Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 4493 av 7180 träffar
Propositionsnummer · 2005/06:1 · Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 2006
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/4
Bilaga 4 Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män Bilaga 4 Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män Innehållsförteckning Sammanfattning 7 1 Ekonomiska resurser för kvinnor och män i åldern 20-64 år 8 1.1 Tid och sysselsättning 8 1.1.1 Förvärvsarbetstid och tid i hemarbete 8 1.1.2 Sysselsättning 9 1.2 Lön och inkomst 9 1.2.1 Månadslön 9 1.2.2 Inkomster 10 1.3 Socialförsäkringsersättningar 11 1.3.1 Föräldrapenning 12 1.3.2 Sjukpenning 12 1.3.3 Sjuk- och aktivitetsersättning 12 1.3.4 Pension före 65 års ålder 13 1.4 Stöd vid arbetslöshet 13 1.5 Pensionsrätt 13 1.5.1 Pensionssparande 13 1.6 Inkomst av kapital 14 1.7 Skatter 14 1.8 Individuell disponibel inkomst 15 1.8.1 Genomsnittlig disponibel inkomst 15 1.8.2 Ekonomisk standard 17 1.8.3 Inkomst och ekonomisk standard i hushållsgrupper 18 2 Deltidsarbete 21 2.1 Vem är deltidsarbetande? 22 2.2 Deltid och ekonomiska resurser 23 2.2.1 Arbete på kort deltid 24 2.2.2 Arbete på lång deltid 25 2.3 Marginaleffekt 26 3 Utvecklingen sedan 1990-talets början 27 Tabellförteckning 1.1 Månadslön och kvinnors andel efter sektor 2003 9 1.2 Månadslön och kvinnors andel efter hushållsgrupp 2003 10 1.3 Löneinkomst, arbetsinkomst samt förvärvsinkomst efter hushållsgrupp 2003 10 1.4 Antal personer med förvärvsinkomst efter hushållsgrupp 2003 11 1.5 Lön och företagarinkomst 1998 och 2003 11 1.6 Föräldrapenning 1998 och 2003 12 1.7 Sjukpenning 1998 och 2003 12 1.8 Sjuk- och aktivitetsersättning 1998 och 2003 12 1.9 Pension före 65 års ålder 1998 och 2003 13 1.10 Arbetsmarknadsstöd 1998 och 2003 13 1.11 Privat pensionssparande 1998 och 2003 14 1.12 Kapitalinkomst 1998 och 2003 14 1.13 Förmögenhet efter typ av tillgång 2003 14 1.14 Slutlig skatt 1998 och 2003 15 1.15 Sammansättning av individuell disponibel inkomst 2003 15 1.16 Disponibel inkomst uppdelad på inkomstslag 2003. Inkomstsummor, medelvärden samt kvinnors andelar 16 1.17 Individuell disponibel inkomst och ekonomisk standard 2003 18 1.18 Individuell disponibel inkomst för ensamstående med barn 0-6 år 18 1.19 Individuell disponibel inkomst för ensamstående med barn 7-17 år 19 1.20 Individuell disponibel inkomst för ensamstående 20-44 år utan barn som bor hemma 19 1.21 Individuell disponibel inkomst för ensamstående 45-64 år utan barn som bor hemma 19 1.22 Individuell disponibel inkomst för sammanboende med barn 0-6 år 20 1.23 Individuell disponibel inkomst för sammanboende med barn 7-17 år 20 1.24 Individuell disponibel inkomst för sammanboende 20-44 år utan barn som bor hemma 20 1.25 Individuell disponibel inkomst för sammanboende 45-64 år utan barn som bor hemma 21 2.1 Sysselsatta efter arbetstid 2003 22 2.2 Sysselsatta efter arbetstid och ålder 2003 22 2.3 Arbetstid för ensamstående och sammanboende efter antal barn 2003 23 2.4 Arbetstid efter sektor 2003 23 2.5 Förvärvsinkomst efter arbetstidens omfattning 2003 23 2.6 Månadslön för deltidsanställda 2003 23 2.7 Förvärvsinkomstens sammansättning efter arbetstidens omfattning 2003 24 2.8 Förvärvsinkomstens sammansättning för ensamstående med kort deltid 2003 24 2.9 Förvärvsinkomstens sammansättning för sammanboende med kort deltid 2003 24 2.10 Förvärvsinkomstens sammansättning för ensamstående med lång deltid 2003 25 2.11 Förvärvsinkomstens sammansättning för sammanboende med lång deltid 2003 25 2.12 Marginaleffektens storlek efter arbetstidens omfattning 2003 26 Diagramförteckning 1.1 Faktiskt arbetad tid i betalt arbete efter hushållsgrupp 2004 8 1.2 Disponibel inkomst 2003 efter olika inkomstslag 17 3.1 Sammanboende efter kombination av arbetstid i avlönat arbete 1991 och 2002 27 Sammanfattning Syftet med denna bilaga är att visa fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män i åldern 20-64 år. En särskild genomgång görs av deltidsarbetets omfattning och betydelse för kvinnors och mäns inkomster. Årets genomgång visar endast på marginella förändringar jämfört med föregående år. Kvinnor utför en större andel obetalt arbete än män, vilket begränsar utrymmet för betalt arbete. Kvinnor arbetar i större utsträckning än män inom sektorer och yrken där lönenivån är lägre och där deltidstjänster är vanligare. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är betydande även när hänsyn tas till olika yrkesval och sektorer. Kvinnor tjänar i genomsnitt 92 procent av vad män tjänar. En större andel kvinnor än män får ersättning från socialförsäkringen och får en större del av inkomstsumman. Det genomsnittligt mottagna beloppet är något högre för män. Välfärdssystemen bidrar till att omfördela ekonomiska resurser från män till kvinnor. Detta är särskilt tydligt när det gäller föräldraskapet. Förändring 1998 till 2003 I bilagan undersöks utvecklingen de senaste fem åren. Den visar att: * mäns uttag av föräldrapenning har ökat * kvinnors redan höga andel av utbetald sjukpenning och sjukersättning har ökat ytterligare * kvinnors andel av utbetald pension har ökat * mäns andel av utbetald arbetslöshetsförsäkring har ökat Hushållsgrupper Uppdelningen visar att ekonomisk standard är lägre för ensamstående än för sammanboende i varje hushållsgrupp och är allra lägst för ensamstående kvinnor. Kvinnors lägre arbetsutbud och lägre löneinkomst kompenseras till viss del genom högre ersättning från socialförsäkringen och genom lägre inkomstskatt. Ensamstående kvinnor med barn är en ekonomiskt särskilt utsatt grupp som trots omfattande stöd i form av barn- och bostadsbidrag har en lägre ekonomisk standard än övriga grupper. Det gäller inte för män i motsvarande situation. För sammanboende sker en utjämning mellan könen inom varje hushållsgrupp när hänsyn tas till försörjningsbörda. Det innebär att kvinnors ekonomiska utsatthet döljs. Sammanboende kvinnor och män utan hemmavarande barn kan betraktas som ekonomiskt självständiga. Kvinnors lägre lön/företagarinkomst innebär dock att de är mer ekonomiskt utsatta än män och, eftersom pensionsrättigheter beror på inkomsten, riskerar att så förbli livet ut. Skillnaden i arbetstid har minskat mellan makar enligt den jämställdhetspolitiska utredningen. Deltidsarbete För en kvinna eller man som är sysselsatt på kort deltid kommer cirka 60 procent av förvärvsinkomsten från lön. Någon form av arbetsmarknadsstöd har 30 procent av både kvinnorna och männen och det är ingen skillnad mellan ensamstående och sammanboende. Var tredje sammanboende kvinna har föräldra- eller sjukpenning. Även sjukersättning och pension är vanligt förekommande. Vid lång deltid kommer en större andel av kvinnors förvärvsinkomst från lön, 81 procent, jämfört med 74 procent för män. För kvinnor med lång deltid är sjukpenning den ersättning som har störst betydelse. Vid lång deltid har 31 procent av kvinnorna och 24 procent av männen sjukpenning som komplement. Arbetsmarknadsstöd är en viktig inkomstkälla för 35 procent av ensamstående män med lång deltid. Föräldrapenning är en inkomstkälla för 40 procent av de sammanboende kvinnorna som komplement till lön. Gemensamt för alla deltidssysselsatta kvinnor och män är att mer än 90 procent har någon löneinkomst, men denna inkomstandel varierar mellan 60 procent och 80 procent av förvärvsinkomsten. Det förfaller således som om vissa deltidarbetande står till arbetsmarknadens förfogande till den del de inte är sjukskrivna, har sjukersättning eller är föräldralediga. Marginaleffekt Deltidsanställda har lägre marginaleffekter än heltidsanställda. Marginaleffekter från höjd barnomsorgsavgift och sänkt bostadsbidrag påverkar kvinnors inkomst i större utsträckning än mäns. Marginaleffekter av ökad inkomstskatt och höjt underhållstöd har större inverkan på mäns inkomster. 1 Ekonomiska resurser för kvinnor och män i åldern 20-64 år Redovisningen i denna bilaga omfattar inkomst från marknadsarbete i form av lön och företagarinkomst, ersättning och bidrag från socialförsäkringssystemen och från arbetslöshetsförsäkringen samt inkomst av kapital. Skattefria transfereringar som stöd till barnfamiljer och för boende ingår vid beräkning av disponibel inkomst. De flesta ekonomiska uppgifterna avser år 2003 och har hämtats från Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning av hushållens ekonomi (HEK). Uppgifter om sysselsatta och arbetade timmar redovisas också från Arbetskraftsundersökningen (AKU). Resultaten från de två undersökningarna skiljer sig åt något, men påverkar inte mönstret för kvinnor och män och slutsatserna i denna bilaga. Redovisningen utgår från uppgifter om kvinnors och mäns ekonomiska situation och syftet är att tydliggöra skillnader i inkomstläget i relation till hushållets sammansättning. Inte minst har förekomsten av barn i olika åldrar betydelse för såväl ensamståendes som sammanboendes ekonomiska villkor. Gruppering görs efter det yngsta barnet i hushållet. Kvinnor och män med barn i åldern 0-6 år särskiljs från de hushåll där det yngsta barnet är 7-17 år. Återstående personer utan hemmavarande barn grupperas i åldersklasserna 20-44 år respektive 45-64 år. Detta ger åtta hushållsgrupper som analyseras i avsnitt 1. Löne- och företagarinkomst är den största inkomstkällan för både kvinnor och män. Det är också grunden för ersättning i socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och framtida pensioner. Löneskillnader på arbetsmarknaden reproduceras i ersättningssystemen och pensionen. Oavlönat arbete ger ingen inkomst eller pensionsrätt, men bidrar till hushållets välfärd. Det nya pensionssystemet ger dock pensionsrätt för barnår, studier och plikttjänst. Ålderspensionsavgift betalas vid ersättningar från socialförsäkringen. Månadslön och löneskillnader mellan kvinnor och män redovisas för hela arbetsmarknaden och efter sektor. Förvärvsinkomsten innehåller inte bara lön, utan även företagarinkomst och ersättning från social- eller arbetslöshetsförsäkring. Genom att visa tre olika inkomstbegrepp framkommer tydligt att kvoten för den relativa inkomsten mellan kvinnor och män beror på vilket begrepp som används. Socialförsäkringarnas betydelse för kvinnors och mäns inkomst beskrivs, liksom stöd vid arbetslöshet och förekomsten av privat pensionssparande. Kortfattat redovisas kapitalinkomst, förmögenhet och skatter innan uppgifter om disponibel inkomst sammanfattar hela inkomststrukturen. I avsnitt 2 analyseras deltidarbetets omfattning och konsekvenser för kvinnors och mäns ekonomi. Marginaleffekten för kvinnor och män vid deltids- och heltidsarbete beskrivs också. 