Regeringskansliets rättsdatabaser

Samhällsekonomi och finansförvaltning Förslag till statsbudget för 2010 Samhällsekonomi och finansförvaltning Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 11 2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 13 2.1 Omfattning 13 2.2 Utgiftsutveckling 14 2.3 Mål 15 2.4 Resultat 16 2.4.1 Insatser inom den finansiella sektorn 16 2.4.2 Analys och slutsatser 20 2.5 Revisionens iakttagelser m.m. 20 2.6 Politikens inriktning 21 2.6.1 Regeringens aktuella ambitioner inom finansmarknadsområdet 22 2.6.2 Fortsatt arbete med att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen 25 3 Statlig förvaltningspolitik 27 3.1 Omfattning 27 3.2 Mål 27 3.3 Resultatredovisning 27 3.3.1 Resultat 27 3.3.2 Analys och slutsatser 30 3.4 Politikens inriktning 30 3.5 Budgetförslag 31 3.5.1 1:1 Statskontoret 31 3.5.2 1:2 Kammarkollegiet 31 3.5.3 1:3 Avveckling av Verket för förvaltningsutveckling 33 3.5.4 1:8 Ekonomistyrningsverket 34 4 Effektiv offentlig upphandling 35 4.1 Omfattning 35 4.2 Mål 35 4.3 Resultatredovisning 35 4.3.1 Resultat 35 4.3.2 Analys och slutsatser 37 4.4 Politikens inriktning 37 5 Statliga arbetsgivarfrågor 41 5.1 Omfattning 41 5.2 Mål 41 5.3 Resultatredovisning 41 5.3.1 Indikatorer 41 5.3.2 Resultat 42 5.3.3 Analys och slutsatser 49 5.4 Revisionens iakttagelser 49 5.5 Politikens inriktning 49 5.6 Budgetförslag 50 5.6.1 1:4 Arbetsgivarpolitiska frågor 50 5.6.2 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m. 51 6 Statistik 53 6.1 Omfattning 53 6.2 Mål och villkor 53 6.3 Resultatredovisning 53 6.3.1 Resultat 53 6.3.2 Analys och slutsatser 55 6.4 Politikens inriktning 56 6.5 Budgetförslag 56 6.5.1 1:9 Statistiska centralbyrån 56 7 Prognos- och uppföljningsverksamhet 59 7.1 Omfattning 59 7.2 Mål 59 7.3 Resultatredovisning 59 7.3.1 Resultat 59 7.3.2 Analys och slutsatser 62 7.4 Politikens inriktning 63 7.5 Budgetförslag 64 7.5.1 1:6 Finanspolitiska rådet 64 7.5.2 1:7 Konjunkturinstitutet 64 8 Fastighetsförvaltning 67 8.1 Omfattning 67 8.2 Mål 67 8.3 Resultatredovisning 67 8.3.1 Resultat 67 8.3.2 Analys och slutsatser 68 8.4 Politikens inriktning 69 8.5 Budgetförslag 69 8.5.1 Statens fastighetsverk 69 8.5.2 1:10 Bidragsfastigheter 72 8.5.3 Fortifikationsverket 73 9 Finansinspektionen 75 9.1 Omfattning 75 9.2 Mål 75 9.3 Resultatredovisning 75 9.3.1 Resultat 75 9.3.2 Analys och slutsatser 78 9.4 Politikens inriktning 79 9.4.1 Beslutade reformer 80 9.4.2 Planerade reformer och insatser 80 9.4.3 Resurstillskott 80 9.5 Budgetförslag 81 9.5.1 1:11 Finansinspektionen 81 10 Riksgäldskontoret 83 10.1 Omfattning 83 10.2 Resultatredovisning 83 10.2.1 Resultat 83 10.2.2 Analys och slutsatser 90 10.3 Politikens inriktning 91 10.4 Budgetförslag 91 10.4.1 1:12 Riksgäldskontoret 91 11 Kredit till annan stat 95 11.1 Omfattning 95 11.2 Mål 95 11.3 Resultatredovisning 95 11.3.1 Resultat 95 11.3.2 Analys och slutsatser 98 11.4 Politikens inriktning 99 11.5 Budgetförslag 99 12 God redovisningssed för företag och organisationer m.m. 101 12.1 Omfattning 101 12.2 Mål 101 12.3 Resultatredovisning 101 12.3.1 Resultat 101 12.3.2 Analys och slutsatser 101 12.4 Politikens inriktning 102 12.5 Budgetförslag 102 12.5.1 1:13 Bokföringsnämnden 102 12.5.2 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter 102 13 Riksrevisionen 105 13.1 Riksrevisionen 105 13.2 Mål för Riksrevisionen 105 13.2.1 Uppgifter 105 13.2.2 Verksamhetsmål 105 13.3 Resultatredovisning 105 13.3.1 Resultat 105 13.3.2 Analys och slutsatser 107 13.4 Revisionens iakttagelser 107 13.5 Budgetförslag 107 13.5.1 1:15 Riksrevisionen 107 Bilaga Statsförvaltningens utveckling Tabellförteckning Anslagsbelopp 12 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 2 14 2.2 Härledning av ramnivån 2010-2012. Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 15 2.3 Precisering av ramnivå 2010. Utgiftsområde 2 15 2.4 Ramnivå 2010-2012 Realekonomiskt fördelad Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 15 3.1 Anslagsutveckling för 1:1 Statskontoret 31 3.2 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:1 Statskontoret 31 3.3 Anslagsutveckling för 1:2 Kammarkollegiet 31 3.4 Offentligrättslig verksamhet 32 3.5 Uppdragsverksamhet 32 3.6 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:2 Kammarkollegiet 32 3.7 Anslagsutveckling för 1:3 Avveckling av Verket för förvaltningsutveckling 33 3.8 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:3 Avveckling av Verket för förvaltningsutveckling 33 3.9 Anslagsutveckling för 1:8 Ekonomistyrningsverket 34 3.10 Uppdragsverksamhet 34 3.11 Offentligrättslig verksamhet 34 3.12 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:8 Ekonomistyrningsverket 34 5.1 Fördelningen den 8 september 2009 av kvinnor och män bland myndighetschefer som regeringen anställt 45 5.2 Andel med utländsk bakgrund inom staten samt för befolkningen i arbetsför ålder 2006-2008 46 5.3 Anställda som har beviljats tillfällig sjukpension respektive sjukpension 2007-2008 47 5.4 Ärenden som lett till åtgärd av myndigheternas personalansvarsnämnder 2003-2008 48 5.5 Genomsnittsålder för respektive kompetenskategori och för samtliga anställda 48 5.6 Anslagsutveckling för 1:4 Arbetsgivarpolitiska frågor 50 5.7 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:4 Arbetsgivarpolitiska frågor 50 5.8 Anslagsutveckling för 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m. 51 5.9 Uppdragsverksamhet 51 5.10 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m. 51 6.1 Nyckeltal för SCB:s verksamhet 54 6.2 Anslagsutveckling för 1:9 Statistiska centralbyrån 56 6.3 Uppdragsverksamhet 56 6.4 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:9 Statistiska centralbyrån 57 7.1 Precision i prognoser för BNP, inflation och arbetslöshet gjorda våren och hösten före aktuellt år samt våren och hösten under aktuellt år 61 7.2 Precision i prognoser för BNP, inflation och arbetslöshet gjorda våren och hösten före aktuellt år samt våren och hösten under aktuellt år 63 7.3 Anslagsutveckling 64 7.4 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:6 Finanspolitiska rådet 64 7.5 Anslagsutveckling 64 7.6 Uppdragsverksamhet 64 7.7 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:7 Konjunkturinstitutet 65 8.1 Statens byggnader, mark och annan fast egendom 68 8.2 Fastighetsförvaltningens omfattning 68 8.3 Uppgifter om det ekonomiska läget för Statens fastighetsverk 68 8.4 Uppgifter om det ekonomiska läget för Fortifikationsverket 68 8.5 Investeringsplan för Statens Fastighetsverk 2010-2012 71 8.6 Statens Fastighetsverks pågående och planerade investeringar över 20 miljoner kronor för 2010-2012 71 8.7 Uppgifter om den utnyttjade låneramen för Statens fastighetsverk 72 8.8 Anslagsutveckling för 1:10 Bidragsfastigheter 72 8.9 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:10 Bidragsfastigheter 72 8.10 Särskilt bemyndigande om ekonomiska åtaganden 73 8.11 Investeringsplan för Fortifikationsverket 2010-2012 73 8.12 Fortifikationsverkets pågående och planerade investeringar över 20 miljoner kronor för 2010-2012 74 8.13 Uppgifter om den utnyttjade låneramen för Fortifikationsverket 74 9.1 Procentuell fördelning av Finansinspektionens kostnader per verksamhet 75 9.2 Totalt nedlagd tid i antal timmar på tillsynsaktiviteter i riskklasserna 76 9.3 Genomsnittlig handläggningstid i dagar för tillstånds- och anmälningsärenden 77 9.4 Anslagsutveckling för 1:11 Finansinspektionen 81 9.5 Offentligrättslig verksamhet 81 9.6 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:11 Finansinspektionen 81 10.1 Antalet betalningar samt kostnader för betalningar i statens betalsystem 84 10.2 Resultat av aktiv förvaltning, miljoner kronor 86 10.3 Kostnadsbesparing privatmarknadsupplåning 86 10.4 Riksgäldskontorets garantiverksamhet 2004-2008 87 10.5 Lån med kreditrisk hos Riksgäldskontoret 88 10.6 Översikt, stabilitetsfonden den 15 juni 2009 90 10.7 Anslagsutveckling för1:12 Riksgäldskontoret 91 10.8 Riksgäldskontorets garanti- och kreditverksamhet1 92 10.9 In- och utlåningsverksamheten i Statens internbank 92 10.10 Insättningsgaranti och investerarskydd 92 10.11 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:12 Riksgäldskontoret 92 11.1 Lettland. Ekonomiska nyckeldata 2008-2011 97 12.1 Anslagsutveckling för 1:13 Bokföringsnämnden 102 12.2 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:13 Bokföringsnämnden 102 12.3 Anslagsutveckling för 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter 102 12.4 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter 103 13.1 Kostnadernas fördelning mellan verksamhetsgrenarna (2008) 107 13.2 Anslagsutveckling för 1:15 Riksrevisionen 107 13.3 Offentligrättslig verksamhet Avgifter för årlig revision, inkomsttitel 2558 107 13.4 Uppdragsverksamhet Avgiftsfinansierade internationella uppdrag 108 13.5 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:15 Riksrevisionen 108 Diagramförteckning 5.1 Utvecklingen av genomsnittliga löner i olika sektorer på arbetsmarknaden 1994-2007 44 5.2 Fördelning av kvinnor och män med uppgift att planera och leda myndighetens verksamhet på olika nivåer 1999-2008 44 5.3 Löneskillnader mellan kvinnor och män i staten uppdelat på förklaringsfaktorer 2000--2008 45 5.4 Sjukfrånvaro som andel av tillgänglig arbetstid uppdelat på kön och ålder 2007 och 2008 47 5.5 Andelen anställda inom olika åldersgrupper i staten 2003 och 2008 48 5.6 Statsanställda som uppnår pensionsålder 2009-2018 48 10.1 Statsskulden 85 10.2 Kostnadsmässiga statsskuldsräntor 85 10.3 Kalkylmässigt resultat för realskulden 86 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att för 2010 besluta om en rörlig kredit i Riksgäldskontoret på högst 355 000 000 kronor för att tillgodose Kammarkollegiets behov av likviditet i samband med inrättande av nya myndigheter (avsnitt 3.5.2), 2. bemyndigar regeringen att för 2010 besluta om en rörlig kredit i Riksgäldskontoret på högst 75 000 000 kronor för att tillgodose Statens pensionsverks behov av likviditet i pensionshanteringen (avsnitt 5.6.2), 3. godkänner förslaget till investeringsplan för Statens fastighetsverk för perioden 2010- 2012 (avsnitt 8.5.1), 4. bemyndigar regeringen att för 2010 besluta att Statens fastighetsverk får ta upp lån inom en ram av högst 12 000 000 000 kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i fastigheter i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 8.5.1), 5. bemyndigar regeringen att under 2010 för anslaget 1:10 Bidragsfastigheter ingå ekonomiska avtal för underhåll av bidragsfastigheter som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 30 000 000 kronor under perioden 2011-2012 (avsnitt 8.5.2), 6. godkänner förslaget till investeringsplan för Fortifikationsverket för perioden 2010- 2012 (avsnitt 8.5.3), 7. bemyndigar regeringen att för 2010 besluta att Fortifikationsverket får ta upp lån inom en ram av högst 9 400 000 000 kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, anläggningar och lokaler i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 8.5.3), 8. bemyndigar regeringen att under 2010 besluta om en kredit till Lettland på högst 720 000 000 euro (avsnitt 11.5), 9. för budgetåret 2010 anvisar anslagen under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning, såvitt avser anslag som står till regeringens disposition (anslagen 1:1-1:14), enligt följande uppställning: Riksrevisionens styrelse föreslår att riksdagen 10. bemyndigar Riksrevisionen att för 2010 ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i verksamheten intill ett belopp av 30 000 000 kronor (avsnitt 13.5.1), 11. för budgetåret 2010 anvisar ett anslag under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning för Riksrevisionen enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp 1:1 Statskontoret Ramanslag 82 347 1:2 Kammarkollegiet Ramanslag 60 469 1:3 Avveckling av Verket för förvaltningsutveckling Ramanslag 8 001 1:4 Arbetsgivarpolitiska frågor Ramanslag 18 553 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m. Ramanslag 10 147 000 1:6 Finanspolitiska rådet Ramanslag 7 297 1:7 Konjunkturinstitutet Ramanslag 52 633 1:8 Ekonomistyrningsverket Ramanslag 124 070 1:9 Statistiska centralbyrån Ramanslag 515 700 1:10 Bidragsfastigheter Ramanslag 280 000 1:11 Finansinspektionen Ramanslag 263 609 1:12 Riksgäldskontoret Ramanslag 304 282 1:13 Bokföringsnämnden Ramanslag 8 684 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter Ramanslag 2 200 1:15 Riksrevisionen1 Ramanslag 295 798 Summa 12 170 643 1 Anslag avsett för Riksrevisionen. 2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 2.1 Omfattning Utgiftsområdets huvudsakliga ändamål och innehåll är i stora drag oförändrade jämfört med tidigare år. Vissa frågor om elektronisk förvaltning och rättsinformation ingår numera i utgiftsområde 1 Rikets styrelse respektive utgiftsområde 4 Rättsväsendet och premiepensionsadministrationen redovisas i utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Samtidigt har uppgifter om bidragshantering, statlig bolagsredovisning, sektorsspecifika ekonomiska uppgifter om primärkommuner m.m. tillkommit från andra utgiftsområden. I utgiftsområdet ingår i likhet med tidigare år statlig förvaltningspolitik (avsnitt 3), offentlig upphandling (avsnitt 4), statliga arbetsgivarfrågor (avsnitt 5), statistik samt prognos- och uppföljningsverksamhet (avsnitt 6-7). Vidare ingår fastighetsförvaltning (avsnitt 8), Finansinspektionens tillsyn m.m. (avsnitt 9), Riksgäldskontorets finans- och skuldförvaltning (avsnitt 10) samt normgivning i redovisningsfrågor m.m. (avsnitt 12). Ett nytt avsnitt 11 om kredit till annan stat har tillkommit. Utgiftsområdet omfattar vidare ett femtontal förvaltningsmyndigheter under regeringen, ett tiotal nämnder m.m. samt Riksrevisionen under riksdagen (avsnitt 13). Genom förändringar i regeringens stabsstöd och nytillkommande uppgifter har bl.a. Kompetensrådet för utveckling i staten (Krus) inrättats och Verket för förvaltningsutveckling (Verva) är under avveckling. Vidare har Kammarkollegiet fått flera nya uppgifter. Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret har fått utökade uppgifter eller förstärkts resursmässigt. Vissa andra verksamheter har varit eller är föremål för översyner, nämligen den finansiella tillsynen, inköpsverksamheten, miljöekonomiska verksamheten, fastighetsförvaltningen samt delar av statens samlade administrativa verksamhet (se närmare i avsnitt 3-4 och 7-9). Budgetförslag för myndigheter och vissa enstaka sakanslag som regeringen eller berörda myndigheter disponerar, redovisas inte längre i ett sammanhållet avsnitt utan sist i respektive avsnitt 3-13. I bilagan redovisas statsförvaltningens utveckling under 2008. 2.2 Utgiftsutveckling Tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 2 Miljoner kronor Utfall 2008 Budget 2009 1 Prognos 2009 Förslag 2010 Beräknat 2011 Beräknat 2012 1:1 Statskontoret 58,8 88,6 84,6 82,4 86,0 86,2 1:2 Kammarkollegiet 33,5 54,0 50,8 60,5 63,5 63,8 1:3 Avveckling av Verket för förvaltningsutveckling 56,6 37,4 36,9 8,0 - - 1:4 Arbetsgivarpolitiska frågor 2,0 13,0 12,8 18,6 19,6 9,6 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m. 9 460,7 9 936,0 10 017,0 10 147,0 10 306,0 10 507,0 1:6 Finanspolitiska rådet 6,3 7,1 7,5 7,3 7,3 7,4 1:7 Konjunkturinstitutet 50,4 50,7 50,7 52,6 53,1 53,4 1:8 Ekonomistyrningsverket 108,6 121,3 116,9 124,1 124,9 125,6 1:9 Statistiska centralbyrån 487,5 493,3 489,9 515,7 520,2 523,0 1:10 Bidragsfastigheter 290,2 310,0 302,5 280,0 280,0 180,0 1:11 Finansinspektionen 213,3 252,8 247,7 263,6 265,6 267,1 1:12 Riksgäldskontoret 281,5 296,1 270,1 304,3 304,8 306,4 1:13 Bokföringsnämnden 8,2 8,4 8,5 8,7 8,8 8,9 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter 1,2 1,8 2,1 2,2 1,8 1,8 1:15 Riksrevisionen 284,4 287,5 292,0 295,8 300,3 302,1 Äldreanslag 2008 01:04 Täckning av merkostnader för lokaler 0,3 3,9 2008 01:11 E-legitimationer 8,1 2007 01:09 Ekonomiska rådet 0,4 0,3 2007 02:02 Insättningsgarantinämnden 0,7 2003 01:06 Folk- och bostadsstatistik 25,5 69,0 Totalt för UO 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 11 378,2 11 957,9 12 063,0 12 170,6 12 342,1 12 442,1 1 Inklusive tilläggsbudgetar till statsbudgeten 2009 (prop. 2008/09:99, bet. 2008/09:FiU21) och förslag till tilläggsbudget i samband med denna proposition. Utgiftsområdets utfall för 2008 blev 11 378 miljoner kronor, vilket var 123 miljoner kronor mindre än vad som totalt anvisades i statsbudgeten för 2008. Utfallet blev ca 1,5 procent högre än 2007 vilket i huvudsak förklaras av ökade kostnader för tjänstepensioner. Samtidigt föll 2007 års kostnader för trängselskatteförsök och statliga kompetensjobb bort. Anslagssparandet har minskat med två tredjedelar till 270 miljoner kronor genom indrag samt genom att det på hälften av anslagen har förbrukats mer än anvisade medel för 2008. Halvårsutfallet 2009 motsvarar 50 procent av anvisade medel och för 2009 beräknas att anvisade medel och delar av anslagssparandet kommer att förbrukas. Tabell 2.2 Härledning av ramnivån 2010-2012. Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Miljoner kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 11 900 11 900 11 900 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 53 65 74 Beslut 24 25 -85 Övriga makroekonomiska förutsättningar -14 452 Volymer 196 375 102 Överföring till/från andra utgiftsområden -14 -17 -17 Övrigt 12 8 17 Ny ramnivå 12 171 12 342 12 442 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2009 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Tabell 2.3 Precisering av ramnivå 2010. Utgiftsområde 2 Tusental kronor 2010 Kommentar Anvisat 2009 1 11 900 000 Förändring till följd av: Tjänstepensioner 211 000 Volymförändringar 196 mnkr, tekniska justeringar 15 mnkr Bidragsfastigheter (SFV) -30 000 Planenlig minskning reducerad med 100 mnkr Pris- och löneomräkning 53 000 Som beräknat i BP09 Finansinspektionen 28 000 permanentning av TB1 m.m. Flytt till UO1 o UO4 enligt VÅP09 -20 400 e-delegation, normering och Rättsinformation Statistiska centralbyrån 16 500 AKU, sektorsspecifik kommunstatistik (VÅP09) Värdegrundsarbete (Etos) 9 000 1 mnkr tidigarelagd enligt HöstTB Kammarkollegiet 5 900 Bidrags- och bolagsredovisn (VÅP09), samtjänst, vigselförrätt. Kostnadsmässig avräkning -3 200 Avser sex myndigheters förvaltningskostnader Övriga konsekvenser av tidigare års reformer 1 000 Från Finansmarknadsråd till Riksgäldskontoret Ny ramnivå 12 170 000 Ökning med 270 mnkr Omfördelning inom UO2 10 800 Verva-avveckling, Statskontoret, Bruegel Utgiftsökningen 2010-2011 för tjänstepensioner är betydligt lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen för 2009, främst beroende på ändrade makroekonomiska förutsättningar. Transfereringar har dock svarat för en successivt allt större andel av utgiftsområdets utfall i realekonomiska termer. Sedan 2005 har andelen ökat från 75 till 84 procent 2008. Tabell 2.4 Ramnivå 2010-2012 Realekonomiskt fördelad Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 2010 Transfereringar1 84% Verksamhetskostnader2 16% Investeringar3 0% Summa ramnivå 12 170 Den realekonomiska fördelningen baseras på utfallet 2008 samt kända förändringar av anslagens användning. 1 Med transfereringar avses inkomstöverföringar dvs. utbetalningar av bidrag från staten till exempelvis hushåll, företag eller kommuner utan att staten erhåller någon direkt motprestation. 2 Med verksamhetsutgifter avses resurser som statliga myndigheter använder i verksamheten, t.ex. utgifter för löner, hyror och inköp av varor och tjänster. 3 Med investeringar avses utgifter för anskaffning av varaktiga tillgångar såsom byggnader, maskiner, immateriella tillgångar och finansiella tillgångar. 2.3 Mål De mål för utgiftsområdet som gäller, fanns även tidigare men då som mål för dåvarande politikområdena Effektiv statsförvaltning respektive Finansiella system och tillsyn. Av de båda huvudmålen för utgiftsområdet är det ena det förvaltningspolitiska målet: - att stärka statsförvaltningens förmåga att lösa sina uppgifter rättssäkert och effektivt till nytta för medborgare, näringsliv och beslutsfattare. Det andra huvudmålet avser det finansiella systemet: - att det finansiella systemet ska vara effektivt och tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som konsumenternas intresse av ett gott skydd, - att reglering och tillsyn ska bidra till förtroendet för den finansiella sektorn, - att tillsynen ska bedrivas effektivt, - att statens finansförvaltning ska bedrivas effektivt, samt - att kostnaderna för statsskulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Målen beslutades av riksdagen efter förslag i budgetpropositionen för 2009 (prop. 2008/09:1, utg.omr. 2, bet. 2008/09:FiU2, rskr. 2008/09:147). Riksdagen (finansutskottet) har vid flera tillfällen de senaste åren ansett att målen för utgiftsområdet, och för de båda tidigare politikområdena, haft potential att preciseras och utvecklas, bl.a. genom att mål i stället uttrycks som eftersträvade tillstånd eller bryts ned till delmål för olika verksamheter (se t.ex. bet. 2008/09:FiU2). De nuvarande målen för utgiftsområdet behålls tills vidare oförändrade. Frågan om utformningen av mål för utgiftsområdet bereds för närvarande i Regeringskansliet och regeringen planerar att återkomma till riksdagen med förslag till preciseringar i en kommande förvaltningspolitisk proposition under våren 2010. För flera delverksamheter inom utgiftsområdet finns mer preciserade mål vilka framgår av avsnitt 3-13. När det gäller den allmänt förvaltningspolitiska dimensionen av delmålet att tillsynen ska bedrivas effektivt, avser regeringen att i en skrivelse till riksdagen under hösten 2009 presentera grundläggande och tydliga principer för utformningen av en mer enhetlig, rättssäker och effektiv tillsyn. 2.4 Resultat Det som framför allt präglat utgiftsområdet sedan hösten 2008 är oron och turbulensen på de finansiella marknaderna. Redovisningen av stabilitetsskapande åtgärder i 2009 års ekonomiska vårproposition (prop. 2008/09:100, avsnitt 4.5) följs bl.a. upp i avsnitt 2.4.1. I avsnitt 2.6.1 redogörs för pågående eller kommande insatser. Omfattning och innehåll i statens egen verksamhet har redovisats i årsredovisningen för staten (skr. 2008/09:101). Regeringen planerar även, som tidigare nämnts, återkomma till riksdagen med en förvaltningspolitisk proposition. Den övriga resultatredovisningen sker i avsnitt 3-13. 2.4.1 Insatser inom den finansiella sektorn Finanskrisens förlopp Det som började som en bolånekris på den amerikanska marknaden under våren 2007 kom snabbt att drabba hela det finansiella systemet. Förklaringen till detta var att man värdepapperiserat1 och sålt vidare en stor del av de amerikanska bolånen till investerare runt om i världen. När allt fler låntagare började få betalningsproblem spred sig därför en osäkerhet om vem som egentligen var innehavare av de olika riskerna samt hur man skulle värdera värdepapper med amerikanska bolån som underliggande tillgång. De banker som stod som garanter för de institut som investerat i de riskfyllda tillgångarna gjorde gigantiska förluster. Sverige påverkades av oron, men i mindre utsträckning än många andra länder. De svenska bankerna var inte exponerade i någon större utsträckning mot de marknader, instrument eller institut som var värst drabbade. Däremot hade det blivit avsevärt svårare för svenska banker att hitta finansiering, särskilt med längre löptider. Den tilltagande oron yttrade sig också i lägre intäkter från värdepappershandel och fallande värden på aktier och räntebärande tillgångar. Under hösten 2008 förvärrades situationen radikalt i samband med att den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers ansökte om konkursskydd (15 september 2008). Snabbt spred sig en oro för att fler banker skulle drabbas, och på mycket kort tid drabbades hela interbankmarknaden, inklusive den svenska, av en allvarlig förtroendekris. Många marknader upphörde att fungera t.ex. den svenska andrahandsmarknaden för statsskuldsväxlar. Som ett resultat upphörde även bankernas in- och utlåning till varandra i stort sett att fungera. Bristen på likviditet drabbade även hushåll och företag mycket hårt. Upplåningsräntorna höjdes kraftigt för bankerna och det blev allt svårare för alla aktörer att få nya krediter beviljade. Samtidigt som läget på de finansiella marknaderna förvärrades kom tydliga signaler på ett allt svagare konjunkturläge. För att undvika en fortsatt finansiell turbulens samt förbättra förutsättningarna för en återhämtning i ekonomin, genomförde regeringar och centralbanker runt om i världen en rad kraftfulla åtgärder. Regeringens åtgärder för att hantera den finansiella krisen Ett effektivt och välfungerande finansiellt system är av central betydelse för samhällsekonomin. Den svarar för att omvandla sparande till investeringar, att hantera risker och att göra det möjligt att genomföra betalningar på ett effektivt sätt. När den finansiella krisen spred sig mellan världens ekonomier upphörde många viktiga funktioner att fungera. För att minska återverkningarna på svensk ekonomi beslutade regeringen tidigt att vidta ett antal åtgärder för att återställa förtroendet i det finansiella systemet. En stabilitetsplan Krisens omfattning och karaktär gjorde att regeringen tidigt såg ett behov av att skapa en förutsägbar och robust process för att hantera de olika situationer som kan uppkomma till följd av den finansiella krisen. I oktober 2008 presenterade regeringen en omfattande stabilitetsplan med såväl omedelbara åtgärder som en omfattande stödlagstiftning med möjligheter att vidta ytterligare åtgärder efter behov (prop. 2008/09:61, bet. 2008/09:FiU16, rskr. 2008/09:17). Stödlagstiftningen har sin utgångspunkt i det regelverk som infördes under bankkrisen på 1990-talet, och som vidareutvecklats genom Banklagskommitténs arbete och bearbetats för att följa gemensamt beslutade riktlinjer på EU-nivå. Stödlagen gör det möjligt för regeringen att lämna olika former av stöd till kreditinstitut för att undvika en allvarlig störning i det finansiella systemet. Stödet ges i den form som är mest ändamålsenligt till exempel i form av garantier eller kapitaltillskott. Riksgäldskontoret utsågs till regeringens stödmyndighet med ansvar för att genomföra de beslutade åtgärderna. Myndigheten återrapporterar kvartalsvis till regeringen om vilka åtgärder som vidtagits. För prövning av tvister enligt stödlagen inrättades prövningsnämnden för stöd till kreditinstitut. Finansinspektionen fick ett särskilt uppdrag att regelbundet kontrollera att stödåtgärderna även kommer hushållen och företagen till del. Finansinspektionen fick även som uppgift att följa utvecklingen av institutens utlåningsverksamhet i andra länder t.ex. utlåning och kreditförluster i utländska dotterbolag. En utvärderingsrapport om effekterna av de statliga stabilitetsåtgärderna lämnas av Finansinspektionen till regeringen varje månad. Höjd insättningsgaranti Som en första