. Därför finns det inte något behov av en bestämmelse om ansvar i händelse av analys i tullagen. Däremot saknas bestämmelser i förordningen angående ansvar vid inspektion. Den nuvarande regeln i 7 kap. 5 § tullagen vilken säger att rättighetshavaren ansvarar för skada på varuprov som uppkommer vid en inspektion enligt förordningen skall därför vara kvar. 6 Ikraftträdande Regeringen förslår att lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2006. Det krävs inte några särskilda övergångsbestämmelser. 7 Ekonomiska konsekvenser Det arbete som Tullverket har att utföra enligt den nya förordningen är att jämföra med det arbete som Tullverket utfört enligt den gamla förordningen. Den nya förordningen innefattar emellertid, till skillnad mot den tidigare, även växtförädlarrätt, geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar. Den ökning som detta medför bedöms i vart fall i nu läget vara marginell. Förslaget bedöms därför inte ha några ekonomiska konsekvenser för Tullverkets arbete. 8 Författningskommentar 8.1 Förslaget till lag om ändring i tullagen (2000:1281) 6 kap. 10 § Paragrafen innehåller bestämmelser angående Tullverkets befogenheter vid kontroller. Ändringen innebär att det uttryckligen anges att de kontrollbefogenheter som avses i bestämmelsen även får användas vid kontroll enligt förordningen nr 1383/2003. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt 5.2. 7 kap. 1 § I paragrafen erinras om den EG-rättsliga regleringen av tullkontroll beträffande varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter. Den ändras endast på så sätt att hänvisningen till den äldre förordningen med dess tillämpningsföreskrifter ersätts med en hänvisning till den nu gällande förordningen och dess tillämpningsföreskrifter. 7 kap. 2 § Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om att Tullverket utser den enhet som skall ta emot och behandla ansökningar om ingripande enligt förordningen. Den ändras endast på så sätt att hänvisningen till artikel 3 i den äldre förordningen ersätts med en hänvisning till motsvarande artikel i den nu gällande förordningen. 7 kap. 4 § I paragrafen erinras om tullmyndighets skyldighet enligt förordningen att lämna vissa uppgifter till rättighetshavaren. Hänvisningen till relevanta artiklar i den äldre förordningen ersätts med en hänvisning till mot-svarande artiklar i den nu gällande förordningen. 7 kap. 5 § I paragrafen erinras om rättighetshavarens ansvar för skada på varuprov som uppkommer vid inspektion av varorna. Hänvisningen till artikel 6.1 i den äldre förordningen ersätts med en hänvisning till motsvarande artikel i den nu gällande förordningen. 7 kap. 6 § Paragrafen innehåller bestämmelser om prövningen av om ett immaterialrättsintrång har skett och hur det skall förfaras med varorna i ett sådant fall samt bestämmelser om interimistiska beslut och om verkställighet. Bestämmelsen utformas i närmare anslutning till förordningen. Uttrycket rättighetsintrång ersätts med uttrycket varor som gör intrång i en immateriell rättighet. Vidare ersätts uppräkningen av immaterialrättsliga lagar med en mer allmän referens till vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga. Innebörden av bestämmelsen är att frågan om varorna gör intrång i en immateriell rättighet skall avgöras enligt den reglering som omnämns i förordningens artikel 2, dvs. enligt tillämplig EG-förordning eller nationell immaterialrättslig lagstiftning. Frågan hur det skall förfaras med varorna kan däremot komma att avgöras antingen enligt den nationella immaterialrättsliga lagstiftningen eller enligt annan tillämplig bestämmelse i nationell rätt (exempelvis 36 kap. 4 § brottsbalken). 7 kap. 8 § Paragrafen innehåller delegationsbestämmelser. Eftersom ansöknings-avgifter inte får tas ut enligt den nya förordningen, tas delegationen avseende sådana avgifter bort. Även delegationen avseende ställande av säkerhet tas bort. Den nya regleringen av denna fråga återfinns i förordningens artikel 6. Följdändringar görs i återstående delar av bestämmelsen. 9 kap. 2 § Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Tullverkets beslut. Den ändras endast på så sätt att hänvisningen till relevanta artiklar i den äldre förordningen ersätts med en hänvisning till motsvarande artiklar i den nu gällande förordningen. 10 kap. 1 § Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar för tullförseelse. Den ändras endast på så sätt att hänvisningen till artikel 2 i den äldre förordningen ersätts med en hänvisning till motsvarande artikel i den nu gällande förordningen. Se vidare avsnitt 5.3.2. 8.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 9 kap. 1 § Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från sekretess för utlämnande av uppgifter enligt förordningen. Den ändras endast på så sätt att hänvisningen till relevanta artiklar i den äldre förordningen ersätts med en hänvisning till den nu gällande förordningen. 9 kap. 2 § Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från sekretess för utlämnande av uppgifter enligt förordningen. Den ändras endast på så sätt att hänvisningen till den äldre förordningen ersätts med en hänvisning till den nu gällande förordningen. Rådets förordning (EG) nr 1383/2003 Rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133 i detta, med beaktande av kommissionens förslag, och av följande skäl: (1) I syfte att få det system att fungera bättre som infördes genom rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt (1), bör det göras en utvärdering av förordningens tillämpning. Av tydlighetsskäl bör förordning (EG) nr 3295/94 upphöra att gälla och ersättas med en ny förordning. (2) Saluföring av varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor och över huvud taget alla varor som gör intrång i immateriella rättigheter medför väsentlig skada för de tillverkare och handelsidkare som följer lagen och för rättighetshavarna samt vilseleder konsumenterna, som ibland också utsätts för hälso- och säkerhetsrisker. Sådana varor bör därför i möjligaste mån hindras från att släppas ut på marknaden, och i detta syfte bör åtgärder införas för att effektivt bekämpa denna olagliga verksamhet utan att den lagliga handeln hindras. Detta mål stämmer överens med insatserna i samma syfte på internationell nivå. (3) Om varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor samt överlag varor som gör intrång i immateriella rättigheter har sitt ursprung i eller kommer från tredje land, bör deras införsel till gemenskapens tullområde förbjudas, inbegripet deras omlastning, övergång till fri omsättning i gemenskapen, hänförande till ett suspensivt arrangemang och placering i en frizon eller ett frilager. Vidare bör ett lämpligt förfarande införas som gör det möjligt för tullmyndigheterna att ingripa för att på bästa sätt se till att detta förbud upprätthålls. (4) Tullmyndigheternas ingripanden mot varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor samt varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter bör gälla dessa varor även när de håller på att exporteras, återexporteras eller utföras från gemenskapens tullområde. (5) Tullmyndigheternas ingripande bör bestå antingen i att myndigheterna uppskjuter frigörandet för övergång till fri omsättning, export eller återexport av de varor som misstänks vara varumärkesförfalskade eller pirattillverkade eller gör intrång i vissa immateriella rättigheter, eller i att myndigheterna kvarhåller varorna, om de hänförs till ett suspensivt arrangemang, placeras i en frizon eller ett frilager, håller på att återexporteras efter anmälan, införs på gemenskapens tullområde eller utförs från detta, så länge som det behövs för att kunna avgöra om det faktiskt rör sig om sådana varor. (6) Det bör med sikte på en harmonisering mellan medlemsstaterna närmare anges vilka uppgifter en ansökan om ingripande skall innehålla, och även dess giltighetstid och utformning. Harmoniseringen bör även omfatta villkoren för att ansökan skall godtas av tullmyndigheterna och den enhet som har utsetts för att ta emot, behandla och registrera ansökningar. (7) Medlemsstaterna bör få kvarhålla varorna under en viss tid redan innan rättighetshavaren har lämnat in en ansökan eller fått den godkänd, så att denne får möjlighet att lämna in en ansökan om ingripande till tullmyndigheterna. (8) När ett förfarande inleds i syfte att fastställa om intrång har gjorts i immateriella rättigheter enligt de nationella bestämmelserna kommer förfarandet att genomföras med beaktande av kriterierna för fastställande av om varor tillverkade i den berörda medlemsstaten gör intrång i immateriella rättigheter. Medlemsstaternas bestämmelser om de rättsliga instansernas behörighet