Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2005/06:106 Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen Prop. 2005/06:106 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den Göran Persson Laila Freivalds (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner anslutningsfördraget av den 25 april 2005 om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget. Anslutningsfördraget träder i kraft den 1 januari 2007, förutsatt att samtliga ratifikationsinstrument då har deponerats. Enligt fördraget finns en möjlighet att under vissa förutsättningar genom rådsbeslut skjuta upp en eller båda staternas anslutning till den 1 januari 2008, varvid också ikraftträdandet av fördraget skjuts upp. Ett tillträde till anslutningsfördraget föranleder en ändring av lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. I propositionen läggs fram förslag till en sådan lagändring. Lagändringen förslås träda i kraft den 1 januari 2007. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen 5 3 Ärendet och dess beredning 7 4 Tillkomsten av anslutningsfördraget 7 4.1 Ett enat Europa som lever i fred 7 4.2 Köpenhamnskriterierna 8 4.3 Förberedelser för medlemskap 9 4.4 Förmedlemskapsstrategi med anslutningspartnerskap 10 4.5 Hur förhandlingsarbetet varit upplagt 11 5 Anslutningsfördragets uppbyggnad 12 5.1 Inledning 12 5.2 Fördraget 12 5.3 Anslutningsakten 13 6 Sveriges tillträde till anslutningsfördraget 15 6.1 Varför Sverige bör tillträda det nya fördraget 15 6.2 Lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen 16 6.3 Konsekvenser för EU:s budget 17 7 Politikområdena 18 7.1 Fri rörlighet för varor 18 7.2 Fri rörlighet för personer 19 7.2.1 Fri rörlighet för arbetstagare 19 7.2.2 Ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer 22 7.2.3 Samordning av trygghetssystem 23 7.3 Etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster 24 7.4 Fri rörlighet för kapital 26 7.5 Bolagsrätt 27 7.6 Konkurrenspolitik 28 7.7 Jordbruk 29 7.7.1 Horisontella frågor 30 7.7.2 Marknadsreglerande mekanismer 31 7.7.3 Livsmedelsfrågor 35 7.7.4 Veterinära frågor och djurskydd 35 7.7.5 Landsbygdsutveckling 36 7.7.6 Växtskydd och utsäde 37 7.8 Fiske 38 7.9 Transportpolitik 40 7.10 Beskattning 42 7.10.1 Mervärdesskatt 43 7.10.2 Punktskatter 44 7.10.3 Företagsbeskattning 47 7.10.4 Administrativt samarbete på skatteområdet 47 7.11 Ekonomiska och monetära unionen (EMU) 48 7.12 Statistik 49 7.13 Socialpolitik och sysselsättning 50 7.13.1 Arbetsrätt 50 7.13.2 Hälsa och säkerhet i arbetslivet 50 7.13.3 Sociala dialogen 51 7.13.4 Tobaksdirektivet 52 7.14 Energi 53 7.15 Industripolitik och åtgärder för att främja små och medelstora företag 54 7.16 Vetenskap och forskning 55 7.17 Utbildning 56 7.18 Telekommunikationer, informationsteknologi och post 57 7.18.1 Telekommunikationer och informationsteknologi 57 7.18.2 Post 58 7.19 Kultur och audiovisuella frågor 59 7.20 Regionalpolitik och samordning av instrument i strukturpolitiken 59 7.21 Miljö 60 7.22 Konsument- och hälsoskyddsfrågor 64 7.23 Rättsliga och inrikes frågor 65 7.24 Tullunion 68 7.25 Yttre förbindelser 69 7.26 Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik 70 7.27 Finansiell kontroll 70 7.28 Finansiella och budgetmässiga frågor 71 7.29 Institutionerna 73 7.30 Övrigt 74 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 2006.. 76 Bilaga 1 Promemorians förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen 77 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser 79 Bilaga 3 Förteckning över förkortningar 80 DEL 2 Bilaga 4 Anslutningsfördrag med anslutningsakt Bilaga 5 Slutakt 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner Fördraget den 25 april 2005 om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget (avsnitt 6.1), 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §1 De fördrag och andra instrument som avses i 2 och 3 §§ är: 1. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen 2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen 3. Konventionen den 13 november 1962 om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att göra den särskilda ordningen för associering av utomeuropeiska länder och territorier som behandlas i fjärde delen av detta fördrag tillämplig med avseende på Nederländska Antillerna 4. Protokollet den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier 5. Fördraget den 22 april 1970 om ändring av vissa budgetbestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna 6. Fördraget den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 7. Fördraget den 10 juli 1975 om ändring av vissa bestämmelser i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga 8. Fördraget den 22 juli 1975 om ändring av vissa finansiella bestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna 9. Akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare i församlingen (Europaparlamentet) samt beslutet av Europeiska unionens råd av den 25 juni och den 23 september 2002 om ändring av nämnda akt 10. Fördraget den 28 maj 1979 om Hellenska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 11. Fördraget den 13 mars 1984 om ändring av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna i fråga om Grönland 12. Fördraget den 12 juni 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 13. Europeiska enhetsakten den 17 och 28 februari 1986 14. Fördraget den 7 februari 1992 om Europeiska unionen 15. Fördraget den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen 16. Amsterdamfördraget den 2 oktober 1997 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem, med förklaring av Sverige enligt artikel K 7.2 och K 7.3 b i Fördraget om Europeiska unionen i deras lydelse enligt Amsterdamfördraget 17. Nicefördraget den 26 februari 2001 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem 18. Fördraget den 16 april 2003 om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen 19. Fördraget den 25 april 2005 om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen 19. Bilagor och protokoll som hör till de fördrag och andra instrument som anges i 1-18. 20. Bilagor och protokoll som hör till de fördrag och andra instrument som anges i 1-19. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 2 3 Ärendet och dess beredning Anslutningsfördraget är ett mellanstatligt avtal mellan de nuvarande 25 medlemsstaterna i EU och de två nya medlemsstaterna Bulgarien och Rumänien. I juli 2004 inleddes arbetet med att utforma den juridiska texten till anslutningsfördraget. Undertecknandet skedde den 25 april 2005 efter kommissionens formella yttrande och Europaparlamentets samtycke. För att avtalet skall bli gällande krävs att det ratificeras av EU:s medlemsstater och de nya medlemsstaterna. Anslutningsfördraget träder i kraft den 1 januari 2007 förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före den dagen. Även om samtliga ratifikationsinstrument har deponerats får rådet emellertid under vissa förutsättningar besluta att den planerade tidpunkten för en eller båda staternas anslutning senareläggs med ett år till den 1 januari 2008. Vid inträdet i unionen antar de nya medlemsstaterna EU:s regelverk i sin helhet, med de övergångslösningar och tekniska anpassningar som har överenskommits under förhandlingarna. Dessa återspeglas i fördraget. Innebörden av anslutningsfördraget och behovet av lagändringar har redovisats i departementspromemorian Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (Ds 2005:37). Promemorians lagförslag finns som bilaga 1 till propositionen. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En remissammanställning finns tillgänglig i Utrikesdepartementet (Dnr UD2005/55166/ERS). En lista över de i propositionen förekommande förkortningarna finns i bilaga 3. Anslutningsfördrag med anslutningsakt finns som bilaga 4. Slutakten finns som bilaga 5. 4 Tillkomsten av anslutningsfördraget 4.1 Ett enat Europa som lever i fred Åren 1989-1990 föll det kommunistiska samhällssystemet ihop i Central- och Östeuropa och en reformvåg svepte över länderna. Inom sex år efter Berlinmurens fall hade tio nationer i Centraleuropa lämnat in sina ansökningar om medlemskap i EU, däribland Bulgarien och Rumänien. Dessa länder, samt Cypern och Malta som ansökte om medlemskap år 1990, blev de länder som skulle ingå i unionens femte utvidgningsprocess. Ansökarländerna såg EU-medlemskapet som en garanti för fred och som ett sätt att demokratisera och modernisera sina samhällen och öka sin välfärd i samverkan med övriga Europa. För de tidigare kommunistländerna var dock den säkerhetspolitiska vinsten med medlemskap den starkaste drivkraften. Även de ekonomiska motiven för att ansöka om medlemskap var starka liksom det förhållandet att ett medlemskap i EU skulle bli beviset på att man åter var en del av det demokratiska Europa. EU av i dag ser utvidgningen som en möjlighet att uppnå målet om ett enat Europa som lever i fred. Utvidgningen innebär ökad säkerhet för alla i Europa. Medlemskap i EU gör krig mellan medlemsstaterna otänkbart. Om länderna samarbetar intensivt och är politiskt och ekonomiskt sammansvetsade kommer eventuella konflikter att lösas i samförstånd och inte med våld. Utvidgningen ger också medlemsstaterna möjlighet att angripa gemensamma problem, som gränsöverskridande miljöförstöring och organiserad brottslighet, mer effektivt. Dessutom får företag möjlighet att utvecklas på nya marknader med gemensamma spelregler. Större ekonomisk aktivitet och ökad konkurrens leder till bättre utbud för konsumenterna. Dessa faktorer bör på sikt leda till en högre tillväxt och därmed ökat välstånd för både gamla och nya medlemsstater. Visserligen kommer unionens utgifter att öka något som en följd av utvidgningen, men dessa kostnader är begränsade i relation till de politiska, ekonomiska och andra vinster som utvidgningen innebär. Vid fyra tillfällen tidigare har EU utvidgats med nya medlemsstater. Därtill innebar återföreningen av Tyskland att EU utvidgades geografiskt och befolkningsmässigt. Första gången nya länder anslöt sig till EU var år 1973 och det gällde då Storbritannien, Danmark och Irland. Härefter följde Grekland år 1981, Spanien och Portugal år 1986 samt Sverige, Finland och Österrike år 1995. Den 1 maj 2004 välkomnades tio nya medlemmar in i unionen som del av denna femte utvidgning. Bulgarien och Rumänien som är integrerade i samma utvidgningsprocess blir medlemmar den 1 januari 2007 under förutsättning att de är redo att träda in i unionen. Även Turkiet, Kroatien och Makedonien är kandidatländer och med Turkiet och Kroatien har förhandlingar inletts. Även om EU har fått viss vana av medlemskapsförhandlingar skiljer sig förhandlingarna under den femte utvidgningen, dvs. de tio senaste anslutna medlemsstaterna samt Bulgarien och Rumänien, från de tidigare fallen. För det första är det betydligt fler länder som har förhandlat med EU än vid något tidigare utvidgningstillfälle. För det andra är de blivande medlemsstaterna i Centraleuropa mindre ekonomiskt utvecklade än de tidigare anslutande länderna. Till detta kommer att EU:s gemensamma regelverk är mer omfattande i dag än vid de fyra tidigare utvidgningstillfällena. 4.2 Köpenhamnskriterierna Förutom själva omvälvningen i Centraleuropa kan det Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 ses som startpunkten för EU:s utvidgning österut. Vid mötet i Köpenhamn fastslogs villkoren för EU-medlemskap. Kriterierna är av politisk, ekonomisk respektive administrativ karaktär. De politiska kriterierna innebär att ett kandidatland, för att bli medlem, skall uppvisa stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter. De ekonomiska kriterierna innebär att landet skall vara en fungerande marknadsekonomi samt ha förmåga att hantera den konkurrens och de marknadskrafter som uppträder på unionens inre marknad. De administrativa kriterierna innebär att landet skall ha förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap i EU. Kriterierna avser ländernas förmåga att överta och efterleva EU:s regelverk, vilket till stor del är beroende av ländernas administrativa förmåga och nivån på deras rättsväsende. Kriterierna skall vara uppfyllda vid tidpunkten för inträdet. 4.3 Förberedelser för medlemskap Rumänien var det första landet i Öst- och Centraleuropa att etablera officiella relationer med Europeiska gemenskaperna (EG). Ett avtal att inkludera Rumänien i EG:s generella preferenssystem undertecknades år 1974 och ett avtal om industriprodukter undertecknades år 1980. Ett handels- och samarbetsavtal undertecknades år 1991 och ett associeringsavtal (s.k. Europaavtal) trädde i kraft i februari 1995. Bulgariens Europaavtal undertecknades år 1993 och även det trädde i kraft i februari 1995. Europaavtalen, som ingicks med kandidatländerna i Centraleuropa, fungerar som en övergångslösning fram till ett eventuellt medlemskap i EU. Avtalen syftar till att skapa ett ramverk för den politiska dialogen samt att integrera kandidatländerna i den inre marknaden och förbereda ett framtida medlemskap inom alla områden som omfattas av EU:s regelverk. Efterlevnaden av avtalen följs upp i olika kommittéer, där även ländernas framsteg vad gäller anpassning till EU:s regelverk behandlas. Rumänien ansökte om medlemskap i juni 1995 och Bulgarien i december samma år. Frågan om de båda länderna kunde anses uppfylla de politiska köpenhamnskriterierna hamnade tidigt i fokus. Redan i kommissionens första bedömning av dessa ansökningar pekade kommissionen dock på att båda länderna var på god väg att uppfylla dessa kriterier. I kommissionens översynsrapporter som lades fram år 1998 bedömdes både Bulgarien och Rumänien uppfylla de politiska köpenhamnskriterierna samtidigt som kommissionen pekade på ett flertal områden som varje land behövde förbättra. Bulgarien behövde förbättra arbetet vad gällde korruptionsbekämpningen, reformer av rättsväsendet, statsstöd och den inre marknaden samt området för rättsliga och inrikes frågor. För Rumäniens del ansåg kommissionen att fortsatta ansträngningar krävdes vad gällde korruptionsbekämpning, domstolsväsendet och skyddet för medborgerliga rättigheter. Vid stats- och regeringschefsmötet i Helsingfors i december 1999 bedömdes att Bulgarien och Rumänien gjort stora framsteg i uppfyllandet av de politiska köpenhamnskriterierna. Man beslöt därför att anslutningsförhandlingarna skulle inledas med Bulgarien och Rumänien tillsammans med Slovakien, Lettland, Litauen och Malta. Anslutningsförhandlingarna påbörjades i februari 2000. Vid toppmötet i Laeken i december 2001 ansåg stats- och regeringscheferna att till skillnad från övriga kandidatländer skulle varken Bulgarien eller Rumänien hinna avsluta anslutningsförhandlingarna under år 2002. Vid toppmötet i Köpenhamn i december 2002 antogs målsättningen att välkomna Bulgarien och Rumänien in i unionen den 1 januari 2007 under förutsättning att länderna är redo. Detta mål bekräftades åter vid toppmötet i Thessaloniki i juni 2003. Stats- och regeringscheferna uttryckte även sitt stöd för ländernas ambitioner att avsluta förhandlingarna under år 2004. Föremålet för förhandlingarna har varit EU:s regelverk. Regelverket delades upp i 31 olika områden, s.k. förhandlingskapitel. Då EU:s medlemsstater enats om en gemensam ståndpunkt har förhandlingarna inletts genom att förhandlingskapitlet öppnats. När överenskommelse nåtts mellan EU och ett kandidatland har kapitlet kunnat stängas i förhållande till detta land. När det gäller Bulgarien stängdes alla utestående kapitel i juni 2004. Beträffande Rumänien stängdes alla utestående kapitel i december 2004. Anslutningsförhandlingarna med Bulgarien och Rumänien kunde avslutas vid en anslutningskonferens på ministernivå som hölls i anslutning till ett möte i rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser (GAERC) i december 2004. Europeiska rådet välkomnade i december 2004 att länderna stängt alla utestående kapitel och avslutat anslutningsförhandlingarna. Stats- och regeringscheferna ansåg att länderna kommer att kunna uppfylla alla skyldigheter som följer av ett medlemskap vid den planerade tidpunkten för anslutningen, förutsatt att de fortsätter sina ansträngningar i detta syfte och fullföljer alla nödvändiga reformer och åtaganden på regelverkets alla områden. Vad avsåg Bulgarien framhöll stats- och regeringscheferna att EU noga skulle övervaka förberedelser och framsteg, bland annat det faktiska genomförandet av åtaganden på alla områden och särskilt på området för rättsliga och inrikes frågor. Vad avsåg Rumänien skulle EU noga övervaka förberedelser och framsteg, och det faktiska genomförandet av åtaganden särskilt inom områdena för rättsliga och inrikes frågor, konkurrens och miljö. Stats- och regeringscheferna satte upp målet att underteckna anslutningsfördraget vid mötet i rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser i april 2005 förutsatt att Europaparlamentet gett sitt samtycke. Vid Europaparlamentets session den 13 april 2005 gav parlamentet sitt samtycke till Bulgariens och Rumäniens anslutning. Vid mötet i rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser den 25 april 2005 kunde således det gemensamma anslutningsfördraget undertecknas. 4.4 Förmedlemskapsstrategi med anslutningspartnerskap Ett åtagande från EU:s sida att aktivt medverka till att förbereda kandidatländerna för medlemskap fastställdes 1993-1994. Den förmedlemskapsstrategi som utvecklades bestod av förstärkt samarbete i enlighet med Europaavtalen och en formaliserad dialog på olika policyområden. Dessutom lades ökad tonvikt på medlemskapsförberedelser i EU:s biståndsprogram och en handbok, s.k. vitbok, utarbetades för att underlätta anpassningen till den inre marknaden. På förslag av kommissionen antogs år 1997 en förstärkt förmedlemskapsstrategi. Strategin innefattar bl.a. en ny finansiell ram för perioden 2000-2006. Den nya förmedlemskapsstrategin består av Europaavtalen, en ram för samverkan med varje kandidatland, s.k. anslutningspartnerskap samt förmedlemskapsstöd. Förmedlemskapsstödet består i sin tur av tre program som bl.a. omfattar stöd till ekonomiska och institutionella reformer i kandidatländerna. Medlen används för institutionsbyggande insatser och tillhörande investeringar i infrastruktur. Dessutom ingår stödinsatser för infrastrukturprojekt på miljö- och transportområdet samt stöd till landsbygdsutveckling som syftar till att främja införlivandet av EU:s regelverk på jordbruksområdet. Sammanfattningsvis kan sägas att den förstärkta förmedlemskapsstrategin koncentreras på dels att stärka den institutionella och administrativa kapaciteten i kandidatländerna, dels en anpassning av ländernas näringsliv till EU:s krav och normer samt utvecklandet av infrastrukturen. 4.5 Hur förhandlingsarbetet varit upplagt Bulgarien och Rumänien är del av den femte utvidgningsprocessen och anslutningsförhandlingarna har därmed följt samma process som för de tio senaste medlemsstaterna. Efter det att ett land lämnat in sin ansökan om medlemskap är det kommissionen som gör en första bedömning. Utgångspunkten för bedömningen är de s.k. köpenhamnskriterierna. Om kommissionen bedömer att kandidatlandet har förmågan att uppfylla dessa grundläggande kriterier för medlemskap, kan den föreslå att förhandlingar inleds. Förhandlingarna om anslutning till EU har ägt rum i regeringskonferenser mellan medlemsstaterna och Bulgarien respektive Rumänien. Kommissionen har fortlöpande utarbetat förslag till EU:s gemensamma ståndpunkter. Då EU:s medlemsstater enats om en gemensam ståndpunkt har förhandlingarna inletts genom att förhandlingskapitlet öppnats. När överenskommelse nåtts mellan EU och kandidatlandet har kapitlet kunnat stängas provisoriskt. Att kapitlen stängts enbart provisoriskt beror på att förhandlingsöverenskommelsen inte anses slutgiltig förrän alla kapitel förhandlats färdigt. Grundläggande svenska ståndpunkter (s.k. baspositioner) togs på ett tidigt stadium fram inom Regeringskansliet. Dessa utarbetades i samråd med berörda myndigheter och intresseorganisationer och uppdaterades allteftersom förhandlingarna fortskred. Riksdagens EU-nämnd och utskott har löpande hållits underrättade om förhandlingsarbetet. Det praktiska förarbetet till förhandlingarna har skötts av kommissionen. Varje generaldirektorat har haft i uppdrag att inom sitt politikområde följa kandidatländernas ansträngningar för att anpassa regelsystem och administration till EU:s krav. Vid genomgångar (s.k. screenings) mellan tjänstemän från kommissionen och tjänstemän från ministerier och myndigheter i Bulgarien respektive Rumänien har kommissionen försökt att få en uppfattning om i vilken utsträckning dessa länders regelverk och administration ligger i linje med EU:s krav och, om så inte är fallet, informerat dem om vilka krav som ställs. Kommissionen har även försökt göra en uppskattning av möjligheterna för dessa länder att till en preliminär anslutningsdag genomföra en tillfredsställande anpassning. Kommissionen har dessutom försökt att bilda sig en uppfattning om hur Bulgariens och Rumäniens regelverk praktiskt fungerar när införlivandet av regelverket på ett visst område väl har skett. En fråga som kommissionen bl.a. ställt sig är om dessa kandidatländer har fungerande behöriga myndigheter som kan verkställa EU:s regelverk. Det är framför allt under den senare delen av utvidgningsprocessen som kommissionen har genomfört denna typ av kontroll, s.k. monitoring. Detta övervakningsarbete kommer att fortsätta och intensifieras fram till Bulgariens och Rumäniens anslutning. Ovan nämnda information har sedan legat till grund för ställningstagandet om ett förhandlingskapitel skall stängas provisoriskt eller om det skall förbli öppet. För att samordna hela denna process har vid kommissionen funnits ett särskilt generaldirektorat för utvidgningsfrågor. 5 Anslutningsfördragets uppbyggnad 5.1 Inledning Anslutningsfördraget mellan EU samt Bulgarien och Rumänien är i huvudsak uppbyggt på samma sätt som anslutningsfördragen vid de tidigare utvidgningarna, och särskilt den utvidgning som skedde den 1 maj 2004 då Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien blev medlemmar. I likhet med det senaste anslutningsfördraget består det nu aktuella anslutningsfördraget av två dokument, ett kort fördrag (nedan kallat fördraget) och en omfattande anslutningsakt. Det finns emellertid även ett anslutningsprotokoll. Detta blir tillämpligt om det vid tiden för de nya medlemsstaternas anslutning är så att fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (konstitutionen) redan trätt i kraft. Anslutningsakten blir däremot tillämplig om konstitutionen inte är i kraft den 1 januari 2007. Vid tidpunkten för författandet av denna proposition är den politiska situationen sådan att konstitutionens framtid är mycket osäker och det är högst osannolikt att den kommer att ha trätt i kraft den 1 januari 2007, varför anslutningsakten är det instrument som kommer att bli tillämpligt. Till anslutningsakten har fogats nio bilagor. Dessa innehåller tekniska anpassningar, övergångsbestämmelser och undantag för att möjliggöra de nya medlemsstaternas tillträde. 5.2 Fördraget Enligt artikel 1.1 i fördraget blir Bulgarien och Rumänien medlemmar i Europeiska unionen och parter till de fördrag som ligger till grund för unionen. Med hänsyn till osäkerheten kring ikraftträdandet av konstitutionen innehåller fördraget två alternativa modeller. Artikel 1.2-1.4 behandlar den situationen att konstitutionen har trätt i kraft. Då blir de nya medlemsstaterna parter till konstitutionen och Euratomfördraget. Villkoren och de närmare bestämmelserna för anslutning i den situationen anges i anslutningsprotokollet. Artikel 2.1 och 2.2 i fördraget behandlar den situationen att konstitutionen inte har trätt i kraft dagen för anslutningen. Då blir Bulgarien och Rumänien parter till de fördrag som ligger till grund för unionen enligt den lydelse de har efter ändringar och tillägg. De villkor för anslutning och de anpassningar i unionens grundläggande fördrag som anslutningen medför i det läget anges i anslutningsakten. Enligt artikel 2.3 skall anslutningsprotokollet ersätta anslutningsakten om konstitutionen träder i kraft efter anslutningen. Protokollet skall ersätta akten den dag då konstitutionen träder i kraft. Bestämmelserna i anslutningsprotokollet anses inte skapa någon ny rättsverkan av fördraget utan bevarar de rättsverkningar som redan införts genom artikel 2.2. Enligt artikel 4.2 träder anslutningsfördraget i kraft den 1 januari 2007 förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före den dagen. Om en av de nya medlemsstaterna uteblir, ansluts den andra staten till unionen på den bestämda dagen. Både Bulgarien och Rumänien har emellertid deponerat sina ratifikationsinstrument hos den italienska regeringen den 27 maj 2005. Även om samtliga nödvändiga ratifikationsinstrument har deponerats senast den 31 december 2006 skall fördraget träda i kraft först den 1 januari 2008, om rådet fattar ett beslut gällande en eller båda de anslutande staterna enligt artikel 39 i anslutningsprotokollet respektive anslutningsakten. Ett sådant beslut kan fattas om det finns en allvarlig risk för att någon av dessa stater uppenbarligen är oförberedd att uppfylla kraven för medlemskap på ett antal viktiga områden. Dessutom kan denna artikel användas i förhållande till Rumänien, om vissa åtaganden som landet gjort vid förhandlingarna inte uppfylls. 