Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2007/08:153 Enklare regler om kväveoxidavgiften Prop. 2007/08:153 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 15 maj 2008 Fredrik Reinfeldt Andreas Carlgren (Miljödepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Ändringarna avser beräkningen av utsläppens storlek och beräkningen av om en anläggning når över tröskelvärdet för avgiftsskyldighet. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2009. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion 4 3 Ärendet och dess beredning 6 4 Avgiftsskyldighetens inträde och beräkningen av kväveoxidavgiften 6 5 Konsekvenser 8 6 Författningskommentar 8 Bilaga 1 Remissinstanserna 10 Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag 11 Bilaga 3 Lagrådets yttrande 13 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 2008 14 Rättsdatablad 15 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion Härigenom föreskrivs att 3 och 5 §§ lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §1 Avgift tas ut för produktionsenhet med en uppmätt, nyttiggjord energiproduktion under redovisningsperioden av minst 25 gigawattimmar. Avgift tas ut för produktionsenhet med en nyttiggjord energiproduktion under redovisningsperioden av minst 25 gigawattimmar. 5 §2 Avgift tas ut med 50 kronor per helt kilogram utsläppta kväveoxider, räknat som kvävedioxid. Den som kontinuerligt mäter och registrerar utsläppen med hjälp av en mätutrustning, som uppfyller särskilda krav enligt föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, får beräkna avgiften på grundval av mätvärdena. Den som kontinuerligt mäter och registrerar utsläppen med hjälp av en mätutrustning, som uppfyller särskilda krav, får beräkna avgiften på grundval av mätvärdena. Görs inte en sådan mätning ska utsläppen beräknas på följande sätt. Om mätutrustning som avses i andra stycket är installerad, får utsläppen under högst 60 dygn per kalenderår då mätning inte skett beräknas som en och en halv gånger den mängd kväveoxider, räknat som kvävedioxid, som i genomsnitt uppmätts under en lika lång tid med jämförbara driftförhållanden under samma kalenderår. I annat fall ska utsläppen anses motsvara 0,6 gram kväveoxider, räknat som kvävedioxid, per megajoule tillfört bränsle om produktionen sker med hjälp av en gasturbin och 0,25 gram i övriga fall. Görs inte en sådan mätning ska utsläppen beräknas på följande sätt. Om mätutrustning som avses i andra stycket är installerad, får utsläppen under högst 1 440 timmar per kalenderår då mätning inte skett beräknas som en och en halv gånger den mängd kväveoxider, räknat som kvävedioxid, som uppmätts under jämförbara driftförhållanden. I annat fall ska utsläppen anses motsvara 0,25 gram kväveoxider, räknat som kvävedioxid, per megajoule tillfört bränsle. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de särskilda kraven för mätutrustning som avses i andra stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009 och tillämpas första gången vid redovisning av avgift för kalenderåret 2009. 3 Ärendet och dess beredning Avgiften på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion vid stationära förbränningsanläggningar infördes 1992. Systemet fungerar som ett komplement till de utsläppsvillkor som gäller för de berörda anläggningarna. Med hänsyn till bl.a. att avgiften varit densamma under lång tid gav regeringen ett uppdrag till Naturvårdsverket att utreda om avgiften borde höjas och om avgiftssystemet borde förändras. Naturvårdsverket redovisade sitt uppdrag i en rapport 2004 och vidareutvecklade sedan förslagen i en rapport 2005. Naturvårdsverkets förslag om att om att höja kväveoxidavgiften har behandlats tidigare (prop. 2007/08:1, bet. 2007/08:MJU1, rskr 2007/08:95) och omfattas alltså inte av denna remiss. Naturvårdsverkets förslag, som överensstämmer med förslagen i denna proposition, har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Miljödepartementet (dnr M2005/6139/Mk). Lagrådet Lagförslagen har granskats av Lagrådet. Lagrådsremissens lagförslag återges i bilaga 2. Lagrådets yttrande återges i bilaga 3. Regeringen har följt Lagrådets synpunkter. 4 Avgiftsskyldighetens inträde och beräkningen av kväveoxidavgiften Regeringens förslag: Kravet att mäta den nyttiggjorda energin tas bort. Schablonreglerna för beräkningen av kväveoxidutsläppen förtydligas och förenklas på så sätt att den tid som schablonen får tillämpas avgränsas till 1 440 timmar och jämförelsevärdena behöver endast avse mätningar under jämförbara driftförhållanden. Den särskilda schablonen för gasturbiner tas bort. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 2009. Naturvårdsverkets förslag överensstämmer med regeringens. Naturvårdsverket föreslog dessutom att verket skulle få befogenhet att vid äventyr av vite förelägga verksamhetsutövare att presentera korrekt utförda mätningar och även få föreskriftsrätt beträffande metod för mätning av nyttiggjord energi. Remissinstanserna har i huvudsak inte kommenterat de här behandlade förslagen. Svea hovrätt (Miljööverdomstolen) och Swedac har ställt sig positiva till att Naturvårdsverket ska ges föreskriftsrätt beträffande krav på utrustning för mätning av nyttiggjord energi. Skälen för regeringens förslag Miljöavgiften på kväveoxidutsläpp är ett ekonomiskt styrmedel som syftar till att, vid sidan av sådant som utsläppsvillkor i tillstånd, minska utsläppen till luft av kväveoxider. Systemet med kväveoxidavgiften bör vara så konstruerat att avgiften innebär en så liten administrativ börda som möjligt för dem som driver de avgiftspliktiga anläggningarna. Även för det allmänna bör systemet vara så lätthanterligt som möjligt. Allmänt om när avgiftsskyldighet inträder och om avgiftens beräkning De anläggningar som ingår i systemet ska betala en avgift per utsläppt kilogram kväveoxid. De inbetalda avgifterna återförs sedan, efter avdrag för kostnaden för administrationen av systemet, till de avgiftsskyldiga i proportion till den nyttiggjorda energi som de producerat under avgiftsperioden. Enligt 3 § lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion inträder avgiftsskyldighet för en produktionsenhet då den uppmätta nyttiggjorda energin överstiger 25 gigawattimmar. Av 5 § framgår hur utsläppen ska beräknas. Om anläggningen har en mätutrustning installerad och utsläppen mäts kontinuerligt, får utsläppen beräknas utifrån dessa mätningar. Naturvårdsverket har meddelat föreskrifter om de krav som mätutrustningarna ska uppfylla. Om en godtagbar mätutrustning finns installerad men mätningarna inte sker kontinuerligt, ska utsläppen i stället beräknas efter en schablon. Denna schablon innehåller begränsningen att utsläppen under högst 60 dygn får beräknas som en och en halv gånger de utsläpp som under en lika lång tid uppmätts under jämförbara driftsförhållanden under samma kalenderår. För övrig tid då mätning inte skett ska utsläppen beräknas enligt en schablon som utgår från mängden tillfört bränsle. Detta beräkningssätt ska också användas om en anläggning inte har en godkänd mätutrustning installerad. I det nuvarande systemet särbehandlas gasturbiner jämfört med andra anläggningar genom att en schablon ska användas för dessa som leder till att utsläppens storlek anses vara högre. Skälet för detta var att vid den tid då kväveoxidavgiften infördes hade gasturbiner i normalfallet högre utsläpp än andra produktionsenheter. Behovet av förändring För att veta om en produktionsanläggning omfattas av avgiftsskyldighet måste verksamhetsutövaren mäta hur mycket av den producerade energin som nyttiggörs. Det finns dock inga preciserade regler om hur mätningen ska göras. Det är därför svårt att tillämpa regeln om att avgiftsskyldigheten inträder när den nyttiggjorda energin uppgår till minst 25 gigawattimmar för den aktuella perioden. En tänkbar lösning vore att införa mer detaljerade regler om hur mätningen av den nyttiggjorda energin ska ske. Ett skäl för detta kunde vara att de inbetalda avgifterna återförs till de avgiftsskyldiga utifrån hur mycket nyttiggjord energi som producerats. Detta värde kan därför anses ha lika stor ekonomisk betydelse för de avgiftsskyldiga som storleken på utsläppen. En sådan reglering skulle dock innebära en ökning av företagens administrativa börda. Utredningen i ärendet ger inte heller stöd för att avsaknaden av sådana regler har medfört några praktiska problem. I de flesta fall är det dock möjligt att utan mätning konstatera att en anläggning omfattas av avgiftsskyldigheten. Mätning behövs bara när det med hänsyn till anläggningens storlek, tillförd energi eller andra omständigheter är oklart om den nyttiggjorda energin överstiger 25 gigawattimmar. Det obligatoriska kravet att mäta bör därför utgå ur lagtexten. I Naturvårdsverkets rapport framgår att den schablon för