Regeringskansliets rättsdatabaser

Bilaga 1 Statsförvaltningens utveckling Bilaga 1 Statsförvaltningens utveckling Innehållsförteckning 1. Inledning 7 2. Inriktningen på förvaltningspolitiken 7 2.1 Översyn av den statliga förvaltningens organisation 7 2.2 Översyn av den reformerade stabsorganisationen 7 2.3 Tydligare ansvar för myndigheternas verksamhet 7 2.4 En tydligare tillsyn 8 2.5 En stärkt utvärdering av myndigheterna 8 2.6 Regelförenkling 8 2.7 Effektivare administration 8 2.8 Ekonomisk styrning 8 2.9 Statlig internrevision och EU-revision 9 2.10 Bättre information om välfärdstjänster i hela landet 9 2.11 Servicekontor nära medborgare och företag 9 2.12 Bättre service för varje skattekrona genom elektronisk förvaltning 10 2.13 En kompetent förvaltning som inger förtroende 10 2.14 En mångkulturell förvaltning 11 2.15 Export av statligt förvaltningskunnande 11 2.16 Bättre uppföljning av hela förvaltningen 11 3. Organisations- och strukturförändringar 11 3.1 Strukturförändringar 12 3.2 Bedömningar av framtida personalkonsekvenser 13 4. Kompetensförsörjningen i staten 15 4.1 Anställda i staten 16 4.2 Antal uppsägningar i staten 16 4.3 Åldersstruktur i staten 17 4.4 Jämställdhet och könsfördelning i staten 19 4.5 Etnisk och kulturell mångfald i staten 21 4.6 Personalrörlighet i staten 22 4.7 Arbetsmiljö och sjukfrånvaro i staten 23 4.8 Lönenivåer och lönebildning i staten 25 4.9 Antal disciplinära ärenden vid samtliga myndigheter respektive hos Statens ansvarsnämnd 26 Tabellförteckning 3.1 Personalkonsekvenser i Försvarsmakten 14 4.1 Antal statligt anställda 2001-2005 fördelade på kvinnor och män 16 4.2 Andel uppsagda respektive total andel i staten fördelade på kvinnor och män, 1996-2005 16 4.3 Personer med nybeviljad ålderspension, 1998-2005 18 4.4 Personer i arbete som är 67 år eller äldre 2002-2005 18 4.5 Personer med nybeviljad tillfällig respektive definitiv sjukpension, 1998-2005 18 4.6 Beviljade delpensioner, 2003-2005 19 4.7 Fördelningen den 1 september 2006 av kvinnor och män bland myndighetschefer som regeringen utnämnt. 19 4.8 Andel med utländsk bakgrund bland statsanställda, nyanställda i staten och i hela befolkningen, 2000-2005 21 4.9 Andel anställda med utländsk bakgrund fördelade på kompetenskategorier, 2003-2005 21 4.10 Andelen anställda med utländsk bakgrund inom olika sektorer och kompetenskategorier, 2005 22 4.11 Sjukfrånvaro i staten i förhållande till tillgänglig arbetstid fördelad på sektor och kön, 2005 24 4.12 Nominell och real löneutveckling i statlig sektor, 1997-2005 26 4.13 Antal personalansvarsärenden efter myndighetens storlek 27 4.14 Inkomna ärenden till Statens ansvarsnämnd under åren 2000-2005 uppdelade efter yrkeskategorier 27 Diagramförteckning 4.1 Åldersstrukturen i staten och på arbetsmarknaden totalt 2005 17 4.2 Medianålder då statsanställda män och kvinnor lämnat sin anställning i pensioneringssyfte, 1998-2005 18 4.3 Fördelning av kvinnor och män inom ledningskompetens, 1998-2005 20 4.4 Faktorer bakom löneskillnader mellan kvinnor och män 21 4.5 Personalrörlighet fördelad på kompetenskategori och ålder, 2004-2005 23 4.6 Sjukfrånvaron i förhållande till tillgänglig arbetstid, 2003-2005 24 4.7. Genomsnittlig månadslön i olika sektorer på arbetsmarknaden, 2004 25 4.8 Löneutvecklingen i staten, september 2004 till september 2005 25 4.9 Utvecklingen av genomsnittliga löner i olika sektorer på arbetsmarknaden, 1994-2004 26 4.10 Antal personalansvarsärenden under perioden 2000-2006 (del av) 26 1. Inledning Regeringen redogör i denna bilaga för den fortsatta inriktningen av förvaltningspolitiken. Regeringen ger också en allmän beskrivning av statsförvaltningens utveckling i termer av organisations- och strukturförändringar. Vidare redovisas bedömningar när det gäller framtida personalkonsekvenser för staten. Regeringen redovisar årligen i budgetpropositionen sin bedömning av den statliga arbetsgivarpolitiken och dess utveckling till riksdagen, se avsnitt 6.4.1. I denna bilaga redovisas regeringens övergripande iakttagelser för 2005. 2. Inriktningen på förvaltningspolitiken Svensk statsförvaltning skall vara rättssäker, effektiv och medborgarorienterad. En effektiv förvaltning är en allt viktigare faktor i konkurrensen om företagens etableringar i den globaliserade ekonomin och därmed av stor betydelse för tillväxt och sysselsättning. Integreringen i EU leder till att förvaltningen måste arbeta mer sammanhållet. Medborgare, företag och organisationer ställer allt högre krav på förvaltningen när det gäller kvalitet, tillgänglighet och opartiskhet. Den svenska förvaltningsmodellens grundprincip med en tydlig åtskillnad mellan politik och förvaltning skall stärkas. Ny informationsteknik skall tillvaratas fullt ut. Verksamheten skall ha ett professionellt ledarskap och karakteriseras av transparens, saklighet och oförvitlighet. Nedan redovisas regeringens initiativ inom det förvaltningspolitiska området. 2.1 Översyn av den statliga förvaltningens organisation Organiseringen av den statliga förvaltningen är ett viktigt styrinstrument. Den statliga myndighetsstrukturen har blivit komplicerad och svåröverskådlig. Regeringen kommer därför att göra en översyn av den statliga förvaltningens organisation. Översynen syftar till att effektivisera den statliga förvaltningen och få till stånd en tydligare och mera överskådlig förvaltningsstruktur. I översynen skall myndigheters opinionsbildande verksamhet granskas och omprövas. Översynen skall också pröva hur långt det offentliga åtagandet bör sträcka sig t.ex. när det gäller myndigheter som bedriver konkurrensutsatt verksamhet. Vidare skall övervägas om det finns behov av förändringar i uppgiftsfördelningen mellan olika myndigheter i syfte att renodla vissa verksamheter och undvika rollkonflikter. Likaså skall undersökas om det finns möjligheter att avveckla myndigheter eller slå samman myndigheter med närliggande verksamheter i syfte att minska antalet alltför små och kostsamma myndigheter. 2.2 Översyn av den reformerade stabsorganisationen Regeringen har för avsikt att se över den omorganisation av stabsmyndigheterna Statskontoret, Verva och ESV som genomfördes av den tidigare regeringen. Syftet är att ytterligare stärka och samordna det stöd som stabsmyndigheterna ger regeringen i förvaltningspolitiska frågor. Möjligheten att utveckla Kammarkollegiets roll som stabsmyndighet bör därvid också övervägas. 2.3 Tydligare ansvar för myndigheternas verksamhet Varje myndighets ledning ansvarar för verksamheten inför regeringen. Det måste därför klart och tydligt framgå om det är myndighetschefen eller styrelsen som utgör ledningen. Så är inte fallet i de myndigheter där det finns ett delat ansvar mellan chef och styrelse. En sådan ordning gör det svårt att utkräva ansvar för verksamheten. En ny verksförordning skall tydligare reglera ansvaret för myndigheternas verksamhet. Regeringens ambition är att styrelser med begränsat ansvar inte skall förekomma. I samband med att varje myndighets instruktion ses över för att anpassas till en ny verksförordning skall även alla myndigheters ledningsform övervägas för att förtydliga myndighetsledningarnas ansvar. 2.4 En tydligare tillsyn För att se till att de regler som riksdag och regering har beslutat får genomslag utför vissa statliga myndigheter och alla kommuner tillsyn. Det är i dag svårt för medborgare och företag att veta vad de kan förvänta sig av en tillsynsmyndighet, eftersom reglerna för tillsynen skiljer sig åt mellan olika samhällsområden. På många områden är tillsynen svag på grund av bristande resurser, få möjligheter till sanktioner eller oklara organisationslösningar. Samtidigt ökar behovet av tillsyn och samarbete över organisationsgränser inte minst som en följd av EG:s kommande tjänstedirektiv. Regeringen avser att i en riktlinjeproposition under 2007 presentera grundläggande och tydliga principer för tillsyn. Syftet är att komma tillrätta med dagens generella problem. Avsikten är att regler för tillsyn även i fortsättningen skall finnas i för varje samhällssektor specifika lagar. Den tillsyn som utförs inom olika sektorer skall bli tydligare och effektivare. Tillsyn, som innebär myndighetsutövning, skall avgränsas från myndigheters information och rådgivning. Den tillsyn som kommunerna utövar skall kunna anpassas efter lokala förutsättningar. Det är dock viktigt att tillsynen är likvärdig över hela landet. Det behövs därför ett tydligare statligt ansvar för att styra och följa upp den kommunala tillsynsverksamheten. 2.5 En stärkt utvärdering av myndigheterna Varje år redovisar de statliga myndigheterna i sina årsredovisningar hur de har uppnått målen som regeringen har satt upp. Den årliga redovisningen är viktig som underlag för regeringens styrning av myndigheterna, men det behövs också djupare analys av myndigheternas verksamhet med ett längre tidsperspektiv. Genom att säkerställa att det görs återkommande externa utvärderingar kan den årliga resultatstyrningen av myndigheterna avlastas. En utredare tillsattes i juni i år som skall utvärdera styrformen resultatstyrning och föreslå hur den bör förändras och utvecklas. En lämplig tidpunkt för utvärdering kan t.ex. vara i samband med att beslut skall fattas om rekrytering eller omförordnande av myndighetschef. 2.6 Regelförenkling Sambandet mellan olika typer av regleringar och myndigheternas resursbehov för att tillämpa och administrera reglerna behöver i större utsträckning analyseras och följas upp. Inriktningen är att regler och regelsystem skall förenklas utan att avsedda effekter försämras eller uteblir. 