åtgärd för att lindra finanskrisens framfart höjdes insättningsgarantin. Syftet var att stärka insättarnas förtroende och upprätthålla en stabil inlåning (prop. 2008/09:49, bet. 2008/09:FiU14, rskr. 2008/09:16). Under 2009 har miniminivån för garantibeloppet även höjts inom EU. Det betyder att staten numera ersätter upp till 50 000 euro alternativt 500 000 kronor, beroende på vilket som utgör det högsta beloppet i kronor räknat (prop. 2008/09:186, bet. 2008/09:FiU:35, rskr. 2008/09:297). Garantin gäller för insättningar på alla typer av konton utom det individuella pensionssparandet (IPS). Förslag finns på att göra ytterligare förbättringar i insättningsgarantin (SOU 2009:41). Bland annat föreslås snabbare utbetalningar, förbättrad information till spararna samt utvidgad tillsyn över finansiella företag som har hand om insättningar. Förslaget har remitterats och bereds för närvarande. Garantiprogram för medelfristig upplåning En följd av den förtroendekris som uppstod under hösten 2008 var att bankernas upplåning blev allt mer kortfristig, vilket i sin tur ökade likviditetsriskerna i det finansiella systemet. För att värna stabiliteten på de finansiella marknaderna och underlätta finansieringen för solventa institut, införde regeringen genom förordningen (2008:819) om statliga garantier till banker m.fl. ett garantiprogram för medelfristig upplåning. I korthet innebär garantiprogrammet att staten, mot en avgift, lovar att träda in om ett institut inte kan betala sina långivare. Syftet är att underlätta för banker att finansiera sig på olika löptider och därmed skapa bättre förutsättningar för hushåll och företag att låna pengar till rimliga villkor. Parallellt med regeringens insatser vidtog Riksbanken ett antal extraordinära åtgärder för att hantera de likviditetsproblem som uppstått. Finansinspektionen granskar att det stöd som har lämnats i form av garantier inte används på ett otillbörligt sätt och att det i förlängningen också leder till bättre kreditvillkor för hushåll och företag. Programmet har en ekonomisk ram på 1 500 miljarder kronor och gäller t.o.m. den 31 oktober 2009. Fram till den 15 juni 2009 hade åtta kreditinstitut, däribland Swedbank AB och Skandinaviska Enskilda Banken AB, tecknat avtal med Riksgäldskontoret. Den totala summa som garanterats vid senaste halvårsskiftet var 344 miljarder kronor. Bedömningen är att programmet har haft en stabiliserande effekt på de finansiella marknaderna och därmed kommit alla aktörer till godo, även om inte samtliga institut har valt att gå med. Ett tydligt exempel på detta är de ökade emissionsvolymerna på obligationsmarknaden under våren. Kapitaltillskottsprogrammet I takt med att det blev svårare för investerare att låna på den internationella kapitalmarknaden ökade trycket på svenska banker och finansieringsinstitut att öka sina utlåningsvolymer. Samtidigt krävde marknadsaktörer allt högre kapitaltäckning för att låna ut till banker, vilket gjorde att bankernas kapitalbehov ökade. I osäkra tider kan det vara svårt att ta in nytt ägarkapital och regeringen valde därför att i februari 2009 införa ett kapitaltillskottsprogram genom förordningen (2009:46) om kapitaltillskott till solventa banker m.fl. Därmed kunde solventa banker och andra kreditinstitut som bedömdes vara viktiga för den finansiella stabiliteten få kapitaltillskott från staten. Syftet med programmet är att undvika en kreditåtstramning i ekonomin genom att öka bankernas förmåga att förse hushåll och företag med krediter till rimliga villkor. Tack vare kraftfulla åtgärder från regeringar och centralbanker runt om i världen började likviditetskrisen så småningom att ebba ut. I stället infann sig en växande oro för vilka orealiserade kreditförluster som fanns inom det globala banksystemet. Samtidigt började konjunkturutsikterna se allt sämre ut och i Sverige började bankernas investeringar i de baltiska staterna se allt mer problematiska ut. Det blev med andra ord allt tydligare att bankerna skulle behöva ta in ytterligare kapital. Mot bakgrund av detta valde regeringen därför att förlänga kapitaltillskottsprogrammet fram t.o.m. den 17 februari 2010. Kapitaltillskottsprogrammet omfattar maximalt 50 miljarder kronor och har fram till i dag bara utnyttjats i samband med att staten finansierade sin pro rata andel av Nordeas nyemission. Statens andel av emissionen motsvarade 5,6 miljarder kronor. En förklaring till att så få institut har utnyttjat möjligheten att få kapitaltillskott från staten, är att programmet utformats för att i första hand stimulera privata lösningar. Som exempel har både SEB och Swedbank vänt sig till den privata marknaden när de har behövt ta in nytt ägarkapital. Samtidigt är det regeringens bedömning att kapitaltillskottsprogrammet har haft en stabiliserande effekt, och varit en bidragande orsak till att bankernas finansieringsmöjligheter förbättrats det senaste halvåret. Finansinspektionen har som uppgift att granska att det stöd som har lämnats i form av kapitaltillskott inte används på ett otillbörligt sätt. Akut stöd till insolventa institut Stödlagen gör det också möjligt för staten att ingripa om ett finansiellt institut skulle få så djupa ekonomiska problem att det finns risk för en allvarlig störning i det finansiella systemet. Det finns enligt stödlagen ett brett mandat att vidta de stödåtgärder som situationen kräver, även om institutet i fråga inte har ansökt om stöd. Det är i mycket svårt att i förväg närmare identifiera vilka åtgärder som skulle kunna bli aktuella. Oavsett formen av stöd bör villkoren utformas så att det i första hand är ägarna och de som bidragit med riskkapital som står för eventuella förluster. Staten kommer därför att lämna kapitaltillskott i första hand genom röststarka preferensaktier som tillförsäkrar staten inflytande och betydande avkastning i det fall institutet återhämtar sig. Stödlagen gör det också möjligt för staten att, som en sista utväg, ta över ägandet av ett kreditinstitut genom tvångsinlösen av aktier. Detta är viktigt för att undvika att hamna i en situation där ett institut som inte vill samarbeta kan ställa orimliga krav för att ta emot stöd. Stabilitetsfonden En viktig utgångspunkt för regeringen var att kostnaderna för de statliga stödåtgärderna så långt som möjligt ska bäras av den finansiella sektorn. För att finansiera de åtgärder som vidtagits i enlighet med stödlagen inrättades en stabilitetsfond. Regeringen har i en remiss till Lagrådet föreslagit att fonden ska finansieras genom årliga avgifter från de institut som omfattas av stödlagen. Därigenom skapas ett långsiktigt hållbart finansieringssystem som ligger utanför statsbudgeten. Målet är att stabilitetsfonden inom 15 år ska uppgå till motsvarande 2,5 procent av BNP. Beloppet ska motsvara ungefär vad statliga insatser i samband med finansiella kriser kostat historiskt. Finanskrisen har dämpats Situationen på finansmarknaderna har förbättrats avsevärt under 2009 och riskbilden är mer balanserad än tidigare. Exempelvis har skillnaden mellan interbankräntan och räntan på statsskuldväxlar - den så kallade TED-spreaden - minskat dramatiskt. Den ligger nu nära nivåer som kan anses normala i en lågkonjunktur. Andra riskindikatorer uppvisar en liknande utveckling. De viktigaste faktorerna bakom stabiliseringen på de finansiella marknaderna är centralbankers räntesänkningar och likviditetstillförsel, regeringars åtgärder för att stötta finansiella institut samt en snabb reparation av bankernas balansräkningar. Man bör dock inte underskatta risken för bakslag framöver, t.ex. i spåren av den stigande arbetslöshet och tröga ekonomisk återhämtning som förväntas de närmaste åren. De framtida behoven av stödåtgärder De krisåtgärder som regeringen har vidtagit står under kontinuerlig uppföljning och utvärdering. Det kan konstateras att stödprogrammen hittills har haft god effekt. De har bidragit till att dämpa effekterna av finanskrisen för hushåll och företag, samt förbättrat möjligheterna för en snabbare ekonomisk återhämtning. Samtidigt står det klart att t.ex. garanti- och kapitaltillskottsprogrammen inte bör vara av permanent art och att en avveckling av stödåtgärderna är en förutsättning för att få till stånd en långsiktigt effektiv och fungerande finansmarknad. Det finns annars en risk för att konkurrens- och prissättningsproblem uppstår eller att oönskat riskbeteende uppmuntras. I takt med att konjunkturutsikterna ljusnar och kreditgivningen återgår till det normala, blir frågan allt mer aktuell om hur och när programmen ska avvecklas. Med tanke på krisens omfattning och art är det viktigt att denna diskussion sker i en bred krets av länder. Det är viktigt att de olika stödprogrammen som införts runt om i Europa avvecklas på ett samordnat sätt för att undvika att nya problem uppstår som försvårar finanssektorns återhämtning eller snedvrider konkurrensen. En förutsättning för att programmen ska kunna avvecklas är att finansmarknaden har stabiliserats i en sådan omfattning att en återhämtning är möjlig utan statliga stödinsatser. Regeringen kommer löpande att pröva om nuvarande insatser ska förlängas eller villkoren förändras för att möjliggöra en ordnad avveckling av stödåtgärderna. Inititativ inom EU Inom EU pågår för närvarande ett omfattande arbete med att bl.a. förstärka och förtydliga reglerna för riskhantering, kapitaltäckning och finansiell tillsyn för att motverka att nya kriser uppstår i framtiden. Det handlar t.ex. om att öka kraven på bankernas kapitaltäckning och att stärka regleringen av finansiella företag som till exempel hedgefonder. I syfte att minska de finansiella aktörernas incitament till överdrivet risktagande och ett kortsiktigt agerande pågår även ett arbete med att se över den roll som ersättnings- och bonussystem har spelat i den finansiella krisen. Dessa frågor kommer att ha hög prioritet under det svenska ordförandeskapet under hösten 2009, se även avsnitt 2.6.1. Kompetensförsörjning Utgiftsområdets myndigheter hade under 2008 drygt 4 000 anställda, en minskning med knappt 100 personer jämfört med 2007. Medelåldern, andelen anställda i stockholmsområdet samt personalomsättningen har vidare ökat något jämfört med 2007, men i övrigt är förändringarna små. Den kapitalintensiva verksamheten dominerar utgiftsområdet med hög andel övriga driftskostnader, men det finns ett flertal s.k. kontorsmyndigheter som har en hög personalkostnadsandel. I jämförelse med staten som helhet är utgiftsområdets personal bl.a. något äldre, något kvinnodominerad, i högre grad tillsvidareanställd samt mera geografiskt koncentrerad. 2.4.2 Analys och slutsatser Verksamheten inom utgiftsområdet har i stora drag bedrivits planenligt, inom givna finansiella ramar och med uppställda kvalitetskrav samt med goda kundomdömen. Till avvikelserna hör framför allt de speciella förutsättningar som rått och icke planerade åtgärder som vidtagits till följd av den finansiella oron. Vidare har investeringar i fastigheter blivit betydligt lägre än planerat, avvecklingen av Verva visat sig bli dyrare än ursprungligen beräknat, vissa kvalitetsbrister, bl.a. i någon enstaka statistikprodukt samt mindre träffsäkerhet i vissa prognoser. Det sistnämnda bör ses mot bakgrund av det senaste årets turbulenta utveckling i ekonomin. Riksrevisionen har även redovisat vissa brister i myndigheternas interna styrning och kontroll samt vid införande av elektronisk fakturahantering. Även om regeringen bedömer att myndigheterna i hög grad bidragit till måluppfyllelsen genom att effektivisera statsförvaltningen samt stabilisera och kontrollera finansmarknaderna, finns det utrymme för förbättringar. Bedömningen av myndigheternas utvecklingsarbete är överlag positivt, men möjligheter till förbättringar finns genom att utveckla den interna styrningen och kontrollen, i effektiviseringar, kvalitetsförbättringar samt i en ökad samverkan mellan myndigheter. Andra förbättringsområden är att minska de administrativa kostnaderna av olika regelverk i linje med regeringens mål att minska företagens administrativa kostnaderna med 25 procent till 2010. Ytterligare förbättringsområden är att i ökad grad utnyttja konkurrens genom upphandling, att utveckla nya e-tjänster och att fortsätta automatisera ärendehandläggningen. 