Regeringskansliets rättsdatabaser

Bilaga Utvecklingen inom sjukförsäkringsområdet Bilaga 1 Utvecklingen inom sjukförsäkringsområdet Innehållsförteckning 1 Sammanfattning 7 2 Utvecklingen av sjukskrivningar 7 2.1 Antalet pågående fall 7 2.2 Utvecklingen mätt i sjukpenningdagar 10 2.3 Arbetssökande överrepresenterade bland sjukskrivna 11 2.4 Deltidssjukskrivningar ökar fortfarande 12 2.5 Sjukskrivningar i olika grupper 12 3 Sjuk- och aktivitetsersättning 14 3.1 Antalsutveckling 14 3.2 Diagnosmönster 15 3.3 Åldersfördelning 16 3.4 Bakgrund och ekonomi 18 3.5 Förväntad framtida utveckling 19 Tabellförteckning 2.1 Diagnosgrupper för pågående sjukfall mars 2006 9 2.2 Antal individer med sjukfall som startat 2:a kvartalet 2002 respektive 2004 och varat i minst 180 dagar samt andelar som befinnit sig i olika tillstånd ett år senare 10 2.3 Antalet nettodagar sjukpenning. Utveckling jämfört med kalenderåret 2002 11 2.4 Antal sjukpenningdagar per år 1998, 2002 och 2004 för olika grupper sysselsatta. Hänsyn tagen till skillnader i ålderssammansättning 14 3.4 Diagnoser 2004 för nybeviljade S/A, män och kvinnor 16 3.1 Förändring mellan 1998 och 2005 vad gäller antal och medelålder 16 3.2 Personer med S/A 19-64 år som andel av hela befolkningen 19-64 år efter födelseland 2003 18 3.3 Personer med S/A 2003 som förvärvsarbetade 1999 18 3.5 Andel ekonomiskt utsatta år 2004 (inkomststandard under 60 procent av medianen) 19 Diagramförteckning 2.1 Antal pågående sjukpenningfall jan 1998-juni 2006 7 2.2 Antal pågående sjukpenningfall jan 1998-juni 2006 8 2.3 Nystartade sjukfall per månad 2001-2006 8 2.4 Antalet ersatta sjukpenningdagar månadsvis 11 2.5 Arbetssökandes andel av totala antalet sjukpenningdagar 12 2.6 Andel (procent) deltidssjukskrivna januari 2000-mars 2006. Sjukpenning 12 2.7 Antal sjukpenningdagar/år, sysselsatta kvinnor och män 2004 13 3.1 Antal personer med sjuk- och aktivitetsersättning 1980-2006 14 3.2 Antalet nybeviljade sjukersättningar (förtidspensioner) 15 3.3 Andel tidsbegränsade sjuk- och aktivitetsersättningar 15 3.4 Nybeviljade S/A i relation till befolkning 17 3.5 Andel av befolkningen i olika åldrar med S/A dec 2005 17 3.6 Andel partiella S/A i respektive ålder december 2005 18 3.7 SA-gruppers inkomststandard i förhållande till samma delgrupp för hela befolkningen 2004 19 3.8 Antal personer med S/A samt flöde till/från S/A 20 1 Sammanfattning Efter att ha ökat kraftigt mellan 1998 och 2002, har sjukfrånvaron minskat kontinuerligt sedan 2003. Sjukfrånvaron mätt i antalet ersatta sjukpenningdagar nästan fördubblades mellan 1998 och 2002, dels på grund av ett ökat antal sjukskrivna, dels beroende på en betydande ökning av sjukskrivningarnas längd. Antalet sjukskrivna ökade från 180 000 till 300 000 under denna period, för att i juni 2006 uppgå till cirka 200 000. Sjukskrivningsvolymen mätt som antalet sjukpenningdagar har minskat med 34 procent jämfört med år 2002. Minskningen har berott dels på ett minskat antal nya sjukskrivna, dels på att ett stort antal långtidssjukskrivna har beviljats sjuk- och aktivitetsersättningar (förkortas S/A, f.d. förtidspensioner). De kortare sjukskrivningarna började minska under hösten 2002 och har nu gått ner till en mycket låg nivå. Detta kommer i sin tur att medföra att antalet långtidssjukskrivna också kommer att minska på sikt. Detta oavsett om inflödet av nya sjukfall skulle ta fart igen. Minskningen av antalet långtidssjukskrivna beror också på att många beviljats sjuk- och aktivitetsersättning. Antalet personer med S/A ökade med 67 000 mellan 2002 och slutet av 2005. Ökningen av antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning har emellertid avstannat under 2006 och har stabiliserats på en nivå kring 550 000. Framöver kommer med stor sannolikhet även denna grupp att reduceras i antal. Övergångarna till sjuk- och aktivitetsersättning minskade kraftigt från andra hälften av 2005, troligen mest beroende på att antalet långtidssjukskrivna minskade kraftigt. Nybeviljandet av S/A har under de senaste 12 månaderna (t.o.m. augusti 2006) uppgått till cirka 48 000. Ungefär lika många har lämnat systemet under samma tidsperiod, i första hand till ålderspension. Sjukfrånvaron har fortsatt att minska även under 2006, men i en långsammare takt än tidigare. Detta beror på att de korta sjukskrivningarna nu nått en mycket låg nivå även i ett historiskt perspektiv och på att Försäkringskassan uppenbarligen blivit mer restriktiv att bevilja långtidssjukskrivna sjuk- och aktivitetsersättning. Riksdagen fastställde under 2003 ett mål för minskad ohälsa (bet 2002/03:SfU1, rskr 2002/03:72). Detta mål innebär att frånvaron från arbetslivet på grund av sjukskrivningar skall halveras mellan 2002 och 2008. Parallellt skall antalet nya sjuk- och aktivitetsersättningar minska. 