2.7 Effektivare administration Statsförvaltningen skall vara effektiv och alla resurser skall utnyttjas på bästa sätt. En allt för stor del av driftskostnaderna för de statliga myndigheterna går till administrativt stöd och lokaler. I princip kan alla myndigheter minska sina kostnader genom att se över sina resurser för stödverksamheten. Särskilt gäller detta små myndigheter, som inte bör bygga upp en resurskrävande och sårbar egen administration. ESV har på uppdrag av den tidigare regeringen föreslagit hur statliga myndigheters administrativa stöd skulle kunna effektiviseras t.ex. genom samordning (s.k. shared services) eller genom entreprenadlösningar (s.k. outsourcing). Ett sätt att effektivisera myndigheternas administrativa funktioner är ett ökat samarbete myndigheterna emellan. Detta är fullt möjligt redan idag, men myndigheterna bör ges starkare incitament för samarbete och samordning. Större krav skall ställas på att besparingar genomförs och uppföljningen skall skärpas bl.a. genom ökad användning av administrativa nyckeltal. 2.8 Ekonomisk styrning ESV skall både bistå regeringen och utveckla den ekonomiska styrningen på alla nivåer i staten. Det innebär att koncernperspektivet skall vara styrande när det gäller att skapa en effektiv statsförvaltning. När det gäller den ekonomiska styrningen, och särskilt resultatstyrningen, kommer den till uttryck dels i relationen mellan regeringen och myndigheterna, dels mellan riksdagen och regeringen. Som redovisas i volym 1, kapitel 9 Förslag till statbudget, finansplan m.m. har en särskild utredare givits i uppdrag att utvärdera styrformen resultatstyrning (dir. 2006:30). Uppdraget är inriktat på relationen mellan regeringen och myndigheterna, och avrapporteras hösten 2007. Vidare pågår en dialog mellan regeringen (Finansdepartementet) och riksdagen (finansutskottet) i syfte att närmare överväga vilken resultatinformation riksdagen behöver få tillgång till för att bl.a. kunna ta ställning till regeringens budgetförslag. I detta sammanhang övervägs även vilken resultatinformation som bör lämnas i budgetpropositionen respektive i särskilda resultatskrivelser. 2.9 Statlig internrevision och EU-revision Den statliga internrevisionen behöver utvecklas. ESV:s uppbyggnad av samordningsfunktionen för den statliga internrevisionen kommer att fortgå under 2007. ESV:s utvecklingsarbete gällande kompetens-, utbildnings- och metodfrågor kommer att bidra till ett förtydligande av professionen samt medföra en höjd kvalitet på internrevisionen i staten. I vid mening stärks även regeringens styrning och kontroll av den statliga verksamheten. Det är angeläget att minska antalet revisionsberättelser med invändning som föranleds av brister i den interna styrningen och kontrollen. ESV skall från den 1 januari 2007 vara revisionsmyndighet för EU:s strukturfonder och Europeiska fiskerifonden under nästa programperiod, 2007-2013. ESV skall också vara attesterande organ för Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling från och med den 16 oktober 2007. Under innevarande programperiod har Arbetsmarknadsstyrelsen och Länsstyrelsen i Gävleborgs län motsvarande revisionsansvar avseende EU:s strukturfonder. Det innebär att det under en övergångsperiod kommer att finnas två myndighetsstrukturer för de revisionsuppgifter som följer av EU:s regelverk, en för innevarande programperiod och en för perioden 2007-2013. För att revisionen av programmen för perioden 2000-2006 skall kunna slutföras kommer ESV att låna ut revisionsresurser till Arbetsmarknadsstyrelsen och Länsstyrelsen i Gävleborgs län i den utsträckning som bedöms nödvändig för att dessa myndigheter skall kunna fullfölja sin revisionsuppgift. Formerna för detta skall regleras i ett avtal mellan myndigheterna. Regeringen gör nu bedömningen att ESV skall tillföras 6 600 000 kronor för den nya uppgiften. När verksamhetens omfattning har klarnat kan regeringen komma att göra en annan bedömning. 2.10 Bättre information om välfärdstjänster i hela landet Under de senaste tio åren har valfrihet och konkurrensutsättning ökat inom viktiga välfärdstjänstområden som t.ex. utbildning och tandvård. En förutsättning för att medborgarna aktivt skall kunna välja mellan olika utförare är att de har god tillgång till information om möjligheterna att välja och om tjänsternas innehåll och kvalitet. I dag är det ofta svårt för en enskild medborgare att ta reda på t.ex. vilka inriktningar som olika skolor erbjuder, andelen studenter som får jobb efter viss utbildning eller priser hos olika tandläkare. Den information om olika utförare av offentligt subventionerade tjänster som ges till medborgare och företag behöver bli bättre och enkelt tillgänglig i hela landet. Regeringen avser att som ett första steg kartlägga den information som tillhandhålls idag. 2.11 Servicekontor nära medborgare och företag Sedan 1990-talet har de statliga myndigheterna allt mer koncentrerat sin verksamhet till större orter. Detta har kommit ur behovet av att effektivisera förvaltningen och har på så sätt varit positivt. Samtidigt är det viktigt att statliga myndigheter har en sådan lokal närvaro att de kan ge medborgare och företag en god service. Ett kostnadseffektivt sätt att upprätthålla servicen är att myndigheterna i högre grad samverkar. Regeringen avser att främja en ökad lokal samverkan och stimulera inrättandet av lokala servicekontor. 2.12 Bättre service för varje skattekrona genom elektronisk förvaltning Utvecklingen av elektronisk förvaltning skall göra det enklare för myndigheter att samverka och för medborgare och företag att utöva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter gentemot förvaltningen. År 2010 skall Sverige ha återtagit en ledande position när det gäller elektronisk förvaltning. Därigenom skall Sverige bidra till att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. Regeringen avser stärka styrningen av den förvaltningsgemensamma utvecklingen. Prioriterade insatsområden är utbyte av registerinformation, standardiserad informationshantering, säker kommunikation och dokumentation, gemensam finansiering av pilotprojekt, systematisk uppföljning och granskning. Inom insatsområdet utbyte av registerinformation kommer regeringen att uppdra åt bl.a. Verva att utveckla gemensamma principer för hur den statliga förvaltningens registerinformation enklare skall kunna utbytas. Inom insatsområdet standardiserad informationshantering kommer regeringen att föreslå ett antal åtgärder för att säkerställa att myndigheter vid övrig informationsöverföring och kommunikation använder sig av enhetliga format när det krävs. Det innebär bl.a. att gemensamma standarder, regelverk och arbetssätt skall utvecklas och att en bred tillämpning i statsförvaltningen skall säkerställas. Detta skall leda till ett effektivt informationsflöde inom och mellan myndigheter samt ge nya tjänster till medborgare och företag. Som en första åtgärd avser regeringen föreskriva att statliga myndigheter skall hantera sina inkommande och utgående fakturor elektroniskt senast från den 1 juli 2009. Detta förväntas leda till besparingar på fyra miljarder kronor på fem år. En förordning om elektronisk fakturering bereds för närvarande inom Regeringskansliet. ESV kommer att ges i uppdrag att samordna införandet. Inom insatsområdet säker kommunikation och dokumentation kommer regeringen tillse att statsförvaltningen i samverkan med kommuner och landsting utvecklar och tillämpar förvaltningsgemensamma specifikationer för elektronisk identifiering, signering, lagring samt sökning av elektroniska meddelanden och dokument. Specifikationerna kan ligga till grund för upphandling och utveckling av tekniska lösningar på marknaden. För att möjliggöra samverkan mellan olika tekniska system såväl nationellt som internationellt är det viktigt att kravspecifikationerna bygger på tillgängliga och öppna standarder. Inom insatsområdet gemensam finansiering av utvecklingsprojekt kommer regeringen att identifiera angelägna pilotprojekt som skall finansieras samordnat, utveckla former för en sådan finansiering samt fördela samordningsansvar för dessa projekt. De senaste årens IT-investeringar i den statliga förvaltningen skall kartläggas. Målet med åtgärderna är att en större andel av myndigheternas IT-investeringar skall komma andra i förvaltningen till del, varigenom en högre kostnadseffektivitet uppnås. Inom insatsområdet systematisk uppföljning och granskning kommer regeringen att stärka granskningen av effektiviteten i myndigheternas IT-investeringar och efterlevnaden av gemensamma principer och krav genom systematisk utvärdering. Verva kommer att ges i uppdrag att samordna och främja utvecklingen av elektronisk förvaltning i den statliga förvaltningen. Utvecklingen av elektronisk förvaltning skall leda till att det blir enklare att kontakta myndigheter, få tillgång till information och utföra ärenden såsom att registrera företag och ansöka om olika tillstånd. Dessutom skall handläggningstider förkortas, krav på uppgiftslämnande minskas och integritets- och sekretesskyddet stärkas. Effektiviteten skall öka, bl.a. genom minskning av tidskrävande manuella arbetsmoment. 