Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2006/07:25 Tekniska krav på elektroniska vägavgiftssystem Prop. 2006/07:25 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 30 november 2006 Fredrik Reinfeldt Maud Olofsson (Näringsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås en lag om elektroniska vägavgiftssystem. Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen i svensk rätt. Lagen föreskriver att sådana elektroniska vägavgiftssystem som tas i drift efter den 28 februari 2007 skall uppfylla vissa tekniska krav. Syftet är att säkerställa tekniska standarder för elektroniska vägavgiftssystem. Med elektroniska vägavgiftssystem avses system som används för elektronisk betalning av avgifter som tas ut för färd med motordrivna fordon på väg eller på vägfärjor. En tillsynsmyndighet föreslås utöva tillsyn över lagen samt, om det är påkallat, förelägga den som driver ett elektroniskt vägavgiftssystem som omfattas av lagen att vidta rättelse så att systemet uppfyller de tekniska kraven. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 mars 2007. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om elektroniska vägavgiftssystem 4 3 Ärendet och dess beredning 6 4 EG-direktivet 6 4.1 Inledning 6 4.2 De tekniska lösningarna 7 4.3 Den europeiska vägavgiftstjänsten 7 5 Tekniska lösningar för betalning av vägavgifter 8 5.1 Inledning 8 5.2 Manuell betalning 9 5.3 Nummerskyltsregistrering (videoregistrering) 9 5.4 Korthållskommunikation 9 5.5 Färdvägsrelaterade system 10 6 Genomförande av direktivet 10 6.1 En lag om elektroniska vägavgiftssystem 10 6.2 Lagens tillämpningsområde 12 6.3 Tekniska lösningar 13 6.4 Tillsyn 14 6.5 Överklagande 16 6.6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 16 7 Konsekvenser 17 7.1 Myndighetsföreskrifter 17 7.2 Tillsynsmyndigheten 17 7.3 De allmänna förvaltningsdomstolarna 17 8 Författningskommentar 18 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen 20 Bilaga 2 Lagförslag 28 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser 30 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 31 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 33 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 november 2006 34 Rättsdatablad 35 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om elektroniska vägavgiftssystem. 2 Förslag till lag om elektroniska vägavgiftssystem Härigenom föreskrivs1 följande. Syfte och tillämpningsområde 1 § Syftet med denna lag är att säkerställa tekniska standarder för elektroniska vägavgiftssystem. 2 § Med elektroniska vägavgiftssystem avses i denna lag system som används för elektronisk betalning av avgifter som tas ut för färd med motordrivna fordon på väg eller på sådana färjor som avses i 2 § andra stycket väglagen (1971:948). Begreppet motordrivet fordon har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Med väg avses en sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon. 3 § Lagen gäller endast sådana elektroniska vägavgiftssystem där utrustning behöver installeras i fordon. Tekniska krav 4 § Ett elektroniskt vägavgiftssystem skall uppfylla föreskrivna tekniska krav för att göra det möjligt att använda standardiserad utrustning i fordonen. 5 § Ett mindre och helt lokalt elektroniskt vägavgiftssystem behöver inte uppfylla de föreskrivna kraven om kostnaderna för detta inte står i proportion till fördelarna. Tillsyn 6 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som skall vara tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att den som använder ett elektroniskt vägavgiftssystem för att ta ut avgifter följer denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 7 § Tillsynsmyndigheten har på begäran rätt att få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten har också på begäran rätt att, i den utsträckning det behövs för tillsynen, få tillträde till anläggningar, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till användandet av ett elektroniskt vägavgiftssystem. Denna rätt omfattar inte bostäder. 8 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall följas. 9 § Om tillsynsmyndigheten meddelar förelägganden eller förbud enligt denna lag, får dessa förenas med vite. Överklagande 10 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Bemyndigande 11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana krav som anges i 4 §. 1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2007. 2. Lagen gäller inte elektroniska vägavgiftssystem som har tagits i drift före ikraftträdandet. 3 Ärendet och dess beredning Den 29 april 2004 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2004/52/EG om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen. Den 7 juni 2004 publicerades en rättelse av direktivet. Direktivet i dess lydelse efter rättelsen finns med som bilaga 1. Regeringen beslutade den 18 november 2004 att ge Vägverket i uppdrag att lämna förslag till hur direktivet skall genomföras i svensk rätt (dnr N2004/8656/TP). Vägverket redovisade uppdraget i en promemoria, som remissbehandlats tillsammans med ett lagförslag som utarbetats inom Näringsdepartementet (nedan kallat det remitterade förslaget). Lagförslaget finns i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2005/4248/TP). Lagrådet Regeringen beslutade den 2 november 2006 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen har vissa redaktionella ändringar gjorts. 