2 Utvecklingen av sjukskrivningar 2.1 Antalet pågående fall Diagram 2.1 Antal pågående sjukpenningfall jan 1998-juni 2006 Minskning sedan 2003 Antalet pågående sjukpenningfall ökade från och med 1998 och nådde sin högsta nivå under 2003 då sammanlagt 293 000 personer hade sjukpenning. Uppgången karakteriseras också av att andelen kvinnor bland de sjukskrivna ökade från drygt 60 procent i början av 1998 till att utgöra 64 procent i dagsläget. Efter 2003 har en kraftig återgång skett och det totala antalet fall har minskat med 90 000 på tre års tid. Diagram 2.2 Antal pågående sjukpenningfall jan 1998-juni 2006 Kvinnor Män Stora säsongsvariationer, främst för kvinnor För kortare sjukfall (under 6 månader) finns en klar säsongsvariation. Antalsmässiga nedgångar sker under juli t.o.m. september månad och högre nivåer observeras månaderna kring årsskiften. Denna variation över året är klart mer utpräglad bland kvinnor. De säsongsmässiga variationerna i de korta fallen ger upphov till motsvarande inflöde i längdklasserna 6-12 månader med ett halvårs eftersläpning. På så vis är antalsutvecklingen i de två längdklasserna över tid varandras spegelbilder, även om antalet fall 6-12 månader nivåmässigt är lägre. De kortare fallen med mindre än 6 månaders varaktighet uppvisade en påtaglig minskning fr.o.m. införandet av den tredje sjuklöneveckan juli 2003. Däremot finns inga tydliga tecken på en motsvarande höjning av nivån efter återinförandet av två veckors sjuklöneperiod fr.o.m. januari 2005. Antalet långa sjukpenningfall (fall överstigande ett år) har minskat fr.o.m. 2003. Detta kan främst hänföras till att ett stort utflöde skett till sjukersättningssystemet, under 2003 nybeviljades 49 000 personer som haft sjukpenning längre än ett år sjukersättning. Ökningen av nybeviljandet tilltog under andra halvåret 2003 i samband med en regelförändring som innebar att om en person varit sjukskriven ett år skall en utredning om SA göras. Motsvarande siffra för 2004 var 57 000. Det senaste årets minskning av de långa sjukpenningfallen beror däremot till största del på ett minskat inflöde från kortare fallängder. Minskningstakten har emellertid varit avtagande den senaste tiden. En av orsakerna till detta är att antalet som nybeviljats sjukersättning har sjunkit. Mellan juni 2003 och juni 2006 har antalet långa sjukpenningfall minskat från 125 000 till 76 000. Dessa nivåer skall jämföras med 42 000 i januari 1998. Mellan 1998 och 2001 ökade andelen kvinnor bland de långtidssjukskrivna från 60 till 65 procent. Fortfarande kvarstår denna skillnad i andel kvinnor och män bland de långtidssjukskrivna. Allt färre nystartade sjukfall Diagram 2.3 Nystartade sjukfall per månad 2001-2006 Antalet nystartade fall är en god indikator på inflödet till försäkringen, och ger delvis information om hur antalet längre sjukpenningfall kommer att utvecklas på sikt. Minskningen av antalet sjukfall beror inte enbart på övergångar till sjuk- och aktivitetsersättning. Försäkringskassans kontrollfunktion förefaller ha stärkts. Antalet nyanmälda sjukfall har successivt minskat alltsedan 2002. De signaleffekter som uppstått av, de visserligen fåtaliga, avslag och indragningar av sjukpenning som skett, skall inte underskattas. En försämrad arbetsmarknad kan också påverka antalet nystartade sjukfall. En viss reduktion i volymen nyanmälda sjukfall inträffade i mitten av 2003 i samband med införandet av den tredje sjuklöneveckan juli 2003. Återinförandet av två sjuklöneveckor fr.o.m. januari 2005 medförde emellertid ingen motsvarande ökning. Därefter har inflödet till försäkringen kontinuerligt fortsatt att minska. Sjukfrånvaro utifrån diagnos Försäkringskassan har fr.o.m. 2005 skapat förutsättningar för att löpande kunna följa diagnosmönstret hos de sjukskrivna via det läkarintyg som inkommit till Försäkringskassan. Indelningen efter diagnosgrupp sker enligt internationell standard. Antalet sjukskrivna kvinnor är nära dubbelt så många som män. Bland sjukskrivna kvinnor dominerar psykiska sjukdomar och sjukdomar i rörelseorganen som diagnosgrupp. Ungefär två tredjedelar av de pågående sjukfallen har någon av dessa diagnoser. Diagnosen skador och förgiftningar är två gånger mer förekommande bland män än kvinnor. Den mest frekventa diagnosgruppen bland män är sjukdomar i rörelseorganen, där ryggsjukdomar dominerar. Ett problem i materialet är att alla sjukfall inte har en registrerad diagnos. I nio procent av de pågående sjukfallen saknas diagnoskod.1 Diagnospanoramat är ungefär detsamma mellan fall som