Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2006/07:5 Nya kapitaltäckningsregler Del 2 Innehållsförteckning Bilaga 1 Lagförslagen i promemorian om nya kapitaltäckningsregler................................................................2 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna...........................54 Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut.......................................55 Bilaga 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappers- företag och kreditinstitut.......................................255 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag..................................310 Bilaga 6 Lagrådets yttrande..............................................379 Bilaga 7 Rättsdatablad....................................................385 Promemorians lagförslag Lagtext 1.1 Förslag till lag om kapitaltäckning och stora exponeringar Härigenom föreskrivs1 följande. 1 kap. Definitioner 1 § I denna lag betyder 1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag, 2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländsk företag. 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 4. exponering: tillgångar i balansräkningen och åtaganden utanför balansräkningen, 5. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:000) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och a) som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag, och b) vars dotterföretag även i övrigt uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana företag eller finansiella institut som avses i a, 6. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att - förvärva eller inneha aktier eller andelar, - driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 1 kap. 3 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, eller - driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10 och 12 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, 7. finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part samtidigt som en annan part får en finansiell skuld eller utfärdar ett egetkapitalinstrument, 8. finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett svenskt eller utländskt finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag eller till ett annat svenskt eller utländskt finansiellt holdingföretag, 9. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländskt företag, holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag, 10. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, 11. kapitalkravsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/XX/EG av den XX 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut, 12. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan, 13. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/XX/EG av den XX 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, 14. moderinstitut inom EES: ett institut eller motsvarande utländskt företag som inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag eller till ett finansiellt holdingföretag, och 15. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. 2 § Ett företag är moderföretag och en annan juridisk person är dotterföretag, om moderföretaget 1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen, 2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, 3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller 4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar. Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget, om ett annat dotterföretag till moderföretaget eller moderföretaget tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans 1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen, 2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller 3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan. Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderföretaget. Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. 3 § Det finns ett ägarintresse om 1. en juridisk person är intresseföretag till ett företag enligt 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), eller 2. ett företag direkt eller indirekt äger minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster i ett annat företag. 4 § I de fall som avses i 2 § första stycket 1-3 och andra stycket samt 3 § skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen. När antalet röster i ett dotterföretag eller ett företag enligt 3 § bestäms, skall inte de aktier eller andelar i respektive företag som innehas av företaget självt eller av dess dotterföretag tas med. Detsamma gäller aktier eller andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för något av företagens eller deras dotterföretags räkning. 5 § Ett instituts handelslager består av alla positioner i finansiella instrument och råvaror som 1. institutet innehar i handelssyfte eller för att säkra andra positioner i handelslagret, och 2. inte är förenade med villkor som begränsar möjligheten att handla med dem eller, om de är förenade med sådana villkor, är möjliga att säkra. Med positioner avses institutets egna positioner och positioner som härrör från verksamhet för kunders räkning eller som marknadsgarant. 6 § En position innehas i handelssyfte om syftet med innehavet är att på kort sikt sälja positionen vidare eller att på kort sikt dra nytta av faktiska eller förväntade kortsiktiga förändringar mellan inköps- eller försäljningspriser eller andra förändringar av priser eller räntesatser. 7 § Även andra positioner än sådana som avses i 5 § får ingå i handelslagret om det framgår av föreskrifter som meddelas med stöd av 13 kap. 1 § 1. 8 § Ett institut skall fastställa vilka positioner som skall ingå i handelslagret enligt 5 och 7 §§. För de positioner som innehas i handelssyfte skall instituten dessutom ha en handelsstrategi samt kunna styra handeln med positionerna och övervaka positionerna mot handelsstrategin. Styrelsen skall se till att det för dessa ändamål finns skriftliga riktlinjer och instruktioner. Av 1 kap. 6 d § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse framgår att instituten skall kunna hantera de risker som följer med verksamheten i handelslagret. 2 kap. Det sammanlagda kapitalkravet Vad som skall täckas av kapitalbasen 1 § Ett institut skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som 1. motsvarar minst summan av de kapital som krävs för att uppfylla kapitalkraven för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker enligt 3-7 §§ eller det särskilda kapitalkravet enligt 8 §, eller 2. framgår av ett åläggande enligt 2 § . En och samma mängd av kapitalbasen får bara användas för att täcka ett av kapitalkraven för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker. Av 7 kap. 8 § framgår att ett institut som efter tillstånd av Finansinspektionen överskrider gränsvärdena för stora exponeringar, skall uppfylla ett särskilt kapitalkrav. 2 § Finansinspektionen får ålägga ett institut att ha en viss minsta storlek på sin kapitalbas som är större än vad som krävs enligt 1 §, om det finns brister i institutets riskhantering enligt 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 1 kap. 6 d och f §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och det inte är troligt att dessa brister rättas till inom rimlig tid. Kapitalkravet för kreditrisker 3 § För att uppfylla kapitalkravet för kreditrisker skall ett institut ha ett kapital beräknat enligt 3 kap. 1-7 §§ som motsvarar minst åtta procent av värdet av institutets riskvägda exponeringar beräknade enligt 4 kap. Kapitalkravet för marknadsrisker 4 § För att uppfylla kapitalkravet för marknadsrisker skall ett institut ha ett kapital beräknat enligt 3 kap. som täcker marknadsrisker beräknade enligt 5 kap. 5 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, för sådana marknadsrisker som avses i 5 kap. 1 § 1 beräkna kapitalkravet enligt 3 §, om summan av marknadsvärdet av positionerna i handelslagret och fordringar hänförliga till dessa 1. normalt inte överstiger 5 procent av summan av institutets totala balansomslutning och totala åtagande utanför balansräkningen, 2. normalt inte överstiger ett belopp som motsvarar 15 miljoner euro, och 3. inte vid något tillfälle överstiger 6 procent av institutets totala balansomslutning och totala åtaganden utanför balansräkningen och inte heller överstiger ett belopp som motsvarar 20 miljoner euro. Ett institut som inte längre uppfyller förutsättningarna i första stycket skall underrätta Finansinspektionen om detta. Kapitalkravet för operativa risker 6 § För att uppfylla kapitalkravet för operativa risker skall ett institut ha ett kapital beräknat enligt 3 kap. 1-7 §§, som täcker operativa risker beräknade enligt 6 kap. 7 § Ett värdepappersbolag som tillhör någon av följande kategorier får, efter tillstånd av Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet för operativa risker enligt andra stycket i stället för det som sägs i 6 §. 1. Värdepappersbolag som handlar för egen räkning bara i syfte att a) utföra en order för kunds räkning, eller b) få tillträde till system för clearing och avveckling eller en erkänd börs när de uppträder som agent eller utför kundorder. 2. Värdepappersbolag a) som inte innehar klienters pengar eller värdepapper, b) som enbart handlar för egen räkning, c) som inte har några externa kunder, och d) för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och avräkningen ligger hos ett clearinginstitut och garanteras av samma clearinginstitut. Kapitalkravet för operativa risker skall motsvara minst 25 procent av värdepappersbolagets fasta omkostnader enligt 9 §. Ett särskilt kapitalkrav för vissa värdepappersbolag 8 § Ett värdepappersbolag som inte ägnar sig åt handel med finansiella instrument för egen räkning eller garantigivning eller annan medverkan vid emissioner av fondpapper eller erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument som är riktade till en öppen krets får, efter tillstånd av Finansinspektionen, ha ett kapital som motsvarar minst det högsta av följande poster: 1. summan av kapitalkravet för kreditrisker och marknadsrisker beräknade enligt 3-5 §§ och 7 kap. 8 §, eller 2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader enligt 9 §. 9 § Med ett värdepappersbolags fasta omkostnader avses bolagets fasta omkostnader för det föregående räkenskapsåret eller, om bolagets verksamhet pågått i mindre än ett år, de fasta omkostnader som angetts i bolagets verksamhetsplan. Om omfattningen av bolagets verksamhet ändrats väsentligt sedan det föregående året eller om Finansinspektionen finner att verksamhetsplanen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om ändring av beräkningsunderlaget enligt första stycket. 3 kap. Kapitalbasen Sammansättning 1 § Kapitalbasen består av summan av primärt och supplementärt kapital, beräknat enligt detta kapitel. Det primära kapitalet skall uppgå till minst hälften av kapitalbasen. Primärt kapital 2 § I det primära kapitalet får ingå: 1. I bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag; eget kapital med undantag för kumulativa preferensaktier, i sparbanker; reservfonder, i medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar; eget kapital med undantag för förlagsinsatser samt i Svenska skeppshypotekskassan; kassans reservfond. Från eget kapital skall undantas uppskrivningsfonder samt avräknas förluster uppkomna under löpande räkenskapsår. 2. I banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag; kapitalandelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond. 3. I banker och kreditmarknadsföretag kapitalandelen av det belopp som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande. Från summan av posterna enligt första stycket skall räknas av immateriella anläggningstillgångar enligt bilaga 1 till lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, punkten 9 under rubriken tillgångar. Supplementärt kapital 3 § I det supplementära kapitalet får ingå efterställda skuldförbindelser med en ursprunglig löptid på minst fem år. Andra poster som får ingå i det primära eller det supplementära kapitalet 4 § Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, efter tillstånd av Finansinspektionen, räknas värdet av förlagsinsatser samt andra kapitaltillskott och reserver än de som anges i 2 och 3 §§. Avräkning från det primära och det supplementära kapitalet 5 § Från det primära och det supplementära kapitalet skall institutet, på sätt som anges i 6 §, räkna av det bokförda värdet av aktierna eller av vad som har skjutits till i annan form (tillskott) i 1. ett institut, ett institut för elektroniska pengar, ett försäkringsbolag eller motsvarande utländska företag, 2. ett finansiellt institut, 3. ett utländskt återförsäkringsföretag, eller 4. ett försäkringsholdingföretag. En sådan avräkning skall göras om 1. institutets ägarandel överstiger 5 procent av företagets kapital, eller 2. ägarandelen är mindre än enligt 1 och, a) tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 5 procent av det egna kapitalet eller de egna fonderna i företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott överstiger 10 procent av summan av institutets primära och supplementära kapital, eller b) institutet har ett ägarintresse i det andra företaget. Avräkning skall inte göras för tillskott som belöper på företag som omfattas av samma gruppbaserade redovisning som institutet enligt 9 kap. genom fullständig konsolidering eller genom en klyvningsmetod. Avräkning skall inte heller göras för tillskott som belöper på företag som gemensamt med institutet omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:000) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 6 § Av det sammanlagda belopp som skall räknas av enligt 5 § skall ena hälften dras av från det primära kapitalet och den andra hälften från det supplementära kapitalet. Om det belopp som skall dras av från det supplementära kapitalet är större än detta, skall det överskjutande beloppet dras av från det primära kapitalet. 7 § Någon avräkning enligt 5 § behöver inte göras för aktier eller tillskott som med stöd av bestämmelsen i 1 kap. 7 § får ingå i ett instituts handelslager. Utvidgad kapitalbas 8 § För att uppfylla de kapitalkrav som avses i 2 kap. 4 och 9 §§ får ett institut - utöver de poster som enligt 2-4 §§ kan utgöra primärt eller supplementärt kapital - till kapitalbasen räkna även andra poster, såsom nettovinster hänförliga till institutets handelslager och förlagslån med en ursprunglig löptid på minst två år. Från den utvidgade kapitalbasen skall institutet räkna av icke likvida tillgångar. 4 kap. Kapitalkravet för kreditrisker Exponeringar som omfattas av kapitalkravet för kreditrisker och för marknadsrisker enligt 2 kap. 5 § 1 § Kapitalkravet för kreditrisker skall beräknas för sådana exponeringar som inte ingår i handelslagret. Något kapitalkrav behöver inte beräknas för tillgångar som dragits av från kapitalbasen. Ett kapitalkrav skall även beräknas för exponeringar som ett institut har värdepapperiserat om det 1. inte har överfört en betydande del av sin kreditrisk till tredje man, eller 2. har gett stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser. Om ett institut medverkar vid en värdepapperisering av ett annat instituts exponeringar skall det, om det har gett stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser, beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna. Ett institut som skall beräkna ett kapitalkrav enligt andra stycket 2 eller tredje stycket skall offentliggöra att det har tillhandahållit där angivet stöd och hur detta påverkar institutets kapitalkrav. 2 § När kapitalkravet för marknadsrisker bestäms med stöd av bestämmelsen i 2 kap. 5 §, skall även exponeringar som ingår i handelslagret beaktas. Riskvägda exponeringar 3 § Värdet av ett instituts riskvägda exponeringar bestäms genom att exponeringarnas värden multipliceras med deras riskvikter. Schablonmetoden 4 § Ett institut skall beräkna värdet av sina riskvägda exponeringar enligt schablonmetoden för kreditrisker, om inte annat framgår av 6 §. Vid tillämpningen av schablonmetoden bestäms exponeringarnas värden och riskvikter med stöd av författningsbestämmelser. 5 § Riskvikten för en exponering bestäms av 1. den riskvikt som gäller för den exponeringsklass som exponeringen tillhör, eller 2. exponeringens kreditkvalitet enligt kreditvärderingar som gjorts av a. kreditvärderingsföretag som godkänts av Finansinspektionen enligt 12 §, eller b. vissa exportkreditorgan, om kreditvärderingarna avser stater eller centralbanker. Internmetoden 6 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en internmetod i stället för schablonmetoden för att beräkna kapitalkravet för kreditrisker. Enligt internmetoden beräknas värdet på ett instituts riskvägda exponeringar med stöd av institutets interna riskklassificeringssystem och enligt de särskilda beräkningsmetoder som gäller för respektive exponeringsklass. Ett institut som använder internmetoden får för exponeringar som består av positioner i värdepapperisering och för vissa exponeringar som institutet värdepapperiserat använda bland annat metoder som bygger på kreditvärderingar gjorda av kreditvärderingsföretag som godkänts av Finansinspektionen enligt 12 §. 7 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda internmetoden. Ett sådant tillstånd kan avse en enkel eller en avancerad internmetoden. Tillstånd skall ges om instituten uppfyller kraven i 8 och 9 §§ i tillämpliga delar. 8 § Tillstånd för ett institut att använda en internmetod skall ges bara om förutsättningarna i 9 och 10 §§ är uppfyllda och om 1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för kreditrisker som uppfyller kraven i 1 kap. 6 d och 6 f §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 2. institutets riskklassificeringssystem är tillförlitligt och tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet, och 3. institutet dokumenterar riskklassificeringssystemet och motiven för dess utformning. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder en gemensam internmetod, får företagen betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. 9 § Internmetoden skall användas för alla exponeringar som ingår i handelslagret. Om ett institut använder denna metod, skall även de övriga institut som ingår i samma koncern som institutet göra det. Finansinspektionen får dock ge ett institut i koncernen tillstånd att 1. använda schablonmetoden för vissa exponeringar, 2. gå över från schablonmetoden till internmetoden stegvis, eller 3. gå över stegvis från en enkel internmetod till en avancerad internmetod. Ett tillstånd enligt första stycket 1 eller 3 får ges antingen i anslutning till att ett institut får tillstånd att använda internmetoden eller i ett senare skede. 10 § Om ett institut, som har fått tillstånd att använda en internmetod inte längre uppfyller kraven i 8 §, skall det för Finansinspektionen redovisa en plan för hur det avser att rätta till bristerna. Någon sådan plan behöver inte upprättas om bristerna är ringa. 11 § Ett institut som använder en internmetod får inte byta till schablonmetoden. Ett institut får inte heller byta från en avancerad internmetod till en enkel internmetod. Finansinspektionen får dock medge att institutet gör ett sådant byte om institutet kan visa att det finns godtagbara skäl för det. Användning av kreditvärderingsföretags kreditvärderingar 12 § Finansinspektionen skall om förutsättningarna i andra stycket är uppfyllda godkänna ett kreditvärderingsföretag så att dess kreditvärderingar kan användas av institut i syfte att bestämma antingen a) riskvikter för positioner i värdepapperiseringar eller vissa exponeringar som institutet har värdepapperiserat, eller b) riskvikter för andra exponeringsklasser enligt schablonmetoden. Ett kreditvärderingsföretag får godkännas om 1. dess kreditvärderingsmetod är objektiv, oberoende och genomlysbar, 2. kreditvärderingarna ses över löpande, och 3. kreditvärderingarna uppfattas som trovärdiga och är tillgängliga. Om ett kreditvärderingsföretag har godkänts av en utländsk behörig myndighet för ett av syftena i första stycket, skall Finansinspektionen godkänna att institut använder kreditvärderingsföretagets kreditvärderingar i samma syfte utan att göra någon egen prövning enligt andra stycket. När förutsättningarna i andra eller tredje stycket inte längre är uppfyllda, skall Finansinspektionen besluta att kreditvärderingarna inte längre får användas för att bestämma riskvikter. 13 § Finansinspektionen skall dela in de godkända kreditvärderingsföretagens kreditvärderingar i kreditkvalitetssteg. Varje kreditkvalitetssteg skall motsvara en viss riskvikt. Om en annan behörig myndighet än Finansinspektionen har delat in ett kreditvärderingsföretags kreditvärderingar i kreditkvalitetssteg, skall inspektionen använda samma indelning. 14 § Hur instituten får använda kreditvärderingarna framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 16. Minskning av kreditrisken med hjälp av kreditriskskydd 15 § Vid beräkningen av det riskvägda beloppet för en viss exponering får ett institut som använder schablonmetoden eller en enkel variant av internmetoden ta hänsyn till sådana säkerheter, garantier och andra kreditriskskydd som minskar den kreditrisk som exponeringen innebär och som uppfyller de krav som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 17 Detta gäller inte för ett kreditriskskydd som redan har beaktats vid beräkningen av de riskvägda exponeringsbeloppen enligt 4-14 §§. 5 kap. Kapitalkravet för marknadsrisker Exponeringar som omfattas av kapitalkravet för marknadsrisker 1 § Kapitalkravet för marknadsrisker består av summan av 1. kapitalkraven för positionsrisker (ränte- och aktiekursrisk), avvecklingsrisker, motpartsrisker för verksamhet i handelslagret, och 2. kapitalkraven för valutakursrisker och råvarurisker i hela verksamheten. Något kapitalkrav behöver inte beräknas för tillgångar som dragits av från kapitalbasen. Schablonmetoden 2 § Kapitalkravet för marknadsrisker skall beräknas enligt schablonmetoden för marknadsrisker, om inte annat följer av 3 §. Vid tillämpningen av schablonmetoden beräknas kapitalkravet för varje enskild riskkategori med stöd av författningsbestämmelser. Egna riskberäkningsmodeller 3 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda egna riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkraven för positionsrisker, valutakursrisker och råvarurisker. Tillstånd skall ges bara om 1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för marknadsrisker som uppfyller kraven i 1 kap. 6 d och 6 f §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 2. institutet använder en riskberäkningsmodell som ger en tillförlitlig bild av marknadsriskernas storlek och som är tillräckligt integrerad med institutets övriga verksamhet, och 3. institutet dokumenterar sin riskberäkningsmodell och motiven för dess utformning. 6 kap. Kapitalkravet för operativa risker 1 § Om inte annat framgår av 9 §, skall ett institut använda en och samma metod för att beräkna kapitalkravet för samtliga operativa risker. Basmetoden 2 § Kapitalkravet för operativa risker skall beräknas enligt en basmetod, om inte annat följer av 3-8 §§. Vid tillämpning av basmetoden motsvarar kapitalkravet för operativa risker 15 procent av ett årligt genomsnitt av rörelseintäkterna under de tre senaste räkenskapsåren eller av ett annat beräkningsunderlag som är jämförbart med rörelseintäkterna. Schablonmetoden 3 § Ett institut får, efter anmälan till Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet för operativa risker enligt en schablonmetod. Vid tillämpning av schablonmetoden skall institutet dela in sin verksamhet i olika affärsområden. För varje affärsområde skall institutet beräkna ett kapitalkrav. Kapitalkravet för vart och ett av affärsområdena skall motsvara en viss procentsats, mellan 12 och 18 procent, av ett årligt genomsnitt av rörelseintäkterna under de tre senaste räkenskapsåren eller av ett annat beräkningsunderlag som är jämförbart med rörelseintäkterna. Summan av kapitalkraven för de enskilda affärsområdena utgör kapitalkravet för operativa risker. 4 § Ett institut som använder schablonmetoden för operativa risker skall 1. med stöd av skriftliga riktlinjer och instruktioner som ses över regelbundet fördela rörelseintäkterna eller det jämförbara beräkningsunderlaget mellan olika affärsområden på ett lämpligt sätt, och 2. ha ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för operativa risker som uppfyller kraven i 1 kap. 6 d och 6 f §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Den alternativa schablonmetoden 5 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en annan beräkningsgrund än som anges i 3 § för ett eller flera affärsområden. Internmätningsmetoden 6 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker. Vid tillämpning av internmätningsmetoden bestäms kapitalkravet för operativa risker med stöd av institutets eget riskmätningssystem. 7 § Tillstånd att använda internmätningsmetoden skall ges bara om 1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för operativa risker som uppfyller kraven i 1 kap. 6 b och 6 f §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, och 2. institutets riskmätningssystem är tillförlitligt. Om ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och något av dess dotterföretag använder en gemensam internmätningsmetod, får företagen betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. Kombination av olika metoder 8 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en kombination av de metoder som anges i 2, 3, 5 och 6 §§. Basmetoden och schablonmetoden får dock kombineras bara om det finns särskilda skäl och om institutet åtar sig att gå över till att tillämpa schablonmetoden för hela verksamheten enligt en i förväg upprättad tidsplan. Övergång till en enklare metod 9 § Om inte annat följer av tillstånd som har meddelats enligt 8 §, får ett institut inte byta 1. från schablonmetoden till basmetoden, eller 2. från internmätningsmetoden till basmetoden eller schablonmetoden. Ett institut får dock, efter tillstånd av Finansinspektionen, byta till en mindre avancerad beräkningsmetod. Ett sådant tillstånd får ges bara om institutet kan visa att det finns skäl för det. 7 kap. Stora exponeringar 1 § Detta kapitel tillämpas inte på Svenska skeppshypotekskassan. 2 § Vid tillämpning av 3 och 5 §§ skall kapitalbasen bestämmas enligt 3 kap. 3 § Värdet av ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får inte överstiga 25 procent av institutets kapitalbas. Om en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning är moderföretag eller dotterföretag till institutet eller dotterföretag till moderföretaget, får värdet av exponeringen inte överstiga 20 procent av institutets kapitalbas. 4 § Med en grupp av kunder med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet från risksynpunkt därför att 1. någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller 2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Med kund avses i fråga om placeringar i finansiella instrument emittenten eller, om instrumentet har andra finansiella instrument som underliggande tillgång, emittenten av denna tillgång och i fråga om andra fordringar eller åtaganden den som svarar för fordringen eller åtagandet. 5 § Det sammanlagda värdet av ett instituts stora exponeringar får inte överstiga 800 procent av institutets kapitalbas. En stor exponering är en exponering som ett institut har gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning när värdet av exponeringen är 10 procent eller mer av institutets kapitalbas. 