4 EG-direktivet 4.1 Inledning Direktiv 2004/52/EG skulle ha varit genomfört senast den 20 november 2005. Det har dock inte varit möjligt att genomföra direktivet i svensk rätt till denna tidpunkt. Direktivet föreskriver att nya system för elektronisk betalning av vägavgifter där utrustning installeras i fordon skall baseras på vissa i direktivet angivna likartade tekniska lösningar. Härigenom säkerställs driftskompatibilitet mellan systemen, något som för den enskilde innebär att han eller hon inte behöver ha flera olika utrustningar i sitt fordon för att kunna betala vägavgifter elektroniskt. Systemen benämns i den svenska översättningen av direktivet elektroniska vägtullsystem. Direktivet innehåller också bestämmelser om inrättande av ett europeiskt system för elektroniska vägtullar. Systemet skall göra det möjligt för kunderna att genom ett enda abonnemangskontrakt få tillgång till allt vägnät i gemenskapen där det på elektronisk väg tas ut avgifter för användningen. För att en sådan europeisk vägavgiftstjänst skall kunna införas måste riktlinjer först fastställas av en kommitté, som inrättas genom direktivet. Regeringen föreslår för närvarande inte några lagstiftningsåtgärder med anledning av direktivets bestämmelser i denna del (se avsnitt 6.1). 4.2 De tekniska lösningarna Enligt artikel 2 i direktivet skall en eller flera av följande tekniska lösningar tillämpas för vägtullstransaktionerna i alla nya elektroniska vägtullsystem som tas i drift från och med den 1 januari 2007. 1. Satellitbaserad positionsbestämning. 2. Mobilkommunikation enligt GSM/GPRS-standarden (referens GSM TS 03.60/23.060). 3. 5,8 GHz mikrovågor. Nya elektroniska vägtullsystem som tas i drift dessförinnan rekommenderas att använda teknik med satellitbaserad positionsbestämning och mobilkommunikation. För en eventuell omställning av system som använder annan teknik till system som använder ovan angiven teknik skall Europeiska kommissionen i samverkan med kommittén utarbeta en rapport senast den 31 december 2009. Rapporten skall innehålla en studie av användningen av varje typ av teknik som anges ovan samt en kostnads- och intäktsanalys. Kommissionen skall vid behov låta rapporten åtföljas av ett förslag till Europaparlamentet och rådet om en strategi för omställning av systemen (artikel 2.3). Direktivet föreskriver vidare att medlemsstater som har vägtullsystem skall vidta de åtgärder som krävs för att öka användningen av elektroniska vägtullsystem. De skall sträva efter att säkerställa att minst 50 procent av trafikflödet genom varje avgiftsstation kan använda elektroniska vägavgiftssystem den 1 januari 2007. Vägfiler som används för inkassering av vägtull på elektronisk väg får också användas för inkassering av vägtull på annat sätt om vederbörlig hänsyn tas till säkerheten (artikel 2.5). Direktivet tillåter att fordonsburen utrustning också kan vara lämplig för annan teknik än den som är tillåten enligt direktivet under förutsättning att detta inte leder till ytterligare bördor för användarna eller skapar diskriminering mellan dem. Fordonsutrustningen kan också när så är lämpligt kopplas till fordonets elektroniska färdskrivare (artikel 2.4). Det arbete med driftskompatibilitet för befintlig vägtullsteknik som utförs inom ramen för framtagandet av den europeiska vägavgiftstjänsten skall säkerställa fullständig kompatibilitet och gränssnittsöverensstämmelse mellan denna teknik och den teknik som enligt direktivet skall tillämpas i nya system som tas i drift efter den 31 december 2006 samt mellan tillhörande utrustning (artikel 2.6). 4.3 Den europeiska vägavgiftstjänsten I artikel 3 föreskrivs att ett europeiskt system för elektroniska vägtullar skall inrättas för allt vägnät i gemenskapen där det på elektronisk väg tas ut vägtullar eller avgifter för användningen. Genom att ingå ett enda avtal skall användaren få tillträde till alla system för elektronisk betalning av vägtullar i hela gemenskapen. Avtalet skall kunna tecknas hos varje operatör som förvaltar någon del av nätet eller hos s.k. utfärdande organ. Det skall vara möjligt att ingå avtal oavsett var fordonet är registrerat, oavsett vilken nationalitet avtalsparterna har och oavsett vilket område eller vilken punkt på vägnätet som avgiften gäller. Den europeiska vägavgiftstjänsten skall enligt artikel 4 bygga på de element som anges i bilagan till direktivet. I bilagan finns de element - tekniska, förfarandemässiga och rättsliga - som är nödvändiga för utformningen och införandet av den europeiska avgiftstjänsten. Direktivet föreskriver att kommissionen senast den 1 juli 2006 skall fatta beslut om en definition av den europeiska vägavgiftstjänsten. Beslut skall fattas om samtliga villkor, utvärderade enligt lämpliga undersökningar, föreligger för att möjliggöra driftskompatibilitet i tekniska, rättsliga och handelsmässiga avseenden. Om beslut inte har fattats före den 1 juli 2006 skall kommissionen fastställa ett nytt datum (artikel 4.4 - 4.6). Något beslut har ännu inte fattats. Av artikel 3.4 framgår inom vilken tid medlemsstater som har nationella system för betalning av vägtullar på elektronisk väg skall se till att operatörerna eller de s.k. utfärdande organen ger sina kunder tillgång till den europeiska vägavgiftstjänsten. När det gäller fordon som väger över 3,5 ton och fordon som får transportera fler än nio personer (förare och åtta passagerare) skall det ske senast tre år efter det att kommissionen har fattat beslut om definitionen av den europeiska avgiftstjänsten. För övriga typer av fordon skall det ske senast fem år efter det att kommissionen har fattat beslut. I direktivet föreskrivs vidare att kommissionen skall uppmana relevanta standardiseringsorgan, särskilt Europeiska standardiseringskommittén (CEN), att vidta nödvändiga åtgärder för ett snabbt antagande av standarder för elektroniska vägtullsystem när det gäller de tekniska lösningar som fastställs i direktivet. Utrustningen skall särskilt uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse samt rådets direktiv 89/336/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (artikel 4.7 och 4.8). I direktivet påpekas särskilt att vägavgiftstjänsten endast skall avse metoden för att ta ut vägtullar eller avgifter. Medlemsstaternas principbeslut att ta ut pålagor för vissa särskilda typer av fordon eller nivån på och ändamålet med pålagorna påverkas alltså inte (artikel 3.2). 