pågått kortare respektive längre än ett år - en något högre andel av de långa fallen har psykiska diagnoser. Samtidigt är andelen utan diagnoskod ännu större för fall som pågått en längre tid, vilket gör att jämförelser mellan korta och långa fall skall göras med försiktighet. Tabell 2.1 Diagnosgrupper för pågående sjukfall mars 2006 Procent Diagnos Kvinnor Män Tumörer 4 4 Endokrina systemet och ämnesomsättningen 1 1 Psykiska sjukdomar 31 24 Nervsystemet och sinnesorganen 4 4 Cirkulationsorganen 3 8 Andningsorganen 1 1 Matsmältningsorganen 2 2 Rörelseorganen 29 30 Graviditetskomplikationer 3 0 Symptom ej klass. annorstädes 4 3 Skador och förgiftningar 5 10 Faktorer av betydelse för hälsotillståndet 2 2 Övriga diagnoskapitel 2 2 Diagnoskod ej registrerad 9 10 Summa 100 100 Totalt antal sjukfall 136 934 77 971 Källa: Försäkringskassan Undersöks diagnosmönstret bland de sjukfall som avslutats föreligger små skillnader mellan olika fallängder förutom att graviditetskomplikationer av naturliga skäl inte finns med i längre fall. Inga markanta skillnader i diagnosmönstret på länsnivå kan heller sägas finnas. Vad händer ett år efter sjukskrivningen påbörjats? Försäkringskassan har undersökt vad som hänt ett år efter det att sjukfallet startade för ett antal individer. De individer som undersökts är de vars sjukfall pågått i minst 180 dagar. Antalet sjukfall som pågår så pass lång tid är inte obetydligt. I dagsläget finns cirka 125 000 sjukfall som pågått minst 180 dagar (av totalt 205 000). I tabellen nedan jämförs sjukfall som startade 2002 respektive 2004. Först och främst hade antalet fall som pågått över 180 dagar, både för män och kvinnor, minskat 2004 jämfört med 2002. Av de fall som påbörjats 2002 befann sig 47 procent av kvinnorna och 43 procent av männen fortfarande i samma sjukfall ett år senare. Dessa andelar hade sjunkit till 36 respektive 31 procent för de sjukfall som startade 2004. Eftersom andelen som gått till sjuk- eller aktivitetsersättning var ungefär densamma mellan åren har andelen som utgått ur dessa försäkringssystem ökat 2004 jämfört med 2002. Endast en del av individerna som återfinns i kategorin "Annat" kan spåras i registren. Tyvärr är det inte möjligt att fastställa om dessa individer förvärvsarbetar eller inte. Tabell 2.2 Antal individer med sjukfall som startat 2:a kvartalet 2002 respektive 2004 och varat i minst 180 dagar samt andelar som befinnit sig i olika tillstånd ett år senare Fall från 2002 mätta i dec 2003 Fall från 2004 mätta i dec 2005 Kvinnor Män Kvinnor Män Totalt antal 19 949 13 332 16 372 10 861 Andelar i procent Samma sjukfall 47,5 43,2 36,2 30,8 Nytt sjukfall 6,6 6,8 5,3 5,4 Avliden 1,0 2,1 1,3 2,2 Fyllt 65 1,4 2,2 1,5 2,3 Aktivitetsersättning 0,2 0,2 0,4 0,4 Sjukersättning 12,4 13,5 13,7 14,8 Annat 30,9 32,0 41,6 44,1 Öppet arbetslösa 1,0 1,4 1,1 1,6 I åtgärder 0,6 0,7 0,7 0,7 Ej aktivt arbete från arbetsförmedlingens sida 0,1 0,1 0,2 0,2 Källa: Försäkringskassan 2.2 Utvecklingen mätt i sjukpenningdagar Utvecklingen av antalet sjukpenningdagar har naturligtvis följt den ovan beskrivna utvecklingen av antalet sjukfall. Men eftersom sjukfallens längd varierat beskrivs även utvecklingen i detta mått kortfattat nedan. Antalet ersatta sjukpenningdagar netto2 har i stort sett utvecklats i takt med antalet sjukfall under såväl uppgången 1997 - 2002 som nedgången fram till och med första halvåret 2006. Även om de längre sjukfallen stod för den största ökningen mellan 1997 och 2002, ökade även inflödet av nya sjukfall och därmed korta sjukskrivningar väsentligt. Därmed blev ökningstakten för sjukpenningdagar ungefär densamma som för antalet sjukfall, medan minskningen sedan 2002 har varit större för nettosjukpenningdagar än för antalet sjukfall. Till detta hör också den ökade deltidssjukskrivningen. Minskningen av antalet sjukpenningdagar började för de korta fallängderna i mitten av 2002, för de längre fallen i början av 2004. Om man jämför antalet dagar för den senaste 12-månadersperioden med helåret 2002 är minskningen 34 procent. Minskningen har varit ungefär lika stor för kvinnor som för män, vilket betyder att kvinnor fortfarande står för cirka 62 procent av de ersatta sjukpenningdagarna, och ytterligare något större andel för de längre fallängderna. Det totala minskningen sedan 2002 är fortfarande större för de kortare fallängderna, men skillnaden i minskningstakt kommer troligtvis att jämnas ut. Tabell 2.3 Antalet nettodagar sjukpenning. Utveckling jämfört med kalenderåret 2002 Hela volymen Upp till ett år Över ett år Samtliga Senaste 12 mån (aug - juli) 62 722 889 38 672 059 24 050 830 Förändring sedan 2002 -31 753 137 -22 386 466 -9 366 671 