Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2021/22:172 Nya regler om informationsutbyte om brottmålsdomar i EU Prop. 2021/22:172 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 17 mars 2022 Magdalena Andersson Morgan Johansson (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll EU har antagit en förordning om inrättande av ett system som ska göra det möjligt för medlemsstaterna att på ett effektivt sätt få reda på vilka andra medlemsstater som har uppgifter i sina kriminalregister om en tredjelandsmedborgare (Ecris-TCN). I syfte att förbättra medlemsstaternas informationsutbyte om brottmålsdomar föreslår regeringen en ny lag med kompletterande bestämmelser till förordningen om Ecris-TCN och de lagändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till förordningen. Dessutom föreslår regeringen en lagändring som krävs för att genomföra EU:s direktiv om ändring av det rambeslut som reglerar medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregister. Regeringen föreslår även en kompletterande bestämmelse om villkor som andra länder ställer upp vid informationsutbyte om brott. Den nya lagen och lagändringarna som gäller anpassningar till förordningen om Ecris-TCN föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 28 juni 2022. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 6 2 Lagtext 7 2.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN 7 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll 9 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister 11 2.4 Förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610) 13 2.5 Förslag till lag om ändring i brottsdatalagen (2018:1177) 14 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område 15 3 Ärendet och dess beredning 17 4 Utbyte av information om brottmålsdomar inom EU 18 4.1 Rambeslutet om Ecris 18 4.2 Förordningen om Ecris-TCN 19 4.2.1 Allmänna bestämmelser 19 4.2.2 Införande och användning av uppgifter 20 4.2.3 Lagring och ändring av uppgifter 20 4.2.4 Utveckling, drift och ansvarsområden 21 4.2.5 Dataskyddsrättigheter och tillsyn 21 4.2.6 Slutbestämmelser 22 4.2.7 Interoperabilitet 22 4.3 Ändringsdirektivet 23 5 Nuvarande reglering 23 5.1 Belastningsregistret 23 5.2 Insamling av fingeravtryck och fotografier 24 5.2.1 Fingeravtryck och fotografier i brottmålsförfaranden 24 5.2.2 Fingeravtryck och fotografier i andra situationer 25 5.3 Grundläggande fri- och rättigheter 25 5.4 Dataskydd 26 5.4.1 Allmän dataskyddsreglering 26 5.4.2 Polisens brottsdatalag 27 6 Svensk lag ska anpassas till EU:s nya regelverk för utbyte av brottmålsdomar 28 6.1 Utgångspunkten är att endast nödvändiga anpassningar ska göras 28 6.2 Särskilda överväganden som inte motiverar lagändringar 29 6.2.1 Förordningen om Ecris-TCN 29 6.2.2 Ändringsdirektivet 30 7 En ny lag om Ecris-TCN 32 7.1 En ny lag med kompletterande bestämmelser till förordningen om Ecris-TCN ska införas 32 7.2 Användningen av Ecris-TCN 33 7.2.1 Rätt att få uppgifter från Ecris-TCN 33 7.2.2 Tillåtna ändamål 33 7.2.3 Beslut om att Ecris-TCN inte ska användas 35 7.2.4 Sökning i Ecris-TCN på unionsmedborgare 37 7.3 En ny upplysningsbestämmelse i lagen om belastningsregister 38 8 Ändrade bestämmelser om fingeravtryck 38 8.1 Det bör tas fingeravtryck av dömda 38 8.2 Fingeravtrycken bör tas oberoende av medborgarskap 40 8.3 Kriminalvården eller Polismyndigheten ska ta fingeravtrycken 42 8.3.1 Fingeravtryck vid verkställighet i anstalt 42 8.3.2 Fingeravtryck vid verkställighet med fotboja 44 8.3.3 Fingeravtrycken ska tas så snart som möjligt 45 8.3.4 Fingeravtrycken ska få tas på nytt om det behövs 45 8.4 Kriminalvårdens behandling av fingeravtrycken 46 8.5 Fingeravtrycken ska behandlas i fingeravtrycksregistret 47 8.6 Överföring av fingeravtryck enligt förordningen om Ecris-TCN 49 9 Ändrade bestämmelser om ansiktsbilder 51 9.1 Överföring av ansiktsbilder enligt ändringsdirektivet 51 9.2 Lagring av ansiktsbilder som överförs till Sverige 52 9.3 Överföring av ansiktsbilder enligt förordningen om Ecris-TCN 53 10 Ändrade bestämmelser om gallring i belastningsregistret 55 10.1 Nuvarande reglering 55 10.2 Gallring av påföljder som saknar motsvarighet i svensk rätt 56 10.3 Uppskjuten gallring 58 11 En kompletterande bestämmelse i brottsdatalagen 61 12 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 63 13 Konsekvenser av förslagen 64 14 Författningskommentar 67 14.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN 67 14.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll 71 14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister 73 14.4 Förslaget till lag om ändring i fängelselagen (2010:610) 75 14.5 Förslaget till lag om ändring i brottsdatalagen (2018:1177) 76 14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område 76 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/816 av den 17 april 2019 om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726 79 Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/818 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration och om ändring av förordningarna (EU) 2018/1726, (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/816 105 Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1133 av den 7 juli 2021 om ändring av förordningarna (EU) nr 603/2013, (EU) 2016/794, (EU) 2018/1862, (EU) 2019/816 och (EU) 2019/818 vad gäller fastställandet av villkoren för åtkomst till andra EU-informationssystem för ändamål som gäller Informationssystemet för viseringar 156 Bilaga 4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1151 av den 7 juli 2021 om ändring av förordningarna (EU) 2019/816 och (EU) 2019/818 avseende fastställande av villkoren för åtkomst till andra EU-informationssystem för syften med anknytning till EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd 166 Bilaga 5 Rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll 174 Bilaga 6 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/884 av den 17 april 2019 om ändring av rådets rambeslut 2009/315/RIF vad gäller utbyte av uppgifter om tredjelandsmedborgare och vad gäller det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) samt om ersättande av rådets beslut 2009/316/RIF 184 Bilaga 7 Sammanfattning av betänkandet Ecris-TCN - ett mer effektivt utbyte av brottmålsdomar mot tredjelandsmedborgare (SOU 2021:20) 192 Bilaga 8 Betänkandets lagförslag 200 Bilaga 9 Förteckning över remissinstanserna beträffande betänkandet Ecris-TCN - ett mer effektivt utbyte av brottmålsdomar mot tredjelandsmedborgare (SOU 2021:20) 209 Bilaga 10 Sammanfattning av promemorian En kompletterande bestämmelse om villkor som andra länder ställer upp vid informationsutbyte om brott 210 Bilaga 11 Promemorians lagförslag 211 Bilaga 12 Förteckning över remissinstanserna beträffande promemorian En kompletterande bestämmelse om villkor som andra länder ställer upp vid informationsutbyte om brott 212 Bilaga 13 Lagrådsremissens lagförslag 213 Bilaga 14 Lagrådets yttrande 223 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 2022 224 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll. 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister. 4. Riksdagens antar regeringens förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610). 5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsdatalagen (2018:1177). 6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN Härigenom föreskrivs följande. Lagens innehåll 1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/816 av den 17 april 2019 om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726 (EU:s förordning om Ecris-TCN). Termer och uttryck i lagen 2 § Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU:s förordning om Ecris-TCN. Vad som sägs om tredjelandsmedborgare gäller också unionsmedborgare som även är medborgare i ett tredjeland. Användning av Ecris-TCN 3 § Ecris-TCN ska användas endast när det görs en sökning i belastningsregistret efter begäran av en myndighet eller av en enskild som begär uppgifter om sig själv. 4 § Om en myndighet i enlighet med artikel 7.1 andra stycket i EU:s förordning om Ecris-TCN i ett visst fall beslutar att Ecris-TCN inte ska användas, ska den underrätta centralmyndigheten om detta i samband med att den begär uppgifter ur belastningsregistret. 5 § När en myndighet begär uppgifter ur belastningsregistret om en tredjelandsmedborgare får Ecris-TCN användas även om ändamålet med sökningen inte är sådant som anges i artikel 7.1 i EU:s förordning om Ecris-TCN. I dessa fall ska Ecris-TCN användas endast om det efterfrågas av den myndighet som begär uppgifterna. 6 § Vid en sökning i belastningsregistret på en unionsmedborgare ska centralmyndigheten använda Ecris-TCN för att kontrollera om han eller hon förekommer där i egenskap av tredjelandsmedborgare om 1. det av lag eller annan författning följer att ett utdrag ur belastningsregistret ska visas upp eller lämnas, eller 2. det efterfrågas av den som begär uppgifter ur belastningsregistret. Fingeravtryck 7 § Fingeravtryck som behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycksregister med stöd av 5 kap. 12 § första stycket 2 och 13 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska föras in i Ecris-TCN. Ansiktsbilder 8 § Ansiktsbilder som behandlas i Polismyndighetens signalementsregister med stöd av lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska föras in i Ecris-TCN. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll dels att 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 8 a §, och närmast före 8 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Fingeravtryck 8 a § Vid verkställighet utanför anstalt av en dom på fängelse i sex månader ska Kriminalvården förelägga den dömde att lämna fingeravtryck, om den dömde inte finns i det fingeravtrycksregister som förs av Polismyndigheten enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Fingeravtrycken ska lämnas så snart som möjligt efter det att verkställigheten har inletts. Av föreläggandet ska det framgå att beslutet om verkställighet utanför anstalt kan komma att upphävas om föreläggandet inte följs. Kriminalvården får förelägga den dömde att lämna fingeravtryck på nytt, om det finns särskilda skäl. Fingeravtrycken ska tas av Polismyndigheten. 14 § Beslutet om verkställighet utanför anstalt ska upphävas, om den elektroniska kontroll som avses i 3 § annat än tillfälligt blir omöjlig att upprätthålla. Vistelse på sjukhus eller därmed jämförlig inrättning ska dock inte föranleda upphävande av beslut om verkställighet utanför anstalt. Beslutet om verkställighet utanför anstalt ska upphävas, om den elektroniska kontroll som avses i 3 § annat än tillfälligt blir omöjlig att upprätthålla. Vistelse på sjukhus eller därmed jämförlig inrättning ska dock inte leda till att ett beslut om verkställighet utanför anstalt upphävs. Beslut om verkställighet utanför anstalt ska upphävas om den dömde 1. åsidosätter vad som åligger honom eller henne enligt denna lag eller enligt en föreskrift som meddelats med stöd av lagen och det som ligger honom eller henne till last inte är av mindre betydelse, 1. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt en föreskrift som meddelats med stöd av lagen och det som ligger honom eller henne till last inte är av mindre betydelse, 2. begär att så ska ske, 3. inte följer föreläggandet att påbörja verkställigheten eller, när verkställigheten ska påbörjas, är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som beslutet avser, eller 3. inte följer föreläggandet att påbörja verkställigheten eller, när verkställigheten ska påbörjas, är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som beslutet avser, 4. innan verkställigheten har påbörjats, antingen döms på nytt till fängelse eller får villkorligt medgiven frihet förverkad enligt 26 kap. 19 § eller 34 kap. 5 § brottsbalken på sådan tid att han eller hon ska avtjäna fängelse i mer än etthundraåttio dagar. 4. innan verkställigheten har påbörjats, antingen döms på nytt till fängelse eller får villkorligt medgiven frihet förverkad enligt 26 kap. 19 § eller 34 kap. 5 § brottsbalken på sådan tid att han eller hon ska avtjäna fängelse i mer än etthundraåttio dagar, eller 5. inte följer ett föreläggande enligt 8 a § att lämna fingeravtryck. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:620) om belastningsregister dels att 12 a, 17 a och 18 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 1 c §, och närmast före 1 c § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Användning av Ecris-TCN 1 c § Det finns bestämmelser om användning av Ecris-TCN i samband med en begäran om uppgifter ur belastningsregistret i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/816 av den 17 april 2019 om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726, och 2. lagen (0000:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN. 12 a § Uppgifter ur registret får efter en begäran som sker med stöd av rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll lämnas ut till en myndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen för något annat ändamål än att användas i ett brottmålsförfarande om motsvarande rätt att få del av uppgifterna finns för en svensk myndighet. En uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § får dock inte lämnas ut om Polismyndigheten har underrättats av en behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. 17 a § Utöver vad som följer av 16 och 17 §§ ska en uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § gallras så snart Polismyndigheten har underrättats av behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. Utöver vad som följer av 16 och 17 §§ ska en uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § gallras så snart Polismyndigheten har underrättats av en behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. En uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § ska alltid gallras senast tjugo år efter den dom eller det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i registret. En uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § och är sådan att den inte kan gallras med stöd av 17 §, ska alltid gallras när den utdömda påföljden har verkställts eller annars senast tio år efter den dom eller det beslut som ledde till att uppgiften fördes in i registret. 18 § Om det före utgången av den tid som anges i 17 § har gjorts en ny anteckning enligt 3 eller 4 § beträffande samma person, ska ingen av uppgifterna gallras så länge någon av dem ska finnas kvar i registret. Detta ska dock inte gälla om den nya anteckningen avser penningböter. Om det före utgången av den tid som anges i 17 eller 17 a § har gjorts en ny anteckning enligt 3, 4 eller 4 a § som avser samma person, ska ingen av uppgifterna gallras så länge någon av dem ska finnas kvar i registret. Detta ska dock inte gälla om den nya anteckningen avser penningböter. En uppgift ska gallras senast tjugo år efter den dom eller det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i registret. I fråga om uppgift som avses i 17 § 1 eller 8 gäller detta endast om de tidsfrister som anges där har gått ut. En uppgift ska dock alltid gallras senast tjugo år efter den dom eller det beslut som ledde till att uppgiften fördes in i registret. I fråga om uppgift som avses i 17 § 1 eller 8 gäller detta endast om de tidsfrister som anges där har gått ut. Ska en uppgift som avses i 3 eller 4 § gallras enligt denna paragraf, ska även sådana uppgifter som har antecknats i anslutning till uppgiften gallras, om inte regeringen föreskriver annat. Ska en uppgift som avses i 3, 4 eller 4 a § gallras enligt denna paragraf, ska även sådana uppgifter som har antecknats i anslutning till uppgiften gallras, om inte regeringen föreskriver annat. Denna lag träder i kraft den 28 juni 2022 i fråga om 12 a, 17 a och 18 §§ och i övrigt den dag som regeringen bestämmer. 2.4 Förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610) Härigenom föreskrivs att det i fängelselagen (2010:610) ska införas en ny paragraf, 8 kap. 7 a §, och närmast före 8 kap. 7 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. Fingeravtryck 7 a § Fingeravtryck av en intagen ska tas vid verkställighet av en dom eller ett beslut på fängelse i lägst sex månader, om den intagne inte finns i det fingeravtrycksregister som förs av Polismyndigheten enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Fingeravtrycken ska tas så snart som möjligt efter det att verkställigheten har inletts. Fingeravtryck av den intagne får tas på nytt, om det finns särskilda skäl. Fingeravtrycken ska tas av Kriminalvården eller, om det är lämpligare, Polismyndigheten. Om Kriminalvården tar fingeravtryck ska fingeravtrycken och de biometriska data som tas fram ur dessa förstöras av Kriminalvården omedelbart efter det att fingeravtrycken har tagits emot av Polismyndigheten. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. 2.5 Förslag till lag om ändring i brottsdatalagen (2018:1177) Härigenom föreskrivs i fråga om brottsdatalagen (2018:1177) dels att rubriken närmast före 2 kap. 20 § ska lyda "Överföring av personuppgifter till eller från en annan medlemsstat", dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 20 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 20 a § Om en svensk behörig myndighet har fått personuppgifter från en annan medlemsstat eller ett EU-organ och det finns villkor som begränsar möjligheten att an-vända uppgifterna, ska svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författning. Denna lag träder i kraft den 28 juni 2022. 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område Härigenom föreskrivs att 5 kap. 12, 15 och 17 §§ lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2021/22:131 Föreslagen lydelse 5 kap. 12 § I fingeravtrycks- och signalementsregister får uppgifter behandlas om en person som 1. är misstänkt eller dömd för brott och som har varit föremål för åtgärd enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken, eller 2. har lämnat fingeravtryck enligt 5 kap. 3 § andra stycket lagen (2022:000) om särskild kontroll av vissa utlänningar. 2. har lämnat fingeravtryck enligt 5 kap. 3 § andra stycket lagen (2022:000) om särskild kontroll av vissa utlänningar, 8 a § lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll eller 8 kap. 7 a § fängelselagen (2010:610). Uppgifter om fingeravtryck som inte kan hänföras till en identifierbar person får behandlas om uppgifterna kommit fram i en utredning om brott. Personuppgifter som har inhämtats med stöd av 36 § första stycket 2 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare får inte behandlas i fingeravtrycks- och signalementsregister. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 § Uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister om en misstänkt person får inte behandlas längre än tre månader efter det att uppgifterna om den registrerade tagits bort ur misstankeregistret som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister och ur belastningsregistret som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister om en misstänkt eller dömd person får inte behandlas längre än tre månader efter det att uppgifterna om den registrerade tagits bort ur misstankeregistret som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister och ur belastningsregistret som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Uppgifter som inte kan hänföras till en identifierbar person får inte behandlas längre än trettio år efter registreringen. Sådana uppgifter får dock behandlas sjuttio år efter registreringen om uppgifterna hänför sig till utredningar om brott som anges i 35 kap. 2 § första stycket brottsbalken. Bestämmelsen i 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen (2018:1177) gäller inte vid tillämpningen av denna paragraf. 17 § Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket får för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177) medges direktåtkomst till personuppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister. Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket och Kriminalvården får för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177) medges direktåtkomst till personuppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister. Denna lag träder i kraft den 28 juni 2022 i fråga om 5 kap. 15 § och i övrigt den dag som regeringen bestämmer. 3 Ärendet och dess beredning I syfte att möjliggöra ett effektivt utbyte mellan medlemsstaterna av kriminalregisteruppgifter om tredjelandsmedborgare antogs under 2019 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/816 av den 17 april 2019 om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726 (förordningen om Ecris-TCN). Förordningen finns i bilaga 1. Förordningen om Ecris-TCN ändrades kort efter antagandet genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/818 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration och om ändring av förordningarna (EU) 2018/1726, (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/816. Förordningen finns i bilaga 2. I juli 2021 antogs ytterligare två förordningar som innebar ändringar i förordningen om Ecris-TCN. Den första av dessa var Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1133 av den 7 juli 2021 om ändring av förordningarna (EU) nr 603/2013, (EU) 2016/794, (EU) 2018/1862, (EU) 2019/816 och (EU) 2019/818 vad gäller fastställandet av villkoren för åtkomst till andra EU-informationssystem för ändamål som gäller Informationssystemet för viseringar. Förordningen finns i bilaga 3. Den andra var Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1151 av den 7 juli 2021 om ändring av förordningarna (EU) 2019/816 och (EU) 2019/818 avseende fastställande av villkoren för åtkomst till andra EU-informationssystem för syften med anknytning till EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd. Förordningen finns i bilaga 4. I samband med antagandet av förordningen om Ecris-TCN antogs även Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/884 av den 17 april 2019 om ändring av rådets rambeslut 2009/315/RIF vad gäller utbyte av uppgifter om tredjelandsmedborgare och vad gäller det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) samt om ersättande av rådets beslut 2009/316/RIF (ändringsdirektivet). Rambeslutet, som har genomförts i svensk rätt, finns i bilaga 5 och ändringsdirektivet finns i bilaga 6. I januari 2020 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att undersöka vilka ändringar som behöver göras i svensk rätt med anledning av förordningen om Ecris-TCN och ändringsdirektivet. Utredningen överlämnade i mars 2021 betänkandet Ecris-TCN - ett mer effektivt utbyte av brottmålsdomar mot tredjelandsmedborgare (SOU 2021:20). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 7. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 8. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2021/01462). I denna proposition behandlas de lagändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till förordningen om Ecris-TCN, i dess lydelse efter ovan nämnda ändringar, och för att genomföra ändringsdirektivet. I Justitiedepartementet har vidare promemorian En kompletterande bestämmelse om villkor som andra länder ställer upp vid informationsutbyte om brott tagits fram. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 10. Promemorians lagförslag finns i bilaga 11. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 12. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2020/04273). Lagrådet Regeringen beslutade den 20 januari 2022 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 13. Lagrådets yttrande finns i bilaga 14. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts. 4 Utbyte av information om brottmålsdomar inom EU 4.1 Rambeslutet om Ecris Ecris är ett informationssystem för utbyte av uppgifter ur kriminalregister inom EU som har varit i bruk sedan 2012. Syftet med systemet är att förbättra utbytet av uppgifter ur kriminalregister mellan medlemsstaterna. Förutsättningarna för användningen av systemet regleras i rambeslutet om Ecris. Rambeslutet har genomförts i svensk rätt genom framför allt ändringar i lagen (1998:620) om belastningsregister och förordningen (1999:1134) om belastningsregister (prop. 2011/12:163). Enligt rambeslutet ska varje medlemsstat som meddelar en dom mot en annan medlemsstats medborgare informera medborgarstaten om domen. Medborgarstaten ska därefter lagra informationen. På så vis får varje medlemsstat samlad information om brottmålsdomar som har meddelats inom EU mot de egna medborgarna. Den informationen kan därefter vidarebefordras vid förfrågningar från andra medlemsstater. Detta innebär att det är tillräckligt att vända sig till medborgarstaten för att få tillgång till uppgifter om samtliga domar som har meddelats inom EU mot en viss person. Ecris är ett decentraliserat system som baseras på medlemsstaternas nationella kriminalregister. Det är alltså inte fråga om en EU-gemensam databas och systemet innebär inte att medlemsstaterna har direktåtkomst till andra medlemsstaters kriminalregister. Allt utbyte av belastningsuppgifter via Ecris går genom centralmyndigheter som varje medlemsstat har utsett för detta syfte. I Sverige är Polismyndigheten centralmyndighet (se bilagan till förordningen [2014:1102] med instruktion för Polismyndigheten). I rambeslutet specificeras vilka uppgifter om domen och den dömde som den dömande medlemsstaten ska överföra till medborgarstaten. Det rör sig bl.a. om identitetsuppgifter som namn och födelsedatum. Även uppgifter om t.ex. fingeravtryck och eventuell pseudonym eller alias ska överföras om sådana uppgifter är tillgängliga för centralmyndigheten i den dömande medlemsstaten. Även om Ecris kan användas oavsett den dömdes medborgarskap innebär nuvarande ordning att systemet i praktiken endast är effektivt för utbyte av information om dömda unionsmedborgare. När en medlemsstat i stället dömer en tredjelandsmedborgare finns det inte någon medborgarstat som kan underrättas om domen via Ecris. Någon samlad information om domar mot tredjelandsmedborgare finns därför inte någonstans inom EU. En medlemsstat som är i behov av sådan information måste därför skicka förfrågningar via Ecris till samtliga medlemsstater för att vara säker på att få ett fullständigt underlag. Detta är av praktiska skäl svårt att göra. 4.2 Förordningen om Ecris-TCN I syfte att möjliggöra ett effektivt utbyte mellan medlemsstaterna även när det gäller kriminalregisteruppgifter om tredjelandsmedborgare har EU antagit förordningen om Ecris-TCN. Förordningen, som är direkt tillämplig i medlemsstaterna, lägger fast regler om inrättandet av ett centralt system på unionsnivå. Det nya systemet - Ecris-TCN - är inte avsett att ersätta det befintliga Ecris, utan kommer att fungera som ett komplement. Ecris-TCN kommer inte att innehålla några uppgifter om domar, utan endast sådana uppgifter som krävs för att identifiera de medlemsstater som innehar kriminalregisteruppgifter om tredjelandsmedborgare. Förordningen innehåller, förutom reglering av systemets tekniska utformning och drift, framför allt bestämmelser om vilka uppgifter som varje medlemsstats centralmyndighet ska föra in i Ecris-TCN när en tredjelandsmedborgare döms samt hur medlemsstaterna ska och får använda sig av systemet. Därutöver innehåller förordningen även bestämmelser om bl.a. lagring och ändring av uppgifter samt dataskydd och tillsyn. Nedan gås bestämmelserna i förordningen om Ecris-TCN igenom översiktligt. 4.2.1 Allmänna bestämmelser I kapitel I finns bestämmelser om syftet med Ecris-TCN, förordningens tillämpningsområde, definitioner och systemets tekniska utformning. Förordningen omfattar i första hand tredjelandsmedborgare, dvs. personer som inte är unionsmedborgare eller som är statslösa eller vars medborgarskap är okänt. Av artikel 2 framgår emellertid att regleringen också - med ett undantag - omfattar unionsmedborgare som även är medborgare i ett tredjeland. Det hänger samman med att en sådan medborgare kan tänkas undanhålla information om sina olika medborgarskap under ett brottmålsförfarande, vilket skulle kunna leda till att de uppgifter som lagras i Ecris-TCN blir ofullständiga (skäl 9). Med fällande dom avses i förordningen ett lagakraftvunnet avgörande av en brottmålsdomstol om avgörandet registreras i den dömande medlemsstatens kriminalregister (artikel 3.1). I artikel 3.5 anges att med centralmyndighet avses en myndighet som utsetts i enlighet med artikel 3.1 i rambeslutet om Ecris. För svensk del innebär det att Polismyndigheten är centralmyndighet enligt förordningen. 4.2.2 Införande och användning av uppgifter Kapitel II innehåller bestämmelser om centralmyndigheternas införande och användning av uppgifter i Ecris-TCN. Systemet bygger på att den dömande medlemsstatens centralmyndighet skapar en uppgiftspost för varje dömd tredjelandsmedborgare. Uppgiftsposten ska innehålla olika identitetsuppgifter i form av alfanumeriska uppgifter - bl.a. namn, födelsedatum och medborgarskap - och uppgifter om fingeravtryck. Uppgiftsposterna får även innehålla ansiktsbilder om den dömande medlemsstatens rätt tillåter att dömda personers ansiktsbilder samlas in och lagras (artikel 5). Uppgiftsposten ska skapas automatiskt när så är möjligt och utan onödigt dröjsmål efter det att den fällande domen har förts in i kriminalregistret (artikel 5.4). I artikel 7 regleras ändamålen som Ecris-TCN ska användas för. Det framgår bl.a. att centralmyndigheterna ska använda Ecris-TCN för att identifiera de medlemsstater som har uppgifter i kriminalregister om en tredjelandsmedborgare i syfte att få uppgifter om tidigare fällande domar via Ecris när begäran om uppgifter ur kriminalregistret görs inom ramen för ett brottmålsförfarande. Om det är i enlighet med nationell rätt ska Ecris-TCN även användas för ett antal andra uppräknade ändamål. En myndighet som begär uppgifter ur kriminalregistret får emellertid besluta att användning av Ecris-TCN i ett visst fall inte är lämplig. Medlemsstaterna har även möjlighet att använda Ecris-TCN för andra ändamål än de som anges i bestämmelsen, förutsatt att det föreskrivs i nationell rätt. Kommissionen ska i så fall underrättas om ändamålen. En träff i Ecris-TCN innebär att den sökande centralmyndigheten får information om vilka andra medlemsstater som har uppgifter om fällande domar mot en viss tredjelandsmedborgare. För att få information om vad domarna innebär måste en träff i Ecris-TCN följas upp genom en ansökan via Ecris. Av artikel 7.7 a framgår att resultatet av en sökning som en centralmyndighet utför i Ecris-TCN endast får användas för att göra en sådan ansökan enligt rambeslutet om Ecris. 