beräkning av utsläppen som ska användas då mätutrustning finns installerad men mätning inte sker kontinuerligt är svårtillämpad och svårtolkad. Formuleringen av bestämmelsen innebär att verksamhetsutövaren för de 60 dygn som regeln högst får tillämpas måste hitta resultat som uppmätts under jämförbara driftsförhållanden och som avser lika lång tid och under samma kalenderår. Detta har i praktiken visat sig svårt. I praktiken har bestämmelsen kommit att tillämpas som att schablonen 60 dygn motsvarar 1 440 timmar. Regeln bör omformuleras i enlighet med detta. För att göra regeln lättare att tillämpa bör man också ta bort kravet på att jämförelsevärdena ska avse samma kalenderår. Det finns inget skäl mot en sådan förändring. I ärendet har det kommit fram att gasturbinernas utsläppsnivåer i dag har sänkts betydligt. Deras utsläpp bör därför inte längre beräknas annorlunda än andra produktionsenheters. Ikraftträdandebestämmelsen bör utformas i enlighet med Lagrådets förslag. 5 Konsekvenser Myndigheternas verksamhet inom systemet med kväveoxidavgifter är avsett att vara finansierat genom de avgifter som inkommer (15 § lagen om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion). De här berörda förslagen bedöms inte leda till några kostnadsökningar, vare sig för det allmänna eller för de avgiftsskyldiga. Minskningen av schablonen för gasturbiner bedöms leda till att det totala avgiftsuttaget minskar något. Genom att det obligatoriska kravet på mätning av nyttiggjord energi tas bort och genom ändringarna i schablonreglerna för beräkning av kväveoxidutsläppen blir det enklare för de berörda energiproduktionsföretagen med bl.a. minskad administrativ börda. 6 Författningskommentar 3 § Kravet att den nyttiggjorda energin ska vara uppmätt för att avgiftsskyldighet ska inträda tas bort. Detta innebär att avgiftsskyldigheten för anläggningar som producerar mer än 25 gigawatttimmar under en mätperiod, men där tillförlitliga mätningar inte sker, kan bestämmas på andra sätt. 5 § I den nuvarande lydelsen av andra stycket finns en bestämmelse om att en mätutrustning ska uppfylla särskilda krav "enligt föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen meddelar". Det som sägs om föreskrifter formuleras som ett tydligt normgivningsbemyndigande och placeras i ett särskilt stycke sist i paragrafen. I tredje stycket görs ett förtydligande i syfte att anpassa regeln till hur den i praktiken tillämpas. Detta innebärande att den schablon som i dag kan tillämpas under högst 60 dygn i stället får beräknas för 1 440 timmar och inte enbart hela dygn. Vidare tas kravet bort på att jämförelseperioderna måste vara lika långa och avse samma kalenderår för att få användas. Detta bör göra det lättare för de avgiftsskyldiga att hitta fungerande jämförelsevärden. Det är tillräckligt att kräva att jämförelsevärdena ska vara uppmätta under likartade driftsförhållanden. Den särskilda schablonen för gasturbiner tas bort då utsläppen från dessa inte längre avviker på det sätt de gjorde då regeln infördes. Remissinstanserna Riksrevisionen, Svea hovrätt (Miljööverdomstolen), Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Socialstyrelsen, Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Kungl. Tekniska högskolan, Linköpings universitet, Chalmers tekniska högskola, Kemikalieinspektionen, Forskningsrådet för areella näringar och samhällsbyggande, Statens energimyndighet, Vägverket, Statens institut för kommunikationsanalys, Skogsstyrelsen, Verket för näringslivsutveckling, Verket för innovationssystem, Jernkontoret, Vattenfall AB, Stockholms kommun, Falu kommun, Sveriges kommuner och landsting, Svensk energi, Svensk fjärrvärme, Föreningen Sveriges skogsindustrier, Svenska petroleum institutet, AB Svensk leca, Cementa AB, Föreningen för gruvor, mineral - och metallproducenter i Sverige, Pilkington och Floatglas AB, Plast och Kemiföretagen, Swedisol, Svenska gasföreningen, Svenska kalkföreningen, Svenska renhållningsverksföreningen, Sveriges redareförbund, Trä- och möbelindustriförbundet, Danisco. Lagrådsremissens lagförslag Härigenom föreskrivs att 3 och 5 §§ lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §3 Avgift tas ut för produktionsenhet med en uppmätt, nyttiggjord energiproduktion under redovisningsperioden av minst 25 gigawattimmar. Avgift tas ut för produktionsenhet med en nyttiggjord energiproduktion under redovisningsperioden av minst 25 gigawattimmar. 