Procent -34% -37% -28% Kvinnor Senaste 12 mån (aug - juli) 38 523 057 23 282 452 15 240 606 Förändring sedan 2002 -19 749 646 -13 976 276 -5 773 371 Procent -34% -38% -27% Män Senaste 12 mån (aug - juli) 24 199 834 15 389 619 8 810 215 Förändring sedan 2002 -12 003 490 -8 410 179 -3 593 311 Procent -33% -35% -29% Den låga nivån på nya sjukskrivningar torde medföra att de långa sjukskrivningarna kommer att fortsätta minska ytterligare några år. Andelen nya sjukfall som övergår i längre varaktighet borde kunna minska samtidigt som arbetet med sjukfall överstigande ett år bör leda till ett ökat utflöde ur dessa längdklasser. Diagram 2.4 Antalet ersatta sjukpenningdagar månadsvis I sjukfrånvaron ingår även den sk. sjuklöneperioden som betalas av arbetsgivaren samt karensdagar. År 2002 uppgick dessa sammanlagt till cirka 16 miljoner dagar. Enligt statistik från SCB har denna volym år 2006 minskat något jämfört med 2002. Jämförs utfallen för de två första kvartalen 2006 kan noteras en signifikant minskning i storleksordningen sex procent jämfört med 2002. 2.3 Arbetssökande överrepresenterade bland sjukskrivna Ungefär 17 procent av sjukpenningdagarna avsåg arbetslösa sjukskrivna i juli 2006. Detta innebär en ökning från cirka 13 procent tre år tidigare. Andelen sjukpenningdagar som tas ut av arbetssökande har under hela perioden varit högre bland män än kvinnor (dock inte antalet). Eftersom andelen arbetslösa tillsammans med deltagare i arbetsmarknadspolitiska program i maj 2006 uppgick till drygt 6 procent av befolkningen 16-64 år, är sjukpenninguttaget i gruppen arbetssökande betydligt högre än för de sysselsatta. Detta kan till viss del förklaras av att sjukpenningen för arbetslösa betalas ut från dag 2 i stället för dag 15 (tidigare dag 21) för de sysselsatta.3 Karens- och sjuklöneperioden motsvarar cirka 20 - 25 procent av sjukpenningvolymen, vilket skulle motsvara cirka 4 procentenheter av de 17 procent som utgår. Kvarvarande skillnader är svåra att förklara, särskilt som en regel infördes i juli 2003 som innebär att det inte är möjligt för en arbetslös att erhålla högre ersättning i sjukförsäkringen än i arbetslöshetsförsäkringen. Det faktum att sjukförsäkringen till skillnad från arbetslöshetsförsäkringen inte har någon bortre gräns kan vara en orsak till "överuttaget". Diagram 2.5 Arbetssökandes andel av totala antalet sjukpenningdagar 2.4 Deltidssjukskrivningar ökar fortfarande Ett ökat antal partiella sjukskrivningar påverkar antalet nettodagar i minskande riktning. Diagram 2.6 Andel (procent) deltidssjukskrivna januari 2000-mars 2006. Sjukpenning Deltidssjukskrivning är vanligare bland kvinnor än bland män (44 respektive 37 procent maj 2006). Deltidssjukskrivning är också mer allmänt förekommande bland personer som har varit sjukskrivna en längre tid jämfört med personer med kortare sjukskrivning. Endast ett fåtal sjukskrivningar påbörjas på deltid, cirka 11 procent. Ett vanligare förlopp är att sjukskrivningen påbörjas på heltid och efter en period övergår till deltidssjukskrivning. Särskilt vanligt förekommande är deltidssjukskrivning bland kvinnor som har varit sjukskrivna längre än ett år. Andelen partiellt sjukskrivna personer, såväl kvinnor som män, började öka i slutet av 2001 och har därefter ökat kontinuerligt, dock med något avtagande takt de senaste två åren. Deltidssjukskrivningarna har ökat både bland personer med kortare och längre sjukskrivningstider. 2.5 Sjukskrivningar i olika grupper Sjukskrivningsnivån kan i huvudsak förklaras av tre faktorer: kön, ålder och utbildningsnivå (inkomst). Därutöver finns skillnader mellan yrken, branscher, familjetyper, etnicitet osv., men de är avsevärt mindre. För kvinnor är skillnader i sjukskrivning för olika utbildningsnivåer mycket stora i barnafödande åldrar, men blir med högre ålder allt mindre och i 60-årsåldern finns i princip inga skillnader alls. För män är mönstret något annorlunda: förutom att sjukskrivningsnivån generellt är ungefär hälften så hög som för kvinnor, avviker framför allt högskoleutbildade män med en mycket låg sjukskrivningsnivå. Diagram 2.7 Antal sjukpenningdagar/år, sysselsatta kvinnor och män 2004 Sjuktal kvinnor Sjuktal män Sjukskrivning i olika familjetyper Ensamstående kvinnor med barn har en mycket hög sjukskrivningsfrekvens. Även ensamstående män är mer sjukskrivna än sammanboende. Etnicitet Utrikes födda förvärvsarbetande män har en något högre sjukskrivningsnivå än svenskfödda. Utrikes födda kvinnor som förvärvsarbetar har en något lägre nivå än svenskfödda i åldrar upp till cirka 40 år. I åldrar däröver finns knappast några skillnader alls för kvinnor. Bland utrikes födda finns en del