Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2005/06:200 En kronofogdemyndighet i tiden Prop. 2005/06:200 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 12 april 2006 Mona Sahlin Pär Nuder (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att de nuvarande tio regionala kronofogdemyndigheterna avvecklas och att en ny myndighet med rikstäckande verksamhet, benämnd Kronofogdemyndigheten, inrättas. Kronofogdemyndigheten bör enligt vad regeringen avser att närmare föreskriva vara knuten till Skatteverket i strategiska frågor och för utnyttjande av gemensamt stöd när det gäller IT-verksamheten och administrativa stödfunktioner. I propositionen läggs också fram förslag till ändrade forumregler vid överklagande. Svarandens hemvist föreslås bli avgörande för vilken tingsrätt som är rätt forum vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Har svaranden inte hemvist i Sverige skall kronofogdemyndighetens beslut överklagas hos Stockholms tingsrätt. Vidare föreslås att personuppgiftsansvaret för behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet odelat skall ligga på Kronofogdemyndigheten. Endast Kronofogdemyndigheten skall få ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas. De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2006. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 9 2 Lagtext 12 2.1 Förslag till lag med anledning av inrättande av Kronofogdemyndigheten 12 2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken 13 2.3 Förslag till lag om ändring i miljöbalken 19 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva 20 2.5 Förslag till lag om ändring i växellagen (1932:130) 22 2.6 Förslag till lag om ändring i checklagen (1932:131) 24 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred 26 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter 27 2.9 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644) 28 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk 29 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge 30 2.12 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) 32 2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt 33 2.14 Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) 34 2.15 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) 35 2.16 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) 36 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m. 37 2.18 Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) 38 2.19 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) 39 2.20 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157) 40 2.21 Förslag till lag om ändring i inkassolagen (1974:182). 41 2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område 42 2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. 43 2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 44 2.25 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) 45 2.26 Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) 46 2.27 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 47 2.28 Förslag till lag om ändring i preskriptionslagen (1981:130) 50 2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer 51 2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken 52 2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. 53 2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 54 2.33 Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223) 55 2.34 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud 56 2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 57 2.36 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 59 2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m. m. 61 2.38 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden 62 2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning 64 2.40 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) 65 2.41 Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497) 66 2.42 Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830) 68 2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter 69 2.44 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) 70 2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 72 2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. 73 2.47 Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684) 74 2.48 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) 76 2.49 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:448) om pantbrevsregister 77 2.50 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) 78 2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler 79 2.52 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. 81 2.53 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion 82 2.54 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) 83 2.55 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306) 84 2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:379) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister 85 2.57 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) 86 2.58 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område 87 2.59 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument 88 2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:116) om skiljeförfarande 89 2.61 Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281) 90 2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet 91 2.63 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet 92 2.64 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet 94 2.65 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) 95 2.66 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:845) om upplösning av stiftelser i vissa fall 96 2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation 97 2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd 99 2.69 Förslag till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519) 100 2.70 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag 101 2.71 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd 102 2.72 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) 103 2.73 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden 105 2.74 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:671) om ändring i lagen (1990:746) om betalnings- föreläggande och handräckning 106 2.75 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (2006:000) 107 2.76 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i sekretesslagen (1980:100) 108 2.77 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. 109 3 Ärendet och dess beredning 110 4 Bakgrund och tidigare överväganden 112 4.1 Riksskatteverket som centralmyndighet 113 4.2 En kronofogdemyndighet i varje län och Riksskatteverkets nya roll 114 4.3 Kronofogdemyndigheternas regionalisering 1997 115 5 Kronofogdemyndigheternas nuvarande organisation och verksamhet 117 5.1 Skatteverkets roll 117 5.1.1 Instruktionen för exekutionsväsendet 117 5.1.2 Organisation m.m. 117 5.2 De tio kronofogdemyndigheternas uppgifter och organisation 119 5.2.1 Instruktionen 119 5.2.2 Ledning och organisation i regionerna m.m. 119 5.3 Närmare om verksamheten 120 5.3.1 Utsökning 120 5.3.2 Summarisk process 122 5.3.3 Skuldsanering 123 5.3.4 Tillsyn i konkurser 124 5.3.5 Förebyggande kommunikation 125 5.3.6 Kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter 125 5.3.7 Vissa andra arbetsuppgifter hos kronofogdemyndigheten 127 6 Skatteverkets borgenärsuppgifter 129 7 Reformbehovet 131 7.1 Förmånsrättsreformen m.m. 131 7.2 Regeringens allmänna bedömning 132 7.3 Pågående utveckling av Skatteverkets och kronofogdemyndigheternas organisation 133 8 Regeringens förslag och bedömningar 134 8.1 En rikstäckande kronofogdemyndighet som är knuten till Skatteverket 134 8.2 Anställningsavtal och andra civilrättsliga avtal 139 8.3 Regionala konsekvenser och regionalt ansvar 141 8.4 Borgenärsuppgifternas placering 142 8.5 Forumregler 145 8.6 Sekretess och dataskydd 146 8.7 Utredningens övriga förslag 150 9 Konsekvensanalyser 152 9.1 Förslagens konsekvenser för små företags villkor 152 9.2 Offentlig-finansiella effekter 152 10 Författningskommentar 154 10.1 Förslaget till lag med anledning av inrättande av Kronofogdemyndigheten 154 10.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken, 154 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva 157 10.4 Förslaget till lag om ändring i växellagen (1932:130) 157 10.5 Förslaget till lag om ändring i checklagen (1932:131) 157 10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred 157 10.7 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644) 157 10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk 158 10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge 158 10.10 Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837) 158 10.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt 158 10.12 Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) 158 10.13 Förslaget till lag om ändring i firmalagen (1974:156) 159 10.14 Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157) 159 10.15 Förslaget till lag om ändring i inkassolagen (1974:182) 159 10.16 Förslaget till lagen om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. 159 10.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 159 10.18 Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) 159 10.19 Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) 160 10.20 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 160 10.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer 161 10.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. 161 10.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 161 10.24 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223) 161 10.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud 161 10.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 162 10.27 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 162 10.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. 163 10.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden 163 10.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning 164 10.31 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) 164 10.32 Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497) 164 10.33 Förslaget till lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830) 165 10.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter 165 10.35 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) 165 10.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 165 10.37 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. 165 10.38 Förslaget till lag om ändring i postlagen (1993:1684) 166 10.39 Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) 166 10.40 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler 166 10.41 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. 166 10.42 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) 167 10.43 Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306) 167 10.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument 167 10.45 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet 167 10.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:845) om upplösning av stiftelser i vissa fall 168 10.47 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation 168 10.48 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd 169 10.49 Förslaget till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519) 169 10.50 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag 169 10.51 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd 169 10.52 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) 170 10.53 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden 170 10.54 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:671) om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning 170 10.55 Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen (2006:000) 170 10.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. 171 Bilaga 1 Sammanfattning av utredningens förslag (SOU 2003:97) 172 Bilaga 2 Utredningens lagförslag 177 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 246 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 247 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 270 Bilaga 6 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 april 2006 272 Bilaga 7 Rättsdatablad 273 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag med anledning av inrättande av Kronofogdemyndigheten, 2. lag om ändring i utsökningsbalken, 3. lag om ändring i miljöbalken, 4. lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, 5. lag om ändring i växellagen (1932:130), 6. lag om ändring i checklagen (1932:131), 7. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred, 8. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter, 9. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644), 10. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 11. lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge, 12. lag om ändring i patentlagen (1967:837), 13. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt, 14. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428), 15. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485), 16. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437), 17. lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m., 18. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), 19. lag om ändring i firmalagen (1974:156), 20. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157), 21. lag om ändring i inkassolagen (1974:182), 22. lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område, 23. lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl., 24. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, 25. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189), 26. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429), 27. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 28. lag om ändring i preskriptionslagen (1981:130), 29. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, 30. lag om ändring i lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken, 31. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m., 32. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 33. lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223), 34. lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud, 35. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 36. lag om ändring i konkurslagen (1987:672), 37. lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m. m., 38. lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden, 39. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, 40. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614), 41. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497), 42. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830), 43. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, 44. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20), 45. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., 46. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m., 47. lag om ändring i postlagen (1993:1684), 48. lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334), 49. lag om ändring i lagen (1994:448) om pantbrevsregister, 50. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738), 51. lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler, 52. lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m., 53. lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, 54. lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619), 55. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306), 56. lag om ändring i lagen (1997:379) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister, 57. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), 58. lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, 59. lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 60. lag om ändring i lagen (1999:116) om skiljeförfarande, 61. lag om ändring i tullagen (2000:1281), 62. lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet, 63. lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet, 64. lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet, 65. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453), 66. lag om ändring i lagen (2001:845) om upplösning av stiftelser i vissa fall, 67. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, 68. lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd, 69. lag om ändring i järnvägslagen (2004:519), 70. lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag, 71. lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd, 72. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551), 73. lag om ändring i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av vissa utländska avgöranden, 74. lag om ändring i lagen (2004:671) om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, 75. lag om ändring i skuldsaneringslagen (2006:000), 76. lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i sekretesslagen, 77. lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag med anledning av inrättande av Kronofogdemyndigheten Härigenom föreskrivs följande. 1 § Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande kronofogdemyndighet, kronofogdemyndigheten, kronofogdemyndigheter, kronofogdemyndighet i viss region eller exekutionsväsendet skall från och med den 1 juli 2006 i stället tillämpas på Kronofogdemyndigheten. 2 § Mål och ärenden som enligt lag eller annan författning handläggs av en kronofogdemyndighet skall från och med den 1 juli 2006 handläggas av Kronofogdemyndigheten. En ansökan eller annan handling eller uppgift som en viss dag har lämnats till en kronofogdemyndighet skall samma dag anses ha kommit in till Kronofogdemyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken1 dels att 2 kap. 3 och 4 §§, 4 kap. 8 och 32 §§, 16 kap. 10 § samt 18 kap. 4 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 4 kap. 32 § skall utgå, dels att i 1 kap. 3 § samt 3 kap. 1 och 6 §§ ordet "kronofogdemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten" i motsvarande form, dels att 2 kap. 15, 16, 24-26 och 30 §§, 4 kap. 27 §, 16 kap. 1 § samt 18 kap. 1 och 17 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 15 §2 När kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 9 eller 12 § eller 13 § jämförd med 4 kap. 14 och 15 §§ förelägger svaranden eller tredje man att fullgöra eller underlåta något, får myndigheten föreskriva vite till belopp som finnes behövligt. Fråga om utdömande av vite som har förelagts enligt första stycket prövas, på talan av kronofogdemyndigheten, av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns. Har ändamålet med vitet förfallit, får det ej dömas ut. Om föreläggande vid vite ej iakttas, kan kronofogdemyndigheten ge nytt vitesföreläggande utan hinder av att det förra ej har vunnit laga kraft. När Kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 9 eller 12 § eller 13 § jämförd med 4 kap. 14 och 15 §§ förelägger svaranden eller tredje man att fullgöra eller underlåta något, får myndigheten föreskriva vite till belopp som finnes behövligt. Fråga om utdömande av vite som har förelagts enligt första stycket prövas, på talan av Kronofogdemyndigheten, av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Har ändamålet med vitet förfallit, får det ej dömas ut. Om föreläggande vid vite ej iakttas, kan Kronofogdemyndigheten ge nytt vitesföreläggande utan hinder av att det förra ej har vunnit laga kraft. 16 §3 Efterkommer ej gäldenären eller tredje man föreläggande enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 § jämförd med nämnda lagrum, får han häktas, om synnerliga skäl föreligger. Fråga om häktning prövas, efter framställning av kronofogdemyndigheten, av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns. När framställning om häktning har gjorts, skall förhandling äga rum inför rätten. Till förhandlingen skall kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som avses med yrkandet kallas. Denne får hämtas, om skäl föreligger därtill. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antagas att han har avvikit eller eljest håller sig undan, utgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet. I fråga om rätt till biträde och kostnader i målet har vad som föreskrivs i rättegångsbalken om försvarare och om rättegångskostnader i brottmål motsvarande tillämpning. Efterkommer ej gäldenären eller tredje man föreläggande enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 § jämförd med nämnda lagrum, får han häktas, om synnerliga skäl föreligger. Fråga om häktning prövas, efter framställning av Kronofogdemyndigheten, av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. När framställning om häktning har gjorts, skall förhandling äga rum inför rätten. Till förhandlingen skall Kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som avses med yrkandet kallas. Denne får hämtas, om skäl föreligger därtill. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antagas att han har avvikit eller eljest håller sig undan, utgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet. I fråga om rätt till biträde och kostnader i målet har vad som föreskrivs i rättegångsbalken om försvarare och om rättegångskostnader i brottmål motsvarande tillämpning. Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för att pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Föreligger ej längre skäl för häktning, skall rätten omedelbart förordna att den häktade skall friges. Ingen får hållas häktad längre tid än tre månader i målet. Beträffande behandlingen i övrigt av frågor om häktning enligt denna paragraf har vad som gäller enligt rättegångsbalken om häktning av misstänkt motsvarande tillämpning. 24 §4 Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns, om ej annat följer av andra stycket. Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut, om ej annat följer av andra stycket. Om föreläggande har meddelats enligt 4 kap. 20, 21, 22 eller 26 § i fall då tvisten rör egendom som avses i 10 kap. 10 eller 12 § rättegångsbalken, gäller om domstols behörighet vad som sägs där. Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av en tingsrätt i det län där kronofogdemyndigheten finns. Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Har ett föreläggande meddelats enligt 3 kap. 16 § gäller om domstols behörighet vad som sägs i 43 § första stycket lagen (1999:116) om skiljeförfarande. I föreläggande skall anges vid vilken domstol talan i första hand bör väckas. 25 § Säkerhet som skall ställas enligt denna balk skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk. Är säkerheten ej godkänd av den till vars förmån säkerheten skall gälla, skall den prövas av kronofogdemyndigheten. Säkerhet som skall ställas enligt denna balk skall bestå av pant, borgen eller företagsinteckning. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk. Är säkerheten ej godkänd av den till vars förmån säkerheten skall gälla, skall den prövas av Kronofogdemyndigheten. Om bank eller annan jämförbar penninginrättning skall ställa säkerhet, får godtagas utfästelse av penninginrättningen att infria den förpliktelse som säkerheten skall avse. Säkerheten skall tagas i förvar av kronofogdemyndigheten. Säkerheten skall tagas i förvar av Kronofogdemyndigheten. 26 § När säkerhet skall tagas i anspråk av kronofogdemyndigheten enligt 3 kap. 22 § andra stycket eller 13 kap. 3 eller 20 §, får pant tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom. Borgen får genast utsökas. När säkerhet skall tas i anspråk av Kronofogdemyndigheten enligt 3 kap. 22 § andra stycket, eller 13 kap. 3 eller 20 §, får pant tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom. Borgen får genast utsökas. Om säkerheten utgörs av företagsinteckning, får utmätning genast ske i den egendom som omfattas av företagsinteckningen. Detta gäller även när företagsinteckningen gäller i annan näringsverksamhet än gäldenärens. 30 §5 Bestämmelserna i 1 och 2 §§, 3 § första stycket, 4 § första stycket och 10 § andra stycket gäller inte i allmänt mål. I fråga om sökanden i ett sådant mål gäller inte 6 § och inte heller 29 § i fall då exekutionstiteln upphävs. Sökanden i allmänt mål företräds av kronofogdemyndigheten. Om fråga uppkommer om avvisning enligt 2 kap. 5 § eller invändning görs mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § för dock sökanden själv sin talan. I tvister som avses i 4 kap. 20-23 och 26 §§, 9 kap. 11 § tredje stycket och 13 kap. 7 § andra stycket samt när talan förs i ett överklagat utsökningsmål företräds sökanden av Skatteverket. Bestämmelserna i 1 och 2 §§ samt 10 § andra stycket gäller inte i allmänt mål. I fråga om sökanden i ett sådant mål gäller inte 6 § och inte heller 29 § i fall då exekutionstiteln upphävs. Sökanden i allmänt mål företräds av Kronofogdemyndigheten. Om fråga uppkommer om avvisning enligt 2 kap. 5 § eller invändning görs mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § för dock sökanden själv sin talan. I tvister som avses i 4 kap. 20-23 och 26 §§, 9 kap. 11 § tredje stycket och 13 kap. 7 § andra stycket samt när talan förs i ett överklagat utsökningsmål företräds sökanden av Skatteverket. I allmänt mål anses ansökan gjord, när indrivningsuppdraget har förts in i exekutionsväsendets system för automatisk databehandling och uppgifterna är tillgängliga för kronofogdemyndigheten. När indrivning begärs enligt särskilda bestämmelser hos en kronofogdemyndighet som enligt 4 kap. 8 § är behörig att pröva frågan om utmätning, anses ansökan gjord när ansökningshandlingarna har kommit in till myndigheten. I allmänt mål anses ansökan gjord, när indrivningsuppdraget har förts in i Kronofogdemyndighetens system för automatisk databehandling och uppgifterna är tillgängliga för myndigheten. När indrivning begärs enligt särskilda bestämmelser, anses ansökan gjord när ansökningshandlingarna har kommit in till Kronofogdemyndigheten. 4 kap. 27 §6 Har domstol eller kronofogdemyndighet fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt. Denna verkan förfaller, om inte försäljning begärs hos kronofogdemyndigheten inom två månader från det att beslutet eller utslaget vann laga kraft. Utmätningsverkan förfaller dessutom om borgenären hos kronofogdemyndigheten anmäler att han inte kommer att begära försäljning. Har domstol eller Kronofogdemyndigheten fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt. Denna verkan förfaller, om inte försäljning begärs hos Kronofogdemyndigheten inom två månader från det att beslutet eller utslaget vann laga kraft. Utmätningsverkan förfaller dessutom om borgenären hos Kronofogdemyndigheten anmäler att han inte kommer att begära försäljning. Begäran om försäljning görs hos en kronofogdemyndighet som enligt 8 § är behörig att pröva frågan om utmätning. Försäljning av fast egendom skall dock begäras hos kronofogdemyndigheten i den region där egendomen finns. Denna myndighet får överlämna målet till en annan kronofogdemyndighet, om det behövs för att samordna verkställigheten mot en gäldenär. 16 kap. 1 §7 Frågor om verkställighet av en förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta från fast egendom, en bostadslägenhet eller något annat utrymme i en byggnad (avhysning) prövas av kronofogdemyndigheten i den region där svaranden har sitt hemvist eller där verkställigheten skall ske. Med avhysning avses en förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta från fast egendom, en bostadslägenhet eller något annat utrymme i en byggnad. 18 kap. 1 §8 Kronofogdemyndighetens beslut överklagas skriftligen hos en tingsrätt inom kronofogdemyndighetens verksamhetsområde som regeringen föreskriver. Kronofogdemyndighetens beslut överklagas skriftligen hos en tingsrätt som regeringen föreskriver med hänsyn till var svaranden har sitt hemvist. Med svarandens hemvist förstås den ort där svaranden är bosatt. Beträffande dödsbo förstås den ort där den döde senast var bosatt och beträffande annan juridisk person förstås den ort som enligt 10 kap. rättegångsbalken grundar domstols behörighet i tvistemål i allmänhet. I den mån det inte föreskrivs något annat i detta kapitel gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden vid överklagande i utsökningsmål. Kronofogdemyndigheten skall dock inte vara part i domstolen. 17 §9 Ett beslut, genom vilket en domstol har funnit kronofogdemyndigheten behörig att ta upp en ansökan om verkställighet eller har hänvisat ett mål till en viss kronofogdemyndighet, får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut av en domstol med anledning av ett sådant överklagande som avses i 6 § andra stycket andra meningen. Ett beslut av en domstol med anledning av ett sådant överklagande som avses i 6 § andra stycket andra meningen får inte överklagas. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2. Äldre föreskrifter om behörig domstol i 2 kap. 15, 16 och 24 §§ gäller fortfarande i fråga om talan med anledning av ett föreläggande som har meddelats före ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter i 18 kap. 1 § gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 4. Äldre föreskrifter i 18 kap. 17 § första meningen om överklagandeförbud gäller fortfarande i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 2.3 Förslag till lag om ändring i miljöbalken Härigenom föreskrivs att i 20 kap. 2 § miljöbalken1 ordet "kronofogdemyndighets" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §1 Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i ortstidning inom den ort, där säljaren bor, låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp. Avhandlingen jämte bevis om att kungörelsen införts i ortstidning skall inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde ges in för registrering till kronofogdemyndigheten i den region där egendomen finns. Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i ortstidning inom den ort, där säljaren bor, låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp. Avhandlingen jämte bevis om att kungörelsen införts i ortstidning skall inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde ges in för registrering till Kronofogdemyndigheten. 3 §2 Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen gavs in till kronofogdemyndigheten i den region där egendomen finns, eller försätts säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att räknas till konkursboet. Detsamma gäller, när ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts under företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från det att rätten beslutat att företagsrekonstruktionen skall upphöra. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där egendomen finns. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall bestå, inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen hos kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen (1987:672) äga motsvarande tillkämpning. Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen gavs in till Kronofogdemyndigheten, eller försätts säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att räknas till konkursboet. Detsamma gäller, när ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts under företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från det att rätten beslutat att företagsrekonstruktionen skall upphöra. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där egendomen finns. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall bestå, inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen hos Kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen (1987:672) äga motsvarande tillämpning. Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i stället offentligt ackord fastställes. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om företagsrekonstruktion. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Äldre föreskrifter i 1 § om behörig kronofogdemyndighet gäller fortfarande för registrering som skett före ikraftträdandet. 2.5 Förslag till lag om ändring i växellagen (1932:130) Härigenom föreskrivs att 71 och 88 §§ växellagen (1932:130) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 71 §1 Växelpreskription avbryts genom: delgivning av stämning till svensk domstol, kungörande av rättegång vid svensk domstol eller delgivning av ansökan om betalningsföreläggande hos svensk kronofogdemyndighet; växelfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol; fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan konkurs. Växelpreskription avbryts genom: delgivning av stämning till svensk domstol, kungörande av rättegång vid svensk domstol eller delgivning av ansökan om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten i Sverige; växelfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol; fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan konkurs. Genom växelfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande stat avbrytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan invändning mot domstolens behörighet, inställer sig i målet eller personligen erhållit del av stämningen. Lika med växelfordrans anhängiggörande vid utländsk domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt där gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i växelgäldenärs konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, vare preskription därigenom avbruten, där växelgäldenären vid konkursens eller ackordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Växelfordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock avbrott i preskription. Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åtgärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gälle till fördel för alla växelgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden. Har preskription avbrutits men varder det mål eller ärende, vari växelkravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny preskriptionstid begynna att löpa från den dag, då målet eller ärendet sist handlades. Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder, som i 54 § sägs, vare växelrätten bevarad, därest åtgärden företages inom en månad efter hindrets upphörande. 88 §2 Protest tas upp av kronofogdemyndigheten i regionen, av en särskild förrättningsman som länsstyrelsen förordnar eller av notarius publicus. Protest tas upp av Kronofogdemyndigheten, av en särskild förrättningsman som länsstyrelsen förordnar eller av notarius publicus. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.6 Förslag till lag om ändring i checklagen (1932:131) Härigenom föreskrivs att 53 och 66 §§ checklagen (1932:131) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 53 §1 Checkpreskription avbryts genom: delgivning av stämning till svensk domstol, kungörande av rättegång vid svensk domstol eller delgivning av ansökan om betalningsföreläggande hos svensk kronofogdemyndighet; checkfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol; fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan konkurs. Checkpreskription avbryts genom: delgivning av stämning till svensk domstol, kungörande av rättegång vid svensk domstol eller delgivning av ansökan om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten i Sverige; checkfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol; fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan konkurs. Genom checkfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande stat avbrytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan invändning mot domstolens behörighet, inställer sig i målet eller personligen erhållit del av stämningen. Lika med checkfordrans anhängiggörande vid utländsk domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt där gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i checkgäldenärs konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, vare preskription därigenom avbruten, där checkgäldenären vid konkursens eller ackordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Checkfordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock avbrott i preskription. Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åtgärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gälle till fördel för alla checkgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden. Har preskription avbrutits, men varder det mål eller ärende, vari checkkravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny preskriptionstid begynna att löpa från den dag, då målet eller ärendet sist handlades. Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder, som i 48 § sägs, vare checkrätten bevarad, därest åtgärden företages inom en månad efter hindrets upphörande. 66 §2 Protest tas upp av kronofogdemyndigheten i regionen, av en särskild förrättningsman som länsstyrelsen förordnar eller av notarius publicus. Protest tas upp av Kronofogdemyndigheten, av en särskild förrättningsman som länsstyrelsen förordnar eller av notarius publicus. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred Härigenom föreskrivs att 55 § lagen (1933:269) om ägofred skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 55 §1 Bjuder ägaren till intaget hemdjur lösen enligt 53 § eller 54 § första stycket, men vill intagaren ej utlämna djuret, skall ägaren nedsätta det belopp i pengar, vartill lösen uppgår, eller ställa full pant eller borgen därför hos kronofogdemyndigheten i orten eller någon i orten boende pålitlig person. Om han ändå inte får ut djuret eller om intagaren ej vill utgiva det utan lösen i fall, som i 54 § andra stycket sägs, har ägaren rätt att av kronofogdemyndigheten på den tredskandes bekostnad erhålla handräckning för att få ut djuret. Intagaren är också skyldig att ersätta all den skada och kostnad, som vållats ägaren genom hans vägran. Bjuder ägaren till intaget hemdjur lösen enligt 53 § eller 54 § första stycket, men vill intagaren ej utlämna djuret, skall ägaren nedsätta det belopp i pengar, vartill lösen uppgår, eller ställa full pant eller borgen därför hos Kronofogdemyndigheten eller någon i orten boende pålitlig person. Om han ändå inte får ut djuret eller om intagaren ej vill utgiva det utan lösen i fall, som i 54 § andra stycket sägs, har ägaren rätt att av Kronofogdemyndigheten på den tredskandes bekostnad erhålla handräckning för att få ut djuret. Intagaren är också skyldig att ersätta all den skada och kostnad, som vållats ägaren genom hans vägran. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter1 ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.9 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644) Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)1 dels att i 41 g § ordet "kronofogdemyndigheten" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 41 f § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 41 f §2 Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk1 dels att i 56 g § ordet "kronofogdemyndigheten" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 56 f § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 56 f §2 Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Framställning om erhållande av verkställighet göres hos myndighet i den fördragsslutande stat, där sökanden vistas, eller i den stat, där domen eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks. Vistas sökanden i Sverige, görs framställningen direkt hos en behörig kronofogdemyndighet. Framställning, som gjorts i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall av behörig myndighet översändas till en behörig kronofogdemyndighet eller om ovisshet råder angående behörig kronofogdemyndighet, till Skatteverket. Myndighet, som i Danmark, Finland, Island eller Norge förskottsvis utbetalat bidrag, får göra framställning om indrivning av bidraget direkt hos myndighet som avses i tredje stycket. Vistas sökanden i Sverige, görs framställningen direkt hos Kronofogdemyndigheten. Framställning, som gjorts i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall av behörig myndighet översändas till Kronofogdemyndigheten. Myndighet, som i Danmark, Finland, Island eller Norge förskottsvis utbetalat bidrag, får göra framställning om indrivning av bidraget direkt hos Kronofogdemyndigheten. Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av bestyrkt översättning i erforderliga delar till svenska, danska eller norska språket. 3 §2 Den myndighet som skall verkställa indrivningen får, om så anses erforderligt, kräva bevis för att domen, beslutet eller förbindelsen uppfyller de i 1 § andra stycket för verkställighet stadgade villkoren. Sådant bevis utfärdas, i den stat där domen eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks, av den myndighet som anges i 2 § tredje stycket. Kronofogdemyndigheten får, om så anses nödvändigt, kräva bevis för att domen, beslutet eller förbindelsen uppfyller de villkor för verkställighet som anges i 1 §. Sådant bevis utfärdas, i den stat där domen eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks, av den myndighet som är behörig att översända en sådan framställning som avses i 2 § tredje stycket. Har underhållsbidraget icke i domen, beslutet eller förbindelsen fastställts till bestämt belopp eller avser framställning om verkställighet högre belopp än som fastställts, må ock bevis om bidragets storlek krävas enligt vad i första stycket stadgas. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.12 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)1 dels att i 59 g § ordet "kronofogdemyndigheten" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 59 f § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 59 f §2 Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 §1 Framställning om besked enligt 6 § görs hos kronofogdemyndigheten i den region där arbetstagaren är bosatt. Är han inte bosatt här i landet, görs framställningen i den region där arbetsgivaren finns. Innan kronofogdemyndigheten meddelar beslut, skall myndigheten bereda arbetstagaren tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt. Innan Kronofogdemyndigheten meddelar beslut som rör arbetsgivarens framställning enligt 6 §, skall myndigheten bereda arbetstagaren tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt. Mot kronofogdemyndighetens beslut får talan ej föras. Kronofogdemyndigheten kan ändra beslutet, om anledning därtill förekommer. Mot Kronofogdemyndighetens beslut får talan ej föras. Kronofogdemyndigheten kan ändra beslutet, om anledning därtill förekommer. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.14 Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) Härigenom föreskrivs att i 24 och 29 §§ delgivningslagen (1970:428)1 ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.15 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)1 dels att i 37 g § ordet "kronofogdemyndigheten" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 37 f § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 37 f §2 Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.16 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) Härigenom föreskrivs att i 96 § rennäringslagen (1971:437)1 ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m. Härigenom föreskrivs att i 1 och 2 §§ lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.1 ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.18 Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) Härigenom föreskrivs att i 8 § kreditupplysningslagen (1973:1173)1 ordet "exekutionsväsendet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.19 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) Härigenom föreskrivs i fråga om firmalagen (1974:156)1 dels att i 20 g § ordet "kronofogdemyndigheten" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 20 f § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 f §2 Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.20 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157) Härigenom föreskrivs att 16 § handelsregisterlagen (1974:157) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 §1 Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande av firmaregistrering vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1974:156). Har i annat fall genom dom som vunnit laga kraft förklarats, att införing i registret ej bort ske eller att beslut som registrerats är ogiltigt eller att i annat fall visst förhållande som registrerats ej föreligger, skall registreringen avföras ur registret. Dom i målet som här avses skall genom domstolens försorg i avskrift sändas till registreringsmyndigheten. Om bolagsman genom dom skilts från rätten att teckna bolagets firma, skall uppgift härom registreras även om domen icke vunnit laga kraft. Försätts en näringsidkare i konkurs, skall tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet, vem som har utsetts till konkursförvaltare och vilken tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över förvaltningen. Har högre rätt upphävt ett beslut om konkurs, skall tingsrätten anmäla detta för registrering. När en konkurs har avslutats, skall rätten genast sända meddelande om detta för registrering. Försätts en näringsidkare i konkurs, skall tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet och vem som har utsetts till konkursförvaltare. Har högre rätt upphävt ett beslut om konkurs, skall tingsrätten anmäla detta för registrering. När en konkurs har avslutats, skall rätten genast sända meddelande om detta för registrering. Vad i föregående stycke föreskrivits äger motsvarande tillämpning, om ett beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion har meddelats, högre rätt har upphävt ett sådant beslut eller en företagsrekonstruktion har upphört. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.21 Förslag till lag om ändring i inkassolagen (1974:182). Härigenom föreskrivs att i 1 § inkassolagen (1974:182)1 orden "exekutiva myndigheters" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område Härigenom föreskrivs att i 10 och 11 §§ lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område1 ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 §1 Ansökan om handräckning skall göras skriftligen. Den skall innehålla uppgift om hur stor del av kreditfordringen som utestår obetald. Om säljaren gör anspråk på dröjsmålsränta eller, i fall då avtalet innehåller förbehåll som avses i 6 § andra stycket, ersättning för reparation eller annan åtgärd beträffande varan, skall i ansökningen också uppges vad säljaren fordrar i den delen. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling som anges i 11 §. Utsökningsavgift skall förskotteras av sökanden, om kronofogdemyndigheten begär det. Betalas inte förskott inom förelagd tid, får handräckningen inställas. I fråga om handräckning enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om verkställighet i 16 kap. 10-12 a §§ utsökningsbalken. Utsökningsavgift skall förskotteras av sökanden, om Kronofogdemyndigheten begär det. Betalas inte förskott inom förelagd tid, får handräckningen inställas. I fråga om handräckning enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om verkställighet i 16 kap. 11-12 a §§ utsökningsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 §1 Har ett beslut om betalningssäkring överlämnats till kronofogdemyndighet för verkställighet, får myndigheten ta emot säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, annan erbjuder sig att ställa. Tar kronofogdemyndigheten emot säkerhet, skall länsrätten i motsvarande mån häva beslutet om betalningssäkring. Har ett beslut om betalningssäkring överlämnats till Kronofogdemyndigheten för verkställighet, får myndigheten ta emot säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, annan erbjuder sig att ställa. Tar Kronofogdemyndigheten emot säkerhet, skall länsrätten i motsvarande mån häva beslutet om betalningssäkring. Är i annat fall fråga om betalningssäkring får kronofogdemyndighet som anvisas av Skatteverket ta emot säkerhet. Är i annat fall fråga om betalningssäkring, får Kronofogdemyndigheten efter anvisning av Skatteverket ta emot säkerhet. Säkerhet får tas i anspråk när fordringen har förfallit till betalning eller vid den senare tidpunkt som har medgivits. I övrigt skall bestämmelserna i 10-13 §§ lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.25 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) Härigenom föreskrivs att 13 § bötesverkställighetslagen (1979:189) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §1 Åklagaren i den ort där den bötfällde finns får överklaga ett förordnande av en kronofogdemyndighet enligt 12 § till tingsrätten i samma ort. Överklagandet skall ha kommit in till kronofogdemyndigheten inom tre veckor från den dag då åklagaren fick del av beslutet. Vid överklagande gäller i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Vid handläggningen av ärendet består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Kronofogdemyndighets beslut att inte meddela förordnande enligt 12 § får inte överklagas. Den bötfällde får dock begära prövning av beslutet i samband med klagan över utmätning. Åklagaren i den ort där den bötfällde finns får överklaga ett förordnande av Kronofogdemyndigheten enligt 12 § till tingsrätten i samma ort. Överklagandet skall ha kommit in till Kronofogdemyndigheten inom tre veckor från den dag då åklagaren fick del av beslutet. Vid överklagande gäller i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Vid handläggningen av ärendet består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Kronofogdemyndighetens beslut att inte meddela förordnande enligt 12 § får inte överklagas. Den bötfällde får dock begära prövning av beslutet i samband med klagan över utmätning. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.26 Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) Härigenom föreskrivs att 34 a § skogsvårdslagen (1979:429)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 a §2 När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om kontrollbesök enligt artikel 16.6 i rådets direktiv 1999/105/EG av den 22 december 1999 om saluföring av skogsodlingsmaterial har kommissionen rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra följande åtgärder hos den som avses i 34 § andra stycket: När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om kontrollbesök enligt artikel 16.6 i rådets direktiv 1999/105/EG av den 22 december 1999 om saluföring av skogsodlingsmaterial har kommissionen rätt att få handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra följande åtgärder hos den som avses i 34 § andra stycket: 1. granska räkenskaper och andra affärshandlingar samt ta kopior av dessa handlingar, och 2. få tillträde till samtliga lokaler och markområden som utnyttjas av den som avses i 34 § andra stycket. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta svaranden om handräckningen innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta svaranden om handräckningen innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.27 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)1 dels att i 7 kap. 35 § ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att i 8 kap. 19 § och 9 kap. 17 § ordet "tillsynsmyndighet" skall bytas ut mot "tillsynsmyndigheten", dels att 5 kap. 1 § samt 9 kap. 19 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 1 §2 Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till 1. förundersökning i brottmål, 2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, 3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud eller förbud att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde, 4. åklagarmyndighets, polismyndighets, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, eller 5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. För uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i 3 § polisdatalagen (1998:622) eller som i annat fall hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott gäller sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Detsamma gäller uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i 2 § lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar samt sådan verksamhet som avses i 7 § 1 lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Sekretess enligt första och andra styckena gäller i annan verksamhet hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och inom exekutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om brott. Sekretess enligt första och andra styckena gäller i annan verksamhet hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndigheten i konkurs och hos Kronofogdemyndigheten för uppgift som angår misstanke om brott. Utan hinder av sekretessen enligt andra stycket kan enskild få uppgift om huruvida han eller hon förekommer i Säkerhetspolisens register med anledning av den verksamhet som bedrevs med stöd av 1. personalkontrollkungörelsen (1969:446) och de tilläggsföreskrifter som utfärdats med stöd av den, 2. förordningen den 3 december 1981 med vissa bestämmelser om verksamheten vid Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning, eller 3. motsvarande äldre bestämmelser. Sekretess gäller inte för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet hos Säkerhetspolisen som avses i andra stycket om uppgiften har införts i en allmän handling före år 1949. I fråga om annan uppgift i allmän handling som hänför sig till sådan verksamhet som avses i andra stycket gäller sekretessen i högst sjuttio år. I fråga om uppgift i allmän handling i övrigt gäller sekretessen i högst fyrtio år. 9 kap. 19 §3 Sekretess gäller inom exekutionsväsendet i mål eller ärende angående utsökning och indrivning samt i verksamhet enligt lagen (1986:436) om näringsförbud, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men. Sekretessen gäller dock inte uppgift om förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten - i ett pågående mål, eller - i ett avslutat mål, om verkställighet för annan förpliktelse söks inom två år eller om verkställighet tidigare sökts och uppgiften inte är äldre än två år. Sekretess gäller hos Kronofogdemyndigheten i mål eller ärende angående utsökning och indrivning samt i verksamhet enligt lagen (1986:436) om näringsförbud, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men. Sekretessen gäller dock inte uppgift om förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten - i ett pågående mål, eller - i ett avslutat mål, om verkställighet för annan förpliktelse söks inom två år eller om verkställighet tidigare sökts och uppgiften inte är äldre än två år. Sekretess gäller inte heller beslut i ett mål eller ärende. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet för uppgift som har tillförts databasen. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet för uppgift som har tillförts databasen. Utan hinder av sekretessen får uppgifter om en enskild lämnas till förvaltare i den enskildes konkurs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i högst tjugo år. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för uppgifter i sådana ärenden där handlingar omhändertagits för arkivering före denna tidpunkt. 2.28 Förslag till lag om ändring i preskriptionslagen (1981:130) Härigenom föreskrivs att i 5 § preskriptionslagen (1981:130) orden "exekutiv myndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §1 Ansökan om kallelse på okända borgenärer görs hos kronofogdemyndigheten i den region där gäldenären bör svara vid domstol i tvistemål i allmänhet eller, om gäldenären är avliden, där han hade bort svara vid domstol i sådana mål. Om gäldenären är ett aktiebolag görs dock ansökan hos Bolagsverket. Ansökan om kallelse på okända borgenärer görs hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag görs dock ansökan hos Bolagsverket. Sökanden skall bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och såvitt möjligt ange deras adress. 5 §2 Kallelse på gäldenärens okända borgenärer utfärdas av myndigheten med föreläggande för dem att skriftligen anmäla sina fordringar till myndigheten senast sex månader från dagen för kallelsen. Kallelsen skall skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Vidare skall myndigheten senast en månad före anmälningstidens utgång skicka underrättelser om kallelsen till alla borgenärer som har tagits upp i förteckningen över kända borgenärer och som har känd adress. Om ansökan har gjorts hos Bolagsverket, skall verket skicka en underrättelse till den kronofogdemyndighet som avses i 4 §. Kallelsen skall skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Vidare skall myndigheten senast en månad före anmälningstidens utgång skicka underrättelser om kallelsen till alla borgenärer som har tagits upp i förteckningen över kända borgenärer och som har känd adress. Om ansökan har gjorts hos Bolagsverket, skall verket skicka en underrättelse till Kronofogdemyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. . 2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken Härigenom föreskrivs att 39 § lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 39 § Mål, som enligt särskild lag eller annan författning skall prövas av överexekutor och ej avser klagan över en kronofogdemyndighets beslut, skall i stället handläggas av kronofogdemyndigheten. Mål, som enligt särskild lag eller annan författning skall prövas av överexekutor och ej avser klagan över Kronofogdemyndighetens beslut, skall i stället handläggas av Kronofogdemyndigheten. Mål enligt särskild lag eller annan författning som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikraftträdande skall även därefter handläggas av överexekutor, om ej annat följer av tredje stycket. Överexekutors befattning med mål som ej avser klagan över beslut av kronofogdemyndigheten upphör senast vid utgången av år 1982. Mål av sådan art som enligt de nya bestämmelserna skall handläggas av en kronofogdemyndighet får även dessförinnan överlämnas till en behörig kronofogdemyndighet, om det är lämpligt. Överexekutors befattning med mål som ej avser klagan över beslut av Kronofogdemyndigheten upphör senast vid utgången av år 1982. Mål av sådan art som enligt de nya bestämmelserna skall handläggas av Kronofogdemyndigheten får även dessförinnan överlämnas till Kronofogdemyndigheten, om det är lämpligt. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. dels att i 7 § ordet "kronofogdemyndighetens" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens", dels att 13 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §1 Ansökan om förlängning av preskriptionstid enligt 7 eller 8 § görs av den kronofogdemyndighet hos vilken målet om indrivning av fordringen är anhängigt. Mål om sådan förlängning prövas av den länsrätt inom vars domkrets målet om indrivning av fordringen handläggs. Mål om preskriptionsförlängning enligt 7 eller 8 § prövas av den länsrätt inom vars domkrets den som svarar för betalning av fordringen har sin hemortskommun samt, beträffande dödsbo, den länsrätt som senast var behörig att pröva en ansökan om preskriptionsförlängning som rörde den avlidne. Om ett handelsbolag svarar för betalning av fordringen, prövas målet av den länsrätt inom vars domkrets bolaget enligt uppgift i handelsregistret senast hade sitt huvudkontor. Beträffande annan juridisk person skall ansökan prövas av den länsrätt inom vars domkrets styrelsen har sitt säte eller, om sådant saknas, förvaltningen senast utövades. I övriga fall skall målet prövas av den länsrätt inom vars domkrets Kronofogdemyndighetens kontor är beläget. Ansökningen skall ha kommit in till länsrätten före utgången av preskriptionstid som gäller enligt 3-6 eller 8 §§. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Äldre föreskrifter i 13 § gäller fortfarande för mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet. 2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter1 dels att i 2 och 15 §§ ordet "kronofogdemyndigheternas" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens", dels att 3 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §2 Fråga om avräkning prövas av kronofogdemyndighet. Den kronofogdemyndighet är behörig som enligt registreringen i kronofogdemyndigheternas utsöknings- och indrivningsdatabas är tilldelad fordringen. Fråga om avräkning prövas av Kronofogdemyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.33 Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223) Härigenom föreskrivs att 32 § förvaltningslagen (1986:223)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 32 § Bestämmelserna i 8-30 §§ gäller inte kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet och inte heller polis-, åklagar-, skatte- och tullmyndigheternas eller kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Bestämmelserna i 8-30 §§ gäller inte Kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet och inte heller polismyndigheternas, åklagarmyndigheternas, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.34 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud Härigenom föreskrivs att 9 och 24 §§ lagen (1986:436) om näringsförbud skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 §1 Varje kronofogdemyndighet skall särskilt uppmärksamma när det kan finnas skäl att meddela näringsförbud grundat på 1 a § och anmäla förhållandet till åklagaren. Kronofogdemyndigheten skall särskilt uppmärksamma när det kan finnas skäl att meddela näringsförbud grundat på 1 a § och anmäla förhållandet till åklagaren. 24 §2 Tillsyn över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs utövas av kronofogdemyndigheten i den ort där den som har meddelats förbudet är bosatt eller, om denne inte är bosatt i Sverige, av kronofogdemyndigheten i Stockholm. Tillsyn över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs utövas av Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten har för tillsyn enligt första stycket rätt att få biträde av polismyndighet. Om det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds eller att den som fått dispens enligt 19 § åsidosätter vad som åligger honom i den verksamhet som avses med dispensen, eller vad som rätten föreskrivit i samband med att den beviljade dispens, skall kronofogdemyndigheten göra anmälan om förhållandet till åklagaren. Om det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds eller att den som fått dispens enligt 19 § åsidosätter vad som åligger honom i den verksamhet som avses med dispensen, eller vad som rätten föreskrivit i samband med att den beviljade dispens, skall Kronofogdemyndigheten göra anmälan om förhållandet till åklagaren. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar Härigenom föreskrivs att 11 kap. 20 § och 12 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. 20 §1 Om en förening försätts i konkurs eller beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion meddelas för föreningen, skall tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet, vem som har utsetts till konkursförvaltare och vilken tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över förvaltningen. Om en förening försätts i konkurs eller beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion meddelas för föreningen, skall tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet och vem som har utsetts till konkursförvaltare. Under konkursen företräds föreningen som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Även under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning. När en konkurs har avslutats eller en företagsrekonstruktion enligt lagen om företagsrekonstruktion har upphört, skall tingsrätten genast för registrering underrätta registreringsmyndigheten och i det förra fallet ange om något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering underrätta registreringsmyndigheten när högre rätt har upphävt ett beslut att försätta föreningen i konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruktion. 12 kap. 6 §2 Senast två månader efter det att avtalet om fusion har registrerats skall såväl överlåtande som övertagande föreningar ansöka om tillstånd att verkställa avtalet. Ansökan skall göras hos rätten i den ort där den överlåtande eller, vid fusion enligt 3 §, den övertagande föreningens styrelse har sitt säte. Vid ansökningshandlingen skall fogas bevis att fusionsavtalet har registrerats och en förteckning över den eller de överlåtande föreningarnas kända borgenärer med angivande av deras postadresser. Rätten skall kalla den eller de överlåtande föreningarnas borgenärer, såväl kända som okända, med föreläggande för den som vill bestrida ansökningen att senast viss dag skriftligen hos rätten anmäla detta vid påföljd att han annars anses ha medgett ansökningen. Kallelsen skall skyndsamt kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar. Kronofogdemyndigheten i regionen och alla kända borgenärer skall underrättas särskilt genom rättens försorg. Rätten skall kalla den eller de överlåtande föreningarnas borgenärer, såväl kända som okända, med föreläggande för den som vill bestrida ansökningen att senast viss dag skriftligen hos rätten anmäla detta vid påföljd att han annars anses ha medgett ansökningen. Kallelsen skall skyndsamt kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar. Kronofogdemyndigheten och alla kända borgenärer skall underrättas särskilt genom rättens försorg. Tillstånd skall meddelas, om ansökningen inte bestrids eller om de borgenärer som bestrider den får full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. Om den rätt som tillkommer innehavare av pensionsfordran finns bestämmelser i 23 § andra stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. En borgenär som samtidigt är gäldenär i samma rättsförhållande skall inte tas upp i förteckningen över föreningens kända borgenärer. Han skall inte heller kallas av rätten och har inte rätt till betalning eller säkerhet enligt tredje stycket. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.36 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)1 dels att 13 kap. 8 § skall upphöra att gälla, dels att i 1 kap. 3 § orden "en tillsynsmyndighet" skall bytas ut mot "tillsynsmyndigheten", dels att i 2 kap. 6 §, ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 2 kap. 12 §, 7 kap. 25 §, och 16 kap. 8 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 12 § Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan det med skäl befaras att gäldenären genom att resa utomlands undandrar sig en skyldighet eller överträder ett förbud som enligt denna lag gäller i konkurs, får rätten, om det finns särskild anledning till det, förbjuda gäldenären att resa utomlands i avvaktan på att ansökningen prövas. Om ett sådant reseförbud meddelas, får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till den kronofogdemyndighet som rätten bestämmer. Om gäldenären inte har något pass, får förbud att utfärda pass för honom meddelas. Gäldenären får häktas, om det är uppenbart otillräckligt med ett reseförbud. Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan det med skäl befaras att gäldenären genom att resa utomlands undandrar sig en skyldighet eller överträder ett förbud som enligt denna lag gäller i konkurs, får rätten, om det finns särskild anledning till det, förbjuda gäldenären att resa utomlands i avvaktan på att ansökningen prövas. Om ett sådant reseförbud meddelas, får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären inte har något pass, får förbud att utfärda pass för honom meddelas. Gäldenären får häktas, om det är uppenbart otillräckligt med ett reseförbud. Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas första stycket även på den styrelseledamot, verkställande direktör, bolagsman och likvidator som har avgått eller entledigats senare än ett år före den dag då konkursansökningen kom in till tingsrätten. Beträffande en sådan säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 5, 6 och 8 §§ rättegångsbalken, om inte något annat följer av denna lag. En säkerhetsåtgärd kan inte hindras av att säkerhet ställs. Inte heller kan en beviljad säkerhetsåtgärd hävas av denna anledning. Kostnaden för häktning betalas av staten. 7 kap. 25 §2 Kronofogdemyndigheterna är tillsynsmyndigheter. Kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet. 16 kap. 8 §3 Tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut, om beslutet rör 1. utseende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare eller delning av förvaltningen mellan flera förvaltare, 2. arvode, kostnadsersättning eller förskott till förvaltare, 3. reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass, förbud att utfärda pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av vite, 4. uppdrag som eller arvode till rådgivare eller förlikningsman, 5. avslag på en framställning om att inleda bevakningsförfarande, 6. avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 §. I de frågor som avses i första stycket förs det allmännas talan i Högsta domstolen av Skatteverket. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m. m. Härigenom föreskrivs att 6 kap. 9 § lagen (1988:950) om kulturminnen m. m.1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 9 § Av ett beslut om undersökning skall framgå i vilken utsträckning den centrala myndigheten har rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra utrymmen. Vid undersökning skall tillämpas bestämmelserna i 28 kap. 6 §, 7 § andra stycket och 9 § första stycket rättegångsbalken. Myndigheten får begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra undersökningen. Därvid tillämpas 16 kap. 10 § utsökningsbalken. Myndigheten får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra undersökningen. Därvid tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.38 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden1 dels att 11 § skall upphöra att gälla, dels att i 7 § ordet "Skatteverket" skall bytas ut mot "den behöriga myndigheten", dels att 3, 13, 18, 20 och 22 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §2 Med handräckning avses i denna lag 1. utbyte av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning, 2. bistånd vid indrivning, häri inbegripet säkringsåtgärder, samt 3. delgivning av handlingar. Med behörig myndighet avses i denna lag 1. Kronofogdemyndigheten i Stockholm, såvitt avser sådan handräckning enligt första stycket 2. som sker med stöd av bestämmelserna i lagen (1990:226) om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna, och 1. Kronofogdemyndigheten, såvitt avser handräckning enligt första stycket 2 samt utbyte av upplysningar och delgivning av handlingar i ärenden om indrivning, och 2. Skatteverket i övriga fall. 13 §3 Handling i ärende rörande utländsk skatt delges enligt delgivningslagen (1970:428). Särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning får, även om det ej följer av bestämmelserna i 3 § nämnda lag, äga rum om Skatteverket förordnar om det. Handling i ärende rörande utländsk skatt delges enligt delgivningslagen (1970:428). Särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning får äga rum även om det ej följer av bestämmelserna i 3 § nämnda lag. 18 §4 Kronofogdemyndighet får hos den behöriga myndigheten hemställa om att verket begär handräckning i främmande stat för indrivning av svensk skatt. Hemställan får avse indrivning inte bara hos den skattskyldige utan även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning. Hemställan enligt första stycket får göras endast om beslutet i skatteärendet är verkställbart i Sverige och fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentlig svårighet. Begäran om handräckning i främmande stat för indrivning av svensk skatt får göras endast om beslutet i skatteärendet är verkställbart i Sverige och fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentlig svårighet. Begäran får avse indrivning inte bara hos den skattskyldige utan även hos arbetsgivare eller någon annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning. 20 §5 Svensk myndighet, som önskar delgivning i främmande stat av handling rörande svensk skatt, skall hos Skatteverket hemställa om att verket begär handräckning för sådan delgivning. Om den behöriga myndigheten önskar delgivning i främmande stat av handling rörande svensk skatt, får den begära handräckning för sådan delgivning. I den mån bestämmelse härom har intagits i överenskommelse mellan Sverige och främmande stat får svensk myndighet, utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket, ombesörja delgivning med person i den främmande staten genom att sända handlingen med posten enligt vad som sägs i 3 § första stycket delgivningslagen (1970:428). 22 §6 Om ett ärende enligt denna lag är av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall Skatteverket med eget yttrande överlämna ärendet dit. Kronofogdemyndigheten i Stockholm skall överlämna ärende av sådan beskaffenhet till Skatteverket. Om ett ärende enligt denna lag är av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall den behöriga myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet dit. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Ärenden som avses i 3 § andra stycket 1 och som handläggs av Skatteverket, skall vid ikraftträdandet överlämnas till Kronofogdemyndigheten. 2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning1 dels att 6-8 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 6 § skall utgå, dels att i 61 § orden "en kronofogdemyndighet" skall bytas mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 18 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 § Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. I ansökningen skall vidare anges de omständigheter som gör kronofogdemyndigheten behörig, om inte detta framgår på annat sätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.40 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsrättslagen (1991:614)1 dels att i 7 kap. 13 § samt 8 kap. 1, 4 och 5 §§ ordet "kronofogdemyndigheten" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 8 kap. 3 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 3 §2 Ansökan om tvångsförsäljning skall göras hos kronofogdemyndigheten i den region där den lägenhet finns som bostadsrätten avser. Ansökan om tvångsförsäljning skall göras hos Kronofogdemyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.41 Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497) Härigenom föreskrivs att 19, 20 a, 21 och 29 §§ lönegarantilagen (1992:497) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 §1 Kopia av ett beslut enligt 16 eller 18 § skall samma dag som beslutet meddelades - vid konkurs sändas till arbetstagaren och tillsynsmyndigheten i konkursen, - vid företagsrekonstruktion sändas till arbetstagaren och den tillsynsmyndighet som skulle ha utövat tillsyn om arbetsgivaren i stället försatts i konkurs. Kopia av ett beslut enligt 16 eller 18 § skall samma dag som beslutet meddelades sändas till arbetstagaren och den myndighet som har tillsyn över förvaltningen i konkurser. 20 a §2 Vid företagsrekonstruktion skall rekonstruktören, på begäran av den tillsynsmyndighet som skulle ha utövat tillsyn om arbetsgivaren i stället försatts i konkurs, lämna sådana uppgifter om fordringar hos gäldenären som kan ha betydelse för betalning enligt garantin. Vid företagsrekonstruktion skall rekonstruktören, på begäran av den myndighet som avses i 19 §, lämna sådana uppgifter om fordringar hos gäldenären som kan ha betydelse för betalning enligt garantin. 21 §3 Om en arbetstagare begär betalning enligt garantin för en fordran som han eller hon har mot en arbetsgivare som har försatts i konkurs i ett annat nordiskt land eller som i ett annat EU- eller EES-land än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i 1 § 3, skall arbetstagaren ansöka om utbetalning av garantibelopp hos tillsynsmyndigheten för det län där han eller hon vistas. Ansökan prövas av tillsynsmyndigheten. Om en arbetstagare begär betalning enligt garantin för en fordran som han eller hon har mot en arbetsgivare som har försatts i konkurs i ett annat nordiskt land eller som i ett annat EU- eller EES-land än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i 1 § 3, skall arbetstagaren ansöka om utbetalning av garantibelopp hos den myndighet som avses i 19 §. 29 §4 Om en arbetstagare är missnöjd med förvaltarens eller rekonstruktörens beslut enligt 16 eller 18 §, får arbetstagaren väcka talan mot staten inom tre veckor från det att han eller hon fick del av beslutet. Vid konkurs förs statens talan vid tingsrätten av tillsynsmyndigheten. Vid företagsrekonstruktion förs statens talan av den tillsynsmyndighet som skulle ha utövat tillsyn om arbetsgivaren i stället försatts i konkurs. Statens talan förs av den myndighet som avses i 19 §. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.42 Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830) Härigenom föreskrivs att 35 § konsumentkreditlagen (1992:830) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 35 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag följs. Verkets tillsyn omfattar dock inte Sveriges riksbank, verksamhet som står under tillsyn av finansinspektionen eller verksamhet hos exekutiv myndighet. Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag följs. Verkets tillsyn omfattar dock inte Sveriges riksbank, verksamhet som står under tillsyn av Finansinspektionen eller verksamhet hos Kronofogdemyndigheten. Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet än som är nödvändigt. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter1 dels att i 12 g § ordet "kronofogdemyndigheten" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 12 f § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 f §2 Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.44 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) Härigenom föreskrivs att 53 och 53 b §§ konkurrenslagen (1993:20) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 53 §1 Konkurrensverket får begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 51 § 1, 2 och 4. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Myndigheten skall dock inte underrätta den hos vilken undersökningen skall genomföras innan verkställighet sker. Konkurrensverket får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 51 § 1, 2 och 4. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Myndigheten skall dock inte underrätta den hos vilken undersökningen skall genomföras innan verkställighet sker. 53 b §2 När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en undersökning enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 får kronofogdemyndigheten på ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att undersökningen skall kunna genomföras. Detsamma gäller när beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt 53 a §. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Myndigheten skall dock inte underrätta den hos vilken undersökningen skall genomföras innan verkställighet sker. När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en undersökning enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 får Kronofogdemyndigheten på ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att undersökningen skall kunna genomföras. Detsamma gäller när beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt 53 a §. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Myndigheten skall dock inte underrätta den hos vilken undersökningen skall genomföras innan verkställighet sker. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.1 dels att i 1 § ordet "kronofogdemyndigheterna " skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att i 16 och 19 §§ ordet "kronofogdemyndigheten" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 13 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §2 Sedan kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i anspråk gäller, om säkerheten utgörs av Sedan Kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i anspråk gäller, om säkerheten utgörs av 1. pant: att den får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom, 2. borgen: att den genast får utsökas och att bestämmelserna om indrivning i denna lag då gäller samt att utmätning av lön med företrädesrätt enligt 2 § får äga rum om det är medgivet för den fordran som säkerheten avser, 3. företagshypoteksbrev: att utmätning genast får ske i den egendom som omfattas av företagshypoteket, även när detta gäller i annan näringsverksamhet än gäldenärens. 3. företagsinteckning: att utmätning genast får ske i den egendom som omfattas av företagsinteckningen, även när denna gäller i annan näringsverksamhet än gäldenärens. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.1 dels att i 2 § orden "en kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 4 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §2 Beslut om nedsättning av fordran och beslut om att godta förslag om frivillig skuldsanering fattas av kronofogdemyndigheten i den region där gäldenärens hemortskommun är belägen. Om gäldenären saknar hemortskommun i landet fattas beslutet av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Beslut om nedsättning av fordran och beslut om att godta förslag om frivillig skuldsanering fattas av Kronofogdemyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.47 Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684) Härigenom föreskrivs att 16 och 20 §§ postlagen (1993:1684) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 §1 Tillståndsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Tillståndsmyndigheten har också rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som står under tillsyn bedrivs. Tillståndsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt första och andra styckena. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Tillståndsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt första och andra styckena. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. 20 §2 Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i 19 § första stycket skall på begäran lämna 1. uppgift om enskilds adress, telefonnummer eller arbetsplats till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl, 2. uppgift som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, 3. uppgift om enskilds adress till en kronofogdemyndighet som behöver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende, 3. uppgift om enskilds adress till Kronofogdemyndigheten om myndigheten behöver uppgiften i exekutiv verksamhet och myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende, 4. uppgift om enskilds adress till Skatteverket om verket behöver uppgiften i verksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift eller i utredning om rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481), om verket finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende, 5. uppgift om enskilds adress till Försäkringskassan om denna behöver uppgiften för kontroll av rätten till ersättning, om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.48 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) Härigenom föreskrivs i fråga om skuldsaneringslagen (1994:334)1 dels att i 1, 11-18, 20, 21 och 28-30 §§ samt i rubrikerna närmast före 12 och 15 §§ ordet "kronofogdemyndigheten" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att i 25 och 29 §§ ordet "kronofogdemyndighetens" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens", dels att i 37 § ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 9 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 §2 En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos kronofogdemyndigheten i den region där gäldenären är bosatt. Är gäldenären inte bosatt i Sverige, skall ansökan göras hos Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som inte är behörig, skall ärendet genast lämnas över till den kronofogdemyndighet som enligt vad handlingarna visar är behörig. En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos Kronofogdemyndigheten. Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av gäldenären. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.49 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:448) om pantbrevsregister Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:448) om pantbrevsregister1 dels att i 8 och 17 §§ ordet "kronofogdemyndigheten" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att i 11 § orden "en kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att i 19 § ordet "kronofogdemyndigheter" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.50 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) Härigenom föreskrivs att i 4 kap. 6 § alkohollagen (1994:1738)1 orden "en kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler Härigenom föreskrivs att 4 och 5 a §§ lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §1 När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en undersökning enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 har den behöriga myndigheten rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 3 § 1, 2 och 4. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta företaget eller företagssammanslutningen om den behöriga myndighetens begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en undersökning enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 har den behöriga myndigheten rätt att få handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 3 § 1, 2 och 4. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta företaget eller företagssammanslutningen om den behöriga myndighetens begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. 5 a §2 När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om ett kontrollbesök enligt rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget har kommissionen rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra följande åtgärder hos företag: När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om ett kontrollbesök enligt rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget3 har kommissionen rätt att få handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra följande åtgärder hos företag: 1. granska räkenskaper och andra affärshandlingar samt ta kopior av dessa handlingar, och 2. få tillträde till samtliga lokaler och markområden som utnyttjas av det berörda företaget. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta företaget om en begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta företaget om en begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.52 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.1 dels att i 10 § ordet "kronofogdemyndigheternas" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens", dels att 13 och 14 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §2 Regeringen får överlåta sin befogenhet enligt 9 eller 10 § att meddela föreskrifter på Skatteverket eller, beträffande tulldatabasen, Tullverket. Regeringen får vidare överlåta sin befogenhet enligt 11 § att meddela föreskrifter om omprövning på Skatteverket eller, beträffande tullar, Tullverket. Regeringen får överlåta sin befogenhet enligt 9 eller 10 § att meddela föreskrifter på Skatteverket eller, beträffande utsöknings- och indrivningsdatabasen, Kronofogdemyndigheten eller, beträffande tulldatabasen, Tullverket. Regeringen får vidare överlåta sin befogenhet enligt 11 § att meddela föreskrifter om omprövning på Skatteverket eller, beträffande tullar, Tullverket. 14 §3 Regeringen får överlåta befogenhet som regeringen har enligt de skatte-, tull-, avgifts- och folkbokföringsförfattningar samt de författningar om behandling av personuppgifter och andra uppgifter som reglerar förhållanden som omfattas av denna lag på Skatteverket eller, beträffande tullar och behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet, Tullverket. Regeringen får överlåta befogenhet som regeringen har enligt de skatte-, tull-, avgifts- och folkbokföringsförfattningar samt de författningar om behandling av personuppgifter och andra uppgifter som reglerar förhållanden som omfattas av denna lag på Skatteverket eller, beträffande indrivning av fordringar och behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet, Kronofogdemyndigheten eller, beträffande tullar och behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet, Tullverket. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.53 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 11 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.54 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) Härigenom föreskrivs att 19 § rättshjälpslagen (1996:1619) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 § Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala ansökningsavgift eller expeditionsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning eller avgift enligt 15 § 1-3 avgiftsförordningen (1992:191). Den som har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som lett till ett verkställbart avgörande eller i ett mål om verkställighet behöver inte betala utsökningsavgifter enligt 2 § förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna. Den som har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som lett till ett verkställbart avgörande eller i ett mål om verkställighet behöver inte betala utsökningsavgifter hos Kronofogdemyndigheten. Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala några kostnader för kungörelser i mål eller ärenden vid domstol. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.55 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306) Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1997:306)1 dels att i 9 kap. 7 g § ordet "kronofogdemyndigheten" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 9 kap. 7 f § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 7 f §2 Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:379) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1997:379) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister1 ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.57 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)1 dels att i 8 kap. 28 § orden "en kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att i 18 kap. 9 §, 19 kap. 9 § samt 20 kap. 1, 6 och 7 §§ ordet "kronofogdemyndigheten" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att i 19 kap. 9 § ordet "kronofogdemyndigheternas" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.58 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 11 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område1 ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.59 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 4 kap. 18 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 18 §1 Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto beträffande aktier anges 1. för varje aktie om full betalning har erlagts för aktien till avstämningsbolaget, 2. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolagsordningen, 3. om en aktie av visst slag kan omvandlas till en aktie av annat slag, 4. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie som övergår till ny ägare, 5. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av aktiens kvotvärde eller vid skifte av bolagets tillgångar, 6. namn, personnummer och postadress för förmyndare eller god man för aktieägare och för konkursförvaltare i aktieägares konkurs, 7. uppgift om kronofogdemyndighet som verkställer utmätning, kvarstad eller betalningssäkring avseende kontohavarens aktier, samt 7. uppgift om att Kronofogdemyndigheten verkställer utmätning, kvarstad eller betalningssäkring avseende kontohavarens aktier, samt 8. namn, personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress för den som på grund av pantsättning, uppdrag eller villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken införde aktieägaren lyfta utdelning och vid fondemission ta emot ny aktie samt utöva företrädesrätt att delta i emission. I förekommande fall skall även anges aktiernas nominella belopp och utbetalning som görs vid minskning av det nominella beloppet. Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet ändrats, skall även detta anges på kontot så snart som möjligt. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:116) om skiljeförfarande Härigenom föreskrivs att i 4 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.61 Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281) Härigenom föreskrivs att i 11 kap. 6 § tullagen (2000:1281)1 ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 8 § lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet1 orden "En kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.63 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet1 dels att i 1 kap. 1 § samt 2 kap. 3, 8, 9, 14, 15 och 20 §§ ordet "kronofogdemyndigheter" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten" eller i förekommande fall "Kronofogdemyndighetens", dels att i 2 kap. 5 § orden "en kronofogdemyndighets" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens", dels att rubriken till lagen och rubriken till 2 kap. samt 1 kap. 5 § och 2 kap. 2, 26 och 30 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet Lag om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet 1 kap. 5 §2 Skatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som verket skall utföra. En kronofogdemyndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra. Kronofogdemyndigheten är personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra. 2 kap. Kronofogdemyndigheternas databaser 2 kap. Kronofogdemyndighetens databaser 2 §3 Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i Skatteverkets och kronofogdemyndigheternas verksamhet för 1. verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger kronofogdemyndigheter enligt utsökningsbalken eller annan författning, Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i Skatteverkets och Kronofogdemyndighetens verksamhet för 1. verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger Kronofogdemyndigheten enligt utsökningsbalken eller annan författning, 2. indrivning av statliga fordringar m.m., 3. avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 4. ansökan om och tillsyn över näringsförbud, 5. ärenden om ansvar för någon annans skatter och avgifter, och 6. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten. 26 §4 Skatteverket, i dess egenskap av chefsmyndighet inom exekutionsväsendet, och kronofogdemyndigheterna får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 5, 11, 17, 22 och 24 §§. Skatteverket får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 5, 11, 17, 22 och 24 §§ i den utsträckning det behövs för verkets ledning och styrning av Kronofogdemyndigheten i strategiska frågor. 30 §5 Skatteverket och kronofogdemyndigheterna får ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Kronofogdemyndigheten får ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.64 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 7 § lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet1 ordet "kronofogdemyndigheterna" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.65 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) Härigenom föreskrivs att i 12 kap. 10 § socialtjänstlagen (2001:453)1 ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten". Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.66 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:845) om upplösning av stiftelser i vissa fall Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2001:845) om upplösning av stiftelser i vissa fall skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § Om ansökan inte avslås, skall Kammarkollegiet kalla stiftelsens borgenärer. Kammarkollegiet skall dock inte kalla de borgenärer vilkas anspråk avser fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag. Kallelsen skall innehålla ett föreläggande för den som vill bestrida ansökan att senast en viss dag skriftligen anmäla detta vid påföljd att han eller hon annars anses ha medgett ansökan. Kammarkollegiet skall se till att kallelsen skyndsamt kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Kammarkollegiet skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den region där stiftelsen har sitt hemvist. Kammarkollegiet skall se till att kallelsen skyndsamt kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Kammarkollegiet skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Kronofogdemyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation Härigenom föreskrivs att 6 kap. 22 § och 7 kap. 2 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 22 §1 Den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i 20 § första stycket skall på begäran lämna 1. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl, 2. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 och som gäller misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och det enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter, 3. uppgift som avses i 20 § första stycket 3 och som gäller misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, 4. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till en kronofogdemyndighet som behöver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende, 4. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till Kronofogdemyndigheten om myndigheten behöver uppgiften i exekutiv verksamhet och myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende, 5. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till Skatteverket, om verket finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende som avser kontroll av skatt eller avgift eller rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481), 6. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till polismyndighet, om myndigheten finner att uppgiften behövs i samband med underrättelse, efterforskning eller identifiering vid olyckor eller dödsfall eller för att myndigheten skall kunna fullgöra en uppgift som avses i 12 § polislagen (1984:387), 7. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till polismyndighet eller åklagarmyndighet, om myndigheten finner att uppgiften behövs i ett särskilt fall för att myndigheten skall kunna fullgöra underrättelseskyldighet enligt 33 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, och 8. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 och 3 till regional alarmeringscentral som avses i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler. Ersättning för att lämna ut uppgifter enligt första stycket 8 skall vara skälig med hänsyn till kostnaderna för utlämnandet. 7 kap. 2 § Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs. Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder enligt denna lag. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Uppgifter som hålls tillgängliga enligt 5 kap. 6 § får kontrolleras på operatörens bekostnad. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd Härigenom föreskrivs att 11 a § lagen (2004:487) om sjöfartsskydd skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 a §1 När kommissionen genomför sådan inspektion som avses i artikel 9.4 i förordning (EG) nr 725/2004 skall berörda organ och personer underkasta sig inspektionen. Om så behövs får de personer som bemyndigats att utföra inspektionen begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att kunna genomföra de åtgärder som följer av den artikeln. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Kronofogdemyndigheten får dock låta bli att underrätta den hos vilken inspektion skall genomföras innan verkställighet sker. När kommissionen genomför sådan inspektion som avses i artikel 9.4 i förordning (EG) nr 725/2004 skall berörda organ och personer underkasta sig inspektionen. Om så behövs får de personer som bemyndigats att utföra inspektionen begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att kunna genomföra de åtgärder som följer av den artikeln. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten får dock låta bli att underrätta den hos vilken inspektion skall genomföras innan verkställighet sker. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.69 Förslag till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519) Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § järnvägslagen (2004:519) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 3 § Tillsynsmyndigheten har rätt att av den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen på begäran 1. få sådana upplysningar och ta del av sådana handlingar som behövs för tillsynen, bedömningen av ansökningar om tillstånd och för klart definierade statistiska ändamål, 2. få tillträde till anläggningar, fordon och annan materiel, områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, som har anknytning till den verksamhet som berörs, samt 3. få tillgång till nödvändig personal, materiel eller liknande utan kostnad vid provkörningar och andra materielprov. Polis- och tullmyndigheter skall lämna den hjälp som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten får begära verkställighet hos kronofogdemyndigheten av ett beslut som gäller åtgärder enligt första stycket. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Tillsynsmyndigheten får begära verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av ett beslut som gäller åtgärder enligt första stycket. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Infrastrukturförvaltare och sökande av infrastrukturkapacitet skall utan uppmaning bereda tillsynsmyndigheten full insyn i förhandlingar om avgifter. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.70 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2004:575) om europabolag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 §1 Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 11 §, skall verket kalla bolagets borgenärer. Kallelsen skall innehålla ett föreläggande för den som motsätter sig flyttningen av säte att senast viss dag skriftligen anmäla detta till verket. Bolagsverket skall dock inte kalla de borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497). Kallelsen skall ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Bolagsverket skall skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket och till kronofogdemyndigheten i den region där bolaget har sitt säte. Kallelsen skall ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Bolagsverket skall skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket och till Kronofogdemyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.71 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2004:1100) om luftfartsskydd skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § När kommissionen genomför sådan inspektion som avses i artikel 7 i förordning (EG) nr 2320/2002 skall berörda organ och personer underkasta sig sådan inspektion. Om så behövs får de som bemyndigats att utföra inspektionen begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att kunna genomföra de åtgärder som följer av den artikeln. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Kronofogdemyndigheten får dock låta bli att underrätta den hos vilken inspektionen skall genomföras innan verkställighet sker. När kommissionen genomför sådan inspektion som avses i artikel 7 i förordning (EG) nr 2320/2002 skall berörda organ och personer underkasta sig sådan inspektion. Om så behövs får de som bemyndigats att utföra inspektionen begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att kunna genomföra de åtgärder som följer av den artikeln. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten får dock låta bli att underrätta den hos vilken inspektionen skall genomföras innan verkställighet sker. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.72 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) Härigenom föreskrivs att 20 kap. 26 §, 23 kap. 22 § och 24 kap. 24 § aktiebolagslagen (2005:551) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 kap. 26 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot ansökan enligt 25 §, skall verket kalla bolagets borgenärer. Verket skall dock inte kalla borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497). Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan. Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den region där bolagets styrelse har sitt säte. Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Kronofogdemyndigheten. 23 kap. 22 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 20 §, skall verket kalla bolagens borgenärer. Verket skall dock inte kalla 1. borgenärerna i det övertagande bolaget, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen enligt 11 § har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer, 2. borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497). Kallelsen skall innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan. Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den eller de regioner där bolagens styrelser har sitt säte. Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Kronofogdemyndigheten. 24 kap. 24 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 22 §, skall verket kalla bolagens borgenärer. Verket skall dock inte kalla 1. borgenärerna i övertagande bolag, om revisorerna i yttrande över delningsplanen enligt 13 § har uttalat att de inte har funnit att delningen medför någon fara för dessa borgenärer, 2. borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497). Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan. Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den eller de regioner där bolagens styrelser har sitt säte. Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Kronofogdemyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.73 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § Om det finns svensk domsrätt enligt en gemenskapsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § och annan behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig. En ansökan enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall, om annan behörig kronofogdemyndighet saknas, göras hos Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Om det finns svensk domsrätt enligt en gemenskapsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § och annan behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2.74 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:671) om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning Härigenom föreskrivs att lagen (2004:671) om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall utgå. 2.75 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (2006:000) Härigenom föreskrivs i fråga om skuldsaneringslagen (2006:000) dels att i 12-16, 19, 21, 24, 25, 29 och 30 §§ samt i rubriken närmast före 16 § ordet "kronofogdemyndigheten" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att i 22, 28 och 29 §§ ordet "kronofogdemyndighetens" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens", dels att i 36 § ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 10 och 27 §§ skall ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2005/06:124 Föreslagen lydelse 10 § En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos kronofogdemyndigheten i den region där gäldenären är bosatt. Är gäldenären inte bosatt i Sverige, skall ansökan göras hos Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som inte är behörig, skall ärendet genast lämnas över till den kronofogdemyndighet som enligt handlingarna är behörig. En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos Kronofogdemyndigheten. Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av gäldenären. 27 § En ansökan om upphävande eller ändring enligt 24 eller 25 § av ett beslut om skuldsanering skall göras skriftligen hos den kronofogdemyndighet som anges i 10 §. Ansökan skall innehålla uppgifter om 1. det beslut som avses, och 2. de omständigheter som åberopas till stöd för upphävande eller ändring. En ansökan om upphävande eller ändring enligt 24 eller 25 § av ett beslut om skuldsanering skall göras skriftligen hos Kronofogdemyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgifter om 1. det beslut som avses, och 2. de omständigheter som åberopas till stöd för upphävande eller ändring. Om en ansökan är bristfällig tillämpas 12 §. 2.76 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 7 kap. 35 § sekretesslagen (1980:100) i stället för dess lydelse enligt lagen (2006:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2005/06:124 Föreslagen lydelse 7 kap. 35 § Sekretess gäller hos kommunal budget- och skuldrådgivare, kronofogdemyndighet eller domstol i ärende om skuldsanering för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärendet. Sekretess gäller hos kommunal budget- och skuldrådgivare, Kronofogdemyndigheten eller domstol i ärende om skuldsanering för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärendet. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år. 2.77 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. i stället för dess lydelse enligt lagen (2006:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2005/06:124 Föreslagen lydelse 4 § Beslut om nedsättning av fordran fattas av kronofogdemyndigheten i den region där gäldenärens hemortskommun är belägen. Om gäldenären saknar hemortskommun i landet, fattas beslutet av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Beslut om nedsättning av fordran fattas av Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten företräder det allmänna som borgenär vid skuldsanering. 3 Ärendet och dess beredning I en skrivelse som kom in till Finansdepartementet den 7 november 2001 hemställde Riksskatteverket om bildandet av en ny skattemyndighet genom sammanslagning av Riksskatteverket och de dåvarande tio skattemyndigheterna. Som underlag för sin hemställan gav verket in en rapport (RSV Rapport 2001:11, En ny skattemyndighet). Rapporten bearbetades inom Finansdepartementet och resultatet redovisades i departementspromemorian Det nya Riksskatteverket (Ds 2002:15). Efter remissbehandling av promemorian föreslog regeringen i proposition den 15 maj 2003 (prop. 2002/03:99) att de tio skattemyndigheterna och Riksskatteverket skulle avvecklas och att en ny myndighet, Skatteverket, skulle inrättas. Under en övergångstid skulle Skatteverket fungera som central myndighet även inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde. Riksdagen har bifallit regeringens förslag (bet. 2003/04:SkU2, rskr. 2003/04:17). Genom beslut den 21 november 2002 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda hur frågan om kronofogdemyndigheternas organisation och arbetsuppgifter skulle lösas om Riksskatteverket och de tio skattemyndigheterna bildade en myndighet. I oktober 2003 avlämnade utredaren sitt betänkande En kronofogdemyndighet i tiden (SOU 2003:97). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2003/5920). Utredarens förslag innefattar bl.a. att det inrättas en rikstäckande kronofogdemyndighet som är helt fristående från Skatteverket. Den nya Kronofogdemyndigheten skall inte svara för några arbetsuppgifter av borgenärskaraktär vid indrivning av det allmännas fordringar. Dessa uppgifter skall i stället skötas av Skatteverket och andra debiterande myndigheter. Med en sådan ordning kan begreppen allmänt respektive enskilt mål utmönstras ur utsökningslagstiftningen, vilket utredaren föreslår. Med utgångspunkt i utredarens förslag och mot bakgrund av de remissvar som inkommit uttalade regeringen i budgetpropositionen för 2005 (prop. 2004/05:1 utg.omr. 3) att exekutionsväsendets indelning i regioner skulle upphöra den 1 januari 2006. Regeringen skulle återkomma till frågan om den rikstäckande verksamhetens organisatoriska hemvist. I budgetpropositionen för 2006 (prop. 2005/06:1 utg.omr. 3) slog regeringen fast att bedömningen om en rikstäckande myndighet kvarstod. Eftersom diskussionerna om den närmare utformningen av den framtida organisationen hade dragit ut på tiden saknades det förutsättningar för att genomföra den rikstäckande myndigheten som tidigare aviserats redan till årsskiftet 2005/2006. Vidare redovisade regeringen bedömningen att ansvaret för administrativ ledning och styrning av verksamheten liksom hittills borde ligga på Skatteverket. Regeringen lägger i detta ärende fram förslag till den närmare utformningen av exekutionsväsendets organisation i linje med vad som uttalats i budgetpropositionen för 2006. I ett andra steg avser regeringen att komplettera det nu framlagda förslaget genom att lägga fram förslag om att de borgenärsuppgifter som är av offensiv natur skall flyttas över från Kronofogdemyndigheten till Skatteverket (se avsnitt 8.4). Ett utkast till lagrådsremiss har beretts med Skatteverket. Lagrådet Regeringen beslutade den 30 mars 2006 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Övriga lagförslag, varav flertalet redovisades redan i lagrådsremissen, är av samma slag som de som granskats av Lagrådet eller av sådan enkel teknisk beskaffenhet att Lagrådets yttrande ansetts obehövligt. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets synpunkter. Regeringen behandlar Lagrådets synpunkter i författningskommentaren. Lagrådets granskning har också lett till redaktionella och språkliga ändringar i lagtexten. I förhållande till lagrådsremissen har ändringar föreslagits också i 7, 13 och 20 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Dessutom har föreslagits att 11 § samma lag skall upphöra att gälla. Ändringarna i 13 och 20 §§ är en direkt följd av den lydelse av 3 § som Lagrådet föreslagit. Förslagen till ändring i 7 § och upphävande av 11 § är inte av sådant slag att de kräver Lagrådets hörande. 4 Bakgrund och tidigare överväganden Sedan 1950-talet har kronofogdemyndigheternas organisation varit föremål för ett flertal utredningar. I enlighet med förslag av 1957 års polisutredning i betänkandet Huvudmannaskapet för polisväsendet m.m. (SOU 1961:34) beslutades 1962 att sambandet mellan polis- och åklagarväsendet och den exekutiva verksamheten skulle brytas. Beträffande exekutionsväsendets framtida organisation angavs att en allmän samordning av exekutionsväsendet borde komma till stånd. Vidare beslutades att utmätningsmannen skulle benämnas kronofogde och att staten skulle överta huvudmannaskapet för exekutionsväsendet (prop. 1962:148, SU 1962:183, rskr. 387). Antalet utmätningsmannadistrikt reducerades så att landet delades in i 81 kronofogdedistrikt som i stort sammanföll med polis- och åklagardistrikten. I samband med förstatligandet av exekutionsväsendet inrättades en nämnd bestående av särskilda sakkunniga, Exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON). EON fick en rådgivande och samordnande funktion och hade även uppgiften som central myndighet för exekutionsväsendet. Denna ordning för exekutionsväsendets centrala organisation var endast provisorisk. År 1969 gjordes därför en utredning om centralorgan inom exekutionsväsendet (UCE-utredningen). Förutsättningar för en sådan utredning ansågs föreligga i och med förslaget om att inrätta Riksskatteverket den 1 januari 1971. Utredningen konstaterade i betänkandet, Centralorgan inom exekutionsväsendet - översyn av landets indelning i kronofogdedistrikt (Ds C 1971:2 s. 100 f.), att en grundläggande förutsättning för att kronofogdemyndigheternas verksamhet skulle omfattas av förtroende från allmänheten var att de judiciella uppgifterna utövades på ett opartiskt sätt. Särskilt viktigt ansågs detta vara beträffande de allmänna målen, eftersom utmätningsmannen i dessa mål även hade att tillvarata fiskala intressen. Enligt utredningens bedömning hade kronofogdemyndigheternas dubbla funktioner i de allmänna målen inte inverkat menligt på förtroendet för kronofogdemyndigheterna. Inte heller hade det föranlett några problem i praktiken. Utredningen underströk emellertid att deras bedömningar byggde på dåvarande förhållanden och att det var möjligt att man i framtiden, om den judiciella verksamheten skulle öka väsentligt, kunde anföra organisatoriska skäl för att de judiciella uppgifterna avskiljdes från övriga arbetsuppgifter. En uppdelning av uppgifterna på skilda myndigheter skulle kunna tänkas vara nödvändig för att tillgodose intresset av effektivitet i skatteindrivningen. Dessutom var det sannolikt att en sådan åtgärd även skulle stärka allmänhetens tilltro till objektiviteten och eliminera risken för konflikt mellan nämnda effektivitetsintresse och intresset av opartiskhet i de judiciella avgörandena. De alternativ som diskuterades var Riksskatteverket och det blivande Domstolsverket, som då var under uppbyggnad. Vid valet mellan dessa två verk konstaterade utredningen att skatteindrivningen representerade en övervägande del av verksamheten och att skattemålens andel och betydelse krävde särskilt hänsynstagande och speciella åtgärder i form av samordning m.m. De enskilda målen och de judiciella avgörandena i allmänna mål hade däremot ett nära samband med den verksamhet som bedrevs vid de allmänna domstolarna. Bevakning och information om den exekutionsrättsliga lagstiftningen samt behovet av att samordna nämnda lagstiftning med angränsande lagstiftning talade för det blivande Domstolsverket som centralorgan. Frågor om organisation och utbildning påverkades i hög grad av den exekutionsrättsliga lagstiftningen. Detta talade också för Domstolverket. Utredningen konstaterade dock att den judiciella verksamheten hade en betydligt mindre omfattning än indrivningsverksamheten (härmed torde avses indrivning av allmänna mål). Beträffande tilltron till kronofogdemyndigheternas objektivitet förelåg inte heller skäl som talade mot att de centrala uppgifterna i den judiciella verksamheten förlades till Riksskatteverket. Av dessa anledningar föreslogs Riksskatteverket som centralorgan. Beträffande kronofogdedistrikten föreslogs en reducering från de dåvarande 81 distrikten till 35, varvid 19 län skulle bilda vartdera ett kronofogdedistrikt. 4.1 Riksskatteverket som centralmyndighet Frågan om centralorgan och landets indelning i kronofogdedistrikt anmäldes i 1972 års budgetproposition (prop. 1972:1 bil. 14). Föredragande departementschef anslöt sig i allt väsentligt till utredningens förslag om centralorgan. När det gällde valet av ett samordnat centralorgan angav föredraganden att indrivningen av skatter och andra offentligrättsliga fordringar representerade och skulle även under överskådlig framtid representera en övervägande del av kronofogdemyndigheternas verksamhet. Sambandet mellan taxering och uppbörd och själva indrivningen fordrade dessutom särskilda samordningsåtgärder mellan de verkställande myndigheterna. Detta gällde även prioritering och planering på central nivå för de olika verksamhetsgrenarna. Även ADB och utbildningsfrågor talade för en samordning. Vid riksdagsbehandlingen uttalades bl.a. att en önskad samverkan mellan taxerings- och indrivningsmyndigheterna i viss mån talade för ett samordnat centralorgan, även om betydelsen av detta inte borde överdrivas. Sett från skatteuppbördssynpunkt var en samordning önskvärd även när det gällde prioritering och planering. För en samordning talade vidare önskvärdheten av samverkan i fråga om ADB och viss utbildning. Enligt utskottet borde dock beaktas att kronofogdemyndigheternas arbete hade en speciell och en för allmänna och enskilda mål gemensam reglering. Vidare uttalades att utvecklingen av kronofogdemyndigheternas verksamhet och möjligheten att de tillfördes nya arbetsuppgifter i fråga om betalningsförelägganden, konkurser m.m., kunde medföra en förskjutning av verksamheten mot det judiciella arbetet. En sådan utveckling och ytterligare tänkbara reformer kunde leda till nya ställningstaganden som inte fick bindas av valet av organisationsform. Detta i sin tur talade för att centralmyndighetens uppgifter hanterades av t.ex. en särskild avdelning. Riksskatteverket blev centralmyndighet för administrationen av exekutionsväsendet den 1 juli 1973. Regionalt var dock kronofogdemyndigheterna i vissa avseenden, t.ex. i fråga om budget och medelstilldelning, fortfarande underställda länsstyrelserna, som också svarade för viss tillsyn över indrivning och redovisning av skatter och avgifter i länet. Länsstyrelsen var även överexekutor. Som centralmyndighet hade Riksskatteverket direktivrätt i organisatoriska och administrativa frågor. Bl.a. hade verket rätt att utfärda föreskrifter om kronofogdemyndigheternas organisation och tillämpningen av bestämmelserna om arbetsfördelning samt svara för frågor rörande utbildning, tillsättning av vissa tjänster och utöva viss tillsyn över exekutionsväsendet. Däremot hade verket begränsade befogenheter att styra och leda den exekutiva verksamheten. Avsaknaden av klara och effektiva styrfunktioner över exekutionsväsendets samlade verksamhet innebar att Riksskatteverket inte kunde ansvara för att inriktningen av indrivningsverksamheten skedde utifrån en för hela förvaltningen gemensam och samordnad målsättning. 4.2 En kronofogdemyndighet i varje län och Riksskatteverkets nya roll Efter principförslaget om ny indelning av landet i kronofogdedistrikt (prop. 1972:1, bil. 14) utreddes kronofogdemyndigheternas distriktindelning, organisation och personella resurser ett flertal gånger. De förslag som lades fram genomfördes dock inte, utan distriktsindelningen förblev oförändrad ända fram till år 1988. I prop. 1986/87:52, Exekutionsväsendets organisation m.m., konstaterade regeringen att de lednings- och styrproblem, som genom 1987 års reform avhjälpts inom skatteförvaltningen, kvarstod inom exekutionsväsendet. Vidare angavs att kronofogdemyndigheterna var för små och sårbara för att klara av de alltmer komplicerade indrivningsfallen. Begränsade befordringsmöjligheter, svårigheten att rekrytera kompetent personal på alla nivåer till mindre orter och det begränsade erfarenhetsutbyte som verksamheten gav, hämmade vidare personalens egen utveckling. En annan negativ effekt av de små myndigheterna var att organisationen saknade förutsättningar att på ett enkelt sätt omfördela resurser vid ändrade förhållanden som påverkade arbetsbelastningen. Vidare komplicerades det administrativa arbetet vid kronofogdemyndigheterna av att de administrativa funktionerna var fördelade mellan Riksskatteverket, länsstyrelserna och kronofogdemyndigheterna. Det ansågs därför nödvändigt att ändra exekutionsväsendets organisation. Vid bedömningen av vilka krav som skulle kunna ställas på en ny organisation utgick regeringen från det funktionella sambandet mellan taxering, debitering och uppbörd å ena sidan och indrivning å andra sidan och att detta ställde krav på samarbete på olika myndighetsnivåer. I propositionen diskuterades fyra alternativa lösningar. En lösning var att infoga kronofogdemyndigheterna i skatteförvaltningen, vilket skulle innebära att det exekutiva arbetet i de enskilda målen utfördes av skattemyndigheterna. En sådan ordning skulle dock kunna rubba allmänhetens tilltro till exekutionsväsendets opartiskhet. En annan lösning var att dela verkställigheten mellan skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten så att skattemyndigheten verkställde allmänna mål och kronofogdemyndigheten enskilda mål. Ett delat exekutionsväsende skulle emellertid kräva dubbla organisationer, medföra dubbelarbete och därmed bli kostsamt. Som en ytterligare lösning diskuterades möjligheten att skilja ut arbetet med de s.k. borgenärsfunktionerna och föra över dessa till skatteförvaltningen. De exekutiva arbetsuppgifterna skulle då behållas hos kronofogdemyndigheterna. En sådan modell fanns i Finland och skulle kunna vara till fördel i fiskalt hänseende eftersom uppbörden då skulle samordnas med indrivningen. En sådan uppdelning skulle dock kunna medföra att indrivningen blev mer omständlig och dyrare. Det sista alternativet som diskuterades var att behålla dåvarande verksamhetsform. Med detta avsågs att kronofogdemyndigheterna även fortsättningsvis verkställde allmänna och enskilda mål samt utövade vissa borgenärsfunktioner. För att en sådan ordning skulle kunna fungera krävdes att kronofogdemyndigheternas organisation bättre anpassades till skattemyndigheternas regionala organisation och att det tillskapades en gemensam ledning av kronofogdemyndigheterna och skattemyndigheterna. På så sätt skulle man uppnå nödvändiga samordnings- och samarbetseffekter i förhållande till skattemyndigheterna. Regeringen föreslog därför att det skulle bildas en kronofogdemyndighet i varje län och att Riksskatteverket även skulle leda exekutionsväsendets verksamhet. Den 1 juli 1988 ändrades kronofogdemyndigheternas organisation på det sätt som föreslagits så att en kronofogdemyndighet bildades i varje län. De nybildade länskronofogdemyndigheterna underställdes Riksskatteverket som chefsmyndighet med bl.a. direktivrätt för kronofogdemyndigheternas hela verksamhet. Därmed övertog verket det övergripande ansvaret även för hela exekutionsväsendets verksamhet. Som chefsmyndighet fick verket nu ansvar för att leda, styra och samordna hela skatteväsendets och exekutionsväsendets respektive verksamheter, inklusive resurs- och personalfrågor. 4.3 Kronofogdemyndigheternas regionalisering 1997 Även om omorganisationen 1988 hade inneburit ett stort framsteg stod det klart att länsindelningen inte var en i alla avseenden bra lösning. Många av myndigheterna var fortfarande så små att de inte gav ett tillräckligt underlag för att handha olika interna stödfunktioner på ett kostnadseffektivt sätt. Likaså hade de mindre myndigheterna svårt att upprätthålla tillräcklig kompetens för vissa operativa funktioner där kravet på specialistkunnande var stort men arbetsvolymerna små i förhållande till det huvudsakliga arbetet - indrivningsarbetet. Beträffande interna stödfunktioner ökade kompetenskraven, bl.a. på grund av ett ökat behov av anpassning till ny teknik m.m. (administrativ utveckling). Dessutom skärptes kraven på uppföljning och analys av verksamheten. Under åren 1992 och 1993 gjorde Riksskatteverket ytterligare två utredningar rörande kronofogdemyndigheternas organisation, Regionaliseringsutredningen, REGU (RSV rapport 1992:8) och Samverkansutredningen, SAMU (RSV rapport 1993:6). Syftet med utredningarna var att överbrygga en del av de problem som kvarstod efter 1988 års omorganisation och minska kostnaderna för internadministration samt att effektivisera det operativa arbetet. SAMU ledde till att en ordnad samverkan mellan länsmyndigheterna tog sin början den 1 juli 1994. Landets kronofogdemyndigheter delades in i åtta samverkansområden och i vart och ett av dessa områden utsågs en av myndigheterna till samordningsmyndighet. Till samordningsmyndigheten koncentrerades för området gemensamma resurser för stödfunktionerna och viss kompetens för de smala operativa funktionerna. Även om nämnda organisation medförde vissa fördelar hade den brister. Eftersom myndighetsgränserna inom samverkansområdena kvarstod blev effekterna av att koncentrera administrativa funktioner mindre än väntat. Dessutom hade cheferna för samordningsmyndigheterna inte samma befogenheter i det eller de andra län som ingick i området. Mot bakgrund av de svagheter som konstaterats i samverkansmodellen, redovisade Riksskatteverket på uppdrag av regeringen i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1997-1999 ett förslag till en organisation med färre myndigheter. Regeringen delade Riksskatteverkets uppfattning att det borde bildas större och färre myndigheter. Med anledning av ändringar i länsindelningen förordades en indelning av kronofogdemyndigheternas organisation i nio verksamhetsområden (prop. 1996/96:1 utg. omr. 4 s. 66). I riksdagen valdes sedermera en organisation med tio regioner. Den 1 januari 1997 genomfördes regionaliseringen av kronofogdemyndigheterna, varvid tio regionmyndigheter bildades som ersatte de tidigare 24 (prop. 1996/97:1 utg. omr. 4, bet. 1996/97:JuU1, rskr. 1996/97:98, SFS 1996:1448). 5 Kronofogdemyndigheternas nuvarande organisation och verksamhet 5.1 Skatteverkets roll 5.1.1 Instruktionen för exekutionsväsendet I 5 § förordningen (2003:1106) med instruktion för Skatteverket hänvisas i fråga om verkets uppgifter inom exekutionsväsendet till förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet. I denna avses med exekutionsväsendet Skatteverket och kronofogdemyndigheterna (1 kap. 1§). Enligt 1 kap. 2 § instruktionen för exekutionsväsendet är Skatteverket chefsmyndighet inom exekutionsväsendet. I 2 kap. 1 § föreskrivs att Skatteverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken och andra författningar, frågor om indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., frågor om betalningsföreläggande och handräckning, frågor om frivillig skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334), frågor om tillsyn i och lönegaranti vid konkurs samt frågor om lönegaranti vid företagsrekonstruktion, om något annat inte följer av särskilda föreskrifter. Enligt 2 kap. 2 § skall verket särskilt meddela föreskrifter om verkställighet av lag enligt särskilda bemyndiganden, genom allmänna råd och uttalanden verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rättstillämpningen inom verksamhetsområdet, lämna direktiv om organisationen och arbetsformerna inom exekutionsväsendet, fördela de ekonomiska och andra resurser som ställs till exekutionsväsendets förfogande, följa upp kronofogdemyndigheternas ekonomiska redovisning och analysera resultatet, samt verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs i rätt tid och ordning. Verket skall även i övrigt enligt de riktlinjer som statsmakterna har angett meddela de föreskrifter och andra beslut som behövs för att uppnå samordning, rationalisering och enhetlighet vid arbetet inom exekutionsväsendet. Inom exekutionsväsendets verksamhetsområde företräder Skatteverket staten vid domstol, om det inte särskilt föreskrivs att detta ankommer på kronofogdemyndigheten. Verket får bestämma att en kronofogdemyndighet skall företräda staten i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden (2 kap. 3 §). Enligt 2 kap. 4 § skall verket årligen avge budgetunderlag eller underlag för fördjupad prövning för exekutionsväsendet. I 2 kap. 6 § föreskrivs att uppgifter som Skatteverket har i sin roll som chefsmyndighet och central förvaltningsmyndighet skall utföras vid verkets huvudkontor. 5.1.2 Organisation m.m. Vid Skatteverkets huvudkontor har kronofogdeavdelningen det samlade ansvaret för ledning, styrning, utveckling och uppföljning av verksamheten vid kronofogdemyndigheterna inom områdena utsökning och indrivning, summarisk process, tillsyn i konkurser, skuldsanering samt förebyggande kommunikation. Kronofogdeavdelningen är underindelad utifrån kronofogdemyndigheternas verksamhetsprocesser. Indrivningsenheten ansvarar för ledning, styrning, uppföljning och utveckling avseende utsökning och indrivning och obeståndsenheten ansvarar för motsvarande för övriga verksamhetsprocesser. Obeståndsenheten svarar också för utlandsindrivning och processverkamhet. Dessutom finns en analysenhet som ansvarar för verksamhetsanalys, förstudier och större utvecklingsprojekt samt en planeringsenhet som samordnar planering och uppföljning av kronofogdemyndigheternas verksamhet. Planeringsenheten ansvarar även för alla processgemensamma frågor. Kronofogdeavdelningen leder kronofogdemyndigheternas gemensamma kundcenterverksamhet. Till stöd för avdelningschefen finns ett mindre sekretariat. Totalt sett finns på kronofogdeavdelningen ca 67 årsarbetskrafter. Vid Skatteverkets huvudkontor finns ett antal staber som består av funktioner som generaldirektören behöver för att utöva sin ledning och styrning av Skatteverket och kronofogdemyndigheterna. Staberna är rådgivande i strategiska frågor och tar fram förslag till riktlinjer och beslutsunderlag inom sina områden. I vissa fall beslutar staberna själva om riktlinjer inom sina områden. De har även samordnande och uppföljande roller. Staberna är beställare av verksamhetsstöd för Skatteverket och kronofogdemyndigheterna. De staber som finns är en verksledningsstab, en personalstab, en kommunikationsstab, en utvecklingsstab, en IT-stab och en säkerhetsstab. Avdelningen Verksamhetsstöd för skatt och KFM utgör en gemensam resurs för Skatteverket och kronofogdemyndigheterna och tillhandahåller och utför tjänster för hela den samlade förvaltningens verksamhet. Avdelningens uppgift är att svara för administrativt stöd till verksamheten inom följande områden: - administrativt stöd till verksamhetens kärnprocesser, - personaladministration och kompetensförsörjning, - ekonomi, (redovisning, lön), upphandling, lokalförsörjning och internservice - kommunikation, - generell förvaltning (arkiv- och diariefrågor), - IT-stöd, (drift, underhåll, utveckling), - infrastruktur - säkerhet Kronofogdemyndigheternas insyn i och möjligheter att påverka Verksamhetsstöd för skatt och KFM säkerställs dels genom att kronofogdeavdelningen är beställare av stöd till kärnprocesserna, dels genom deltagande i ett strategiskt samverkansråd. Rådets uppgifter är dels att säkerställa att den beslutade beställar-/utförarmodellen fungerar som avsett, dels att garantera de två beställarnas (Skatteverkets och kronofogdemyndigheternas) likvärdighet. 5.2 De tio kronofogdemyndigheternas uppgifter och organisation 5.2.1 Instruktionen Som redan nämnts finns sedan år 1997 tio regionala myndigheter med den sätesort och det geografiska verksamhetsområde som anges i 3 kap. 5 § förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet. Enligt 3 kap. 1 § förordningen med instruktion för exekutionsväsendet har kronofogdemyndigheterna följande uppgifter. Kronofogdemyndigheterna är regionala myndigheter för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken och andra författningar, för frågor om indrivning enligt indrivningslagen, om något annat inte följer av särskilda föreskrifter samt för handläggning av mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning och ärenden om frivillig skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334). Kronofogdemyndigheterna är också regionala myndigheter för frågor om tillsyn i konkurser. Som verkställande myndighet skall kronofogdemyndigheterna dessutom verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs i rätt tid och ordning. 5.2.2 Ledning och organisation i regionerna m.m. Kronofogdemyndigheterna hade sammanlagt omkring 2 500 fast anställda under år 2005. Regionkronodirektören är chef för kronofogdemyndigheten, 3 kap. 3 § förordningen med instruktion för exekutionsväsendet. Enligt 3 kap. 4 § förordningen skall kronofogdemyndighetens styrelse bestå av högst tio personer med regionkronodirektören som ordförande. I 3 kap. 6 § föreskrivs att det vid varje kronofogdemyndighet skall finnas en enhet för tillsyn i konkurser. I övrigt får varje kronofogdemyndighet organiseras med de avdelningar och enheter som Skatteverket bestämmer. Särskilt föreskrivs att de avdelningar och enheter som handhar exekutiv verksamhet samt enheterna för tillsyn i konkurser skall ledas av kronofogdar, 3 kap. 7 §. Skatteverket får emellertid i det enskilda fallet medge undantag från kravet på kronofogdekompetens om det finns särskilda skäl. Detta har också skett i ett flertal fall. Gemensamt för samtliga myndigheter är således att det finns en enhet för tillsyn i konkurser. På detta sätt markeras vikten av att denna verksamhet hålls åtskild från övrig verksamhet vid kronofogdemyndigheterna. I övrigt skiljer sig den interna organisationen åt beroende på bl.a. myndigheternas storlek. Inom indrivningsverksamheten (uppdelat på olika fältenheter och på en specialindrivningsenhet för de mer komplexa ärendena) handläggs mål om verkställighet av betalningsförpliktelser till det allmänna, enskilda och företag liksom mål om verkställighet av en rad andra förpliktelser eller säkerhetsåtgärder såsom handräckning enligt bl.a. konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl., kvarstad och betalningssäkring, avhysning, intrångsundersökning m.m. Vidare hanteras uppgiften att företräda det allmänna som borgenär vid indrivning av det allmännas skulder. Vid kronofogdemyndigheterna finns dessutom funktioner för den förebyggande kommunikationen, summarisk process, skuldsanering och tillsyn i konkurser. Kronofogdemyndigheternas verksamhet bedrivs dels från myndigheternas huvudkontor, belägna på respektive myndighets sätesort, dels från ett antal lokalkontor inom regionernas verksamhetsområden. Flera av verksamhetsgrenarna har dock koncentrerats till ett eller ett fåtal kontor. 5.3 Närmare om verksamheten Kronofogdemyndigheternas verksamhet består i huvudsak av de fem verksamhetsgrenarna verkställighet av betalningsförpliktelser och andra förpliktelser (utsökning), summarisk process (betalningsföreläggande och handräckning), skuldsanering, tillsyn i konkurser och förebyggande kommunikation. Med undantag för verksamhetsgrenen förebyggande kommunikation är samtliga verksamheter författningsreglerade. Verkställighet enligt utsökningsbalken och indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen) är den dominerande verksamheten och tar i anspråk cirka 80 procent av resurserna. Den näst största verksamheten är summarisk process med ca 12 procent och därefter följer, utan någon inbördes rangordning, skuldsanering, tillsyn i konkurser och förebyggande verksamhet. 5.3.1 Utsökning I utsökningsbalken regleras bl.a. verkställighet av betalningsförpliktelser och andra förpliktelser eller säkerhetsåtgärder. Balkens bestämmelser kompletteras av bestämmelser som meddelats av regeringen, främst utsökningsförordningen (1981:981) och förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna. Utsökningsförfarandet är uppbyggt så att kronofogdemyndigheten på uppdrag av en borgenär eller sökande tvångsvis verkställer rättsanspråk som fastställts i en exekutionstitel. Mål om verkställighet hos kronofogdemyndigheterna benämns utsökningsmål och handläggs som allmänna mål eller enskilda mål. Allmänna mål grundar sig på offentligrättsliga fordringsanspråk och avser det allmännas - statens eller kommuns - fordran på skatter, böter, allmänna avgifter m.m. Enskilda mål avser skulder till enskilda och företag och grundar sig på privaträttsliga fordringsanspråk. Även stat och kommun kan vara borgenär i ett enskilt mål, t.ex. när staten tillerkänts skadestånd. Som enskilt mål räknas även bl.a. avhysning och annan verkställighetsåtgärd eller säkerhetsåtgärd oavsett om det är staten, kommunen, företag eller enskild som är sökanden. Allmänna mål avser således enbart betalningsförpliktelser till det allmänna, medan enskilda mål kan avse såväl betalningsförpliktelser som andra förpliktelser till enskilda, staten eller annan. Verkställigheten av en betalningsförpliktelse inleds med att gäldenären underrättas om målet och ges möjlighet att betala frivilligt inom viss tid. Om fordringen inte betalas gör kronofogdemyndigheten en s.k. tillgångsundersökning för att klarlägga gäldenärens inkomst- och anställningsförhållanden, familjeförhållanden och försörjningsbörda samt ta reda på om gäldenären har några utmätningsbara tillgångar. Omfattningen av undersökningen är beroende av ansökans innehåll, gäldenärens förhållanden och övriga omständigheter. Undersökningen görs i stor utsträckning genom efterforskning i olika databaser och andra register samt kontakt med gäldenären. Kronofogdemyndigheten kan även genomföra förrättning i gäldenärens bostad och eventuell verksamhetslokal. Vid behov får kronofogdemyndigheten hålla förhör med gäldenären eller tredje man. I allmänna mål skall kronofogdemyndigheten, utöver tillgångsundersökningen, även göra en gäldenärsutredning, som bl.a. syftar till att ta reda på om det finns exempelvis skattefordringar som ännu inte har överlämnats för indrivning. Den verkställighetsform som står till buds när det gäller betalningsförpliktelser är i huvudsak utmätning. Utmätning innebär att egendom som tillhör den betalningsskyldige tas i anspråk av kronofogdemyndigheten och realiseras, varefter influtna medel används till betalning av sökandens fordran. Utmätning kan ske i såväl lös egendom (kontanter, bil, bostadsrätt m.m.) som fast egendom (fastigheter) och avse hela eller del av egendomen (ideell andel). Utmätning kan vidare avse en fordran eller en rättighet. Utmätta fordringar skall om möjligt drivas in i stället för att säljas. En särskild verkställighetsform är utmätning av lön. Vissa slag av egendom är undantagna från utmätning, bl.a. sådan egendom som är nödvändig för ett hem och dess skötsel. Viss del av gäldenärens lön eller motsvarande är också undantagen genom bestämmelser om s.k. förbehållsbelopp. I 16 kap. utsökningsbalken regleras s.k. annan verkställighet. Härmed avses verkställighet av andra förpliktelser än betalningsskyldighet och säkerhetsåtgärder (kvarstad och betalningssäkring). Till den första kategorin - andra förpliktelser - hör skyldigheten att avflytta från t.ex. en lägenhet eller fastighet. Sådan skyldighet verkställs genom avhysning. Även handräckning räknas till denna kategori. Med handräckning avses bl.a. uttagande av viss lös egendom eller återställande av rubbad besittning och förpliktelse att utföra visst arbete, t.ex. riva en byggnad. Verkställighet av andra förpliktelser än avhysning kan vara av mycket skiftande slag. Sedan år 1994 överklagas kronofogdemyndighetens beslut hos tingsrätt (tidigare hovrätt). Av landets tingsrätter är 24 behöriga att pröva överklaganden i utsökningsmål, en i vart och ett av länen före senare års ändringar i länsindelningen. Ett överklagande kan avse kronofogdemyndighetens beslut om att avslå eller bifalla invändning mot ansökan om verkställighet, beslut om utmätning, försäljning, fördelning eller redovisning av medel osv. Utöver uppgiften att verkställa olika förpliktelser i utsökningsmål enligt utsökningsbalken skall kronofogdemyndigheten i liknande former handlägga vissa andra typer av mål och ärenden, exempelvis verkställighet av handräckning enligt konsumentkreditlagen (1992:830) eller lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. och intrångsundersökningar på det immaterialrättsliga området. 5.3.2 Summarisk process Den 1 januari 1992 fick kronofogdemyndigheterna till uppgift att handlägga mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Fram till dess hade tingsrätterna handlagt mål i den summariska processen. Ett grundläggande syfte med det nya summariska betalningsförfarandet var att förbättra förutsättningarna för borgenärerna att snabbt, enkelt och billigt få verkställighet hos de gäldenärer som inte betalar frivilligt. Förutom införandet av ett förenklat och mer enhetligt regelverk samt en överflyttning av handläggningen till kronofogdemyndigheterna infördes för hela landet IT-stöd för handläggningen. Hos tingsrätterna hade verksamheten bara i begränsad utsträckning varit IT-stödd. Den principiella aspekten på en överflyttning diskuterades i förarbetena till lagen om betalningsföreläggande och handräckning (prop. 1990/91:126, bet. 1990/91:LU34, rskr. 1990/91:332, SFS 1990:746). En invändning som hade framförts mot att kronofogdemyndigheterna tog över den summariska processen, var att den i grunden utgjorde en dömande verksamhet och att det från principiella och sakliga utgångspunkter ansågs mer lämpligt att uppgifterna låg på domstolarna. I propositionen uttalades att inslaget av judiciell verksamhet var obetydligt beträffande betalningsföreläggande. Bortsett från en viss formell granskning av ansökningshandlingarna var det meningen att kronofogdemyndigheterna i det summariska förfarande som föreslagits i promemorian, i de allra flesta av målen endast skulle konstatera huruvida svaranden bestritt ansökningen eller inte. Om ansökningen var obestridd skulle utslag utfärdas. Om ansökningen bestreds skulle målet, på sökandens begäran, överlämnas till tingsrätt, där den egentliga tvistlösningen skulle äga rum. Däremot var inslaget av judiciell verksamhet större när det gällde vissa handräckningsmål eftersom det i dessa skulle vidtas en materiell prövning. Avgörandena avsågs dock inte få rättskraft i egentlig mening. I propositionen betonades även att handräckningsmålen före utsökningsbalkens tillkomst hade handlagts hos överexekutor och inte vid domstol. Även frågan om jäv diskuterades i propositionen med anledning av att en och samma myndighet nu skulle utfärda utslag avseende bl.a. betalningsskyldighet och sedan verkställa utslaget. Enligt föredraganden var nu nämnda ordning inte konstigare än den ordning som då förelåg, nämligen att tingsrätten handlade ett mål först inom den summariska processen och därefter som tvistemål. En särskild situation som beaktades var den att kronofogdemyndigheten, som företrädare för staten, var sökande i den summariska processen med anledning av t.ex. en talan om företrädaransvar för skatt. Någon jävsituation ansågs dock inte föreligga, eftersom myndighetens uppgift i dessa mål är begränsad till att konstatera huruvida ansökningen bestrids eller inte. 5.3.3 Skuldsanering Skuldsaneringslagen (1994:334) trädde i kraft den 1 juli 1994. Skuldsaneringsförfarandet är avsett enbart för fysiska personer och är uppdelat i tre steg där gäldenären i det första steget på frivillig väg skall försöka nå en uppgörelse med sina borgenärer. Kommunerna har enligt 1§ skuldsaneringslagen en skyldighet att lämna råd och anvisningar till skuldsatta personer. Misslyckas gäldenärens försök att på egen hand eller med hjälp av kommunens budget- eller skuldrådgivare nå en uppgörelse med sina borgenärer i steg ett, har han möjlighet att ansöka om skuldsanering hos kronofogdemyndigheten. Under förutsättning att gäldenären och samtliga borgenärer är överens kan kronofogdemyndigheten besluta om frivillig skuldsanering. Om någon motsätter sig förslaget skall ärendet överlämnas till tingsrätten som har möjlighet att besluta om skuldsanering även om någon eller några av borgenärerna motsätter sig det - s.k. tvingande skuldsanering. Ett beslut om skuldsanering, såväl frivillig som tvingande, innebär att gäldenären helt eller delvis befrias från betalningsskyldighet för de fordringar som omfattas av skuldsaneringen. I förarbetena till lagen (prop. 1993/94:123, bet. 1993/94:LU26, rskr. 1993/94:303) diskuterades huruvida kronfogdemyndigheten kunde anses som olämplig att handha skuldsaneringsärenden mot den bakgrunden att kronofogdemyndigheten i vissa fall även företräder det allmänna, som kan vara en av flera borgenärer som deltar i ett skuldsaneringsförfarande. Slutsatsen blev dock att kronofogdemyndigheten inte kunde anses vara olämplig på grund av dels att förfarandet hos kronofogdemyndigheten inte mot någon annan borgenärs vilja kunde leda till att en skuldsanering fastställs, dels att samtliga fordringar i skuldsaneringsförfarandet skulle behandlas lika, dels att skattemyndigheten skulle företräda det allmänna när det gällde krav på skatter och avgifter och dels att uppgiften att hantera skuldsaneringsärenden ansågs falla väl in under vad kronofogdemyndigheten skulle syssla med. I sammanhanget bör nämnas att kronofogdemyndigheten sedan den 1 juli 1998 har uppgiften att företräda staten som borgenär även i skuldsaneringsärenden. Vissa allmänna villkor måste vara uppfyllda för att en gäldenär skall beviljas skuldsanering. Ett sådant är att gäldenären skall vara kvalificerat insolvent. Med kvalificerat insolvent avses att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Vidare skall gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden vara sådana att det är skäligt att bevilja honom skuldsanering. Vid skälighetsbedömningen skall särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering. Regeringen har nyligen föreslagit en rad förenklingar i skuldsaneringsförfarandet (prop. 2005/06:124, Ett enklare och snabbare skuldsaneringsförfarande). Till dessa hör att det första steget, egenförsöket, slopas och att kronofogdemyndigheten skall fatta beslut i ett ärende även om en eller flera borgenärer motsätter sig en skuldsanering. Vidare föreslås att Konsumentverket får uppdraget att stödja den budget- och skuldrådgivning som kommunerna skall svara för. Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2007. 5.3.4 Tillsyn i konkurser Den 1 januari 1980 fick kronofogdemyndigheten uppgiften att utöva tillsyn över konkursförvaltningen. Därmed avskaffades rättens ombudsman som tillsynsorgan. Kronofogdemyndigheten ansågs lämplig att ta över tillsynsuppgiften eftersom myndigheten hade en stor exekutiv erfarenhet, en nära och löpande kontakt med konkursförvaltning, en i samband med indrivningsverksamheten tillägnad erfarenhet av arbetsmarknadspolitiska problem samt en lämplig organisation med Riksskatteverket som centralmyndighet. Det fördes dock i lagstiftningsärendet fram principiella betänkligheter mot att kronofogdemyndigheten, som var verksam i konkursen som borgenär, också skulle uppträda som tillsynsorgan. Statsmakterna har försökt att markera tillsynsmyndighetens självständighet bl.a. på det sättet att det, som redan framgått, föreskrivs i förordningen med instruktion för exekutionsväsendet att det vid en kronofogdemyndighet skall finnas en särskild enhet för konkurstillsyn. Karriärgången är visserligen öppen mellan denna enhet och andra delar av kronofogdemyndigheterna, men i 7 kap. 26 § konkurslagen (1987:672) föreskrivs att i fråga om jäv mot en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller, utöver vad som följer av 11 § förvaltningslagen (1986:223), att den som i allmänt mål har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs gällande i konkursen inte får fullgöra någon tillsynsuppgift i konkursen. Tillsynsmyndigheten skall övervaka att förvaltningen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med konkurslagen och andra författningar. Den skall då särskilt se till att avvecklingen av konkursen inte fördröjs i onödan. Det viktigaste ändamålet med den offentliga tillsynen är att se till att avvecklingen av konkursboet bedrivs effektivt, dvs. till minsta möjliga kostnad och med bästa möjliga resultat för borgenärerna. Tillsynsmyndigheten skall dessutom bevaka vissa samhällsintressen. Eftersom samhället har ekonomiska engagemang i arbetsmarknads- och sysselsättningsfrågor, t.ex. genom den statliga lönegarantin, har det ansetts befogat att tillsynen även omfattar kontroll av hur konkursförvaltningen sköts i dessa delar. Tillsynsmyndigheten skall vidare tillse att förvaltaren sköter sina åligganden vad gäller att uppdaga ekonomisk brottslighet. Tillsynsmyndigheten skall dessutom generellt verka för en riktig och enhetlig tillämpning av gällande regler rörande konkursförvaltningen. Tillsynsmyndigheten har också att utöva tillsyn över den statliga lönegarantin vid företagsrekonstruktion. Tillsynsmyndigheten företräder staten i mål om lönegaranti vid allmän domstol. Konkurstillsynsutredningen föreslår i sitt betänkande Ny konkurstillsyn, SOU 2000:62, att tillsynsuppgifterna överförs till en ny myndighet. Utredningen föreslår också att tillsynen görs mer flexibel och att tillsynsmyndighetens möjligheter att själv prioritera sina insatser förstärks. Vidare föreslås att det obligatoriska edgångsförfarandet skall bli fakultativt och att vissa ändringar görs i reglerna om handläggning av konkursärenden. 5.3.5 Förebyggande kommunikation Kronofogdemyndigheten skall verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs i rätt tid och ordning. I detta ligger även att verka för en god betalningsmoral i samhället. Detta görs genom att såväl motverka företeelser som leder till onödig restföring som verka för att gäldenärer inte återkommer med nya skulder. Kronofogdemyndigheten arbetar därför med att förbättra sina kunskaper om olika företeelser som kan leda till överskuldsättning och om vilka samhällsgrupper som finns i riskzonen för att bli gäldenärer hos myndigheterna och därmed kunna minska risken att så sker och genom förebyggande åtgärder underlätta för enskilda och företag att göra rätt för sig. Arbetet drivs inom ramen för den förebyggande kommunikationen. 5.3.6 Kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter Allmänt om borgenärsrollen Kronofogdemyndigheten är, som redan har framgått, förutom en partsneutral verkställande myndighet, även företrädare för det allmänna som borgenär i allmänna mål om verkställighet. Borgenärsuppgifterna regleras huvudsakligen i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen). Som borgenär har myndigheten möjlighet att vidta ett flertal åtgärder. Utgångspunkten är att varje myndighet som har en fordran uppträder som borgenär och företräder staten i fordringsförhållandet. Beträffande fordringar som vid verkställighet enligt utsökningsbalken skall handläggas i enskilda mål enligt 1 kap. 6 § tredje stycket utsökningsbalken skall myndigheten enligt förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar vidta de åtgärder som är erforderliga för att få betalt. Det finns dock en möjlighet enligt 12 § förordningen att uppdra åt en annan myndighet, i praktiken Kammarkollegiet, eller åt ett företag som bedriver inkassoverksamhet, att bevaka och driva in myndighetens fordringar. Utmärkande för allmänna mål är att de avser en fordran av offentligrättslig karaktär som tillkommer staten eller i vissa fall kommun och att staten eller kommunen företräds av kronofogdemyndigheten. De fordringar som handläggs i allmänna mål omfattas förutom av utsökningsbalken också av indrivningslagen. I de fall en fordran skall handläggas i ett allmänt mål skall den myndighet som innehar fordringen överlämna denna till kronofogdemyndigheten för indrivning inom viss kortare tid efter förfallodagen, vanligen två månader. I fråga om fordringar enligt skattebetalningslagen (1997:483) gäller vissa beloppsgränser för när en fordran skall överlämnas för indrivning. Indrivning skall begäras skyndsamt bl.a. om det kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkursansökan. Den här ordningen innebär att det bara är hos kronofogdemyndigheten som det blir aktuellt med vissa slags borgenärsåtgärder, t.ex. att ansöka om att gäldenären försätts i konkurs eller likvidation. I viss utsträckning delar emellertid Skatteverket och kronofogdemyndigheten på ansvaret för en och samma borgenärsuppgift. Skatteverket har bl.a. den grundläggande behörigheten att anta ackord, med möjlighet att uppdra åt kronofogdemyndigheten att ta över ansvaret i enskilda fall. Även talan om företrädaransvar enligt skattebetalningslagen kan med stöd av bemyndigande från Skatteverket utföras av en kronofogdemyndighet. Vad kännetecknar en borgenärsåtgärd? Borgenärsåtgärderna är principiellt åtskilda från de exekutiva åtgärder kronofogdemyndigheten vidtar i sin verkställande roll. En myndighets beslut i egenskap av part, s.k. partsbesked, innebär som regel inte myndighetsutövning. Med begreppet partsbesked avses i förvaltningsrätten ståndpunkter som en myndighet intar när den företräder det allmänna som part i civilrättsliga och liknande förhållanden, t.ex. beslut att häva ett köp. Partsbesked har inga rättsverkningar och kan normalt inte överklagas till domstol. De åtgärder som kronofogdemyndigheten har behörighet att vidta i sin borgenärsroll syftar främst till att tillgodose det allmännas intresse av att få betalt för sina fordringar. En övervägande del av kronofogdemyndighetens beslut som företrädare för det allmänna är därför att anse som partsbesked. I indrivningslagen föreskrivs uttryckligen att beslut enligt den lagen, med ett undantag, inte får överklagas. De åtgärder som kan komma i fråga enligt indrivningslagen är betalningsanmaning, gäldenärsutredning, uppskov, avbetalning och avräkning, tagande av säkerhet, ackord, ansökan om konkurs, likvidation och företagsrekonstruktion, att företräda staten i konkurs och företagsrekonstruktion samt avbrytande av indrivning. Indrivningslagen tillämpas inte fullt ut beträffande alla fordringar som handläggs i allmänna mål. Till de fordringar på vilka lagen tillämpas fullt ut hör i första hand böter, viten, alla slags skatter - oavsett om de betecknas som skatt eller avgift - och tullar. Beträffande vissa andra slags fordringar är kronofogdemyndighetens behörighet mera inskränkt och omfattar inte ansökan om konkurs, likvidation eller företagsrekonstruktion eller avbrytande av indrivning. Bestämmelserna om företagsrekonstruktion finns i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. Flera skäl framfördes i förarbetena till den lagen (prop. 1995/96:5 och 1995/96:115, bet. 1995/96:LU11, rskr. 1995/96:279) för att ge kronofogdemyndigheten uppgiften att företräda staten vid företagsrekonstruktion. Sålunda angavs dels att rekonstruktionen är ett alternativ till andra åtgärder för att få en fordran betald, dels att kronofogdemyndigheten redan innan rekonstruktionsfrågan kommer upp har gjort viss utredning om företaget i samband med indrivningen och dels att det ansågs vara den lösning som mest låg i linje med de allmänna övervägandena bakom indrivningslagen. De närmare bestämmelserna om statens medverkan i ackord finns i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. I den lagen finns också bestämmelser om statens medverkan i skuldsanering. Borgenärsuppgifter som inte regleras i indrivningslagen Skatter och flertalet andra fordringar som det allmänna har rätt till och som drivs in enligt indrivningslagen preskriberas enligt reglerna i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. De fordringar som omfattas av lagen preskriberas efter fem år. Länsrätten kan under vissa förutsättningar, bl.a. om gäldenären har överlåtit, undanskaffat eller upplåtit särskild rätt till egendom och det kan antas att han gjort detta för att försvåra det allmännas möjligheter att få betalt för fordringen, besluta om förlängning av preskriptionstiden. Den kronofogdemyndighet hos vilken målet om indrivning av fordringen är anhängigt är behörig att ansöka om förlängning. Om en fordran inte utan väsentliga svårigheter kan drivas in i Sverige och gäldenären i fråga vistas utomlands eller i annat fall kan antas ha egendom i utlandet kan kronofogdemyndigheten göra framställning om biträde av utländsk myndighet. En förutsättning är att det finns stöd i internationella överenskommelser som införlivats i svensk lagstiftning eller i EG-rätten. När det gäller offentligrättsliga fordringar är det bara i fråga om skatt och, främst inom Norden, socialavgifter och böter som bistånd kan begäras. Bestämmelser om bistånd med indrivning finns i ett antal av Sveriges skatteavtal, i det nordiska handräckningsavtalet och i Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Bistånd kan också begäras med stöd av EG:s indrivningsdirektiv, 76/308/EEG. Behöriga myndigheter att göra framställning till en annan stat om bistånd är Kronofogdemyndigheten i Stockholm, såvitt avser bistånd med stöd av det nordiska handräckningsavtalet, och Skatteverket i övriga fall. 5.3.7 Vissa andra arbetsuppgifter hos kronofogdemyndigheten Utöver vad som nu har sagts har kronofogdemyndigheten ett antal arbetsuppgifter av mycket varierande slag men till största delen av relativt liten omfattning. En sådan uppgift är övervakning av efterlevnaden av näringsförbud som någon har meddelats enligt lagen (1986:436) om näringsförbud. Kronofogdemyndigheten skall anmäla till åklagare när det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds. Kronofogdemyndigheten är vidare skyldig att särskilt uppmärksamma när det kan finnas skäl att meddela näringsförbud grundat på betalningsunderlåtelse och att anmäla sådana förhållanden till åklagaren. Kronofogdemyndigheten har även behörighet att hos tingsrätten ansöka om näringsförbud med anledning av betalningsunderlåtelse eller konkurs, när åklagaren förklarat sig avstå från detta. Under vissa förutsättningar får bl.a. efterlevande make och boutredningsman i samband med bouppteckning efter en avliden samt make i samband med äktenskapsskillnad ansöka om kallelse på okända borgenärer. En sådan ansökan skall göras hos kronofogdemyndigheten, som utfärdar kallelse med föreläggande för de okända borgenärerna att skriftligen anmäla sina fordringar till myndigheten. En borgenär som inte är upptagen i förteckning över kända borgenärer och som underlåter att anmäla sin fordran, förlorar i princip rätten att kräva ut fordringen. Om böter inte har kunnat drivas in kan domstol på talan av allmän åklagare besluta om bötesförvandling, vilket innebär att den bötfällde i stället döms till fängelse. Enligt 17 § bötesverkställighetsförordningen (1979:197) skall kronofogdemyndigheten, om det finns anledning att anta att böterna skall förvandlas, skyndsamt lämna en redogörelse för förhållandena till behörig åklagare. För att ett köp av lösöre som lämnats kvar hos säljaren skall få sakrättslig verkan och skyddas från bl.a. utmätning för säljarens skulder krävs enligt lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva (lösöreköpslagen) att köpet kungörs i ortstidning. Bevis om att kungörelse införts skall ges in till kronofogdemyndigheten för registrering (1 §). Enligt skattebetalningslagen är det Skatteverket som beslutar om tilldelning eller indragning av F-skattsedel. Innehavet av F-skattsedel är ofta avgörande för om en näringsidkare skall ha möjlighet att driva sin verksamhet. Ett beslut om indragning av en F-skattsedel behöver inte nödvändigtvis grunda sig på förekomsten av skulder som lämnats för indrivning. Däremot kan nämnda förhållande och annan information som kronofogdemyndigheten kan ha om näringsidkaren påverka Skatteverkets beslut. Av den anledningen är kronofogdemyndigheten skyldig att underrätta verket när det finns skäl för att återkalla en F-skattsedel. På motsvarande sätt skall kronofogdemyndigheten underrätta prövningsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen, i fråga om serveringstillstånd och trafiktillstånd m.m. 6 Skatteverkets borgenärsuppgifter En stor del av de allmänna målen, sett till de samlade beloppen, avser Skatteverkets fordringar på skatter och avgifter. Beträffande dessa fordringar har verket att i viss utsträckning agera som borgenär. Skatteverkets befattning med borgenärsuppgifterna begränsas emellertid av att fordringsanspråken efter relativt kort tid skall överlämnas för indrivning och att vissa åtgärder enbart kan vidtas före restföringstidpunkten Ansvaret för de borgenärsuppgifter som Skatteverket förfogar över delas dessutom, som framgått i avsnitt 5.3.6, i viss utsträckning med kronofogdemyndigheten. Skatteverkets borgenärsuppgifter regleras bl.a. i skattebetalningslagen (1997:483), skattebetalningsförordningen (1997:750), lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. och lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter (betalningssäkringslagen). Flertalet av Skatteverkets borgenärsuppgifter har nära anknytning till kronofogdemyndigheternas indrivningsarbete och utgör således ett led i indrivningsarbetet. Andra uppgifter har inte nödvändigtvis något direkt samband med indrivningsarbetet, t.ex. utredning och beslut om solidariskt ansvar för delägare i handelsbolag, utan får eller skall utföras ändå. I likhet med andra myndigheter som debiterar belopp som vid indrivning skall handläggas i allmänt mål utfärdar Skatteverket betalningsuppmaningar och överlämnar obetalda skatter och avgifter till kronofogdemyndigheten för indrivning. Vidare prövar verket begäran om återbetalning av överskott på skattekontot och kvittar fordringar på återbetalning mot obetalda belopp samt beslutar om anstånd och prövar frågor om krav på säkerhet vid anstånd. Verket beslutar också om tilldelning och återkallelse av F-skattsedel och debiterar preliminär skatt. Som framgått i avsnitt 5.3.6 är det vidare Skatteverket som har den primära behörigheten att pröva ackordserbjudanden. Verket har också den primära behörigheten att väcka talan om betalningsskyldighet för en företrädare för en juridisk person. Verket utreder och beslutar om solidarisk betalningsskyldighet för delägare i handelsbolag. Överenskommelse enligt 12 kap. 7 § skattebetalningslagen om betalningsskyldighet för en företrädare för en juridisk person träffas av Skatteverket. Verket får dock bestämma att en kronofogdemyndighet får träffa sådan överenskommelse. Det är också verket som ansöker om betalningssäkring och kvarstad. Slutligen ankommer det på verket att vidta åtgärder i en rad andra situationer, bl.a. med anledning av betalningsinställelse och konkurs och av fusion och likvidation samt med anledning av att aktiekapitalet i ett aktiebolag har förbrukats. Som nämnts i det föregående sammanfaller Skatteverkets behörighet med kronofogdemyndighetens i flera avseenden och myndigheternas respektive behörighet avgränsas till stor del av tidpunkten för överlämnande för indrivning. Även andra avgränsningar finns. Trots avgränsningarna är det av stor betydelse att myndigheterna samverkar, bl.a. för att undvika dubbelarbete. Av den anledningen har Skatteverket bl.a. utarbetat gemensamma riktlinjer för verkets och kronofogdemyndigheternas hantering av ackord och en gemensam handledningsrutin för företrädaransvar och ackord. 7 Reformbehovet 7.1 Förmånsrättsreformen m.m. Det är främst två saker som har föranlett överväganden om kronofogdemyndigheternas framtida ställning och arbetsuppgifter, nämligen reformeringen av förmånsrättsreglerna vid konkurs och bildandet av Skatteverket. I direktiven till Utredningen om kronofogdemyndigheternas framtid (dir. 2002:142) anfördes bl.a. att ett genomförande av Förmånsrättskommitténs förslag kommer att innebära att vissa av de nu prioriterade borgenärerna, som staten, får ett starkare intresse än för närvarande av att engagera sig i och påverka insolvenshanteringen. Ett avskaffande av förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter kan antas leda till att den eller de myndigheter som företräder staten som borgenär måste ingripa tidigare än i dag och utöva en mer aktiv borgenärsroll än för närvarande. I direktiven erinrades vidare om att det i promemorian Det nya Riksskatteverket (Ds 2002:15) föreslagits att en ny myndighet skulle bildas genom att det dåvarande Riksskatteverket och de tio skattemyndigheterna slogs samman. Den nya myndigheten skulle bli central förvaltningsmyndighet för bl.a. frågor om skatter, socialavgifter, fastighetstaxering, folkbokföring och registrering av bouppteckningar. En förutsättning för att låta den nya skatteförvaltningen omfatta även det dåvarande Riksskatteverket var enligt promemorian att frågan om kronofogdemyndigheternas ställning i förhållande till den nya myndigheten kan lösas på ett tillfredsställande sätt. Övervägandena i promemorian utmynnade i att kronofogdemyndigheternas framtida ställning skulle utredas. Under en övergångstid skulle Skatteverket (i promemorian benämnt Det nya Riksskatteverket) fungera som central myndighet inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde. Den som inom verket svarade för operativ ledning och materiell styrning inom detta område skulle utses av regeringen. I sitt betänkande En kronofogdemyndighet i tiden (SOU 2003:97) föreslog Utredningen om kronofogdemyndigheternas framtid bl.a. att de nuvarande tio kronofogdemyndigheterna slås samman till en myndighet, benämnd Kronofogdemyndigheten. Den rikstäckande kronofogdemyndigheten skulle enligt utredningens förslag vara helt fristående från Skatteverket. 7.2 Regeringens allmänna bedömning I budgetpropositionen för 2005 uttalade regeringen att exekutionsväsendets indelning i regioner skulle upphöra den 1 januari 2006 och verksamheten överföras till en rikstäckande operativ verksamhet. Regeringen skulle återkomma till frågan om den rikstäckande verksamhetens organisatoriska hemvist, dvs. om denna skulle vara knuten till Skatteverket eller bedrivas inom ramen för en helt fristående myndighet (prop. 2004/05:1 vol. 2 utg. omr. 3). I budgetpropositionen för 2006 (prop. 2005/06:1 vol. 2 utg. omr. 3) uttalade regeringen att den tidigare redovisade bedömningen om en rikstäckande myndighet kvarstod. Regeringen anförde vidare att utredarens förslag om en fristående myndighet uppfyllde högt ställda krav när det gällde att upprätthålla och även stärka förtroendet för Kronofogdemyndighetens opartiskhet i det verkställande arbetet och i andra verksamhetsgrenar där partsneutraliteten är av särskild betydelse. Samtidigt var det ofrånkomligt att bildandet av en från Skatteverket helt fristående myndighet gav upphov till vissa merkostnader. Så länge de i dag gemensamma IT-resurserna samutnyttjas borde merkostnaderna kunna hållas på en blygsam nivå, men skulle den ordningen visa sig inte vara hållbar kunde det bli fråga om mera betydande merkostnader. Mot bakgrund av vad som hade sagts om kostnaderna för verksamheten gjorde regeringen bedömningen att ansvaret för administrativ ledning och styrning av Kronofogdemyndighetens verksamhet liksom hittills borde ligga på Skatteverket. Därigenom skulle säkerställas att resurserna för inte minst IT-stöd även i ett längre perspektiv skulle komma att kunna utnyttjas gemensamt. Regeringen uttalade vidare att det med en sådan ordning som förordats fanns skäl att närmare överväga vilka särskilda arrangemang i fråga om lednings- och styrningsfunktionerna samt förändringar vad gäller arbetsuppgifter av borgenärskaraktär som kunde behövas, för att man så långt det är möjligt skulle kunna uppnå de fördelar som utredarens förslag om en från Skatteverket helt fristående myndighet innebar, samtidigt som man säkerställde att sambandet mellan de olika stadierna i beskattningsverksamheten beaktas i indrivningsarbetet. Regeringen gör inte i dag någon annan bedömning än den som redovisades i budgetpropositionen för 2006. Den allmänna inriktningen av de förslag som läggs fram i det följande är alltså att Kronofogdemyndigheten, som skall vara rikstäckande, i operativt hänseende skall arbeta helt självständigt från Skatteverket. Resurserna för IT-stöd och för administrativa stödfunktioner i övrigt skall dock även i ett längre perspektiv utnyttjas gemensamt. Detta ligger i linje med regeringens i propositionen uttalade inriktning att myndigheterna skall fortsätta arbetet med att minska resurserna för administrativt arbete till förmån för operativ verksamhet. För att upprätthålla och även stärka tilltron till Kronofogdemyndighetens opartiskhet i det exekutiva arbetet skall sådana borgenärsuppgifter som är av offensiv natur föras över till Skatteverket så snart som det lämpligen kan ske. Detta är dock en fråga som inte behandlas i denna proposition, eftersom ett genomförande av sådana förändringar bedöms vara möjligt tidigast den 1 juli 2007. 7.3 Pågående utveckling av Skatteverkets och kronofogdemyndigheternas organisation Skatteverket och kronofogdemyndigheterna är sedan flera år inne i en intensiv reformperiod - den mest genomgripande sedan Riksskatteverkets tillkomst 1971 - vad avser både verksamhet och organisation. Skatteverkets verksamhet har samlats inom en myndighet. Den inre organisationen ute på Skatteverkets regioner förändras i riktning mot bland annat ökad koncentration och specialisering. Kärnverksamheten har satts i fokus. IT-verksamheten och övriga administrativa stödfunktioner (ekonomi och löner, personal, internservicefunktioner m.m.) har inom ramen för en beställar-utförarmodell sedan 2005 organiserats i en särskild enhet - verksamhetsstöd till skatt och kronofogdemyndigheterna - med omkring 1 100 anställda. Härigenom har skapats förutsättningar för en långtgående effektivisering av stödfunktionerna i syfte att kunna föra över resurser till operativ kärnverksamhet och utveckling inom såväl Skatteverket som kronofogdemyndigheterna. För att mer kraftfullt kunna driva utvecklingen av hela organisationen krävs satsning på ledning, styrning, uppföljning och utveckling av verksamheten. Skatteverket har bildat ett huvudkontor som svarar för strategiska uppgifter både vad avser Skatteverket och kronofogdemyndigheterna. Ledningen av kronofogdemyndigheterna är enligt övergångsbestämmelser i förordningen (2003:1106) med instruktion för Skatteverket för närvarande delad mellan Skatteverket, som har ansvaret för strategisk och administrativ styrning, och den s.k. särskilde tjänstemannen, som ansvarar för operativ ledning och styrning av verksamheten i avvaktan på ett ställningstagande från regeringen i myndighetsfrågan för kronofogdemyndigheterna. Även inom exekutionsväsendet sker nu en snabb utveckling av arbetssätt och organisation. Till följd av regeringens utlokaliseringsbeslut har det skett en koncentration av verksamheten inom den summariska processen och skuldsaneringsprocessen, som nu drivs som rikstäckande verksamheter, vardera förlagda på fem orter. Även tillsynen i konkurser avses bedrivas i en rikstäckande organisation. För kronofogdemyndigheterna har det tillskapats ett gemensamt kundcenter som på ett effektivare sätt kan lämna service till medborgarna i icke ärendeanknutna frågor. När det gäller den hos kronofogdemyndigheterna dominerande indrivningsverksamheten avser Skatteverket att den ska ledas i en enda rikstäckande process, vilket följer av regeringens bedömningar i budgetpropositionerna för år 2005 respektive år 2006. Indrivningsprocessen avses dock på grund av sin storlek underindelas i geografiska avdelningar. Vidare reformer i den operativa verksamheten m.m. kräver dock att myndighetsfrågan nu får sin lösning. 8 Regeringens förslag och bedömningar 8.1 En rikstäckande kronofogdemyndighet som är knuten till Skatteverket Regeringens förslag: De nuvarande tio regionala kronofogdemyndigheterna avvecklas och en ny myndighet med rikstäckande verksamhet inrättas. Myndigheten skall benämnas Kronofogdemyndigheten och inrättas den 1 juli 2006. Regeringens bedömning: Kronofogdemyndigheten bör enligt vad regeringen avser att närmare föreskriva vara knuten till Skatteverket i strategiska frågor och för utnyttjande av gemensamt stöd när det gäller IT-verksamheten och administrativa stödfunktioner. Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att det bildas en rikstäckande myndighet, Kronofogdemyndigheten, som är helt fristående från Skatteverket. Remissinstanserna Den helt övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker att det bildas en rikstäckande kronofogdemyndighet, Kronofogdemyndigheten. Flertalet remissinstanser är också positiva till att göra den nya myndigheten fristående från Skatteverket. En rikstäckande kronofogdemyndighet Skatteverket påpekar att de ekonomiska fördelarna med att bilda en kronofogdemyndighet inte har beräknats men torde enligt verket i ett längre perspektiv innebära rationaliseringar och effektivitetsvinster. Skatteverket, som sänt utredningens förslag på underremiss till de tio kronofogdemyndigheterna, framhåller att av de synpunkter som dessa lämnat framgår en i det närmaste total uppslutning kring förslaget att bilda en rikstäckande myndighet. Centrala studiestödsnämnden anför att nämndens erfarenhet av att själv vara en rikstäckande myndighet är mycket god. Nämnden ser med hänsyn till detta att det kan finnas en mängd fördelar även för kronofogdemyndigheten att bilda en rikstäckande myndighet. De fördelar nämnden ser är bl.a. förutsättningar för en enhetlig rättstillämpning samt ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser. Det är endast Lunds universitet och Föreningen Sveriges kronofogdar som har uttryckt tveksamhet till utredningens förslag i denna del. Lunds universitet anför att utredningen inte diskuterat de krav på oberoende som måste ställas där statens och enskildas intressen ställs mot varandra. I detta avseende måste enligt universitetet höga krav ställas. Universitet anser att en uppdelning i en central myndighet, som kan ge generella direktiv, och en lokal organisation av nuvarande slag sannolikt ger en bättre garanti för oberoende. Till detta kommer enligt universitetet att den exekutiva verksamheten till sin natur är lokal och att det därmed behövs en närhet och lokal anpassning som bör speglas i organisationen. Föreningen Sveriges kronofogdar anser att en rikstäckande kronofogdemyndighet, vilken förutsätter ett flertal chefsnivåer, innebär både möjligheter och faror. I en rikstäckande organisation är det, enligt föreningen, risk för att beslutskraften på lokal nivå blir liten om alla beslut i enhetlighetens namn måste hänskjutas till central nivå. Ingen av de övriga remissinstanserna har haft något att invända mot förslaget, men Patent- och registreringsverket framhåller att den nuvarande ordningen ur verkets synvinkel fungerar väl. Från verkets sida känns det därför inte nödvändigt med en förändring av kronofogdemyndigheternas organisation. En fristående kronofogdemyndighet Flertalet remissinstanser är också positiva till att göra den nya myndigheten helt fristående från Skatteverket. De remissinstanser som motsätter sig att det bildas en helt fristående myndighet är Kammarkollegiet och dåvarande Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Kammarkollegiet anser inte att de slutsatser utredningen drar beträffande de ekonomiska förutsättningarna för en fristående kronofogdemyndighet är övertygande. Från de uppgifter som lämnats i betänkandet är kollegiet fastmer övertygat om att den föreslagna organisationen av skatteförvaltningen och exekutionsväsendet inte ryms inom den totala resursram som i dag gäller för Skatteverket och kronofogdemyndigheterna. Enligt Svenska Kommunförbundets och Landstingsförbundets mening finns det ett starkt funktionellt samband mellan skatteförvaltningens och kronofogdemyndigheternas verksamheter. Kronofogdemyndigheterna bör därför även fortsättningsvis vara inordnade i Skatteverket. Förbunden konstaterar vidare att den genomgripande omstöpning som för närvarande pågår inom skatteorganisationen över tiden kan komma att medföra personalförändringar på olika skattekontor på lokal och regional nivå. Det är enligt förbunden av största vikt att förändringen av kronofogdemyndigheterna görs på ett sådant sätt att samhällets servicenivå inte urholkas. Skälen för regeringens förslag: Oberoende av om den framtida exekutionsverksamheten skall vara inordnad i Skatteverket eller vara organiserad som en helt fristående myndighet uppkommer frågan om verksamheten skall bedrivas inom en eller flera myndigheter. Utredningen har inte funnit några bärande skäl till varför exekutionsväsendet skulle organiseras i fler än en myndighet. Tvärtom anser utredningen att med en rikstäckande myndighet uppnår man motsvarande fördelar för exekutionsväsendet som man får genom den nyligen genomförda enmyndighetsreformen för skatteförvaltningen. Detta gäller t.ex. utvecklingen av ledning och styrning av myndigheten samt möjligheten att skapa en mer processanpassad verksamhet samt en mer enhetlig rättstillämpning och ett mer likartat beslutsfattande. I propositionen Det nya Skatteverket (prop. 2002/03:99 s. 284) anförde regeringen att ett av skälen för att genomföra omorganisationen av skatteförvaltningen var att öka dess flexibilitet och effektivitet genom att göra det enklare att flytta arbetsuppgifter i stället för personal. Ett annat skäl var att möjligheterna till specialisering och koncentration av arbetsuppgifter ökar i en enmyndighetsorganisation. Ett tredje skäl var att enmyndighetsorganisationen erbjuder större möjligheter att på ett enkelt sätt ta hänsyn till förändringar rörande befolkningen och näringslivet. Detta sammantaget skulle enligt regeringens bedömning på sikt komma att ge effektivitetsvinster. De tillkommande kostnaderna för skatteförvaltningen som beräknades uppstå i ett inledningsskede skulle täckas inom ramen för ordinarie medelstilldelning. Några kostnadskonsekvenser utöver detta bedömdes omorganisationen inte medföra för skatteförvaltningen. Däremot skapades enligt regeringens mening förutsättningar för en effektivare skattekontroll. Reformen bedömdes av regeringen generellt sett ha en effektivitets- och servicehöjande effekt vilket medför att ökade satsningar kan ske inom skatteförvaltningens område. Under våren 2003 påbörjades inom dåvarande Riksskatteverket också ett arbete med att analysera effekterna av en sammanslagning av kronofogdemyndigheterna och förbereda bildandet av en rikstäckande kronofogdemyndighet. Erfarenheterna av den nyligen genomförda sammanslagningen av de tio skattemyndigheterna och Riksskatteverket till Skatteverket har varit ytterst värdefulla i detta utredningsarbete. Utöver rationaliseringar avseende ekonomi, lönehantering och kompetensförsörjning kan enligt Skatteverkets mening en rikstäckande myndighet skapa förutsättningar för ytterligare rationaliseringseffekter bl.a. när det gäller ledning och lokalisering av verksamheter. Regeringen är övertygad om att en rikstäckande kronofogdemyndighet skulle bli påtagligt mer flexibel än dagens ordning eftersom det då inte längre kommer att finnas några administrativa hinder för var de olika arbetsuppgifterna skall utföras. Verksamheter kan flyttas och förläggas till viss ort utan några särskilda administrativa åtgärder och helt utifrån vilka behov som skall tillgodoses. Det blir också avsevärt lättare att flytta arbetsuppgifter och ärenden mellan handläggare för att förhindra eventuella skevheter i arbetsbelastning och bemanning på olika kontor. Det kommer dessutom att finnas förutsättningar att koncentrera vissa arbetsuppgifter eller funktioner, t.ex. administration, exekutiv försäljning av fast egendom eller specialindrivning, till ett mindre antal kontor på ett helt annat sätt än med dagens organisation. En rikstäckande organisation kan dessutom i än större utsträckning anpassas till att möta de ekonomiska och demografiska förändringar som sker i omvärlden och tillgodose de krav som ställs från medborgare, företag m.fl. En rikstäckande myndighet ger förutsättningar för en kvalitativ och enhetlig ärendehantering och bör även kunna ge större utrymme för att personalen skall få ökade utvecklingsmöjligheter med tillfälle att specialisera sig och fördjupa sin kompetens. Vad gäller de farhågor för en alltför centraliserad styrning som uttryckts av Föreningen Sveriges kronofogdar och i viss mån även Lunds universitet anser regeringen att det även inom en rikstäckande myndighet finns stora möjligheter att delegera ansvar och befogenheter till lokal nivå. Enligt regeringens mening finns det inte skäl att i lag eller förordning närmare reglera hur detta skall ske. Myndigheten bör i den mån inte annat följer av lag eller förordning själv ha rätt att bestämma sin inre organisation. Bildandet av en rikstäckande kronofogdemyndighet bedöms inte i sig leda till någon större förändring av antalet kontor eller andra enheter eller deras belägenhet. Som regeringen återkommer till i avsnitt 8.3 leder däremot genomförandet av Lokaliseringsutredningens förslag till viss omlokalisering av verksamhet. Enligt regeringens åsikt finns det emellertid inte skäl att nu i detalj låsa förutsättningarna för den nya myndigheten på visst sätt. Verksamhetens krav och behov bör vara utgångspunkten för hur den inre organisationen utformas och var de olika delarna lokaliseras eftersom det inte är självklart att den organisation och lokalisering som har passat för tio olika myndigheter är den bästa för att ta tillvara fördelarna med den nya organisationen. Ett viktigt syfte med den nya organisationen är ju också att den skall bli mer flexibel. Regeringen ser, i motsats till Lunds universitet, inte en rikstäckande myndighet som något hot mot beslutsfattarnas oberoende. Ett berättigat krav från medborgarnas och företagens sida är att lika fall skall behandlas lika, såväl vad gäller handläggningstid som resultat, oberoende av vid vilket kontor ett ärende handläggs. Några av förutsättningarna för detta är en jämn resurstillgång inom exekutionsväsendet, rätt kompetens hos personalen och en övergripande materiell styrning. Bildandet av en enda kronofogdemyndighet öppnar möjligheter till betydande förbättringar i dessa avseenden. Detta banar väg för ett mera likformigt beslutsfattande och en mera enhetlig rättstillämpning. Styrningen kan även avse andra frågor där myndigheten behöver uppträda på ett enhetligt sätt. Det kan gälla exempelvis ambitionsnivåer och policyfrågor. På grund av vad som sagts nu föreslår regeringen att nuvarande tio kronofogdemyndigheter skall upphöra den 1 juli 2006 och deras verksamhet och personal m.m. övertas av den rikstäckande Kronofogdemyndigheten. Skälen för regeringens bedömning I promemorian Det nya Riksskatteverket (Ds 2002:15) berördes kortfattat för- och nackdelar med att infoga kronofogdemyndigheterna i den nya myndigheten, liksom motsvarande i fråga om en lösning där kronofogdemyndigheterna är fristående. En fördel med att infoga kronofogdemyndigheterna i den nya myndigheten skulle vara att verkets resurser kan utnyttjas på ett effektivt sätt utan att det behövs några särskilda arrangemang för att åstadkomma detta. Vidare angavs att borgenärsfrågorna i skatteindrivningen därigenom sannolikt skulle lösas bättre än i dag. Samtidigt framhölls att det fanns starka invändningar mot ett inordnande. Lösningen berörde principiella och grundläggande frågor om exekutionsväsendets uppgifter och ställning i rättssystemet. Om kronofogdemyndigheterna infogades i skatteförvaltningen skulle exekutiv verksamhet i enskilda mål komma att hanteras av en myndighet som samtidigt var beskattningsmyndighet. Vidare framhölls i promemorian att kronofogdemyndigheternas andra borgenärsneutrala uppgifter, som konkurstillsynen, kunde vara känsliga. Enligt utredningen skulle ett inordnande av Kronofogdemyndigheten i Skatteverket inte vara acceptabelt ens om borgenärsuppgifterna flyttades till den del av verket som handhar beskattningsverksamheten. Det finns flera skäl till detta ställningstagande. Verket är företrädare för statens fiskala intressen och med utredningens förslag skulle det komma att handha borgenärsfunktioner vad gäller andra offentligrättsliga fordringar än skatter och allmänna avgifter. Ett inordnande av Kronofogdemyndigheten i Skatteverket skulle enligt utredningen innebära en organisation med inbyggda intressekonflikter, där enskilda borgenärer för verkställighet av en fordran skulle bli hänvisade till en myndighet som ofta är deras huvudkonkurrent om de medel som kan tas i anspråk. Anordningar för att tillskapa avgränsningar inom Skatteverket mellan de verkställande och borgenärsneutrala uppgifterna som hanteras av Kronofogdemyndigheten och Skatteverkets borgenärsuppgifter och beskattningsverksamhet - och därmed opartiskheten - kunde i en sådan organisation alltid komma att ifrågasättas. Ett inordnande skulle också innebära komplikationer från lednings- och styrningssynpunkt, eftersom de verkställande och borgenärsneutrala uppgifterna måste hållas skilda från beskattningsverksamheten även på ledningsnivå. Placeringen av andra verksamheter, tillsyn i konkurser, summarisk process och skuldsanering, kunde dessutom komma att äventyras vid ett inordnande av Kronofogdemyndigheten i Skatteverket. Som redan framgått (se avsnitt 7.2) gör regeringen bedömningen att det med en från Skatteverket helt fristående kronofogdemyndighet finns en risk för att det kan uppkomma betydande merkostnader främst för IT-verksamheten, om det visar sig att en ordning med fortsatt gemensamt utnyttjade inte är hållbar. Det är enligt regeringens mening nödvändigt att skapa garantier för att myndigheterna inte driver utvecklingen i fråga om IT-stödet och andra stödfunktioner inom sina respektive verksamhetsområden på ett sådant sätt att de totala kostnaderna ökar. Detta bör lämpligen åstadkommas genom en reglering i myndigheternas instruktioner om bl.a. samutnyttjande vad gäller såväl IT-verksamheten som administrativa stödfunktioner. Genom att kronofogdemyndigheten knyts till Skatteverket skapas vidare bättre förutsättningar för att vid styrningen av verksamheten beakta det funktionella sambandet mellan skatteindrivningen och tidigare led i beskattningsförfarandet än vad som skulle bli fallet med en helt fristående myndighet. Kronofogdemyndighetens ställning, ledningen av myndigheten m.m. Vid Skatteverket finns en styrelse. Eftersom Kronofogdemyndigheten skall vara knuten till Skatteverket skall denna styrelse även besluta om årsredovisning, delårsrapporter och budgetunderlag för Kronofogdemyndigheten. Chefen bör, eftersom Kronofogdemyndigheten skall vara knuten till Skatteverket, inte benämnas generaldirektör utan lämpligen rikskronofogde. För att utöva sin ledningsroll kommer denne att ha huvudkontorsfunktioner inom ett centralt kansli till sitt förfogande för främst frågor om operativ ledning, styrning, uppföljning och utveckling av verksamheten. Samtidigt anser regeringen, som också framgått i det föregående, att det är väsentligt att Kronofogdemyndigheten i sin operativa verksamhet kan arbeta helt självständigt och upprätthålla partsneutraliteten i det exekutiva arbetet och i annan verksamhet av judiciell natur, samt att myndigheten också av utomstående bedömare uppfattas som opartisk och självständig i förhållande till Skatteverket i sitt beslutsfattande. Även detta ställer krav på reglering i instruktionerna. Den självständiga ställning som Kronofogdemyndigheten avses ha i operativt hänseende kommer också till uttryck genom att myndigheten i sin processförande roll ges behörighet att föra processer även i överinstanserna. Bestämmelser om processföring finns i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m., i konkurslagen (1987:672) och i lönegarantilagen (1992:497). Med den ovan beskrivna ordningen, och med det förslag som regeringen avser att lägga fram om att placera statens offensiva borgenärsuppgifter på Skatteverket, bör det kunna skapas goda förutsättningar för Kronofogdemyndigheten att bedriva de judiciella verksamheterna på ett sådant sätt att rättssäkerheten och partsneutraliteten inte behöver ifrågasättas. Detta gäller också för konkurstillsynsverksamheten. Enligt regeringens bedömning finns det därför inte tillräckliga skäl att skapa en från Kronofogdemyndigheten fristående konkurstillsynsmyndighet såsom Konkurstillsynsutredningen har föreslagit. Tidpunkt för inrättandet av Kronofogdemyndigheten m.m. Regeringen föreslår att de nuvarande tio kronofogdemyndigheterna avvecklas den 30 juni 2006 och att Kronofogdemyndigheten inrättas den 1 juli 2006. De åtgärder som är nödvändiga för inrättandet av den nya myndigheten samt de som kan behövas i samband med avvecklingen av de förutvarande kronofogdemyndigheterna bör lämpligen vidtas av Skatteverket. Ett särskilt uppdrag kommer därför att lämnas till verket. Inom verket har arbetet inför bildandet av den nya myndigheten pågått under en längre tid samtidigt som bland annat arbetet med att koncentrera vissa arbetsuppgifter som en följd av Lokaliseringsutredningens förslag pågått. Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att Skatteverket för sin del är väl förberett för ett inrättande av Kronofogdemyndigheten den 1 juli 2006. 8.2 Anställningsavtal och andra civilrättsliga avtal Regeringens bedömning: Den verksamhet som förs över från kronofogdemyndigheterna och Skatteverkets huvudkontor till den nya myndigheten, Kronofogdemyndigheten, bevarar sin identitet vid övergången varför reglerna i 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd är tillämpliga. Dessa regler innebär att anställningsavtalen automatiskt kommer att föras över till Kronofogdemyndigheten, om inte arbetstagaren motsätter sig övergången. Andra civilrättsliga avtal än anställningsavtal som ingåtts av en kronofogdemyndighet eller av Skatteverket kan också föras över till Kronofogdemyndigheten. Utredningens förslag: Utredningen har inte tagit upp frågan. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan. Skälen för regeringens bedömning: I 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd sägs bl.a. att vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan, övergår också de rättigheter och skyldigheter på grund av de anställningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången på den nya arbetsgivaren. Detta gäller även arbetstagare i allmän tjänst. Berörd personal skall därvid tillfrågas om man motsätter sig övergången. Den nu föreslagna organisationen innebär att arbetstagarens arbetsskyldighet gäller på alla orter där kronofogdemyndigheterna har verksamhet såvida inte annat särskilt framgår av anställningsavtalet eller följer av god sed på arbetsmarknaden. Den föreslagna organisationen innebär också att arbetsgivarens omplaceringsskyldighet ökar vid arbetsbristsituationer. Även företrädesrätten påverkas på motsvarande sätt. Detta innebär, att den nya Kronofogdemyndigheten måste ha ett tydligt ansvar för t.ex. personalregister, personalsituation, bevakning av vakanser etc. Regeringen vill framhålla att det är viktigt att Skatteverket under sitt förberedelsearbete inför inrättandet av den nya Kronofogdemyndigheten ser till att det finns fungerande rutiner även för dessa arbetsuppgifter som kan tas i bruk så snart myndigheten inrättats. För att övergången till den nya myndigheten ska gå smidigt är det viktigt att Skatteverket och personalorganisationerna snarast inleder diskussioner med anledning av inrättandet. I samband med att den nya Kronofogdemyndigheten bildas behöver en del förändringar i organisationen ske genast. Exempelvis gäller det tillskapandet av huvudkontorsfunktioner inom ett centralt kansli. Vissa anpassningar av de administrativa funktionerna ute på de nuvarande myndigheterna blir naturligtvis också nödvändiga och kommer att medföra personaleffekter. Frigjorda resurser kommer att kunna föras över till operativ kärnverksamhet. Effekterna i personalhänseende inom indrivningsverksamheten blir mer märkbara först på något eller några års sikt. En effekt av utvecklingsarbetet kan bli att nyrekrytering inte behöver ske på en ort och att uppsägningar av personal kan undvikas på en annan genom att material och arbetsuppgifter flyttas. Det bör dock påpekas att både nyrekryteringar och uppsägningar blivit nödvändiga till följd av de omlokaliseringar av verksamheten inom bl.a. den summariska processen och skuldsaneringsförfarandet som gjorts med anledning av Lokaliseringsutredningens förslag. Specialisering och koncentration av arbetsuppgifter medför personella effekter. Det är utvecklande för den personal som får fördjupa sina kunskaper inom specialområden. Genom att arbetsuppgifterna måste preciseras blir arbetsuppgifterna och målen tydligare för medarbetarna samtidigt som den höjda kompetensen i ärendehanteringen är till gagn för verksamheten. I andra fall kan emellertid effekten ur den anställdes perspektiv bli den motsatta, dvs. att den anställde förlorar de uppgifter han eller hon ägnar sig åt genom att uppgifterna förs över till en specialistfunktion vid ett annat kontor. I dessa fall bör myndigheten, om den anställde vill det, eftersträva en lösning där den anställde, på ett annat kontor eller inom ett annat verksamhetsområde, får användning för sin erfarenhet och kompetens. Bildandet av Kronofogdemyndigheten får personaleffekter inte bara för verksamheten inom de olika verksamhetsprocesserna utan också för verksamheten inom det administrativa området. Förutsättningarna förbättras, som regeringen framhållit i det föregående, för ett mer rationellt resursutnyttjande och en ökad effektivitet i verksamheten. Även i detta sammanhang bör planerade förändringar diskuteras med berörda personalorganisationer. Civilrättsliga avtal som ingåtts av en kronofogdemyndighet bör enligt regeringens bedömning kunna föras över till Kronofogdemyndigheten. Detta är primärt en fråga om information till avtalsparterna. I en del fall kan det emellertid behövas ändringar i avtalsinnehållet eller att avtalen sägs upp. Återkrav och fordringar får hanteras på motsvarande sätt. Detta bör vara en uppgift för Skatteverket inom ramen för dess förberedelsearbete inför inrättandet av Kronofogdemyndigheten. 8.3 Regionala konsekvenser och regionalt ansvar Regeringens bedömning: Den rikstäckande nya myndigheten ger förbättrade förutsättningar för att ta hänsyn till regionala konsekvenser. Utredningens bedömning: Utredningen har inte gjort någon bedömning i denna fråga. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen har beslutat om en regional utvecklingspolitik i enlighet med regeringens förslag i propositionen En politik för tillväxt och livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4). Målet för den regionala utvecklingspolitiken är väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla delar av landet. Politiken skall bidra till att människor och företag har tillgång till kommersiell och offentlig service. Med offentlig service avses servicefunktioner som tillhandahålls av såväl statliga som kommunala aktörer. För att förverkliga den politiska målsättningen är det nödvändigt att alla statliga myndigheter och verk tar regionala hänsyn vid omorganisationer och lokaliseringar. Primärt gäller det serviceställen, men även arbetsplatser. Kronofogdemyndigheternas indrivningsverksamhet är i betydande utsträckning lokalt anknuten, eftersom den innefattar arbete på fältet med bl.a. förrättningar i gäldenärers och andra svarandes bostäder och verksamhetslokaler. Förutsättningarna vad gäller lokalisering av den delen av kronofogdemyndigheternas verksamhet förändras därför inte på något genomgripande sätt genom att myndighetsgränserna mellan regionerna avskaffas. Med andra delar av verksamheten förhåller det sig annorlunda. Med utgångspunkt från Lokaliseringsutredningens (N 2004:15) förslag i promemorian Omlokalisering av statlig verksamhet, Rapport 2, har regeringen uppdragit åt Skatteverket att omlokalisera verksamhet avseende summarisk process, rättelser, skuldsanering, kundcentrum för indrivning, IT och utbildning. Omlokaliseringen skall omfatta ca 115 årsarbetstillfällen till Östersund och ca 55 till Visby. Beslutet är ett led i regeringens arbete med att genomföra lokaliseringar av statliga verksamheter till de lokala arbetsmarknadsregioner som berörs mest av förändringarna inom Försvarsmaktens grundorganisation. Med dagens organisation kräver omlokaliseringen särskilda administrativa arrangemang, t.ex. särskilda förordnanden att handlägga ärenden som hör till en annan region än den dit verksamheten är lokaliserad och där personalen är anställd. Med en rikstäckande myndighet behövs inte längre några arrangemang av detta slag. Av 7 § 4 verksförordningen (1995:1322) framgår bl.a. att en myndighets chef skall beakta de krav som ställs på verksamheten vad gäller regionalpolitiken. I praktiken innebär detta att myndighetschefen vid fördelningen av arbetsuppgifter mellan arbetsenheter belägna på olika orter inom myndighetens verksamhetsområde, i den mån det är möjligt, skall ta hänsyn till regionala konsekvenser. I förordningen (2003:595) om regionalt utvecklingsarbete förtydligas detta krav. I dagens organisation har dessa bestämmelser begränsad betydelse, eftersom de närmast riktar sig till chefen för respektive regional myndighet. Med en rikstäckande myndighet kommer kraven att gälla för hela landet utan att begränsas av någon regional indelning. Därigenom ges bestämmelserna i förordningen om regionalt utvecklingsarbete större genomslag. 8.4 Borgenärsuppgifternas placering Regeringens bedömning: Det bör inte i detta sammanhang göras någon ändring beträffande placeringen av borgenärsuppgifterna. Regeringen avser emellertid att i ett andra steg komplettera det nu framlagda förslaget genom att lägga fram förslag om att de borgenärsuppgifter som är av offensiv natur skall överföras från Kronofogdemyndigheten till Skatteverket. Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att Kronofogdemyndigheten skall befrias från samtliga borgenärsuppgifter. Vissa av uppgifterna skall läggas på Skatteverket i fråga om samtliga allmänna mål. Andra borgenärsuppgifter skall läggas på respektive debiterande myndighet. De debiterande myndigheterna skall bl.a. själva göra en bedömning om det är meningsfullt att vända sig till Kronofogdemyndigheten med en ansökan om verkställighet. De debiterande myndigheterna skall också ansvara för de avgifter som Kronofogdemyndigheten debiterar, i den mån avgifterna inte kan tas ut av gäldenären. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Ungefär hälften av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag, men närmare en tredjedel avstyrker. De som avstyrker är till stor del myndigheter som är direkt berörda av förslagen i egenskap av debiterande myndigheter. Vissa debiterande myndigheter, såsom Skatteverket och Tullverket, är dock positiva till förslagen. Skatteverket har framfört ett antal synpunkter på den närmare utformningen av ett framtida system och tiden för genomförande av olika delar av förslagen. Till de remissinstanser som är mest uttalat negativa hör det dåvarande Riksförsäkringsverket, Vägverket och Radiotjänst i Kiruna AB, som alla hanterar stora volymer av offentligrättsliga fordringar. Skälen för regeringens bedömning: Utredningen konstaterar i sitt betänkande att kronofogdemyndigheternas dubbla roll sedan länge har varit föremål för diskussion. I takt med att kronofogdemyndigheterna tilldelats nya arbetsuppgifter har den dubbla rollen blivit allt tydligare. Vidare konstaterar utredningen att riksdagen fattat beslut om att avskaffa skatteförmånsrätten och att införa en ny företagsinteckning med begränsad förmånsrätt. Dessa förändringar skulle enligt utredningen med nödvändighet komma att leda till en mer aktiv såväl borgenärsroll som verkställande roll. Den konflikt som redan fanns inom kronofogdeorganisationen skulle således komma att accentueras. En utgångspunkt för utredningens förslag var att kronofogdemyndighetens opartiskhet i det verkställande och i övrigt borgenärsneutrala arbetet inte skulle kunna ifrågasättas. Utredningen menade att kravet på opartiskhet nödvändiggjorde att samtliga borgenärsuppgifter skiljs från kronofogdemyndighetens verkställande och i övrigt borgenärsneutrala uppgifter genom att flyttas över till annan myndighet eller på annat sätt. Enligt regeringens mening kan man inte bortse från den förhållandevis omfattande kritik som har riktats mot utredningens förslag i den här delen. Flera remissinstanser, bl.a. Riksförsäkringsverket och Radiotjänst i Kiruna AB, har redovisat uppfattningen att det kommer att medföra stora kostnadsökningar om debiterande myndigheter skall ta mera aktiv del i bevakningen av sina fordringar, och att det även kommer att leda till en försämring av indrivningsresultatet. Enligt Skatteverket, som i övrigt i det stora hela ställer sig bakom utredningens förslag, är det inte lämpligt att ålägga debiterande myndigheter ett ansvar för avgifterna hos Kronofogdemyndigheten, då detta kan leda till att myndigheterna blir alltför återhållsamma med att ansöka om verkställighet. Skatteverket påpekar också att det krävs förhållandevis lång förberedelsetid innan man kan genomföra sådana ändringar i regelverket som medför större förändringar av målflödet hos Kronofogdemyndigheten (överlämnande för indrivning respektive återredovisning). Av det som har kommit fram vid remissbehandlingen av utredningens förslag drar regeringen slutsatsen att ett antal frågor behöver utredas ytterligare innan det kan bli aktuellt att lägga fram förslag som skulle på något mera genomgripande sätt förändra de debiterande myndigheternas roll i indrivningsarbetet. Vissa förändringar bör dock göras så snart det är möjligt. Att Kronofogdemyndigheten under indrivningsskedet svarar för ett antal borgenärsuppgifter av offensiv natur är, åtminstone med det mera aktiva borgenärsuppträdande som myndigheten förväntas ha efter avskaffandet av förmånsrätten för skatte- och avgiftsfordringar, ägnat att i viss mån rubba förtroendet för myndighetens förmåga att uppträda på ett opartiskt sätt i verkställighetsarbetet. De offensiva borgenärsuppgifterna, till vilka främst får räknas ansökan om och bevakning av fordringar i konkurs och vid likvidation samt prövning av frågor om ackord och borgenärsfrågor vid frivillig skuldsanering, bör därför, i ett andra reformsteg, föras över till Skatteverket. Regeringen räknar med att kunna lägga fram förslag i denna del så att de lagändringar som krävs kan träda i kraft den 1 juli 2007. 8.5 Forumregler Regeringens förslag: Svarandens hemvist skall vara avgörande för vilken tingsrätt som är rätt forum vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Har svaranden inte hemvist i Sverige skall Kronofogdemyndighetens beslut överklagas hos Stockholms tingsrätt. Liksom hittills skall Kronofogdemyndigheten inte vara part i domstolen vid överklagande i utsökningsmål. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Bara ett fåtal remissinstanser har uttalat sig om förslaget. Flertalet av dessa remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Hovrätten för Övre Norrland anser det dock inte vara någon självklarhet att mål där svaranden inte har hemvist i Sverige skall prövas av Stockholms tingsrätt. Tullverket har föreslagit en teknisk utformning av forumbestämmelsen som avviker något från den som utredningen föreslagit. Vidare anser Tullverket att det liksom hittills skall föreskrivas att Kronofogdemyndigheten inte skall vara part i domstolen. Skälen för regeringens förslag: I likhet med utredningen anser regeringen att forumreglerna måste anpassas till den nya organisationen. De nya reglerna bör medföra en jämn och förutsebar tillströmning av mål till tingsrätterna som inte påverkas av var Kronofogdemyndigheten väljer att handlägga ärenden. Reglerna bör vara så enkla som möjligt och leda till att målen handläggs vid en tingsrätt som är geografiskt nära den enskilde som ärendet rör. Regeringen delar också utredningens uppfattning att det finns skäl att knyta an till regleringen i rättegångsbalken, som i många fall innebär att forumet bestäms utifrån partens folkbokföringsort eller i fråga om en juridisk person den plats där den har sitt säte eller där förvaltningen förs. I dag gäller att handläggningen av överklaganden i utsökningsmål är koncentrerad till en tingsrätt i varje län, enligt den indelning som gällde före länssammanslagningarna på 1990-talet. Någon ändring bör inte göras i den delen. Som Hovrätten för Övre Norrland har varit inne på är det inte självklart att det i det enskilda fallet alltid är den lämpligaste lösningen att mål där svaranden inte har hemvist i Sverige prövas av Stockholms tingsrätt. I en stor del av fallen torde detta dock vara en lämplig lösning och det är svårt att se att man skulle kunna skapa en enkel och tydlig reglering av annan innebörd som skulle leda till ett bättre resultat. Enligt regeringens mening bör man behålla den nuvarande författningstekniska lösningen att regeringen bemyndigas att föreskriva vilka tingsrätter som är behöriga. Regeringens förslag medför ändringar i 2 kap. 15, 16 och 24 §§ samt 18 kap. 1 § utsökningsbalken. Det bör liksom hittills föreskrivas att Kronofogdemyndigheten inte är part i domstolen vid överklagande i utsökningsmål. Fråga om behörig domstol uppkommer också vid ansökan till länsrätt om preskriptionsförlängning enligt 7 eller 8 § lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. I dag prövas mål om sådan förlängning av den länsrätt inom vars domkrets målet om indrivning av fordringen handläggs. Denna forumregel bör lämpligen ersättas med en bestämmelse utformad efter mönster av skattebetalningslagens (1997:483) regler om forum vid överklagande av Skatteverkets beslut. Förslaget föranleder en ändring i 13 § lagen om preskription av skattefordringar m.m. 8.6 Sekretess och dataskydd Regeringens förslag: I sekretesslagen (1980:100) skall göras ändringen att vad som där sägs om exekutionsväsendet och tillsynsmyndighet i konkurs i stället skall gälla Kronofogdemyndigheten och tillsynsmyndigheten i konkurs. Personuppgiftsansvaret för behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet skall odelat ligga på Kronofogdemyndigheten. Endast Kronofogdemyndigheten skall få ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas. Utredningens förslag: Utredningen föreslår utöver vad som angetts ovan dels viss ändring i sekretessbestämmelsen för den exekutiva verksamheten, dels ändringar i bestämmelserna om ändamålen för behandling av uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen och i beskattningsdatabasen hos Skatteverket. Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på de nu nämnda förslagen. Skälen för regeringens förslag Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar En handling är enligt 2 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen (TF) allmän om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Av 2 kap. 6 § första stycket TF framgår att en handling anses inkommen till en myndighet när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. I 2 kap. 7 § TF föreskrivs - såvitt nu är av intresse - att en handling anses upprättad hos en myndighet när den har expedierats, eller om den inte har expedierats, när det ärende till vilken den hänför sig har slutbehandlats eller, om den inte hänför sig till visst ärende, när den har färdigställts av myndigheten. Av 2 kap. 8 § TF framgår bl.a. att om ett organ som ingår i eller är knutet till en myndighet överlämnat en handling till ett annat organ inom samma myndighet skall handlingen inte anses som därigenom inkommen eller upprättad i annat fall än då organen uppträder som självständiga i förhållande till varandra. Inom kronofogdemyndigheterna finns olika verksamhetsgrenar som uppträder som självständiga i förhållande till varandra, nämligen verksamheten med utsökning och indrivning, den summariska processen, tillsynen i konkurser och handläggningen av skuldsaneringsärenden. Handlingar som lämnas mellan dessa verksamhetsgrenar blir - senast - genom överlämnandet allmänna i enlighet med vad som ovan sagts. Inom den nya, rikstäckande myndigheten kommer handlingar, liksom enligt gällande ordning, i regel att bli allmänna när de överlämnas mellan ovan nämnda verksamhetsgrenar eftersom dessa verksamhetsgrenar även inom Kronofogdemyndigheten kommer att uppträda självständigt i förhållande till varandra. När det gäller överlämnande av handlingar mellan olika kontor eller mellan ett kontor och huvudkontorsfunktionen vid det centrala kansliet i övrigt får en bedömning göras från fall till fall. Om ett kontor i just den fråga som handlingen rör intar en självständig ställning i förhållande till andra kontor och i förhållande till det centrala kansliet blir handlingen allmän genom överlämnandet (se prop. 1975/76:160 s. 151 ff.). Sekretessgränser inom Kronofogdemyndigheten Nästa fråga är vilken sekretess som kommer att gälla inom Kronofogdemyndigheten. I 9 kap. 19 § sekretesslagen (1980:100) finns bestämmelser om sekretess i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet. Med vissa viktiga undantag gäller sekretess med omvänt skaderekvisit för uppgifter i denna verksamhet. I kronofogdemyndigheternas verksamhet med tillsyn i konkurser gäller enligt 8 kap. 19 § sekretesslagen, med visst undantag, sekretess med rakt skaderekvisit för uppgift om enskilds affärs- eller driftsförhållanden. I ett ärende om skuldsanering gäller enligt 7 kap. 35 § sekretesslagen sekretess med rakt skaderekvisit hos kronofogdemyndigheten för uppgift om enskilds personliga förhållanden. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärendet. Sekretessen gäller i princip både mot enskilda och mot andra myndigheter samt mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet, om de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (1 kap. 2 § och 3 § första och andra styckena sekretesslagen). Bestämmelserna om sekretess mellan och inom myndigheter innebär att handlingar i många fall endast kan lämnas ut mellan de olika myndigheterna inom exekutionsväsendet och mellan olika självständiga verksamhetsgrenar inom en och samma kronofogdemyndighet om stöd för detta kan hämtas i någon sekretessbrytande regel. Den bestämmelse som då närmast kommer i fråga är den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Den bestämmelsen föreskriver att sekretessbelagda uppgifter får lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Det framgår av 1 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen och förarbetena till generalklausulen att den även är tillämplig på uppgiftslämnande mellan olika verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet. Generalklausulen ger särskilt utrymme för informationsutbyte när det är fråga om myndigheter med samma sakliga behörighet men med skilda lokala kompetensområden eller myndigheter som har närbesläktade funktioner och som båda har rättslig befogenhet att direkt fordra in de utväxlade uppgifterna (prop. 1979/80:2 Del A s. 326.). Den omständigheten att exekutionsväsendet nu föreslås organiserat som endast en myndighet innebär att de sekretessgränser som enligt 1 kap. 3 § första stycket sekretesslagen i dag finns mellan de olika kronofogdemyndigheterna och mellan en kronofogdemyndighet och den del av Skatteverket som kommer att införlivas i Kronofogdemyndigheten kommer att försvinna som en följd av omorganisationen. Däremot kommer sekretess enligt 1 kap. 3 § andra stycket fortfarande att gälla mellan olika verksamhetsgrenar inom Kronofogdemyndigheten som är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra, dvs. sekretess kommer fortfarande att gälla mellan t.ex. den exekutiva verksamheten och den summariska processen. Av vad som anförts ovan beträffande generalklausulen i 14 kap. 3 § framgår att uppgifter som en kronofogdemyndighet har och som en annan kronofogdemyndighet behöver i sin verksamhet redan enligt gällande rätt i princip utan hinder av sekretess kan lämnas till den senare myndigheten med stöd av generalklausulen. Den nya rikstäckande Kronofogdemyndigheten kommer dock att ha betydligt fler anställda än var och en av de myndigheter som slås samman. Frågan hur en befattningshavare skall tillämpa sekretessreglerna i förhållande till sina arbetskamrater berörs i viss utsträckning i tidigare förarbeten till ändringar i sekretesslagen. I prop. 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m. (s. 24) anför departementschefen att sekretessreglerna inte anses utgöra något hinder mot att lämna uppgifter mellan befattningshavare hos en myndighet i den utsträckning som är normal och behövlig för ett ärendes handläggning eller verksamhetens bedrivande i övrigt. Departementschefen anför dock vidare att det av grunderna för sekretesslagen torde följa att en befattningshavare inte bör anse sig ha en obegränsad frihet att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till andra anställda inom myndigheten. Justitieombudsmannen har också uttalat att det torde stå klart att en befattningshavare inte har någon obegränsad frihet att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till sina arbetskamrater (JO 1983/84 s. 262). Justitieombudsmannen uttalade samtidigt att det å andra sidan är tydligt att sekretesslagen inte heller kan utgöra hinder mot att en handläggare rådfrågar andra befattningshavare om ett ärende, åtminstone inte om det framstår som objektivt försvarbart. Vidare måste uppgifter fritt kunna lämnas till dem som på ett eller annat sätt deltar i beredandet och avgörandet av ett ärende. Med hänsyn dels till att en befattningshavare således inte bör anse sig ha någon obegränsad frihet att lämna uppgifter till sina arbetskamrater, dels till de möjligheter till uppgiftsutbyte sinsemellan som kronofogdemyndigheterna redan i dag har enligt generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen, innebär omorganisationen i praktiken ingen förändring ur sekretessynpunkt. Vidare kommer de självständiga verksamhetsgrenarna även i fortsättningen att kunna utbyta uppgifter med tillämpning av generalklausulen. Bildandet av den rikstäckande Kronofogdemyndigheten föranleder, som framgår av det anförda, inte några andra ändringar i sekretesslagen än att orden "kronofogdemyndighet" respektive "kronofogdemyndigheter" i olika böjningsformer byts ut mot "Kronofogdemyndigheten" i motsvarande böjningsform och att ordet "tillsynsmyndighet" byts ut mot "tillsynsmyndigheten". Detta föranleder ändring i 5 kap. 1 §, 7 kap. 35 §, 8 kap. 19 § samt 9 kap. 17 och 19 §§ sekretesslagen. Dataskyddsfrågor Bestämmelser om behandling av personuppgifter och andra uppgifter hos kronofogdemyndigheterna finns i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet. När det gäller åtkomsten till uppgifterna i Kronofogdemyndighetens databaser för personalen vid Kronofogdemyndigheten och Skatteverket är det angeläget för regeringen att framhålla att personuppgiftslagens (1998:204) allmänna bestämmelser om grundläggande krav på och säkerhet vid behandling m.m. av personuppgifter innebär att olika åtgärder måste vidtas som bl.a. minimerar riskerna för oacceptabla integritetsintrång. I sitt yttrande över det betänkande som låg till grund för nuvarande lagstiftning uttalade Datainspektionen bl.a. att förslaget ställer krav på att den i fråga om säkerhetsåtgärder personuppgiftsansvariga myndigheten sätter upp klara och tydliga gränsdragningar i fråga om vilka personer som skall ha tillgång till vilka uppgifter. Detta är, enligt regeringens mening, än viktigare med den nya organisationen. Det som sagts nu innebär t.ex. att åtkomsten till uppgifterna i Kronofogdemyndighetens databaser måste begränsas till olika behörighetsnivåer, vilket i sin tur innebär att det i praktiken på samma sätt som i dag är ett begränsat antal personer som får tillgång till samtliga uppgifter. Personuppgiftsansvaret för behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet är i dag delat mellan kronofogdemyndigheterna och Skatteverket. Skälet till det är att viss behandling sker centralt hos Skatteverket, medan annan behandling sker hos de regionala myndigheterna. Med den organisatoriska lösning som regeringen nu föreslår måste även den behandling som sker centralt anses utföras av Kronofogdemyndigheten eller för dess räkning. Personuppgiftsansvaret bör därför odelat ligga på Kronofogdemyndigheten. Vidare bör, som utredningen föreslog, endast Kronofogdemyndigheten få ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas. Skatteverket har i dag i egenskap av chefsmyndighet möjlighet till direktåtkomst till uppgifter ur kronofogdemyndigheternas databaser som behövs för verkets styrning och uppföljning. Dessa möjligheter bör inte påverkas av att Kronofogdemyndigheten blir en myndighet som är knuten till Skatteverket. Riskerna med att låta Skatteverket behålla direktåtkomst för angivna ändamål är, av de skäl som regeringen anförde i prop. 2002/03: 99 s. 237 och 238, små. Regeringen bedömer att Skatteverket kan behålla nuvarande möjlighet till direktåtkomst tills vidare och att denna fråga får övervägas tillsammans med frågan om de offensiva borgenärsuppgifterna i reformens andra steg. Skatteverkets roll i förhållande till Kronofogdemyndigheten bör dock anges på ett sätt som överensstämmer med vad som föreslagits i avsnitt 8.1. Regeringens förslag föranleder ändringar i sak i 1 kap. 5 § samt 2 kap, 2, 26 och 30 §§ ovan nämnda lag. Utredningens övriga förslag till ändringar i sak i bestämmelserna om sekretess och dataskydd är föranledda av överflyttningen av borgenärsuppgifter från kronofogdemyndigheterna till Skatteverket och andra debiterande myndigheter. Det är därför inte aktuellt att nu lägga fram förslag i dessa delar. 8.7 Utredningens övriga förslag Regeringens bedömning: Det är inte aktuellt att nu ta ställning till utredningens övriga förslag. Skälen för regeringens bedömning: Utöver de förslag som nu har behandlats har utredningen lagt fram förslag i en rad andra frågor. Förslagen är till stor del kopplade till att Kronofogdemyndigheten föreslås få en renodlat judiciell funktion vid verkställigheten, utan några borgenärsuppgifter. Detta öppnar en möjlighet att avskaffa nuvarande skillnader i handläggningen mellan allmänna och enskilda mål, och att utmönstra dessa begrepp ur utsökningslagstiftningen, vilket utredningen föreslår. Som redan nämnts föreslås att den debiterande myndigheten själv skall avgöra om det finns skäl att ansöka om verkställighet för en obetald fordran. Det föreslås vidare att en offentligrättslig fordran i likhet med en privaträttslig skall handläggas under ett års tid från dagen för ansökan och därefter återredovisas till sökanden om inte en s.k. förnyelseansökan görs. Pågår löneutmätning vid den ettåriga handläggningstidens utgång skall handläggningstiden förlängas med ytterligare ett år. I de allmänna målen kan kronofogdemyndigheten bevilja uppskov med utmätning eller med vidare åtgärd. Ett sådant beslut kan förenas med avbetalningsplan och tagande av säkerhet. Utredningens förslag innebär att denna möjlighet skall finnas kvar och utvidgas till att omfatta även sådana privaträttsliga fordringar som i dag handläggs i allmänt mål. Utredningen föreslår att termen uppskov ersätts med anstånd. Parallellt med denna möjlighet skall enligt utredningens förslag den debiterande myndigheten ha möjlighet att träffa betalningsuppgörelser i fråga om offentligrättsliga fordringar och förena dessa med avbetalningsplan och tagande av säkerhet. Utredningens förslag innefattar också att en möjlighet till s.k. säkerhetsutmätning återinförs. En sådan möjlighet fanns tidigare men avskaffades kring mitten av 1990-talet. Skälet var att förfarandet i praktiken kommit till ringa användning. Slutligen föreslår utredningen att Skatteverket, i stället för som i dag länsrätten, skall få besluta om preskriptionsförlängning. Som redan berörts hänger många av de nu nämnda förslagen samman med att Kronofogdemyndigheten helt befrias från borgenärsuppgifter och att det i det sammanhanget sker en större omläggning av målflödet. Det är därför inte aktuellt att nu ta ställning till förslagen. Något behov av att ge debiterande myndigheter en möjlighet att träffa betalningsuppgörelser finns t.ex. inte så länge fordringarna skall överlämnas för indrivning kort tid efter förfallodagen och därefter ligga kvar hos Kronofogdemyndigheten till dess de preskriberas, om inte betalning sker. Förslaget om att återinföra säkerhetsutmätning skulle kunna genomföras redan nu, men det är enligt regeringens mening naturligt att låta ett ställningstagande i den frågan anstå till dess det finns förutsättningar för att ta upp de övriga, mera vittgående förslag som utredningen lagt fram vad gäller handläggningen av utsökningsmål. Förslaget att låta Skatteverket besluta om preskriptionsförlängning skulle i och för sig också kunna tas upp i det här sammanhanget. Förslaget har dock mött starkt kritik från åtskilliga remissinstanser och det saknas enligt regeringens mening anledning att nu ta upp denna fråga. 9 Konsekvensanalyser 9.1 Förslagens konsekvenser för små företags villkor Hur samråd har skett med näringslivet och med myndigheter som särskilt berörs framgår av avsnitt 3 Ärendet och dess beredning. Vilka synpunkter som därvid kommit fram redovisas i respektive avsnitt. Ett av huvudsyftena med reformen är att åstadkomma ökad flexibilitet i fråga om lokaliseringen av arbetsuppgifter. Genom detta blir det som redan anförts lättare att skapa bärkraftiga enheter med minskad sårbarhet och förbättrade förutsättningar för kompetensutveckling (se avsnitt 8.1). Reformen ger också förbättrade förutsättningar för att genom materiell styrning åstadkomma ett mera likformigt beslutsfattande och en enhetlig rättstillämpning. Detta kommer naturligtvis alla intressenter till godo. Genom den reglering som föreslås av forumfrågan vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut säkerställs att det i praktiken inte blir någon skillnad jämfört med dagens ordning i fråga om t.ex. avstånd till den domstol där överprövningen sker. Genom att handläggningen av vissa typer av ärenden kan komma att koncentreras till ett mindre antal kontor än i dagens organisation, där handläggningen sker på minst ett kontor i varje region, kan det inträffa att handläggningen inte sker på det kontor som ligger närmast till för gäldenären. I ett skriftligt förfarande som t.ex. den summariska processen, har detta ingen större betydelse. I fråga om den största verksamhetsgrenen, indrivning, gäller som redan framhållits att den i betydande utsträckning är lokalt anknuten (se avsnitt 8.3). Några större förändringar i lokaliseringen av sådan verksamhet kommer därför inte att bli aktuella, åtminstone inte i de delar där lokaliseringen är av betydelse för dem som direkt berörs av handläggningen. 9.2 Offentlig-finansiella effekter De arbetsuppgifter som behöver utföras i samband med att Kronofogdemyndigheten bildas ligger inom ramen för det löpande arbetet för de olika verksamhetsområdena. De tillkommande kostnader som uppkommer i ett inledningsskede kan därför täckas inom ramen för den ordinarie medelstilldelningen. Ett av skälen för att genomföra en omorganisation av exekutionsväsendet är, som framgår av avsnitt 8.1, att öka dess flexibilitet och effektivitet genom att det blir enklare att flytta arbetsuppgifter i stället för personal. Ett annat skäl är att möjligheterna till specialisering och koncentration av arbetsuppgifter ökar i en rikstäckande myndighet. Ett tredje skäl är att en sådan myndighet erbjuder större möjligheter att på ett enkelt sätt ta hänsyn till förändringar rörande befolkningen och näringslivet. Detta sammantaget kommer troligen på sikt att ge effektivitetsvinster. Den splittring av organisationen på tio myndigheter som finns i dag medför onödigt höga kostnader för stödfunktioner. I den nya myndigheten finns utrymme för att successivt minska sådana kostnader och att föra över resurser till den operativa verksamheten. Det är svårt att se att omorganisationen i några andra avseenden än de nu nämnda över huvud taget får några kostnadskonsekvenser. 10 Författningskommentar I följande avsnitt kommenteras de i propositionen redovisade lagförslagen under särskilda rubriker. Sådana ändringar som inte kommenteras där är uteslutande sådana ändringar som utgör direkta konsekvenser av den i remissen redovisade föreslagna ändringen av kronofogdemyndigheternas organisation. Ändringarna består väsentligen antingen i - att ordet "kronofogdemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten" i motsvarande form, - att orden "en kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", - att orden "en kronofogdemyndighets" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens", - att ordet "kronofogdemyndigheter" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten" eller i förekommande fall "Kronofogdemyndighetens", - att ordet "exekutionsväsendet" och orden "exekutiv myndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", eller - att orden "en tillsynsmyndighet" skall bytas ut mot "tillsynsmyndigheten". 10.1 Förslaget till lag med anledning av inrättande av Kronofogdemyndigheten 1 § Ordet kronofogdemyndighet i olika böjningsformer förekommer i ett mycket stort antal författningar. Flera av de författningsändringar som föreslås nu kräver övergångsbestämmelser. Det är emellertid av stort värde med en lag - med lagen (2003:642) med anledning av inrättande av Skatteverket som förebild - som kompletterar övergångsbestämmelserna. Lagens syfte är dels att säkerställa att eventuella luckor i övergångsbestämmelserna täpps till och att eventuella brister i desamma läks, dels att behandla förhållanden av mer allmän karaktär som inte lämpar sig för en reglering i övergångsbestämmelserna. Genom lagen klargörs att Kronofogdemyndigheten träder in i stället för de regionala kronofogdemyndigheter som Kronofogdemyndigheten ersätter. 2 § Av paragrafen framgår att ett mål eller ärende som är anhängiggjort hos en kronofogdemyndighet före den 1 juli 2006 skall tas över av Kronofogdemyndigheten och handläggas av denna myndighet. 10.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken, 2 kap. 3 § Paragrafen föreslås upphöra att gälla. Första stycket förlorar sitt tillämpningsområde till följd av förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet. Bestämmelsen i andra stycket, som efter en enmyndighetsreform endast torde ha intresse när beslut överklagas, föreslås flyttad till 18 kap. 1 §. 4 § Paragrafen förlorar sitt tillämpningsområde genom införandet av en rikstäckande kronofogdemyndighet och föreslås därför upphävd. 15, 16 och 24 §§ Ändringarna föranleds av att forumregeln i 3 § har flyttats till 18 kap. 1 §. 25 § Enligt utsökningsbalken har en kronofogdemyndighet i dag möjlighet att i samband med ett anstånd ta emot säkerhet bestående enbart av pant eller borgen. Däremot kan en kronofogdemyndighet i samband med ett uppskov enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen) även ta en företagsinteckning i anspråk. Reglerna om säkerhet i samband med anstånd och uppskov bör vara enhetliga. Därför föreskrivs i första stycket att säkerhet som skall ställas enligt utsökningsbalken skall bestå av pant, borgen eller företagsinteckning. 26 § I första stycket sista meningen har tagits in en regel som anger vad som gäller då säkerheten utgörs av en företagsinteckning. En motsvarande regel finns i 13 § indrivningslagen. Om Kronofogdemyndigheten har beslutat att ta säkerhet i form av en företagsinteckning i anspråk avses beslutet utgöra en exekutionstitel. 30 § Ändringen i första stycket föranleds av att 3 och 4 §§ föreslås upphöra att gälla. Ändringarna i tredje stycket föranleds av införandet av en rikstäckande kronofogdemyndighet. 4 kap. 8 § Paragrafen, som reglerar vilken kronofogdemyndighet som är behörig att pröva vissa frågor, föreslås upphävd i anledning av att regionindelningen slopas. Kronofogdemyndigheten avses själv i interna föreskrifter få bestämma vilket kontor som skall handha t.ex. frågor om utmätning av lön om gäldenären inte har hemvist här i landet. Behörighetsreglerna i paragrafen är interna och avser inte att lösa några internationellrättsliga kompetensfrågor. Dessa har i allt väsentligt överlämnats till rättstillämpningen och får avgöras efter andra överväganden (se prop. 1980/81:8 s. 374). Att behörighetsreglerna upphävs innebär alltså inte någon ändring i sak i fråga om Kronofogdemyndighetens internationella kompetens. 27 § Bestämmelsen i tredje stycket behövs inte med den nya rikstäckande Kronofogdemyndigheten. Stycket har därför fått utgå. 32 § Genom förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet kommer paragrafen, som reglerar sammanträffande utmätningar, dvs. när viss egendom har utmätts av två eller fler kronofogdemyndigheter, inte längre att behövas. Den föreslås därför bli upphävd. 16 kap. 1 § Genom förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet kommer bestämmelsen, som reglerar vilken kronofogdemyndighet som är behörig att verkställa avhysning, inte längre att behövas. Den har därför slopats. Däremot behövs fortfarande en definition av begreppet avhysning. En sådan finns därför kvar i paragrafen. 10 § Genom förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet kommer paragrafen, som reglerar vilken kronofogdemyndighet som är behörig i vissa fall, inte längre att behövas. Den föreslås därför bli upphävd. 18 kap. 1 § Till skillnad från nuvarande ordning, som knyter an forumregeln till den region där beslutet har fattats föreslås i första stycket att svarandens hemvist skall vara styrande för vilken tingsrätt som är rätt forum (se avsnitt 8.5). Den närmare regleringen av vilken tingsrätt som är behörig bör liksom hittills ske i förordningsform. Regeringen avser att föreskriva att samma tingsrätter som i dag skall svara för överprövningen av Kronofogdemyndighetens beslut i utsökningsmål - en tingsrätt i varje län enligt den länsindelning som gällde före länssammanslagningarna på 1990-talet. Att svarandens hemvist nu blir styrande för vilken tingsrätt som är rätt forum kommer i allt väsentligt att leda till samma resultat i fråga om målfördelningen som dagens reglering, men det kommer ändå att krävas en övergångsbestämmelse till den kommande ändringen i utsökningsförordningen (1981:981) för att man helt skall kunna undvika att mål som är under handläggning vid en tingsrätt måste flyttas över till en annan tingsrätt. Bestämmelsen har utformats med beaktande av vad Lagrådet anfört. Bestämmelsen om vad som förstås med svarandens hemvist har överförts från 2 kap. 3 § andra stycket till ett nytt andra stycke i den nu aktuella paragrafen. Nuvarande andra stycket blir till följd av detta tredje stycket. 4 § Bestämmelsen, som rör överklagande av beslut avseende kronofogdemyndighets behörighet, kommer genom förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet att sakna tillämpningsområde och föreslås därför bli upphävd. 17 § Till följd av förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet har bestämmelsen i paragrafens första mening slopats. 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva 1 och 3 §§ Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragraferna har ändrats i enlighet med detta. 10.4 Förslaget till lag om ändring i växellagen (1932:130) 71 och 88 §§ Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragraferna har ändrats i enlighet med detta. 10.5 Förslaget till lag om ändring i checklagen (1932:131) 53 och 66 §§ Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragraferna har ändrats i enlighet med detta. 10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred 55 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.7 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644) 41 f § Ändringen är en direkt följd av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Någon särskild behörighetsregel behövs inte här när det finns en rikstäckande myndighet. 10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk 56 f § Ändringen är en direkt följd av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Någon särskild behörighetsregel behövs inte här när det finns en rikstäckande myndighet. 10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge 2 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 3 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Första stycket har ändrats i enlighet med detta. Dessutom har ett förtydligande gjorts i fråga om vem som har att utfärda bevis om att domen, beslutet eller förbindelsen uppfyller de för verkställighet stadgade villkoren. 10.10 Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837) 59 f § Ändringen är en direkt följd av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Någon särskild behörighetsregel behövs inte här när det finns en rikstäckande myndighet. 10.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt 7 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.12 Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) 37 f § Ändringen är en direkt följd av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Någon särskild behörighetsregel behövs inte här när det finns en rikstäckande myndighet. 10.13 Förslaget till lag om ändring i firmalagen (1974:156) 20 f § Ändringen är en direkt följd av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Någon särskild behörighetsregel behövs inte här när det finns en rikstäckande myndighet. 10.14 Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157) 16 § Ändringen i fjärde stycket är föranledd av förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet. Det innebär att det också kommer att finnas bara en tillsynsmyndighet. 10.15 Förslaget till lag om ändring i inkassolagen (1974:182) 1 § Ändringen i tredje stycket är föranledd av förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet som innebär att det kommer att finnas bara en exekutiv myndighet, Kronofogdemyndigheten. 10.16 Förslaget till lagen om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. 13 § Ändringen är en direkt följd av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Någon särskild behörighetsregel behövs inte här när det finns en rikstäckande myndighet. 10.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 18 § Ändringarna i första och tredje styckena är föranledda av förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet som innebär att det kommer att finnas bara en kronofogdemyndighet i landet. 10.18 Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) 13 § Ändringarna i paragrafen är föranledda av förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet som innebär att det kommer att finnas bara en kronofogdemyndighet i landet. 10.19 Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) 34 a § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Den särskilda behörighetsregeln i andra stycket behövs därför inte längre och har i enlighet med detta slopats. Ändringen i tredje stycket föranleds av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Den bestämmelsen är en forumregel som gäller för annan verkställighet än avhysning av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet. Genom hänvisning till paragrafen har det varit möjligt att ange vilka av utsökningsbalkens regler som är tillämpliga. Hänvisningen till denna paragraf ersätts nu med en explicit regel om att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning skall gälla. 10.20 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 5 kap. 1 § och 9 kap. 19 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en tillsynsmyndighet och en kronofogdemyndighet i landet. Paragraferna har ändrats i enlighet med detta (se även avsnitt 8.6. Övergångsbestämmelsen Handlingar som visserligen inkommit till eller upprättats hos en kronofogdemyndighet före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, men som inte arkiverats före ikraftträdandet kommer att lämnas över till Kronofogdemyndigheten och kommer att ingå myndighetens verksamhet. Handlingar som arkiverats före ikraftträdandet avser kronofogdemyndigheternas verksamhet och kommer inte att ingå i Kronofogdemyndighetens verksamhet. För att sekretessen i sistnämnda ärenden skall bestå behövs en övergångsbestämmelse. För att sekretessen skall bestå både för uppgifter som finns i handlingarna och för uppgifter som erhållits muntligen i ärendet utan att skrivas ned används formuleringen "uppgifter i sådana ärenden där handlingar omhändertagits för arkivering". Vissa handlingar blir inte allmänna förrän de omhändertas för arkivering, se 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen. Av detta skäl talas det om "handlingar" som omhändertas för arkivering och inte om "allmänna handlingar" som omhändertas för arkivering. 10.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer 4 och 5 §§ Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en kronofogdemyndighet i landet. Paragraferna har ändrats i enlighet med detta. 10.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. 13 § Till följd av förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet har bestämmelsen i paragrafens första mening slopats. De nya bestämmelserna om forum i första och andra styckena har 22 kap. 1-1 d §§ skattebetalningslagen (1997:483) som förebild. 10.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 3 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.24 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223) 32 § Ändringen är föranledd av förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet. Samtidigt ersätts beteckningarna skattemyndigheterna och tullmyndigheterna med de nu mer adekvata beteckningarna Skatteverket och Tullverket. 10.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud 9 § och 24 §§ Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragraferna har ändrats i enlighet med detta. 10.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 11 kap. 20 § Ändringen är föranledd av förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet. Det innebär att det också kommer att finns bara en tillsynsmyndighet. 12 kap. 6 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.27 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 1 kap. 3 §, 2 kap. 12 § och 7 kap. 25 § Ändringarna är föranledda av förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet. Det innebär att det också kommer att finnas bara en tillsynsmyndighet. 13 kap. 8 § Propositionens förslag om en rikstäckande kronofogdemyndighet bygger på att myndigheten, när det gäller operativ ledning och materiell styrning, skall ha en fristående ställning i förhållande till Skatteverket. I linje med detta bör tillsynsmyndigheten föra det allmännas talan om klander av slutredovisning även i Högsta domstolen. Detta följer av 22 § förvaltningslagen (1986:223) om något annat inte är särskilt föreskrivet. Det föreslås därför att den nu aktuella paragrafen skall upphöra att gälla. 16 kap. 8 § Propositionens förslag om en rikstäckande kronofogdemyndighet bygger på att myndigheten, när det gäller operativ ledning och materiell styrning, skall ha en fristående ställning i förhållande till Skatteverket. I linje med detta bör tillsynsmyndigheten föra det allmännas talan i nu aktuella frågor även i Högsta domstolen. Detta följer av 22 § förvaltningslagen (1986:223) om inte något annat är särskilt föreskrivet. Det föreslås därför att nuvarande bestämmelse i andra stycket om att det allmännas talan i Högsta domstolen förs av Skatteverket skall upphöra att gälla. 10.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. 6 kap. 9 § Ändringen i tredje stycket föranleds av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Den bestämmelsen är en forumregel som gäller för annan verkställighet än avhysning av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet. Genom hänvisning till paragrafen har det varit möjligt att ange vilka av utsökningsbalkens regler som är tillämpliga. Hänvisningen till denna paragraf ersätts nu med en explicit regel om att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning skall gälla. 10.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden 3, 7, 11, 13, 18, 20 och 22 §§ Ändringarna är föranledda dels av att förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet, dels av att förslaget bygger på att Kronofogdemyndigheten, när det gäller operativ ledning och materiell styrning, skall ha en fristående ställning i förhållande till Skatteverket. I linje med det sistnämnda bör det ankomma på Kronofogdemyndigheten att svara för funktionen som behörig myndighet i alla frågor som rör indrivning och att avgöra om ett ärende bör avgöras av regeringen. Paragraferna har ändrats i enlighet med detta. Innebörden av bestämmelsen i 3 § andra stycket 1 är att Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet i alla ärenden som rör indrivning, oberoende av vilket instrument eller vilken rättsakt som åberopas. Detta gäller inte bara när det har gjorts en ansökan om bistånd med indrivning eller säkringsåtgärd utan också i fråga om utbyte av upplysningar som behövs för att bedöma om det finns skäl att göra en sådan ansökan, och i fråga om bistånd med delgivning som begärs innan en sådan ansökan har gjorts. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Ändringen i 7 § följer av vad som nu har sagts om Kronofogdemyndigheten som behörig myndighet. Att 11 § nu kan upphävas hänger också samman med Kronofogdemyndighetens ställning som behörig myndighet, men dessutom med att det bara kommer att finnas en kronofogdemyndighet. Av regleringen i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. följer att det, vid handräckning liksom i interna svenska ärenden, är Skatteverket som har den primära behörigheten att pröva ackordserbjudanden, medan Kronofogdemyndigheten enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. är behörig i de frågor som regleras i 11 § första stycket. 10.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning 6-8 §§ Bestämmelserna om behörig myndighet blir med förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet obehövliga och föreslås upphävda. Bestämmelserna har endast reglerat den interna behörigheten. Frågan om ett anspråk över huvud taget skall prövas i Sverige eller inte har fått bedömas utifrån allmänna internationellt processrättsliga grundsatser (se prop. 1989/90:85 s. 106). Att bestämmelserna om behörig myndighet upphävs innebär inte någon ändring i det avseendet. 18 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.31 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) 8 kap. 3 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en exekutiv myndighet i landet, Kronofogdemyndigheten. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.32 Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497) 19, 20 a, 21 och 29 §§ Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. I förslaget till ändring av 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) anges att Kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet, dvs. har tillsyn över förvaltningen i konkurser. Det kommer således att också finnas bara en sådan tillsynsmyndighet. Bestämmelsen i 19 § har ändrats i enlighet med detta och bestämmelserna om tillsynsmyndighet i 20 a, 21 och 29 §§ har ersatts med en hänvisning till denna. Den nya lydelsen av 29 § andra stycket innebär att statens talan i fråga om företagsrekonstruktion förs av den myndighet som har tillsyn över förvaltningen i konkurser eftersom det inte finns någon särskild tillsynsmyndighet när det gäller företagsrekonstruktion. 10.33 Förslaget till lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830) 35 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en exekutiv myndighet i landet, Kronofogdemyndigheten. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter 12 f § Ändringen är en direkt följd av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Någon särskild behörighetsregel behövs inte här när det finns en rikstäckande myndighet. 10.35 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) 53 och 53 b §§ Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Andra stycket har i båda paragraferna ändrats i enlighet med detta. I andra stycket görs i båda paragraferna också en ändring som föranleds av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Den bestämmelsen är en forumregel som gäller för annan verkställighet än avhysning av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet. Genom hänvisning till paragrafen har det varit möjligt att ange vilka av utsökningsbalkens regler som är tillämpliga. Hänvisningen till denna paragraf ersätts nu med en explicit regel om att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning skall gälla. 10.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 13 § Ändringen i tredje stycket föranleds av att institutet företagshypoteket numera har ersatts av företagsinteckning (se prop. 2002/03:49). 