Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2006/07:33 Godkännande av utkast till rådets beslut om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) Prop. 2006/07:33 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 14 december 2006 Maud Olofsson Beatrice Ask (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett utkast till rådsbeslut som har upprättats inom Europeiska unionen om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II). Utkastet till rådsbeslut innebär att en andra generation av Schengens informationssystem införs. Det grundläggande motivet bakom utkastet har varit att det nuvarande systemet ansetts tekniskt föråldrat och att det bl.a. inte har den kapacitet som krävs med hänsyn till kommande behov. Förutom ändringar i tekniskt avseende innebär SIS II bl.a. att ett antal nya kategorier av uppgifter skall kunna registreras, vilket är ägnat att öka effektiviteten i brottsbekämpningen. I detta avseende överensstämmer utkastet i stora delar med ett tidigare rådsbeslut och ett tidigare rambeslut som riksdagen redan har godkänt. Samtidigt innebär SIS II en bättre övervakning och kontroll av att de uppgifter som registreras används på föreskrivet sätt, vilket förstärker skyddet för enskildas personliga integritet. I propositionen övervägs också vilka lagändringar som kan bli nödvändiga. Propositionen innehåller dock inga lagförslag. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen i denna del. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Ärendet och dess beredning 5 3 Nuvarande förhållanden 6 3.1 Schengensamarbetets huvudsakliga innehåll 6 3.2 Schengens informationssystem 7 4 Innehållet i utkastet till rådsbeslut 8 4.1 Allmänna bestämmelser 9 4.2 Medlemsstaternas ansvar 10 4.3 Ansvaret för det centrala SIS II 13 4.4 Grundläggande bestämmelser om registrering av upp- gifter 13 4.4.1 Vilka uppgifter får registreras? 13 4.4.2 Proportionalitetsbestämmelse 15 4.4.3 Särskilda bestämmelser om fotografier och fingeravtryck 15 4.4.4 Uppgifter som måste finnas för att en registrering skall få ske 16 4.4.5 Flaggning 16 4.5 Registreringar av uppgifter om personer som är efter- lysta för gripande och överlämnande eller utlämning 18 4.6 Registreringar av uppgifter om försvunna personer m.m. 19 4.7 Registreringar av uppgifter om personer som söks för att kunna delta i ett rättsligt förfarande 20 4.8 Registreringar av uppgifter om personer och föremål som omfattas av hemliga kontroller eller särskilda kontroller 21 4.9 Registreringar av uppgifter om föremål som skall beslagtas eller användas som bevismaterial vid rätte- gång i brottmål 22 4.10 Tillgång till uppgifter och gallring 24 4.10.1 Vilka myndigheter skall ha tillgång till SIS II? 24 4.10.2 Gallring 24 4.11 Allmänna bestämmelser om behandling av uppgifter 26 4.12 Skydd av uppgifter 29 4.13 Ansvar och påföljder 32 4.14 Slutbestämmelser 33 5 Godkännande av rådets beslut 34 6 Ekonomiska konsekvenser 39 Bilaga 1 Sammanfattning av utkastet till proposition 40 Bilaga 2 Förteckning över deltagare vid remissmöte den 2 november 2006 41 Bilaga 3 Utkast till rådets beslut om inrättande, drift och använd- ning av andra generationen av Schengens informations- system (SIS II) 42 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 december 2006 109 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner det inom Europeiska unionen upprättade utkastet till rådsbeslut om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II). 2 Ärendet och dess beredning Schengens informationssystem (SIS) regleras för närvarande av Schengenkonventionen. Under år 2005 presenterade kommissionen tre förslag till rättsakter som tillsammans skall utgöra den rättsliga grunden för den andra generationen av SIS, benämnd SIS II, och som är avsedda att ersätta de bestämmelser i konventionen som rör SIS. Det grundläggande motivet bakom kommissionens förslag har varit att det nuvarande systemet anses tekniskt föråldrat och att det bl.a. inte har den kapacitet som krävs med hänsyn bl.a. till att det har tillkommit tio nya medlemsstater. Eftersom SIS rör både den första och den tredje pelaren inom EU (gränskontroll och immigrationskontroll respektive polissamarbete och straffrättsligt samarbete), omfattar kommissionens förslag två typer av rättsakter. Dessa utgörs av två förslag till förordningar för förstapelarfrågorna och ett utkast till rådsbeslut för tredjepelarfrågorna. Förordningarna skall antas av Europaparlamentet och rådet genom ett s.k. medbeslutandeförfarande. En förordning är direkt tillämplig och får inte motsvaras av nationell lagstiftning angående samma sak. Mot den bakgrunden måste de delar av svenska författningar som innehåller bestämmelser som motsvarar förordningsbestämmelser utmönstras. Dessa frågor behandlas dock inte närmare i denna proposition. Utkastet till rådsbeslut omfattar de delar av Schengenkonventionens bestämmelser om SIS som rör det polisiära och det straffrättsliga samarbetet. Beslutet skall antas av rådet efter det att Europaparlamentet har fått tillfälle att yttra sig över utkastet. En politisk överenskommelse om beslutet träffades i rådet den 5 oktober 2006. Sverige lämnade i samband med det en parlamentarisk granskningsreservation. Därefter har texterna varit föremål för viss smärre korrigering efter ytterligare förhandlingar mellan medlemsstaterna och yttrande från Europaparlamentets rapportör. Europaparlamentet godkände den 25 oktober 2006 rådsbeslutet (samrådsförfarande) och de två förordningarna om SIS II (medbeslutandeförfarande) Rådet kommer därefter att slutgiltigt ta ställning till utkastet. Detta förväntas ske tidigast i slutet av året. De nya funktioner i SIS som utkastet till rådsbeslut innefattar överensstämmer i flera avseenden med ett tidigare rådsbeslut (2005/211/RIF) som riksdagen har godkänt (se prop. 2004/05:37, bet. 2004/05:JuU15, rskr. 2004/05:151). På grund av det arbete som kommissionen sedermera inledde med SIS II har dock den propositionen inte följts av någon proposition med lagförslag. I denna proposition lämnas en beskrivning av innehållet i utkastet till rådsbeslut och hur det förhåller sig till de nuvarande bestämmelserna i Schengenkonventionen. I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna utkastet till rådsbeslut. Några lagförslag presenteras dock inte. Däremot lämnas i kapitel 4 i anslutning till genomgången av innehållet i rådsbeslutet en beskrivning av på vilka sätt beslutet bedöms kräva lagändringar. Vi avser att senare återkomma till riksdagen med förslag till nödvändiga lagändringar. Orsaken till att vi har valt att lägga fram en särskild godkännandeproposition är att processen med att inhämta riksdagens ställningstagande och eventuella godkännande av beslutet annars skulle behöva skjutas upp, vilket i sin tur skulle medföra att genomförandet av beslutet i hela EU skulle försenas. Sverige är ett av de få länder som fortfarande har en parlamentarisk granskningsreservation mot beslutet. I ett utkast till proposition som har tagits fram inom Justitiedepartementet har det övervägts om riksdagen skall godkänna utkastet till rådsbeslut samt vilka lagändringar som ett kommande rådsbeslut föranleder. En sammanfattning av utkastet till proposition finns i bilaga 1. Utkastet har remitterats och diskuterats vid ett remissmöte den 2 november 2006. En förteckning över de remissinstanser som bjudits in till mötet finns i bilaga 2. De synpunkter som lämnats finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 2006/8111/PO). Utkastet till rådsbeslutet i dess senaste lydelse på svenska finns i bilaga 3. Den språkliga utformningen har ännu inte granskats av EU:s s.k. juristlingvister. 3 Nuvarande förhållanden 3.1 Schengensamarbetets huvudsakliga innehåll Den fria rörligheten för personer är, tillsammans med den fria rörligheten för varor, tjänster och kapital, en av grundstenarna i EG:s regelverk för den inre marknaden. Den fria rörligheten för personer har i huvudsak förverkligats för den gemensamma arbetsmarknaden med fri etableringsrätt och erkännande av utbildningar m.m. I syfte att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten för personer ingick Frankrike, Tyskland och Beneluxstaterna år 1985 ett avtal om att successivt avveckla personkontrollerna vid de gemensamma gränserna och att utveckla det polisiära och rättsliga samarbetet mellan staterna. Avtalet, som är ett separat mellanstatligt avtal utanför EG, ingicks i gränsorten Schengen i Luxemburg och går därför under benämningen Schengenavtalet. År 1990 undertecknades tillämpningskonventionen till Schengenavtalet med bestämmelser om dels praktiska åtgärder för att genomföra avvecklingen av personkontrollerna vid de inre gränserna, dels övriga samarbetsåtgärder. Det är denna tillämpningskonvention, kallad Schengenkonventionen, som innehåller de viktigaste reglerna för samarbetet. Schengenkonventionen började tillämpas i mars 1995 mellan sju av de EU-stater som då hade anslutit sig till Schengenavtalet. Dessa var, förutom grundarstaterna, Spanien och Portugal. Därmed upphörde gränskontrollerna mellan dessa stater. I december 1996 anslöt sig Sverige, Finland och Danmark till Schengensamarbetet. Sverige deltog därefter i Schengensamarbetets beredningsorgan och beslutande organ och är sedan den 25 mars 2001 anslutet fullt ut till samarbetet. Norge och Island undertecknade år 1996 ett anslutningsavtal avseende Schengensamarbetet. Under år 1997 och 1998 anslöt sig Italien och Österrike till Schengensamarbetet och under år 2000 även Grekland. Schweiz undertecknade ett associationsavtal under år 2004. EU:s regelverk har bitvis tagit över Schengenkonventionens bestämmelser. Det gäller t.ex. bestämmelserna om fri rörlighet för varor. Detta ligger i linje med att Schengenkonventionen endast skall tillämpas i den utsträckning den är förenlig med gemenskapsrätten. I samband med Amsterdamfördragets ikraftträdande den 1 maj 1999 har Schengenregelverket införlivats i EU. Detta har skett i enlighet med de bestämmelser som anges i det s.k. Schengenprotokollet som finns fogat till Amsterdamfördraget (se prop. 1997/98:58 s. 129 f.). En målsättning med Schengenavtalet är att avskaffa personkontroller vid de gemensamma gränserna. Avtalet innehåller olika bestämmelser som skall främja den fria rörligheten för personer mellan Schengenstaterna och införa vissa s.k. kompensatoriska åtgärder, dvs. åtgärder i syfte att stärka kampen mot sådan internationell kriminalitet och illegal invandring som kan bli en oönskad bieffekt av den fria rörligheten. Schengenkonventionen innehåller bestämmelser om praktiska åtgärder för att fullt ut uppnå Schengenavtalets syfte. Bestämmelserna, som gäller bl.a. polissamarbete, rättsligt samarbete, dataskydd, samarbete om narkotikabekämpning, harmoniserad viseringspolitik och enhetliga yttre gränskontroller, är föremål för ständig förändring genom de beslut som fattas i ministerrådet i EU. Det samlade Schengenregelverket omfattar Schengenavtalet från år 1985, Schengenkonventionen från år 1990 (Schengenkonventionen) och senare fattade beslut på ministernivå. 3.2 Schengens informationssystem Schengens informationssystem (SIS) är ett datasystem som är uppbyggt som ett efterlysningshjälpmedel och till viss del även ett spaningshjälpmedel. Systemet består av dels en nationell enhet, som är ett nationellt register för varje Schengenstat (det s.k. N.SIS), dels en central teknisk stödfunktion (det s.k. C.SIS). Med hjälp av den tekniska stödfunktionen innehåller varje Schengenstats nationella register uppgifter som är identiska med uppgifterna i de andra staternas nationella register. Varje Schengenstat använder sedan sitt nationella register för de sökningar som Schengenkonventionen reglerar (artiklarna 92 och 93). SIS utgör ett verktyg för att genomföra många av de kompensatoriska åtgärder för den borttagna gränskontrollen som Schengenkonventionen förutsätter. Syftet är att underlätta det praktiska internationella samarbetet, t.ex. när det gäller ömsesidig rättslig hjälp och utlämning. I SIS kan varje Schengenstat föra in uppgifter om personer, fordon eller andra föremål som är efterlysta eller på annat sätt eftersökta, med en begäran om att en särskild åtgärd som anges i Schengenkonventionen skall vidtas om personen eller föremålet påträffas vid en gränskontroll eller inom en Schengenstat. Schengenkonventionen reglerar vilka åtgärder som kan begäras genom SIS men ålägger inte medlemsstaterna att utföra sådana åtgärder åt varandra. Vilka åtgärder som får utföras avgörs enligt varje Schengenstats nationella rätt. I varje Schengenstat finns ett Sirenekontor. Sirene är förkortning av Supplementary Information REquest at National Entries. Sirenekontoren ansvarar för registreringarna i SIS och lämnar därutöver kompletterande information - s.k. tilläggsinformation - vid registrering eller träffar i SIS. Tilläggsinformation registreras alltså inte i SIS utan skickas från Sirenekontoret i det land som registrerat en uppgift till övriga medlemsstaters Sirenekontor eller till Sirenekontoret i den stat där träffen har uppstått. Tilläggsinformationen kan t.ex. utgöras av uppgifter om vilket brott en efterlyst person är misstänkt för, en närmare gärningsbeskrivning, tidpunkten för brottet och vem som beslutat om att personen skall efterlysas. Denna typ av tilläggsinformation är nödvändig för att det skall kunna fattas korrekta rättsliga beslut om t.ex. en efterlyst person som har gripits och begärts utlämnad eller överlämnad till en annan stat. I Sverige regleras användandet av SIS i bl.a. lagen (2000:344) om Schengens informationssystem och förordningen (2000:836) om Schengens informationssystem. Anslutande bestämmelser finns även i andra författningar, bl.a. sekretesslagen (1980:100). 