skillnader mellan olika ländergrupper. Födda i Norden utanför Sverige har det högsta sjukskrivningstalen för män - för kvinnor finns den högsta sjukskrivningen hos födda i Europa utom Norden. Den kraftiga överrepresentation för utrikes födda som finns vad gäller såväl arbetslöshet som socialbidrag, finns således ej vad avser sjukskrivning (men däremot i någon utsträckning bland personer med sjuk- och aktivitetsersättning - se vidare avsnitt 3). Sektorer/branscher/yrken Även med hänsyn tagen till ålder och kön (men inte utbildningsnivå), finns det en viss översjukskrivning för anställda inom den primärkommunala sektorn. Däremot är sjukskrivningen i statlig sektor lägre än i den privata. Sjukskrivning i landstingen skiljer sig i genomsnitt knappast alls från privat sektor. Sett till enskilda branscher finns det exempelvis höga sjuktal för kvinnor inom äldre- och handikappomsorgen (men inte inom sjukvården). Vissa industribranscher med hög andel kvinnor som t.ex. livsmedels- och elektronikindustrin har till och med högre sjuktal än de som finns inom äldreomsorgen. Branscher med höga sjuktal för män är framförallt transport- och byggsektorerna samt vissa industribranscher. Tabell 2.4 Antal sjukpenningdagar per år 1998, 2002 och 2004 för olika grupper sysselsatta. Hänsyn tagen till skillnader i ålderssammansättning Män Kvinnor 1998 2002 2004 1998 2002 2004 Summa 4,0 8,2 6,7 8,0 15,5 12,8 Födelseland Sverige 3,9 7,7 6,3 7,6 15,2 12,5 annat 5,9 12,0 9,9 10,9 18,1 15,3 Utbildningsnivå grundskola 5,6 11,4 9,4 11,1 21,2 18,0 gymnasium 4,3 9,0 8,2 8,4 16,8 15,7 högskola 2,3 4,9 5,0 6,1 12,3 10,8 Sektor stat 2,6 5,7 4,5 5,8 11,6 9,6 kommun 4,4 9,1 7,5 8,9 17,8 14,8 landsting 3,4 6,9 6,1 7,4 14,2 11,8 privat 4,0 8,0 6,4 7,1 13,9 11,5 Familjetyp sambo utan barn 4,1 8,1 6,6 8,2 15,4 12,5 sambo med barn 3,5 7,3 5,9 7,7 15,5 12,8 ensamstående med barn 4,9 10,2 8,3 10,4 20,8 17,2 ensamstående utan barn 5,0 9,6 7,9 8,7 16,0 13,1 Åldersgrupp 20-34 år 2,1 4,4 3,5 4,8 10,1 8,4 35-49 år 3,8 7,7 6,2 8,2 15,7 13,1 50-59 år 6,2 11,5 9,3 11,0 19,5 15,7 60-64 år 8,8 15,8 12,5 11,8 23,8 18,2 Källa: LISAdatabasen, SCB Av ovanstående framgår inte bara att skillnaderna i sjukskrivning är betydande mellan olika grupper. Lika intressant är möjligen att skillnaderna mellan grupperna består, dvs. att förändringarna mellan 1998 - 2004 varit tämligen lika för alla grupper. Det gäller såväl uppgången 1998 - 2002 som minskningen 2002 - 2004. Över hela perioden 1998 - 2004 ökade sjukskrivningarna mest bland * kvinnor under 35 år * kvinnor med gymnasial utbildning * högskoleutbildade män (till en fortfarande låg nivå) Över samma period ökade sjukskrivningarna minst bland * utrikes födda kvinnor * kvinnor utan barn * män över 60 år och kvinnor 50-59 år Trots dessa skillnader är huvudintrycket trots allt att förändringarna varit av ungefär samma omfattning i alla grupper. 3 Sjuk- och aktivitetsersättning 3.1 Antalsutveckling Ökningen har planat ut Antalet personer som uppbär sjuk-och aktivitetsersättning (S/A, f.d. förtidspension) ökade i snabb takt under 2000-talets början, efter en utplaning i mitten av 1990-talet. Gruppen ökade under perioden 2000-2005 med 120 000 personer. Sedan slutet av 2005 har emellertid ökningen av gruppen upphört. Det beror främst på att antalet långtidssjukskrivna minskat, vilket medfört ett minskat antal nybeviljade sjukersättningar. I augusti 2006 uppbar totalt 552 000 personer sjuk- eller aktivitetsersättning. Andelen kvinnor i gruppen har successivt ökat under senare år och uppgick i augusti 2006 till 60 procent. Detta är en avspegling av den kraftiga ökning av långtidssjukskrivningarna bland kvinnor som ägde rum under perioden 1998 - 2002. Diagram 3.1 Antal personer med sjuk- och aktivitetsersättning 1980-2006 Not: Åren 1980-2002 förtidspension och sjukbidrag. Nybeviljandet minskade kraftigt det senaste året Ökningen av antalet personer med S/A under de senaste åren beror på den kraftiga ökning av långtidssjukskrivna som ägde rum under perioden 1998 - 2003. Nybeviljandet av S/A ökade från i genomsnitt 40 000 per år under andra hälften av 1990-talet till drygt 73 000 under 2004. Samtidigt låg utflödet från S/A till framför allt ålderspension kvar på en tämligen konstant nivå på cirka 40 000 personer per år. Sedan mitten av 2005 har ett kraftigt trendbrott inträffat. Antalet nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar sjönk under 2005 till 60 000 personer och har därefter sjunkit ytterligare och uppgick under tolvmånadersperioden fram till augusti 2006 till knappt 50 000 personer. Diagram 3.2 Antalet nybeviljade sjukersättningar (förtidspensioner) Sjukersättning beviljas ofta efter