och om de rättsliga förfarandena berörs inte av denna förordning. (9) För att underlätta tillämpningen av denna förordning både för tullförvaltningarna och för rättighetshavarna bör det även införas ett mer flexibelt förfarande för att man skall kunna förstöra varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter. Detta bör kunna ske utan att ett förfarande inleds för att fastställa om intrång har gjorts i immateriella rättigheter enligt de nationella bestämmelserna. (10) Det bör fastställas vilka åtgärder som skall vidtas för varor som befunnits vara varumärkesförfalskade eller pirattillverkade eller annars göra intrång i vissa immateriella rättigheter. Dessa åtgärder bör inte bara beröva dem som är ansvariga för handeln med dessa varor den ekonomiska vinningen av transaktionen och utgöra påföljd, utan även effektivt avskräcka från ytterligare transaktioner av samma slag. (11) I syfte att undvika störningar vid tullklareringen av varor som ingår i resandes personliga bagage är det lämpligt, utom då vissa påtagliga tecken tyder på att det är fråga om kommersiell handel, att från förordningens tillämpningsområde undanta varor som kan vara varu-märkesförfalskade eller pirattillverkade eller göra intrång i vissa immateriella rättigheter, när de importeras från tredje land inom de gränser som i gemenskapsbestämmelserna fastställs i fråga om tullbefrielse. (12) En enhetlig tillämpning av de gemensamma bestämmelserna i denna förordning bör säkerställas, och det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstaterna, å ena sidan, och mellan medlemsstaterna och kommissionen, å andra sidan, bör förstärkas så att bestämmelserna blir mer effektiva, särskilt genom tillämpning av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (2). (13) Mot bakgrund av bl.a. erfarenheterna från tillämpningen av denna förordning bör det undersökas vilka möjligheter det finns att öka antalet immateriella rättigheter som omfattas av förordningen. (14) De åtgärder som behövs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (3). (15) Förordning (EG) nr 3295/94 bör upphöra att gälla. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL 1 SYFTE OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE Artikel 1 1. I denna förordning fastställs villkoren för tullmyndigheternas ingripande när varor misstänks göra intrång i immateriella rättigheter i följande situationer: a) Varorna deklareras för övergång till fri omsättning, export eller återexport i enlighet med artikel 61 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (4). b) Varorna påträffas vid en kontroll av varor som förs in till eller ut från gemenskapens tullområde i enlighet med artiklarna 37 och 183 i förordning (EEG) nr 2913/92, som hänförts till ett suspensivt arrangemang i enlighet med artikel 84.1 a i den förordningen, som håller på att återexporteras efter anmälan i enlighet med artikel 182.2 i den förordningen eller som är upplagda i en frizon eller ett frilager i enlighet med artikel 166 i den förordningen. 2. I denna förordning fastställs också de åtgärder som de behöriga myndigheterna skall vidta med avseende på de varor som avses i punkt 1, om det fastställs att de gör intrång i immateriella rättigheter. Artikel 2 1. I denna förordning avses med varor som gör intrång i immateriella rättigheter: a) varumärkesförfalskade varor: i) varor, inbegripet emballage, som utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är identiskt med det giltigt registrerade varumärket för varor av samma slag eller som i väsentliga drag inte kan skiljas från ett sådant varumärke och som därigenom gör intrång i varumärkesinnehavarens rättigheter enligt rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (5) eller enligt lagstiftningen i den medlemsstat där ansökan om tullmyndigheternas ingripande görs, ii) varje varumärkessymbol (inbegripet logotyp, etikett, klistermärke, broschyr, bruksanvisning eller garantihandling med en sådan symbol), även om den föreligger separat, under samma omständigheter som de varor som avses i led i, iii) emballagematerial som är försett med varumärken för varumärkesförfalskade varor och som föreligger separat, under samma omständigheter som de varor som avses i led i, b) pirattillverkade varor: varor som är eller innehåller kopior som tillverkats utan medgivande från innehavaren av upphovsrätten eller närstående rättigheter eller av formskyddet, oavsett om den är registrerad enligt nationell lagstiftning eller ej, eller från en person med vederbörligt tillstånd av rättighetshavaren i tillverkningslandet, om framställningen av dessa kopior gör intrång i rättigheten enligt rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (6) eller lagstiftningen i den medlemsstat där ansökan om tullmyndigheternas ingripande görs, och c) varor som i den medlemsstat där ansökan om tullmyndigheternas ingripande lämnas in gör intrång i: i) ett patent enligt lagstiftningen i den medlemsstaten, ii) ett tilläggsskydd enligt rådets förordning (EEG) nr 1768/92 (7) eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 (8), iii) en nationell växtförädlarrätt enligt lagstiftningen i den medlemsstaten eller gemenskapens växtförädlarrätt enligt rådets förordning (EG) nr 2100/94 (9), iv) ursprungsbeteckningar eller geografiska beteckningar enligt lagstiftningen i den medlemsstaten eller enligt rådets förordningar (EEG) nr 2081/92(10) och (EG) nr 1493/1999 (11), eller v) geografiska beteckningar enligt rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (12). 2. I denna förordning avses med rättighetshavare: a) innehavare av ett varumärke, en upphovsrätt eller närstående rättighet, ett formskydd, ett patent, ett tilläggsskydd, en växtförädlarrätt, en skyddad ursprungsbeteckning, en skyddad geografisk beteckning, eller generellt sett någon av de rättigheter som avses i punkt 1, eller b) varje annan person som bemyndigats att använda någon av de immateriella rättigheter som nämns under a, eller en företrädare för innehavaren eller den bemyndigade användaren. 3. Varje form eller matris som är särskilt avsedd eller anpassad för tillverkning av varor som gör intrång i en immateriell rättighet skall likställas med sådana varor, om användningen av dessa formar eller matriser gör intrång i en rättighetshavares rättigheter enligt gemenskapslagstiftningen eller lagstiftningen i den medlemsstat där ansökan om tullmyndigheternas ingripande görs. Artikel 3 1. Denna förordning skall inte tillämpas på varor som är försedda med ett varumärke med varumärkesinnehavarens medgivande eller på varor med en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning eller som skyddas av patent eller tilläggsskydd, upphovsrätt eller närstående rättighet eller formskydd eller växtförädlarrätt om dessa har tillverkats med rättighetshavarens medgivande men befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 1.1 utan rättighetshavarens medgivande. Den skall inte heller tillämpas på sådana varor som avses i första stycket och som har tillverkats eller är skyddade genom någon annan immateriell rättighet som avses i artikel 2.1 på andra villkor än de som har överenskommits med rättighetshavaren. 2. Om varor av icke-kommersiell natur som förs in inom de gränser som fastställs i fråga om tullbefrielse ingår i resandes personliga bagage och om det inte finns påtagliga tecken som tyder på att varorna ingår i kommersiell handel, skall medlemsstaterna anse att varorna inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning. KAPITEL II ANSÖKAN OM TULLMYNDIGHETERNAS INGRIPANDE Avsnitt 1 Åtgärder innan ansökan om tullmyndigheternas ingripande görs Artikel 4 1. Om tullmyndigheterna, i någon av de situationer som avses i artikel 1.1 och innan en ansökan från rättighetshavaren har lämnats in eller godkänts, finner tillräckliga skäl att misstänka att det rör sig om varor som gör intrång i en immateriell rättighet, får de skjuta upp frigörandet av varorna eller kvarhålla dem i tre arbetsdagar räknat från den dag rättighetshavaren och deklaranten eller varuinnehavaren, om de sistnämnda är kända, tar emot underrättelsen, för att rättighetshavaren skall kunna lämna in en ansökan om ingripande i enlighet med artikel 5. 2. Tullmyndigheterna får i enlighet med gällande bestämmelser i den berörda medlemsstaten, utan att lämna ut några andra uppgifter än uppgifter om det faktiska eller antagna antalet föremål och deras beskaffenhet, innan rättighetshavaren upplysts om att det föreligger risk för intrång begära att rättighetshavaren tillhandahåller alla uppgifter som kan bekräfta myndigheternas misstankar. Avsnitt 2 Inlämnande och behandling av ansökan om tullmyndigheternas ingripande Artikel 5 1. En rättighetshavare kan i varje medlemsstat lämna in en skriftlig ansökan till den behöriga tullenheten om att tullmyndigheterna skall ingripa när varor befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 1.1 (nedan kallad "ansökan om ingripande"). 