5.3 Anslutningsakten Anslutningsakten med anslutningsvillkoren och anpassningarna av grundfördragen innehåller fem olika delar. Den första delen av anslutningsakten (artiklarna 1-8) anger vissa allmänna principer. I korthet har artiklarna följande innehåll. I artikel 1 definieras vissa uttryck. Artikel 2 anger att från dagen för anslutningen skall bestämmelserna i de grundläggande fördragen och i rättsakter, som har antagits av institutionerna före anslutningen, vara bindande för de nya medlemsstaterna och skall tillämpas i dessa på de villkor som anges i fördragen och i anslutningsakten. Artikel 3 anger att de nya medlemsstaterna genom anslutningsakten ansluter sig till de beslut och avtal som företrädarna för de nuvarande medlemsstaternas regeringar har fattat eller ingått vid sammanträde i rådet. De förbinder sig att från dagen för ett enhälligt beslut av rådet efter anpassningar ansluta sig till förtecknade konventioner och protokoll som de nuvarande medlemsstaterna har ingått. Artikel 4 handlar om Schengenregelverkets tillämpning. Artikel 5 anger att var och en av de nya medlemsstaterna skall delta i den ekonomiska och monetära unionen från och med anslutningen som medlemsstat med undantag enligt artikel 122 i EG-fördraget. Artikel 6 anger att de avtal och konventioner som gemenskapen har ingått med exempelvis tredjeland eller internationella organisationer skall vara bindande för de nya medlemsstaterna. Artiklarna 7 och 8 innehåller vissa bestämmelser om förhållandet mellan rättsakter som har antagits av institutionerna och övergångsbestämmelserna i anslutningsakten. Anslutningsaktens andra del (artiklarna 9-18) rör anpassningar av de institutionella bestämmelserna i fördragen. Här finns bl.a. bestämmelser om det antal företrädare i Europaparlamentet som de nya medlemsstaterna har rätt att utse, hur rösterna skall vägas i rådet då beslut skall fattas med kvalificerad majoritet, antalet domare i EG-domstolen och förstainstansrätten, fördelningen av platser mellan medlemsstaterna i ett antal kommittéer samt bestämmelser rörande den Europeiska centralbanken. Den tredje delen av anslutningsakten (artiklarna 19-22) upptar hänvisningar till de mycket omfattande bilagorna III-V som redovisar samtliga de rättsakter vilka har behövt anpassas tekniskt för att möjliggöra de nya medlemsstaternas tillträde. I den fjärde delen av anslutningsakten (artiklarna 23-42) återfinns de tillfälliga bestämmelser som har blivit resultatet av förhandlingarna i en särskild konferens mellan EU och kandidatländerna (se avsnitt 4.3). De tillfälliga bestämmelserna upptar fyra avdelningar. Avdelning I, Övergångsbestämmelser, Avdelning II, Institutionella bestämmelser, Avdelning III, Finansiella bestämmelser och Avdelning IV, Andra bestämmelser. Avdelning I hänvisar till bilagorna VI och VII som närmare beskriver de övergångslösningar som har överenskommits. Under avdelning II återfinns institutionella bestämmelser som rör antalet ledamöter i Europaparlamentet för de nya medlemsstaterna och hur de skall utses. Avdelning III reglerar hur mycket de nya medlemsstaterna skall betala till Europeiska investeringsbanken och kol- och stålforskningsfonden. Vidare finns det föreskrifter för att upprätta regler för genomförande efter anslutningen av de tre förmedlemskapsprogrammen Phare (institutionsbyggande i bred bemärkelse för att stärka och utveckla den administrativa kapaciteten att övervaka gemenskapslagstiftningens efterlevnad på vissa utpekade områden), ISPA (anpassning till strukturfonderna, avser transport och miljö), samt SAPARD (anpassning till den gemensamma jordbrukspolitiken). I avsnittet behandlas även Bulgariens förpliktelser att år 2006 definitivt stänga de sista enheterna vid kärnkraftverket Kozloduj med ekonomiskt stöd från gemenskapen efterföljande år. Därefter följer åtaganden från gemenskapen i form av tillfälligt finansiellt stöd till Bulgarien och Rumänien i form av bl.a. inrättandet av en likviditets- och Schengenfacilitet. Under Avdelning IV återfinns de fyra olika skyddsklausulerna. Den femte delen av anslutningsakten (artiklarna 43-61) innehåller genomförandebestämmelser och omfattar tre avdelningar. Avdelning I rör upprättande av institutioner och organ och anger att Europaparlamentet skall besluta de ändringar i sin arbetsordning som behövs på grund av anslutningen, att varje stat som ansluter sig skall ha rätt att ha en av sina medborgare som ledamot i kommissionen, att två domare i EG-domstolen och förstainstansrätten skall utses samt att revisionsrätten skall utvidgas med ytterligare två ledamöter. Vidare skall ett antal kommittéer utökas med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning. Avdelning II handlar om tillämpningen av institutionernas rättsakter och innehåller bl.a. en bestämmelse som anger att efter anslutningen skall direktiv enligt artikel 249 i EG-fördraget och artikel 161 i Euratomfördraget anses vara riktade till de nya medlemsstaterna, i den utsträckning dessa direktiv och beslut är riktade till alla de nuvarande medlemsstaterna. Avdelning III innehåller slutbestämmelser som anger att Italiens regering skall överlämna en bestyrkt kopia av de gällande fördragen till de nya medlemsstaterna. 6 Sveriges tillträde till anslutningsfördraget 6.1 Varför Sverige bör tillträda det nya fördraget Regeringens förslag: Riksdagen godkänner anslutningsfördraget samt slutakten till detta fördrag. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt eller har inte haft något att erinra mot att Sverige ratificerar anslutningsfördraget. Bland remissinstanserna märks Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Integrationsverket, Migrationsverket, Kommers-kollegium, Försäkringskassan, Statens folkhälsoinstitut, Handikapp-ombudsmannen, Tullverket, Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket, Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Högskoleverket, Skolverket, Jordbruksverket, Livsmedelsekonomiska institutet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Livsmedelsverket, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Riksantikvarieämbetet, Radio- och TV-verket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut, Statens kärnkraftsinspektion, Post- och telestyrelsen, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsstyrelsen och Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige. Skälen för regeringens förslag: Att återknyta banden mellan de europeiska staterna måste anses vara en av de mest centrala uppgifterna i europeisk politik. Det gemensamma målet inom unionen, att säkra freden och säkerheten i Europa och att skapa garantier för fortsatt demokrati i de europeiska staterna, har skapat en stark vilja i stater, som ännu inte deltar i samarbetet, att ansluta sig till den politiska, ekonomiska och kulturella gemenskap som svetsar samman medlemsstaterna i unionen. Ända sedan Sverige blev medlem i EU år 1995 har regeringen varit pådrivande i utvidgningsprocessen. Sverige förespråkade tidigt att alla länder som uppfyllt de politiska kriterierna skulle få möjlighet att inleda förhandlingar. Förhandlingarna skulle sedan föras enligt den s.k. differentieringsprincipen som innebär att varje land bedöms på basis av sina egna framsteg och att länderna därför kan gå fram i olika takt. Nicefördragets antagande i februari 2001 innebar ett grundläggande framsteg för de av Sverige starkt prioriterade strävandena att genomföra en utvidgning av EU. Genom det fördraget genomfördes de institutionella förändringar som var nödvändiga för att EU-samarbetet skulle fungera i en utvidgad union. Utvidgningsförhandlingarna hade högsta prioritet under det svenska ordförandeskapet våren 2001. Ett genombrott i förhandlingarna uppnåddes genom att de första uppgörelserna mellan EU och olika länder kunde träffas på flera politiskt svåra områden såsom miljö, arbetskraftens fria rörlighet och förvärv av jordbruksmark. Europeiska rådet kunde i Göteborg i juni 2001 bekräfta att tidtabellen för förhandlingarna hade förverkligats och i vissa fall överträffats under vårt ordförandeskap. Det ankommer på riksdagen att godkänna det nya fördraget. Enligt regeringens uppfattning finns, som framgår av det ovan anförda, goda skäl för att Sverige bör tillträda fördraget. Det kan i detta sammanhang också tilläggas att det genom hela utvidgningsprocessen funnits en bred politisk enighet om en positiv inställning till en utvidgad union. Remissinstanserna har också tillstyrkt eller har inte haft något att erinra mot att Sverige ratificerar fördraget. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner anslutningsfördraget samt slutakten till detta fördrag. Ett tillträde till anslutningsfördraget föranleder en ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. 6.2 Lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Regeringens förslag: Anslutningsfördraget införs i förteckningen över de grundläggande fördragen m.m. i anslutningslagen. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt eller har inte haft något att erinra mot lagförslaget. Sålunda har t.ex. Sveriges Riksbank, SWEDAC, Kommerskollegium, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Handikappombudsmannen, Tullverket, Insättningsgarantinämnden, Centrala studiestödsnämnden, Ungdomsstyrelsen, Jordbruksverket, Livsmedels-ekonomiska institutet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Livsmedelsverket, Fiskeriverket, Sametinget, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Kulturrådet, Riksantikvarieämbetet, Radio- och TV-verket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut, Statens kärnkraftsinspektion, Post- och telestyrelsen, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konkurrensverket, NUTEK, Glesbygdsverket, Statens energimyndighet, Uppsala universitet, Högskolan i Kalmar, Stockholms Handelskammare, Företagarna och Sveriges kommuner och landsting tillstyrkt lagändringen. Skälen för regeringens förslag: I Sverige tillämpas principen att ett internationellt avtal som Sverige har tillträtt inte omedelbart blir en del av den svenska rätten, utan måste införlivas med svensk rätt för att bli gällande inför svenska domstolar och andra myndigheter. Med hänsyn härtill krävdes någon form av nationell lagstiftning för att 1994 års anslutningsfördrag, genom vilket Sverige blev medlem i EU, skulle kunna införlivas med svensk rätt (prop. 1994/95:19, del 1 s. 500). Övergripande bestämmelser om Sveriges anslutning till EU har därför tagits in i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen, den s.k. anslutningslagen. I anslutningslagen föreskrivs att anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen m.m. gäller här i landet med den verkan som följer av fördragen (2 §). Vidare föreskrivs i 3 § i anslutningslagen att gemenskapernas beslut gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av bl.a. de fördrag som anges i 4 §. I 3 § kommer således överlåtelse av beslutanderätt till gemenskaperna till uttryck. I 4 § räknas de fördrag och andra instrument upp som avses i 2 och 3 §§. Sveriges tillträde till såväl Amsterdamfördraget som Nicefördraget föranledde ändringar i 4 § anslutningslagen på så sätt att dessa fördrag lades till förteckningen i 4 §. Sveriges anslutning till det nu aktuella anslutningsfördraget kräver följaktligen också en ändring i 4 § anslutningslagen. Paragrafen bör ändras på det sättet att anslutningsfördraget läggs till förteckningen i denna paragraf. Detta innebär att anslutningsfördraget införlivas med den svenska nationella rätten och blir gällande här i landet med den verkan som följer av fördraget. Anslutningsfördraget förutsätter inte någon överlåtelse av beslutanderätt. Enligt artikel 4.2 i fördraget träder detta i kraft den 1 januari 2007 förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före den dagen. Om ett kandidatland uteblir, ansluts den andra staten till unionen på den bestämda dagen. Både Bulgarien och Rumänien har emellertid deponerat sina ratifikationsinstrument hos den italienska regeringen den 27 maj 2005. Även om samtliga nödvändiga ratifikationsinstrument har deponerats senast den 31 december 2006 kan anslutningen skjutas upp till den 1 januari 2008, om rådet fattar ett beslut gällande en eller båda de anslutande staterna enligt artikel 39 i anslutningsprotokollet respektive anslutningsakten (se avsnitt 7.30). Mot denna bakgrund bör den nu föreslagna ändringen av anslutningslagen träda i kraft den 1 januari 2007. 6.3 Konsekvenser för EU:s budget Regeringens bedömning: Utgifterna i EU:s budget för perioden 2007-2009 med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning till EU uppskattas till 15 miljarder EUR. Sveriges nettobidrag till EU beräknas dock inte öka. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Skälen för regeringens bedömning: Anslutningsfördragen för Bulgarien och Rumänien har beaktats och respekterats i Europeiska rådets beslut i december 2005 avseende det finansiella perspektivet för år 2007-2013. Utgifterna i EU:s budget med anledning av anslutningsfördragen för perioden 2007-2009 uppskattas uppgå till 15 miljarder EUR (uppskattningsvis 135 miljarder SEK). Resultatet av förhandlingarna om det finansiella perspektivet uppskattas inte innebära någon nämnvärd ökning av den svenska avgiften till EU jämfört med föregående period. Trots att unionen utvidgas till 27 medlemsstater beräknas alltså inte vårt nettobidrag öka under perioden 2007-2013. 7 Politikområdena Anslutningsfördraget är ett mellanstatligt avtal mellan de nuvarande medlemsstaterna och Bulgarien och Rumänien. Resultatet av anslutningsförhandlingarna reflekteras i fördraget i form av övergångslösningar och tekniska anpassningar till EU:s regelverk. Efter en redogörelse för fördragets allmänna delar nedan följer en närmare beskrivning av fördragets innehåll med utgångspunkt i de 31 förhandlingskapitlen. Dessa kapitel motsvarar i stora drag det som brukar benämnas EU:s politikområden. 7.1 Fri rörlighet för varor Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket utan undantag eller övergångsregler med tillämpning från anslutningsdagen. Remissinstanserna: Kommerskollegium, vars uppgift är att värna om de fyra friheterna på den inre marknaden, välkomnar att processen fortskrider mot en ännu större och bredare marknad. Kemikalieinspektionen pekar på de höga krav som ställs på både nuvarande och blivande medlemsstater och myndigheter i dessa stater för att den fria rörligheten av varor skall fungera. Bakgrund: Den fria rörligheten för varor utgör en av hörnstenarna för den inre marknaden. För att den fria rörligheten skall fungera krävs ett gemensamt regelverk som säkerställer att varor m.m. kan cirkulera över gränserna inom unionen. Lagstiftningen på detta område består i hög grad av harmoniserad gemensam lagstiftning, det s.k. harmoniserade området. Lagstiftningen har tillkommit för att tillgodose legitima skyddsintressen, t.ex. människors liv och hälsa respektive miljö. Den gemensamma lagstiftningen täcker vitt skilda områden. Det finns bestämmelser på livsmedelsområdet som syftar till att skydda konsumenternas hälsa och underlätta handeln med livsmedel inom unionen. Det finns också bestämmelser om offentlig upphandling som syftar till att undanröja hinder för friheten att tillhandahålla tjänster och för den fria rörligheten för varor. Det finns emellertid också sektorer där harmoniserad gemensam lagstiftning saknas, det s.k. icke harmoniserade området. Inom detta område gäller principen om ömsesidigt erkännande. Ömsesidigt erkännande är en grundläggande princip som innebär att produkter som uppfyller lagkrav i en medlemsstat, vilka inte är identiska med kraven i mottagarlandet men som uppfyller en likvärdig skyddsnivå, skall få tillträde till marknaden i den andra medlemsstaten. Det finns dock ett antal specifika undantag från denna grundläggande princip som kommer till uttryck i artikel 30 i EG-fördraget. Det rör sig om situationer där avsteg kan motiveras av hänsyn till exempelvis allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet. Den harmoniserade varulagstiftningen innehåller bl.a. regler om horisontella strukturer såsom procedurer för bedömning av överensstämmelse, standardisering och marknadskontroll vilka är nödvändiga för tillämpningen av produktdirektiv som är utformade enligt den s.k. nya metoden. Den nya metoden innebär att gemensamma direktiv innehåller de väsentliga säkerhetskrav som ställs på produkten. De tekniska kraven för produkten specificeras i harmoniserade standarder som utvecklas under direktiven av de europeiska standardiseringsorganen. En produkt som har tillverkats i enlighet med en sådan standard förutsätts uppfylla direktivets väsentliga säkerhetskrav. Dessa direktiv innehåller även regler om att produkter som uppfyller uppställda krav skall CE-märkas. Direktiven om fritidsbåtar, telekomutrustning och maskiner är exempel på direktiv enligt den nya metoden. Äldre produktdirektiv, t.ex. avseende motorfordon och livsmedel, följer däremot den s.k. gamla metoden. Direktiv enligt den gamla metoden uttrycker som regel krav på produkten i form av detaljerade tekniska specifikationer istället för i generellt uttryckta väsentliga säkerhetskrav. För att undvika att tekniska handelshinder uppstår på den inre marknaden skall medlemsstaterna anmäla nationella tekniska regler avseende varor respektive informationssamhällets tjänster till kommissionen för en remissomgång bland medlemsstaterna. Proceduren följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster. Enligt proceduren kan införandet av nya regler skjutas upp om kommissionen eller en medlemsstat anser att regelförslaget är handelshindrande. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket utan undantag eller övergångsregler med tillämpning från anslutningsdagen. Utvidgningen av unionen med ytterligare två länder innebär en utökning av den inre marknaden. Varor skall därmed fritt kunna cirkulera över gränserna. Arbetet med att undanröja handelshinder och upprätthålla den fria varurörligheten kommer dock även fortsättningsvis att ställa stora krav på medlemsstaterna. När det gäller varuområdet tillämpas i hög grad administrativt samarbete mellan de ansvariga tillsynsmyndigheterna. Det är därför mycket viktigt att det i de anslutande medlemsstaterna finns tillräckliga och kompetenta resurser för förvaltning och tillämpning av de gemensamma regelverken på produktområdet. 7.2 Fri rörlighet för personer 7.2.1 Fri rörlighet för arbetstagare Sammanfattning: I förhållande till arbetstagare från Bulgarien och Rumänien har de nuvarande medlemsstaterna möjlighet att, under sju år från deras anslutning, begränsa tillträdet till sin arbetsmarknad genom att tillämpa nationell lagstiftning och bilaterala avtal i stället för EU:s regelverk om arbetskraftens fria rörlighet inom EU. Remissinstanserna: Migrationsverket anför att det inte finns anledning för Sverige att begränsa tillträdet till arbetsmarknaden genom att tillämpa nationell lagstiftning eller bilaterala avtal istället för EU:s regelverk om arbetskraftens fria rörlighet inom EU. Övergångsbestämmelserna bedöms inte påverka det aktuella invandringsmönstret. LO har en negativ syn på generella övergångsregler. Den föga omfattande förändringen av arbetskraftsinvandringen talar för att inte heller denna gång ha övergångsregler. Bakgrund: Inom ramen för regelverket om fri rörlighet för personer utgör reglerna om fri rörlighet för arbetstagare ett nyckelområde. De grundläggande bestämmelserna på detta område, som innebär att en unionsmedborgare skall kunna ta arbete i en medlemsstat och behandlas på lika villkor som medlemsstatens egna medborgare, finns i artiklarna 39-41 i EG-fördraget. Dessutom finns en rätt för personer att flytta till en annan medlemsstat för att etablera sig som företagare (artikel 43 i EG-fördraget) eller för att tillhandahålla tjänster (artikel 49 i EG-fördraget). Härutöver finns en omfattande sekundärrättslig reglering, bl.a. rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen och rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer. Reglerna innebär i korthet att en EU-medborgare har samma rätt att söka arbete, ta anställning eller driva rörelse i en annan medlemsstat som landets egna medborgare. Syftet är att öppna den europeiska arbetsmarknaden för alla arbetstagare inom EU och därigenom bidra till det övergripande målet om fred och välstånd samt att komplettera utvecklingen av den inre marknaden för varor, tjänster och kapital. Rätten till tillträde till andra medlemsstaters nationella arbetsmarknader innebär också rätt till social, ekonomisk och kulturell integration i värdlandet för de migrerande arbetstagarna och deras familjer. Rätten till fri rörlighet för arbetstagare kompletteras och stöds av regelverket om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Likabehandlingsprincipen måste alltså iakttas för denna personkrets i enlighet med regelverket och EG-domstolens praxis. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier upphäver artiklarna 10 och 11 i förordning (EEG) 1612/68. Vidare upphävs ytterligare nio direktiv, däribland direktiv 68/360/EEG. Det nya direktivet skall vara genomfört i nationell rätt senast den 30 april 2006. Syftet med direktivet är att kodifiera EG-domstolens praxis och att samla regelverket för arbetstagare, egenföretagare, studenter och icke-ekonomiskt aktiva i en enda rättsakt. Därigenom förenklas och stärks rätten att fritt röra och uppehålla sig för alla unionsmedborgare. Direktivet syftar vidare till att det skall bli enklare för unionsmedborgare att utnyttja rätten till fri rörlighet, att möjligheterna att begränsa rätten till vistelse skall regleras tydligare samt att rörlighet och bosättning för unionsmedborgares familjemedlemmar, oavsett medborgarskap, skall underlättas avsevärt. Grundprincipen är att unionsmedborgarna skall kunna röra sig fritt mellan medlemsstaterna på ungefär samma villkor som när medlemsstaters medborgare flyttar och byter bostad eller arbetsplats i de egna länderna. En särskild utredare har haft regeringens uppdrag att ge förslag till hur direktivet skall genomföras i Sverige. Utredaren överlämnade betänkandet Unionsmedborgares rörlighet inom EU (SOU 2005:49) den 1 juni 2005. Utredningen föreslår att det i stället för uppehållstillstånd införs ett registreringsförfarande som Migrationsverket skall ansvara för. Verket skall tillhandahålla registreringsbevis till de unionsmedborgare som kommer hit och så kallade uppehållskort till familjemedlemmar som kommer från tredje land. Handlingarna är endast bevis för att registrering eller anmälan har skett till Migrationsverket och att förutsättningarna för uppehållsrätt enligt direktivet är uppfyllda, men utgör inte en förutsättning för rätten att vistas i Sverige. Regeringen beslutade den 2 februari 2006 att överlämna propositionen Genomförande av EG-direktiven om unionsmedborgares rörlighet inom EU och om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (prop. 2005/06:77) till riksdagen. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningsdagen med beaktande av följande övergångsbestämmelser. Dessa övergångsbestämmelser är desamma som gällde vid EU:s utvidgning den 1 maj 2004. De nuvarande medlemsstaterna har rätt att begränsa tillträdet till sin arbetsmarknad genom att tillämpa nationell lagstiftning och bilaterala avtal i stället för EU:s regelverk om arbetskraftens fria rörlighet inom EU. Österrike och Tyskland får även rätt att i viss utsträckning begränsa den fria rörligheten för tjänster. Det rör sig här om en möjlighet att införa restriktioner gällande vissa känsliga servicesektorer, vilka huvudsakligen är bygg- och städsektorerna. De två första åren efter anslutningen kommer de nuvarande medlemsstaternas nationella lagstiftning att gälla i stället för det EU:s regelverk om arbetskraftens fria rörlighet. Dessa nationella bestämmelser, eller bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser, kan innebära full tillgång till arbetsmarknaden. Arbetstagare från de nya medlemsstaterna får emellertid inte ges sämre villkor än de som, vid tiden för undertecknandet av anslutningsfördraget, gäller enligt nationella bestämmelser eller bilaterala överenskommelser. Före utgången av tvåårsperioden efter anslutningen skall rådet se över hur övergångsbestämmelserna fungerar, med utgångspunkt i en rapport från kommissionen. Senast vid slutet av tvåårsperioden efter anslutningen skall de nuvarande medlemsstaterna anmäla till kommissionen om de kommer att fortsätta att tillämpa nationella bestämmelser. Om ingen anmälan sker innebär det att medlemsstaten framöver skall tillämpa EU:s regelverk. Efter fem år skall i princip övergångsbestämmelserna upphöra att gälla. Om en medlemsstat har eller förutser allvarliga störningar på sin arbetsmarknad kan dock övergångsbestämmelserna, efter att kommissionen har underrättats, behållas i sju år. Efter sju år får det inte förekomma några nationella bestämmelser som inskränker den fria rörligheten för arbetstagare från nya medlemsstater i förhållande till EU:s regelverk. Medlemsstater som väljer att tillämpa det EU:s regelverk om arbetskraftens fria rörlighet i förhållande till medborgare från nya medlemsstater har efter de två första åren möjlighet att tillämpa en s.k. skyddsklausul. Klausulen får åberopas om staten "genomgår eller förutser störningar på sin arbetsmarknad som allvarligt skulle kunna hota levnadsstandarden eller sysselsättningen inom en viss region eller ett visst yrke". De nya medlemsstaterna har rätt att tillämpa undantagsbestämmelser av motsvarande slag gentemot en medlemsstat som tillämpar sådana gentemot dem. I förhållande till varandra har de nya medlemsstaterna rätt att använda sig av denna skyddsklausul. I likhet med vad som gällde vid EU:s utvidgning den 1 maj 2004 ger övergångsarrangemangen stor frihet åt de enskilda medlemsstaterna att bestämma om EU:s regelverk om fri rörlighet för arbetstagare skall gälla under en övergångsperiod. 7.2.2 Ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat gällande regelverk på området för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer och kommer att anta nya lagar som träder i kraft vid anslutningen. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: För att bestämmelserna om fri rörlighet för personer skall omfatta även yrken som är reglerade i det mottagande landet krävs att medlemsstaterna erkänner varandras yrkeskvalifikationer. Dessa kvalifikationer definieras i regel genom krav på särskilda examens- eller kompetensbevis. Med stöd av artiklarna 47 och 52 i EG-fördraget har rådet antagit ett stort antal direktiv som syftar till ömsesidigt erkännande av sådana examens- och kompetensbevis. Direktiven utgörs dels av sektorsdirektiv, som omfattar vissa yrken, dels av två mer generella direktiv, som omfattar alla övriga yrken. Sektorsdirektiven innebär att medlemsstaterna har harmoniserat sin lagstiftning på respektive yrkesområde samt antagit gemensamma regler för utbildningarnas omfattning och, i några fall, för deras närmare uppläggning. Dessa direktiv omfattar följande yrkesgrupper: läkare, tandläkare, sjuksköterskor i allmän hälso- och sjukvård, farmaceuter (apotekare), barnmorskor, veterinärer och arkitekter. För läkare finns förutom regler för samordningen av grundutbildningen också gemensamma regler för allmänpraktiserande läkare samt för vissa specialister. Vidare finns ett direktiv som reglerar tillträde till ett stort antal verksamheter inom handel, hantverksyrken och vissa tjänsteområden (Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/42/EG av den 7 juni 1999 om införande av en ordning för erkännande av kvalifikationer för de former av yrkesverksamhet som omfattas av direktiven om liberalisering och övergångsåtgärder samt om komplettering av den allmänna ordningen för erkännande av kvalifikationer). Detta direktiv reglerar de krav, som en medlemsstat har rätt att ställa när det gäller tillträde till ovan nämnda yrkesverksamheter i form av kvalifikationer som förvärvats genom yrkeserfarenhet i en annan medlemsstat. Vidare kan krav ställas på allmän kommersiell kunskap, krav på vandel och konkursfrihet. Slutligen finns också två mer generella direktiv, som omfattar alla övriga yrken som är reglerade (rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier och rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG). Syftet med direktiven är att möjliggöra för en medborgare i en medlemsstat att utöva ett i en annan medlemsstat reglerat yrke. Detta skall enligt direktiven medges under förutsättning att personen i fråga har rätt att utöva samma eller motsvarande yrke i sitt hemland. Advokatyrket omfattas av dessa generella direktiv när det gäller rätten att bli fullt erkänd som advokat i enlighet med värdlandets lagar. Därutöver finns ytterligare två direktiv för advokater. Det ena gäller friheten att tillhandahålla tjänster och det andra är ett s.k. etableringsdirektiv som ger rätt att etablera sig som advokat i ett annat medlemsland under sitt hemlands titel på samma villkor som värdlandets egna advokater. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat gällande regelverk på området och kommer att anta nya lagar som träder i kraft vid anslutningen. De nya medlemsstaterna har också varit tvungna att anpassa de utbildningar som omfattas av sektorsdirektiven till de gällande direktiven. I många fall har omfattande förändringar varit nödvändiga. Samtliga nya utbildningar har ännu inte kommit igång och därmed dröjer det flera år innan personer med de nya utbildningarna, som helt uppfyller direktivens krav, kommer ut på arbetsmarknaden. Genom att ytterligare två länder ansluts till unionen tillförsäkras dessa medborgare rätten att få sina yrkeskvalifikationer erkända i Sverige på samma villkor som övriga EU-medborgare, liksom svenska medborgare ges motsvarande rättigheter i de nya medlemsstaterna. Flera medlemsstater har tvingats genomföra radikala förändringar av vissa utbildningar, som omfattas av de särskilda s.k. sektorsdirektiven, eftersom de inte har uppfyllt de minimikrav som uppställts i direktiven. Sverige godkänner för närvarande inte många av de äldre yrkeskvalifikationerna utan kräver mer eller mindre omfattande kompletteringsutbildningar. Genom utvidgningen blir Sverige skyldigt att godkänna personer med äldre utbildningar, främst inom hälso- och sjukvårdssektorn, som har viss angiven yrkeserfarenhet. 7.2.3 Samordning av trygghetssystem Sammanfattning: EU:s regelverk när det gäller samordningen av medlemsstaternas sociala trygghetssystem kommer att gälla i Bulgarien och Rumänien från anslutningsdagen. Remissinstanserna: Försäkringskassan anför att erfarenheterna av den senaste utvidgningen med tio nya medlemsstater leder till bedömningen att Bulgariens och Rumäniens anslutning inte kan medföra några särskilda konsekvenser för socialförsäkringen. Bakgrund: Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen innehåller regler som samordnar medlemsstaternas sociala trygghetssystem. Reglerna gäller för personer som omfattas eller har omfattats av en eller flera medlemsstaters sociala trygghetssystem. Reglerna innebär bl.a. att man inte skall gå miste om förmåner eller rättigheter som tidigare har tjänats in i ett annat medlemsland. Förordningen ger också dessa personer rätt till likabehandling med landets egna medborgare i fråga om social trygghet. Förordningen syftar inte till att harmonisera medlemsstaternas system för social trygghet. Rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser, ger tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i ett medlemsland rätt till likabehandling med EU-medborgare i förhållande till reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket från och med anslutningsdagen. Stora krav ställs därmed på de nya medlemsstaterna att stärka de administrativa förutsättningarna för samordning i enlighet med förordningen (EEG) nr 1408/71. 7.3 Etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster Sammanfattning: Såväl Bulgarien som Rumänien har fått övergångsperioder när det gäller att uppfylla miniminivån 20 000 EUR i investerarskyddsdirektivet, Bulgarien t.o.m. den 31 december 2009 och Rumänien t.o.m. den 31 december 2011. Remissinstanserna: Finansinspektionen påpekar att den övergångsperiod som Bulgarien och Rumänien har fått i fråga om miniminivån på deras investerarskydd kan föranleda att Finansinspektionen måste informera svenska konsumenter om denna begränsning i investerarskyddet när det gäller vissa värdepapperstjänster från företag i de nya medlemsstaterna. Bakgrund: Den fria rörligheten för tjänster grundas på artikel 49 i EG-fördraget. Den sekundärrättslagstiftning som finns på området rör främst finansiella tjänster. På bankområdet har en rad direktiv antagits för att genomföra den inre marknaden för banktjänster. Direktiven innehåller gemensamma bestämmelser om etablering av verksamhet och drivande av gränsöverskridande verksamhet inom EU samt grundläggande regler om tillsynen av kreditinstitut. Det finns även gemensamma regler om startkapital för drivande av denna typ av verksamhet och om kapitaltäckning för såväl kreditrisker som marknadsrisker. Vidare finns regler för att förhindra att ett kreditinstitut tar på sig alltför stora engagemang mot en kund. Med undantag för reglerna om kapitaltäckning för marknadsrisker har de gemensamma reglerna sammanförts i ett direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (kreditinstitutsdirektivet). Särskilda redovisningsregler för kreditinstitut finns i rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut. Det finns också ett direktiv om garanti av insättningar, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (insättningsgarantidirektivet), enligt vilket det skall finnas insättarskydd upp till en viss miniminivå (20 000 EUR) i alla medlemsstater. Vad gäller försäkringsområdet antogs under 1970-talet inom liv- och skadeförsäkringsområdet direktiv som innebar en minimiharmonisering av reglerna om auktorisation och övriga krav som skall gälla för etablering i medlemsstaterna. Dessa direktiv följdes under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet av direktiv som innehåller regler om möjligheten att sälja försäkringar över nationsgränserna utan etablering i mottagarlandet (gränsöverskridande verksamhet). Slutligen antogs under 1990-talet direktiv vars målsättning var att genomföra en inre marknad på försäkringsområdet. Direktiven syftade till att genomföra principerna om en enda auktorisation och om hemlandstillsyn. Dessa direktiv har kompletterats och ändrats vid flera tillfällen. De direktiv som avser livförsäkring har numera sammanförts till ett enda direktiv. Det finns också regler om redovisning i försäkringsföretag och om tillsyn av försäkringsgrupper. När det gäller försäkringsförmedlare finns gemensamma regler som innebär att en försäkringsförmedlare som är registrerad i en medlemsstat får etablera sig och driva gränsöverskridande verksamhet i andra medlemsstater. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut införs en gemensam reglering av sådana institut som inrättats utifrån syftet att tillhandahålla tjänstepension. På trafikförsäkringsområdet finns för närvarande fem direktiv (i direktiven används benämningen motorfordonsförsäkring). I de tre första direktiven regleras skyldigheten att ha försäkring för motordrivna fordon samt ges närmare bestämmelser om försäkringens omfattning. Det fjärde direktivet, som genomförts i svensk rätt genom lagstiftning som trätt i kraft i januari 2003, innehåller särskilda bestämmelser som syftar till att göra det enklare att få ersättning från en trafikförsäkring för en skada som inträffat i ett annat land än det där den skadelidande är bosatt. Ett femte direktiv antogs den 18 april 2005. För att förverkliga den inre marknaden på värdepappersområdet antogs år 1993 ett direktiv om investeringstjänster inom värdepappersområdet. Direktivet, som omfattade värdepappersföretag, ersattes förra året av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, vilket utöver värdepappersföretagen reglerar även marknadsplatserna. För värdepappersföretagen gäller även det tidigare i samband med bankområdet nämnda direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut. På värdepappersområdet finns även gemensamma regler om upprättande, granskning och spridning av prospekt vid upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad eller vid erbjudanden av värdepapper till allmänheten. När det gäller skyddet för en investerares tillgångar i investeringsverksamhet finns Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (investerarskyddsdirektivet). Direktivet syftar till att skapa ett skydd för investerares tillgångar om ett kreditinstitut eller värdepappersföretag går i konkurs eller på annat liknande sätt sätts ur stånd att fullgöra sina ekonomiska åtaganden. Investerarskyddet skall uppgå till minst 20 000 EUR. Slutligen finns gemensamma regler om bl.a. investeringsfondverksamhet, finansiella säkerheter och marknadsmissbruk. Förhandlingsresultat: Såväl Bulgarien som Rumänien har fått övergångsperioder när det gäller att uppfylla miniminivån 20 000 EUR i investerarskyddsdirektivet, Bulgarien t.o.m. den 31 december 2009 och Rumänien t.o.m. den 31 december 2011. 7.4 Fri rörlighet för kapital Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har beviljats en övergångsperiod på sju år under vilka övriga EU-medborgare eller juridiska personer inte har rätt att köpa jordbruksfastigheter i dessa länder. Avseende fritidsfastigheter har de båda länderna beviljats en övergångsperiod med motsvarande restriktioner i fem år från anslutningsdagen. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Fri rörlighet för kapital är en av de fyra friheterna i EG-fördraget och utgör en viktig del av den inre marknadens funktion. Den fria rörligheten för kapital omfattar dels kapital- och betalningsöverföringar, dels transaktioner avseende tillgångar såsom fastigheter, företag och portföljinvesteringar. Dessutom ingår bestämmelser om betalningssystem och penningtvätt. Fri rörlighet för kapital regleras i artiklarna 56-60 i EG-fördraget. Enligt artikel 56 i EG-fördraget skall alla restriktioner för kapitalrörelser eller för betalningar mellan medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna och tredjeland vara förbjudna. Förbudet mot begränsningar för kapitalrörelser innebär dock inte att länderna inte kan ha olika kontroller av kapitalrörelser, till exempel för att förhindra lagbrott. Förhandlingsresultatet: Både Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i kapitlet med ett par undantag. Vid förhandlingarna i samband med den förra utvidgningen tillämpades en grundläggande princip om att de tio nya medlemsstaterna skulle ges möjlighet att under en övergångsperiod behålla sina nationella regler för fastighetsförvärv. Detsamma har gällt vid förhandlingarna med Bulgarien och Rumänien. Principen för övergångsregler har varit densamma, nämligen att en övergångsperiod på sju år bör vara möjlig för förvärv av jordbruksfastigheter och fem år för förvärv av fritidsfastigheter. Bulgarien och Rumänien har följaktligen beviljats en övergångsperiod på sju år under vilka övriga EU-medborgare eller juridiska personer inte har rätt att köpa jordbruksfastigheter (omfattar jordbruks-, skogsbruks- och skogsmark) i dessa länder. Avseende fritidsfastigheter har de båda länderna beviljats en övergångsperiod med motsvarande restriktioner i fem år från anslutningsdagen. När det gäller förvärv av fast egendom kan konstateras att Sverige i sin förhandling om ett EU-medlemskap fick en övergångsperiod på fem år för utländska förvärv av fritidsfastigheter. För Sveriges vidkommande är bedömningen att övergångsperioderna i huvudsak berör privatpersoner och att inga negativa konsekvenser på detta område uppkommer. 7.5 Bolagsrätt Sammanfattning: Förhandlingarna på detta område har rört skyddet för immateriella rättigheter och resulterat i en särskild bestämmelse om parallellimport av läkemedel samt vissa tekniska anpassningar av vissa rådsförordningar. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Det gemensamma regelverket under detta kapitel omfattar associationsrätt, redovisningsrätt och revision samt immaterialrätt. Hit hör även frågor om tillämplig lag för avtalsförpliktelser samt frågor om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. De två sistnämnda frågorna har tidigare reglerats av två konventioner, nämligen Romkonventionen om domstols behörighet och Brysselkonventionen om avtalsförpliktelser. Numera har bestämmelserna i dessa konventioner inkorporerats i EU:s regelverk. Regelverket på området består av ett stort antal direktiv och flera förordningar. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med beaktande av vissa övergångslösningar vilka beskrivs nedan. I förhandlingarna med Bulgarien och Rumänien har skyddet för immateriella rättigheter diskuterats. Diskussionerna har resulterat i en särskild bestämmelse om parallellimport av läkemedel samt vissa tekniska anpassningar i fyra förordningar (rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken, rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning, rådets förordning (EEG) nr 1768/92 av den 18 juni 1992 om införande av tilläggsskydd för läkemedel samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om införande av tilläggsskydd för växtskyddsmedel). Flera läkemedel som idag har patentskydd i någon nuvarande medlemsstat har inte och kan inte få ett motsvarande skydd i Bulgarien och Rumänien. För att patenthavare inte skall lida förluster på grund av detta har i anslutningsfördraget införts en regel som innebär att den som fick patentskydd för ett läkemedel vid en tidpunkt då det inte var möjligt att få motsvarande skydd i någon av de nya medlemsstaterna, skall ha rätt att motsätta sig parallellimport från detta land. Det innebär en rätt att motsätta sig att ett läkemedel, som förts ut på marknaden i en sådan stat av patenthavaren (eller med dennes samtycke), importeras till och marknadsförs i en medlemsstat där patentskyddet gäller. Regeln kallas "den specifika mekanismen". Genom förordning (EEG) nr 1768/92 infördes ett särskilt tilläggsskydd för patent på läkemedel. Förordningen innebär i princip att den som har ett läkemedelspatent kan få upp till fem års extra skyddstid för produkten sedan patenttiden löpt ut. En ansökan om tilläggsskydd måste som regel göras inom sex månader från den dag då produkten fick sitt marknadsgodkännande. Ansökningstiden för tilläggsskydd kommer således att ha löpt ut för flera läkemedel när den aktuella förordningen börjar gälla i Bulgarien och Rumänien. Det har därför införts en möjlighet för patenthavaren att under en övergångsperiod kunna ansöka om tilläggsskydd i de nya medlemsstaterna, även efter den ordinarie ansökningstidens utgång. Motsvarande regler om tilläggskydd finns för patent på växtskyddsmedel. Problemet på varumärkesområdet har rört frågan om hur eventuella konflikter mellan gemenskapsvarumärken och nationella varumärken skall hanteras. Den lösning som har uppnåtts innebär att skyddet för gemenskapsvarumärken utsträcks till de nya medlemsstaterna vid anslutningen. Detta innebär att innehavaren av ett nationellt varumärke i en av de nya medlemsstaterna inte kan få ett gemenskapsvarumärke ogiltigförklarat på grund av förväxlingsrisk men att innehavaren under sådant förhållande har möjlighet att utverka ett förbud mot användning av gemenskapsvarumärket i den nya medlemsstaten. Motsvarande lösning har införts även beträffande gemenskapsformgivningar och nationella formgivningar. 7.6 Konkurrenspolitik Sammanfattning: Rumänien har begärt övergångslösningar för vissa skattebestämmelser där syftet är att underlätta regional utjämning. Därutöver gäller särskilda övergångsbestämmelser för omstruktureringen av Rumäniens stålindustri. Remissinstanserna: LO pekar på den risk som ligger i att Rumänien har fått regionalt investeringsstöd och strukturstöd. En kombination av skattebefrielse och investeringsstöd från strukturfonderna leder till omstruktureringar till orter som troligen inte har de ekonomiska förutsättningarna för den verksamheten. Bakgrund: EU:s regelverk om konkurrens rör frågor om konkurrensbegränsande avtal mellan företag och missbruk av dominerande ställning (artiklarna 81-82 i EG-fördraget), statligt stöd till näringslivet (artiklarna 87-88 i EG-fördraget), offentliga företag och företag med särskilda rättigheter (artikel 86 i EG-fördraget) samt statliga monopol av kommersiell karaktär (artikel 31 i EG-fördraget). Omfattande sekundärrättsliga bestämmelser finns på konkurrens- respektive statsstödsområdena. De nya medlemsstaterna har ställts inför uppgiften att anpassa den nationella lagstiftningen i berörda delar, bygga upp tillräcklig administrativ kapacitet och säkerställa att regelverket också tillämpas på ett trovärdigt sätt. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket inom konkurrensområdet från dagen för anslutning. Rumänien har dock medgivits följande övergångslösningar. Till och med den 31 december 2011 kan Rumänien behålla vissa undantagsbestämmelser enligt lag om frihandelsområden för företag, förutsatt att berörda företag har tecknat handelskontrakt med berörda områdesförvaltningar före den 1 juli 2002. Undantagsbestämmelserna utgör statsstöd och kan tillämpas såsom regionalt investeringsstöd där maximal stödnivå inte får överstiga 50 procent av berättigande kostnader. I den mån det är fråga om små eller medelstora företag kan stödnivån vara upp till 65 procent. För företag som bedriver verksamhet inom motorfordonsindustrin gäller en lägre stödnivå, max 30 procent av stödberättigande kostnader. Den andra övergångslösningen för Rumänien avser möjligheten att fortsätta tillämpningen av undantagsbestämmelser från bolagsbeskattning i samband med nya investeringar i vissa regionalt eftersatta områden. Stödberättigade företag är sådana som erhållit s.k. investeringscertifikat före den 1 juli 2003. Bestämmelserna kan tillämpas som längst till den 31 december 2008 i tre av de eftersatta områdena, till den 31 december 2009 i 22 av de eftersatta områden samt till den 31 december 2010 i tre av de eftersatta områdena. De maximala stödnivåerna för stora företag, små och medelstora företag samt företag inom motorfordonssektorn överensstämmer med dem som angivits ovan enligt undantagsbestämmelserna för företag i frihandelsområden. Rumänien ges möjlighet att genomföra ett omstruktureringsprogram för stålindustrin. Övergångsbestämmelserna fastställer ramar för statsstöd som beviljats och utbetalats under perioden 1993-2004 och fastställer villkor för stödets fördelning mellan berörda stålföretag. Villkor anges därutöver för anpassningen av produktionskapaciteten m.m. Omstruktureringsarbetet skall vara helt genomfört till den 31 december 2008. 7.7 Jordbruk Jordbrukspolitiken är ett av EU:s mest omfattande politikområden och regelverket är mycket stort och detaljerat. Det gör att kapitlet omfattar en rad övergångslösningar som kommer att tillämpas på området. Generellt följer övergångsbestämmelserna de som förhandlades fram vid EU:s senaste utvidgning med tio nya medlemsstater. Den gemensamma jordbrukspolitiken kan, bortsett från vissa horisontella frågor, indelas i två delar. En del utgörs av de marknadsreglerande mekanismerna, I den delen ingår det omfattande stödsystemet till jordbruket som utgör en central del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Den andra delen utgörs av frågor som rör bl.a. säkra livsmedel, veterinära frågor och djurskyddsregler. Därutöver finns program för miljö- och landsbygdsutveckling samt regler om växtskydd och utsäde. Med hänsyn till det omfattande regelverket beskrivs nedan endast de mest centrala områdena och kortfattade redogörelser lämnas för de viktigaste övergångslösningarna. 7.7.1 Horisontella frågor Sammanfattning: Ett förenklat system för identifiering av jordbruksskiften och djur kommer att erbjudas Bulgarien och Rumänien under som längst fem år från anslutningen. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Ett integrerat kontroll- och administrationssystem (IAKS) infördes år 1992. Systemet är datoriserat och innefattar identifiering av jordbruksskiften, system för identifiering av djur, stödansökningar samt ett integrerat kontrollsystem. Kontroll av stödmottagare sker såväl administrativt som fysiskt. Avvikelser medför sanktioner i form av minskat stöd till stödmottagaren. EG-fördragets bestämmelser om statligt stöd är enligt artikel 36 i EG-fördraget tillämpliga på produktion och handel med jordbruksprodukter endast i den mån rådet har beslutat detta. Rådet har dock fattat sådana beslut för merparten av alla jordbruksprodukter. Förhandlingsresultatet: Det krävs en omfattande administrativ kapacitet för att införa IAKS. Bulgarien och Rumänien kommer därför, i likhet med de tio senaste medlemsstaterna, att inledningsvis erbjudas möjligheten till ett förenklat system (SAPS). Det förenklade systemet går ut på att stöden under de tre första åren får betalas ut som schablonbelopp per hektar jordbruksmark. Systemet kommer att kunna förlängas ytterligare ett år i taget i maximalt två år för att sedan övergå till gårdsstödssystemet som regleras i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001. Skulle IAKS inte ha genomförts efter fem år kan detta innebära sanktioner mot medlemslandet som medför att den gradvisa ökningen av stöd från gemenskapen avstannar. När det gäller statliga stöd kommer för Bulgarien och Rumänien, liksom vid den senaste utvidgningen, en generell övergångsregel att gälla för stöd som existerar redan vid anslutningen, s.k. befintliga stöd. Inom fyra månader efter anslutningen skall de nya medlemsstaterna anmäla alla existerande stöd till kommissionen. De stöd som har anmälts kommer sedan att betraktas som befintliga stöd enligt artikel 88.1 i EG-fördraget under en treårsperiod. Senast när denna period löper ut skall stöden ha anpassats till vad som gäller enligt kommissionens riktlinjer för statliga stöd. 7.7.2 Marknadsreglerande mekanismer Sammanfattning: Under förhandlingarna fastställdes kvoter och referenskvantiteter utifrån hur mycket Bulgarien och Rumänien producerade under åren 1998-2002. Dessa ligger till grund för EU-stöden i de nya medlemsstaterna. När det gäller direktstöden kommer det att ske en gradvis infasning med början på 25 procent av den nivå som gäller i de nuvarande medlemsstaterna. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund Kännetecknade för den gemensamma jordbrukspolitiken är ett flertal s.k. marknadsordningar som reglerar viktiga aspekter av produktion, prissättning och stöd för olika kategorier av jordbruksprodukter. Direktstöd är numera den helt dominerande stödformen inom EU:s jordbrukspolitik och svarar också för de största utgifterna. Gårdsstödssystemet Det enskilt största direktstödet från och med år 2005 är gårdsstödet. Gårdsstödet ersätter de direktstöd som jordbrukarna fick tidigare som kompensation för låga världsmarknadspriser vid produktion av vissa jordbruksprodukter. I gårdsstödet har produktionskravet tagits bort som bidragsvillkor. Jordbrukarna får istället motsvarande kompensation under villkor att de följer tillämplig lagstiftning på området och uppfyller kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Gårdsstödsreformen skall vara genomförd senast år 2007 av samtliga medlemsstater. Det framtida gårdsstödet kan antingen baseras helt på historisk produktion under referensperioden 2000-2002, alternativt baseras på hur mycket jordbruksmark jordbrukaren innehar det första tillämpningsåret (år 2005, 2006 eller 2007) eller vara en kombination av de två alternativen. Det finns dessutom möjlighet att bibehålla vissa delar av de produktionskopplade direktstöden. Spannmål EU:s interventionssystem syftar till att garantera odlarna en viss lägsta prisnivå. EU är skyldigt att köpa upp spannmålen under förutsättning att varan håller vissa kvalitets- och kvantitetskrav. Vid sidan av interventionssystemet på marknaden tillämpas även importskydd i form av tullar och importkvoter för att upprätthålla balansen på marknaden. För att avsätta överskottsproduktion finns möjlighet att exportera spannmål till tredjeland direkt från handeln med hjälp av exportbidrag. Systemet är beroende av WTO-avtalets regler för handel med spannmål och spannmålsprodukter. Socker All sockerproduktion är kvoterad inom EU. Varje år fastställs priser som utgör grunden för olika stöd inom marknadsordningen. Marknadsordningen är delvis självfinansierad genom att odlare och industri betalar in produktionsavgifter. Gränsskyddet för EU består av fasta tullar och eventuella tilläggsavgifter samt olika importkvoter som är tullbefriade eller har nedsatt tullsats. EU exporterar årligen socker på världsmarknaden genom ett system med exportbidrag, vilket krävs eftersom EU-priset är ca tre gånger högre än världsmarknadspriset för socker. Frukt och grönsaker Marknadsordningen för färska frukter och grönsaker innefattar regler om kvalitetsnormer, stöd till bransch- och producentorganisationer, intervention samt regler för import och export, såsom tullar och exportbidrag. Marknadsordningarna för bearbetade produkter av frukter och grönsaker innefattar stöd för bearbetning av tomater, persikor, päron, katrinplommon, fikon och citrusfrukt, arealstöd för produktion av druvor för russinframställning samt regler för import och export. Fiberväxter Från och med år 2005 ingår även spånadslin och hampa i det nya enhetliga jordbruksstödet med frikopplat respektive produktionskopplat stöd. För spånadslin och hampa krävs kontrakt med en beredare som anger att linet eller hampan ska beredas till fibrer för att produktionen ska vara stödberättigad. Vin Marknadsordningen för vin innefattar regler om import, export, plantering av vinstockar, omstruktureringar av vinodlingar, lagring, destillationsåtgärder, märkning, följedokument, slutanvändning av EU-subventionerade produkter, skördeuttag samt även produktions- och lagerdeklarationer. Tobak Tobaksstödet skall frikopplas gradvis under en övergångsperiod på fyra år med början år 2006. Under denna övergångsperiod kan medlemsstaterna besluta att behålla en viss andel som kopplat stöd. Från år 2010 skall tobaksstödet helt frikopplas från produktionen. Hälften av stödet skall då vara överfört till systemet med samlat gårdsstöd och den andra hälften till omstruktureringsprogram inom ramen för politiken för landsbygdsutvecklingen. Mjölk och mjölkprodukter Inom marknadsordningen för mjölk och mjölkprodukter finns en rad marknadsmekanismer i form av gränsskydd, exportbidrag, intervention, privat lagring och konsumtionsfrämjande stöd. Från år 2005 har ett direktstöd införts som kompensation för sänkta interventionspriser. Produktionen begränsas av ett kvotsystem och varje medlemsstat är tilldelad en viss nationell kvot, som i sin tur är fördelad på de enskilda producenterna. Kvoten delas dessutom upp i kvot för mjölk som säljs till mejerier (leveranskvot) och i kvot för mjölk som säljs direkt till slutkonsument (direktförsäljningskvot). Överträds kvoten måste en tilläggsavgift betalas. Direktstödet baseras på den mängd mjölkkvot som finns tillgänglig på respektive gård vid ett visst datum. Kött EU:s marknadsreglering inom köttsektorn innefattar gränsskydd, exportbidrag och stöd för privat lagring. De direktstöd som tidigare har utbetalats i form av djurbidrag ingår numera i det nya systemet för gårdsstöd. Det finns dock möjlighet för medlemsstaterna att koppla en viss andel till produktionen även fortsättningsvis. Marknadsordningen innehåller även handelsnormer för fjäderfäkött och för ägg. Handelsnormerna reglerar bl.a. klassificering av kött och ägg efter kvalitet och vikt, förpackning, lagring, transport, presentation och märkning. Förhandlingsresultatet Nedan beskrivs några av de övergångsbestämmelser som knutits till ovan beskrivna marknadsordningar. Referensperioder För varje medlemsland bestäms vid inträdet i EU parametrar för tillämpningen av marknadsordningarna. De viktigaste är de kvoter som begränsar vilken produktion som är stödberättigad enligt regelverket. Eftersom EU:s system för direktstöd väsentligen bygger på principen att kompensera för tidigare genomförda prissänkningar är det också viktigt att bestämma s.k. referensnivåer för produktionen. Detta har gentemot de nya medlemsstaterna skett genom att en historisk referensperiod valts som utgångspunkt. För Bulgarien och Rumänien har de flesta kvoter och basarealer fastställts utifrån treåriga historiska referensperioder där tillförlitlig statistik finns tillgänglig för åren 1998-2002. Direktstöd Liksom för de tio senaste medlemsstaterna kommer direktstöden att fasas in gradvis under en 10-årsperiod, dvs. 25 procent av den nivå som gäller i de nuvarande EU-länderna år 2007, 30 procent år 2008, 35 procent år 2009, 40 procent år 2010, och därefter en ökning med 10 procentenheter per år fram till år 2016 då de nya medlemsstaterna skall få samma stöd som de nuvarande EU-länderna. Bulgarien och Rumänien kommer under infasningsperioden att kunna använda nationella medel, och under perioden 2007-2009 även en viss andel av de medel som är avsedda för landsbygdsutveckling, för att komplettera direktstöden. Gårdsstödsystemet Eftersom EU-15 senast år 2007 skall ha infört det nya gårdsstödssystemet som beslutades i 2003 års reform gäller att Bulgarien och Rumänien från början införlivar det nya systemet, med obligatorisk tillämpning av den regionaliserade modellen. Under de första 3 åren med det förenklade systemet (SAPS) kommer inte tvärvillkoren att tillämpas. Liksom för de tio senaste medlemsstaterna kommer inte heller modulering eller den s.k. finansiella disciplinen att tillämpas innan länderna är fullt infasade. Socker Bulgarien kommer att ha möjlighet att överföra sin produktionskvot för socker till den totala produktionskvoten för isoglukos under år 2006. Vin Bulgarien och Rumänien har fått möjlighet att utöka andelen nyplanteringsrätter med 1,5 procent från anslutningsdagen. Rumänien har även beviljats en övergångsperiod på 8 år för utfasning av odling av vinhybrider som inte är tillåtna i EU. Mjölk och mjölkprodukter Med anledning av den småskaliga strukturen och betydande andelen gårdskonsumtion av mjölk har Bulgarien och Rumänien beviljats ett undantag från principen för tilldelning av mjölkkvot genom att en omstruktureringsreserv har beviljats utöver baskvoten. Reserven kommer vid en översyn år 2009 att kunna omvandlas till baskvot om länderna kan visa att direktförsäljningen av mjölk på gårdarna har minskat till fördel för leveranser till mejeri. Bulgarien har även beviljats ett femårigt undantag från EU:s regler för fetthalt i konsumtionsmjölk fram till den 30 april 2009. Under denna tid får mjölken enbart konsumeras på de respektive inhemska marknaderna eller exporteras till tredjeland. 7.7.3 Livsmedelsfrågor Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har beviljats övergångsregler när det gäller uppfyllandet av hygienreglerna för bl.a. mejerier och anläggningar som producerar färskt kött. Produkter från de anläggningar som omfattas av undantagen får endast säljas på den inhemska marknaden. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Livsmedelsområdet (alla typer av livsmedel, både vegetabiliska och av animaliskt ursprung) är i stort sett harmoniserat inom EU. Det innebär att ingen enskild medlemsstat kan ha vare sig strängare eller mer liberala regler än de andra. Syftet med livsmedelslagstiftningen är att skydda konsumenternas hälsa samt att underlätta handeln genom gemensamma bestämmelser inom hela EU. Förhandlingsresultatet: Liksom flertalet av de tio senaste medlemsstaterna har Bulgarien och Rumänien beviljats undantag från hygienreglerna för ett antal mjölkproduktanläggningar och mejerier samt ett antal anläggningar som producerar färskt kött fram till den 31 december 2009. Produkter från de anläggningar som omfattas av undantagen får endast säljas på den nationella marknaden i respektive land och måste märkas i särskild ordning. Övergångslösningarna för livsmedelshygien och kontroll kommer att innebära att de nya medlemsstater som omfattas av undantagen endast får sälja berörda livsmedel på sin inhemska marknad. Övergångsbestämmelserna torde inte få någon särskild effekt för svenska konsumenter eller producenter. Svenska företags tillgång till de nya medlemsstaternas marknader påverkas inte av undantagen. 7.7.4 Veterinära frågor och djurskydd Sammanfattning: Vad gäller animaliskt avfall skall Bulgarien senast vid utgången av år 2005 ha upphört med sedvänjan att gräva ner högriskavfall, ett förfarande som inte tillåts inom EU. Remissinstanserna: Statens Veterinärmedicinska anstalt anför att Bulgarien och Rumänien behöver gemenskapens stöd vad gäller smittskydd och livsmedelssäkerhet. Ett exempel är övervakning och kontroll av epizootin fågelinfluensa. Bakgrund: EU:s regelverk inom det veterinära området, dit även foderfrågor räknas, innehåller regler som syftar till att säkerställa folk- och djurhälsa. Regelverket innefattar bl.a. bestämmelser om kontroll i samband med rörligheten av djur och varor på den inre marknaden och kontroll vid import av dessa från tredjeland, åtgärder mot djursjukdomar, såväl de som smittar från djur till djur och de som smittar från djur till människa, oftast via livsmedel, samt bestämmelser om hantering av animaliska biprodukter. Animaliska biprodukter utgörs bl.a. av specificerat riskmaterial, dvs. de delar av nötkreatur som kan sprida BSE. EU:s bestämmelser om djurskydd består bl.a. av minimiregler avseende utrymmen för djurhållning och krav vid transporter. I förhandlingarna har betonats vikten av att Bulgarien och Rumänien vid anslutningsdagen till fullo efterlever regelverket för djurskydd. Detta är viktigt för att behålla konsumenternas förtroende för produktionen av livsmedel av animaliskt ursprung. Dessutom kan olika efterlevnadsgrader i de nya medlemsstaterna medföra ojämlika konkurrensvillkor och därmed störa den inre marknadens funktion. Förhandlingsresultatet: Varken Bulgarien eller Rumänien har beviljats några övergångslösningar inom den veterinära lagstiftningen eller för foder- och djurskyddsbestämmelser. Vad gäller animaliskt avfall skall Bulgarien senast vid utgången av år 2005 ha upphört med sedvänjan att gräva ner högriskavfall, ett förfarande som inte tillåts inom EU. 7.7.5 Landsbygdsutveckling Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien erbjuds ett antal temporära åtgärder inom ramen för landsbygdsutvecklingsprogrammen. De temporära åtgärderna syftar till att underlätta för de nya medlemsstaterna att uppnå sina mål för landsbygdsutvecklingen. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: EU:s förordning om stöd för landsbygdsutveckling utgör ett ramverk för respektive medlemslands landsbygdsutvecklingsprogram och syftar till en hållbar utveckling av landsbygden med anknytning till jordbruket och dess omställning. Insatserna skall komplettera andra instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken för att bidra till att uppnå målen i artikel 33 i EG-fördraget. Den nuvarande förordningen, rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar, ändrad bl.a. genom rådets förordning (EG) nr 1783/2003 av den 29 september 2003 om ändring av förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden, löper fram till och med år 2006. Beslut har ännu inte fattats om den nya förordningen som ska gälla under perioden 2007-2013, varför åtgärder och utformning kan komma att revideras. Samtliga åtgärder för utveckling av landsbygden kräver nationell medfinansiering. Landsbygdsåtgärderna finansieras i nuvarande program både från Jordbruksfondens garantisektion och från utvecklingssektionen, men föreslås i den nya förordningen från år 2007 att ligga under en gemensam landsbygdsutvecklingsfond. Förhandlingsresultatet: På grund av jordbrukets och landsbygdens specifika behov i de blivande medlemsstaterna har dessa fått ett antal temporära åtgärder som ska syfta till att underlätta för Bulgarien och Rumänien att åstadkomma en struktur- och miljöanpassning av jordbrukssektorn. Liknande lösning gäller för de tio senaste medlemsstaterna för perioden 2004-2006. Exempel på åtgärder är särskilda omstruktureringsstöd och stöd för att uppnå EU-standard för livsmedelssäkerhet, djurhållning och miljö. Bulgarien kommer även att ha möjlighet att erbjuda stöd för tidig pension för mjölkproducenter i åldrarna 55-70 år. För att underlätta genomförandet av EU:s regelverk och lösa prioriterade problem för en hållbar anpassning av jordbrukssektorn och landsbygden, har Bulgarien och Rumänien liksom de tio senaste medlemsstaterna erbjudits s.k. differentierade anslag, vilket innebär en förlängd tid mellan åtagande och utbetalning. Proceduren är densamma som för strukturfonderna och föreslås gälla för landsbygdsförordningen under perioden 2007-2013. Medfinansieringsgraden från EU för landbygdsåtgärder skall vara maximalt 80 procent med undantag för miljö- och djurhållningsåtgärder där gränsen är 85 procent. Bulgarien och Rumänien tillåts även använda medel avsedda för landsbygdsutveckling till att komplettera direktstöden. Den sammanlagda överföringen får inte överstiga 20 procent av medlen tilldelade från Jordbruksfondens garantisektion för landsbygdsutveckling under åren 2007, 2008 och 2009. Alternativt kan överföringen fördelas till 25 procent år 2007, 20 procent år 2008 och 15 procent år 2009. Övergångsbestämmelserna för Bulgarien och Rumänien innebär inga särskilda konsekvenser för Sverige. För de nya medlemsstaterna främjar landsbygdsåtgärderna strukturutvecklingen och miljön i lantbruket och ger ökade möjligheter till effektivisering av jordbrukssektorn, vilket på sikt kan öka ländernas konkurrenskraft. 7.7.6 Växtskydd och utsäde Sammanfattning: EU:s regelverk syftar till att förhindra spridning av farliga skadegörare i handel och i produktion av växter inom gemenskapen. Rumänien har fått övergångsperioder avseende växtskydd. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Inom ramen för den inre marknaden finns ett regelverk som syftar till att förhindra spridning av farliga skadegörare i handel och produktion av växter inom gemenskapen. Regelverket omfattar bestämmelser om vilka skadegörare som skall anses farliga samt regler om bekämpningsåtgärder. Allt utsäde som saluförs inom gemenskapen skall genomgå en officiell kvalitetskontroll, en s.k. certifiering. I direktiven, som utgör regelverket på detta område, anges vidare bl.a. vilka kvalitetskrav som skall vara uppfyllda. Direktiven riktar sig mot specifika grödor som potatis, lantbruksväxter, köksväxter m.m. Ett särskilt direktiv ger medlemsstaterna rätt att ha strängare krav med avseende på förekomst av flyghavre. Förhandlingsresultatet: På växtskyddsområdet (växtskyddsmedel) har Rumänien fått en övergångsperiod för fyra aktiva substanser som används i växtskyddsmedel fram till och med den 31 december 2009 och för en icke-aktiv substans till och med den 31 december 2008. 7.8 Fiske Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningsdagen. Remissinstanserna: Fiskeriverket ansluter sig till den bedömning som gjorts i departementspromemorian. Bakgrund I likhet med den gemensamma jordbrukspolitiken är den gemensamma fiskeripolitiken fullt utvecklad. Regelverket består av förordningar som är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Det övergripande målet för fiskeripolitiken är att tillförsäkra ett utnyttjande av akvatiska levande resurser under hållbara ekonomiska, miljömässiga och sociala förhållanden. Den gemensamma marknaden för fiske omfattar också fiskeprodukter fram t.o.m. det första bearbetningsledet. Den gemensamma fiskeripolitiken består av följande delar: resurspolitik, strukturpolitik, marknadspolitik, bestämmelser om kontroll i syfte att övervaka efterlevnaden av regelverket samt externa relationer. Resurspolitiken Rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken anger de allmänna målen för den gemensamma fiskeripolitiken och berör bl.a. fiskets resursfrågor. Politiken gäller inom medlemsstaternas territorier, i EU:s fiskevatten och för EU:s fartyg i andra länders vatten. Målet är att skydda och bevara naturresurserna och att se till att dessa nyttjas långsiktigt på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt. Här skall hänsyn tas till sektorns socioekonomiska förhållanden, producenternas och konsumenternas behov samt följderna för det marina ekosystemet. Förordningen anger ramarna för tillträde till och förvaltning av resursen, kontroll av fiskeaktiviteterna samt vilka medel och förfaranden som krävs. En förutsättning för det gemensamma systemets tillämpning är de föreskrivna nationella systemen för fiskelicenser, vilka skall omfatta EU:s fiskefartyg. Strukturpolitiken Strukturpolitiken inom fiskerinäringen avser hela unionen och därmed omfattas hela EU av strukturstöd till fiskerinäringen, vari beredningsindustri och vattenbruk inkluderas. Syftet med åtgärderna är att främja de övergripande målen för den gemensamma fiskeripolitiken om att säkerställa att levande akvatiska resurser utnyttjas på ett hållbart sätt i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende. Avgörande för detta är att omstrukturera sektorn och anpassa fiskeflottan och dess verksamhet till tillgängliga fiskresurser. Åtgärderna skall även främja en konkurrenskraftig näring genom moderniseringar. Marknadspolitiken Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter syftar till att inom EU införa en gemensam marknad för fiskeriprodukter. För att uppnå detta måste tullhinder och alla andra åtgärder som skulle kunna hindra fri rörlighet för fiskeriprodukter avvecklas. Vidare måste gemensamma regler för marknaden för fisk fastställas. Ett annat syfte med marknadspolitiken är att undvika stora prisvariationer, vilket främst åstadkommes genom att producentorganisationerna återtar fisk från marknaden av sådana kvantiteter som inte uppnår vissa minimipriser. Under år 2005 genomför kommissionen en utvärdering av marknadsordningen. Kommissionen avser vidare att under innevarande år att genomföra möten med olika intressenter samt studier om försörjningssituationen samt producentorganisationernas roll. Kontroll För att den gemensamma fiskeripolitiken skall kunna genomföras effektivt ställs också krav på en fungerande kontroll som omfattar åtgärderna inom resurs-, struktur- och marknadspolitiken. Ansvaret för kontrollen ligger i första hand hos respektive medlemsstat men samarbete och samverkan mellan medlemsstaterna är väsentliga för en likartad tillämpning av regelverket inom EU. Ett gemensamt EU-organ för fiskerikontroll skall inrättas den 1 januari 2006. Organet skall stå för operativ samordning av medlemsstaternas gränsöverskridande fiskerikontroll och även bistå medlemsstaterna med utbildningsaktiviteter samt ge kommissionen tekniskt stöd vid behov. Externa relationer Det internationella samarbetet på fiskets område har ofta politisk betydelse även utanför fiskeripolitiken. I arbetet diskuteras fiskerifrågor som inkluderar aspekter av internationell rätt, internationell handel, nationell suveränitet, budgetåtaganden samt internationellt utvecklingssamarbete. EU:s externa relationer på fiskets område omfattar multilateralt samarbete (bl.a. inom ramen för FAO och OECD), regionalt samarbete samt bilateralt samarbete med tredjeland. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningsdagen och några övergångsbestämmelser är därmed inte aktuella. Bulgarien och Rumänien fångar tillsammans mindre än 10 000 ton skarpsill i Svarta havet varje år som i huvudsak används för mänsklig konsumtion. Vattenbruket är mer omfattande; den sammanlagda årsproduktionen överstiger 10 000 ton och de viktigaste arterna är karp och regnbåge. Någon konkurrenssituation gentemot svenskt fiske eller vattenbruk beräknas inte uppkomma. Den sammanlagda befolkningen i Bulgarien och Rumänien är mer än 30 miljoner invånare vilket vid en ekonomisk tillväxt kan betyda att en viktig marknad för svenska fiskeriprodukter kan uppstå. Förutsättningarna är, förutom ekonomisk tillväxt, att marknaden aktivt bearbetas och om detta görs bör svenska företag ha goda möjligheter. 7.9 Transportpolitik Sammanfattning: Vid anslutningen kommer Bulgarien och Rumänien att få fullt marknadstillträde till internationella transporter. Vad gäller cabotage vid vägtransporter skall de nya medlemsstaterna få gradvis tillträde till denna marknad. Bulgarien och Rumänien har fått en övergångsperiod i fråga om bl.a. EU:s regler om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen. Remissinstanserna: LO välkomnar övergångsreglerna på detta område. Eftersom Bulgarien fått en övergångsperiod på tre år för olika behörighetskrav och på företagskapital är det inte acceptabelt att tillåta internationell trafik med bulgariska transportörer ens under övergångsperioden. Bakgrund: Artiklarna 70-80 i EG-fördraget föreskriver att unionen skall ha en gemensam transportpolitik. Transportområdet omfattas av fri rörlighet för tjänster inom ramen för den inre marknaden. Den gemensamma transportpolitiken syftar till att avskaffa nationella handelshinder och regleringar som hindrar fri rörlighet för transporttjänster. Transportområdets rättsakter består huvudsakligen av sekundärlagstiftning i form av ett hundratal förordningar, direktiv och beslut. Med de båda nya medlemsstaterna har enighet uppnåtts om ett antal övergångsbestämmelser vilka uteslutande berör vägtransportområdet. Bestämmelserna för vägtransporter kan delas in i två delar, nämligen bestämmelser för marknadstillträde och bestämmelser som syftar till att skapa lika konkurrensvillkor. Till bestämmelserna för marknadstillträde hör rådets förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om gemensamma regler för internationell persontransport med buss. Förordningen innefattar tillstånd för internationell linjetrafik, pendeltrafik utan logi och vissa typer av tillfällig trafik. Hit hör också rådets förordning (EEG) 881/92 av den 26 mars 1992 om tillträde till marknaden för godstransporter på väg inom gemenskapen till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier, som reglerar när en åkare kan utföra transporter inom EU utan särskilt tillstånd. Cabotagetransporter (rätt att utföra inrikes trafik i ett land med ett fordon registrerat i ett annat land) får enligt rådets förordning (EEG) nr 3118/93 av den 25 oktober 1993 om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter på väg i en medlemsstat där de inte är etablerade bedrivas fritt inom unionens gränser. Det innebär att kvoteringar eller dylikt inte längre får existera för transporter mellan medlemsstaterna. Till bestämmelserna med syfte att skapa lika konkurrensvillkor hör bl.a. gemensamma regler för kör- och vilotider, gemensamma minimiregler om kraven för att få yrkestillstånd samt uttaget av fordonsskatter, vägtullar och vägavgifter. Under de senaste åren har beslutats en rad direktiv som syftar till att förbättra yrkesförarnas sociala villkor och trafiksäkerheten (det sociala paketet). Reglerna rör bl.a. säkerhetsbälten, förartillstånd, fordonskonstruktion för större trafiksäkerhet samt gränsvärden för miljöpåverkande utsläpp. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för några övergångslösningar. Vid anslutningen till EU skall de nya medlemsstaterna få fullt marknadstillträde för internationella transporter (förordning (EEG) nr 881/92). Bulgarien och Rumänien skall dock endast få gradvis tillträde till den del av cabotagemarknaden som rör vägtransporter. Utifrån en begäran från EU har övergångsbestämmelser beslutats som innebär ett ömsesidigt förbud mot tillgången till de nationella transportmarknaderna under en treårsperiod. Detta innebär att varken EU:s åkare eller kandidatländernas åkare får utföra inrikes transporter på varandras respektive territorier under övergångsperioden. Medlemsstaterna, såväl de nuvarande som de blivande, har möjlighet att förlänga övergångsperioden med upp till fem år. Under övergångsperioden kan medlemsstaterna bilateralt utväxla cabotagetillstånd med Bulgarien och Rumänien genom bilaterala avtal. Bulgarien och Rumänien har fått en övergångsperiod t.o.m. den 31 december 2013 för införlivandet av rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom EU. Övergångsbestämmelserna innebär att vissa tunga fordon inte får trafikera icke uppgraderade sträckor av det bulgariska och rumänska vägnätet. Övergångsbestämmelsen har dock kopplats till en rad villkor för både Bulgarien och Rumänien. Enligt dessa villkor skall länderna uppgradera delar av sina vägnät enligt en överenskommen tidtabell. Fordon som uppfyller kraven i ovan nämnda direktiv skall obehindrat få använda sig av de huvudsakliga transitvägarna. Icke uppgraderade delar av det sekundära vägnätet skall, där det är tekniskt möjligt, få användas för lastning och lossning under hela övergångsperioden. Bulgarien har under en period t.o.m. den 31 december 2010 fått undantag från bestämmelser beträffande de miniminivåer för kapital och reserver som företag skall förfoga över enligt rådets direktiv 96/26/EG av den 29 april 1996 om rätt att yrkesmässigt bedriva person- och godstransporter på väg och om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers etableringsrätt på området för nationella och internationella transporter. Det kapital och de reserver som transportföretagen skall förfoga över skall under övergångsperioden successivt nå upp till de miniminivåer som fastställts enligt direktivet. Rumänien har fått övergångsbestämmelser avseende de minimiskattesatser som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer. Undantaget innebär att lägre skatter kan tas ut för tunga fordon än de miniminivåer som gäller inom övriga EU. Övergångsperioden gäller t.o.m. den 31 december 2010 och avser fordon som används uteslutande för inrikes transporter. Under perioden skall skattesatserna gradvis höjas till den nivå som föreskrivs i direktivet. De nya medlemsstaternas inträde i EU innebär att en del bilaterala avtal inom vägtransportområdet inte gäller i de delar de står i konflikt med EU:s bestämmelser. Kvoteringar eller dylikt kommer inte längre att finnas vid transporter mellan Sverige och de kommande medlemsstaterna. Övergångsbestämmelserna om cabotage är ömsesidiga och innebär att varken svenska åkare eller de nya medlemsstaternas åkare får utföra inrikes transporter på varandras respektive territorier under övergångsperioden. Sverige har inte tagit ställning i frågan om att bilateralt utväxla cabotagetillstånd under övergångsperioden. Några övriga konsekvenser av betydelse kan inte förutses. Luftfartsstyrelsen påpekar att Bulgarien och Rumänien kommer att vara medlemmar av EU:s inre luftfartsmarknad från och med anslutningsdagen. Före årsskiftet slutfördes förhandlingar om att bilda ett gemensamt europeiskt luftfartsområde (ECAA mellan EU, Norge och Island å ena sidan och å andra sidan Bulgarien, Rumänien samt den västra Balkanregionen (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Serbien och Montenegro samt Kosovo/UNMIK). För Bulgariens och Rumäniens del innebär tidpunkten då ECAA-avtalet träder i kraft en direkt och fullvärdig anslutning till den Europeiska unionen och dess inre luftmarknad. Innan detta sker kommer kommissionen under 2006 att genomföra inspektion av de nya medlemsstaternas säkerhetsmässiga förutsättningar att fullt ut integreras i EU:s luftfartsmarknad. Luftfartsstyrelsen understryker betydelsen av att kommissionen på detta sätt före anslutningen till EU verifierar de nya medlemsstaternas genomförande av säkerhetskrav för att anpassa deras lagstiftning och tillämpningsföreskrifter i förhållande till på området utarbetade standarder och grundläggande krav. 7.10 Beskattning Det gemensamma regelverket på detta område omfattar framför allt indirekt beskattning, nämligen mervärdesskatten och punktskatterna. I detta kapitel ingår även företagsbeskattning samt administrativt samarbete på skatteområdet mellan EU:s medlemsstater. Genom anslutningen av Bulgarien och Rumänien kommer det antal skatteregimer som förekommer inom EU att öka. Mot detta skall dock ställas att EU:s regelverk nu kommer att utökas till att omfatta ytterligare två nya stater vilket ger större möjligheter att samarbeta för avskaffandet av skadlig skattekonkurrens. Det ger även större möjligheter att allmänt sett undvika skatterelaterade störningar i handelsutbytet, bl.a. genom utökandet av ränte- och royaltydirektivet. Även formaliseringen inom EU av det administrativa samarbetet på skatteområdet bör medföra effektivitetsvinster i samarbetet med de blivande medlemsstaterna. På områdena mervärdesskatt och punktskatter har både Bulgarien och Rumänien fått undantag från EU:s regelverk på en eller flera punkter. Undantagen kan i viss mån komma att påverka den inre marknaden och de fyra friheterna. Svenska företag kan härigenom få det svårare med marknadstillträde, även om denna påverkan måste förmodas bli av ringa omfattning. 7.10.1 Mervärdesskatt Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har medgetts rätt att under en övergångsperiod tillämpa reducerade skattesatser i större omfattning än vad EU:s regelverk tillåter. De nya medlemsstaterna har medgetts rätt att undanta internationella passagerartransporter från mervärdesbeskattning samt ett ökat utrymme att undanta små och medelstora företag från mervärdesbeskattning. Remissinstanserna: Skatteverket anser att övergångsreglerna på mervärdesskatteområdet i stort inte kommer att få någon signifikant betydelse för svenskt vidkommande. LO pekar på betydelsen av att upprätthålla pressen på de nya medlemsstaterna så att övergångsperioderna inom skatteområdet inte behöver förlängas. Den nedre gränsen för mervärdesskatteskyldighet är enligt EU:s regelverk 5000 EUR. Bulgariens och Rumäniens undantag på 25 600 respektive 35 000 EUR verkar oskäligt. Eftersom en genomsnittlig omsättning för ett bolag i dessa länder är långt under nivån i andra medlemsstater borde en nivå som är acceptabel i andra medlemsstater vara acceptabel även i de nya medlemsstaterna. Bakgrund: Ett gemensamt mervärdesskattesystem med en långtgående harmonisering av skattebasen har utvecklats inom EG sedan 1970-talet. Regleringen finns numera huvudsakligen intagen i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund. Systemet syftar till att underlätta handeln inom EU och utgör också en del av grunden för beräkningen av medlemsstaternas avgift till EU. Som ett led i förverkligandet av den inre marknaden infördes år 1993 bestämmelser som i viss mån även harmoniserar skattesatserna. Länderna tillåts genom dessa regler att förutom en normalskattesats om minst 15 procent även ha högst två reducerade skattesatser på vissa uppräknade varor och tjänster. Huvudregeln inom mervärdesskattesystemet är att allt tillhandahållande av varor och tjänster av skattskyldiga personer skall beskattas om det inte uttryckligen finns ett undantag från beskattning. Ett undantag innebär att den skattskyldige personen inte skall lägga mervärdesskatt på tillhandahållandet. I gengäld har denne inte rätt att dra av ingående skatt. Vissa av de nuvarande medlemsstaterna har fått rätt att tillämpa s.k. nollskattesatser. Det innebär att tillhandahållandet inte skall beskattas men till skillnad från vad som gäller för undantagen får den skattskyldige dra av ingående skatt. Förutom undantag för vissa särskilt uppräknade tillhandahållanden har också medlemsstaterna enligt sjätte direktivet rätt att helt undanta små och medelstora företag från tillämpningsområdet för beskattning om deras omsättning inte överstiger 5 000 EUR. Förhandlingsresultatet Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i direktiv 77/388/EEG från anslutningsdagen med undantag för övergångslösningar på vissa områden, vilka beskrivs nedan. Undantag för internationella passagerartransporter Bulgarien och Rumänien har fått permanent undantag för att få behålla befrielse från mervärdesskatt med avdragsrätt vad avser internationell transport av passagerare fram till dess att artikel 28.4 i direktiv 77/388/EEG uppfyllts eller så länge som samma undantag gäller i någon annan medlemsstat beroende på vilket datum som inträffar först. Undantag för små och medelstora företag Bulgarien och Rumänien har medgivits en möjlighet att tillämpa en högre omsättningsgräns än vad som anges i direktivet som gräns för rätten att undanta små och medelstora företag från momsregistrering och beskattning. För Bulgariens del gäller möjligheten små och medelstora företag vars årliga omsättning är lägre än 25 600 EUR och för Rumänien gäller tröskelvärdet 35 000 EUR. 7.10.2 Punktskatter Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har fått övergångsperioder för att uppfylla minimipunktskatten på cigaretter. Vidare har de nya medlemsstaterna getts möjlighet att tillämpa nedsatta punktskattesatser på alkohol i vidare omfattning än vad EU:s regelverk tillåter. Undantag har också beviljats för punktskatter på energi och elektricitet. Remissinstanserna: Skatteverket kommenterar att övergångsreglerna avseende alkoholskatter och tobaksskatter understigande minimiskattesatserna kan komma att leda till en större privatinförsel av alkoholhaltiga drycker och tobaksprodukter från Bulgarien och Rumänien. Den illegala handeln mellan punkskatteskyldiga kan komma att öka vilket måste beaktas i samband med riskhanteringen inom punktskattekontrollen. Bakgrund: Inom EU finns harmoniserade förfaranderegler för punktskatter på alkoholvaror, tobaksvaror samt energiprodukter och elektricitet. Reglerna gör det möjligt att flytta varor mellan registrerade skattskyldiga utan att skatten förfaller till betalning (den s.k. suspensionsordningen). Reglerna finns i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor. Syftet med suspensionsordningen är att främja fria varurörelser mellan medlemsstaterna. Förutom förfarandereglerna på detta område finns direktiv som anger det skattepliktiga området samt direktiv som anger minimipunktskattesatser. Enligt rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter skall medlemsstaterna tillämpa en minimipunktskatt på cigaretter (punktskatt exklusive mervärdesskatt) som skall vara minst 57 procent av detaljhandelspriset (inklusive samtliga skatter) och som skall vara minst 60 EUR per 1 000 cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Från och med den 1 juli 2006 skall beloppet vara 64 EUR. Enligt rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker får medlemsstaterna tillämpa nedsatta punktskattesatser på etylalkohol som framställs av destillerier som inte producerar mer än 10 hektoliter ren alkohol per år. De nedsatta skattesatserna får inte sättas lägre än till 50 procent av den nationella standardsatsen. Enligt rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet skall medlemsstaterna ta ut minimipunktskatter på energiprodukter (dvs. bensin, dieselbrännolja, tjock eldningsolja, fotogen, gasol, naturgas samt kol och koks) och elektricitet. Förhandlingsresultatet Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för vissa övergångslösningar vilka beskrivs nedan. Minimiskatt på cigaretter Bulgarien och Rumänien har fått övergångsperioder t.o.m. den 31 december 2009 för att uppfylla minimipunktskatten på cigaretter förutsatt att de under dessa perioder successivt anpassar skattesatserna till minimipunktskattesatsen. Under övergångsperioderna får medlemsstaterna efter att ha meddelat kommissionen, så länge det ovannämnda undantaget gäller, behålla samma kvantitativa restriktioner som gäller för import från tredjeländer för cigaretter som förs in på deras territorier från Bulgarien eller Rumänien utan ytterligare punktskatteuttag. Medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet får utföra nödvändiga kontroller, förutsatt att dessa kontroller inte hindrar en väl fungerande inre marknad. Alkoholskatt Som ovan nämnts får medlemsstaterna tillämpa nedsatta punktskattesatser på etylalkohol som framställs av destillerier som inte producerar mer än 10 hektoliter ren alkohol per år. Bulgarien och Rumänien har fått möjlighet att tillämpa detta undantag även på destillerier som producerar mer än 10 hektoliter ren alkohol per år under förutsättning att det rör sig om alkohol framställd av frukt från fruktodlares hushåll avsedd endast för deras personliga bruk. Den mängd alkohol som nedsatt skattesats kan tillämpas för i dessa fall är dock begränsad. För Bulgariens del rör det sig om 30 liter fruktsprit per producerande fruktodlarhushåll och år. För Rumäniens del är gränsen 50 liter. Kommissionen skall se över Rumäniens ordning år 2015 och rapportera eventuella ändringar till rådet. Skatt på energi och elektricitet Bulgarien och Rumänien har fått övergångsperioder fram till den 1 januari 2011 för att uppfylla minimipunktskatten 359 EUR per 1 000 liter blyfri bensin som används som drivmedel. Den effektiva skattesatsen för sådan blyfri bensin får inte vara lägre än 323 EUR per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008. Bulgarien har fått en övergångsperiod fram till den 1 januari 2010 för att uppfylla minimipunktskatten 302 EUR per 1 000 liter och till den 1 januari 2013 för att uppfylla minimipunktskatten 330 EUR per 1 000 liter, allt för dieselbrännolja och fotogen som används som drivmedel. Den effektiva skattesatsen för sådan dieselbrännolja och fotogen får inte vara lägre än 274 EUR per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008. Rumänien har fått en övergångsperiod fram till den 1 januari 2013 för att uppfylla minimipunktskatten 330 EUR per 1 000 liter för dieselbrännolja som används som drivmedel. Den effektiva skattesatsen för sådan dieselbrännolja får inte vara lägre än 274 EUR per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008 och 302 EUR per 1 000 liter från och med den 1 januari 2011. Bulgarien har fått övergångsperioder för att uppfylla minimipunktskatterna för kol och koks som används för uppvärmning (0,15 EUR per gigajoule (GJ) för yrkesmässig användning och 0,3 EUR per GJ för icke-yrkesmässig användning), fram till den 1 januari 2010 för kol och koks som används för fjärrvärme och till den 1 januari 2009 för kol och koks som används för andra ändamål än fjärrvärme. De effektiva nationella skattesatserna för kol och koks får inte vara lägre än 50 procent av minimipunktskatterna från och med den 1 januari 2007. Rumänien har fått en övergångsperiod fram till den 1 januari 2010 för uppfylla minimipunktskatten 0,3 EUR per GJ bruttovärmevärde för naturgas som används för privata uppvärmningsändamål. Rumänien har fått övergångsperioder för att uppfylla minimipunktskatten 15 EUR per 1 000 kg för tung eldningsolja, fram till den 1 januari 2010 för tung eldningsolja som används för fjärrvärme och till den 1 januari 2009 för tung eldningsolja som används för andra ändamål. De effektiva nationella skattesatserna för tung eldningsolja får inte vara lägre än 13 EUR per 1 000 kg från och med den 1 januari 2007. Bulgarien och Rumänien har fått övergångsperioder fram till den 1 januari 2010 för att uppfylla minimipunktskatterna på elektricitet (0,5 EUR per MWh för yrkesmässig användning och 1,0 EUR per MWh för icke yrkesmässig användning). De effektiva nationella skattesatserna för elektricitet får inte vara lägre än 50 procent av minimipunktskatterna från och med den 1 januari 2007. 7.10.3 Företagsbeskattning Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har medgetts övergångstider för vissa regler i ränte- och royaltydirektivet. Bulgarien och Rumänien har förbundit sig att följa EU:s uppförandekod för företagsbeskattning. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Bulgarien och Rumänien har förbundit sig att följa EU:s uppförandekod för företagsbeskattning och att inte införa nya skatteregler som kan vara skadliga samt vid behov avskaffa eller ändra nuvarande regler. I anslutningsförhandlingarna har de fall av statligt stöd som ges i form av skattebefrielse eller skattelättnader till särskilda företag, branscher eller regioner behandlats enligt konkurrensreglerna. Rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (ränte- och royaltydirektivet) syftar till att underlätta verksamheten på den inre marknaden genom att undanröja källskatter på räntor och royalties som betalas mellan närstående företag i olika medlemsstater. Om ett bolag i en medlemsstat betalar en ränte- eller royaltybetalning till ett närstående bolag i en annan medlemsstat skall den förstnämnda staten inte beskatta betalningen. Reglerna omfattar bara vissa särskilt angivna företagsformer som är uppräknade i en bilaga till direktivet. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har medgetts övergångstider för tillämpningen av artikel 1 i ränte- och royaltydirektivet. Bulgarien tillåts att inte tillämpa bestämmelserna till och med den 31 december 2014. Rumäniens undantag gäller till och med den 31 december 2010. För båda staterna gäller att till och med den 31 december 2010 får skattesatsen inte överstiga 10 procent, och för Bulgariens del därefter inte 5 procent de följande åren till och med den 31 december 2014. 7.10.4 Administrativt samarbete på skatteområdet Sammanfattning: EU:s bestämmelser om administrativt samarbete skall kunna tillämpas i de nya medlemsstaterna vid inträdet. Vissa tekniska anpassningar görs i rättsakterna. Remissinstanserna: Skatteverket yttrar att det ökade administrativa samarbetet inom skatteområdet avseende informationsutbyte, delgivning av handlingar och ömsesidigt bistånd med indrivning är positivt men kan komma att ställa större krav på verket i form av ökade resurser för att verket skall kunna uppfylla dess internationella åtaganden. Bakgrund: Det administrativa samarbetet på skatteområdet mellan EU:s medlemsstater omfattar de tre samarbetsformerna informationsutbyte, delgivning av handlingar och ömsesidigt bistånd med indrivning. Bestämmelser om informationsutbyte för beskattningsändamål finns i rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning och skatter på försäkringspremier, i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92 och i rådets förordning (EG) nr 2073/2004 av den 16 november 2004 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter. Direktivets bestämmelser gäller i huvudsak utbyte av information på begäran, medan de båda förordningarna föreskriver ett visst automatiskt informationsutbyte. På mervärdesskattens område rör det sig om ett omfattande utbyte som sker genom att data från nationella databaser tillhandahålls via ett gemensamt kommunikationsnät. I var och en av de tre rättsakterna finns också bestämmelser om delgivning av handlingar. Ömsesidigt bistånd med indrivning regleras i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder. Direktivet var ursprungligen tillämpligt bara på tull och jordbruksavgifter men tillämpningsområdet har utvidgats till mervärdesskatt, punktskatter på tobaksvaror, alkoholdrycker och mineraloljeprodukter samt även skatt på inkomst, förmögenhet och försäkringspremier. Förutom bistånd med indrivning av dessa slags fordringar (inklusive säkringsåtgärder) regleras i direktivet även inhämtande av information om den betalningsskyldige och delgivning av handlingar (på indrivningsstadiet). Vissa bestämmelser av administrativ natur finns även i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor. De särskilda bestämmelserna på detta område är föranledda av den s.k. suspensionsordningen (se avsnitt 7.10.2). I direktivet föreskrivs att de risker som suspensionsordningen innebär skall täckas av en säkerhet som avsändaren är skyldig att ställa. Vidare regleras bl.a. det s.k. ledsagardokument som skall åtfölja varorna vid förflyttning. EU:s bestämmelser om administrativt samarbete skall kunna tillämpas i Bulgarien och Rumänien vid inträdet. Vissa tekniska anpassningar görs i rättsakterna. 7.11 Ekonomiska och monetära unionen (EMU) Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat målet att införa den gemensamma valutan euron. De nya medlemsstaterna kommer från dagen för anslutningen att delta i EMU som medlemsstater med undantag, vilket innebär att länderna inte genast kommer att införa euron. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Förhandlingsresultatet: Kapitlet omfattar regelverket för den ekonomiska och monetära unionen (EMU). För Bulgarien och Rumänien finns inga särskilda övergångsregler för regelverket om EMU på samma sätt som det inte finns sådana regler för de tio medlemsstater som blev medlemmar i EU den 1 maj 2004. Båda länderna har accepterat målet att införa den gemensamma valutan euron redan från anslutningsdagen. Bulgarien och Rumänien kommer från anslutningsdagen att delta i EMU som "medlemsstat med undantag". Det innebär att länderna inte genast deltar i valutaunionen och därmed inte heller genast inför den gemensamma valutan euron. Före anslutningsdagen kan de inte heller delta i växelkurssamarbetet ERM II. Från den dagen de är medlemmar omfattas de dock av en stor del av regelverket för den ekonomiska politiken. Det innebär att länderna skall betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse enligt artikel 99 i EG-fördraget samt att de omfattas av reglerna för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och av stabilitets- och tillväxtpakten. Länder utanför euroområdet kan dock inte bli föremål för sanktioner inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott i de offentliga finanserna. Kraven på den nationella lagstiftningen inom området innebär också att båda länderna skall säkerställa att deras lagstiftning är förenlig med EG-fördraget och stadgan för det Europeiska centralbankssystemet. Några särskilda konsekvenser för svensk del kan inte förutses. 