5 §4 Avgift tas ut med 50 kronor per helt kilogram utsläppta kväveoxider, räknat som kvävedioxid. Den som kontinuerligt mäter och registrerar utsläppen med hjälp av en mätutrustning, som uppfyller särskilda krav enligt föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, får beräkna avgiften på grundval av mätvärdena. Den som kontinuerligt mäter och registrerar utsläppen med hjälp av en mätutrustning, som uppfyller särskilda krav, får beräkna avgiften på grundval av mätvärdena. Görs inte en sådan mätning ska utsläppen beräknas på följande sätt. Om mätutrustning som avses i andra stycket är installerad, får utsläppen under högst 60 dygn per kalenderår då mätning inte skett beräknas som en och en halv gånger den mängd kväveoxider, räknat som kvävedioxid, som i genomsnitt uppmätts under en lika lång tid med jämförbara driftförhållanden under samma kalenderår. I annat fall ska utsläppen anses motsvara 0,6 gram kväveoxider, räknat som kvävedioxid, per megajoule tillfört bränsle om produktionen sker med hjälp av en gasturbin och 0,25 gram i övriga fall. Görs inte en sådan mätning ska utsläppen beräknas på följande sätt. Om mätutrustning som avses i andra stycket är installerad, får utsläppen under högst 1 440 timmar per kalenderår då mätning inte skett beräknas som en och en halv gånger den mängd kväveoxider, räknat som kvävedioxid, som uppmätts under jämförbara driftförhållanden. I annat fall ska utsläppen anses motsvara 0,25 gram kväveoxider, räknat som kvävedioxid, per megajoule tillfört bränsle. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de särskilda kraven för mätutrustning som avses i andra stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2008-04-30 Närvarande: F.d. justitierådet Nina Pripp, justitierådet Marianne Lundius och regeringsrådet Karin Almgren. Enklare regler om kväveoxidavgiften Enligt en lagrådsremiss den 24 april 2008 (Miljödepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Paul Magnusson. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet: Ikraftträdande och övergångsbestämmelser I lagrådsremissen föreslås att kravet i 3 § att mäta upp den nyttiggjorda energin tas bort. Vidare föreslås att schablonreglerna i 5 § för beräkningen av kväveoxidutsläppen förtydligas och förenklas. Den tid som schablonen i paragrafens tredje stycke får tillämpas avgränsas till 1 440 timmar i stället för, som för närvarande, 60 dygn. Jämförelsevärdena i samma stycke föreslås endast avse mätningar under jämförbara driftförhållanden i stället för jämförbara driftförhållanden under samma kalenderår. Vidare tas den särskilda schablonen för gasturbiner bort. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2009. Äldre bestämmelser ska dock, enligt förslaget, fortfarande gälla i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Enligt vad som upplysts under föredragningen är avsikten att vid beräkningen av avgifter för redovisningsperioder avseende år 2009 eller senare år ska vid tillämpning av schablonregeln i 5 § tredje stycket jämförelse kunna ske med uppmätningar som gjorts under jämförbara driftförhållanden utan att jämförelsen, som för närvarande, behöver avse en uppmätning som skett under samma kalenderår. Det ska således vara möjligt att kunna göra jämförelse med en uppmätning som skett under exempelvis år 2008. Lagrådet förordar att bestämmelsen ges följande lydelse: Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009 och tillämpas första gången vid redovisning av avgift för kalenderåret 2009. Miljödepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 2008 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Olofsson, Odell, Ask, Leijonborg, Larsson, Erlandsson, Torstensson, Carlgren, Hägglund, Carlsson, Littorin, Borg, Malmström, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling. Föredragande: Carlgren ___________________ Regeringen beslutar proposition 2007/08:153 Enklare regler om kväveoxidavgiften. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG-regler Lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion 5 § 1 Senaste lydelse 1994:1107. 2 Senaste lydelse 2007:1372. 3 Senaste lydelse 1994:1107. 4 Senaste lydelse 2007:1372. ?? ?? Prop. 2007/08:153 Bilaga 1 Prop. 2007/08:153 2 3 1 Prop. 2007/08:153 Prop. 2007/08:153 Bilaga 1 Prop. 2007/08:153 Bilaga 2 Prop. 2007/08:153 Bilaga 2 Prop. 2007/08:153 Bilaga 3 Prop. 2007/08:153 Prop. 2007/08:153