2. Varje medlemsstat skall utse den tullenhet som är behörig att ta emot och behandla ansökningar om ingripande. 3. När det finns elektroniska system för datautbyte skall medlemsstaterna främja inlämnande av ansökan om ingripande på elektronisk väg. 4. När sökanden är rättighetshavare med avseende på ett gemenskapsvarumärke eller ett gemenskapsformskydd, en växtförädlar-rätt enligt gemenskapsordningen eller gemenskapsskydd av en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning kan ansökan förutom ingripande av tullmyndigheterna i den medlemsstat där ansökan lämnats in även avse ingripande av tullmyndigheterna i en eller flera andra medlemsstater. 5. En ansökan om ingripande skall göras på ett formulär som fastställts i enlighet med förfarandet i artikel 21.2, och den skall innehålla alla uppgifter som tullmyndigheterna kan behöva för att lätt kunna identifiera varorna i fråga, särskilt i) en exakt och detaljerad teknisk beskrivning av varorna, ii) exakta uppgifter om typen av bedrägeri och bedrägeriförloppet, om rättighetshavaren har kännedom om dessa, och iii) namn på och adress till den kontaktperson som rättighetshavaren utsett. Ansökan om ingripande skall också innehålla en förklaring från sökanden i enlighet med artikel 6 samt handlingar som styrker att sökanden är rättighetshavare avseende varorna i fråga. I det fall som avses i punkt 4 skall det i ansökan om ingripande anges i vilken eller vilka medlemsstater ett ingripande av tullmyndigheterna begärs samt namn och adress avseende rättighetshavaren i var och en av de berörda medlemsstaterna. Upplysningsvis bör rättighetshavare lämna även annan information som de känner till, till exempel a) den ursprungliga varans värde före skatt på den lagliga nationella marknad där ansökan om ingripande har lämnats in, b) den plats där varorna befinner sig eller den planerade bestämmelseorten, c) närmare uppgifter för identifiering av försändelsen eller kollina, d) varornas planerade ankomst- eller avsändningsdag, e) använt transportmedel, f) importörens, exportörens eller varuinnehavarens identitet, g) tillverkningslandet eller tillverkningsländerna och de använda transportvägarna, h) en teknisk beskrivning av skillnaderna mellan de äkta och de misstänkta varorna. 6. Särskilda uppgifter om den typ av immateriell rättighet som ansökan om ingripande avser får också begäras. 7. Den behöriga tullenhet som tar emot en ansökan om ingripande skall behandla denna ansökan och inom 30 arbetsdagar efter mottagandet skriftligen underrätta sökanden om sitt beslut. Ingen avgift skall krävas av rättighetshavaren för att täcka de administrativa utgifterna för behandlingen av ansökan. 8. Om ansökan inte innehåller de obligatoriska uppgifterna enligt punkt 5, får den behöriga tullenheten besluta att inte behandla ansökan om ingripande; i detta fall skall den ange skälen till sitt beslut samt lämna information om överklagandeförfarandet. Ansökan kan lämnas in på nytt först när den har kompletterats. Artikel 6 1. Ansökningar om ingripande skall åtföljas av en förklaring från rättighetshavaren, som kan läggas fram antingen skriftligt eller på elektronisk väg i enlighet med den nationella lagstiftningen, om att denne går med på ansvarsskyldighet gentemot personer som berörs av en situation enligt artikel 1.1, om det förfarande som inletts enligt artikel 9.1 inte fullföljs till följd av en handling eller försummelse från rättighetshavarens sida eller om det senare konstateras att varorna i fråga inte gör intrång i någon immateriell rättighet. I förklaringen skall rättighetshavaren också samtycka till att bära alla de kostnader som uppkommer vid tillämpningen av denna förordning till följd av att varorna förvaras under tullkontroll i enlighet med artikel 9 och, i förekommande fall, artikel 11. 2. För sådana ansökningar som avses i artikel 5.4 skall rättighetshavaren i förklaringen samtycka till att tillhandahålla och bekosta de eventuella översättningar som behövs; denna förklaring skall vara giltig i varje medlemsstat där beslutet att bifalla ansökan tillämpas. Artikel 7 Artiklarna 5 och 6 skall på motsvarande sätt tillämpas på ansökningar om förlängning. Avsnitt 3 Godtagande av en ansökan om ingripande Artikel 8 1. Om ansökan om ingripande bifalls skall den behöriga tullenheten ange under vilken tidsperiod tullmyndigheterna skall ingripa. Denna period får inte överstiga ett år. När den perioden löper ut får den på begäran av rättighetshavaren förlängas av den enhet som fattat det ursprungliga beslutet, efter betalning av eventuella skulder som rättighetshavaren kan ha ådragit sig enligt denna förordning. Rättighetshavaren skall underrätta den behöriga tullenhet som avses i artikel 5.2 om rättigheten inte längre är registrerad på giltigt sätt eller har löpt ut. 2. Beslutet att bifalla rättighetshavarens ansökan om ingripande skall omedelbart meddelas tullkontoren i den eller de medlemsstater som kan beröras av de varor som enligt ansökningen gör intrång i en immateriell rättighet. Om en ansökan om ingripande som lämnats in enligt artikel 5.4 bifalls, skall den tidsperiod under vilken tullmyndigheterna skall ingripa vara ett år; när den perioden löper ut skall den på skriftlig ansökan från rättighetshavaren förlängas av den enhet som behandlat den ursprungliga ansökan. Artikel 250 första strecksatsen i förordning (EEG) nr 2913/92 skall på motsvarande sätt tillämpas på beslutet att bifalla ansökan och på beslut om att förlänga eller upphäva detta. Om ansökan om ingripande bifalls ankommer det på sökanden att överlämna beslutet och andra nödvändiga uppgifter samt, i förekommande fall, översättningar till den behöriga tullenheten i den eller de medlemsstater där sökanden begärt tullmyndigheternas ingripande. Detta överlämnande kan emellertid, med sökandens samtycke, göras direkt av den tullenhet som har fattat beslutet. På begäran av tullmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna skall sökanden tillhandahålla de ytterligare uppgifter som behövs för att beslutet skall verkställas. 3. Den period som avses i punkt 2 andra stycket skall börja löpa den dag då beslutet att bifalla ansökan fattas. Beslutet skall inte träda i kraft i den eller de medlemsstater som det riktar sig till förrän det överlämnats i enlighet med punkt 2 tredje stycket och rättighetshavaren har fullgjort de formaliteter som avses i artikel 6. Beslutet skall sedan omedelbart meddelas de nationella tullkontor som kan komma att beröras av de varor som beslutet avser och som misstänks göra intrång i immateriella rättigheter. Denna punkt skall på motsvarande sätt tillämpas på beslut om att förlänga det ursprungliga beslutet. KAPITEL IV VILLKOR FÖR INGRIPANDE AV TULLMYNDIGHETERNA OCH AV DEN MYNDIGHET SOM ÄR BEHÖRIG ATT BESLUTA I SAKFRÅGAN Artikel 9 1. Om ett tullkontor dit beslutet att bifalla en ansökan från en rättighetshavare har överlämnats i enlighet med artikel 8 finner, vid behov efter samråd med sökanden, att de varor som beslutet avser och som befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 1.1 misstänks göra intrång i en immateriell rättighet, skall tullkontoret uppskjuta frigörandet av varorna eller kvarhålla dessa. Tullkontoret skall omedelbart underrätta den behöriga tullenhet som behandlade ansökan om ingripande. 2. Den tullenhet eller det tullkontor som avses i punkt 1 skall underrätta rättighetshavaren samt deklaranten eller innehavaren av varorna enligt artikel 38 i förordning (EEG) nr 2913/92 om åtgärden och skall vara bemyndigad att underrätta dessa om den faktiska eller uppskattade kvantiteten samt den faktiska eller antagna beskaffenheten av de varor vars frigörande uppskjuts eller som kvarhålls; en sådan underrättelse skall dock inte innebära att tullenheten eller tullkontoret måste hänskjuta ärendet till den behöriga myndigheten för ett avgörande i sakfrågan. 