2.13 En kompetent förvaltning som inger förtroende Att utveckla kompetensen är en förutsättning för att klara de utmaningar som förvaltningen står inför. Det kräver ett fortlöpande och strategiskt arbete på varje enskild statlig myndighet. Kontinuerliga utbildningsinsatser är en förutsättning för att kunna upprätthålla en kompetent förvaltning. Medborgarna skall ha förtroende för och känna tillit till dem som arbetar inom svensk förvaltning. I dag har svensk förvaltning en låg grad av korruption. Ett etiskt förhållningssätt som väcker respekt, samt tjänstemän som visar integritet och gott omdöme måste värnas. Ett led i detta arbete är broschyren "Om mutor och jäv - en vägledning för offentligt anställda" som Finansdepartementet och Sveriges kommuner och landsting nyligen gemensamt har tagit fram. 2.14 En mångkulturell förvaltning För att statsförvaltningen skall klara sin verksamhet på lång sikt behövs personal med olika bakgrund och kompetens. Situationen inom staten utvecklas i positiv riktning, men är ännu inte acceptabel. Bland annat måste rekryteringsprocessen utvecklas i strävan att uppnå en rättssäker rekrytering fri från diskriminering. Avidentifierade ansökningshandlingar är ett led i detta. Regeringen avser också att låta kartlägga andra rekryteringsmetoder med samma syfte. Stödet till myndigheternas mångfaldsarbete skall förbättras. Den tidigare regeringen har gett ett uppdrag till bl.a. Verket för förvaltningsutveckling att utarbeta en modell för analys och uppföljning av myndigheternas arbete med etnisk och kulturell mångfald. 2.15 Export av statligt förvaltningskunnande Regeringen anser att ett utökat samarbete mellan offentliga aktörer i Sverige och i utvecklingsländerna är värdefullt. Riksdagsbeslutet om en ny Politik för Global Utveckling (PGU) 2003 innebär att "offentliga aktörer på nationell, regional och lokal nivå i ökad utsträckning skall engageras i politiken för global utveckling". Regeringen avser att ge ESV i uppdrag att föreslå hur tjänsteexportverksamheten bör regleras i framtiden och vilket ekonomiskt mål som kan vara lämpligt för olika typer av tjänsteexport. Möjligheterna att upphäva tjänsteexportförordningen (1992:192) skall undersökas liksom hur Sverige kan öka den statliga tjänsteexporten, bl.a. genom att studera under vilka förutsättningar andra länder arbetar. 2.16 Bättre uppföljning av hela förvaltningen Det sker i dag en mängd olika uppföljningar av offentlig verksamhet, men det är svårt att få en samlad bild av arbetet i statliga myndigheter, landsting och kommuner. Sverige är en enhetsstat med en långtgående och grundlagsfäst kommunal självstyrelse. Samtidigt har staten ett ansvar för att alla medborgare ges likvärdiga förutsättningar oavsett var de bor. Det är därför viktigt att ha en kvalificerad uppföljning av den kommunala verksamheten. En kvalificerad uppföljning underlättar också jämförelser mellan kommuner och landsting. Uppföljningen blir på så sätt ett instrument för att förbättra effektivitet och kvalitet inom den kommunala verksamheten. Staten bedriver tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting Rådet för främjande av kommunala analyser (RKA). Rådets uppgift är att stimulera jämförelser och stödja uppföljningen av måluppfyllelse och resursanvändningen i kommuner och landsting. Vidare har Ansvarskommittén i uppdrag att beakta behovet av en samlad strategisk kunskap om den kommunala verksamheten samt hur detta behov skulle kunna tillgodoses. Detta är en viktig del av Ansvarskommitténs uppdrag. Samtidigt pågår löpande ett antal olika insatser. Regeringen avser att återkomma med initiativ i syfte att få till stånd en mer samlad uppföljning av såväl statlig som kommunal verksamhet. 3. Organisations- och strukturförändringar Statskontoret har haft i uppdrag att genomföra en studie av den statliga förvaltningens utveckling. Uppdraget slutredovisades i december 2005 i rapporten Statsförvaltningens utveckling 1990-2005 (Statskontoret 2005:32). Studien visar att mellan åren 1990 och 2005 mer än halverades det totala antalet myndigheter från 1394 till 552 myndigheter. Eftersom en vedertagen definition av myndighetsbegreppet saknas har Statskontoret avgränsat begreppet till myndigheter som lyder under regeringen eller riksdagen och som styrs av en instruktion eller en särskild lag. Regeringen avser att ge Statistiska centralbyrån i uppdrag att gå vidare med att utveckla ett komplett myndighetsregister. Att antalet myndigheter minskar beror till största delen på sammanslagningar inom myndighetskoncerner som Skatteverket och Försvarsmakten. Bolagiseringarna under 1990-talet som berörde 100 000 statligt anställda svarar för huvuddelen av den minskade sysselsättningen. Statskontoret visar samtidigt att det under perioden 2000-2005 inrättades fem förvaltningsmyndigheter och nio nämndmyndigheter med för statsförvaltningen helt nya uppgifter. Vissa områden i staten har vuxit sett till antalet sysselsatta. Exempelvis har sysselsättningen inom försvarsområdet minskat, medan den ökat inom utbildningsområdet. 3.1 Strukturförändringar Här redovisas förändringar inom den statliga förvaltningen. Små myndigheter avvecklas eller slås samman Verksamheterna vid ett antal små myndigheter har inordnats i andra myndigheter. Från den 1 januari 2006 har Statens bostadskreditnämnd övertagit Statens bostadsnämnds uppgifter och från samma datum har Statens utsädeskontroll och Statens växtsortsnämnd inordnats i Statens jordbruksverk. Turistdelegationen avvecklades den 31 december 2005. Delegationens huvudsakliga uppgifter övergick då till Verket för näringslivsutveckling (Nutek) och Sveriges Rese- och Turistråd AB (numera VisitSweden AB.) En utredare har även tillsatts för att förbereda avvecklingen av Handelsflottans kultur- och fritidsråd, då verksamheten den 31 december 2006 skall inordnas i Sjöfartsverket. Myndighetskoncerner slås samman Statskontoret konstaterade att de största minskningarna av antalet myndigheter kan härledas till olika sammanslagningsreformer inom myndighetskoncernerna Även sammanslagningen av de 21 allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket till den sammanhållna myndigheten Försäkringskassan är en del av denna utveckling. Dessa reformer har fortsatt. Under det senaste året har tre sådana sammanslagningar genomförts. Den 1 januari 2006 bildades den nya myndigheten Skogsstyrelsen genom sammanslagning av den centrala förvaltningsmyndigheten Skogsstyrelsen och de tio regionala skogsvårdsstyrelserna. Från samma dag avvecklades de 35 lokala kriminalvårdsmyndigheterna, Transporttjänsten och Kriminalvårdsstyrelsen och en ny myndighet inrättades, med namnet Kriminalvården. Den 1 juli 2006 avvecklades de tio regionala kronofogdemyndigheterna och en myndighet, Kronofogdemyndigheten, inrättades. Kronofogdemyndigheten är självständig men knuten till Skatteverket i strategiska frågor och för IT-verksamheten och administrativa stödfunktioner. Uppgifter omfördelas mellan myndigheter Att enbart redovisa antalet myndigheter ger inte en rättvisande bild av de strukturförändringar som pågår inom statsförvaltningen. Många förändringar sker utan att antalet myndigheter förändras. Inrättandet av nya myndigheter sker i de flesta fall i samband med att andra avvecklas och att uppgifter omfördelas mellan myndigheter, ofta med syfte att renodla en myndighet. Som en följd av översynen av regeringens stabsstöd avvecklades Statens kvalitets- och kompetensråd (KKR) vid årsskiftet 2005/06 och samtidigt bildades Verket för förvaltningsutveckling (Verva). Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) inrättades den 1 januari 2006. Till Handisam fördes viss verksamhet från Handikappombudsmannen, Statens institut för utbildningsstöd (Sisus) och Hjälpmedelsinstitutet. Samtidigt avvecklades Sisus som myndighet och dess verksamhet med statsbidragsgivning inom utbildningsområdet flyttade över till Socialstyrelsen. Den 31 mars 2006 inrättades särskilda migrationsdomstolar som tog över uppgifter från Utlämningsnämnden, vilken avvecklades. Även andra förändringar som rör domstolarnas organisation är aktuella. Inskrivningsverksamheten vid sju tingsrätter kommer att övergå till Lantmäteriverket, som ett led i det omfattande arbete sedan flera år att renodla verksamheten inom domstolsväsendet. Lantmäteriverket har tillsammans med Domstolsverket haft i uppdrag att förbereda överflyttningen av huvudmannaskapet. Verken skall vid förberedelserna utgå från att verksamheten flyttas över den 1 januari 2008. Av den nationella strategin för regional konkurrenskraft och sysselsättning framgår att avsikten är att Verket för näringslivsutveckling (Nutek) skall vara förvaltnings- och attesterande myndighet för Europeiska regionala utvecklingsfondens åtta program för regional konkurrenskraft och sysselsättning avseende programperioden 2007-2013. I nuvarande programperiod 2000-2006 är fem länsstyrelser förvaltningsmyndigheter. Rådet för Europeiska socialfonden (Svenska ESF-rådet) bör enligt den nationella strategin vara förvaltningsmyndighet och attesterande myndighet för Europeiska socialfonden. Nutek och Svenska ESF-rådet skall vara representerade i, respektive lokaliserade till åtta orter. 3.2 Bedömningar av framtida personalkonsekvenser Nedan redovisas respektive departements bedömningar av framtida personalkonsekvenser som följer av förslagen i denna budgetproposition och andra särpropositioner som förelagts riksdagen under året. Den rekrytering som genomförts med anledning av den tidigare regeringens sysselsättningspaket, som redovisades i budgetpropositionen för 2006, ingår inte i nedanstående redovisning. Vilka konsekvenser som den snabbare utfasningen av satsningarna på statliga kompetensöverföringsjobb och trainee m.m. på länsstyrelserna får kan inte nu överblickas. Bedömningarna är liksom tidigare år preliminära eftersom det finns många osäkra faktorer. Huruvida bedömda minskningar av personalen faktiskt leder till uppsägningar och arbetslöshet är något som inte kan förutses. I övrigt anges kommentarer under respektive utgiftsområde. Justitiedepartementet: Förändringarna sker främst inom domstolsväsendet. En ökning av antalet anställda sker till följd av att migrationsdomstolarna inrättades vilket medfört cirka 450 nyanställningar. En minskning beräknas ske framöver beroende dels på förändring av hyresnämndsorganisationen, dels på den förändring som sker genom att Inskrivningsverksamheten övergår från sju tingsrätter till Lantmäteriverket. Kriminalvården är sedan den 1 januari 2006 organiserad som en myndighet. Efter beslutad organisation uppgår besparingseffekten till ca 65 personer. Kriminalvården planerar att bygga ca 1 700 nya anstalts- och häktesplatser fram till 2010. Antalet anställda inom Kriminalvården beräknas öka till följd av den planerade platsutbyggnaden. Samtidigt pågår arbete för att bl.a. effektivisera användandet av personalresurserna. Det är för tidigt att kvantifiera vilka nettoeffekter detta kommer att ge. Regeringens ambition är att det skall finnas 20 000 poliser år 2010. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) föreslås få en förstärkning med 13 mnkr fr.o.m. 2007. Detta kommer att innebära en utökning av antalet anställda med ca fem personer. Integrationsverket avvecklas den 1 juli 2007. Det är i dagsläget inte möjligt att ange personalkonsekvenserna eftersom frågan om vilka uppgifter som övergår till andra organ ännu inte beslutats. Sannolikt kommer dock antalet anställningar att minska sedan nödvändiga omföringar av uppgifter gjorts. Utrikesdepartementet: Migrationsverket har under det första halvåret 2006 minskat sin personal med 150 personer, dvs. cirka fem procent. Av dessa har 86 personer sagts upp som en följd av den lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2006 som bl.a. innebär att Migrationsverket inte längre skall tillhandahålla boende för ensamkommande barn. Den 31 mars 2006 trädde en ny utlänningslag i kraft (2005:716) och samtidigt upphörde Utlänningsnämnden. Under mars 2006 var 246 personer anställda vid nämnden. Merparten av dessa har erhållit tjänster vid de nyinrättade migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen, 77 personer sades upp i samband med nämndens upphörande. Arbetsgivaransvaret för dessa 77 personer övergick då till den nybildade Avvecklingsorganisationen. Försvarsdepartementet: Under 2006 kulminerar den personella omstrukturering inom Försvarsmakten som föranletts av de beslut om försvarspolitisk inriktning och anslagsfördelning inom utgiftsområde 6 som riksdagen fattade under 2004 (prop. 2004/05:5, bet. 2004/05:FöU4, rskr. 2004/05:143, prop. 2004/05:43, bet. 2004/05:FöU5, rskr. 2004/05:143, prop. 2004/05:1, utg.omr. 6, bet. 2004/05:FöU1, rskr. 2004/05:130). Regeringen förutser ett fortlöpande behov av nyrekrytering för att tillgodose behoven i den fredsfrämjande verksamheten och inom de kompetensområden där det redan är eller uppstår brist på personal. Tabell 3.1 Personalkonsekvenser i Försvarsmakten Personer År 2006 2007 2008 2009 Minskning 2 900 1 100 900 2 000 Ökning 600 1 600 1 400 2 100 Summa - 2 300 + 500 + 500 + 100 I november 2005 lämnade Försvarsförvaltningsutredningen (SOU 2005:96) förslag på hur kostnadsminskningar inom Försvarsmaktens centrala och regionala verksamhet samt inom de totalförsvarsgemensamma myndigheterna skulle tas ut. I skr. 2005/06:131 presenterade regeringen åtgärder för att genomföra dessa besparingar inom stabs- och förvaltningsverksamheten och att resurser förs över till den kärnverksamhet som genomförs vid förbanden samt för fredsfrämjande verksamhet. Detta innebär att Försvarsmaktens beställningar till de totalförsvarsgemensamma myndigheterna kommer att minska och en följd av detta blir att personalreduktioner måste ske inom myndigheterna. Försvarets radioanstalt undantas från denna fas av besparingarna i avvaktan på att underrättelsesektorn ses över. För perioden 2007-2009 beräknas antalet anställda vid Krisberedskapsmyndigheten att öka med närmare 200 personer. Ökningen sker med anledning av utbyggnad, drift och förvaltning av "Gemensam radiokommunikation för skydd och säkerhet" (RAKEL), arbetet med den nationella portalen och det webbaserade informationssystemet, utvecklingen av myndighetens tekniska kompetens samt utveckling av myndighetens övningsverksamhet. Viss osäkerhet råder beträffande de personella behoven för hantering av RAKEL. Räddningsverkets (SRV) förstärkning av beredskapen för att hjälpa svenskar utomlands sammanfaller med att regeringen har beslutat att utöka SRV:s internationella verksamhet. Med start 2006 kommer denna verksamhet att utökas till att omfatta cirka 130 personer mot nuvarande 25. Till detta kommer att SRV:s enhet för brandfarliga och explosiva varor i Solna skall samlokaliseras med Räddningsverkets centrala förvaltning i Karlstad. Detta kommer under 2006 att medföra dubbelbemanning med ca fem personer. Sammanfattningsvis kommer SRV under perioden 2006-2009 att minska sin personal med totalt 30 personer. Socialdepartementet: Inom Försäkringskassan sker nu omfattande förändringar till följd av omlokalisering av gemensam service och förmånsslag samt pensionsavgångar. Pensionsavgångarna kommer under en 14 års period att vara omkring 650 personer per år. För den här avsedda perioden bedöms antalet anställda att minska med ca 1 695 personer. Till följd av uppdrag om försöksverksamhet med förstärkt vårdkedja inom ungdomsvården tillkommer ytterligare 16 anställningar vid Statens institutionsstyrelse. I enlighet med propositionen Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar (prop. 2005/06:60) har regeringen beslutat att en samordningsfunktion för hiv/aids och andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar skall inrättas vid Socialstyrelsen. Med anledning av detta har medel överförts från Statens folkhälsoinstitut (FHI) till Socialstyrelsen under 2006. Regeringen föreslår att ytterligare medel överförs fr.o.m. 2007. Detta innebär att personalen vid FHI minskas med åtta personer, samtidigt som Socialstyrelsen ökar med åtta anställda. Med anledning av regeringens beslut att omlokalisera Statens folkhälsoinstitut till Östersund kommer det att finnas behov av dubbelbemanning vid institutet. Regeringen anser att Institutet för psykosocial medicin (IPM) bör avvecklas under 2007 och att verksamheten bör föras över till högskoleväsendet. På den korta tid som stått till förfogande har regeringen dock inte haft möjlighet att ta ställning till formen för överförandet av verksamheten och till hur verksamheten långsiktigt skall bedrivas. Regeringen avser att så snart som möjligt presentera sitt ställningstagande och förslag till anslagsåtgärder. Finansdepartementet: Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Tullverket och 21 länsstyrelser svarar för 83 procent av de totalt 25 000 anställda inom Finansdepartementets ansvarsområde. Bortses från sysselsättningspaketens effekter och myndigheternas löpande rationalisering, är det i sammanhanget begränsade personalkonsekvenser som kan bedömas. Kända förändringar är ny strukturfondsorganisation (där länsstyrelserna minskar och ESV ökar), samt vissa andra uppgiftsförändringar för länsstyrelserna. Utbildnings- och kulturdepartementet: En personalökning beräknas ske vid universitet och högskolor med ca 3 650 personer under perioden 2006-2009 till följd av förstärkningar av anslagen till såväl grundutbildning som forskning och forskarutbildning. För övriga områden inom departementet bedöms inga större förändringar av antalet anställda ske med anledning av denna budgetproposition. Jordbruksdepartementet: I samband med att landningskontrollen överförs från Kustbevakningen till Fiskeriverket kommer en ökning av antalet anställda motsvarande 19 personer att ske hos Fiskeriverket. Till följd av prop. 2005/06:86 Ett ökat samiskt inflytande överförs 2007 arbetsuppgifter från länsstyrelserna motsvarande tre anställningar till Sametinget. Utöver det förs motsvarande tre anställningar inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde till Sametinget. Djurskyddsmyndigheten avvecklas den 1 juli 2007. Det är i dagsläget inte möjligt att ange personalkonsekvenserna eftersom frågan om vilka uppgifter som övergår till andra organ ännu inte beslutats. Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet: Energimyndigheten kommer att tillföras nya arbetsuppgifter till följd av riksdagens beslut om propositionen Forskning och ny teknik för framtidens energisystem (prop. 2005/06:127). En förstärkning kommer att ske fr.o.m. 2007 med 6 miljoner kronor som innebär ytterligare cirka sex anställningar vid myndigheten. Näringsdepartementet: Regeringen har aviserat kraftiga åtgärder för att minska den statliga byråkratin. Som ett led i denna process föreslår regeringen att Arbetslivsinstitutet läggs ned den 1 juli 2007. Detta kommer att beröra 390 personer. Vidare föreslår regeringen anslagsminskningar för Arbetsmiljöverket, vilket uppskattningsvis kan komma att beröra cirka 280 personer under perioden 2007-2009. Den 1 januari 2007 övergår myndigheten Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) till Sjöfartsverket. Ungefär 25 personer berörs. Merparten av de anställda övergår till Sjöfartsverket. En ny programperiod inleds för strukturfonderna med en (delvis) ny organisation för genomförande av strukturfondsprogrammen, vilket kommer att beröra flera myndigheter både inom Näringsdepartementets område (Verket för näringslivsutveckling NUTEK, Svenska ESF-rådet och Arbetsmarknadsstyrelsen). Det är i dagsläget svårt att ange det antal personer som kommer att beröras av den nya organisationen. Regeringen avser att reformera Arbetsmarknadsverket (AMV). Arbetsförmedlingarnas resurser skall tydligare inriktas för matchning mellan arbetssökande och lediga jobb. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna minskar kraftigt och AMV skall ombildas till en enhetlig myndighetsorganisation genom att AMS och länsarbetsnämnderna avvecklas som egna myndigheter vid årsskiftet 2007/2008. Regeringens bedömning är att inrättandet av en enhetlig myndighetsorganisation kommer att innebära en mer effektiv, flexibel och mindre kostsam administration. Resurserna minskas med 212 miljoner kronor 2007 och med 430 miljoner kronor från 2008. Det är i dagsläget svårt att ange det antal personer som kommer att beröras. 4. Kompetensförsörjningen i staten Stora delar av arbetsgivarpolitiken har delegerats till myndigheternas chefer. Delegeringen innebär en betydelsefull frihet för myndigheterna att självständigt utforma organisation, arbetsprocesser, lönebildning och kompetensförsörjning med hänsyn till verksamhetens krav. För att regeringen skall kunna följa utvecklingen och vid behov vidta åtgärder redovisar myndigheterna varje år sedan 1997 sin kompetensförsörjning till regeringen. Med kompetensförsörjning avses arbetet med att säkerställa att kompetens finns för att nå verksamhetens mål på ett effektivt sätt. I det följande redovisas en uppföljning av kompetensförsörjningen i staten utifrån myndigheternas redovisningar, övriga rapporter samt relevant statistik. En central rapport är en sammanställning och analys av myndigheternas redovisningar av kompetensförsörjningen i årsredovisningen för 2005 (Fi2006/1500) som gjorts av Verket för förvaltningsutveckling (Verva). Rapporten i sin helhet finns på Vervas hemsida, www.verva.se. I rapporten finns bl.a. olika exempel på myndigheternas insatser. 4.1 Anställda i staten Antalet statsanställda År 2005 var totalt 236 300 personer anställda i den statliga sektorn. Då ingår även personer med timlön m.m. Tabell 4.1 Antal statligt anställda 2001-2005 fördelade på kvinnor och män Antal 2001 2002 2003 2004 2005 Kvinnor 97 700 100 000 101 900 102 800 114 500 Män 119 800 121 400 122 400 121 800 121 800 Samtliga 217 500 221 400 224 300 224 500 236 300 Källa: Arbetsgivarverket Ökningen mellan åren 2004 och 2005 beror på att Försäkringskassan sedan den 1 januari 2005 räknas till statlig sektor. Staten i övrigt har i stället minskat med 4 000 anställda. Framför allt minskade antalet anställda inom Försvarsmakten med nära 1 600 anställda. Även antalet anställda inom sektorn universitet och högskolor har minskat med ca 1 000 anställda. Tidigare år har antalet anställda inom denna sektor ökat. Sektorn affärsverk och infrastruktur minskade med nästan 1 000 anställda. 1 Flertalet arbetar heltid inom staten Nästan 30 procent av de statligt anställda arbetar i Stockholms län. Ungefär 18 procent finns i Östra Mellansverige (exklusive Stockholm). Om man i stället ser till andelen statsanställda i förhållande till samtliga anställda i olika regioner var andelen störst i Övre Norrland där knappt åtta procent är statligt anställda. Drygt 30 000 statsanställda arbetar deltid. Det är fler kvinnor som arbetar deltid, drygt 20 procent, medan det bland männen är knappt tio procent. 4.2 Antal uppsägningar i staten Antalet övertaliga statstjänstemän som anmäldes till Trygghetsstiftelsen under 2005 uppgick till 5 810 personer, vilket motsvarar 2,37 procent av de statligt anställda i september 2004 (försäkringskassorna inräknade). Inflödet under 2005 är det största sedan 1993. Försvarsmaktens omstrukturering är den övervägande orsaken till detta. Genom en ändring av trygghetsavtalet fr.o.m. 2005 kan tidsbegränsat anställda nu lättare kvalificera sig för att omfattas av avtalet och möjligheterna till stöd har ökat. Det näst största inflödet till stiftelsen, drygt 1 000 personer, kommer från sektorn universitet och högskolor. Drygt 600 av dessa var tidsbegränsat anställda. Det stora inflödet från Försvarsmakten har medfört att könsfördelningen har förskjutits, liksom att medelåldern i inflödet är lägre. Inflödet är ojämnt fördelat också geografiskt. Det totala inflödet sedan Trygghetsstiftelsen bildades 1990 uppgår till cirka 80 000 personer (per den 30 juni 2006). Under 2006 beräknas inflödet komma att uppgå till cirka 3 000 personer. Av tabell 4.2 framgår andelen uppsagda fördelade på kvinnor och män sedan 1996. Tabell 4.2 Andel uppsagda respektive total andel i staten fördelade på kvinnor och män, 1996-2005 Procent År Andel uppsagda kvinnor Andel kvinnor i staten Andel uppsagda män Andel män i staten 2005 38 48 62 52 2004 51 46 49 54 2003 49 45 51 55 2002 48 45 52 55 2001 49 45 51 55 2000 41 44 59 56 1999 45 43 55 57 1998 45 42 55 58 1997 54 42 46 58 1996 55 41 45 59 Källa: Trygghetsstiftelsen Anm. Här ingår även personer som är registrerade i tidiga åtgärder före uppsägningstillfället. Att andelen uppsagda kvinnor varierat över tiden hänger samman med orsakerna till att övertalighet uppkommer. Under mitten av 1990-talet skedde omfattande besparingar och teknikförändringar som i hög grad drabbade kvinnliga administratörer. Under slutet av 1990-talet har de uppsagda i högre grad bestått av övertaliga från Försvarsmakten och infrastrukturmyndigheterna, där andelen män är väsentligt högre. Detta framgår med stor tydlighet i 2005 års inflöde, där övertaliga från Försvarsmakten utgjorde mer än halva inflödet. Statsanställda hävdar sig väl Av de uppsagda som fick nya arbeten (fasta och tidsbegränsade på mer än ett år) under 2005 gick * 39 procent till den statliga sektorn (37 procent 2004, 29 procent 2003), * 12 procent till den kommunala sektorn (16 procent 2004, 21 procent 2003), * 49 procent till den privata sektorn (47 procent 2004, 50 procent 2003). Av dem som fått nytt arbete går fler kvinnor än män till den offentliga sektorn. Knappt hälften av dem med nytt arbete får högre lön, medan den är oförändrad för ungefär en fjärdedel. Hälften uppger sig ha fått ett bättre och mer utvecklande arbete, medan drygt var tionde anser att arbetsuppgifterna är sämre och mindre utvecklande. De flesta uppsagda finner relativt snabbt en ny sysselsättning. Den öppna arbetslösheten bland de uppsagda i staten sjunker relativt snabbt över tid och ligger efter två år på cirka tio procent av de uppsagda och efter ytterligare ett år under fem procent. Huvuddelen av de som är arbetslösa under längre perioder är 55 år och äldre. Enligt Trygghetsstiftelsen kan de goda resultat som uppnås hänföras till att det statliga trygghetssystemet är ett aktivt omställningsinstrument och till att de statsanställda hävdar sig väl på arbetsmarknaden. 4.3 Åldersstruktur i staten En strategisk fråga för statsförvaltningen är att hantera kommande års pensionsavgångar. Under åren 2006-2009 beräknas ca 24 250 personer i statsförvaltningen att uppnå pensionsålder. Fler äldre, färre yngre i staten I jämförelse med arbetsmarknaden i övrigt har staten en äldre personalstyrka. År 2005 var medelåldern för statligt anställda män och kvinnor 45 år, medan medelåldern på arbetsmarknaden totalt var 42 år. År 2005 var 40 procent av de statsanställda 50 år eller äldre, medan samma åldersgrupp utgjorde endast 31 procent av den totala arbetsmarknaden. Andelen anställda i åldersgruppen under 25 år var mycket lägre i staten än på arbetsmarknaden i övrigt. Förklaringarna till statens avvikande åldersstruktur står att finna dels i den statliga sektorns kraftiga expansion under 1960- och 1970-talen, dels i att utbildningskraven är högre i staten än på arbetsmarknaden i stort. Den låga andelen anställda under 25 år i staten är en återspegling av att nästan dubbelt så stor andel av de statsanställda, 66 procent, som på arbetsmarknaden totalt, 36 procent, har eftergymnasial utbildning. Diagram 4.1 Åldersstrukturen i staten och på arbetsmarknaden totalt 2005 Nybeviljade ålderspensioner fortsätter att öka Antalet nybeviljade ålderspensioner förväntas öka för varje år framöver beroende på att den stora gruppen fyrtiotalister kommer att gå i pension de kommande åren. Tabell 4.3 Personer med nybeviljad ålderspension, 1998-2005 Antal 1998 2002 2003 2004 2005 Kvinnor 767 859 778 950 1 502 Män 2 031 1 794 1 475 1 889 1 814 Samtliga 2 798 2 653 2 253 2 839 3 316 Källa: Statens pensionsverk Anm. I uppgifterna om antal personer med nybeviljad ålderspension ingår även delpensionärer och personer med tillfällig sjukpension som under respektive år fyller 65 år. Fler tar ut ålderspension efter att de har fyllt 65 år Den markanta ökningen av antalet, både män och kvinnor, som tar ut ålderspension efter 65-årsmånaden har fortsatt under 2005. Antalet har ökat med 81 procent från föregående år. En tänkbar förklaring till denna kraftiga ökning kan vara att den första årskullen, som har möjlighet att kvarstå i arbete till 67 år, har fyllt 67 år under 2005. Tabell 4.4 Personer i arbete som är 67 år eller äldre 2002-2005 Antal 2002 2003 2004 2005 Kvinnor 11 9 18 122 Män 23 34 51 233 Summa 34 43 69 355 Källa: Statens pensionsverk Den största andelen av de personer som är 67 år eller äldre och som fortfarande arbetar finns inom universitets- och högskolesektorn. Genomsnittsåldern för pensionsavgångar ökar Medianåldern då de statsanställda har lämnat sin anställning inom staten i pensioneringssyfte2, har ökat och uppgår nu till 63 år och 3 månader. För kvinnorna uppgår medianåldern till 63 år och 11 månader, medan den för männen uppgår till 63 år och 1 månad. Som framgår av diagrammet nedan har kvinnorna sedan 1998 haft en högre medianålder än vad männen har haft. Diagram 4.2 Medianålder då statsanställda män och kvinnor lämnat sin anställning i pensioneringssyfte, 1998-2005 Sjukpensioner minskar Antalet statsanställda med nybeviljad sjukpension3 har minskat med 34 procent från 2002 (se tabell 4.5). De senaste årens ökningar vad avser nybeviljade tillfälliga sjukpensioner har upphört, dock kvarstår en marginell ökning vad avser tillfälliga sjukpensioner