6 § Vid bestämmandet av värdet på ett instituts exponeringar enligt 3 och 5 §§ skall följande exponeringar inte räknas in 1. exponeringar som vid valutatransaktioner uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under två dygn efter betalning, 2. exponeringar som vid köp eller försäljning av finansiella instrument uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller de finansiella instrumenten har levererats, 3. exponeringar som ett institut har mot ett annat koncernföretag, om företagen är föremål för gruppbaserad tillsyn som utövas av en behörig myndighet inom EES eller likvärdig tillsyn i tredje land, 4. poster som räknats av från institutets kapitalbas, och 5. andra poster än de som anges 1-4, om kreditrisken är låg. 7 § Under vissa förutsättningar får ett institut när det beräknar en exponerings värde i stället för att tillämpa 6 § 5 uppskatta exponeringens värde 1. med stöd av internmetoden, eller 2. med beaktande av ett kreditriskskydds riskreducerande effekt. Om ett institut utnyttjar möjligheten i första stycket skall den del av exponeringen som täcks av en säkerhet behandlas som en exponering mot emittenten av säkerheten och inte mot kunden. 8 § Värdet av ett instituts exponeringar i handelslagret mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får, efter tillstånd av Finansinspektionen, överstiga de gränsvärden som anges i 3 och 5 §§, om institutet uppfyller det särskilda kapitalkrav och de övriga villkor som föreskrivits med stöd av 13 kap. 1 § 29. 8 kap. Offentliggörande av information 1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller för ett enskilt institut som inte ingår i en finansiell företagsgrupp eller en motsvarande grupp enligt en offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet. För finansiella företagsgrupper finns bestämmelser i 9 kap. 2 § Ett institut skall offentliggöra information som rör dess kapitaltäckning och riskhanteringssystem. Sådan information som är oväsentlig, utgör en företagshemlighet eller är konfidentiell behöver dock inte offentliggöras. Om ett institut inte offentliggör information med motiveringen att den utgör en företagshemlighet eller är konfidentiell, skall det ange skälet till det samt i stället offentliggöra mer allmänna upplysningar om det som informationskravet gäller. 3 § Styrelsen i ett institut skall se till att det finns skriftliga riktlinjer och instruktioner för hur institutet skall uppfylla kraven på offentliggörande av information enligt 2 § och för hur det skall utvärdera om den offentliggjorda informationen är tillfredsställande, vilket skall inkludera hur informationen verifieras samt med vilken frekvens den offentliggörs. 9 kap. Finansiella företagsgrupper En finansiell företagsgrupp 1 § En finansiell företagsgrupp består av a. ett institut, eller b. ett finansiellt holdingföretag, och 1. de dotterföretag som är institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, eller 2. de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det i a nämnda institutet eller det i b nämnda holdingföretaget har ägarintresse i och som leds tillsammans med ett eller flera andra företag, om ägarnas ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som dessa innehar, eller 3. de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det i a nämnda institutet eller det i b nämnda holdingföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med, eller 4. dotterföretag enligt 1 samt företag som det finns ägarintresse i enligt 2 eller i huvudsak gemensam ledning med enligt 3. När en finansiell företagsgrupp föreligger enligt första stycket, skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i ingå i gruppen. 2 § Om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 31 skall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper gälla även för a. ett institut, eller b. ett finansiellt holdingföretag och 1. de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än sådana som anges i 1 § första stycket 2, 2. de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det i a nämnda institutet eller det i b nämnda holdingföretaget har andra former av kapitalbindningar till, eller 3. de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det i a nämnda institutet eller det i b nämnda holdingföretaget utövar ett väsentligt inflytande över. Om det av föreskrifterna framgår att bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla, skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i ingå i gruppen. 3 § För en finansiell företagsgrupp skall ansvaret för att de gruppbaserade kraven uppfylls åligga det institut 1. som inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett svenskt finansiellt holdingföretag, eller 2. vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut eller ett svenskt finansiellt holdingföretag. Om ett finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som skall ansvara för att de gruppbaserade kraven är uppfyllda. Om holdingföretaget är moderföretag till två eller flera kreditinstitut eller till två eller flera värdepappersbolag, skall det kreditinstitut respektive det värdepappersbolag som har den största balansomslutningen ansvara för att de gruppbaserade kraven uppfylls. 4 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, inkludera dotterföretag vid beräkning av det sammanlagda kapitalkravet enligt 2 kap. och för kontroll av att gränsvärdena för stora exponeringar enligt 7 kap. följs. De gruppbaserade kraven 5 § Ett institut som avses i 3 § skall se till att den finansiella företagsgruppen sammantaget uppfyller kraven i 1. 2 kap. 1-6 §§ om det sammanlagda kapitalkravet, 2. 7 kap. om stora exponeringar, 3. 7 kap. 9-11 §§ lagen ( 2004:297) om bank- och finansieringsrörelse om ett kreditinstituts innehav av aktier och andelar i företag, om ett kreditinstitut ingår i gruppen, 4. 3 kap. 1 a § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse om ett värdepappersbolags kvalificerade innehav av aktier eller andelar i företag med annan verksamhet än finansiell verksamhet, om ett värdepappersbolag som har tillstånd att bedriva verksamhet som avses i 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 samma lag ingår i gruppen, och 5. 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 1 kap. 6 c § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse om soliditet. Institutet skall vidare se till att det inom företagsgruppen finns en riskhantering som uppfyller kraven i 6 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 1 kap. 6 d § lagen om värdepappersrörelse. 6 § Bestämmelserna i 5 § skall även tillämpas på den del av en finansiell företagsgrupp som består av 1. ett institut och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till institutet eller som institutet har ägarintresse i, eller 2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till holdingföretaget eller som holdingföretaget har ägarintresse i. 7 § Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES skall uppfylla kraven i 8 kap. om offentliggörande av information på grundval av den finansiella företagsgruppens finansiella ställning. Om ett sådant institut har ett betydande dotterföretag skall även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bl.a. kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter som meddelas med stöd av 13 kap. 1 § 32. Finansinspektionen får besluta om undantag från första stycket om ett institut omfattas av information som skall offentliggöras av ett moderföretag utanför EES och den informationen är likvärdig med den information som skall offentliggöras enligt denna lag. 8 § Om det inte ingår något kreditinstitut i den finansiella företagsgruppen och de värdepappersföretag som ingår i gruppen är sådana värdepappersbolag som anges i 2 kap. 7 eller 8 § eller motsvarande utländska företag, får Finansinspektionen medge att de gruppbaserade kapitalkravet beräknas på något av de sätt som anges i andra och tredje styckena i stället för enligt 5 § första stycket 1. Om det i företagsgruppen ingår sådana värdepappersföretag som anges i 2 kap. 7 §, skall den sammanlagda kapitalbasen för gruppen uppgå till minst summan av 1. kapitalkraven för kreditrisker och marknadsrisker beräknade enligt 2 kap. 3-5 §§ och det särskilda kapitalkravet för exponeringar som överstiger gränsvärdena enligt 7 kap. 8 §, och 2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader beräknade enligt 2 kap. 9 §. Om värdepappersföretagen bara driver sådan verksamhet som anges i 2 kap. 8 §, skall den sammanlagda kapitalbasen för företagsgruppen uppgå till minst det högsta av följande poster: 1. summan av kapitalkravet för kreditrisker och marknadsrisker beräknade enligt 2 kap. 3-5 §§ och det särskilda kapitalkravet för exponeringar som överstiger gränsvärdena enligt 7 kap. 8 §, eller 2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader beräknade enligt 2 kap. 9 §. Gruppbaserad redovisning 9 § För tillämpningen av 5-8 §§ skall det för en finansiell företagsgrupp upprättas en gruppbaserad redovisning. Den gruppbaserade redovisningen skall upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncernbalansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta gäller inte om annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Konsolidering 10 § Vid upprättande av den redovisning som avses i 9 § 1. skall dotterföretagen konsolideras fullständigt, 2. ägarintressen som avses i 1 § första stycket 2 skall konsolideras med tillämpning av klyvningsmetoden enligt 7 kap. 30 § årsredovisningslagen (1995:1554), och 3. konsolideringen i de övriga fall som avses i 1 eller 2 § skall ske på det sätt som framgår av föreskrifter som meddelas med stöd av 13 kap. 1 § 35. Beräkning av kapitalbas m.m. 11 § Kapitalbasen för den finansiella företagsgruppen skall bestämmas i enlighet med vad som anges i 3 kap. Även den del av kapitalbasen som belöper på minoritetsandelar skall ingå. Goodwill som belöper på företag som omfattas av gruppbaserad redovisning skall räknas av från primärt kapital. 12 § Vid beräkning av kapitalkraven för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker skall bestämmelserna i 4-6 kap tillämpas. För beräkning av det särskilda kapitalkravet för exponeringar som överstiger gränsvärdena tillämpas 7 kap. 8 §. Exponeringar skall bestämmas på sätt som anges i 7 kap. Ledningen i ett finansiellt holdingföretag 13 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag skall ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. Undantag från de gruppbaserade kraven för vissa företag 14 § Finansinspektionen får medge att ett dotterföretag eller ett företag som det finns ägarintresse i enligt 1 § och 2 § första stycket 1 undantas vid beräkning enligt 5-8 §§ och utelämnas från sådan tillsynsredovisning som skall upprättas enligt 10 kap. 11 § om 1. företaget är beläget i ett land utanför EES där det finns rättsliga hinder för överföring av nödvändig information, 2. företaget är av mindre betydelse med hänsyn till syftet med tillsynen, eller 3. en sammanställning av företagets finansiella ställning skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med tillsynen. Om ett dotterföretag som är institut är undantaget från beräkning eller utelämnat från tillsynsredovisningen enligt första stycket 2 eller 3, skall moderföretaget till Finansinspektionen lämna de upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet. 10 kap. Tillsyn Tillämpliga tillsynsregler 1 § Finansinspektionen övervakar att denna lag följs. I fråga om tillsynen gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag. Tillsynsansvaret för en finansiell företagsgrupp 2 § Finansinspektionen skall utöva tillsyn över en finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 eller 2 §§ om 1. det i toppen av den finansiella företagsgruppen finns ett institut, 2. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något utländskt institut, 3. det finansiella holdingföretaget, som är etablerat i Sverige, är moderföretag till institut och utländska institut, 4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och utländska institut och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller 5. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och utländska institut, som inte är auktoriserade i den stat inom EES där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balansomslutningen. Finansinspektionen skall även utöva tillsynen om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 4 §. 3 § När Finansinspektionen enligt 2 § första stycket 3-5 skall utöva tillsynen, får inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter komma överens om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen skall ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheterna i de olika länderna. De berörda behöriga myndigheterna skall ge moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska gemenskapernas kommission skall underrättas om sådana överenskommelser. 4 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna att den myndighet som enligt artiklarna 126.1 och 126.2 i kreditinstitutsdirektivet utövar tillsynen över en finansiell företagsgrupp, får Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet skall ansvara för tillsynen. I ett sådant fall skall de berörda behöriga myndigheterna ge moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska gemenskapernas kommission skall underrättas om sådana överenskommelser. Ansökningar om tillstånd 5 § När ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller dotterföretagen till ett finansiellt holdingföretag inom EES ansöker om tillstånd att använda internmetoden för kreditrisker, egna riskberäkningsmodeller för marknadsrisker eller internmätningsmetoden för operativa risker, skall ansökan ges in till den behöriga myndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen av moderinstitutet eller det institut som kontrolleras av holdingföretaget. 6 § De berörda behöriga myndigheterna skall inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 5 § getts in, komma överens om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den skall redovisas skriftligen. Om Finansinspektionen är ansvarig för den gruppbaserade tillsynen på EU-nivå, skall inspektionen fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökanden. Om de behöriga myndigheterna inte kan komma överens inom sex månader, skall ansökan prövas av den myndighet till vilken ansökan getts in enligt 5 §. Beslut som fattas av en utländsk behörig myndighet enligt första och andra styckena gäller i Sverige. Uppgiftsskyldighet 7 § Följande företag skall till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen: 1. företag som ingår i en finansiell företagsgrupp enligt denna lag eller enligt en offentligrättslig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet, 2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag än de som avses i 1, 3. ett holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till ett holdingföretag med blandad verksamhet. Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga företaget att göra det. Samarbete och utbyte av information med utländska myndigheter 8 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. 9 § Finansinspektionen skall, efter begäran från en utländsk behörig myndighet, inom ramen för sin befogenhet lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten skall kunna utöva sin tillsyn. Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll som görs av inspektionen. Kreditvärderingsföretags uppgiftsskyldighet 10 § Ett kreditvärderingsföretag skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen behöver för att kontrollera om förutsättningarna i 4 kap. 12 § är uppfyllda. Tillsynsredovisning 11 § För en finansiell företagsgrupp skall uppgifter lämnas, i den omfattning som följer av denna lag eller föreskrifter som meddelas med stöd av denna lag, i en särskild redovisning som avser gruppens samlade ekonomiska ställning (gruppbaserad redovisning). Ett holdingföretag med blandad verksamhet skall lämna den information som behövs för tillsynen över de dotterföretag som är institut (samlad information). 12 § Ett institut och ett finansiellt holdingföretag som avses i 9 kap. 3 § skall upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 38. Om en finansiell företagsgrupp föreligger enligt 9 kap. 2 §, skall redovisningen upprättas och ges in av de företag som anges i föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 39. Ett holdingföretag med blandad verksamhet skall upprätta och ge in den samlade informationen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 38. 13 § Ett företag som ingår i en finansiell företagsgrupp och övriga dotterföretag till ett institut eller ett holdingföretag med finansiell verksamhet samt dotterföretag till ett holdingföretag med blandad verksamhet skall lämna de uppgifter som krävs för tillsynsredovisningen till det företag som enligt 12 § skall upprätta gruppbaserad redovisning eller samlad information. Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande till ett sådant företag inom EES som skall upprätta och ge in en rapport enligt offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet. Undersökning 14 § Finansinspektionen får företa undersökningar hos de företag som enligt 13 § skall lämna uppgifter samt hos finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade redovisning eller samlade information som företagen är skyldiga att lämna. Rapportering 15 § Ett institut och det företag i en finansiell företagsgrupp som enligt 11 § skall upprätta den gruppbaserade redovisningen skall fortlöpande rapportera stora exponeringar till Finansinspektionen. Om ett instituts eller en finansiell företagsgrupps exponeringar överstiger något av de i 7 kap. angivna gränsvärdena, skall institutet eller det företag som enligt 12 § skall upprätta den gruppbaserade redovisningen omgående anmäla detta till Finansinspektionen. Inspektionen får bestämma en viss tid inom vilken exponeringarna skall bringas ned till de tillåtna gränsvärdena. Tystnadsplikt 16 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett holdingföretag med blandad verksamhet som i den egenskapen får kunskap om affärsförhållanden i ett företag som enligt 13 § skall lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det uppgiftslämnande företagets intresse. I fråga om europabolag som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39-42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag tillämpas vad som sägs om styrelseledamot i första stycket på ledamot i tillsynsorganet. Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag framgår att den i andra stycket angivna bestämmelsen skall tillämpas också på ledamöter i ett europabolags lednings- eller förvaltningsorgan. Uppgiftsskyldighet 17 § Ett holdingföretag med finansiell verksamhet och ett holdingföretag med blandad verksamhet är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare. Meddelandeförbud 18 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 17 § får förordna att holdingföretaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 17 § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål. Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte skall äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. Förbudet skall vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta. Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, skall undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förordnandet skall upphöra. Avgifter 19 § Institut som står under tillsyn enligt denna lag skall bekosta Finansinspektionens verksamhet med årliga avgifter. Om Finansinspektionen för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt denna lag behöver anlita någon med särskild fackkunskap, skall kostnaden för detta betalas av det institut som tillsynen avser. 11 kap. Moderföretag utanför EES 1 § Om ett institut vars moderföretag är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES, skall Finansinspektionen kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut. Finansinspektionen är skyldig att på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag som ingår i den finansiella företagsgruppen och som auktoriserats inom EES utföra kontrollen. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, skall inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen skall också ha rådfrågat den Europeiska bankkommittén. 2 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, skall Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES. Efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i den finansiella företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får därvid förelägga en ägare till institutet att inrätta ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den finansiella företagsgruppen som leds av detta holdingföretag. Finansinspektionen skall underrätta de berörda behöriga myndigheterna och Europeiska gemenskapernas kommission när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används. 12 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse Förelägganden och vite 1 § Om ett institut eller en finansiell företagsgrupp inte uppfyller kraven i denna lag skall Finansinspektionen förelägga institutet eller det företag i en finansiell företagsgrupp som enligt 10 kap. 12 § skall upprätta den gruppbaserade redovisningen att vidta åtgärder. Om ett institut bryter mot denna lag, gäller dessutom bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet. 2 § Finansinspektionen skall förelägga ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag. Ett sådant föreläggande skall också riktas mot ett finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag. 3 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna lag, får inspektionen förelägga vite. Förseningsavgift 4 § Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 13 kap. 1 § 37 och 40, får Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor. Avgiften tillfaller staten. 5 § Förseningsavgiften skall betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. 6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 5 §. 7 § Om förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 5 §, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Ansvarsbestämmelse 9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 10 kap. 18 §. 13 kap. Bemyndiganden 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka poster som skall ingå i handelslagret enligt 1 kap. 5 § och omfattningen av dessa, 2. vilka poster som får ingå i handelslagret enligt 1 kap. 7 § och villkoren för det, 3. vilka åtgärder ett institut skall vidta för att dess riktlinjer och instruktioner skall uppfylla kraven i 1 kap. 8 § första stycket. 4. under vilka förutsättningar tillstånd att räkna med vissa dotterföretag enligt 9 kap. 4 § får ges 5. villkoren för att beräkna kapitalkravet enligt undantagsregeln i 2 kap. 5 §. 6. villkoren för att beräkna kapitalkravet enligt 2 kap. 7 och 8 §§ 7. beräkningen av fasta omkostnader enligt 2 kap. 9 §. 8. villkor att räkna in poster i kapitalbasen och räkna av poster från densamma enligt 3 kap., omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i övrigt skall beräknas enligt samma kapitel, 9. när ett institut som värdepapperiserat sina tillgångar och ett medverkande institut skall beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna enligt 4 kap. 1 § andra och tredje styckena, 10. hur ett institut som använder schablonmetoden skall beräkna de riskvägda exponeringarna enligt 4 kap. 4 §, 11. vilka förutsättningar ett exportkreditorgans kreditvärderingar skall uppfylla för att de skall få användas för att bestämma riskvikter enligt 4 kap. 5 §, 12. hur ett institut som har tillstånd att använda internmetoden skall beräkna de riskvägda exponeringarna enligt 4 kap. 6 § och förväntat förlustbelopp, 13. vilka åtgärder ett institut skall vidta för att få tillstånd att använda internmetoden enligt 4 kap. 8 §, 14. under vilka förutsättningar ett institut får kombinera schablon- och internmetoden eller införa internmetoden stegvis enligt 4 kap. 9 §, 15. vilka krav kreditvärderingsföretagens metoder och kreditvärderingar skall uppfylla för att kreditvärderingsföretagen skall godkännas enligt 4 kap. 12 §, 16. hur ett institut får använda kreditvärderingar gjorda av kreditvärderingsföretag för att beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen, 17. vilka kreditriskskydd som får användas, under vilka förutsättningar olika kreditriskskydd får beaktas och hur kreditriskskydds riskreducerande effekter skall beräknas enligt 4 kap. 15 §, 18. hur ett institut som använder schablonmetoden för marknadsrisker skall beräkna kapitalkravet för marknadsrisker enligt 5 kap. 2 § första stycket, 19. vilka åtgärder ett institut skall vidta för att få tillstånd att använda egna riskberäkningsmodeller enligt 5 kap. 3 §, 20. hur ett institut som använder basmetoden skall beräkna kapitalkravet enligt 6 kap. 2 §, 21. hur ett institut som använder schablonmetoden skall beräkna kapitalkravet enligt 6 kap. 3 och 5 §§, 22. vilka åtgärder ett institut skall vidta för att uppfylla de krav som enligt 6 kap. 4 § ställs på ett institut som använder schablonmetoden för operativa risker, 23. vilka villkor ett institut skall uppfylla för att få använda en annan beräkningsgrund för vissa affärsområden enligt 6 kap. 5 §, 24. vilka åtgärder ett institut skall uppfylla för att få tillstånd att använda internmätningsmetoden enligt 6 kap. 7 §, 25. vilka villkor som skall vara uppfyllda för att ett institut skall få tillstånd att kombinera olika metoder för operativ risk enligt 6 kap. 8 §, 26. hur exponeringarna skall värderas vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 7 kap. 3 och 5 §§, 27. vilka poster som inte behöver räknas in i kapitalbasen enligt 7 kap. 6 § 5, 28. under vilka förutsättningar ett institut i de fall som avses i 7 kap. 7 § får beräkna en exponerings värde med stöd av internmetoden eller med beaktande av riskreducerande åtgärder och vilka krav ett institut som använder någon av dessa beräkningsmetoder i övrigt skall uppfylla, 29. vilket särskilt kapitalkrav och vilka övriga villkor ett institut skall uppfylla enligt 7 kap. 8 §, 30. vilken information som skall offentliggöras enligt 8 kap. 2 §, vid vilken tidpunkt och med vilka intervall informationen skall lämnas och hur informationens riktighet skall kontrolleras, 31. i vilka fall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla enligt 9 kap. 2 §, 32. vilken information som skall offentliggöras enligt 9 kap. 7 §, 33. under vilka förutsättningar undantag kan beviljas enligt 9 kap. 9 §, 34. hur gruppbaserad redovisning enligt 9 kap. 9 § skall upprättas för sådana institut som tillämpar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder. 35. hur konsolideringen skall ske enligt 9 kap. 10 §, 36. hur kapitalbasen skall beräknas enligt 9 kap. 11 §, 37. innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller information som skall lämnas enligt 10 kap. 11 § 38. vilka räkenskapsperioder den gruppbaserade redovisningen och den samlade informationen skall avse och vid vilka tidpunkter den gruppbaserade redovisningen och den samlade informationen skall ges in enligt 10 kap. 12 §, 39. vilka företag som enligt 10 kap. 12 § skall upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen om det finns en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §. 40. omfattningen och fullgörandet av rapporteringsskyldigheten enligt 10 kap. 15 §. 2 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om 1. indelningen i kreditkvalitetssteg enligt 4 kap. 13 §, och 2 vilka upplysningar Finansinspektionen skall offentliggöra rörande genomförande av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet och om tillämpningen av denna lag. 14 kap. Överklaganden 1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande skall gälla omedelbart. Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2006:000) om införande av lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. 