7.12 Statistik Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat regelverket utan övergångsbestämmelser eller undantag. Remissinstanserna: Statistiska centralbyrån anför att regelverket inom området är i snabb utveckling. Bulgariens och Rumäniens statistiksystem kommer därför att behöva omfattande stöd även framgent. Anslutningen kommer att innebära kostnadsökningar för SCB i Intrastat-systemet. Bakgrund: På många områden är tillförlitlig statistik nödvändig för arbetet inom EU. Statistiken har en central roll för beslut om EU:s budget och dess fördelning samt bedömning av hur medlemsstaterna klarar sina åtaganden när det gäller inflation och offentliga finanser. Detta visar sig bl.a. i en omfattande reglering av ekonomisk statistik och jordbruksstatistik. Statistiken spelar också en allt viktigare roll som underlag för att följa och utvärdera hur medlemsstaterna uppnår uppställda politiska mål. Här kan t.ex. nämnas sysselsättnings- och miljömål. Förhandlingsresultatet: Det huvudsakliga problemet när det gäller Bulgariens och Rumäniens antagande av regelverket på statistikområdet har inte varit att länderna skulle acceptera det, utan snarare huruvida de kontinuerligt kan producera korrekta och harmoniserade uppgifter. Den administrativa kapacitet ett land har, t.ex. hur den offentliga verksamheten fungerar och de möjligheter man har att rekrytera kvalificerad personal, spelar stor roll för kvaliteten på statistiken. Särskilt viktigt är det att den statistik som används för olika beslut är tillförlitlig och kan tas fram i tid samt att statistiken är trovärdig. Detta har också understrukits i de rapporter som tagits fram under förhandlingarna. Ett omfattande stödarbete pågår för att bistå de nya medlemsstaterna. Både Bulgarien och Rumänien har accepterat regelverket och har inga övergångslösningar eller undantag. Här bör samtidigt understrykas att regelverket på statistikområdet är i snabb utveckling och det förutsätts att de nya medlemsstaterna även skall införliva de nya rättsakterna. Utvidgningen förväntas inte medföra några särskilda konsekvenser för Sveriges del. 7.13 Socialpolitik och sysselsättning 7.13.1 Arbetsrätt Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket på arbetsrättens område från anslutningsdagen. Remissinstanserna: LO påtalar följande. Med tanke på svårigheterna att organisera sig i fria organisationer enligt västeuropeisk modell är det förvånande att läsa att inga som helst övergångsregler eller uttalanden om fortsatta reformer finns angivna för arbetsrätt, hälsa och säkerhet i arbetslivet eller den sociala dialogen. Bakgrund: Allmänna arbetsrättsliga områden såsom arbetstid, informationsskyldighet för arbetsgivare om rådande avtalsvillkor samt regler för deltids- och visstidsanställningar har reglerats genom s.k. minimidirektiv (varmed avses att det är tillåtet att ha för arbetstagarna mer förmånliga regler). Även andra skyddsregler för arbetstagare finns i bl.a. insolvensdirektivet, som syftar till att ge arbetstagaren ekonomiskt skydd vid arbetsgivarens insolvens samt direktivet om kollektiva uppsägningar, som ålägger arbetsgivaren att informera och samråda med arbetstagarna inför uppsägningar av viss omfattning. Inom området för arbetstagarinflytande har en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i EU skapats. Detaljerade regler har utformats för information och samråd i europabolag och europeiska kooperativa föreningar. Därutöver har regler om inrättande av europeiska företagsråd för information och samråd med arbetstagare i multinationella företag införts. Slutligen finns på detta område dels två direktiv som syftar till att motverka diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning, dels flera direktiv som syftar till att åstadkomma jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och män. Förhandlingsresultatet: Både Bulgarien och Rumänien har accepterat att utan övergångslösningar tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen. 7.13.2 Hälsa och säkerhet i arbetslivet Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket om hälsa och säkerhet i arbetslivet från och med anslutningsdagen. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: EU:s regler som behandlar hälsa och säkerhet i arbetslivet består i huvudsak av ett ramdirektiv med anslutande särdirektiv. Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (ramdirektivet) innehåller grundbestämmelser om organisationen av verksamheten för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och om arbetsgivarens och arbetstagarens ansvar. Ramdirektivet kompletteras med särdirektiv för olika grupper av arbetstagare, för vissa typer av arbetsplatser och för vissa ämnen. För att främja forskning och utveckling för förbättring av levnads- och arbetsvillkor bildades Dublininstitutet år 1975. Vid sidan av detta finns sedan år 1994 även den Europeiska arbetsmiljöbyrån med säte i Bilbao, vars huvudsakliga uppgifter är att samla in och förmedla teknisk, ekonomisk och vetenskaplig information om arbetsmiljö och att främja och stödja utbyte av information och erfarenheter mellan medlemsstaterna. Vidare har genomförandekommittén, Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor, inrättats för att bistå kommissionen vid förberedelse och genomförande av aktiviteter på arbetsmiljöområdet. Den skall bl.a. lämna synpunkter på planerade gemensamma bestämmelser. Kraven på hälsa och säkerhet i arbetslivet får även betydelse för harmonisering av lagstiftningen på produktområdet. Grundläggande säkerhetskrav för produkter som avses släppas ut på marknaden inom EU har upprättats. Harmoniserade standarder som anger tekniska specifikationer för olika typer av produkter tas fram av de europeiska standardiseringsorganen. Förhandlingsresultatet: Både Bulgarien och Rumänien har accepterat att utan övergångsregler tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen. 7.13.3 Sociala dialogen Sammanfattning: För att Bulgarien och Rumänien skall kunna delta i den sociala dialogen på EU-nivå krävs strukturerade organisationer och väletablerad praxis. Ingen av de nya medlemsstaterna har framfört önskemål om övergångsperioder eller avsteg från nu gällande regelverk. Remissinstanserna: Arbetslivsinstitutet betonar vikten av att främja insatser för att stödja de nya medlemsstaternas ansträngningar att etablera förutsättningar för och vidmakthållandet av en väl fungerande social dialog. LO anser att erfarenheterna från de tidigare statsstyrda fack- och arbetsgivarorganisationerna sitter kvar djupt i dessa länder. Svårigheterna att organisera sig i fria organisationer enligt västerländsk modell är därför stora. Därför behövs både ekonomiskt och organisatoriskt stöd till båda parter på arbetsmarknaden, även efter medlemskapets inträde. Inom det fackliga området påpekas i samband därmed särskilt vikten av att skapa en effektiv social dialog och av de arbetsrättsliga direktiven, t.ex. utstationeringsdirektiven. Bakgrund: Den rätt till föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar, som finns i samtliga medlemsstater, har varit grundläggande för tillskapandet av den europeiska sociala modellen, i vilken dialogen mellan arbetsmarknadens parter är en av hörnstenarna. Enligt artiklarna 136-140 i EG-fördraget skall gemenskapen och medlemsstaterna främja den sociala dialogen. Det har ansetts viktigt att de nya medlemsstaterna har väl fungerande relationer mellan parterna på sina arbetsmarknader eftersom detta utgör en förutsättning för deltagande i den sociala dialogen på europeisk nivå. Kommissionen skall, i överensstämmelse med artikel 138 i EG-fördraget, sträva efter att utveckla dialogen på europeisk nivå mellan arbetsgivare och arbetstagare så att denna, om parterna så önskar, kan leda till avtalsbundna relationer. Vidare betonas i den nya avdelningen i EG-fördraget om sysselsättning (Avdelning VIII) den centrala ställning som arbetsmarknadens parter har inom ramen för den samordnade strategin för sysselsättning. UNICE, vari bl.a. Svenskt Näringsliv ingår, företräder de privata arbetsgivarna och CEEP de offentliga arbetsgivarna i dessa avtalsförhandlingar på europanivå. Arbetstagarna företräds på denna nivå av organisationen EFS. Den sociala dialogen har bidragit till vissa framsteg på det sociala området. Tre övergripande avtal har genomförts genom direktiv. Det första är rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS, vilket var det första direktiv om genomförande av ett ramavtal som arbetsmarknadens parter undertecknat på EU-nivå. Detta följdes av rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS och av rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP. Den sociala dialogen har också lett till avtal på sektorsnivå om bl.a. arbetstid vid sjöfart och civil luftfart som genomförts genom rådsdirektiv och till s.k. frivilliga avtal om distansarbete och stress i arbetslivet, som arbetsmarknadens parter själva ansvarar för att genomföra på nationell nivå. Kommissionen har även en fortlöpande dialog med arbetsmarknadens parter där företrädare för både arbetsgivarorganisationer och fackföreningar på EU-nivå deltar. Förhandlingsresultatet: På den sociala dialogens område har varken Bulgarien eller Rumänien framfört önskemål om övergångsperioder eller avsteg från det nu gällande regelverket. 7.13.4 Tobaksdirektivet Sammanfattning: Under en övergångsperiod fram till den 1 januari 2011 har Bulgarien medgetts undantag från bestämmelser om högsta tillåtna tjärhalt i cigaretter som tillverkas och saluförs. Under en viss övergångsperiod får cigaretter med hög tjärhalt som tillverkats i Bulgarien inte heller exporteras till tredjeländer. Remissinstanserna: Statens folkhälsoinstitut framhåller att även om undantaget från tobaksdirektivet, som övergångsvis föreslås, i princip avgränsas till tobakskonsumenter i Bulgarien, bidrar det till att den jämförelsevis höga dödligheten bland män riskerar att bestå. Enligt WHO är det förväntade antalet levnadsår med hälsa för en bulgar vid födseln mellan 61,6-63,3 år. Motsvarande uppgift för svenska män är 71,2-72,5 år. Övergångsreglerna kommer således inte att bidra till att denna skillnad minskar. Bakgrund: Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av den 5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror syftar bland annat till att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författningar om den högsta tillåtna halten av tjära, nikotin och kolmonoxid i cigaretter, de varningstexter och andra uppgifter som skall finnas på styckförpackningar med tobaksvaror samt vissa åtgärder avseende ingredienser i och beskrivning av tobaksvaror, med utgångspunkt i en hög hälsoskyddsnivå. Förhandlingsresultatet: Med avvikelse från artikel 3 i direktiv 2001/37/EG skall direktivets bestämmelse om den högsta tillåtna halten av tjära i cigaretter som tillverkas och saluförs inte börja tillämpas i Bulgarien förrän den 1 januari 2011. Under övergångsperioden får cigaretter tillverkade i Bulgarien med en tjärhalt som överstiger 10 mg per cigarett inte saluföras i andra medlemsstater. Cigaretter tillverkade i Bulgarien med en tjärhalt som överstiger 13 mg per cigarett får inte exporteras till tredjeländer; detta gränsvärde skall sänkas till 12 mg från och med den 1 januari 2008 och till 11 mg från och med den 1 januari 2010. Slutligen skall Bulgarien förse kommissionen med regelbundet uppdaterad information om tidsplanen och de åtgärder som vidtas för att se till att direktivet följs. Beslutet får inga direkta följder för Sverige eftersom undantaget endast avser Bulgarien. 7.14 Energi Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har medgetts övergångsregler från kraven på oljelagring enligt EU:s regelverk. Bulgarien har åtagit sig att stänga de två kvarvarande reaktorerna i kärnkraftverket Kozloduj senast år 2006. Remissinstanserna: Statens energimyndighet anför att de övergångslösningar för energidelen som avtalats inte kan förväntas få några direkta konsekvenser för svensk del. Bakgrund: Det nuvarande EG-fördraget har inte något specifikt avsnitt som behandlar energi. De gemensamma åtgärder som finns på energiområdet har framförallt utvecklats inom ramen för den inre marknaden eller försörjningstrygghet och som en del av EU:s miljöpolitik. Ett viktigt redskap för EU att uppnå energimålen är att förverkliga den inre energimarknaden. Detta är viktigt för att ha stabila energiflöden till rimliga priser, för att öka konkurrenskraften hos den europeiska industrin och för att kunna möta utmaningar i form av t.ex. de miljökrav som åtagandena inom ramen för FN:s klimatkonvention innebär. EU:s regelverk på energiområdet innehåller bland annat en successiv avreglering av el- och gasmarknaderna, regler för el- och gastransitering samt en ganska omfattande rapporteringsskyldighet när det gäller investeringar och priser. Där finns också bestämmelser om försörjningstrygghet, villkor för utvinning av olja och gas, utbyggnad av transeuropeiska energinät, energieffektivitet, förnybara energikällor samt nyskapande energitekniker. Dessutom innehåller EU:s regelverk energidelen av ramprogrammet för forskning och utveckling samt det särskilda ramprogrammet för energi, som omfattar bl.a. samarbete kring energieffektivitet och alternativa energikällor. Kärnenergiområdet regleras av Euratomfördraget vars syfte är att gynna fredlig användning av kärnenergi. Den sekundärrätt som finns reglerar bl.a. kärnbränsleförsörjning, kärnämneskontroll samt hälsoskydd, dvs. strålskydd m.m. Vad som dock inte finns är reglering på kärnsäkerhetsområdet. EU-sidan valde dock att i samband med förhandlingarna på energiområdet inkludera dessa frågor i utvidgningsprocessen. EU:s position var att målet om en hög kärnsäkerhet skulle beaktas i utvidgningsprocessen samt att kärnkraftsreaktorer som inte bedöms kunna uppgraderas till en acceptabel säkerhetsnivå skulle stängas. Förhandlingsresultatet: Förhandlingarna har lett fram till att både Bulgarien och Rumänien accepterat EU:s regelverk för energiområdet. För båda länderna gäller att de endast begärt övergångslösningar vad gäller reglerna för upprätthållande av beredskapslager av olja. Inom kärnkraftsområdet har Bulgarien i linje med sina åtaganden definitivt stängt reaktorerna 1 och 2 vid kärnkraftverket i Kozloduj år 2003. Vidare har Bulgarien åtagit sig att stänga reaktorerna 3 och 4 vid samma kärnkraftverk senast år 2006. Gemenskapen har å sin sida åtagit sig att under perioden 2007-2009 stödja Bulgarien finansiellt för avvecklingen av reaktorerna 1-4 vid kärnkraftverket i Kozloduj med 210 miljoner EUR. Både Bulgarien och Rumänien har för energidelen begärt och fått undantag endast avseende uppfyllande av krav på oljelagring enligt rådets direktiv 68/414/EEG av den 20 december 1968 om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter, reviderat genom rådets direktiv 98/93/EG av den 14 december 1998 om ändring av direktiv 68/414/EEG om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter. För Bulgarien innebär detta undantag att man har fram till den 31 december 2012 på sig för uppbyggnad av beredskapslager av olja motsvarande 90 dagars förbrukning. Motsvarande datum för Rumänien är den 31 december 2011. För varje land har dessutom en tidtabell med årliga mål lagts fast. De övergångslösningar som avtalats kan inte förväntas få några direkta konsekvenser för svensk del. 7.15 Industripolitik och åtgärder för att främja små och medelstora företag Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har under förhandlingarna presenterat sin industripolitik inklusive strategier för omstrukturering av näringslivet. Förhandlingarna har kunnat slutföras utan övergångslösningar. Remissinstanserna: Stockholms handelskammare delar helt ambitionen att utvidga EU. Däremot är det inte helt givet vid vilket datum Bulgarien och Rumänien skall inträda i unionen. Det är viktigt att de inte inträder förrän de har politisk, juridisk och administrativ förmåga att hantera medlemskapets krav på ett tillfredsställande sätt. Bakgrund Gemenskapen och medlemsstaterna skall enligt artikel 157 i EG-fördraget säkerställa att det finns nödvändiga förutsättningar för näringslivets konkurrenskraft. För detta ändamål inriktas insatserna inom industripolitiken på frågor som bl.a. rör näringslivets anpassning till strukturförändringar. Arbetet sker främst i form av utbyte av erfarenheter och annat, icke rättsligt bindande, samarbete. EU:s industripolitik omfattar i första hand horisontella frågor, men inriktas delvis även på åtgärder i enskilda branscher. Små och medelstora företag Åtgärder för att främja småföretagens konkurrenskraft ligger i stor utsträckning på medlemsstaterna. Det gemensamma regelverket omfattar enbart meddelanden och rekommendationer. EU:s småföretagspolitik utgörs i huvudsak av ett program för företag och företagaranda som särskilt riktar sig till små och medelstora företag. Programmet finansierar olika projekt och initiativ för att stimulera entreprenörskap främst genom utbyte av erfarenheter och jämförande studier. Bulgarien och Rumänien deltar sedan tidigare i detta program. Förhandlingsresultatet: Båda de nya medlemsstaterna har under förhandlingarna presenterat sin industripolitik inklusive strategier för omstruktureringar av näringslivet. Dessa strategier har varit föremål för bedömning av hur väl respektive land kan säkerställa att det finns förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv. Särskilt har omstruktureringar och privatiseringar beaktats. Förhandlingarna har kunnat slutföras utan övergångslösningar på något av dessa områden. De nya medlemsstaterna har accepterat att tillämpa regelverket från och med anslutningsdagen och några övergångslösningar finns således inte. Några särskilda konsekvenser för svensk del kan inte förutses. 7.16 Vetenskap och forskning Sammanfattning: Några överenskommelser om övergångslösningar i fråga om vetenskap och forskning har inte träffats med Bulgarien och Rumänien. Sverige kommer även fortsättningsvis att kunna samarbeta med de nya medlemsstaterna inom forsknings- och utvecklingsområdet. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Förhandlingsresultatet: Regelverket behandlar främst två områden: dels EU:s program för forskning och teknisk utveckling, dels forskningssamarbete med tredjeland. De nya medlemsstaterna deltar redan i EU:s program för forskning och utveckling. Inga övergångslösningar har överenskommits och Bulgarien och Rumänien har åtagit sig att tillämpa regelverket från anslutningsdagen. För svensk del innebär detta att Sverige även fortsättningsvis kan samarbeta med de nya medlemsstaterna inom forsknings- och utvecklingsområdet. 7.17 Utbildning Sammanfattning: Utbildningssystemens innehåll och organisation är uteslutande medlemsstaternas ansvar. Bulgarien och Rumänien kommer dock att omfattas av det utbildningssamarbete som sker inom ramen för särskilt uppsatta program. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Enligt artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget skall gemenskapen dels främja det samarbete mellan medlemsstaterna som bidrar till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet, dels genomföra en yrkesutbildningspolitik som stödjer och kompletterar medlemsstaternas egna insatser. Utbildningssystemens innehåll och organisation är dock enligt EG-fördraget uteslutande medlemsstaternas ansvar och det finns ingen strävan hos vare sig EU:s institutioner eller medlemsstater att ge gemenskapen befogenheter i det avseendet. Däremot kan utbildningssystemen mer eller mindre direkt beröras av exempelvis regelverket avseende den fria rörligheten för personer. Det gäller särskilt rådets direktiv 77/486/EEG av den 25 juli 1977 om undervisning av barn till migrerande arbetstagare. Direktivet innebär att medlemsstaterna skall ge medföljande skolpliktiga barn till arbetstagare från en annan medlemsstat gratis undervisning i värdlandets och hemlandets språk. Förhandlingsresultatet Inga övergångslösningar har aktualiserats och de nya medlemsstaterna har förbundit sig att tillämpa regelverket på utbildningsområdet från den dag de inträder i unionen. Den fria rörligheten för personer innebär att migrerande arbetstagare, egenföretagare och deras familjemedlemmar skall behandlas på lika villkor som svenska medborgare. Det kan följaktligen inte uteslutas att utvidgningen kan komma att få ekonomiska konsekvenser för bl.a. studiestödet. Utbildningsprogram och institutioner Utbildningssamarbetet mellan medlemsstaterna sker i första hand inom ramen för programmen Sokrates, som omfattar alla utbildningsnivåer, och Leonardo da Vinci, som avser yrkesutbildning och kompetensutveckling. Programmen ger stöd till gränsöverskridande utvecklingsprojekt samt rörlighet och utbyten för studerande, lärare m.fl. De startade år 1995 och är nu inne i den andra etappen, som genomförs under åren 2000-2006. Vid sidan av programmen genomförs också pilotprojekt och annan verksamhet av mera tillfällig natur. Till gemenskapens uppdrag på utbildningsområdet hör att främja samarbetet med tredjeland. Sokrates och Leonardo da Vinci med anknutna verksamheter medger deltagande av kandidatländerna. Bulgarien och Rumänien har deltagit fullt ut i programsamarbetet sedan år 2001. Till stöd för utbildningssamarbetet finns EU:s institutioner Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildningen i Grekland (Thessaloniki) och Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen i Italien (Turin). 7.18 Telekommunikationer, informationsteknologi och post Regelverket inom detta område utgörs av bestämmelser som syftar till att avreglera telekommunikationsmarknaderna och postmarknaden. 7.18.1 Telekommunikationer och informationsteknologi Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket på detta område från anslutningsdagen med undantag för att Bulgarien har getts möjlighet att skjuta upp introduktionen av nummerportabilitet till senast den 1 januari 2009. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Liberaliseringen av telekommunikationsmarknaderna i EU påbörjades år 1988 och kan anses fullbordad år 1998, så när som på några undantag av övergångskaraktär. Det övergripande målet var att främja konkurrensen på den inre marknaden och att stimulera investeringar i en miljö präglad av snabb teknisk utveckling. Telekommunikationssektorn utgör idag ett högtillväxtområde inom den europeiska ekonomin och en viktig stimulans av ekonomin som helhet. Sedan år 1999 har ett omfattande arbete pågått inom EU med att formulera ett nytt regelpaket för elektroniska kommunikationer i syfte att modernisera och anpassa reglerna på området. Avsikten har varit att anpassa regleringen till en mer konkurrensutsatt marknad och att ta hänsyn till den pågående konvergensen, dvs. sammansmältningen av tele, data och rundradio. Det nya regelverket innebär att alla typer av infrastruktur (telenät, datanät, rundradionät m.fl.) regleras på samma sätt. Regelverket syftar till att vara teknikneutralt. Det nya regelverket antogs och trädde i kraft under våren 2002. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket på detta område från anslutningsdagen med undantag för att Bulgarien har getts möjlighet att skjuta upp introduktionen av nummerportabilitet till senast den 1 januari 2009. För att klara tillämpningen av regelverket från anslutningsdagen kommer det att vara nödvändigt för dem att genomföra ganska omfattande ändringar i sina nationella lagstiftningar. Bulgarien och Rumänien har gjort betydande framsteg de senaste åren med att anta och tillämpa EU:s telekommunikationsregler så som de var före ändringarna år 2002. Genomförandet av det nya regelverket kräver dock att samtliga intressekonflikter avlägsnas genom en tydlig åtskillnad mellan ansvar för reglering och operativa intressen, något som endast är delvis genomfört i dessa länder. Detta inbegriper skapandet av en oberoende regleringsmyndighet och en åtskillnad mellan lagstiftande organ och ägarintressen. Genom det nya regelverket som trädde i kraft år 2002 skapas goda förutsättningar för att säkerställa att regelverket på telekommunikationsområdet tillämpas på samma sätt i de olika medlemsstaterna. Spelreglerna för näringslivet kommer att se likadana ut i alla medlemsstater, vilket kommer att göra det lättare för aktörerna att agera och konkurrera i de olika länderna. Genom att de nya medlemsstaterna ansluter sig till denna reglering kommer deras telemarknader att vara öppna för konkurrens på samma vis som i övriga EU. Detta torde innebära utökade möjligheter för svenska operatörer att kunna agera på dessa marknader. 7.18.2 Post Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket inom postsektorn från anslutningsdagen. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Politiken för en gradvis liberalisering av postmarknaden började ta form i början av 1990-talet med en omfattande debatt kring ett inledande diskussionsdokument från Europeiska kommissionen som publicerades år 1992. Vid denna tid varierade posttjänsterna mellan medlemsstaterna. Tjänsterna kännetecknades av att de främst levererades av förlustbringande monopol i den offentliga sektorn, som tillhandahöll standardtjänster av vitt skiftande kvalitet och effektivitet. För att nå målen för bättre kvalitet och en inre marknad för posttjänster infördes en begränsad harmonisering av posttjänsterna genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (postdirektivet). I det regelverk som fastställdes ingår en definition av ett minimiutbud av samhällsomfattande posttjänster, ett maximalt område för monopoltjänster, ett villkor för tillhandahållande av ickemonopoliserade tjänster och tillgång till nätet, taxeprinciper, insyn i räkenskaperna, krav på tjänsternas kvalitet och harmonisering av tekniska standarder. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i gemenskapen, har gränsen för monopoltjänster successivt sänkts för att år 2006 endast kvarstå för brev som väger högst 50 gram. Inom EU är det ännu bara Sverige och Finland som har gått längre än vad postdirektivet föreskriver och fullt ut avskaffat monopolet på posttjänster. Förenade kungariket kommer från och med år 2006 att ha en postmarknad helt öppen för konkurrens och detsamma gäller Nederländerna från och med år 2007. Förhandlingsresultatet: Både Bulgarien och Rumänien har accepterat att utan övergångsregler tillämpa regelverket i detta avsnitt från anslutningsdagen. Alltsedan den svenska postmarknaden öppnades för konkurrens har det inte funnits några hinder mot att utländska företag etablerar sig på marknaden. Det har däremot funnits hinder för de svenska operatörerna, främst Posten AB, att etablera sig på de utländska marknaderna för brevtjänster. Det finns därför i princip endast positiva effekter av att de nya medlemsstaterna anpassar sin lagstiftning till den europeiska när det gäller postområdet. I och för sig innebär den europeiska liberaliseringen inte att några dramatiska brevvolymer blir tillgängliga för den som etablerar sig på en annan marknad än hemmamarknaden. Cirka 80 procent av alla brev i Sverige väger, enligt uppgift från Post- och telestyrelsen, under 20 gram. Troligtvis ser marknadsbilden liknande ut i övriga Europa. En sänkning av det tillåtna monopolområdet ner till 50 gram år 2006 innebär därför inte någon väsentlig möjlighet för postoperatörer att ta marknadsandelar på andra marknader än hemmamarknaden. 7.19 Kultur och audiovisuella frågor Sammanfattning: Förhandlingarna har främst rört införlivandet av ett direktiv om den fria rörligheten för TV-sändningar inom unionen. Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningsdagen. Remissinstanserna: Enligt Radio- och TV-verkets uppfattning är det positivt att båda de nya medlemsstaterna har accepterat att tillämpa TV-direktivet från anslutningsdagen. Förhandlingsresultatet: EU:s regelverk när det gäller kultur- och audiovisuella frågor omfattar främst TV-direktivet (rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997). Direktivet utgör det rättsliga ramverket för den fria rörligheten för televisionssändningsverksamheter inom unionen. Direktivet omfattar bl.a. regler för sändningsverksamhet, programkvoter, reklam, listor över viktiga evenemang, skydd av minderåriga, m.m. Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen. När det gäller EU:s program på kultur- respektive medieområdet deltar både Bulgarien och Rumänien i Kultur 2000-programmet. Endast Bulgarien deltar i dagsläget i Media Plus och Media Training, men Rumänien förväntas vara färdigt för inträde senast i samband med anslutningen. Utvidgningen innebär inte några särskilda konsekvenser för svensk del på detta område. 7.20 Regionalpolitik och samordning av instrument i strukturpolitiken Sammanfattning: Under förutsättning att förhandlingarna om nästa finansiella perspektiv har avslutats kommer det nya regelverket att gälla för Bulgarien och Rumänien från anslutningsdagen. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Enligt artikel 158 i EG-fördraget skall gemenskapen särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan olika regioners utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna och öarna, inbegripet landsbygdsområdena. Regelverket på detta område består för närvarande i första hand av rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna. Det omfattar perioden 2000-2006. Förhandlingar om nästa finansiella perspektiv pågår och avser perioden 2007-2013. Fram till medlemskapet får Bulgarien och Rumänien olika former av EU-stöd genom de s.k. strukturpolitiska föranslutningsinstrumenten. Förhandlingsresultatet Struktur- och sammanhållningsfonderna Under förutsättning att förhandlingarna om nästa finansiella perspektiv har avslutats kommer det nya regelverket att gälla för Bulgarien och Rumänien från anslutningsdagen. För perioden 2007-2009 har för Bulgarien och Rumänien avsatts 2,3 respektive ca 6 miljarder EUR. För perioden 2010-2013 sker tilldelning enligt samma modell som för övriga medlemsstater enligt det regelverk som kommer att beslutas i samband med det nya finansiella perspektivet. Båda de nya medlemsstaterna kommer att få del av sammanhållningsfondsmedlen som finansierar miljö- och infrastrukturinvesteringar. Samtliga regioner hamnar också under det nya konvergensmålet, som innebär stöd för att främja svagt utvecklade regioner. Viss tveksamhet har rått om de båda nya medlemsstaterna kommer att ha tillräcklig administrativ kapacitet för att tillämpa regelverket i alla dess delar. Båda länderna har dock accepterat regelverket utan krav på övergångslösningar och har åtagit sig att vidta en rad åtgärder så att de från anslutningsdagen skall kunna tillämpa det fullt ut. Att Bulgarien och Rumänien blir medlemmar i unionen har inga konsekvenser för regional- och strukturpolitiken i Sverige. De båda ländernas låga levnadsnivå kommer emellertid att göra dem till stora mottagare av strukturfondsstöd, vilket belastar EU-budgeten och därmed i förlängningen den svenska EU-avgiften. Resultatet av förhandlingarna om det finansiella perspektivet för 2007-2013 uppskattas inte innebära någon nämnvärd ökning av den svenska avgiften till EU jämfört med föregående period. 7.21 Miljö Sammanfattning: För både Bulgarien och Rumänien har ett flertal övergångslösningar överenskommits avseende regelverket på miljöområdet. Det gäller bland annat hantering av avloppsvatten, avfallsfrågor och frågor som påverkar luftkvalitet och utsläpp. Remissinstanserna: Naturvårdsverket anför att Bulgariens och Rumäniens miljöarbete kommer att snabbas på avsevärt jämfört med vad annars hade varit fallet. Härigenom minskar de gränsöverskridande föroreningarna i betydande omfattning. Det bidrar till att den regionala och globala spridningen av luftföroreningar och stabila toxiska ämnen minskar till gagn även för Sverige. Kemikalieinspektionen påpekar, mot bakgrund av sina erfarenheter med staterna från förra utvidgningen, att Bulgariens och Rumäniens anslutning inte kommer att vara problemfri och utan konsekvenser för medlemsstaterna. Med tanke på de nya medlemsstaternas egen utveckling och de traditionella handelsförbindelserna med forna sovjetstater med mindre utvecklad kemikaliekontroll riskeras ett utflöde på den gemensamma marknaden av otillfredsställande kontrollerade kemikalier med ursprung i dessa länder eller i tredjeland. Det är angeläget för kommissionen och medlemsstaterna att under förberedelsefasen inför anslutningen ännu mer konsekvent och målmedvetet uppmärksamma dessa frågeställningar. Bakgrund: EU:s regelverk på miljöområdet är mycket omfattande regelverk och innehåller över 200 rättsakter. Därutöver är gemenskapen part till många internationella överenskommelser. På EU-nivå har också antagits övergripande program på miljöområdet, främst det sjätte miljöhandlingsprogrammet. EU:s lagstiftning omfattar följande områden ·Allmänna bestämmelser och program ·Föroreningar ·Strålskydd och radioaktivt avfall ·Vattenskydd och vattenhushållning ·Övervakning av luftföroreningar ·Förebyggande av buller ·Kemikalier, industriella risker och bioteknik ·Fysisk planering, miljön och naturresurserna ·Hushållning och rationellt utnyttjande av mark och vatten, miljön och naturresurserna ·Bevarande av vilda djur och växter ·Avfallshantering och ren teknik ·Internationellt samarbete Förhandlingsresultatet Bulgarien och Rumänien har åtagit sig att genomföra hela EU:s regelverk på miljöområdet. Med hänsyn till stora miljöproblem i länderna och de stora investeringar och personalförstärkningar som krävs för anpassning har länderna begärt övergångstider för en rad direktiv på miljöområdet. Efter förhandlingar har överenskommelse träffats om övergångstider för ett antal direktiv och förordningar som beskrivs i följande avsnitt. Dessa övergångstider bedöms ha begränsade gränsöverskridande effekter och inte påverka konkurrensen på något betydande sätt. Övergångstiderna har förenats med målsättningar och planer för genomförande som kommer att följas upp. I övrigt gäller anpassning från tillträdesdagen. Detta ställer stora krav på länderna när det gäller lagstiftning och andra författningsändringar, åtgärder och tillräcklig personal för planering, tillstånds-givning och övervakning samt omfattande investeringar i infrastruktur och teknik. Särskilt för Rumänien kommer det att krävas en stor omställning. Luftkvalitet Bulgarien och Rumänien har beviljats en övergångsperiod under vilken Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG av den 20 december 1994 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin och vid distribution av bensin från depåer till bensinstationer inte skall tillämpas fullt ut. Kraven för befintliga lagringsanläggningar vid depåer, lastning och lossning av befintliga transportbehållare vid depåer, befintliga transportbehållare vid depåer och påfyllning av befintliga lagringsanläggningar vid bensinstationer skall inte tillämpas i Bulgarien förrän efter den 31 december 2007 när det gäller vissa anläggningar och fordon. För andra löper övergångsperioden ut den 31 december 2009. Rumänien har likartade övergångsbestämmelser på detta område. Bulgarien har beviljats en övergångsperiod under vilken kraven i rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG inte skall gälla fullt ut. Övergångsperioden gäller t.o.m. den 31 december 2011. Avfallshantering Bulgarien och Rumänien har beviljats vissa undantag från rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen. De bulgariska respektive de rumänska myndigheterna får till och med den 31 december 2009 respektive den 31 december 2011 framföra invändningar mot transporter till länderna för återvinning av visst avfall. Bulgarien och Rumänien har beviljats vissa undantag, som sträcker sig längst t.o.m. den 31 december 2014 för Bulgarien och t.o.m. den 31 december 2012 för Rumänien, från Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall och däri ställda krav på att uppnå vissa mål för bl.a. återvinning och materialutnyttjande. Till övergångslösningarna är kopplade olika delmål. Bulgarien och Rumänien har vidare beviljats vissa undantag från rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall. Bulgariens övergångslösning avser att kraven för flytande, frätande och oxiderande avfall samt kraven på att hindra att ytvatten tränger in i det deponerade avfallet inte skall tillämpas på 14 befintliga anläggningar förrän den 1 januari 2015. För Rumäniens del är övergångsperioderna av varierande längd vad gäller från vilket datum landet måste börja uppfylla kraven i direktivet och avser 28 anläggningar. Till övergångslösningarna är kopplade vissa delmål. För 101 kommunala deponier i Rumänien finns övergångslösningar för lakvatten m.m. och krav på hur mängden deponerat avfall skall minska. Bulgarien och Rumänien har slutligen medgivits övergångsbestämmelser i fråga om Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE). Länderna skall uppnå olika kvoter senast den 31 december 2008. Vattenkvalitet Länderna har medgivits en övergångsperiod - som längst till år 2018 för Rumänien och år 2014 för Bulgarien - under vilken de inte behöver tillämpa alla bestämmelser i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Kraven i direktivet skall först uppnås i de större städerna, därefter i de mindre städerna. Rumänien har därutöver fått övergångslösningar beträffande rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten. Under övergångsperioden tillåts högre värden för olika ämnen i vattnet än vad som angetts i direktivet. Rumänien har medgivits en rad undantag från regler och krav om gränsvärden för utsläpp i vatten som föreskrivs i rådets direktiv 83/513/EEG av den 26 september 1983 om gränsvärden och kvalitetsmål för kadmiumutsläpp, rådets direktiv 84/156/EEG av den 8 mars 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från andra källor än kloralkaliindustrin, rådets direktiv 84/491/EEG av den 9 oktober 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av hexaklorcyklohexan samt rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG. Rumänien har i dessa delar medgetts en övergångsperiod till utgången av år 2009. Föroreningskontroll och riskhantering inom industrin I rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC) uppställs krav på att industrianläggningar m.m. skall ha miljötillstånd för verksamhet som motsvarar direktivets krav senast år 2007. Bulgarien har fått en övergångslösning avseende direktivet. Övergångsregler gäller för cirka 40 anläggningar i Bulgarien - längst t.o.m. den 31 december 2011 - vad gäller villkor avseende utsläppsgränsvärden m.m. Övergångslösningar har medgetts för 195 anläggningar i Rumänien, som längst t.o.m. den 31 december 2015. De nya medlemsstaterna har problem med att uppfylla villkoren i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (LCP), särskilt vad gäller utsläpp av svaveldioxid och kväveoxid. Övergångstider har därför beviljats på området. För Rumänien handlar det om ett stort antal anläggningar och en del av dessa har fått en tidsfrist fram t.o.m. den 31 december 2013. För Bulgariens del sträcker övergångstiden sig som mest till utgången av år 2014. Rumänien har medgetts övergångslösningar längst till utgången av år 2008 vad gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall och däri ställda krav på utsläppsgränsvärden och krav för mätningar. Konsekvenser för Sverige Allmänt sett kan sägas att utvidgningen, trots det stora antalet övergångsbestämmelser, kommer att leda till en snabbare omvandling av de nya medlemsstaternas miljöarbete än vad som annars skulle ha varit fallet. Därigenom kommer också de gränsöverskridande utsläppen att minska vilket är betydelsefullt, även om Sverige geografiskt sett inte ligger nära Bulgarien och Rumänien. 7.22 Konsument- och hälsoskyddsfrågor Sammanfattning: Varken Bulgarien och Rumänien har begärt några övergångslösningar utan har accepterat att tillämpa regelverket för konsument- och hälsoskyddsfrågor från anslutningsdagen. Remissinstanserna: Statens folkhälsoinstitut uppmärksammar det generellt sämre hälsoläget bland de tio senaste medlemsstaterna samt Bulgarien och Rumänien, jämfört med tidigare EU-15. Det är på sikt inte hållbart, vare sig humanitärt eller ekonomiskt, att dessa skillnader består. Därför är det viktigt att med långsiktiga och systematiska satsningar förbättra hälsoläget i de aktuella medlemsstaterna. Inom ramen för EU kan detta ske genom ett samarbete som syftar till att utveckla folkhälsopolitiken och genom att utveckla hälsokonsekvensbedömningar av unionens egen politik. Bakgrund: Gemenskapen skall enligt artikel 153 i EG-fördraget bidra till att en hög skyddsnivå uppnås för konsumenterna. Uppgiften är att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt att främja konsumentupplysning och konsumenternas rätt att organisera sig. Konsumenternas intressen skall beaktas inom gemenskapens övriga verksamhet. Åtgärderna kan bestå av lagstiftning om harmoniserade regler för den inre marknaden eller åtgärder för att komplettera medlemsstaternas nationella politik. Det existerande regelverket handlar bl.a. om produktsäkerhet och produktansvar, vilseledande marknadsföring, paketresor, oskäliga avtalsvillkor, prisinformation, konsumentkrediter, garantier samt distansförsäljning. Kommissionen antog år 2002 en ny strategi som skall gälla för perioden 2002-2006. Strategin har som mål en hög gemensam nivå för konsumentpolitiken, en effektiv tillsyn av konsumenternas rättigheter samt att konsumentorganisationerna skall delta i den politiska processen i EU. För att underlätta för konsumenterna att handla på den inre marknaden finns nätverket ECC (European Consumer Centers Network). Genom kontoren i nätverken erbjuds konsumenter information och rådgivning samt hjälp vid gränsöverskridande tvister. Ett närmare samarbete har inletts inom EU när det gäller kontrollen av att produkterna på marknaden är säkra. Vidare har ett samarbete mellan nationella myndigheter nyligen inletts när det gäller tillsynen av att lagstiftningen om konsumenternas ekonomiska intressen verkligen efterlevs. Förhandlingsresultatet: Varken Bulgarien och Rumänien har begärt några övergångslösningar utan har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningsdagen. Några särskilda konsekvenser för Sverige på området är inte att förvänta. 7.23 Rättsliga och inrikes frågor Sammanfattning: En föranslutningspakt mot organiserad brottslighet tillskapades 1998. Avtal har träffats med de nya medlemsstaterna om att stärka samarbetet när det gäller bekämpning av allvarliga former av internationell brottslighet. I anslutningsfördraget finns en skyddsklausul när det gäller ömsesidigt erkännande, på både straffrättens och civilrättens område, som kan användas om det skulle visa sig att det finns allvarliga brister inom dessa områden. Upphävandet av de inre gränskontrollerna i förhållande till de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut kommer att ske först efter ett enhälligt beslut i rådet. Remissinstanserna: Integrationsverket vill särskilt trycka på behovet av fortsatt reformarbete samt efterlevnad av detta vad gäller migrations- och asylområdet. Även om Bulgarien och Rumänien har goda ambitioner och har gjort mycket inom området råder det ingen tvekan om att mycket återstår att göra. Verket framhåller behovet av en utbyggd och efterlevd diskrimineringslagstiftning. Särskilt romernas situation i länderna är mycket eftersatt. Migrationsverket instämmer i att det är viktigt att länderna fortsätter reformarbetet för att anpassa sin nationella lagstiftning och tillämpning på dessa områden till EU:s regelverk. Riksantikvarieämbetet understryker vikten av att motverka korruption och att verka för ett hållbart samhälle. Illegal handel med kulturföremål måste förhindras. Det är därför angeläget med lagstiftning inom kulturmiljöområdet och en reglering av utförselfrågor. Även Domstolsverket understryker vikten av att de nya medlemsstaterna fullföljer utlovade reformer inom dessa politikområden. Bakgrund De politikområden som regleras i kapitlet om rättsliga och inrikes frågor är Schengenregelverket, viseringspolitik, gränskontroll, migration och asyl, gränsöverskridande handel med droger, penningtvätt, organiserad brottslighet, polis- och tullsamarbete, rättsligt samarbete, dataskydd och ömsesidigt erkännande av domar m.m., vilka syftar till att utveckla unionen till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Instrumenten i regelverket vad gäller rättsliga och inrikes frågor ligger inom ramen för samarbetet i första respektive tredje pelaren. Beslut inom det asyl- och migrationspolitiska området fattas i stor utsträckning med kvalificerad majoritet. Det är i princip endast beslut som rör laglig invandring som beslutas med enhällighet. Administrativ kapacitet och gemensamt synsätt Kapitlet för rättsliga och inrikes frågor omfattar områden av stor vikt. Under tiden före anslutningen har medlemsstaterna särskilt följt hur Bulgarien och Rumänien stärkt sin förmåga att tillämpa det regelverk som kapitlet omfattar. Inom de berörda områdena är det nödvändigt att kandidatländernas administrativa kapacitet har nått en godtagbar standard vid tidpunkten för inträdet i unionen. Vad beträffar kampen mot organiserad brottslighet slöts i maj 1998 en föranslutningspakt mot organiserad brottslighet mellan unionens medlemsstater och kandidatländerna. Syftet var att utveckla ett gemensamt synsätt när det gäller bekämpningen av organiserad brottslighet. Pakten består av ett tiotal principer som alla speglar olika delar av EU:s regelverk, t.ex. gemensam policy mot korruption, inrättande av centrala nationella organ såsom kriminalunderrättelseenheter och inrättande av särskilda finansunderrättelseenheter. För att genomföra pakten och för att utvärdera kandidatländernas anpassning till paktens principer bildades en arbetsgrupp. Gruppen har dock inte sammanträtt under senare år. Polisväsendet och övriga delar av rättsväsendet Det är utomordentligt viktigt att de nya medlemsstaternas polisväsende liksom övriga delar av rättsväsendet är oberoende, pålitligt och effektivt. Förhandlingar mellan kandidatländerna och Europol har resulterat i avtal för att stärka samarbetet när det gäller bekämpning av allvarliga former av internationell brottslighet. Genom dessa avtal regleras bl.a. möjligheten att utväxla personuppgifter. En förutsättning för att avtal skall kunna ingås är att kandidatlandet i fråga har lagar och ett administrativt tillvägagångssätt som tillgodoser skyddet av personuppgifter. Även Eurojust har möjlighet att ingå samarbetsavtal med tredjeland. Sådana avtal får särskilt innehålla bestämmelser om formerna för utstationering av tjänstemän och om utbyte av personuppgifter. Ömsesidigt erkännande av domar och beslut Frågan om förtroendet stater emellan för varandras rättsväsenden är central vid tillämpning av instrument som rör ömsesidigt erkännande av domar och beslut. En följd av detta är att man valt att infoga skyddsklausuler i anslutningsfördraget när det gäller ömsesidigt erkännande, på både straffrättens och civilrättens område. Skyddsklausulen för rättsliga och inrikes frågor kan användas om det skulle visa sig att det finns allvarliga brister i införlivandet, genomförandet eller tillämpningen av instrument som rör ömsesidigt erkännande inom straffrätten eller civilrätten eller om det finns en överhängande risk för sådana brister. Om en sådan situation skulle uppkomma kan kommissionen inom de första tre åren efter anslutningen av de nya medlemsstaterna, på motiverad begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ och efter att ha samrått med medlemsstaterna, besluta om särskilda villkor för tillämpningen av instrumentet. Ett sådant villkor kan t.ex. vara att tillämpningen tillfälligt upphävs i förhållandet mellan en ny medlemsstat och övriga medlemsstater. Schengen och gränskontroll En av de synligaste delarna i regelverket är Schengenreglerna, som bl.a. innebär att personkontrollen tas bort mellan de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Förenade kungariket, Irland och de nyare medlemsstater som ännu inte godkänts av rådet i särskild ordning tillämpar inte regelverket fullt ut. De nya medlemsstaternas inträde i unionen kommer således inte heller att innebära ett omedelbart avskaffande av personkontroller i förhållande till de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Beslut om att avskaffa dessa kontroller fattas i särskild ordning och med enhällighet av rådet. Detta kommer att ske någon gång efter de nya medlemsstaternas inträde i unionen och skall föregås av noggranna utvärderingar av de nya medlemsstaternas rättsliga och praktiska beredskap att tillämpa Schengenreglerna. Varje kandidatland lämnar en handlingsplan för genomförande av Schengenregelverket vilken bl.a. skall innehålla en trovärdig tidsplan. Genom detta instrument kan de nya medlemsstaterna visa sina framsteg på området. Viseringspolitik De nya medlemsstaterna behöver anpassa sin viseringspolitik till EU:s regelverk och bygga upp en tillräcklig administrativ kapacitet redan före anslutningen för att kunna tillämpa regelverket vid anslutningen. Det gäller bl.a. anpassning till förordningen om vilka länders medborgare som måste ha visering vid inresa i medlemsstaterna och vilka som är befriade från detta krav. Migration och asyl Det är av stor vikt att de nya medlemsstaterna fortsätter reformarbetet för att anpassa sin nationella lagstiftning och tillämpning till EU:s regelverk på detta område. Det gäller t.ex. regelverket kring asylprövning både i första instans och i överinstans, mottagande av asylsökande, regler för invandring och familjeåterförening, tredjelandsmedborgares rättigheter samt arbetstagares och studenters rättigheter. Förhandlingsresultatet: Förhandlingarna i kapitlet om rättsliga och inrikes frågor har inte, som i vissa andra kapitel, komplicerats av begärda övergångslösningar och undantag. Bulgarien och Rumänien har accepterat regelverket och förutom vad som ovan redovisats om skyddsklausulen på straffrättens och civilrättens område finns inga övergångslösningar eller undantag. En konsekvens av utvidgningen är att Bulgarien och Rumänien kommer att delta i de olika samarbeten som pågår. Såväl Europol- och Eurojustsamarbetet som samarbetet på myndighetsnivå berörs. De särskilda Schengenlösningarna kommer för Sveriges del att innebära fortsatt personkontroll mot de två nya medlemsstaterna även efter deras anslutning, fram till dess att rådet har fattat beslut om att kontrollerna skall upphävas. Riksåklagaren anför att den organiserade gränsöverskridande brottsligheten idag utgör ett påtagligt hot mot samhället inte bara i den Europeiska unionen. Det är utomordentligt angeläget att kraftfulla insatser görs för att bekämpa denna allvarliga brottslighet. Ömsesidigt erkännande av domar och beslut inom de nuvarande medlemsstaterna i unionen har visat sig vara effektivt och praktiskt. En grundförutsättning är emellertid förtroende staterna emellan. I promemorian redovisas att man valt att, på straffrättens och civilrättens område, infoga skyddsklausuler i anslutningsfördraget med de nya medlemsstaterna när det gäller ömsesidigt erkännande. Klausulerna är huvudsakligen av politisk natur och har inget värde i den praktiska åklagarverksamheten. För en åklagare kan det kännas angeläget att i ett aktuellt fall ha möjlighet att inte tillämpa instrumentet i de fall förtroendet allvarligt brister. I ett sådant fall är en skyddsklausul som kan leda till att kommissionen slutligen beslutar om särskilda villkor för tillämpningen av instrumentet knappast till hjälp. De nya medlemsstaternas anslutning innebär deltagande i samarbeten som Europol och Eurojust, vilket är mycket positivt. 