3. I syfte att fastställa om det gjorts intrång i en immateriell rättighet enligt de nationella bestämmelserna, och i enlighet med de nationella bestämmelserna om skydd av personuppgifter, affärs- och industrihemligheter samt yrkesmässig och administrativ tystnadsplikt, skall det tullkontor eller den tullenhet som behandlat ansökan på rättighetshavarens begäran och såvida uppgifterna är kända underrätta denne om namn på och adress till mottagaren, avsändaren, deklaranten eller innehavaren av varorna samt om ursprunget och härkomsten för de varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet. Tullkontoret skall ge sökanden och de personer som berörs av en situation som avses i artikel 1.1 möjlighet att inspektera de varor vilkas frigörande har skjutits upp eller som har kvarhållits. Tullkontoret får vid undersökningen av varorna ta prover och i enlighet med de gällande bestämmelserna i den berörda medlemsstaten samt på rättighetshavarens uttryckliga begäran till denne överlämna eller sända dessa prover, endast för analys och i syfte att underlätta förfarandet. När omständigheterna så tillåter, och om i förekommande fall inte annat följer av villkoren i artikel 11.1 andra strecksatsen, skall dessa prover återlämnas efter den tekniska analysen och innan varorna eventuellt frigörs eller deras kvarhållande upphör. All analys av dessa prover skall utföras uteslutande på rättighetshavarens ansvar. Artikel 10 De gällande bestämmelserna i den medlemsstat där varorna befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 1.1 skall tillämpas för att avgöra om det gjorts intrång i en immateriell rättighet enligt de nationella bestämmelserna. De skall även tillämpas när det gäller att omedelbart underrätta den tullenhet eller det tullkontor som avses i artikel 9.1 om att förfarandet enligt artikel 13 inleds, såvida inte enheten eller kontoret själv genomför förfarandet. Artikel 11 1. Om tullmyndigheterna har kvarhållit eller uppskjutit frigörandet av varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet medan varorna befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 1.1, får medlemsstaterna i enlighet med sin nationella lagstiftning föreskriva att ett förenklat förfarande skall användas med rättighetshavarens samtycke, vilket gör det möjligt för tullmyndigheterna att låta överlämna sådana varor för förstöring under tullkontroll, utan att det behöver fastställas om intrång gjorts i en immateriell rättighet enligt de nationella bestämmelserna. I detta syfte skall medlemsstaterna i enlighet med sin nationella lagstiftning tillämpa följande villkor: - Rättighetshavaren skall inom tio arbetsdagar efter mottagandet av den underrättelse som avses i artikel 9, eller tre arbetsdagar om det rör sig om lättfördärvliga varor, skriftligen informera tullmyndigheterna om att de varor som omfattas av förfarandet gör intrång i en immateriell rättighet enligt artikel 2.1 och tillställa dessa myndigheter deklarantens, innehavarens eller ägarens skriftliga samtycke att lämna över varorna för förstöring. Med tullmyndigheternas samtycke kan denna information lämnas direkt till tullmyndigheten av deklaranten, innehavaren av eller ägaren till varorna. Samtycke skall antas föreligga när deklaranten, innehavaren av eller ägaren till varorna inte uttryckligen har motsatt sig förstöring inom den föreskrivna tiden. Denna tid får vid behov förlängas med ytterligare tio arbetsdagar. - Förstöringen skall, om inte annat följer av den nationella lagstiftningen, ske på rättighetshavarens bekostnad och ansvar, och före förstöringen skall det alltid tas varuprover som tullmyndigheterna skall bevara på ett sådant sätt att de kan användas som godtagbar bevisning vid rättsliga förfaranden i den medlemsstat där de kan behövas. 2. I övriga fall, exempelvis om deklaranten, innehavaren av eller ägaren till varorna motsätter sig eller bestrider förstöring, skall förfarandet enligt artikel 13 tillämpas. Artikel 12 De uppgifter som avses i artikel 9.3 första stycket och som överlämnats till rättighetshavaren skall av denne användas endast för de ändamål som nämns i artiklarna 10 och 11 samt artikel 13.1. All annan användning som inte är tillåten enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där situationen uppstod kan på grundval av lagstiftningen i den medlemsstat där varorna befinner sig medföra att rättighetshavaren ställs till civilrättsligt ansvar och leda till att ansökan om ingripande upphävs för den återstående giltighetstiden innan den förnyas, i den medlemsstat där händelserna ägde rum. Vid upprepat brott mot denna bestämmelse får den behöriga tullenheten vägra att förnya giltigheten. Om det rör sig om en ansökan om ingripande enligt artikel 5.4 skall enheten dessutom underrätta de andra medlemsstater som anges på formuläret. Artikel 13 1. Om det tullkontor som avses i artikel 9.1 inom tio arbetsdagar räknat från mottagandet av underrättelsen om uppskjutet frigörande eller kvarhållande inte har underrättats om att ett förfarande har inletts i enlighet med artikel 10 för att fastställa om intrång i en immateriell rättighet föreligger enligt de nationella bestämmelserna eller i förekommande fall inte har fått rättighetshavarens samtycke enligt artikel 11.1, skall varorna frigöras eller kvarhållandet hävas, under förutsättning att samtliga tullformaliteter fullgjorts. Denna tidsfrist kan vid behov förlängas med högst tio arbetsdagar. 2. Om det rör sig om lättfördärvliga varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet, skall den tidsfrist som avses i punkt 1 vara tre arbetsdagar. Denna tidsfrist får inte förlängas. Artikel 14 1. När det rör sig om varor som misstänks göra intrång i formskydd, patent, tilläggsskydd eller växtförädlarrätter skall deklaranten eller varornas ägare, importör, innehavare eller mottagare kunna utverka att de berörda varorna frigörs eller att deras kvarhållande hävs mot ställande av en säkerhet, under förutsättning att a) den tullenhet eller det tullkontor som avses i artikel 9.1, inom den tidsfrist som nämns i artikel 13.1, har underrättats om att ett förfarande enligt artikel 13.1 inletts för att fastställa om det rör sig om intrång i en immateriell rättighet enligt de nationella bestämmelserna, b) den myndighet som är bemyndigad till detta inte har medgivit skyddsåtgärder innan tidsfristen enligt artikel 13.1 löper ut, och c) alla tullformaliteter har fullgjorts. 2. Den säkerhet som avses i punkt 1 skall vara tillräcklig för att skydda rättighetshavarens intressen. Att säkerhet ställs skall inte inverka på de andra rättsmedel som står rättighetshavaren till buds. Om förfarandet för att fastställa om intrång i en immateriell rättighet föreligger enligt de nationella bestämmelserna har inletts på något annat sätt än på initiativ av innehavaren av formskyddet, patentet, tilläggsskyddet eller växtförädlarrätten, skall säkerheten frisläppas om den person som inledde förfarandet inte utövar sin rätt att vidta rättsliga åtgärder inom 20 arbetsdagar räknat från den dag då han eller hon tar emot underrättelsen om att varornas frigörande skjutits upp eller att varorna kvarhålls. Om artikel 13.1 andra stycket tillämpas får denna tidsfrist förlängas till högst 30 arbetsdagar. Artikel 15 Villkoren för lagring av varorna under den tid frigörandet är uppskjutet eller varorna kvarhålls skall varje medlemsstat själv fastställa, men de skall inte ge upphov till några kostnader för tullförvaltningarna. KAPITEL IV BESTÄMMELSER SOM SKALL GÄLLA VAROR SOM BEFUNNITS GÖRA INTRÅNG I IMMATERIELLA RÄTTIG-HETER Artikel 16 Varor som, när ett förfarande enligt artikel 9 avslutas, befunnits göra intrång i en immateriell rättighet får inte - införas på gemenskapens tullområde, - övergå till fri omsättning, - avlägsnas från gemenskapens tullområde, - exporteras, - återexporteras, - hänföras till ett suspensivt arrangemang, eller - läggas upp i en frizon eller ett frilager. Artikel 17 1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra rättsmedel som står rättighetshavaren till buds skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att a) i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser i nationell lagstiftning förstöra varor som befunnits göra intrång i en immateriell rättighet eller placera dem utanför handelsflödet på ett sätt som eliminerar skadan för rättighetshavaren, utan kompensation av något slag och, såvida inte annat anges i den nationella lagstiftningen, utan kostnad för statskassan, och b) med avseende på dessa varor vidta alla andra åtgärder som har till resultat att de berörda personerna faktiskt berövas den ekonomiska vinningen av transaktionen. Att enbart avlägsna de varumärken som utan tillstånd har anbringats på de varumärkesförfalskade varorna skall endast i undantagsfall anses faktiskt beröva de berörda personerna ekonomisk vinning av transaktionen. 2. Varor som befinns göra intrång i en immateriell rättighet får överlåtas till statskassan. I detta fall skall punkt 1 a tillämpas. KAPITEL V PÅFÖLJDER Artikel 18 Varje medlemsstat skall införa påföljder som skall tillämpas vid överträdelser av denna förordning. Dessa påföljder skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. KAPITEL VI TULLMYNDIGHETERNAS OCH RÄTTIGHETSHAVARENS ANSVAR Artikel 19 1. Om inte annat föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där ansökan lämnats in eller, vid en ansökan enligt artikel 5.4, i lagstiftningen i den medlemsstat där varor som gör intrång i en immateriell rättighet inte upptäckts av ett tullkontor, skall beviljandet av en ansökan inte berättiga rättighetshavaren till kompensation om sådana varor inte upptäcks av ett tullkontor och därför frigörs eller inte kvarhålls enligt artikel 9.1. 