5 Tekniska lösningar för betalning av vägavgifter 5.1 Inledning Det finns i dagsläget i praktiken fyra grundläggande tekniker för betalning av vägavgifter m.m., nämligen manuell betalning, nummerskyltsregistrering (videoregistrering), korthållskommunikation, och färdvägsrelaterade system. 5.2 Manuell betalning Manuell betalning innebär i regel att betalning sker direkt vid passage av en betalstation. Metoden med manuell betalning är tekniskt sett enkel och beprövad. Ingen särskild teknik behövs i fordonen och risken för kränkningar av den personliga integriteten är liten. Det är dock förenat med förhållandevis höga kostnader att bygga upp de för systemet nödvändiga betalstationerna. Även administrationen av ett system med manuell betalning leder till relativt höga kostnader. System med manuell betalning tar dessutom stor plats på vägen i form av betalstationer och varje betalning tar längre tid än en automatisk transaktion. Med hänsyn till det nu anförda är det i det närmaste omöjligt att använda ett system med manuell betalning i stor skala i stadsmiljö. Däremot kan manuell betalning vara en bra metod som komplement till automatiska betalmetoder, t.ex. för tillfälliga besökare. Ett system med manuell betalning kan även utformas så att det förutsätter att betalning sker i förskott för en längre eller kortare period. Den som betalar erhåller då ett märke som fästs på bilens framruta. Märket anger för vilken tidsperiod betalning erlagts. Kontroll av att betalning erlagts sker i ett sådant system manuellt. En kontroll av samtliga fordon kräver förhållandevis stora personella insatser. Kontrollen kan dock ske stickprovsvis. I ett sådant fall kan systemet bli både effektivt och billigt såväl i drift som införande. 5.3 Nummerskyltsregistrering (videoregistrering) Ett system med videoregistrering innebär att registreringsskylten på de fordon som passerar en betalstation fotograferas med videoteknik och att fotot lagras. Pålagan betalas på en annan plats än betalstationen, t.ex. i automater, över Internet eller per post, varvid den aktuella bilens registreringsnummer anges. Betalning kan ske såväl i förskott som i efterhand i nära anslutning till färden. För att kontrollera att betalning har skett jämförs de fotograferade registreringsnumren med registrerade betalningar. En fördel med ett system med videoregistrering är att det inte kräver någon särskild fordonsutrustning, vilket naturligtvis underlättar t.ex. för tillfälliga besökare. En nackdel med systemet är att det vanligtvis inte är helt automatiserat. Detta innebär att administrationen av systemet blir kostsam. Den omfattande hanteringen av fotografier innebär också att den personliga integriteten särskilt måste värnas. En annan nackdel är svårigheterna att ta ut avgifter för fordon som inte är registrerade i det egna landet. 5.4 Korthållskommunikation Betalningssystem som baseras på korthållskommunikation innebär exempelvis att en dosa - en s.k. transponder - monteras i vindrutan på fordonet. Transpondern kommunicerar elektroniskt med betalstationen. Vid passage av en betalstation dras betalning från exempelvis ett konto som har knutits till dosans elektroniska identitet. Kommunikationstekniken, som även benämns Dedicated Short Range Communication (DSRC), är en standardiserad teknik för korta avstånd i vägsystemet. I Vägverkets publikation (2003:155) Basic Requirements Specification for Interoperable EFC-DSRC Systems in Sweden. A Specification for Implementation of PISTA and CARDME redovisas mer utförligt en teknisk beskrivning av betalningssystem som baseras på korthållskommunikation. Till fördelarna med ett betalningssystem som baseras på korthållskommunikation hör att det är relativt enkelt och beprövat samt flexibelt. Systemet medger goda möjligheter att differentiera avgifterna med hänsyn till tid, plats och fordonstyp. En nackdel med systemet är att det förutsätter att det finns transpondrar i de flesta fordon. Om det inte införs ett krav på att fordonen skall vara utrustade med transpondrar måste systemet kompletteras med andra icke automatiska metoder för betalning. Normalt blir också kontrollfunktionen förhållandevis kostsam. 5.5 Färdvägsrelaterade system Färdvägsrelaterade avgiftssystem tar hänsyn till hur lång vägsträcka och på vilka vägar fordonet framförts. Fordonen förses med ett positioneringssystem som t.ex. GPS och en fordonsdator med en elektronisk vägnätskarta med inlagda priser på vägnätet olika för olika tider på dygnet. Prissättningen kan även utformas med betalzoner eller till och med avgiftspunkter. Fördelarna med ett färdvägsrelaterat system är att det möjliggör en koppling av kostnader för nyttjandet av vägen utan att man nödvändigtvis behöver bygga ut något system i väginfrastrukturen. Fordonsdatorn kan utnyttja t.ex. mobiltelefonnätet GSM för att kommunicera betalningar med uppbördsorganisationen. Vägsidesinstallationer kan dock vara nödvändiga för kontrollsystemet. Nackdelarna med färdvägsrelaterade system är att de fortfarande har brister vad gäller teknik och handhavande. Övervakning och kontroll mot missbruk och fusk är svårlösta problem och det är dyrt och komplicerat att utrusta fordonen med nödvändig teknisk utrustning. 