4 Innehållet i utkastet till rådsbeslut Utkastet till rådsbeslut är indelat i flera kapitel. Kapitel I innehåller allmänna bestämmelser (artiklarna 1-5). Kapitel II reglerar vad medlemsstaterna åtar sig att genomföra, bl.a. att inrätta ett nationellt SIS II-system med en ansvarig nationell myndighet (artiklarna 6-11 b). Kapitel III innehåller bestämmelser om ansvarsområdet för den myndighet som ansvarar för de centrala delarna av systemet (artiklarna 12-14 aa). Kapitel III A reglerar vilka kategorier av uppgifter som SIS II får innehålla (artiklarna 14a-14c). Det innehåller också bestämmelser om under vilka förutsättningar s.k. flaggning är tillåten. Med flaggning avses att en medlemsstat begär att en registrering som har gjorts av en annan medlemsstat - och som innehåller en begäran om en viss åtgärd - skall förses med en uppgift om att åtgärden inte kan verkställas. Anledningen till att flaggning sker kan t.ex. vara att åtgärden inte skulle vara förenlig med nationell lagstiftning. Kapitel IV innehåller bestämmelser om registreringar avseende den europeiska arresteringsordern (artiklarna 15-22). Kapitel V innehåller bestämmelser om registreringar av uppgifter om försvunna personer (artiklarna 23-26). I kapitel VI finns bestämmelser om registreringar av uppgifter om personer som söks för att kunna delta i ett rättsligt förfarande (artiklarna 27-30). Kapitel VII innehåller bestämmelser om registreringar av uppgifter om personer eller föremål som omfattas av hemliga kontroller eller särskilda kontroller (artiklarna 31-34). Det kan noteras att begreppet "hemlig kontroll" (discreet checks) är avsett att innebära detsamma som Schengenkonventionens begrepp "hemlig övervakning" (discreet surveillance). I lagen om Schengens informationssystem används begreppet dold övervakning. Den svenska översättningen kan komma att ändras vid EU:s juristlingvisters kommande granskning. I kapitel VIII finns bestämmelser om registreringar av föremål som skall beslagtas eller användas som bevismaterial vid rättegång i brottmål (artiklarna 35 och 36). Kapitel VIII A reglerar vem som skall ha rätt att få ut uppgifter ur systemet och när gallring skall ske (artiklarna 37-38a). Kapitel IX innehåller allmänna bestämmelser om uppgiftsbehandlingen (artiklarna 39-48aa) och kapitel X bestämmelser om skydd av personuppgifter (artiklarna 48a-53c). Kapitel XI innehåller ansvarsbestämmelser (artiklarna 54 och 55). Kapitel XIII innehåller slutbestämmelser (artiklarna 59-65). Den nuvarande numreringen av kapitel och artiklar med olika bokstavsbeteckningar är ett resultat av de tillägg och förändringar som har gjorts under förhandlingarnas gång. Sedan texterna har fått sin slutliga utformning kommer rådsbeslutet att justeras i detta avseende. Det kan noteras att flertalet av de ändringar i förhållande till Schengenkonventionens bestämmelser som utkastet till rådsbeslut innebär redan har varit föremål för riksdagens godkännande genom propositionen 2004/05:37 Sveriges antagande av rådets beslut om införande av ett antal nya funktioner för Schengens informationssystem. Utkastet till rådsbeslut är kopplat till den förordning som rådet för rättsliga och inrikes frågor ingick en politisk överenskommelse om den 5 oktober 2006. Rådsbeslutet är avsett att träda i kraft vid samma tidpunkt som förordningen. I följande avsnitt lämnas en närmare beskrivning av innehållet i rådsbeslutet. Beskrivningen åtföljs av en jämförelse med Schengenkonventionen samt en översiktlig analys av behovet av författningsändringar. 4.1 Allmänna bestämmelser Innehållet i utkastet till rådsbeslut Genom rådsbeslutet inrättas den andra generationen av Schengens informationssystem, i det följande benämnt SIS II (artikel 1.1). I artikel 1.2 anges syftet med SIS II, nämligen att med hjälp av information som överförs via systemet bevara allmän säkerhet och ordning på medlemsstaternas territorier samt att tillämpa bestämmelserna i avdelning IV i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen om rörlighet för personer i de territorierna. I artikel 2 anges vilka slag av bestämmelser som finns i rådsbeslutet, nämligen bestämmelser om villkor och förfaranden för behandling av registreringar i SIS II och för utbyte av tilläggsinformation som används som stöd för polissamarbete och straffrättsligt samarbete. I artikel 3 definieras vad som i beslutet avses med uttrycken registrering, tilläggsinformation, kompletterande uppgifter, personuppgifter samt behandling av personuppgifter. Artikel 4 reglerar den tekniska strukturen och driften av SIS II. Enligt artikel 4.1 skall SIS II bestå av ett centralt system och en nationell del samt en kommunikationsinfrastruktur. Det centrala systemet skall bestå av en teknisk stödfunktion, som innehåller databasen för SIS II, och ett enhetligt nationellt gränssnitt, dvs. en teknisk kommunikationsöverenskommelse. Den nationella delen i varje medlemsstat skall bestå av de nationella datasystem som kommunicerar med det centrala SIS II. Den nationella delen kan innehålla en datafil (i beslutet benämnd "nationell kopia") med en kopia av hela databasen för SIS II eller delar av den. Kommunikationsinfrastrukturen mellan det centrala SIS II och det nationella gränssnittet skall tillhandahålla ett nätverk via en krypterad kanal för SIS II-data och utbyte av data mellan Sirenekontoren enligt artikel 7.2. Enligt artikel 4.2 skall uppgifter i SIS II sökas och införas via den nationella delen. I dag arbetar alla medlemsstater i en s.k. nationell kopia av den nationella delen för att bättre kunna integrera systemet med den tekniska struktur som finns i övrigt i medlemsstaten. För alla medlemsstater som använder sig av en nationell kopia skall en sådan finnas att tillgå för automatisk sökning på dess territorium. Det skall inte vara möjligt att söka i dataregister som hör till andra medlemsstaters nationella delar. I artikel 4.3 finns bestämmelser om den tekniska stödfunktion som skall stå för teknisk tillsyn och administration. Den skall bestå av ett primärt system och ett reservsystem. Det förra skall vara beläget i Frankrike (i Strasbourg) och det senare i Österrike (i Sankt Johann im Pongau). I artikel 4.4 anges de tekniska tjänster som stödfunktionen skall tillhandahålla. I artikel 5 anges vem som skall ansvara för kostnaderna för de olika delarna av SIS II. Kostnaderna för inrättande, drift och underhåll av det centrala systemet och kommunikationsinfrastrukturen skall belasta EU:s budget medan motsvarande kostnader för de nationella delarna skall belasta de enskilda medlemsstaterna. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt De bestämmelser som beskrivits ovan om ändamålet med SIS II och systemets uppbyggnad på central och nationell nivå motsvarar i sak gällande bestämmelser i Schengenkonventionen (artiklarna 92 och 93). I lagen om Schengens informationssystem finns bestämmelser som beskriver ändamålet med SIS och dess uppdelning på central och nationell nivå (1 och 2 §§). Enligt vår bedömning behöver dessa bestämmelser inte ändras med anledning av rådsbeslutet. 4.2 Medlemsstaternas ansvar Innehållet i utkastet till rådsbeslut Enligt artikel 6 skall medlemsstaterna inrätta och underhålla en nationell del och ansluta den till det centrala systemets nationella gränssnitt. Enligt artikel 7.1 skall varje medlemsstat utse en myndighet (i beslutet benämnd N.SIS II-byrån) som skall ha ansvaret för den nationella delen. Myndigheten skall ansvara för att den nationella delen fungerar smidigt och säkert, garantera att behöriga myndigheter har åtkomst till denna och vidta nödvändiga åtgärder för att bestämmelserna i beslutet följs. Medlemsstaterna skall överföra sina registreringar via denna myndighet till det centrala systemet. Enligt artikel 7.2 skall medlemsstaterna utse en myndighet (i beslutet benämnd Sirenekontoret) som skall säkra utbytet av tilläggsinformation i enlighet med bestämmelserna i den s.k. Sirenehandboken. Handboken innehåller praktiska tillämpningsföreskrifter som syftar till att arbetet vid Sirenekontoren skall bedrivas på ett enhetligt sätt. Sirenekontoren skall också samordna kontrollen av kvaliteten av de uppgifter som läggs in i SIS II. Vad som är tilläggsinformation anges i artikel 3.1. Det är information som inte ligger i SIS II men som avser SIS II-registreringar och som bl.a. kan avse att göra det möjligt för medlemsstaterna att rådfråga eller underrätta varandra i samband med att en registrering läggs in eller vid en träff i SIS II. Närmare bestämmelser om hur sådan tilläggsinformation skall utbytas finns i artikel 8. Enligt artikel 7.3 skall medlemsstaterna underrätta den myndighet som ansvarar för det centrala systemet om vilken myndighet som skall ha ansvaret för den nationella delen av SIS II och om vilken myndighet som har utsetts till Sirenekontor. För att få till stånd en snabb och effektiv dataöverföring skall varje medlemsstat, enligt artikel 9.1, när den inrättar sin nationella del följa de protokoll och förfaranden som har upprättats för detta ändamål genom kommittéförfarande (se artikel 61). Det skall gå att söka direkt mot centrala SIS II, men de flesta medlemsstater torde använda sig av en nationell kopia. En medlemsstat som använder en sådan skall, med hjälp av de tjänster som tillhandahålls av den tekniska stödfunktionen i det centrala systemet, försäkra sig om att sökningen i den nationella kopian ger samma resultat som en sökning i det centrala systemet (artikel 9.2). Artikel 10 ålägger varje medlemsstat att besluta om de åtgärder som behövs för att skydda den nationella delen och de uppgifter som registreras i den. Medlemsstaterna skall vidare, enligt artikel 10a, tillämpa sina regler om tystnadsplikt eller andra likvärdiga sekretesskyldigheter på alla personer och organ som arbetar med SIS II-uppgifter och tilläggsinformation i enlighet med sin nationella lagstiftning. Denna skyldighet skall också gälla efter det att dessa personer har lämnat sin tjänst eller anställning eller efter det att dessa organ har upphört med verksamheten. För att möjliggöra kontroll av att sökningar och utbyte av uppgifter i systemet sker enligt gällande föreskrifter åläggs medlemsstaterna i artikel 11 att, på visst närmare angivet sätt, spara uppgifter om detta i den nationella delen. Den nationella tillsynsmyndigheten skall ha rätt att få tillgång till uppgifter för att kunna utöva sin tillsyn (artikel 11.4a). Medlemsstaterna skall också se till att varje myndighet som har rätt att få ut uppgifter ur systemet följer bestämmelserna i rådsbeslutet (artikel 11a). Enligt artikel 11b skall personal vid de myndigheter som har tillgång till SIS II utbildas på lämpligt sätt i datasäkerhets- och dataskyddsregler. De skall också informeras om relevanta brott och påföljder. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Bestämmelserna i artiklarna 6-9 motsvarar artikel 92 i Schengenkonventionen och reglerar ansvaret för inrättandet och underhållet av systemet. Bestämmelserna innebär i sak inte något nytt. I 1 § lagen om Schengens informationssystem anges att Rikspolisstyrelsen skall föra det register som är den nationella delen av SIS och att detta skall vara anslutet till den centrala enheten. Där anges också att Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifterna i registret. Eftersom bestämmelserna i artiklarna 6-9 i utkastet inte innebär något nytt i sak, bedömer vi att det, vid ett svenskt genomförande av rådsbeslutet, inte krävs några lagändringar i denna del. Artikel 10 om säkerhetsåtgärder motsvaras i sak av artikel 118 i Schengenkonventionen. Artikel 10 innebär därutöver ett åtagande att fysiskt skydda uppgifter, bl.a. genom att utarbeta beredskapsplaner för att skydda kritisk infrastruktur. Genom de allmänna skyddsreglerna i personuppgiftslagen uppfyller Sverige de säkerhetskrav som ställs i utkastet till beslut. Inte heller i detta avseende torde det därför, vid ett svenskt genomförande av rådsbeslutet, behövas några lagändringar (jfr prop. 1999/2000:64 s. 148). Artikel 10a om sekretess saknar direkt motsvarighet i Schengenkonventionen. I anslutning till att Schengenkonventionens regler genomfördes i svensk rätt konstaterades att konventionen inte innehåller någon uttrycklig bestämmelse om sekretess till skydd för enskildas personliga förhållanden, men att konventionens strikta begränsningar när det gäller vilka myndigheter som skall ha tillgång till registret och reglerna om användningsbegränsning torde ha till syfte att även skydda uppgifter av hänsyn till den personliga integriteten (prop. 1999/2000:64 s. 144 f.). Av den anledningen togs i 7 kap. 41 § sekretesslagen in en särskild bestämmelse som innebär att vissa uppgifter i SIS-registret och kompletterande information på Sirenekontoret om enskildas personliga förhållanden omfattas av sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men (7 kap. 41 §, se a. prop. s. 137 f.). Motiveringen till bestämmelsen var att i princip samma sekretesskydd bör gälla för uppgifter i SIS och hos Sirenekontoren som när uppgifter av samma slag förekommer i andra sammanhang (a. prop. s. 145). Avsikten med den särskilda bestämmelsen var att garantera sekretess för sådana uppgifter som inte omfattades av redan befintliga sekretessbestämmelser. Bestämmelsen i 7 kap. 41 § kommer att gälla även för uppgifter som registreras i SIS II. Med hänsyn till detta och till att artikel 10a hänvisar till nationell lagstiftning bedömer vi att det vid ett genomförande av rådsbeslutet i denna del inte kommer att krävas någon lagändring. Som har framgått ovan under avsnitt 3.2 har i dag varje Schengenstat ett Sirenekontor som har huvudansvaret för registreringarna i SIS och som lämnar tilläggsinformation vid registreringar eller träffar i SIS till Sirenekontor i andra medlemsstater. Sirenekontorens funktion går dock inte tydligt att utläsa av Schengenkonventionen. Detta har ansetts vara en brist som nu åtgärdas genom bestämmelserna i artikel 7.1 och 7.2 i utkastet till rådsbeslut. Trots att utkastet inte ger Sirenekontoren någon förändrad funktion eller behörighet anser vi att det, vid ett genomförande av rådsbeslutet, bör övervägas om det kan vara lämpligt att ta in hänvisningar till dem i lagen eller i förordningen om Schengens informationssystem. Bestämmelsen i artikel 11 om skyldigheten att registrera sökningar och utbyte av uppgifter i systemet har delvis sin motsvarighet i artikel 103 i Schengenkonventionen och den överensstämmer även med 2004 års rådsbeslut (se prop. 2004/05:37 s. 18). Schengenkonventionen ställer dock inte några krav på att sökningar skall registreras. Enligt Schengenkonventionen skall vidare endast var tionde överföring registreras, medan rådsbeslutet ställer krav på registreringar av samtliga överföringar och sökningar. Skyldigheten att registrera överföringar regleras i dag inte i lag. Bestämmelser om skyldighet att registrera överföringar och sökningar bör även i fortsättningen kunna regleras på förordningsnivå. Artikel 11a om skyldighet att garantera överensstämmelse med rådsbeslutet m.m. saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Detsamma gäller artikel 11b om utbildning av personal. Vi gör dock bedömningen att ingen av artiklarna kräver några författningsändringar. 