2.5 Revisionens iakttagelser m.m. Den årliga revisionen Samtliga årsredovisningar för myndigheterna inom utgiftsområdet har av Riksrevisionen bedömts vara i allt väsentligt rättvisande. Riksrevisionen har dock för sex av utgiftsområdets myndigheter redovisat vissa, främst generella, synpunkter inom tre områden: intern styrning och kontroll, elektronisk fakturahantering samt värdering av tillgångar i samband med ombildning eller avveckling av myndigheter. Statistiska centralbyrån och Statens fastighetsverk har, i likhet med tidigare år, erhållit revisorsrapport i enlighet med 7 § lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. (transparenslagen). Effektivitetsrevisionen - granskningsrapporter från 2008 Utgiftsområdet berörs av ett antal aktuella effektivitetsrevisioner. Avveckling av myndigheter (RiR 2008:18) Riksrevisionen har granskat om regeringens avvecklingar av fem myndigheter har genomförts på ett effektivt sätt och om syftena med omstruktureringarna uppnåtts. Riksrevisionen har funnit ett antal mindre felaktigheter och brister som hämmat effektiviteten i avvecklingarna samt gör bedömningen att det finns utrymme att effektivisera genomförandet av framtida avvecklingar och organisationsförändringar i statsförvaltningen. I betänkandet Statlig förvaltning föreslog finansutskottet att redogörelsen Avveckling av myndigheter läggs till handlingarna (bet. 2008/09:FiU25). Utskottet konstaterade att Riksrevisionen inte funnit några brister som i sig är allvarliga. Finansutskottet förutsätter att regeringen överväger de iakttagelser som framkommit i granskningen. Inriktningen bör enligt utskottet vara att avveckling av myndigheter görs på ett så effektivt och välordnat sätt som möjligt. Riksdagen har beslutat i enlighet med finansutskottets förslag (rskr. 2008/09:244) Vid finansutskottets behandling av Riksrevisionens årliga rapport (bet. 2008/09:FiU13) framhöll dock utskottet den årliga revisionens iakttagelser om bristande intern kontroll i samband med större organisations- och verksamhetsförändringar. Utskottet förutsätter att regeringen framöver försäkrar sig om att den interna kontrollen inte åsidosätts eller på andra sätt blir bristfällig vid sådana förändringar. Ekonomistyrningsverket (ESV) har, tillsammans med Arbetsgivarverket, Kammarkollegiet, Riksarkivet, Riksgäldskontoret, Statens pensionsverk och Statistiska centralbyrån inlett ett utvecklingsarbete för att förbättra stödet till myndigheter vid organisationsförändringar. Även Riksrevisionen deltar i arbetet och delar med sig av sina iakttagelser. Regeringen avser att under våren 2010 återkomma till frågan i den planerade förvaltningspolitiska propositionen. Delpension för statligt anställda - tillämpning och effekter (RiR 2008:27) Rapporten kommenteras i avsnitt 5.4. Effektivitetsrevisionen - uppföljning av tidigare granskningsrapporter Samordnade inköp (RiR 2005:10) I rapporten rekommenderade Riksrevisionen en översyn av systemet med statlig inköpssamordning i sin helhet i syfte att effektivisera organisation, ramavtalsområden och ta till vara statens möjligheter till besparingar. Statskontoret har i juni 2009 på regeringens uppdrag redovisat en översyn av den statliga inköpssamordningen (dnr Fi2008/4012). Rapporten remissbehandlas för närvarande. Krisberedskap i betalningssystemet (RiR 2007:28). Finansinspektionen och Riksgäldskontoret har fortsatt arbetet för att stärka motståndskraften och krisberedskapen i betalningssystemet. Frågorna om det övergripande ansvaret för krisberedskap i betalningssystemet, samt om hur de grundläggande kraven på uthållighet och säkerhet i systemet ska regleras, bereds vidare i Regeringskansliet. Det finanspolitiska ramverket m.m. I denna proposition Förslag till statsbudget, finansplan m.m., avsnitt 12, kommenteras följande tre rapporter: - Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket - Regeringens redovisning i 2008 års ekonomiska vårproposition (RiR 2008:15). - Regeringens hantering av tilläggsbudgeten (RiR 2008:17). - Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket - Regeringens redovisning i budgetpropositionen för 2009 (RiR 2008:30). Pågående effektivitetsrevisioner - Riksrevisionen granskar för närvarande om sammanslagningar av olika regionala myndigheter till en nationell myndighet, s.k. enmyndighetsreformer, har lett till ökad enhetlighet, vilket har framhållits som ett viktigt syfte med reformerna. - Riksrevisionen granskar även om regeringen, Statistiska centralbyrån och övriga berörda myndigheter har säkerställt att redovisningen av utfallet för den offentliga sektorns skatteintäkter är av hög kvalitet. - Riksrevisionen granskar också 20-70 myndigheters IT-investeringar, dels i vilken utsträckning angelägna investeringar inte genomförs, dels i vilken utsträckning IT-investeringar fördyras. - Riksrevisionen har nyligen beslutat att inleda en granskning av statliga garantier i finanskrisen. Syftet med granskningen är att undersöka om regeringens underlag för åtgärderna i de statliga garantisystemen är tillfredställande. EA-värdering av myndigheter I ESV:s årliga mätning av ekonomiadministrativa värden (EA-värden) bedömes hur väl myndigheterna lever upp till kraven i det s.k. EA-regelverket. Värdena för 2008 är i stort sett oförändrade jämfört med föregående år, både för samtliga myndigheter i staten och för utgiftsområdets myndigheter. Det är dock en något högre andel myndigheter i staten med högsta värdet (AA) jämfört med 2007. Inom utgiftsområdet fick 2008 totalt 9 av 12 myndigheter det fullt tillfredsställande värdet AA, jämfört med 11 av totalt 13 myndigheter 2007. Bland frågor med låg relativ poäng finns bland annat rapportering av statlig pensionsrätt, riskanalys, intern styrning och kontroll samt hantering av avtalslicenser. 2.6 Politikens inriktning Mål och politikens inriktning ligger i huvudsak fast tills vidare, såväl för utgiftsområdet som för enskilda delområden. Men olika förändringar planeras till en kommande förvaltningspolitisk proposition våren 2010. Det pågår också ett flertal översyner som kan innebära uppgifts- och strukturförändringar samt ett omfattande förvaltningspolitiskt utrednings- och reformarbete, bl.a. om ny upphandlingslagstiftning, e-förvaltning, och värdegrundsarbete. Av bilagan framgår också de omfattande förändringar som pågår inom statsförvaltningen, bl.a. inrättande av lokala servicekontor, förändringar i och översyn av den regionala samhällsorganisationen samt av ett flertal andra myndigheter. I följande delavsnitt lämnas också en redogörelse för pågående och kommande insatser inom finansmarknadsområdet. 2.6.1 Regeringens aktuella ambitioner inom finansmarknadsområdet Finansmarknaderna är numera integrerade såväl inom EU som globalt. En väl avvägd reglering är en förutsättning för att garantera såväl stabiliteten i systemet som konsumentskyddet. För att möta den internationella konkurrensen måste villkoren för finansiella verksamheter i Sverige också ständigt ses över och anpassas till omvärlden. Detta gällde före den finansiella krisen men har nu blivit ännu mer påtagligt. I det följande lämnas en redogörelse för planerade insatser och reformer. Det svenska ordförandeskapet inom EU avseende finansmarknadsområdet Under det svenska ordförandeskapet kommer regeringen att driva utvecklingen framåt avseende ett antal centrala kärnfrågor inom finansmarknadsområdet. Till dessa hör bl.a. frågor om krishantering, lagstiftningsförslagen om en ny tillsynsstruktur, direktiven om ändringar i kapitaltäckningsdirektiven och direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM). Arbetet med att hantera den nuvarande krisen fortsätter. En viktig fråga är företagens och hushållens kreditförsörjning. I takt med att de finansiella marknaderna stabiliseras kommer frågan om hur de olika stödåtgärderna ska avvecklas på bästa sätt bli alltmer aktuell. Genom finanskrisen har frågan om finansiell stabilitet och krishantering varit i fokus och för att säkerställa en framtida effektiv krishantering krävs fler gemensamt utvecklade organisatoriska och legala ordningar inom EU samt nationellt. Även i internationella fora, som exempelvis G20, finns förslag till ett starkare internationellt ramverk och förstärkt internationell samverkan för att förebygga uppkomsten av nya kriser. Bland de frågor som aktualiserats inom EU återfinns att arbeta för att genomföra en översyn av EU:s gemensamma arrangemang för krishantering, en gemensam legal ordning för ett tidigt ingripande för att förhindra eventuella kriser, samt frågan om ett bättre fungerande insättningsgarantisystem för gränsöverskridande banker. Med bättre beredskap och mer gemensamma regler bör kriser kunna hanteras mer effektivt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Frågor om hur tillsynen över finansiella marknader och finansiella institut inom EU bör utformas har varit föremål för diskussion i olika forum under lång tid. Den pågående finanskrisen har lett till en intensifiering av denna debatt. Europeiska kommissionen har därför presenterat ett meddelande med ledning av en rapport som lades fram i slutet av februari 2009, den så kallade de Larosière-rapporten. På makronivå föreslås inrättandet av ett oberoende råd för systemrisk, European Systemic Risk Board (ESRB) med syfte att följa och säkra den övergripande systemstabiliteten inom alla finansiella sektorer. På mikronivå föreslås en tillsynsstruktur benämnd European System for Financial Supervisors (ESFS) som ska bilda ett nätverk för samverkan mellan nationella tillsynsmyndigheter och inrättande av tre tillsynsmyndigheter på EU-nivå. Sverige stödjer denna ansats. Kommissionen kommer att presentera lagstiftningsförslag under hösten 2009. Det svenska ordförandeskapets målsättning är att nå en överenskommelse om en ny framtida tillsynsstruktur inom EU. En översyn av kapitaltäckningsreglerna för kreditinstitut och värdepappersbolag görs nu inom EU. I ljuset av den finansiella krisen, har det upptäckts en del luckor och brister i befintliga kapitaltäckningsregler. Kapitaltäckningsreglerna för ompaketering av tillgångar, dvs. olika former av värdepapperisering, behöver skärpas. Kapitaltäckningsreglerna behöver också ses över för att bättre kunna ta hänsyn till makroekonomiska aspekter, bl.a. genom att motverka procykliska effekter i det finansiella systemet. I det avseendet är det nödvändigt att ta fram nya metoder för att begränsa osund expansion av kreditinstituts och värdepappersbolags balansräkningar under goda tider och främja motståndskraft genom högre kapitaltäckning. Den finansiella krisen har också visat att utformningen av ersättningar till ledande befattningshavare och nyckelpersoner kan ha betydelse för risktagandet i finansiella institut. Inom ramen för översynen av kapitaltäckningsreglerna har kommissionen i syfte att åstadkomma sunda och långsiktigt hållbara ersättningsprinciper utfärdat tillägg till befintliga rekommendationer för medlemsstaterna när det gäller ersättningar till ledande befattningshavare i börsföretag samt helt nya rekommendationer för ersättningar i finanstjänstesektorn. Rekommendationerna har kompletterats med förslag till nya regler när det gäller ersättningar till såväl högre befattningshavare som andra anställda vars aktiviteter kan väsentligt påverka institutens riskprofil för att minska kortsiktiga risktaganden i dessa institut. Det svenska ordförandeskapets ambition är att under hösten nå en överenskommelse om de nya reglerna mellan medlemsstaterna och att inleda förhandlingar med Europaparlamentet. Arbete med att reformera reglerna för förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM) drivs för närvarande inom ramen för det svenska ordförandeskapet. Förslaget innebär att krav ska kunna ställas på sådana förvaltare avseende bl.a. uppförande, information, hantering av intressekonflikter, riskhanteringssystem, likviditetshantering, värdering av tillgångar och förvaring av tillgångarna i förvaringsinstitut. Förslaget innehåller också krav som rör fonder och förvaltare som hör hemma i tredje land. Regelförslaget har hög prioritet under det svenska ordförandeskapet och strävan är att verka för en lösning som tillgodoser alla medlemsstaters intressen. Övriga reformer inom finansmarknadsområdet En programenlig översyn av prospektdirektivet (2003/71/EG) pågår som kommer att innebära förbättrad rättssäkerhet genom ökad tydlighet, översyn av oproportionerliga krav och åtgärdande av bristande harmonisering. Som ett led i reformarbetet i samband med finanskrisen bedrivs inom EU ett särskilt arbete för att förbättra säkerheten och genomlysningen av handeln med s.k. OTC-derivat och andra komplexa finansiella instrument. Detta inkluderar derivatkontrakt och andra finansiella instrument som handlas utanför de reglerade marknaderna, i första hand derivatkontrakt för överföring av kreditrisk. Arbetet runt clearing och avveckling avser att riva ännu kvarstående hinder för en fullt integrerad marknad för handel med finansiella instrument inom EU. Arbetet inkluderar även de avslutande momenten efter avslut, dvs. hantering av betalning och överföring av ägande av värdepapper samt värdepappersförvaring med relaterade tjänster. Kommissionen har överlämnat ett meddelande om s.k. Packaged Retail Investment Products till rådet och Europaparlamentet. Meddelandet syftar till att se över enhetligheten i EU:s lagstiftning för olika investeringsprodukter till privatkunder. Behovet av enhetlig reglering har ytterligare tydliggjorts under den finansiella krisen. Förhandlingarna om ett nytt direktiv för försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) har nyligen avslutats. Direktivet planeras att antas i sin slutliga lydelse senare i höst. Redan nu pågår ett omfattande arbete med genomförandebestämmelser - ett arbete som ställer stora krav på Finansinspektionen. Genom lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut inrättades en stabilitetsfond för att finansiera stödåtgärder. I samma proposition, som låg till grund för stödlagstiftningen, aviserade regeringen att man skulle återkomma med förslag om införande av en s.k. stabilitetsavgift - att betalas av de kreditinstitut och andra företag som omfattas av stödsystemet - för att tillföra stabilitetsfonden de medel som behövs. Regeringen avser under hösten 2009 att besluta om en proposition med förslag om införande av stabilitetsavgift. Några ytterligare reformeringar kommer att föreslås under pågående riksmöte, vilka beskrivs i avsnittet om Finansinspektionen 9.4.2. Effektiva finansmarknader Den finansiella kris som nu håller på att avta skiljer sig i flera avseenden från krisen i början av 1990-talet. Den har tydligt visat på behovet av ett effektivt