7.24 Tullunion Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Tullunionskapitlet inkluderar gemenskapens tullkodex, den kombinerade nomenklaturen (tulltaxan) inklusive handelspreferenser, tullkvoter och tullsuspensioner. Hit hör också annan tullrelaterad lagstiftning som t.ex. regler om varumärkesförfalskning och piratkopiering. Tulladministrationerna i de nya medlemsstaterna måste redan från anslutningsdagen kunna hantera kontrollen vid gränsen, som delvis även bildar den nya yttre unionsgränsen. Kontrollerna måste genomföras på ett smidigt sätt så att medborgarnas säkerhets- och skyddsintressen bevakas samtidigt som handeln främjas. Den inre marknaden och en smidig handel bygger på en väl fungerande tullunion. Detta förutsätter att EU:s tullagstiftning införlivas i de nya medlemsstaternas lagstiftning senast vid anslutningen. Förhandlingarna om tullunionskapitlet har framför allt koncentrerats på de nya medlemsstaternas antagande av EU:s befintliga lagstiftning. Vid förhandlingarna har särskilt framhållits att de nya medlemsstaterna måste reformera och förstärka tullmyndigheternas tjänster, installera väl fungerande IT-system, vidta åtgärder mot ekonomisk och organiserad brottslighet samt bekämpa bedrägerier och korruption. De nya medlemsstaterna skall löpande fram till anslutningsdagen fortsätta att informera om arbetet med att utveckla tillräcklig kapacitet inom sina tulladministrationer. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen. Inga övergångsregler har alltså överenskommits. Som en följd av utvidgningen kommer gränskontrollen mellan de nuvarande medlemsstaterna och de två nya medlemsstaterna att minska. 7.25 Yttre förbindelser Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat lagstiftningen på detta område och de har också nått en god nivå av anpassning. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund För att den inre marknaden och tullunionen skall fungera är det nödvändigt med ett gemensamt system av import- och exportregler och att gemenskapen kan agera enhetligt i förhållande till länder utanför EU. Genom artikel 133 i EG-fördraget har medlemsstaterna därför gett gemenskapen mandat att förhandla och besluta för deras räkning på detta område. Den gemensamma handelspolitiken är av särskild politisk betydelse inte minst mot bakgrund av gemenskapens ställning som den största handelspartnern i världen. Den yttre handelspolitiken omfattar gemenskapens handelsavtal med tredjeland och internationella organisationer liksom samarbetsöverenskommelser. Huvudkomponenterna är den gemensamma handelspolitiken och biståndspolitiken. Handelspolitiken Den gemensamma handelspolitiken härrör till stor del från internationella avtal under WTO. Den grundläggande basen är den gemensamma tulltaxan vid handel med tredjeland. Förutom de gemensamma export- och importreglerna omfattar även den gemensamma handelspolitiken regler om antidumpning och andra skyddsåtgärder som t.ex. åtgärder mot subventionerad import eller illegal handel. Andra komponenter är kvantitativa restriktioner och utrikespolitiskt relaterade handelsförbud (embargon och sanktioner). Gemenskapen har också slutit ett antal handelsavtal med tredjeland. Några av dessa täcker alla aspekter i en handelsrelation, andra endast särskilda produkter eller grupper av produkter. Avtalens förmånlighet kan också variera. Under t.ex. det allmänna preferenssystemet beviljas u-länderna tullförmåner vid export till EU. Biståndspolitiken Gemenskapen bidrar också till biståndspolitiken genom att komplettera medlemsstaternas åtgärder. Gemenskapen ger vidare genom handelspolitiskt bistånd assistans direkt till tredjeländer genom att bygga upp handelsrelationer som skall reformera sociala och ekonomiska strukturer och minska fattigdomen. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat lagstiftningen på detta område och de har också nått en god nivå av anpassning. De nya medlemsstaterna är redan i dag starkt knutna till EU genom associeringsavtalen (se avsnitt 4.3) och har därför ett nära samarbete med EU i internationella organisationer som t.ex. WTO. När utvidgningen är genomförd kommer kommissionen att tala och förhandla även för de nya medlemsstaternas räkning i WTO. 7.26 Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik Sammanfattning: Några övergångslösningar har inte aktualiserats. Bulgarien och Rumänien har ställt sig bakom det aktuella regelverket och de principer som finns inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) inom den andra pelaren regleras inte av rättsakterna direktiv och förordningar vilka återfinns inom andra samarbetsområden. Inom GUSP används gemensamma ståndpunkter, gemensamma strategier, gemensamma åtgärder, deklarationer och uttalanden antagna av rådet eller Europeiska rådet. Arbetet inom GUSP sker i princip på mellanstatlig grund. Mot bakgrund av detta har det inom GUSP inte varit aktuellt för de nya medlemsstaterna att införa något europeiskt regelverk i den nationella lagstiftningen. Gemensamma ställningstaganden inom GUSP är dock förpliktande för medlemsstaterna vid deras egna ställningstaganden och handlande. Medlemsstaterna skall vidare samordna sitt agerande inom internationella organisationer och vid internationella konferenser. Förhandlingsresultatet: Några övergångslösningar på detta område har inte aktualiserats och både Bulgarien och Rumänien har ställt sig bakom det aktuella regelverket och de principer som finns inom GUSP. 7.27 Finansiell kontroll Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa EU:s regelverk rörande finansiell kontroll från och med anslutningsdagen. Remissinstanserna: Ekonomistyrningsverket framhåller, utifrån de erfarenheter som verket vunnit via s.k. twinningsamarbete med nya medlemsstater, att medverkandet till att bygga upp institutioner i kandidatländer som svarar för ekonomistyrning, internrevision och intern kontroll är ett omfattande arbete som kräver insatser både i form av tid och pengar. Det är viktigt att regeringen skapar möjligheter för myndigheterna att fullt ut medverka i detta arbete, både i form av förberedelser på hemmaplan och genomförande i de nya medlemsstaterna. Bakgrund: En viktig förutsättning för en effektiv finansiell kontroll är närvaron av en god institutionell uppbyggnad på vilken kontrollkrav kan appliceras. Med detta avses bl.a. tydliga ansvarsförhållanden, etablerade beredningsrutiner inom förvaltningen, åtskillnad mellan genomförandeansvar och kontrollansvar samt en oberoende revision. Detta regleras inte i den primära gemenskapsrätten utan styrs främst av sektorsregelverken som ställer specifika minimikrav på både organisation och kontrollrutiner, t.ex. reglerna för jordbruks- och strukturstöd samt uppbärandet av tullavgifter. Därtill kommer internationellt accepterade principer om vad som anses vara god sed på området. En god finansiell kontroll säkerställer att de gemensamma medlen administreras, används och kontrolleras rätt, säkert och effektivt. Sektorsregelverken ställer däremot specifika minimikrav på både organisation och kontrollrutiner, t.ex. reglerna för jordbruks- och strukturfondsstöd samt uppbärande av tullavgifter. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen. Det finns inga undantagslösningar på området. Några särskilda konsekvenser för svensk del kan inte förutses. 7.28 Finansiella och budgetmässiga frågor Sammanfattning: Bulgarien ges ekonomiskt stöd för att främja landets insatser för nedläggning av, samt för att hantera konsekvenserna av stängningen och nedläggningen av, reaktorerna vid kärnkraftverket Kozloduj. Bulgarien och Rumänien ges bidrag så att de kan utveckla och stärka sin administrativa och rättsliga förmåga att genomföra EU:s regelverk och praxis och kontrollera att den efterlevs samt främja inbördes utbyte av goda rutiner. De nya medlemsstaterna får stöd att finansiera åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförande av Schengenregelverket och kontroll vid de yttre gränserna samt bidrag till att förbättra likviditetsflödet i den nationella budgeten. Anslutningsfördragen för Bulgarien och Rumänien har beaktats och respekterats i Europeiska rådets beslut avseende det finansiella perspektivet 2007-13 i december 2005 (DOC 15915/05) CADREFIN 268. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Regelverket täcker de bestämmelser som rör EU:s budget, inklusive systemet för gemenskapernas egna medel. Den rättsliga grunden för finansiella och budgetmässiga frågor finns i artiklarna 268-280 i EG-fördraget. Regelverket på området utgörs dessutom av förordningar och beslut. Förhandlingsresultatet Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för vissa övergångslösningar vilka beskrivs nedan. Kärnkraftverket Kozloduj Under perioden 2007-2009 skall gemenskapen ge Bulgarien ekonomiskt stöd för att främja landets insatser för nedläggning av, samt för att hantera konsekvenserna av stängningen och nedläggningen av, enheterna 1-4 vid kärnkraftverket Kozloduj. Under perioden 2007-2009 skall stödet uppgå till 210 miljoner EUR (i 2004 års priser) i åtagandebemyndiganden, som skall fördelas på lika stora årliga åtaganden om 70 miljoner EUR (i 2004 års priser). Institutionsuppbyggande Under det första året efter anslutningen skall unionen lämna tillfälligt finansiellt stöd till Bulgarien och Rumänien så att de kan utveckla och stärka sin administrativa och rättsliga förmåga att genomföra EU:s regelverk och praxis och kontrollera att den efterlevs samt främja inbördes utbyte av goda rutiner. Detta stöd skall användas för att finansiera institutionsuppbyggande projekt och begränsade småskaliga investeringar i samband med dessa, genom åtgärder som inte kan finansieras genom strukturfonderna eller landsbygdsutvecklingsfonderna. Åtagandebemyndigandena för övergångsmekanismen (i 2004 års priser) för Bulgarien och Rumänien skall vara 82 miljoner EUR under det första året efter anslutningen för att tillgodose nationella och övergripande prioriteringar. Anslagen skall beviljas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetplanen. Likviditets- och Schengenfacilitet En likviditets- och Schengenfacilitet inrättas som ett tillfälligt instrument för att, mellan dagen för anslutningen och utgången av år 2009, bistå Bulgarien och Rumänien med att finansiera åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförande av Schengenregelverket och kontroll vid de yttre gränserna samt bidra till att förbättra likviditetsflödet i den nationella budgeten. För perioden 2007-2009 skall följande belopp (i 2004 års priser) göras tillgängliga för Bulgarien och Rumänien i form av schablonbeloppsbetalningar ur den tillfälliga likviditets- och Schengenfaciliteten. (miljoner EUR) 2007 2008 2009 Bulgarien 121,8 59,1 58,6 Rumänien 297,2 131,8 130,8 Minst 50 procent av anslaget till vartdera landet, enligt den tillfälliga likviditets- och Schengenfaciliteten skall användas för att bistå Bulgarien och Rumänien när det gäller ländernas skyldighet att finansiera åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförandet av Schengenregelverket och kontroll vid de yttre gränserna. 7.29 Institutionerna Sammanfattning: Företrädare för Bulgarien och Rumänien får omedelbart och fullt tillträde till EU:s institutioner i och med anslutningen. I ett EU med 27 medlemsstater kommer Europaparlamentet att ha 736 ledamöter. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Förhandlingsresultatet: Vid den regeringskonferens som ledde fram till Nicefördraget år 2001 gjordes en grundlig översyn av institutionerna och den institutionella grunden för utvidgningen lades fast för ett scenario med tolv nya medlemsstater. Närmare redogörelser för Nicefördraget samt anpassningarna genom anslutningsfördraget och anslutningsakten för 2004 års utvidgning av unionen med de tio senaste medlemsstaterna, finns i regeringens proposition rörande Nicefördraget (prop. 2001/02:8) samt i regeringens proposition angående Europeiska unionens utvidgning år 2004 (prop. 2003/04:25). Enligt anslutningsfördraget kommer Bulgarien och Rumänien att få 17 respektive 33 företrädare i Europaparlamentet samtidigt som taket för antalet ledamöter i parlamentet lyfts från 732 till 736 med verkan från och med början av mandatperioden 2009-2014. En konsekvens för svensk del är att vi får 18 istället för 19 företrädare i parlamentet. Vidare kommer enligt anslutningsfördraget det totala antalet röster i rådet att höjas från 321 till 345 röster och tröskeln för beslut med kvalificerad majoritet kommer att höjas från 232 till 255 röster. Bulgarien respektive Rumänien får 10 respektive 14 röster. Sverige behåller sin relativa röstvikt (10 röster). När unionen består av 27 medlemsstater skall enligt Nicefördraget antalet ledamöter i kommissionen vara lägre än antalet medlemsstater. Detta sker när den första kommissionen tillträder efter den 27:e medlemsstatens inträde. Rådet skall då enhälligt besluta om antalet ledamöter. Ledamöterna skall utses på grundval av en jämlik rotation där alla medlemsstater, oavsett storlek, behandlas lika. Rådet beslutar enhälligt om hur denna rotation skall se ut. De institutionella anpassningarna som krävs om det konstitutionella fördraget skulle vara i kraft vid anslutningen regleras i ett protokoll som är fogat till anslutningsfördraget. De institutionella konsekvenserna av ett ikraftträdande av det konstitutionella fördraget finns närmare beskrivna i promemorian Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (Ds 2004:52). 7.30 Övrigt Sammanfattning: Anslutningsakten innehåller fyra skyddsklausuler: en generell ekonomisk skyddsklausul, en specifik skyddsklausul för den inre marknaden, en specifik klausul rörande rättsliga och inrikes frågor samt en uppskjutandeklausul. Föreskrifter i anslutningsfördraget finns för att upprätta regler för genomförande av de tre förmedlemskapsprogrammen. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Förhandlingsresultatet I detta kapitel har samlats ett antal frågor som vid förhandlingarna inte på ett naturligt sätt kunde passas in under de övriga förhandlingskapitlen. Nedan beskrivs vissa centrala frågor. Skyddsklausulerna I anslutningsfördraget finns fyra olika skyddsklausuler: en generell ekonomisk skyddsklausul, en specifik skyddsklausul för den inre marknaden, en specifik klausul rörande rättsliga och inrikes frågor samt en uppskjutandeklausul. Nytt jämfört med anslutningsfördraget för de tio senaste medlemsstaterna är uppskjutandeklausulen. Den allmänna skyddsklausulen gäller för det fall att det inom tre år efter anslutningen skulle uppstå allvarliga svårigheter som kan bli bestående inom någon ekonomisk sektor eller allvarligt försämra ekonomin inom ett visst geografiskt område. I ett sådant fall får en ny medlemsstat ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder för att rätta till situationen. Under samma förutsättningar får även de nuvarande medlemsstaterna ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder som kan avse bägge eller någon av de nya medlemsstaterna. Skyddsklausulen till skydd för den inre marknadens funktion ger kommissionen möjlighet att inom tre år efter anslutningen vidta åtgärder om en ny medlemsstat inte har lyckats genomföra de åtaganden som landet gjort inom ramen för anslutningsförhandlingarna på detta område. Det finns en skyddsklausul som bl.a. rör ömsesidigt erkännande inom det straffrättsliga och civilrättsliga området (mer om detta under avsnitt 7.23). Kommissionen har här i huvudsak tilldelats samma befogenheter som när det gäller skyddsklausulen till skydd för den inre marknadens funktion. Slutligen finns en uppskjutandeklausul som möjliggör för rådet, efter rekommendation av kommissionen, att enhälligt besluta att den planerade tidpunkten för anslutning senareläggs med ett år till den 1 januari 2008. Sådant beslut får fattas om det finns en allvarlig risk för att någon av dessa stater uppenbarligen är oförberedd att uppfylla kraven för medlemskap på ett antal viktiga områden. Vidare får rådet med kvalificerad majoritet på grundval av en rekommendation från kommissionen fatta beslut att aktivera denna klausul med avseende på Rumänien, om allvarliga brister har konstaterats när det gäller Rumäniens uppfyllande av något eller några av de åtaganden och krav som utgjort en förutsättning för stängning av kapitlena konkurrens samt rättsliga och inrikes frågor. Förmedlemskapsstöd Föreskrifter i anslutningsfördraget finns för att upprätta regler för genomförande av de tre förmedlemskapsprogrammen Phare (institutionsbyggande i bred bemärkelse för att stärka och utveckla den administrativa kapaciteten att övervaka gemenskapslagstiftningens efterlevnad på vissa utpekade områden), ISPA (anpassning till strukturfonderna, avser transport och miljö), samt SAPARD (anpassning till den gemensamma jordbrukspolitiken) efter anslutningen. Övergångsstöd En artikel i anslutningsfördraget kommer att utgöra rättslig grund för övergångsstöd till Bulgarien och Rumänien i syfte att utveckla och förstärka den administrativa och juridiska kapaciteten att övervaka efterlevnaden av EU:s lagstiftning, samt att utveckla utbyte av goda erfarenheter mellan medlemsstater. Detta stöd kommer att uppgå till 82 miljoner EUR och skall finansiera institutionsbyggande projekt samt mindre investeringar med anslutning till projekten. Arrangemang under interimsperioden Under denna kapitelrubrik anges hur informations- och samrådsförfarandet mellan EU och de nya medlemsstaterna skall gå till vad gäller regelverk som tillkommer mellan förhandlingsavslut och anslutningen. Vidare anges här att länderna efter undertecknandet av anslutningsfördraget får observatörsstatus i samtliga möten med rådet och dess förberedande organ. Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 2006 Närvarande: Närvarande: Statsministern Persson, statsråden Ringholm, Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Björklund, Holmberg, Jämtin, Österberg, Orback, Baylan Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar proposition 2005/06:106 Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen. Promemorians förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §2 De fördrag och andra instrument som avses i 2 och 3 §§ är: 1. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen 2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen 3. Konventionen den 13 november 1962 om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att göra den särskilda ordningen för associering av utomeuropeiska länder och territorier som behandlas i fjärde delen av detta fördrag tillämplig med avseende på Nederländska Antillerna 4. Protokollet den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier 5. Fördraget den 22 april 1970 om ändring av vissa budgetbestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna 6. Fördraget den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 7. Fördraget den 10 juli 1975 om ändring av vissa bestämmelser i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga 8. Fördraget den 22 juli 1975 om ändring av vissa finansiella bestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna 9. Akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare i församlingen (Europaparlamentet) samt beslutet av Europeiska unionens råd av den 25 juni och den 23 september 2002 om ändring av nämnda akt 10. Fördraget den 28 maj 1979 om Hellenska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 11. Fördraget den 13 mars 1984 om ändring av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna i fråga om Grönland 12. Fördraget den 12 juni 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 13. Europeiska enhetsakten den 17 och 28 februari 1986 14. Fördraget den 7 februari 1992 om Europeiska unionen 15. Fördraget den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen 16. Amsterdamfördraget den 2 oktober 1997 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem, med förklaring av Sverige enligt artikel K 7.2 och K 7.3 b i Fördraget om Europeiska unionen i deras lydelse enligt Amsterdamfördraget 17. Nicefördraget den 26 februari 2001 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem 18. Fördraget den 16 april 2003 om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen 19. Fördraget den 25 april 2005 om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen 19. Bilagor och protokoll som hör till de fördrag och andra instrument som anges i 1-18. 20. Bilagor och protokoll som hör till de fördrag och andra instrument som anges i 1-19. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Förteckning över remissinstanser Remissyttrande har avgetts av Sveriges Riksbank, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Integrationsverket, Migrationsverket, SWEDAC, Kommerskollegium, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Handikappombudsmannen, Tullverket, Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket, Skatteverket, Insättningsgarantinämnden, Statistiska centralbyrån, Högskoleverket, Skolverket, Centrala studiestödsnämnden, Ungdomsstyrelsen, Jordbruksverket, Livsmedelsekonomiska institutet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Livsmedelsverket, Fiskeriverket, Sametinget, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Kulturrådet, Riksantikvarieämbetet, Radio- och TV-verket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut, Statens kärnkraftsinspektion, Post- och telestyrelsen, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsstyrelsen, Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, Jämställdhetsombudsmannen, Konkurrensverket, NUTEK, Glesbygdsverket, Statens energimyndighet, Uppsala universitet, Högskolan i Kalmar, Stockholms Handelskammare, Företagarna, Sveriges kommuner och landsting, LO, TCO, SACO, Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Fondhandlareföreningen, Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Röda Korset. Följande har beretts tillfälle att avge yttrande men har avstått från att yttra sig: Sveriges lantbruksuniversitet, Svenskt Näringsliv, Svensk Handel, Sveriges Fiskares Riksförbund, Svenska Naturskyddsföreningen, Rädda Barnen, Handikappförbundens samarbetsorgan, Sveriges Konsumentråd, Sveriges Konsumenter i Samverkan, Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer. Förteckning över förkortningar Amsterdamfördraget Amsterdamfördraget den 2 oktober 1997 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem Anslutningsfördraget Fördraget den 25 april 2005 om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen anslutningslagen lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen EG-fördraget Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska gemenskapen EMU ekonomiska och monetära unionen enhetsakten Europeiska enhetsakten den 17 och 28 februari 1986 EU Europeiska unionen EU:s första pelare Europeiska gemenskapen (delvis överstatligt samarbete) EU:s andra pelare Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (mellanstatligt samarbete) EU:s tredje pelare Polisiärt och straffrättsligt samarbete (mellanstatligt samarbete) Euratomfördraget Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen euro EUR benämningen på den gemensamma valutan euro EUR Eurojust Europeiska enheten för rättsligt samarbete GUSP EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik kommissionen Europeiska gemenskapernas kommission konstitutionen Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa Nicefördraget Nicefördraget den 26 februari 2001 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem rådet Europeiska unionens råd unionsfördraget Fördraget den 7 februari 1992 om Europeiska unionen WTO Världshandelsorganisationen 1 Senaste lydelse 2003:1208. 2 Senaste lydelse SFS 2003:1208. Prop. 2005/06:106 2 1 Prop. 2005/06:106 Bilaga 1 Prop. 2005/06:106 Bilaga 2 Prop. 2005/06:106 Bilaga 3