4.3 Ansvaret för det centrala SIS II Innehållet i utkastet till rådsbeslut Artiklarna 12-14aa reglerar ansvaret för de centrala delarna av SIS II. Enligt artikel 12 skall en särskild myndighet ha ansvaret för den operativa förvaltningen av den tekniska stödfunktionen. Den myndigheten skall även ha ansvar för vissa uppgifter som rör kommunikationen mellan det centrala systemet och de nationella delarna. Vidare ges kommissionen vissa uppgifter, bl.a. i budgetfrågor. Den skall också under en övergångsperiod, innan den särskilda myndigheten har påbörjat sina uppgifter, ansvara för den operativa förvaltningen av de centrala delarna av SIS II. I artikel 13 finns särskilda bestämmelser om säkerhet avseende de centrala delarna av SIS II. Artikel 14 reglerar skyldigheten att spara uppgifter om sökningar och utbyte av uppgifter i systemet. I artikel 14aa finns en bestämmelse om informationsskyldighet för bl.a. kommissionen. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt De nu angivna bestämmelserna, som saknar motsvarighet i Schengenkonventionen, rör uteslutande de centrala delarna av SIS II. Enligt vår bedömning kräver bestämmelserna inte några författningsändringar. 4.4 Grundläggande bestämmelser om registrering av uppgifter 4.4.1 Vilka uppgifter får registreras? Innehållet i utkastet till rådsbeslut Enligt artikel 14a skall SIS II, vid sidan av de kompletterande uppgifter som får registreras enligt rådsbeslutet, endast innehålla de kategorier av uppgifter som lämnas av medlemsstaterna och som följer de närmare angivna syften med de olika registreringar som får göras enligt rådsbeslutet (artiklarna 15, 23, 27, 31 och 35). Uppgiftskategorierna omfattar personer för vilka en registrering lagts in samt de föremål som avses i artiklarna 31 och 35. Beträffande personer får inga andra uppgifter registreras än a) efternamn, förnamn, namn vid födelsen och tidigare använda namn och eventuella alias, eventuellt separat inregistrerade, b) särskilda yttre oföränderliga fysiska kännemärken, c) födelseort och födelsedatum, d) kön, e) fotografier, f) fingeravtryck, g) medborgarskap, h) uppgifter om huruvida personen i fråga är beväpnad, kan tillgripa våld eller har rymt, i) skälet till registreringen, j) den myndighet som har lagt in registreringen, k) en hänvisning till det beslut som ger upphov till registreringen, l) begärt förfarande, m) länk(ar) till andra registreringar som lagts in i SIS II enligt artikel 46, samt n) typ av brott. Vad som skall gälla i tekniskt hänseende för att föra in, uppdatera, radera och söka i de ovan nämnda uppgifterna om föremål och personer skall i enlighet med artikel 61 fastställas av en särskild föreskrivande kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och kommissionen (artikel 14a.5). De tekniska regler som är nödvändiga för att söka de data som avses i artikel 14a.5 skall möjliggöra sökningar i såväl det centrala SIS, nationella kopior som tekniska kopior. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Vad som sägs i artikel 14a har i sak sin motsvarighet i artiklarna 94.2 och 94.3 i Schengenkonventionen, vilka har genomförts i svensk rätt genom 3 och 4 §§ lagen om Schengens informationssystem. I förhållande till Schengenkonventionen innebär utkastet till rådsbeslut den förändringen att samtliga förnamn på registrerade personer får registreras med stöd av artikel 14a.3a. Detta kräver en ändring av 4 § lagen om Schengens informationssystem. Den i sak mest genomgripande förändringen av bestämmelsen i förhållande till Schengenkonventionen är dock att ytterligare kategorier av uppgifter kan registreras, nämligen - namn vid födelsen, - tidigare använda namn, - fotografier, - fingeravtryck, - huruvida personen har rymt, - den myndighet som har lagt in registreringen, - hänvisning till beslut som registreringen grundas på, - länkar till andra registreringar som har lagts in i SIS II, samt - typ av brott. Ministerrådet har i rådslutssatser uttalat att det skall vara möjligt att lägga in fotografier och fingeravtryck i SIS II. Det bör dock anmärkas att varken Schengenkonventionen eller utkastet till rådsbeslut innehåller några bestämmelser som ålägger medlemsstaterna att registrera vissa uppgifter (även om artikel 14ad i utkastet innehåller en bestämmelse med krav på att vissa uppgifter måste framgå av registret för det fall en registrering läggs in). Detta hänger samman med att införandet av en registrering i SIS innebär en begäran om att övriga stater skall vidta en viss åtgärd. Varje Schengenstat råder själv över vilka åtgärder som den i varje särskilt fall vill begära och därigenom vilka uppgifter den själv lägger in i sin nationella enhet (se prop. 1997/98:42 s. 108). Utvidgningen av uppgiftskategorierna innebär därför inte någon skyldighet för medlemsstaterna att lägga in nya uppgifter, t.ex. fotografier och fingeravtryck, i SIS II, om ett sådant förfarande inte är förenligt med den nationella rätten. Fotografier och fingeravtryck förekommer i vissa svenska register, t.ex. i det fingeravtrycks- och signalementsregister som förs med stöd av polisdatalagen (1998:622). Den möjlighet som skall finnas att registrera ytterligare kategorier av uppgifter i SIS II kräver dock en ändring i 4 § lagen om Schengens informationssystem. Regleringen av vad som skall gälla i tekniskt hänseende avseende införande, uppdatering, radering och sökning av uppgifter kräver enligt vår mening inte några lagändringar. 4.4.2 Proportionalitetsbestämmelse Innehållet i utkastet till rådsbeslut Enligt artikel 14ab skall den medlemsstat som lägger in en registrering avgöra om fallet är adekvat, relevant och så viktigt att det motiverar en registrering i SIS II. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Proportionalitetsbestämmelsen i rådsbeslutet överensstämmer i sak med artikel 94.1 i Schengenkonventionen som har genomförts genom 6 § lagen om Schengens informationssystem. Någon författningsändring krävs därför inte för att genomföra beslutet i denna del. 4.4.3 Särskilda bestämmelser om fotografier och fingeravtryck Innehållet i utkastet till rådsbeslut Utkastet till rådsbeslut innehåller särskilda bestämmelser om under vilka förutsättningar fotografier och fingeravtryck får föras in i SIS II och för vilka syften de får användas (artikel 14ac). Bestämmelserna innebär följande. Fotografier och fingeravtryck får föras in endast efter en särskild kvalitetskontroll. Vad denna kontroll skall bestå av skall fastställas av en särskild kommitté med företrädare för medlemsstaterna och kommissionen (se artikel 61). Fotografier och fingeravtryck får endast användas för att fastställa identiteten hos en person som har påträffats efter en alfanumerisk sökning i SIS II. Så snart det är tekniskt möjligt får fingeravtryck även användas för att identifiera en person på grundval av hans eller hennes biometriska kännetecken. Innan denna funktion tas in i SIS II, skall kommissionen utarbeta en rapport om huruvida den teknik som krävs är klar och finns tillgänglig. Europaparlamentet skall höras om rapporten. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Schengenkonventionen ger inte möjlighet att registrera fotografier och fingeravtryck i SIS. Som har framgått under avsnitt 4.4.1 krävs det ändringar i lagen om Schengens informationssystem för att möjliggöra registrering av sådana uppgifter i Sverige. Vi anser också att det behöver övervägas om bestämmelsen i artikel 14ac om att fotografier och fingeravtryck endast får användas för att fastställa identiteten hos en person som påträffats efter en alfanumerisk sökning i SIS II kräver författningsändringar (jfr 2 § lagen om Schengens informationssystem). 4.4.4 Uppgifter som måste finnas för att en registrering skall få ske Innehållet i utkastet till rådsbeslut Enligt artikel 14ad förutsätter en registrering i SIS II att ett visst minimum av uppgifter finns tillgängliga och läggs in i systemet. Om inte alla dessa uppgifter finns, får alltså inte någon registrering göras. De uppgifter som måste finnas är - efternamn, förnamn, namn vid födelsen och tidigare använda namn och eventuella alias, - kön, - begärt förfarande, samt - i förekommande fall, en hänvisning till det beslut som ger upphov till registreringen. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Bestämmelsen saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Ett genomförande av bestämmelsen kräver enligt vår mening ett tillägg i lagen om Schengens informationssystem. Det kan anmärkas att bestämmelsen har getts en utformning som kan synas innebära att registrering inte får ske om det saknas t.ex. uppgift om namn vid födelsen eller tidigare använda namn eller eventuella alias. Bestämmelsen måste dock uppfattas så att registrering får ske även om en sådan uppgift saknas. En sådan tolkning stämmer också överens med de uttalanden som gjorts av företrädare för kommissionen och övriga medlemsstater under förhandlingarna i rådet. 4.4.5 Flaggning Innehållet i utkastet till rådsbeslut Allmänt Om en medlemsstat anser att en registrering inte är förenlig med dess nationella lagstiftning, internationella förpliktelser eller viktiga nationella intressen, kan den enligt artikel 14b kräva att den registrerande staten förser registreringen med en "flagga". En "flagga" är en markering om att den åtgärd som registreringen omfattar inte kommer att verkställas på dess territorium. Flaggan läggs till av Sirenekontoret i den medlemsstat som har lagt in registreringen i systemet. Flaggning kan endast begäras när det gäller tre typer av registreringar. En sådan åtgärd kan till att börja med begäras i fråga om en registrering enligt artikel 15 om personer som är efterlysta för gripande och överlämnande (enligt den europeiska arresteringsordern) eller utlämning. Det kan också begäras i fråga om en registrering enligt artikel 23 om försvunna personer och avseende en registrering enligt artikel 31 om hemlig kontroll eller särskild kontroll. Med hemlig kontroll avses en spaningsmetod som används då det finns skälig misstanke om synnerligen grov brottslighet. Att kontrollen är hemlig innebär att den är dold för den person som berörs. Något ingripande sker alltså inte då. Med särskild kontroll avses en mer fördjupad kontroll med användande av tvångsmedel, t.ex. husrannsakan, för att eftersöka föremål (prop. 1999/2000:64 s. 123). För att medlemsstaterna skall ha möjlighet att granska en registrering och bedöma om en flaggning bör göras föreskrivs i artikel 14b.2 att en registrering skall kombineras med utbyte av tilläggsinformation till övriga medlemsstater. Detta gäller dock endast registreringar av personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas eller utlämnas. Skälet till denna bestämmelse är att en arresteringsorder som skannas in i SIS ofta finns endast på originalspråket, vilket kan göra det svårt att bedöma om det finns behov av flaggning. För att det skall vara praktiskt möjligt att utnyttja tilläggsinformationen krävs ofta att den görs tillgänglig på något annat språk än originalspråket. För närvarande utbyter Sirenekontoren s.k. A- och M-formulär samtidigt som en registrering införs i SIS. Informationen i dessa formulär är inofficiellt översatt till engelska eller franska. Om den medlemsstat som lägger in en registrering i ett särskilt brådskande eller allvarligt ärende begär att den aktuella åtgärden skall vidtas, skall den verkställande medlemsstaten enligt artikel 14b.4 undersöka om den kan tillåta att den flagga som lagts till på dess begäran tas bort. Om den verkställande medlemsstaten kan tillåta att flaggan tas bort, skall den vidta de åtgärder som krävs för att se till att åtgärden kan verkställas omedelbart. Ett sådant borttagande av en flagga kan aktualiseras om det finns anledning att anta att den efterlysta personen är på väg att lämna Schengenområdet, varför en flagga skulle hindra ett omhändertagande om personen påträffades, eller om det är ett särskilt stort nationellt intresse av att personen omhändertas eller grips. Enligt artikel 14b.4a gäller förbudet mot gripande och överlämnande på territoriet i den medlemsstat som har begärt flaggning till dess att flaggan har raderats. Särskilt om flaggning vid registreringar som avser en europeisk arresteringsorder Enligt artikel 14c.1 får, när rådets rambeslut (2002/584/RIF) om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna är tillämpligt (i det följande rambeslutet), flaggning ske endast under vissa förutsättningar. Dessa är att den myndighet som enligt nationell lag är behörig att verkställa arresteringsordern har vägrat att verkställa den och dessutom krävt att flaggning skall ske. Enligt artikel 14c.2 kan flaggning även ske på begäran av en myndighet som i nationell lag pekas ut som nationell rättslig myndighet för sådana fall då det är uppenbart att verkställighet inte kan ske. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Även enligt Schengenkonventionen har en medlemsstat en möjlighet att begära att en registrering i SIS åtföljs av ett meddelande om att verkställighet inte kommer att ske på medlemsstatens territorium (artikel 94.4). När Schengenkonventionen genomfördes i svensk rätt, gjordes bedömningen att reglerna om flaggning inte krävde någon annan åtgärd än att det i lagen om Schengens informationssystem angavs att en uppgift om verkställighetsförbud får registreras. Artikel 94.4 i Schengenkonventionen motsvaras i sak av artikel 14b.1 i utkastet till rådsbeslut. Vid ett genomförande av rådsbeslutet krävs det därför enligt vår bedömning inte någon lagändring i denna del. Inte heller behövs det någon bestämmelse i lag för att genomföra rådsbeslutets bestämmelse om att medlemsstaterna skall underrättas genom tilläggsinformation om att en registrering av en europeisk arresteringsorder har lagts in (artikel 14b.2). Den frågan kan regleras i förordning. Detsamma gäller bestämmelsen om åtgärder i vissa brådskande fall (artikel 14b.4). Inte heller bestämmelsen i artikel 14c om flaggning beträffande en europeisk arresteringsorder kräver några lagändringar. De frågor som regleras där om de närmare förutsättningarna för flaggning och om behörig myndighet kan vid behov regleras i förordning. 4.5 Registreringar av uppgifter om personer som är efterlysta för gripande och överlämnande eller utlämning Innehållet i utkastet till rådsbeslut Artikel 15.1 innehåller bestämmelser om införande av uppgifter i SIS II om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas på grundval av en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas och utlämnas. Enligt artikel 15.2 skall registrering också kunna ske av uppgifter om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas på grundval av en arresteringsorder som har utfärdats i enlighet med ett avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionen och tredjeländer i enlighet med artiklarna 24 och 38 i fördraget om Europeiska unionen. Detta gäller dock endast om avtalen i fråga medger att en sådan arresteringsorder översänds via Schengens informationssystem. Den medlemsstat som lägger in en registrering som avser en europeisk arresteringsorder skall även lägga in en kopia av arresteringsordern (artikel 17). I sådana fall skall den medlemsstat som har lagt in registreringen dessutom lämna de uppgifter som arresteringsordern skall innehålla (personuppgifter och uppgifter om brott och domar, se artikel 8.1 i rambeslutet) till alla medlemsstater genom utbyte av tilläggsinformation, dvs. genom användande av sådana s.k. A- och M-formulär som används i dag (artikel 17a). När det gäller registreringar av personer som är efterlysta för att gripas och utlämnas skall de uppgifter som behövs för att verkställa en begärd åtgärd enligt en registrering meddelas genom utbyte av tilläggsinformation (artikel 17b). I artikel 17b.1 regleras vilka uppgifter tilläggsinformationen skall innehålla. Sådana uppgifter skall dock inte lämnas om de uppgifter som avses i artikel 17 eller artikel 17a redan har lämnats och de anses vara tillräckliga för att den verkställande medlemsstaten skall kunna verkställa efterlysningen. Om gripandet inte kan verkställas, antingen på grund av en medlemsstats flagga eller, när det gäller en registrering om gripande och utlämning, på grund av att en utredning ännu inte har avslutats, skall denna medlemsstat betrakta registreringen som en registrering vars syfte är att meddela var den berörda personen befinner sig (artikel 20). Artikel 22 behandlar verkställande av åtgärder på grundval av en registrering om en person som är efterlyst för att gripas och överlämnas eller utlämnas. När rambeslutet är tillämpligt, skall en registrering som läggs in i SIS II ha samma giltighet som arresteringsordern i sig. När rambeslutet inte är tillämpligt, skall en registrering ha samma giltighet som en framställning om provisoriskt anhållande enligt artikel 16 i den europeiska utlämningskonventionen. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt De nu angivna bestämmelserna i utkastet till rådsbeslut motsvarar i huvudsak bestämmelserna i artikel 95 i Schengenkonventionen. Den artikeln har genomförts genom 3 § 1 lagen om Schengens informationssystem, som anger att registret skall innehålla framställningar om omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning. Till skillnad från Schengenkonventionen och den svenska lagstiftningen anges i utkastet till rådsbeslut att även vissa angivna kompletterande uppgifter i vissa fall skall föras in i registret. Exempelvis skall en kopia av den europeiska arresteringsordern läggas in (artikel 17.1). En europeisk arresteringsorder skall (enligt artikel 8 i rambeslutet) innehålla bl.a. uppgifter om förekomsten av en verkställbar dom eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan, brottets beskaffenhet och brottsrubricering, en beskrivning av de omständigheter under vilka brottet begåtts, den eftersöktes delaktighet i brottet, det straff som dömts ut, om det rör sig om en slutlig dom, eller den straffskala för brottet som föreskrivs i den utfärdande medlemsstatens lagstiftning, samt eventuella andra konsekvenser av brottet. Bestämmelsen i 4 § lagen om Schengens informationssystem reglerar uttömmande vilka personuppgifter som får läggas in i registret. Artikel 17.1 innebär att fler personuppgifter än de som tillåts enligt 4 § lagen om Schengens informationssystem skall läggas in i registret. Vid ett genomförande av rådsbeslutet är det därför nödvändigt med en lagändring. 4.6 Registreringar av uppgifter om försvunna personer m.m. Innehållet i utkastet till rådsbeslut Artiklarna 23 och 26 i utkastet till rådsbeslut reglerar registreringar av uppgifter om försvunna personer vars vistelseort man behöver få reda på. Av artikel 23.1 följer att uppgifter får föras in om sådana personer oavsett om personerna behöver ställas under beskydd eller inte. När det gäller personer som behöver ställas under beskydd får registrering ske när ett sådant behov finns, antingen med hänsyn till personens egen säkerhet eller för att förebygga hot (artikel 23.2). En registrering av en försvunnen person på denna grund förutsätter att det finns ett beslut om omhändertagande av en behörig myndighet (artikel 23.2a). Av artikel 23.2b framgår att det för dessa fall är särskilt viktigt att underåriga som behöver ställas under beskydd registreras. Medlemsstaterna skall se till att det av registreringen framgår om den registrerade personen behöver ställas under beskydd eller inte (artikel 23.2c). När en person som har registrerats som försvunnen har återfunnits, skall den medlemsstat som har lagt in registreringen underrättas om var personen vistas (artikel 26). Uppgifter om en myndig person som har påträffats får dock inte lämnas ut utan dennes samtycke, utom mellan de behöriga myndigheterna. Trots detta får uppgift om att en registrering har raderats på grund av att en person har påträffats lämnas till den person som har rapporterat personen som försvunnen. En återfunnen person som behöver ställas under beskydd får föras till en säker plats för att förhindra fortsatt resa, om en sådan åtgärd inte strider mot nationell lag. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Bestämmelserna i artiklarna 23 och 26 överensstämmer huvudsakligen med artikel 97 i Schengenkonventionen. De bestämmelserna har genomförts i svensk rätt genom 3 § 3 och 4 lagen om Schengens informationssystem. I förhållande till Schengenkonventionen innehåller rådsbeslutet två nyheter i sak, dels en skyldighet att anteckna i registret om en person behöver ställas under beskydd eller inte, dels en möjlighet att underrätta den som har anmält en person som försvunnen om att personen har påträffats. I den mån en författningsreglering behövs av den förstnämnda frågan kan det enligt vår bedömning ske genom förordning. När det gäller underrättelse till en anmälare är bestämmelsen i rådsbeslutet fakultativ. Det finns alltså ingen skyldighet att införa en ordning som innebär att underrättelse måste ske i de fallen. Vi anser därför att någon lagändring i denna del inte är nödvändig. 4.7 Registreringar av uppgifter om personer som söks för att kunna delta i ett rättsligt förfarande Innehållet i utkastet till rådsbeslut I syfte att meddela vistelseort eller hemvist för följande personkategorier skall enligt artikel 27 uppgifter införas i SIS II om - vittnen, - åtalade personer som har kallats eller som söks för att kunna kallas för att inställa sig i domstol, - åtalade personer som skall delges en dom i ett brottmål eller andra handlingar i samband med ett brottmålsförfarande, samt - personer som skall delges en kallelse att inställa sig för verkställighet av ett frihetsberövande straff. Av artikel 30 framgår att de begärda uppgifterna skall lämnas till den ansökande medlemsstaten genom utbyte av tilläggsinformation. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Innehållet i artikel 27 i utkastet till rådsbeslut motsvaras i sak väsentligen av artikel 98 i Schengenkonventionen, som har genomförts i svensk rätt genom 3 § 5 lagen om Schengens informationssystem. Den nya bestämmelsen omfattar dock en något vidare krets av personer. Vi gör därför bedömningen att det för att genomföra rådsbeslutet i denna del torde krävas ändring i lag. 4.8 Registreringar av uppgifter om personer och föremål som omfattas av hemliga kontroller eller särskilda kontroller Innehållet i utkastet till rådsbeslut Artikel 31 reglerar införandet av uppgifter i SIS II om personer eller fordon, båtar (på engelska "boats"), flygplan och containrar för vilka det begärs att hemlig kontroll eller särskild kontroll skall vidtas. Det kan här anmärkas att eftersom ordet boat tidigare har översatts med fartyg (se prop. 2004/05:37) kan översättningen komma att ändras vid den kommande granskningen av EU:s juristlingvister. En registrering enligt artikeln får göras i syfte att bekämpa brottslighet eller förebygga hot mot den allmänna säkerheten. Som förutsättning gäller vidare beträffande registrering av personer a) att det finns tydliga tecken på att personen i fråga avser att begå, eller redan begår ett grovt brott, eller b) att den allmänna uppfattningen om honom eller henne, särskilt på grundval av redan begångna brott, leder till misstanke om att denne även i framtiden kommer att begå grova brott. Det finns vidare särskilda regler om registrering av en begäran om hemlig kontroll eller särskild kontroll avseende personer som misstänks hota statens säkerhet. På begäran av den myndighet som ansvarar för statens säkerhet kan följaktligen enligt artikel 31.3 en registrering - om detta har stöd i nationell lagstiftning - läggas in om det finns konkreta tecken på att detta är nödvändigt för att avvärja det allvarliga hot som personen utgör eller andra allvarliga hot mot statens inre eller yttre säkerhet. Den medlemsstat som lägger in en sådan registrering skall informera övriga medlemsstater om detta. Varje medlemsstat skall besluta till vilken myndighet informationen skall överlämnas. Uppgifter om fordon, båtar, flygplan och containrar får föras in i registret när det finns tydliga tecken på att de har samband med ett grovt brott eller ett allvarligt hot enligt vad som sagts ovan. Vid hemlig kontroll kan vissa uppgifter inhämtas och översändas till den myndighet som har lagt in registreringen om påträffande av den person eller det fordon eller föremål som har registrerats (artikel 32). Dessa uppgifter är a) påträffandet i sig, b) plats, tidpunkt och anledningen till att kontrollen gjordes, c) resväg och målet för resan, d) personer i de berörda personernas sällskap eller passagerare i fordonet, båten eller flygplanet som rimligen kan förväntas ha anknytning till de berörda personerna, e) fordon, båt, flygplan eller container som använts, f) transporterade föremål, samt g) omständigheter kring påträffandet av personen eller fordonet, båten, flygplanet eller containern. Sådan information skall översändas genom utbyte av tilläggsinformation. Inom ramen för särskild kontroll enligt denna artikel får personer kroppsvisiteras samt fordon, båtar, flygplan, containrar och medförda föremål genomsökas i enlighet med nationell lagstiftning. Om en medlemsstats nationella lagstiftning inte tillåter särskilda kontroller, skall kontrollerna i den medlemsstaten automatiskt ersättas med hemlig kontroll. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Under avsnitt 4.4.5 ovan har redogjorts för vad som avses med hemlig kontroll och särskild kontroll. Rådsbeslutets bestämmelser om hemliga kontroller och särskilda kontroller stämmer i sak överens med Schengenkonventionen (artikel 99). I förhållande till Schengenkonventionen innebär utkastet när det gäller föremål att - förutom fordon - även fartyg, flygplan och containrar skall kunna registreras. Detta överensstämmer med 2004 års rådsbeslut (se prop. 2004/05:37 s. 10). Artikel 99 i Schengenkonventionen har genomförts i svensk rätt genom 3 § 6 lagen om Schengens informationssystem. I den bestämmelsen anges att registret skall innehålla framställningar om dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder. Vilka kategorier av föremål som kan registreras vid sådana kontroller är dock inte närmare preciserat i lagen. Inte heller ett antagande av rådsbeslutet nödvändiggör en sådan precisering. Framställningar om särskild kontroll för att eftersöka föremål verkställs inte i Sverige eftersom det inte är förenligt med svensk rätt (se prop. 1999/2000:64 s. 123). En sådan begäran från en stat ändras i Sverige till hemlig övervakning, vilket är i enlighet med Schengenkonventionens artikel 99.5 och artikel 32.4 i utkastet till rådsbeslut. Med hänvisning till det som sagts ovan är någon lagändring med anledning av bestämmelserna i artiklarna 31 och 32 enligt vår mening inte nödvändig. 