6 Genomförande av direktivet 6.1 En lag om elektroniska vägavgiftssystem Regeringens förslag: En ny lag om elektroniska vägavgiftssystem införs. Regeringens bedömning: Bestämmelserna om inrättande av en europeisk vägavgiftstjänst i direktiv 2004/52/EG kräver för närvarande inte några lagstiftningsåtgärder. Det remitterade förslaget: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län och Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB har anfört att förslaget inte innebär ett fullständigt genomförande av direktivet eftersom det inte föreslås några bestämmelser med anledning av direktivets bestämmelser om inrättande av en europeisk vägavgiftstjänst. Skälen för regeringens förslag och bedömning: I syfte att säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägavgiftssystem i Europa innehåller direktivet bestämmelser dels om vilka tekniska lösningar som skall tillåtas i systemen dels om inrättande av en europeisk vägavgiftstjänst. När det gäller den europeiska vägavgiftstjänsten har Europeiska unionens lagstiftande institutioner möjlighet att utfärda kompletterande bestämmelser genom ett kommittéförfarande. I direktivets ingress fastslås att sådana kompletterande bestämmelser måste utfärdas innan den europeiska vägavgiftstjänsten kan införas. Med hänsyn härtill föreslår regeringen för närvarande inte några lagstiftningsåtgärder med anledning av direktivets bestämmelser om inrättande av en europeisk avgiftstjänst. De materiella bestämmelserna i direktivet om vilka tekniska lösningar som skall tillåtas i nya system riktar sig till den som svarar för driften av systemet. Det berörda subjektet kan vara staten, en kommun eller en enskild. Enligt 8 kap. 3 § regeringsformen gäller att föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen gäller bl.a. att föreskrifter om kommunernas befogenheter och om deras åligganden meddelas genom lag. Från kravet på lagform för föreskrifter enligt 8 kap. 3 och 5 §§ regeringsformen görs vissa undantag i 8 kap. 7 § regeringsformen. Enligt denna paragraf kan regeringen utan hinder av 8 kap. 3 och 5 §§ regeringsformen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter i vissa ämnen. Hit hör bl.a. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, kommunikationer, utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö eller tillståndsplikt i fråga om åtgärder med byggnader och anläggningar samt trafik. Enligt 8 kap. 11 § regeringsformen kan riksdagen, när den bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne, medge att regeringen överlåter åt en förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser i ämnet. Enligt regeringens bedömning omfattas de föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet och som riktas mot enskilda eller kommuner dels av bestämmelserna i 8 kap. 3 och 5 §§ regeringsformen, dels av det delegeringsbara området i 8 kap. 7 § regeringsformen. Författningsregleringen kan alltså, efter riksdagens bemyndigande, ske i förordning eller myndighetsföreskrifter. Det finns inte några bemyndiganden i befintliga lagar som medger att direktivet genomförs i förordning. Regeringen föreslår därför att direktivet genomförs genom en ny lag om elektroniska vägavgiftssystem. Lagen bör ges karaktären av en ramlag och således endast innehålla de grundläggande reglerna i de frågor som regleras i direktivet. Innehållet i lagen bör sedan fyllas ut med föreskrifter i förordning. Det framstår dessutom som ändamålsenligt att genomföra de delar av direktivet som är av detaljerad art och av mer teknisk karaktär genom föreskrifter på myndighetsnivå. Regeringens förslag om vilka föreskrifter som bör meddelas i lag respektive i förordning och på myndighetsnivå tas upp nedan i varje särskilt avsnitt. 6.2 Lagens tillämpningsområde Regeringens förslag: Lagen skall gälla endast sådana elektroniska vägavgiftssystem där utrustning behöver installeras i fordon. Med elektroniska vägavgiftssystem skall avses system som används för elektronisk betalning av avgifter som tas ut för färd med motordrivna fordon på väg eller på sådana färjor som avses i 2 § andra stycket väglagen (1971:948). Begreppet motordrivet fordon skall ha samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Med väg skall avses en sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon. Det remitterade förslaget: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Vägverket har anfört att det tydligare bör framgå om gator omfattas av regleringen. Skälen för regeringens förslag: Direktivet omfattar enligt artikel 1.1 elektronisk inkassering av alla slags vägavgifter på hela gemenskapens vägnät, inklusive vägar i och utanför städer, motorvägar, större och mindre vägar samt olika anläggningar som tunnlar, broar och färjor. De elektroniska betalsystemen benämns i den svenska översättningen elektroniska vägtullsystem. Den engelska termen är electronic road toll systems och den franska systèmes de télépéage routier. I Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer, det s.k. eurovinjettdirektivet, avses med vägtull ett bestämt belopp som skall erläggas för ett fordon som tillryggalägger en given sträcka på viss infrastruktur och med vägavgift ett bestämt belopp som skall erläggas för att ge fordonet rätt att under en given tid använda infrastrukturen. Någon motsvarande distinktion görs inte i direktivet om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen. Bestämmelser om vägavgifter finns i bl.a. 29 § väglagen (1971:948) och lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon. Begreppet vägtull förekommer däremot inte i nu gällande svensk lagstiftning. Det framstår därför som lämpligt att använda termen avgifter i den föreslagna lagen. Regeringen