10.37 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. 4 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.38 Förslaget till lag om ändring i postlagen (1993:1684) 16 § Ändringarna i tredje stycket föranleds av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Den bestämmelsen är en forumregel som gäller för annan verkställighet än avhysning av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet. Genom hänvisning till paragrafen har det varit möjligt att ange vilka av utsökningsbalkens regler som är tillämpliga. Hänvisningen till denna paragraf ersätts nu med en explicit regel om att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning skall gälla. 20 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.39 Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) 9 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Första stycket har ändrats i enlighet med detta. 10.40 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler 4 och 5 a §§ Se kommentaren till 53 och 53 b §§ förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20), avsnitt 10.35. 10.41 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. 13 och 14 §§ Propositionens förslag om en rikstäckande kronofogdemyndighet bygger på att myndigheten, när det gäller operativ ledning och materiell styrning, skall ha en fristående ställning i förhållande till Skatteverket. I linje med detta bör det ankomma på Kronofogdemyndigheten att meddela föreskrifter beträffande utsöknings- och indrivningsdatabasen. Paragraferna har ändrats i enlighet med detta. 10.42 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) 19 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Detta innebär i sin tur att rubriken till förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna kommer att behöva ändras. Detta kan inte ske nu. I stället ges bestämmelsen en ny utformning men med samma innehåll utan direkt hänvisning till den nämnda förordningen. 10.43 Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306) 9 kap. 7 f § Ändringen är en direkt följd av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Någon särskild behörighetsregel behövs inte här när det finns en rikstäckande myndighet. 10.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument 4 kap. 18 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. I stället för att det på ett avstämningskonto anges uppgift om vilken kronofogdemyndighet som vidtar vissa verkställighetsåtgärder skall anges om verkställighetsåtgärder vidtas av Kronofogdemyndigheten. 10.45 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet 1 kap. 5 § Propositionens förslag om en rikstäckande kronofogdemyndighet bygger på att myndigheten, när det gäller operativ ledning och materiell styrning, skall ha en fristående ställning i förhållande till Skatteverket. I linje med detta bör det ankomma på Kronofogdemyndigheten att vara personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 2 kap. 2 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 26 § Även om förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet bygger på att myndigheten, när det gäller operativ ledning och materiell styrning, skall ha en fristående ställning i förhållande till Skatteverket behöver verket ha tillgång till i princip samma uppgifter som i dag för att verket skall kunna fullgöra sin uppgift att svara för ledning och styrning av Kronofogdemyndigheten i strategiska frågor. Paragrafen har utformats i enlighet med detta. 30 § Propositionens förslag om en rikstäckande kronofogdemyndighet bygger på att myndigheten, när det gäller operativ ledning och materiell styrning, skall ha en fristående ställning i förhållande till Skatteverket. I linje med detta bör det också ankomma på Kronofogdemyndigheten att ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur någon av myndighetens databaser. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:845) om upplösning av stiftelser i vissa fall 5 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.47 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation 6 kap. 22 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 7 kap. 2 § Ändringen i andra stycket föranleds av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Den bestämmelsen är en forumregel som gäller för annan verkställighet än avhysning av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet. Genom hänvisning till paragrafen har det varit möjligt att ange vilka av utsökningsbalkens regler som är tillämpliga. Hänvisningen till denna paragraf ersätts nu med en explicit regel om att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning skall gälla. 10.48 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd 11 a § Ändringen i andra stycket föranleds av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Den bestämmelsen är en forumregel som gäller för annan verkställighet än avhysning av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet. Genom hänvisning till paragrafen har det varit möjligt att ange vilka av utsökningsbalkens regler som är tillämpliga. Hänvisningen till denna paragraf ersätts nu med en explicit regel om att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning skall gälla. 10.49 Förslaget till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519) 8 kap. 3 § Ändringen i tredje stycket föranleds av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Den bestämmelsen är en forumregel som gäller för annan verkställighet än avhysning av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet. Genom hänvisning till paragrafen har det varit möjligt att ange vilka av utsökningsbalkens regler som är tillämpliga. Hänvisningen till denna paragraf ersätts nu med en explicit regel om att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning skall gälla. 10.50 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag 12 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.51 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd 7 § Ändringen i andra stycket föranleds av att 16 kap. 10 § utsökningsbalken föreslås bli upphävd. Den bestämmelsen är en forumregel som gäller för annan verkställighet än avhysning av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet. Genom hänvisning till paragrafen har det varit möjligt att ange vilka av utsökningsbalkens regler som är tillämpliga. Hänvisningen till denna paragraf ersätts nu med en explicit regel om att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning skall gälla. 10.52 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) 20 kap. 26 §, 23 kap. 22 § och 24 kap. 24 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragraferna har ändrats i enlighet med detta. 10.53 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden 2 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Något reservforum för ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning behövs således inte. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.54 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:671) om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning Lagen avser en ändring i 6 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Ändringen föreslogs i samband med regeringens förslag att riksdagen skulle godkänna den reviderade Eurocontrolkonventionen (prop. 2003/04:67). Bestämmelsen anses obehövlig när det kommer att finnas en rikstäckande kronofogdemyndighet (jfr kommentaren till förslaget till lagen om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, avsnitt 10.30). Författningen (SFS 2004:671), som ännu inte trätt i kraft, skall därför utgå. 10.55 Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen (2006:000) 10 och 27 §§ Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. 10.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. 4 § Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en sådan myndighet i landet. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta. Sammanfattning av utredningens förslag (SOU 2003:97) Huvuddragen i utredningens förslag Utredningens överväganden mynnar ut i följande förslag. * En fristående, rikstäckande Kronofogdemyndighet bildas. * Borgenärsuppgifterna flyttas från kronofogdemyndigheterna till Skatteverket och övriga debiterande myndigheter. * Allmänna mål hanteras på samma sätt som enskilda mål. Begreppen enskilt mål och allmänt mål utmönstras därför ur utsökningsbalken. * Den debiterande myndigheten avgör själv om det finns skäl att ansöka om verkställighet av en obetald fordran. * En offentligrättslig fordran handläggs, i likhet med en privaträttslig fordran, under ett år från dagen för ansökan och återredovisas därefter om inte en förnyelseansökan görs. * Pågår löneutmätning vid den ettåriga handläggningstidens utgång förlängs handläggningstiden med ytterligare ett år. * Kronofogdemyndigheten får bevilja anstånd med utmätning eller med vidare åtgärd. Ett sådant beslut får förenas med avbetalningsplan och tagande av säkerhet. * Den debiterande myndigheten får träffa betalningsuppgörelser. En betalningsuppgörelse får förenas med avbetalningsplan och tagande av säkerhet. * Kronofogdemyndigheten får genomföra s.k. säkerhetsutmätning. * Skatteverket får besluta om preskriptionsförlängning. * Svarandens hemvist är avgörande för vilken tingsrätt som är rätt forum vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Den dubbla rollen Kronofogdemyndigheterna är i dag - vid sidan av sin roll som borgenärsneutral verkställande myndighet, tillsynsmyndighet i konkurser samt beslutsmyndighet i fråga om summarisk process och frivillig skuldsanering - företrädare för statens borgenärsintressen. De myndigheter som debiterar olika offentligrättsliga krav, skattemyndigheter, försäkringskassor, Vägverket, Tullverket m.fl., är i princip skyldiga att överlämna obetalda fordringar till kronofogdemyndigheten för verkställighet. Fordringarna handläggs därefter hos kronofogdemyndigheten till dess att de preskriberas om de inte betalas dessförinnan. Kronofogdemyndigheten är behörig att för statens räkning t.ex. ansöka om konkurs och föra talan om företrädaransvar. Kronofogdemyndighetens dubbla roll har sedan länge varit föremål för diskussion. I takt med att kronofogdemyndigheten tilldelats nya arbetsuppgifter har den dubbla rollen blivit allt tydligare. Riksdagen har nu fattat beslut om att avskaffa skatteförmånsrätten och att införa en ny företagsinteckning med begränsad förmånsrätt (prop. 2002/03:49, bet. 2002/03:LU17, rskr. 2002/03:222, SFS 2003:528 m.fl.). Dessa förändringar kommer med nödvändighet att leda till en mer aktiv såväl borgenärsroll som verkställande roll. Den konflikt som redan finns inom kronofogdeorganisationen kommer således att accentueras. En utgångspunkt för utredningens förslag är att kronofogdemyndighetens opartiskhet i det verkställande och i övrigt borgenärsneutrala arbetet inte skall kunna ifrågasättas. Utredningen menar att kravet på opartiskhet nödvändiggör att samtliga borgenärsuppgifter skiljs från kronofogdemyndighetens verkställande och i övrigt borgenärsneutrala uppgifter genom att flyttas över till annan myndighet eller på annat sätt. Borgenärsuppgifternas placering Utredningen har undersökt olika alternativa placeringar av borgenärsuppgifterna. Det minst långtgående alternativet är att borgenärsuppgifterna skiljs från de övriga uppgifterna hos myndigheten genom en "brandvägg". Med brandvägg åsyftas sådana regleringar som gör att olika verksamheter inom en och samma myndighet helt eller delvis hålls åtskilda. Åtskillnaden kan uppnås på olika sätt, t.ex. genom fysisk separation, begränsningar i åtkomsten till respektive verksamhets datasystem och skilda instruktioner. Andra alternativ är att samtliga borgenärsuppgifter flyttas till Skatteverket (som från och med den 1 januari 2004 ersätter skattemyndigheterna och Riksskatteverket), till Kammarkollegiet eller till respektive debiterande myndighet. Utredningen har kommit fram till att de offensivt inriktade borgenärsuppgifterna, såsom bl.a. ansökan om konkurs eller företagsrekonstruktion, beslut i fråga om ackord och talan om företrädaransvar, skall handhas av Skatteverket. Därigenom samordnas de debiterande myndigheternas agerande i förhållande till gäldenären och gäldenären behöver endast ha kontakter med en myndighet när offensiva borgenärsuppgifter kommer i fråga. Skatteverket har också god kännedom om gäldenärernas ekonomiska förhållanden och är redan i dag förtrogen med åtskilliga av de offensiva borgenärsuppgifterna. Övriga borgenärsuppgifter skall hanteras av den debiterande myndigheten. Det är således den debiterande myndigheten som - precis som i dag - påminner gäldenären om en fordran inte betalas i tid och ansöker om verkställighet hos Kronofogdemyndigheten. En rikstäckande, fristående Kronofogdemyndighet De nuvarande tio kronofogdemyndigheterna slås samman till en myndighet. Även om borgenärsuppgifterna flyttas från Kronofogdemyndigheten menar utredningen att ett inordnande av Kronofogdemyndigheten i Skatteverket inte är acceptabelt. Det finns flera skäl till detta ställningstagande. Skatteverket är företrädare för statens fiskala intressen och kommer med utredningens förslag att handha borgenärsfunktioner vad gäller andra offentligrättsliga fordringar än skatter och allmänna avgifter. Ett inordnande av Kronofogdemyndigheten i Skatteverket skulle innebära en organisation med inbyggda intressekonflikter, där enskilda borgenärer för verkställighet av en fordran skulle bli hänvisade till en myndighet som ofta är deras huvudkonkurrent om de medel som kan tas i anspråk. Anordningar för att tillskapa avgränsningar inom myndigheten mellan de verkställande och borgenärsneutrala uppgifterna och myndighetens borgenärsuppgifter och beskattningsverksamhet - och därmed opartiskheten - kan i en sådan organisation alltid komma att ifrågasättas. Ett inordnande skulle också innebära komplikationer från lednings- och styrningssynpunkt, eftersom de verkställande och borgenärsneutrala uppgifterna måste hållas skilda från beskattningsverksamheten även på ledningsnivå. Placeringen av andra verksamheter, tillsyn i konkurser, summarisk process och skuldsanering, kan komma att äventyras vid ett inordnande av kronofogdemyndigheten i Skatteverket. Ett inordnande kan också omöjliggöra framtida placering av ytterligare judiciella uppgifter på kronofogdemyndigheten. Inte heller de problem ur internationell synvinkel som ett inordnande kan innebära skall underskattas. Med en fristående Kronofogdemyndighet undviks dessa negativa effekter. Kronofogdemyndigheten kan agera effektivt i sin verkställande roll och Skatteverket kan med kraft driva borgenärsuppgifterna. Övriga förslag Genom utredningens ställningstagande att Kronofogdemyndigheten inte skall hantera några borgenärsuppgifter utan endast handha verkställande och övriga partsneutrala uppgifter avskaffas huvuddelen av de skillnader i handläggningen som i dag finns mellan allmänna mål och enskilda mål. Särreglerna i utsökningsbalken vad gäller allmänna mål föreslås - med något marginellt undantag - slopade. Därmed kan begreppen enskilt mål och allmänt mål i utsökningsbalken utmönstras. Det är i dag i princip obligatoriskt för den debiterande myndigheten att överlämna obetalda offentligrättsliga fordringar till kronofogdemyndigheten för verkställighet. En konsekvens av förslaget att borgenärsuppgifterna skall ligga på den debiterande myndigheten är att myndigheten själv skall avgöra i vilka fall en ansökan om verkställighet av en obetald fordran skall göras och att myndigheten, i likhet med andra ingivare, bör ansvara mot staten för kostnaderna i målet i den mån de inte kan tas ut av gäldenären. Därigenom uppnås framför allt en sovring av materialet: i de fall där det redan från början står klart att ett försök till verkställighet med all sannolikhet skulle bli resultatlöst kommer någon ansökan om verkställighet inte att göras. På det sättet besparas Kronofogdemyndigheten onödigt arbete och den debiterande myndighetens medvetenhet om behovet av tidiga åtgärder vad gäller fordringsbevakning ökar. Visst undantag från det som nu sagts bör göras för fordringar av sanktionskaraktär. Utredningens utgångspunkt är att de olika typerna av mål skall hanteras lika. Ett enskilt mål handläggs normalt under ett år från dagen för ansökan. Därefter återredovisas målet till sökanden. För allmänna mål gäller däremot som huvudregel inte någon särskild handläggningstid. De är anhängiga hos kronofogdemyndigheten så länge det finns en obetald fordran eller fordringen har preskriberats. Utredningen föreslår att även mål rörande offentligrättsliga fordringar skall handläggas under ett år från dagen för ansökan och därefter återredovisas till sökanden om inte en förnyelseansökan görs. För att underlätta hanteringen hos såväl Kronofogdemyndigheten som debiterande myndighet föreslår utredningen en regel att, om utmätning av lön pågår vid den ettåriga handläggningstidens utgång, handläggningstiden förlängs med ytterligare ett år. Ett regelverk som ger myndigheten möjligheter att få grepp om sina fordringar måste också innefatta befogenhet för myndigheten att träffa betalningsuppgörelser med den enskilde. Myndigheten skall inte behöva ansöka om verkställighet för att få en uppgörelse med den enskilde till stånd. En betalningsuppgörelse föreslås få träffas om det kan antas vara till fördel för det allmänna eller om det är påkallat med hänsyn till den enskildes personliga förhållanden. En betalningsuppgörelse kan innefatta en avbetalningsplan och tagande av säkerhet. Är gäldenären föremål för offensiva borgenärsuppgifter får Skatteverket träffa en betalningsuppgörelse. Kronofogdemyndigheten föreslås få bevilja anstånd med utmätning eller med vidare åtgärd om det kan antas vara till fördel för borgenären eller i avvaktan på att frågan om betalningsuppgörelse eller anstånd prövas av borgenären. Vidare föreslås ett återinförande av den möjlighet till s.k. säkerhetsutmätning som kronofogdemyndigheten hade tidigare. Beslut om preskriptionsförlängning fattas i dag av länsrätten efter ansökan av kronofogdemyndigheten. En ansökan om preskriptionsförlängning är enligt utredningens mening en sådant offensivt inriktad åtgärd som bör ligga på Skatteverket. Utredningen föreslår att Skatteverket självt skall få fatta beslut om preskriptionsförlängning. Beslutet kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Förslaget om en rikstäckande Kronofogdemyndighet föranleder även förändringar i forumreglerna. Nu gäller att beslut som meddelats vid ett kontor beläget i visst län överklagas hos en tingsrätt med domkrets inom länet. Utredningen föreslår att svarandens hemvist skall vara avgörande för vilken tingsrätt som är rätt forum vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Effekter av förslagen En utgångspunkt för de förslag som läggs fram skall enligt direktiven vara att den framtida verksamheten inom skatteförvaltningens och exekutionsväsendets ansvarsområden skall rymmas inom den totala resursram som i dag gäller för Riksskatteverket, skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Förslaget att borgenärsuppgifterna skall flyttas över till Skatteverket och till debiterande myndighet innebär en mer effektiv borgenärsfunktion och en förbättrad uppbördseffektivitet. Även verkställigheten effektiviseras genom att kronofogdemyndigheten kan koncentrera sig på sin verkställande roll utan sidohänsyn. Förslaget innebär dock vissa kostnader, främst av engångsnatur, för uppbyggnad av IT-stöd m.m. Dessa kostnader uppstår oberoende av om en fristående Kronofogdemyndighet bildas. Även förslaget om en fristående Kronofogdemyndighet medför merkostnader. Samtidigt innebär sammanslagningen av de 21 myndigheterna - Riksskatteverket, tio skattemyndigheter och tio kronofogdemyndigheter - till två myndigheter kostnadsbesparingar och effektivitetsvinster. Merkostnaderna avser i huvudsak administrativa stödfunktioner och IT-stöd. En omedelbar delning av IT-stödet skulle innebära betydande merkostnader för såväl skattemyndigheten som kronofogdemyndigheten. För att undvika dessa högre kostnader bör, även efter en utbrytning av Kronofogdemyndigheten från Skatteverket, myndigheterna samutnyttja IT-stödet. Övriga kostnader bedöms kunna finansieras inom nuvarande resursram. Ikraftträdande Utredningens förslag innebär genomgripande förändringar både vad gäller organisation och arbetsuppgifter. Förändringarna involverar många myndigheter. Det utredningsarbete som nu redovisas är inte tillräckligt för att inrätta en fristående Kronofogdemyndighet. Efter det att ett principbeslut i frågan fattats bör utformningen av den nya organisationen och dess lokalisering utredas ytterligare. En fristående Kronofogdemyndighet bör dock kunna komma till stånd den 1 januari 2006 eller i vart fall den 1 januari 2007. Utredningens lagförslag 1. Förslag till lag med anledning av inrättande av Kronofogdemyndigheten Härigenom föreskrivs följande. Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande kronofogdemyndigheter, kronofogdemyndighet i viss region eller exekutionsväsendet skall efter utgången av år 200x i stället tillämpas på Kronofogdemyndigheten. Denna lag träder i kraft den ---. 2. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken2 dels att 1 kap. 6 §, 2 kap. 3, 4 och 30 §§, 4 kap. 8, 32 och 36 §§, 8 kap. 19 §, 10 kap. 24 §, 12 kap. 69 §, 16 kap. 10 §, 17 kap. 13 § samt 18 kap. 4 § skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 30 §, 3 kap. 23 §, 4 kap. 32 och 36 §§, 8 kap. 19 §, 10 kap. 24 §, 12 kap. 69 §, 13 kap. 21 § samt 17 kap. 13 § skall utgå, dels att i 1 kap. 3 § samt 3 kap. 1 och 6 §§ ordet "kronofogdemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten" i motsvarande form, dels att 2 kap. 1, 15, 16 och 24 §§, 3 kap. 23 §, 4 kap. 9, 9 f och 27 §§, 7 kap. 14 och 23 §§, 13 kap. 21 §, 17 kap. 3 § samt 18 kap. 1 och 17 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 4 kap. 10 a-10 d §§, 7 kap. 3 a § och 18 kap. 1 a §, samt närmast före 4 kap. 10 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 §3 Ansökan om verkställighet görs muntligen eller skriftligen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dock medge att ansökan görs på medium för automatisk databehandling. Ansökan om verkställighet görs muntligen eller skriftligen. Ansökan avseende fordran som avses 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) får göras på medium för automatisk databehandling. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge att också ansökan avseende annan fordran görs på detta sätt. Skriftlig ansökan skall vara undertecknad av sökanden eller hans ombud. Utslag i mål om betalningsföreläggande eller handräckning verkställs självmant av Kronofogdemyndigheten, om inte sökanden i målet angett att verkställighet inte skall ske. Ansökan om verkställighet anses gjord när utslaget meddelades. Ansökan avseende fordran som avses i 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen anses gjord när uppdraget har förts in i utsökningsdatabasen och uppgifterna är tillgängliga för Kronofogdemyndigheten. 15 §4 När Kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 9 eller 12 § eller 13 § jämförd med 4 kap. 14 och 15 §§ förelägger svaranden eller tredje man att fullgöra eller underlåta något, får myndigheten föreskriva vite till belopp som finnes behövligt. Fråga om utdömande av vite som har förelagts enligt första stycket prövas, på talan av kronofogdemyndigheten, av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns. Har ändamålet med vitet förfallit, får det ej dömas ut. Fråga om utdömande av vite som har förelagts enligt första stycket prövas, på talan av Kronofogdemyndigheten, av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Har ändamålet med vitet förfallit, får det ej dömas ut. Om föreläggande vid vite ej iakttas, kan Kronofogdemyndigheten ge nytt vitesföreläggande utan hinder av att det förra ej har vunnit laga kraft. 16 §5 Efterkommer ej gäldenären eller tredje man föreläggande enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 § jämförd med nämnda lagrum, får han häktas, om synnerliga skäl föreligger. Fråga om häktning prövas, efter framställning av kronofogdemyndigheten, av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns. Efterkommer ej gäldenären eller tredje man föreläggande enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 § jämförd med nämnda lagrum, får han häktas, om synnerliga skäl föreligger. Fråga om häktning prövas, efter framställning av Kronofogdemyndigheten, av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. När framställning om häktning har gjorts, skall förhandling äga rum inför rätten. Till förhandlingen skall Kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som avses med yrkandet kallas. Denne får hämtas, om skäl föreligger därtill. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antagas att han har avvikit eller eljest håller sig undan, utgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet. I fråga om rätt till biträde och kostnader i målet har vad som föreskrivs i rättegångsbalken om försvarare och om rättegångskostnader i brottmål motsvarande tillämpning. Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för att pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Föreligger ej längre skäl för häktning, skall rätten omedelbart förordna att den häktade skall friges. Ingen får hållas häktad längre tid än tre månader i målet. Beträffande behandlingen i övrigt av frågor om häktning enligt denna paragraf har vad som gäller enligt rättegångsbalken om häktning av misstänkt motsvarande tillämpning. 24 §6 Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns, om ej annat följer av andra stycket. Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut, om ej annat följer av andra stycket. Om föreläggande har meddelats enligt 4 kap. 20, 21, 22 eller 26 § i fall då tvisten rör egendom som avses i 10 kap. 10 eller 12 § rättegångsbalken, gäller om domstols behörighet vad som sägs där. Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av en tingsrätt i det län där kronofogdemyndigheten finns. Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Har ett föreläggande meddelats enligt 3 kap. 16 § gäller om domstols behörighet vad som sägs i 43 § första stycket lagen (1999:116) om skiljeförfarande. I föreläggande skall anges vid vilken domstol talan i första hand bör väckas. 3 kap. 23 §7 Bestämmelserna i 3-13 och 15-20 §§ samt 22 § första stycket tredje och fjärde meningarna och andra och tredje styckena gäller ej i allmänt mål. Dom eller beslut, varigenom någon har dömts att utge böter eller vite eller har ålagts sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet, får ej verkställas förrän domen eller beslutet har vunnit laga kraft. Annan exekutionstitel i allmänt mål får verkställas innan den har vunnit laga kraft, om det är särskilt föreskrivet. Exekutionstitel i allmänt mål verkställs såsom lagakraftägande dom. I stället för vad som sägs i 22 § första stycket tredje och fjärde meningarna gäller att återgång av utmätning skall ske genast, när exekutionstiteln har upphävts. Bestämmelserna i 3-13 och 15-20 §§ samt 22 § första stycket tredje och fjärde meningarna och andra och tredje styckena gäller ej i mål om uttagande av fordran som avses i 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483). Dom eller beslut, varigenom någon har dömts att utge böter eller vite eller har ålagts sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet, får ej verkställas förrän domen eller beslutet har vunnit laga kraft. Annan exekutionstitel i mål om uttagande av fordran som avses i 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen får verkställas innan den har vunnit laga kraft, om det är särskilt föreskrivet. Exekutionstitel i mål om uttagande av fordran som avses i 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen verkställs såsom lagakraftägande dom. I stället för vad som sägs i 22 § första stycket tredje och fjärde meningarna gäller att återgång av utmätning skall ske genast, när exekutionstiteln har upphävts. 4 kap. 9 §8 Ett mål om utmätning handläggs under ett år från dagen för ansökan. Vid utmätning för ett konkursbos räkning enligt 7 kap. 19 § handläggs dock målet under konkursen utan tidsbegränsning. Ett mål kan under handläggningstiden vara föremål för utredning, verkställighetsåtgärder eller bevakning. Pågår vid utgången av en ettårsperiod utmätning av lön för underhållsbidrag som avses i 1 a § första stycket, skall målet handläggas under ytterligare en ettårsperiod. Ett mål om utmätning handläggs under ett år från dagen för ansökan eller den längre tid som föranleds av ett beslut om anstånd med utmätning eller med vidare åtgärd enligt 10 a §. Vid utmätning för ett konkursbos räkning enligt 7 kap. 19 § handläggs dock målet under konkursen utan tidsbegränsning. Ett mål kan under handläggningstiden vara föremål för utredning, verkställighetsåtgärder eller bevakning. Pågår vid utgången av en ettårsperiod utmätning av lön, skall målet handläggas under ytterligare en ettårsperiod. Försätts gäldenären i konkurs avbryts handläggningen av målet, såvida inte utmätning av lön pågår för en fordran som avser underhållsbidrag med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § eller utmätning skall ske för ett konkursbos räkning enligt 7 kap. 19 §. 9 f §9 Om Kronofogdemyndigheten får kännedom om att gäldenären har utmätningsbar lös egendom, skall den utmätas även om ansökan om utmätning begränsats enligt 9 d §. Fordringar som avses i 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter skall alltid utmätas. Fordringar som avses i 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter skall, efter avräkning enligt 2 § lagen, alltid utmätas. Anstånd med utmätning eller med vidare åtgärd 10 a § Kronofogdemyndigheten får bevilja anstånd med utmätning eller med vidare åtgärd 1. om det kan antas vara till fördel för sökanden eller 2. i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen eller betalningsuppgörelse prövas av sökanden. Anstånd enligt första stycket får förenas med villkoret att gäldenären betalar sin skuld i poster vid olika tidpunkter (avbetalning). 10 b § Anstånd får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att gäldenären skall kunna betala sin skuld. Endast om det finns synnerliga skäl får anstånd som inte förenas med villkor om avbetalning beviljas för längre tid än ett år. 10 c § Anstånd får återkallas om gäldenären inte följer den uppgjorda avbetalningsplanen eller om det i annat fall finns särskild anledning till återkallelse. 10 d § När anstånd beviljas får Kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, någon annan erbjuder sig att ställa. Kronofogdemyndigheten får utmäta egendom till säkerhet för sökandens fordran. Med vidare åtgärd i den delen får anstå under högst ett år i avvaktan på att lön innehållits till betalning av fordringen. 27 §10 Har domstol eller kronofogdemyndighet fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt. Har domstol eller Kronofogdemyndigheten fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt. Denna verkan förfaller, om inte försäljning begärs hos Kronofogdemyndigheten inom två månader från det att beslutet eller utslaget vann laga kraft. Utmätningsverkan förfaller dessutom om borgenären hos Kronofogdemyndigheten anmäler att han inte kommer att begära försäljning. Begäran om försäljning görs hos en kronofogdemyndighet som enligt 8 § är behörig att pröva frågan om utmätning. Försäljning av fast egendom skall dock begäras hos kronofogdemyndigheten i den region där egendomen finns. Denna myndighet får överlämna målet till en annan kronofogdemyndighet, om det behövs för att samordna verkställigheten mot en gäldenär. 7 kap. 3 a § Vid utmätning av lön får även annan tillgång utmätas till säkerhet för sökandens fordran. Med vidare åtgärd i den delen får anstå under högst ett år i avvaktan på att lön innehållits till betalning av fordringen. 14 §11 Vid utmätning av lön har följande fordringar i nämnd ordning företräde framför andra fordringsanspråk: 1. fordran som avser underhållsbidrag enligt äktenskapsbalken och föräldrabalken samt fordran som avser återbetalningsskyldighet enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd, 2. konkursbos fordran på gäldenärens lön enligt 3 kap. 4 § konkurslagen (1987:672), om lönen innehållits under konkursen, 3. fordran som avses i 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 3. fordran som påförts enligt bestämmelserna i a) lagen (1972;435) om överlastavgift, b) bilskrotningslagen (1975:343), c) lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, d) lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, e) fordonsskattelagen (1988:327), f) lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., g) lagen (1994:419) om brottsofferfond, h) skattebetalningslagen (1997:483), eller i) lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon. Företrädesrätten enligt första stycket 1 gäller även sådant utländskt underhållsbidrag som får verkställlas i Sverige, om bidragsfordringen vid verkställighetstillfället inte är äldre än fem år. 23 §12 Har arbetsgivaren innehållit medel vid utmätning av lön i allmänt mål för fordran med företrädesrätt enligt 14 § första stycket 1 eller 3, är gäldenären inte längre betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av det innehållna beloppet, även om det inte kan tas ut hos arbetsgivaren. Detsamma gäller när medel har innehållits för fordran som avser underhållsbidrag, om fordringen tillkommer allmän försäkringskassa enligt 31 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd. Har arbetsgivaren innehållit medel vid utmätning av lön avseende fordran med företrädesrätt enligt 14 § första stycket 1 eller 3, är gäldenären inte längre betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av det innehållna beloppet, även om det inte kan tas ut hos arbetsgivaren. Detsamma gäller när medel har innehållits för fordran som avser underhållsbidrag, om fordringen tillkommer allmän försäkringskassa enligt 31 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd. 13 kap. 21 § Bestämmelserna i 1, 13, 14 och 20 §§ gäller ej i fråga om sökanden i allmänt mål. I sådant mål gäller ej heller 4-6 §§, 7 § första - tredje styckena, 8 och 9 §§ annat än om fördelning skall ske med enskild borgenär eller om det är särskilt föreskrivet att fördelningssammanträde skall hållas. Bestämmelsen i 7 § tredje stycket får ej tillämpas i allmänt mål, om sökandens fordran berörs av tvisten. Bestämmelserna i 1, 13, 14 och 20 §§ gäller ej i fråga om sökanden i mål som rör fordran som avses i 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483). 17 kap. 3 §13 Sökanden ansvarar inte för förrättningskostnaderna för utmätning enligt 7 kap. 21 § eller för handräckning enligt 8 kap. 18 §. Sökanden ansvarar inte heller för förrättningskostnaderna i mål om utmätning av fordran som vid utmätning av lön har företrädesrätt enligt 7 kap. 14 §. Vid avhysning ansvarar sökanden ej för kostnad för förvaring av svarandens egendom eller för annan åtgärd som väsentligen avser att skydda svaranden mot förlust. Detsamma gäller kostnad för försäljning enligt 6 kap. 7 §. Sökanden ansvarar inte för 1. förrättningskostnaderna för utmätning enligt 7 kap. 21 § eller för handräckning enligt 8 kap. 18 §, 2. förrättningskostnaderna i mål om utmätning av fordran som vid utmätning av lön har företrädesrätt enligt 7 kap. 14 §, 3. förrättningskostnaderna i mål rörande fordran enligt bötesverkställighetslagen (1979:189), lagen (1976:206) om felparkeringsavgift och liknande fordringar, 4. kostnad vid avhysning för förvaring av svarandens egendom eller för annan åtgärd som väsentligen avser att skydda svaranden mot förlust, 5. kostnad för försäljning enligt 6 kap. 7 §. Nuvarande lydelse 18 kap. 1 §14 Kronofogdemyndighetens beslut överklagas skriftligen hos den tingsrätt inom kronofogdemyndighetens verksamhetsområde som regeringen föreskriver. I den mån det inte föreskrivs något annat i detta kapitel gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden vid överklagande i utsökningsmål. Kronofogdemyndigheten skall dock inte vara part i domstolen. Föreslagen lydelse Kronofogdemyndighetens beslut överklagas skriftligen hos den tingsrätt som anges i följande uppställning. Tingsrätt Svaranden har sitt hemvist i Stockholms tingsrätt Stockholms län Uppsala tingsrätt Uppsala län Eskilstuna tingsrätt Södermanlands län Linköpings tingsrätt Östergötlands län Jönköpings tingsrätt Jönköpings län Växsjö tingsrätt Kronobergs län Kalmar tingsrätt Kalmar län Gotlands tingsrätt Gotlands län Blekinge tingsrätt Blekinge län Kristianstads tingsrätt en kommun som vid utgången av år 1996 ingick i Kristianstads län Malmö tingsrätt en kommun som vid utgången av år 1996 ingick i Malmöhus län Halmstads tingsrätt Hallands län Göteborgs tingsrätt en kommun som vid utgången av år 1997 ingick i Göteborgs och Bohus län Vänersborgs tingsrätt en kommun som vid utgången av år 1997 ingick i Älvsborgs län Skövde tingsrätt en kommun som vid utgången av år 1997 ingick i Skaraborgs län Karlstads tingsrätt Värmlands län Örebro tingsrätt Örebro län Västmanlands tingsrätt Västmanlands län Falu tingsrätt Dalarnas län Gävle tingsrätt Gävleborgs län Ångermanlands tingsrätt Västernorrlands län Östersunds tingsrätt Jämtlands län Umeå tingsrätt Västerbottens län Luleå tingsrätt Norrbottens län Med svarandens hemvist förstås den ort där han är bosatt samt, beträffande dödsbo, den ort där den döde senast var bosatt och, beträffande annan juridisk person, den ort som enligt 10 kap. rättegångsbalken grundar domstols behörighet i tvistemål i allmänhet. Har svaranden inte hemvist i Sverige överklagas Kronofogdemyndighetens beslut hos Stockholms tingsrätt. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 a § I den mån det inte föreskrivs något annat i detta kapitel gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden vid överklagande i utsökningsmål. 17 §15 Ett beslut, genom vilket en domstol har funnit kronofogdemyndigheten behörig att ta upp en ansökan om verkställighet eller har hänvisat ett mål till en viss kronofogdemyndighet, får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut av en domstol med anledning av ett sådant överklagande som avses i 6 § andra stycket andra meningen. Ett beslut av en domstol med anledning av ett sådant överklagande som avses i 6 § andra stycket andra meningen får inte överklagas. Denna lag träder i kraft den ---. 3. Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)16 dels att 17 kap. 7 § och 20 kap. 2 § skall upphöra att gälla, dels att 11 kap. 12 §, 17 kap. 3, 6 b och 10 §§, 18 kap. 7 §, 19 kap. 8 och 9 §§, 20 kap. 1 och 3-7 §§, 21 kap. 5 §, 22 kap. 2 och 4 §§ samt rubrikerna närmast före 20 kap. 1 och 7 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas 13 nya paragrafer, 1 kap. 2 c §, 17 kap. 7 a-7 d §§ och 20 kap. 8-15 §§, ett nytt kapitel, 20 a kap., samt närmast före 17 kap. 7 a §, 20 kap. 12-14 §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 c § Bestämmelserna i 20 och 20 a kap. gäller, förutom skatt och avgift som avses i 1 och 2 §§, även annan skatt och avgift samt böter, viten och andra medel som staten har rätt till och som får utsökas utan föregående dom samt, enligt vad regeringen närmare föreskriver, annan liknande fordran som staten eller en kommun har rätt till. I annan lag kan föreskrivas att även någon annan fordran omfattas av bestämmelserna i 20 och 20 a kap. Bestämmelserna i 20 a kap. är inte tillämpliga på fordringar enligt vattenlagen (1918:523), vattenlagen (1983:291), 25 kap. 8 § miljöbalken, 6 kap. lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, rättshjälpslagen (1996:1619), studiestödslagen (1973:349), studiestödslagen (1999:1395), bötesverkställighetslagen (1979:189) eller fordringar för vilka särskilda bestämmelser om preskription gäller. 11 kap. 12 §17 En sådan säkerhet som avses i 49 a kap. 13 § första stycket 3 inkomstskattelagen (1999:1229) skall vara en av bank utfärdad garantiförbindelse och avse det belopp som bestämts med stöd av 11 a §. Ställd säkerhet får tas i anspråk om den slutliga skatten inte betalas. Har flera säkerheter ställts och överstiger säkerheterna den slutliga skatten skall ianspråktagandet av säkerheterna fördelas efter skälig grund. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas. Vad som sägs där om kronofogdemyndigheten gäller då i stället skattemyndigheten. En sådan säkerhet som avses i 49 a kap. 13 § första stycket 3 inkomstskattelagen (1999:1229) skall vara en av bank utfärdad garantiförbindelse och avse det belopp som bestämts med stöd av 11 a §. Ställd säkerhet får tas i anspråk om den slutliga skatten inte betalas. Har flera säkerheter ställts och överstiger säkerheterna den slutliga skatten skall ianspråktagandet av säkerheterna fördelas efter skälig grund. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i 17 kap. 7 a-7 c §§ och 7 d § 2 tillämpas. Om säkerheten inte behöver tas i anspråk, skall skälig kostnad för ställd säkerhet ersättas av staten. Bestämmelserna i 6-11 §§ lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. skall tillämpas. 17 kap. 3 §18 Om det i de fall som anges i 2 § första stycket 2 eller 3 kan antas att skatten inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas endast om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får dock beviljas utan att säkerhet ställs, om anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt eller det annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas. Vad som där sägs om kronofogdemyndighet gäller då i stället Skatteverket. Om det i de fall som anges i 2 § första stycket 2 eller 3 kan antas att skatten inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas endast om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet. Anstånd får dock beviljas utan att säkerhet ställs, om anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt eller det annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i 7 a-7 c §§ och 7 d § 2 tillämpas. Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall kostnad för ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen skall minskas om endast en del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt att ersättning lämnas. I övrigt skall bestämmelserna i 6-11 §§ lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas. 6 b §19 Anstånd enligt 6 a § får endast beviljas om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Då tillämpas bestämmelserna i 3 § första stycket tredje-femte meningarna. Anstånd enligt 6 a § får endast beviljas om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet. Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna i 7 a-7 c §§ och 7 d § 2 tillämpas. Första stycket gäller inte i de fall anståndet avser skatt som skall betalas för nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkastning eller annan förmån eller rätt som avses i 18 § andra stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Säkerhet 7 a § När anstånd beviljas får Skatteverket ta emot säkerhet som den skattskyldige eller, där den skattskyldige kan antas medge det, någon annan erbjuder sig att ställa. 7 b § Säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagsinteckning. Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om borgen ställs av två eller flera personer gemensamt, skall den vara solidarisk. 7 c § Skatteverket skall vid mottagandet av säkerhet besluta under vilka förutsättningar säkerheten får tas i anspråk. Beslutet får ändras när det finns anledning till det. 7 d § Sedan Skatteverket beslutat att ta säkerhet i anspråk gäller, om säkerheten utgörs av 1. pant; att den får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom, 2. borgen; att den genast får utsökas och att bestämmelserna i 20 kap. då gäller samt att utmätning av lön med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § 3 utsökningsbalken får äga rum om det är medgivet för den fordran som säkerheten avser, 3. företagsinteckningsbrev; att utmätning genast får ske i den egendom som omfattas av företagsinteckningen, även när detta gäller i annan näringsverksamhet än den skattskyldiges. 10 § Indrivning får inte begäras av ett belopp som omfattas av anstånd. Ansökan om verkställighet får inte göras av ett belopp som omfattas av anstånd. 18 kap. 7 § En återbetalning enligt 1-3 §§ skall inte göras av belopp som 1. understiger 100 kronor, 2. kan antas komma att föras över till annan stat med stöd av 5 §, 3. behövs för betalning av skatteskuld efter beslut om ackord enligt lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m., 3. behövs för betalning av skatteskuld efter beslut om ackord enligt 20 kap. 12 §, 4. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt som har beslutats men ännu inte skall ha betalats, 5. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt som inte har beslutats men med fog kan antas komma att beslutas, eller 6. enligt vad den skattskyldige har meddelat skall användas för betalning av framtida skatteskulder. Om det finns särskilda skäl, får även belopp som understiger 100 kronor återbetalas. Det finns bestämmelser som förhindrar återbetalning också i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. 19 kap. 8 §20 Om betalning inte sker i rätt tid, skall ränta, för tid efter den dag skatten senast skulle ha betalats till dess ränta skall beräknas enligt 9 §, beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Om betalning inte sker i rätt tid, skall ränta, för tid efter den dag skatten senast skulle ha betalats till den avstämning av skattekontot som inträffar efter den dag skatten skulle ha betalats enligt betalningsuppmaning, beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. För tid därefter beräknas räntan efter en räntesats som motsvarar basräntan. 9 §21 När det är fråga om skatt som har lämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning eller verkställighet enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan från och med dagen efter den då beslutet om skatten registrerades i utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet. Har Skatteverket ansökt om verkställighet enligt utsökningsbalken före utgången av den tid som avses i 8 § första meningen eller enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan från och med dagen efter den då beslutet om skatten registrerades i utsökningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet. 20 kap. Begäran om indrivning Ansökan om verkställighet 1 § Om ett skattebelopp inte har betalats i rätt tid skall, om inte särskilda skäl talar emot det, fordringen lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning, om det obetalda beloppet uppgår till 1. minst 10 000 kronor i fråga om en skattskyldig som skall lämna skattedeklaration eller som, utan att vara skyldig att lämna sådan deklaration, har F-skattsedel, 2. minst 500 kronor i fråga om andra skattskyldiga. I fråga om en skattskyldig som avses i första stycket 1 skall fordringen också lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning, om ett belopp på minst 500 kronor varit obetalt under en längre tid. Om ett belopp inte har betalats i rätt tid får Skatteverket ansöka om verkställighet. Om verkan av betalningsuppgörelse och anstånd är föreskrivet i 7 § tredje stycket och 17 kap. 10 §. 3 § Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att betala skattebeloppet, om inte särskilda skäl talat mot det. Innan Skatteverket ansöker om verkställighet skall den skattskyldige uppmanas att betala beloppet, om inte särskilda skäl talar mot det. 4 § Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Utöver vad som framgår av 3 kap. utsökningsbalken utgör vid verkställighet beslutet om debitering exekutionstitel. I fråga om debiteringar som registreras på den skattskyldiges skattekonto utgör dock beslutet att ansöka om verkställighet för ett underskott på skattekontot exekutionstitel. 5 § Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses gjord finns i 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken. Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses gjord finns i 2 kap. 1 § fjärde stycket utsökningsbalken. 6 § Om en fordran på ett skattebelopp har lämnats för indrivning, skall kronofogdemyndigheten också driva in räntan på beloppet. Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att fordringen har lämnats för indrivning. Om Skatteverket har ansökt om verkställighet för en fordran skall Kronofogdemyndigheten också ta ut räntan eller, i förekommande fall, dröjsmålsavgift enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift på beloppet. Bestämmelser om hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 2, 3, 9 och 10 §§. Konkurs Betalningsuppgörelse 7 § Om den skattskyldige är försatt i konkurs, skall fordran på skattebelopp som inte har betalats lämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som avses i 16 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., även om förfallodagen ännu inte är inne. Skatteverket får träffa en betalningsuppgörelse med den skattskyldige 1. om det kan antas vara tillfördel för det allmänna, eller 2. om det är påkallat medhänsyn till den skattskyldiges personliga förhållanden. En betalningsuppgörelse enligt första stycket får förenas med villkoret att den skattskyldige betalar sin skuld i poster vid olika tidpunkter (avbetalning). Ansökan om verkställighet får inte göras av ett belopp som omfattas av en betalningsuppgörelse. 