4.9 Registreringar av uppgifter om föremål som skall beslagtas eller användas som bevismaterial vid rättegång i brottmål Innehållet i utkastet till rådsbeslut I artikel 35 anges att uppgifter om lätt identifierbara föremål som skall beslagtas eller användas som bevis i brottmål skall registreras i SIS II. Det gäller dock endast för sådana föremål som ingår i någon av följande kategorier: - motorfordon med en cylindervolym överstigande 50 cc samt båtar och flygplan, - släpvagnar med en tjänstevikt överstigande 750 kg samt husvagnar, industritillbehör, utombordsmotorer och containrar, - skjutvapen, - stulna, bortförda eller försvunna officiella blankodokument, - stulna, bortförda, försvunna eller ogiltiga utfärdade identitetshandlingar, t.ex. pass, ID-kort, körkort, uppehållstillstånd och resehandlingar, - stulna, bortförda, försvunna eller ogiltiga registreringsbevis för fordon och nummerplåtar för fordon, - sedlar (registrerade sedlar), samt - värdepapper och betalningsmedel som checkar, kreditkort, obligationer och aktier som stulits, bortförts, försvunnit eller ogiltigförklarats. Av artikel 36 framgår bl.a. att om en efterforskning visar att det finns en registrering som matchar ett påträffat föremål, skall den myndighet som har observerat registreringen kontakta den som lagt in registreringen för att komma överens om vilka åtgärder som skall vidtas. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Bestämmelserna om registreringar av uppgifter om föremål som skall beslagtas eller användas som bevis i brottmål motsvaras delvis av artikel 100 i Schengenkonventionen. Kategorierna av föremål har dock utökats i rådsbeslutet och när det gäller flera av dem har den tidigare begränsningen till att det skall röra sig om stulna, bortförda eller försvunna föremål tagits bort. Skälet till att det sistnämnda kravet har tagits bort är att det under förhandlingarna om rådsbeslutet har ansetts vara en olämplig begränsning i förhållande till syftet med SIS. Det har följaktligen gjorts gällande att det måste vara möjligt att registrera fordon och vissa föremål som skall beslagtas eller användas som bevis i en brottmålsrättegång även om fordonet eller föremålet inte är stulet bortfört eller försvunnet. Utkastet i denna del innebär exempelvis att det blir möjligt att registrera en flyktbil som använts vid ett rån även om gärningsmannen är ägare av bilen. Artikel 100 i Schengenkonventionen har genomförts i svensk rätt genom 3 § 7 lagen om Schengens informationssystem. I den bestämmelsen anges endast att registret skall innehålla framställningar om omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång i brottmål. Vilka kategorier av föremål som skall registreras är inte närmare preciserat i lagen. Den nuvarande lydelsen av 3 § 7 har alltså en sådan utformning att den täcker även de föremål som nu läggs till. Vi anser därför att någon lagändring med anledning av bestämmelserna i artiklarna 35 och 36 inte är nödvändig. 4.10 Tillgång till uppgifter och gallring 4.10.1 Vilka myndigheter skall ha tillgång till SIS II? Innehållet i utkastet till rådsbeslut Artikel 37 reglerar vilka nationella myndigheter som skall ha rätt att få tillgång till uppgifter i SIS II. Enligt artikel 37.1 skall detta till att börja med gälla för de myndigheter som ansvarar för gränskontroller. Därtill gäller det myndigheter som ansvarar för andra kontroller inom landet som verkställs av polis och tullmyndigheter, för samordning av sådana kontroller eller för införande av uppgifter i SIS II. Enligt artikel 37.2 får även andra myndigheter ha tillgång till uppgifter i SIS II. Detta gäller nationella rättsliga myndigheter, bl. a. åklagarmyndigheter. Artiklarna 37a-37c reglerar Europols och Eurojusts tillgång till SIS II. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Artikel 37.1 i utkastet till rådsbeslut överensstämmer i huvudsak med artikel 101.1 i Schengenkonventionen. Den senare artikeln har genomförts genom 9 § lagen om Schengens informationssystem. Bestämmelsen i artikel 37.2 om rätt för bl.a. åklagarmyndigheter att ha tillgång till uppgifter saknar dock motsvarighet i Schengenkonventionen. Vid genomförandet av Schengenkonventionen i svensk rätt uttalades att de undersökningar som omfattas av konventionen i Sverige leds och samordnas av åklagare. Mot den bakgrunden gavs även åklagarmyndigheter, vari Ekobrottsmyndigheten inkluderades, rätt att få tillgång till uppgifter ur SIS när de utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott. Någon lagändring i denna del behövs därför inte. Bestämmelserna om Europols och Eurojusts tillgång till SIS II saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. De behöver inte genomföras i nationell rätt eftersom tillgången gäller det centrala registret. 4.10.2 Gallring Innehållet i utkastet till rådsbeslut Enligt artikel 38.1 får registreringar om personer i SIS II inte bevaras längre än vad som är nödvändigt för det syfte som registreringen har. Den medlemsstat som har lagt in en registrering i SIS II skall senast tre år därefter se över om den behöver bevaras. För registreringar om personer enligt artikel 31 (hemliga kontroller och särskilda övervakningar) är denna tid i stället ett år (artikel 38.2). Varje medlemsstat skall när så är lämpligt fastställa kortare tidsfrister för översyn i enlighet med sin nationella lagstiftning (artikel 38.2aa). Den medlemsstat som har lagt in registreringen får inom tidsfristen för översynen efter en individuell bedömning som skall registreras besluta att registreringen skall bevaras om detta visar sig nödvändigt för det syfte i vilket den lagts in. Om det fattas ett sådant beslut, börjar tidsfristen i artikel 38.2 löpa på nytt. Den centrala tekniska stödfunktionen skall underrättas om varje beslut om förlängning (artikel 38.2a). Enligt artikel 38.3 skall registreringarna raderas automatiskt när den tidsfrist för översyn som avses i punkt 2 har löpt ut. Detta skall dock inte gälla om en förlängning har beslutats och den tekniska stödfunktionen har underrättats om detta. Den centrala stödfunktionen skall fyra månader i förväg automatiskt informera medlemsstaterna om en planerad radering av uppgifter i systemet. Medlemsstaterna skall föra statistik över antalet registreringar vilkas bevarandetid har förlängts (artikel 38.4a). Enligt artikel 38a får registreringar om föremål som har lagts in i SIS II inte bevaras längre än vad som är nödvändigt för det syfte i vilket de lämnats. Registreringar om föremål som lagts in i enlighet med artikel 31 skall bevaras i högst fem år. Registreringar om föremål som har lagts in i enlighet med artikel 35 (föremål som skall beslagtas eller användas som bevismaterial vid rättegång) skall bevaras i högst tio år. På motsvarande sätt som gäller för registreringar om personer får dessa tider förlängas. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Bestämmelserna i artiklarna 38.1-38.2a i utkastet till rådsbeslut om gallring av uppgifter om personer överensstämmer huvudsakligen med Schengenkonventionen (artikel 112.1-112.4), som har genomförts genom 11 § 1 och 2 lagen om Schengens informationssystem. Att en uppgift enligt den paragrafen skall gallras senast vid en viss tid innebär att om det dessförinnan står klart att uppgiften inte längre behövs för ändamålet med registreringen, gallring skall ske vid den tidigare tidpunkten enligt den allmänna bestämmelsen i 9 § första stycket i) personuppgiftslagen (1998:204). Eftersom utkastet till rådsbeslut alltså inte innebär någon ändring i sak i förhållande till vad som redan gäller krävs inte någon lagändring när det gäller gallringsfristerna. Som framgått ovan innebär utkastet till rådsbeslut, liksom Schengenkonventionen, att uppgifter om personer kan stå kvar längre tid i registret än de angivna tiderna om det är nödvändigt för syftet med registreringen. Till skillnad från Schengenkonventionen innebär utkastet till rådsbeslut att en bedömning av behovet av en sådan förlängning skall registreras. Vid ett svenskt genomförande av rådsbeslutet kan en särskild lagbestämmelse om detta enligt vår bedömning behövas. Bestämmelsen i rådsbeslutet om automatisk radering (artikel 38.3) saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Den påverkar dock inte gallringsfristerna i sig utan reglerar endast sättet för hur gallring skall ske i tekniskt avseende. Vi anser att de föreskrifter som eventuellt kan behövas i denna del kan meddelas genom förordning. Detsamma gäller den i förhållande till Schengenkonventionen nya bestämmelsen om skyldigheten att föra statistik över antalet registreringar vilkas bevarandetid har förlängts (artikel 38.4a). Bestämmelserna om gallring av uppgifter om föremål (artikel 38a) motsvaras av artikel 113 i Schengenkonventionen som har genomförts genom 11 § 3-5 lagen om Schengens informationssystem. Till skillnad från Schengenkonventionen innebär utkastet till rådsbeslut att inte heller uppgifter om föremål får bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt. Enligt utkastet får uppgifter om samtliga typer av föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller användas som bevis vid rättegång i brottmål bevaras i högst fem år. Enligt Schengenkonventionen får uppgifter om vissa typer av föremål (motorfordon, släpvagnar och husvagnar) bevaras i högst tre år. Enligt vår mening krävs lagändringar i denna del för att genomföra rådsbeslutet i svensk rätt. 4.11 Allmänna bestämmelser om behandling av uppgifter Innehållet i utkastet till rådsbeslut Behandling av uppgifter m.m. Medlemsstaterna får behandla de uppgifter som anges i artiklarna 15, 23, 27, 31 och 35 endast för de ändamål som anges för varje kategori av registrering (artikel 40.1). Uppgifterna får kopieras i tekniskt syfte endast i den mån en sådan kopiering krävs för att behöriga myndigheter skall kunna hämta uppgifter. Om en sådan kopiering sker, skall samma bestämmelser gälla för kopian som för den nationella delen som sådan. Registreringar som har lagts in av andra medlemsstater får inte kopieras från den nationella delen till andra nationella informationssystem (artikel 40.2). Sådana kopior som leder till databaser som inte är uppkopplade via nätet får endast skapas för en period som inte överstiger 48 timmar. Denna period kan dock förlängas i nödfallssituationer. Dessa kopior skall i så fall förstöras så snart nödfallssituationen har upphört. Medlemsstaterna skall föra ett uppdaterat register över sådana kopior och göra detta tillgängligt för den nationella tillsynsmyndigheten (artikel 40.2a). De nationella myndigheterna skall endast ha åtkomst till SIS II-uppgifter inom ramen för sin behörighet och personalen skall vara bemyndigad (artikel 40.3). I vissa fall får uppgifter i SIS II användas för annat syfte än det för vilket uppgifterna förts in. Detta gäller om en användning av uppgifterna krävs för att avvärja en omedelbart förestående allvarlig fara för den allmänna ordningen och säkerheten, en betydande risk för statens säkerhet eller ett grovt brott. Den medlemsstat som har lagt in registreringen måste dock i förväg ge sitt tillstånd till sådan användning (artikel 40.4). Registrerade uppgifter får inte användas för administrativa ändamål (artikel 40.6). All användning av uppgifter som inte är förenlig med de punkter som har nämnts ovan skall betraktas som ett åsidosättande av varje medlemsstats nationella lagstiftning (artikel 40.7). Varje medlemsstat skall till förvaltningsmyndigheten sända in en förteckning över de myndigheter som enligt beslutet har tillstånd att direkt hämta uppgifter ur SIS II. I förteckningen skall för varje myndighet anges vilka uppgifter som den får hämta och för vilka syften uppgifterna får hämtas. Förvaltningsmyndigheten skall se till att förteckningen årligen offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (artikel 40.8). Många av de uppgifter som registreras i SIS II finns redan i andra nationella register. Av artikel 42 följer att bestämmelserna om gallring av uppgifter i SIS II inte hindrar att medlemsstaterna bevarar uppgifter i sådana register. Om inget särskilt föreskrivs i Europeiska unionens lagstiftning, skall varje medlemsstats nationella lagstiftning gälla för de uppgifter medlemsstaten lägger in i den nationella delen. Om en begärd åtgärd inte kan vidtas, skall den anmodade medlemsstaten omedelbart informera den medlemsstat som har lagt in registreringen (artikel 42.a). Den medlemsstat som lägger in en registrering skall ansvara för att uppgifterna är korrekta, aktuella och att det finns lagstöd för registreringen (artikel 43.1). Endast den medlemsstat som lägger in en registrering skall ha rätt att ändra, komplettera, korrigera, uppdatera eller radera de uppgifter som den har lagt in (artikel 43.2). Om någon av de medlemsstater som inte har lagt in registreringen har information som tyder på att en uppgift är felaktig eller har lagrats olagligt, skall den genom utbyte av tilläggsinformation underrätta den medlemsstat som har lagt in registreringen om detta så snart som möjligt, dock senast tio dagar efter det att den har fått