1.2 Förslag till lag om införande av lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. 1 § Lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar och denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Den avancerade varianten av internmetoden enligt 4 kap. 6 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar får i fråga om fordringar eller villkorade fordringar på nationella regeringar och centralbanker, institut och företag inte tillämpas före år 2008. Detsamma gäller internmätningsmetoden enligt 6 kap. 6 § samma lag. 2 § Genom lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar upphävs lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. 3 § Ett medgivande för ett institut enligt 4 kap. 9 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag att använda egna riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker som gäller vid ikraftträdandet skall fortsätta att gälla som tillstånd enligt 5 kap. 3 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. 4 § Medgivanden enligt 2 kap. 4 § och 6 § fjärde stycket samt 5 kap. 6 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller vid lagens ikraftträdande skall fortsätta att gälla som tillstånd enligt 2 kap. 5 §, 3 kap. 4 § respektive 7 kap. 8 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. 5 § Ett institut som tillämpar en internmetod för att beräkna kapitalkravet för kreditrisker eller för i marknadsrisker ingående motpartsrisker, skall under åren 2007, 2008 och 2009 ha en kapitalbas som motsvarar minst 95, 90 respektive 80 procent av kapitalkraven för 1. kreditrisker och marknadsrisker enligt 2 kap. 3 och 4 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, och 2. 5 kap. 6 § samma lag. Ett institut som tillämpar en internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker skall ha en kapitalbas som åren 2008 och 2009 motsvarar minst 90 respektive 80 procent av summan av kapitalkraven enligt första stycket 1 och 2. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kapitalbasen skall beräknas enligt denna paragraf. 6 § Ett institut får under år 2007 tillämpa bestämmelserna i 3 kap. lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag i stället för schablonmetoden för kreditrisker enligt 4 kap. 4 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Ett institut som utnyttjar denna möjlighet för alla exponeringar, får även tillämpa bestämmelserna om stora exponeringar i 6 kap. i den förstnämnda lagen i stället för bestämmelserna i 7 kap. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar. Om ett institut utnyttjar möjligheten i första stycket första meningen, skall det vid tillämpningen av övriga bestämmelser i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar anses tillämpa schablonmetoden. Bestämmelserna om riskreducering, offentliggörande av information och, om det framgår av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, bestämmelserna om värdepapperisering skall dock inte tillämpas. För ett institut som utnyttjar möjligheten i första stycket skall kapitalkravet för operativa risker enligt 6 kap. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, minskas med den andel som motsvarar kvoten av värdet på de exponeringar för vilka kreditinstitutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt första stycket och det totala värdet på institutets exponeringar. 7 § Om ett institut, vars innehav av aktier eller tillskott i försäkringsbolag eller ett motsvarande utländskt företag, ett utländskt återförsäkringsföretag eller ett försäkringsholdingföretag före den XX 20061 uppgår till de nivåer som anges i 3 kap. 5 andra stycket lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar behöver inte tillämpa 3 kap. 6 § lagen samma lag före år 2013. I stället får institutet räkna av aktier och tillskott i sådana företag från summan av det primära och det supplementära kapitalet. 8 § Ett värdepappersbolag som tillhandahåller investeringstjänster avseende sådana finansiella instrument som anges i punkterna 5-7, 9 och 10 i bilaga 1 avsnitt C i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, efter tillstånd av Finansinspektionen, överstiga de gränsvärden som anges i 7 kap. 3 och 5 §§ utan att beräkna något särskilt kapitalkrav enligt 7 kap. 8 § om det uppfyller de särskilda villkor som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. 9 § Till och med år 2010 gäller inte bestämmelserna som avser värdepappersbolag i lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar för sådana värdepappersbolag vars huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla investeringstjänster avseende sådana finansiella instrument som anges i punkterna 5-7, 9 och 10 i bilaga 1 avsnitt C i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG. 10 § Till och med år 2011 får ett värdepappersbolag vars totala positioner i handelslagret aldrig överstiger 50 miljoner euro och som under ett räkenskapsår i genomsnitt har högst 100 anställda, efter tillstånd av Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet för operativa risker till det lägsta av följande krav: 1. kapitalkravet enligt 2 kap. 6 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, och 2. 12/88 av det högsta av a) summan av kapitalkraven för kreditrisker och marknadsrisker enligt 2 kap. 3 och 4 §§ samma lag och b) 25 procent av bolagets fasta omkostnader för det närmast föregående räkenskapsåret eller, om bolagets verksamhet pågått mindre än ett år, de fasta omkostnader som angetts i bolagets verksamhetsplan. Det sammanlagda kapitalkravet får dock inte understiga det kapitalkrav som gällde för värdepappersbolaget den 31 december 2006, om inte minskningen beror på att bolagets verksamhet har minskat. Den andel som anges i första stycket 2 skall öka årligen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. 1.1 1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1980:1097) om Svenska Skeppshypotekskassan skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a §1 Bestämmelser om kapitaltäckning finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelser om kapitaltäckning finns i lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.4 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § sparbankslagen (1987:619)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 1 §2 En stiftare, huvudman, styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en sparbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens reglemente. En stiftare, huvudman, styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en sparbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens reglemente. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1991:981) om värdepappersrörelse dels att 5 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att det skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 6 c-6 f §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 6 c § Ett värdepappersbolags rörelse skall drivas på ett sådant sätt att bolagets förmåga att fullgöra sina förpliktelser inte äventyras. 6 d § Ett värdepappersbolag skall identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll de risker som dess rörelser är förknippad med. Ett värdepappersbolag skall särskilt se till att 1. dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras, 2. det har tillfredsställande rutiner för intern kontroll. 6 e § Rörelsen i ett värdepappers-bolag skall organiseras och drivas på ett sådant sätt att bolagets ställning kan överblickas. 6 f § Styrelsen i ett värdepappers-bolag skall se till att det finns skriftliga riktlinjer och instruktioner i den omfattning som behövs för att styra rörelsen. 5 kap. 1 §1 Bestämmelser om kapital-täckning och stora exponeringar finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelser om kapital-täckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Ett värdepappersbolags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 2 kap. 5 § krävdes när rörelsen påbörjades. För ett värdepappersbolag som har bytt redovisningsvaluta gäller i stället att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som avses i 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:759) om Sveriges allmänna hypoteksbank Härigenom föreskrivs att 10-13 §§ lagen (1994:759) om Sveriges allmänna hypoteksbank skall upphöra att gälla vid utgången av december 2006. 1.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 och 3 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. 1 §1 En styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en medlemsbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens stadgar. En styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en medlemsbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens stadgar. 3 §2 En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är medlem skall ersätta skada som han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlems-banken, en medlem eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers-bolag, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller stadgarna. En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är medlem skall ersätta skada som han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlems-banken, en medlem eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller stadgarna. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §1 Nämnden skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall betala i avgift. Avgiften skall betalas inom en månad från dagen för beslutet. Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra stycket. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäckningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers-bolag. Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra stycket. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäckningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 och 2 §§ lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Dröjsmålsränta skall tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta skall beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007 1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag dels att 2 kap. 1 §, 6 kap. 3 § och 7 kap. 1 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 7 §, och närmast före denna en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 §1 I banker, kreditmarknadsföretag, hypoteksinstitut, värdepappersbolag och institut för elektroniska pengar skall en finansieringsanalys ingå i årsredovisningen. Detsamma skall gälla för övriga aktiebolag som omfattas av denna lag i fall som avses i 2 kap. 1 § andra stycket årsredovisningslagen (1995:1554). I kreditinstitut och värde-pappersbolag som omfattas av lagen (1994:2004) om kapital-täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall även en kapitaltäckningsanalys ingå i årsredovisningen. I kreditinstitut och värde-pappersbolag som omfattas av lagen (2006:000) om kapital-täckning och stora exponeringar, skall även en kapitaltäckningsanalys ingå i årsredovisningen. 5 kap. Upplysningar som avser kapitaltäckningen m.m. 7 § Utöver vad som följer av 1 § skall uppgift lämnas om var sådan information som skall offentliggöras enligt 8 kap. lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar tillhandahålls om den inte finns i årsredovisningen. 6 kap. 3 § I kapitaltäckningsanalysen skall uppgifter lämnas om kapitalbasen och kapitaltäckningen för kreditrisker och marknadsrisker enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Företag som är moderföretag i en sådan finansiell företagsgrupp som avses i 6 kap. 1 och 2 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall lämna de uppgifter som anges i första stycket beträffande gruppen. I kapitaltäckningsanalysen skall uppgifter lämnas om kapitalbasen och kapitaltäckningen för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker enligt lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Företag som är moderföretag i en sådan finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 och 2 §§ lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, skall lämna de uppgifter som anges i första stycket beträffande gruppen. 7 kap. 1 §2 Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skall för varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte annat följer av 5 §. I banker, kreditmarknadsföretag, hypoteksinstitut, värdepappersbolag, finansiella holdingföretag och institut för elektroniska pengar skall en finansieringsanalys ingå i koncernredovisningen. Detsamma skall gälla för övriga aktiebolag som omfattas av denna lag i fall som avses i 7 kap. 4 § andra stycket årsredovisningslagen (1995:1554). För finansiella holdingföretag som omfattas av lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers-bolag, skall en kapitaltäcknings-analys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernredovisningen. För finansiella holdingföretag som omfattas av lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, skall en kapitaltäckningsanalys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernredovisningen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 I denna lag avses med 1. försäkringsbolag: försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713), 2. understödsförening: förening som avses i 1 kap. 1 § lagen (1972:262) om understödsföreningar, 3. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 11 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och institut för elektroniska pengar enligt 1 kap. 2 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, 4. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna 1-3 samt a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, b) fondbolag enligt 1 § 7 lagen (2004:46) om investeringsfonder, c) börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, d) auktoriserad marknadsplats enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börs- och clearingverksamhet, e) clearingorganisation enligt 1 kap. 4 § 5 lagen om börs- och clearingverksamhet och f) central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 5. finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 6 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag eller annan grupp av företag på vilka, enligt föreskrift meddelad med stöd av 6 kap. 2 § samma lag, bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas och 5. finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 9 kap. 1 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar eller annan grupp av företag på vilka, enligt föreskrift meddelad med stöd av 13 kap. 1 § 31 samma lag, bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas och 6. koncern: detsamma som i 1 kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 § lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 11 § Av var och en av Första-Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade till marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte emittenter som anges i 4 kap. 6 § andra stycket A lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Av var och en av Första-Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade till marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte följande emittenter 1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, och 2. utländska stater, centralbanker, utländska kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, och andra emittenter, som får noll procent riskvikt med stöd av schablonmetoden för kreditrisker enligt 4 kap. 4 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att 1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller 2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål skall ha följande lydelse. Lydelse enligt en av regeringen den 6 oktober 2005 beslutad lagrådsremiss om finansiella konglomerat Föreslagen lydelse 5 kap. 10 § Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i 26 i § lagen (1972:262) om understödsföreningar, 7 a kap. 10 a § försäkringsrörelselagen (1982:713), 1 kap. 8 a § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 2 kap. 9 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, 7 kap. 13 a § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 4 kap. 5 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 6 kap. 8 § lagen (2006:000) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i 26 i § lagen (1972:262) om understödsföreningar, 7 a kap. 10 a § försäkringsrörelselagen (1982:713), 1 kap. 8 a § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 2 kap. 9 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, 10 kap. 16 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 4 kap. 5 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 6 kap. 8 § lagen (2006:000) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 2 §§ samt 6 kap. 3 § lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 §1 I denna lag avses med emittentinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag som fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § att ge ut säkerställda obligationer, säkerställda obligationer: obligationer och andra jämförbara skuldförbindelser som är förenade med förmånsrätt i emittent-institutets säkerhetsmassa, fyllnadssäkerheter: tillgångar som enligt 3 kap. 2 § får ingå i säkerhetsmassan, derivatavtal: avtal som träffats mellan ett emittentinstitut och motparter som avses i 3 kap. 1 § första stycket A 2-6 och B 1-6 lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, i syfte att uppnå balans mellan finansiella villkor för tillgångar i säkerhetsmassan och motsvarande villkor för de säkerställda obligationerna, säkerhetsmassa: krediter, fyllnadssäkerheter och i registret antecknade medel enligt 4 kap. 4 § i vilka obligationsinnehavarna och emittentinstitutets motparter i derivatavtal har förmånsrätt i enlighet med bestämmelserna i denna lag och förmånsrättslagen (1970:979), bank: ett svenskt bankaktie-bolag, en svensk sparbank eller en svensk medlemsbank, kreditmarknadsföretag: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansierings-rörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. I denna lag avses med emittentinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag som fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § att ge ut säkerställda obligationer, säkerställda obligationer: obligationer och andra jämförbara skuldförbindelser som är förenade med förmånsrätt i emittent-institutets säkerhetsmassa, fyllnadssäkerheter: tillgångar som enligt 3 kap. 2 § får ingå i säkerhetsmassan, derivatavtal: avtal som träffats, i syfte att uppnå balans mellan finansiella villkor för tillgångar i säkerhetsmassan och motsvarande villkor för de säkerställda obligationerna, mellan ett emittentinstitut och någon av följande motparter, 1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, 2. en utländsk stat eller centralbank, 3. Europeiska gemenskaperna eller någon av de utländska stater eller centralbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, 4. en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, 5. Sveriges allmänna hypoteksbank, ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 6. en kommun eller därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, 7. ett utländskt kreditinstitut i någon av de utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, 8. de internationella utvecklingsbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, och 9. motparter som inte är mer riskfyllda än de som anges i 1-8 och som uppfyller de krav som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, säkerhetsmassa: krediter, fyllnadssäkerheter och i registret antecknade medel enligt 4 kap. 4 § i vilka obligationsinnehavarna och emittentinstitutets motparter i derivatavtal har förmånsrätt i enlighet med bestämmelserna i denna lag och förmånsrättslagen (1970:979), bank: ett svenskt bankaktie-bolag, en svensk sparbank eller en svensk medlemsbank, kreditmarknadsföretag: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansierings-rörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. 3 kap. 1 § Säkerhetsmassan får bestå av 1. krediter som lämnats mot inteckning i fast egendom som är avsedd för bostads-, jordbruks-, kontors- eller affärsändamål, mot inteckning i tomträtt som är avsedd för bostads-, kontors- eller affärsändamål, mot pant i bostadsrätt eller mot motsvarande utländska säkerheter (hypoteks-krediter), förutsatt att krediterna uppfyller de villkor som uppställs i 3-7 §§, och 2. krediter för vilka låntagare som avses i 3 kap. 1 § första stycket A 2-6 lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag svarar eller garanterar (offentliga krediter). 2. krediter för vilka följande låntagare svarar eller garanterar (offentliga krediter) a) svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, b) en utländsk stat eller centralbank, c) Europeiska gemenskaperna eller någon av de utländska stater eller centralbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 4, d) en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 4, och e) motparter som inte är mer riskfyllda än de som anges i 1-4 och som uppfyller de krav som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 4. Hypotekskrediter som lämnats mot inteckning i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt som är avsedd för kontors- eller affärsändamål får utgöra högst 10 procent av säkerhetsmassan. 2 § I säkerhetsmassan får ingå fyllnadssäkerheter. Dessa får bestå av sådana tillgångar som anges i 3 kap. 1 § första stycket A lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers-bolag. Finansinspektionen får tillåta att även sådana tillgångar som anges i 3 kap. 1 § första stycket B samma lag används som fyllnadssäkerheter. I säkerhetsmassan får ingå fyllnadssäkerheter. Dessa får bestå av följande tillgångar 1. inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar, 2. placeringar och fordringar för vilka svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar, 3. placeringar och fordringar för vilka en utländsk stat eller centralbank svarar, om placeringen eller fordran gäller i den utländska statens valuta och är refinansierad i samma valuta, 4. övriga placeringar och fordringar för vilka svarar Europeiska gemenskaperna eller någon annan av de utländska stater eller centralbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5, 5. placeringar och fordringar för vilka svarar en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5, 6. placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden som inte är mer riskfyllda än de som anges i 1-5 och som uppfyller de krav som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5, och 7. placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden, för vilka säkerheten utgörs av sådana placeringar eller fordringar som anges i 1-6. Finansinspektionen får tillåta att även följande tillgångar används som fyllnadssäkerheter 1. placeringar och fordringar för vilka Sveriges allmänna hypoteksbank, ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse svarar, 2. placeringar och fordringar för vilka svarar en kommun eller därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5, 3. placeringar och fordringar med en återstående löptid av högst ett år för vilka ett utländskt kreditinstitut svarar, 4. placeringar och fordringar för vilka svarar ett utländskt kreditinstitut i någon av de utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5, 5. placeringar och fordringar för vilka svarar någon av de internationella utvecklingsbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5, 6. placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden som inte är mer riskfyllda än de som avses i 1-5 och som uppfyller de krav som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5, och 7. placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden, för vilka säkerheten utgörs av sådana placeringar eller fordringar som anges i 1-6. Fyllnadssäkerheterna får utgöra högst 20 procent av säkerhetsmassan. Om det finns särskilda skäl får Finansinspektionen tillåta att andelen för en begränsad tid får utgöra högst 30 procent. 6 kap 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. innehållet i de planer som krävs enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 och 4, 2. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1, 3. hur värdering av säkerheterna enligt 3 kap. 5 § skall utföras, 4. hur kontrollen av marknadsvärdet enligt 3 kap. 7 § skall utföras, 5. villkor för derivatavtal samt beräkning av och villkor för riskexponering och räntebetalningar enligt 3 kap. 9 §, 6. hur registret skall föras enligt 3 kap. 12 och 13 §§, 7. den oberoende granskarens kompetens, uppgifter och rapporteringsskyldighet enligt 3 kap. 12 och 13 §§, och 8. sådana avgifter för tillsyn som avses i 5 kap. 7 §. 1. motparter som avses i 1 kap. 2 §, 2. innehållet i de planer som krävs enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 och 4, 3. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1, 4. låntagare som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2, 5. tillgångar som avses i 3 kap. 2 § första och andra styckena, 6. hur värdering av säkerheterna enligt 3 kap. 5 § skall utföras, 7. hur kontrollen av marknadsvärdet enligt 3 kap. 7 § skall utföras, 8. villkor för derivatavtal samt beräkning av och villkor för riskexponering och räntebetalningar enligt 3 kap. 9 §, 9. hur registret skall föras enligt 3 kap. 12 och 13 §§ 10. den oberoende granskarens kompetens, uppgifter och rapporteringsskyldighet enligt 3 kap. 12 och 13 §§, och 11. sådana avgifter för tillsyn som avses i 5 kap. 7 §. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder skall ha följande lydelse. Lydelse enligt en av regeringen den 6 oktober 2005 beslutad lagrådsremiss om finansiella konglomerat Föreslagen lydelse 2 kap. 10 § Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker och marknadsrisker som enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker och marknadsrisker som enligt lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. 10 a § För ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall, utöver vad som följer av 10 §, även övriga bestämmelser i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag som är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet gälla. För fondbolag som inte förvaltar någon annans finansiella instrument skall de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 6 och 7 kap. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag som är tillämpliga för ett värdepappersbolag gälla. Vad som föreskrivs i 8, 9 och 11 §§ detta kapitel om kapitalkrav för fondbolag skall då tillämpas även på en finansiell företagsgrupp. När ett fondbolag är moderföretag i en finansiell företagsgrupp, skall den gruppbaserade redovisningen i 6 kap. 5 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncernbalansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554). Detta gäller dock inte om annat följer av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. För ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall, utöver vad som följer av 10 §, även övriga bestämmelser i lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar som är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet gälla. För fondbolag som inte förvaltar någon annans finansiella instrument skall de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar som är tillämpliga för ett värdepappersbolag gälla. Vad som föreskrivs i 8, 9 och 11 §§ detta kapitel om kapitalkrav för fondbolag skall då tillämpas även på en finansiell företagsgrupp. När ett fondbolag är moderföretag i en finansiell företagsgrupp, skall den gruppbaserade redovisningen i 9 kap. 8 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncern-balansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554). Detta gäller dock inte om annat följer av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse dels att 1 kap. 5 och 8 §§, 6 kap. 2 §, 7 kap. 11 §, 9 kap. 1 §, 10 kap. 28 §, 12 kap. 20 § och 13 kap. 11 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 kap. 6 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 § I denna lag betyder 1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag, 2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank, 3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrörelse, 4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut, 5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen skall anses som en enda filial, 7. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva aktier eller andelar, 7. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva eller inneha aktier eller andelar, b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 1 kap. 3 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, eller c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10 och 12 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §, 8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som avses i denna lag, 9. kapitalbas: detsamma som i 2 kap. 6-8 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, 9. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag, 11. kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse, 12. kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse, 13. kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknads-förening, 14. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, 15. medlemsbank: en ekonomisk förening som avses i lagen (1995:1570) om medlemsbanker, 16. sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619), 17. startkapital: det kapital som definieras i artikel 34.2.1 och 34.2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, 18. utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse, 19. utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse, och 20. utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag. 8 § Om ett kreditinstitut ingår i en finansiell företagsgrupp enligt 6 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone-ringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall bestäm-melserna i 6-9, 13 och 15 kap. denna lag samt bestämmelserna i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag om ett instituts rörelse och om tillsyn över ett institut, gälla i tillämpliga delar för övriga företag i företagsgruppen. Om ett kreditinstitut ingår i en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 1 och 2 §§ lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, skall bestämmelserna i 6-9, 13 och 15 kap. denna lag samt bestämmelserna i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar om ett instituts rörelse och om tillsyn över ett institut, gälla i tillämpliga delar för övriga företag i företagsgruppen. Begränsningarna i fråga om ett instituts rörelse skall avse företagen i företagsgruppen gemensamt. Om det finns särskilda skäl får ett företag undantas från bestämmelserna i första stycket. Frågor om sådana undantag prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen. 6 kap. 2 § Ett kreditinstitut skall identifiera, mäta, styra och ha kontroll över de risker som dess rörelser är förknippad med. Ett institut skall särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. Ett kreditinstitut skall identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll de risker som dess rörelser är förknippad med. Ett institut skall särskilt se till att 1. att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras, och 2. det har tillfredsställande rutiner för intern kontroll. 7 kap. 11 § De i 9 § första stycket angivna gränserna får överskridas om 1. det belopp med vilket det kvalificerade innehavet överskrids täcks av institutets kapitalbas, och 2. det görs avdrag för motsvarande del av kapitalbasen vid beräkningen av kapital-täckningsgraden enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers-bolag. De i 9 § första stycket angivna gränserna får överskridas om 1. det belopp med vilket det kvalificerade innehavet överskrids täcks av institutets kapitalbas, och 2. det görs avdrag för motsvarande del av kapitalbasen vid beräkningen av kapital-täckningsgraden enligt lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Om båda de gränser som anges i 9 § första stycket överskrids, skall det största belopp som någon gräns överskrids med, täckas på det sätt som beskrivs i första stycket. 9 kap. 1 § Bestämmelser om kapitaltäck-ning och stora exponeringar finns i lagen (1994:2004) om kapital-täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelser om kapitaltäck-ning och stora exponeringar finns i lagen (2006:000) om kapital-täckning och stora exponeringar. 10 kap. 28 § Vad som i 15 kap. 1-3 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av bolagsordningen gäller för bankaktiebolag även vid överträdelse av denna lag och lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Vad som i 15 kap. 1-3 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) föreskrivs om ansvar vid öveträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av bolagsordningen gäller för bankaktiebolag även vid överträdelse av denna lag och lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. 12 kap. 20 § Vad som i 13 kap. 1-3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag och lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Vad som i 13 kap. 1-3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag och lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. 13 kap. 6 a § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med motsvarande utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. 11 § Styrelsen i en sparbank, en medlemsbank eller i en kredit-marknadsförening är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan uppfylla kravet på kapitaltäckning enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Styrelsen i en sparbank, en medlemsbank eller i en kredit-marknadsförening är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan uppfylla kravet på kapitaltäckning enligt lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Balansräkningen skall granskas av institutets revisor. Om granskningen visar att kravet inte är uppfyllt, skall institutets styrelse genast underrätta Finansinspektionen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Förteckning över remissinstanserna Sveriges riksbank, Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslern, Finansinspektionen, Insättningsgarantinämnden, Stockholmsbörsen Aktiebolag, Konkurrensverket, Verket för näringslivsutveckling (NUTEK), Sveriges advokatsamfund, Svenska Revisorssamfundet SRS, Juridiska fakulteten, vid Stockholms universitet, Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Fristående Sparbankers Riksförbund, FAR, Svenska Revisorssamfundet, Exportkreditnämnden, Riksgäldskontoret, Första AP-fonden, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Sjunde AP-fonden, Nordic Growth Market NGM AB, AktieTorget AB, Svenskt Näringsliv, Företagarnas Riksorganisation, Finansbolagens Förening, Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag SBAB, Landsorganisationen i Sverige LO, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO, Svensk Energi, Sveriges Kommuner och Landsting, Kommuninvest i Sverige AB (publ) och Finansförbundet. Europaparlamentetets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut Lagrådsremissens lagförslag Lagtext 1.1 Förslag till lag om kapitaltäckning och stora exponeringar Härigenom föreskrivs1 följande. 1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder framgår att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag. Särskilda bestämmelser för europabolag och europakooperativ 2 § I fråga om europabolag och europakooperativ med ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39-42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag2 eller artiklarna 37-41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar)3 tillämpas det som i 10 kap. 17 och 19 §§ sägs om styrelseledamot på ledamot i tillsynsorganet. Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ framgår att de bestämmelser som anges i första stycket skall tillämpas också på ledamot i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan. Definitioner 3 § I denna lag betyder 1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag, 2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. exponeringar: tillgångar som redovisas som tillgång i balansräkningen, derivatavtal som redovisas som skulder och åtaganden utanför balansräkningen, 5. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och a) som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag, och b) vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana företag som avses i a eller finansiella institut, 6. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva eller inneha aktier eller andelar, b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 1 kap. 3 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, eller c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10 och 12 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, 7. finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part samtidigt som en annan part får en finansiell skuld eller utfärdar ett egetkapitalinstrument, 8. finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett annat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 9. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländskt företag, finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag, 10. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, 11. kapitalkravsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut4, 12. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan, 13. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut5, 14. moderinstitut inom EES: ett institut eller motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES som a) har ett institut, ett finansiellt institut eller ett motsvarande utländskt företag som dotterföretag eller som har ett ägarintresse i ett sådant företag, och b) inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 15. operativa risker: risker för förluster till följd av inte ändamålsenliga eller inte fungerande interna förfaranden eller system eller på grund av mänskliga fel eller yttre händelser, samt rättsliga risker, 16. riskvikt: en procentsats som beskriver en risk med en exponering, 17. värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i delar, och som har följande egenskaper: a) betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av exponeringen eller gruppen av exponeringar, och b) prioriteringen av delarna avgör hur förluster fördelas under den tid transaktionen eller programmet pågår, och 18. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. 4 § Ett företag är moderföretag och en annan juridisk person är dotterföretag, om moderföretaget 1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen, 2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, 3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller 4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar. Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget, om ett annat dotterföretag till moderföretaget eller moderföretaget tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans 1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen, 2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller 3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan. Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderföretaget. Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. 5 § Det finns ett ägarintresse om 1. en juridisk person är intresseföretag till ett företag enligt 1 kap. 5 § årsredovisningslagen (1995:1554), eller 2. ett företag direkt eller indirekt äger minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster i ett annat företag. 6 § I de fall som avses i 4 § första stycket 1-3 och andra stycket samt 5 § skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen. När antalet röster i ett dotterföretag eller ett företag enligt 5 § bestäms, skall inte de aktier eller andelar i respektive företag som innehas av företaget självt eller av dess dotterföretag tas med. Detsamma gäller aktier eller andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för något av företagens eller deras dotterföretags räkning. Handelslager 7 § Ett instituts handelslager består av alla positioner i finansiella instrument och råvaror, som 1. institutet innehar i handelssyfte eller för att säkra andra positioner i handelslagret, och 2. inte är förenade med villkor som begränsar möjligheten att handla med dem eller, om de är förenade med sådana villkor, är möjliga att säkra. Med positioner avses institutets egna positioner och positioner som härrör från verksamhet för kunders räkning eller som marknadsgarant. 8 § En position innehas i handelssyfte om syftet med innehavet är att på kort sikt sälja positionen vidare eller att på kort sikt dra nytta av faktiska eller förväntade kortsiktiga skillnader mellan inköps- och försäljningspriser eller andra förändringar av priser eller räntesatser. 9 § Även andra positioner än sådana som avses i 7 § får ingå i handelslagret om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 2. 10 § Ett institut skall fastställa vilka positioner som skall ingå i handelslagret enligt 7 och 9 §§. För de positioner som innehas i handelssyfte skall instituten ha en handelsstrategi samt kunna styra handeln med positionerna och övervaka positionerna mot handelsstrategin. Institutet skall för dessa ändamål ha lämpliga metoder samt de skriftliga riktlinjer och instruktioner som behövs. Av 1 kap. 6 d § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse framgår att instituten skall kunna hantera de risker som följer med verksamheten i handelslagret. 2 kap. Vilka kapitalkrav som skall täckas av kapitalbasen Kapitalbaskravet 1 § Ett institut skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som 1. motsvarar minst summan av kapitalkraven för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker beräknade enligt 3-8 §§, eller 2. framgår av ett beslut enligt 2 §. Av 7 kap. 8 § framgår att ett institut som efter tillstånd av Finansinspektionen överskrider gränsvärdena för stora exponeringar, skall uppfylla ett särskilt kapitalkrav. I 7 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse finns det bestämmelser som berör beräkningen enligt första stycket. 2 § Finansinspektionen skall besluta att ett institut skall ha en viss minsta storlek på sin kapitalbas som är större än vad som krävs enligt 1 § första stycket 1, om 1. institutet inte uppfyller kraven i 1 kap. 6 c-6 h §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse eller 6 kap. 1-3, 4 a eller 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, och 2. det inte är troligt att någon annan åtgärd är tillräcklig för att få institutet att rätta till bristerna inom rimlig tid. Första stycket skall inte tillämpas, om överträdelsen är så allvarlig att verksamhetstillståndet i stället skall återkallas. Kapitalkravet för kreditrisker 3 § För kreditrisker krävs ett kapital som motsvarar minst åtta procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp beräknat enligt 4 kap. Kapitalkravet för marknadsrisker 4 § För marknadsrisker krävs ett kapital som uppgår till summan av kapitalkraven för 1. motpartsrisker för verksamhet i handelslagret, 2. avvecklingsrisker för verksamhet i handelslagret, 3. positionsrisker (ränte- och aktiekursrisk) för verksamhet i handelslagret, och 4. valutakursrisker och råvarurisker i hela verksamheten. Något kapitalkrav behöver inte beräknas för positioner som dragits av från kapitalbasen. 5 § Kapitalkravet för marknadsrisker beräknas enligt någon av de metoder som anges i 5 kap., om inte annat följer av ett beslut enligt 6 §. 6 § För sådana marknadsrisker som avses i 4 § första stycket 1-3 får ett institut, efter tillstånd av Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet enligt 3 §. Tillstånd skall ges om summan av marknadsvärdet av positionerna i handelslagret och fordringar hänförliga till dessa 1. normalt inte överstiger 5 procent av summan av institutets totala balansomslutning och totala åtagande utanför balansräkningen, 2. normalt inte överstiger ett belopp som motsvarar 15 miljoner euro, och 3. inte vid något tillfälle överstiger 6 procent av institutets totala balansomslutning och totala åtaganden utanför balansräkningen och inte heller överstiger ett belopp som motsvarar 20 miljoner euro. Om ett institut som har fått ett tillstånd enligt första stycket inte längre uppfyller kraven för tillståndet, skall det övergå till att beräkna kapitalkravet enligt 5 § och genast underrätta Finansinspektionen om detta. Kapitalkravet för operativa risker 7 § För operativa risker krävs ett kapital som beräknas enligt någon av de metoder som anges i 6 kap., om inte något annat följer av ett beslut enligt 8 §. 8 § Ett värdepappersbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet för operativa risker enligt andra stycket om det tillhör någon av följande kategorier: 1. Värdepappersbolag som handlar med finansiella instrument för egen räkning bara i syfte att a) utföra en order för kunds räkning, eller b) få tillträde till system för clearing och avveckling eller en erkänd börs när de uppträder som agent eller utför kundorder. 2. Värdepappersbolag a) som inte innehar klienters pengar eller värdepapper, b) som enbart handlar med finansiella instrument för egen räkning, c) som inte har några externa kunder, och d) för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och avräkningen ligger hos ett clearinginstitut och garanteras av samma clearinginstitut. Kapitalkravet för operativa risker skall motsvara minst 25 procent av värdepappersbolagets fasta omkostnader beräknade enligt 10 §. Ett alternativt kapitalkrav för vissa värdepappersbolag 9 § Ett värdepappersbolag som inte ägnar sig åt handel med finansiella instrument för egen räkning, garantigivning eller annan medverkan vid emissioner av fondpapper eller erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument som är riktade till en öppen krets, får i stället för det som anges i 1 § första stycket 1 ha en kapitalbas som motsvarar det största av 1. summan av kapitalkraven för kreditrisker och marknadsrisker beräknade enligt 3-6 §§ och det särskilda kapitalkravet enligt 7 kap. 8 §, och 2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader beräknade enligt 10 §. 10 § Med ett värdepappersbolags fasta omkostnader avses bolagets fasta omkostnader för det föregående räkenskapsåret eller, om bolagets verksamhet pågått i mindre än ett år, de fasta omkostnader som angetts i bolagets verksamhetsplan. Om omfattningen av bolagets verksamhet ändrats väsentligt sedan det föregående året eller om Finansinspektionen finner att verksamhetsplanen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om ändring av beräkningsunderlaget enligt första stycket. 3 kap. Kapitalbasen Sammansättning 1 § Kapitalbasen består av summan av primärt och supplementärt kapital, beräknat enligt detta kapitel. Det primära kapitalet enligt 2 och 4 §§ skall vara minst lika stort som det supplementära kapitalet enligt 3 och 4 §§. En kapitalbas beräknad enligt 2-8 §§ får användas för att täcka kapitalkraven för 1. kreditrisker enligt 2 kap. 3 §, 2. marknadsrisker enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 och 2, och 3. operativa risker enligt 2 kap. 7 §. En kapitalbas beräknad enligt 2-9 §§ får användas för att täcka kapitalkraven för 1. marknadsrisker enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 och 4, 2. operativa risker enligt 2 kap. 8-10 §§ motsvarande 25 procent av ett värdepappersbolags fasta omkostnader, och 3. det särskilda kapitalkravet enligt 7 kap. 8 § för exponeringar som överskrider gränsvärdena. Primärt kapital 2 § I det primära kapitalet får följande ingå: 1. I bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag: eget kapital med undantag för kumulativa preferensaktier och uppskrivningsfonder, i sparbanker; reservfonder, i medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar; eget kapital med undantag för förlagsinsatser och uppskrivningsfonder samt i Svenska skeppshypotekskassan; kassans reservfond. 2. I banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag; kapitalandelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond. 3. I banker och kreditmarknadsföretag; kapitalandelen av det belopp som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande. Från summan av posterna enligt första stycket skall räknas av 1. förluster under löpande räkenskapsår, 2. immateriella anläggningstillgångar enligt bilaga 1 till lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, punkten 9 under rubriken tillgångar, och 3. den nettovinst som hos ett institut som är originator till en värdepapperisering uppkommer till följd av kapitalisering av framtida inkomster av de värdepapperiserade tillgångarna och som ger en kreditförstärkning till positioner i värdepapperiseringen. Supplementärt kapital 3 § I det supplementära kapitalet får efterställda skuldförbindelser med en ursprunglig löptid på minst fem år ingå. Andra poster som får ingå i det primära eller det supplementära kapitalet 4 § I primärt eller supplementärt kapital får dessutom, efter tillstånd av Finansinspektionen, ingå värdet av förlagsinsatser samt andra kapitaltillskott och reserver än de som anges i 2 och 3 §§. Avräkning från det primära och det supplementära kapitalet 5 § Från det primära och det supplementära kapitalet skall institutet, på sätt som anges i 8 §, räkna av det bokförda värdet av aktierna eller av vad som har skjutits till i annan form (tillskott) i 1. ett institut, ett institut för elektroniska pengar, ett försäkringsbolag eller motsvarande utländska företag, 2. ett finansiellt institut, 3. ett utländskt återförsäkringsföretag, eller 4. ett försäkringsholdingföretag. En sådan avräkning skall göras, om 1. institutets ägarandel överstiger 10 procent av företagets kapital, eller 2. ägarandelen är mindre än enligt 1, och a) tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 10 procent av det egna kapitalet eller de egna fonderna i företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott överstiger 10 procent av summan av institutets primära och supplementära kapital, eller b) institutet har ett ägarintresse i det andra företaget. Avräkning skall inte göras för tillskott som avser på företag som omfattas av samma gruppbaserade redovisning som institutet enligt 9 kap. 9 och 10 §§ genom fullständig konsolidering eller genom en klyvningsmetod. Avräkning skall inte heller göras för tillskott som avser på företag som gemensamt med institutet omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 6 § Vid bedömningen enligt 5 § andra stycket av hur stort ett tillskott är skall ett institut inte räkna in tillskott som det kan visa att det är marknadsgarant för, om institutet uppfyller de villkor som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 6. 7 § Ett institut får från det primära och det supplementära räkna av värdet av positioner i värdepapperisering som annars skulle ges riskvikten 1 250 procent. 8 § Av det sammanlagda belopp som räknas av enligt 5 och 7 §§ skall ena hälften dras av från det primära kapitalet och den andra hälften från det supplementära kapitalet. Om det belopp som skall dras av från det supplementära kapitalet är större än detta, skall det överskjutande beloppet dras av från det primära kapitalet. Utvidgad kapitalbas 9 § För att uppfylla de kapitalkrav som avses i 1 § fjärde stycket får ett institut - utöver de poster som enligt 2-4 §§ kan utgöra primärt eller supplementärt kapital - till kapitalbasen räkna även andra poster, såsom nettovinster hänförliga till institutets handelslager och förlagslån med en ursprunglig löptid på minst två år. Från den utvidgade kapitalbasen skall institutet räkna av icke likvida tillgångar. 4 kap. Kapitalkravet för kreditrisker Exponeringar som omfattas av kapitalkravet för kreditrisker och för marknadsrisker enligt 2 kap. 6 § 1 § Ett kapitalkrav för kreditrisker skall beräknas för sådana exponeringar som inte ingår i handelslagret. Något kapitalkrav behöver inte beräknas för exponeringar som dragits av från kapitalbasen. När Finansinspektionen enligt 2 kap. 6 § har gett tillstånd till att kapitalkravet för marknadsrisker beräknas enligt detta kapitel, skall även exponeringar som ingår i handelslagret beaktas. 2 § Ett kapitalkrav för kreditrisker skall även beräknas för exponeringar som ett institut har värdepapperiserat om det 1. inte i samband med värdepapperiseringen har överfört en betydande kreditrisk till tredje man, eller 2. har gett stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser. Om ett institut medverkar vid en värdepapperisering av ett annat instituts exponeringar skall det, om det har gett stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser, beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna. 3 § Ett institut som skall beräkna ett kapitalkrav enligt 2 § första stycket 2 eller andra stycket skall offentliggöra att det har tillhandahållit där angivet stöd och hur detta påverkar institutets kapitalkrav. Hur det riskvägda beloppet beräknas 4 § För varje exponering skall ett riskvägt exponeringsbelopp beräknas. Exponeringarna delas in i olika exponeringsklasser. Det riskvägda beloppet för en enskild exponering bestäms av exponeringens värde multiplicerad med dess riskvikt. De olika exponeringarnas värden och riskvikter beräknas enligt en schablonmetod eller en internmetod. Vid beräkning av exponeringars värde får ett institut efter tillstånd av Finansinspektionen använda en metod med interna modeller. Schablonmetod 5 § Ett institut skall beräkna riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden för kreditrisker, om inte något annat framgår av ett beslut enligt 7 §. Vid tillämpning av schablonmetoden framgår exponeringarnas värden och riskvikter av myndighetsföreskrifter. 6 § Riskvikten för en exponering beror på vilken exponeringsklass exponeringen tillhör. Riskvikten får bestämmas med beaktande av exponeringens kreditkvalitet enligt kreditvärderingar som gjorts av 1. kreditvärderingsföretag som godkänts av Finansinspektionen enligt 12 §, eller 2. vissa exportkreditorgan, om kreditvärderingarna avser exponeringar mot stater eller centralbanker. Internmetod 7 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda internmetoden i stället för schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp. Ett sådant tillstånd får avse en grundläggande eller en avancerad internmetod. Enligt internmetoden beräknas riskvägda exponeringsbelopp med stöd av institutets interna riskklassificeringssystem och enligt särskilda formler som gäller för respektive exponeringsklass. Institutet uppskattar själv värdet på fler av de riskfaktorer som ingår i formlerna enligt den avancerade internmetoden än enligt den grundläggande metoden. 8 § Tillstånd för ett institut att använda en internmetod skall ges om förutsättningarna i 9 § är uppfyllda och om 1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för kreditrisker som uppfyller kraven i 1 kap. 6 d och 6 h §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 2. institutets riskklassificeringssystem är tillförlitligt och tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet, och 3. institutet dokumenterar sitt riskklassificeringssystem och motiven för dess utformning. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder internmetoden enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 13 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. 