4.2.3 Lagring och ändring av uppgifter I kapitel III finns bestämmelser om bl.a. lagringsperioder för uppgifter. Varje uppgiftspost ska lagras så länge som uppgifter avseende de fällande domarna lagras i kriminalregistret. Den dömande medlemsstatens centralmyndighet ska radera uppgiftsposten senast en månad efter lagringsperiodens utgång (artikel 8). Vidare finns i artikel 9 bestämmelser om ändring och radering av uppgifter samt förfarandet när en dömande medlemsstat har anledning att tro att uppgifter som den har registrerat är felaktiga eller har behandlats i strid med förordningen. 4.2.4 Utveckling, drift och ansvarsområden I kapitel IV regleras utveckling, drift och ansvarsområden. Medlemsstaterna har sammanfattningsvis ansvar för att säkerställa de nationella anslutningarna till det centrala systemet, utbilda personal vid centralmyndigheterna samt se till att de uppgifter som registreras i Ecris-TCN är riktiga och behandlas på ett lagligt sätt och i enlighet med unionens dataskyddsregler. Det anges särskilt att medlemsstaten ska säkerställa att uppgifterna samlas in på ett lagligt sätt och med full respekt för tredjelandsmedborgarens mänskliga värdighet och grundläggande rättigheter (artikel 12 och 13.1). Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att centralmyndigheterna vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att följa förordningen och vid behov samarbetar med tillsynsmyndigheterna (artikel 21). En centralmyndighet får inte överföra eller tillgängliggöra uppgifter om en tredjelandsmedborgare från Ecris-TCN till ett tredjeland, internationell organisation eller privat part (artikel 18). Kapitlet innehåller även bestämmelser om rätt till ersättning och sanktioner. Det framgår bl.a. att varje person eller medlemsstat som har lidit ekonomisk eller ideell skada till följd av en olaglig behandling eller någon annan handling som är oförenlig med förordningen ska ha rätt till ersättning från den medlemsstat som är ansvarig för den uppkomna skadan (artikel 20.1). 4.2.5 Dataskyddsrättigheter och tillsyn I kapitel V finns bestämmelser om dataskyddsrättigheter och tillsyn. Varje centralmyndighet är personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter som utförs enligt förordningen (artikel 23). Åtkomst till uppgifterna i Ecris-TCN ska vara förbehållen bemyndigad personal vid centralmyndigheterna och vid bl.a. Europol. Åtkomsten ska begränsas till vad som är nödvändigt för att utföra arbetsuppgifterna och proportionerligt i förhållande till de mål som eftersträvas (artikel 24.2). En tredjelandsmedborgare som vill ha tillgång till sina personuppgifter, rättelse, radering eller begränsning av behandlingen av uppgifterna ska kunna rikta sig till varje medlemsstats centralmyndighet med sin begäran. Begäran ska vidarebefordras till den dömande medlemsstaten om den har gjorts hos en annan medlemsstat (artikel 25.1 och 25.2). Var och en ska i enlighet med nationell rätt eller unionsrätt ha rätt att ge in klagomål och rätt att anlita ett rättsmedel i den dömande medlemsstat som har vägrat vederbörande rätt att få åtkomst till eller rätt att rätta eller radera uppgifter om honom eller henne (artikel 27). Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheter som har utsetts enligt unionens tillämpliga dataskyddsregler kontrollerar lagligheten i behandlingen av personuppgifter vid införandet av uppgifter i Ecris-TCN och vid användningen av ansiktsbilder (artikel 28.1). I kapitlet föreskrivs också att alla uppgiftsbehandlingar i Ecris-TCN ska loggas (artikel 31). 4.2.6 Slutbestämmelser I kapitel VI finns bestämmelser om bl.a. ikraftträdande och driftstart av Ecris-TCN. Förordningen trädde i kraft den 11 juni 2019 (jfr artikel 42). Kommissionen kommer senare, när vissa villkor är uppfyllda, att fastställa den dag från och med vilken medlemsstaterna ska börja föra in uppgifter i Ecris-TCN (artikel 35). Medlemsstaterna ska emellertid vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa förordningen så snart som möjligt och därmed säkerställa att Ecris-TCN fungerar väl (artikel 41.1). 4.2.7 Interoperabilitet Förordningen om Ecris-TCN har genomgått vissa ändringar med anledning av ett pågående arbete inom EU med s.k. interoperabilitet. Syftet är att informationen i vissa EU-gemensamma informationssystem ska kunna utnyttjas mer effektivt. Interoperabiliteten mellan systemen kan förenklat sägas innebära att de ska kunna kommunicera med varandra. I maj 2019 antogs Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2019/817 och 2019/818, som reglerar inrättandet av en ram för interoperabilitet. Genom den senare förordningen har vissa ändringar gjorts i förordningen om Ecris-TCN. Ändringarna innebär bl.a. att Ecris-TCN ska kunna bidra till att underlätta korrekt identifiering av personer som är registrerade i systemet. Detta ska ske genom att identitetsuppgifter lagras i CIR, den gemensamma databas för identitetsuppgifter som inrättas genom förordning (EU) 2019/818 (artikel 1 c och 3.19 i förordningen om Ecris-TCN). Uppgifter som registreras i Ecris-TCN kommer på så sätt kunna användas bl.a. för spårning av multipla identiteter, vilket innebär att falska identiteter kan upptäckas. Ytterligare ändringar i förordningen om Ecris-TCN har gjorts genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2021/1133 och (EU) 2021/1151. Syftet med ändringarna är att EU-informationssystemen för viseringar (VIS) och för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) ska ha åtkomst till vissa uppgifter som lagras i Ecris-TCN. Åtkomsten ska vara begränsad till uppgifter för vilka en särskild flaggning har lagts till (artikel 7a och 7b). Det har därför i artikel 5.1 c införts bestämmelser om att centralmyndigheten i den dömande medlemsstaten ska förse en uppgiftspost i Ecris-TCN med en flaggning om den berörda tredjelandsmedborgaren har dömts för vissa särskilt angivna allvarliga brott. 4.3 Ändringsdirektivet Inrättandet av Ecris-TCN innebär att det befintliga Ecris-systemet i mycket större utsträckning kommer att användas för utbyte av kriminalregisteruppgifter om tredjelandsmedborgare. I syfte att möjliggöra ett ändamålsenligt sådant utbyte har ändringsdirektivet antagits. Till skillnad från förordningen om Ecris-TCN är ändringsdirektivet inte direkt tillämpligt, utan ska genomföras i svensk rätt. Medlemsstaterna ska senast den 28 juni 2022 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet (artikel 3.1). Av ändringsdirektivet följer bl.a. en skyldighet för den dömande medlemsstaten att säkerställa att domar som har meddelats på dess territorium åtföljs av uppgifter om den dömda personens samtliga medborgarskap, om den dömda personen är medborgare i annan medlemsstat eller en tredjelandsmedborgare (artikel 1.3). Vidare regleras hur en centralmyndighet ska ansöka om uppgifter ur kriminalregistret hos andra medlemsstater för att kunna tillhandahålla dessa till en tredjelandsmedborgare som ansöker om uppgifter om sig själv (artikel 1.4 b). Det görs även ett tillägg som innebär att en medlemsstat som besvarar en ansökan om uppgifter om domar avseende en tredjelandsmedborgare ska överföra uppgifter om fällande domar både i den staten och i tredjeländer, i den mån uppgifterna har förts in i statens kriminalregister (artikel 1.5 b) Genom ändringsdirektivet införs en skyldighet för medlemsstaterna att bifoga tillgängliga ansiktsbilder vid underrättelser om domar (artikel 1.8 a). Ändringsdirektivet föreskriver också vissa tekniska ändringar. 5 Nuvarande reglering 5.1 Belastningsregistret Uppgifter om den som har dömts eller på annat sätt lagförts för brott finns i det belastningsregister som förs av Polismyndigheten. Bestämmelser om belastningsregistret finns i lagen om belastningsregister med tillhörande förordning. Det övergripande syftet med belastningsregistret är att olika myndigheter, framför allt de brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheterna, på ett enkelt sätt ska få tillgång till sådana belastningsuppgifter som behövs i deras verksamhet. Registret ska innehålla uppgifter om bl.a. påföljder för brott, förvandlingsstraff för böter, åtalsunderlåtelser samt kontakt- och tillträdesförbud (3 § lagen om belastningsregister). Närmare regler om vilka uppgifter belastningsregistret ska innehålla finns i 2-9 §§ förordningen om belastningsregister. Registret ska enligt 4 § lagen om belastningsregister innehålla även uppgifter om domar och beslut som har meddelats i utlandet. Det avser dels uppgifter från en myndighet i en stat som tillhör Interpol, från Interpol eller från Europol, om uppgiften avser en svensk medborgare eller någon som har hemvist i Sverige, dels uppgifter som lämnas från en stat enligt en överenskommelse mellan Sverige och den staten. En förutsättning för att sådana uppgifter ska föras in är att de motsvarar domar eller beslut enligt 3 §. I 4 a § lagen om belastningsregister finns särskilda bestämmelser för uppgifter om domar eller beslut som har meddelats i en annan medlemsstat och överförts till Sverige med stöd av rambeslutet om Ecris. Sådana uppgifter ska alltid föras in i belastningsregistret. Det gäller även uppgifter som avser en gärning som inte motsvarar brott enligt svensk lag eller en gärning som någon har begått innan han eller hon har fyllt 15 år. Av 6 § tredje stycket framgår emellertid att sådana uppgifter inte får lämnas ut till svenska myndigheter i andra fall än när de behövs för tillsyn över Polismyndighetens personuppgiftsbehandling enligt lagen om belastningsregister. I 6 § lagen om belastningsregister anges vilka svenska myndigheter som har rätt att begära utdrag ur belastningsregistret. Uppgifter ur registret får även lämnas till andra myndigheter i den utsträckning som regeringen för vissa slag av ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det. I förordningen om belastningsregister finns bestämmelser, meddelade med stöd av bemyndigandet, som ger andra myndigheter rätt till uppgifter ur belastningsregistret för olika typer av ärenden (10-18 §§). Enligt 19 och 20 §§ får vissa myndigheter ha direktåtkomst till uppgifter i registret. Lagen om belastningsregister innehåller även bestämmelser om bl.a. en enskilds rätt att få uppgifter om sig själv, utlämnande av uppgifter till en annan enskild och om gallring av uppgifter i registret. 5.2 Insamling av fingeravtryck och fotografier 5.2.1 Fingeravtryck och fotografier i brottmålsförfaranden Bestämmelser om när bl.a. fingeravtryck och fotografier får tas av personer inom ramen för ett brottmålsförfarande finns i rättegångsbalken. Sådan upptagning sker enligt nuvarande ordning under förundersökningsskedet. Av 28 kap. 14 § framgår att fotografi och fingeravtryck får tas av den som är anhållen eller häktad. Om det behövs för att utreda brott på vilket fängelse kan följa får fingeravtryck tas även av andra, t.ex. av misstänkta som inte är frihetsberövade. Kompletterande bestämmelser finns i förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m. Av 2 § framgår bl.a. att det är obligatoriskt att ta fingeravtryck och fotografi av den som har häktats och i vissa fall även av den som har anhållits. Beslut om upptagningen fattas av förundersökningsledaren, om åtgärden behövs för utredningen, och i andra fall av Polismyndigheten (6 §). Om någon annan myndighet än Polismyndigheten har tagit bl.a. fingeravtryck eller fotografi av någon som är misstänkt för brott, ska dessa skyndsamt sändas till Polismyndigheten tillsammans med en beskrivning av personen (7 §). Det gäller dock inte avtryck eller fotografi som har tagits av en misstänkt som är under 15 år, med stöd av 36 § första stycket 2 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. 5.2.2 Fingeravtryck och fotografier i andra situationer Det är enligt svensk rätt möjligt att ta fingeravtryck och fotografier även i en rad andra situationer än i brottmålsförfaranden. Enligt 19 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll är det tillåtet att ta fingeravtryck eller fotografi av en utlänning om det är av betydelse för att utreda om utlänningen eller en organisation eller grupp som han eller hon tillhör eller verkar för planlägger eller förbereder terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. I propositionen Nytt regelverk för kvalificerade säkerhetsärenden (prop. 2021/22:131) föreslås att lagen om särskild utlänningskontroll ska ersättas av en ny lag, lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar. I 5 kap. 3 § i den nya lagen finns bestämmelser om bl.a. fingeravtryck och fotografering. Paragrafen motsvarar delvis 19 § lagen om särskild utlänningskontroll. Möjligheten att ta en utlännings fingeravtryck, utan att det finns någon koppling till brottslig verksamhet, regleras i bl.a. 9 kap. utlänningslagen (2005:716). I passlagen (1978:302), vilken gäller pass för svenska medborgare, finns också bestämmelser om skyldighet att låta sig fotograferas och lämna fingeravtryck (5 a och 6 §§). I sammanhanget kan även nämnas lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete, som bl.a. innehåller bestämmelser om utbyte av fingeravtryck vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet. 5.3 Grundläggande fri- och rättigheter Av 2 kap. 6 § regeringsformen framgår att var och en är skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp från det allmännas sida. Därutöver är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Fotografering räknas inte som ett kroppsligt ingrepp (se prop. 2017/18:35 s. 12). Det gör däremot fingeravtryckstagning. Var och en har alltså ett skydd mot påtvingad fingeravtryckstagning. Skyddet enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är inte absolut utan får i vissa fall begränsas genom lag (2 kap. 20 §). Begränsningar får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett dem. Även vissa andra villkor ska vara uppfyllda (2 kap. 21 §). För den som inte är svensk medborgare får särskilda begränsningar göras genom lag utan att de förutsättningar som anges i 2 kap. 21 § är uppfyllda (2 kap. 25 §). Ett skydd mot integritetsintrång av olika slag följer även av Europakonventionen. I artikel 8.1 anges att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Denna rättighet innefattar bl.a. ett skydd mot att bli fotograferad. Det får antas att även tagande av fingeravtryck omfattas av skyddet (se prop. 2014/15:32 s. 26). Inskränkningar i skyddet godtas bara om de har stöd i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till vissa uppräknade ändamål, däribland statens säkerhet, den allmänna säkerheten eller förebyggande av oordning eller brott. Europakonventionen gäller som lag i Sverige. Enligt 2 kap. 19 § regeringsformen gäller vidare att lagar eller andra föreskrifter inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen. Ett likartat skydd mot integritetsintrång följer av artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU:s rättighetsstadga). I den mån stadgan omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av Europakonventionen ska de ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen. Även FN:s konvention om barnets rättigheter gäller sedan den 1 januari 2020 som lag i Sverige. Av artikel 16 följer att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv. Vidare framgår av artikel 3 att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Barnets bästa kan inte frikopplas från övriga rättigheter i konventionen. Rättigheterna ska ses som en helhet. 5.4 Dataskydd 5.4.1 Allmän dataskyddsreglering Den generella regleringen för behandling av fysiska personers personuppgifter inom EU utgörs av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan dataskyddsförordningen. Lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning innehåller generella nationella kompletteringar till dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen är inte tillämplig på den behandling av personuppgifter som behöriga myndigheter utför i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder (artikel 2.2 d). För personuppgiftsbehandling inom detta område gäller i stället Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF. Direktivet har genomförts i svensk rätt genom brottsdatalagen. Dataskyddsförordningen och brottsdatalagen gäller båda vid behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad och för annan behandling av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register (artikel 2.1 i dataskyddsförordningen och 1 kap. 3 § brottsdatalagen). Båda regelverken innehåller grundläggande krav på behandling av personuppgifter, liksom bestämmelser om skyldigheter för personuppgiftsansvariga, enskildas rättigheter, tillsyn, sanktionsavgifter, skadestånd, rättsmedel samt överföring av personuppgifter till tredjeland och internationella organisationer. 5.4.2 Polisens brottsdatalag Dataskyddsförordningen och brottsdatalagen kompletteras av ett antal s.k. registerförfattningar. Lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område (polisens brottsdatalag) är en registerförfattning som gäller utöver brottsdatalagen vid bl.a. Polismyndigheten (1 kap. 1 §). Den lagen gäller dock inte vid behandling av personuppgifter enligt lagen om belastningsregister (1 kap. 2 § 2). I polisens brottsdatalag finns bestämmelser om Polismyndighetens fingeravtrycks- och signalementsregister. Av 5 kap. 11 § följer att registret får föras i syfte bl.a. att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, att utreda eller lagföra brott och att fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden. I registret får behandlas uppgifter om bl.a. fingeravtryck och fotografi som med stöd av 28 kap. 14 § rättegångsbalken har tagits av den som är misstänkt eller dömd för brott. Även uppgifter om den som har lämnat fingeravtryck enligt 19 § lagen om särskild utlänningskontroll får behandlas (5 kap. 12 § första stycket). I prop. 2021/22:131 föreslås att motsvarande ska gälla för fingeravtryck som har tagits med stöd av den nya bestämmelsen i 5 kap. 3 § lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar. Vidare får uppgifter behandlas om en person som har dömts för brott i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen och vars fingeravtrycks- eller signalementsuppgifter har överförts till Sverige med stöd av rambeslutet om Ecris. Sådana uppgifter får dock endast behandlas om det för motsvarande gärning i Sverige är föreskrivet fängelse i ett år eller mer och den som uppgifterna avser vid tidpunkten för gärningen hade fyllt 15 år (5 kap. 13 §). Personuppgifter som har inhämtats med stöd av 36 § första stycket 2 lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare får däremot inte behandlas i fingeravtrycks- och signalementsregistret (5 kap. 12 § tredje stycket). Inte heller fingeravtryck eller fotografier som har tagits med stöd av t.ex. utlänningslagen får behandlas där. Polisens brottsdatalag kompletteras av förordningen (2018:1942) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Av 10 § i förordningen framgår att tillgängliga uppgifter om fingeravtryck, alias eller pseudonym ska bifogas när Polismyndigheten överför uppgifter om en dom till en annan medlemsstat där den dömde är medborgare, i enlighet med rambeslutet om Ecris. Motsvarande gäller när Polismyndigheten på begäran lämnar ut uppgifter ur belastningsregistret till en annan medlemsstat, om de efterfrågade uppgifterna ska användas i ett brottmålsförfarande (11 §). 6 Svensk lag ska anpassas till EU:s nya regelverk för utbyte av brottmålsdomar 6.1 Utgångspunkten är att endast nödvändiga anpassningar ska göras En EU-förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Det betyder att en förordning ska tillämpas direkt av nationella myndigheter på samma sätt som lagar och andra nationella föreskrifter. Den kan även göras gällande av enskilda. Medlemsstaterna är skyldiga att se till att det inte finns nationella bestämmelser som står i strid med förordningen och därmed förhindrar att dess bestämmelser får genomslag. I princip ska en EU-förordning inte göras om till nationell rätt. Det finns dock en skyldighet för medlemsstaterna att anpassa sina nationella regelverk till ny EU-lagstiftning på ett sätt som möjliggör att EU-rätten kan tillämpas enhetligt och fullt ut. Det kan även finnas bestämmelser i en EU-förordning som uttryckligen kräver en nationell reglering. Utgångspunkten är således att anpassningar av svensk rätt bör göras endast i den utsträckning som är nödvändigt för att förordningen om Ecris-TCN ska kunna tillämpas i praktiken och få effektivt genomslag. Därutöver behöver vissa författningsändringar göras med anledning av direktivet om ändring av rambeslutet om Ecris. Till skillnad från förordningen om Ecris-TCN är ändringsdirektivet inte direkt tillämpligt, utan ska genomföras i svensk rätt. I avsnitt 7 behandlas regeringens förslag om en ny lag som på nationell nivå kompletterar förordningen om Ecris-TCN. I avsnitt 8 och 9 redovisas särskilda förslag och bedömningar i fråga om behandling av fingeravtryck och ansiktsbilder i Ecris- och Ecris-TCN-systemen. Det finns vidare anledning att se över vissa bestämmelser om gallring i belastningsregistret som infördes vid genomförandet av rambeslutet om Ecris. Den frågan behandlas i avsnitt 10. Slutligen föreslår regeringen i avsnitt 11 en kompletterande bestämmelse om villkor som andra länder ställer upp vid informationsutbyte om brott. Förslaget har inte någon direkt anknytning till EU-regleringen om Ecris eller Ecris-TCN. Regeringen bedömer emellertid att det är lämpligt att behandla frågan i detta lagstiftningsärende. Vid sidan av lagförslagen föreslår utredningen vissa förordningsbestämmelser och regeringsuppdrag. Regeringen avser att återkomma till dessa frågor och behandlar därför inte de synpunkter som remissinstanserna lämnar i dessa delar i propositionen. Ett antal av bestämmelserna i ändringsdirektivet och förordningen om Ecris-TCN kräver inte några ändringar i svensk rätt. Regeringens överväganden i vissa av dessa frågor redovisas nedan. 6.2 Särskilda överväganden som inte motiverar lagändringar 6.2.1 Förordningen om Ecris-TCN Regeringens bedömning: Ett antal av förordningens bestämmelser kräver inte några anpassningar av svensk rätt. Det gäller bl.a. bestämmelserna om skapande och flaggning av uppgiftsposter. Inte heller bestämmelserna om dataskyddsrättigheter och tillsyn kräver några ändringar eller kompletteringar i svensk rätt. Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen. Migrationsverket efterfrågar dock ett förtydligande av hur Ecris-TCN kommer att hanteras inom tillstånds- och asylområdet i förhållande till VIS. Enligt Integritetsskyddsmyndigheten har utredningen inte analyserat integritetsaspekterna och behovet av nationell reglering i förhållande till förordningens bestämmelser om dataskyddsrättigheter och tillsyn. Även Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden anser att det saknas en samlad och närmare analys av vad förordningens bestämmelser om tillsyn innebär för svensk del. Skälen för regeringens bedömning Skapande av uppgiftsposter och flaggningar Enligt förordningen om Ecris-TCN ska den dömande medlemsstatens centralmyndighet för varje dömd tredjelandsmedborgare skapa en uppgiftspost som ska innehålla olika identitetsuppgifter. De ändringar av förordningen som har skett genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2021/1133 och (EU) 2021/1151 innebär bl.a. att det har införts ett system för flaggning av uppgiftsposter i Ecris-TCN. Syftet med ändringarna är att skapa interoperabilitet mellan å ena sidan Ecris-TCN och å andra sidan EU-informationssystemen VIS och Etias. Sammanfattningsvis innebär bestämmelserna att centralmyndigheten ska förse en uppgiftspost med en flaggning för det fall en fällande dom mot en tredjelandsmedborgare avser vissa allvarligare brott (artikel 5.1 c). Flaggningarna ska vara sökbara enbart för VIS respektive Etias centrala system (artikel 5.7). Förordningen om Ecris-TCN innehåller även bestämmelser om radering av såväl uppgiftsposter som flaggningar (artikel 8). Förordningens bestämmelser är direkt tillämpliga och det krävs inte några kompletteringar i nationell rätt för att Polismyndigheten ska kunna skapa eller radera uppgiftsposter eller flaggningar av dessa i Ecris-TCN. Migrationsverket efterfrågar ett förtydligande av hur Ecris-TCN kommer att hanteras inom tillstånds- och asylområdet i förhållande till VIS. Hur sådana sökningar som görs genom VIS eller Etias och som resulterar i en träff i Ecris-TCN ska följas upp är emellertid inte en fråga som det finns förutsättningar att överväga eller lägga förslag om inom ramen för detta lagstiftningsärende. Dataskyddsrättigheter och tillsyn Som redovisas i avsnitt 4.2.5 innehåller förordningen om Ecris-TCN ett antal bestämmelser om dataskyddsrättigheter och tillsyn. Integritetsskyddsmyndigheten och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden anser att det saknas en analys av behovet av nationell reglering i förhållande till dessa bestämmelser. Regeringen konstaterar dock att förordningen ska tillämpas direkt av myndigheterna och även kan göras gällande av enskilda. Beroende på syftet med behandlingen kommer personuppgiftsbehandling enligt förordningen om Ecris-TCN även att omfattas av antingen dataskyddsförordningens eller brottsdatalagens regelverk (skäl 35). Det finns inte något behov av kompletterande nationell lagstiftning för att bestämmelserna om dataskyddsrättigheter och tillsyn ska få genomslag. 6.2.2 Ändringsdirektivet Regeringens bedömning: Det behövs inga ändringar i nationell rätt för att Sverige ska uppfylla ändringsdirektivets krav på uppgift om medborgarskap i brottmålsavgöranden. Det krävs inte heller några författningsändringar för att uppfylla kravet på överföring av uppgifter om domar mot tredjelandsmedborgare efter att en medlemsstat har ansökt om det via Ecris. Ändringsdirektivets bestämmelser om en enskilds rätt att få ta del av uppgifter om sig själv i en annan medlemsstats kriminalregister bör genomföras på förordningsnivå. Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning Uppgifter om medborgarskap i dom Genom ändringsdirektivet införs en skyldighet för medlemsstaterna att säkerställa att domar som har meddelats på dess territorium åtföljs av uppgifter om den dömda personens samtliga medborgarskap, om den dömda personen är medborgare i en annan medlemsstat eller en tredjelandsmedborgare. I de fall uppgift om medborgarskapet saknas för den dömda personen eller om den dömda personen är statslös ska detta framgå av kriminalregistret (artikel 1.3). Som utredningen konstaterar följer det av Domstolsverkets föreskrifter att medborgarskap ska redovisas i brottmålsavgöranden på ett sätt som svarar mot ändringsdirektivets krav. Uppgifterna om medborgarskap registreras också i belastningsregistret i den mån uppgifterna är kända för Polismyndigheten. Det behövs därför inte några ändringar i nationell rätt för att Sverige ska uppfylla ändringsdirektivets krav på uppgift om medborgarskap i brottmålsavgöranden. Svar på en ansökan via Ecris om tredjelandsmedborgare När en ansökan om utdrag ur kriminalregister görs via Ecris är medborgarstaten skyldig att överföra uppgifter om fällande domar till den ansökande medlemsstaten, om syftet med ansökan är att uppgifterna ska användas i ett brottmålsförfarande. När ansökan görs av andra skäl än ett brottmålsförfarande ska medborgarstaten svara enligt sin nationella lagstiftning. I en sådan situation behöver medborgarstaten alltså inte lämna ut uppgifterna, om det inte följer av nationell lagstiftning att så ska ske (artikel 7.1 och 7.2 i rambeslutet om Ecris). I artikel 9 i rambeslutet finns bestämmelser om villkor för användning av de personuppgifter som överförs. Genom ändringsdirektivet har rambeslutet kompletterats med en bestämmelse som gäller tredjelandsmedborgare. Numera följer av artikel 7.4 a i rambeslutet att den anmodade staten är skyldig att besvara en ansökan som avser en tredjelandsmedborgare och som görs inom ramen för ett brottmålsförfarande. Den anmodade staten ska i ett sådant fall överföra uppgifter om fällande domar som har meddelats i den staten eller i tredjeland och som har förts in i kriminalregistret. Om uppgifterna begärs för något annat ändamål än ett brottmålsförfarande ska artikel 7.2 gälla i tillämpliga delar, dvs. den anmodade medlemsstaten ska svara enligt sin nationella lagstiftning. Rambeslutets villkor för användning av personuppgifter ska även gälla sådana ansökningar (artikel 1.5 b och 1.7 i ändringsdirektivet). Rambeslutet om Ecris har i nu aktuella delar genomförts i svensk rätt genom bestämmelser i 12 a § lagen om belastningsregister samt 24 d och 24 f §§ förordningen om belastningsregister (jfr prop. 2011/12:163 s. 39 f.). I likhet med utredningen bedömer regeringen att de bestämmelserna kan tillämpas även vid en ansökan från en annan medlemsstat som avser uppgifter om en tredjelandsmedborgare. Några författningsändringar krävs därför inte för att genomföra ändringsdirektivets bestämmelser om överföring av uppgifter avseende tredjelandsmedborgare efter begäran från en annan medlemsstat. En enskilds rätt att få ta del av uppgifter om sig själv ur andra medlemsstaters kriminalregister Av artikel 6.2 i rambeslutet om Ecris följer att en centralmyndighet, när en begäran inkommer från en enskild om att få ut uppgifter om sig själv i en annan medlemsstats kriminalregister, får rikta en begäran till den medlemsstats centralmyndighet där personen är eller har varit bosatt eller medborgare. Om den enskilde är medborgare i en annan medlemsstat än den i vilken han eller hon gör en begäran om att få ut uppgifter ur kriminalregistret har centralmyndigheten en skyldighet att ansöka om uppgifter hos centralmyndigheten i medborgarstaten (artikel 6.3). Regleringen har genomförts i svensk rätt genom bestämmelser i 22 b och 22 c §§ förordningen om belastningsregister (jfr prop. 2011/12:163 s. 44 f.). Genom ändringsdirektivet har artikel 6.3 i rambeslutet ändrats. Ändringen innebär ett förtydligande av att bestämmelsen endast avser unionsmedborgare. Vidare har det införts en ny bestämmelse, artikel 6.3 a, som reglerar vad som gäller när en tredjelandsmedborgare ansöker om uppgifter om sig själv i kriminalregistret. Innebörden av den nya bestämmelsen är att centralmyndigheten ska använda Ecris-TCN för att identifiera de medlemsstater som har uppgifter i kriminalregister om tredjelandsmedborgaren. Centralmyndigheten ska därefter inhämta sådana uppgifter via Ecris och föra in uppgifterna i utdraget till tredjelandsmedborgaren (artikel 1.4 a och b i ändringsdirektivet). Samma svarsfrist ska gälla för ansökningar enligt artikel 6.3 och 6.3 a som för ansökningar enligt artikel 6.2 (artikel 1.6 i ändringsdirektivet). Ändringsdirektivets bestämmelser om en enskilds rätt att få ta del av uppgifter om sig själv i en annan medlemsstats kriminalregister bör enligt regeringen genomföras på förordningsnivå. 