föreslår därför att den nya lagen skall gälla system som används för elektronisk betalning av avgifter som tas ut för färd med motordrivna fordon på väg eller på sådana färjor som avses i 2 § andra stycket väglagen. För enkelhetens skull bör systemen benämnas elektroniska vägavgiftssystem. Begreppet motordrivet fordon definieras i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Med väg avses här detsamma som i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner, nämligen en sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon. Detta bör anges i lagen. Förutom vägar - som även innefattar tunnlar och broar - bör lagen omfatta sådana färjor som avses i 2 § andra stycket väglagen. De färjor som åsyftas är s.k. vägfärjor, som i det nyss nämnda lagrummet definieras som sådan "färja med färjläge som behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antagas få synnerlig betydelse för det allmänna och som kommit till stånd genom väghållarens försorg eller övertagits av denne". I artikel 1.2 föreskrivs att direktivet inte skall tillämpas på 1. vägtullsystem som saknar system för elektronisk inkassering av vägtullar, 2. elektroniska vägtullsystem där utrustning inte behöver installeras i fordon och 3. små, rent lokala vägtullsystem för vilka kostnaderna för att uppfylla kraven i direktivet inte står i proportion till fördelarna. Det framstår som lämpligt att i huvudsak avgränsa lagens tillämpningsområde på motsvarande sätt. Lagen bör således gälla endast sådana elektroniska vägavgiftssystem där utrustning behöver installeras i fordon. Att lagen inte omfattar vägtullsystem som saknar system för elektronisk inkassering av vägtullar framgår av att lagen endast omfattar system för elektronisk betalning av vägavgifter. När det gäller undantaget för små, rent lokala elektroniska vägtullsystem bör det införas en särskild bestämmelse som anger att sådana system inte behöver uppfylla de föreskrivna tekniska kraven om kostnaderna för detta inte står i proportion till fördelarna (se avsnitt 6.3). Att helt utesluta sådana system från lagens tillämpningsområde skulle undantagsvis kunna försvåra tillsynen över efterlevnaden av lagen och de föreskrifter som meddelats med stöd av denna. 6.3 Tekniska lösningar Regeringens förslag: Ett elektroniskt vägavgiftssystem skall uppfylla föreskrivna tekniska krav för att det skall vara möjligt att använda standardiserad utrustning i fordonen. Ett mindre och helt lokalt elektroniskt vägavgiftssystem skall inte behöva uppfylla de tekniska kraven om kostnaderna för detta inte står i proportion till fördelarna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela närmare föreskrifter om de tekniska kraven. Det remitterade förslaget: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har uttalat sig särskilt om förslaget. Skälen för regeringens förslag: Artikel 2 i direktivet föreskriver att i alla nya elektroniska vägavgiftssystem som tas i drift från och med den 1 januari 2007 skall en eller flera av följande tekniska lösningar tillämpas för vägavgiftstransaktionerna. 1. Satellitbaserad positionsbestämning. 2. Mobilkommunikation enligt GSM/GPRS-standarden (referens GSM TS 03.60/23.060). 3. 5,8 GHz mikrovågor. Att införa en detaljreglering av de tekniska kraven i lag skulle tynga lagen onödigt mycket. Lagen bör i stället innehålla en bestämmelse som anger att elektroniska vägavgiftssystem skall uppfylla föreskrivna tekniska krav för att möjliggöra användande av standardiserad utrustning i fordonen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela de mer detaljerade bestämmelser om tekniska standarder som behövs enligt direktivet. Föreskrifter om de tekniska kraven meddelas lämpligen på myndighetsnivå. Regeringens avsikt är att bemyndiga Vägverket att meddela sådana föreskrifter. I Sverige används för närvarande elektroniska betalningssystem för avgifter som tas ut för att finansiera Öresundsbron och den nya Svinesundsbron. Enligt regeringens bedömning får den föreslagna lagen inga direkta konsekvenser för dessa system, eftersom de har tagits i bruk före den 1 januari 2007. Det kan anmärkas att systemen använder en teknik som är förenlig med direktivets krav. Som nämnts i avsnitt 6.2 gäller direktivet inte små, rent lokala vägtullsystem för vilka kostnaderna för att uppfylla kraven inte står i proportion till fördelarna. Ett mindre och helt lokalt system bör därför kunna undantas från de föreskrivna tekniska kraven. Att det skall röra sig om ett helt lokalt system innebär att system av betydelse för gränsöverskridande transporter eller långväga genomfartstrafik inte omfattas av undantaget. En bro eller färjeöverfart till en mindre ö genom vilken det saknas genomfart till andra transportleder eller hamnar bör å andra sidan kunna omfattas av undantaget. Några närmare kriterier för bedömningen av om ett mindre och helt lokalt vägavgiftssystem bör undantas kan emellertid enligt regeringens mening inte uppställas. Det överlämnas till rättstillämpningen att avgöra frågan i de mycket sällsynta fall där den kan antas uppkomma. 