1.1 Tid och sysselsättning 1.1.1 Förvärvsarbetstid och tid i hemarbete Förvärvsarbete redovisas löpande i statistiken som betalt arbete. Enligt Arbetskraftsundersökningen (AKU) år 2004 utfördes 125 miljoner timmar förvärvsarbete per vecka på marknaden av kvinnor och män i åldern 20-64 år. Av dessa timmar svarade kvinnor för 42 procent och män för 58 procent. Av de förvärvsarbetande arbetar två tredjedelar av kvinnorna och 90 procent av männen heltid. I alla hushållsgrupper arbetar kvinnor deltid i betydligt större omfattning än män i motsvarande grupp. Den genomsnittliga faktiska förvärvsarbetstiden per vecka var 33 timmar för kvinnor och 39 timmar för män. Det är större skillnad i arbetstid mellan könen bland sammanboende än bland ensamstående i alla kategorier. Diagram 1.1 Faktiskt arbetad tid i betalt arbete efter hushållsgrupp 2004 Timmar per vecka Det obetalda arbetets fördelning på olika aktiviteter framgår av tidsanvändningsundersökningar. Enligt den senast genomförda, 2000/01, uppgick tiden för hemarbete till 126 miljoner timmar per vecka, vilket då var av samma omfattning som det betalda arbetet. Fördelningen mellan kvinnor och män var emellertid den omvända - kvinnor utförde 58 procent och män 42 procent av det obetalda arbetet. 1.1.2 Sysselsättning Under 2004 var nästan 2 miljoner kvinnor och drygt 2 miljoner män sysselsatta. Det motsvarar 75 procent av kvinnorna och 80 procent av männen i befolkningen i åldern 20-64 år. Arbetslösheten var 4 procent för kvinnor och 5 procent för män. Kvinnors arbetskraftsdeltagande är bland de högsta i världen. En mängd av de tjänster som i Sverige utförs som betalt marknadsarbete utförs i länder utanför Norden obetalt av företrädesvis kvinnor. Samtidigt är arbetsmarknaden starkt könsuppdelad. Fördelningen av kvinnor och män på olika näringsgrenar är ojämn. Kvinnor fördelar sig till hälften på privat och till hälften på offentlig sektor, medan män till 80 procent arbetar inom den privata sektorn. I kommun- och landstingssektorn är kvinnor en stor majoritet på cirka 80 procent av de anställda. Den statliga sektorn är att beteckna som könsmässigt jämnt fördelad och den privata sektorn har en övervikt av män bland de anställda. Förutom en horisontell uppdelning på kvinnor och män inom olika sektorer och yrken, finns en vertikal uppdelning av kvinnor och män inom respektive sektor, där män i större utsträckning än kvinnor finns på högre befattningar, vilket även återspeglas i lönestatistiken. 1.2 Lön och inkomst 1.2.1 Månadslön Månadslön för kvinnor och män i olika sektorer redovisas i tabell 1.1. Uppgifterna avser heltids- och deltidsanställda, där månadslönen för deltidsanställda har räknats om till heltidslön. För timavlönade redovisas en beräknad månadslön. Löneskillnader mellan kvinnor och män kan till stor del förklaras med skillnader i yrke, sektor, befattning, arbetslivserfarenhet och ålder. Det finns emellertid löneskillnader mellan kvinnor och män som är svåra att mäta statistiskt och som inte går att förklara på detta sätt utan kan antas bero på kön, s.k. osakliga löneskillnader. Tabell 1.1 Månadslön och kvinnors andel efter sektor 2003 Månadslön, kronor och kvinnors lön i procent av mäns lön Månadslön Kvinnors andel Sektor Kvinnor Män Ej stv Stv Alla sektorer 20 700 24 800 84 92 Offentlig sektor 20 300 24 600 82 96 Kommun 19 300 21 300 91 98 Landsting 22 300 31 400 71 93 Stat 22 700 26 800 85 92 Privat sektor 21 100 24 800 85 90 Anm. Månadslönen är standardvägd (stv) med antagande att kvinnor och män fördelar sig lika på ålder, utbildning, arbetstid och sektor inom varje yrkesgrupp. Källa: Lönestrukturstatistik, Medlingsinstitutet I tabellen redovisas kvinnors lön i relation till mäns lön i två olika serier. I den standardvägda månadslönen har faktorer som ålder, utbildningsnivå, arbetstid och sektor inom yrkesgrupper rensats bort. Även om man bortser från skillnader som förklaras av dessa faktorer kvarstår löneskillnader mellan kvinnor och män. Storleken på löneskillnaden varierar mellan sektorerna. Löneskillnaden är minst i den kommunala sektorn, där kvinnor utgör en majoritet. Detta gäller oavsett om lönen är standardvägd eller inte. Den standardvägda löneskillnaden är störst i den privata sektorn. I genomsnitt över hela arbetsmarknaden är kvinnors månadslön 92 procent av mäns månadslön när hänsyn tagits till skillnad i yrkesval och sektor. Denna lönekvot har ökat något från 1998 då den var 91 procent. Tabell 1.2 visar månadslön efter hushållsgrupp. Den genomsnittliga månadslönen är lägre för ensamstående än för sammanboende, vilket gäller för kvinnor och män i alla hushållsgrupper. Kvinnors andel av mäns månadslön är 92 procent för ensamstående att jämföra med 80 procent för sammanboende. Det är månadslön omräknad till heltidslön som jämförs och lönen är inte standardvägd. Tabell 1.2 Månadslön och kvinnors andel efter hushållsgrupp 2003 Månadslön, kronor och kvinnors lön i procent av mäns lön Månadslön Kvinnors andel Kvinnor Män Samtliga 20 800 24 800 84 Ensamstående 20 300 22 000 92 Ensam m barn 0-6 år 19 000 23 100 82 Ensam m barn 7-17 år 20 300 23 400 87 Ensam 20-44 år 19 500 21 500 91 Ensam 45-64 år 21 600 22 900 94 Sammanboende 21 100 26 500 80 Sambo m barn 0-6 år 21 000 26 300 80 Sambo m barn 7-17 år 21 400 28 100 76 Sambo 20-44 år 20 700 23 200 89 Sambo 45-64 år 21 000 26 600 79 Källa: HEK, SCB och Medlingsinstitutet, Finansdepartementets beräkningar 1.2.2 Inkomster För de allra flesta utgör lönen den största delen av förvärvsinkomsten. Inkomsten påverkas också av om en person arbetar heltid, deltid, övertid, är sjuk, föräldraledig eller arbetslös. I tabell 1.3 visas kvinnors och mäns löne-, arbets- och förvärvsinkomst. Av anmärkningen till tabellen framgår vad som ingår i respektive inkomstbegrepp. Förvärvsinkomst är ett taxeringsmässigt inkomstbegrepp som efter vissa avdrag utgör underlag för kommunal och statlig inkomstbeskattning. Inkomst av kapital ingår inte utan redovisas och beskattas separat. Skillnaden mellan kvinnors och mäns relativa inkomst minskar när inkomstnivån ökar som en följd av att fler inkomstslag läggs till. Kvinnors ekonomiska ställning stärks således i relation till mäns då förvärvsinkomst jämförs i stället för löneinkomst. Detta förhållande gäller i alla hushållsgrupper, vilket innebär att olika slags transfereringar har en utjämnande effekt på kvinnors ekonomiska ställning relativt män. Trots att fler inkomstslag stärker kvinnors inkomst i relation till mäns, kvarstår stora skillnader mellan inkomsterna. Ensamstående kvinnor i åldern 45-64 år har högre genomsnittlig förvärvsinkomst än sammanboende kvinnor i samma ålder. En orsak är att sammanboende kvinnor arbetar deltid i större utsträckning än ensamstående kvinnor. Sammanboende män har genomgående högre förvärvsinkomst än ensamstående män. Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män är störst i grupperna med småbarnsföräldrar. Tabell 1.3 Löneinkomst, arbetsinkomst samt förvärvsinkomst efter hushållsgrupp 2003 Medelvärde (kronor per år) och kvinnors andel av mäns inkomst, procent Löneinkomst Andel Arbetsinkomst Andel Förvärvsinkomst Andel Kvinnor Män % Kvinnor Män % Kvinnor Män % Samtliga 158 400 238 300 66 174 000 245 800 71 198 000 267 600 74 Ensamstående 144 600 180 600 80 157 300 187 400 84 187 900 212 500 88 Ensam m barn 0-6 år 101 100 239 300 42 133 300 246 900 54 155 500 261 300 60 Ensam m barn 7-17 år 169 300 262 600 64 189 600 270 200 70 210 500 289 000 73 Ensam 20-44 år 135 400 174 000 78 141 900 178 500 79 155 600 191 900 81 Ensam 45-64 år 156 000 182 000 86 169 300 193 000 88 228 200 241 800 94 Sammanboende 165 600 275 500 60 182 800 283 400 65 203 300 303 100 67 Sambo m barn 0-6 år 123 900 283 200 44 163 700 296 600 55 174 500 300 700 58 Sambo m barn 7-17 år 200 500 309 300 65 210 000 316 200 66 224 800 324 700 69 Sambo 20-44 år 178 300 246 500 72 184 100 249 600 74 191 900 255 400 75 Sambo 45-64 år 164 400 253 900 65 175 900 260 000 68 211 200 305 600 69 Anm. Löneinkomst är summan av lön, bilförmån och företagarinkomst. Arbetsinkomst är summan av löneinkomst, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning eller tjänstgöring inom totalförsvaret. Förvärvsinkomst är summan av arbetsinkomst, ersättning vid arbetslöshet, utbetald pension, studiestöd och vårdbidrag. Ägare av fåmansbolag räknas som anställd. Genomsnitt för alla med förvärvsinkomst. Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar I inkomsten ingår även företagarinkomst. Denna är ofta svår att mäta på ett sätt som är jämförbart med anställda men i genomsnitt är företagarinkomsten högre för män än för kvinnor. Dubbelt så många män som kvinnor har inkomst från eget företag. Förvärvsinkomst visar emellertid inte en individs hela konsumtionsmöjlighet. Förekomst av kapital, skattefria transfereringar i form av familjestöd och skatt på förvärvsinkomsten medför att den inkomst individen disponerar avviker från förvärvsinkomsten. För att se på individens konsumtionsmöjlighet måste hänsyn även tas till försörjningsbördan. Genomsnittliga inkomster i föregående tabell beräknas för de personer som har någon förvärvsinkomst. Hur många personer det är framgår av tabell 1.4. Detta innebär att personer som saknar arbetsinkomst ingår i nämnaren och genomsnittlig arbetsinkomst blir lägre än om ett genomsnitt skulle beräknas för enbart dem som har arbetsinkomst. En gemensam nämnare är viktig för att belysa hur inkomstnivå och inkomstkvot mellan kvinnor och män ändras när fler inkomstslag ingår i inkomstbegreppet. Tabell 1.4 Antal personer med förvärvsinkomst efter hushållsgrupp 2003 Antal (1000-tal) och könsfördelning, procent Antal Könsfördelning Kvinnor Män Kvinnor Män Samtliga 2 474 2 534 49 51 Ensamstående 851 992 46 54 Ensam m b 0-6 år 65 11 86 14 Ensam m b 7-17 år 123 37 77 23 Ensam 20-44 år 378 622 38 62 Ensam 45-64 år 286 323 47 53 Sammanboende 1 623 1 542 51 49 Sambo m barn 0-6 år 395 397 50 50 Sambo m barn 7-17 år 419 419 50 50 Sambo 20-44 år 204 198 51 49 Sambo 45-64 år 605 528 53 47 Anm. Förvärvsinkomst inkluderar lön, företagarinkomst, inkomstrelaterade transfereringar (t.ex. sjukpenning och föräldrapenning), vilka är knutna till arbetet och kompenserar för inkomstbortfall samt ersättning vid arbetslöshet, utbetald pension, studiestöd och vårdbidrag Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar I avsnitt 1.3 redovisas och kommenteras utvecklingen från 1998 av vissa socialförsäkringar. Det finns därför anledning att beskriva även marknadsinkomstens förändring under denna femårsperiod. Under 2003 var lönesumman cirka 996 miljarder kronor, varav 39 procent till kvinnor och 61 procent till män. Jämfört med 1998 var fördelningen mellan kvinnor och män i stort sett densamma. Den sneda fördelningen mellan kvinnor och män beror främst på mäns högre löne- och företagarinkomst och kvinnors omfattande deltidsarbete. År 2003 var antal personer med löne- eller företagarinkomst 4 534 000, varav 49 procent var kvinnor och 51 procent män. Kvinnors och mäns fördelning var i stort sett densamma båda åren. Tabell 1.5 Lön och företagarinkomst 1998 och 2003 Könsfördelning (procent), miljarder kronor och antal (miljoner) 1998 2003 Könsfördelning Könsfördelning Kv M Kv M Kv M Inkomst 38 62 391,9 603,6 39 61 Antal pers. 48 52 2,2 2,3 49 51 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar I genomsnitt var löne- och företagarinkomsten 177 900 kronor för kvinnor och 258 800 kronor för män. Jämfört med 1998 har inkomsten per mottagare ökat med 13 procent för kvinnor och 11 procent för män räknat i fasta priser. 1.3 Socialförsäkringsersättningar I detta avsnitt analyseras kortfattat vissa ersättningar från socialförsäkringen. En jämförelse görs mellan 1998 och 2003 för att se eventuella förändringar över tiden. Skillnader i ersättning mellan kvinnor och män kan uppkomma av flera skäl. Löneskillnader följer med in i socialförsäkringssystemen då ersättningen baseras på tidigare inkomst genom sjukpenninggrundande inkomst (SGI) eller pensionsgrundande inkomst (PGI). Dessutom finns skillnader i grad av nyttjande mellan kvinnor och män. Detta är särskilt tydligt när det gäller föräldraförsäkringen. Det är därför viktigt att i analysen särskilja vilka skillnader som uppkommer när man studerar ersättningsnivåer respektive nyttjandegrad i de offentliga systemen. 1.3.1 Föräldrapenning Under 2003 utbetalades 19,5 miljarder kronor i föräldrapenning, varav 74 procent till kvinnor och 26 procent till män. Fördelningen av det utbetalda beloppet har sedan 1998 blivit betydligt jämnare mellan kvinnor och män. Det gäller även andelen mottagare av föräldrapenning som 2003 var 57 procent kvinnor och 43 procent män. Samtidigt har antalet mottagare ökat med 70 000 män och 20 000 kvinnor. Tabell 1.6 Föräldrapenning 1998 och 2003 Könsfördelning (procent), miljarder kronor och antal (1000-tal) 1998 2003 Könsfördelning Könsfördelning Kv M Kv M Kv M Utbetalt 81 19 14,4 5,1 74 26 Antal pers. 61 39 562 419 57 43 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar I genomsnitt utbetalas 25 700 kronor till kvinnor och 12 200 kronor till män. Det större beloppet per mottagare till kvinnor är en följd av fler ersatta dagar under året. Jämfört med 1998 har belopp per mottagare ökat något mer för män till följd av att andel mottagare och uttagna dagar har ökat. 1.3.2 Sjukpenning Ohälsan har under senare år kommit allt mer i fokus på grund av en kraftig ökning av antalet långtidssjukskrivna mellan 1998 och 2003. Ohälsan är samhällsekonomiskt kostsam, men har också ekonomiska konsekvenser för individen. Under 2003 utbetalades 43,7 miljarder kronor i sjukpenning, varav 59 procent till kvinnor och 41 procent till män. Jämfört med 1998 har kvinnors andel ökat från 55 procent och mäns andel minskat från 45 procent. År 2003 var antal mottagare av sjukpenning 795 000, varav 62 procent kvinnor och 38 procent män. Könsfördelningen var i stort sett densamma de två åren. Antalet sjukpenningmottagare har ökat kraftigt för både kvinnor och män. Tabell 1.7 Sjukpenning 1998 och 2003 Könsfördelning (procent), miljarder kronor och antal (1000-tal) 1998 2003 Könsfördelning Könsfördelning Kv M Kv M Kv M Utbetalt 55 45 25,6 18,1 59 41 Antal pers. 61 39 490 305 62 38 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Den stora skillnaden i könsfördelningen mellan utbetalt belopp och antal mottagare beror delvis på att män har en högre sjukpenninggrundande inkomst än kvinnor. En annan förklaring är att antal kvinnor med lång sjukskrivningsperiod har ökat. År 2003 var det utbetalda beloppet per kvinna 52 300 kronor och per man 59 200 kronor. Det är en ökning från 1998 då beloppet i genomsnitt var 32 500 kronor per kvinna och 41 300 kronor per man. Sjuklön för de första 14 sjukskrivningsdagarna ingår inte. 1.3.3 Sjuk- och aktivitetsersättning Långa sjukskrivningar kan leda till sjuk- och aktivitetsersättning, vilket oftast är en mer varaktig form av ersättning vid långvarig/ bestående ohälsa. En del personer drabbas redan i unga år av invaliditet/arbetsoförmåga. För andra uppkommer denna till följd av sjukdom, arbetsskada eller olycka, vilken sätter ned arbetsförmågan helt eller delvis. Tabell 1.8 Sjuk- och aktivitetsersättning 1998 och 2003 Könsfördelning (procent), miljarder kronor och antal (1000-tal) 1998 2003 Könsfördelning Könsfördelning Kv M Kv M Kv M Utbetalt 51 49 25,0 20,1 55 45 Antal pers. 58 42 288 194 60 40 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Under 2003 utbetalades 45 miljarder kronor i sjuk- och aktivitetsersättning, varav 55 procent till kvinnor och 45 procent till män. Jämfört med 1998 har fördelningen blivit ojämnare mellan kvinnor och män så att en större andel nu betalas till kvinnor. Antal mottagare var 482 000, varav 60 procent kvinnor och 40 procent män. Könsfördelningen har blivit något mer ojämn sedan 1998. Ökningen av antal ersatta från 1998 till 2003 är 65 000 kvinnor och 30 000 män. Det genomsnittligt mottagna beloppet 2003 var 87 100 kronor för kvinnor och 103 700 kronor för män. 1.3.4 Pension före 65 års ålder Det finns ingen formell pensionsålder sedan 2003. Garantipension kan tas ut tidigast från 65 års ålder, men det är möjligt att ta ut inkomstrelaterad ålderspension från 61 år. Denna kan tas ut helt eller som andel av hel pension. Det är inte ovanligt att pension betalas som komplement till löneinkomst eller annan transferering. Förutom förtida uttag av inkomstgrundad pension kan det till betydande del vara tjänstepension, änkepension eller omställningspension som kompletterar uttag av privata pensionslösningar. Tabell 1.9 Pension före 65 års ålder 1998 och 2003 Könsfördelning (procent), miljarder kronor och antal (1000-tal) 1998 2003 Könsfördelning Könsfördelning Kv M Kv M Kv M Utbetalt 40 60 18,1 21,6 46 54 Antal pers. 48 52 320 257 55 45 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Under 2003 utbetalades 39,7 miljarder kronor i pension till personer, varav 46 procent till kvinnor och 54 procent till män. Jämfört med 1998 har fördelningen mellan kvinnor och män blivit jämnare. År 2003 var antal mottagare 577 000, varav 55 procent kvinnor och 45 procent män. Könsfördelningen har blivit väsentligt jämnare sedan 1998. Det förklaras av att antal kvinnor har mer än fördubblats och antal män har ökat med 70 procent mellan 1998 och 2003. Det mottagna beloppet är i genomsnitt 84 100 kronor för män och 56 400 kronor för kvinnor. Fortfarande betalas ett större belopp per mottagare till män. Från 1998 har det genomsnittliga beloppet per mottagare minskat till följd av att fler mottagare har pension som komplement till annan inkomst. 1.4 Stöd vid arbetslöshet Stöd vid arbetslöshet omfattar ersättning vid både arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning. Ersättningen är inkomstrelaterad för den som är ansluten till en arbetslöshetskassa. Det utbetalda beloppets storlek beror på försäkrad lönenivå, om arbetslösheten är på heltid eller deltid och hur länge ersättning har betalats. För de som inte är försäkrade betalas ersättning på grundnivå. Tabell 1.10 Arbetsmarknadsstöd 1998 och 2003 Könsfördelning (procent), miljarder kronor och antal (1000-tal) 1998 2003 Könsfördelning Könsfördelning Kv M Kv M Kv M Utbetalt 48 52 16,3 18,8 46 54 Antal pers. 54 46 321 290 53 47 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Under 2003 utbetalades 35 miljarder kronor i arbetsmarknadsstöd, varav 46 procent till kvinnor och 54 procent till män. Jämfört med 1998 har kvinnors andel minskat från 48 procent och mäns andel ökat från 52 procent av det samlade stödet omfattande 51 miljarder kronor. År 2003 var antal mottagare var 611 000, varav 53 procent kvinnor och 47 procent män. Könsfördelningen har i stort sett varit oförändrad sedan 1998. Till kvinnor betalades i genomsnitt 50 500 kronor under året och till män 64 900 kronor. Det är nästan oförändrat från 1998 räknat i fasta priser och fortfarande betalas ett större belopp per mottagare till män. 1.5 Pensionsrätt Summan av inkomst från arbete, skattepliktiga transfereringar från socialförsäkringen och arbetslöshetsstöd utgör merparten av underlaget för pensionsrätt. Till detta kommer pensionsgrundande belopp som ger pensionsrätt under speciella skeden i livet, såsom till person som studerar, utför plikttjänst, har småbarn eller är förtidspensionär. Denna komplettering av den intjänade pensionsrätten medför i praktiken en utjämning med allmänna skattemedel av pensionsrätten mellan kvinnor och män. Pensionsrätter kan inte disponeras innan uttag av offentlig pension sker. 1.5.1 Pensionssparande Belopp som avsätts till privat pensionssparande är avdragsgilla i inkomstdeklarationen vid taxeringen. Fler kvinnor än män, 43 procent jämfört med 34 procent, avsätter pengar till privat pensionssparande. Kvinnor avsätter ett lägre belopp i genomsnitt per år än män, men som andel av disponibel inkomst blir det något högre; 3,0 procent för kvinnor och 2,8 procent för män. Tabell 1.11 Privat pensionssparande 1998 och 2003 Andel av befolkningen med avdragsgill pensionspremie, procent och andel av disponibel inkomst, procent Andel Andel av disponibel inkomst Kvinnor Män Kvinnor Män Samtliga 2003 43 34 3,0 