7 En ny lag om Ecris-TCN 7.1 En ny lag med kompletterande bestämmelser till förordningen om Ecris-TCN ska införas Regeringens förslag: En ny lag med kompletterande bestämmelser till förordningen om Ecris-TCN ska införas. Termer och uttryck i den nya lagen ska ha samma betydelse som i förordningen. Vid tillämpningen av lagen ska med tredjelandsmedborgare också avses en unionsmedborgare som även är medborgare i ett tredjeland. Hänvisningar till förordningen i den nya lagen ska vara dynamiska, dvs. avse förordningen i dess vid varje tidpunkt gällande lydelse. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslagen. Skälen för regeringens förslag: Även om förordningen om Ecris-TCN är direkt tillämplig krävs det kompletterande bestämmelser i svensk rätt för att säkerställa att förordningen kan tillämpas fullt ut i praktiken. Personuppgifter som förs in i Ecris-TCN kommer att registreras centralt för att göra det möjligt att identifiera de medlemsstater som har kriminalregisteruppgifter om tredjelandsmedborgare. Det innebär att möjligheterna till kartläggning av enskilda ökar (jfr 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen). Även om Ecris-TCN inte kommer att innehålla information om domar är det fråga om registrering av uppgifter av integritetskänslig natur, bl.a. fingeravtryck och ansiktsbilder (se avsnitt 8 och 9). I den mån det behövs kompletterande bestämmelser i svensk rätt bör överföringen av uppgifter till Ecris-TCN därför regleras i lag. I likhet med utredningen anser regeringen att det är lämpligt att de bestämmelser som behövs för att komplettera förordningen som utgångspunkt samlas i en särskild lag. Termer och uttryck som används i den nya lagen bör ha samma betydelse som i förordningen. Begreppet tredjelandsmedborgare definieras i artikel 3.7 som en person som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 20.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller som är en statslös person eller en person vars medborgarskap är okänt. Såvitt nu är aktuellt är förordningen om Ecris-TCN emellertid också tillämplig på unionsmedborgare som även är medborgare i ett tredjeland och som har varit föremål för fällande domar i medlemsstaterna (artikel 2). Det krävs därför en motsvarande reglering i kompletteringslagen, som anger att vad som sägs om tredjelandsmedborgare ska gälla också för unionsmedborgare som även är medborgare i ett tredjeland. För att säkerställa att ändringar i EU-regleringen får omedelbart genomslag bör hänvisningar som görs till förordningen om Ecris-TCN i lagförslagen i denna proposition vara dynamiska till sin karaktär. Det innebär att hänvisningarna bör avse förordningen i dess vid varje tidpunkt gällande lydelse. 7.2 Användningen av Ecris-TCN 7.2.1 Rätt att få uppgifter från Ecris-TCN Regeringens förslag: Ecris-TCN ska användas endast när det görs en sökning i belastningsregistret efter begäran av en myndighet eller av en enskild som begär uppgifter om sig själv. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser, i likhet med utredningen, att en sökning i belastningsregistret bör vara en förutsättning för att Ecris-TCN ska få användas. Det saknas skäl att tillåta användning av systemet i andra fall. Det övergripande syftet med belastningsregistret är att olika myndigheter på ett enkelt sätt ska få tillgång till de belastningsuppgifter som behövs i deras verksamhet. Under vissa förutsättningar kan emellertid även enskilda få uppgifter från registret om någon annan enskild (se 2 § andra stycket, 9 a § och 10 § lagen om belastningsregister). Någon motsvarande rätt finns inte enligt förordningen om Ecris-TCN. Av artikel 18 följer att en centralmyndighet inte får överföra eller tillgängliggöra uppgifter från Ecris-TCN till en privat part. Därmed bör det inte heller göras någon sökning i Ecris-TCN när en enskild begär uppgifter om en annan enskild från belastningsregistret. Det bör därför framgå i kompletteringslagen att Ecris-TCN ska användas endast om en begäran om uppgifter ur belastningsregistret görs av en myndighet eller av en enskild som begär uppgifter om sig själv. 7.2.2 Tillåtna ändamål Regeringens förslag: Ecris-TCN ska få användas för samma ändamål som belastningsregistret. Om ändamålet ligger utanför förordningens obligatoriska tillämpningsområde ska Ecris-TCN användas endast om det efterfrågas av den myndighet som begär uppgifterna. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Kustbevakningen, Skatteverket och Tullverket välkomnar särskilt förslaget om att Ecris-TCN ska få användas för samma ändamål som belastningsregistret. Enligt Kustbevakningen förenklar det tillämpningen av regelverket och effektiviserar de brottsbekämpande myndigheternas informationsinhämtning inom underrättelseverksamheten. Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna är i vissa fall skyldiga att använda Ecris-TCN för att identifiera andra medlemsstater som innehar uppgifter i kriminalregister om en tredjelandsmedborgare. En sådan skyldighet föreligger när det görs en begäran om uppgifter ur den berörda medlemsstatens kriminalregister inom ramen för ett brottmålsförfarande. Även när en begäran görs för vissa andra i förordningen angivna ändamål ska Ecris-TCN användas, om ändamålen föreskrivs i och är i enlighet med nationell rätt. Det rör sig bl.a. om prövning inför anställning eller kontroll av en persons egna uppgifter i kriminalregister på begäran av honom eller henne (artikel 7.1). I de fall som anges i artikel 7.1 är användningen av Ecris-TCN som utgångspunkt obligatorisk. Medlemsstaterna får emellertid besluta att systemet ska användas även för andra ändamål än de som pekas ut i förordningen, dvs. utanför det obligatoriska området. Sådan användning ska föreskrivas i nationell rätt (artikel 7.2). Ändamålen för användning av uppgifter ur belastningsregistret ligger i allt väsentligt inom ramen för de ändamål som utgör Ecris-TCN:s obligatoriska tillämpningsområde. Som utredningen påpekar finns det emellertid några områden där så inte är fallet. Det handlar bl.a. om vissa myndigheters verksamheter för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott, som inte bedrivs inom ramen för ett redan inlett brottmålsförfarande. Även vissa former av lämplighetsprövningar och andra författningsreglerade prövningar som omfattas av belastningsregistrets ändamål faller utanför det obligatoriska tillämpningsområdet för Ecris-TCN (jfr 2 § första stycket 1 och 4 lagen om belastningsregister). Regeringen anser, i likhet med utredningen, att det är naturligt att sådana ändamål som det svenska belastningsregistret kan användas för är tillåtna användningsområden även för Ecris-TCN. I regel bör information om fällande domar i en annan medlemsstat ha samma värde som information om svenska domar. Även ur ett praktiskt perspektiv är det att föredra att ändamålen, så långt det är möjligt, är desamma för belastningsregistret och Ecris-TCN. De remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan, däribland Skatteverket och Tullverket, är också positiva till förslaget. Kustbevakningen framhåller att det förenklar tillämpningen av regelverket och effektiviserar de brottsbekämpande myndigheternas informationsinhämtning inom underrättelseverksamheten. Mot denna bakgrund anser regeringen att Ecris-TCN bör få användas för samma ändamål som belastningsregistret. Som redovisas ovan ska en användning av Ecris-TCN som går utöver det obligatoriska området föreskrivas i nationell rätt. Det bör därför framgå av kompletteringslagen att Ecris-TCN får användas vid en sökning enligt lagen om belastningsregister, även om ändamålet för sökningen inte är ett sådant ändamål som anges i artikel 7.1 i förordningen. Eftersom en sökning i Ecris-TCN innebär ett intrång i den enskildes integritet bör systemet inte användas i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Vid sökningar i belastningsregistret för ändamål som ligger utanför det obligatoriska tillämpningsområdet för Ecris-TCN bör systemet därför inte användas rutinmässigt. Det bör i stället vara upp till myndigheten som begär uppgifterna att från fall till fall bedöma om det finns ett behov av att använda Ecris-TCN, med beaktande av bl.a. gällande dataskyddsreglering. På så vis säkerställs att systemet används bara om det är nödvändigt och proportionerligt. Av kompletteringslagen bör det därför framgå att Ecris-TCN i dessa fall ska användas endast om den myndighet som begär uppgifter ur belastningsregistret särskilt har angett det. När en tredjelandsmedborgare efterfrågar uppgifter om sig själv ur belastningsregistret följer det av artikel 7.1 i förordningen att Ecris-TCN alltid ska användas. Den föreslagna bestämmelsen kommer därmed att ta sikte endast på fall där uppgifterna begärs av en myndighet. Det bör enligt regeringen framgå av lagen. 7.2.3 Beslut om att Ecris-TCN inte ska användas Regeringens förslag: Om en myndighet beslutar att Ecris-TCN i ett visst fall inte ska användas, ska den underrätta Polismyndigheten om detta i samband med att den begär uppgifter ur belastningsregistret. Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att det i den nya lagen ska anges vilka omständigheter en myndighet ska ta hänsyn till vid bedömningen av om det är olämpligt att använda Ecris-TCN. Remissinstanserna har inga invändningar mot utredningens förslag. Tullverket framhåller dock att det skulle avlasta Polismyndigheten om Tullverket fick direktåtkomst till Ecris-TCN, motsvarande den direktåtkomst myndigheten i dag har till belastningsregistret. Skälen för regeringens förslag En myndighet får besluta att Ecris-TCN inte ska användas Som anges i föregående avsnitt är användningen av Ecris-TCN som utgångspunkt obligatorisk i de fall som räknas upp i artikel 7.1 i förordningen. I andra stycket i artikeln anges emellertid att den myndighet som begär uppgifter i kriminalregister i vissa fall får besluta att sådan användning av Ecris-TCN som följer av första stycket inte är lämplig. Detta gäller dock inte när en tredjelandsmedborgare hos en centralmyndighet efterfrågar uppgifter om sig själv i kriminalregister eller när begäran görs i syfte att erhålla uppgifter i kriminalregister enligt artikel 10.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF. Av skälen framgår att Ecris-TCN i princip bör användas i samtliga fall där det görs en begäran om uppgifter ur kriminalregister inom ramen för ett brottmålsförfarande. Den ansvariga myndigheten bör emellertid kunna besluta att Ecris-TCN inte bör användas när detta inte skulle vara lämpligt med tanke på omständigheterna, t.ex. i vissa typer av brådskande brottmålsförfaranden, i fall av transitering, om uppgifter ur kriminalregistret nyligen har erhållits via Ecris-TCN eller om de avser ringa brott (skäl 18). Vidare anges att en användning av Ecris-TCN kan vara olämplig även i andra fall, t.ex. när vissa administrativa standardkontroller behöver göras när det gäller en persons yrkeskvalifikationer (skäl 20). En myndighet som begär uppgifter ur belastningsregistret har alltså möjlighet att besluta att Ecris-TCN inte ska användas, om sådan användning inte är lämplig. Som framgår ovan får ett sådant beslut dock inte meddelas när uppgifter ur belastningsregistret begärs för en prövning som avser yrkesverksamhet eller organiserad frivilligverksamhet som innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn. Även när en tredjelandsmedborgare begär att få ta del av uppgifter ur belastningsregistret om sig själv är användning av Ecris-TCN obligatorisk. En myndighet som beslutar att Ecris-TCN inte ska användas behöver underrätta Polismyndigheten om beslutet i samband med sin begäran om uppgifter ur belastningsregistret. En sådan underrättelseskyldighet bör regleras i den nya lagen. Till skillnad från utredningen anser regeringen inte att det bör anges uttryckligen i lag vilka omständigheter en myndighet ska ta hänsyn till vid bedömningen av om användning av Ecris-TCN är olämplig. Förordningen är direkt tillämplig och får inte göras om till svensk rätt. Det bör därför ankomma på myndigheterna att tillämpa förordningens bestämmelser, med ledning av de exempel som ges i förordningens skäl (skäl 18 och 20). Myndigheter med direktåtkomst till belastningsregistret Vissa myndigheter har i dag direktåtkomst till belastningsregistret (19 och 20 §§ förordningen om belastningsregister). Det innebär att dessa myndigheter har direkt tillgång till informationen i belastningsregistret och på egen hand kan söka i registret, men utan att kunna påverka innehållet. Tullverket framför att det skulle avlasta Polismyndigheten om Tullverket får en motsvarande direktåtkomst till Ecris-TCN. Det följer emellertid direkt av förordningen att åtkomst till systemet, såvitt här är av intresse, uteslutande ska vara förbehållen vederbörligen bemyndigad personal vid medlemsstaternas centralmyndigheter (artikel 24.2). I Sverige är det alltså endast Polismyndigheten som i egenskap av centralmyndighet kommer att ha åtkomst till Ecris-TCN. När en annan myndighet med direktåtkomst till belastningsregistret, t.ex. Tullverket, behöver använda Ecris-TCN måste sökningen i systemet således utföras av Polismyndigheten. Eftersom en myndighet med direktåtkomst inte behöver vända sig till Polismyndigheten för att begära uppgifter ur belastningsregistret kommer den inte att omfattas av underrättelseskyldigheten när användning av Ecris-TCN bedöms olämplig. En myndighet som själv inhämtar uppgifterna ur belastningsregistret behöver i stället underrätta Polismyndigheten om det i ett visst fall ska göras en sökning i Ecris-TCN. Det ankommer på Polismyndigheten att säkerställa att det finns rutiner för hantering av sådana underrättelser, t.ex. genom det systemstöd som myndigheten håller på att utveckla med anledning av Ecris-TCN. 7.2.4 Sökning i Ecris-TCN på unionsmedborgare Regeringens förslag: Vid en sökning i belastningsregistret på en unionsmedborgare ska Polismyndigheten använda Ecris-TCN dels om det av lag eller annan författning följer att ett utdrag ur belastningsregistret ska visas upp eller lämnas, dels om det efterfrågas av den som begär uppgifter ur belastningsregistret. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Uppgifter om unionsmedborgare som även är medborgare i ett tredjeland kommer endast föras in i Ecris-TCN om de behöriga myndigheterna känner till att dessa personer är medborgare i ett tredjeland. Även i fall då de behöriga myndigheterna inte känner till att unionsmedborgare också är medborgare i ett tredjeland är det möjligt att sådana personer har tidigare fällande domar i egenskap av tredjelandsmedborgare. Av dessa skäl är det enligt förordningen om Ecris-TCN tillåtet att söka även på en unionsmedborgare, för att kontrollera om någon medlemsstat har uppgifter i sitt kriminalregister om den personen i egenskap av tredjelandsmedborgare (artikel 7.4. och skäl 22). Som utredningen påpekar har Polismyndigheten inte alltid kännedom om när en unionsmedborgare även är medborgare i ett tredjeland. Det finns därför behov av kompletterande nationell lagstiftning som reglerar förutsättningarna för sökningar på unionsmedborgare i Ecris-TCN. Att använda Ecris-TCN i samtliga fall där det görs en sökning i belastningsregistret på en unionsmedborgare skulle vara alltför långtgående. I likhet med utredningen anser regeringen dock att en sådan sökning bör kunna göras i vissa situationer där det är särskilt angeläget att myndigheterna får en fullständig överblick över en persons belastningsuppgifter. Ett sådant angeläget intresse får anses finnas i situationer där det av lag eller annan författning följer att ett belastningsregisterutdrag ska lämnas eller visas upp. Det gäller t.ex. inför anställning i skolverksamhet eller av personal som utför stöd- och serviceinsatser åt barn med funktionshinder (2 kap. 31 § skollagen [2010:800] respektive 1 och 2 §§ lagen [2010:479] om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder). Vidare kan, som utredningen påpekar, en sökning i Ecris-TCN på en unionsmedborgare vara motiverad när myndigheten känner till att den som sökningen avser tidigare har varit tredjelandsmedborgare. En sökning kan även vara motiverad om det föreligger någon konkret omständighet som, utan att det framgår av folkbokföringen, talar för att unionsmedborgaren även är eller tidigare har varit medborgare i ett tredjeland. Det kan även förekomma att en unionsmedborgare som efterfrågar uppgifter ur belastningsregistret om sig själv vill att en sökning görs i Ecris-TCN. Så kan t.ex. vara fallet om personen tidigare har varit tredjelandsmedborgare och vill kontrollera om någon medlemsstat har uppgifter i sitt kriminalregister om honom eller henne. Ecris-TCN bör därför få användas vid en sökning på unionsmedborgare även i fall då det begärs av den som efterfrågar uppgifterna ur belastningsregistret. Sammanfattningsvis anser regeringen att en sökning i Ecris-TCN på en unionsmedborgare bör göras dels om det av lag eller annan författning följer att ett utdrag ur belastningsregistret ska visas upp eller lämnas, dels om den som begär uppgifterna ur belastningsregistret särskilt har angett det. Hur en eventuell träff i Ecris-TCN ska hanteras av Polismyndigheten kan regleras i förordning. 7.3 En ny upplysningsbestämmelse i lagen om belastningsregister Regeringens förslag: Det ska i lagen om belastningsregister upplysas om att det i förordningen om Ecris-TCN och i kompletteringslagen finns bestämmelser om användning av Ecris-TCN i samband med begäran om uppgifter ur belastningsregistret. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Förordningen om Ecris-TCN och den föreslagna kompletteringslagen innehåller bestämmelser som är av stor betydelse vid en begäran om uppgifter ur belastningsregistret. Det bör därför införas en ny upplysningsbestämmelse i lagen om belastningsregister som anger att det i förordningen om Ecris-TCN och i kompletteringslagen finns bestämmelser om användning av Ecris-TCN i samband med en sådan begäran. 8 Ändrade bestämmelser om fingeravtryck 8.1 Det bör tas fingeravtryck av dömda Regeringens bedömning: För att säkerställa förordningens minimikrav bör det tas fingeravtryck av den som har dömts till fängelse i minst sex månader. Fingeravtrycken bör tas under verkställigheten. Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller har inte några invändningar mot den. Skälen för regeringens bedömning Det bör tas fingeravtryck av den som har dömts till fängelse i minst sex månader Uppgiftsposten i Ecris-TCN ska enligt förordningen innehålla uppgifter om fingeravtryck i den utsträckning som sådana har samlats in i enlighet med nationell rätt under ett brottmålsförfarande (artikel 5.1 b i). Därutöver fastställer förordningen minimikriterier för uppgifter om fingeravtryck som medlemsstaterna ska föra in i Ecris-TCN (artikel 5.1 b ii). Enligt dessa ska uppgiftsposten innehålla uppgifter om fingeravtryck antingen i de fall tredjelandsmedborgaren har dömts till ett fängelsestraff på minst sex månader eller då denne har dömts för ett brott som enligt medlemsstatens rätt är belagt med ett maximalt fängelsestraff på minst tolv månader. Det är respektive medlemsstat som avgör vilket av dessa minimikriterier som ska användas. Enligt nuvarande nationell reglering sker upptagning av fingeravtryck i brottmålsförfaranden under förundersökningen. Dessa fingeravtryck behandlas därefter i Polismyndighetens fingeravtrycksregister, tillsammans med uppgifter om fingeravtryck som tagits enligt 19 § lagen om särskild utlänningskontroll eller som har överförts till Sverige med stöd av rambeslutet om Ecris. För att uppfylla den grundläggande skyldigheten att uppgiftsposterna ska innehålla uppgifter om fingeravtryck i den utsträckning sådana har samlats in i enlighet med nationell rätt under ett brottmålsförfarande, skulle det alltså vara tillräckligt att Polismyndigheten kan föra in fingeravtrycken från fingeravtrycksregistret. Utöver detta har Sverige emellertid en skyldighet att säkerställa att uppgifter om fingeravtryck kan inkluderas i enlighet med något av ovan nämnda minimikriterier. Enligt regeringen bör Sverige använda sig av kriteriet att tredjelandsmedborgaren har dömts till ett fängelsestraff på minst sex månader. I många fall där en person döms till ett sådant straff torde uppgifterna om dennes fingeravtryck redan finnas i Polismyndighetens fingeravtrycksregister. Nuvarande regler om upptagning av fingeravtryck under förundersökning innebär emellertid inte någon garanti för att så är fallet. Det krävs därför ändringar i de nationella reglerna om upptagning av fingeravtryck i brottmålsförfaranden. Förordningen om Ecris-TCN reglerar inte på vilket sätt medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifterna om fingeravtryck finns tillgängliga för att föras in i uppgiftsposten. Det skulle därmed vara möjligt att genomföra ändringar som innebär ett utökat upptagande av fingeravtryck i förundersökningsskedet. Mot ett sådant förfarande talar emellertid att den slutliga utgången i brottmålsförfarandet är osäker under det skedet. För att säkerställa förordningens minikrav skulle en utökad upptagning av fingeravtryck under förundersökningen därför behöva omfatta avsevärt fler fall än de där fängelsestraff på minst sex månader faktiskt döms ut genom domar som får laga kraft. Upptagning av fingeravtryck utgör ett intrång i den enskildes fri- och rättigheter. En utvidgning av möjligheterna att ta fingeravtryck bör därför inte gå längre än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med utvidgningen. Regeringen anser därför att den utökade upptagningen bör förläggas till verkställighetsskedet, dvs. då den dömde avtjänar fängelsestraffet. På så sätt kan upptagningen av fingeravtryck begränsas till personer som har dömts till ett fängelsestraff på minst sex månader. Beslut om fängelse Med fällande dom avses i förordningen om Ecris-TCN ett lagakraftvunnet avgörande av en brottmålsdomstol mot en fysisk person gällande ett brott, om detta avgörande registreras i den dömande medlemsstatens kriminalregister (artikel 3.1). Enligt förordningen saknar det alltså betydelse om fängelsestraffet har bestämts genom dom eller beslut, så länge avgörandet har meddelats av domstol. I linje med vad som gäller enligt förordningen bör upptagning av fingeravtryck ske oavsett om fängelsestraffet om minst sex månader har bestämts genom en dom eller ett beslut. Beslut om sådana fängelsestraff kan t.ex. förekomma med anledning av undanröjande av villkorlig dom eller dom på skyddstillsyn (27 kap. 6 § respektive 28 kap. 8 och 9 §§ brottsbalken). För att fingeravtryck ska få tas bör det framgå av det enskilda avgörandet att den dömde ska avtjäna ett fängelsestraff på minst sex månader. Sammanläggning på verkställighetsstadiet av flera fängelsestraff som vart och ett understiger sex månaders fängelse bör alltså inte leda till att fingeravtryck tas. Utländska domar och beslut I vissa fall sker verkställighet i Sverige av domar som har meddelats utomlands. Bestämmelser om sådan verkställighet finns bl.a. i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. och i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Enligt regeringen bör fingeravtryck tas även i dessa fall, vid verkställighet av en dom eller ett beslut om fängelse i lägst sex månader. Det finns inte skäl att i den nationella regleringen behandla personer som ska verkställa sitt straff i Sverige olika, beroende på om avgörandet har meddelats här eller utomlands. Av förordningen om Ecris-TCN följer dock att det bara är avgöranden från den dömande medlemsstatens domstolar som ska ligga till grund för registrering av en uppgiftspost i Ecris-TCN (artikel 5.1). En uppgiftspost får alltså inte skapas med anledning av en dom eller ett beslut som har meddelats i utlandet och verkställs i Sverige. 8.2 Fingeravtrycken bör tas oberoende av medborgarskap Regeringens bedömning: Fingeravtrycken bör tas oberoende av den dömdes medborgarskap. Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i bedömningen eller har inte några invändningar mot den. Sveriges advokatsamfund instämmer i bedömningen med hänvisning till att lika fall bör behandlas lika. Tullverket anser att en utökad upptagning av fingeravtryck är positiv och förhoppningsvis kan leda till att fler brott klaras upp. Justitiekanslern anför att intrånget i den personliga integriteten är godtagbart. Myndigheten framhåller att det är ett mindre antal personer, vilka har dömts för brott genom en dom som fått laga kraft, som berörs. Integritetsskyddsmyndigheten och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden anser dock att det ur ett integritetsperspektiv inte är lämpligt med en utökad upptagning av fingeravtryck som går längre än vad som krävs enligt förordningen om Ecris-TCN. Båda myndigheterna framhåller att förutsättningarna för att använda biometri som verktyg i brottsbekämpningen för närvarande utreds i ett annat sammanhang. Skälen för regeringens bedömning: Till skillnad från övriga bestämmelser i förordningen om Ecris-TCN tar minimikriterierna i artikel 5.1 b ii inte sikte på unionsmedborgare som även är medborgare i ett tredjeland (artikel 2). Det föreligger därmed ingen skyldighet för medlemsstaterna att införa nationella regler som säkerställer att fingeravtryck tas av dessa personer. Om fingeravtryck av en unionsmedborgare som även är medborgare i ett tredjeland tas i enlighet med nationell rätt under ett brottmålsförfarande, ska uppgifterna dock inkluderas i uppgiftsposten (artikel 2 och 5.1 b i). Utifrån de minikriterier som uppställs i förordningen om Ecris-TCN skulle det alltså vara möjligt att införa en nationell reglering om upptagning av fingeravtryck av dömda som tar sikte enbart på tredjelandsmedborgare. Enligt regeringen finns det dock skäl som talar emot en sådan begränsning. Fingeravtryck som tas av dömda under verkställigheten bör, i likhet med fingeravtryck som tas av misstänkta under förundersökningen, behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycksregister (se avsnitt 8.5). Registret förs i syfte att bl.a. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet och att utreda eller lagföra brott (5 kap. 11 § polisens brottsdatalag). Som utredningen anför kan det ses som ett naturligt led i ett frihetsberövande för ett allvarligt brott att den frihetsberövade också blir föremål för vissa åtgärder som kan underlätta identifieringen vid eventuella framtida brott. Nuvarande ordning utgör dock inte någon garanti för att fingeravtryck tas under ett brottmålsförfarande som avser ett sådant allvarligt brott. Det är bara i fall där den misstänkte frihetsberövas redan under förundersökningsskedet, eller där det krävs för utredningen av brottet, som fingeravtryck får tas med stöd av 28 kap. 14 § rättegångsbalken. Enligt Sveriges advokatsamfund innebär denna ordning att det är i det närmaste slumpmässigt om fingeravtryck tas eller inte. En utvidgning av möjligheten att ta fingeravtryck som omfattar dömda personer skulle alltså syfta till att underlätta utredning och lagföring vid framtida brott av personer som har gjort sig skyldiga till mer allvarlig brottslighet. Som anförs av bl.a. Tullverket kan det leda till att fler brott klaras upp. I likhet med Sveriges advokatsamfund anser regeringen att en sådan utvidgning även kan bidra till en mer enhetlig rättstillämpning. Dessa skäl för en utvidgad upptagning av fingeravtryck gör sig gällande med samma styrka oavsett vilket medborgarskap den dömde har. Regeringen bedömer därför att det i nationell reglering om upptagning av fingeravtryck i brottmålsförfaranden saknas anledning att göra skillnad mellan dömda tredjelandsmedborgare och dömda unionsmedborgare, även om förordningen om Ecris-TCN endast tar sikte på de förstnämnda. Skälen för en sådan utvidgning måste dock vägas mot det intrång i den enskildes fri- och rättigheter som utvidgningen innebär. Integritetsskyddsmyndigheten och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden anser att det ur ett integritetsperspektiv inte är lämpligt med en utökad upptagning av fingeravtryck som går längre än vad som krävs enligt förordningen om Ecris-TCN. Båda myndigheterna framhåller att regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att se över förutsättningarna för att använda biometri som verktyg i brottsbekämpningen (dir. 2021:34). Nationella regler om upptagning av fingeravtryck av dömda måste emellertid införas för att uppfylla minimikraven i förordningen om Ecris-TCN. Att förutsättningarna för att använda biometri, däribland fingeravtryck, utreds i ett annat sammanhang utgör enligt regeringen inte ett bärande skäl för att begränsa reglerna till tredjelandsmedborgare. Som Sveriges advokatsamfund framhåller finns det anledning att i den nationella regleringen eftersträva en enhetlig rättstillämpning där lika fall behandlas lika. Vid proportionalitetsavvägningen bör, som utredningen anför, särskild hänsyn tas till att utökningen endast tar sikte på den som har gjort sig skyldig till mer allvarlig brottslighet. Som framhålls även av Justitiekanslern bör vidare beaktas att utökningen avser personer som har dömts för sådan brottslighet genom en dom som får verkställas. Till skillnad från de situationer som regleras i 28 kap. 14 § rättegångsbalken är det alltså inte fråga om upptagning av fingeravtryck från personer som endast är misstänkta för brott. Mot bakgrund av det anförda gör regeringen bedömningen att begränsningen av den enskildes fri- och rättigheter inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranleder den. Regeringen bedömer alltså, även med beaktande av vad Integritetsskyddsmyndigheten och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden framför, att en utökad upptagning av fingeravtryck oberoende av medborgarskap är förenlig med bl.a. regeringsformen, Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga. I likhet med utredningen anser regeringen därför att fingeravtryck bör tas av alla personer som har dömts till ett fängelsestraff på minst sex månader, oberoende av vilket medborgarskap den dömde har. 8.3 Kriminalvården eller Polismyndigheten ska ta fingeravtrycken 8.3.1 Fingeravtryck vid verkställighet i anstalt Regeringens förslag: Kriminalvården eller, om det är lämpligare, Polismyndigheten ska ta fingeravtryck av en intagen som ska verkställa ett fängelsestraff på minst sex månader. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Kriminalvården framhåller att belastningen på myndighetens lokal- och transportresurser är mycket hög, men anser trots detta att det faller sig både naturligt och effektivt att myndigheten ska kunna ta fingeravtryck i enlighet med de förslag som lämnas. Skälen för regeringens förslag Såväl Kriminalvården som Polismyndigheten bör få ta fingeravtrycken Regeringens bedömning är att fingeravtryck bör tas av den som har dömts till fängelse i minst sex månader och att upptagningen ska förläggas till verkställighetsskedet. Enligt nuvarande reglering om upptagning av fingeravtryck i brottmålsförfaranden är det undersökningsledaren eller Polismyndigheten som beslutar om upptagningen (se 6 § förordningen om fingeravtryck m.m.). De nu aktuella fingeravtrycken ska emellertid inte tas under förundersökningen, utan under verkställigheten av ett fängelsestraff. Den som döms till fängelse avtjänar enligt huvudregeln sitt straff i kriminalvårdsanstalt. Kriminalvården är den myndigheten som ansvarar för verkställigheten. Som Kriminalvården anför är det därför både naturligt och effektivt att myndigheten ska kunna ta fingeravtrycken. Upptagningen av fingeravtryck kräver emellertid utrustning som endast Polismyndigheten har tillgång till i dagsläget. Utredningen konstaterar att utrustningen är utrymmeskrävande och kostsam och att det därmed inte är försvarbart att förse samtliga kriminalvårdsanstalter med sådan utrustning. Regeringen delar den bedömningen. Även Polismyndigheten bör därför kunna ta fingeravtryck under verkställighetsskedet. Regleringen bör därför utformas på så sätt att fingeravtrycken ska tas av Kriminalvården eller, om det är lämpligare, av Polismyndigheten. I enlighet med vad utredningen anför bör det ankomma på Kriminalvården att göra lämplighetsbedömningen. I praktiken kommer denna bedömning att styras av i vilken utsträckning det finns tillgång till nödvändig utrustning i kriminalvårdsanstalterna. När sådan tillgång saknas får Kriminalvården transportera den intagne till en plats där Polismyndigheten har utrustningen tillgänglig. Utredningen föreslår att Kriminalvården ska få i uppdrag att, i samverkan med Polismyndigheten, närmare utreda och lämna förslag på vilka kriminalvårdsanstalter som bör förses med utrustning för att kunna ta fingeravtryck. Regeringen avser att återkomma till frågan om ett sådant uppdrag. En ny bestämmelse bör införas i fängelselagen Regeringen anser, i likhet med utredningen, att upptagningen av fingeravtryck av dömda som verkställer ett fängelsestraff i kriminalvårdsanstalt bör regleras i fängelselagen (2010:610). Det bör således i 8 kap. fängelselagen införas en ny bestämmelse som anger att fingeravtryck ska tas av en intagen vid verkställighet av en dom eller ett beslut på fängelse i lägst sex månader. Som anges ovan bör fingeravtrycken tas av Kriminalvården eller, om det är lämpligare, Polismyndigheten. Placeringen av bestämmelsen i 8 kap. fängelselagen innebär att den våldsanvändning som är tillåten för Kriminalvården för de kontroll- och tvångsåtgärder som omfattas av kapitlet kommer att gälla även för upptagningen av fingeravtryck. Det behövs därför inte någon särskild reglering för den situationen att den dömde inte medverkar till upptagningen. 8.3.2 Fingeravtryck vid verkställighet med fotboja Regeringens förslag: För dömda som ska verkställa fängelsestraff på sex månader genom intensivövervakning med elektronisk kontroll, ska det vara ett villkor för intensivövervakningen att lämna fingeravtryck. Polismyndigheten ska ta fingeravtrycken efter att Kriminalvården har förelagt den dömde att lämna fingeravtryck. Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår dock att det ska anges uttryckligen att det av Kriminalvårdens föreläggande ska framgå var och inom vilken tid fingeravtrycken ska lämnas. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Den som har dömts till fängelse i högst sex månader har under vissa förutsättningar möjlighet att verkställa fängelsestraffet utanför anstalt enligt lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll, verkställighet med s.k. fotboja. Verkställigheten bedrivs under ledning av Kriminalvården (2 § tredje stycket). Under den tid som den dömde verkställer straffet gäller enligt 4 § bl.a. ett allmänt skötsamhetskrav. Vid verkställigheten ska enligt 8 § första stycket föreskrifter meddelas som den dömde ska följa. Beslutet om verkställighet utanför anstalt ska under vissa närmare angivna förutsättningar upphävas, bl.a. om den dömde missköter vad som åligger denne (14 §). Regeringens bedömning är att fingeravtryck bör tas av alla som har dömts till fängelse i minst sex månader. Skälen för bedömningen påverkas inte av om fängelsestraffet verkställs genom intensivövervakning i stället för i kriminalvårdsanstalt. Det bör därför i lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll införas en bestämmelse som innebär att fingeravtryck ska tas av den som utanför anstalt ska verkställa ett fängelsestraff om sex månader. I likhet med utredningen anser regeringen att lämnandet av fingeravtryck bör utgöra ett villkor för verkställigheten utanför anstalt, som den dömde är skyldig att följa. Konsekvensen om den dömde inte följer villkoret att lämna fingeravtryck bör vara att beslutet om verkställighet utanför anstalt upphävs. Detta bör anges i 14 § lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll. Vid verkställighet genom intensivövervakning med elektronisk kontroll avtjänar den dömde fängelsestraffet i bostaden. Förutsättningarna för upptagning av fingeravtryck är därmed annorlunda än vid verkställighet i anstalt. I enlighet med utredningens förslag bör fingeravtrycken i denna situation tas av Polismyndigheten efter föreläggande av den dömde från Kriminalvården. Det ligger i sakens natur att det av föreläggandet behöver framgå var fingeravtrycken ska lämnas och inom vilken tid det ska ske. Det behöver enligt regeringen inte anges uttryckligen i den nya bestämmelsen. Däremot bör det anges att det av föreläggandet ska framgå att beslutet om verkställighet utanför anstalt kan komma att upphävas om föreläggandet inte följs. Efter att Polismyndigheten har tagit fingeravtrycken behöver Kriminalvården underrättas. Reglering av en sådan underrättelseskyldighet bör införas på förordningsnivå. 8.3.3 Fingeravtrycken ska tas så snart som möjligt Regeringens förslag: Fingeravtrycken ska tas så snart som möjligt efter att verkställigheten inletts. Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Uppgiftsposten i Ecris-TCN ska enligt förordningen skapas så snart som möjligt efter den tidpunkt då den fällande domen har förts in i belastningsregistret och har fått laga kraft (artikel 5.4). Fingeravtryck som tas under verkställighetsskedet kommer inte att finnas tillgängliga när uppgiftsposten i Ecris-TCN skapas, utan först en tid därefter. En sådan fördröjning får enligt regeringen anses godtagbar. Samtidigt måste förstås onödiga dröjsmål undvikas. Fingeravtrycken bör därför tas så snart det är möjligt under verkställighetsskedet, dvs. normalt när den dömde tas in i anstalt eller inleder intensivövervakning med elektronisk kontroll. Detta bör framgå av de nya bestämmelserna i fängelselagen och lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll. 8.3.4 Fingeravtrycken ska få tas på nytt om det behövs Regeringens förslag: Fingeravtryck ska tas om den dömde inte redan finns i Polismyndighetens fingeravtrycksregister. Fingeravtryck ska kunna tas på nytt om det finns särskilda skäl. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Upptagning av fingeravtryck utgör ett intrång i den enskildes fri- och rättigheter. Fingeravtryck bör därför inte tas i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet, dvs. att uppgifterna ska kunna föras in i Polismyndighetens fingeravtrycksregister. Om fingeravtrycken redan finns tillgängliga i registret bör de därför inte tas på nytt under verkställigheten. Detta bör framgå av de föreslagna bestämmelserna i fängelselagen och lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll. Som utredningen anför bör fingeravtryck emellertid kunna tas på nytt om det finns särskilda skäl. Ett sådant behov kan t.ex. uppkomma om fingeravtrycken inte återfinns i registret vid en senare tidpunkt eller om avtrycken behöver uppdateras av tekniska skäl. Även detta bör framgå av de föreslagna bestämmelserna. 8.4 Kriminalvårdens behandling av fingeravtrycken Regeringens förslag: När fingeravtrycken har tagits emot av Polismyndigheten ska Kriminalvården omedelbart förstöra eventuella kopior som myndigheten har. Kriminalvården ska få medges direktåtkomst till fingeravtrycksregistret. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Kriminalvården anför dock att det finns anledning att överväga behovet av en reglering som medger att myndigheten kan behandla de personuppgifter som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna besluta om förelägganden enligt den föreslagna bestämmelsen i lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll, samt ta emot underrättelser från Polismyndigheten när avtrycken tagits. Skälen för regeringens förslag Kriminalvården bör förstöra eventuella kopior av fingeravtrycken Avsikten med de föreslagna bestämmelserna om upptagning av fingeravtryck är att avtrycken ska behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycksregister, i syfte att bl.a. underlätta utredning och lagföring vid framtida brott. Skyldigheten för Kriminalvården att sända upptagna fingeravtryck till Polismyndigheten kan regleras på förordningsnivå. Kriminalvården bör inte behandla fingeravtrycken i större utsträckning än vad som är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen. Efter att fingeravtrycken har tagits emot av Polismyndigheten bör Kriminalvården därför omedelbart förstöra eventuella kopior som myndigheten innehar, liksom de biometriska data som tas fram ur dessa. Detta bör framgå av den nya bestämmelsen i fängelselagen. Vissa författningsändringar behövs för att möjliggöra Kriminalvårdens personuppgiftsbehandling Eftersom Kriminalvården ska översända fingeravtrycken till Polismyndigheten och därefter förstöra eventuella kopior, blir myndighetens behandling av uppgifterna begränsad. Det behövs dock ändå stöd för den behandling som myndigheten kommer att utföra. Kriminalvårdens behandling av fingeravtryck som tas av myndigheten kommer att omfattas av brottsdatalagens tillämpningsområde. Utöver brottsdatalagen gäller lagen (2018:1699) om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Den senare lagen kompletteras av förordningen (2018:1746) om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Enligt 2 kap. 1 § 3 lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område får Kriminalvården behandla personuppgifter för att biträda andra myndigheter när de fullgör uppgifter för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen. Det innebär att det finns en rättslig grund för personuppgiftsbehandlingen när Kriminalvården bistår Polismyndigheten genom att ta fingeravtryck i syfte att avtrycken ska kunna föras in i Polismyndighetens fingeravtrycksregister. Lagen ger vidare Kriminalvården rätt att behandla biometriska uppgifter, t.ex. fingeravtryck, om det är absolut nödvändigt för ändamålet för behandlingen (2 kap. 3 §). Kriminalvårdens behandling är en nödvändig förutsättning för att det ska vara möjligt att ta fingeravtryck av den som döms till minst sex månaders fängelse. Regeringens förslag innebär att Kriminalvården genom lag åläggs att ta fingeravtrycken. Kravet på att behandlingen ska vara absolut nödvändig för ändamålet med behandlingen är därmed uppfyllt. Det behövs mot denna bakgrund inte några lagändringar för att Kriminalvården ska kunna behandla uppgifterna. Ändringar i regleringen av vilka uppgifter Kriminalvården får behandla i fråga om personer som är dömda till fängelse kan göras på förordningsnivå. Kriminalvården anför att det även finns anledning att överväga en reglering med anledning av den personuppgiftsbehandling som behövs för att myndigheten ska kunna besluta om förelägganden enligt lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll, samt ta emot underrättelser från Polismyndigheten när avtrycken tagits. Regeringen konstaterar att Kriminalvården inte i något skede ska behandla fingeravtrycken som tas med stöd av den föreslagna bestämmelsen i lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll. Däremot behöver Kriminalvården ha viss åtkomst till fingeravtrycksregistret för att kunna kontrollera om fingeravtryck från den aktuella personen redan finns i registret. Det är en förutsättning för att Kriminalvården ska kunna bedöma såväl om fingeravtryck ska tas med stöd av fängelselagen som om ett föreläggande ska utfärdas med stöd av den föreslagna bestämmelsen i lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll. I likhet med utredningen anser regeringen att Kriminalvården bör få medges direktåtkomst till fingeravtrycksregistret genom ett tillägg i 5 kap. 17 § polisens brottsdatalag. De närmare gränserna för direktåtkomsten ska regleras på förordningsnivå. De nu berörda författningsändringarna innebär att det kommer att finnas stöd för den personuppgiftsbehandling som krävs för att Kriminalvården ska kunna utfärda förelägganden om upptagning av fingeravtryck. Några ytterligare författningsändringar är enligt regeringens bedömning inte nödvändiga. 8.5 Fingeravtrycken ska behandlas i fingeravtrycksregistret Regeringens förslag: Fingeravtryck som tas av dömda ska behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycksregister. Bestämmelsen som reglerar längsta tid för behandlingen ska ändras så att den omfattar uppgifter om en dömd person. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag Uppgifterna om fingeravtryck bör behandlas i fingeravtrycksregistret För att upptagningen av fingeravtrycken av dömda enligt fängelselagen och lagen om intensivövervakning genom elektronisk kontroll ska fylla avsedd funktion krävs att avtrycken registreras i Polismyndighetens fingeravtrycksregister. Av 5 kap. 11 § polisens brottsdatalag följer att fingeravtrycksregistret får föras i syfte bl.a. att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, att utreda eller lagföra brott och att fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden. Syftet med de föreslagna bestämmelserna om fingeravtrycksupptagning av dömda är att underlätta utredning och lagföring vid framtida brott. I den utsträckning som registreringen av fingeravtryck avser dömda tredjelandsmedborgare aktualiseras även syftet att fullgöra en förpliktelse på grund av ett internationellt åtagande, i detta fall förordningen om Ecris-TCN. De syften för vilka fingeravtrycksregistret får föras omfattar alltså den föreslagna utvidgade upptagningen av fingeravtryck av dömda. Av samma skäl som anförs i avsnitt 8.2 i fråga om upptagningen av fingeravtrycken, bedömer regeringen att behandling av uppgifterna i fingeravtrycksregistret är nödvändig och proportionerlig. För att de aktuella fingeravtrycken ska kunna behandlas i registret krävs ett tillägg i 5 kap. 12 § polisens brottsdatalag, som anger vilka fingeravtryck som får behandlas i registret. Några ytterligare författningsändringar krävs inte för att uppgifterna ska kunna behandlas. Längsta tid för behandlingen Enligt 5 kap. 15 § första stycket polisens brottsdatalag får uppgifter om en misstänkt person inte behandlas längre än tre månader efter att uppgifterna om den registrerade har tagits bort ur misstankeregistret och belastningsregistret. Bestämmelsen är tillämplig i den situationen att fingeravtryck tas av en misstänkt som därefter döms för brottet. Däremot är det tveksamt om den kan anses tillämplig på fingeravtryck som tas av redan dömda personer med stöd av de föreslagna bestämmelserna i fängelselagen och lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll. Bestämmelsen i 5 kap. 15 § första stycket polisens brottsdatalag bör därför ändras så att den uttryckligen omfattar inte bara misstänkta utan även dömda personer. Bestämmelsen kommer i stora drag att överensstämma med reglerna om längsta tid för behandling i förordningen om Ecris-TCN. Enligt förordningen ska varje uppgiftspost lagras så länge som uppgifterna om den fällande domen lagras i kriminalregistret. Förordningen kräver dock att uppgifterna raderas senast en månad efter den periodens utgång (artikel 8). Gallringsfristen är alltså kortare än den som gäller enligt polisens brottsdatalag. Det ankommer på Polismyndigheten att radera uppgiftsposten i Ecris-TCN enligt den gallringsfrist som följer av förordningen, oavsett om fingeravtrycket finns kvar i det svenska fingeravtrycksregistret ytterligare en tid. 8.6 Överföring av fingeravtryck enligt förordningen om Ecris-TCN Regeringens förslag: I Ecris-TCN ska det också föras in sådana fingeravtryck som behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycksregister och som har tagits med stöd av reglerna för kvalificerade säkerhetsärenden eller som har överförts till Sverige med stöd av rambeslutet om Ecris. Regeringens bedömning: Det behövs inte någon nationell reglering som kompletterar förordningen när det gäller kravet att fingeravtryck som tas inom ramen för ett brottmålsförfarande ska föras in i Ecris-TCN. Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget eller bedömningen. Enligt Migrationsverket är det inte helt tydligt om fingeravtryck från myndighetens register får användas för att göra sökningar i Ecris-TCN. Myndigheten framhåller att det torde krävas författningsändringar för att sådana fingeravtryck ska kunna registreras i Ecris-TCN eller användas för sökningar i systemet. Skälen för regeringens förslag och bedömning Fingeravtryck i kvalificerade säkerhetsärenden För att identitetsuppgifterna i Ecris-TCN ska vara så fullständiga som möjligt har medlemsstaterna enligt förordningen möjlighet att föra in uppgifter om fingeravtryck som har samlats in för andra ändamål än för brottmålsförfaranden, om uppgifterna är tillgängliga för att användas under ett brottmålsförfarande i enlighet med nationell rätt (artikel 5.6 och skäl 26). De uppgifter som för svensk del är aktuella i detta sammanhang är fingeravtryck som har tagits med stöd av reglerna för kvalificerade säkerhetsärenden. Enligt nuvarande bestämmelse i 19 § lagen om särskild utlänningskontroll får fingeravtryck under vissa förutsättningar tas i vissa utredningar. Sådana fingeravtryck bör inte anses vara tagna under ett brottmålsförfarande i den mening som avses i förordningen om Ecris-TCN (jfr artikel 3.2). Fingeravtrycken får emellertid behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycksregister och användas i syfte att bl.a. utreda eller lagföra brott (5 kap. 11 § 2 och 12 § första stycket 2 polisens brottsdatalag). De kan alltså användas under ett brottmålsförfarande. Motsvarande kommer att gälla för fingeravtryck som tas med stöd av 5 kap. 3 § i den nya lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar (jfr prop. 2021/22:131). Enligt regeringen är det ändamålsenligt att de uppgifter som behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycksregister hanteras på samma sätt när det gäller registreringen i Ecris-TCN. I likhet med utredningen anser regeringen därför att fingeravtryck som tas med stöd av reglerna för kvalificerade säkerhetsärenden bör föras in i uppgiftsposten. På så sätt säkerställs att uppgifterna i Ecris-TCN blir så fullständiga som möjligt. För att fingeravtryck som tagits för andra ändamål än brottmålsförfaranden ska föras in i systemet behövs reglering på nationell nivå. Det bör därför anges i den föreslagna kompletteringslagen att dessa fingeravtryck ska föras in uppgiftsposten. Fingeravtryck som har överförts till Sverige genom Ecris Även fingeravtryck som har överförts hit med stöd av rambeslutet om Ecris får behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycksregister (se avsnitt 5.4.2). Det måste antas att sådana fingeravtryck till övervägande del har samlats in under ett brottmålsförfarande i den dömande medlemsstaten, och därmed kan föras in i uppgiftsposten utan kompletterande nationell lagstiftning. Som utredningen anför går det emellertid inte att utesluta att vissa fingeravtryck som överförs hit med stöd av rambeslutet kan ha samlats in i enlighet med den dömande medlemsstatens rätt utan att det rör sig om ett brottmålsförfarande. Det bör därför framgå av kompletteringslagen att fingeravtryck som har överförts hit genom Ecris ska föras in i uppgiftsposten i Ecris-TCN. Fingeravtryck som inte behandlas i fingeravtrycksregistret I avsnitt 5.2.2 redogörs för regleringen av fingeravtryck i vissa andra situationer. Det handlar bl.a. om fingeravtryck som tas med stöd av utlänningslagen eller passlagen. Sådana fingeravtryck behandlas inte i Polismyndighetens fingeravtrycksregister. Utredningens bedömning är att uppgifterna inte bör kunna föras in i uppgiftsposten i Ecris-TCN. Migrationsverket anför att det av utredningens förslag framgår att fingeravtryck från myndighetens register inte ska föras in i uppgiftsposten, men att det inte är lika tydligt om dessa uppgifter får användas för att göra sökningar i Ecris-TCN. Myndigheten framhåller att det torde krävas författningsändringar för att sådana fingeravtryck ska kunna registreras i Ecris-TCN eller användas för sökningar i systemet. Av artikel 7.5 i förordningen framgår att de behöriga myndigheterna vid en sökning i Ecris-TCN får använda de uppgifter som enligt artikel 5.1 ska föras in i uppgiftsposten. Det innebär att fingeravtryck som inte får användas i ett brottmålsförfarande enligt nationell rätt, inte heller får användas när de behöriga myndigheterna söker i Ecris-TCN (jfr skäl 26). Uppgifter i Migrationsverkets register över fingeravtryck får inte användas i brottmålsförfaranden och får därmed inte heller användas för en sådan sökning (jfr 15 § utlänningsdatalagen [(2016:27]). Fingeravtryck som samlas in inom ramen för ett brottmålsförfarande Uppgifter om fingeravtryck som har samlats in i enlighet med nationell rätt under ett brottmålsförfarande ska enligt förordningen om Ecris-TCN föras in i uppgiftsposten som den dömande medlemsstaten skapar för en dömd tredjelandsmedborgare. Med brottmålsförfarande avses bland annat förundersökningsskedet och verkställigheten av domen (artikel 3.2). Det följer alltså direkt av förordningen om Ecris-TCN att de nu nämnda fingeravtrycken ska överföras från fingeravtrycksregistret till uppgiftsposten när det föreligger en lagakraftvunnen dom mot en tredjelandsmedborgare eller en unionsmedborgare som även är medborgare i ett tredjeland. Det behövs inte någon nationell reglering som kompletterar förordningen i detta hänseende. 9 Ändrade bestämmelser om ansiktsbilder 9.1 Överföring av ansiktsbilder enligt ändringsdirektivet Regeringens bedömning: Ändringsdirektivets bestämmelser om överföring av ansiktsbilder bör genomföras på förordningsnivå. Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Rambeslutet om Ecris i dess ursprungliga lydelse innehåller inga bestämmelser om ansiktsbilder. Genom ändringsdirektivet införs dock en skyldighet för medlemsstaterna att bifoga tillgängliga ansiktsbilder vid underrättelser om domar (artikel 1.8 a i ändringsdirektivet). En motsvarande skyldighet gäller sedan tidigare för uppgifter om bl.a. fingeravtryck och pseudonym eller alias. Med ansiktsbild avses en digital avbildning av en persons ansikte (artikel 1.2 i ändringsdirektivet). Regleringen innebär att ansiktsbilder endast ska överföras om de är tillgängliga för centralmyndigheten (artikel 11.1 c i rambeslutet). Medlemsstaterna är alltså inte skyldiga att säkerställa att uppgifterna kan överföras i någon viss utsträckning. Något sådant krav uppställs inte heller i förordningen om Ecris-TCN. Till skillnad från vad som är fallet för fingeravtryck finns det därför inte anledning att föreslå nationella regler om utökad upptagning av ansiktsbilder. Ansiktsbilder som behandlas i Polismyndighetens signalementsregister är tillgängliga för myndigheten i den mening som avses i rambeslutet. Det handlar om ansiktsbilder som har tagits av misstänkta under förundersökningen. Dessutom föreslår regeringen nedan att även ansiktsbilder som har överförts till Sverige med stöd av rambeslutet ska få behandlas i registret. Av rambeslutet och ändringsdirektivet följer att sådana ansiktsbilder ska bifogas när Polismyndigheten underrättar en annan medlemsstat om en fällande dom mot den statens medborgare. Den skyldighet att bifoga tillgängliga ansiktsbilder som införs genom ändringsdirektivet gäller bara vid överföring av uppgifter enligt artikel 4.2 och 4.3 i rambeslutet, dvs. vid fortlöpande överföring av uppgifter om dömda personer till den medlemsstat där den dömde är medborgare. En motsvarande skyldighet finns alltså inte när uppgifter lämnas ut på begäran till en annan medlemsstat i enlighet med artikel 7. Regleringen för ansiktsbilder överensstämmer i detta avseende med vad som gäller sedan tidigare för uppgifter om bl.a. fingeravtryck och pseudonym eller alias. Vid genomförandet av rambeslutet bedömde regeringen dock att uppgifter om fingeravtryck, alias och pseudonym borde bifogas även när uppgifter lämnas ut på begäran, om uppgifterna ska användas i ett brottmålsförfarande. Som skäl för förslaget anförde regeringen att det skulle underlätta en korrekt identifiering i den mottagande medlemsstaten (prop. 2011/12:163 s. 41). Enligt svensk rätt ska uppgifterna alltså bifogas i större utsträckning än vad som krävs enligt rambeslutet. I likhet med utredningen anser regeringen att överföring av ansiktsbilder bör regleras på samma sätt som överföring av fingeravtryck. På så vis skapas en enhetlig och konsekvent nationell reglering. Samtidigt underlättas en korrekt identifiering i den mottagande medlemsstaten i de fall då Polismyndigheten är skyldig att lämna ut uppgifter ur belastningsregistret. Ansiktsbilder som finns tillgängliga i Polismyndighetens signalementsregister bör alltså bifogas både vid fortlöpande överföring av uppgifter om dömda personer till den medlemsstat där den dömde är medborgare och när uppgifter ur belastningsregistret lämnas ut på begäran från en annan medlemsstat, om uppgifterna ska användas i ett brottmålsförfarande. Nuvarande reglering om vilka uppgifter som ska bifogas i dessa situationer finns i 10 och 11 §§ förordningen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Vid genomförandet av rambeslutet konstaterade regeringen att överföringen av uppgifterna inte innebar att någon ytterligare registrering skedde i fingeravtrycks- eller signalementsregister, utan endast att redan registrerade uppgifter i enskilda fall lämnas till centralmyndigheten i det land där personen i fråga är medborgare. Sammantaget ansågs förfarandet inte innebära ett sådant betydande intrång som avses i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. Skyldigheten att lämna ut uppgifter ur fingeravtrycks- och signalementsregister bedömdes därför kunna regleras i förordning (se prop. 2011/12:163 s. 29 och 41). Enligt regeringen saknas det anledning att nu göra en annan bedömning i fråga om ansiktsbilder. De författningsändringar som är nödvändiga bör därför göras på förordningsnivå. 9.2 Lagring av ansiktsbilder som överförs till Sverige Regeringens bedömning: Ansiktsbilder som överförs till Sverige med stöd av rambeslutet bör kunna behandlas i signalementsregistret. Detta kräver inte några ytterligare författningsändringar. Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning Ansiktsbilderna bör kunna behandlas i signalementsregistret Centralmyndigheten i den medlemsstat där den dömde är medborgare ska lagra uppgifter som fortlöpande överförs enligt rambeslutet (artikel 5.1). Syftet med lagringen är att uppgifterna på begäran ska kunna vidarebefordras till en annan medlemsstat. När det gäller sådana uppgifter som avses i artikel 11.1 c - bl.a. fingeravtryck, alias eller pseudonym och numera även ansiktsbild - avgör dock medlemsstaterna själva om uppgifterna ska lagras nationellt (artikel 11.2). Vid genomförandet av rambeslutet ansåg regeringen att uppgifter om fingeravtryck, alias eller pseudonym ska vidarebefordras när uppgifter om en dömd person lämnas ut på begäran av en annan medlemsstat (se ovan). Regeringen bedömde därför att sådana uppgifter som överförs hit med stöd av rambeslutet ska registreras i fingeravtrycks- och signalementsregistren. En lämplig avgränsning ansågs dock vara att personen ska ha dömts för ett brott för vilket motsvarande gärning i Sverige är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Vidare ansågs inte uppgifter om fingeravtryck av en person som var under 15 år vid gärningen kunna behandlas (se prop. 2011/12:163 s. 33 f.). Regler med denna innebörd finns numera i 5 kap. 13 § polisens brottsdatalag. Regeringen delar utredningens bedömning att ansiktsbilder som överförs hit med stöd av rambeslutet om Ecris bör kunna registreras i signalementsregistret på motsvarande sätt som uppgifter om bl.a. fingeravtryck. Därigenom blir det möjligt att vidarebefordra en ansiktsbild när uppgifter om en dömd person lämnas ut på begäran av en annan medlemsstat. Som konstateras i föregående avsnitt bidrar det till en enhetlig och konsekvent nationell reglering, samtidigt som det underlättar en korrekt identifiering i den mottagande medlemsstaten. I likhet med utredningen konstaterar regeringen att det inte krävs någon ändring av nuvarande bestämmelser för att uppgifter om ansiktsbilder ska kunna behandlas i signalementsregistret. Det framgår redan av 5 kap. 13 och 14 §§ polisens brottsdatalag att signalementsregistret får innehålla uppgifter om fotografi och att uppgifter som överförs hit via Ecris får behandlas. Av begränsningen i 5 kap. 13 § följer att uppgifterna endast får behandlas om det för motsvarande gärning i Sverige är föreskrivet fängelse i ett år eller mer och den som uppgifterna avser vid tidpunkten för gärningen hade fyllt 15 år. Längsta tid för behandlingen Av 5 kap. 15 § första stycket polisens brottsdatalag följer att uppgifter i signalementsregistret om en misstänkt person inte får behandlas längre än tre månader efter det att uppgifterna om den registrerade tagits bort ur misstankeregistret och belastningsregistret. I avsnitt 8.5 föreslår regeringen att bestämmelsens lydelse ska ändras så att den uttryckligen omfattar inte bara misstänkta utan även dömda personer. Någon ytterligare reglering om längsta tid för behandling av ansiktsbilder krävs inte för att genomföra ändringsdirektivet på nationell nivå. 9.3 Överföring av ansiktsbilder enligt förordningen om Ecris-TCN Regeringens förslag: Om Polismyndigheten behandlar en ansiktsbild av en dömd tredjelandsmedborgare i signalementsregistret ska myndigheten föra in ansiktsbilden i Ecris-TCN. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Sveriges advokatsamfund anser dock att det krävs närmare analys av riskerna för felanvändning och felaktig spridning samt riskerna som ett eventuellt utvidgat användningsområde för ansiktsbilder i Ecris-TCN skulle kunna innebära. Skälen för regeringens förslag: I förordningen om Ecris-TCN anges att uppgiftsposten får innehålla ansiktsbilder av den dömda tredjelandsmedborgaren om den dömande medlemsstatens rätt tillåter att dömda personers ansiktsbilder samlas in och lagras (artikel 5.3). Av skälen framgår att det bör vara möjligt att behandla ansiktsbilder för att bekräfta tredjelandsmedborgarens identitet. Liksom när det gäller fingeravtryck framhålls att det är mycket viktigt att användningen av ansiktsbilder inte går utöver vad som är absolut nödvändigt för att uppfylla målet, sker med respekt för de grundläggande rättigheterna och barnets bästa samt är förenligt med unionens tillämpliga dataskyddsregler (skäl 10). Definitionen av begreppet ansiktsbild är densamma som i ändringsdirektivet, dvs. en digital avbildning av en persons ansikte (artikel 3.13). Ansiktsbilder får enligt förordningen användas endast för att bekräfta identiteten hos en tredjelandsmedborgare som har identifierats som ett resultat av en alfanumerisk sökning eller en sökning med hjälp av fingeravtryck (artikel 6.1). Det anges emellertid att det i framtiden bör vara möjligt att använda ansiktsbilder för automatiserad biometrisk matchning, förutsatt att de tekniska och politiska kraven är uppfyllda (skäl 24). Kommissionen ges därför befogenhet att genom delegerade akter komplettera förordningen när det gäller användningen av ansiktsbilder (artikel 6.2). En sådan delegerad akt ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet gör invändningar mot akten (artikel 37.6). Någon skyldighet för medlemsstaterna att föra in ansiktsbilder i uppgiftsposten i Ecris-TCN finns inte. Som framgår av avsnitt 9.1 innebär dock ändringsdirektivet en skyldighet att överföra tillgängliga ansiktsbilder vid underrättelser om fällande domar enligt rambeslutet om Ecris. Ansiktsbilder kommer således att ingå bland de uppgifter som behandlas av medlemsstaterna för att bekräfta identiteten av dömda unionsmedborgare. Det framstår mot den bakgrunden som naturligt att tillgängliga ansiktsbilder förs in i Ecris-TCN, för att på ett motsvarande sätt underlätta identifieringen av dömda tredjelandsmedborgare. Registrering av ansiktsbilder i Polismyndighetens signalementsregister syftar till att bl.a. förebygga, förhindra, utreda och lagföra brott (5 kap. 11 § polisens brottsdatalag). Att förebygga och bekämpa brottslighet är också det grundläggande syftet med förordningen om Ecris-TCN (skäl 1 och 2). I likhet med utredningen bedömer regeringen att systemets funktion förbättras avsevärt om ansiktsbilder från signalementsregistret kan användas för att säkerställa identiteten vid en sökning. Det har inte framkommit något mindre ingripande sätt att uppnå motsvarande säkerhet vid identifieringen. Användning av ansiktsbilder får därför anses nödvändig med hänsyn till ändamålet att underlätta identifieringen av dömda och i förlängningen förebygga och bekämpa brottslighet. Enligt Sveriges advokatsamfund krävs det en närmare analys av risken för felanvändning och behovet av garantier för att ansiktsbilder inte används i fel syfte eller får en spridning som inte avsetts med regleringen. Regeringen konstaterar härvid att registrering av ansiktsbilder i Ecris-TCN inte medför någon direktåtkomst till uppgifterna i Polismyndighetens signalementsregister. Sökningar i Ecris-TCN får endast göras av behöriga myndigheter i syfte att identifiera medlemsstater som innehar uppgifter i sina kriminalregister om den person sökningen avser. Resultatet vid en eventuell träff i systemet får därefter bara användas för att göra en ansökan enligt artikel 6 i rambeslutet om Ecris. Med hänsyn till hur systemet kommer vara uppbyggt måste risken för felanvändning eller spridning av uppgifter som registreras i Ecris-TCN anses vara mycket låg. Vidare får en ansiktsbild lagras i Ecris-TCN endast så länge som de uppgifter som gäller de fällande domarna mot den berörda personen lagras i kriminalregistret (artikel 8). Förordningens reglering i detta avseende överensstämmer i stort med regleringen av längsta tid för behandling i signalementsregistret. Enligt förordningen får dock radering under inga omständigheter ske senare än en månad efter lagringsperiodens utgång. Uppgifterna kommer således lagras i Ecris-TCN under en begränsad tid, som i vart fall inte är längre än den tid som samma uppgifter får behandlas i signalementsregistret. Det bör också framhållas att behandlingen av personuppgifter i Ecris-TCN kommer att loggas och vara föremål för tillsyn. Förordningen innehåller alltså bestämmelser till skydd för den personliga integriteten. Vid proportionalitetsbedömningen är det även av betydelse att registrering av ansiktsbilder i Ecris-TCN bara är aktuell i fråga om personer som har dömts för brott. Det är alltså bara vissa av de ansiktsbilder som behandlas i Polismyndighetens signalementsregister som får föras över. Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att intrånget i den enskildes integritet som en registrering av ansiktsbilder i Ecris-TCN innebär inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. Regeringen bedömer alltså, även med beaktande av vad Sveriges advokatsamfund framför, att registrering av ansiktsbilder i Ecris-TCN är förenlig med bl.a. regeringsformen, Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga. I likhet med utredningen anser regeringen därför att Polismyndigheten bör föra över tillgängliga ansiktsbilder från signalementsregistret till Ecris-TCN. En bestämmelse som reglerar detta bör tas in i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN. 10 Ändrade bestämmelser om gallring i belastningsregistret 10.1 Nuvarande reglering Enligt artikel 5.1 i rambeslutet om Ecris ska centralmyndigheten i medborgarstaten lagra uppgifter som överförs från domsstaten, för att kunna vidarebefordra dem vid svar på en ansökan enligt artikel 7. Rambeslutet anger inte på vilket sätt uppgifterna ska lagras. Det är i stället medlemsstaterna själva som får avgöra om uppgifterna ska lagras i det nationella kriminalregistret eller i annan ordning. Vidare framgår av artikel 5.2 att vid varje strykning av en uppgift som har överförts från domsstaten till medborgarstaten krävs en motsvarande strykning av uppgifter som har lagrats i medborgarstaten för att kunna vidarebefordras vid svar på en ansökan enligt artikel 7. Nationella bestämmelser om gallring finns i 16-18 §§ lagen om belastningsregister. I 16 § regleras när en uppgift ska gallras med anledning av att en dom eller ett beslut har ändrats på så sätt att förutsättningar för registrering inte längre föreligger. Gallring ska ske bl.a. om en domstol efter resning har meddelat dom eller beslut som innebär frikännande eller om en dom eller ett beslut har undanröjts. Enligt 17 § ska en uppgift, utöver vad som följer av 16 §, gallras när en viss tid förflutit. Gallringsfristens längd styrs i huvudsak av påföljden. De flesta uppgifter gallras efter tio år. Uppgifter om bötespåföljder och flertalet uppgifter som avser personer under 18 år gallras däremot fem år efter domen eller beslutet. För uppgifter om domar som överförs genom Ecris finns också bestämmelsen i 17 a §, vilken gäller utöver 16 och 17 §§. I första stycket föreskrivs att en uppgift ska gallras så snart Polismyndigheten har underrättats av behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. Det gäller även om den tid som avses i 17 § inte har löpt ut. I andra stycket finns en bestämmelse om yttersta tidsfrist för gallring. Av bestämmelsen följer att en uppgift som har överförts med stöd av rambeslutet alltid ska gallras senast 20 år efter den dom eller det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i belastningsregistret. I 18 § finns bestämmelser om uppskjuten gallring. Bestämmelserna innebär sammanfattningsvis att om det beträffande samma person görs en ny anteckning i belastningsregistret före utgången av den tid som anges i 17 §, ska ingen uppgift gallras så länge någon av dem finns kvar i registret. En uppgift ska dock alltid gallras senast 20 år efter den dom eller det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i registret. Paragrafen är inte tillämplig på uppgifter som har överförts via Ecris. 10.2 Gallring av påföljder som saknar motsvarighet i svensk rätt Regeringens förslag: En uppgift om en dom eller ett beslut som har meddelats i en annan medlemsstat, som inte kan gallras enligt de gallringsfrister som gäller för svenska påföljder, ska alltid gallras när den utdömda påföljden har verkställts eller annars senast tio år efter den dom eller det beslut som ledde till att uppgiften fördes in i belastningsregistret. Regeringens bedömning: Om uppgiften innehåller en påföljd som kan gallras enligt de gallringsfrister som gäller för svenska påföljder kan dessa frister tillämpas, även om uppgiften innehåller en tilläggssanktion som inte motsvarar någon påföljd enligt svensk rätt. Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens. Utredningens förslag skiljer sig i lagtekniskt hänseende från regeringens genom att bestämmelsen i 17 a § andra stycket lagen om belastningsregister föreslås omfatta uppgifter som inte kan gallras med stöd av 16 och 17 §§. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget eller bedömningen. Skälen för regeringens förslag och bedömning Reglerna om gallring bör ändras för påföljder utan svensk motsvarighet Uppgifter om domar eller beslut meddelade utanför EU ska föras in i belastningsregistret endast under förutsättning att uppgifterna har en svensk motsvarighet (jfr 3 och 4 §§ lagen om belastningsregister). Uppgifter om domar eller beslut som har meddelats i en annan medlemsstat och överförs till Sverige med stöd av rambeslutet om Ecris ska emellertid alltid föras in i belastningsregistret, även om påföljden saknar svensk motsvarighet (4 a §). Eftersom gallringsfristerna i 17 § utgår från de svenska påföljderna kan fristerna inte tillämpas när en dom innehåller uppgifter om en påföljd som helt saknar motsvarighet i Sverige. Regeringen uttalade vid genomförandet av rambeslutet om Ecris att en till Sverige överförd uppgift om påföljd eller annan åtgärd som saknar motsvarighet här i landet och som inte heller kan jämställas med motsvarande påföljd här inte skulle kunna gallras med stöd av bestämmelsen. För att förhindra att sådana uppgifter lagras utan tidsbegränsning infördes bestämmelsen i 17 a § andra stycket, som innebär att en uppgift som har överförts med stöd av rambeslutet alltid ska gallras senast 20 år efter den dom eller det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i belastningsregistret (se prop. 2011/12:163 s. 36 f.). En allmän utgångspunkt är att uppgifter inte bör kvarstå i belastningsregistret längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen (jfr 2 kap. 17 § brottsdatalagen respektive artikel 5.1 e i dataskyddsförordningen). Även om det i praktiken sällan förekommer att uppgifter som överförs via Ecris avser påföljder som helt saknar motsvarighet i det svenska påföljdssystemet anser regeringen att det finns skäl att ändra 17 a § andra stycket lagen om belastningsregister för att säkerställa att sådana uppgifter gallras på ett ändamålsenligt sätt. Som anförs i betänkandet bör påföljder som saknar en svensk motsvarighet många gånger vara vad som enligt svensk rätt ses som särskild rättsverkan av brott. Typiskt sett bör det alltså röra sig om disciplinära eller administrativa sanktioner. Det är rimligt att utgå från att en sanktion av detta slag många gånger är tidsbegränsad och därför bör gallras när den upphör att gälla. I likhet med utredningen anser regeringen därför att en uppgift om en påföljd som i sin helhet saknar motsvarighet i Sverige bör gallras när påföljden är verkställd, även om domsstaten inte har meddelat att uppgiften har gallrats i den staten. Det går inte att utesluta att det finns fall då det inte går att bedöma när en påföljd som nu avses är verkställd, t.ex. vid ett förbud som inte är begränsat till viss tid. Regeringen anser att sådana uppgifter bör gallras senast tio år efter den dom eller det beslut som ledde till att uppgiften fördes in i registret. Detta innebär en halvering av den nu gällande yttersta fristen om 20 år. Enligt utredningens förslag ska bestämmelsen i 17 a § andra stycket lagen om belastningsregister omfatta uppgifter om påföljder som är sådana att de inte kan gallras med stöd av 16 och 17 §§. Regeringen anser dock att bestämmelsen endast bör hänvisa till uppgifter som inte kan gallras med stöd av 17 §. Skälet för det är att även uppgifter om påföljder utan svensk motsvarighet kan gallras enligt 16 §, t.ex. om domen eller beslutet har undanröjts eller om den registrerade har avlidit. Vissa kombinationspåföljder kan gallras enligt befintliga bestämmelser De föreslagna ändringarna i 17 a § andra stycket bör endast gälla uppgifter som inte i någon del innehåller en påföljd med motsvarighet i det svenska påföljdssystemet. Som anförs i betänkandet är det dock i praktiken vanligare med olika påföljdskombinationer, där en huvudpåföljd med svensk motsvarighet kombineras med en tilläggssanktion som snarast svarar mot vad som här skulle utgöra särskild rättsverkan av brott. En sådan uppgift kan gallras med stöd av befintliga gallringsbestämmelser. Uppgiften kan alltså gallras i sin helhet utifrån den gallringsfrist som enligt 17 § gäller för påföljden med svensk motsvarighet. Regeringen delar utredningens bedömning att denna tillämpning ryms inom nuvarande lydelse av 17 § och att det inte krävs någon ändring av bestämmelsen. 10.3 Uppskjuten gallring Regeringens förslag: Bestämmelsen om uppskjuten gallring ska ändras så att den även omfattar uppgifter om domar som har överförts via Ecris. En uppgift i belastningsregistret som har överförts till Sverige med stöd av rambeslutet om Ecris ska inte få lämnas ut om Polismyndigheten har underrättats av en behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag skiljer sig i lagtekniskt hänseende från regeringens genom att begränsningen av uppgifter som får lämnas ut regleras i en ny paragraf. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot utredningens förslag. Sveriges advokatsamfund anför att förslaget framstår som rimligt och att det inte finns några principiella invändningar mot att lika fall behandlas lika. Integritetsskyddsmyndigheten anser att det som utredningen anför inte är tillräckligt för att frångå den tidigare tolkning av artikel 5.2 i rambeslutet som har gjorts i förarbetena. Därtill anser myndigheten att det saknas en analys av hur utredningens förslag påverkar möjligheterna för de registrerade att få information om vilka medlemsstater som innehar information i sina kriminalregister och att utöva sina rättigheter. Skälen för regeringens förslag Det finns skäl att ompröva tidigare ställningstaganden Bestämmelserna om uppskjuten gallring i 18 § lagen om belastningsregister är inte tillämpliga på uppgifter som har överförts till Sverige med stöd av rambeslutet om Ecris. Vid genomförandet av rambeslutet föreslogs i promemorian Utbyte av uppgifter ur kriminalregister mellan EU:s medlemsstater, att bestämmelsen om uppskjuten gallring skulle göras tillämplig även på sådana uppgifter (Ds 2011:15 s. 19 och 99, jfr s. 56 f. och 88). Regeringen gjorde emellertid motsatt bedömning, vilket motiverades med hänvisning till då gällande dataskyddsreglering och behovet av att säkerställa att uppgifter som överförts via Ecris verkligen gallras när meddelande om gallring inkommer från den dömande medlemsstaten (se prop. 2011/12:163 s. 36. f.). Enligt regeringen framstår den nuvarande ordningen som mindre ändamålsenlig. Det kan ifrågasättas om det är motiverat att uppgifter som har överförts via Ecris behandlas på ett annat sätt än svenska och andra utländska domar i gallringshänseende. Det finns därför skäl att nu ompröva det ställningstagande som gjordes vid rambeslutets genomförande. Rambeslutet hindrar inte uppskjuten gallring i belastningsregistret Den första fråga som behöver ställas i detta sammanhang är om rambeslutet om Ecris hindrar att de nationella bestämmelserna om uppskjuten gallring tillämpas på uppgifter som har överförts via Ecris. I artikel 5.2 anges att vid varje ändring eller strykning av en uppgift som har överförts från domsstaten till medborgarstaten, krävs en motsvarande ändring eller strykning av uppgift som har lagrats i medborgarstaten, "för att kunna vidarebefordras i enlighet med artikel 7", dvs. för att kunna vidarebefordras som svar på en ansökan om uppgifter om domar enligt artikel 7. Ordalydelsen ger inte något entydigt svar på hur artikel 5.2 bör tolkas. Som utredningen anför framgår det emellertid av skälen i rambeslutet att syftet med bestämmelserna om överföring av uppgifter till medborgarstaten för lagring och vidarebefordran inte är att harmonisera medlemsstaternas nationella system för kriminalregister. Det anges uttryckligen att rambeslutet inte medför någon skyldighet för den dömande medlemsstaten att ändra sitt interna kriminalregistersystem när det gäller användning av uppgifter för inhemska ändamål (skäl 16). Vid tolkningen av artikel 5.2 måste även beaktas att rambeslutet över huvud taget inte reglerar sättet på vilket överförda uppgifter ska lagras. Det är upp till medlemsstaterna att avgöra om uppgifterna ska lagras i det nationella kriminalregistret eller i annan ordning. Det talar emot en tolkning som innebär en skyldighet för medlemsstaterna att gallra uppgifter i sina nationella kriminalregister. Mot bakgrund av det anförda instämmer regeringen i utredningens bedömning att rambeslutet endast ålägger medborgarstaten en skyldighet att inte vidarebefordra en uppgift som har gallrats hos domsstaten när den besvarar en ansökan enligt artikel 7. Medborgarstaten kan alltså tillämpa nationella regler om gallring på uppgifter som har överförts via Ecris, så länge uppgifterna används för inhemska ändamål. Uppskjuten gallring bör omfatta domar och beslut som överförs via Ecris Nuvarande ordning innebär att uppgifter om lagföringar inom EU som kan vara av betydelse vid t.ex. påföljdsbestämning för personer som återfaller i brott saknas i belastningsregistret i större utsträckning än uppgifter om inhemska avgöranden eller avgöranden från andra länder. Det leder till ett sämre beslutsunderlag och försvårar en enhetlig rättstillämpning. Som Sveriges advokatsamfund anför bör lika fall behandlas lika. I syfte att säkerställa en enhetlig och ändamålsenlig ordning bör bestämmelsen om uppskjuten gallring i 18 § lagen om belastningsregister ändras så att även uppgifter som har överförts via Ecris omfattas. Den föreslagna ändringen innebär att belastningsregistret kommer att innehålla uppgifter som enligt artikel 5.2 i rambeslutet inte får vidarebefordras vid svar på en ansökan enligt artikel 7. Det behövs därför nationella regler som anger att sådana uppgifter inte ska lämnas ut. Artikel 7 har genomförts i svensk rätt genom 12 a § lagen om belastningsregister och genom bestämmelser i förordningen om belastningsregister. Enligt regeringen bör det genom tillägg i dessa befintliga bestämmelser anges att en uppgift inte får lämnas ut, om Polismyndigheten har underrättats av behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. Konsekvenserna för den enskildes möjlighet till insyn är begränsade Integritetsskyddsmyndigheten anför att det saknas en analys av hur förslagen påverkar möjligheterna för de registrerade att få information om vilka medlemsstater som innehar information i sina kriminalregister och att utöva sina rättigheter. En konsekvens av regeringens förslag är att en enskild som ansöker om uppgifter om sig själv i kriminalregistret hos centralmyndigheten i en annan medlemsstat enligt artikel 6 i rambeslutet inte alltid kommer att få fullständig information om uppgifter i det svenska belastningsregistret. Uppgifter som har gallrats i domsstaten men kvarstår i belastningsregistret med stöd av bestämmelsen om uppskjuten gallring kommer inte att lämnas ut via Ecris. I en sådan situation kommer dock uppgifter att lämnas om den nya anteckning i belastningsregistret som har föranlett att gallringen av den äldre uppgiften skjutits upp. Även när uppgifterna lämnas via Ecris kommer den enskilde alltså alltid att få information om huruvida denne förekommer i det svenska belastningsregistret. Att informationen i vissa fall kan vara ofullständig när det gäller äldre uppgifter om domar meddelade i andra medlemsstater får anses vara en acceptabel konsekvens för att uppnå en enhetlig rättstillämpning. I detta sammanhang bör särskilt framhållas att en enskild alltid har rätt att vända sig till Polismyndigheten och på begäran få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig själv, enligt 9 § lagen om belastningsregister. 11 En kompletterande bestämmelse i brottsdatalagen Regeringens förslag: Brottsdatalagen ska kompletteras med en bestämmelse om vad som gäller när en svensk behörig myndighet har fått personuppgifter från en annan medlemsstat i EU eller ett EU-organ och det finns villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna. Svenska myndigheter ska då följa villkoren oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Integritetsskyddsmyndigheten framhåller att det är viktigt att brottsbekämpande myndigheter fullt ut kan delta i det europeiska informationsutbytet och att villkor som begränsar möjligheten att använda personuppgifter snarast är att se som en förstärkning av skyddet för enskildas personliga integritet. Justitiekanslern och Skatteverket instämmer i bedömningen som görs i promemorian att förslaget är nödvändigt för att säkerställa att Sverige fullt ut kan delta i det europeiska informationsutbytet på brottsdatalagens område. Skatteverket har dock vissa lagtekniska synpunkter. Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget med hänvisning till att det saknas begränsningar avseende innehållet i de villkor som kan uppställas och att grundläggande fri- och rättigheter skulle kunna kringgås genom villkoren. Samfundet efterlyser därför kompletterande bestämmelser där det framgår under vilka förutsättningar sådana villkor kan anses tillåtna och godtagbara. Skälen för regeringens förslag Svenska myndigheter behöver kunna följa villkor som andra länder ställer upp vid informationsutbyte om brott Sverige deltar i internationellt samarbete för att bekämpa och lagföra brott och verkställa straffrättsliga påföljder. Att kunna utbyta information med andra länder och internationella organisationer är viktigt för att svenska myndigheter effektivt ska kunna bekämpa och lagföra brott. Det kan också vara viktigt t.ex. när straffrättsliga påföljder ska verkställas. Samarbetet innebär inte sällan att personuppgifter överförs mellan svenska myndigheter och utländska myndigheter eller internationella organisationer. Svenska myndigheter kan både ta emot och dela med sig av uppgifter. När utländska myndigheter eller internationella organisationer överför personuppgifter till en svensk myndighet är det inte ovanligt att de ställer upp särskilda villkor om hur uppgifterna får användas. Det kan handla om t.ex. för vilka ändamål uppgifterna får användas eller hur länge de får bevaras. Att svenska myndigheter följer sådana villkor är i regel en förutsättning för att få ta del av uppgifterna. De villkor som ställs upp har inte alltid en motsvarighet i svensk rätt. Vid en tillämpning av svensk rätt kan en myndighet alltså vara fri, eller i vissa fall rentav skyldig, att använda uppgifterna på ett sätt som står i strid med villkoren, t.ex. genom att använda dem för andra ändamål än det som har angetts eller bevara dem under längre tid. Det behövs därför en reglering som gör det möjligt för svenska myndigheter att följa villkor som utländska myndigheter eller internationella organisationer har ställt upp, oavsett vad som annars gäller enligt svensk rätt. I annat fall riskerar det internationella samarbetet att äventyras. Nuvarande regelverk är inte heltäckande I flera lagar finns bestämmelser som innebär att svenska myndigheter ska följa de villkor som har ställts upp oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning. När det gäller uppgifter från tredjeländer eller internationella organisationer finns en sådan bestämmelse i 8 kap. 9 § brottsdatalagen. Det finns emellertid inte någon motsvarande bestämmelse i brottsdatalagen för villkor som en annan medlemsstat i EU eller ett EU-organ ställer upp. En sådan bestämmelse fanns tidigare i den nu upphävda lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen. På flera områden finns det särskilda bestämmelser som innebär att villkor ska följas oavsett om uppgifterna kommer från medlemsstater i EU eller från tredjeländer. Sådana finns i bl.a. 21 § lagen om belastningsregister, 5 kap. 1 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, 4 kap. 2 § lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete, 5 § lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar och 6 kap. 3 § lagen om internationellt polisiärt samarbete. Som anförs i promemorian får nuvarande bestämmelser tillsammans antas omfatta flertalet av de fall då personuppgifter överförs till svenska myndigheter inom ramen för brottsbekämpning, lagföring och straffverkställighet. Det finns emellertid fall då brottsdatalagen är tillämplig utan att överföringen samtidigt omfattas av någon av de särskilda lagar som föreskriver att villkor ska följas. I dessa fall innebär brottsdatalagen att villkor ska följas om de har ställts upp av ett tredjeland eller en internationell organisation men inte om de har ställts upp av en annan medlemsstat eller av ett EU-organ. En sådan ordning är enligt regeringen varken rimlig eller konsekvent. En kompletterande bestämmelse säkerställer informationsutbytet Som Integritetsskyddsmyndigheten framhåller är det viktigt att Sveriges brottsbekämpande myndigheter fullt ut kan delta i det europeiska informationsutbytet på brottsdatalagens område. Brottsdatalagen bör därför kompletteras med en bestämmelse om vad som gäller när en svensk behörig myndighet har fått personuppgifter från en annan medlemsstat eller ett EU-organ och det finns villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna. Svenska myndigheter bör i sådana fall vara skyldiga att följa villkoren oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författning. I likhet med Justitiekanslern och Skatteverket anser regeringen att en sådan bestämmelse är nödvändig för att säkerställa svenska myndigheters möjlighet att delta i informationsutbytet inom EU. Till skillnad från Sveriges advokatsamfund bedömer regeringen inte att det finns någon risk att enskildas grundläggande rättigheter kringgås genom att svenska myndigheter följer villkor om användningsbegränsning som andra medlemsstater eller EU-organ ställer upp. Villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna är i stället, som Integritetsskyddsmyndigheten påpekar, snarast att se som en förstärkning av skyddet för enskildas personliga integritet. Skatteverket framför vissa synpunkter av lagteknisk natur. Enligt myndigheten bör bestämmelsen formuleras på ett annat sätt för att tydliggöra att villkoren som begränsar möjligheten att använda uppgifterna gäller på grund av en överenskommelse med den andra medlemsstaten eller EU-organet. Vidare anser Skatteverket att det bör förtydligas i 1 kap. 5 § brottsdatalagen att bestämmelserna om användningsbegränsning, till skillnad från övriga bestämmelser i lagen, inte är subsidiära i förhållande till bestämmelser i annan lag eller författning. Regeringen konstaterar att den föreslagna bestämmelsen utgör en specialreglering i förhållande till den allmänt hållna bestämmelsen i 1 kap. 5 § brottsdatalagen. Det framgår uttryckligen av den föreslagna bestämmelsen att den gäller oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författning. Enligt regeringen är det därmed tydligt att bestämmelsen, som bör utformas med förebild i 8 kap. 9 § i samma lag, har företräde framför andra föreskrifter, inklusive 1 kap. 5 § brottsdatalagen. Något tillägg i den sistnämnda bestämmelsen är därför inte nödvändigt. I enlighet med promemorians förslag bör den nya bestämmelsen placeras i anslutning till 2 kap. 20 § brottsdatalagen, som handlar om de villkor som svenska behöriga myndigheter får ställa upp vid överföringar av personuppgifter till mottagare i andra medlemsstater eller EU-organ. 