6.4 Tillsyn Regeringens förslag: En tillsynsmyndighet skall utöva tillsyn över att den som använder ett elektroniskt vägavgiftssystem för att ta ut avgifter följer lagen och de föreskrifter som meddelas med stöd av denna. Tillsynsmyndigheten skall för tillsynen på begäran ha rätt att få upplysningar och ta del av handlingar samt att få tillträde till anläggningar, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till användandet av ett elektroniskt vägavgiftssystem, dock inte bostäder. En sådan begäran skall kunna förenas med vite. Myndigheten skall få meddela de förelägganden och förbud som behövs för att trygga att lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen också följs. Förelägganden och förbud skall kunna förenas med vite. Det remitterade förslaget: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört att det inte är tillräckligt att tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över befintliga vägavgiftssystem. Det är fråga om komplicerade anläggningar och det kan bli dyrt att åstadkomma ändringar i befintliga system. Det bör därför enligt länsstyrelsen vara möjligt att få systemet godkänt av tillsynsmyndigheten innan det tas i drift. Länsstyrelsen har vidare anfört att det är olämpligt att Vägverket är tillsynsmyndighet, eftersom verket i många fall kan bli huvudman för elektroniska betalningssystem. Skälen för regeringens förslag: Direktivet innehåller inga bestämmelser om hur efterlevnaden av bestämmelserna skall säkerställas på nationell nivå. Regeringen anser emellertid att det är lämpligt att en myndighet utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av denna. För att säkerställa att elektroniska vägavgiftssystem uppfyller de föreskrivna tekniska kraven bör tillsynsmyndigheten ha rätt att få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Myndigheten bör vidare ha rätt att på begäran få tillträde till vissa utrymmen som omfattas av tillsynen, i den utsträckning som det krävs för att fullgöra denna. Av integritetsskäl bör rätten till tillträde inte omfatta ett utrymme som är inrättat till bostad. Tillsynen är inte heller av sådan karaktär, att myndigheten bör ha rätt till tillträde utan att först ha begärt det. För att kunna bedriva en effektiv tillsyn bör myndigheten också kunna meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av denna skall efterlevas. Förelägganden och förbud bör kunna förenas med vite. Andra tvångsmedel, som t.ex. möjlighet för tillsynsmyndigheten att ansöka om särskild handräckning för att få tillträde till lokaler, framstår inte som påkallade. De eventuella åtgärder som tillsynsmyndigheten vidtar blir tillsynsbeslut, vilka kan överklagas (se avsnitt 6.5). Länsstyrelsen i Stockholms län har, som tidigare anförts, ansett att det bör vara möjligt för operatören att få ett system godkänt i förväg av tillsynsmyndigheten. Regeringen delar länsstyrelsens uppfattning att det är ytterst angeläget att det inför eventuella investeringar i nya elektroniska vägavgiftssystem inte råder osäkerhet om vad som fordras för att de tekniska kraven skall vara uppfyllda. Arbetet med utformningen av de tekniska specifikationerna pågår för närvarande under ledning av kommissionen. Utgångspunkten för det arbetet är givetvis att specifikationerna skall vara klara och tydliga. Som tidigare framgått (se avsnitt 6.3) är det regeringens bedömning att de tekniska krav som ett elektroniskt vägavgiftssystem skall uppfylla bör tas in i myndighetsföreskrifter. Det får då ankomma på den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda sådana föreskrifter och att också besluta om allmänna råd eller liknande som behövs för tillämpningen av föreskrifterna. Med hänsyn härtill finner regeringen inte skäl att föreslå att systemen skall godkännas av tillsynsmyndigheten innan de tas i drift. En möjlighet till förhandsgodkännande får övervägas först om det skulle visa sig att de tekniska specifikationerna leder till tillämpningsproblem i praktiken. Regeringens avsikt är att den myndighet eller del av myndighet som bedriver inspektionsverksamhet för vägtrafiken skall fungera som tillsynsmyndighet. Detta ansvar vilar i dag på Vägtrafikinspektionen, som administrativt hör till Vägverket. En särskild utredare undersöker på regeringens uppdrag graden av oberoende ställning hos inspektionerna inom respektive transportslag samt hur en trafikslagsövergripande organisation för inspektionsverksamheten kan inrättas. Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2006. 6.5 Överklagande Regeringens förslag: Tillsynsmyndighetens beslut i ett enskilt fall enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna skall få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätt. Det remitterade förslaget: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig särskilt om förslaget. Skälen för regeringens förslag: De beslut som kan komma att fattas av tillsynsmyndigheten är främst förelägganden, innefattande t.ex. en begäran om att få tillträde till lokaler, och förbud. Sådana beslut är ingripande till sin karaktär och föreslås kunna överklagas oavsett om de förenats med vite eller inte. Enligt 22 a § förvaltningslagen (1986:223) gäller som allmän regel att beslut av en förvaltningsmyndighet överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Det saknas skäl att ha en annan ordning än den som anges i förvaltningslagen. 6.6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagen skall träda i kraft den 1 mars 2007. Lagen skall dock inte gälla elektroniska vägavgiftssystem som tas i drift före ikraftträdandet. Det remitterade förslaget: Överensstämmer med regeringens i fråga om övergångsbestämmelsen. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har uttalat sig särskilt om ikraftträdande och övergångsbestämmelser. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 2 gäller direktivet elektroniska vägavgiftssystem som tas i drift från och med den 1 januari 2007. Det kan emellertid hållas för uteslutet att något elektroniskt vägavgiftssystem skulle tas i drift under tiden från och med detta datum till ikraftträdandet. Det möter därför från praktisk synpunkt inga särskilda betänkligheter att lagen endast gäller system som tas i drift från och med den 1 mars 2007. Det kan ändå framhållas att det ligger i väghållarnas intresse att elektroniska vägavgiftssystem är förenliga med direktivets krav på tekniska standarder. 