krishanteringssystem som är flexibelt nog för att kunna tillämpas vid olika typer av kriser. Regeringen överväger därför att initiera en utvärdering för att ta fram ett underlag för långsiktiga effektiva insatser som kan motverka nya framtida störningar. Som en del bör den reglering för omhändertagande av banker och vissa andra kreditinstitut i kris som infördes hösten 2008 analyseras för att få underlag till ett beslut om i vilken mån regelverket ytterligare behöver kompletteras för att få ett så effektivt krishanteringssystem som möjligt. Det är angeläget att skattereglerna för olika sparformer är utformade så att likartade ekonomiska aktiviteter behandlas på ett skattemässigt neutralt sätt. Reglerna bör vara enkla och effektiva samt även beakta den pågående integrationen av de finansiella marknaderna i Europa. Regeringen har därför påbörjat ett arbete med att se över beskattningen av sparande. Översynen omfattar sparande genom indirekt aktieägande via en kapitalförsäkring, men även former av värdepapperssparande. Särskilda skattefrågor finns även kopplade till den fortsatta integrationen av EU:s inre marknad för finansiella tjänster, bl.a. vad avser beskattningen av svenska fondbolag. Utvecklingen inom det finansiella området har också pekat på behovet av att stärka samverkan mellan finansbranschen, myndigheterna och regeringen. En kommitté, Finansmarknadskommittén (Dir. 2009:22), har därför tillkallats med uppdraget att utgöra ett forum för dialog och samråd kring den finansiella sektorns villkor för att främja stabilitet, förtroende, effektivitet och utvecklingsmöjligheter. Finansmarknadskommittén ska bl.a. verka för en diskussion om värdegrund, etik och förhållningssätt inom finanssektorn. Kommittén ska också initiera en diskussion om hur den finansiella sektorns risker för samhällsekonomin kan begränsas, bl.a. genom att ersättningssystemen inte ska uppmuntra till ett samhällsekonomiskt alltför stort risktagande. Frågor om folkbildning i privatekonomiska frågor och ökad konsumentkunskap om finanssektorn utgör också ett led i kommitténs uppdrag, samt att verka för att förbättra kompetensförsörjningen inom området. Den turbulenta utvecklingen på finansmarknaden har också understrukit behovet av att få ökad kunskap om marknadens funktionssätt och i övrigt förbättra riskhanteringen i finansiella verksamheter. Därför ska ett nationellt långsiktigt program för finansmarknadsforskning genomföras. Årligen avsätts 30 miljoner kronor till forskning om de finansiella marknaderna. Programmet ska utformas så att det stöder utvecklingen av internationellt konkurrenskraftig grundforskning av hög vetenskaplig kvalitet men också ge bidrag till en effektiv interaktion mellan forskare och finansmarknadens aktörer genom hög relevans i problemformulering och tillämpning. Kunniga konsumenter I dag erbjuds konsumenterna ett brett utbud av finansiella tjänster, samtidigt som krav ställs på genomtänkta beslut om t.ex. olika former av pensionssparande eller bostadslån. För att fullt ut kunna utnyttja valmöjligheterna krävs att konsumenterna har tillräckliga kunskaper om olika produkters kostnader, risker och förväntade avkastning. Finansinspektionen tillförs därför även resurser 2010 för att på regeringens uppdrag fortsätta att, i samverkan med olika berörda aktörer, leda konsumentsatsningen om ökad information och förbättrade kunskaper om finansiella tjänster. Bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering Regeringen kommer under 2010 att fortsätta att aktivt delta och driva det internationella samarbetet kring att sätta höga globala standarder för att motverka att de finansiella systemen utnyttjas för, penningtvätt eller finansiering av terrorism, bl.a. i Financial Action Task Force (FATF). FATF är standardsättare inom ovan nämnda områden och har även i uppdrag att följa upp hur medlemsländerna följer FATF:s rekommendationer och föreslå förbättringsåtgärder. Finansinspektionen har getts extra resurser för att samordna tillsynen över de aktörer som är skyldiga att följa det nya regelverket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Finansinspektionen stärks Finansinspektionen har till uppgift att bidra till ett stabilt och väl fungerande finansiellt system och till konsumentskyddet inom det finansiella området. Flera av de planerade reformerna inom finansmarknadsområdet kommer att öka belastningen på Finansinspektionen. Finansinspektionen har fått utökade uppgifter avseende arbetet med samlade kapitalbedömningar och det kommande Solvens 2-regelverket. Därutöver har myndighetens uppgifter utvidgats i samband med den finansiella krisen och de åtgärder som vidtagits genom regeringens stabilitetsplan. Finansinspektionen står vidare inför nya och utvecklade krav på samordning av tillsyn för gränsöverskridande tillsynsarrangemang vilka finns inom bankområdet, försäkringsområdet och för finansiella konglomerat. Myndigheten tillförs därför från 2010 en permanent resursförstärkning på 28 miljoner kronor. Totalt har Finansinspektionens tillförts omkring 50 miljoner kronor i resursförstärkning sedan 2008. Inom Finansinspektionen pågår ett förändringsarbete som syftar till en mer effektiv verksamhet. Regeringen ser positivt på Finansinspektionens ambitioner och de initiativ till förändringar som myndigheten nu vidtar. Riksgäldskontorets centrala roll Riksgäldskontoret har utöver förvaltningen av statsskulden och statens kreditförsörjning en viktig roll för statens centrala finansförvaltning. Sedan den 1 november 2008 är Riksgäldskontoret även stödmyndighet enligt lagen om statligt stöd till kreditinstitut. Inriktningen för den statliga finansförvaltningen är att tillhandahålla system och tjänster så att de statliga myndigheterna på ett effektivt och säkert sätt ges tillgång till de medel som riksdag och regering beslutat om. I rollen ligger också att låna upp medel när statens budget visar underskott och för att ersätta tidigare upplåning. Ledande för detta arbete är att statsskulden ska förvaltas så att kostnaderna långsiktigt minimeras samtidigt som risken beaktas. Stödmyndighetens åtgärder ska inriktas på händelser som skulle kunna åsamka allvarliga störningar i det inhemska finansiella systemet. Åtgärderna ska utformas så att skattebetalarnas medel inte äventyras. Ett stabilare och effektivare pensionssystem Regeringen avser att vidta åtgärder för att öka effektiviteten i det svenska pensionssystemet. Premiepensionssystemet reformeras med inriktning på att förbättra det statliga alternativet i systemet och ge icke-väljarna en förvaltning som är bättre anpassad till den enskilde spararens ålder och riskvilja. Reformeringen rör även i vilken mån det statliga alternativet ska vara valbart och möjligt att kombinera med placeringar på fondtorget. Kunskaperna om det allmänna pensionssystemet bör höjas. Vidare bör den kundnära servicen, samt styrning och ledning inom pensionsadministrationen effektiviseras. Därför har regeringen beslutat att det ska bildas en samordnad pensionsmyndighet den 1 januari 2010. Premiepensionsmyndighetens verksamhet och de delar av Försäkringskassan som avser pensionshantering ska flyttas över till den nya myndigheten. En översyn av AP-fondernas regelverk planeras. Regeringen avser att inom ramen för utvärderingen av AP-fondernas förvaltning följa upp vilka initiativ i första hand Första-Fjärde AP-fonderna har tagit för att undersöka möjligheter till ytterligare samarbete i kostnadsbesparande syfte. Kostnaderna för att administrera ålderspensionssystemet är i dag betydande. De har ökat markant sedan pensionsreformens genomförande. En bidragande orsak är kostnaderna för AP-fondernas förvaltning och ökningen av dessa kostnader till följd av de förändringar i regelverk som skedde i samband med pensionsreformen. AP-fondernas administrationskostnader belastar ålderspensionssystemet och därmed pensionerna. Pensionsgruppen inleder därför en översyn av AP-fondernas administration och placeringsregler i syfte att minska administrationskostnaderna. 2.6.2 Fortsatt arbete med att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen Det är angeläget att välfärdssystemen är långsiktigt hållbara och rättssäkra. Det är därför viktigt att utbetalningar sker enbart till de som är berättigade till stöd. För att bibehålla förtroendet och legitimiteten för välfärdssystemen är det viktigt att myndigheterna inom utgiftsområdet underlättar för medborgare och företag att göra rätt för sig. Ekonomistyrningsverket (ESV) och Statens pensionsverk (SPV) kommer i likhet med vad som sker under innevarande år bidra i detta arbete. Som ett led i arbetet har ESV fått i uppdrag att utveckla en utvärderingsmodell som ska ge möjlighet för regeringen och myndigheterna att årligen följa insatser avseende den kontrollverksamhet som är kopplad till felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. SPV kommer att fortsätta arbetet med att utveckla sitt elektroniska informationsutbyte med andra myndigheter samt arbetet med att kvalitetssäkra sina tjänster, processer och information. Generella åtgärder som syftar till att säkerställa att rätt utbetalning sker i tid endast till den som är berättigad till stöd redovisas även i Förslag till statsbudget, finansplan m.m. avsnitt 12.4 Arbetet mot felaktiga utbetalningar inom välfärdssystemen. 3 Statlig förvaltningspolitik 3.1 Omfattning Den statliga förvaltningspolitiken syftar till att skapa bästa möjliga förutsättningar för att genomföra regeringens politik inom olika områden på ett effektivt och rättssäkert sätt till nytta för medborgare och företag. Avsnittet omfattar styrning, ledning, organisation och verksamhetsutveckling, viss efterfrågestyrd stabsverksamhet och myndighetsservice samt förvaltning och utveckling av den ekonomiska styrningen och budgetprocessen. De myndigheter som ingår i området är Ekonomistyrningsverket (ESV), Kammarkollegiet och Statskontoret. Statliga arbetsgivarfrågor redovisas i avsnitt 5. Frågor om den regionala samhällsorganisationen, inklusive länsstyrelserna, redovisas under utgiftsområde 1 Rikets styrelse, avsnitt 8. 3.2 Mål Svensk statsförvaltning ska vara rättssäker, effektiv och medborgarorienterad. Detta ska uppnås genom att utveckla styrning, och då inte minst ekonomisk styrning, samt ledning och organisering av statlig förvaltning. Här ingår också att säkerställa att alla myndigheter systematiskt och kontinuerligt bidrar till förvaltningens verksamhetsutveckling. Under 2009 har regeringens mål för den statliga förvaltningspolitiken sammanfallit med målet för utgifsområdet, dvs. att stärka statsförvaltningens förmåga att lösa sina uppgifter rättssäkert och effektivt till nytta för medborgare, näringsliv och beslutsfattare. De förvaltningspolitiska prioriteringarna under perioden har främst varit: - att klargöra statens roll och uppgifter, - att sätta medborgare och företag i centrum genom ökad samverkan mellan myndigheter, - att förbättra styrningen genom en tydligare rollfördelning mellan regeringen och myndigheterna samt - att effektivisera förvaltningen och förenkla möten med medborgare och företag genom e-förvaltning. 3.3 Resultatredovisning 3.3.1 Resultat Internationell jämförelse Det finns i dag inga vedertagna metoder som gör det möjligt att mäta hur väl olika länders förvaltningar fungerar. Metoder saknas också för bedömningar av kvaliteten i den offentliga verksamheten. Ett arbete har emellertid påbörjats inom OECD som syftar till att på sikt utarbeta indikatorer avseende effekter och resultat. Arbetet påbörjades 2004. I ett första steg är avsikten bl.a. att jämföra hur mycket resurser som avsätts för offentlig verksamhet samt hur skatte-, budget- och finanspolitiska kontrollsystem är utformade. Syftet är också att ge en bild av de offentligt anställda i termer av bl.a. ålders- och könsfördelning samt kompetens. Även utvecklingen av e-förvaltningen kommer att belysas. Resultatet av arbetet, som benämns Government at a Glance (GaaG), kommer att offentliggöras av OECD under hösten 2009. Sverige följer OECD:s arbete på nära håll genom att ingå i en styrgrupp som är knuten till GaaG. Medborgarnas syn på förvaltningen Statskontoret har på regeringens uppdrag sammanställt och analyserat resultatet från myndigheternas brukarundersökningar (Statskontoret 2009:1). Enligt rapporten genomför närmare 60 procent av förvaltningsmyndigheterna löpande olika former av brukarundersökningar för att ta reda på hur deras verksamhet uppfattas av medborgare och företag. Sammanställningen visar att ca 75 procent av brukarna ger minst godkänt betyg åt de verksamheter som de har kommit i kontakt med. Andra brukarundersökningar visar på brister i förvaltningens service till medborgarna, men också på förbättringar. Av Svenskt Kvalitetsindex rapport Myndigheter 2008 framgår bl.a. att betyget på klagomålshantering är lågt. Samtidigt konstateras i Företagarnas Myndighetsranking 2008 att myndigheterna blir allt bättre på att bemöta och ge service till småföretagen. Enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet är förtroendet för samhällsinstitutioner generellt sett relativt stabilt i Sverige och det gäller t.ex. i stor utsträckning för myndigheter. Det är också värt att notera att förtroendet för de flesta institutioner har stigit något under 2000-talet (SOM-rapport 2008:25). Regeringen bedriver ett aktivt förändringsarbete Inom ramen för den statliga förvaltningspolitiken bedriver regeringen ett aktivt förändringsarbete. Nedan ges exempel på områden som varit