med omfattningen 25 procent. Mer än 75 procent av dem med tillfällig sjukpension 2005 hade lägre omfattningsgrad än 100 procent. Tabell 4.5 Personer med nybeviljad tillfällig respektive definitiv sjukpension, 1998-2005 Antal 1998 2002 2003 2004 2005 Tillfällig sjukpension <100 procent 267 712 759 973 977 Tillfällig sjukpension 100 procent 342 451 334 394 361 Sjukpension 786 941 636 653 622 Källa: Statens pensionsverk Knappt 70 procent av dem som 2005 beviljades sjukpension eller tillfällig sjukpension på heltid i staten var kvinnor. För tillfällig sjukpension på deltid var andelen kvinnor 72 procent. Genomsnittsålder för personer med nybeviljad sjukpension 2005 var 58,5 år för kvinnor och knappt 59 år för män. Antalet nybeviljade delpensioner ökar något Under 2005 ökade antalet nybeviljade delpensioner med 6 procent och det är endast kvinnor som står för ökningen. Sammanlagt för åren 2003-2005 är det 22 procent av personerna i den aktiva åldern 61 till 64 år som har beviljats delpension, motsvarande siffra för 2003-2004 var ca 20 procent. Tabell 4.6 Beviljade delpensioner, 2003-2005 Antal Delpensionens omfattning Kvinnor Män Totalt 50 procent 823 1 594 2 417 40-49 procent 246 243 489 21-39 procent 187 214 401 - 20 procent 1 267 1 026 2 293 Summa 2 523 3 077 5 600 Källa: Statens pensionsverk Som framgår av tabell 4.6 är det fler män än kvinnor som har beviljats delpension. Det kan också konstateras att flertalet av männen har en omfattningsgrad på 50 procent, medan den för kvinnorna i första hand är 20 procent eller lägre. År 2003 var antalet personer med delpension på 50 procent fler än antalet personer med omfattning upp till 20 procent. Om man jämför detta med år 2005 är förhållandet ombytt. Detta kan bero på att arbetsgivarna har blivit mer restriktiva i beviljandet av den högre omfattningsgraden. Nästan 70 procent av delpensionärerna 2004 och 2005 beviljades uttag redan från 61 år. Statliga kompetensöverföringsjobb Regeringen anser att den tidigare regeringens satsning på statliga kompetensöverföringsjobb skall fasas ut i en snabbare takt än tidigare angivet. Regeringen minskar därmed anslaget för åtgärden statliga kompetensöverföringsjobb. Myndigheternas insatser Många myndigheter har liksom tidigare år uppmärksammat den omställning som den kommande generationsväxlingen kommer att innebära. Vissa myndigheter använder lokala omställningsmedel för att underlätta den kommande generationsväxlingen och kompetensutveckla personalen. T.ex. kommer Kriminalvården att använda en del av de lokala omställningsmedlen för att ge äldre medarbetare högskoleutbildning. Två år före en kommande pensionering gör Svenska Kraftnät en bedömning av vilka aktiviteter som måste genomföras för att behålla viktiga kunskaper inom myndigheten. 4.4 Jämställdhet och könsfördelning i staten Staten skall vara ett föredöme för övriga arbetsgivare vad gäller jämställdhet. Andelen kvinnor skall öka på ledande befattningar. Jämn könsfördelning i staten Könsfördelningen bland de anställda i staten är mycket jämn. År 2005 var 48 procent kvinnor medan 52 procent var män. Det innebär att staten har den mest jämna könsfördelningen bland sektorerna på arbetsmarknaden. Skillnader kvarstår mellan olika befattningar Inom staten varierar dock könsfördelningen kraftigt mellan olika typer av befattningar. Bland myndighetscheferna var i september 2006 andelen kvinnor 33 procent (se tabell 4.7). På stora myndigheter med minst 1 000 anställda (34 stycken) var andelen kvinnor lägre, 29 procent. Sett över tid har dock andelen kvinnor bland myndighetschefer ökat. År 1993 utgjorde de endast 17 procent. Under 2005 nyutnämnde regeringen totalt 29 myndighetschefer varav 12 var kvinnor, dvs. 41 procent. Av tabellen nedan framgår fördelningen av kvinnor och män bland de myndighetschefer som regeringen utnämnt. Tabell 4.7 Fördelningen den 1 september 2006 av kvinnor och män bland myndighetschefer som regeringen utnämnt. Antal Kvinnor Män Totalt Generaldirektörer1 48 106 154 Landshövdingar 5 16 21 Museichefer2 6 3 9 Rektorer3 15 22 37 Myndighetschefer totalt 74 147 2214 1Inklusive motsvarande befattning, t.ex. Rikspolischefen, Riksåklagaren, etc samt fem vikarierande myndighetschefer. 2Inklusive överintendenter. 3Regeringen utser rektorer efter förslag från högskolestyrelsen. Här ingår en vikarierande rektor. 4 Två myndigheter ingår ej eftersom de saknar såväl chef som av regeringen förordnad vikarie. Andelen kvinnor med chefsuppgifter på olika nivåer i staten är lägre än andelen män med motsvarande uppgifter. Som framgår av diagram 4.3. har dock kvinnornas andel ökat från 21 procent 1998 till 33 procent 2005. Diagram 4.3 Fördelning av kvinnor och män inom ledningskompetens, 1998-2005 Procent Inom myndigheternas kärn- respektive stödkompetens finns också skillnader, men även här har könsfördelningen jämnats ut över tiden. Inom myndigheternas kärnverksamhet ökade andelen kvinnor från ungefär 41 procent 2001 till knappt 43 procent 2004. År 2005 hade andelen kvinnor ökat till knappt 47 procent. Den stora ökningen jämfört med 2004 berodde på att Försäkringskassan blev statlig 2005. Inom myndigheternas stödverksamhet var andelen män drygt 43 procent. Motsvarande uppgift för 2004 var knappt 44 procent. ... och inom olika sektorer Fördelningen mellan kvinnor och män skiljer sig också åt mellan olika sektorer inom staten. Högst andel kvinnor finns i sektorn för arbetsliv, omsorg och utbildning där mer än två av tre anställda är kvinnor. I rättssektorn (inklusive Försvarsmakten) är tvärt om två av tre anställda män. Allra högst andel män finns inom affärsverkssektorn, där bara en av fyra anställda är kvinnor. Inom universitets- och högskolesektorn och sektorn för miljö, teknik och jordbruk jobbar ungefär lika många kvinnor och män. Några exempel på insatser Luleå tekniska universitet har avsatt tre miljoner för att ge kvinnliga lärare möjlighet att meritera sig till docent eller professor, eftersom andelen kvinnor bland forskare och lärare inom den tekniska sektorn fortfarande är låg. Inom universitets- och högskolesektorn pågår ett treårigt nationellt chefs- och ledarskapsprojekt, IDAS, vars syfte är att få fler kvinnor på höga akademiska poster. Vissa högskolor har också initierat lokala IDAS-projekt för att väcka intresse för akademiskt ledarskap hos kvinnor. Projektet finansieras via Utvecklingsrådet för det statliga området. Flera myndigheter arbetar både med att nå en jämnare könsfördelning i sina nämnder genom att be nominerande organisationer att föreslå en man och en kvinna. Löneskillnader mellan kvinnor och män Arbetsgivarverket har analyserat löneskillnaderna mellan statsanställda kvinnor och män under åren 2000 till 2005 (Fi2006/3394). Syftet med studien är att kartlägga löneskillnaderna år 2005 och hur de har utvecklats sedan 2000. Av kartläggningen framkommer att lönerna för statsanställda kvinnor 2005 var 14,6 procent lägre än statsanställda mäns genomsnittslön. Då har inte hänsyn tagits till skillnader i arbetstid, arbetsinnehåll, m.m. Den totala löneskillnaden har successivt minskat från 2000 då den låg på 16,9 procent. Att kvinnor i högre utsträckning arbetar deltid än män har under 2000-talet medfört löneskillnader på mellan 2 och 3 procentenheter. Med hänsyn tagen till skillnader i arbetstid, då man jämför snittlönerna för den tid som arbetsgivaren faktiskt betalar för, har löneskillnaden minskat från 13,8 procent år 2000 till 12,0 procent år 2005, se diagram 4.4. Enligt Arbetsgivarverkets studie är den främsta orsaken till löneskillnaderna att män och kvinnor i hög grad har arbeten med olika svårighetsgrad. Att fler kvinnor har arbetsuppgifter på lägre svårighetsnivåer har under åren givit upphov till löneskillnader på mellan 4 och 5 procent. En annan viktig förklaring till löneskillnaderna är att kvinnor och män har olika yrken. Kvinnodominerade yrken är oftast lägre betalda än mansdominerade yrken. Skillnaderna i yrken har under åren medfört löneskillnader på mellan 2 till 4 procentenheter. Efter korrigeringar som har gjorts med kända sakliga faktorer återstår enligt Arbetsgivarverkets studie en oförklarad löneskillnad på 1,7 procentenheter år 2005. Diagram 4.4 Faktorer bakom löneskillnader mellan kvinnor och män Procent 4.5 Etnisk och kulturell mångfald i staten Regeringen har sedan 2004 ett särskilt mål att den etniska och kulturella mångfalden bland de anställda i statsförvaltningen skall öka på alla nivåer. Andelen anställda med utländsk bakgrund fortsätter att öka Andelen anställda med utländsk bakgrund fortsätter att öka i staten. (se tabell 4.8). År 2005 uppgick andelen statsanställda med utländsk bakgrund till 10,8 procent, jämfört med 10,6 procent 2004. Andelen nyanställda i staten med utländsk bakgrund under samma period var dock betydligt högre, 15,4 procent 2005 och 15,2 procent 2004. För hela befolkningen i åldrarna 20-64 år uppgick andelen med utländsk bakgrund till 18, 4 procent 2005. Även om andelen anställda med utländsk bakgrund fortfarande är lägre i staten än bland befolkningen i arbetsför ålder har ökningstakten sedan 2000 varit snabbare i staten än bland befolkningen i arbetsför ålder. Tabell 4.8 Andel med utländsk bakgrund bland statsanställda, nyanställda i staten och i hela befolkningen, 2000-2005 Procent 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Staten1 9,1 9,7 10,2 10,4 10,6 10,8 Nyanställda i staten 2 i.u. 14,1 14,5 14,5. 