7 Konsekvenser 7.1 Myndighetsföreskrifter Enligt regeringens förslag skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om tekniska krav för att möjliggöra användande av standardiserad utrustning i fordon. Regeringen anser att de tekniska kraven bör tas in i myndighetsföreskrifter och avser att i förordning besluta om vilken myndighet som skall få bemyndigande att utfärda sådana föreskrifter. De tekniska kraven är till stora delar givna genom bestämmelser i direktivet eller genom det arbete som sker i den kommitté som inrättas genom direktivet. Arbetet med myndighetsföreskrifterna kommer ändå att ta vissa resurser i anspråk. Rimligen behöver den myndighet som skall utfärda föreskrifter samråda med andra myndigheter, remittera och därefter utarbeta förslag till föreskrifter. När föreskrifterna väl är utfärdade torde det löpande arbetet dock inte bli särskilt omfattande. De ökade resurser som krävs med anledning av föreskriftsarbetet kan, enligt regeringens bedömning, sammantaget rymmas inom befintliga ekonomiska ramar. 7.2 Tillsynsmyndigheten Den föreslagna lagen skall gälla elektroniska vägavgiftssystem som tas i drift efter den 28 februari 2007. För närvarande planeras inte några system som kan antas kräva tillsyn. Den myndighet som av regeringen utses till tillsynsmyndighet kommer inledningsvis alltså inte att utöva någon tillsyn enligt lagen. Det är naturligtvis svårt att med säkerhet bedöma vilka resurser som på sikt kommer att behövas för tillsynsverksamheten. Det får emellertid antas att eventuella framtida tillsynsobjekt kommer att vara mycket få till antalet. Regeringens bedömning är därför att tillsynsverksamheten kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar för den myndighet som regeringen utser till tillsynsmyndighet. 7.3 De allmänna förvaltningsdomstolarna Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande eller förbud som förenats med vite föreslås kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, som därigenom tillförs en ny måltyp. Med hänsyn till vad som anförts ovan om tillsynsverksamhetens omfattning kan antalet överklaganden - om några sådana över huvud taget skulle bli aktuella - dock antas bli ytterst få även i ett längre perspektiv. Regeringen gör därför bedömningen att några ytterligare resurser inte behöver tillföras de allmänna förvaltningsdomstolarna med anledning av den föreslagna lagen. 7 7 8 Författningskommentar 1 § I paragrafen anges lagens övergripande syfte. Genom lagen skall säkerställas att nya system för elektronisk betalning av vägavgifter, där utrustning installeras i fordon, baseras på sådana tekniska standarder som anges i direktiv 2004/52/EG. 2 § Paragrafen innehåller en definition av elektroniska vägavgiftssystem. Begreppet motordrivet fordon som används i paragrafen definieras i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Med väg avses här detsamma som i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner, nämligen sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon. I begreppet väg innefattas även tunnlar och broar. De färjor som avses i paragrafen är s.k. vägfärjor, som i 2 § andra stycket väglagen definieras som sådan "färja med färjläge som behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antagas få synnerlig betydelse för det allmänna och som kommit till stånd genom väghållarens försorg eller övertagits av denne". 3 § I paragrafen, som behandlas i avsnitt 6.2, begränsas lagens tillämpningsområde till att avse sådana elektroniska avgiftssystem där utrustning behöver installeras i fordon. 4 § Av bestämmelsen framgår att elektroniska vägavgiftssystem skall uppfylla vissa tekniska krav för att möjliggöra användande av standardiserad utrustning i fordonen. De tekniska krav som avses är de krav som i direktivet betecknas som "tekniska lösningar". Genom bemyndigandet i 11 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om de tekniska kraven. 5 § Paragrafen innehåller ett undantag från bestämmelsen i 4 §. Undantaget behandlas närmare i avsnitt 6.3. 6 § En tillsynsmyndighet skall se till att den som driver ett elektroniskt vägavgiftssystem som omfattas av regleringen följer lagen och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Det överlämnas till regeringen att bestämma vilken myndighet som skall vara tillsynsmyndighet. 7-9 §§ Paragraferna, som behandlas i avsnitt 6.4, reglerar tillsynsmyndighetens möjligheter att utöva tillsyn och befogenheter i fall att det fordras ett ingripande mot den som driver ett elektroniskt vägavgiftssystem som omfattas av lagen. Genom ett föreläggande eller förbud enligt 8 § kan den som driver ett elektroniskt betalningssystem exempelvis åläggas att vidta rättelse så att systemet uppfyller föreskrivna tekniska krav eller förbjudas att använda tekniska lösningar som inte är förenliga med gällande föreskrifter. Att ett sådant föreläggande eller förbud kan förenas med vite framgår av 9 §. 10 § Paragrafen behandlas i avsnitt 6.5. 11 § Paragrafen innehåller ett bemyndigande till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, annan myndighet att meddela föreskrifter om sådana krav som anges i 4 §. Förutsättningarna för ett sådant bemyndigande behandlas i avsnitt 6.1. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser I punkt 2 anges att lagen inte gäller vägavgiftssystem som har tagits i drift före den 1 mars 2007. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen Lagförslag Lag (XX) om tekniska krav för elektronisk betalning av vägavgifter m.m. Härigenom föreskrivs1 följande. 