ungefär ett års sjukskrivning. Ungefär hälften av dem som varit sjukskrivna ett år beviljas S/A. Sammansättningen av dem som i dag beviljas S/A skiljer sig en hel del från hela gruppen med S/A. Bland de nybeviljade återfinns relativt sett fler kvinnor och fler högutbildade än dem som beviljats ersättning tidigare. Ungefär hälften av personerna med S/A är över 55 år. Relativt sett fler yngre beviljas idag sjukersättning jämfört med situationen för 10 år sedan, men uppgången sker från en låg nivå. Den enda grupp där nybeviljandet av S/A minskat är åldersgruppen 60 - 64 år. Andelen tidsbegränsade ersättningar ökar Tidigare var ett beviljande av förtidspension oåterkalleligt, medan det s.k. sjukbidraget kunde tidsbegränsas. Från och med 2003 infördes möjligheten att göra flera ersättningar tidsbegränsade i samband med inrättandet av sjuk- och aktivitetsersättningen. Tidsbegränsade sjukersättningar utges för viss tid, när arbetsfömågan antas vara nedsatt under en begränsad tid, dock under minst ett år. Aktivitetsersättning är alltid tidsbegränsad till längst tre år. När tidsbegränsningen löper ut upphör aktivitets- och sjukersättningen att betalas ut. Om den försäkrade fortfarande anser sig sakna arbetsförmåga måste en ny skriftlig ansökan om aktivitets- eller sjukersättning lämnas in till Försäkringskassan, som då skall göra en ny och förutsättningslös prövning av arbetsförmågan och fatta ett nytt beslut. Av de nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningarna har andelen tidsbegränsade sjukersättningar ökat och utgör nu över hälften. I hela beståndet utgör de tidsbegränsade ersättningarna nu drygt 20 procent, motsvarande 113 000 personer. Andelen tidsbegränsade ersättningar har fördubblats sedan 1999 och är vanligare bland kvinnor än bland män. Diagram 3.3 Andel tidsbegränsade sjuk- och aktivitetsersättningar Not: Varje år är decembervärden. Antalet för år innan 2003 är förtidspensioner och sjukbidrag. 3.2 Diagnosmönster Fler med psykiska diagnoser De senaste uppgifterna om diagnoser för nybeviljade S/A för 2004 visar att den största diagnosgruppen fortfarande var rörelseorganen med 37 procent. Andelen med psykiska sjukdomar har ökat. Av nybeviljade S/A 2004 utgjorde gruppen psykiska sjukdomar en tredjedel, att jämföra med 25 procent år 1994. I yngre åldrar är psykiska sjukdomar den dominerande diagnosen när S/A nybeviljats, vilket är tämligen naturligt eftersom förslitningsskador i muskler ännu inte förvärvats. Tabell 3.4 Diagnoser 2004 för nybeviljade S/A, män och kvinnor Procent 1994 2004 Kvinnor Män Kvinnor Män Tumörer 2,7 2,5 2,9 2,6 Endokrina sjukdomar 2,2 2,7 1,5 1,9 Psykiska sjukdomar 22,1 30,7 34,1 31,3 Nervsystemet 5,9 6,5 3,4 4,6 Cirkulationsbevär 2,8 7,3 3,9 10,4 Andning 1,7 1,3 1,2 1,4 Rörelsehinder 52,2 36,1 40,1 32,2 Skador/förgiftingar 3,9 6,7 3,7 5,8 Övrigt inkl missbildningar 6,5 6,2 7 5,7 Källa: Försäkringskassan 3.3 Åldersfördelning I stort sett oförändrad medelålder Jämförs bestånden åren 1998 och 2005 kan konstateras att 135 000 fler personer uppbar S/A 2006, en ökning med 32 procent. Ökningen var klart högre för kvinnor än män. Åldersstrukturen kan dock inte sägas ha förändrats nämnvärt under denna tid. En viss minskning av medelåldern skedde mellan 1998-2002, en utveckling som därefter i viss mån har avklingat. Andelen personer under 45 års ålder som beviljats S/A har ökat från i genomsnitt 2 procent av alla beviljade till cirka 3 procent efter år 2001. Eftersom det totala antalet nybeviljningar av S/A ökat under 2000-talet har antalet personer under 45 år som beviljats S/A närmast fördubblats från cirka 8 000 per år under 1990-talet till cirka 16 000 per år under 2000-talet. Nybeviljandet av S/A till relativt unga personer följer sannolikt i spåren av de ökade långtidssjukskrivningarna även i åldrar under 45 år, och det finns anledning att tro att dessa skall avklinga i takt med att såväl korta som långa sjukskrivningar minskar. Antalet personer under 30 år som beviljats aktivitetsersättning hittills under 2000-talet har uppgått till cirka 3 500 personer årligen, en ökning med cirka 1 000 personer per år jämfört med genomsnittet för 1990-talet. Aktivitetsersättningen för dessa personer har som regel inte föregåtts av sjukskrivning över huvud taget, utan deras huvudsakliga inkomstkälla före beviljandet av aktivitetsersättning har varit socialbidrag. Orsakerna till detta är inte kända genom några forskningsresultat. En utredning konstaterar i sin rapport (Unga utanför, SOU 2003:92) att antalet ungdomar utan registrerad försörjning eller endast genom socialbidrag ökat väsentligt under de senaste tio åren. Tabell 3.1 Förändring mellan 1998 och 