föremål för utredning och på beslut som fattats för att förbättra förvaltningens sätt att fungera. Antalet myndigheter fortsätter att minska Regeringen har redan genomfört och därutöver inlett en rad organisationsförändringar i syfte att förstärka och effektivisera den statliga förvaltningen. Antalet myndigheter fortsätter att minska. Den 1 juli 2009 fanns 33 färre statliga myndigheter jämfört med ett år tidigare. En beskrivning av statsförvaltningens utveckling i termer av organisations- och strukturförändringar ges i bilagan. Vad staten ska göra och hur 2006 års förvaltningskommitté har haft regeringens uppdrag att göra en bred översyn av den statliga förvaltningens uppgifter och organisation. Kommittén, som redovisade sitt slutbetänkande Styra och ställa - förslag till en effektivare statsförvaltning (SOU 2008:118) i december 2008, har behandlat områden som: - det statliga åtagandet, - myndigheternas konkurrensutsatta verksamhet, - styrning av förvaltningen, - organisering av förvaltningen, - organiseringen av EU-arbetet, - kompetensförsörjning, - värdegrund för statsförvaltningen samt - effektiviseringar och besparingar. Kommitténs betänkande har remissbehandlats och bereds nu inom Regeringskansliet. Regeringens stabsstöd har effektiviserats Förslagen i Stabsutredningens slutbetänkande Ett stabsstöd i tiden (SOU 2008:22) ledde bl.a. till att Verket för förvaltningsutveckling (Verva) avvecklades den 31 december 2008. En särskild utredare har tillsatts för att ansvara för avvecklingen. För att stärka och effektivisera viss stabsverksamhet inom det förvaltningspolitiska området, främst inom områdena utvärdering, kompetensförsörjning och e-förvaltning, har regeringen vidtagit följande åtgärder. En e-delegation (dir. 2009:19) har inrättats under 2009 för att uppnå en ökad samordning av e-förvaltningen i enlighet med regeringens e-handlingsplan. Kammarkollegiet har övertagit dels samordningen av IT-upphandlingen för den offentliga förvaltningen från Verva, dels ett antal administrativa uppgifter från Regeringskansliet. Kompetensrådet för utveckling i staten har inrättats för att bistå regeringen i frågor som rör kompetensförsörjning (se vidare avsnitt 5). Statskontorets roll som ett uppföljnings- och utredningsorgan, nära kopplat till Regeringskansliet, har stärkts. Lagändring öppnar för bättre service till medborgarna Regeringen har utsett en särskild utredare som ska stödja de statliga myndigheterna i deras arbete med att inrätta gemensamma lokala servicekontor (dir. 2007:68). I uppdraget ingår att utreda former för samverkan mellan statliga myndigheter och kommuner och möjligheterna till samverkan med viss kommersiell service. I ett delbetänkande (SOU 2008:34) lämnades förslag till förändringar i lagen (2004:543) om samtjänst vid medborgarkontor. Förändringarna har nu genomförts. Genom ändringarna ska samverkan underlättas och hanteringen av samtjänstavtalen förenklas. En ny förordning, förordningen (2009:315) om samtjänst vid medborgarkontor, och förändringarna i lagen trädde i kraft den 1 juni 2009 (prop. 2008/09:123, bet. 2008/09:KU22, rskr. 2008/09:223). Ett andra delbetänkande, Styr samverkan - för bättre service till medborgarna (SOU 2008:97), har remissbehandlats och bereds nu inom Regeringskansliet. Utredningen ska lämna ett samlat slutbetänkande i november 2009. Bättre underlag för genomlysning av myndigheterna Statskontoret har på regeringens uppdrag tagit fram ett förslag till modell för externa myndighetsanalyser (Statskontoret 2008:17). Analyserna ska utgöra ett underlag för regeringens bedömningar av om en myndighet är rustad för att möta förändringar på sitt område, om regeringens styrning är ändamålsenlig och om verksamheten är avgränsad på lämpligt sätt. Myndighetsanalyserna ska vidare belysa hur myndigheten arbetar och samverkar för att säkerställa en rättssäker, effektiv och medborgar- och företagsorienterad förvaltning. Därmed kan myndighetsanalyserna fungera som ett stöd i regeringens dialog med myndigheterna. Statskontoret har på regeringens uppdrag genomfört en myndighetsanalys av Länsstyrelsen på Gotland (Statskontoret 2009:10). Detta behandlas närmare under utgiftsområde 1 Rikets styrelse, avsnitt 8. Högt tempo i arbetet med e-förvaltningen Regeringen har sedan den tillträdde reformerat styrningen och organiseringen av e-förvaltningsarbetet. Utgångspunkten har varit att bygga vidare på de goda erfarenheter som gjorts i statsförvaltningen. Samtidigt måste regeringen se till att sådana problem och möjligheter som ingen enskild myndighet på ett effektivt sätt kan hantera omhändertas på central nivå. Regeringen har därför stärkt den interna samordningen genom inrättandet av en statssekreterargrupp för e-förvaltning. Under 2008 beslutade regeringen om en gemensam handlingsplan för e-förvaltning. Vidare har en delegation för e-förvaltning, E-delegationen, inrättats. Delegationen består av 13 generaldirektörer, bl.a. för några av de tyngsta IT- myndigheterna, och av den verkställande direktören för Sveriges kommuner och landsting. Uppgiften är att på ett mer operativt sätt genomföra regeringens handlingsplan och koordinera myndigheternas arbete. I ett första steg ska delegationen utarbeta en strategi för myndigheternas arbete med e-förvaltning. Här ingår att hantera frågan om eID och att föreslå hur statens administrativa verksamhet bör organiseras och bedrivas. Ny reglering av vidareutnyttjande av offentlig information Det s.k. PSI-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn) syftar till att skapa förutsättningar för en europeisk informationsmarknad, genom att tydliggöra och åstadkomma enhetliga villkor för vidareutnyttjande av handlingar som produceras inom den offentliga sektorn. Nationella bestämmelser till skydd för den personliga integriteten påverkas inte av direktivet. Genom att de svenska myndigheterna har informationstillgångar av hög kvalitet i elektronisk form, är potentialen för fortsatt utveckling av vidareutnyttjande av sådan information stor. Ett förslag till en lag om vidareutnyttjande av handlingar, genom vilken ett korrekt genomförande av direktivet säkerställs, är under beredning i Regeringskansliet. Avsikten är att nödvändiga författningsändringar ska kunna träda i kraft den 1 juli 2010. Elektroniska inköpsprocesser Åtgärder som rör utveckling av elektroniska inköpsprocesser behandlas i avsnitt 4 Effektiv upphandling. Ekonomistyrningsverket Ekonomistyrningsverket (ESV) har bistått regeringen med underlag i syfte att öka effektiviteten samt förbättra den interna styrningen och kontrollen i statsförvaltningen. ESV har även samordnat den statliga internrevisionen. Myndigheten har vidare utvecklat och förvaltat regelverk och metoder för en ändamålsenlig ekonomisk styrning på alla nivåer i staten. ESV har under 2009 påbörjat det fleråriga uppdraget att vara sammankallande myndighet samt leda och fördela arbetet i ett samverkansuppdrag för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. ESV ska även leda den del av arbetet som avser systemövergripande riskanalyser. Utvecklingen av den ekonomiska styrningen, den interna styrningen och kontrollen samt arbetet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen beskrivs utförligare i Förslag till statsbudget, finansplan m.m., avsnitt 12.3 och 12.4. EU-revisionen ESV har det samlade ansvaret för EU-revisionen avseende sju fonder under programperioden 2007-2013. ESV är även attesterande organ för Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. Under 2008 har ESV:s uppbyggnadsarbete avseende revisionen fortsatt. En omfattande rekrytering har genomförts under våren 2009 för att möjliggöra det ökade behovet av revision. Verksamhetens kompetens har enligt myndigheten säkerställts. ESV har i enlighet med EU-regelverket redovisat revisionsstrategier och bedömt hur förvaltnings- och kontrollsystem bör utformas för ett antal EU-fonder. Hittills har åtta av totalt nio revisionsstrategier för fonderna godkänts av EU-kommissionen. 3.3.2 Analys och slutsatser Redovisningen av regeringens arbete med att utveckla den statliga förvaltningen planeras, som tidigare aviserats, att ske samlat i en förvaltningspolitisk proposition till riksdagen under våren 2010. Sedan regeringen tillträdde 2006 har en rad utredningar tillsatts med uppdrag att se över centrala frågor inom området. Flertalet av utredningarna har nu inkommit med sina slutbetänkanden. Med utgångspunkt i dessa utredningar pågår arbetet med den förvaltningspolitiska propositionen. 3.4 Politikens inriktning I avvaktan på den planerade förvaltningspolitiska propositionen ligger såväl förvaltningspolitiska mål som prioriteringar fast. Den fortsatta hanteringen av regionfrågan Försöksverksamheten i Skåne och Västra Götalands län upphör enligt lagen (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning den sista december 2010. Regeringen avser att senast i början av 2010 lämna förslag till riksdagen med innebörden att Skåne, Västra Götalands och Hallands läns landsting samt Gotlands kommun från den 1 januari 2011 övertar vissa statliga uppgifter. Ansvarsfördelningen mellan staten och dessa landsting samt Gotlands kommun ska i princip följa den som för närvarande gäller för försöksverksamheten i Skåne och Västra Götalands län. Översyn av den statliga regionala förvaltningen Regeringen beslutade den 16 juni 2009 att en utredare ska genomföra en översyn av den statliga regionala förvaltningen (dir. 2009:62). Utredaren ska ge förslag på hur den statliga regionala förvaltningens utformning kan bli tydligare, mer samordnad och ändamålsenlig. Uppdraget ska slutredovisas senast den 15 december 2012. Offentlig tillsyn ska bli mer enhetlig, tydlig och effektiv Regeringen avser att i en skrivelse till riksdagen under hösten 2009 presentera grundläggande och tydliga principer för utformningen av den offentliga tillsynen. Medborgarna ska genom en väl fungerande tillsyn kunna vara förvissade om att deras intressen tas till vara. En större enhetlighet medför även förenklingar för företag. Skrivelsen är avsedd att vara en utgångspunkt för det fortsatta arbetet med att förbättra tillsynen. Regeringen driver på IT-utvecklingen inom EU Regeringen anser att en effektiv e-förvaltning kan främja utvecklingen av den inre marknaden. Detta kan komma till stånd genom att underlätta informationsutbytet mellan medborgare, företag och förvaltning inom EU, göra förvaltningen mer tillgänglig för alla, bidra till ett mer hållbart samhället, samt till att effektivisera förvaltningarna inom EU. Regeringen har beslutat att hålla ett informellt möte med EU:s e-förvaltningsministrar följt av en konferens på temat eGovernment i Malmö i november 2009. Ministermötet och konferensen kommer bl.a. att fokusera på vad som kan göras inom EU med hjälp av en mer digital förvaltning så att medborgare och företag enklare ska kunna röra sig mellan medlemsstaterna för att t.ex. arbeta och studera. Regeringens målsättning är att en ministerdeklaration antas vid ministermötet, och att denna läggs till grund för kommissionens handlingsplan för eGovernment under 2010. Utvecklad framtida finansiell styrning ESV har fått i uppdrag av regeringen att utifrån regeringens behov av en ändamålsenlig och effektiv styrning av myndigheterna lämna förslag till en långsiktigt stabil utformning av den finansiella styrningen i staten. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2009. 3.5 Budgetförslag 3.5.1 1:1 Statskontoret Tabell 3.1 Anslagsutveckling för 1:1 Statskontoret Tusental kronor 2008 Utfall 58 830 Anslags- sparande -96 2009 Anslag 88 586 1 Utgifts- prognos 84 600 2010 Förslag 82 347 2011 Beräknat 86 023 2 2012 Beräknat 86 158 3 1 Inklusive tilläggsbudget till statsbudgeten 2009 (prop. 2008/09:99, bet. 2008/09:FiU21). 2 Motsvarar 85 330 tkr i 2010 års prisnivå. 3 Motsvarar 85 012 tkr i 2010 års prisnivå. Anslaget används för Statskontorets förvaltningskostnader och för regeringens behov av vissa förvaltningspolitiska insatser. Statskontoret har också möjlighet att ta ut avgifter om det finns avsevärda extraordinära kostnader kopplade till projekten. Regeringens överväganden Tabell 3.2 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:1 Statskontoret Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 93 586 93 586 93 586 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 2 916 3 700 4 217 Beslut 3 100 8 165 7 686 Överföring till/från andra anslag -16 953 -19 125 -19 226 Övrigt 3 -302 -303 -104 Förslag/beräknat anslag 82 347 86 023 86 158 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2009 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. 3 Övergångseffekten till följd av kostnadsmässig avräkning av myndigheternas förvaltningsutgifter redovisas under Övrigt. Anslaget ökar 2010 med 2 000 000 kronor och 2011 med ytterligare ca 3 000 000 kronor för att förstärka uppföljnings- och utvärderingsverksamheten vid Statskontoret. Anslaget ökas även med 1 100 000 kronor för regeringens arbete med e-förvaltning. Som en konsekvens av riksdagens beslut med anledning av 2009 års ekonomiska vårproposition (prop. 2008/09:100, bet. 2008/09:KU26, rskr. 2008/09:305) minskas anslaget med 16 953 000 kronor. Det under utgiftsområde 1 Rikets styrelse uppförda anslaget 4:1 Regeringskansliet m.m. ökas med motsvarande belopp. Regeringen föreslår att anslaget för 2010 uppgår till 82 347 000 kronor, varav regeringen beräknar att 76 407 000 kronor disponeras av Statskontoret. För 2011 beräknas anslaget till 86 023 000 kronor och för 2012 till 86 158 000 kronor. 