2. Ett tullkontors eller en annan vederbörligen bemyndigad myndighets utövande av sina befogenheter när det gäller bekämpning av varor som gör intrång i en immateriell rättighet skall inte medföra ansvar gentemot de personer som berörs av de situationer som avses i artikel 1.1 eller de personer som påverkas av de åtgärder som avses i artikel 4 för skador som de lidit som ett resultat av myndighetens ingripande, utom då detta föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där ansökan lämnats in eller, vid en sådan ansökan som avses i artikel 5.4, i lagstiftningen i den medlemsstat där förlusten eller skadan uppstått. 3. Rättighetshavarens eventuella civilrättsliga ansvar skall bestämmas av lagstiftningen i den medlemsstat där varorna i fråga befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 1.1. KAPITEL VII SLUTBESTÄMMELSER Artikel 20 De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 21.2. Artikel 21 1. Kommissionen skall biträdas av Tullkodexkommittén. 2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas. Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader. Artikel 22 Medlemsstaterna skall ge kommissionen all relevant information om tillämpningen av denna förordning. Kommissionen skall vidarebefordra informationen till de övriga medlemsstaterna. Bestämmelserna i förordning (EG) nr 515/97 skall gälla på motsvarande sätt. Närmare bestämmelser om förfarandet för informationsutbyte skall fastställas inom ramen för tillämpningsföreskrifterna i enlighet med det förfarande som avses i artikel 21.2. Artikel 23 Kommissionen skall på grundval av den information som avses i artikel 22 årligen rapportera till rådet om tillämpningen av denna förordning. Rapporten kan i förekommande fall åtföljas av ett förslag om att ändra förordningen. Artikel 24 Förordning (EEG) nr 3295/94 skall upphöra att gälla den 1 juli 2004. Hänvisningar till den upphävda förordningen skall anses som hänvisningar till den här förordningen. Artikel 25 Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den skall tillämpas från och med den 1 juli 2004. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 22 juli 2003. På rådets vägnar G. Alemanno Ordförande ______________________ Sammanfattning av departementspromemorian Tullverkets ingripanden mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter I promemorian övervägs behovet av ändringar i bl.a. tullagen till följd av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter. Enligt förslaget skall lagen (2000:1225) om straff för smuggling vara tillämplig vid in- och utförsel som enligt förordningen skall vara förbjuden, om förfarandet inte är straffbart enligt de immaterialrättsliga bestämmelserna. Vidare föreslås att det införs uttryckliga bestämmelser om ett förenklat förfarande som gör det möjligt för Tullverket att med rättighetshavarens samtycke låta förstöra varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet. Promemorians författningsförslag Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281) Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (2000:1281) dels att 6 kap. 10 §, 7 kap. 1-2, 4-6 och 8 §§, 9 kap. 2 § samt 10 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf 7 kap. 5 a § av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 10 § I artikel 14 i förordningen (EEG) nr 2913/92 finns en bestämmelse som ålägger enskild skyldighet att förse tullmyndigheterna med nödvändiga dokument och upplysningar och ge dem all nödvändig hjälp. I artikel 46 i samma förordning finns bestämmelser om kontroll av varor och de transportmedel som befordrar dem i anslutning till att varorna visas upp för tullmyndigheten. I artikel 68 i samma förordning och i artiklarna 239-247 i förordningen (EEG) nr 2454/93 finns bestämmelser om tullmyndigheternas rätt att för kontroll av riktigheten av de deklarationer som de har mottagit granska handlingar och undersöka varor. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna lag eller tullagstiftningen i övrigt har fullgjorts riktigt och fullständigt får Tullverket även undersöka 1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras, 2. områden för tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager samt områden på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden samt 3. bagage, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s tullområde eller av person som anmanats att stanna enligt 7 §. Bestämmelser om kropps-visitation och kroppsbesiktning finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna lag eller tullagstiftningen i övrigt har fullgjorts riktigt och fullständigt eller vid kontroll av att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av rådets förordning EG (nr) 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter får Tullverket även undersöka 1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras, 2. områden för tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager samt områden på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden samt 3. bagage, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s tullområde eller av person som anmanats att stanna enligt 7 §. Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. 7 kap. 1 § Bestämmelser om tullkontroll beträffande intrång i viss immateriell äganderätt finns i rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt samt i kommissionens förordning (EG) nr 1367/95 av den 16 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3295/94 om vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt. Bestämmelser om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter finns i rådets förordning (EG) nr 1383/2003 samt i kommissionens förordning (EG) nr 1891/2004 av den 21 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter till rådets förordning EG (nr) 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter. 2 § Tullverket utser den enhet inom verket som är behörig att ta emot och behandla ansökningar enligt artikel 3 i förordningen (EG) nr 3295/94. Enheten skall, om det behövs, samråda med andra myndigheter. Tullverket utser den enhet inom verket som är behörig att ta emot och behandla ansökningar enligt artikel 5.2 i förordningen (EG) nr 1383/2003. Enheten skall, om det behövs, samråda med andra myndigheter. 4 § I artiklarna 6.1 och 8.3 i förordningen (EG) nr 3295/94 finns bestämmelser om tullmyndighets skyldighet att lämna uppgifter till rättighetsinnehavaren. I artiklarna 9.2 och 9.3 i förordningen (EG) nr 1383/2003 finns bestämmelser om tullmyndighets skyldighet att lämna uppgifter till rättighetshavaren. 5 § Rättighetsinnehavaren ansvarar för skada på varuprov som uppkommer vid sådan inspektion av varor som får göras enligt artikel 6.1 i förordningen (EG) nr 3295/94. Rättighetshavaren ansvarar för skada på varuprov som uppkommer vid sådan inspektion av varor som får göras enligt artikel 9.3 i förordningen (EG) nr 1383/2003. 5 a § Tullverket får om rättighetshavaren medger det låta förstöra varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet utan att frågan om intrång har prövats i domstol. För att förstöringen enligt första meningen skall få ske krävs att rättighetshavaren inom tio arbetsdagar efter mottagandet av en sådan underrättelse som avses i artikel 9 i förordning (EG) nr 1383/2003, eller tre arbetsdagar då det är fråga om lättförstörliga varor, dels informerar Tullverket om att varorna i fråga gör intrång i en immateriell rättighet som omfattas av förordningen (EG) nr 1383/2003, dels företer ett skriftligt medgivande av deklaranten, varuinnehavaren eller ägaren av varorna att varorna får förstöras. Tidsperioden får förlängas med tio arbetsdagar om omständligheterna medger det. Innan varorna förstörs, skall prov tas. Sådant prov skall förvaras av Tullverket på ett sådant sätt att det kan användas som bevis i domstol. Förstöring av varor enligt första stycket skall ske på rättighetshavarens bekostnad och ansvar. 