15,2 15,4 Befolkningen 20-64 år 16,3 16,6 17,0 17,4 17,8 18,4 1 Avser personer med månadsavlönad anställning hos obligatoriska och hos frivilliga medlemmar i Arbetsgivarverket. Timanställda m.fl. ingår ej. För åren 2000-2001 ingår inte anställda hos försäkringskassorna, eller personer med en anställningsomfattning understigande 40 procent. För åren 2002-2005 ingår dessa grupper. Effekten av att införa dessa grupper i redovisningen är marginell. Källa: Arbetsgivarverkets källa: SCB 2 Som nyanställda räknas personer som inte var anställda i staten föregående år samt personer som bytt anställningsmyndighet sedan föregående år. Källa: Arbetsgivarverket Andelen kvinnor med utländsk bakgrund var 2005 fortfarande något högre än andelen män, 11,6 procent jämfört med 10,0 procent. Båda grupperna har dock ökat jämfört med 2004. Andelen utrikes födda i staten uppgick 2005 till 8,9 procent. År 1980 var motsvarande siffra 5,3 procent. Bland de nyanställda som är utrikes födda är, enligt Arbetsgivarverket, fler än tre av fyra födda utanför Norden, vilket är något fler än i statsförvaltningen totalt. Små förändringar inom kompetenskategorierna Andelen anställda med utländsk bakgrund inom kärn- och ledningskompetens var oförändrad mellan 2004 och 2005. För kategorin stödkompetens ökade andelen under motsvarande period till 9,5 procent. Tabell 4.9 Andel anställda med utländsk bakgrund fördelade på kompetenskategorier, 2003-2005 Procent 2003 2004 2005 Ledningskompetens 5,5 5,7 5,7 Kärnkompetens 11,1 11,4 11,4 Stödkompetens 9,3 9,3 9,5 Totalt 10,4 10,6 10,8 Källa: Arbetsgivarverket Variation mellan sektorerna En ökning av andelen anställda med utländsk bakgrund har skett inom alla sektorer med mellan 0,1 och 0,4 procentenheter, med undantag för sektorn länsstyrelserna, regeringskansliet och stabsmyndigheter. I likhet med tidigare år är andelen högst inom sektorn universitet, högskolor och forskning (18,3 procent). Även sektorerna kultur (12,3 procent) samt arbetsliv, omsorg och utbildning (12,0 procent) har en högre andel än genomsnittet i staten. Lägst andel återfinns även i år inom sektorerna affärsverk och infrastruktur (5,7 procent) samt rättsmyndigheter inkl. Försvarsmakten (5,9 procent). Vid motsvarande mätning för 2004 redovisades Försvarsmakten som en separat sektor, vilket måste beaktas vid en eventuell jämförelse mellan åren. Skillnaderna mellan sektorerna kan, enligt Arbetsgivarverket, till viss del förklaras av sektorsspecifika sakförhållanden, t.ex. krav på svenskt medborgarskap. Tabell 4.10 Andelen anställda med utländsk bakgrund inom olika sektorer och kompetenskategorier, 2005 Procent Totalt Kompetenskategori Led-ning Kärn Stöd Affärsverk och infrastruktur 5,7 3,4 5,5 6,0 Arbetsliv, omsorg och utbildning 12,0 7,2 12,3 11,2 Ekonomi 9,0 4,8 8,9 10,6 Kultur 12,3 7,7 11,7 13,3 Länsstyrelser, regeringskansli och stabsmyndigheter 7,6 3,5 6,7 9,8 Miljö, teknik och jordbruk 9,6 6,7 9,8 8,9 Rättsmyndigheter1 5,9 3,3 6,2 5,9 Universitet, högskolor och forskning 18,3 11,5 21,0 13,7 Uppdragsmyndigheter 7,2 5,3 7,1 7,3 Staten totalt 10,8 5,7 11,4 9,5 1 Inkluderar även Försvarsmakten. Källa: Arbetsgivarverket Arbetsgivarverket har granskat ökningen och ökningstakten i de olika sektorerna. Störst har ökningen varit inom sektorn miljö, teknik och jordbruk. Enligt Arbetsgivarverket verkar inget samband mellan hög personalrörlighet och ökningstalet av andelen anställda med utländsk bakgrund finnas. Överraskande är att sektorer med högre rörlighet snarare har en mycket låg ökningstakt. Sektorerna arbetsliv, omsorg och utbildning samt rättssektorn utgör dock undantag med en relativt hög ökningstakt av anställda med utländsk bakgrund. Enligt Arbetsgivarverket kan det vara ett tecken på högt fokus på rekrytering av personer med utländsk bakgrund. Fortsatta insatser för att främja mångfald Myndigheternas arbete med att öka den etniska och kulturella mångfalden fortgår. Enligt Vervas sammanställning av kompetensförsörjningen i staten deltar myndigheterna bland annat i arbetsmarknadsdagar för att nå andra grupper av potentiella medarbetare. Flera myndigheter har också tagit emot praktikanter. Till exempel har Banverket stimulerat arbetet för ökad mångfald genom att huvudkontoret tagit emot praktikanter med utländsk bakgrund och akademisk utbildning. Detta har skett i samarbete med Arbetsförmedlingen och ett högskoleprojekt. 4.6 Personalrörlighet i staten Rörlighet bland personalen är en förutsättning för flexibilitet och förnyelse. En för hög rörlighet kan dock innebära problem med kontinuitet och kostnaderna för introduktion av nyanställda ökar. Rörligheten är oförändrad Mellan september 2004 och september 2005 uppgick rörligheten i staten till 10 procent. Med personalrörlighet avses här nyanställningar och avgångar vid myndigheterna oavsett om det skett inom staten eller i förhållande till andra sektorer.4 Totalt sett uppgick antalet nyanställningar till 21 000 och antalet avgångar till 25 500 under denna period. Fördelningen mellan kvinnor och män är förhållandevis jämn. Personalrörligheten har varit relativ konstant runt 10 procent de senaste tio åren, med undantag av en topp kring år 2000, då den uppgick till knappt 14 procent. Högre rörlighet bland yngre Liksom tidigare år var rörligheten mellan september 2004 och september 2005 totalt sett högre bland statsanställda under 35 år, för att sedan avta med stigande ålder (se diagram 4.5.). Personalrörligheten var totalt sett också högre inom kärn- och stödkompetens än inom ledningskompetens, framför allt i den yngsta åldersgruppen. Diagram 4.5 Personalrörlighet fördelad på kompetenskategori och ålder, 2004-2005 Procent I jämförelse med tidigare år kan dock konstateras att personalrörligheten har minskat för anställda yngre än 35 år, från 24 procent mellan 2000-2001 till 19 procent mellan 2004-2005. Den förhållandevis största skillnaden för denna åldersgrupp finns inom ledningskompetens där omsättningen minskade från 11 procent till 5 procent under samma period. Flera myndigheter nyrekryterar Av Arbetsgivarverkets och Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer framgår att en fortsatt hög andel av myndigheterna5 har nyrekryterat eller försökt nyrekrytera sedan hösten 2005. För första gången sedan 2003 upplever dock en högre andel av myndigheterna att det finns något färre lämpliga sökanden. Bristen på lämpliga sökande gäller främst högre befattningsnivåer men förekommer även på mellan- och lägre nivåer. Totalt sett är dock andelen myndigheter som upplever arbetskraftsbrist låg i jämförelse med åren fram till 2003. Bristen på arbetskraft är inte så allvarlig att den har påverkat myndigheterna i någon större omfattning. Myndigheternas arbete med personalrörlighet Målet för myndigheternas arbete med rörlighet är en balans mellan kontinuitet och förnyelse. Mycket få myndigheter anser sig ha ett problem med för hög extern eller intern personalomsättning. En bidragande faktor till detta torde vara det gynnsamma rekryteringsläget. Bland de myndigheter som vill öka rörligheten framhålls vikten av kompetensutveckling som ett instrument. Socialstyrelsen har gett ett antal medarbetare professionell vägledning i form av livs- och karriärplanering för att främja intern och extern rörlighet. 4.7 Arbetsmiljö och sjukfrånvaro i staten De statliga arbetsgivarna skall verka för en god arbetsmiljö i syfte att minska sjukfrånvaron. Sjukfrånvaron i staten fortsätter att minska År 2005 var den genomsnittliga sjukfrånvaron i staten 4,1 procent av tillgänglig arbetstid. Det framgår av Vervas sammanställning av de uppgifter om sjukfrånvaron som myndigheterna har redovisat i sina respektive årsredovisningar.6 Det kan jämföras med 4,8 procent 2003 och 4,5 procent 2004, vilket innebär att sjukfrånvaron i staten fortsätter att minska. Som framgår av diagram 4.5 har sjukfrånvaron minskat inom i stort sett samtliga grupper och mest för kvinnor och anställda som är 50 år och äldre. Sjukfrånvaron minskade också framför allt inom större myndigheter med minst 1 000 årsarbetskrafter. Diagram 4.6 Sjukfrånvaron i förhållande till tillgänglig arbetstid, 2003-2005 I likhet med arbetsmarknaden i stort är sjukfrånvaron bland de statsanställda högre för kvinnor än för män. Sjukfrånvaron ökar också med de anställdas ålder. Av Vervas sammanställning framgår att sjukfrånvaron i genomsnitt är högre vid stora respektive små myndigheter (minst 1 000 alternativt högst 50 årsarbetskrafter). Högre sjukfrånvaro inom vissa sektorer Som framgår av tabell 4.12 finns det skillnader mellan olika sektorers sjukfrånvaro. Liksom tidigare år hade sektorn arbetsliv, omsorg och utbildning den i genomsnitt högsta sjukfrånvaron. Inom denna sektor har dock sjukfrånvaron minskat relativt mycket, från 6,9 procent 2003 till 5,9 procent 2005. Tabell 4.11 Sjukfrånvaro i staten i förhållande till tillgänglig arbetstid fördelad på sektor och kön, 2005 Procent Totalt Kvinnor Män Affärsverk och infrastruktur 4,2 6,1 3,7 Arbetsliv, omsorg och utbildning 5,9 6,7 4,3 Ekonomi 4,8 5,9 2,9 Kultur 4,0 4,6 3,3 Länsstyrelser, regeringskansli och stabsmyndigheter 3,5 4,3 2,4 Miljö, teknik och jordbruk 3,9 5,3 2,7 Rättsmyndigheter och Försvarsmakten 4,0 5,9 3,0 Universitet, högskolor och forskning 3,2 4,6 1,8 Uppdragsbaserad verksamhet 3,4 5,1 2,3 Staten totalt 4,1 5,6 2,9 Källa: Verket för förvaltningsutveckling Skillnader i verksamhet och organisation kan vara en förklaring till att sjukfrånvaron varierar mellan såväl de olika sektorerna som myndigheterna. En annan förklaring kan vara att personalstrukturen ser olika ut. Från och med 2006 följer regeringen också sjukfrånvaron i staten kvartalsvis genom ett uppdrag till Verva. För första kvartalet 2006 konstaterar Verva att den genomsnittliga sjukfrånvaron i staten var 3,3 ersatta dagar per anställd. Att jämföra sjukfrånvaron som redovisas i årsredovisning med den kvartalsvisa sjukfrånvaron är inte möjligt. Det beror främst på att sjukfrånvaron definieras olika och baseras på olika datakällor. Satsningar på friskvård och nyckeltal Av de senaste årens redovisningar av kompetensförsörjningen framgår att det på flera myndigheter bedrivs ett aktivt och engagerat arbete för att öka hälsan. Verva konstaterar också i sin rapport att det görs många goda insatser inom området. Enligt Vervas redovisning av åtgärder är det en tyngdpunkt på redovisning inom det fysiskt/tekniska området och inom friskvårdsområdet. Det är få myndigheter som i sina redovisningar vidgar frågan till att avse den organisatoriska och psykosociala arbetsmiljön och förutsättningarna för dessa. Statens pensionsverk (SPV) har tillsammans med andra större lokala arbetsgivare, både statliga, kommunala och privata, bildat en arbetsgivarring för att tillsammans verka för att långtidssjuka kan återgå i arbete. Inom den s.k. Centrogruppen7 pågår ett arbete med att ta fram relevanta nyckeltal för arbetsmiljö- och hälsoarbete. Statens geologiska undersökning har hälsocertifierats, bl.a. för det systematiska arbetsmiljöarbetet. Ekonomistyrningsverket har genom hälsofrämjande arbete uppfyllt villkoren för hälsodiplomering. Det huvudsakliga innehållet handlar om värdegrund och förhållningssätt. 