12 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Den lagändring som behövs för att genomföra ändringsdirektivet ska träda i kraft den 28 juni 2022, liksom lagändringen i brottsdatalagen och lagändringarna i fråga om gallring i belastningsregistret. Övriga lagändringar ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Regeringens bedömning: Några övergångsbestämmelser behövs inte. Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget eller bedömningen. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att lagändringen i brottsdatalagen ska träda i kraft den 1 januari 2022. Remissinstanserna har inga invändningar mot promemorians förslag eller bedömning. Skälen för regeringens förslag och bedömning Förordningen om Ecris-TCN trädde i kraft den 11 juni 2019. Kommissionen kommer senare att fastställa den dag från och med vilken medlemsstaterna ska börja föra in uppgifter i Ecris-TCN. Medlemsstaterna ska inom två månader från den dagen börja föra in uppgifterna (artikel 35). Lagändringarna som behövs för att anpassa svensk lag till förordningen om Ecris-TCN bör träda i kraft när medlemsstaterna ska börja föra in uppgifter i systemet. Eftersom detta är beroende av kommissionens beslut bör det, som utredningen föreslår, överlämnas åt regeringen att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet. Även om lagändringarna som gäller fingeravtryck inte är motiverade enbart av EU-förordningen är det ändamålsenligt med ett samlat ikraftträdande för dessa bestämmelser. Lagändringarna som gäller fingeravtryck bör därför också träda i kraft den dag regeringen bestämmer. När det gäller ändringsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 28 juni 2022 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet (artikel 3.1). Förslaget om ändring i 5 kap. 15 § första stycket polisens brottsdatalag syftar bl.a. till att genomföra ändringsdirektivet. Lagändringen bör därför träda i kraft den 28 juni 2022, även om den också berör behandlingen av fingeravtryck som ska kunna föras in i Ecris-TCN. Lagändringarna i fråga om gallring i belastningsregistret liksom lagändringen i brottsdatalagen bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 28 juni 2022. Det behövs inte några övergångsbestämmelser. 13 Konsekvenser av förslagen Regeringens bedömning: Förslagen kommer att leda till en effektivare brottsbekämpning såväl nationellt som internationellt. Förslagen medför ökade kostnader för Kriminalvården och Polismyndigheten men kostnaderna ryms inom befintliga anslag. Förslagen utgör ett intrång i den enskildes integritet. Intrånget är emellertid nödvändigt med hänsyn till ändamålen, och förslagen är förenliga med grundläggande fri- och rättigheter. Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller har inte några invändningar mot den. Polismyndigheten har inga invändningar mot bedömningen att kostnaderna ryms inom befintligt anslag. Även Kriminalvården anför att det inte finns anledning att ifrågasätta den bedömningen. Myndigheten framhåller dock att det med beaktande av genomförda och föreslagna straffskärpningar samt myndighetens nuvarande ekonomiska situation högst sannolikt finns behov av utökad finansiering på sikt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller har inte några invändningar mot den. Skälen för regeringens bedömning Konsekvensbedömningen avser lagförslagen Förordningen om Ecris-TCN och de kompletterande nationella bestämmelser som föreslås i denna proposition får konsekvenser för såväl det allmänna som för enskilda. Användningen av Ecris-TCN förväntas bidra till ett effektivare utbyte av information om brottmålsdomar inom EU. Inom ramen för EU:s arbete om interoperabilitet kommer information i Ecris-TCN även i viss utsträckning kunna användas vid sökningar i andra EU-informationssystem, bl.a. för spårning av multipla identiteter. Det är dock främst innehållet i den direkt tillämpliga förordningen om Ecris-TCN, inte de förslag som lämnas i propositionen, som får konsekvenser för svenska myndigheter och för enskilda. I detta avsnitt behandlas konsekvenserna av lagförslagen. Konsekvenser för brottsbekämpningen Att Ecris-TCN föreslås få användas för samma ändamål som belastningsregistret betyder att systemet kommer kunna utnyttjas i Polismyndighetens, Säkerhetspolisens, Skatteverkets, Tullverkets och Kustbevakningens verksamheter för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslighet. Det förenklar tillämpningen av regelverket och effektiviserar de brottsbekämpande myndigheternas informationsinhämtning inom underrättelseverksamheten. Förslaget om utökad upptagning av fingeravtryck, oavsett medborgarskap, medför att Polismyndighetens fingeravtrycksregister blir mer heltäckande när det gäller personer som har gjort sig skyldiga till allvarlig brottslighet. Det underlättar utredning och lagföring vid framtida brott. Förslaget om att tillgängliga ansiktsbilder ska överföras till andra medlemsstater och föras in i Ecris-TCN bidrar till ett mer effektivt utbyte av brottmålsdomar inom EU, eftersom bilderna kan användas för att säkerställa den dömdes identitet. Förslaget om en kompletterande bestämmelse i brottsdatalagen om villkor som andra länder ställer upp vid informationsutbyte om brott, bidrar till att svenska myndigheter fullt ut kan delta i det europeiska informationsutbytet på brottsdatalagens område. I likhet med flera remissinstanser anser regeringen att ett sådant informationsutbyte är viktigt för att myndigheterna effektivt ska kunna bekämpa och lagföra brott. Det gäller inte minst vid gränsöverskridande brottslighet. Sammantaget bedömer regeringen att förslagen kan förväntas leda till en effektivare brottsbekämpning både på det nationella och det internationella planet. Konsekvenser för myndigheter Förslaget om upptagning av fingeravtryck av dömda får ekonomiska konsekvenser för framför allt Kriminalvården och Polismyndigheten. Ingen av myndigheterna ifrågasätter dock utredningens bedömning att kostnaderna för förslaget ryms inom befintliga anslag, även om Kriminalvården lyfter att det sannolikt finns ett behov av utökad finansiering på sikt. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att kostnaderna för förslaget ryms inom Polismyndighetens och Kriminalvårdens befintliga anslag. För Polismyndighetens del kommer det även uppkomma kostnader för att införa Ecris-TCN nationellt samt effektivisera handläggning av och information kring både Ecris och Ecris-TCN. Merparten av dessa kostnader är dock en följd av den direkt tillämpliga förordningen och inte av de aktuella lagförslagen. Vidare kommer, som utredningen konstaterar, den större delen av kostnaderna att finansieras med EU-medel. Resterande kostnader för Polismyndigheten bedöms rymmas inom befintliga anslag. Detsamma gäller de begränsade kostnader som kan uppkomma till följd av förslagen om ansiktsbilder och ändrade gallringsbestämmelser för belastningsregistret. Det kan inte uteslutas att ökade kostnader kan uppkomma även för andra myndigheter. Sådana eventuella kostnader får dock i huvudsak antas vara en följd av förordningens direkt tillämpliga bestämmelser och inte av lagförslagen. Under alla förhållanden bedöms det röra sig om begränsade kostnader som ryms inom befintliga anslag. Konsekvenser för enskilda Förordningen om Ecris-TCN och de föreslagna kompletterande bestämmelserna innebär att personuppgifter om dömda personer kommer att behandlas. Det innebär ett intrång i den personliga integriteten för de enskilda som berörs. I huvudsak är det fråga om konsekvenser som är en följd av förordningens direkt tillämpliga och tvingande bestämmelser. Förslaget om att Ecris-TCN ska få användas för samma ändamål som belastningsregistret medför dock att systemet i viss utsträckning kommer att användas utanför det obligatoriska tillämpningsområdet. Det kan i sammanhanget konstateras att det i förordningen fastställs hur enskilda kan utöva sin rätt till ersättning, åtkomst, rättelse, radering, prövning och rätten till ett effektivt rättsmedel. Förordningen innehåller också bestämmelser om oberoende myndigheters tillsyn över behandlingen. Mot den bakgrunden anses förordningen förenlig med såväl EU:s rättighetsstadga som Europakonventionen (skäl 34). Regeringens förslag om fingeravtryck innebär ett integritetsintrång för de personer som berörs. Nationella regler om fingeravtrycksupptagning måste emellertid införas med hänsyn till förordningens tvingande krav. Som redovisas i avsnitt 8.2 anser regeringen att det saknas skäl att i svensk rätt göra skillnad mellan dömda personer på grund av deras medborgarskap. Förslaget bedöms vara förenligt med skyddet för enskildas fri- och rättigheter enligt bl.a. regeringsformen, Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga. Förslagen om överföring av ansiktsbilder, liksom registrering av dessa i Ecris-TCN, innebär ett visst intrång i den enskildes integritet. Till skillnad från förslaget om fingeravtryck rör det sig dock inte om någon utökad upptagning. Förslaget bidrar till en enhetlig och konsekvent nationell reglering samtidigt som en korrekt identifiering av dömda underlättas. Som utvecklas i avsnitt 9 bedömer regeringen att integritetsintrånget inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen. Förslagen om gallring i belastningsregistret innebär bl.a. att uppgifter om utländska avgöranden som saknar svensk motsvarighet ska kunna gallras tidigare än vad som sker i dag. I den delen innebär förslaget ett stärkt skydd för enskildas integritet. Vidare föreslås att uppgifter i belastningsregistret som har överförts till Sverige med stöd av rambeslutet om Ecris ska omfattas av reglerna om s.k. uppskjuten gallring. Det medför att vissa uppgifter kan komma att lagras i registret längre än vad som sker i dag. Förslaget i denna del innebär dock endast att uppgifter som överförs via Ecris ska behandlas enligt samma principer som övriga uppgifter i belastningsregistret. Som framgår av avsnitt 10.3 får förslaget anses godtagbart ur ett integritetsperspektiv. Övriga konsekvenser Förslagen bedöms inte få några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män. Förslagen bedöms inte heller ha några sociala eller miljömässiga konsekvenser. 14 Författningskommentar 14.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN Lagens innehåll 1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/816 av den 17 april 2019 om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726 (EU:s förordning om Ecris-TCN). I paragrafen anges att lagen innehåller bestämmelser som kompletterar förordningen om Ecris-TCN. Övervägandena finns i avsnitt 7.1. Termer och uttryck i lagen 2 § Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU:s förordning om Ecris-TCN. Vad som sägs om tredjelandsmedborgare gäller också unionsmedborgare som även är medborgare i ett tredjeland. Paragrafen innehåller förklaringar av termer och uttryck som används i lagen. Övervägandena finns i avsnitt 7.1. I paragrafen anges att termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i förordningen om Ecris-TCN. I enlighet med tillämpningsområdet för förordningen anges att vad som sägs om tredjelandsmedborgare gäller också unionsmedborgare - inklusive svenska medborgare - som även är medborgare i ett tredjeland (se artikel 2 och 3.7). Användning av Ecris-TCN 3 § Ecris-TCN ska användas endast när det görs en sökning i belastningsregistret efter begäran av en myndighet eller av en enskild som begär uppgifter om sig själv. I paragrafen regleras de grundläggande förutsättningarna för användning av Ecris-TCN. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.1. Av paragrafen framgår att en förutsättning för att Polismyndigheten (som är centralmyndighet i Sverige enligt artikel 3.5 i förordningen om Ecris-TCN) ska använda Ecris-TCN är att en sökning sker i belastningsregistret. Bestämmelsen innebär vidare att Ecris-TCN ska användas endast om uppgifterna ur belastningsregistret begärs av en myndighet eller av en enskild som begär uppgifter om sig själv. Ecris-TCN får därmed inte användas i de undantagsfall där en enskild har rätt att få ut uppgifter om en annan enskild med stöd av lagen (1998:620) om belastningsregister. 4 § Om en myndighet i enlighet med artikel 7.1 andra stycket i EU:s förordning om Ecris-TCN i ett visst fall beslutar att Ecris-TCN inte ska användas, ska den underrätta centralmyndigheten om detta i samband med att den begär uppgifter ur belastningsregistret. Paragrafen innehåller bestämmelser om att en myndighet som beslutar att Ecris-TCN inte ska användas i samband med en sökning i belastningsregistret ska underrätta Polismyndigheten om detta. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3. Enligt artikel 7.1 andra stycket i förordningen om Ecris-TCN får en myndighet som begär uppgifter i kriminalregister om en tredjelandsmedborgare besluta att användning av Ecris-TCN i ett visst fall inte är lämplig. Det framgår emellertid att Ecris-TCN alltid ska användas när uppgifter begärs för en prövning som avser yrkesverksamhet eller organiserad frivilligverksamhet som innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn, liksom när en tredjelandsmedborgare begär att få ta del av uppgifter om sig själv. Av skälen i förordningen framgår att användning av Ecris-TCN kan vara olämplig t.ex. i vissa typer av brådskande brottmålsförfaranden, i fall av transitering, om uppgifter ur kriminalregistret nyligen har erhållits via Ecris-TCN eller om det är fråga om ringa brott (skäl 18). Vidare anges att användning av Ecris-TCN kan vara olämplig även i andra fall, t.ex. när vissa administrativa standardkontroller behöver göras när det gäller en persons yrkeskvalifikationer (skäl 20). Av förordningen följer alltså att en myndighet vid bedömningen av om det är olämpligt att använda Ecris-TCN kan ta hänsyn till bl.a. behovet av uppgifterna och om ärendet är brådskande. I paragrafen anges att en myndighet som i ett visst fall beslutar att Ecris-TCN inte ska användas ska underrätta Polismyndigheten om detta i samband med sin begäran om uppgifter ur belastningsregistret. En myndighet med direktåtkomst till belastningsregistret behöver inte vända sig till Polismyndigheten med en begäran om att få ut sådana uppgifter och omfattas därmed inte av underrättelseskyldigheten enligt paragrafen. En myndighet som själv utför sökningen i belastningsregistret behöver i stället underrätta Polismyndigheten om det i ett visst fall även ska göras en sökning i Ecris-TCN. 5 § När en myndighet begär uppgifter ur belastningsregistret om en tredjelandsmedborgare får Ecris-TCN användas även om ändamålet med sökningen inte är sådant som anges i artikel 7.1 i EU:s förordning om Ecris-TCN. I dessa fall ska Ecris-TCN användas endast om det efterfrågas av den myndighet som begär uppgifterna. I paragrafen regleras när Ecris-TCN får användas utanför det obligatoriska tillämpningsområdet enligt förordningen om Ecris-TCN. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.2. Enligt första stycket får Ecris-TCN användas för ett ändamål som motsvarar ett ändamål för belastningsregistret, även om det inte är sådant som anges i artikel 7.1 i förordningen. Detta innebär att ändamålen för användningen av Ecris-TCN blir samma som ändamålen för belastningsregistret, med det undantaget att Ecris-TCN inte får användas när en enskild begär uppgifter om en annan enskild (jfr 3 §). Ecris-TCN får alltså användas även för t.ex. Polismyndighetens, Säkerhetspolisens, Skatteverkets, Tullverkets och Kustbevakningens verksamheter för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, vilka ligger utanför det obligatoriska tillämpningsområdet för Ecris-TCN. Andra exempel på när Ecris-TCN får användas utanför det obligatoriska tillämpningsområdet är vid vissa lämplighetsprövningar och andra prövningar inom ramen för 2 § första stycket 4 lagen (1998:620) om belastningsregister. Enligt andra stycket ska en sådan användning av Ecris-TCN som avses i paragrafens första stycke, dvs. utanför det obligatoriska tillämpningsområdet enligt förordningen, ske endast om det efterfrågas av den myndighet som begär uppgifter ur belastningsregistret. Det betyder att det är myndigheten som begär uppgifterna som måste bedöma och avgöra om det finns ett faktiskt behov av uppgifter från andra medlemsstater. Det följer av tillämpliga dataskyddsbestämmelser att en myndighet som saknar rättslig grund för att behandla uppgifterna eller saknar behov av uppgifterna inte får begära att Ecris-TCN används. Vid tillämpningen av paragrafen avses med tredjelandsmedborgare också en unionsmedborgare som även är medborgare i ett tredjeland (jfr 2 §). 6 § Vid en sökning i belastningsregistret på en unionsmedborgare ska centralmyndigheten använda Ecris-TCN för att kontrollera om han eller hon förekommer där i egenskap av tredjelandsmedborgare om 1. det av lag eller annan författning följer att ett utdrag ur belastningsregistret ska visas upp eller lämnas, eller 2. det efterfrågas av den som begär uppgifter ur belastningsregistret. Paragrafen kompletterar regleringen i artikel 7.4 i förordningen om Ecris-TCN om sökning i Ecris-TCN på unionsmedborgare för att kontrollera om denne förekommer där i egenskap av tredjelandsmedborgare. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4. Även i fall då de behöriga myndigheterna inte känner till att en unionsmedborgare även är medborgare i ett tredjeland är det möjligt att det finns tidigare fällande domar mot personen i egenskap av tredjelandsmedborgare. Vid sidan av vad som följer av övriga bestämmelser är det därför enligt förordningen om Ecris-TCN tillåtet att söka på en unionsmedborgare, för att kontrollera om någon medlemsstat har uppgifter i sitt kriminalregister om den personen i egenskap av tredjelandsmedborgare (artikel 7.4. och skäl 22). Av punkt 1 framgår att en sökning på unionsmedborgare i Ecris-TCN ska ske när det föreligger en författningsreglerad skyldighet för den enskilde att visa upp eller lämna ett utdrag ur belastningsregistret, t.ex. inför anställning enligt bestämmelser i skollagen (2010:800) och lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder. Enligt punkt 2 ska en sökning på unionsmedborgare i Ecris-TCN även ske när det efterfrågas av den som begär uppgifter ur belastningsregistret, vilket möjliggör för t.ex. allmänna domstolar att i enskilda fall begära en sådan sökning inför en påföljdsbestämning. Syftet med begäran ska vara att kontrollera om den som sökningen avser förekommer i Ecris-TCN i egenskap av tredjelandsmedborgare. Så kan vara fallet om myndigheten känner till att personen tidigare har varit tredjelandsmedborgare utifrån de uppgifter som finns i folkbokföringen. En sådan begäran kan även vara motiverad om det annars föreligger någon konkret omständighet som talar för att unionsmedborgaren är eller har varit medborgare i ett tredjeland. Uppgifter av detta slag kan t.ex. ha framkommit under en personutredning. Fingeravtryck 7 § Fingeravtryck som behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycksregister med stöd av 5 kap. 12 § första stycket 2 och 13 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska föras in i Ecris-TCN. Paragrafen kompletterar artikel 5.6 i förordningen om Ecris-TCN, vilken ger medlemsstaterna möjlighet att föra in fingeravtryck som har samlats in för andra ändamål än brottmålsförfaranden i Ecris-TCN. Övervägandena finns i avsnitt 8.6. Av paragrafen framgår att fingeravtryck som tas med stöd av 5 kap. 3 § andra stycket lagen (2022:000) om särskild kontroll av vissa utlänningar och fingeravtryck som överförs hit med stöd av rambeslutet om Ecris ska föras in i Ecris-TCN. Det följer direkt av artikel 5.1 b (i) i förordningen om Ecris-TCN att fingeravtryck som har samlats in inom ramen för ett brottmålsförfarande alltid ska föras in i Ecris-TCN. Med brottmålsförfarande avses förundersökningsskedet, själva rättegången och verkställigheten av domen (artikel 3.2). Ansiktsbilder 8 § Ansiktsbilder som behandlas i Polismyndighetens signalementsregister med stöd av lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska föras in i Ecris-TCN. Paragrafen kompletterar artikel 5.3 i förordningen om Ecris-TCN, vilken ger medlemsstaterna möjlighet att föra in ansiktsbilder i Ecris-TCN. Övervägandena finns i avsnitt 9.3. I paragrafen anges att sådana ansiktsbilder som behandlas i Polismyndighetens signalementsregister med stöd av lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska föras in i Ecris-TCN. I lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område används begreppet fotografi (5 kap. 14 § 3). För att det ska vara aktuellt att föra in ett fotografi i Ecris-TCN måste fotografiet avse en digital avbildning av åtminstone personens ansikte (jfr artikel 3.13 i förordningen om Ecris-TCN). 14.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll Fingeravtryck 8 a § Vid verkställighet utanför anstalt av en dom på fängelse i sex månader ska Kriminalvården förelägga den dömde att lämna fingeravtryck, om den dömde inte finns i det fingeravtrycksregister som förs av Polismyndigheten enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Fingeravtrycken ska lämnas så snart som möjligt efter det att verkställigheten har inletts. Av föreläggandet ska det framgå att beslutet om verkställighet utanför anstalt kan komma att upphävas om föreläggandet inte följs. Kriminalvården får förelägga den dömde att lämna fingeravtryck på nytt, om det finns särskilda skäl. Fingeravtrycken ska tas av Polismyndigheten. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om upptagning av fingeravtryck av den som ska avtjäna ett fängelsestraff enligt en dom på fängelse i sex månader genom intensivövervakning med elektronisk kontroll. Övervägandena finns i avsnitt 8. Enligt första stycket ska Kriminalvården förelägga den dömde att lämna fingeravtryck. Fingeravtrycken ska lämnas så snart som möjligt efter att verkställigheten har påbörjats. Det är endast den som ska avtjäna fängelsestraff i sex månader och som inte redan finns i Polismyndighetens fingeravtrycksregister som ska föreläggas att lämna fingeravtryck. För att fingeravtryck ska få tas ska det framgå av den enskilda domen att den dömde ska avtjäna ett fängelsestraff på sex månader. Vid sammanläggning på verkställighetsstadiet av flera fängelsestraff som vart och ett understiger sex månader ska alltså fingeravtryck inte tas av den dömde. I Kriminalvårdens föreläggande ska det anges att beslutet om verkställighet utanför anstalt kan komma att upphävas om föreläggandet inte följs (jfr 14 § andra stycket 5). I andra stycket anges att Kriminalvården får förelägga en dömd som redan har lämnat fingeravtryck enligt första stycket att på nytt lämna fingeravtryck, om det finns särskilda skäl. Ett sådant behov kan t.ex. uppkomma om fingeravtrycken inte återfinns i registret vid en senare tidpunkt eller om avtrycken behöver uppdateras av tekniska skäl. Enligt tredje stycket ska fingeravtryck enligt första och andra styckena tas av Polismyndigheten. Innan den dömde föreläggs att lämna fingeravtryck behöver Kriminalvården inhämta uppgifter från Polismyndigheten om var och när fingeravtrycken ska lämnas. 14 § Beslutet om verkställighet utanför anstalt ska upphävas, om den elektroniska kontroll som avses i 3 § annat än tillfälligt blir omöjlig att upprätthålla. Vistelse på sjukhus eller därmed jämförlig inrättning ska dock inte leda till att ett beslut om verkställighet utanför anstalt upphävs. Beslut om verkställighet utanför anstalt ska upphävas om den dömde 1. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt en föreskrift som meddelats med stöd av lagen och det som ligger honom eller henne till last inte är av mindre betydelse, 2. begär att så ska ske, 3. inte följer föreläggandet att påbörja verkställigheten eller, när verkställigheten ska påbörjas, är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som beslutet avser, 4. innan verkställigheten har påbörjats, antingen döms på nytt till fängelse eller får villkorligt medgiven frihet förverkad enligt 26 kap. 19 § eller 34 kap. 5 § brottsbalken på sådan tid att han eller hon ska avtjäna fängelse i mer än etthundraåttio dagar, eller 5. inte följer ett föreläggande enligt 8 a § att lämna fingeravtryck. Paragrafen innehåller bestämmelser om när verkställighet utanför anstalt ska upphävas. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.2. Ändringen i andra stycket innebär att en ny punkt 5 införs. Av den nya punkten framgår att verkställigheten genom intensivövervakning med elektronisk kontroll ska upphävas och den dömde i stället ska tas in i kriminalvårdsanstalt för verkställighet om han eller hon inte följer Kriminalvårdens föreläggande att lämna fingeravtryck enligt 8 a §. Övriga ändringar är endast språkliga. 14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister Användning av Ecris-TCN 1 c § Det finns bestämmelser om användning av Ecris-TCN i samband med en begäran om uppgifter ur belastningsregistret i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/816 av den 17 april 2019 om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726, och 2. lagen (0000:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN. Paragrafen, som är ny, innehåller en upplysning om att det finns bestämmelser om användning av Ecris-TCN i samband med en begäran om uppgifter ur belastningsregistret i förordningen om Ecris-TCN och i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN. Övervägandena finns i avsnitt 7.3. 12 a § Uppgifter ur registret får efter en begäran som sker med stöd av rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll lämnas ut till en myndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen för något annat ändamål än att användas i ett brottmålsförfarande om motsvarande rätt att få del av uppgifterna finns för en svensk myndighet. En uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § får dock inte lämnas ut om Polismyndigheten har underrättats av en behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. Paragrafen reglerar möjligheten att i enlighet med rambeslutet om Ecris lämna ut uppgifter från belastningsregistret till en myndighet i en annan medlemsstat för andra ändamål än att användas i ett brottmålsförfarande. Övervägandena finns i avsnitt 10.3. Ändringen innebär att ett nytt andra stycke införs där det anges att uppgifter om domar som har överförts till Sverige via Ecris (jfr 4 a §) inte får lämnas ut enligt paragrafen om ett meddelande om gallring har inkommit från domsstaten. 17 a § Utöver vad som följer av 16 och 17 §§ ska en uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § gallras så snart Polismyndigheten har underrättats av en behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. En uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § och är sådan att den inte kan gallras med stöd av 17 §, ska alltid gallras när den utdömda påföljden har verkställts eller annars senast tio år efter den dom eller det beslut som ledde till att uppgiften fördes in i registret. Paragrafen innehåller bestämmelser om gallring efter viss tid av uppgifter om domar och beslut som har överförts med stöd av rambeslutet om Ecris, i den mån uppgifterna inte har gallrats enligt 16 eller 17 §. Övervägandena finns i avsnitt 10.2. Ändringen i andra stycket innebär att uppgifter som har förts in i belastningsregistret med stöd av 4 a § alltid ska gallras när den utdömda påföljden har verkställts eller annars senast tio år efter det att den dom eller det beslut meddelades som ledde till att uppgiften fördes in i registret. Detta gäller om uppgiften är sådan att den inte kan gallras enligt de tidsfrister som följer av 17 §, dvs. om avgörandet inte innehåller en påföljd som har en motsvarighet i det svenska påföljdssystemet. Påföljder som saknar sådan motsvarighet kan bl.a. utgöras av administrativa eller disciplinära sanktioner, t.ex. ett förbud att utöva visst yrke. Det anges att bestämmelserna ska tillämpas endast om gallring enligt 17 § inte kan ske. Vid en kombination av påföljder, där en av påföljderna har en motsvarighet i det svenska påföljdssystemet och där det finns en eller flera tilläggssanktioner som här närmast skulle utgöra särskild rättsverkan, kan uppgifterna gallras enligt 17 § med hänvisning till den del av påföljden som har en svensk motsvarighet. Det innebär t.ex. att uppgifter om en dom rörande hastighetsöverträdelse som har förts in i belastningsregistret med stöd av 4 a § och där påföljden enligt domsstatens uppgifter är böter och körkortsåterkallelse, i sin helhet kan gallras utifrån gallringsfristerna för bötesdomar enligt 17 §. Övriga ändringar är endast språkliga. 