8 § En betalningsuppgörelse får inte träffas för längre tid än vad som behövs för att den skattskyldige skall kunna betala sin skuld. Endast om det finns synnerliga skäl får en betalningsuppgörelse, som inte förenas med villkor om avbetalning, träffas för längre tid än ett år. 9 § En betalningsuppgörelse får återkallas om den skattskyldige inte följer den uppgjorda avbetalningsplanen eller om det i annat fall finns särskild anledning till återkallelse. 10 § När en betalningsuppgörelse träffas får Skatteverket ta emot säkerhet som den skattskyldige eller, där den skattskyldige kan antas medge det, någon annan erbjuder sig att ställa. Bestämmelser om säkerhet finns i 17 kap. 7 a-7 d §§. 11 § Skatteverket får i fråga om fordringar som registrerats hos verket för beslut om ackord, nedsättning av fordran eller liknande träffa betalningsuppgörelse enligt 7-10 §§. Ackord 12 § Skatteverket får anta förslag om ackord om det kan anses ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna och det inte med hänsyn till den skattskyldiges personliga förhållanden eller av annan anledning framstår som olämpligt från allmän synpunkt. Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion får antas endast om övriga borgenärer som ackordet angår godkänner det. Skuldsanering 13 § Skatteverket får besluta om nedsättning av fordran och godta förslag om frivillig skuldsanering om förutsättningarna för skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) är uppfyllda. Beslut om nedsättning av fordran får dock fattas endast om de övriga borgenärer som skuldsaneringen angår gör motsvarande eftergift. Konkurs m.m. 14 § Skattverket får ansöka om att en skattskyldig skall försättas i konkurs. Skatteverket får också ansöka om likvidation och företagsrekonstruktion. 15 § Om det allmänna har en fordran hos en gäldenär som försatts i konkurs skall Skatteverket göra gällande denna fordran i konkursen och även i övrigt bevaka den rätt i konkursen som med anledning av fordran tillkommer det allmänna. Skatteverket skall också företräda det allmänna som borgenär vid företagsrekonstruktion. 20 a kap. Preskription Ordinarie preskriptionstid 1 § En fordran preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår under vilket skatteskulden uppstått genom avstämning av skattekontot enligt 3 kap. 6 § första stycket. En fordran, som inte skall registreras i skattekontot, preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då den förföll till betalning, om inte annat följer av tredje stycket. Har en fordran fastställts till sitt belopp 1. sedan den förfallit till betalning eller 2. sedan föreskriven tid för avlämnande av deklaration eller annan redovisning för fordringen gått ut, räknas preskriptionstiden i fråga om sådan del av fordringen som dessförinnan inte har kunnat utsökas från utgången av det kalenderår då fastställelsen ägde rum. 2 § Har för en fordran gällt mer än en sista betalningsdag, skall fordringen anses ha förfallit till betalning på den betalningsdag som inföll först. Preskriptionstid vid anstånd m.m. 3 § Medges den som svarar för betalning av en fordran, som inte registreras i skattekontot, helt eller delvis anstånd med betalningen preskriberas fordringen i motsvarande mån tidigast två år efter utgången av det kalenderår då anståndet upphörde att gälla. 4 § Om beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion har meddelats på grund av en ansökan som gjorts innan fordringen har preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår då företagsrekonstruktionen upphört eller ett ackord skall vara fullgjort. Inleds skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) innan fordringen har preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår då beslutet om att inleda skuldsanering meddelades eller, om skuldsanering beslutas, då återstående skuldbelopp senast skulle ha betalats. Första stycket gäller inte om ansökan om företagsrekonstruktion görs eller skuldsanering inleds under tid då preskriptionstiden är förlängd på grund av 6 §. 5 § Träffas en betalningsuppgörelse enligt 20 kap. 7 § eller får den som svarar för betalning av en fordran helt eller delvis anstånd med utmätning enligt 4 kap. 10 a-10 d §§ utsökningsbalken, preskriberas fordringen såvitt gäller honom tidigast vid utgången av det kalenderår då betalningen skall vara fullgjord enligt uppgörelsen eller beslutet om anstånd. Fordringen preskriberas härigenom dock inte senare än tio år efter utgången av det kalenderår då preskription annars skulle inträda enligt 1 §. Preskriptionstid vid beslut om preskriptionsförlängning 6 § Skatteverket får, före utgången av preskriptionstid som gäller enligt 1, 3-5 eller 7 §, besluta om förlängning av preskriptionstiden mot den som svarar för betalning av en fordran, om han 1. har överlåtit, undanskaffat eller upplåtit särskild rätt till egendom och det kan antas att han gjort detta för att försvåra det allmännas möjligheter att få betalt för fordringen, 2. har saknat känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han uppehållit sig, 3. inte har kunnat anträffas på känt hemvist inom landet och det inte har kunnat klarläggas var han uppehållit sig samt det kan antas att han hållit sig undan, eller 4. har stadigvarande vistats utomlands. En förlängning enligt första stycket 2-4 får beslutas endast om förhållandena som anges där kan antas ha varit av betydelse för det allmännas möjligheter att få betalt för sin fordran och särskilda skäl inte talar mot en förlängning. Mot en juridisk person får förlängning enligt första stycket 2-4 beslutas, om sådana förhållanden som anges där har förelegat i fråga om en företrädare för den juridiska personen och detta med hänsyn till företrädarens inflytande över eller befattning med den juridiska personens verksamhet kan antas ha varit av betydelse för det allmännas möjligheter att få betalt för sin fordran. 7 § Vid tillämpning av 6 § skall preskriptionstiden förlängas till utgången av femte kalenderåret efter det då preskription annars skulle inträda enligt 1 §. Den i första stycket angivna tiden får på nytt förlängas med ytterligare fem år om det är påkallat från allmän synpunkt. 8 § Om Skatteverket har beslutat om förlängning av preskriptionstiden, preskriberas fordringen tidigast när beslutet fått laga kraft. Innebörden av preskription 9 § Preskription innebär att åtgärder för att få betalt för en fordran inte får vidtas. Har fordringen innan preskription inträtt helt eller delvis säkerställts genom sådan åtgärd, får dock denna fullföljas efter preskriptionstidens utgång. Innan beslut om förlängning av preskriptionstid enligt 6 § fått laga kraft får åtgärd för att få betalt för fordringen inte vidtas utöver vad som krävs för att säkerställa den. Lös egendom som hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård får dock säljas. Har Skatteverkets beslut om förlängning av preskriptionstiden undanröjts genom beslut, som har fått laga kraft, skall åtgärd som avses i andra stycket såvitt möjligt återgå. 10 § Preskription av en huvudfordran omfattar även fordran på ränta och annan tilläggsförpliktelse samt fordran på grund av borgen. Om flera har gått i borgen för betalning av en fordran gäller 9 § preskriptionslagen (1981:130). Svarar flera solidariskt för betalningen av en fordran i andra fall än som avses i första stycket, inverkar det förhållandet att preskription har inträtt mot någon av dem inte på de övrigas betalningsskyldighet. 11 § Preskription inskränker inte det allmännas rätt att ta ut sin fordran ur egendom i vilken det allmänna har panträtt till säkerhet för fordringen. 21 kap. 5 §22 En begäran om omprövning skall ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet, om beslutet gäller 1. preliminär taxering, 2. sättet att ta ut preliminär skatt, 3. debitering eller ändring av preliminär skatt, 4. verkställande av skatteavdrag, 5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt, 6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter, eller 7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §. 6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter, 7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §, 8. ianspråktagande av säkerhet, eller 9. förlängning av preskriptionstid. 22 kap. 2 § Beslut i fråga om 1. befrielse enligt 5 kap. 11 § från skyldigheten att göra skatteavdrag, 2. skatterevision enligt 14 kap. 7 §, 3. anstånd enligt 17 kap. 6 § med betalning av skatt, och 4. föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 §, 3. anstånd enligt 17 kap. 6 § med betalning av skatt, 4. föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 §, 5. betalningsuppgörelse enligt 20 kap. 7 eller 11 §, 6. ackord enligt 20 kap. 12 §, 7. beslut om nedsättning av fordran enligt 20 kap. 13 §, och 8. ansökan om konkurs, likvidation eller företagsrekonstruktion enligt 20 kap. 14 §, får inte överklagas. 4 § Ett överklagande skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet, om det gäller 1. preliminär taxering, 2. sättet att ta ut preliminär skatt, 3. debitering eller ändring av preliminär skatt, 4. verkställande av skatteavdrag, 5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt, 6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter, eller 7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §. 6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter, 7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §, 8. ianspråktagande av säkerhet, eller 9. förlängning av preskriptionstid. Denna lag träder i kraft den ---. Vid ikraftträdandet upphör följande lagar att gälla 1. lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., 2. lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar, och 3. lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. 4. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §23 Framställning om erhållande av verkställighet göres hos myndighet i den fördragsslutande stat, där sökanden vistas, eller i den stat, där domen eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks. Vistas sökanden i Sverige, görs framställningen direkt hos en behörig kronofogdemyndighet. Framställning, som gjorts i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall av behörig myndighet översändas till en behörig kronofogdemyndighet eller, om ovisshet råder angående behörig kronofogdemyndighet, till Skatteverket. Myndighet, som i Danmark, Finland, Island eller Norge förskottsvis utbetalat bidrag, får göra framställning om indrivning av bidraget direkt hos myndighet som avses i tredje stycket. Vistas sökanden i Sverige, görs framställningen direkt hos Kronofogdemyndigheten. Framställning, som gjorts i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall av behörig myndighet översändas till Kronofogdemyndigheten. Myndighet, som i Danmark, Finland, Island eller Norge förskottsvis utbetalat bidrag, får göra framställning om indrivning av bidraget direkt hos Kronofogdemyndigheten. Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av bestyrkt översättning i erforderliga delar till svenska, danska eller norska språket. Denna lag träder i kraft den ---. 5. Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) Härigenom föreskrivs att 22 § kupongskattelagen (1970:624) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 §24 Om en central värdepappersförvarare eller ett aktiebolag inte betalar in kupongskatt i föreskriven tid, skall Skatteverket förelägga värdepappersförvararen eller bolaget att inom viss tid fullgöra sin betalningsskyldighet. Obetalda kupongskattebelopp samt dröjsmålsavgifter skall av Skatteverket lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för obetalda kupongskattebelopp och dröjsmålsavgifter. Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift. Denna lag träder i kraft den ---. 6. Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) Härigenom föreskrivs att 8 § kreditupplysningslagen (1973:1173) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 §25 En uppgift om en fysisk person skall gallras när det inte längre är nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till ändamålet med behandlingen. En uppgift om en fysisk person som inte är näringsidkare skall gallras senast tre år efter den dag då den omständighet inträffade eller det förhållande upphörde som uppgiften avser. En uppgift om skuldsanering skall dock alltid gallras senast efter fem år efter den dag då skuldsaneringen beviljades eller, om betalningsplan enligt skuldsaneringslagen (1994:334) löper under längre tid, senast den dag då planen löper ut. En uppgift som inhämtats från exekutionsväsendet i dess verksamhet med indrivning och utsökning skall gallras när den inte omfattas av undantaget från sekretess i 9 kap. 19 § första stycket andra meningen sekretesslagen (1980:100). En uppgift som inhämtats från Kronofogdemyndigheten i dess verksamhet med utsökning skall gallras när den inte omfattas av undantaget från sekretess i 9 kap. 19 § första stycket andra meningen sekretesslagen (1980:100). Denna lag träder i kraft den ---. 7. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) Härigenom föreskrivs att 13 kap. 26 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. 26 § En avgift enligt 25 § skall efterges, om den underlåtenhet som föranlett avgiften framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som bolaget inte har kunnat råda över. Avgiften skall också efterges om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den. Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit i ärendet. Om en avgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för avgift som inte betalas. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla bolaget och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla registreringsmyndigheten. Denna lag träder i kraft den ---. 8. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift Härigenom föreskrivs att 6 och 13 §§ lagen (1976:206) om felparkeringsavgift skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 §26 Betalas inte en felparkeringsavgift inom föreskriven tid, skall fordonets ägare erinras om betalningsansvaret och uppmanas att inom viss tid betala avgiften. Betalas inte avgiften efter uppmaning, skall ett åläggande utfärdas för fordonets ägare att inom viss tid betala en förhöjd avgift. Det belopp med vilket avgiften skall höjas fastställs av regeringen. Följs inte åläggandet, skall avgiften indrivas. Regeringen får föreskriva om ytterligare avgiftsförhöjning i samband med indrivning. Betalas inte avgiften efter uppmaning, skall ett åläggande utfärdas för fordonets ägare att inom viss tid betala en förhöjd avgift. Det belopp med vilket avgiften skall höjas fastställs av regeringen. Följs inte åläggandet, skall Vägverket ansöka om verkställighet av avgiften. Regeringen får föreskriva om ytterligare avgiftsförhöjning i samband med verkställighet. 13 §27 Åläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas senare än ett år efter den dag då överträdelsen skedde. Om en felparkeringsavgift inte betalas efter ett sådant åläggande som avses i 6 § andra stycket skall Vägverket begära indrivning av avgiften. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske oavsett om åläggandet har fått laga kraft. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för felparkeringsavgift som inte betalas efter ett sådant åläggande som avses i 6 § andra stycket. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla fordonets ägare och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla Vägverket. Verkställighet enligt utsökningsbalken får ske oavsett om åläggandet har fått laga kraft. Denna lag träder i kraft den ... 9. Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 § arbetsmiljölagen (1977:1160) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 8 §28 Avgift får påföras bara om ansökan har delgetts den som anspråket riktas mot inom fem år från den tidpunkt då överträdelsen skedde. Ett beslut varigenom någon påförs avgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i andra stycket, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgiften skall lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i andra stycket, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Av 1 kap. 2 c § skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 kap. den lagen gäller för avgift som inte betalas. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla den som har gjort sig skyldig till överträdelsen och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla länsstyrelsen. Denna lag träder i kraft den ---. 10. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 §29 Har ett beslut om betalningssäkring överlämnats till kronofogdemyndighet för verkställighet, får myndigheten ta emot säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, annan erbjuder sig att ställa. Har ett beslut om betalningssäkring överlämnats till Kronofogdemyndigheten för verkställighet, får myndigheten ta emot säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, annan erbjuder sig att ställa. Tar Kronofogdemyndigheten emot säkerhet, skall länsrätten i motsvarande mån häva beslutet om betalningssäkring. Är i annat fall fråga om betalningssäkring får kronofogdemyndighet som anvisas av Skatteverket ta emot säkerhet. Är i annat fall fråga om betalningssäkring får Skatteverket ta emot säkerhet. Säkerhet får tas i anspråk när fordringen har förfallit till betalning eller vid den senare tidpunkt som har medgivits. I övrigt skall bestämmelserna i 10-13 §§ lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i 2 kap. 25-27 §§ utsökningsbalken tillämpas. Denna lag träder i kraft den ---. 11. Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) Härigenom föreskrivs att 1, 2, 6, 12 och 13 §§ samt rubrikerna närmast före 6 och 12 §§ bötesverkställighetslagen (1979:189) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §30 Bötesstraff verkställs genom uppbörd eller indrivning. Bötesstraff verkställs genom uppbörd eller ansökan om verkställighet hos Kronofogdemyndigheten. Lagens bestämmelser om böter gäller också vite. Bestämmelserna i 1-13 §§ gäller dessutom sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet. Vad som sägs i lagen om dom gäller även beslut. 2 § Uppbörd av böter sker så snart dom, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har meddelats. Indrivning får däremot ej ske förrän domen har vunnit laga kraft eller föreläggandet har godkänts. Uppbörd av böter sker så snart dom, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har meddelats. Ansökan om verkställighet får däremot ej göras förrän domen har vunnit laga kraft eller föreläggandet har godkänts. Utan hinder av att dom eller föreläggande ej har meddelats får den misstänkte betala förskott på böter som kan komma att åläggas honom. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om sådan förskottsbetalning. Indrivning Verkställighet 6 §31 Om uppbörd inte skall ske eller om uppbörd inte har lett till full betalning, skall böterna lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Av 1 kap. 2 c § skatte-betalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 kap. den lagen gäller för böter i den mån annat inte föreskrivs i denna lag. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla den bötfällde och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla Rikspolisstyrelsen. Indrivningshinder Verkställighetshinder 12 § Skulle indrivning av böter vara till synnerligt men för den bötfällde eller någon som är beroende av honom för sin försörjning, kan kronofogdemyndigheten förordna att vidare verkställighet ej skall äga rum. Sådant förordnande får ej meddelas, om det är påkallat från allmän synpunkt att indrivningen fortgår. Skulle verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av böter vara till synnerligt men för den bötfällde eller någon som är beroende av honom för sin försörjning, kan Rikspolisstyrelsen förordna att verkställighet ej skall äga rum. Sådant förordnande får ej meddelas, om det är påkallat från allmän synpunkt att verkställigheten fortgår. Säkerhet får tas i anspråk när fordringen har förfallit till betalning eller vid den senare tidpunkt som har medgivits. 13 §32 Åklagaren i den ort där den bötfällde finns får överklaga ett förordnande av en kronofogdemyndighet enligt 12 § till tingsrätten i samma ort. Överklagandet skall ha kommit in till kronofogdemyndigheten inom tre veckor från den dag då åklagaren fick del av beslutet. Vid överklagande gäller i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Vid handläggningen av ärendet består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Kronofogdemyndighetens beslut att inte meddela förordnande enligt 12 § får inte överklagas. Den bötfällde får dock begära prövning av beslutet i samband med klagan över utmätning. Åklagaren i den ort där den bötfällde finns får överklaga ett förordnande av Rikspolisstyrelsen enligt 12 § till tingsrätten i samma ort. Överklagandet skall ha kommit in till Rikspolisstyrelsen inom tre veckor från den dag då åklagaren fick del av beslutet. Vid överklagande gäller i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Vid handläggningen av ärendet består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Rikspolisstyrelsens beslut att inte meddela förordnande enligt 12 § får inte överklagas. Den bötfällde får dock begära prövning av beslutet i samband med klagan över utmätning Denna lag träder i kraft den ---. 12. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)33 dels att i 7 kap. 35 § ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 5 kap. 1 § och 9 kap. 19 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 1 §34 Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till 1. förundersökning i brottmål, 2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, 3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud eller förbud att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde, 4. åklagarmyndighets, polismyndighets, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, eller 5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt insider-strafflagen (2000:1086) om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. För uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i 3 § polisdatalagen (1998:622) eller som i annat fall hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott gäller sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Detsamma gäller uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i 2 § lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar samt sådan underrättelseverksamhet som avses i 2 § lagen (2001:85) om behandling av personuppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Sekretess enligt första och andra styckena gäller i annan verksamhet hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen med att förebygga, uppdaga eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och inom exekutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om brott. Sekretess enligt första och andra styckena gäller i annan verksamhet hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen med att förebygga, uppdaga eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och hos Kronofogdemyndigheten för uppgift som angår misstanke om brott. Utan hinder av sekretessen enligt andra stycket kan enskild få uppgift om huruvida han eller hon förekommer i Säkerhetspolisens register med anledning av den verksamhet som bedrevs med stöd av 1. personalkontrollkungörelsen (1969:446) och de tilläggsföreskrifter som utfärdats med stöd av den, 2. förordningen den 3 december 1981 med vissa bestämmelser om verksamheten vid Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelningen, eller 3. motsvarande äldre bestämmelser. Sekretessen gäller inte för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet hos Säkerhetspolisen som avses i andra stycket om uppgiften har införts i allmän handling före år 1949. I fråga om annan uppgift i allmän handling som hänför sig till sådan verksamhet som avses i andra stycket gäller sekretessen i högst sjuttio år. I fråga om uppgift i allmän handling i övrigt gäller sekretessen i högst fyrtio år. 9 kap. 19 §35 Sekretess gäller inom exekutionsväsendet i mål eller ärende angående utsökning och indrivning samt i verksamhet enligt lagen (1986:436) om näringsförbud, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men. Sekretessen gäller dock inte uppgift om förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten - i ett pågående mål, eller - i ett avslutat mål, om verkställighet för annan förpliktelse söks inom två år eller om verkställighet tidigare sökts och uppgiften inte är äldre än två år. Sekretess gäller hos Kronofogdemyndigheten i mål eller ärende angående utsökning samt i verksamhet enligt lagen (1986:436) om näringsförbud, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men. Detsamma gäller hos Skatteverket i ärende som registrerats hos verket för beslut om ackord, nedsättning av fordran eller liknande. Sekretessen gäller dock inte uppgift om förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten - i ett pågående mål, eller - i ett avslutat mål, om verkställighet för annan förpliktelse söks inom två år eller om verkställighet tidigare sökts och uppgiften inte är äldre än två år. Sekretess gäller inte heller beslut i ett mål eller ärende. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet för uppgift som har tillförts databasen. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur utsökningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet för uppgift som har tillförts databasen. Utan hinder av sekretessen får uppgifter om en enskild lämnas till förvaltare i den enskildes konkurs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i högst tjugo år. Denna lag träder i kraft den ---. 13. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §36 Ansökan om kallelse på okända borgenärer görs hos kronofogdemyndigheten i den region där gäldenären bör svara vid domstol i tvistemål i allmänhet eller, om gäldenären är avliden, där han hade bort svara vid domstol i sådana mål. Om gäldenären är ett aktiebolag görs dock ansökan hos Patent- och registreringsverket. Ansökan om kallelse på okända borgenärer görs hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag görs dock ansökan hos Patent- och registreringsverket. Sökanden skall bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och såvitt möjligt ange deras adress. 5 §37 Kallelse på gäldenärens okända borgenärer utfärdas av myndigheten med föreläggande för dem att skriftligen anmäla sina fordringar till myndigheten senast sex månader från dagen för kallelsen. Kallelsen skall skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Vidare skall myndigheten senast en månad före anmälningstidens utgång skicka underrättelser om kallelsen till alla borgenärer som har tagits upp i förteckningen över kända borgenärer och som har känd adress. Om ansökan har gjorts hos Patent- och registreringsverket, skall verket skicka en underrättelse till den kronofogdemyndighet som avses i 4 §. Kallelsen skall skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Vidare skall myndigheten senast en månad före anmälningstidens utgång skicka underrättelser om kallelsen till alla borgenärer som har tagits upp i förteckningen över kända borgenärer och som har känd adress. Om ansökan har gjorts hos Patent- och registreringsverket, skall verket skicka en underrättelse till Kronofogdemyndigheten. Denna lag träder i kraft den ---. 14. Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 §38 Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten. Ett beslut genom vilket någon har påförts en övertidsavgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda övertidsavgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Indrivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft. Ett beslut genom vilket någon har påförts en övertidsavgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Av 1 kap. 2 c § skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 kap. den lagen gäller för övertidsavgift som inte betalats i den mån annat inte föreskrivs i denna lag. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla arbetsgivare och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla länsstyrelsen. Ansökan om verkställighet får inte göras sedan fem år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft. Denna lag träder i kraft den ---. 15. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 35 §39 Om skatten inte har betalats inom föreskriven tid, skall skattebeloppet och i förekommande fall dröjsmålsavgift på framställning av inskrivningsmyndigheten omedelbart lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för obetalda stämpelskattebelopp och dröjsmålsavgifter. Det som där i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla inskrivningsmyndigheten. Denna lag träder i kraft den ---. 16. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter dels att i 15 § ordet "kronofogdemyndigheternas" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens", dels att 2, 3 och 11 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §40 Om någon har rätt till ett belopp som avses i 1 § och om det allmänna mot denna person har en fordran, som är registrerad för indrivning i utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet och drivs in enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. skall från beloppet räknas av så mycket som kan gå till betalning av fordringen, om inte något annat följer av vad som nedan sägs. Med det allmännas fordran avses också förrättningskostnader i målet enligt 17 kap. 1 § utsökningsbalken. Endast vad som överstiger det allmännas fordran får utbetalas. Om någon har rätt till ett belopp som avses i 1 § och om det allmänna mot denna person har en fordran, som är registrerad för verkställighet i utsökningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet och avser skatt eller annan fordran som avses i 1 kap. 1-2 eller 2 c §§ skattebetalningslagen (1997:483), skall från beloppet räknas av så mycket som kan gå till betalning av fordringen, om inte något annat följer av vad som nedan sägs. Med det allmännas fordran avses också förrättningskostnader i målet enligt 17 kap. 1 § utsökningsbalken. Endast vad som överstiger det allmännas fordran får utbetalas. 3 §41 Fråga om avräkning prövas av kronofogdemyndighet. Den kronofogdemyndighet är behörig som enligt registreringen i kronofogdemyndigheternas utsöknings- och indrivningsdatabas är tilldelad fordringen. Fråga om avräkning prövas Kronofogdemyndigheten. 11 §42 Kronofogdemyndighetens beslut får inte överklagas i den del det innebär att avräkning inte skall ske. I övrigt tillämpas i fråga om kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag bestämmelserna om utmätning i allmänhet, om inte annat följer av 12 §. I mål som avses i första stycket förs det allmännas talan av Skatteverket. I mål som avses i första stycket förs det allmännas talan av Kronofogdemyndigheten. Denna lag träder i kraft den ---. 17. Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud Härigenom föreskrivs att 8 a, 9 och 24 §§ lagen (1986:436) om näringsförbud skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 §43 Allmän åklagare får ansöka om näringsförbud i de fall som avses i 1 a och 2 §§, om han inte för talan om det enligt 8 §. Om åklagaren i de fall som avses i 1 a och 2 §§ förklarat sig avstå från att ansöka om näringsförbud, får ansökan i stället göras av Kronofogdemyndigheten. Om inte annat föreskrivs i denna lag, handläggs ett ärende om näringsförbud enligt 1 a och 2 §§ enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Om kronofogdemyndigheten ansökt om näringsförbud i tingsrätten företräder Skatteverket staten i högre domstol. 9 §44 Varje kronofogdemyndighet skall särskilt uppmärksamma när det kan finnas skäl att meddela näringsförbud grundat på 1 a § och anmäla förhållandet till åklagaren. Kronofogdemyndigheten skall särskilt uppmärksamma när det kan finnas skäl att meddela näringsförbud grundat på 1 a § och anmäla förhållandet till åklagaren. 24 §45 Tillsyn över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs utövas av kronofogdemyndigheten i den ort där den som har meddelats förbudet är bosatt eller, om denne inte är bosatt i Sverige, av kronofogdemyndigheten i Stockholm. Tillsyn över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs utövas av Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten har för tillsyn enligt första stycket rätt att få biträde av polismyndighet. Om det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds eller att den som fått dispens enligt 19 § åsidosätter vad som åligger honom i den verksamhet som avses med dispensen, eller vad som rätten föreskrivit i samband med att den beviljade dispens, skall Kronofogdemyndigheten göra anmälan om förhållandet till åklagaren. Denna lag träder i kraft den ---. 18. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 29 §46 Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i 28 §, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgiften skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i 28 §, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för som inte betalats. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla den som påförts avgift och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla länsstyrelsen. Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran. Denna lag träder i kraft den ---. 19. Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) Härigenom föreskrivs att 66 § och rubriken närmast före 66 § fordonsskattelagen (1988:327) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Indrivning och återbetalning av skatt Verkställighet, återbetalning av skatt m.m. 66 §47 Om skatten inte betalas i rätt tid skall den lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för skatt som inte betalats i rätt tid. Det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall då i stället gälla Vägverket. Fordonsskatt som skulle ha betalats men inte har betalats får sättas ned genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i vägtrafikregistret. Vid återbetalning av fordonsskatt skall räknas av endast sådan fordonsskatt som är förfallen till betalning och som inte har betalats samt dröjsmålsavgift och skattetillägg som belöper på sådan skatt och sådana avgifter för registrering enligt lagen (2001:558) om vägtrafikregister som uppbärs i samband med uppbörd av fordonsskatt. I fråga om avräkningen skall 37, 38, 45 och 84 §§ tillämpas. Begäran om omprövning eller överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala skatt. Denna lag träder i kraft den ---. 20. Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 8 §48 Frågor om påförande av avgift enligt 7 § prövas av allmän domstol efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år från det att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter och bestämmelserna om kvarstad i brottmål på motsvarande sätt. När fem år har gått efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Indrivningsåtgärder får dock inte vidtas när fem år har gått efter det att beslutet vann laga kraft. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Av 1 kap. 2 c § skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 kap. den lagen gäller för avgift som inte betalats i den mån annat inte föreskrivs i denna lag. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla den som påförts avgift och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla länsstyrelsen. Verkställighet får dock inte ske när fem år har gått efter det att beslutet vann laga kraft. Denna lag träder i kraft den ---. 21. Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 §49 Frågor om påförande av avgift enligt 5 § prövas av allmän domstol efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år efter det att överträdelsen upphörde. I frågor om sådan talan gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning. Indrivningsåtgärder får dock inte vidtas sedan fem år har förflutit från det beslutet vann laga kraft. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Av 1 kap. 2 c § skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 kap. den lagen gäller för avgiften i den mån annat inte föreskrivs i denna lag. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla den som påförts avgift och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla länsstyrelsen. Verkställighet får dock inte ske sedan fem år har förflutit från det beslutet vann laga kraft. Denna lag träder i kraft den ---. 22. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden dels att 11 § skall upphöra att gälla, dels att 3, 18 och 22 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §50 Med handräckning avses i denna lag 1. utbyte av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning, 2. bistånd vid indrivning, häri inbegripet säkringsåtgärder, samt 3. delgivning av handlingar. Med behörig myndighet avses i denna lag 1. Kronofogdemyndigheten i Stockholm, såvitt avser sådan handräckning enligt första stycket 2 som sker med stöd av bestämmelserna i lagen (1990:226) om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna, och 1. Kronofogdemyndigheten, såvitt avser utbyte av upplysningar som behövs för att bedöma förutsättningarna för handräckning enligt första stycket 2, och 2. Skatteverket i övriga fall. 18 §51 Kronofogdemyndighet får hos den behöriga myndigheten hemställa om att sistnämnda myndighet begär handräckning i främmande stat för indrivning av svensk skatt. Hemställan får avse indrivning inte bara hos den skattskyldige utan även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning. Hemställan enligt första stycket får göras endast om beslutet i skatteärendet är verkställbart i Sverige och fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentlig svårighet. Begäran om handräckning i främmande stat för indrivning av svensk skatt för göras endast om beslutet i skatteärendet är verkställbart i Sverige och fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentlig svårighet. Begäran får avse indrivning inte bara hos den skattskyldige utan även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning. 22 §52 Om ett ärende enligt denna lag är av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall Skatteverket med eget yttrande överlämna ärendet dit. Kronofogdemyndigheten i Stockholm skall överlämna ärende av sådan beskaffenhet till Skatteverket. Om ett ärende enligt denna lag är av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall Skatteverket med eget yttrande överlämna ärendet dit. Kronofogdemyndigheten skall överlämna ärende av sådan beskaffenhet till Skatteverket. Denna lag träder i kraft den ---. 23. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 §53 Skatt eller dröjsmålsavgift som inte har betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för skatt eller dröjsmålsavgift som inte betalats i rätt tid. Överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift. Denna lag träder i kraft den ---. 24. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning54 dels att 6-8 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 6 § skall utgå, dels att i 61 § orden "en kronofogdemyndighet" skall bytas mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 18 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 § Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. I ansökningen skall vidare anges de omständigheter som gör kronofogdemyndigheten behörig, om inte detta framgår på annat sätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den ---. 25. Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) Härigenom föreskrivs att 31 b § konkurrenslagen (1993:20) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 31 b §55 Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i 31 a §, skall Konkurrensverket lämna den obetalda konkurrensskadeavgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Av 1 kap. 2 c § skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 kap. den lagen gäller för avgift som inte betalas inom den tid som anges i 31 a §. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla företaget och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla Konkurrensverket. Denna lag träder i kraft den ---. 26. Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) Härigenom föreskrivs att 9 § skuldsaneringslagen (1994:334) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 §56 En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos kronofogdemyndigheten i den region där gäldenären är bosatt. Är gäldenären inte bosatt i Sverige, skall ansökan göras hos Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som inte är behörig, skall ärendet genast lämnas över till den kronofogdemyndighet som enligt vad handlingarna visar är behörig. En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos Kronofogdemyndigheten. Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av gäldenären. Denna lag träder i kraft den ---. 27. Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) Härigenom föreskrivs att 8 kap. 10 § årsredovisningslagen (1995:1554) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 10 § Om förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för förseningsavgift. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla bolaget och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla registreringsmyndigheten. Denna lag träder i kraft den ---. 28. Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) Härigenom föreskrivs att 10 kap. 6 b § radio- och TV-lagen (1996:844) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 6 b §57 Om den särskilda avgiften inte betalas inom den tid som anges i 6 a §, skall Radio- och TV-verket lämna den obetalda avgiften för indrivning. Indrivning skall ske enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller i den mån inte annat föreskrivs i denna lag för särskild avgift Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla den som påförts särskild avgift och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla Radio- och TV-verket. Denna lag träder i kraft den ---. 29. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Om den betalningsskyldige skriftligen påmints om sin betalningsskyldighet och betalning sker senast viss i påminnelsen angiven dag, skall dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag påminnelsen sändes. Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av kronofogdemyndigheten sedan myndigheten beviljat uppskov med betalningen. Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av Kronofogdemyndigheten sedan myndigheten beviljat anstånd med betalningen. Denna lag träder i kraft den ---. 30. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 26 § Om vägavgift inte betalas i rätt tid skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för vägavgift. Denna lag träder i kraft den ---. 31. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) Härigenom föreskrivs att 12 kap. 12 § ellagen (1997:857) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 kap. 12 §58 Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för förseningsavgift. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla företaget och det som i 20 kap. 1 - 10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla nätmyndigheten. Denna lag träder i kraft den ---. 32. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 § Avgift enligt 17 § och kostnad enligt 18 § som inte betalats inom den tid Skatterättsnämnden angett får tas ut genom indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för avgift enligt 17 § och kostnad enligt 18 §. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla sökande och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla Skatterättsnämnden. Denna lag träder i kraft den ---. 33. Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395) Härigenom föreskrivs att 5 kap. 6 § studiestödslagen (1999:1395) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 6 § En fordran som har uppkommit på grund av att studiestöd har krävts tillbaka, skall bevakas fram till utgången av det år då den återbetalningsskyldige fyller 67 år. Därefter skall fordringen skrivas av. Avskrivning skall också ske om den återbetalningsskyldige avlider. Om indrivningen av en sådan fordran som avses i första stycket skulle leda till mer arbete eller kostnad än som är skäligt och indrivning inte är påkallad från allmän synpunkt får indrivningsåtgärder underlåtas. Denna lag träder i kraft den ---. Genom lagen skall även 9 kap. 2 a § tredje stycket studiestödslagen (1973:349) upphöra att tillämpas i fråga om studiestöd som avser tid före den 1 juli 2001. 34. Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2000:599) Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 § naturgaslagen (2000:599) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 10 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för förseningsavgift. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla naturgasföretag och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla Statens energimyndighet. Denna lag träder i kraft den ---. 35. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 24 § Särskild avgift skall betalas till Finansinspektionen och tillfaller staten. Bestämmelser om indrivning av sådan avgift finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken. Särskild avgift skall betalas till Finansinspektionen och tillfaller staten. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för särskild avgift. Det som där sägs om skattskyldig skall då i stället gälla anmälningsskyldig och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla Finansinspektionen. Denna lag träder i kraft den ---. 36. Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281) Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (2000:1281) dels att i 5 kap. 18 och 25 §§ ordet "indrivning" skall bytas ut mot "verkställighet", dels att i 11 kap. 6 § ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 5 kap. 23 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Indrivning Verkställighet m.m. 5 kap. 23 § En fordran på tull som inte har betalats i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får Tullverket ta ut beloppet ur säkerheten. Av 1 kap. 2 c § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) följer att bestämmelserna i 20 och 20 a kap. den lagen gäller för fordran på tull. Det som där sägs om skattskyldig skall då också gälla gäldenär och det som i 20 kap. 1-10 §§ sägs om Skatteverket skall i stället gälla Tullverket. Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får Tullverket ta ut beloppet ur säkerheten. Denna lag träder i kraft den ---. 37. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet59 dels att i 2 kap. 8 § orden "en kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 1 kap. 5 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 §60 Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon annan än Skatteverket för 1. fastställande av underlag för samt redovisning, bestämmande, betalning och återbetalning av skatter och avgifter, 2. utsökning och indrivning, 2. bevakning av fordringar och utsökning, 3. att utgöra underlag för beslut och kontroll av bidrag och andra stöd, 4. pensionsberäkning, 5. tillsyn och kontroll samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning, och 6. aktualisering och komplettering av uppgifter om fastigheter i andra myndigheters register. Denna lag träder i kraft den ---. 38. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet dels att 2 kap. 26 § skall upphöra att gälla, dels att i 2 kap. 8, 14 och 20 §§ ordet "kronofogdemyndigheter" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten" eller i förekommande fall "Kronofogdemyndighetens", dels att i 2 kap. 5 § orden "en kronofogdemyndighets" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens", dels att rubriken till lagen, rubriken till 2 kap. och rubriken närmast före 2 kap. 1 § samt 1 kap. 1 och 5 §§ och 2 kap. 1-3, 26 och 30 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet Lag om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet 1 kap. 1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet med utsökning, indrivning, skuldsanering, betalningsföreläggande och handräckning, tillsyn i konkurs samt i annan verksamhet som särskilt åligger kronofogdemyndigheter, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet med utsökning, skuldsanering, betalningsföreläggande och handräckning, tillsyn i konkurs samt i annan verksamhet som särskilt åligger Kronofogdemyndigheten, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. 5 §61 Skatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som verket skall utföra. En kronofogdemyndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra. Kronofogdemyndigheten är personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra. 2 kap. Kronofogdemyndigheternas databaser 2 kap. Kronofogdemyndighetens databaser Utsöknings- och indrivningsdatabasen Utsökningsdatabasen 1 § I verksamheten med utsökning och indrivning skall det finnas en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamheten för de i 2 och 3 §§ angivna ändamålen (utsöknings- och indrivningsdatabas). I verksamheten med utsökning skall det finnas en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamheten för de i 2 och 3 §§ angivna ändamålen (utsökningsdatabas). 