2,8 Ensamstående 34 24 2,6 2,8 Sammanboende 48 41 3,2 2,8 Samtliga 1998 37 29 4,2 3,7 Ensamstående 27 20 3,6 3,6 Sammanboende 43 35 4,4 3,7 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Sedan 1998 har både andel kvinnor och män som pensionssparar ökat med cirka 5 procentenheter. För både kvinnor och män är beloppen som sparas i genomsnitt lägre 2003 och som andel av disponibel inkomst var det sparade beloppet betydligt högre 1998. Det är mycket vanligare att sammanboende sparar i privat pensionssparande än att ensamstående gör det. Även som andel av disponibel inkomst är beloppen högre för sammanboende. Det gäller för både kvinnor och män. 1.6 Inkomst av kapital Inkomst av kapital kan bidra till en högre disponibel inkomst. Ett överskott betyder att det finns räntebärande tillgång eller att en kapitalvinst har gjorts till följd av t.ex. försäljning av eget hem, bostadsrätt eller aktier. Underskott av kapital uppstår vid kapitalförlust eller då utgift för räntan på lån är större än räntan på tillgången. Ett underskott kan fördelas mellan personer som är sambeskattade, en möjlighet som inte ensamstående har. Av tabell 1.12 framgår medianvärdet av överskott och underskott av kapital samt hur stor andel av befolkningen som har detta. Överskott av kapital 2003 är 16 miljarder kronor för kvinnor och 38 miljarder kronor för män och underskott av kapital 2003 är 24 miljarder kronor för kvinnor och 35 miljarder kronor för män. Sammantaget ger inkomst av kapital ett underskott på 8 miljarder kronor för kvinnor och ett överskott på 3 miljarder kronor för män. Vid jämförelse med 1998 är medianvärdet på överskotten lägre och underskotten större än 2003 räknat i fasta priser. Andelen kvinnor respektive män med underskott har ökat. År 2003 har 29 procent av kvinnorna och 24 procent av männen överskott av kapital. Underskott av kapital har 64 procent av kvinnorna och 67 procent av männen. Tabell 1.12 Kapitalinkomst 1998 och 2003 Medianvärde, kronor per år och andel, procent Median Andel av befolkningen Kvinnor Män Kvinnor Män 2003 Överskott av kapital 1 600 3 300 29 24 Kapitalinkomst saknas 0 0 7 8 Underskott av kapital -9 000 -12 000 64 67 1998 Överskott av kapital 2 000 4 400 33 28 Kapitalinkomst saknas 0 0 12 10 Underskott av kapital -7 700 -11 400 55 62 Anm. Kapitalinkomst netto består av summan av inkomstränta, utdelning och kapitalvinst minus skuldränta, kapitalförlust och förvaltningskostnad. Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar För att en kapitalvinst/kapitalförlust ska uppkomma är en förutsättning att det finns en tillgång att realisera. I tabell 1.13 finns uppgifter om sammansättningen av nettoförmögenheten. Tillgångar är uppdelade på reala (eget hem och annan fastighet) och finansiella (bankmedel och aktier). Tabell 1.13 Förmögenhet efter typ av tillgång 2003 Miljarder kronor samt könsfördelning, procent Tillgång/skuld Könsfördelning Kvinnor Män Kvinnor Män Summa tillgångar 2 038 2 707 43 57 Real tillgång 1 398 1 862 43 57 Finansiell tillgång 616 780 44 56 Skulder 629 848 43 57 Nettoförmögenhet 1 409 1 859 43 57 Källa: SCB, Förmögenhetsrapport Av en total nettoförmögenhet på 3 268 miljarder kronor utgör kvinnors andel 43 procent och mäns andel 57 procent. Nettoförmögenheten för kvinnor är i genomsnitt 311 000 kronor och för män 418 000 kronor. Data avser här alla personer oavsett ålder. Sedan år 2000 har kvinnors andel av förmögenheten ökat något men andelen är oförändrad sedan föregående år. Beloppen har emellertid ökat markant. 1.7 Skatter De flesta inkomster och transfereringar som hittills behandlats är skattepliktiga till kommunal och statlig inkomstskatt. Fastighet, tillgång i form av kapital samt förmögenhet är på olika sätt föremål för statlig beskattning. Indirekt beskattning i form av moms och punktskatter samt arbetsgivaravgifter har inte tagits med i denna redovisning. Tabell 1.14 Slutlig skatt 1998 och 2003 Könsfördelning (procent), miljarder kronor och antal (miljoner) 1998 2003 Könsfördelning Könsfördelning Kv M Kv M Kv M Inbetalt 38 62 157,8 251,8 39 61 Antal pers. 49 51 2,5 2,5 49 51 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Under 2003 inbetalades 410 miljarder kronor i skatt, varav 39 procent av kvinnor och 61 procent av män. Jämfört med 1998 har fördelningen mellan kvinnor och män av inbetalad skatt varit ungefär densamma. Antal skattebetalare var 5 miljoner, varav 49 procent är kvinnor och 51 procent män. Andelarna är oförändrade jämfört med 1998 även om det då var 100 000 färre skattebetalare. År 2003 betalar kvinnor i genomsnitt 63 800 kronor och män 99 700 kronor. Det är en ökning med cirka 2 000 kronor per år i fasta priser för både kvinnor och män. Män har i genomsnitt högre beskattningsbar inkomst än kvinnor och betalar därför högre kommunal skatt. Fler män betalar även statlig inkomstskatt och ett högre genomsnittligt belopp. 1.8 Individuell disponibel inkomst En persons inkomst utgörs huvudsakligen av lön, företagarinkomst och ersättning från social- eller arbetslöshetsförsäkring. Lån och bidrag för studier samt avkastning av kapital kan för en del personer utgöra en viktig eller kompletterande inkomstkälla. Familjestöd i form av skattefri transferering till hushåll som barn-, bostads- eller socialbidrag har betydelse för många. Dessa stöd fördelas lika mellan de sammanboende vid redovisningen av individuell disponibel inkomst. 1.8.1 Genomsnittlig disponibel inkomst Individuell disponibel inkomst för samtliga kvinnor och män redovisas i tabell 1.15 uppdelat på inkomstslag.1 De redovisade inkomsterna avser genomsnitt för samtliga i åldern 20-64 år. Den individuella disponibla inkomsten blir därmed summan av de redovisade medelvärdena. Faktorinkomst (lön, företagarinkomst, inkomst av kapital) och skatt (negativ transferering) är väsentligt högre för män än för kvinnor. Skattepliktig ersättning, skattefria individuella bidrag och familjestöd är högre för kvinnor. En orsak är att fler kvinnor än män är ensamstående med försörjningsansvar för barn. Tabell 1.15 Sammansättning av individuell disponibel inkomst 2003 Medelvärde, kronor per år samt kvinnors andel, procent Inkomstslag Medelvärde Kvinnor i Kvinnor Män % av män Faktorinkomst 163 200 251 200 65 Skattepliktig ersättning +40 000 +32 500 123 Skattefritt individuellt bidrag +4 600 +2 800 164 Familjestöd +9 800 +6 100 161 Negativ transferering -61 100 -93 500 65 Summa individuell disponibel inkomst 156 500 199 100 79 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Den disponibla inkomsten redovisas mer detaljerat i tabell 1.16. De tre första kolumnerna anger hur många miljarder kronor som under år 2003 betalats ut till kvinnor respektive män samt kvinnors inkomstsumma som andel av mäns. För att visa hur vanligt inkomstslaget är följer därpå två kolumner med uppgift om hur stor andel av alla kvinnor respektive män som mottagit inkomstslaget. Tabell 1.16 Disponibel inkomst uppdelad på inkomstslag 2003. Inkomstsummor, medelvärden samt kvinnors andelar Inkomstsumma (miljarder kronor per år), medelvärde (kronor per år), andel med inkomstslaget (procent) samt kvinnors andel av mäns inkomst (procent) Inkomstsumma, mdkr Andel för kvinnor i % av män Andel med inkomstslag, % Medelinkomst för de med inkomstslag Andel för kvinnor i % av män Inkomstslag Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män +Lön 382,2 572,2 70 84 84 179 100 262 100 68 +Företagarinkomst 9,6 31,4 31 11 20 34 900 61 600 56 =Lön +företagarinkomst 391,9 603,6 65 86 89 177 900 258 800 69 +Sjukpenning m.m. 51,3 38,9 132 28 18 72 200 81 700 88 +Föräldrapenning 14,4 5,1 282 22 16 25 700 12 200 211 +Arbetsmarknadsstöd 16,3 18,8 87 13 11 50 600 64 900 78 +Studiestöd vuxna 0,2 0,2 100 1 0 15 800 27 700 57 +Pension 18,1 21,6 84 13 10 56 400 84 100 67 +Övrigt skattepliktigt 1,8 0,3 600 2 0 39 300 23 300 169 =Skattepliktig ersättning 102,1 84,8 120 56 45 71 700 72 800 98 =Inkomst före skatt 493,9 688,5 72 97 97 199 400 270 900 74 - Statlig och kommunal inkomstskatt 141,1 218,6 64 95 95 58 300 88 000 66 =Inkomst efter skatt 352,9 469,8 75 97 97 142 500 184 900 77 +Ränta, utdelning 8,7 22,7 38 71 69 4 800 12 600 38 +Kapitalvinst 15,8 28,6 55 11 13 56 200 84 900 66 - Skatt kapital -2,0 2,0 .. 89 88 -900 800 .. - Annan skatt 12,2 16,2 75 96 96 5 000 6 500 77 =Inkomst före stöd 367,2 502,9 73 98 98 146 400 196 000 75 +Barnbidrag 11,6 9,0 129 37 31 12 200 11 100 110 +Bostadsstöd 4,6 2,2 209 10 5 19 000 17 100 111 +Socialbidrag 3,8 3,0 127 4 4 33 500 27 900 120 +Underhållsstöd mottaget 5,0 1,1 455 10 2 19 300 19 100 101 - Underhållsstöd givet 0,6 3,6 17 2 8 13 700 17 400 79 =Summa familjestöd 24,4 12,2 200 44 43 21 700 10 900 199 +Studiestöd. Lån + bidrag 11,9 7,3 163 10 7 44 900 42 600 105 - Studielån. Återbetalt 4,1 3,3 124 21 15 7 500 8 600 87 =Summa disponibel inkomst 399,3 519,1 77 100 100 156 500 199 100 79 Anm. Medelvärdet är beräknat för den andel som har inkomstslaget oavsett om det endast är för en del av året. Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Tabell 1.16 avslutas med medelvärdet för de kvinnor respektive män som mottagit inkomstslaget samt kvinnors andel av mäns medelvärde. Beräknade belopp är således inte ett genomsnitt för hela befolkningen i åldern 20-64 år. Detta medför att medelvärden för inkomstslagen inte kan adderas till disponibel inkomst. Kvinnor tar emot skattepliktiga transfereringar i större omfattning än män. Totalt har 56 procent av kvinnorna tagit emot någon form av skattepliktig ersättning under 2003, medan motsvarande andel för män är 45 procent. Skillnaden är mindre när det gäller familjestödet, där 44 procent av kvinnorna och 43 procent av männen fått någon form av familjestöd. Fler kvinnor än män är ensamstående med barn och får bostadsbidrag eller hela barnbidraget. För sammanboende fördelas barnbidraget lika i denna sammanställning. Män betalar mer än kvinnor i underhållsstöd. Sett till de utbetalda beloppen finns stora skillnader mellan kvinnor och män vilket beror på skillnad i nyttjandegrad och bakomliggande inkomstnivå. Den ojämna fördelningen av betalt och obetalt arbete mellan kvinnor och män blir synlig i de olika inkomstslagen. Att kvinnor tar ett större ansvar för omsorg om barn kommer till ekonomiskt uttryck i de ersättningsformer som är förknippade med föräldraskap, såsom föräldrapenning, barnbidrag och mottaget underhåll. Till viss del kan även bidrag i form av bostadsstöd och ekonomiskt bistånd härledas till detta. I dessa ersättningsformer har kvinnor högre genomsnittliga belopp än män och utgör en större andel som tar emot inkomstslaget. Att kvinnor tar ut flest dagar med föräldrapenning kan bero på att familjen förlorar mindre om den som tjänar minst tar ut föräldrapenning, dvs. systemet kan bidra till såna effekter. Beräkningar gjorda till Föräldraförsäkringsutredningen2 visar emellertid att det kostar väldigt lite att dela föräldrapenninguttaget. Andra faktorer betyder mycket mer. Fler kvinnor än män studerar. Studiestöd i form av lån och bidrag vid högskolestudier går därför i större utsträckning till kvinnor än till män. Inom övriga inkomstslag har kvinnor en lägre medelinkomst än män, trots att kvinnor tar emot bidraget under längre tid eller att fler kvinnor än män har inkomstslaget. Män har högre förvärvsinkomst och större överskott av kapital än kvinnor. Därför betalar män mer skatt på inkomst, kapital och andra tillgångar än kvinnor. Detta gäller både de inbetalda beloppen och de medelvärden som beräknats för alla som betalar skatt. Således sker via skattesystemet en omfördelning från män till kvinnor. Diagram 1.2 Disponibel inkomst 2003 efter olika inkomstslag Miljarder kronor Diagram 1.2 visar hur skillnader mellan könen minskar när hänsyn tas till olika inkomstslag och skatt. För lön och företagarinkomst är kvinnors andel 65 procent av mäns inkomstsumma. När skattepliktiga ersättningar adderas ökar andelen till 72 procent och efter hänsyn till statlig och kommunal inkomstskatt är kvinnors andel 72 procent. När även familjestöden räknas in utgör kvinnors disponibla inkomstsumma 77 procent av mäns. 1.8.2 Ekonomisk standard Vid redovisning av individuell disponibel inkomst tas inte hänsyn till personens försörjningsbörda, dvs. om fler än en person skall leva på inkomsten. Individens disponibla inkomst kan således inte ses som en beräkning av en persons ekonomiska standard. När inkomstfördelningen redovisas summeras ett hushålls disponibla inkomst och korrigeras för försörjningsbörda med hänsyn till hela hushållets samlade inkomst och antal hushållsmedlemmar. Denna justerade disponibla inkomst fördelas därefter lika mellan medlemmarna i hushållet, vilket gör att den ekonomiska situationen blir jämförbar mellan hushåll av olika storlek. Denna justerade disponibla inkomst blir då densamma för vuxna och eventuella barn och benämns ekonomisk standard3. Det innebär att ekonomisk standard är ett mått för att beskriva hur ekonomiska resurser skiljer sig åt mellan hushåll av olika storlek och med olika sammansättning. Tabell 1.17 Individuell disponibel inkomst och ekonomisk standard 2003 Medelvärde, kronor per år samt andel, procent Individuell disponibel inkomst Ekonomisk standard Kvinnor Män Kv % Kvinnor Män Kv % Totalt 156 500 199 100 79 178 700 182 500 98 Ensamstående 156 300 160 900 97 140 200 157 200 89 Samboende 156 700 224 400 70 199 300 199 300 100 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Av tabell 1.17 framgår att den ekonomiska standarden för sammanboende är mer jämn än den individuella inkomsten för kvinnor och män. Ensamstående har oftast lägre ekonomisk standard än sammanboende. Ensamstående kvinnor har oftare försörjningsansvar än ensamstående män. Att hemmavarande barn skall dela på den disponibla inkomsten är en förklaring till skillnaden mellan könen bland de ensamstående. Detta är ett skäl till att redovisningen i avsnitt 1.8.3 delas upp på olika hushållsgrupper efter förekomst av barn. 1.8.3 Inkomst och ekonomisk standard i hushållsgrupper Föregående års bilaga redovisade varje socialförsäkring med uppdelning på personer i olika hushållsgrupper4. Här redovisas istället i åtta tabeller hur de olika inkomstslagen varierar mellan olika hushållsgrupper. Då grupperna är olika sammansatta varierar såväl inkomstslagen som beloppens storlek. Det innebär att inkomstslagen som finns i varje tabell varierar. Inkomstslag av mindre omfattning särredovisas inte utan har summerats och benämns annan transferering. Vissa inkomstslag som lön, skatt, inkomst före familjestöd och familjestöd återges i alla tabeller. Det är viktigt att notera att varje tabell omfattar olika många personer. Detta skulle kunna förtydligas med kompletterande information om andelen som har inkomstslaget. Tabell 1.18 Individuell disponibel inkomst för ensamstående med barn 0-6 år Miljarder kronor per år samt medelvärde kronor per år för de med respektive inkomstslag. Antal kvinnor 68 000, antal män 11 000 Inkomstsumma Medelinkomst för de med inkomstslag Kv M Kv M Lön/företagarinkomst 6,6 2,5 118 900 258 800 Föräldrapenning 1,2 0 27 300 .. Annan transferering 2,1 0,2 60 500 .. Inkomstskatt 2,8 0,8 45 600 78 400 Inkomst före stöd 7,4 2,0 112 500 185 000 Familjestöd 4,5 0,5 65 400 45 000 Disponibel inkomst 12,4 2,4 180 500 227 000 Ekonomisk standard - - 106 500 134 300 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Detta är den minsta gruppen, varav kvinnor utgör 86 procent och män 14 procent. Den sammanlagda lönesumman är 9 miljarder kronor, där kvinnor står för 73 procent och män 27 procent. Föräldrapenning är betydelsefull för kvinnor. Uppgift om föräldrapenning för män är osäker och kan inte redovisas. Familjestödet för kvinnor är 68 procent av lön/företagarinkomst och för män 20 procent. Det visar att denna grupp kvinnor inte kan leva på sin lön till skillnad från män i motsvarande situation. Ekonomisk standard är väsentligt jämnare fördelad mellan kvinnor och män jämfört med lönen/företagarinkomsten. De ensamstående småbarnsmammorna har dock den lägsta ekonomiska standarden av alla grupper. De ensamstående småbarnspapporna har däremot högre ekonomisk standard än både ensamstående kvinnor med äldre barn och ensamstående kvinnor 20-44 år utan hemmavarande barn. Tabell 1.19 Individuell disponibel inkomst för ensamstående med barn 7-17 år Miljarder kronor per år samt medelvärde kronor per år för de med respektive inkomstslag. Antal kvinnor 129 000, antal män 37 000 Inkomstsumma Medelinkomst för de med inkomstslag Kv M Kv M Lön/företagarinkomst 20,8 9,6 190 500 285 900 Ersättning ohälsa 3,3 0,5 80 100 88 000 Arbetsmarknadsstöd 1,2 0,4 49 200 60 100 Annan transferering 0,7 0,3 15 800 22 600 Kapitalinkomst 0,6 0,3 6 700 11 000 Inkomstskatt 7,5 3,4 61 600 94 200 Annan skatt 0,7 0,3 5 700 8 700 Inkomst före stöd 18,7 7,6 150 400 205 700 Familjestöd 6,3 1,1 49 400 30 800 Disponibel inkomst 25,2 8,6 194 600 232 000 Ekonomisk standard - - 122 800 149 100 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Hushållsgruppen där yngsta barnet är 7- 17 år i tabell 1.19 är dubbelt så stor som föregående grupp. Kvinnor utgör 78 procent och män utgör 22 procent. Lönesumman uppgår till 30 miljarder kronor. Även i denna grupp är mäns lön/företagarinkomst betydligt högre än kvinnors. Ersättning vid ohälsa är viktigt för båda könen. Det genomsnittligt mottagna beloppet är högre för män än för kvinnor vid ohälsa och arbetsmarknadsstöd. Kvinnor får högre familjestöd än män. Både kvinnor och män i denna grupp har högre ekonomisk standard än motsvarande för ensamstående med små barn. De ensamstående männen med stora barn har till och med högre ekonomisk standard än ensamstående kvinnor i åldern 20-44 år utan hemmavarande barn. De ensamstående kvinnorna med stora barn har den näst lägsta ekonomiska standarden av alla grupper. Gruppen ensamstående 20-44 år utan hemmavarande barn i tabell 1.20 omfattar mer än en miljon människor, varav 38 procent kvinnor och 62 procent män. Lönesumman är 160 miljarder kronor. Kvinnors lön/företagarinkomst i procent av mäns uppgår till 77 procent. Summan av erhållna transfereringar är för både kvinnor och män lägre än den betalda inkomstskatten. De tar emot relativt lite bostadsbidrag. Tabell 1.20 Individuell disponibel inkomst för ensamstående 20-44 år utan barn som bor hemma Miljarder kronor per år samt medelvärde kronor per år för de med respektive inkomstslag. Antal kvinnor 398 000, antal män 662 000 Inkomstsumma Medelinkomst för de med inkomstslag Kv M Kv M Lön/företagarinkomst 51,2 108,0 145 900 188 300 Ersättning ohälsa 4,9 6,1 73 000 67 500 Arbetsmarknadsstöd 2,5 6,3 41 700 55 400 Annan transferering 1,0 0,7 41 200 17 100 Kapitalinkomst 2,6 4,0 9 400 10 300 Inkomstskatt 16,4 35,1 46 200 59 100 Annan skatt 2,0 3,7 5 500 6 000 Inkomst före stöd 44,5 88,6 114 800 139 000 Familjestöd 1,1 1,2 20 300 7 200 Disponibel inkomst 51,0 94,3 128 700 143 200 Ekonomisk standard - - 128 700 143 200 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Ekonomisk standard för yngre kvinnor utan barn är högre än för ensamstående mammor. Män utan hemmavarande barn har lägre ekonomisk standard än ensamstående män med äldre barn till följd av mycket lägre löneinkomst per person. I denna grupp återfinns flertalet studerande kvinnor och män. Tabell 1.21 Individuell disponibel inkomst för ensamstående 45-64 år utan barn som bor hemma Miljarder kronor per år samt medelvärde kronor per år för de med respektive inkomstslag. Antal kvinnor 294 000, antal män 330 000 Inkomstsumma Medelinkomst för de med inkomstslag Kv M Kv M Lön/företagarinkomst 44,7 58,8 200 800 232 200 Ersättning ohälsa 11,7 12,4 87 100 96 100 Arbetsmarknadsstöd 1,8 3,1 68 600 87 900 Pension 7,6 4,8 81 700 66 200 Kapitalinkomst 4,3 9,9 19 200 43 800 Inkomstskatt 19,3 24,2 67 700 76 000 Annan skatt 1,8 4,5 6 400 14 100 Inkomst före stöd 49,3 61,4 170 300 187 900 Familjestöd 1,6 0,7 25 900 6 700 Disponibel inkomst 50,6 62,0 172 300 188 100 Ekonomisk standard - - 172 300 188 100 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Hushållsgruppen består av 620 000 personer, varav 47 procent kvinnor och 53 procent män. Lönesumman uppgår till 104 miljarder kronor. Kvinnors lön/företagarinkomst är 86 procent av mäns. Ersättning vid ohälsa utgör en stor del av den disponibla inkomsten liksom arbetsmarknadsstöd och pension. Män i gruppen har dessutom omfattande kapitalinkomster. Familjestöd och då främst boendestöd har också i denna grupp betydelse för kvinnor. Den ekonomiska standarden är högre för både kvinnor och män än för övriga ensamstående