6 § I artikel 16 i rådets förordning (EG) nr 1383/2003 finns bestämmelser som förbjuder viss hantering av varor som gör intrång i immateriella rättigheter som omfattas av förordningen. Även i övrigt får varor som gör intrång i en sådan rättighet inte införas från land utanför EU till svenskt tullområde, övergå till fri omsättning, avlägsnas från svenskt tullområde, exporteras, återexporteras, hänföras till suspensivt arrangemang eller läggas upp i en frizon eller ett frilager. Detta förbud gäller emellertid inte sådana varor som undantas enligt artikel 3 i nämnda förordning. Fråga om ett rättighetsintrång har skett och hur det skall förfaras med varorna i sådant fall prövas av domstol enligt varumärkeslagen (1960:644), lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, patentlagen (1967:837) samt mönsterskyddslagen (1970:485). Fråga om varor som avses i första stycket gör intrång i en immateriell rättighet och hur det skall förfaras med varorna i sådant fall prövas av domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga. Domstolen får meddela interimistiskt beslut om att uppskjuten frigörelse eller kvarhållande av varor skall upphöra. Domstolen får meddela interimistiskt beslut om att uppskjuten frigörelse eller kvarhållande av varor skall upphöra. Tullverket skall verkställa lagakraftvunna domar och beslut från domstolen om frigörande ändring eller förstöring av varor vars frigörande uppskjutits eller som kvarhålls av Tullverket. Tullverket skall verkställa lagakraftvunna domar och beslut från domstolen om frigörande ändring eller förstöring av varor vars frigörande uppskjutits eller som kvarhålls av Tullverket. 8 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgift enligt artikel 3.4 i förordningen (EG) nr 3295/94. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ställande av säkerhet för kostnad för förvaring enligt 3 § och för värde av varuprov som lämnas ut för inspektion enligt artikel 6.1 i förordningen (EG) nr 3295/94. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om 1. de tidsperioder som avses i artikel 3.5 i förordningen (EG) nr 3295/94, 2. förlängning av tidsfrist enligt artikel 7.1 andra stycket i förordningen (EG) nr 3295/94, 3. förvaring av varor enligt 3 § samt 4. verkställighet av domar och beslut enligt 6 § tredje stycket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om 1. de tidsperioder som avses i artikel 8 i förordningen (EG) nr 1383/2003, 2. förvaring av varor enligt 3 §, 3. provtagning enligt artikel 9.3 i förordningen (EG) nr 1383/2003, samt 4. verkställighet av domar och beslut enligt 6 § fjärde stycket. 9 kap. 2 § Ett beslut av Tullverket enligt tullagstiftningen eller artikel 3 i förordningen (EG) nr 3295/94 får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut av Tullverket enligt tullagstiftningen, artikel 5 i förordning (EG) nr 1383/2003 eller beslut om förlängning enligt artikel 8 i nämnda förordning får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Tullverkets beslut om revision enligt 6 kap. 28 § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Det samma gäller vid överklagande i mål som avses i 8 kap. 13 §. Föreskrifter om överklagande av Tullverkets beslut om föreskrifter med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen. 10 kap. 1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot förbudet i artikel 2 i förordningen (EG) nr 3295/94 döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen 1. om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande, 2. om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket eller 3. om användningen eller förbrukningen av en icke-gemenskapsvara. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen 1. om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande, 2. om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket eller 3. om användningen eller förbrukningen av en icke-gemenskapsvara. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Denna lag träder i kraft den Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen (1980:100) skall ha följande lydelse. 9 kap. 1 §1 Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och tulldatabasen enligt lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet för uppgift som har tillförts databaserna. Motsvarande sekretess gäller även hos kommun eller landsting för uppgift som har lämnats dit i ett ärende om förhandsbesked i skatte- eller taxeringsfråga samt hos Försäkringskassan för uppgift som har lämnats dit i ett ärende om särskild sjukförsäkringsavgift. Uppgift hos Tullverket får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgift som med anledning av överklagande hos domstol registreras hos annan myndighet enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål hos domstol erhållits från annan myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målet. Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och, med undantag för arvsskatt och gåvoskatt, annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift, avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, skattetillägg och förseningsavgift samt expeditionsavgift och tilläggsavgift enligt lagen (2004:629) om trängselskatt. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensionsgrundande inkomst. Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, om inte beslutet meddelas i ärende om 1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga, 2. beskattning av utländska experter, forskare eller andra nyckelpersoner när beslutet har fattats av Forskarskattenämnden, eller 3. trängselskatt. I beslut, varigenom trängselskatt bestäms eller underlag för bestämmande av sådan skatt fastställs, gäller sekretessen dock endast för uppgift om vilken betalstation bilen har passerat och tidpunkten för denna passage. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lag om förfarande vid beskattning, lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet eller lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. I artiklarna 6.1 och 8.3 i rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt finns bestämmelser om att uppgift i vissa fall får lämnas till enskild. Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift i ärende om revision lämnas till en förvaltare i den reviderades konkurs. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lag om förfarande vid beskattning, lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet eller lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. I förordningen (EG) 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter finns bestämmelser om att uppgift i vissa fall får lämnas till enskild. Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift i ärende om revision lämnas till en förvaltare i den reviderades konkurs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. För uppgift om avgift enligt lagen om avgift till registrerat trossamfund gäller dock sekretessen i högst sjuttio år. 2 §2 Sekretess gäller i 1. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt, tull eller avgift samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte faller under 1 §, 2. ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt, 3. ärende om anstånd med erläggande av skatt för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I fråga om sekretess enligt denna paragraf tillämpas 1 § första stycket tredje-sjätte meningarna. Sekretessen gäller inte beslut i ärende som avses i första stycket 2 och 3. Utan hinder av sekretessen får uppgift i ärende om revision lämnas till förvaltare i den reviderades konkurs. I artiklarna 6.1 och 8.3 i rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt finns bestämmelser om att uppgift i vissa fall får lämnas till enskild. Utan hinder av sekretessen får uppgift i ärende om revision lämnas till förvaltare i den reviderades konkurs. I förordningen (EG) nr 1383/2003 finns bestämmelser om att uppgift i vissa fall får lämnas till enskild. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Denna lag träder i kraft Förteckning över remissinstanser Remissyttranden har avgetts av följande instanser. Riksdagens ombuds-män, Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslern, Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Brotts-förebyggande rådet, Datainspektionen, Statskontoret, Kommers-kollegium, Kustbevakningen, Socialstyrelsen, Tullverket, Statens växtsortsnämnd, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionen, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Skatteverket, Statens jordbruksverk, Riksarkivet, Patent- och registreringsverket (PRV), Patentbesvärsrätten (PBR), Sveriges Advokatsamfund, Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd (SFIR) och Svenska Patentombudsföreningen (SPOF). Åklagarmyndigheten har bifogat ett yttrande från myndighetens Utvecklingscentrum Malmö. Svensk handel, Sveriges domareförbund, Tullkust, Business Software Alliance (BSA), Föreningen Svensk Programvaruindustri (SPI), Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Svenska antipiratbyrån, Svenska Föreningen för Upphovsrätt (SFU), Svenska Föreningen mot Piratkopiering (SACG) och Svenska Gruppen av the International Federation for the Phonographic Industry (IFPI) har inbjudits att yttra sig men avstått. Lagrådsremissens lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281) Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (2000:1281) dels att 6 kap. 10 §, 7 kap. 1, 2, 4-6 och 8 §§, 9 kap. 2 § och 10 kap. 1 § samt rubriken till 7 kap. skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 10 § I artikel 14 i förordningen (EEG) nr 2913/92 finns en bestämmelse som ålägger enskild skyldighet att förse tullmyndigheterna med nödvändiga dokument och upplysningar och ge dem all nödvändig hjälp. I artikel 46 i samma förordning finns bestämmelser om kontroll av varor och de transportmedel som befordrar dem i anslutning till att varorna visas upp för tullmyndigheten. I artikel 68 i samma förordning och i artiklarna 239-247 i förordningen (EEG) nr 2454/93 finns bestämmelser om tullmyndigheternas rätt att för kontroll av riktigheten av de deklarationer som de har mottagit granska handlingar och undersöka varor. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna lag eller tullagstiftningen i övrigt har fullgjorts riktigt och fullständigt får Tullverket även undersöka För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna lag eller tullagstiftningen i övrigt har fullgjorts riktigt och fullständigt eller för kontroll av att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndig-heternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter1 får Tullverket även undersöka 1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras, 2. områden för tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager samt om-råden på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullöver-vakning förvaras och även lokaler inom sådana områden samt 3. bagage, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och lik-nande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s tull-område eller av person som anmanats att stanna enligt 7 §. Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. 7 kap. Tullkontroll beträffande intrång i viss immateriell ägande-rätt. 7 kap. Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter. 1 § Bestämmelser om tullkontroll beträffande intrång i viss immateriell äganderätt finns i rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt samt i kommissionens förordning (EG) nr 1367/95 av den 16 juni 1995 om tillämpnings-föreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3295/94 om vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt. Bestämmelser om tullkontroll beträffande intrång i vissa im-materiella rättigheter finns i rådets förordning (EG) nr 1383/2003 samt i kommissionens förordning (EG) nr 1891/2004 av den 21 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättig-heter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter2. 2 § Tullverket utser den enhet inom verket som är behörig att ta emot och behandla ansökningar enligt artikel 3 i förordningen (EG) nr 3295/94. Enheten skall, om det behövs, samråda med andra myndigheter. Tullverket utser den enhet inom verket som är behörig att ta emot och behandla ansökningar enligt artikel 5.2 i förordningen (EG) nr 1383/2003. Enheten skall, om det behövs, samråda med andra myndigheter. 4 § I artiklarna 6.1 och 8.3 i förordningen (EG) nr 3295/94 finns bestämmelser om tull-myndighets skyldighet att lämna uppgifter till rättighetsinne-havaren. I artiklarna 9.2 och 9.3 i förordningen (EG) nr 1383/2003 finns bestämmelser om tull-myndighets skyldighet att lämna uppgifter till rättighetshavaren. 5 § Rättighetsinnehavaren ansvarar för skada på varuprov som upp-kommer vid sådan inspektion av varor som får göras enligt artikel 6.1 i förordningen (EG) nr 3295/94. Rättighetshavaren ansvarar för skada på varuprov som upp-kommer vid sådan inspektion av varor som får göras enligt artikel 9.3 i förordningen (EG) nr 1383/2003. 5 a § Om rättighetshavaren medger det får Tullverket låta förstöra varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet utan att frågan om intrång har prövats i domstol. För att sådan förstöring skall få ske krävs att rättig-hetshavaren inom tio dagar efter mottagandet av en sådan under-rättelse som avses i artikel 9 i förordningen (EG) nr 1383/2003, eller tre dagar då det är fråga om lättfördärvliga varor, dels informerar Tullverket om att varorna i fråga gör intrång i en immateriell rättighet som omfattas av EG-förordningen, dels visar upp ett skriftligt medgivande av deklaranten, varuinnehavaren eller ägaren av varorna att varor-na får förstöras. Tidsperioden får förlängas med tio dagar om om-ständigheterna medger det. Innan varorna förstörs, skall prov tas. Sådant prov skall förvaras av Tullverket på ett sådant sätt att det kan användas som bevis i domstol. Förstöring av varor skall ske på rättighetshavarens bekostnad och ansvar. 6 § Fråga om ett rättighetsintrång har skett och hur det skall förfaras med varorna i sådant fall prövas av domstol enligt varumärkeslagen (1960:644), lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, patentlagen (1967:837) samt mönsterskydds-lagen (1970:485). Frågor om huruvida en vara gör intrång i en immateriell rättig-het och hur det skall förfaras med varorna i sådant fall prövas av domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga. Domstolen får meddela interimistiskt beslut om att uppskov med frigörande eller kvarhållande av varor skall upphöra. Tullverket skall verkställa lagakraftvunna domar och beslut från domstolen om frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande uppskjutits eller som kvarhålls av Tullverket. 8 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgift enligt artikel 3.4 i förordningen (EG) nr 3295/94. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ställande av säkerhet för kostnad för förvaring enligt 3 § och för värde av varuprov som lämnas ut för inspektion enligt artikel 6.1 i förordningen (EG) nr 3295/94. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om 1. de tidsperioder som avses i artikel 3.5 i förordningen (EG) nr 3295/94, 2. förlängning av tidsfrist enligt artikel 7.1 andra stycket i för-ordningen (EG) nr 3295/94, 3. förvaring av varor enligt 3 § samt 4. verkställighet av domar och beslut enligt 6 § tredje stycket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om 1. de tidsperioder som avses i artikel 8 i förordningen (EG) nr 1383/2003, 2. förvaring av varor enligt 3 §, 3. förvaring av prov enligt 5 a §, 4. provtagning enligt artikel 9.3 i förordningen (EG) nr 1383/2003, samt 5. verkställighet av domar och beslut enligt 6 § tredje stycket. 9 kap. 2 § Ett beslut av Tullverket enligt tullagstiftningen eller artikel 3 i förordningen (EG) nr 3295/94 får överklagas hos allmän förvalt-ningsdomstol. Ett beslut av Tullverket enligt tullagstiftningen eller artikel 5 i förordningen (EG) nr 1383/2003 eller beslut om förlängning enligt artikel 8 i nämnda förordning får överklagas hos allmän förvalt-ningsdomstol. Tullverkets beslut om revision enligt 6 kap. 28 § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Det samma gäller vid överklagande i mål som avses i 8 kap. 13 §. Föreskrifter om överklagande av Tullverkets beslut om föreskrifter med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen. 10 kap. 1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot förbudet i artikel 2 i förordningen (EG) nr 3295/94 döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullag-stiftningen Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot förbudet i artikel 16 i förordningen (EG) nr 1383/2003 döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsam-het bryter mot beslut som Tull-verket meddelat med stöd av tullagstiftningen 1. om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande, 2. om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket eller 3. om användningen eller förbrukningen av en icke-gemenskapsvara. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen (1980:100)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 1 §2 Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet för uppgift som har tillförts databasen. Motsvarande sekretess gäller även hos kommun eller landsting för uppgift som har lämnats dit i ett ärende om förhandsbesked i skatte- eller taxeringsfråga samt hos Försäkringskassan för uppgift som har lämnats dit i ett ärende om särskild sjukförsäkringsavgift. Uppgift hos tullverket får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. I myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur tulldatabasen enligt lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet gäller sekretess för uppgift som har tillförts databasen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen enligt första-femte meningarna endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgift som med anledning av överklagande hos domstol registreras hos annan myndighet enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål hos domstol erhållits från annan myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målet. Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift, avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, skattetillägg och förseningsavgift samt expeditionsavgift och tilläggsavgift enligt lagen (2004:629) om trängselskatt. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensions-grundande inkomst. Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, om inte beslutet meddelas i ärende om 1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga, 2. beskattning av utländska experter, forskare eller andra nyckel-personer när beslutet har fattats av Forskarskattenämnden, eller 3. trängselskatt. I beslut, varigenom trängselskatt bestäms eller underlag för bestämmande av sådan skatt fastställs, gäller sekretessen dock endast för uppgift om vilken betalstation bilen har passerat och tidpunkten för denna passage. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lag om för-farande vid beskattning, lagen (2001:181) om behandling av upp-gifter i Skatteverkets beskattnings-verksamhet eller lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. I artiklarna 6.1 och 8.3 i rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell ägande-rätt finns bestämmelser om att uppgift i vissa fall får lämnas till enskild. Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift i ärende om revision lämnas till en förvaltare i den reviderades konkurs. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lag om förfarande vid beskattning, lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskatt-ningsverksamhet eller lagen (1990:613) om miljöavgift på ut-släpp av kväveoxider vid energi-produktion. I rådets förordning (EG) 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas in-gripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter3 finns bestämmelser om att uppgift i vissa fall får lämnas till enskild. Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift i ärende om revision lämnas till en förvaltare i den reviderades konkurs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. För uppgift om avgift enligt lagen om avgift till registrerat trossamfund gäller dock sekretessen i högst sjuttio år. 2 §4 Sekretess gäller i 1. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt, tull eller avgift samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte faller under 1 §, 2. ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt, 3. ärende om anstånd med erläggande av skatt för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I fråga om sekretess enligt denna paragraf tillämpas 1 § första stycket tredje-sjätte meningarna. Sekretessen gäller inte beslut i ärende som avses i första stycket 2 och 3. Utan hinder av sekretessen får uppgift i ärende om revision lämnas till förvaltare i den reviderades konkurs. I artiklarna 6.1 och 8.3 i rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell ägande-rätt finns bestämmelser om att uppgift i vissa fall får lämnas till enskild. Utan hinder av sekretessen får uppgift i ärende om revision lämnas till förvaltare i den reviderades konkurs. I förordning-en (EG) nr 1383/2003 finns bestämmelser om att uppgift i vissa fall får lämnas till enskild. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2006-01-26 Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Magnusson, justitierådet Leif Thorsson och f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist. Tullverkets ingripanden mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter Enligt en lagrådsremiss den 15 december 2005 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i tullagen (2000:1281), 2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Peter Scharmer. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om ändring i tullagen 7 kap. 5 a § Genom den föreslagna paragrafen införs bestämmelser om ett förenklat förfarande som gör det möjligt för Tullverket att låta förstöra varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet utan att frågan om intrång har prövats i domstol. Åtgärden förutsätter samtycke av rättighetshavaren och uttryckligt medgivande från varornas innehavare eller ägare eller från deklaranten. Bestämmelsen grundas på artikel 11 i förordningen (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter. Enligt denna artikel får medlemsstaterna införa ett förenklat förfarande, och om så sker skall staterna tillämpa vissa villkor i enlighet med sin nationella lagstiftning. Bland villkoren anges ett uttryckligt medgivande från varornas innehavare eller ägare eller från deklaranten, men det sägs också att ett sådant medgivande skall antas föreligga när innehavaren (motsv.) inte uttryckligen har motsatt sig förstöring. I den remissbehandlade promemorian uttalas att det vore att gå för långt att föreskriva en sådan presumtion. I enlighet med vad Stockholms tingsrätt anfört i sitt remissvar får förordningen emellertid anses ha den innebörden att samtycke skall presumeras, om inte den berörda parten har motsatt sig förstöring. Lagrådet kan inte finna att hänvisningen till nationell lagstiftning medger Sverige något undantag härifrån. Införs en bestämmelse om ett förenklat förfarande - något som Sverige inte är förpliktat till - behöver alltså en samtyckespresumtion också införas. I lagrådsremissen förklaras emellertid att beredningsunderlag för detta saknas. Det har framkommit vid föredragningen att varor redan nu förstörs på grundval av överenskommelser med varornas innehavare (motsv.) - frågan är ju i rättegång dispositiv - och det torde inte innebära någon beaktansvärd komplikation att en, jämfört med förordningens krav, ofullständig reglering skjuts upp till dess fullständigare regler kan framläggas. Lagrådet förordar därför att den föreslagna paragrafen tills vidare utgår och att kompletterande bestämmelser utarbetas. I samband därmed kan också övervägas olika former av delgivning med varornas innehavare (motsv.) och andra därmed eventuellt sammanhängande frågor. Om Lagrådets förslag inte följs, bör det övervägas att i förtydligande syfte i paragrafens andra mening ange att rättighetshavaren inte bara skall förklara att intrång föreligger och förete varuinnehavarens (motsv.) medgivande utan också dokumentera sitt eget samtycke. Paragrafens första mening kan då omformuleras förslagsvis så: "Tullverket får med rättighetshavarens samtycke låta förstöra -:-:-". Vidare bör observeras att förordningen anger tidsfristerna tio respektive tre "arbetsdagar" (jours ouvrables; working days; Arbeitstagen) och inte "dagar" (varmed torde avses kalenderdagar). 7 kap. 8 § Följs Lagrådets förslag att inte nu framlägga förslaget i 7 kap. 5 a § bör punkten 3 om förvaring av prov enligt 5 a § utgå. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 2006 Närvarande: Statsministern Persson, statsråden Ringholm, Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Björklund, Holmberg, Jämtin, Österberg, Orback, Baylan Föredragande: statsrådet Nuder Regeringen beslutar proposition 2005/06:89 Tullverkets ingripanden mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG-regler Lag om ändring i tullagen (2000:1281) 32003R1383 1 EUT L 196, 2.8.2003, s. 7 (Celex 32003R1383). 2 EUT L 328, 30.10.2004, s. 16 (32004R1891). 1 Lagen omtryckt 1992:1474. 2 Senaste lydelse 2005:788. 3 EUT L 196, 2.8.2003, s. 7 (Celex 32003R1383). 4 Senaste lydelse 2002:1124. 1 En av de ändringar som gjordes var att förordningen fick den rubrik som återgivits i första meningen. 2 Dessa kompletteras i sin tur av bestämmelserna i 22 kap. i Tullverkets föreskrifter och allmänna råd (TFS 2000:20) om tullförfaranden m.m. 3 Se http://europa.eu.int/comm/taxation_customs/customs/customs_controls/counterfeit_ piracy/statistics/index_en.htm 4 Dessa kompletteras i sin tur av bestämmelserna i 22 kap. i Tullverkets föreskrifter och allmänna råd (TFS 2000:20) om tullförfaranden m.m. 5 KOM(2005) 479 slutlig. 1 Senaste lydelse 2004:1348 2 Senaste lydelse 2002:1124 1 EUT L 196 02.08.2003, s. 7-14 (Celex 32003R1383). 2 EUT L 328, 30.10.2004, s. 16-49 (32004R1891). 1 Lagen omtryckt 1992:1474. 2 Senaste lydelse 2005:788. 3 EUT L 196 02.08.2003, s. 7-14 (Celex 32003R1383). 4 Senaste lydelse 2002:1124. ?? ?? Prop. 2005/06:89 1 1 Prop. 2005/06:89 41 1 Prop. 2005/06:89 Bilaga 1 Prop. 2005/06:89 Bilaga 2 Prop. 2005/06:89 Bilaga 3 Prop. 2005/06:89 Bilaga 4 Prop. 2005/06:89 Bilaga 5 Prop. 2005/06:89 Bilaga 6 Prop. 2005/06:89 66 1 67 1