2005 vad gäller antal och medelålder 1998 2000 2002 2004 2005 Förändr % 98-05 Antal personer m S/A 421 624 437 943 488 552 539 642 556 789 32 Män 186 672 189 727 206 156 220 988 225 309 21 Kvinnor 234 952 248 216 282 396 318 654 331 480 41 Medelålder S/A stocken 52,76 52,57 52,41 52,39 52,37 -0,6 Män 52,76 52,45 52,24 52,27 52,27 -0,9 Kvinnor 52,77 52,65 52,53 52,46 52,43 -0,6 Källa: Försäkringskassan Diagram 3.4 Nybeviljade S/A i relation till befolkning Procent Som framgår av diagram 3.4 har nybeviljandet av sjuk- och aktivitetsersättningar varierat kraftigt över åren, men är nu nere på låga nivåer, bortsett från de yngre, där en viss men trots allt tämligen måttlig ökning skett. I åldersgruppen 45 - 54 skedde en kraftig ökning fram till 2005 på grund av den kraftigt ökade sjukskrivningen i denna grupp åren dessförinnan. Den kraftiga minskningen som skedde i mitten av 1990-talet i högre åldrar hänger samman med att förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl togs bort 1993. Men efter en viss uppgång fram till 2003, har ny nybeviljandet av S/A för personer över 55 år nu nått historiskt låga nivåer. Detta ligger väl i linje med att andelen sysselsatta och personer i arbete har ökat kraftigt för personer över 55 år under de senaste fem åren. Fler med sjukersättning ju högre ålder Sett till hela befolkningen ökar andelen med S/A i varje årskull med högre ålder. I diagram 3.3 visas andelen personer som uppbär S/A i procent av totala antalet personer i varje åldersklass i december 2005. Från och med drygt 55 års ålder sker den kraftigaste ökningen av "sjukersättningsrisken"; andelen för 64-åringar är dubbelt så hög som för 56-åringar. Kvinnornas andel ligger genomgående högre än männens. Av 64-åriga kvinnor har 41 procent S/A, bland män drygt 30 procent. Medelåldern bland dem med S/A är drygt 52 år och hälften är 56 år och äldre. I detta avseende föreligger ingen skillnad mellan kvinnor och män. I augusti 2006 hade 552 000 personer eller 10 procent av hela befolkningen i åldrarna 19-64 sjuk- eller aktivitetsersättning. Andelen för kvinnor var 12 procent och för män 8 procent. Diagram 3.5 Andel av befolkningen i olika åldrar med S/A dec 2005 Var tredje kvinna har partiell ersättning Av diagram 3.6 framgår att partiell S/A är jämförelsevis ovanlig bland unga.4 Åtta procent av förmånerna bland dem under 30 år är partiella. Partiell S/A är klart vanligare bland kvinnor - orsaken till detta är oklar. En tänkbar förklaring är att deltidsarbete är vanligare bland kvinnor och att graden av sjukersättning inte är kopplad till den faktiska arbetsförmågan utan relaterad till den omfattning det tidigare arbetet utfördes. Cirka 30 procent av kvinnor med S/A har en partiell ersättning, medan det är 22 procent bland män. Diagram 3.6 Andel partiella S/A i respektive ålder december 2005 Tas hänsyn till den högre andelen partiella S/A bland kvinnor minskar skillnaden mellan könen. Det helårsekvivalerade antalet S/A motsvarar 10 procent av kvinnorna och 7 procent av männen i åldrarna 19-64. 3.4 Bakgrund och ekonomi Utbildningsnivå och etnicitet bland personer med S/A S/A är precis som bland sjukskrivna mer vanligt förekommande bland lågutbildade, men bland kvinnor i högre åldrar som beviljats S/A under de tre senaste åren är S/A lika vanligt förekommande för högskoleutbildade som för personer med lägre utbildningsnivå. Till skillnad från gruppen sjukskrivna, är utrikes födda kraftigt överrepresenterade bland personer med S/A. Även med hänsyn tagen till kön och ålder är frekvensen S/A ungefär 50 procent högre bland utrikes födda jämfört med personer födda i Sverige. Det finns stora skillnader mellan olika ländergrupper. Högst andel S/A har personer födda i Norden utom Sverige. Tabell 3.2 Personer med S/A 19-64 år som andel av hela befolkningen 19-64 år efter födelseland 2003 Män Kvinnor Sverige 7,3 11,5 Övriga Norden 15,3 21,3 EU 15 9,8 14,8 Övriga Europa 12,7 16,0 Övriga världen 8,1 9,1 Samtliga 7,8 12,0 Källa: Databasen LISA, SCB Kommunanställda överrepresenterade Liksom för sjukskrivningar är de som arbetat inom primärkommunal sektor överrepresenterad bland personer med S/A. Till skillnad från sjukskrivna är även kvinnor som arbetat inom landstingssektorn kraftigt överrepresenterade i gruppen med S/A. Tabell 3.3 Personer med S/A 2003 som förvärvsarbetade 1999 S/A Total syss Andel med S/A Män Stat 2 330 108 692 2,1 Kommun 5 436 149 895 3,6 Landsting 1 165 42 948 2,7 Privat 34 961 1 455 812 2,4 Summa 43 892 1 757 347 2,5 Kvinnor Stat 4 166 84 742 4,9 Kommun 38 432 594 226 6,5 Landsting 11 092 179 822 6,2 Privat 30 503 736 485 4,1 Summa 84 193 1 595 275 5,3 Källa: Databasen LISA, SCB Ekonomisk