18 § Om det före utgången av den tid som anges i 17 eller 17 a § har gjorts en ny anteckning enligt 3, 4 eller 4 a § som avser samma person, ska ingen av uppgifterna gallras så länge någon av dem ska finnas kvar i registret. Detta ska dock inte gälla om den nya anteckningen avser penningböter. En uppgift ska dock alltid gallras senast tjugo år efter den dom eller det beslut som ledde till att uppgiften fördes in i registret. I fråga om uppgift som avses i 17 § 1 eller 8 gäller detta endast om de tidsfrister som anges där har gått ut. Ska en uppgift som avses i 3, 4 eller 4 a § gallras enligt denna paragraf, ska även sådana uppgifter som har antecknats i anslutning till uppgiften gallras, om inte regeringen föreskriver annat. Paragrafen innehåller bestämmelser om s.k. uppskjuten gallring. Övervägandena finns i avsnitt 10.3. Ändringarna i första och tredje styckena innebär att avgöranden som har överförts med stöd av rambeslutet om Ecris (jfr 4 a §) omfattas av reglerna om uppskjuten gallring i 18 §. Det betyder att en uppgift om ett avgörande enligt 4 a § ska stå kvar i belastningsregistret om det före utgången av de tidpunkter som framgår av 17 eller 17 a § har gjorts en ny anteckning om samma person. Av 12 a § andra stycket följer att uppgifter som har förts in i registret med stöd av 4 a § inte får lämnas ut via Ecris om Polismyndigheten har underrättats av en behörig myndighet i domsstaten om att uppgiften har gallrats i den staten. Detta gäller även om uppgiften kvarstår i belastningsregistret med stöd av bestämmelserna om uppskjuten gallring i 18 §. Övriga ändringar är endast språkliga. 14.4 Förslaget till lag om ändring i fängelselagen (2010:610) 8 kap. Särskilda kontroll- och tvångsåtgärder Fingeravtryck 7 a § Fingeravtryck av en intagen ska tas vid verkställighet av en dom eller ett beslut på fängelse i lägst sex månader, om den intagne inte finns i det fingeravtrycksregister som förs av Polismyndigheten enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Fingeravtrycken ska tas så snart som möjligt efter det att verkställigheten har inletts. Fingeravtryck av den intagne får tas på nytt, om det finns särskilda skäl. Fingeravtrycken ska tas av Kriminalvården eller, om det är lämpligare, Polismyndigheten. Om Kriminalvården tar fingeravtryck ska fingeravtrycken och de biometriska data som tas fram ur dessa förstöras av Kriminalvården omedelbart efter det att fingeravtrycken har tagits emot av Polismyndigheten. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tagande av fingeravtryck av den som verkställer fängelsestraff i kriminalvårdsanstalt. Övervägandena finns i avsnitt 8. I första stycket anges att fingeravtryck ska tas så snart som möjligt efter att verkställigheten har inletts, dvs. normalt när den dömde tas in för verkställighet. Det är endast den som ska avtjäna ett fängelsestraff enligt en dom eller ett beslut på fängelse i minst sex månader och som inte redan finns i Polismyndighetens fingeravtrycksregister som ska lämna fingeravtryck. För att fingeravtryck ska få tas ska det framgå av den enskilda domen eller det enskilda beslutet att den dömde ska avtjäna ett fängelsestraff på minst sex månader. Sammanläggning på verkställighetsstadiet av flera fängelsestraff som vart och ett understiger sex månader ger alltså inte någon rätt att ta fingeravtryck. Bestämmelsen omfattar även den som verkställer ett utländskt fängelsestraff i Sverige. I andra stycket anges att fingeravtryck av den intagne får tas på nytt, om det finns särskilda skäl. Ett sådant behov kan t.ex. uppkomma om fingeravtrycken inte återfinns i registret vid en senare tidpunkt eller om avtrycken behöver uppdateras av tekniska skäl. I tredje stycket anges att fingeravtryck som ska tas enligt första eller andra stycket ska tas av Kriminalvården eller, om det är lämpligare, Polismyndigheten. Om Kriminalvården tar fingeravtrycken ska avtrycken och de biometriska data som tagits fram ur dessa förstöras omedelbart efter det att fingeravtrycken har tagits emot av Polismyndigheten. Det ankommer på Kriminalvården att, som verkställande myndighet, göra bedömningen av vilken av myndigheterna som ska ta fingeravtrycken. I praktiken kommer denna bedömning att styras av i vilken utsträckning som Kriminalvården har tillgång till nödvändig utrustning. Om utrustning för upptagande av fingeravtryck inte är tillgänglig på anstalten kommer det att vara lämpligast att avtrycken tas av Polismyndigheten efter att Kriminalvården har transporterat den intagne till den närmaste plats där Polismyndigheten har sådan utrustning. Vid upptagning av fingeravtryck får Kriminalvården använda sig av det tvång som är nödvändigt för att verkställa åtgärden. Det framgår av 1 kap. 6 § att tvång endast får användas om det står i rimlig proportion till åtgärden. Det följer av tillämpningsområdet för fängelselagen att fingeravtrycken inte kan tas när den dömde har blivit villkorligt frigiven. 14.5 Förslaget till lag om ändring i brottsdatalagen (2018:1177) 2 kap. Behandling av personuppgifter 20 a § Om en svensk behörig myndighet har fått personuppgifter från en annan medlemsstat eller ett EU-organ och det finns villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna, ska svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författning. I paragrafen, som är ny, anges vad som gäller om en svensk behörig myndighet har fått personuppgifter från en annan medlemsstat eller ett EU-organ och det finns villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna. Övervägandena finns i avsnitt 11. Om den som har överfört eller gjort uppgifterna tillgängliga har ställt upp särskilda villkor för hur en viss uppgift får användas, t.ex. av vem den får behandlas, för vilka ändamål den får behandlas eller hur länge den får behandlas, ska enligt paragrafen dessa villkor följas av svenska myndigheter. Detta gäller oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning. Ett begränsande villkor följer med personuppgiften om den lämnas vidare till en annan myndighet (se JO 2007/08 s. 57). Den myndighet som lämnar personuppgiften vidare anses vara skyldig att informera om begränsningen. För att paragrafen ska vara tillämplig ska det röra sig om villkor som innebär en begränsning av möjligheten att använda uppgifterna. 14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område 5 kap. Register 12 § I fingeravtrycks- och signalementsregister får uppgifter behandlas om en person som 1. är misstänkt eller dömd för brott och som har varit föremål för åtgärd enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken, eller 2. har lämnat fingeravtryck enligt 5 kap. 3 § andra stycket lagen (2022:000) om särskild kontroll av vissa utlänningar, 8 a § lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll eller 8 kap. 7 a § fängelselagen (2010:610). Uppgifter om fingeravtryck som inte kan hänföras till en identifierbar person får behandlas om uppgifterna kommit fram i en utredning om brott. Personuppgifter som har inhämtats med stöd av 36 § första stycket 2 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare får inte behandlas i fingeravtrycks- och signalementsregister. I paragrafen anges vilka fingeravtrycks- och signalementsuppgifter som får behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycks- och signalementsregister. Övervägandena finns i avsnitt 8.5. Ändringen i första stycket punkt 2 innebär att även sådana fingeravtryck som har tagits med stöd av 8 a § lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll eller 8 kap. 7 a § fängelselagen (2010:610) får behandlas i fingeravtrycksregistret. 15 § Uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister om en misstänkt eller dömd person får inte behandlas längre än tre månader efter det att uppgifterna om den registrerade tagits bort ur misstankeregistret som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister och ur belastningsregistret som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Uppgifter som inte kan hänföras till en identifierbar person får inte behandlas längre än trettio år efter registreringen. Sådana uppgifter får dock behandlas sjuttio år efter registreringen om uppgifterna hänför sig till utredningar om brott som anges i 35 kap. 2 § första stycket brottsbalken. Bestämmelsen i 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen (2018:1177) gäller inte vid tillämpningen av denna paragraf. Paragrafen innehåller bestämmelser om den längsta tid som uppgifter får behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycks- och signalementsregister. Paragrafen genomför delvis artikel 1.8 a i direktivet om ändring av rambeslutet om Ecris. Övervägandena finns i avsnitt 8.5 och 9.2. Ändringen i första stycket klargör att bestämmelserna om längsta tid för behandling gäller även en dömd person, dvs. inte bara en misstänkt person. Det innebär att paragrafen även omfattar fingeravtryck som har tagits med stöd av 8 a § lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll eller 8 kap. 7 a § fängelselagen (2010:610) sedan personen i fråga har blivit dömd för brott. Ändringen klargör även att paragrafen omfattar uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder som har överförts till Sverige enligt rambeslutet om Ecris, oavsett om uppgifterna ursprungligen har tagits av personen i egenskap av misstänkt eller dömd. 17 § Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket och Kriminalvården får för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177) medges direktåtkomst till personuppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister. I paragrafen anges vilka myndigheter som får medges direktåtkomst till personuppgifter i Polismyndighetens fingeravtrycks- och signalementsregister. Övervägandena finns i avsnitt 8.4. Ändringen innebär att Kriminalvården läggs till i uppräkningen av de myndigheter som får medges direktåtkomst. Detta möjliggör för Kriminalvården att kontrollera om en dömd persons fingeravtryck redan finns i fingeravtrycksregistret, för att avgöra om fingeravtryck ska tas under verkställigheten enligt 8 a § lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll eller 8 kap. 7 a § fängelselagen (2010:610). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/816 av den 17 april 2019 om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/818 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration och om ändring av förordningarna (EU) 2018/1726, (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/816 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1133 av den 7 juli 2021 om ändring av förordningarna (EU) nr 603/2013, (EU) 2016/794, (EU) 2018/1862, (EU) 2019/816 och (EU) 2019/818 vad gäller fastställandet av villkoren för åtkomst till andra EU-informationssystem för ändamål som gäller Informationssystemet för viseringar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1151 av den 7 juli 2021 om ändring av förordningarna (EU) 2019/816 och (EU) 2019/818 avseende fastställande av villkoren för åtkomst till andra EU-informationssystem för syften med anknytning till EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd Rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/884 av den 17 april 2019 om ändring av rådets rambeslut 2009/315/RIF vad gäller utbyte av uppgifter om tredjelandsmedborgare och vad gäller det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) samt om ersättande av rådets beslut 2009/316/RIF Sammanfattning av betänkandet Ecris-TCN - ett mer effektivt utbyte av brottmålsdomar mot tredjelandsmedborgare (SOU 2021:20) Bakgrund Ecris-Systemet Sverige har sedan länge ett utbyte av information om brottmålsdomar med andra länder. I syfte att förbättra utbytet av uppgifter om brottmålsdomar mellan EU:s medlemsstater fattades 2009 ett rambeslut och ett rådsbeslut om det s.k. Ecris-systemet, vilket är ett decentraliserat system som baseras på medlemsstaternas nationella kriminalregister. Systemet innebär att varje medlemsstat som meddelar en dom mot en annan medlemsstats medborgare ska informera medborgarstaten om domen. Medborgarstaten lagrar sedan informationen och varje medlemsstat får på så vis samlad information om de egna medborgarnas brottshistorik inom EU. Informationen kan vidarebefordras vid förfrågningar från andra medlemsstater. Förfarandet att begära ut uppgifter ur kriminalregister har påskyndats och förenklats genom Ecris. Det är inte enbart uppgifter om domar som vidarebefordras via Ecris, utan även vissa identitetsuppgifter, såsom namn, födelsedatum, fingeravtryck och eventuell pseudonym eller alias. Sverige anslöt sig till Ecris-systemet 2013, varvid Polismyndigheten blev svensk centralmyndighet för samarbetet. Vid genomförandet av rambeslutet gjordes ändringar framför allt i lagen (1998:620) om belastningsregister med tillhörande förordning (1999:1134). Inrättandet av Ecris-TCN Ecris-systemet utesluter i princip ett utbyte av uppgifter om dömda tredjelandsmedborgare, dvs. personer som inte är unionsmedborgare. Till skillnad från när en unionsmedborgare döms inom EU finns det för tredjelandsmedborgare inte någon medborgarstat som tar emot och lagrar den samlade brottshistoriken. En medlemsstat måste alltså skicka generella ansökningar till samtliga medlemsstater för att få en heltäckande bild av en tredjelandsmedborgares brottshistorik inom EU. Av praktiska skäl är detta ofta inte genomförbart. Ecris-systemet används därför sällan för att begära uppgifter om dömda tredjelandsmedborgare. Det innebär att bl.a. domstolar och brottsbekämpande myndigheter inte har tillgång till fullständig information om dömda tredjelandsmedborgares brottshistorik inom EU. För att förbättra informationsutbytet om fällande domar mot tredjelandsmedborgare inom EU utfärdade Europaparlamentet och rådet 2019 en förordning om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN), här benämnd förordningen om Ecris-TCN. Förordningen, som är direkt tillämplig, lägger fast regler om inrättandet av ett centralt system på unionsnivå, däribland bestämmelser om personuppgifter, ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna och den organisation som är ansvarig för utveckling och underhåll av det centraliserade systemet. Den lägger också fast vissa dataskyddsbestämmelser. I enlighet med vad som närmare framgår av förordningen ska den dömande medlemsstaten skapa en uppgiftspost i Ecris-TCN för varje dömd tredjelandsmedborgare. Det gäller även om denne också är unionsmedborgare. Uppgiftsposten ska innehålla olika identitetsuppgifter om den dömde, bl.a. namn, födelsedatum och fingeravtryck. En träff i Ecris-TCN innebär att den sökande medlemsstaten får information om vilka andra medlemsstater som har uppgifter om fällande domar mot en viss tredjelandsmedborgare. Däremot ger en träff inte något svar på vad domarna innebär, t.ex. om brott och påföljd. För att få sådan information måste en träff i Ecris-TCN följas upp genom en ansökan via Ecris-systemet hos den medlemsstat som har dessa uppgifter. Genom inrättandet av Ecris-TCN kommer det befintliga Ecris att i betydligt större utsträckning tas i anspråk för utbyte av kriminalregisteruppgifter om tredjelandsmedborgare. För att tillgodose ett ändamålsenligt utbyte av sådana uppgifter har Europaparlamentet och rådet antagit ett direktiv om ändring av rambeslutet om Ecris (ändringsdirektivet). I direktivet finns bl.a. bestämmelser om medborgarskap i domar och om skyldighet att bifoga ansiktsbild vid underrättelse om domar. Dessutom klargör ändringsdirektivet att kriminalregisterutdrag som avser eller begärs av en tredjelandsmedborgare ska kompletteras med uppgifter från andra medlemsstater. Till skillnad från förordningen om Ecris-TCN är ändringsdirektivet inte direkt tillämpligt, utan ska genomföras i svensk rätt. Uppdraget Vårt uppdrag har sammanfattningsvis varit att undersöka vilka ändringar som behöver göras i svensk rätt med anledning av förordningen om Ecris-TCN och ändringsdirektivet samt lämna nödvändiga författningsförslag. När det gäller fingeravtryck anger förordningen om Ecris-TCN att uppgiftposten åtminstone ska innehålla fingeravtryck av tredjelandsmedborgare, utan unionsmedborgarskap, som har dömts till ett fängelsestraff på minst sex månader. Vårt uppdrag har handlat om att analysera vilka författningsändringar som krävs för att säkerställa att uppgiftposterna innehåller sådana fingeravtryck. Uppdraget har dock - utan att det följer av förordningen - även inkluderat frågan om fingeravtryck bör tas upp på alla som har dömts till fängelse i minst sex månader, dvs. inte enbart på tredjelandsmedborgare som har dömts till ett sådant fängelsestraff. I den del av uppdraget som gäller fingeravtryck har vi därför haft i uppgift att presentera alternativa författningsförslag: ett som tar sikte på alla som har dömts till fängelse i minst sex månader och ett som gäller tredjelandsmedborgare, utan unionsmedborgarskap, som har dömts till ett sådant straff. Eftersom ändringsdirektivet medför en skyldighet att bifoga tillgängliga ansiktsbilder vid underrättelser via Ecris har vi haft att ta ställning till om sådana bilder också ska användas för uppgiftsposter i Ecris-TCN. Likaså har uppdraget berört förordningens krav på alfanumeriska uppgifter i uppgiftsposterna. Vårt uppdrag har vidare varit att analysera om, och i så fall i vilken utsträckning, Ecris-TCN ska kunna användas utanför förordningens obligatoriska tillämpningsområde. Uppdraget har även berört frågor om när Ecris-TCN inte ska användas och när systemet ska kunna användas för sökning på unionsmedborgare. Vad avser ändringsdirektivet har uppdraget, utöver frågan om ansiktsbilder, gällt genomförande av bestämmelser om när ansökan i Ecris avser eller görs av en tredjelandsmedborgare. Uppdraget har i denna del även inkluderat uppgift om medborgarskap i dom och utbyte av uppgifter med Danmark som inte är bundet av ändringsdirektivet. I uppdraget har slutligen ingått att analysera om det finns ett behov av att göra vissa ändringar i bestämmelserna om gallring i lagen om belastningsregister samt att, i så fall, lämna nödvändiga författningsförslag. I denna del motiveras inte översynen av förordningen om Ecris-TCN eller ändringsdirektivet. Ecris-TCN - ändamål och användning Vi föreslår att bestämmelser som kompletterar förordningen om Ecris-TCN införs i en ny lag (kompletteringslagen). Lagen ska vara tillämplig på dömda tredjelandsmedborgare, med eller utan unionsmedborgarskap, i enlighet med tillämpningsområdet för förordningen. Genom en särskild bestämmelse i kompletteringslagen tydliggörs att Ecris-TCN endast får användas om begäran om uppgifter ur belastningsregistret görs av en myndighet eller en enskild som begär uppgifter om sig själv. När det gäller ändamålen för Ecris-TCN bör dessa svara mot ändamålen för belastningsregistret, eftersom det i grunden är av samma värde att få information om fällande domar i en annan medlemsstat som det är att få uppgifter ur det svenska belastningsregistret. Vi föreslår därför en reglering i kompletteringslagen som anger att Ecris-TCN ska få användas även om ändamålet för sökningen i belastningsregistret inte är ett sådant ändamål som ryms inom det obligatoriska tillämpningsområdet för Ecris-TCN. Till de ändamål för belastningsregistret som ligger utanför det obligatoriska området hör t.ex. Polismyndighetens, Säkerhetspolisens, Skatteverkets, Tullverkets och Kustbevakningens verksamheter för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Ecris-TCN ska i sådana fall endast användas om den som begär ut uppgifter ur belastningsregistret särskilt har angett det. Enligt förordningen om Ecris-TCN får en myndighet fatta beslut om att Ecris-TCN inte ska användas. Med anledning av detta föreslår vi att en myndighet i sådana fall ska ta hänsyn till behovet av uppgifterna, om utdraget avser en prövning som inte kan anstå eller om det annars finns särskilda skäl mot att använda Ecris-TCN. En myndighet som har fattat beslut om att Ecris-TCN inte ska användas ska underrätta Polismyndigheten om beslutet i samband med att myndigheten begär ut uppgifter ur belastningsregistret. Eftersom det är möjligt att en person som är unionsmedborgare har tidigare fällande domar i egenskap av tredjelandsmedborgare, tillåter förordningen att Ecris-TCN används vid sökning på en person som är unionsmedborgare. I enlighet härmed föreslår vi att Polismyndigheten ska använda Ecris-TCN vid sökning i belastningsregistret på en unionsmedborgare om det av lag eller annan författning följer att ett utdrag ur belastningsregistret ska uppvisas eller lämnas, eller om den som begär ett utdrag ur belastningsregistret särskilt har angett det. Uppgiftsposterna i Ecris-TCN Enligt förordningen om Ecris-TCN ska uppgiftsposterna innehålla alfanumeriska uppgifter och uppgifter om fingeravtryck. Dessutom får uppgiftsposterna innehålla ansiktsbilder. Alfanumeriska uppgifter De alfanumeriska uppgifter som krävs i uppgiftsposterna kan hämtas från belastningsregistret eller från Polismyndighetens signalementsregister. För att dessa uppgifter ska kunna föras in i uppgiftposterna i Ecris-TCN krävs ingen nationell reglering. Ansiktsbilder Vi föreslår att Polismyndigheten ska föra in ansiktsbilder i uppgiftsposterna i Ecris-TCN i den utsträckning som ansiktsbilderna finns tillgängliga i myndighetens signalementsregister. Att föra in sådana ansiktsbilder har betydelse för att säkerställa identiteten hos en tredjelandsmedborgare som har dömts för brott. Därigenom förbättras funktionen hos Ecris-TCN. I förlängningen ökar alltså möjligheterna att använda systemet för att identifiera de medlemsstater som innehar uppgifter i kriminalregister om en tredjelandsmedborgare. Vi föreslår också att tillgängliga ansiktsbilder ska bifogas dels när Polismyndigheten med stöd av rambeslutet om Ecris underrättar en medlemsstat om en fällande dom mot dess medborgare, dels när Polismyndigheten på begäran från en annan medlemsstat lämnar ut uppgifter ur belastningsregistret som ska användas i ett brottmålsförfarande. Fingeravtryck De fingeravtryck som samlas in under en förundersökning och behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycksregister hör till de uppgifter som enligt förordningen om Ecris-TCN ska föras in i uppgiftsposterna. Vi föreslår att det i uppgiftsposterna också ska föras in sådana fingeravtryck som har tagits med stöd av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll eller som har överförts hit med stöd av rambeslutet om Ecris. Dessa uppgifter, som får behandlas i fingeravtrycksregistret, får användas för att utreda brott och behöver av samma skäl finnas även i Ecris-TCN. Som framgår nedan föreslår vi ett utökat tagande av fingeravtryck på dömda, oavsett medborgarskap. I den mån sådana avtryck tas på tredjelandsmedborgare, med eller utan unionsmedborgarskap, ska även dessa fingeravtryck föras in i uppgiftsposterna i Ecris-TCN eftersom de är tagna under ett brottmålsförfarande i förordningens mening. Fingeravtryck på dömda Det är inte tillräckligt att fingeravtryck som tas upp under en förundersökning, enligt lagen om särskild utlänningskontroll eller som överförs via Ecris kan föras in i uppgiftsposterna. En sådan reglering tillgodoser inte fullt ut kravet i förordningen om Ecris-TCN på att fingeravtryck från de tredjelandsmedborgare som har dömts till fängelse i minst sex månader finns i Ecris-TCN. För att detta krav ska vara uppfyllt har vi, i enlighet med våra kommittédirektiv, särskilt behandlat frågan om upptagande av fingeravtryck på dömda personer. Vi föreslår att fingeravtryck av dömda ska tas oberoende av medborgarskap, dvs. att fingeravtryck ska tas av alla - inte bara tredjelandsmedborgare - som har dömts till fängelse i minst sex månader. Syftet är att underlätta utredning och lagföring vid framtida brott genom identifiering med hjälp av fingeravtryck på personer som har gjort sig skyldiga till mer allvarlig brottslighet. Detta syfte gör sig lika starkt gällande oavsett vilket medborgarskap den dömde har. I enlighet med vad som förordas i våra kommittédirektiv ska fingeravtrycken tas upp under verkställighetsstadiet. Av det skälet föreslår vi ändringar i fängelselagen (2010:610) som innebär att Kriminalvården så snart som möjligt efter att verkställigheten i kriminalvårdsanstalt har inletts ska ta upp fingeravtryck av den intagne, om han eller hon ska verkställa ett fängelsestraff på minst sex månader och inte redan finns i fingeravtrycksregistret. Om det är lämpligare får fingeravtrycken tas upp av Polismyndigheten i stället för Kriminalvården. Fingeravtryck ska kunna tas upp på nytt om det finns särskilda skäl. I praktiken kommer upptagningen av fingeravtryck i anstalt att styras av i vilken utsträckning som Kriminalvården har tillgång till nödvändig utrustning. Så länge som utrustningen inte är tillgänglig vid Kriminalvården kommer det att vara nödvändigt att avtrycken tas upp av Polismyndigheten efter att Kriminalvården har transporterat den intagne till den närmaste plats där Polismyndigheten har sådan utrustning. Transporter av intagna är dock många gånger resurskrävande och förenade med säkerhetsrisker. Det är därför angeläget att styra utvecklingen mot att Kriminalvården kan ta upp fingeravtryck vid anstalt. Av detta skäl föreslår vi att Kriminalvården får i uppdrag att, i samverkan med Polismyndigheten, närmare utreda och lämna förslag på vilka anstalter som bör förses med utrustning för upptagande av fingeravtryck. För den som har dömts till fängelse i sex månader och ska verkställa sitt straff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll i stället för i anstalt föreslår vi att det ska vara ett villkor för intensivövervakningen att den dömde lämnar fingeravtryck. Fingeravtrycken ska i dessa fall tas upp av Polismyndigheten efter föreläggande av Kriminalvården. Fingeravtryck som Kriminalvården har tagit upp av en intagen ska skyndsamt sändas till Polismyndigheten för att behandlas i myndighetens fingeravtrycksregister. Kriminalvården ska omedelbart förstöra eventuella kopior av fingeravtrycken som myndigheten innehar, liksom de biometriska data som tas fram ur dessa, sedan fingeravtrycken har tagits emot av Polismyndigheten. I enlighet med våra kommittédirektiv lämnar vi alternativa författningsförslag till vårt förslag att ta fingeravtryck av den som har dömts till fängelse i minst sex månader oavsett medborgarskap. Dessa alternativa förslag är utformade utifrån ett strikt genomförande av förordningens minimikrav på att det ska finnas fingeravtryck av de tredjelandsmedborgare, utan unionsmedborgarskap, som har dömts till fängelse i minst sex månader. Ansökan i Ecris En träff i Ecris-TCN kommer att resultera i att Polismyndigheten upprättar en ansökan om att få ut uppgifter om den registrerades brottshistorik via Ecris. För att genomföra ändringsdirektivet krävs ändringar i den nationella reglering som infördes vid genomförandet av rambeslutet om Ecris. Vi föreslår därför att en enskild som är eller har varit tredjelandsmedborgare eller statslös, eller vars medborgarskap är eller har varit okänt, ska ha rätt att på begäran få ta del av uppgifter som finns om honom eller henne i kriminalregistret i en medlemsstat som har identifierats genom Ecris-TCN. Vid genomförandet av rambeslutet om Ecris infördes även en bestämmelse om att Polismyndigheten ska inhämta uppgifter som finns om en enskild som är medborgare i en annan medlemsstat från kriminalregistret i den staten om den enskilde begär uppgifter om sig själv i belastningsregistret. För att genomföra ändringsdirektivet föreslår vi att denna reglering även ska gälla om den enskilde är tredjelandsmedborgare eller statslös eller har okänt medborgarskap, och den medlemsstaten har identifierats genom Ecris-TCN som en stat som innehar uppgifter om fällande domar mot den enskilde. Detta ska gälla även en unionsmedborgare som också är medborgare i tredjeland. Övriga genomförandefrågor De identitetsuppgifter som Polismyndigheten får del av när en sökning ger träff i Ecris-TCN motiverar inte någon nationell reglering om sekretess och längsta tid för behandling. Befintliga dataskydds- och sekretessbestämmelser är tillräckliga. Vi anser inte heller att det krävs någon ytterligare nationell reglering för att uppfylla ändringsdirektivets krav på uppgift om medborgarskap i brottmålsavgöranden. Däremot har vi uppmärksammat att den information om medborgarskap som domstolarna har tillgång till inte är fullständig. Vi föreslår därför att Domstolsverket, i samverkan med Skatteverket, får i uppdrag att anpassa och utveckla den informationstjänst som Skatteverket tillhandahåller domstolarna så att den bättre tillgodoser det behov som finns av en mer komplett redovisning av medborgarskap i brottmålsavgöranden. Som vi tidigare har konstaterat är Danmark inte bundet av ändringsdirektivet. Det är vår bedömning att det inte krävs någon ytterligare nationell reglering för att Sveriges åtaganden i förhållande till Danmark ska bli fortsatt uppfyllda när det gäller informationsutbytet genom Ecris. Gallring Påföljd som saknar motsvarighet i Sverige Rambeslutet om Ecris innebär att uppgifter om påföljder överförs och registreras i belastningsregistret även om påföljderna saknar motsvarighet i Sverige. Uppgifter om påföljder som har överförts via Ecris har inte gallrats enligt de allmänna gallringsfristerna i 16 och 17 §§ lagen om belastningsregister när den utdömda påföljden saknar motsvarighet i Sverige, och inte heller då påföljden utgörs av en kombination av en sådan påföljd och en påföljd som har motsvarighet i Sverige. En konsekvens av detta är att uppgiften om avgörandet bevaras i belastningsregistret i 20 år om domsstaten inte meddelar att gallring har skett i den staten. För en mer ändamålsenlig hantering av påföljder som inte i någon del har en svensk motsvarighet föreslår vi att gallringsbestämmelserna ändras så att en sådan uppgift alltid ska gallras när påföljden har verkställts eller annars senast tio år efter den dom eller det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i registret. På så vis säkerställs att uppgifter om avgöranden där påföljden inte i någon del har en svensk motsvarighet inte finns kvar i belastningsregistret längre än nödvändigt i de fall ett meddelande om gallring uteblir från domsstaten. I de fall där påföljden som har förts in i belastningsregistret med stöd av rambeslutet om Ecris består av en kombination av en påföljd som har en svensk motsvarighet och en tilläggssanktion som närmast svarar mot vad som utgör särskild rättsverkan, klargör vi att en sådan uppgift kan gallras med stöd av de allmänna gallringsfristerna i 16 och 17 §§. Uppskjuten gallring I lagen om belastningsregister finns bestämmelser om att gallring inte ska ske enligt de allmänna gallringsfristerna så länge en annan anteckning om samma person finns kvar i belastningsregistret, s.k. uppskjuten gallring. Vi föreslår att den uppskjutna gallringen även ska gälla uppgifter om avgöranden som har överförts via Ecris, vilka hittills har varit undantagna från denna reglering. Genom att den uppskjutna gallringen även ska omfatta avgöranden från Ecris likställs hanteringen av dessa avgöranden med hanteringen av andra avgöranden som registreras i belastningsregistret. Vårt förslag innebär att uppgifter som överförs via Ecris kan finnas kvar i belastningsregistret under längre tid än tidigare för personer som upprepade gånger döms för brott. Detta får dock inte innebära att uppgifter om sådana avgöranden vidarebefordras vid svar på ansökan enligt rambeslutet om Ecris sedan ett meddelande om gallring har inkommit från domsstaten. För att uppfylla detta krav i rambeslutet föreslår vi att det införs en bestämmelse som förtydligar att en uppgift inte får lämnas ut med stöd av rambeslutet om Polismyndigheten har underrättats av behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. Betänkandets lagförslag Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN Härigenom föreskrivs följande. Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/816 av den 17 april 2019 om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726 (EU:s förordning om Ecris-TCN). Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU:s förordning om Ecris-TCN. Vid tillämpningen av lagen avses med tredjelandsmedborgare även en unionsmedborgare som också är medborgare i ett tredjeland. Användning av Ecris-TCN 2 § Ecris-TCN ska endast användas om begäran om uppgifter ur belastningsregistret görs av en myndighet eller en enskild som begär uppgifter om sig själv. 3 § Vid en begäran om uppgifter ur belastningsregistret får Ecris-TCN användas för att kontrollera om den tredjelandsmedborgare som sökningen avser förekommer där, även om ändamålet för sökningen inte är ett sådant ändamål som anges i artikel 7.1 i EU:s förordning om Ecris-TCN. I fall som avses i första stycket ska Ecris-TCN endast användas om den som begär ut uppgifter ur belastningsregistret särskilt har angett det. 4 § Vid bedömningen av om det enligt artikel 7.1 andra stycket i EU:s förordning om Ecris-TCN är olämpligt att använda Ecris-TCN vid en sökning på tredjelandsmedborgare ska hänsyn tas till behovet av uppgifterna, om utdraget avser en prövning som inte kan anstå eller om det annars finns särskilda skäl mot att använda Ecris-TCN. En myndighet som har fattat beslut om att Ecris-TCN inte ska användas ska underrätta centralmyndigheten om beslutet i samband med att myndigheten begär ut uppgifter ur belastningsregistret. 5 § Vid tillämpningen av artikel 7.4 i EU:s förordning om Ecris-TCN ska centralmyndigheten använda Ecris-TCN vid sökning på en unionsmedborgare för att kontrollera om denne förekommer där i egenskap av tredjelandsmedborgare om 1. det av lag eller annan författning följer att ett utdrag ur belastningsregistret ska visas upp eller lämnas, eller 2. den som begär uppgifter ur belastningsregistret särskilt har angett det. Fingeravtryck 6 § Vid tillämpningen av artikel 5.6 i EU:s förordning om Ecris-TCN ska fingeravtryck som behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycksregister med stöd av 5 kap. 12 § första stycket 2 och 13 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område föras in i uppgiftsposten i Ecris-TCN. Ansiktsbilder 7 § Vid tillämpningen av artikel 5.3 i EU:s förordning om Ecris-TCN ska ansiktsbild som behandlas i Polismyndighetens signalementsregister enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område föras in i uppgiftsposten i Ecris-TCN. Övriga bestämmelser 8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om verkställigheten av denna lag. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll dels att det ska införas en ny paragraf, 8 a §, och närmast före 8 a § en ny rubrik av följande lydelse, dels att 14 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Fingeravtryck 8 a § Kriminalvården ska så snart som möjligt efter att verkställigheten inletts förelägga den dömde att lämna fingeravtryck, om han eller hon ska avtjäna fängelse i sex månader och inte finns i det fingeravtrycksregister som förs av Polismyndigheten enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Av föreläggandet ska framgå var och inom vilken tid den dömde ska lämna fingeravtrycken. Kriminalvården får förelägga en dömd som avses i första stycket att lämna fingeravtryck på nytt, om det finns särskilda skäl. Fingeravtryck som ska lämnas enligt första eller andra stycket ska tas upp av Polismyndigheten. 14 § Beslutet om verkställighet utanför anstalt ska upphävas, om den elektroniska kontroll som avses i 3 § annat än tillfälligt blir omöjlig att upprätthålla. Vistelse på sjukhus eller därmed jämförlig inrättning ska dock inte föranleda upphävande av beslut om verkställighet utanför anstalt. Beslut om verkställighet utanför anstalt ska upphävas om den dömde 1. åsidosätter vad som åligger honom eller henne enligt denna lag eller enligt en föreskrift som meddelats med stöd av lagen och det som ligger honom eller henne till last inte är av mindre betydelse, 2. begär att så ska ske, 3. inte följer föreläggandet att påbörja verkställigheten eller, när verkställigheten ska påbörjas, är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som beslutet avser, eller 3. inte följer föreläggandet att påbörja verkställigheten eller, när verkställigheten ska påbörjas, är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som beslutet avser, 4. innan verkställigheten har påbörjats, antingen döms på nytt till fängelse eller får villkorligt medgiven frihet förverkad enligt 26 kap. 19 § eller 34 kap. 5 § brottsbalken på sådan tid att han eller hon ska avtjäna fängelse i mer än etthundraåttio dagar. 4. innan verkställigheten har påbörjats, antingen döms på nytt till fängelse eller får villkorligt medgiven frihet förverkad enligt 26 kap. 19 § eller 34 kap. 5 § brottsbalken på sådan tid att han eller hon ska avtjäna fängelse i mer än etthundraåttio dagar, eller 5. inte följer ett föreläggande enligt 8 a § att lämna finger-avtryck. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:620) om belastningsregister dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 c och 12 b §§, och närmast före 1 c § en ny rubrik av följande lydelse, dels att 17 a och 18 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Användning av Ecris-TCN 1 c § Det finns bestämmelser om användning av Ecris-TCN i samband med begäran om utdrag ur belastningsregistret i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/816 av den 17 april 2019 om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726, och 2. lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN. 12 b § En uppgift får inte lämnas ut med stöd av rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll, om Polismyndigheten har underrättats av behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften gallrats i den staten. 17 a § Utöver vad som följer av 16 och 17 §§ ska en uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § gallras så snart Polismyndigheten har underrättats av behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. Även om inte den tid som följer av 16 och 17 §§ har löpt ut ska en uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § gallras så snart Polismyndigheten har underrättats av behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. En uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § ska alltid gallras senast tjugo år efter den dom eller det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i registret. Om en uppgift avser en påföljd som har förts över med stöd av 4 a § och är sådan att den inte kan gallras med stöd av 16 och 17 §§ ska den alltid gallras när påföljden verkställts eller annars senast tio år efter den dom eller det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i registret. 18 § Om det före utgången av den tid som anges i 17 § har gjorts en ny anteckning enligt 3 eller 4 § beträffande samma person, ska ingen av uppgifterna gallras så länge någon av dem ska finnas kvar i registret. Detta ska dock inte gälla om den nya anteckningen avser penningböter. Om det före utgången av den tid som anges i 17 eller 17 a § har gjorts en ny anteckning enligt 3, 4 eller 4 a § beträffande samma person, ska ingen av uppgifterna gallras så länge någon av dem ska finnas kvar i registret. Detta ska dock inte gälla om den nya anteckningen avser penningböter. En uppgift ska gallras senast tjugo år efter den dom eller det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i registret. I fråga om uppgift som avses i 17 § 1 eller 8 gäller detta endast om de tidsfrister som anges där har gått ut. Ska en uppgift som avses i 3 eller 4 § gallras enligt denna paragraf, ska även sådana uppgifter som har antecknats i anslutning till uppgiften gallras, om inte regeringen föreskriver annat. Ska en uppgift som avses i 3, 4 eller 4 a § gallras enligt denna paragraf, ska även sådana uppgifter som har antecknats i anslutning till uppgiften gallras, om inte regeringen föreskriver annat. Denna lag träder i kraft den 28 juni 2022 i fråga om 12 b, 17 a och 18 §§ och i övrigt den dag som regeringen bestämmer. Förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610) Härigenom föreskrivs i fråga om fängelselagen (2010:610) att det ska införas en ny paragraf, 8 kap. 7 a §, och närmast före 8 kap. 7 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. Fingeravtryck 7 a § Fingeravtryck ska tas av en intagen som ska verkställa dom eller beslut på fängelse i lägst sex månader, om den intagne inte finns i det fingeravtrycksregister som förs av Polismyndigheten enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Fingeravtrycken ska tas upp så snart som möjligt efter att verkställigheten inletts. Fingeravtryck som avses i första stycket får tas av den intagne på nytt, om det finns särskilda skäl. Fingeravtryck som ska tas enligt första eller andra stycket ska tas upp av Kriminalvården eller, om det är lämpligare, Polismyndigheten. Om Kriminalvården tar upp fingeravtryck ska fingeravtrycken och de biometriska data som tas fram ur dessa omedelbart förstöras sedan fingeravtrycken tagits emot av Polismyndigheten. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område Härigenom förskrivs i fråga om lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område att 5 kap. 12, 15 och 17 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 12 § I fingeravtrycks- och signalementsregister får uppgifter behandlas om en person som 1. är misstänkt eller dömd för brott och som har varit föremål för åtgärd enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken, eller 2. har lämnat fingeravtryck enligt 19 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. 1. är misstänkt eller dömd för brott och som har varit föremål för åtgärd enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken, eller 2. har lämnat fingeravtryck enligt 19 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, 8 a § lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll eller 8 kap. 7 a § fängelselagen (2010:610). Uppgifter om fingeravtryck som inte kan hänföras till en identifierbar person får behandlas om uppgifterna kommit fram i en utredning om brott. Personuppgifter som har inhämtats med stöd av 36 § första stycket 2 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare får inte behandlas i fingeravtrycks- och signalementsregister. 15 § Uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister om en misstänkt person får inte behandlas längre än tre månader efter det att uppgifterna om den registrerade tagits bort ur misstankeregistret som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister och ur belastningsregistret som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister om en misstänkt eller dömd person får inte behandlas längre än tre månader efter det att uppgifterna om den registrerade tagits bort ur misstankeregistret som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister och ur belastningsregistret som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Uppgifter som inte kan hänföras till en identifierbar person får inte behandlas längre än trettio år efter registreringen. Sådana uppgifter får dock behandlas sjuttio år efter registreringen om uppgifterna hänför sig till utredningar om brott som anges i 35 kap. 2 § första stycket brottsbalken. Bestämmelsen i 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen (2018:1177) gäller inte vid tillämpningen av denna paragraf. 17 § Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket får för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177) medges direktåtkomst till personuppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister. Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket och Kriminalvården får för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177) medges direktåtkomst till personuppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister. Denna lag träder i kraft den 28 juni 2022 i fråga om 15 § och i övrigt den dag som regeringen bestämmer. Förteckning över remissinstanserna beträffande betänkandet Ecris-TCN - ett mer effektivt utbyte av brottmålsdomar mot tredjelandsmedborgare (SOU 2021:20) Efter remiss har yttranden kommit in från Brottsförebyggande rådet, Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Förvaltningsrätten i Stockholm, Integritetsskyddsmyndigheten, Justitiekanslern, Kammarrätten i Göteborg, Kriminalvården, Kustbevakningen, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Malmö tingsrätt, Migrationsverket, Polismyndigheten, Skatteverket, Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Riksdagens ombudsmän har avstått från att yttra sig. Sammanfattning av promemorian En kompletterande bestämmelse om villkor som andra länder ställer upp vid informationsutbyte om brott I promemorian föreslås det att brottsdatalagen ska kompletteras med en bestämmelse om vad som gäller när en svensk myndighet har fått personuppgifter från en annan medlemsstat i EU eller ett EU-organ och det finns villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna. Det föreslås att svenska myndigheter i sådana fall ska följa villkoren oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författning. Genom förslaget säkerställs det att Sverige fullt ut kan delta i det europeiska informationsutbytet på brottsdatalagens område. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2022. Promemorians lagförslag Förslaget till lag om ändring i brottsdatalagen (2018:1177) Härigenom föreskrivs i fråga om brottsdatalagen (2018:1177) dels att rubriken närmast före 2 kap. 20 § ska lyda "Överföring av personuppgifter till eller från en annan medlemsstat", dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 20 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 20 a § Om en svensk behörig myndighet har fått personuppgifter från en annan medlemsstat eller ett EU-organ och det finns villkor som begränsar möjligheten att an-vända uppgifterna, ska svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författning. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förteckning över remissinstanserna beträffande promemorian En kompletterande bestämmelse om villkor som andra länder ställer upp vid informationsutbyte om brott Efter remiss har yttranden kommit in från Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Integritetsskyddsmyndigheten, Justitiekanslern, Kriminalvården, Kustbevakningen, Migrationsverket, Polismyndigheten, Riksdagens ombudsmän, Skatteverket, Sveriges advokatsamfund, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Säkerhetspolisen, Tullverket, Umeå tingsrätt och Åklagarmyndigheten. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN Härigenom föreskrivs följande. Lagens innehåll 1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/816 av den 17 april 2019 om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726 (EU:s förordning om Ecris-TCN). Termer och uttryck i lagen 2 § Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU:s förordning om Ecris-TCN. Vid tillämpningen av lagen avses med tredjelandsmedborgare även en unionsmedborgare som också är medborgare i ett tredjeland. Användning av Ecris-TCN 3 § Ecris-TCN ska endast användas om en begäran om uppgifter ur belastningsregistret görs av en myndighet eller av en enskild som begär uppgifter om sig själv. 4 § När en myndighet begär uppgifter ur belastningsregistret om en tredjelandsmedborgare får Ecris-TCN användas även om ändamålet med sökningen inte är ett sådant ändamål som anges i artikel 7.1 i EU:s förordning om Ecris-TCN. I dessa fall ska Ecris-TCN endast användas om det efterfrågas av den myndighet som begär uppgifter ur belastningsregistret. 5 § En myndighet som enligt artikel 7.1 andra stycket i EU:s förordning om Ecris-TCN beslutar att Ecris-TCN inte ska användas, ska underrätta centralmyndigheten om beslutet när uppgifter om en tredjelandsmedborgare begärs ur belastningsregistret. 6 § Vid en sökning i belastningsregistret på en unionsmedborgare ska centralmyndigheten använda Ecris-TCN för att kontrollera om han eller hon förekommer där i egenskap av tredjelandsmedborgare om 1. det av lag eller annan författning följer att ett utdrag ur belastningsregistret ska visas upp eller lämnas, eller 2. det efterfrågas av den som begär uppgifter ur belastningsregistret. Fingeravtryck 7 § Fingeravtryck som behandlas i Polismyndighetens fingeravtrycksregister med stöd av 5 kap. 12 § första stycket 2 och 13 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska föras in i Ecris-TCN. Ansiktsbilder 8 § Ansiktsbilder som behandlas i Polismyndighetens signalementsregister enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska föras in i Ecris-TCN. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll dels att 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 8 a §, och närmast före 8 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Fingeravtryck 8 a § Vid verkställighet utanför anstalt av en dom på fängelse i sex månader ska Kriminalvården förelägga den dömde att lämna fingeravtryck, om den dömde inte finns i det fingeravtrycksregister som förs av Polismyndigheten enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Fingeravtrycken ska lämnas så snart som möjligt efter att verkställigheten har inletts. Av föreläggandet ska det framgå att beslutet om verkställighet utanför anstalt kan komma att upphävas om föreläggandet inte följs. Kriminalvården får förelägga den dömde att lämna fingeravtryck på nytt, om det finns särskilda skäl. Fingeravtrycken ska tas av Polismyndigheten. 14 § Beslutet om verkställighet utanför anstalt ska upphävas, om den elektroniska kontroll som avses i 3 § annat än tillfälligt blir omöjlig att upprätthålla. Vistelse på sjukhus eller därmed jämförlig inrättning ska dock inte föranleda upphävande av beslut om verkställighet utanför anstalt. Beslutet om verkställighet utanför anstalt ska upphävas, om den elektroniska kontroll som avses i 3 § annat än tillfälligt blir omöjlig att upprätthålla. Vistelse på sjukhus eller därmed jämförlig inrättning ska dock inte leda till att ett beslut om verkställighet utanför anstalt upphävs. Beslut om verkställighet utanför anstalt ska upphävas om den dömde 1. åsidosätter vad som åligger honom eller henne enligt denna lag eller enligt en föreskrift som meddelats med stöd av lagen och det som ligger honom eller henne till last inte är av mindre betydelse, 1. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt en föreskrift som meddelats med stöd av lagen och det som ligger honom eller henne till last inte är av mindre betydelse, 2. begär att så ska ske, 3. inte följer föreläggandet att påbörja verkställigheten eller, när verkställigheten ska påbörjas, är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som beslutet avser, eller 3. inte följer föreläggandet att påbörja verkställigheten eller, när verkställigheten ska påbörjas, är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som beslutet avser, 4. innan verkställigheten har påbörjats, antingen döms på nytt till fängelse eller får villkorligt medgiven frihet förverkad enligt 26 kap. 19 § eller 34 kap. 5 § brottsbalken på sådan tid att han eller hon ska avtjäna fängelse i mer än etthundraåttio dagar. 4. innan verkställigheten har påbörjats, antingen döms på nytt till fängelse eller får villkorligt medgiven frihet förverkad enligt 26 kap. 19 § eller 34 kap. 5 § brottsbalken på sådan tid att han eller hon ska avtjäna fängelse i mer än etthundraåttio dagar, eller 5. inte följer ett föreläggande enligt 8 a § att lämna fingeravtryck. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:620) om belastningsregister dels att 12 a, 17 a och 18 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 1 c §, och närmast före 1 c § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Användning av Ecris-TCN 1 c § Det finns bestämmelser om användning av Ecris-TCN i samband med en begäran om uppgifter ur belastningsregistret i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/816 av den 17 april 2019 om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726, och 2. lagen (0000:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN. 12 a § Uppgifter ur registret får efter en begäran som sker med stöd av rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll lämnas ut till en myndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen för något annat ändamål än att användas i ett brottmålsförfarande om motsvarande rätt att få del av uppgifterna finns för en svensk myndighet. En uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § får dock inte lämnas ut om Polismyndigheten har underrättats av en behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. 17 a § Utöver vad som följer av 16 och 17 §§ ska en uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § gallras så snart Polismyndigheten har underrättats av behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. Utöver vad som följer av 16 och 17 §§ ska en uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § gallras så snart Polismyndigheten har underrättats av en behörig myndighet i den stat som har överfört uppgiften om att uppgiften har gallrats i den staten. En uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § ska alltid gallras senast tjugo år efter den dom eller det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i registret. En uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § och är sådan att den inte kan gallras med stöd av 17 §, ska alltid gallras när påföljden har verkställts eller annars senast tio år efter den dom eller det beslut som ledde till att uppgiften fördes in i registret. 18 § Om det före utgången av den tid som anges i 17 § har gjorts en ny anteckning enligt 3 eller 4 § beträffande samma person, ska ingen av uppgifterna gallras så länge någon av dem ska finnas kvar i registret. Detta ska dock inte gälla om den nya anteckningen avser penningböter. Om det före utgången av den tid som anges i 17 eller 17 a § har gjorts en ny anteckning enligt 3, 4 eller 4 a § som avser samma person, ska ingen av uppgifterna gallras så länge någon av dem ska finnas kvar i registret. Detta ska dock inte gälla om den nya anteckningen avser penningböter. En uppgift ska gallras senast tjugo år efter den dom eller det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i registret. I fråga om uppgift som avses i 17 § 1 eller 8 gäller detta endast om de tidsfrister som anges där har gått ut. En uppgift ska gallras senast tjugo år efter den dom eller det beslut som ledde till att uppgiften fördes in i registret. I fråga om uppgift som avses i 17 § 1 eller 8 gäller detta endast om de tidsfrister som anges där har gått ut. Ska en uppgift som avses i 3 eller 4 § gallras enligt denna paragraf, ska även sådana uppgifter som har antecknats i anslutning till uppgiften gallras, om inte regeringen föreskriver annat. Ska en uppgift som avses i 3, 4 eller 4 a § gallras enligt denna paragraf, ska även sådana uppgifter som har antecknats i anslutning till uppgiften gallras, om inte regeringen föreskriver annat. Denna lag träder i kraft den 28 juni 2022 i fråga om 12 a, 17 a och 18 §§ och i övrigt den dag som regeringen bestämmer. Förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610) Härigenom föreskrivs att det i fängelselagen (2010:610) ska införas en ny paragraf, 8 kap. 7 a §, och närmast före 8 kap. 7 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. Fingeravtryck 7 a § Fingeravtryck av en intagen ska tas om den intagne ska verkställa en dom eller ett beslut på fängelse i lägst sex månader och inte finns i det fingeravtrycksregister som förs av Polismyndigheten enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Fingeravtrycken ska tas så snart som möjligt efter att verkställigheten har inletts. Fingeravtryck av den intagne får tas på nytt, om det finns särskilda skäl. Fingeravtrycken ska tas av Kriminalvården eller, om det är lämpligare, Polismyndigheten. Om Kriminalvården tar fingeravtryck ska fingeravtrycken och de biometriska data som tas fram ur dessa omedelbart förstöras av myndigheten sedan fingeravtrycken har tagits emot av Polismyndigheten. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. Förslag till lag om ändring i brottsdatalagen (2018:1177) Härigenom föreskrivs i fråga om brottsdatalagen (2018:1177) dels att rubriken närmast före 2 kap. 20 § ska lyda "Överföring av personuppgifter till eller från en annan medlemsstat", dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 20 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 20 a § Om en svensk behörig myndighet har fått personuppgifter från en annan medlemsstat eller ett EU-organ och det finns villkor som begränsar möjligheten att an-vända uppgifterna, ska svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författning. Denna lag träder i kraft den 28 juni 2022. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område Härigenom föreskrivs att 5 kap. 12, 15 och 17 §§ lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 12 § I fingeravtrycks- och signalementsregister får uppgifter behandlas om en person som 1. är misstänkt eller dömd för brott och som har varit föremål för åtgärd enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken, eller 2. har lämnat fingeravtryck enligt 19 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. 2. har lämnat fingeravtryck enligt 19 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, 8 a § lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll eller 8 kap. 7 a § fängelselagen (2010:610). Uppgifter om fingeravtryck som inte kan hänföras till en identifierbar person får behandlas om uppgifterna kommit fram i en utredning om brott. Personuppgifter som har inhämtats med stöd av 36 § första stycket 2 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare får inte behandlas i fingeravtrycks- och signalementsregister. 15 § Uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister om en misstänkt person får inte behandlas längre än tre månader efter det att uppgifterna om den registrerade tagits bort ur misstankeregistret som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister och ur belastningsregistret som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister om en misstänkt eller dömd person får inte behandlas längre än tre månader efter det att uppgifterna om den registrerade tagits bort ur misstankeregistret som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister och ur belastningsregistret som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Uppgifter som inte kan hänföras till en identifierbar person får inte behandlas längre än trettio år efter registreringen. Sådana uppgifter får dock behandlas sjuttio år efter registreringen om uppgifterna hänför sig till utredningar om brott som anges i 35 kap. 2 § första stycket brottsbalken. Bestämmelsen i 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen (2018:1177) gäller inte vid tillämpningen av denna paragraf. 17 § Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket får för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177) medges direktåtkomst till personuppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister. Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket och Kriminalvården får för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177) medges direktåtkomst till personuppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister. Denna lag träder i kraft den 28 juni 2022 i fråga om 5 kap. 15 § och i övrigt den dag som regeringen bestämmer. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2022-02-11 Närvarande: F.d. justitieråden Martin Borgeke och Mari Andersson samt justitierådet Petter Asp Nya regler om informationsutbyte om brottmålsdomar i EU Enligt en lagrådsremiss den 20 januari 2022 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN, 2. lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll, 3. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister, 4. lag om ändring i fängelselagen (2010:610), 5. lag om ändring i brottsdatalagen (2018:1177), 6. lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Måns Norman. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 2022 Närvarande: statsminister Andersson, ordförande, och statsråden Johansson, Hallengren, Hultqvist, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Ernkrans, Hallberg, Thorwaldsson, Gustafsdotter, Axelsson Kihlblom, Elger, Farmanbar, Danielsson Föredragande: statsrådet Johansson Regeringen beslutar proposition Nya regler om informationsutbyte om brottmålsdomar i EU