grupper. Tabell 1.22 Individuell disponibel inkomst för sammanboende med barn 0-6 år Miljarder kronor per år samt medelvärde kronor per år för de med respektive inkomstslag. Antal kvinnor 403 000, antal män 405 000 Inkomstsumma Medelinkomst för de med inkomstslag Kv M Kv M Lön/företagarinkomst 48,9 112,3 137 700 289 800 Ersättning ohälsa 4,1 2,0 40 900 48 400 Föräldrapenning 12,4 4,5 36 900 15 600 Arbetsmarknadsstöd 3,1 2,4 46 600 58 800 Annan transferering 0,8 0,4 31 300 32 000 Kapitalinkomst 3,4 5,4 12 400 18 800 Inkomstskatt 19,1 39,7 49 600 101 800 Annan skatt 1,9 3,1 5 000 7 800 Inkomst före stöd 52,7 85,5 133 100 214 000 Familjestöd 6,0 5,1 14 800 12 500 Disponibel inkomst 59,1 90,0 146 600 222 600 Ekonomisk standard - - 161 700 160 800 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Denna hushållsgrupp består av 810 000 personer med ungefär jämn fördelning mellan könen. Lönesumman uppgår till 161 miljarder kronor. Kvinnor tjänar endast 48 procent av männens lön/företagarinkomst. Föräldrapenning har stor betydelse och utbetalas huvudsakligen till kvinnor. Det genomsnittliga beloppet per mottagare är också högre eftersom kvinnor får ersättning under längre tid. Män betalar dubbelt så mycket inkomstskatt som kvinnor till följd av högre förvärvsinkomst. Familjestöden är ungefär desamma för både kvinnor och män eftersom barnbidraget har delats lika mellan könen. Den ekonomiska standarden är i stort sett lika för kvinnor och män i denna grupp. Endast män är dock att betrakta som ekonomiskt självständiga, dvs. män kan som individer försörja sig själva och sina barn genom löneinkomst eller företagarinkomst. Även sammanboende med barn 7-17 år i tabell 1.23 är en stor grupp, varav 50 procent är kvinnor och 50 procent män. Lönesumman uppgår till 213 miljarder kronor. Kvinnor andel av mäns lön/företagarinkomst är 66 procent. Mäns kapitalinkomst är väsentligt högre än kvinnors. I likhet med småbarnsföräldrarna har kvinnor och män ungefär samma ekonomiska standard i denna grupp. Vidare är kvinnans ekonomiska beroende av en man hög också i denna grupp. Tabell 1.23 Individuell disponibel inkomst för sammanboende med barn 7-17 år Miljarder kronor per år samt medelvärde kronor per år för de med respektive inkomstslag. Antal kvinnor 427 000, antal män 423 000 Inkomstsumma Medelinkomst för de med inkomstslag Kv M Kv M Lön/företagarinkomst 84,0 129,4 210 100 319 900 Ersättning ohälsa 6,3 4,8 65 200 75 900 Föräldrapenning 0,5 0,4 4 000 4 200 Arbetsmarknadsstöd 2,6 2,0 54 400 69 300 Pension 0,7 1,3 26 300 52 000 Kapitalinkomst 4,9 14,1 16 000 45 000 Inkomstskatt 28,0 46,3 67 500 111 100 Annan skatt 2,9 5,8 6 900 13 700 Inkomst före stöd 69,8 100,9 165 200 239 500 Familjestöd 4,6 3,8 12 400 10 400 Disponibel inkomst 74,4 104,3 174 300 246 400 Ekonomisk standard - - 189 600 189 300 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Gruppen yngre sammanboende utan hemmavarande barn uppgår till 413 000 personer, varav 51 procent kvinnor och 49 procent män. Kvinnors lön/företagarinkomst uppgår till 74 procent av mäns. Ersättning vid ohälsa och arbetsmarknadsstöd är lägre än för kvinnor och män i andra grupper. Tabell 1.24 Individuell disponibel inkomst för sammanboende 20-44 år utan barn som bor hemma Miljarder kronor per år samt medelvärde kronor per år för de med respektive inkomstslag. Antal kvinnor 209 000, antal män 204 000 Inkomstsumma Medelinkomst för de med inkomstslag Kv M Kv M Lön/företagarinkomst 36,3 48,9 184 500 250 200 Ersättning ohälsa 1,6 1,0 51 600 51 600 Arbetsmarknadsstöd 1,5 1,6 42 500 57 800 Kapitalinkomst 0,8 1,4 5 100 8 900 Inkomstskatt 11,3 15,8 57 100 81 100 Annan skatt 1,1 1,3 5 200 6 700 Inkomst före stöd 28,8 36,7 139 600 181 900 Disponibel inkomst 30,6 37,2 147 100 182 800 Ekonomisk standard - - 202 300 203 200 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Den ekonomiska standarden är utjämnad mellan kvinnor och män. Kvinnor i denna grupp kan betraktas som ekonomiskt självständiga. På grund av deras lägre lön/företagarinkomst är de betydligt mer ekonomiskt utsatta än män. Tabell 1.25 Individuell disponibel inkomst för sammanboende 45-64 år utan barn som bor hemma Miljarder kronor per år samt medelvärde kronor per år för de med respektive inkomstslag. Antal kvinnor 621 000, antal män 535 000 Inkomstsumma Medelinkomst för de med inkomstslag Kv M Kv M Lön/företagarinkomst 99,5 134,0 193 800 282 600 Ersättning ohälsa 18,5 12,1 83 300 94 500 Arbetsmarknadsstöd 2,7 2,9 61 400 80 000 Pension 8,1 14,4 52 800 111 800 Kapitalinkomst 7,5 16,1 15 000 36 500 Inkomstskatt 36,7 53,4 61 200 101 800 Annan skatt 4,1 6,2 6 700 11 700 Inkomst före stöd 96,0 120,3 156 000 225 900 Disponibel inkomst 96,1 120,2 155 200 225 000 Ekonomisk standard - - 229 500 234 900 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Detta är den antalsmässigt största gruppen5, varav 54 procent är kvinnor och 46 procent män. Lönesumman uppgår till 234 miljarder kronor. Kvinnors lön/företagarinkomst uppgår till 69 procent av mäns. Ersättning vid ohälsa och vid förtida pension har stor betydelse för båda könen. Män är pensionerade i högre grad och kvinnor får större andel ersättning från sjukpenning och sjukersättning. Genomsnittligt belopp per person för de med inkomstslaget är betydligt högre för män än för kvinnor. Den ekonomiska standarden är utjämnad för kvinnor och män även i denna grupp. På grund av kvinnors lägre lön/företagarinkomst kan de på motsvarande sätt som de yngre sammanboende kvinnorna betraktas som ekonomiskt självständiga men samtidigt ekonomiskt utsatta. Slutsatser Uppdelningen av disponibel inkomst på åtta hushållsgrupper med olika sammansättning kan sammanfattas i följande slutsatser. Kvinnors mindre omfattande marknadsarbete och lägre inkomst från lön kompenseras till viss del genom mer omfattande ersättning från socialförsäkringen, men även genom lägre inkomstskatt. Den individuella disponibla inkomsten är högre än löneinkomsten för ensamstående kvinnor med små och stora barn och för sammanboende kvinnor med små barn. För kvinnor i övriga hushållsgrupper är disponibel inkomst lägre än löneinkomsten, vilket också gäller för män i samtliga grupper. Ensamstående kvinnor med barn är en ekonomisk sett särskilt utsatt grupp. Det gäller emellertid inte för män i motsvarande situation. Ensamstående kvinnor med små och stora barn är de grupper som har lägst ekonomisk standard, trots omfattande stöd i form av barn- och bostadsbidrag. Den lilla gruppen ensamstående män med små barn har högre ekonomisk standard än ensamstående kvinnor med både små och stora barn och även högre än ensamstående kvinnor 20-44 år utan hemmavarande barn. Ensamstående män med stora barn har högre ekonomisk standard än ensamstående män i åldern 20-44 år utan hemmavarande barn. För sammanboende sker en utjämning av disponibel inkomst mellan könen inom varje hushållsgrupp när hänsyn tas till försörjningsbörda. Detta innebär att kvinnors ekonomiska utsatthet döljs. När det gäller sammanboende utan hemmavarande barn kan kvinnor i likhet med män betraktas som ekonomiskt självständiga. Deras lägre lön/företagarinkomst innebär dock att de är mer ekonomiskt utsatta än män och riskerar att så förbli livet ut. I grupperna sammanboende med barn, och då särskilt små barn, kan kvinnorna inte betraktas som ekonomiskt självständiga. Kvinnors större ansvarstagande för hem och familj och högre andel deltidsarbete ger dem en ekonomiskt utsatt ställning. De är i större utsträckning beroende av sin sammanboende mans ekonomiska resurser. 2 Deltidsarbete Jämställdhetspolitikens mål innebär att kvinnor och män skall ha samma möjligheter till ett arbete som ger ekonomiskt oberoende. En avsevärt större andel kvinnor än män arbetar deltid, vilket innebär att kvinnors arbetsutbud i termer av antal arbetade timmar är lägre än vad förvärvsdeltagandet tyder på. Ansträngningar görs på arbetsmarknaden för att minska antalet deltidstjänster och öka möjligheterna för fler kvinnor att gå från deltid till heltid. Heltidsutredningen (N2004:10) utreder förutsättningarna för att stärka rätten till heltid. I detta avsnitt beskrivs omfattningen av deltidsarbete för kvinnor och män och vilka ekonomiska konsekvenser det medför. I föregående års bilaga visades med ett typfall att föräldraledighet som följs av deltidsarbete kan få avsevärda ekonomiska konsekvenser. Även ekonomiska drivkrafter för arbete jämförs mellan hel- och deltidsanställda genom att studera hur marginaleffekten skiljer sig mellan dessa grupper. 2.1 Vem är deltidsarbetande? Det finns inga enkla svar på hur många timmars arbete heltids- respektive deltidsarbete motsvarar. Den lagstadgade heltidsarbetstiden är 40 timmar per vecka, men på arbetsmarknaden är ofta den avtalade veckoarbetstiden kortare. Här används HEK för att studera heltids- respektive deltidsarbetets effekter på inkomster. HEK innehåller uppgifter om den faktiskt arbetade eller med inkomstbortfall ersatta tiden under ett år. Det finns en praxis att redovisa heltid med en årsarbetstid som motsvarar 36 timmars arbete eller mer i veckan och deltid som 35 timmars arbete eller mindre i veckan. Denna indelning används här (se tabell 2.1). Tjänstgöringens omfattning (dvs. hur många timmar som arbetas) varierar mellan könen, mellan olika åldrar och mellan hushåll av olika typer. Ett generellt mönster är att förekomsten av barn drar kvinnor från arbetsmarknaden, men det drar män till arbetsmarknaden. Deltidsarbete är vanligare bland män utan barn än bland män med barn. För kvinnor gäller det omvända. Knappt 60 procent av kvinnorna och över 80 procent av männen arbetat heltid enligt dessa beräkningar. Ungefär lika många män arbetar kort respektive lång deltid, men skillnaden är stor mellan andelen kvinnor i kort och lång deltid. Sammanlagt arbetar 42 procent kvinnor deltid.6 Jämfört med 1998 har andelen kvinnor som arbetar heltid ökat med fyra procentenheter och andel som arbetar lång deltid minskat från 31 procent. För män är andelarna oförändrade under denna period. Tabell 2.1 Sysselsatta efter arbetstid 2003 Procentuell fördelning Kvinnor Män Heltid (36 tim-) 58 83 Lång deltid (20-35 tim) 27 8 Kort deltid (1-19 tim) 15 9 Samtliga 100 100 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Sett till ålder är det huvudsakligen kvinnor och män i den yngsta åldersgruppen 20-29 år som har en arbetstid som motsvarar kort deltid. Det kan ha ett samband med att dessa studerar eller arbetar en del av året men även att de ännu inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. Lång deltid för kvinnor är mer vanligt för åldersgruppen 30-39 år, sannolikt i kombination med ett större ansvar för barn. Tabell 2.2 Sysselsatta efter arbetstid och ålder 2003 Andel sysselsatta, procent Ålder Kort deltid Lång deltid Heltid Kv M Kv M Kv M 20-29 29 19 25 12 46 69 30-39 13 6 32 8 55 86 40-49 10 5 25 6 64 89 50-64 13 9 25 7 63 84 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Det är betydligt vanligare att sammanboende kvinnor med barn7 arbetar deltid än att sammanboende män med barn gör det. Av tabell 2.3 framgår att 90 procent av sammanboende män med barn arbetar heltid, medan endast 60 procent av sammanboende kvinnor med barn arbetar heltid. Skillnaderna mellan ensamstående och sammanboende kvinnor med barn är inte så stora. För båda grupperna gäller att andelen kvinnor som arbetar heltid sjunker med ökat antal barn i hushållet. De ensamstående männen med ett barn arbetar deltid i större utsträckning än de sammanboende männen med ett barn. Tabell 2.3 Arbetstid för ensamstående och sammanboende efter antal barn 2003 Andel sysselsatta, procent samt antal (1000-tal) 1 barn 2 barn 3+ barn Kv M Kv M Kv M Kort 14 10 16 .. 