kännedom om dessa belägg. Den medlemsstat som får sådan information skall kontrollera registreringen och vid behov, utan dröjsmål, korrigera eller radera uppgiften (artikel 43.3). Om medlemsstaterna inte kan enas i en sådan fråga, kan frågan prövas av den gemensamma tillsynsmyndigheten (artikel 43.4). Vissa frågor om identitet m.m. Om en person som har registrerats säger sig vara någon annan än den som har efterlysts, skall medlemsstaterna utbyta information om detta genom tilläggsinformation (artikel 43.5a). När en medlemsstat lägger in en registrering avseende en person som redan är föremål för registrering i SIS II, skall den medlemsstat som lägger in den senare registreringen komma överens om införandet med den medlemsstat som lade in den första registreringen. Detta skall ske genom utbyte av tilläggsinformation (artikel 43.6). Om det vid införandet av en ny registrering framkommer att det i SIS II redan finns en person med samma identitetskriterium, skall följande förfarande följas (artikel 43.a). Sirenekontoret skall kontakta den ansökande myndigheten för att klarlägga om det rör sig om samma person. Om kontrollen visar att det rör sig om samma person, skall Sirenekontoret tillämpa det förfarande för inläggning av flera registreringar som anges i artikel 43.6. Om kontrollen avslöjar att det rör sig om två olika personer, skall Sirenekontoret godkänna begäran om registrering genom att lägga till sådan information som krävs för att undvika felaktig identifiering. Om den person som avses i en registrering kan förväxlas med en person vars identitet har missbrukats, skall den medlemsstat som har lagt in registreringen lägga in uppgifter om detta. Som förutsättning för en sådan registrering gäller dock att det finns samtycke från den sistnämnda personen (artikel 44.1). För sådana fall får endast vissa personuppgifter registreras. Särskilda regler gäller vidare för tillgången till och gallring av sådana uppgifter (artikel 44.3-5). Artikel 46 innehåller bestämmelser om skapandet av länkar mellan uppgifter inom den nationella delen av SIS II. Tilläggsinformation m.m. För att stödja utbytet av tilläggsinformation skall medlemsstaterna behålla en hänvisning till de beslut som ger upphov till en registrering vid Sirenekontoret (artikel 47.1). Personuppgifter som har registrerats hos Sirenekontoret till följd av informationsutbyte skall bevaras endast under så lång tid som kan behövas för att uppnå det syfte för vilket de tillhandahölls. De skall under alla omständigheter raderas senast ett år efter det att registreringen med anknytning till personen har raderats i SIS II (artikel 47.2). Detta skall dock inte påverka en medlemsstats rätt att i sitt nationella informationssystem bevara uppgifter som rör en registrering som den medlemsstaten har lagt in eller en registrering i samband med vilken en åtgärd har vidtagits på dess territorium. Hur länge en sådan uppgift får bevaras skall fastställas i den nationella lagstiftningen (artikel 47.3). Övriga bestämmelser om uppgiftsbehandling Enligt artikel 48 får uppgifter som behandlas i SIS II inte överföras till eller göras tillgängliga för tredjeländer eller internationella organisationer. Undantag gäller dock för informationsutbyte med Interpol avseende uppgifter om stulna, bortförda, borttappade eller ogiltigförklarade pass (artikel 48.aa). Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Vad som sägs i artikel 40 om behandling av uppgifter överensstämmer i allt väsentligt med artiklarna 101 och 102 i Schengenkonventionen, vilka har genomförts i svensk rätt genom 10 § lagen om Schengens informationssystem. I huvudsak kräver rådsbeslutet enligt vår bedömning därför inte några författningsändringar. Under det fortsatta lagstiftningsarbetet bör dock analyseras i vad mån det behöver införas en särskild lagbestämmelse med anledning av artikel 40.4 som reglerar under vilka förutsättningar uppgifter i SIS II får användas för andra ändamål än de för vilka uppgifterna registrerats. Även när det gäller innehållet i artikel 40.2, 40.2a och 40.3 bör behovet av författningsändringar övervägas. Bestämmelsen i artikel 42.a om registreringar i SIS II och nationell lagstiftning motsvaras av artiklarna 104.2 och 104.3, som har genomförts genom 5 § lagen om Schengens informationssystem. Eftersom utkastet till rådsbeslut inte innebär någon ändring i sak, behövs ingen lagändring i denna del. Under det fortsatta arbetet bör dock behovet av förordningsändringar övervägas när det gäller skyldigheten att för vissa fall underrätta den medlemsstat som har lagt in en registrering. Bestämmelserna om datakvalitet i artikel 43, som överensstämmer med artiklarna 105-107 i Schengenkonventionen, reglerar inte innehållet i SIS II utan tar sikte på ansvaret för att de uppgifter som läggs in är korrekta och på vilka åtgärder som skall vidtas om det framkommer att en uppgift som har registrerats av en annan medlemsstat är felaktig. Enligt 1 § lagen om Schengens informationssystem är Rikspolisstyrelsen personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i den svenska nationella enheten i SIS. Därmed har Rikspolisstyrelsen att följa de grundläggande krav på registreringen som följer av personuppgiftslagen (9 §) och som innefattar bl.a. skyldighet att se till att de uppgifter som registreras är riktiga. Någon lagändring i denna del är därför enligt vår mening inte nödvändig. Skyldigheten för Rikspolisstyrelsen som ansvarig för den nationella enheten i SIS att underrätta en annan medlemsstat om förmodat felaktiga uppgifter kan vid behov regleras på förordningsnivå. Bestämmelserna i artiklarna 43a och 44 om åtgärder vid identifieringsproblem saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Bestämmelserna innebär bl.a. att kompletterande uppgifter, t.ex. uppgifter som rör en annan person än den som framställningen primärt avser, i vissa fall får läggas in i registret. I Schengenkonventionen och i lagen om Schengens informationssystem regleras vilka uppgifter som får registreras beträffande en person (artikel 94 respektive 4 §). I vart fall uppgifter om andra personer än den som en registrerad framställning avser torde inte falla in under de nuvarande reglerna. En lagändring i denna del är därför enligt vår bedömning nödvändig. Bestämmelserna i artikel 46 om länkar saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Beroende på hur systemet med länkning kommer att utformas kan författningsändringar komma att behövas. Även bestämmelserna om gallring av tilläggsinformation saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Som vi har påpekat ovan anser vi att det bör övervägas om regler om användandet av tilläggsinformation bör införas i lag eller förordning. I så fall bör även behovet av särskilda regler om gallring av sådana uppgifter övervägas. Schengenkonventionen innehåller ingen motsvarighet till bestämmelserna i artiklarna 48 och 48aa om begränsningar i rätten att överföra/göra tillgängliga uppgifter till tredjeländer och internationella organisationer. Däremot reglerar Schengenkonventionen uttömmande (artikel 109) vilka myndigheter som skall ha tillgång till SIS. Artikel 109 i konventionen har genomförts i svensk rätt genom bestämmelsen i 9 § lagen om Schengens informationssystem med tillhörande förordningsbestämmelser. Reglering innebär i praktiken att det inte är tillåtet att överföra uppgifter till tredjeländer och internationella organisationer. Artikel 48 torde därför inte kräva några författningsändringar. Det kan anmärkas att artikel 48 främst torde få betydelse för uppgifter som andra stater lägger in i SIS II, eftersom den information som Sverige lägger in i systemet även torde finnas i andra nationella register. Överföring av uppgifter som finns i nationella register påverkas inte av bestämmelserna om uppgifter i SIS. Europol får förutsättas få tillgång till den centrala delen av SIS och inte till de nationella delarna av systemet. Vi gör därför bedömningen att artikel 48aa därför inte torde kräva författningsändringar. 4.12 Skydd av uppgifter Innehållet i utkastet till rådsbeslut Enligt artikel 48a skall behandling av sådana känsliga uppgifter som avses i artikel 6 första meningen i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter inte vara tillåten. Enligt artikel 49 skall personuppgifter som behandlas med tillämpning av beslutet skyddas i enlighet med samma konvention. Artikel 50 innehåller bestämmelser om enskildas rätt att få tillgång till uppgifter i SIS II om sig själva samt om rättelse av oriktiga uppgifter och om radering av olagligt lagrade uppgifter. Rätten till sådan åtkomst skall styras av lagstiftningen i den medlemsstat från vilken en sådan begäran görs gällande (artikel 50.1). Om en medlemsstat föreskriver det, skall den nationella tillsynsmyndigheten avgöra om uppgifter får lämnas ut. En medlemsstat som inte har lagt in registreringen får endast lämna ut uppgifter ur SIS II om den har gett den medlemsstat som har lagt in registreringen tillfälle att yttra sig. Om genomförandet av en laglig uppgift i samband med registreringen eller skyddet av tredje mans rättigheter och frihet kräver det, skall ingen information lämnas till den registrerade (artikel 50.2). Alla personer skall ha rätt att få oriktiga uppgifter om sig själva rättade och olagligt lagrade uppgifter raderade (artikel 50.3). Den person som berörs skall informeras så snart som möjligt och under alla förhållanden inte senare än 60 dagar från det att en ansökan om rättelse eller radering lämnades in (artikel 50.3a). Han eller hon skall vidare så snart som möjligt och senast inom tre månader från ansökan underrättas om vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av denna (artikel 50.3b). Kortare tidsfrister kan meddelas genom nationella bestämmelser. Artikel 52 reglerar rätten till rättslig prövning. Var och en skall vid en domstol eller vid en enligt nationell lag behörig myndighet kunna väcka talan för att rätta, radera eller få information eller få gottgörelse på grund av en registrering som berör honom eller henne (artikel 52.1). Utan att det påverkar bestämmelserna om skadestånd i artikel 54 förbinder sig medlemsstaterna inbördes att verkställa slutliga avgöranden som har meddelats av en sådan domstol eller myndighet (artikel 52.2). De regler om rättsmedel som föreskrivs i artikel 52 skall utvärderas av kommissionen två år efter beslutets ikraftträdande (artikel 52.3) Artikel 53 reglerar tillsynen över den nationella delen av SIS II. Varje medlemsstat skall se till att en oberoende myndighet (i beslutet kallad "den nationella tillsynsmyndigheten") övervakar lagligheten i behandlingen av personuppgifter i SIS II inom eller från dess territorium. Övervakningen skall inkludera utbyte och behandling av tilläggsinformation (artikel 53.1a). Tillsynsmyndigheten skall se till att en granskning av behandlingen av uppgifter i den nationella delen genomförs minst vart fjärde år i enlighet med internationella redovisningsstandarder (artikel 52.1b) Medlemsstaterna skall se till att tillsynsmyndigheten har de resurser som krävs för att fullgöra de uppgifter som åläggs den enligt beslutet (artikel 53.1c). Artikel 53a reglerar tillsyn över den centrala förvaltningsmyndighet som har ansvar för den operativa förvaltningen av det centrala SIS II. Artikel 53b reglerar samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och den centrala tillsynsmyndigheten. Artikel 53c innehåller särskilda bestämmelser om uppgiftsskydd för det fall kommissionen delegerar sitt ansvar under en övergångsperiod enligt artikel 12.3. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Bestämmelserna i utkastet till rådsbeslut om behandling av känsliga uppgifter motsvaras av artikel 94.3 i Schengenkonventionen. Den artikeln har genomförts i svensk rätt genom 7 § lagen om Schengens informationssystem. Vi anser därför att det vid ett genomförande av rådsbeslutet inte är nödvändigt med några lagändringar i denna del. Bestämmelsen om skydd av personuppgifter motsvaras av artikel 117 i Schengenkonventionen. Vid genomförandet av Schengenkonventionen gjordes bedömningen att de allmänna skyddsreglerna i personuppgiftslagen uppfyller konventionens krav och att någon lagstiftning i denna del inte var nödvändig (prop. 1999/2000:64 s. 147 f). Vi anser att den bedömningen fortfarande gäller. Vad som sägs i artikel 50 om enskilds rätt att få ut uppgifter om sig själv stämmer i sak överens med artikel 109 i Schengenkonventionen. I såväl konventionen som utkastet till rådsbeslut föreskrivs alltså att nationell rätt skall gälla i fråga om enskildas rätt att ta del av uppgifter om sig själva. Detta innebär att 25-27 §§ personuppgiftslagen om informationsskyldighet blir tillämpliga om inte något annat föreskrivs. Vid genomförandet av Schengenkonventionen gjordes bedömningen att personuppgiftslagens bestämmelser inte borde frångås i någon del. De gäller alltså för de fall som nu är aktuella utan något särskilt påpekande om det i lagen om Schengens informationssystem. Några lagändringar är därför enligt vår mening inte nödvändiga. Även artikel 50.2 om att ingen information skall lämnas ut till den enskilde i vissa fall har sin motsvarighet i Schengenkonventionen (artikel 109.2). Vid genomförandet av Schengenkonventionen gjordes bedömningen att dess bestämmelser i denna del inte krävde någon lagändring (prop. 1997/98:142 s. 115 f.f.). Vi finner inte någon anledning att göra någon annan bedömning nu. Vad som sägs i artikel 50 om rättelse och radering motsvaras av artikel 110 i Schengenkonventionen. Den bestämmelsen har genomförts i svensk rätt genom 12 § lagen om Schengens informationssystem. Någon lagändring med anledning av artikel 50 är därför inte nödvändig. Till skillnad från Schengenkonventionen