3.5.2 1:2 Kammarkollegiet Tabell 3.3 Anslagsutveckling för 1:2 Kammarkollegiet Tusental kronor 2008 Utfall 33 498 Anslags- sparande 808 2009 Anslag 53 951 1 Utgifts- prognos 50 795 2010 Förslag 60 469 2011 Beräknat 63 508 2 2012 Beräknat 63 795 2 1 Inklusive förslag till tilläggsbudget i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 63 181 tkr i 2010 års prisnivå. Anslaget används för Kammarkollegiets förvaltningskostnader och inkluderar kollegiets kostnader för att bevaka statens rätt och andra allmänna intressen samt vissa mindre skadestånd enligt 4 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk. Utöver förvaltningsanslaget disponerar Kammarkollegiet anslagsposter under ett femtiotal anslag inom 16 utgiftsområden för olika ändamål. Av Kammarkollegiets verksamhet finansieras drygt hälften genom avgifter. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 3.4 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentlig-rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 2008 4 364 0 10 941 -6 577 Prognos 2009 4 300 0 11 700 -7 400 Budget 2010 4 300 0 11 000 -6 700 Den avgiftsbelagda offentligrättsliga verksamheten avser Auktorisation av tolkar m.m. och Stiftelserätt. Verksamheten är anslagsfinansierad. I samband med ansökan tas en avgift ut enligt avgiftsförordningen (1992:191). Kammarkollegiet disponerar inte ansökningsavgifterna. Tabell 3.5 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt -kostnad) Utfall 2008 271 279 274 139 -2 860 Prognos 2009 309 374 328 174 -18 800 Budget 2010 310 000 314 000 -4 000 Uppdragsverksamheten avser Administrativ service, Kapitalförvaltning, Försäkringsverksamhet, Upphandling av informationsteknik, Fordringsbevakning och Registrering av trossamfund. Intäkternas och resultatets storlek inom uppdragsverksamheten beror i huvudsak på Försäkringsverksamheten. Kostnaderna inom Försäkringsverksamheten består till största delen av försäkringsersättningar. Avgiften för IT-upphandlingen ska sättas så att full kostnadstäckning uppnås. Över- och underskott bör balanseras över flera verksamhetsår eftersom kostnaderna uppstår i inledningen av upphandlingen medan intäkterna kommer först när avtalen är tecknade. Intäkterna, som är baserade på leverantörernas omsättning på ramavtalen, faktureras kvartalsvis i efterskott och varierar mellan kvartalen på grund av säsongsvariationer i försäljningen. Regeringens överväganden Tabell 3.6 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:2 Kammarkollegiet Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 55 751 55 751 55 751 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 1 828 2 126 2 388 Beslut -1 100 1 610 1 618 Överföring till/från andra anslag 4 000 4 021 4 039 Övrigt 3 -10 Förslag/beräknat anslag 60 469 63 508 63 795 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2009 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. 3 Övergångseffekten till följd av kostnadsmässig avräkning av myndigheternas förvaltningsutgifter redovisas under Övrigt. Anslaget ökas med 1 000 000 kronor från 2010 till följd av att Svenska kyrkan jämställts med andra trossamfund i fråga om vigseltillstånd och förordnande av vigselförrättare i lagen (1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom trossamfund, samtidigt som domare inte längre förrättar vigslar (prop. 2008/09:80). Med anledning av förändringen får Kammarkollegiet en ökad arbetsbörda eftersom antalet ärenden ökar. Finansiering sker genom att anslaget 1:5 Sveriges domstolar under utgiftsområde 4 Rättsväsendet minskas med motsvarande belopp. Anslaget ökas med 900 000 kronor för 2010 och med 600 000 kronor från 2011 för uppgiften att följa upp verksamhet som bedrivs enligt lagen (2004:543) om samtjänst vid medborgarkontor. Finansiering sker genom att anslaget 2:1 Försäkringskassan under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, anslaget 1:1 Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv och anslaget 1:1 Skatteverket under utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution minskas med 300 000 kronor vardera för 2010 och med 200 000 kronor vardera från 2011. Anslaget ökas med 4 000 000 kronor för uppgifter som överförts från Regeringskansliet. Här ingår att redovisa utdelningar, köp, försäljningar, aktieägartillskott och andra ekonomiska händelser när det gäller statens aktier och andelar i bolag som förvaltas av Regeringskansliet. Vidare ingår vissa administrativa kontroll- och prövningsmoment vid bidragsgivning samt att praktiskt hantera t.ex. utbetalningar och återkrav av vissa anslag. Finansiering sker genom att anslaget 4:1 Regeringskansliet m.m. under utgiftsområde 1 Rikets styrelse minskas med motsvarande belopp. Anslaget minskas med 3 000 000 kronor för att finansiera ökade kostnader för avveckling under anslaget 1:3 Avvecklingsmyndigheten för Verket för förvaltningsutveckling. Regeringen föreslår att anslaget för 2010 uppgår till 60 469 000 kronor. För 2011 beräknas anslaget till 63 508 000 kronor och för 2012 till 63 795 000 kronor. Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2010 besluta om en rörlig kredit i Riksgäldskontoret på högst 355 000 000 kronor för att tillgodose Kammarkollegiets behov av likviditet i samband med inrättande av nya myndigheter. Skälen för regeringens förslag: I avvaktan på ett riksdagsbeslut om anslag för ändamålet anser regeringen att tillgångar och övriga utgifter för nya myndigheters räkning vid anskaffningstillfället tillfälligt bör finansieras från en kredit hos Kammarkollegiet. När en myndighet har bildats ska anskaffningen av tillgångar eller övriga utgifter inklusive ränta regleras genom betalning från den nya myndigheten till krediten hos Kammarkollegiet. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att för 2010 låta Kammarkollegiet disponera en kredit i Riksgäldskontoret på högst 355 000 000 kronor för att tillgodose behovet av likviditet i samband med inrättande av nya myndigheter. 3.5.3 1:3 Avveckling av Verket för förvaltningsutveckling Tabell 3.7 Anslagsutveckling för 1:3 Avveckling av Verket för förvaltningsutveckling Tusental kronor 2008 Utfall 56 557 Anslags- sparande 2 944 2009 Anslag 37 442 1 Utgifts- prognos 36 916 2010 Förslag 8 001 2011 Beräknat 0 2012 Beräknat 0 1 Inklusive tilläggsbudget till statsbudgeten 2009 (prop. 2008/09:99, bet. 2008/09:FiU21) och förslag till tilläggsbudget i samband med denna proposition. Anslaget används för kostnader som uppstår i samband med avvecklingen av Verket för förvaltningsutveckling (Verva). Regeringens överväganden Tabell 3.8 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:3 Avveckling av Verket för förvaltningsutveckling Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 11 515 11 515 11 515 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 0 240 475 Beslut -100 -8 270 -8 435 Överföring till/från andra anslag -3 414 -3 485 -3 555 Övrigt 3 Förslag/beräknat anslag 8 001 0 0 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2009 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. 3 Övergångseffekten till följd av kostnadsmässig avräkning av myndigheternas förvaltningsutgifter redovisas under Övrigt. Som en konsekvens av riksdagens beslut med anledning av 2009 års ekonomiska vårproposition (prop. 2008/09:100, bet. 2008/09:KU26, rskr. 2008/09:305) minskas anslaget med 3 400 000 kronor. Det under utgiftsområde 4 Rättsväsendet uppförda anslaget 1:5 Sveriges Domstolar ökas med motsvarande belopp. Tiden och kostnaden för avvecklingen är svårbedömda. Regeringens bedömning är att medel behövs 2010 och föreslår därför att anslaget för 2010 uppgår till 8 001 000 kronor. Finansiering sker bl.a. från anslaget 1:2 Kammarkollegiet med 3 000 000 kronor. För 2011 och 2012 beräknas inga medel. 3.5.4 1:8 Ekonomistyrningsverket Tabell 3.9 Anslagsutveckling för 1:8 Ekonomistyrningsverket Tusental kronor 2008 Utfall 108 601 Anslags- sparande 5 433 2009 Anslag 121 286 Utgifts- prognos 116 876 2010 Förslag 124 070 2011 Beräknat 124 943 1 2012 Beräknat 125 555 1 1 Motsvarar 124 470 tkr i 2010 års prisnivå. Anslaget används för Ekonomistyrningsverkets (ESV) förvaltningskostnader, kostnader för att förvalta statens informationssystem för budgetering och uppföljning (Hermes) samt för Regeringskansliets kostnader för utveckling och förvaltning av verksamhetsstöden för budgetering och hantering av dokument inom den statliga budgetprocessen (RK Statsbudgetstöd). Cirka en tredjedel av ESV:s verksamhet beräknas 2010 finansieras genom avgifter. Anslaget används fr.o.m. 2009 även för att finansiera hyreskostnader om ca 600 000 kronor per år för vissa tomma lokaler för vilka staten har betalningsansvar till dess att avtalen går att avveckla. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 3.10 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt -kostnad) Utfall 2008 83 970 80 682 3 288 (varav tjänsteexport) 14 654 14 380 274 Prognos 2009 66 570 61 820 4 750 (varav tjänsteexport) 10 900 10 900 0 Budget 2010 52 850 50 240 2 610 (varav tjänsteexport) 1 000 1 000 0 ESV:s avgifter beräknas 2010 finansiera närmare 40 procent av verksamheten som avser ekonomisk styrning (inköpssamordningen har därvid inte inräknats) samt ca två tredjedelar av informationssystemet Hermes. Den statliga inköpssamordningen finansieras till 100 procent genom avgifter. Tabell 3.11 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentlig-rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 2008 2 650 0 0 Prognos 2009 2 188 0 0 Budget 2010 2 188 0 0 Den offentligrättsliga verksamheten avser hyresintäkter från landstingsavtal. Regeringens överväganden Tabell 3.12 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:8 Ekonomistyrningsverket Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 121 286 121 286 121 286 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 3 411 3 885 4 497 Beslut -400 0 0 Överföring till/från andra anslag Övrigt 3 -227 -228 -229 Förslag/beräknat anslag 124 070 124 943 125 555 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2009 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. 3 Övergångseffekten till följd av kostnadsmässig avräkning av myndigheternas förvaltningsutgifter redovisas under Övrigt. Anslaget minskas 2010 med 400 000 kronor, vilka överförs till anslaget 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter för att finansiera ökade utgifter för medlemskap i Bruegel. Minskningen avser medel som regeringen beräknar för Hermes. Regeringen föreslår att anslaget för 2010 uppgår till 124 070 000 kronor. För 2011 beräknas anslaget till 124 943 000 kronor och för 2012 till 125 555 000 kronor. 4 Effektiv offentlig upphandling 4.1 Omfattning Området Effektiv offentlig upphandling omfattar upphandlingslagstiftningen, information om lagstiftningen och annat upphandlingsstöd, elektronisk upphandling, tillsyn och rättsmedel m.m. Kammarkollegiet ansvarar sedan den 1 januari 2009 för ett nationellt upphandlingsstöd och för att utveckla en e-upphandlingsplattform. Konkurrensverket är ansvarig tillsynsmyndighet för frågor om offentlig upphandling. Myndigheten ingår i utgiftsområde 24 Näringspolitik. Vidare är Konkurrensverket ansvarig tillsynsmyndighet för frågor som omfattas av lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Närmare information om lagen, som trädde i kraft den 1 januari 2009, återfinns under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg samt under utgiftsområde 24 Näringspolitik. 4.2 Mål Den offentliga upphandlingen ska vara effektiv och rättssäker och ha till syfte att tillvarata konkurrensen på marknaden så att skattemedlen används på bästa sätt till nytta för medborgarna, den offentliga sektorn och näringslivet. 