9 § När ett institut använder internmetoden för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp skall det använda metoden för alla exponeringar. Finansinspektionen får dock ge ett institut tillstånd att 1. använda schablonmetoden för vissa exponeringar, 2. stegvis gå över från schablonmetoden till den internmetod den avser att använda, eller 3. stegvis gå över från en grundläggande internmetod till en avancerad internmetod. När ett institut använder internmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp, skall även de övriga instituten i koncernen använda den metoden. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från detta stycke. 10 § Om ett institut, som har fått tillstånd att använda en internmetod inte längre uppfyller kraven i 8 §, skall det för Finansinspektionen redovisa en plan för hur det avser att rätta till bristerna. Någon sådan plan behöver inte upprättas om institutet kan visa att överträdelsen är ringa. 11 § Ett institut som använder en internmetod får inte byta till schablonmetoden. Ett institut får inte heller byta från en avancerad internmetod till en grundläggande internmetod. Efter ansökan från ett institut får dock Finansinspektionen ge tillstånd till ett sådant byte, om institutet kan visa att det finns godtagbara skäl för bytet. Finansinspektionen får också besluta att ett institut skall byta till en enklare metod, om det finns allvarliga brister i institutets internmetod och en förhöjd kapitalbas inte bedöms vara en lämplig åtgärd. Kreditvärderingsföretags kreditvärderingar 12 § Ett kreditvärderingsföretag får ansöka hos Finansinspektionen om att det skall godkännas. När ett kreditvärderingsföretag godkänts får dess kreditvärderingar användas av institut för att bestämma riskvikter. Ett godkännande får avse kreditvärderingar i syfte att bestämma 1. riskvikter för positioner i värdepapperiseringar eller vissa exponeringar som institutet har värdepapperiserat, eller 2. riskvikter för andra exponeringsklasser enligt schablonmetoden. Ett kreditvärderingsföretag får godkännas, om 1. dess kreditvärderingsmetod är objektiv, oberoende och genomlysbar, 2. kreditvärderingarna ses över löpande, och 3. kreditvärderingarna uppfattas som trovärdiga och är tillgängliga på likvärdiga villkor för alla institut som har ett berättigat intresse av dem. Om ett kreditvärderingsföretag har godkänts av en utländsk behörig myndighet för ett av syftena i första stycket, får Finansinspektionen godkänna kreditvärderingsföretaget i samma syfte utan att göra någon egen prövning enligt andra stycket. När förutsättningarna i andra eller tredje stycket inte längre är uppfyllda, skall Finansinspektionen återkalla godkännandet. 13 § Finansinspektionen skall genom ett beslut dela in det godkända kreditvärderingsföretagens kreditvärderingar i kreditkvalitetssteg. Varje kreditkvalitetssteg skall motsvara en viss riskvikt. Om en annan behörig myndighet än Finansinspektionen har delat in ett kreditvärderingsföretags kreditvärderingar i kreditkvalitetssteg, får inspektionen besluta att använda samma indelning. 14 § Hur instituten får använda kreditvärderingarna framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 16. Minskning av det riskvägda exponeringsbeloppet med hjälp av kreditriskskydd 15 § Vid beräkningen av det riskvägda beloppet för en viss exponering får ett institut ta hänsyn till sådana säkerheter, garantier och andra kreditriskskydd som minskar den kreditrisk som exponeringen innebär. För ett institut som använder schablonmetoden eller den grundläggande internmetoden för en exponering gäller första meningen med de begränsningar som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 17. Första stycket gäller inte om kreditriskskyddet redan har beaktats vid beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet enligt 4-14 §§. 5 kap. Kapitalkravet för marknadsrisker Beräkningen av kapitalkravet för i marknadsrisker ingående motpartsrisker 1 § Ett institut skall beräkna kapitalkravet för de motpartsrisker som ingår i marknadsrisker enligt en schablonmetod eller en internmetod för kreditrisker. Kapitalkravet skall motsvara minst åtta procent av riskvägda exponeringsbelopp. Vid beräkning av de riskvägda exponeringsbeloppen gäller 4 kap. 4-15 §§. Det som där sägs om kreditrisker skall i stället avse motpartsrisker. Schablonmetoder för i marknadsrisken ingående positionsrisker, avvecklingsrisker, valutakursrisk och råvarurisk 2 § Kapitalkraven för positionsrisker, avvecklingsrisker, valutakursrisker och råvarurisker skall beräknas enligt olika schablonmetoder för marknadsrisker, om inte något annat följer av ett beslut enligt 3 §. Vid tillämpning av en schablonmetod framgår kapitalkravet av myndighetsföreskrifter. Egna riskberäkningsmodeller för i marknadsrisken ingående positionsrisker, valutakursrisker och råvarurisker 3 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda egna riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkraven för positionsrisker, valutakursrisker och råvarurisker. Tillstånd skall ges om institutet 1. har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för marknadsrisker som uppfyller kraven i 1 kap. 6 d och 6 h §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 2. använder en riskberäkningsmodell som ger en tillförlitlig bild av marknadsriskernas storlek och som är tillräckligt integrerad med institutets övriga verksamhet, och 3. dokumenterar sin riskberäkningsmodell och motiven för dess utformning. Övergång till en enklare metod 4 § Ett institut får inte byta från en egen riskberäkningsmodell till en schablonmetod. Efter ansökan från ett institut får dock Finansinspektionen ge tillstånd till ett sådant byte, om institutet kan visa att det finns godtagbara skäl för bytet. Finansinspektionen får också besluta att ett institut skall byta till schablonmetoder, om det finns allvarliga brister i institutets internmetod och en förhöjd kapitalbas inte bedöms vara en lämplig åtgärd. 6 kap. Kapitalkravet för operativa risker 1 § Om inte annat framgår av ett beslut enligt 8 §, skall ett institut använda en och samma metod för att beräkna kapitalkravet för samtliga operativa risker. Basmetoden 2 § Kapitalkravet för operativa risker skall beräknas enligt en basmetod, om inte något annat följer av 3-8 §§. Vid tillämpning av basmetoden motsvarar kapitalkravet för operativa risker 15 procent av genomsnittet av de årliga rörelseintäkterna under de tre senaste räkenskapsåren eller av ett annat beräkningsunderlag som motsvarar rörelseintäkterna. Schablonmetoden 3 § Ett institut får, efter anmälan till Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet för operativa risker enligt en schablonmetod. Vid tillämpning av schablonmetoden skall institutet dela in sin verksamhet i olika affärsområden. För varje affärsområde skall institutet beräkna ett kapitalkrav. Kapitalkravet för vart och ett av affärsområdena skall motsvara en viss procentsats, mellan 12 och 18 procent, av genomsnittet av de årliga rörelseintäkterna under de tre senaste räkenskapsåren eller av ett annat beräkningsunderlag som motsvarar rörelseintäkterna. Summan av kapitalkraven för de enskilda affärsområdena utgör kapitalkravet för operativa risker. 4 § Ett institut som använder schablonmetoden för operativa risker skall 1. med stöd av skriftliga riktlinjer och instruktioner som ses över regelbundet fördela rörelseintäkterna, eller det beräkningsunderlag som motsvarar rörelseintäkterna mellan olika affärsområden på ett lämpligt sätt, och 2. ha ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för operativa risker som uppfyller kraven i 1 kap. 6 d och 6 h §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Den alternativa schablonmetoden 5 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en annan beräkningsgrund än rörelseintäkterna eller ett annat beräkningsunderlag som motsvarar rörelseintäkterna för ett eller flera affärsområden. Internmätningsmetoden 6 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker. Vid tillämpning av internmätningsmetoden beräknas kapitalkravet för operativa risker med stöd av institutets eget riskmätningssystem. 7 § Tillstånd att använda internmätningsmetoden skall ges, om 1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för operativa risker som uppfyller kraven i 1 kap. 6 d och 6 h §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, och 2. institutets riskmätningssystem är tillförlitligt och tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet. Om ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och något av dess dotterföretag använder en internmätningsmetod enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 26 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. Kombination av olika metoder 8 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, kombinera 1. internmätningsmetoden med antingen bas- eller schablonmetoden, eller 2. basmetoden med schablonmetoden. Ett tillstånd att kombinera två metoder enligt första stycket 1 får avse att ett institut stegvis går över från bas- eller schablonmetoden till internmätningsmetoden enligt en bestämd tidsplan eller att institutet utan tidsbegränsning får kombinera två metoder. Basmetoden och schablonmetoden får dock kombineras enligt första stycket 2, bara om det finns särskilda skäl och om institutet åtagit sig att gå över till schablonmetoden för hela verksamheten enligt en bestämd tidsplan. Övergång till en enklare metod 9 § Om inte annat följer av ett tillstånd som har meddelats enligt 8 §, får ett institut inte byta 1. från schablonmetoden till basmetoden, eller 2. från internmätningsmetoden till basmetoden eller schablonmetoden. Efter ansökan från ett institut får dock Finansinspektionen ge ett institut tillstånd till ett byte till en enklare metod, om institutet kan visa att det finns godtagbara skäl för bytet. Finansinspektionen får också besluta att ett institut skall byta till en enklare metod, om det finns allvarliga brister i institutets internmetod och en förhöjd kapitalbas inte bedöms vara en lämplig åtgärd. 7 kap. Stora exponeringar 1 § Detta kapitel tillämpas inte på Svenska skeppshypotekskassan. 2 § Vid tillämpning av 3 och 5 §§ skall kapitalbasen beräknas enligt 3 kap. 3 § Värdet av ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får inte överstiga 25 procent av institutets kapitalbas. Om en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning är moderföretag eller dotterföretag till institutet eller dotterföretag till moderföretaget, får värdet av exponeringen inte överstiga 20 procent av institutets kapitalbas. 4 § Med en grupp av kunder med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet från risksynpunkt därför att 1. någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller 2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Med kund avses i fråga om placeringar i finansiella instrument emittenten eller, om instrumentet har andra finansiella instrument som underliggande tillgång, emittenten av denna tillgång och i fråga om andra fordringar eller åtaganden den som svarar för fordringen eller åtagandet. 5 § Det sammanlagda värdet av ett instituts stora exponeringar får inte överstiga 800 procent av institutets kapitalbas. En stor exponering är en exponering som ett institut har gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning när värdet av exponeringen är 10 procent eller mer av institutets kapitalbas. 6 § Vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 3 och 5 §§ skall följande exponeringar inte räknas in: 1. exponeringar som vid valutatransaktioner uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under två dygn efter betalning, 2. exponeringar som vid köp eller försäljning av finansiella instrument uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller de finansiella instrumenten har levererats, 3. exponeringar som ett institut har mot ett annat koncernföretag, om företagen är föremål för gruppbaserad tillsyn som utövas av en behörig myndighet eller likvärdig tillsyn i tredje land, och 4. poster som räknats av från institutets kapitalbas. Andra poster än de som anges i första stycket får helt eller delvis undantas från beräkningarna enligt 3 och 5 §§, om kreditrisken är låg. 7 § Under de förutsättningar som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 30 får ett institut uppskatta exponeringens värde 1. med stöd av internmetoden, eller 2. med beaktande av ett kreditriskskydds riskreducerande effekt. Om ett institut utnyttjar möjligheten i första stycket, skall den del av exponeringen som täcks av en säkerhet behandlas som en exponering mot emittenten av säkerheten och inte mot kunden. 8 § Värdet av ett instituts exponeringar i handelslagret mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får, efter tillstånd av Finansinspektionen, överstiga de gränsvärden som anges i 3 och 5 §§, om institutet uppfyller det särskilda kapitalkrav och de övriga villkor som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 31. 8 kap. Offentliggörande av information 1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller för ett enskilt institut som inte ingår i en finansiell företagsgrupp eller en motsvarande grupp enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet. För finansiella företagsgrupper finns bestämmelser i 9 kap. 2 § Ett institut skall offentliggöra information som rör dess kapitaltäckning och dess strategier, system och målsättningar för hantering av dess risker och exponeringar. Sådan information som inte är väsentlig, som utgör en företagshemlighet eller som är konfidentiell behöver dock inte offentliggöras. Om ett institut inte offentliggör information med motiveringen att den utgör en företagshemlighet eller är konfidentiell, skall det ange skälet till det samt i stället offentliggöra mer allmänna upplysningar om det som informationskravet gäller. 3 § Styrelsen i ett institut skall se till att det finns skriftliga riktlinjer och instruktioner för hur institutet skall uppfylla kraven på offentliggörande av information enligt 2 § och för hur det skall utvärdera om den offentliggjorda informationen är tillfredsställande, vilket skall inkludera hur informationen kontrolleras samt hur ofta den offentliggörs. 9 kap. Finansiella företagsgrupper En finansiell företagsgrupp 1 § En finansiell företagsgrupp består av 1. ett institut, eller 2. ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES, och a) de dotterföretag som är institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, eller b) de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det i 1 nämnda institutet eller det i 2 nämnda holdingföretaget har ägarintresse i och som leds tillsammans med ett eller flera andra företag, om ägarnas ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som dessa innehar, eller c) de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det i 1 nämnda institutet eller det i 2 nämnda holdingföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med, eller d) dotterföretag enligt a samt företag som det finns ägarintresse i enligt b eller gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med enligt c. När en finansiell företagsgrupp finns enligt första stycket, skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i ingå i gruppen. 2 § Om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 33, skall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper gälla även för 1. ett institut, eller 2. ett finansiellt holdingföretag och a) de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än sådana som anges i 1 § första stycket b, b) de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det i 1 nämnda institutet eller det i 2 nämnda holdingföretaget har andra former av kapitalbindningar till, eller c) de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det i 1 nämnda institutet eller det i 2 nämnda holdingföretaget utövar ett väsentligt inflytande över. Om bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla för företag som avses i första stycket, skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i ingå i gruppen. 3 § För en finansiell företagsgrupp skall kraven för att de gruppbaserade kraven uppfylls åligga det institut 1. som inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett svenskt finansiellt holdingföretag, eller 2. vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut eller ett svenskt finansiellt holdingföretag. Om ett finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som skall ansvara för att de gruppbaserade kraven är uppfyllda. Om holdingföretaget är moderföretag till två eller flera kreditinstitut eller till två eller flera värdepappersbolag, skall det kreditinstitut respektive det värdepappersbolag som har den största balansomslutningen ansvara för att de gruppbaserade kraven uppfylls. 4 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, räkna in dotterföretag vid beräkning av kapitalkraven enligt 2 kap. och vid beräkning av att gränsvärdena för stora exponeringar enligt 7 kap. följs. De gruppbaserade kraven 5 § Det ansvariga institutet enligt 3 § skall se till att den finansiella företagsgruppen sammantaget uppfyller kraven i 1. 2 kap. 1-7 §§ om kapitalkrav, 2. 7 kap. om stora exponeringar, 3. 7 kap. 9-11 §§ lagen ( 2004:297) om bank- och finansieringsrörelse om ett kreditinstituts innehav av aktier och andelar i företag, om ett kreditinstitut ingår i gruppen, 4. 3 kap. 1 a § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse om ett värdepappersbolags kvalificerade innehav av aktier eller andelar i företag med annan verksamhet än finansiell verksamhet, om ett värdepappersbolag som har tillstånd att bedriva verksamhet som avses i 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 samma lag ingår i gruppen, och 5. 1 kap. 6 c § och 6 d § andra stycket lagen om värdepappersrörelse eller 6 kap. 1 § och 2 § andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse om soliditet och riskhantering. En finansiell företagsgrupp skall uppfylla kraven i 1 kap. 6 d § första stycket och 6 e § lagen om värdepappersrörelse samt 6 kap. 2 § första stycket och 3 § lagen om bank- och finansieringsrörelse om riskhantering och genomlysbarhet. 6 § Bestämmelserna i 5 § skall tillämpas även på den del av en finansiell företagsgrupp som består av 1. ett institut och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till institutet eller som institutet har ägarintresse i, eller 2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till holdingföretaget eller som holdingföretaget har ägarintresse i. Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta investeringsfonder. 7 § Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES skall uppfylla kraven i 8 kap. om offentliggörande av information på gruppnivå. Om ett moderinstitut har ett betydande dotterföretag som är institut, skall även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 35. Finansinspektionen får efter ansökan besluta om undantag från första stycket om ett institut omfattas av information som skall offentliggöras av ett moderföretag utanför EES och den informationen är likvärdig med den information som skall offentliggöras enligt denna lag. 8 § Om det inte ingår något kreditinstitut i den finansiella företagsgruppen och de värdepappersföretag som ingår i gruppen är sådana värdepappersbolag som anges i 2 kap. 8 eller 9 § eller motsvarande utländska företag, får Finansinspektionen efter ansökan besluta att det gruppbaserade kapitalkravet beräknas på något av de sätt som anges i andra och tredje styckena i stället för enligt 5 § första stycket 1. Om det i företagsgruppen ingår sådana värdepappersföretag som anges i 2 kap. 8 §, skall den sammanlagda kapitalbasen för gruppen uppgå till minst summan av 1. kapitalkraven för kreditrisker och marknadsrisker beräknade enligt 2 kap. 3-6 §§ och det särskilda kapitalkravet för exponeringar som överstiger gränsvärdena enligt 7 kap. 8 §, och 2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader beräknade enligt 2 kap. 10 §. Om värdepappersföretagen bara driver sådan verksamhet som anges i 2 kap. 9 §, skall den sammanlagda kapitalbasen för företagsgruppen uppgå till minst det största av 1. summan av kapitalkravet för kreditrisker och marknadsrisker beräknade enligt 2 kap. 3-6 §§ och det särskilda kapitalkravet för exponeringar som överstiger gränsvärdena enligt 7 kap. 8 §, eller 2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader beräknade enligt 2 kap. 10 §. Gruppbaserad redovisning 9 § För tillämpningen av 5-8 §§ skall det för en finansiell företagsgrupp upprättas en gruppbaserad redovisning. Den gruppbaserade redovisningen skall upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncernbalansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta gäller inte om något annat följer av denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. Konsolidering 10 § Vid upprättande av den redovisning som avses i 9 § skall 1. dotterföretagen konsolideras fullständigt, 2. ägarintressen som avses i 1 § första stycket b konsolideras med tillämpning av klyvningsmetoden enligt 7 kap. 30 § årsredovisningslagen (1995:1554), och 3. konsolideringen i de övriga fall som avses i 1 eller 2 § ske på det sätt som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 38. Beräkning av kapitalbas m.m. 11 § Kapitalbasen för den finansiella företagsgruppen skall beräknas i enlighet med vad som anges i 3 kap. 1-4 §§, 5 § första-tredje styckena och 6-10 §§. Även den del av kapitalbasen som belöper på minoritetsandelar skall ingå. Goodwill som belöper på företag som omfattas av gruppbaserad redovisning skall räknas av från primärt kapital. 12 § Vid beräkning av kapitalkraven för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker skall bestämmelserna i 4-6 kap. tillämpas. För beräkning av det särskilda kapitalkravet för exponeringar som överstiger gränsvärdena tillämpas 7 kap. 8 §. Stora exponeringar skall beräknas enligt 7 kap. Ledningen i ett finansiellt holdingföretag 13 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag skall ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. Undantag från de gruppbaserade kraven för vissa företag 14 § Finansinspektionen får efter ansökan besluta att ett dotterföretag eller ett företag som det finns ägarintresse i enligt 1 § och 2 § första stycket 1 skall undantas vid beräkning enligt 5-8 §§ och utelämnas från sådan tillsynsredovisning som skall upprättas enligt 10 kap. 11 §, om 1. företaget är beläget i ett land utanför EES där det finns rättsliga hinder för överföring av nödvändig information, 2. företaget är av försumbar betydelse med hänsyn till syftet med tillsynen, eller 3. en sammanställning av företagets finansiella ställning skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med tillsynen. Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från beräkning eller utelämnat från tillsynsredovisningen enligt första stycket 2 eller 3, skall moderföretaget till Finansinspektionen lämna de upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet. 10 kap. Tillsyn Tillämpliga tillsynsregler 1 § Finansinspektionen övervakar att denna lag följs. I fråga om tillsynen gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag. Tillsynsansvaret för en finansiell företagsgrupp 2 § Finansinspektionen skall utöva tillsyn över en finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 eller 2 §, om 1. det i toppen av den finansiella företagsgruppen finns ett institut, 2. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag, 3. det finansiella holdingföretaget, som är etablerat i Sverige, är moderföretag till institut och motsvarande utländska företag, 4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och motsvarande utländska företag och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller 5. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och motsvarande utländska företag, som inte är auktoriserade i den stat inom EES där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balansomslutningen. Finansinspektionen skall även utöva tillsynen om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 4 §. I 11 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföretag är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES. 3 § När Finansinspektionen enligt 2 § första stycket 3-5 skall utöva tillsynen, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen skall ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna. I ett sådant fall skall moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska gemenskapernas kommission skall underrättas om sådana överenskommelser. 4 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna, att tillsynen utövas av den myndighet som enligt artikel 126.1 och 126.2 i kreditinstitutsdirektivet skall utöva tillsynen över en finansiell företagsgrupp, får Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet skall ansvara för tillsynen. I ett sådant fall skall moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska gemenskapernas kommission skall underrättas om sådana överenskommelser. Ansökningar om tillstånd 5 § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, får moderföretagen och dotterföretagen i gruppen gemensamt ansöka om tillstånd hos inspektionen om att använda metoden med interna modeller, internmetoden för kreditrisker, egna riskberäkningsmodeller för marknadsrisker eller internmätningsmetoden för operativa risker. Om ett institut ingår i en motsvarande utländsk grupp enligt en offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet, får institutet göra en sådan ansökan hos den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen. När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt första stycket tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för den metod som ansökan avser. När ansökan har getts in till inspektionen gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över institut eller motsvarande utländsk företag. 6 § Finansinspektionen skall inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 5 § har getts in, komma överens med de övriga berörda tillsynsmyndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den skall redovisas skriftligen. Om Finansinspektionen är ansvarig för den gruppbaserade tillsynen inom EES, skall inspektionen fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. Om de behöriga myndigheterna inte kan komma överens inom sex månader, skall Finansinspektionen, om ansökan getts in till inspektionen, ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet skall innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden. Ett beslut som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse enligt första stycket eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte kunnat komma överens inom sex månader gäller i Sverige. Det är bindande för det berörda institutet och för Finansinspektionen samt skall ligga till grund för inspektionens tillsyn. Företags uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen 7 § Följande företag skall till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen: 1. företag som ingår i en finansiell företagsgrupp enligt denna lag eller enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet, 2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag än de som avses i 1, och 3. ett holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till ett holdingföretag med blandad verksamhet. Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga företaget att göra det. 8 § Ett kreditvärderingsföretag skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen behöver för att kontrollera om förutsättningarna i 4 kap. 12 § är uppfyllda. Samarbete och utbyte av information med utländska myndigheter 9 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. 