innehåller dock rådsbeslutet (artikel 50.3a och 50.3b) särskilda bestämmelser om inom vilken tid den som har begärt rättelse skall informeras om vidtagna åtgärder etc. Vid ett genomförande av rådsbeslutet bör det enligt vår mening övervägas om dessa bestämmelser bör inarbetas i lagen om Schengens informationssystem eller om de kan genomföras genom förordning. Bestämmelsen i utkastet till rådsbeslut om rättslig prövning av frågor om rättelse m.m. (artikel 52) överensstämmer med artikel 111 i Schengenkonventionen. Bestämmelsen innebär att en framställning om de olika åtgärderna skall kunna göras till domstol eller behörig myndighet. Den bestämmelse om rättelse som har angetts i stycket ovan innebär att Rikspolisstyrelsen skall pröva de frågor som nu är aktuella. Rätten till rättslig prövning enligt artikel 52 omfattar också anspråk på skadestånd. Även denna bestämmelse har sin motsvarighet i artikel 111 i Schengenkonventionen. Dessa frågor regleras i lagen om Schengens informationssystem genom en hänvisning till 48 § personuppgiftslagen, där det föreskrivs att den personuppgiftsansvarige skall ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen har orsakat. Någon lagändring för att genomföra rådsbeslutet i denna del är inte nödvändig. Det kan dock mot bakgrund av vad som har uttalats i prop. 2005/06:173 Översyn av personuppgiftslagen finnas anledning att överväga om det bör införas en bestämmelse i lagen om Schengens informationssystem om rätt att överklaga Rikspolisstyrelsens beslut. Bestämmelsen i utkastet till rådsbeslut om utseende av en nationell tillsynsmyndighet motsvaras i allt väsentligt av Schengenkonventionen (artikel 114). Vid genomförandet av Schengenkonventionen gjordes bedömningen att Datainspektionen borde vara tillsynsmyndighet för det svenska SIS-registret, eftersom inspektionen redan var tillsynsmyndighet för polisregister i allmänhet. Detta ansågs inte kräva någon lagreglering (se prop. 1999/2000:64 s. 155 f). Datainspektionen bör enligt vår mening vara tillsynsmyndighet även avseende SIS II. Någon lagreglering i denna del är inte nödvändig. Bestämmelserna i utkastet till rådsbeslut om tillsyn över förvaltningsmyndigheten (artikel 53a), samarbete (artikel 53b) och uppgiftsskydd under viss tid (artikel 53c) motsvaras i huvudsak av artikel 115 i Schengenkonventionen. Dessa bestämmelser reglerar endast frågor som avser den centrala enheten i SIS. Några bestämmelser i lag för att genomföra dessa artiklar är alltså inte nödvändiga. 4.13 Ansvar och påföljder Innehållet i utkastet till rådsbeslut Varje medlemsstat skall i enlighet med sin nationella lagstiftning vara ansvarig för skada som åsamkas en person genom användningen av den nationella delen av SIS II. Detta skall även gälla skador som har orsakats av den medlemsstat som lagt in registreringen, om medlemsstaten har lagt in felaktiga uppgifter eller lagrat uppgifter på ett olagligt sätt (artikel 54.1). Om den medlemsstat mot vilken talan väcks inte är den medlemsstat som har lagt in registreringen, skall den senare medlemsstaten på begäran ersätta utbetalade skadeståndsbelopp, såvida inte den medlemsstat som begär ersättning har använt uppgifterna på ett sätt som strider mot rådsbeslutet (artikel 54.2). Om en medlemsstat inte uppfyller sina skyldigheter enligt beslutet och detta skadar SIS II, skall den medlemsstaten anses ansvarig för skadan, såvida inte förvaltningsmyndigheten eller andra medlemsstater som deltar i SIS II har underlåtit att vidta rimliga åtgärder för att förhindra skadan eller begränsa dess verkningar (artikel 54.3). Medlemsstaterna skall se till att effektiva, proportionella och avskräckande påföljder utdöms i enlighet med nationell lag, om uppgifter som har lagts in i SIS II missbrukas eller om något utbyte av tilläggsinformation sker i strid med rådsbeslutet (artikel 55). Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Bestämmelserna om skadeståndsansvar i utkastet till rådsbeslut (artikel 54) överensstämmer i huvudsak med Schengenkonventionen (artikel 116). Konventionens bestämmelser kommer i svensk rätt till uttryck i 13 § lagen om Schengens informationssystem, som hänvisar till 48 § personuppgiftslagen. Det som skiljer rättsakterna åt är att det i utkastet till rådsbeslut har tagits in ytterligare en bestämmelse om medlemsstaternas ansvar, artikel 54.3, som innebär att en medlemsstat som har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt beslutet skall, om detta skadar SIS II, som regel anses ansvarig för skadan. Denna bestämmelse kräver dock ingen reglering i nationell lag. Vi bedömer därför att det inte krävs några lagändringar för att genomföra rådsbeslutets bestämmelser om skadeståndsansvar. Bestämmelsen i artikel 55 i utkastet till rådsbeslut om påföljder för missbruk av uppgifter som har lagts in i SIS II eller tilläggsinformation saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Bestämmelsen innebär att det är upp till medlemsstaterna att besluta om hur överträdelser av bestämmelserna i SIS skall beivras. För de förfaranden som omfattas av artikeln kan straffansvar tänkas komma i fråga enligt olika bestämmelser. Exempelvis kan en person som olovligen bereder sig tillgång till SIS dömas för dataintrång i enlighet med 4 kap. 9 c § brottsbalken. Beroende på omständigheterna kan även ansvar för tjänstefel eller brott mot tystnadsplikt aktualiseras (jfr 20 kap. 1 § resp. 20 kap. 3 § brottsbalken). Till exempel kan den som i strid med 7 kap. 41 § sekretesslagen lämnar ut uppgifter om en person som har registrerats i SIS dömas till ansvar för brott mot tystnadsplikt i enlighet med 20 kap. 3 § brottsbalken. Någon lagändring i denna del är inte nödvändig. 4.14 Slutbestämmelser Innehållet i utkastet till rådsbeslut Artikel 59 innehåller bestämmelser om vissa uppgifter för den centrala förvaltningsmyndigheten när det gäller övervakning och statistik. Artikel 61 innehåller bestämmelser om den rådgivande kommitté som har att utarbeta regler för vissa förfaranden som omfattas av rådsbeslutet (se bl.a. artikel 8). Av artiklarna 62 och 63 följer att rådsbeslutet kommer att ersätta motsvarande bestämmelser i Schengenkonventionen (artiklarna 64 och 92-119) och vissa rådsbeslut som har fattats. Artikel 64.1 innehåller övergångsbestämmelser om registreringar som förs över från SIS till SIS II. Enligt artikeln skall medlemsstaterna så snart som möjligt och senast inom tre år från den dag som avses i artikel 65.1a, se till att innehållet i de registreringar som överförs från SIS till SIS II uppfyller bestämmelserna i rådsbeslutet. Bestämmelserna i artiklarna 94, 95, 97, 98, 99 och 100 i Schengenkonventionen får fortsätta att tillämpas på innehållet i de registreringar som överförs från SIS till SIS II under denna tidsperiod. Medlemsstaterna skall dock se till att i de fall ändringar eller tillägg görs beträffande en sådan överförd registrering så skall registreringen efter tillägget eller ändringen stå i överensstämmelse med rådsbeslutet. Om en registrering har överförts från SIS till SIS II och en träff uppstår avseende den registreringen, skall medlemsstaterna omedelbart undersöka om registreringen är förenlig med bestämmelserna i rådsbeslutet, dock utan att de åtgärder som skall vidtas på grund av registreringen försenas. Artikel 64.2 innehåller bestämmelser om återbetalning av vissa kostnader för SIS. Artikel 65 innehåller bestämmelser om ikraftträdande m.m. Rådsbeslutet skall träda i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Det skall tillämpas på de medlemsstater som medverkar i SIS från och med ett datum som skall fastställas av rådet, genom enhälligt beslut av de medlemmar som företräder regeringarna i de medlemsstater som medverkar i SIS. Detta datum skall fastställas efter det att a) de nödvändiga genomförandeåtgärderna har antagits, b) alla medlemsstater som medverkar fullt ut i SIS till kommissionen har anmält att de har vidtagit de tekniska åtgärder och antagit den lagstiftning som behövs för att uppgifter inom SIS II skall kunna behandlas och utbyte av tilläggsinformation skall kunna ske, c) ett övergripande test av SIS II har genomförts på närmare angivet sätt, d) kommissionen har gjort alla tekniska förberedelser som behövs för att den centrala delen av SIS II skall kunna anslutas till nationella delar i de berörda medlemsstaterna. Förhållande till Schengenkonventionen och svensk rätt Flertalet av de bestämmelser som utkastet till rådsbeslut innehåller i denna del saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Vid utarbetandet av de nya lagbestämmelser som krävs för att genomföra rådsbeslutet får ställning tas till behovet av övergångsbestämmelser med anledning av artikel 64. 5 Godkännande av rådets beslut Regeringens förslag: Riksdagen godkänner det inom Europeiska unionen upprättade utkastet till beslut om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II). Förslaget i utkastet till proposition överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig, utom en, har tillstyrkt förslaget eller inte haft något att invända mot det. Sveriges advokatsamfund har avstyrkt förslaget. Samfundet har till att börja med framfört kritik mot att riksdagen föreläggs en proposition med förslag om att den skall godkänna ett utkast till rådsbeslut som inte innehåller några lagförslag. Enligt samfundet medför en sådan ordning att det blir svårt att överblicka konsekvenserna av ett godkännande. Samfundet har vidare anfört att utkastet till rådsbeslut innebär en betydande utökning av de kategorier av uppgifter som skall kunna registreras och att det saknas en tillräcklig analys av om en sådan utökning är nödvändig och vilken effekt den skulle få. Justitiekanslern har inte haft något att invända mot förslaget, men har efterlyst en djupare analys av vilka eventuella negativa konsekvenser som de föreslagna ändringarna skulle kunna få i förhållande till bl.a. intresset av skydd mot kränkning av den personliga integriteten. Datainspektionen har uttalat att Europol och de nationella medlemmarna av Eurojust endast bör få tillgång till systemet när det är nödvändigt och proportionerligt. Inspektionen har mot den bakgrunden ansett att det bör klargöras vilka specifika arbetsuppgifter det är som kräver att sådan tillgång ges. Samtliga brottsbekämpande myndigheter som har yttrat sig har bedömt att det finns ett stort behov av de ändringar som föreslås i utkastet till rådsbeslut. Rikspolisstyrelsen och Tullverket har framhållit nyttan av att kunna registrera fler föremål än vad som är möjligt i dag. Tullverket har särskilt framhållit vikten av att kunna registrera containrar eftersom sådana ofta innehåller otillåtna föremål, t.ex. vapen och narkotika. Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen har uttalat att en möjlighet att registrera fotografier och fingeravtryck bör leda till en ökad rättssäkerhet för enskilda eftersom man därigenom kan undvika felaktiga identifieringar. Åklagarmyndigheten har påtalat vikten av att kunna registrera den europeiska arresteringsordern. Skälen för regeringens förslag Godkännandeproposition eller proposition med lagförslag? Inom ramen för samarbetet inom EU:s s.k. tredje pelare har, till skillnad från samarbetet inom den första pelaren, någon beslutskompetens inte överlåtits till EU. Innan Sverige röstar för ett antagande av ett rådsbeslut i ministerrådet, måste därför riksdagens godkännande inhämtas, om beslutet - som i detta fall - förutsätter lagändring eller annars bedöms vara av större vikt. Vi delar Advokatsamfundets uppfattning om riksdagens behov av att få del av de lagändringar som bedöms nödvändiga vid sitt ställningstagande till om beslutet skall godkännas eller inte. Så långt möjligt bör därför riksdagen ges tillfälle att behandla frågan om godkännande av ett rådsbeslut och förslag till de lagändringar som samma rådsbeslut föranleder på en och samma gång. Med hänsyn till den tid som behövs för att förbereda lagstiftning kan detta emellertid inte alltid ske utan tidsutdräkt. En sådan tidsutdräkt kan medföra att Sverige försenar ett angeläget rådsbeslut som alla medlemsstater är ense om. Mot den bakgrunden måste det vara möjligt att i vissa fall förelägga riksdagen en proposition om godkännande av en överenskommelse utan att samtidigt lägga fram förslag till de lagändringar som bedöms nödvändiga. Givetvis måste dock riksdagen i sådana fall ändå få en så utförlig redovisning som möjligt av vilka lagändringar som bedöms nödvändiga och skälen för dem. När det gäller rambeslut, där samma fråga kan uppkomma, har också riksdagens majoritet uttalat att en sådan ordning är möjlig. I det här aktuella fallet gör vi - som har framgått ovan under avsnitt 2 - bedömningen att riksdagen bör ta ställning till rådsbeslutet så snart som möjligt för att Sverige inte på grund av sin granskningsreservation skall försena genomförandet av beslutet. När det gäller vilka uppgifter som skall få registreras i Schengens informationssystem kan det noteras att riksdagen tidigare har godkänt ett rådsbeslut från år 2005 (se nedan) med delvis samma innehåll som det nu aktuella utkastet. I detta avseende medför alltså utkastet inte några större förändringar. Vi avser att så snart det är möjligt efter beslutets antagande återkomma till riksdagen med en proposition som innehåller förslag till de lagändringar som vi i avsnittet ovan har bedömt vara nödvändiga. Antagande av rådsbeslutet SIS har visat sig vara ett utmärkt hjälpmedel för polisen och andra brottsbekämpande myndigheter vid gränskontroller och i andra brottsbekämpande sammanhang. Sedan ett antal år har det inom EU pågått ett arbete med att utveckla och förbättra SIS, bl.a. genom att införa nya funktioner i systemet och att ge utökad tillgång till det för fler brottsbekämpande organ. Det är naturligt att Sverige stöder detta arbete men samtidigt bevakar att man vid utvecklandet av systemet beaktar rättssäkerhets- och integritetsintressena. Arbetet med att utveckla SIS har bl.a. resulterat i ett rådsbeslut i februari 2005 om införande av ett antal nya funktioner för SIS, bl.a. i kampen mot terrorism (2005/211/RIF). Beslutet, som har godkänts av riksdagen (prop. 2004/05:37, bet. 2004/05:JuU15, rskr. 2004/05:151), innebär bl.a. en möjlighet att registrera uppgifter om fler typer av föremål. Utkastet till rådsbeslut, som innebär en rättslig reglering av den andra generationen av SIS (SIS II), bygger i väsentliga delar på det beslut som riksdagen redan har godkänt när det gäller nya funktioner i systemet. I vissa avseenden innebär det dock nyheter av skilda slag. Det kan först konstateras att SIS II i tekniskt avseende kommer att vara betydligt modernare än det nuvarande systemet och ge bättre förutsättningar att möta framtida kapacitetskrav. Detta kan sägas vara den största förändringen i jämförelse med nuvarande SIS och är självfallet positivt. När det gäller de materiella förändringarna som utkastet till rådsbeslut innebär gör vi följande bedömning. Registrering av uppgifter avseende personer. När det gäller registrering av uppgifter om personer generellt kan det konstateras att rådsbeslutet tillåter registrering av fler typer av uppgifter än vad som idag är fallet enligt Schengenkonventionen. Det gäller namn vid födelsen, tidigare använda namn, fotografier och fingeravtryck, uppgift om huruvida personen har rymt, den myndighet som har lagt in registreringen, hänvisning till det beslut som registreringen grundas på, länkar till andra registreringar som har lagts i systemet samt typ av brott. Sveriges advokatsamfund har menat att detta kan utgöra ett hot mot den personliga integriteten. Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen å sin sida har framhållit att det skulle vara av stor nytta om de ytterligare uppgifter som räknas upp i rådsbeslutet kunde registreras. I detta avseende gör vi följande bedömning. Som flera av remissinstanserna har påpekat kan användandet av fotografier och fingeravtryck inom ramen för Schengensamarbetet öka möjligheten att få klarhet i om en person som har påträffats är identisk med den som är efterlyst och som finns registrerad i SIS. Därigenom blir det möjligt att upptäcka brott som består i användandet av falska identiteter och också att i större utsträckning förebygga den typen av identitetskränkande brottslighet. När det gäller fotografier kan det noteras att sådana endast skall få användas för att fastställa identiteten hos en person som en extra kontrollåtgärd, dvs. först efter det att en sökning har gjorts på traditionellt sätt med hjälp av namn och födelsetid. Enligt vår bedömning finns det inte några principiella hinder mot att fotografier och fingeravtryck används i detta syfte inom ramen för Schengensamarbetet, särskilt som möjligheten att med hjälp av biometriska uppgifter kontrollera en persons identitet ökar rättssäkerheten för den enskilde. Möjligheten att länka registreringar som har samband med varandra i SIS ger bättre förutsättningar att använda systemet som hjälpmedel vid efterlysningar. Exempelvis blir det möjligt att länka en registrering avseende en person som är efterlyst för att ha fört bort sitt barn till registreringen avseende det förvunna barnet. När det gäller utökningen i övrigt av vilka uppgifter som generellt får registreras, bl.a. vissa namnuppgifter och uppgifter om vilken myndighet som har lagt in registreringen samt på vilka grunder, är det fråga om marginella förändringar i förhållande till vad som gäller i dag. Registrering av sådana uppgifter torde inte ha någon avgörande betydelse när det gäller skyddet för enskildas integritet och kan dessutom i vissa fall underlätta identifieringen av en person, vilket i sin tur ökar rättssäkerheten. Registrering av efterlysta personer m.fl. När det gäller registreringar av personer som är efterlysta för gripande och överlämnande eller utlämning innehåller rådsbeslutet bl.a. den nyheten att en europeisk arresteringsorder skall kunna registreras. Bestämmelserna om detta är en direkt följd av rådets rambeslut om en europeisk arresteringsorder. I rambeslutet anges således att den myndighet som har utfärdat en arresteringsorder under alla omständigheter får besluta om en registrering av den eftersökta personen i SIS (artikel 9.2). Ett utkast till rambeslutet godkändes av riksdagen i maj 2002 (prop. 2001/02:118, bet. 2001/02:JuU29, rskr. 2001/02:256). Den därefter följande propositionen med förslag till lagändringar antogs av riksdagen i december 2003 (prop. 2003/04:7, bet. 2003/04:JuU8, rskr. 2003/04:107). I förhållande till rambeslutet innebär alltså rådsbeslutet inte någon principiell förändring. Registrering av föremål i samband med hemlig kontroll. I förhållande till Schengenkonventionen innebär utkastet när det gäller registrering av föremål i samband med en begäran om hemlig kontroll att - förutom fordon - även fartyg, flygplan och containrar skall kunna registreras. I denna del överensstämmer rådsbeslutet med 2004 års rådsbeslut (se prop. 2004/05:37 s. 10). Enligt vår mening är det rimligt att fartyg, flygplan och containrar kan registreras på samma sätt som fordon. Enligt de brottsbekämpande myndigheterna finns det ett stort behov av en möjlighet att registrera dessa typer av föremål. Vid registrering av föremål av dessa slag kan inte heller integritetsaspekterna anses väga lika tungt som vid registrering av personuppgifter. Registrering av föremål som skall beslagtas m.m. Utkastet till rådsbeslut innebär, jämfört med Schengenkonventionen, att ytterligare kategorier av föremål kan registreras på den grund att de skall tas i beslag eller användas som bevismaterial vid rättegång i brottmål. När det gäller vissa av dem har den tidigare begränsningen att föremålen skall kunna kategoriseras som stulna, bortförda eller försvunna tagits bort. Enligt vår bedömning talar ändamålsskäl för en sådan utvidgning. Vad särskilt gäller borttagande av kravet på att vissa fordon och föremål skall vara stulna, bortförda eller försvunna är den nuvarande ordningen varken logisk eller ändamålsenlig. Man kan således fråga sig varför t.ex. en flyktbil som har använts vid ett rån skall få registreras om bilen är stulen, men inte om den tillhör gärningsmannen. Europols och andras tillgång till delar av SIS II. Enligt utkastet till rådsbeslut skall Europol och de nationella medlemmarna i Eurojust få tillgång till vissa särskilt utpekade delar av SIS. Med anledning av 2005 års rådsbeslut har riksdagen redan godkänt en sådan ordning. Den enda skillnaden mellan det rådsbeslutet och det nu aktuella består i att Eurojust föreslås få tillgång inte bara till registreringar om personer som är efterlysta eller försvunna, utan även till registreringar om personer som söks för att kunna delta i ett rättsligt förfarande och registreringar om föremål som skall beslagtas eller användas som bevismaterial vid rättegång i brottmål. Eurojusts behov av tillgång till uppgifter i SIS sammanhänger bl.a. med att Eurojust har en viktig roll inom det europeiska åklagarsamarbetet när det gäller samordningen av kampen mot gränsöverskridande brottslighet. För att Eurojust på bästa sätt skall kunna bistå de nationella myndigheterna är det i vissa fall av stor vikt att de nationella medlemmarna på egen hand snabbt kan få fram information. Det kan t.ex. röra sig om att snabbt kartlägga i vilket land en sökt person senast befann sig eller om att spåra föremål som skall tas i beslag eller som har avgörande betydelse som bevis. Flera av de brottsbekämpande myndigheterna har framfört att det är viktigt för deras verksamhet att Europol och Eurojust får tillgång till SIS i den utsträckning som föreslås i utkastet till rådsbeslut. Enligt vår mening ligger det väl i linje med ändamålet med SIS II att såväl Europol som de nationella medlemmarna i Eurojust ges tillgång till vissa uppgifter i systemet. Både Europol och Eurojust är brottsbekämpande organ. Båda organen har uppgifter som motsvarar de uppgifter som nationella myndigheter, med tillgång till SIS, har. I sammanhanget bör nämnas att såväl Europol som Eurojust har egna dataskyddsregler, ett eget personuppgiftsombud och en egen tillsyndmyndighet. Sammantaget får det enligt vår mening anses väl motiverat att Europol och Eurojust får tillgång till SIS II i den utsträckning som anges i utkastet till rådsbeslut. Integritetsstärkande förändringar. När det gäller den tid under vilken uppgifter får lagras innehåller utkastet till rådsbeslut en viktig förändring. Liksom enligt Schengenkonventionen får uppgifter om personer, om det är nödvändigt för syftet med registreringen, stå kvar längre tid i registret än de i beslutet angivna tiderna. Till skillnad från Schengenkonventionen innebär dock utkastet att en bedömning av behovet av en sådan förlängning måste registreras. En annan nyhet är att alla överföringar av uppgifter skall registreras, jämfört med i dag endast en tiondel. Sådana registreringar skall innehålla bl.a. historiska uppgifter om överföringen, vilka uppgifter som överfördes och namnet på såväl behörig myndighet som på den person som var ansvarig för databehandlingen. Detta möjliggör en förbättrad kontroll av att systemet används på rätt sätt och också ökade möjligheter att utkräva ansvar om systemet har använts felaktigt. Även bestämmelserna om tillsynen över SIS förstärks, bl.a. genom mer detaljerade bestämmelser om hur tillsynen skall utövas. Samtliga dess förändringar är ägnade att öka rättssäkerheten. Sammanfattande bedömning. Utkastet till rådsbeslut innehåller sammanfattningsvis ett antal ändringar som är ägnade att leda till en bättre och effektivare brottsbekämpning. Samtidigt innehåller det flera bestämmelser som jämfört med dagens system bör leda till ett bättre skydd för den enskildes integritet och en ökad rättssäkerhet. Det faktum att fler uppgifter får registreras kan förstås alltid, som några remissinstanser har påpekat, sägas innebära en ökad risk för kränkning av enskilda individers integritet. Det bör dock här påpekas att ett viktigt inslag i SIS II är den proportionalitetsprincip som innebär att medlemsstaterna bara får registrera en uppgift om det är motiverat. Vidare gäller för samtliga användare att åtkomsten skall vara begränsad till sådana registreringar som användaren behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter. Enligt vår bedömning får bestämmelserna sammantaget anses väl avvägda i förhållande till skyddet för den enskildes integritet Mot denna bakgrund föreslår vi att riksdagen godkänner utkastet till rådsbeslut. 6 Ekonomiska konsekvenser Som framgår av artikel 5 i utkastet till rådsbeslut skall kostnaderna för inrättande, drift och underhåll av de nationella delarna av SIS II belasta varje medlemsstats budget. Genomförandet av rådsbeslutet kan förväntas medföra vissa ökade kostnader för berörda myndigheter, framförallt initialt. Det är i dagsläget svårt att beräkna totalkostnaden. Rikspolisstyrelsen har uppskattat kostnaderna för genomförandet av SIS II fr.o.m. år 2007 till dess att systemet är i full drift, sannolikt i början av år 2009, till uppemot 50 miljoner kronor för myndigheten. Å andra sidan kan det nya systemet när det väl är i drift förväntas leda till en effektivare brottsbekämpning såväl nationellt som internationellt. För de svenska myndigheter som använder SIS i sin verksamhet kan SIS II komma att medföra vissa ekonomiska konsekvenser. Samtliga kostnader skall finansieras inom befintliga ramar. Sammanfattning av utkastet till proposition I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna ett utkast till rådsbeslut som har upprättats inom Europeiska unionen om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II). Utkastet till rådsbeslut innebär att en andra generation av Schengens informationssystem införs. Det nya systemet är en förutsättning för att de tio nya medlemsstaterna i Europeiska unionen skall kunna ansluta sig till systemet. Förutom ändringar i tekniskt avseende innebär SIS II bl.a. att ett antal nya kategorier av uppgifter skall kunna registreras, vilket är ägnat att öka effektiviteten i brottsbekämpningen. Samtidigt innebär SIS II en bättre övervakning och kontroll av att de uppgifter som registreras används på föreskrivet sätt, vilket förstärker skyddet för enskildas personliga integritet. I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna utkastet till rådsbeslut. Det övervägs också vilka lagändringar som kan bli nödvändiga. Propositionen innehåller dock inga lagförslag. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen i denna del. Förteckning över deltagare vid remissmöte den 2 november 2006 Vid remissmötet deltog Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Sveriges advokatsamfund, Åklagarmyndigheten, Kustbevakningen och Brottsförebyggande rådet. Skriftliga synpunkter över utkastet till proposition har getts in av Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Stockholm, Datainspektionen, Brottsförebyggande rådet och Sveriges advokatsamfund. Utkast till rådets beslut om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 december 2006 Närvarande: Statsrådet Olofsson, ordförande, statsråden Odell, Ask, Husmark Pehrsson, Leijonborg, Odenberg, Larsson, Erlandsson, Torstensson, Carlgren, Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors Föredragande: statsrådet Ask Regeringen beslutar proposition 2006/07:33 Godkännande av utkast till rådets beslut om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) Prop. 2006/07:33 2 1 Prop. 2006/07:33 Bilaga 1 Prop. 2006/07:33 Bilaga 2 Prop. 2006/07:33 Bilaga 3 Prop. 2006/07:33 109 1