standard i gruppen med S/A Gruppen som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning uppvisar en lägre inkomststandard än övriga befolkningen.5 Överlag har SA-gruppen en disponibel inkomst per konsumtionsenhet runt 80 procent av den som gäller för hela befolkningen i samma delgrupp (i digrammet uppdelat på åldersklass och sammanboende/ensamstående). Undantaget är gruppen sammanboende i åldrarna 20-29 år där inkomststandarden för de med aktivitetsersättning är ungefär densamma som för befolkningen i stort. Diagram 3.7 SA-gruppers inkomststandard i förhållande till samma delgrupp för hela befolkningen 2004 Inom S/A-gruppen gäller att kvinnor sett till medianen har en högre ekonomisk standard än män (framgår inte av diagrammet ovan). Vidare är inkomststandarden högre för personer med sjukersättning i äldre åldrar än yngre åldrar och högre för sammanboende än för ensamstående. Andelen som är sammanboende är 56 procent i SA-gruppen, att jämföra med 67 procent i hela befolkningen. Ekonomisk utsatthet - jämförelsevis låg bland kvinnor med S/A Ekonomisk standard avgörs av hushållets sammanlagda disponibla inkomst och hushållets sammansättning. Här har definitionen av ekonomisk utsatthet bestämts till en disponibel inkomst per konsumtionsenhet understigande 60 procent av medianen för samtliga individer i samhället. Indikatorn är alltså ett relativt mått på fattigdom. Jämförs andelen ekonomiskt utsatta i SA-gruppen med befolkningen i samma åldersgrupper finner man att andelen utsatta är högre för SA-gruppen i alla åldrar förutom kvinnor 20-29 år. Andelen ekonomiskt utsatta i SA-gruppen skiljer sig också åt mellan kvinnor och män. En större andel män än kvinnor är ekonomiskt utsatta i åldrarna över 50. Tabell 3.5 Andel ekonomiskt utsatta år 2004 (inkomststandard under 60 procent av medianen) Procent Ålder Kvinnor Män SA Hela befolkningen SA Hela befolkningen 20-29 17 20 19 17 30-39 14 11 13 10 40-49 11 7 11 8 50-59 4 4 10 6 60-64 3 3 4 3 65+ - 8 - 7 Källa: HEK 2004 3.5 Förväntad framtida utveckling Den framtida utvecklingen av antalet personer med S/A och därmed åtföljande statsfinansiella och samhällsekonomiska kostnader bestäms av antalet nybeviljade ersättningar, men även av antalet personer som lämnar gruppen. Utflödet består i första hand av personer som får ålderspension men också avlidna och i ökande men liten utsträckning personer som återgår till arbete. På grund av att gruppen långtidssjukskrivna minskar och beräknas fortsätta minska blir basen för att nybevilja S/A allt mindre. Samtidigt kommer utflödet från gruppen att öka av demografiska skäl då det är relativt stora årskullar som nu är mellan 61 - 64 år. Vidare blir tillämpningen av regelverket för nybeviljandet i framtiden en viktig faktor. En aktuell kalkyl upprättad av Försäkringskassan ger följande utveckling: Diagram 3.8 Antal personer med S/A samt flöde till/från S/A Not: Värden fr.o.m. 2006 år prognoser. Enligt denna kalkyl har gruppen med sjuk- och aktivitetsersättning nu nått sin kulmen vid cirka 550 000 personer. Om inflödet till sjukskrivning kan bibehållas på dagens låga nivåer kommer nybeviljandet av sjuk-och aktivitetsersättningar att kunna minska på längre sikt. Eftersom huvudparten av personerna med S/A är över 55 år, kommer antalet som övergår i ålderspension att öka. Sammantaget kan detta innebära att gruppen som helhet kommer att minska något i antal redan under 2006. 1 Att diagnoskoden saknas i materialet kan bero på att den inkomna diagnoskoden inte registrerats i Försäkringskassans ärendehanteringssystem eller att en diagnoskod som inte finns i klassificeringssystemet redovisats. Att sjukfall i denna statistik saknar registrerad diagnoskod behöver alltså inte innebära att Försäkringskassan i handläggningen av ärendet saknar läkarintyg. Det finns också sjukfall som är så pass korta att läkarintyg inte krävs. 2 Med nettodagar avses sjukpenningdagar omräknade till hela dagar. Exempelvis utgör två halva dagar en nettodag. 3 Exempelvis kan nämnas att av de sjukpenningfall som pågått 1-28 dagar i mars 2006 var 23 procent av personerna arbetssökande. 4 Som partiell förmån menas här en S/A som utges till 25, 50, 67 respektive 75 procents omfattning. 5 En individs inkomststandard har beräknats genom att ta fram den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet i hushållet. Medianen för respektive delgrupp (uppdelat på ålder, kön, hushållssammansättning) för SA-gruppen har dividerats med medianen för hela befolkningen inom samma delgrupp. ?? PROP. 2006/07:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 BILAGA PROP. 2006/07:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 BILAGA 2 3