10 § Finansinspektionen skall, efter begäran från en utländsk behörig myndighet, inom ramen för sin befogenhet lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten skall kunna utöva sin tillsyn. Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll som görs av inspektionen. Tillsynsredovisning 11 § För en finansiell företagsgrupp skall uppgifter lämnas, i den omfattning som följer av denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av denna lag, i en särskild redovisning som avser gruppens samlade ekonomiska ställning (gruppbaserad redovisning). Ett holdingföretag med blandad verksamhet skall lämna den information som behövs för tillsynen över de dotterföretag som är institut (samlad information). 12 § Ett institut och ett finansiellt holdingföretag som avses i 9 kap. 3 § skall upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 41. I fråga om en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §, skall redovisningen upprättas och ges in av de företag som anges i föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 42. Ett holdingföretag med blandad verksamhet skall upprätta och ge in den samlade informationen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 41. 13 § Ett företag som ingår i en finansiell företagsgrupp och övriga dotterföretag till ett institut eller ett holdingföretag med finansiell verksamhet samt dotterföretag till ett holdingföretag med blandad verksamhet skall lämna de uppgifter som krävs för tillsynsredovisningen till det företag som enligt 12 § skall upprätta gruppbaserad redovisning eller samlad information. Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande till ett utländskt sådant inom EES som skall upprätta och ge in en rapport enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet. Undersökning 14 § Finansinspektionen får göra undersökningar hos de företag som enligt 13 § skall lämna uppgifter samt hos finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade redovisningen eller samlade informationen som företagen är skyldiga att lämna. Rapportering av stora exponeringar 15 § Ett institut och det företag i en finansiell företagsgrupp som enligt 11 § skall upprätta den gruppbaserade redovisningen skall fortlöpande rapportera stora exponeringar till Finansinspektionen. Om ett instituts eller en finansiell företagsgrupps exponeringar överstiger något av de i 7 kap. angivna gränsvärdena, skall institutet eller det företag som enligt 12 § skall upprätta den gruppbaserade redovisningen omgående anmäla detta till Finansinspektionen. Inspektionen får i ett beslut ange en viss tid inom vilken exponeringarna skall sänkas till de tillåtna gränsvärdena. Rapportering av kapitalbas och kapitalkrav 16 § Ett institut skall fortlöpande rapportera sin kapitalbas och sitt kapitalkrav till Finansinspektionen. Tystnadsplikt 17 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett holdingföretag med blandad verksamhet som i den egenskapen får kunskap om affärsförhållanden i ett företag som enligt 13 § skall lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det uppgiftslämnande företagets intresse. Uppgiftsskyldighet till undersökningsledare eller åklagare 18 § Ett holdingföretag med finansiell verksamhet och ett holdingföretag med blandad verksamhet är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare. Meddelandeförbud 19 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 18 § får förordna att holdingföretaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 18 § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål. Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte skall äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. Förbudet skall vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta. Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, skall undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förordnandet skall upphöra. Avgifter 20 § Institut som står under tillsyn enligt denna lag skall bekosta Finansinspektionens verksamhet med årliga avgifter. Om Finansinspektionen behöver anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt denna lag, skall kostnaden för detta betalas av det institut som tillsynen avser. 11 kap. Moderföretag utanför EES 1 § Om ett institut som inte står under tillsyn enligt artikel 125 eller 126 i kreditinstitutsdirektivet och vars moderföretag är ett utländskt institut eller ett finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES, skall Finansinspektionen, om inspektionen enligt 10 kap. 2-4 om dessa bestämmelser hade gällt skulle ha utövat tillsynen, kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i kreditinstitutsdirektivet. Finansinspektionen är skyldig att på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES utföra kontrollen. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, skall inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen skall också innan ställningstagandet ha rådfrågat den Europeiska bankkommittén. 2 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, skall Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES. Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får därvid förelägga en ägare till institutet att inrätta ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag. Finansinspektionen skall underrätta de berörda behöriga myndigheterna och Europeiska gemenskapernas kommission när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används. 12 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse Förelägganden och vite 1 § Om ett institut eller en finansiell företagsgrupp inte uppfyller kraven i denna lag, skall Finansinspektionen förelägga institutet eller det företag i en finansiell företagsgrupp som enligt 10 kap. 12 § skall upprätta den gruppbaserade redovisningen att vidta åtgärder. Om ett institut bryter mot denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen, gäller dessutom bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutens verksamhet. 2 § Finansinspektionen skall förelägga ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag. Ett sådant föreläggande skall också riktas mot ett finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag. 3 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna lag, får inspektionen förelägga vite. Förseningsavgift 4 § Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 40 och 43, får Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor. Avgiften tillfaller staten. 5 § Förseningsavgiften skall betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. 6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 5 §. 7 § Om förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 5 §, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Ansvarsbestämmelse 9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 10 kap. 19 §. 13 kap. Bemyndiganden 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka positioner som skall ingå i handelslagret enligt 1 kap. 7 § och omfattningen av dessa, 2. vilka positioner som får ingå i handelslagret enligt 1 kap. 9 § och villkoren för det, 3. vilka åtgärder ett institut skall vidta för att dess riktlinjer och instruktioner skall uppfylla kraven i 1 kap. 10 § första stycket, 4. villkoren för att beräkna kapitalkravet enligt 2 kap. 6 § och hur kapitalkravet enligt den paragrafen skall beräknas, 5. beräkningen av fasta omkostnader enligt 2 kap. 10 §, 6. villkoren för att räkna in poster i kapitalbasen och räkna av poster från densamma enligt 3 kap., omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i övrigt skall beräknas enligt samma kapitel, 7. när ett institut som värdepapperiserat sina tillgångar och ett medverkande institut skall beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna enligt 4 kap. 2 §, 8. vilka krav ett institut skall uppfylla för att få tillstånd att använda metoden med interna modeller enligt 4 kap. 4 § andra stycket, 9. hur ett institut som använder schablonmetoden enligt 4 kap. 5 § skall beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen och vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att ett exportkredits organs kreditvärderingar skall få användas för att bestämma riskvikter enligt 4 kap. 6 §, 10. hur ett institut som har tillstånd att använda internmetoden skall beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen enligt 4 kap. 7 §, 11. hur ett institut som har tillstånd att använda internmetoden skall beräkna det förväntade förlustbeloppet och hur positiva och negativa belopp som uppkommer vid beräkningen skall behandlas när kapitalbasens storlek beräknas, 12. vilka krav ett institut skall uppfylla för att få tillstånd att använda internmetoden enligt 4 kap. 7 §, 13. i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas som en enhet enligt 4 kap. 8 § andra stycket, 14. under vilka förutsättningar ett institut får kombinera schablon- och internmetoden eller införa internmetoden stegvis enligt 4 kap. 9 §, 15. vilka krav kreditvärderingsföretagens metoder och kreditvärderingar skall uppfylla för att kreditvärderingsföretagen skall godkännas enligt 4 kap. 12 §, 16. hur ett institut får använda kreditvärderingar gjorda av kreditvärderingsföretag för att beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen, 17. vilka kreditriskskydd som får användas för att reducera ett riskvägt exponeringsbelopp, under vilka förutsättningar olika kreditriskskydd får beaktas och hur kreditriskskyddets riskreducerande effekter skall beräknas enligt 4 kap. 15 § för ett institut som använder schablonmetoden eller den grundläggande internmetoden för exponeringen, 18. hur kapitalkravet för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker skall beräknas enligt 5 kap. 1 §, 19. hur ett institut som använder någon av schablonmetoderna för positionsrisk, avvecklingsrisk, valutakursrisk och råvarurisk skall beräkna kapitalkravet för marknadsrisker enligt 5 kap. 2 § första stycket, 20. vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett institut skall få tillstånd att använda egna riskberäkningsmodeller enligt 5 kap. 3 §, 21. hur ett institut som använder basmetoden skall beräkna kapitalkravet enligt 6 kap. 2 §, 22. hur ett institut som använder schablonmetoden för operativa risker skall beräkna kapitalkravet enligt 6 kap. 3 och 5 §§, 23. vilka krav som ställs på ett institut som använder schablonmetoden för operativa risker enligt 6 kap. 4 §, 24. vilka villkor ett institut skall uppfylla för att få använda en annan beräkningsgrund för vissa affärsområden enligt 6 kap. 5 §, 25. vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett institut skall få tillstånd att använda internmätningsmetoden enligt 6 kap. 7 §, 26. i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas som en enhet enligt 6 kap. 7 § andra stycket, 27. vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett institut skall få tillstånd att kombinera olika metoder för operativ risk enligt 6 kap. 8 §, 28. hur exponeringarna skall värderas vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 7 kap. 3 och 5 §§, 29. vilka poster som helt eller delvis får undantas vid beräkningen av ett instituts stora exponeringar enligt 7 kap. 6 § andra stycket, 30. under vilka förutsättningar ett institut i de fall som avses i 7 kap. 7 § får beräkna en exponerings värde med stöd av internmetoden eller med beaktande av kreditriskskydd och vilka krav ett institut som använder någon av dessa beräkningsmetoder skall uppfylla, 31. vilket särskilt kapitalkrav och vilka övriga villkor ett institut skall uppfylla enligt 7 kap. 8 §, 32. vilken information som skall offentliggöras enligt 8 kap. 2 §, vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall informationen skall lämnas och hur informationens riktighet skall kontrolleras, 33. i vilka fall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla enligt 9 kap. 2 §, 34. under vilka förutsättningar tillstånd att räkna med vissa dotterföretag enligt 9 kap. 4 § får ges, 35. vilken information som skall offentliggöras enligt 9 kap. 7 §, vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall informationen skall lämnas och hur informationens riktighet skall kontrolleras, 36. under vilka förutsättningar undantag kan beviljas enligt 9 kap. 8 §, 37. hur gruppbaserad redovisning enligt 9 kap. 9 § skall upprättas för sådana institut som tillämpar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder6, 38. hur konsolideringen skall ske enligt 9 kap. 10 §, 39. hur kapitalbasen skall beräknas enligt 9 kap. 11 §, 40. innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller information som skall lämnas enligt 10 kap. 11 §, 41. vilka räkenskapsperioder den gruppbaserade redovisningen och den samlade informationen skall avse och vid vilka tidpunkter den gruppbaserade redovisningen och den samlade informationen skall ges in enligt 10 kap. 12 §, 42. vilka företag som enligt 10 kap. 12 § skall upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen om det finns en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §, 43. omfattningen och fullgörandet av skyldigheten att rapportera stora exponeringar enligt 10 kap. 15 §, och 44. omfattningen och fullgörandet av skyldigheten att rapportera kapitalbas och kapitalkrav enligt 10 kap. 16 §. 2 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om 1. indelningen i kreditkvalitetssteg enligt 4 kap. 13 §, 2 vilka upplysningar Finansinspektionen skall offentliggöra rörande genomförande av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet och om tillämpningen av denna lag, och 3. sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 20 § första stycket. 14 kap. Överklaganden 1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter meddelade med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart. Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2006:000) om införande av lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. 1.2 Förslag till lag om införande av lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar Härigenom föreskrivs1 följande. 1 § Lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar och denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Den avancerade internmetoden enligt 4 kap. 7 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar får inte tillämpas före år 2008 för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp i fråga om exponeringar mot stater och centralbanker, institut och företag. Detsamma gäller internmätningsmetoden enligt 6 kap. 6 § samma lag för att beräkna kapitalkravet för operativa risker. 2 § Genom lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar upphävs lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. 3 § Ett medgivande för ett institut enligt 4 kap. 9 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag att använda egna riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker som gäller vid ikraftträdandet skall fortsätta att gälla som tillstånd enligt 5 kap. 3 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. 4 § Medgivanden enligt 2 kap. 4 § och 6 § fjärde stycket samt 5 kap. 6 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller vid denna lags ikraftträdande skall fortsätta att gälla som tillstånd enligt 2 kap. 6 §, 3 kap. 4 § respektive 7 kap. 8 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. 5 § Ett institut som enligt 4 kap. 7 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar har tillstånd att tillämpa en internmetod för att beräkna kapitalkravet för kreditrisker eller för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker, skall under åren 2007, 2008 och 2009 ha en kapitalbas som motsvarar minst 95, 90 respektive 80 procent av kapitalkraven för 1. kreditrisker och marknadsrisker enligt 2 kap. 2, 3 och 5 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, och 2. 5 kap. 6 § samma lag. Ett institut som enligt 6 kap. 6 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar att tillämpa en internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker skall ha en kapitalbas som åren 2008 och 2009 motsvarar minst 90 respektive 80 procent av summan av kapitalkraven enligt första stycket 1 och 2. Första och andra styckena gäller både när kapitalkravet beräknas för det individuella institutet och för en finansiell företagsgrupp. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kapitalbasen skall beräknas enligt denna paragraf. 6 § Ett institut får under år 2007 när det beräknar kapitalkravet för kreditrisker eller kapitalkravet för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker, tillämpa bestämmelserna i 3 kap. lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag i stället för schablonmetoden för kreditrisker enligt 4 kap. 5 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Ett institut som utnyttjar denna möjlighet för alla exponeringar, får även under det året tillämpa bestämmelserna om stora exponeringar i 5 kap. i den förstnämnda lagen i stället för bestämmelserna i 7 kap. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar. Om ett institut utnyttjar möjligheten i första stycket första meningen, skall det vid tillämpningen av övriga bestämmelser i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar anses tillämpa schablonmetoden. Bestämmelserna om kreditriskskydd och offentliggörande av information skall dock inte tillämpas. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att bestämmelserna om värdepapperisering inte heller skall tillämpas. För ett institut som utnyttjar möjligheten i första stycket skall kapitalkravet för operativa risker enligt 6 kap. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, minskas med den andel som motsvarar kvoten av värdet på de exponeringar för vilka kreditinstitutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt första stycket och det totala värdet på institutets exponeringar. Första-tredje styckena gäller både när kapitalkravet beräknas för det individuella institutet och för en finansiell företagsgrupp. 7 § Ett institut, vars innehav av aktier eller tillskott i försäkringsbolag eller i ett motsvarande utländskt företag, i ett utländskt återförsäkringsföretag eller i ett försäkringsholdingföretag som före den 20 juli 2006 uppgick till de nivåer som anges i 3 kap. 5 § andra stycket lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar behöver inte tillämpa 3 kap. 8 § samma lag före år 2013. I stället får institutet räkna av dessa aktier och tillskott från summan av det primära och det supplementära kapitalet. 8 § Ett värdepappersbolag som efter tillstånd av Finansinspektionen tillhandahåller investeringstjänster avseende sådana finansiella instrument som anges i punkterna 5-7, 9 och 10 i avsnitt C i bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG2, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/31/EG3, får till och med år 2010 överskrida de gränsvärden som anges i 7 kap. 3 och 5 §§ lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar utan att beräkna något särskilt kapitalkrav enligt 7 kap. 8 § samma lag, om det uppfyller särskilda villkor. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de särskilda villkoren. 9 § Till och med år 2010 tillämpas inte bestämmelserna som avser värdepappersbolag i lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar för sådana värdepappersbolag vars huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla investeringstjänster avseende sådana finansiella instrument som anges i punkterna 5-7, 9 och 10 i avsnitt C i bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG4, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/31/EG5. 10 § Till och med år 2011 får ett värdepappersbolag vars totala positioner i handelslagret aldrig överstiger 50 miljoner euro och som under ett räkenskapsår i genomsnitt har högst 100 anställda, efter tillstånd av Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet för operativa risker till det lägsta av följande krav: 1. kapitalkravet enligt 2 kap. 6 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, och 2. en viss andel av det högsta av a) summan av kapitalkraven för kreditrisker och marknadsrisker enligt 2 kap. 3 och 4 §§ samma lag, och b) 25 procent av bolagets fasta omkostnader för det närmast föregående räkenskapsåret eller, om bolagets verksamhet pågått mindre än ett år, de fasta omkostnader som angetts i bolagets verksamhetsplan. Det sammanlagda kapitalkravet får dock inte understiga det kapitalkrav som gällde för värdepappersbolaget den 31 december 2006, om inte detta beror på att bolagets verksamhet har minskat. Den andel som anges i första stycket 2 skall öka årligen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken andel som varje år skall gälla. 1.1 1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a §1 Bestämmelser om kapitaltäckning finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelser om kapitaltäckning finns i lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.4 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) Härigenom föreskrivs att 7 kap. 24 a § försäkringsrörelselagen (1982:713)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 24 a §2 Från kapitalbasen enligt 22 eller 24 § skall försäkringsbolaget i de fall som avses i andra stycket räkna av det bokförda värdet av aktierna eller av vad som skjutits till i annan form (tillskott) i 1. ett försäkringsbolag, ett kreditinstitut, ett institut för elektroniska pengar, ett värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 2. ett utländskt återförsäkringsföretag, 3. ett försäkringsholdingföretag eller 4. ett finansiellt institut. En sådan avräkning skall göras om 1. försäkringsbolagets ägarandel överstiger 5 procent av företagets egna kapital, eller 2. försäkringsbolagets ägarandel understiger 5 procent av företagets egna kapital men a) tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 5 procent av det egna kapitalet eller de egna fonderna i företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott överstiger 10 procent av försäkringsbolagets kapitalbas, eller 1. försäkringsbolagets ägarandel överstiger 10 procent av företagets egna kapital, eller 2. försäkringsbolagets ägarandel understiger 10 procent av företagets egna kapital men a) tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 10 procent av det egna kapitalet eller de egna fonderna i företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott överstiger 10 procent av försäkringsbolagets kapitalbas, eller b) företaget är ett intresseföretag eller försäkringsbolaget direkt eller indirekt äger minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster i företaget. Avräkning skall inte göras för tillskott som avser företag som omfattas av samma beräkning av gruppbaserad ekonomisk ställning som försäkringsbolaget enligt 7 a kap. 5 §. Avräkning skall inte heller göras för tillskott som avser företag som gemensamt med försäkringsbolaget omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.5 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § sparbankslagen (1987:619)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 1 §2 En stiftare, huvudman, styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en sparbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens reglemente. En stiftare, huvudman, styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en sparbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens reglemente. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument Härigenom förskrivs1 att 3 kap. 1 och 3 §§ lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument2 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 1 §3 Om ett företag som står under tillsyn av Finansinspektionen vill ingå avtal med ägaren till ett finansiellt instrument om att företaget skall ha rätt att förfoga över det finansiella instrumentet för egen räkning, skall avtalet slutas skriftligen i en för ändamålet särskilt upprättad handling som i någon läsbar och varaktig form är tillgänglig för parterna. Detsamma gäller om företaget medverkar till ett sådant avtal mellan andra parter. Det förfogande som avses skall anges noggrant. Första stycket gäller inte om företagets motpart eller parterna i ett avtal som företaget medverkar till är 1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ, 2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är behörigt att föra konton för kunders räkning, 3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive Europeiska Centralbanken, 4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska investeringsbanken, eller 5. ett sådant kreditinstitut som anges i förteckningen i artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut senast ändrat genom Europeiska gemenskapernas kommissions direktiv 2004/69/EG. 5. ett sådant kreditinstitut som anges i förteckningen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut4. 3 §5 Om ett sådant företag som avses i 1 § första stycket har fått finansiella instrument som pant, får företaget i sin tur pantsätta eller överlåta panträtten bara tillsammans med den fordran som de utgör pant för. För återpantsättning eller överlåtelse på annat sätt fordras sådant avtal som anges i 1 § första stycket. Återpantsättning eller överlåtelse får inte ske för högre belopp eller på strängare villkor än vad som gäller hos panthavaren. Första stycket gäller inte om pantsättaren är 1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ, 2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är behörigt att föra konton för kunders räkning, 3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive Europeiska Centralbanken, 4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska investeringsbanken, eller 5. ett sådant kreditinstitut som anges i förteckningen i artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut senast ändrat genom Europeiska gemenskapernas kommissions direktiv 2004/69/EG. 5. ett sådant kreditinstitut som anges i förteckningen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut6. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1991:981) om värdepappersrörelse dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 1 §, 5 kap. 1 § och 6 kap. 3 b och 3 f §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 1 kap. 6 c-6 i §§, samt sex nya rubriker närmast före 6 c-6 g §§ och 6 i § av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 §2 I denna lag betyder 1. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla sådana tjänster som anges i 3 §, 2. värdepappersbolag: svenskt aktiebolag som fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse, 3. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial här i landet, 4. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial här i landet, 5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 6. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, 7. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning; om ett utländskt företag etablerar sig i Sverige enligt 3 c § 1 eller 2 kap. 7 § första stycket, skall etableringen anses som en enda filial, även om flera driftställen inrättas, 8. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag, 9. startkapital: det kapital som definieras i artikel 34.2.1 och 34.2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut. 9. startkapital: det kapital som definieras i artikel 57 a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut3. Ett värdepappersbolag och ett annat företag skall anses ha nära förbindelser, om 1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterbolag äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i det andra företaget, 2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller 3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse med en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande förhållande till en och samma fysiska person. Nära förbindelser föreligger även mellan en fysisk person och ett värdepappersbolag, om den fysiska personen 1. äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i värdepappersbolaget, eller 2. på annat sätt har sådant inflytande över värdepappersbolaget att personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag eller det finns annan likartad förbindelse mellan honom och värdepappersbolaget. Soliditet och likviditet 6 c § Ett värdepappersbolags rörelse skall drivas på ett sådant sätt att bolagets förmåga att fullgöra sina förpliktelser inte äventyras. Riskhantering 6 d § Ett värdepappersbolag skall identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Bolaget skall härvid se till att det har en tillfredsställande intern kontroll. Ett värdepappersbolag skall särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta krav skall det åtminstone ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som det är eller kan komma att bli exponerat för. Värdepappersbolaget skall utvärdera dessa metoder för att säkerställa att de är heltäckande. Genomlysbarhet 6 e § Ett värdepappersbolags rörelse skall organiseras och drivas på ett sådant sätt att dess struktur, förbindelser med andra företag och ställning kan överblickas. Proportionalitet 6 f § Bestämmelserna i 6 c-6 e §§ skall tillämpas i proportion till arten och omfattningen av värdepappersbolagets verksamheter och till deras komplexitetsgrad. Styrelsens ansvar 6 g § Styrelsen i ett värdepappersbolag ansvarar för att kraven i 6 c-6 e §§ uppfylls. 6 h § Styrelsen i ett värdepappers-bolag skall se till att det finns skriftliga riktlinjer och instruktioner i den omfattning som behövs för att uppfylla kraven i 6 c-6 f §§ och för att i övrigt styra rörelsen. Dessa riktlinjer och instruktioner skall utvärderas och ses över regelbundet. Bemyndigande 6 i § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka åtgärder som ett värdepappersbolag skall vidta för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning samt riktlinjer och instruktioner som avses i 6 c-6 h §§. 2 kap. 1 §4 Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva värdepappersrörelse får meddelas endast om 1. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan författning, 2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse, 3. det kan antas att de som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget inte kommer att motverka en sund utveckling av verksamheten i bolaget och även i övrigt är lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värdepappersbolag, 4. de som avses ingå i bolagets styrelse och vara verkställande direktör eller dennes ställföreträdare har de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i ledningen av ett värdepappersbolag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och 5. bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag. Tillstånd att driva värdepappersrörelse får inte beviljas, om det kan antas att 1. någon som i väsentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget, eller 2. ledningen i ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 6 kap. 11 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 2. ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Om bolaget kommer att ha nära förbindelser med någon annan, får tillstånd meddelas endast om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av värdepappersbolaget. 5 kap. 1 §5 Bestämmelser om kapital-täckning och stora exponeringar finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone-ringar för kreditinstitut och värde-pappersbolag. Bestämmelser om kapital-täckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Ett värdepappersbolags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 2 kap. 5 § krävdes när rörelsen påbörjades. För ett värdepappersbolag som har bytt redovisningsvaluta gäller i stället att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som avses i 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag. 6 kap. 3 b §6 Tillstånd skall ges till förvärv som avses i 3 a §, om det kan antas att förvärvaren inte kommer att motverka en sund utveckling av bolagets verksamhet och om förvärvaren även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värdepappersbolag. Tillstånd får inte ges, om förvärvaren 1. i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, eller 2. är ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 6 kap. 11 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 2. är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan, skall tillstånd ges endast om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av värdepappersbolaget. Finansinspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall genomföras. Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna paragraf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes. 3 f §7 Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat, om ägaren 1. utövar eller kan antas komma att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund utveckling av verksamheten i värdepappersbolaget, 2. i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, eller 3. är ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 6 kap. 11 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 3. är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier har underlåtit att ansöka om tillstånd till ett förvärv som avses i 3 a §, får inspektionen besluta att ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd. Om någon i strid med ett beslut av inspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet. Finansinspektionen får förelägga en ägare som avses i första stycket att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat. En ägare som avses i andra eller tredje stycket får föreläggas att avyttra så stor del av aktierna att innehavet inte står i strid med inspektionens beslut. Aktier som omfattas av ett förbud eller föreläggande enligt denna paragraf skall inte medräknas när det fordras samtycke av ägare till en viss del av aktierna i bolaget för att ett beslut skall bli giltigt eller en befogenhet skall få utövas, såvida inte förvaltare har förordnats enligt 3 g §. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag dels att 2 kap. 1 §, 6 kap. 3 § och 7 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 7 §, och närmast före den en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 §2 I kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall en kapitaltäckningsanalys ingå i årsredovisningen. I kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, skall en kapitaltäckningsanalys ingå i årsredovisningen. 5 kap. Upplysningar om kapitaltäckningen m.m. 7 § Utöver vad som följer av 1 § skall uppgift lämnas om var sådan information som skall offentliggöras enligt 8 kap. lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar tillhandahålls, om den inte finns i årsredovisningen. 6 kap. 3 § I kapitaltäckningsanalysen skall uppgifter lämnas om kapitalbasen och kapitaltäckningen för kreditrisker och marknadsrisker enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Företag som är moderföretag i en sådan finansiell företagsgrupp som avses i 6 kap. 1 och 2 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall lämna de uppgifter som anges i första stycket beträffande gruppen. I kapitaltäckningsanalysen skall uppgifter lämnas om kapitalbasen och kapitaltäckningen för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker enligt lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Företag som är moderföretag i en sådan finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 och 2 §§ lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, skall lämna de uppgifter som anges i första stycket beträffande gruppen. 7 kap. 1 §3 Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skall för varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte annat följer av 5 §. För finansiella holdingföretag som omfattas av lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall en kapitaltäckningsanalys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernredovisningen. För finansiella holdingföretag som omfattas av lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, skall en kapitaltäckningsanalys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernredovisningen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 och 3 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. 1 §1 En styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en medlemsbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens stadgar. En styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en medlemsbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens stadgar. 3 §2 En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är medlem skall ersätta skada som han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlems-banken, en medlem eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers-bolag, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller stadgarna. En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är medlem skall ersätta skada som han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlems-banken, en medlem eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller stadgarna. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.1 1.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §1 Nämnden skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall betala i avgift. Avgiften skall betalas inom en månad från dagen för beslutet. Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra stycket. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäckningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra stycket. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäckningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Dröjsmålsränta skall tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta skall beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007 1.1 1.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 I denna lag avses med 1. försäkringsbolag: försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713), 2. understödsförening: förening som avses i 1 kap. 1 § lagen (1972:262) om understödsföreningar, 3. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 11 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och institut för elektroniska pengar enligt 1 kap. 2 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, 4. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna 1-3 samt a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, b) fondbolag enligt 1 § 7 lagen (2004:46) om investeringsfonder, c) börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, d) auktoriserad marknadsplats enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börs- och clearingverksamhet, e) clearingorganisation enligt 1 kap. 4 § 5 lagen om börs- och clearingverksamhet och f) central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 5. finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 6 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag eller annan grupp av företag på vilka, enligt föreskrift meddelad med stöd av 6 kap. 2 § samma lag, bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas och 5. finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 9 kap. 1 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar eller annan grupp av företag på vilka, enligt föreskrift meddelad med stöd av 13 kap. 1 § 33 samma lag, bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas och 6. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 § lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 11 § Av var och en av Första-Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade till marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte emittenter som anges i 4 kap. 6 § andra stycket A lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Av var och en av Första-Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade till marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte 1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, och 2. utländska stater, centralbanker, utländska kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, och andra emittenter, som får noll procent riskvikt med stöd av schablonmetoden för kreditrisker enligt 4 kap. 5 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att 1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller 2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 10 §1 Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i 26 i § lagen (1972:262) om understödsföreningar, 7 a kap. 10 a § försäkringsrörelselagen (1982:713), 1 kap. 8 a § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 2 kap. 9 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, 7 kap. 13 a § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 4 kap. 5 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i 26 j § lagen (1972:262) om understödsföreningar, 7 a kap. 10 a § försäkringsrörelselagen (1982:713), 1 kap. 8 a § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 2 kap. 9 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, 10 kap. 18 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 4 kap. 5 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 2 §1 Tillstånd att ge ut elektroniska pengar får ges till ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening endast om 1. bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag och andra författningar, 2. det finns skäl att tro att den planerade verksamheten kommer att ha en sund administration och redovisning som möjliggör tillräcklig intern kontroll, 3. det finns skäl att tro att den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i institutet inte kommer att motverka en sund utveckling av verksamheten i institutet och även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett institut, 4. den som skall ingå i institutets styrelse eller vara verkställande direktör eller dennes ställföreträdare har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett institut för elektroniska pengar och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, och 5. företaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Tillstånd att ge ut elektroniska pengar får inte ges om det finns skäl att tro att 1. någon som i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav i institutet, eller 2. ledningen i ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag som kommer att ha ett kvalificerat innehav i institutet inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 6 kap. 11 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 2. ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som kommer att ha ett kvalificerat innehav i institutet inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Om institutet kommer att ha nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges endast om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av institutet. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007 1.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 2 §§ samt 6 kap. 3 § lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 §1 I denna lag avses med emittentinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag som fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § att ge ut säkerställda obligationer, säkerställda obligationer: obligationer och andra jämförbara skuldförbindelser som är förenade med förmånsrätt i emittentinstitutets säkerhetsmassa, fyllnadssäkerheter: tillgångar som enligt 3 kap. 2 § får ingå i säkerhetsmassan, derivatavtal: avtal som träffats mellan ett emittentinstitut och motparter som avses i 3 kap. 1 § första stycket A 2-6 och B 1-6 lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, i syfte att uppnå balans mellan finansiella villkor för tillgångar i säkerhetsmassan och motsvarande villkor för de säkerställda obligationerna, säkerhetsmassa: krediter, fyllnadssäkerheter och i registret antecknade medel enligt 4 kap. 4 § i vilka obligationsinnehavarna och emittentinstitutets motparter i derivatavtal har förmånsrätt i enlighet med bestämmelserna i denna lag och förmånsrättslagen (1970:979), bank: ett svenskt bankaktiebolag, en svensk sparbank eller en svensk medlemsbank, kreditmarknadsföretag: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. I denna lag avses med emittentinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag som fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § att ge ut säkerställda obligationer, säkerställda obligationer: obligationer och andra jämförbara skuldförbindelser som är förenade med förmånsrätt i emittentinstitutets säkerhetsmassa, fyllnadssäkerheter: tillgångar som enligt 3 kap. 2 § får ingå i säkerhetsmassan, derivatavtal: avtal som träffats, i syfte att uppnå balans mellan finansiella villkor för tillgångar i säkerhetsmassan och motsvarande villkor för de säkerställda obligationerna, mellan ett emittentinstitut och 1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, 2. Europeiska gemenskaperna eller någon av de utländska stater eller centralbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, 3. en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, 4. Sveriges allmänna hypoteksbank, ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 5. en kommun eller därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, 6. ett utländskt kreditinstitut i någon av de utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, 7. de internationella utvecklingsbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, eller 8. andra motparter som i enlighet med föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1 kan bedömas inte vara mer riskfyllda än de som anges i 1-7 och som uppfyller övriga krav som framgår av föreskrifterna, säkerhetsmassa: krediter, fyllnadssäkerheter och i registret antecknade medel enligt 4 kap. 4 § i vilka obligationsinnehavarna och emittentinstitutets motparter i derivatavtal har förmånsrätt i enlighet med bestämmelserna i denna lag och förmånsrättslagen (1970:979), bank: ett svenskt bankaktiebolag, en svensk sparbank eller en svensk medlemsbank, kreditmarknadsföretag: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. 3 kap. 1 § Säkerhetsmassan får bestå av 1. krediter som lämnats mot inteckning i fast egendom som är avsedd för bostads-, jordbruks-, kontors- eller affärsändamål, mot inteckning i tomträtt som är avsedd för bostads-, kontors- eller affärsändamål, mot pant i bostadsrätt eller mot motsvarande utländska säkerheter (hypoteks-krediter), förutsatt att krediterna uppfyller de villkor som uppställs i 3-7 §§, och 2. krediter för vilka låntagare som avses i 3 kap. 1 § första stycket A 2-6 lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag svarar eller garanterar (offentliga krediter). 2. krediter för vilka följande låntagare svarar eller garanterar (offentliga krediter): a) svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, b) Europeiska gemenskaperna eller någon av de utländska stater eller centralbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 4, c) en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 4, och d) andra motparter som i enlighet med föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 4 kan bedömas inte vara mer riskfyllda än de som anges i a-c och som uppfyller övriga krav som framgår av föreskrifterna. Hypotekskrediter som lämnats mot inteckning i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt som är avsedd för kontors- eller affärsändamål får utgöra högst 10 procent av säkerhetsmassan. 2 § I säkerhetsmassan får ingå fyllnadssäkerheter. Dessa får bestå av sådana tillgångar som anges i 3 kap. 1 § första stycket A lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers-bolag. Finansinspektionen får tillåta att även sådana tillgångar som anges i 3 kap. 1 § första stycket B samma lag används som fyllnadssäkerheter. I säkerhetsmassan får ingå fyllnadssäkerheter. Dessa får bestå av följande tillgångar: 1. inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar, 2. placeringar och fordringar för vilka svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar, 3. placeringar och fordringar för vilka en utländsk stat eller centralbank svarar, om placeringen eller fordran gäller i den utländska statens valuta och är refinansierad i samma valuta, 4. övriga placeringar och fordringar för vilka Europeiska gemenskaperna eller någon annan av de utländska stater eller centralbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 svarar , 5. placeringar och fordringar för vilka en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 svarar, 6. andra placeringar, fordringar, garantiförbindelser och åtaganden som i enlighet med föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 kan bedömas inte vara mer riskfyllda än de som anges i 1-5, och 7. placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden, för vilka säkerheten utgörs av sådana placeringar eller fordringar som anges i 1-6. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att även följande tillgångar används som fyllnadssäkerheter: 1. placeringar och fordringar för vilka Sveriges allmänna hypoteksbank, ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse svarar, 2. placeringar och fordringar för vilka en kommun eller därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 svarar, 3. placeringar och fordringar med en återstående löptid av högst ett år för vilka ett utländskt kreditinstitut svarar, 4. placeringar och fordringar för vilka ett utländskt kreditinstitut i någon av de utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 svarar, 5. placeringar och fordringar för vilka någon av de internationella utvecklingsbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 svarar, 6. andra placeringar, ford-ringar, garantiförbindelser och åtaganden som i enlighet med föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 kan bedömas inte vara mer riskfyllda än de som anges i 1-5 och som uppfyller övriga krav som framgår av föreskrifterna, och 7. placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden, för vilka säkerheten utgörs av sådana placeringar eller fordringar som anges i 1-6. Fyllnadssäkerheterna får utgöra högst 20 procent av säkerhetsmassan. Om det finns särskilda skäl får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att andelen för en begränsad tid får utgöra högst 30 procent. 6 kap. 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. innehållet i de planer som krävs enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 och 4, 2. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1, 3. hur värdering av säkerheterna enligt 3 kap. 5 § skall utföras, 4. hur kontrollen av marknadsvärdet enligt 3 kap. 7 § skall utföras, 5. villkor för derivatavtal samt beräkning av och villkor för riskexponering och räntebetalningar enligt 3 kap. 9 §, 6. hur registret skall föras enligt 3 kap. 10 §, 7. den oberoende granskarens kompetens, uppgifter och rapporteringsskyldighet enligt 3 kap. 12 och 13 §§, och 8. sådana avgifter för tillsyn som avses i 5 kap. 7 §. 1. motparter och utländska stater som avses i 1 kap. 2 §, 2. innehållet i de planer som krävs enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 och 4, 3. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1, 4. låntagare som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2, 5. vilka utländska stater och centralbanker som avses i 3 kap. 2 § första stycket 4, vilka utländska kommuner och därmed jämförliga samfälligheter som avses i 3 kap. 2 § första stycket 5, vilka utländska stater som avses i 3 kap. 2 § andra stycket 2 och 4, vilka internationella utvecklingsbanker som avses i 3 kap. 2 § andra stycket 5 samt om tillgångar som avses i 3 kap 2 § första 6 och andra stycket 6, 6. hur värdering av säkerheterna enligt 3 kap. 5 § skall utföras, 7. hur kontrollen av marknadsvärdet enligt 3 kap. 7 § skall utföras, 8. villkor för derivatavtal samt beräkning av och villkor för riskexponering och räntebetalningar enligt 3 kap. 9 §, 9. hur registret skall föras enligt 3 kap. 10 §, 10. den oberoende granskarens kompetens, uppgifter och rapporteringsskyldighet enligt 3 kap. 12 och 13 §§, och 11. sådana avgifter för tillsyn som avses i 5 kap. 7 §. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 10 §1 Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker och marknadsrisker som enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. 10 a §2 För ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument tillämpas, utöver vad som följer av 10 §, även övriga bestämmelser i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. För fondbolag som inte förvaltar någon annans finansiella instrument tillämpas de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 6 och 7 kap. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller för ett värdepappersbolag. Det som föreskrivs om kapitalkrav för fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta kapitel skall då tillämpas även på en finansiell företagsgrupp. När ett fondbolag är moderföretag i en finansiell företagsgrupp, skall den gruppbaserade redovisningen i 6 kap. 5 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncernbalansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554). Detta gäller dock inte om annat följer av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. För ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument tillämpas, utöver vad som följer av 10 §, även övriga bestämmelser i lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. För fondbolag som inte förvaltar någon annans finansiella instrument tillämpas de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller för ett värdepappersbolag. Det som föreskrivs om kapitalkrav för fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta kapitel skall då tillämpas även på en finansiell företagsgrupp. När ett fondbolag är moderföretag i en finansiell företagsgrupp, skall den gruppbaserade redovisningen i 9 kap. 9 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncernbalansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554). Detta gäller dock inte om något annat följer av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar eller föreskrifter meddelade med stöd av den lagen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.1 1.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse dels att 1 kap. 5 och 8 §§, 3 kap. 2 §, 6 kap. 2 , 3 och 5 §§, 7 kap. 11 §, 9 kap. 1 §, 10 kap. 37 §, 12 kap. 20 §, 13 kap. 11 § samt 14 kap. 2 och 6 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 6 kap. 4 a och 4 b §§ samt 13 kap. 6 a §, samt två nya rubriker närmast före 4 a och 4 b §§ av följande lydelse, dels att rubriken närmast före 13 kap. 7 § skall sättas närmast före 13 kap. 6 a §. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 § I denna lag betyder 1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag, 2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank, 3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrörelse, 4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut, 5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen skall anses som en enda filial, 7. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva aktier eller andelar, 7. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva eller inneha aktier eller andelar, b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 1 kap. 3 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, eller c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10 och 12 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §, 8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som avses i denna lag, 9. kapitalbas: detsamma som i 2 kap. 6-8 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, 9. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag, 11. kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse, 12. kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse, 13. kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknads-förening, 14. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, 15. medlemsbank: en ekonomisk förening som avses i lagen (1995:1570) om medlemsbanker, 16. sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619), 17. startkapital: det kapital som definieras i artikel 34.2.1 och 34.2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, 17. startkapital: det kapital som definieras i artikel 57 a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut2, 18. utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse, 19. utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse, och 20. utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag. 8 § Om ett kreditinstitut ingår i en finansiell företagsgrupp enligt 6 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone-ringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall bestäm-melserna i 6-9, 13 och 15 kap. denna lag samt bestämmelserna i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag om ett instituts rörelse och om tillsyn över ett institut, gälla i tillämpliga delar för övriga företag i företagsgruppen. Begränsningarna i fråga om ett instituts rörelse skall avse företagen i företagsgruppen gemensamt. Om ett kreditinstitut ingår i en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 1 och 2 §§ lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, skall bestämmelserna i 6-9, 13 och 15 kap. denna lag samt bestämmelserna i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar om ett instituts rörelse och om tillsyn över ett institut, gälla i tillämpliga delar för övriga företag i företagsgruppen. Begränsningarna i fråga om ett instituts rörelse skall avse företagen i företagsgruppen gemensamt. Om det finns särskilda skäl får ett företag undantas från bestämmelserna i första stycket. Frågor om sådana undantag prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen. 3 kap. 2 §3 Ett svenskt företag skall ges tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse, om 1. bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten, 2. det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, 3. det finns skäl att anta att den som har eller kan förväntas koma att få ett kvalificerat innehav i företaget 3. det finns skäl att anta att den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget a) inte kommer att motverka att rörelsen drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, och b) även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut, och 4. den som skall ingå i företagets styrelse eller vara verkställande direktör, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift. Tillstånd får inte ges, om 1. någon som i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget, eller 2. ledningen i ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag som kommer att ha ett kvalificerat innehav i företaget inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 6 kap. 11 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 2. ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som kommer att ha ett kvalificerat innehav i företaget inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget. 6 kap. 2 § Ett kreditinstitut skall identifiera, mäta, styra och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Ett institut skall särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. Ett kreditinstitut skall identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Institutet skall härvid se till att det har en tillfredsställande intern kontroll. Ett kreditinstitut skall särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta krav skall det åtminstone ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som det är eller kan komma att bli exponerat för. Kreditinstitutet skall utvärdera dessa metoder för att säkerställa att de är heltäckande. 3 § Ett kreditinstituts rörelse skall organiseras och drivas på ett sådant sätt att institutets ställning kan överblickas. Ett kreditinstituts rörelse skall organiseras och drivas på ett sådant sätt att institutets struktur, förbindelser med andra företag och ställning kan överblickas. Proportionalitet 4 a § Bestämmelserna i 1-3 §§ skall tillämpas i proportion till arten och omfattningen av kreditinstitutets verksamheter och till deras komplexitetsgrad. Styrelsens ansvar 4 b § Styrelsen i ett kreditinstitut ansvarar för att kraven i 1-3 §§ uppfylls. 5 § Styrelsen i ett kreditinstitut skall se till att det finns skriftliga interna riktlinjer och instruktioner i den omfattning som behövs för att styra rörelsen. Styrelsen i ett kreditinstitut skall se till att det finns skriftliga interna riktlinjer och instruktioner i den omfattning som behövs för att uppfylla kraven i 1-3 §§ och för att i övrigt styra rörelsen. Dessa riktlinjer och instruktioner skall utvärderas och ses över regelbundet. 7 kap. 11 § De i 9 § första stycket angivna gränserna får överskridas om 1. det belopp med vilket det kvalificerade innehavet överskrids täcks av institutets kapitalbas, och 2. det görs avdrag för motsvarande del av kapitalbasen vid beräkningen av kapitaltäckningsgraden enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. 1. det belopp med vilket det kvalificerade innehavet överskrider gränserna täcks av institutets kapitalbas, och 2. det görs avdrag för motsvarande del av kapitalbasen vid beräkningen av kapitalbaskraven i 2 kap. 1 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Om båda de gränser som anges i 9 § första stycket överskrids, skall det största belopp som någon gräns överskrids med, täckas på det sätt som beskrivs i första stycket. 9 kap. 1 § Bestämmelser om kapitaltäck-ning och stora exponeringar finns i lagen (1994:2004) om kapital-täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelser om kapitaltäck-ning och stora exponeringar finns i lagen (2006:000) om kapital-täckning och stora exponeringar. 10 kap. 37 §4 Vad som i 29 kap. 1-3 §§ aktiebolagslagen (2005:551) föreskrivs om ansvar vid överträdelse av där angivna bestämmelser gäller för bankaktiebolag även vid överträdelse av denna lag och lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Vad som i 29 kap. 1-3 §§ aktiebolagslagen (2005:551) föreskrivs om ansvar vid överträdelse av där angivna bestämmelser gäller för bankaktiebolag även vid överträdelse av denna lag och lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. 12 kap. 20 § Vad som i 13 kap. 1-3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag och lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Vad som i 13 kap. 1-3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag och lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. 13 kap. 6 a § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. 11 § Styrelsen i en sparbank, en medlemsbank eller i en kreditmarknadsförening är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan uppfylla kravet på kapitaltäckning enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Styrelsen i en sparbank, en medlemsbank eller i en kreditmarknadsförening är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan uppfylla kravet på kapitaltäckning enligt lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Balansräkningen skall granskas av institutets revisor. Om granskningen visar att kravet inte är uppfyllt, skall institutets styrelse genast underrätta Finansinspektionen. 14 kap. 2 §5 Tillstånd skall ges till förvärv som avses i 1 § om det finns skäl att anta att förvärvaren 1. inte kommer att motverka att rörelsen drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet, och 2. även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut. Tillstånd får inte ges, om förvärvaren 1. i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, eller 2. är ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 6 kap. 11 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 2. är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av institutet. Finansinspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall genomföras. Finansinspektionen får besluta en viss tid inom vilken ett förvärv skall genomföras. Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna paragraf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes. 6 §6 Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat, om innehavaren 1. motverkar eller kan antas komma att motverka att kreditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag eller andra författningar som reglerar institutets verksamhet, 2. i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, eller 3. är ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 6 kap. 11 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 3. är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd. Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 1.1 1.18 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat dels att 5 kap. 8 § skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 1 kap. 2 §1 skall lyda "Särskilda bestämmelser för europabolag och europakooperativ". Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 8 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag finns i toppen av ett finansiellt konglomerat, vars största sektor är bank- och värdepapperssektorn, gäller bestämmelserna om stora exponeringar i 5 kap. lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag för samtliga företag som tillhör den sektorn och för det blandade finansiella holdingföretaget. Om ett blandat finansiellt holdingföretag finns i toppen av ett finansiellt konglomerat, vars största sektor är bank- och värdepapperssektorn, gäller bestämmelserna om stora exponeringar i 7 kap. lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar för samtliga företag som tillhör den sektorn och för det blandade finansiella holdingföretaget. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007 Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2006-10-10 Närvarande: f.d. justitierådet Lars K Beckman, justitierådet Leif Thorsson och regeringsrådet Lars Wennerström. Nya kapitaltäckningsregler Enligt en lagrådsremiss den 6 juli 2006 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om kapitaltäckning och stora exponeringar, 2. lag om införande av lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 3. lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypo- tekskassan, 4. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), 5. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619), 6. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 7. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 8. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kredit- institut och värdepappersbolag, 9. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker, 10. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, 11. lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag, 12. lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder), 13. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, 14. lag om ändring i lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, 15. lag om ändring i lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer, 16. lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder, 17. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse, 18. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Eva Forssell, biträdd av kanslirådet Jianying Liu-Wijkander. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: De remitterade lagförslagen är föranledda av två EG-direktiv - Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut. Lagrådet har när fråga varit om genomförande av tidigare EG-direktiv på området bl.a. uttalat att dessa var skrivna på ett sådant sätt som gjorde dem svårtillgängliga för alla som inte var specialister på värdepappers- och kapitalmarknadsfrågor (se prop. 1994/95:50 s. 524). Nu aktuella direktiv uppvisar en om möjligt ännu högre grad av komplexitet. Såsom skett i anledning av tidigare EG-rättslig lagstiftning på det finansiella området har lagstiftaren sökt lösa de problem som är förknippade med implementeringen av ett i många stycken svårgripbart och tekniskt utformat direktiv genom att ange grundläggande principer i en ramlag medan det överlämnats åt regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att besluta om övriga bestämmelser. Denna lagstiftningsteknik har lett fram till mycket vidsträckta bemyndiganden, som får anses ligga på gränsen till att avse frågor rörande sådana preciseringar eller kompletteringar som bör behandlas genom utnyttjande av i lag gjorda bemyndiganden. Genom lagstiftningens anknytning till de bakomliggande EG-direktiven får dock närmare anses ha angetts ramarna för de olika bemyndigandena. Med hänsyn härtill och den mångfald tekniskt komplicerade och detaljerade regler som direktiven innehåller och som det varken framstår som lämpligt eller praktiskt genomförbart att införa i lag får därför i detta sammanhang en sådan lagstiftningsteknik, i likhet med tidigare lagstiftning på området, godtas. Mot bakgrund härav och då reglerna om kapitalbasens beståndsdelar och om stora exponeringar överförs i stort sett oförändrade till den nya lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, samtidigt som lagförslagen i övrigt i stor utsträckning synes ha utformats med beaktande av vad Lagrådet påtalat i samband med tillkomsten av nu gällande kapitaltäckningslag och andra lagar på det finansiella området, föranleder de nu remitterade lagförslagen endast vissa mindre erinringar från Lagrådets sida. Förslaget till lag om kapitaltäckning och stora exponeringar 4 kap. 11 § I paragrafens andra stycke anges att Finansinspektionen kan besluta att ett institut skall byta till en enklare metod än den som institutet använder för beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp, om det finns allvarliga brister i institutets internmetod och en förhöjd kapitalbas inte bedöms vara en lämplig åtgärd. Bestämmelsen kan framstå som förvånande med tanke på att den sålunda med allvarliga brister behäftade metoden en gång godkänts av Finansinspektionen, vars tillstånd krävs för metodens användning. Vad som avses är enligt författningskommentaren emellertid situationen att institutet inte längre uppfyller kraven för att få använda den internmetod som det har fått tillstånd att använda, och institutet får då åläggas att återgå till en mindre riskkänslig metod, om det inte bedöms lämpligt att besluta enligt 2 kap. 2 § att institutet skall ha en större kapitalbas än som eljest skulle ha krävts. Lagtexten bör återspegla denna avsikt. Den kan förslagsvis formuleras så: "Finansinspektionen får också besluta att ett institut skall återgå till en mindre riskkänslig metod, om det inte längre uppfyller villkoren för den internmetod som det har tillstånd att använda och det inte är lämpligt att ålägga institutet en förhöjd kapitalbas." 5 kap. 4 § Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 4 kap. 11 § och förordar att lagtexten förslagsvis formuleras så: "Finansinspektionen får också besluta att ett institut skall återgå till en mindre riskkänslig metod, om det inte längre uppfyller villkoren för den egna riskberäkningsmodell som det har tillstånd att använda och det inte är lämpligt att ålägga institutet en förhöjd kapitalbas." 6 kap. 9 § Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 4 kap. 11 § och förordar att lagtexten förslagsvis formuleras så: "Finansinspektionen får också besluta att ett institut skall återgå till en mindre riskkänslig metod, om det inte längre uppfyller villkoren för den internmätningsmetod som det har tillstånd att använda och det inte är lämpligt att ålägga institutet en förhöjd kapitalbas." 12 kap. 1 § I lagrådsremissen görs bedömningen att Finansinspektionen kan använda sig av de i artikel 136.1 i kreditinstitutsdirektivet angivna åtgärderna mot ett institut. Dessa åtgärder anses motsvara vad som följer av 15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, som anger att inspektionen vid överträdelser som inte är allvarliga får förelägga ett institut att vidta åtgärder inom viss tid (se även 6 kap. 7 § lagen om värdepappersrörelse). Även om det inte är nödvändigt att göra en uttömmande uppräkning av exakt vilka åtgärder Finansinspektionen kan vidta mot ett institut, anser Lagrådet att det inte minst för dem som berörs av åtgärderna på olika sätt (Finansinspektionen, kreditinstitut och domstol) är angeläget att det tydligare än i det remitterade förslaget av lagtexten framgår vilka åtgärder inspektionen får vidta. 13 kap. 13 kap. 1 § innehåller i 44 punkter de mycket omfattande bemyndiganden som ansetts erforderliga för att precisera och komplettera lagen. Till skillnad mot vad som föreskrivs i nu gällande kapitaltäckningslag har inte något av bemyndigandena utformats så att regeringen i vissa fall "skall" meddela föreskrifter i ämnet; inte heller har utpekats till vilken myndighet subdelegation kan ske av medgiven föreskriftsrätt. Som påpekats av Lagrådet i annat sammanhang innehåller regeringsformen inte något uttryckligt stöd för riksdagen att ålägga regeringen att meddela vissa föreskrifter. I lagstiftning som rör införlivandet av EG-direktiv har dock förfarandet accepterats (se bl.a. prop. 2001/02:85 s. 209 och prop. 1999/2000:99 s.101 samt Lavin, Lagrådet och den offentliga rätten 1999-2001 s. 98 f.). Ett bemyndigande som utformats såsom i förevarande fall att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer "får" meddela föreskrifter framstår därför från konstitutionell synpunkt som mer korrekt. Erinras bör dock om att det med hänsyn till den föreslagna kapitaltäckningslagens funktion av ramlag, där en fullständig implementering av nu aktuella direktiv erfordrar att ytterligare föreskrifter införs, det i allt väsentligt inte finns något diskretionärt utrymme för regeringen att underlåta att utnyttja sin föreskriftsrätt. 13 kap. innehåller som nämnts ovan i och för sig inte några bestämmelser rörande till vilken myndighet subdelegation skall kunna ske, vilket får anses utgöra en mer korrekt tillämpning av regeringsformens delegationsregler, men underförstått avses dock därmed Finansinspektionen. I lagrådsremissen diskuteras bl.a. den dubbelroll som kan uppkomma för Finansinspektionen i dess egenskap av både normgivare och beslutsfattare i enskilda fall. Lagrådet delar remissens ståndpunkt att detta inte bör leda till problem i de fall Finansinspektionen bemyndigas att i föreskriftsform precisera och komplettera regelsystemet. Något annorlunda förhåller det sig i de fall Finansinspektionen har att meddela olika tillstånd eller undantag i enlighet med föreskrifter som myndigheten kan komma att utfärda med stöd av i 13 kap. givna bemyndiganden. Förfarandet med att en myndighet meddelar tillstånd eller undantag med utgångspunkt från av myndigheten meddelade föreskrifter har dock godtagits i andra sammanhang, bl.a. i nu gällande kapitaltäckningslag, och bör även kunna accepteras i detta sammanhang där fråga är om en i princip på detaljnivå direktivbunden föreskriftsrätt. 13 kap. 1 § 11 Enligt artiklarna 57 och 63 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv skall institut som tillämpar internmetoden för kreditrisker jämföra de avsättningar som har gjorts för att täcka förluster för vissa exponeringar med de förväntade förlusterna för dessa exponeringar. Om de förväntade förlusterna överstiger avsättningarna, måste detta netto dras av från kapitalbasen medan ett eventuellt överskott, med vissa begränsningar, får räknas som supplementärt kapital i kapitalbasen. Enligt 13 kap. 1 § 11 bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur ett institut skall beräkna det förväntade förlustbeloppet och hur positiva och negativa belopp som uppkommer vid beräkningen skall behandlas när kapitalbasens storlek beräknas. Någon grundläggande bestämmelse i lagen som bemyndigandet kan hänvisa till finns dock ej i lagförslaget. Enligt Lagrådets mening bör en sådan bestämmelse under rubriken "Förväntade förlustbelopp m.m." införas mellan de föreslagna 8 och 9 §§ i 3 kap., förslagsvis av följande lydelse: "För ett institut som tillämpar en internmetod för kreditrisker gäller att, på sätt framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 11, kapitalbasens storlek påverkas av 1. förväntade förlustbelopp för aktieexponeringar och 2. positiva och negativa belopp som uppkommer vid en jämförelse mellan gjorda avsättningar och värderegleringar och motsvarande förväntade förlustbelopp." Enligt Lagrådets mening bör vidare i klargörande syfte bemyndigandet omformuleras enligt följande: "11. hur ett institut som har tillstånd att använda en internmetod skall beräkna förväntade förlustbelopp och de avsättningar och värderegleringar som gjorts för att täcka förlusterna samt hur förväntade förlustbelopp för aktieexponeringar eller positiva och negativa belopp som uppkommer vid en jämförelse mellan förväntade förlustbelopp i övrigt och gjorda avsättningar och värderegleringar och motsvarande förväntade förlustbelopp skall behandlas när kapitalbasens storlek beräknas." För det fall Lagrådets förslag ovan till ny lydelse av 3 kap. 9 § godtas bör, med hänsyn till den omnumrering som måste göras, detta även medföra vissa följdändringar i hänvisningarna i första och andra styckena i kapitlets första paragraf. 13 kap. 1 § 36 Enligt 9 kap. 8 § gäller för vissa finansiella företagsgrupper att Finansinspektionen efter ansökan i enskilt fall kan medge att gruppen får beräkna kapitalkravet på sätt som närmare regleras i paragrafens andra och tredje stycken och således undantas från de gruppbaserade krav som uppställs i 5 kap. 1 § första stycket 1. Enligt 13 kap. 1 § 36 får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter om under vilka förutsättningar undantag kan beviljas enligt 9 kap 8 §. Det framstår inte som förenligt med bestämmelserna i sistnämnda paragraf att ge regeringen en möjlighet att meddela föreskrifter på detta område, eftersom sådana föreskrifter i praktiken måste innebära en inskränkning i den befogenhet som Finansinspektionen fått. Lagrådet förordar därför att denna punkt får utgå. 13 kap. 2 § Enligt punkten 2 i förevarande paragraf får regeringen meddela föreskrifter om vilka upplysningar Finansinspektionen skall offentliggöra rörande genomförandet av kreditinstitutsdirektivet m.m. Föreskrifter av denna art torde regeringen få besluta om utan särskilt bemyndigande. Bestämmelsen bör därför kunna utgå som överflödig. Förslaget till lag om ändring i lagen om bank- och finansierings- rörelse 6 kap. 2-5 §§ I lagrådsremissen föreslås att bestämmelser rörande riskhantering m.m. och kapitalutvärderingsprocessen, i huvudsak motsvarande dem som nu finns i bankrörelselagen, också införs i lagen om värdepappersrörelse. I sistnämnda lag införs även ett nytt bemyndigande av innebörd att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas för att uppfylla kraven i de nya bestämmelserna. Aktuella bestämmelser i 6 kap. 2-5 §§ bankrörelselagen föreslås även ändrade så att de till sin ordalydelse kommer att överensstämma med de nya bestämmelserna i lagen om värdepappersrörelse. Då det i 16 kap. 1 § 3 bankrörelselagen redan finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett kreditinstitut skall vidtaga för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning och sundhet samt riktlinjer och instruktioner som avses i 6 kap. 1-5 §§ har det dock med avseende på bankrörelselagen i detta sammanhang inte ansetts nödvändigt att nu meddela ett nytt bemyndigande. Lagrådet har i andra lagstiftningsärenden (se bl.a. prop. 2005/06:45 s. 415) påpekat att en lagstiftningsteknik, som innebär att beslut om subdelegation som en gång fattats skulle kunna komma att omfatta även framtida bemyndiganden, kan sättas i fråga, bl.a. beträffande frågan om bestämmelsen i 8 kap. 11 § regeringsformen kommer att ges en korrekt tillämpning. I förevarande fall har nu aktuella bestämmelser, även om de efter lagändringen väsentligen kommer att motsvara tidigare bestämmelser, fått ett delvis nytt innehåll och grundar sig nu också på ett helt nytt direktiv. Lagrådet förordar därför att bemyndigandebestämmelsen i 16 kap. 1 § 3 bankrörelselagen ändras så att bemyndigandet kommer att avse kraven i 6 kap. 1 § och 2-5 §§. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG-regler Lag om kapitaltäckning och stora exponeringar 13 kap. 1 och 2 §§ 32006L0048 32006L0049 Lag om införande av lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar 3, 5, 6, 8 och 10 §§ 32006L0048 32006L0049 Lag (1991:980) om handel med finansiella instrument 32006L0048 Lag (1991:981) om värdepappersrörelse 1 kap. 6 i § 32006L0048 32006L0049 Lag (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag 32006L0048 32006L0049 Lag (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer 6 kap. 3 § Lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 32006L0048 32006L0049 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (2006/00/EG........ 1 Skall ersättas med det datum då Europaparlamentets och rådets direktiv om omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv den av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut träder i kraft (se artikel 159 i 2005 års kreditinstitutsdirektiv). 1 Senaste lydelse 1994:2006. 1 Lagen omtryckt 1996:1005. 2 Senaste lydelse 2004:304. 1 Senaste lydelse 2000:40. 1 Senaste lydelse 2004:318. 2 Senaste lydelse 2004:318. 1 Senaste lydelse 2005:257. 1 Senaste lydelse 2002:151. 2 Senaste lydelse 2002:151. 1 Senaste lydelse 2005:925. 1 Senaste lydelse 2004:443. 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049). 2 EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 (Celex 32001R2157). 3 EUT L 207, 18.8.2003, s. 1 (Celex 32003R1435). 4 EUT L 177, 30.6.2006, s. 201 (Celex 32006L0049). 5 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 6 EGT L 243, 11.9.2002, s. 1 (32002R1606). 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049). 2 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 3 EUT L 114, 27.4.2006, s. 60 (Celex 32006L0031). 4 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 5 EUT L 114, 27.4.2006, s. 60 (Celex 32006L0031). 1 Senaste lydelse 1994:2006. 1 Lagen omtryckt 1995:1567. 2 Senaste lydelse 2006:533. 1 Lagen omtryckt 1996:1005. 2 Senaste lydelse 2004:304. 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048). 2 Lagen omtryckt 1992:558. 3 Senaste lydelse 2005:199. 4 EUT L 177, 30.6 2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 5 Senaste lydelse 2005:199. 6 EUT L 177, 30.6 2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049). 2 Senaste lydelse 2005:913. 3 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 4 Senaste lydelse 2006:534. 5 1 Senaste lydelse 2000:40. 6 Senaste lydelse 2006:534. 7 Senaste lydelse 2006:534. 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049). 2 Senaste lydelse 2006:872. 3 Senaste lydelse 2006:872. 1 Senaste lydelse 2004:318. 2 Senaste lydelse 2004:318. 1 Senaste lydelse 2005:257. 1 Senaste lydelse 2005:925. 1 Senaste lydelse 2006:540. 1 Senaste lydelse 2006:541. 1 Senaste lydelse 2004:443. 1 Senaste lydelse 2006:542. 2 Senaste lydelse 2006:542. 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048). 2 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 3 Senaste lydelse 2006:543. 4 Senaste lydelse 2005:932. 5 Senaste lydelse 2006:543. 6 Senaste lydelse 2006:543. 1 Senaste lydelse 2006:613. Prop. 2002/03:5 Prop. 2002/03:5 Bilaga 1 1 Prop. 2006/07:5 1 Prop. 2006/07:5 Bilaga 1 8 Prop. 2006/07:5 Bilaga 1 2 Prop. 2006/07:5 Bilaga 1 53 123 357 Prop. 2006/07:5 Bilaga 2 310 Prop. 2006/07:5 Bilaga 3 Prop. 2006/07:5 Bilaga 4 Prop. 2006/07:5 Bilaga 5 Prop. 2006/07:5 Bilaga 5 369 123 378 123 Prop. 2006/07:5 Bilaga 6 384 123 131 Prop. 2006/07:5 Bilaga 7 385