1 § Denna lag gäller system för elektronisk betalning av avgift eller skatt (elektroniska betalningssystem) för finansiering eller användande av väg, sådan färja som avses i 2 § väglagen (1971:948) och liknande anläggning. Lagen gäller inte 1. elektroniska betalningssystem där utrustning inte behöver installeras i fordon, 2. mindre lokala elektroniska betalningssystem, om kostnaderna för att uppfylla kraven som anges i 2 § inte står i rimlig proportion till fördelarna med systemet. 2 § Ett elektroniskt betalningssystem skall uppfylla föreskrivna tekniska krav för driftskompatibilitet mellan sådan system. 3 § Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) skall utöva tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. 4 § Tillsynsmyndigheten har rätt att av den som driver ett elektroniskt betalningssystem som omfattas av lagen på begäran 1. få sådana upplysningar och ta del av sådana handlingar som behövs för tillsynen, samt 2. få tillträde till anläggningar, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten. 5 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som driver ett elektroniskt betalningssystem att vidta rättelse så att systemet uppfyller de krav som anges i 2 §. Ett föreläggande får förenas med vite. 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen föreskriver får meddela föreskrifter om tekniska krav för driftskompatibilitet. 7 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelas med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2. Lagen gäller elektroniska betalningssystem som tas i drift efter den 31 december 2006. Förteckning över remissinstanser Efter remiss har yttranden över Vägverkets promemoria och det remitterade förslaget lämnats av Länsstyrelsen i Stockholms län, Skatteverket, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Vägverket, Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB, Sveriges Kommuner och Landsting. Bil Sweden, IBM Svenska AB och Kapsch TrafficCom AB har inte inkommit med några yttranden. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om elektroniska vägavgiftssystem Härigenom föreskrivs1 följande. Syfte och tillämpningsområde 1 § Syftet med denna lag är att säkerställa tekniska standarder för elektroniska vägavgiftssystem. 2 § Med elektroniska vägavgiftssystem avses i denna lag system som används för elektronisk betalning av avgifter som tas ut för färd med motordrivna fordon på väg eller på sådana färjor som avses i 2 § andra stycket väglagen (1971:948). 3 § Lagen gäller endast sådana elektroniska vägavgiftssystem där utrustning behöver installeras i fordon. Tekniska krav 4 § Ett elektroniskt vägavgiftssystem skall uppfylla föreskrivna tekniska krav för att göra det möjligt att använda standardiserad utrustning i fordonen. 5 § Ett mindre och helt lokalt elektroniskt vägavgiftssystem behöver inte uppfylla de föreskrivna kraven om kostnaderna för detta inte står i proportion till fördelarna. Tillsyn 6 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som är tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att den som använder ett elektroniskt vägavgiftssystem för att ta ut avgifter följer denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 7 § Tillsynsmyndigheten skall på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten skall också på begäran, i den utsträckning det behövs för tillsynen, få tillträde till anläggningar, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till användandet av ett elektroniskt vägavgiftssystem. Denna rätt omfattar inte bostäder. 8 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall följas. 9 § Om tillsynsmyndigheten meddelar förelägganden eller förbud enligt denna lag, får dessa förenas med vite. Överklagande 10 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Bemyndigande 11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana krav som anges i 4 §. 1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2007. 2. Lagen gäller inte elektroniska vägavgiftssystem som tas i drift före ikraftträdandet. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2006-11-15 Närvarande: f.d. justitierådet Lars K Beckman, justitierådet Leif Thorsson och regeringsrådet Lars Wennerström. Tekniska krav på elektroniska vägavgiftssystem Enligt en lagrådsremiss den 2 november 2006 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om elektroniska vägavgiftssystem. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Andreas Lindholm. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Näringsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 november 2006 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, statsråden Olofsson, Odell, Bildt, Ask, Husmark Pehrsson, Leijonborg, Odenberg, Erlandsson, Carlgren, Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Malmström, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors Föredragande: statsrådet Olofsson. Regeringen beslutar proposition 2006/07:25 Tekniska krav på elektroniska vägavgiftssystem. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG-regler Lagen om elektroniska vägavgiftssystem 11 § Celex 32004L0052 1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 124, Celex 32004L0052, rättat genom EUT L 200, 7.6.2004, s. 50, Celex 32004L0052R[01]). 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen (EGT L 166, 30.4.2004 s. 124(143, Celex 32004L0052R/01/). 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen (EUT L 200, 7.6.2004, s. 50, Celex 32004L0052). ?? ?? Prop. 2006/07:25 5 1 6 1 8 1 12 1 10 1 16 1 17 1 19 1 21 1 Prop. 2006/07:25 Bilaga 1 Prop. 2006/07:25 Bilaga 2 29 1 Prop. 2006/07:25 Bilaga 3 30 1 Prop. 2006/07:25 Bilaga 4 34 1 Prop. 2006/07:25 Bilaga 5 Prop. 2006/07:25 Prop. 2006/07:25 35 1