23 .. Lång 28 10 27 .. 30 .. Heltid 58 80 57 100 46 100 Ensam 100 100 100 100 100 100 Antal 88 26 54 13 17 4 Kort 13 5 12 4 17 5 Lång 27 7 35 4 39 5 Hel 60 88 53 92 44 90 Sambo 100 100 100 100 100 100 Antal 275 284 340 356 128 140 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Deltidsarbete är vanligast inom kommun och landstingssektorn som framgår av tabell 2.4, men även inom privat sektor arbetar en stor andel kvinnor deltid. Tabell 2.4 Arbetstid efter sektor 2003 Andel sysselsatta, procent samt antal (1000-tal) Stat Kommun & landsting Privat Kv M Kv M Kv M Kort 8 6 13 11 16 8 Lång 12 5 31 10 24 7 Heltid 81 89 56 79 60 84 Totalt 100 100 100 100 100 100 Antal 115 126 887 214 969 1 691 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar 2.2 Deltid och ekonomiska resurser Omfattningen av förvärvsarbetet påverkar inkomsternas storlek. Löneinkomsten blir lägre vid deltidsarbete än vid heltidsarbete, vilket i sin tur påverkar ersättningsnivån i transfereringssystemen. Här skall undersökas om det finns skillnader i inkomst mellan kvinnor och män även när hänsyn tas till tjänstgöringens omfattning, dvs. deltidsarbetande kvinnors inkomst jämförs med deltidsarbetande mäns inkomst. Det bör påpekas att antalet kvinnor som arbetar deltid är avsevärt större än antalet män som arbetar deltid. Beräkningarna är därför baserade på grupper som kan vara av mycket olika storlek. Det är vanligare för kvinnor att arbeta deltid än det är för män. Skälen till varför den enskilde arbetar deltid skiljer sig också åt mellan kvinnor och män, vilket till en viss del tydliggörs i denna bilaga. Av tabell 2.5 framgår att mäns förvärvsinkomst överstiger kvinnors - oavsett arbetstidens längd. Deltidsarbetande män har en högre förvärvsinkomst än deltidsarbetande kvinnor. Den minsta skillnaden finns i gruppen som arbetar lång deltid. Kvinnors inkomst utgör där 91 procent av mäns inkomst. Tabell 2.5 Förvärvsinkomst efter arbetstidens omfattning 2003 Medelvärde, kronor per år och kvinnors andel av mäns inkomst, procent Kvinnor Män Andel Samtliga 198 000 267 600 74 Kort deltid 130 200 161 100 81 Lång deltid 181 100 199 700 91 Heltid 256 400 311 200 82 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar En annan källa, lönestatistiken, visar samma mönster: deltidsanställda kvinnor har lägre lön än deltidsanställda män, vilket framgår av tabell 2.6. Det finns också skillnader inom grupper kvinnor respektive gruppen män. Tabell 2.6 Månadslön för deltidsanställda 2003 Månadslön, kronor och kvinnors lön i procent av mäns lön Månadslön för deltidsanställd Kv:s lön i % av mäns lön Genomsnittlig tjänstgörings omfattning, % Kvinnor Män Kvinnor Män Samtliga 19 700 20 800 95 64 53 Ensamstående 18 800 19 800 95 58 50 Sammanboende 20 000 22 000 91 66 57 Källa: HEK, SCB och Medlingsinstitutet, Finansdepartementets beräkningar En deltidsanställd kvinnas månadslön är i genomsnitt ca 90 procent av en heltidsanställd kvinnas månadslön och en deltidsanställd man har i genomsnitt 82 procent av en heltidsanställd mans månadslön. Skillnaderna är alltså större mellan deltids- respektive heltidsanställda män än mellan motsvarande grupper av kvinnor. En förklaring till detta kan vara att det är vanligare att kvinnor arbetar inom yrken och sektorer med obekväma arbetstider och därmed har olika former av lönetillägg. Av tabell 2.6 framgår även att tjänstgöringens omfattning är lägre för deltidsanställda män än för kvinnor, vilket gäller för både ensamstående och sammanboende. Det förefaller som om deltidsarbetande män arbetar halvtid medan 60 procents arbetstid är vanligast för kvinnor. Det finns skillnader i sammansättningen av förvärvsinkomster mellan deltidsarbetande och heltidsarbetande. Av tabell 2.7 framgår förvärvsinkomsten i miljarder kronor och den procentuella fördelningen på olika inkomstslag för kvinnor och män som arbetar deltid eller heltid. Antal personer redovisas också vilket visar att grupperna omfattar olika många personer. Lönen står för cirka 60 procent av förvärvsinkomsten för kvinnor och män som arbetar kort deltid. För de som arbetar lång deltid står lönen inte oväntat för en större del av inkomsten, men män som arbetar lång deltid har i större utsträckning än kvinnor inkomster från transfereringssystemen, främst sjukpenning och a-kassa. I gruppen med kort deltid är det också fler män än kvinnor som har inkomst av pension. Detta tyder på att det är vanligare att män minskar sitt förvärvsarbete samtidigt som de kompletterar med pensionsinkomster. Tabell 2.7 Förvärvsinkomstens sammansättning efter arbetstidens omfattning 2003 Andel, procent samt summa förvärvsinkomst, miljarder kronor och antal (1000-tal) Kort deltid Lång deltid Heltid Kvinnor Män Kv M Kv M Lön 58 61 81 74 81 96 Föräldrapeng 6 1 4 1 4 1 Sjukpenning 9 7 8 10 8 2 Sjukersätt. 9 6 1 2 1 0 A-stöd 12 15 3 8 3 1 Pension 6 11 2 5 2 1 Förvärvsink. 100 100 100 100 100 100 Summa ink. 41 32 102 35 308 572 Antal 315 201 561 178 1204 1841 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar För de heltidsarbetande männen består förvärvsinkomsten till 96 procent av lön och ersättningen från socialförsäkringen är liten. De heltidsarbetande kvinnorna har en mer sammansatt inkomst, där bl.a. sjukpenning står för 8 procent av förvärvsinkomsten. Det finns anledning att tro att inkomstens sammansättning skiljer sig åt mellan ensamstående och sammanboende och efter om arbete sker på kort eller lång deltid. Tabellerna 2.8-2.11 visar genomsnitt för de kvinnor och män som tar emot respektive inkomstslag. Kvinnors ersättning jämförs dessutom med mäns ersättning och andel personer som får del av inkomstslaget beräknas också. 2.2.1 Arbete på kort deltid Sjukersättningen för kvinnor med kort deltid är högre än för män. Andel kvinnliga mottagare är fler för samtliga transfereringar utom arbetslöshetsstöd. Detta stöd är det viktigaste för både kvinnor och män med kort deltid och i genomsnitt har 30 procent stöd som komplement till löneinkomst. Det framgår även av tabell 2.8 och 2.9 vid kort deltid att en sammanboendes individuella förvärvsinkomst är högre än en ensamståendes förvärvsinkomst. Det är mindre skillnad mellan ensamstående kvinnor och män än mellan de sammanboende. Tabell 2.8 Förvärvsinkomstens sammansättning för ensamstående med kort deltid 2003 Inkomst, kronor per år samt andelar, procent Antal kvinnor 130 000, antal män 115 000 Inkomst med inkomstslaget Kvin-nors andel Andel med inkomstslaget Kvinnor Män Kv Män Lön 73 300 86 200 85 95 93 Föräldrapenning 28 300 .. .. 9 3 Sjukpenning 35 200 51 800 68 22 16 Sjukersättning 71 700 66 500 108 15 10 A-stöd 58 000 72 700 80 28 32 Pension 49 300 78 200 63 15 7 Förv. ink 116 200 126 600 92 100 100 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Tabell 2.9 Förvärvsinkomstens sammansättning för sammanboende med kort deltid 2003 Inkomst, kronor per år samt andelar, procent Antal kvinnor 185 000, antal män 86 000 Inkomst med inkomstslaget Kvin-nors andel Andel med inkomstslaget Kvinnor Män Kv Män Lön 84 800 123 400 69 93 95 Föräldrapenning 38 400 24 800 155 32 14 Sjukpenning 44 400 53 800 83 30 24 Sjukersättning 66 600 80 300 83 18 17 A-stöd 57 000 78 100 73 26 30 Pension 38 500 116 000 33 19 28 Förv. ink 140 100 207 300 68 100 100 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Det är vanligare att sammanboende kvinnor med kort deltid kompletterar sin löneinkomst med föräldrapenning, sjukpenning eller sjukersättning. För sammanboende män är det vanligare att löneinkomsten kompletteras med arbetsmarknadsstöd och pension. De erhållna beloppen är genomgående högre för män med undantag för föräldrapenning. 2.2.2 Arbete på lång deltid I följande tabeller redovisas motsvarande inkomster för personer med lång deltid. De sammanboende personerna är sannolikt inte medlemmar i samma hushåll eftersom det är relativt ovanligt med samma deltidsgrad inom hushållet. Tabell 2.10 Förvärvsinkomstens sammansättning för ensamstående med lång deltid 2003 Inkomst, kronor per år samt andelar, procent Antal kvinnor 153 000, antal män 93 000 Inkomst med inkomstslaget Kvin-nors andel Andel med inkomstslaget Kvinnor Män Kv Män Lön 145 600 145 800 100 93 91 Föräldrapenning 18 100 .. .. 19 5 Sjukpenning 66 300 83 000 80 31 24 Sjukersättning 39 300 .. .. 