2 §62 Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i Skatteverkets och kronofogdemyndigheternas verksamhet för 1. verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger kronofogdemyndigheter enligt utsökningsbalken eller annan författning, 2. indrivning av statliga fordringar m.m. 3. avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 4. ansökan om och tillsyn över näringsförbud, 5. ärenden om ansvar för någon annans skatter och avgifter, och 6. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten. Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i Kronofogdemyndighetens verksamhet för 1. verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger Kronofogdemyndigheten enligt utsökningsbalken eller annan författning, 2. avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 3. ansökan om och tillsyn över näringsförbud, och 4. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten. Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i Kronofogdemyndighetens verksamhet för 3 §63 Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon annan än Skatteverket och kronofogdemyndigheterna för Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon annan än Kronofogdemyndigheten för 1. avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 2. kvittning vid utbetalning av bidrag, 3. planering, samordning och uppföljning av revision och annan kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering, 4. utredningar vid bestämmande av och betalning av skatter, tullar och avgifter, och 5. kontroll och tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning. 30 §64 Skatteverket och kronofogdemyndigheterna får ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Kronofogdemyndigheten får ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Denna lag träder i kraft den ---. 39. Förslag till lag om ändring i lagen (2002:460) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av vissa utländska avgöranden Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2002:460) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av vissa utländska avgöranden skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § Om det finns svensk domsrätt enligt en gemenskapsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § och annan behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig. En ansökan enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall, om annan behörig kronofogdemyndighet saknas, göras hos Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Om det finns svensk domsrätt enligt en gemenskapsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § och annan behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig. Denna lag träder i kraft den ---. Förteckning över remissinstanserna Följande remissinstanser har beretts möjlighet att yttrande sig över utredningens betänkande En kronofogdemyndighet i tiden (SOU 2003:97): Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt, Hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingrätt, Malmö tingsrätt, Örebro tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Göteborg, Justitiekanslern, Domstolsverket, Rättshjälpsmyndigheten, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Brottsoffermyndigheten, Skuldsaneringsutredningen (Ju 2002:15), Kommerskollegium, Riksförsäkringsverket, Datainspektionen, Tullverket, Ekonomistyrningsverket, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Kammarkollegiet, Statskontoret, Centrala studiestödsnämnden, Statens jordbruksverk, Konsumentverket, Lantmäteriverket, Vägverket, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket, Västerbottens läns allmänna försäkringskassa, Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms universitet, Lunds universitet, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Försäkringskasseförbundet, Radiotjänst i Kiruna AB, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Handelskammarförbundet, Föreningen Svenskt Näringsliv, Svensk Handel, Företagarnas Riksorganisation, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO, Landsorganisationen i Sverige LO, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Näringslivets Regelnämnd, Svenska Bankföreningen, Ackordscentralen i Stockholm AB, Föreningen Sveriges kronofogdar, Företagsrekonstruktionsföreningen, Konkursförvaltarkollegiernas Förening, Svenska inkassoföreningen och Sveriges Inkassoorganisation SIO. Örebro tingsrätt, Kommerskollegium, Västerbottens läns allmänna försäkringskassa, Stockholms universitet, Svenska Handelskammarförbundet, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Landsorganisationen i Sverige LO, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Näringslivets Regelnämnd, Ackordscentralen i Stockholm AB och Företagsrekonstruktionsföreningen har avstått från att yttra sig. Därutöver har Yrkesföreningen för Budget och Skuldrådgivare i kommunal tjänst, FEXE Föreningen ekonomer inom exekutionsväsendet och Svenska Kreditföreningen yttrat sig över promemorian. Lagrådsremissens lagförslag Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 1. Förslag till lag med anledning av inrättande av Kronofogdemyndigheten Härigenom föreskrivs följande. 1 § Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande kronofogdemyndighet, kronofogdemyndigheten, kronofogdemyndigheter, kronofogdemyndighet i viss region eller exekutionsväsendet skall från och med den 1 juli 2006 i stället tillämpas på Kronofogdemyndigheten. 2 § Mål och ärenden som enligt lag eller annan författning handläggs av en kronofogdemyndighet skall från och med den 1 juli 2006 handläggas av Kronofogdemyndigheten. En ansökan eller annan handling eller uppgift som en viss dag har lämnats till en kronofogdemyndighet skall samma dag anses ha kommit in till Kronofogdemyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken1 dels att 2 kap. 3 och 4 §§, 4 kap. 8 och 32 §§, 16 kap. 10 § samt 18 kap. 4 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 4 kap. 32 § skall utgå, dels att i 1 kap. 3 § samt 3 kap. 1 och 6 §§ ordet "kronofogdemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten" i motsvarande form, dels att 2 kap. 15, 16, 24-26 och 30 §§, 4 kap. 27 §, 16 kap. 1 § samt 18 kap. 1 och 17 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 15 §2 När kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 9 eller 12 § eller 13 § jämförd med 4 kap. 14 och 15 §§ förelägger svaranden eller tredje man att fullgöra eller underlåta något, får myndigheten föreskriva vite till belopp som finnes behövligt. Fråga om utdömande av vite som har förelagts enligt första stycket prövas, på talan av kronofogdemyndigheten, av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns. Har ändamålet med vitet förfallit, får det ej dömas ut. Om föreläggande vid vite ej iakttas, kan kronofogdemyndigheten ge nytt vitesföreläggande utan hinder av att det förra ej har vunnit laga kraft. När Kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 9 eller 12 § eller 13 § jämförd med 4 kap. 14 och 15 §§ förelägger svaranden eller tredje man att fullgöra eller underlåta något, får myndigheten föreskriva vite till belopp som finnes behövligt. Fråga om utdömande av vite som har förelagts enligt första stycket prövas, på talan av Kronofogdemyndigheten, av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Har ändamålet med vitet förfallit, får det ej dömas ut. Om föreläggande vid vite ej iakttas, kan Kronofogdemyndigheten ge nytt vitesföreläggande utan hinder av att det förra ej har vunnit laga kraft. 16 §3 Efterkommer ej gäldenären eller tredje man föreläggande enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 § jämförd med nämnda lagrum, får han häktas, om synnerliga skäl föreligger. Fråga om häktning prövas, efter framställning av kronofogdemyndigheten, av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns. När framställning om häktning har gjorts, skall förhandling äga rum inför rätten. Till förhandlingen skall kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som avses med yrkandet kallas. Denne får hämtas, om skäl föreligger därtill. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antagas att han har avvikit eller eljest håller sig undan, utgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet. I fråga om rätt till biträde och kostnader i målet har vad som föreskrivs i rättegångsbalken om försvarare och om rättegångskostnader i brottmål motsvarande tillämpning. Efterkommer ej gäldenären eller tredje man föreläggande enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 § jämförd med nämnda lagrum, får han häktas, om synnerliga skäl föreligger. Fråga om häktning prövas, efter framställning av Kronofogdemyndigheten, av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. När framställning om häktning har gjorts, skall förhandling äga rum inför rätten. Till förhandlingen skall Kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som avses med yrkandet kallas. Denne får hämtas, om skäl föreligger därtill. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antagas att han har avvikit eller eljest håller sig undan, utgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet. I fråga om rätt till biträde och kostnader i målet har vad som föreskrivs i rättegångsbalken om försvarare och om rättegångskostnader i brottmål motsvarande tillämpning. Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för att pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Föreligger ej längre skäl för häktning, skall rätten omedelbart förordna att den häktade skall friges. Ingen får hållas häktad längre tid än tre månader i målet. Beträffande behandlingen i övrigt av frågor om häktning enligt denna paragraf har vad som gäller enligt rättegångsbalken om häktning av misstänkt motsvarande tillämpning. 24 §4 Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns, om ej annat följer av andra stycket. Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut, om ej annat följer av andra stycket. Om föreläggande har meddelats enligt 4 kap. 20, 21, 22 eller 26 § i fall då tvisten rör egendom som avses i 10 kap. 10 eller 12 § rättegångsbalken, gäller om domstols behörighet vad som sägs där. Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av en tingsrätt i det län där kronofogdemyndigheten finns. Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Har ett föreläggande meddelats enligt 3 kap. 16 § gäller om domstols behörighet vad som sägs i 43 § första stycket lagen (1999:116) om skiljeförfarande. I föreläggande skall anges vid vilken domstol talan i första hand bör väckas. 25 § Säkerhet som skall ställas enligt denna balk skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk. Är säkerheten ej godkänd av den till vars förmån säkerheten skall gälla, skall den prövas av kronofogdemyndigheten. Säkerhet som skall ställas enligt denna balk skall bestå av pant, borgen eller företagsinteckningsbrev. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk. Är säkerheten ej godkänd av den till vars förmån säkerheten skall gälla, skall den prövas av Kronofogdemyndigheten. Om bank eller annan jämförbar penninginrättning skall ställa säkerhet, får godtagas utfästelse av penninginrättningen att infria den förpliktelse som säkerheten skall avse. Säkerheten skall tagas i förvar av kronofogdemyndigheten. Säkerheten skall tagas i förvar av Kronofogdemyndigheten. 26 § När säkerhet skall tagas i anspråk av kronofogdemyndigheten enligt 3 kap. 22 § andra stycket eller 13 kap. 3 eller 20 §, får pant tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom. Borgen får genast utsökas. När säkerhet skall tas i anspråk av Kronofogdemyndigheten enligt 3 kap. 22 § andra stycket, eller 13 kap. 3 eller 20 §, får pant tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom. Borgen får genast utsökas. Om säkerheten utgörs av företagsinteckningsbrev, får utmätning genast ske i den egendom som omfattas av företagsinteckningen. Detta gäller även när företagsinteckningen gäller i annan näringsverksamhet än gäldenärens. 30 §5 Bestämmelserna i 1 och 2 §§, 3 § första stycket, 4 § första stycket och 10 § andra stycket gäller inte i allmänt mål. I fråga om sökanden i ett sådant mål gäller inte 6 § och inte heller 29 § i fall då exekutionstiteln upphävs. Sökanden i allmänt mål företräds av kronofogdemyndigheten. Om fråga uppkommer om avvisning enligt 2 kap. 5 § eller invändning görs mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § för dock sökanden själv sin talan. I tvister som avses i 4 kap. 20-23 och 26 §§, 9 kap. 11 § tredje stycket och 13 kap. 7 § andra stycket samt när talan förs i ett överklagat utsökningsmål företräds sökanden av Skatteverket. Bestämmelserna i 1 och 2 §§ samt 10 § andra stycket gäller inte i allmänt mål. I fråga om sökanden i ett sådant mål gäller inte 6 § och inte heller 29 § i fall då exekutionstiteln upphävs. Sökanden i allmänt mål företräds av Kronofogdemyndigheten. Om fråga uppkommer om avvisning enligt 2 kap. 5 § eller invändning görs mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § för dock sökanden själv sin talan. I tvister som avses i 4 kap. 20-23 och 26 §§, 9 kap. 11 § tredje stycket och 13 kap. 7 § andra stycket samt när talan förs i ett överklagat utsökningsmål företräds sökanden av Skatteverket. I allmänt mål anses ansökan gjord, när indrivningsuppdraget har förts in i exekutionsväsendets system för automatisk databehandling och uppgifterna är tillgängliga för kronofogdemyndigheten. När indrivning begärs enligt särskilda bestämmelser hos en kronofogdemyndighet som enligt 4 kap. 8 § är behörig att pröva frågan om utmätning, anses ansökan gjord när ansökningshandlingarna har kommit in till myndigheten. I allmänt mål anses ansökan gjord, när indrivningsuppdraget har förts in i Kronofogdemyndighetens system för automatisk databehandling och uppgifterna är tillgängliga för myndigheten. När indrivning begärs enligt särskilda bestämmelser, anses ansökan gjord när ansökningshandlingarna har kommit in till Kronofogdemyndigheten. 4 kap. 27 §6 Har domstol eller kronofogdemyndighet fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt. Denna verkan förfaller, om inte försäljning begärs hos kronofogdemyndigheten inom två månader från det att beslutet eller utslaget vann laga kraft. Utmätningsverkan förfaller dessutom om borgenären hos kronofogdemyndigheten anmäler att han inte kommer att begära försäljning. Begäran om försäljning görs hos en kronofogdemyndighet som enligt 8 § är behörig att pröva frågan om utmätning. Försäljning av fast egendom skall dock begäras hos kronofogdemyndigheten i den region där egendomen finns. Denna myndighet får överlämna målet till en annan kronofogdemyndighet, om det behövs för att samordna verkställigheten mot en gäldenär. Har domstol eller Kronofogdemyndigheten fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt. Denna verkan förfaller, om inte försäljning begärs hos Kronofogdemyndigheten inom två månader från det att beslutet eller utslaget vann laga kraft. Utmätningsverkan förfaller dessutom om borgenären hos Kronofogdemyndigheten anmäler att han inte kommer att begära försäljning. 16 kap. 1 §7 Frågor om verkställighet av en förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta från fast egendom, en bostadslägenhet eller något annat utrymme i en byggnad (avhysning) prövas av kronofogdemyndigheten i den region där svaranden har sitt hemvist eller där verkställigheten skall ske. Med avhysning avses en förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta från fast egendom, en bostadslägenhet eller något annat utrymme i en byggnad. 18 kap. 1 §8 Kronofogdemyndighetens beslut överklagas skriftligen hos en tingsrätt inom kronofogdemyndighetens verksamhetsområde som regeringen föreskriver. Kronofogdemyndighetens beslut överklagas skriftligen hos en tingsrätt som regeringen föreskriver i det geografiska område där svaranden har sitt hemvist. Med svarandens hemvist förstås den ort där svaranden är bosatt. Beträffande dödsbo förstås den ort där den döde senast var bosatt och beträffande annan juridisk person förstås den ort som enligt 10 kap. rättegångsbalken grundar domstols behörighet i tvistemål i allmänhet. I den mån det inte föreskrivs något annat i detta kapitel gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden vid överklagande i utsökningsmål. Kronofogdemyndigheten skall dock inte vara part i domstolen. 17 §9 Ett beslut, genom vilket en domstol har funnit kronofogdemyndigheten behörig att ta upp en ansökan om verkställighet eller har hänvisat ett mål till en viss kronofogdemyndighet, får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut av en domstol med anledning av ett sådant överklagande som avses i 6 § andra stycket andra meningen. Ett beslut av en domstol med anledning av ett sådant överklagande som avses i 6 § andra stycket andra meningen får inte överklagas. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2. Äldre föreskrifter om behörig domstol i 2 kap. 15, 16 och 24 §§ gäller fortfarande i fråga om talan med anledning av ett föreläggande som har meddelats före ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter i 18 kap. 1 § gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 4. Äldre föreskrifter i 18 kap. 17 § första meningen om överklagandeförbud gäller fortfarande i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 3. Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644) Härigenom föreskrivs att 41 f § varumärkeslagen (1960:644) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 41 f §1 Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter. En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 4. Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) Härigenom föreskrivs att 34 a § skogsvårdslagen (1979:429)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 a §2 När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om kontrollbesök enligt artikel 16.6 i rådets direktiv 1999/105/EG av den 22 december 1999 om saluföring av skogsodlingsmaterial har kommissionen rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra följande åtgärder hos den som avses i 34 § andra stycket: När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om kontrollbesök enligt artikel 16.6 i rådets direktiv 1999/105/EG av den 22 december 1999 om saluföring av skogsodlingsmaterial har kommissionen rätt att få handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra följande åtgärder hos den som avses i 34 § andra stycket: 1. granska räkenskaper och andra affärshandlingar samt ta kopior av dessa handlingar, och 2. få tillträde till samtliga lokaler och markområden som utnyttjas av den som avses i 34 § andra stycket. Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta svaranden om handräckningen innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta svaranden om handräckningen innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 5. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)1 dels att i 7 kap. 35 § ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att i 8 kap. 19 § och 9 kap. 17 § ordet "tillsynsmyndighet" skall bytas ut mot "tillsynsmyndigheten", dels att 5 kap. 1 § samt 9 kap. 19 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 1 §2 Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till 1. förundersökning i brottmål, 2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, 3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud eller förbud att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde, 4. åklagarmyndighets, polismyndighets, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, eller 5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. För uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i 3 § polisdatalagen (1998:622) eller som i annat fall hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott gäller sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Detsamma gäller uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i 2 § lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar samt sådan verksamhet som avses i 7 § 1 lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Sekretess enligt första och andra styckena gäller i annan verksamhet hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och inom exekutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om brott. Sekretess enligt första och andra styckena gäller i annan verksamhet hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndigheten i konkurs och hos Kronofogdemyndigheten för uppgift som angår misstanke om brott. Utan hinder av sekretessen enligt andra stycket kan enskild få uppgift om huruvida han eller hon förekommer i Säkerhetspolisens register med anledning av den verksamhet som bedrevs med stöd av 1. personalkontrollkungörelsen (1969:446) och de tilläggsföreskrifter som utfärdats med stöd av den, 2. förordningen den 3 december 1981 med vissa bestämmelser om verksamheten vid Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning, eller 3. motsvarande äldre bestämmelser. Sekretess gäller inte för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet hos Säkerhetspolisen som avses i andra stycket om uppgiften har införts i en allmän handling före år 1949. I fråga om annan uppgift i allmän handling som hänför sig till sådan verksamhet som avses i andra stycket gäller sekretessen i högst sjuttio år. I fråga om uppgift i allmän handling i övrigt gäller sekretessen i högst fyrtio år. 9 kap. 19 §3 Sekretess gäller inom exekutionsväsendet i mål eller ärende angående utsökning och indrivning samt i verksamhet enligt lagen (1986:436) om näringsförbud, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men. Sekretessen gäller dock inte uppgift om förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten - i ett pågående mål, eller - i ett avslutat mål, om verkställighet för annan förpliktelse söks inom två år eller om verkställighet tidigare sökts och uppgiften inte är äldre än två år. Sekretess gäller hos Kronofogdemyndigheten i mål eller ärende angående utsökning och indrivning samt i verksamhet enligt lagen (1986:436) om näringsförbud, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men. Sekretessen gäller dock inte uppgift om förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten - i ett pågående mål, eller - i ett avslutat mål, om verkställighet för annan förpliktelse söks inom två år eller om verkställighet tidigare sökts och uppgiften inte är äldre än två år. Sekretess gäller inte heller beslut i ett mål eller ärende. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet för uppgift som har tillförts databasen. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet för uppgift som har tillförts databasen. Utan hinder av sekretessen får uppgifter om en enskild lämnas till förvaltare i den enskildes konkurs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i högst tjugo år. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för uppgifter i sådana ärenden där handlingar omhändertagits för arkivering före denna tidpunkt. 6. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §1 Ansökan om förlängning av preskriptionstid enligt 7 eller 8 § görs av den kronofogdemyndighet hos vilken målet om indrivning av fordringen är anhängigt. Mål om sådan förlängning prövas av den länsrätt inom vars domkrets målet om indrivning av fordringen handläggs. Mål om preskriptionsförlängning enligt 7 eller 8 § prövas av den länsrätt inom vars domkrets den som svarar för betalning av fordringen har sin hemortskommun samt, beträffande dödsbo, den länsrätt som senast var behörig att pröva ett överklagande som rörde den avlidne. Om ett handelsbolag svarar för betalning av fordringen, prövas målet av den länsrätt inom vars domkrets bolaget enligt uppgift i handelsregistret senast hade sitt huvudkontor. Beträffande annan juridisk person skall ansökan prövas av den länsrätt inom vars domkrets styrelsen har sitt säte eller, om sådant saknas, förvaltningen senast utövades. I övriga fall skall målet prövas av den länsrätt inom vars domkrets det kontor vid Kronofogdemyndigheten hos vilket ansökan om förlängning upprättats är beläget. Ansökningen skall ha kommit in till länsrätten före utgången av preskriptionstid som gäller enligt 3-6 eller 8 §§. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Äldre föreskrifter i 13 § gäller fortfarande för mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet. 7. Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)1 dels att 13 kap. 8 § skall upphöra att gälla, dels att i 1 kap. 3 § orden "en tillsynsmyndighet" skall bytas ut mot "tillsynsmyndigheten", dels att i 2 kap. 6 §, ordet "kronofogdemyndighet" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten", dels att 2 kap. 12 §, 7 kap. 25 §, och 16 kap. 8 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 12 § Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan det med skäl befaras att gäldenären genom att resa utomlands undandrar sig en skyldighet eller överträder ett förbud som enligt denna lag gäller i konkurs, får rätten, om det finns särskild anledning till det, förbjuda gäldenären att resa utomlands i avvaktan på att ansökningen prövas. Om ett sådant reseförbud meddelas, får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till den kronofogdemyndighet som rätten bestämmer. Om gäldenären inte har något pass, får förbud att utfärda pass för honom meddelas. Gäldenären får häktas, om det är uppenbart otillräckligt med ett reseförbud. Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan det med skäl befaras att gäldenären genom att resa utomlands undandrar sig en skyldighet eller överträder ett förbud som enligt denna lag gäller i konkurs, får rätten, om det finns särskild anledning till det, förbjuda gäldenären att resa utomlands i avvaktan på att ansökningen prövas. Om ett sådant reseförbud meddelas, får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären inte har något pass, får förbud att utfärda pass för honom meddelas. Gäldenären får häktas, om det är uppenbart otillräckligt med ett reseförbud. Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas första stycket även på den styrelseledamot, verkställande direktör, bolagsman och likvidator som har avgått eller entledigats senare än ett år före den dag då konkursansökningen kom in till tingsrätten. Beträffande en sådan säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 5, 6 och 8 §§ rättegångsbalken, om inte något annat följer av denna lag. En säkerhetsåtgärd kan inte hindras av att säkerhet ställs. Inte heller kan en beviljad säkerhetsåtgärd hävas av denna anledning. Kostnaden för häktning betalas av staten. 7 kap. 25 §2 Kronofogdemyndigheterna är tillsynsmyndigheter. Kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet. 16 kap. 8 §3 Tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut, om beslutet rör 1. utseende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare eller delning av förvaltningen mellan flera förvaltare, 2. arvode, kostnadsersättning eller förskott till förvaltare, 3. reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass, förbud att utfärda pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av vite, 4. uppdrag som eller arvode till rådgivare eller förlikningsman, 5. avslag på en framställning om att inleda bevakningsförfarande, 6. avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 §. I de frågor som avses i första stycket förs det allmännas talan i högsta domstolen av Skatteverket. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 8. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden Härigenom föreskrivs att 3, 18 och 22 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §1 Med handräckning avses i denna lag 1. utbyte av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning, 2. bistånd vid indrivning, häri inbegripet säkringsåtgärder, samt 3. delgivning av handlingar. Med behörig myndighet avses i denna lag 1. Kronofogdemyndigheten i Stockholm, såvitt avser sådan handräckning enligt första stycket 2. som sker med stöd av bestämmelserna i lagen (1990:226) om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna, och 1. Kronofogdemyndigheten, såvitt avser handräckning enligt första stycket 2 och utbyte av upplysningar som behövs för att bedöma förutsättningarna för sådan handräckning, och 2. Skatteverket i övriga fall. 18 §2 Kronofogdemyndighet får hos den behöriga myndigheten hemställa om att verket begär handräckning i främmande stat för indrivning av svensk skatt. Hemställan får avse indrivning inte bara hos den skattskyldige utan även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning. Hemställan enligt första stycket får göras endast om beslutet i skatteärendet är verkställbart i Sverige och fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentlig svårighet. Begäran om handräckning i främmande stat för indrivning av svensk skatt får göras endast om beslutet i skatteärendet är verkställbart i Sverige och fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentlig svårighet. Begäran får avse indrivning inte bara hos den skattskyldige utan även hos arbetsgivare eller någon annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning. 22 §3 Om ett ärende enligt denna lag är av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall Skatteverket med eget yttrande överlämna ärendet dit. Kronofogdemyndigheten i Stockholm skall överlämna ärende av sådan beskaffenhet till Skatteverket. Om ett ärende enligt denna lag är av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall den behöriga myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet dit. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Ärenden som avses i 3 § andra stycket och som handläggs av Skatteverket, skall vid ikraftträdandet överlämnas till Kronofogdemyndigheten. 9. Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497) Härigenom föreskrivs att 19, 21 och 29 §§ lönegarantilagen (1992:497) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 §1 Kopia av ett beslut enligt 16 eller 18 § skall samma dag som beslutet meddelades - vid konkurs sändas till arbetstagaren och tillsynsmyndigheten i konkursen, - vid företagsrekonstruktion sändas till arbetstagaren och den tillsynsmyndighet som skulle ha utövat tillsyn om arbetsgivaren i stället försatts i konkurs. Kopia av ett beslut enligt 16 eller 18 § skall samma dag som beslutet meddelades sändas till arbetstagaren och tillsynsmyndigheten. 21 §2 Om en arbetstagare begär betalning enligt garantin för en fordran som han eller hon har mot en arbetsgivare som har försatts i konkurs i ett annat nordiskt land eller som i ett annat EU- eller EES-land än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i 1 § 3, skall arbetstagaren ansöka om utbetalning av garantibelopp hos tillsynsmyndigheten för det län där han eller hon vistas. Ansökan prövas av tillsynsmyndigheten. Om en arbetstagare begär betalning enligt garantin för en fordran som han eller hon har mot en arbetsgivare som har försatts i konkurs i ett annat nordiskt land eller som i ett annat EU- eller EES-land än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i 1 § 3, skall arbetstagaren ansöka om utbetalning av garantibelopp hos tillsynsmyndigheten. Ansökan prövas av tillsynsmyndigheten. 29 §3 Om en arbetstagare är missnöjd med förvaltarens eller rekonstruktörens beslut enligt 16 eller 18 §, får arbetstagaren väcka talan mot staten inom tre veckor från det att han eller hon fick del av beslutet. Vid konkurs förs statens talan vid tingsrätten av tillsynsmyndigheten. Vid företagsrekonstruktion förs statens talan av den tillsynsmyndighet som skulle ha utövat tillsyn om arbetsgivaren i stället försatts i konkurs. Vid konkurs förs statens talan av tillsynsmyndigheten. Samma myndighet för statens talan vid företagsrekonstruktion. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 10. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.1 dels att i 10 § ordet "kronofogdemyndigheternas" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens", dels att 13 och 14 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §2 Regeringen får överlåta sin befogenhet enligt 9 eller 10 § att meddela föreskrifter på Skatteverket eller, beträffande tulldatabasen, Tullverket. Regeringen får vidare överlåta sin befogenhet enligt 11 § att meddela föreskrifter om omprövning på Skatteverket eller, beträffande tullar, Tullverket. Regeringen får överlåta sin befogenhet enligt 9 eller 10 § att meddela föreskrifter på Skatteverket eller, beträffande utsöknings- och indrivningsdatabasen, Kronofogdemyndigheten eller, beträffande tulldatabasen, Tullverket. Regeringen får vidare överlåta sin befogenhet enligt 11 § att meddela föreskrifter om omprövning på Skatteverket eller, beträffande tullar, Tullverket. 14 §3 Regeringen får överlåta befogenhet som regeringen har enligt de skatte-, tull-, avgifts- och folkbokföringsförfattningar samt de författningar om behandling av personuppgifter och andra uppgifter som reglerar förhållanden som omfattas av denna lag på Skatteverket eller, beträffande tullar och behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet, Tullverket. Regeringen får överlåta befogenhet som regeringen har enligt de skatte-, tull-, avgifts- och folkbokföringsförfattningar samt de författningar om behandling av personuppgifter och andra uppgifter som reglerar förhållanden som omfattas av denna lag på Skatteverket eller, beträffande indrivning av fordringar och behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet, Kronofogdemyndigheten eller, beträffande tullar och behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet, Tullverket. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 11. Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) Härigenom föreskrivs att 19 § rättshjälpslagen (1996:1619) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 § Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala ansökningsavgift eller expeditionsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning eller avgift enligt 15 § 1-3 avgiftsförordningen (1992:191). Den som har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som lett till ett verkställbart avgörande eller i ett mål om verkställighet behöver inte betala utsökningsavgifter enligt 2 § förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna. Den som har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som lett till ett verkställbart avgörande eller i ett mål om verkställighet behöver inte betala utsökningsavgifter hos Kronofogdemyndigheten. Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala några kostnader för kungörelser i mål eller ärenden vid domstol. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 12. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet1 dels att i 1 kap. 1 § samt 2 kap. 3, 8, 9, 14, 15 och 20 §§ ordet "kronofogdemyndigheter" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Kronofogdemyndigheten" eller i förekommande fall "Kronofogdemyndighetens", dels att i 2 kap. 5 § orden "en kronofogdemyndighets" skall bytas ut mot "Kronofogdemyndighetens", dels att rubriken till lagen och rubriken till 2 kap. samt 1 kap. 5 § och 2 kap. 2, 26 och 30 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet Lag om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet 1 kap. 5 §2 Skatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som verket skall utföra. En kronofogdemyndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra. Kronofogdemyndigheten är personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra. 2 kap. Kronofogdemyndigheternas databaser 2 kap. Kronofogdemyndighetens databaser 2 §3 Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i Skatteverkets och kronofogdemyndigheternas verksamhet för 1. verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger kronofogdemyndigheter enligt utsökningsbalken eller annan författning, Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i Skatteverkets och Kronofogdemyndighetens verksamhet för 1. verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger Kronofogdemyndigheten enligt utsökningsbalken eller annan författning, 2. indrivning av statliga fordringar m.m., 3. avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 4. ansökan om och tillsyn över näringsförbud, 5. ärenden om ansvar för någon annans skatter och avgifter, och 6. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten. 26 §4 Skatteverket, i dess egenskap av chefsmyndighet inom exekutionsväsendet, och kronofogdemyndigheterna får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 5, 11, 17, 22 och 24 §§. Skatteverket, i dess uppgift att svara för ledning och styrning av strategiska frågor inom exekutionsväsendet, och Kronofogdemyndigheten får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 5, 11, 17, 22 och 24 §§. 30 §5 Skatteverket och kronofogdemyndigheterna får ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Kronofogdemyndigheten får ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2006-04-06 Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt-Åke Nilsson, regeringsrådet Stefan Ersson och justitierådet Lars Dahllöf. En kronofogdemyndighet i tiden Enligt en lagrådsremiss den 30 mars 2006 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag med anledning av inrättande av Kronofogdemyndigheten, 2. lag om ändring i utsökningsbalken, 3. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644), 4. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429), 5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 6. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatte- fordringar m.m., 7. lag om ändring i konkurslagen (1987:672), 8. lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden, 9. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497), 10. lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m., 11. lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619), 12. lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesråden Frank Walterson och Kjell Olsson. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken 18 kap. 1 § Enligt 18 kap. 1 § i den föreslagna lagen överklagas Kronofogde-myndighetens beslut skriftligen hos en tingsrätt som regeringen föreskriver i det geografiska område där svaranden har sitt hemvist. Tanken med ändringen är att svarandens hemvist i stället för myn-dighetens verksamhetsområde skall vara styrande när det gäller av-gränsningen av bemyndigandet för regeringen att i förordning bestämma behörig domstol i dessa mål. Enligt Lagrådets uppfattning är uttrycket "i det geografiska område" alltför vagt för att tjäna det angivna syftet. Under den fortsatta bered-ningen bör övervägas en utformning av bestämmelsen som på ett mera precist sätt anger kravet på anknytning till svarandens hemvist, samtidigt som det ger utrymme för den eftersträvade flexibiliteten i organisatoriskt hänseende. Förslaget till lag om ändring i lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden 3 § I paragrafens första stycke anges i tre punkter vad som avses med handräckning i lagen, dvs. de olika former av administrativ handräck-ning som en utländsk myndighet kan lämnas biträde med respektive en svensk myndighet kan få biträde med i en främmande stat, allt under förutsättning att överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och den främmande staten (jfr 4 resp. 14 §). I andra stycket anges den myndighet som skall vara behörig myndighet i lagen, dvs. den myndighet som kan förordna att biträde skall ges till en utländsk myndighet och som får begära att biträde med handräckning ges i en främmande stat. I den föreslagna lydelsen har angivits att Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet, såvitt avser handräckning enligt första stycket 2, dvs. beträffande bistånd vid indrivning (häri inbegripet säkringsåtgärder), och utbyte av upplysningar som behövs för att bedöma förutsättningarna för sådan handräckning. I övriga fall, dvs. vid utbyte av upplysningar i övrigt (häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning) och delgivning av handlingar har Skatteverket angivits som behörig myndighet. För att undvika att Skatteverket måste ta del i handläggningen av ärenden om indrivning bör enligt Lagrådets mening vid den fortsatta beredningen övervägas om inte Kronofogdemyndigheten skall vara behörig myndighet också beträffande delgivning av handlingar i ärenden om indrivning. Väljs denna lösning kan paragrafens andra stycke formuleras enligt följande: Med behörig myndighet avses i denna lag 1. Kronofogdemyndigheten, såvitt avser handräckning enligt första stycket 2 samt utbyte av upplysningar och delgivning av handlingar i ärenden om indrivning, och 2. Skattemyndigheten i övriga fall. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 april 2006 Närvarande: statsråden Sahlin, Pagrotsky, Y. Johansson, Bodström, Nuder, Hallengren, Holmberg, Jämtin, Österberg, Orback Föredragande: statsrådet Nuder Regeringen beslutar proposition 2005/06:200 En kronofogdemyndighet i tiden. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG-regler Utsökningsbalken 18 kap. 1 § Lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet 2 kap. 30 § 1 Senaste lydelse av 2 kap. 3 § 1995:298 2 kap. 4 § 1993:1650 3 kap. 1 § 1991:848 3 kap. 6 § 2004:429 4 kap. 8 § 1996:1438 4 kap. 32 § 1996:1438 16 kap. 1 § 1996:1438 16 kap. 10 § 1996:1438 18 kap. 4 § 1993:516. 2 Senaste lydelse 1996:1438. 3 Senaste lydelse 1996:1438. 4 Senaste lydelse 1999:118. 5 Senaste lydelse 2003:676. 6 Senaste lydelse 1996:1438. 7 Senaste lydelse 1996:1438. 8 Senaste lydelse 1996:1438. 9 Senaste lydelse 1993:516. 1 Senaste lydelse av 20 kap. 2 § 2002:600. 1 Senaste lydelse 1997:361. 2 Senaste lydelse 2003:532. 1 Senaste lydelse 1991:855. 2 Senaste lydelse 1997:362. 1 Senaste lydelse 1991:856. 2 Senaste lydelse 1997:363. 1 Senaste lydelse 1981:795. 1 Senaste lydelse av 1 § 1991:859. 1 Senaste lydelse av 41 g § 1998:1455. 2 Senaste lydelse 1998:1455. 1 Senaste lydelse av 56 g § 1998:1454. 2 Senaste lydelse 1998:1454. 1 Senaste lydelse 2003:677. 2 Senaste lydelse 2001:400. 1 Lagen omtryckt 1983:433. Senaste lydelse av 59 g § 1998:1456. 2 Senaste lydelse 1998:1456. 1 Senaste lydelse 1997:364. 1 Senaste lydelse av 24 § 1993:1688 29 § 1985:266. 1 Senaste lydelse av 37 g § 1998:1457. 2 Senaste lydelse 1998:1457. 1 Lagen omtryckt 1993:36. 1 Senaste lydelse av 1 § 1987:696 2 § 1987:696. 1 Lagen omtryckt 1981:737. Senaste lydelse av 8 § 2003:504. 1 Senaste lydelse av 20 g § 1998:1458. 2 Senaste lydelse 1998:1458. 1 Senaste lydelse 1996:770. 1 Senaste lydelse av 1 § 1999:73. 1 Senaste lydelse av 10 § 1992:798 11 § 1981:778. 1 Senaste lydelse 1995:304. 1 Senaste lydelse 2003:649. 1 Senaste lydelse 1996:258. 1 Lagen omtryckt 1993:553. 2 Senaste lydelse 2002:614. 1 Lagen omtryckt 1992:1474. Senaste lydelse av 7 kap. 35 § 1994:341 8 kap. 19 § 2000:443 9 kap. 17 § 2005:788. 2 Senaste lydelse 2006:17. 3 Senaste lydelse 2001:207. 1 Senaste lydelse 2004:240. 2 Senaste lydelse 2004:240. 1 Senaste lydelse 1997:1092. 1 Senaste lydelse av 2 § 2001:189 15 § 2001:189. 2 Senaste lydelse 2001:189. 1 Lagen omtryckt 2003:246. 1 Senaste lydelse 1996:314. 2 Senaste lydelse 1999:181. 1 Senaste lydelse 1996:774. 2 Senaste lydelse 1997:367. 1 Senaste lydelse av 2 kap. 6 § 1999:125 13 kap. 8 § 2003:694. 2 Senaste lydelse 1996:1440. 3 Senaste lydelse 2003:694. 1 Lagen omtryckt 2002:620. 1 Senaste lydelse av 7 § 2003:697 11 § 2003:697. 2 Senaste lydelse 2003:697. 3 Senaste lydelse 2003:697. 4 Senaste lydelse 1993:495. 5 Senaste lydelse 2003:697. 6 Senaste lydelse 2003:697. 1 Senaste lydelse av 6 § 2004:671 6 a § 2006:80. 1 Senaste lydelse av 7 kap. 13 § 2003:31 8 kap. 1 § 1995:1464 8 kap. 4 § 1995:1464 8 kap. 5 § 1995:1464. 2 Senaste lydelse 1997:370. 1 Senaste lydelse 2005:273. 2 Senaste lydelse 2005:273. 3 Senaste lydelse 2005:681. 4 Senaste lydelse 2005:273. 1 Senaste lydelse av 12 g § 1998:1459. 2 Senaste lydelse 1998:1459. 1 Senaste lydelse 1998:648. 2 Senaste lydelse 2004:409. 1 Senaste lydelse av 16 § 1996:778 19 § 1997:500. 2 Senaste lydelse 1995:312. 1 Senaste lydelse av 2 § 2003:707. 2 Senaste lydelse 1998:195. 1 Senaste lydelse 1996:1132. 2 Senaste lydelse 2004:832. 1 Senaste lydelse av 21 § 1996:267 25 § 1995:313 28 § 1997:848 29 § 1996:267. 2 Senaste lydelse 1997:371. 1 Senaste lydelse av 8 § 2003:257 11 § 2003:257 17 § 2006:143 19 § 2006:143. 1 Senaste lydelse av 4 kap. 6 § 2001:414. 1 Senaste lydelse 2005:597. 2 Senaste lydelse 2000:1023. 3 EGT L 83, 27.3.1999, s. 1 (Celex 31999R0659). 1 Senaste lydelse av 10 § 2003:713. 2 Senaste lydelse 2003:713. 3 Senaste lydelse 2003:713. 1 Senaste lydelse av 9 kap. 7 g § 1998:1460. 2 Senaste lydelse 1998:1460. 1 2 § föreslås ändrad också i prop. 2005/06:105. 1 Senaste lydelse av 19 kap. 9 § 2001:191. 1 Senaste lydelse av 2 kap. 11 § 2006:132. 1 Senaste lydelse 2005:558. 1 Senaste lydelse av 11 kap. 6 § 2005:779. 1 Senaste lydelse av 2 kap. 8 § 2001:1182. 1 Senaste lydelse av 2 kap. 3 § 2003:672 2 kap. 26 § 2003:672. 2 Senaste lydelse 2003:672. 3 Senaste lydelse 2003:672. 4 Senaste lydelse 2003:672. 5 Senaste lydelse 2003:672. 1 Senaste lydelse av 2 kap. 7 § 2003:736. 1 Senaste lydelse av 12 kap. 10 § 2003:737. 1 Senaste lydelse 2003:743. 1 Senaste lydelse 2004:1071. 1 Senaste lydelse 2005:680. 2Senaste lydelse av 1 kap. 6 § 1993:893 2 kap. 3 § 1995:298 2 kap. 4 § 1993:1650 2 kap. 30 § 1993:893 3 kap. 1 § 1991:848 4 kap. 8 § 1996:1438 4 kap. 32 § 1996:1438 4 kap. 36 § 1995:298 16 kap. 10 § 1996:1438 18 kap. 4 § 1993:516. 3 Senaste lydelse 1991:849. 4 Senaste lydelse 1996:1438. 5 Senaste lydelse 1996:1438. 6 Senaste lydelse 1999:118. 7 Senaste lydelse 1995:298. 8 Senaste lydelse 1995:298. 9 Senaste lydelse 1995:298. 10 Senaste lydelse 1996:1438. 11 Senaste lydelse 1996:1032. 12 Senaste lydelse 1996:1032. 13 Senaste lydelse 1995:298. 14 Senaste lydelse 1996:1438. 15 Senaste lydelse 1994:1038. 16 Senaste lydelse av 17 kap. 7 § prop. 2002/03:99. 17 Senaste lydelse 2002:538. 18 Lydelse enligt prop. 2002/03:99. 19 Senaste lydelse 2001:328. 20 Senaste lydelse 1997:1032. 21 Senaste lydelse 2001:191. 22 Lydelse enligt prop. 2002/03:99. 23 Lydelse enligt prop. 2002/03:99. 24 Senaste lydelse 1998:1485. 25 Senaste lydelse 2003:504. 26 Senaste lydelse 1981:142. 27 Senaste lydelse 1997:487. 28 Senaste lydelse 1997:520. 29 Lydelse enligt prop. 2002/03:99. 30 Senaste lydelse 1983:352. 31 Senaste lydelse 1993:902. 32 Senaste lydelse 1996:258. 33 Lagen omtryckt 1992:1474. Senaste lydelse av 7 kap. 35 § 1994:341. 34 Lydelse enligt prop. 2002/03:99. 35 Senaste lydelse 2001:207. 36 Senaste lydelse 1997:366. 37 Senaste lydelse 1996:259. 38 Senaste lydelse 1997:527. 39 Senaste lydelse 1993:907. 40 Senaste lydelse 2001:189. 41 Senaste lydelse 2001:189. 42 Senaste lydelse 1993:519. 43 Lydelse enligt prop. 2002/03:99. 44 Senaste lydelse 1996:314. 45 Senaste lydelse 1999:181. 46 Senaste lydelse 1997:531. 47 Senaste lydelse 2001:567. 48 Senaste lydelse 1997:536. 49 Senaste lydelse 1997:537. 50 Lydelse enligt prop. 2002/03:99. 51 Senaste lydelse 1993:4. 52 Lydelse enligt prop. 2002/03:99. 53 Senaste lydelse 1993:916. 54 Senaste lydelse av 6 § 1997:369, 6 a § 2002:468. 55 Senaste lydelse 2000:1022. 56 Senaste lydelse 1997:371. 57 Senaste lydelse 2002:1096. 58 Senaste lydelse 1998:1651. 59 Lydelse av lagens rubrik enligt prop. 2002/03:99. 60 Lydelse enligt prop. 2002/03:99. 61 Lydelse enligt prop. 2002/03:99. 62 Lydelse enligt prop. 2002/03:99. 63 Lydelse enligt prop. 2002/03:99. 64 Lydelse enligt prop. 2002/03:99. 1 Senaste lydelse av 2 kap. 3 § 1995:298 2 kap. 4 § 1993:1650 3 kap. 1 § 1991:848 3 kap. 6 § 2004:429 4 kap. 8 § 1996:1438 4 kap. 32 § 1996:1438 16 kap. 1 § 1996:1438 16 kap. 10 § 1996:1438 18 kap. 4 § 1993:516. 2 Senaste lydelse 1996:1438. 3 Senaste lydelse 1996:1438. 4 Senaste lydelse 1999:118. 5 Senaste lydelse 2003:676. 6 Senaste lydelse 1996:1438. 7 Senaste lydelse 1996:1438. 8 Senaste lydelse 1996:1438. 9 Senaste lydelse 1993:516. 1 Senaste lydelse 1998:1455. 1 Lagen omtryckt 1993:553. 2 Senaste lydelse 2002:614. 1 Lagen omtryckt 1992:1474. Senaste lydelse av 7 kap. 35 § 1994:341 8 kap. 19 § 2000:443 9 kap. 17 § 2005:788. 2 Senaste lydelse 2006:17. 3 Senaste lydelse 2001:207. 1 Senaste lydelse 1997:1092. 1 Senaste lydelse av 2 kap. 6 § 1999:125 13 kap. 8 § 2003:694. 2 Senaste lydelse 1996:1440. 3 Senaste lydelse 2003:694. 1 Senaste lydelse 2003:697. 2 Senaste lydelse 1993:495. 3 Senaste lydelse 2003:697. 1 Senaste lydelse 2005:273. 2 Senaste lydelse 2005:681. 3 Senaste lydelse 2005:273. 1 Senaste lydelse av 10 § 2003:713. 2 Senaste lydelse 2003:713. 3 Senaste lydelse 2003:713. 1 Senaste lydelse av 2 kap. 3 § 2003:672 2 kap. 26 § 2003:672. 2 Senaste lydelse 2003:672. 3 Senaste lydelse 2003:672. 4 Senaste lydelse 2003:672. 5 Senaste lydelse 2003:672. Prop. 2005/06:200 2 1 Prop. 2005/06:200 Bilaga 1 176 169 Prop. 2005/06:200 Bilaga 2 245 174 Prop. 2005/06:200 Bilaga 3 246 243 Prop. 2005/06:200 Bilaga 4 258 244 Prop. 2005/06:200 Bilaga 5 271 267 Prop. 2005/06:200 Bilaga 6 272 1 Prop. 2005/06:200 Bilaga 7 273 1