4.8 Lönenivåer och lönebildning i staten Lönebildningen är ett viktigt personalpolitiskt verktyg i den statliga arbetsgivarpolitiken. Genom ramanslagsreformen 1993/94 fick myndigheterna fullt kostnadsansvar för den lönepolitik de bedriver. Lönenivåer i staten Den genomsnittliga månadslönen för en årsarbetare i staten var 25 800 kronor i september 2005. För kvinnorna var genomsnittslönen 24 000 kronor medan den för männen var 27 500 kronor. Lönespridningen har ökat de senaste åren men i relativt långsam takt. Nedan anges medellönerna i olika arbetsmarknadssektorer 2004. Som framgår av diagram 4.7 finns det stora skillnader mellan tjänstemäns och arbetares löner inom privat sektor. Totalt sett uppgick medellönen i privat sektor till 24 400 kronor. Jämfört med medellönen i hela den privata sektorn ligger därmed staten högre. I och med att staten enbart har tjänstemannaavtal är det dock mer rättvisande att jämföra lönerna med tjänstemän i privat sektor än sektorns totala genomsnitt. Diagram 4.7. Genomsnittlig månadslön i olika sektorer på arbetsmarknaden, 2004 Totalt för hela arbetsmarknaden var medellönen 23 700 kronor 2004. Kvinnornas medellön uppgick till 83 procent av männens. År 2003 var motsvarande uppgift 84 procent. Löneutvecklingen i staten Gällande ramavtal om löner m.m. för arbetstagare i staten avser perioden 1 oktober 2004 t.o.m. 30 september 2007 (RALS 2004-2007). Arbetsgivarverket träffar som arbetsgivarpart avtal för sina medlemmar med de fackliga parterna OFR (Offentliganställdas förhandlingsråd), SACO-S (Sveriges akademikers centralorganisation) samt SEKO (Facket för service och kommunikation). Mellan september 2004 och september 2005 ökade genomsnittslönen i staten med 3,0 procent (se diagram 4.7). I detta ökningstal har hänsyn tagits till att den nya myndigheten Försäkringskassan tillkommit under mätperioden. Löneutvecklingen för identiska individer var under samma period 3,3 procent. Med identiska individer avses personer som var anställda vid samma myndighet båda mättidpunkterna. Genom att mäta löneutvecklingen för identiska individer bortser man från effekter av strukturella förändringar, medan effekter av t.ex. befordringar kommer med. Diagram 4.8 Löneutvecklingen i staten, september 2004 till september 2005 Procent Tidpunkterna för lönerevisionerna varierar ofta mellan olika myndigheter. Till detta kommer att de lokala lönerevisionerna har blivit allt mer utspridda över året. Den löneutveckling som registrerats i statistiken för ett enskilt år kan därför i regel inte tolkas som resultatet av det årets löneavtal. För att få en tydligare bild av den kollektiva löneutvecklingen har Arbetsgivarverket tagit fram uppgifter om löneutvecklingen under perioden 1997-2004 kopplade till årstakt (se tabell 4.12). Tabell 4.12 Nominell och real löneutveckling i statlig sektor, 1997-2005 Procent Avtalsperiod för centralt löneavtal Löneut-veckling, årstakt Föränd-ring i KPI1 Real löne-utveckling, årstakt 1997-98 RALS 1998-2001 3,8 -0,1 3,9 1998-99 RALS 1998-2001 3,8 0,4 3,4 1999-00 RALS 1998-2001 3,8 1,0 2,8 2000-01 RALS 2001 4,2 2,5 1,7 2001-02 RALS 2002-2004 3,8 2,1 1,7 2002-03 RALS 2002-04 3,6 1,9 1,7 2003-04 RALS 2002-04 3,4 0,4 3,0 2004-05 RALS 2004-2007 3,1 0,4 2,7 Genomsnittlig årlig ökning 1997-2005 3,7 2,6 1 Förändringen är beräknad som förändring i årsmedeltal. Källa: Arbetsgivarverket Utifrån dessa beräkningar har den nominella löneökningstakten varit 3,7 procent per år mellan 1997 och 2005. Den reala löneutvecklingen under samma tid, dvs. om hänsyn tas till inflation eller förändringen i konsumentprisindex (KPI), har varit 2,6 procent per år. Under senaste åren har löneutvecklingen, sett till identiska individer, varit något högre för kvinnor än för män. Utveckling av genomsnittliga löner Enligt jämförande statistik tiden efter ramanslagsreformen har löneökningstakten på det statliga området förhållandevis väl följt utvecklingen på arbetsmarknaden i övrigt. Mellan 1994 och 2004 uppgick löneutvecklingen inom landstingen, staten och den privata sektorn till mellan knappt 54 och drygt 56 procent (se diagram 4.8). I den kommunala sektorn var löneutvecklingen ca 41 procent under samma period. Diagram 4.9 Utvecklingen av genomsnittliga löner i olika sektorer på arbetsmarknaden, 1994-2004 Index 1994=100 4.9 Antal disciplinära ärenden vid samtliga myndigheter respektive hos Statens ansvarsnämnd Under perioden 2000-2006 (del av) har myndigheterna totalt behandlat 1 498 personalansvarsärenden. Av diagrammet nedan framgår utvecklingen under perioden. Av behandlade ärenden rör 368 avsked (varav 249 avslag), 146 uppsägning (32 avslag), 548 varning (86 avslag), 241 löneavdrag (1 avslag), 135 åtalsanmälan (10 avslag) och 50 avstängning (3 avslag). Antalet fällande beslut var totalt 1 117, dvs. 75 procent av totalt behandlade ärenden. Diagram 4.10 Antal personalansvarsärenden under perioden 2000-2006 (del av) Antal Ett fåtal myndigheter står för det dominerande antalet ärenden: Rikspolisstyrelsen 448, Försvarsmakten 288, Kriminalvården 135, Skatteverket 81, Statens institutionsstyrelse 54, Banverket 45, Arbetsmarknadsverket 44 och slutligen Luftfartsverket 43 ärenden. Tillsammans svarar dessa myndigheter för 76 procent av ärendena, medan deras sammanlagda personalstyrka är 40 procent av totala antalet statsanställda. Antalet personalansvarsärenden efter myndighetsstorlek anges nedan. Tabell 4.13 Antal personalansvarsärenden efter myndighetens storlek Antal anställda Antal ärenden Ärenden per 1 000 anställda - 50 0 0 51-100 21 6 101-1 000 146 6,9 1 000- 133 4,3 Totalt 1 498 6,5 Om man bortser från uppgifterna för år 2006, innebär det att ungefär en anställd av tusen prövas av respektive myndighet varje år. En fjärdedel av dessa fälls inte. Verksamheten vid Statens ansvarsnämnd Statens ansvarsnämnd, som inrättades år 1976, har till uppgift att besluta i frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan, avskedande, läkarundersökning med tvång eller avskedande när det gäller statlig anställda med högre befattningar. Som framgår av de verksamhetsberättelser som ansvarsnämnden numera inger till regeringen har bl.a. följande antal ärenden om åtalsanmälan, avsked, läkarundersökning och disciplinansvar inkommit till nämnden under åren 2001-2005, uppdelade efter yrkeskategorier. Tabell 4.14 Inkomna ärenden till Statens ansvarsnämnd under åren 2000-2005 uppdelade efter yrkeskategorier Antal Yrkeskategorier 2001 2002 2003 2004 2005 Domare 7 6 2 4 10 Åklagare 2 4 8 3 5 Polischefer 3 2 3 4 1 Professorer 0 2 2 1 8 Övriga 0 1 0 2 3 Summa 1 12 15 15 14 27 1 Avser ärenden som har avgjorts i sak. 1 Arbetsgivarverkets sektorsindelning: AFF: Affärsverk och infrastruktur; AOU: Arbetsliv, omsorg och utbildning; EK: Ekonomi; FÖ: Försvarsmakten; KULT: Kultur; LRS: Länsstyrelser, regeringskansli och stabsmyndigheter; MTJ: Miljö, teknik och jordbruk; RÄTTS: Rättsmyndigheter; UHF: Universitet, högskolor och forskning; UPP: Uppdragsmyndigheter 2 Här ingår ålderspension, pensionsersättning, särskild pensionsersättning och sjukpension. 3 Med sjukpension och tillfällig sjukpension avses avtalsförmåner kopplade till icke tidsbegränsad sjukersättning på heltid respektive partiell icke tidsbegränsad sjukersättning, tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning. 4 Personalrörlighet beräknas utifrån det lägsta av värdena för antalet nyrekryterade respektive antalet avgångna dividerat med medelvärdet av antalet anställda under de senaste två åren. Med nyrekryterade avses nytillkomna i staten samt nya från annan myndighet. Motsvarande gäller för avgångna. 5 De medeltal som redovisas bygger på myndigheternas uppgifter och är viktade i förhållande till dess storlek (antal årsarbetskrafter i respektive myndighet). 6 Myndigheter med högst tio anställda ingår inte då de inte omfattas av redovisningskravet. Motsvarande gäller om antalet anställda i en av undergrupperna, t.ex. ålderskategori, är högst tio eller om uppgifterna kan hänföras till en enskild person. 7 Samverkansorgan bestående av Arbetsgivarverkets största medlemmar med regional organisation, dvs. Polisen, Arbetsmarknadsverket, Domstolsverket, Försvarsmakten, Försäkringskassan, Kriminalvården, Åklagarmyndigheten, Skatteverket och Tullverket. ?? PROP. 2006/07:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 BILAGA 1 PROP. 2006/07:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 BILAGA 1 2 27