8 6 A-stöd 33 000 47 600 69 21 35 Pension 74 700 42 700 175 14 8 Förv. ink 183 600 175 500 105 100 100 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Vid lång deltid är förvärvsinkomsten ungefär lika stor för en ensamstående och en sammanboende kvinna. För 30 procent av de ensamstående kvinnorna bidrar sjukpenning till löneinkomsten medan föräldrapenning och arbetsmarknadsstöd kompletterar löneinkomsten för 20 procent. För en ensamstående man med lång deltid är arbetsmarknadsstöd och sjukpenning av störst betydelse vid sidan av lönen. Kvinnor har högre förvärvsinkomst än män i denna deltidsform medan det för sammanboende är det mer traditionella att kvinnor har lägre inkomst än män (80 procent). En sammanboende kvinna med lång deltid har föräldrapenning i stor utsträckning, 40 procent, medan det är hälften så vanligt för en sammanboende man med lång deltid att ha föräldrapenning. Dessa män har oftare arbetsmarknadsstöd eller sjukpenning men även pension förekommer. Tabell 2.11 Förvärvsinkomstens sammansättning för sammanboende med lång deltid 2003 Inkomst, kronor per år samt andelar, procent Antal kvinnor 408 000, antal män 85 000 Inkomst med inkomstslaget Kvin-nors andel Andel med inkomstslaget Kvinnor Män Kv Män Lön 154 400 175 600 88 97 95 Föräldrapenning 22 700 17 800 128 40 20 Sjukpenning 52 000 76 400 68 24 26 Sjukersättning 43 500 64 000 46 5 7 A-stöd 33 600 53 700 63 15 28 Pension 24 300 97 200 25 8 19 Förv. ink 180 100 226 100 80 100 100 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Slutsatser Sammanfattningsvis visar denna uppdelning av de deltidsarbetande att i genomsnitt 95 procent har någon form av löneinkomst även om omfattningen kan vara mycket låg. För många sker en komplettering med ersättning från social- eller arbetslöshetsförsäkringen. Den sammanlagda förvärvsinkomsten är väsentligt lägre än för en genomsnittlig inkomsttagare. Vid kort deltid har ungefär 30 procent av både ensamstående och sammanboende kvinnor och män någon form av arbetsmarknadsstöd. Var tredje sammanboende kvinna med kort deltid har även föräldra- eller sjukpenning och var femte kompletterar löneinkomsten med sjukersättning eller pension. Var fjärde sammanboende man med kort deltid har sjupenning eller pension som komplement till löneinkomst. Sjukpenning betalas till 31 procent av de ensamstående kvinnorna med lång deltid mot 24 procent av männen. Störst ekonomisk betydelse för ensamstående män med lång deltid har arbetsmarknadsstödet. Föräldrapenning betalas till 40 procent av sammanboende kvinnor med lång deltid och var fjärde har sjukpenning. Ersättning från föräldrapenning, sjukpenning, arbetslöshetsstöd eller pension betalas till mellan 20 procent och 30 procent av sammanboende män med lång deltid. Det är viktigt att betona att mer än 90 procent av deltidssysselsatta kvinnor och män har någon löneinkomst även om dennas andel av den totala förvärvsinkomsten är mellan 60 och 80 procent, vilket framgår av tabell 2.7. Det förfaller således som om vissa deltidarbetande står till arbetsmarknadens förfogande till den del de inte är sjukskrivna, har sjukersättning eller är föräldralediga. De har då löneinkomst eller i vissa fall ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. 2.3 Marginaleffekt Det är viktigt att undersöka vilka marginaleffekterna är vid ett ökat arbetsutbud eftersom dessa påverkar de ekonomiska drivkrafterna för människor att öka sitt förvärvsarbete. Marginaleffekten visar hur stor del av en bruttolöneökning som faller bort till följd av ökad skatt, ökade avgifter eller minskade bidrag. Enkelt uttryckt visar den hur mycket pengar som blir kvar i plånboken av att arbeta mer. Generellt gäller att kvinnor tenderar att beröras av marginaleffekter i större utsträckning än män. I regeringens vårproposition8 visas till exempel att marginaleffekten är väsentligt högre för ensamstående med barn, vilket till övervägande del är kvinnor, än för andra grupper. För ensamstående föräldrar med ett barn är den genomsnittliga marginaleffekten 47 procent och vid fler barn 51 procent, vilket innebär att nästan hälften av löneökningen försvinner genom ökad skatt och minskade bidrag. Detta ska jämföras med en genomsnittlig marginaleffekt på 40 procent. Av tabell 2.12 framgår hur marginaleffekten varierar mellan kvinnor och män som arbetar deltid. Där framgår att marginaleffekten som kommer av höjd barnomsorgsavgift och sänkt bostadsbidrag påverkar kvinnors inkomst i större utsträckning än mäns. Marginaleffekt av ökad inkomstskatt och höjt underhållsstöd har emellertid större betydelse för män. Marginaleffekt av minskat socialbidrag har störst betydelse för de med kort deltid, företrädesvis för män. Marginaleffekterna för deltidsanställda är lägre än för heltidsanställda till följd av att de får en lägre inkomstskatteökning än heltidsarbetande. Grundavdragets konstruktion har en omfördelande effekt och gynnar dem med lägre inkomst. Tabell 2.12 visar hur stora marginaleffekterna är för olika typer av transfereringar när personer med olika tjänstgöringsgrad ökar sitt förvärvsarbete. Tabell 2.12 Marginaleffektens storlek efter arbetstidens omfattning 2003 Procent Kort deltid Lång deltid Heltid Kv M Kv M Kv. M Inkomstskatt 32,8 34,8 36,2 37,7 38,9 42,5 Barnomsorg 0,3 0,1 0,4 0,2 0,1 0,2 Bostadsbidrag 2,2 1,5 1,4 0,8 0,6 0,1 Socialbidrag 0,5 1,0 0,1 0,2 0,0 0,0 Underhållsstöd 0,2 0,5 0,2 0,8 0,1 0,2 Totalt 36,0 37,9 38,3 39,7 39,8 43,0 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Vid sidan av inkomstskatten, som står för den största marginaleffekten, är det bostadsbidraget som innebär marginaleffekter, allra mest för kvinnor som arbetar kort deltid. Vissa påverkas också av marginaleffekter på grund av BTP (bostadstillägg till pensionärer), eftersom detta utgår till många med sjukersättning. Även underhållsstödssystemet kan generera höga marginaleffekter, huvudsakligen för män, som i större utsträckning än kvinnor är underhållsskyldiga. När marginaleffekter beräknas behandlas de olika delsystemen på ett enhetligt sätt. Men i realiteten kan de skilja sig åt genom att mer eller mindre snabbt ge kännbara effekter för den enskilde. Detta torde ha betydelse för bedömningen av vilka hindren är för människor att öka sin arbetstid. Om till exempel bostadsbidraget jämförs med underhållsstödet, ger en höjd inkomst en direkt och kännbar effekt när det gäller bostadsbidrag. Den som under ett år har fått höjd inkomst kan bli återbetalningsskyldig för bidraget. Förändring av underhållsstödet till följd av höjd inkomst sker först efter att antingen Försäkringskassan eller mottagaren initierat en omprövning av stödet. Det har således inte samma direkta effekt som bostadsbidraget. De marginaleffekter som berör kvinnor i större utsträckning har en mer direkt effekt än de marginaleffekter som berör företrädesvis män. Att kvinnor tar ett större ansvar för barnen ger således även utslag i marginaleffekterna. 3 Utvecklingen sedan 1990-talets början I augusti 2005 lämnade Jämställdhetspolitiska utredningen sitt betänkande Makt att forma samhället och sitt eget liv - jämställdhetspolitiken mot nya mål (2005:66). Utredningen beskriver bland annat utvecklingen av den ekonomiska jämställdheten sedan 1990-talets början. Utredningen konstaterar att skillnaderna i disponibel inkomst har minskat mellan kvinnor och män, att kvinnor har ökat och män minskat sitt arbetsutbud. Vidare har kvinnor minskat sitt obetalda arbete och gått om män i utbildningsnivå. Fler kvinnor arbetar idag heltid jämfört med början på 1990-talet. Den viktigaste förklaringen till den minskade skillnaden i disponibel inkomst mellan kvinnor och män är att kvinnor har ökat sitt förvärvsarbete. I en av utredningens underlagsrapporter9 redovisas en jämförelse av hur arbetstidens omfattning har utvecklats mellan sammanboende kvinnor och män. I diagram 3.1 visas arbetstid i avlönat arbete för olika kombinationer av arbetstid för kvinnor och män. De år som analyseras i utredningen är andra än i denna bilaga men genomgången är intressant och visar på några långsiktiga tendenser. Diagram 3.1 Sammanboende efter kombination av arbetstid i avlönat arbete 1991 och 2002 Arbetstid för kvinnor och män. Andel av alla sammanboende, procent Hushåll där båda makarna arbetar heltid har ökat med 4 procentenheter mellan 1991 och 2002. Andel familjer där mannen lönearbetar heltid och kvinnan lönearbetar deltid har minskat kraftigt, från 35 procent till 28 procent, under perioden. Andel hushåll där kvinnan arbetar heltid och mannen deltid har också ökat men med inte fullt en procentenhet. I sammanlagt 13 procent av hushållen arbetar kvinnor mer än män. I nästan 6 procent av hushållen förvärvsarbetar varken kvinnor eller män. Sysselsatta kvinnor lönearbetar mer 2002 än tidigare år. Skillnaden i arbetstid mellan makarna har således minskat. Mycket talar för att kvinnor kommer att öka sitt betalda arbete ytterligare, vilket är en viktig förutsättning för ökad ekonomisk jämställdhet. Samtidigt visar utredningen att ensamstående föräldrar, särskilt ensamstående kvinnor med barn, har haft en sämre ekonomisk välfärdsutveckling sedan 1990-talets början jämfört med sammanboende. Ensamstående kvinnor med barn har inte återhämtat den sysselsättningsfrekvens gruppen hade i början av 1990-talet och inkomsterna för dem har utvecklats sämre än sammanboende kvinnors och mäns inkomster. En större andel av de ensamstående kvinnorna med barn arbetade deltid i början av 2000-talet jämfört med början av 1990-talet. 1 Terminologin i tabellen är lite annorlunda än tidigare och ansluter till den som tillämpas vid redovisning av officiell inkomststatistik. 2 Föräldraförsäkringsutredningen. Reformerad föräldraförsäkring - Kärlek, Omvårdnad, Trygghet SOU 2005: 73. 3 Ekonomisk standard för sammanboende kvinnor och män i tabellerna över hushållsgrupper blir olika eftersom redovisningen endast avser personer i åldern 20-64 år och en av personerna i hushållet kan vara antingen äldre än 64 år eller yngre än 20 år. 4 Gruppering görs efter det yngsta barnet i hushållet. Kvinnor och män med barn i åldern 0-6 år särskiljs från de hushåll där det yngsta barnet är 7-17 år. Återstående personer utan hemmavarande barn grupperas i åldersklasserna 20-44 år respektive 45-64 år. 5 Skillnaden i antal kvinnor och män förklaras av att redovisningen i tabellen avser ålder 20-64 år. Äldre och yngre personer ingår vid beräkning av hushållets ekonomiska standard. 6 Dessa siffror skiljer sig något från AKU, eftersom mätningen sker på olika sätt. 7 Som barn räknas här ålder 0-17 år. 8 Fördelningspolitisk redogörelse Prop. 2004/05:100 Bilaga 3. 9 Nyberg, Anita. "Har den ekonomiska jämställdheten ökat sedan början av 1990-talet?" i Forskarrapporter till jämställdhetspolitiska utredningen SOU 2005:66. ?? PROP. 2005/06:1 BILAGA 4 PROP. 2005/06:1 BILAGA 4 2 23