4.3 Resultatredovisning 4.3.1 Resultat Upphandlingsstöd Kammarkollegiet ska sedan den 1 januari 2009 ge praktisk vägledning till upphandlande myndigheter och enheter samt till leverantörer om hur en effektiv och rättssäker upphandlingsprocess kan genomföras. I samverkan med upphandlande myndigheter och enheter samt representanter för näringsliv och intresseorganisationer ska kollegiet utveckla hjälpmedel, metoder och system för en effektivare offentlig upphandling. För att kunna förbereda verksamheten kring upphandlingsstödet fick Kammarkollegiet ett särskilt uppdrag i november 2008 av regeringen (dnr Fi2008/6941). I uppdraget ingick även att förbereda en verksamhet för att bl.a. ta fram och förvalta en plattform för elektronisk upphandling (se vidare under Elektronisk upphandling). Kollegiet har även fått i uppdrag att verka för att upphandlande myndigheter och enheter ska väga in bl.a. kvalitet och hållbar utveckling samt underlätta för små och medelstora företag att delta i upphandlingar. Med en ökad prioritering av kriterier som kvalitet och hållbar utveckling ges lokala företag bättre förutsättningar att hävda sig i konkurrensen. Som ett led i upphandlingsstödet har Kammarkollegiet även fått i uppdrag att vidta de åtgärder som behövs för att utveckla och ansvara för en vägledning för upphandling inom vård och omsorg (dnr S2007/11029/HS). Uppdraget ska redovisas senast den 1 mars 2010. I uppdraget ingår bl.a. att redogöra för möjligheterna att på sikt lägga samman vägledningen med det övriga upphandlingsstöd som Kammarkollegiet har ansvaret för att inrätta. Statliga inköpssamordningen Statskontoret har fått i uppdrag att dels göra en översyn av den statliga inköpssamordningen, dels utreda behov och konsekvenser av att införa bestämmelser om inköpscentraler (dnr Fi2008/4012). I uppdraget ingick även att kartlägga leverantörsstrukturen inom de statliga ramavtalen samt att kartlägga och beskriva hur andra jämförliga EU-länder samt den Europeiska kommissionen arbetar i syfte att öka små och medelstora företags möjligheter att delta i samordnade upphandlingar. Statskontoret har den 17 november 2008 redovisat sitt uppdrag beträffande inköpscentraler i promemorian Offentliga inköpscentraler i Sverige? (Statskontoret 2008:108). I promemorian föreslår Statskontoret att bestämmelser tas in i upphandlingslagarna som gör det möjligt att använda en inköpscentral vid upphandling. Ett sådant förslag har även tagits in i departementspromemorian Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30), som behandlas närmare i det följande (se nedan under avsnitt 4.4). Uppdraget som avser den statliga inköpssamordningen har redovisats i rapporten En effektivare statlig inköpssamordning - analys och förslag (Statskontoret 2009:12). Statskontoret konstaterar i rapporten att den statliga inköpssamordningen sannolikt medför betydande besparingar för staten som helhet. Den upphandling som bedrivs inom ramen för den statliga inköpssamordningen utestänger generellt sett inte små och medelstora företag från att delta. Tvärtom är de mindre företagen relativt väl representerade. Det finns emellertid ett antal ramavtalsområden där de små och medelstora företagen är i klar minoritet, vilket är potentiellt problematiskt. Statskontoret föreslår att en ny myndighet för samordnad upphandling i staten inrättas vars uppgift bör vara att upphandla och förvalta ramavtal för statsförvaltningens räkning. Rapporten remissbehandlas för närvarande. Elektronisk upphandling I regeringens handlingsplan för e-förvaltning anges att målet är att göra hela inköpsprocessen elektronisk (dnr Fi2008/491). Genomförandet kan delas in i följande tre steg. - i det första steget infördes 2006-2008 elektroniska fakturor i staten, - i det andra steget utvecklas gemensamma IT-stöd för beställningar från ramavtal, - i det tredje steget utvecklas förutsättningarna för IT-stöd i upphandlingsprocessen. Ekonomistyrningsverket (ESV) har på regeringens uppdrag kartlagt och kostnadsberäknat införandet av elektroniska beställningar i statsförvaltningen (dnr Fi2007/9783). Vidare har regeringen uppdragit åt ESV att leda och samordna införandet av elektroniska beställningar från ramavtal i statsförvaltningen (dnr Fi2007/9783). Uppdraget ska redovisas senast den 16 januari 2010. Målet är att myndigheterna ska kunna hantera egna utgående beställningar av varor och tjänster elektroniskt vid utgången av 2013. Redan i budgetpropositionen för 2009 (prop. 2008/09:1, utg.omr. 2 avsnitt 4 och 13) har regeringen uttalat att arbetet med att öka användningen av elektronisk upphandling bör intensifieras. Kammarkollegiet ansvarar för att utveckla en plattform för elektronisk upphandling som föreslås i nämnda proposition. Syftet med denna satsning är att hela upphandlingsprocessen ska kunna genomföras elektroniskt. Elektronisk upphandling är även ett strategiskt verktyg för att skapa bättre förutsättningar för handel över gränserna. Ett praktiskt inriktat utvecklingsarbete på detta område bedrivs inom ramen för ett delvis EU-finansierat konsortium under namnet PEPPOL (Pan-European Public Procurement On-Line). Projektet syftar till att stimulera utvecklingen av den gränsöverskridande handeln och att förenkla upphandlingsprocessen genom elektroniska förfaranden. Konsortiet kommer att utvidgas under 2009 och Sverige har erbjudits att delta. Avsikten med utvidgningen är att nå bättre geografisk täckning genom fler deltagare i konsortiet. Finland, Danmark och Norge ingår redan i konsortiet och från konsortiets sida är intresset av ett svenskt deltagande stort. PEPPOL-arbetet bygger på tillämpningar som utvecklats inom ramen för ett standardiseringsprojekt där bl.a. flera av de nordiska länderna ingår (CEN/BII). Arbetet bedrivs i pilotform och är uppdelat i åtta delprojekt: e-signaturer, företagsinformation, e-kataloger, e-beställning, e-faktura, projektledning, informationsspridning och arkitektur. Särskilt arbetet kring e-fakturor ansluter väl till det svenska utvecklingsarbete som bedrivits av ESV. Frågan om ett svenskt deltagande i PEPPOL bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regelförenkling Den 25 juni 2008 presenterade Europeiska kommissionen meddelandet Tänk småskaligt först, En Small Business Act för Europa (KOM(2008)394 slutlig). I meddelandet föreslår kommissionen förenklingar inom bl.a. upphandlingsområdet som såväl kommissionen som medlemsstaterna bör införa. Meddelandet behandlades i Konkurrenskraftsrådet och Europeiska rådet under hösten 2008. I slutsatserna uppmanas medlemsstaterna att underlätta för små och medelstora företag att delta i offentlig upphandling. Under året har regeringen fortsatt arbetet med regelförenklingar. Upphandlingsstödet och e-upphandling är stora satsningar som rör tillämpningen av upphandlingslagarna. Regeringen föreslår även regelförenklingar i upphandlingslagarna i departementspromemorian Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30), se nedan under avsnitt 4.4. Försvarsupphandling Den 13 juli 2009 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG. En särskild utredare har getts i uppdrag att lämna förslag till hur direktivet ska genomföras i svensk rätt (dir. 2009:37). Utredaren ska lämna förslag till en ny lag om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet och övriga åtgärder som EG-direktivet kan ge anledning till. Uppdraget ska redovisas senast den 1 februari 2010. 4.3.2 Analys och slutsatser Av en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), Regelverk och praxis i offentlig upphandling, framgår att den potentiella vinsten med formellt genomförda upphandlingar är stor (ESO 2009:2). Vinsterna varierar i genomsnitt mellan 20 och 25 procent av värdet på upphandlingen. En annan slutsats är att kostnaderna för formaliserade upphandlingar hos upphandlande myndigheter och enheter är lägre än vad som tidigare har gjorts gällande. Detta talar för att det nuvarande regelverket uppfyller målet att vara effektivt och tillvaratar konkurrensen på marknaden så att skattemedlen används på bästa sätt. Kammarkollegiets arbete med upphandlings-stödet bedöms leda till att tillämpningen och kunskapen om regelverket förbättras, vilket i sin tur torde leda till att fler upphandlingar annonseras och att fler företag väljer att delta i offentliga upphandlingar. Upphandlingsmomentet skapar en konkurrenssituation mellan de företag som är med och lämnar anbud, vilket leder till högre kvalitet på de varor och tjänster som efterfrågas samt till att priserna hålls nere. Satsningarna på den elektroniska upphandlingen bedöms medföra snabbare processer och minskad administration både för upphandlande myndigheter och enheter samt leverantörer. Detta ligger i linje med regeringens arbete med att lindra den administrativa bördan i upphandlingsförfarandet. Regeringen avser dock att fortsätta arbetet med att förbättra tillämpningen av regelverket för att ytterligare öka möjligheterna för de små och medelstora företagen att delta i offentliga upphandlingar. 4.4 Politikens inriktning Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet Rättsmedel I departementspromemorian Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30) finns förslag till ändringar i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (LUF). Promemorian innehåller i huvudsak förslag om hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 93/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling ska genomföras i svensk rätt. Promemorian remissbehandlas för närvarande och bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juni 2010. Det övergripande syftet med ändringsdirektivet är att komma till rätta med två väsentliga problem. Det första problemet är att en upphandlande myndighet eller enhet skyndar sig att teckna ett upphandlingskontrakt, dvs. ingår avtal för att på så sätt stänga möjligheten till överprövning. Genom ändringsdirektivet införs bestämmelser som innebär att upphandlande myndigheter och enheter förbjuds att ingå avtal inom en viss tid efter det att underrättelse om tilldelningsbeslutet har skickats till berörda anbudssökande och anbudsgivare. Det andra problemet är att det saknas effektiva rättsmedel mot otillåtna direktupphandlingar av kontrakt, dvs. upphandlingar sker utan vederbörlig annonsering. För att komma till rätta med detta föreslås bestämmelser som innebär att ett avtal kan förklaras ogiltigt av domstol. Promemorian innehåller även förslag om införande av en sanktionsavgift, en s.k. marknadsskadeavgift. Vidare föreslås Konkurrensverket få talerätt i mål om marknadsskadeavgift. Förslagen förväntas öka regelefterlevnaden på upphandlingsområdet. Därmed genomförs fler upphandlingar, vilket är till fördel för företagen som får en större marknad att vara verksamma på. En ökad konkurrensutsättning leder dessutom till lägre priser och bättre kvalitet på de varor och tjänster som efterfrågas. Förhandsinsyn I promemorian föreslås att upphandlande myndigheter och enheter frivilligt ska kunna annonsera sin avsikt att genomföra en föreskriven direktupphandling och avvakta med att ingå avtal under en viss tid från publiceringen av annonsen. Förfarandet kallas förhandsinsyn och skulle möjliggöra för leverantörer att ansöka om överprövning innan avtal sluts. Om förfarandet iakttagits kan det avtal som ingås inte förklaras ogiltigt. Annonsering föreslås ske i en nationell databas som inrättats för ändamålet. Regelförenkling Promemorian innehåller även regelförenklings-förslag för upphandlingar såväl över som under tröskelvärdena i EG-direktiven. Bland annat föreslås att den upphandlande myndigheten eller enheten ska ansvara för att hämta in uppgifter från Skatteverket och Kronofogdemyndigheten om huruvida en leverantör betalar sina skatter och socialförsäkringsavgifter. Vidare ska den upphandlande myndigheten eller enheten få begränsa kontrollen av intyg, certifikat, betyg och andra handlingar som visar anbudssökandes och anbudsgivares kapacitet och redlighet till vissa anbudssökande/anbudsgivare. För upphandlingar under direktivens tröskelvärden föreslås fasta beloppsgränser för direktupphandlingar som motsvarar 15 procent av det tröskelvärde som gäller för kommuner och landsting vid upphandling av varor och tjänster, dvs. det belopp som i dag uppgår till 1 911 155 kronor. För försörjningssektorerna beräknas beloppsgränsen till 3 822 309 kronor, vilket motsvarar tröskelvärdet för varor och tjänster i LUF. Inköpscentraler För att ytterligare förbättra effektiviteten i upphandlingarna föreslås att bestämmelser införs i LOU och LUF om att inrätta och nyttja inköpscentraler. Upphandling från statliga och kommunala företag I departementspromemorian Upphandling från statliga och kommunala företag (Ds 2009:36) föreslås att en ny bestämmelse införs i LOU. Bestämmelsen är en temporär lösning som innebär att upphandlande myndigheter, under vissa förutsättningar, inte behöver tillämpa lagen när de anskaffar varor eller tjänster från en juridisk person som myndigheten helt eller delvis innehar eller är medlem i. Bakgrunden till förslaget är att Regeringsrätten i ett avgörande klargjort att den praxis som EG-domstolen utvecklat i form av kontroll- och verksamhetskriterierna inte är möjlig att tillämpa såvida det inte införs en uttrycklig bestämmelse om detta i svensk lagstiftning. Staten, kommuner och landsting är enligt gällande rätt således skyldiga att genomföra upphandling i enlighet med LOU när de anskaffar varor och tjänster från t.ex. sina bolag. Promemorian remissbehandlas för närvarande. För att kunna ta ställning till om bestämmelsen bör införas mer permanent krävs en mer ingående analys av bl.a. behovet och omfattningen av en sådan eventuell bestämmelse. En särskild utredare har därför fått i uppdrag att analysera om det finns ett behov av ett generellt eller sektoriellt undantag från kravet på att staten, kommuner och landsting ska vara skyldiga att tillämpa LOU, när de anskaffar varor eller tjänster från företag som de helt eller delvis innehar eller är medlemmar i. För det fall utredaren finner att ett undantag bör införas ska det motsvara de s.k. kontroll- och verksamhetskriterierna. I uppdraget ingår att göra en analys av vilka ekonomiska och organisatoriska konsekvenser ett krav på upphandling skulle medföra på kort och lång sikt samt vilka effekter detta medför på konkurrensen och för små och medelstora företag. Uppdraget ska redovisas senast den 30 november 2010 (dir. 2009:81). Övriga åtgärder Upphandlingsutredningens förslag i slutbetänkandet Nya upphandlingsregler 2 (SOU 2006:28) om bl.a. nya upphandlingsförfaranden bereds i Regeringskansliet. 5 Statliga arbetsgivarfrågor 5.1 Omfattning Området Statliga arbetsgivarfrågor omfattar personal- och lönepolitiska frågor, såsom löneutveckling, pensionsvillkor, arbets- och anställningsvillkor i offentlig anställning, statlig arbetsrätt och kompetensförsörjning. Här ingår bl.a. frågor om hälsa, etnisk och kulturell mångfald, värdegrundsarbete samt jämställdhet inom staten. Till området hör Arbetsgivarverket, Kompetensrådet för utveckling i staten, Statens pensionsverk, vissa nämnder inom det arbetsgivarpolitiska området, nämligen Statens ansvarsnämnd, Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd, Offentliga sektorns särskilda nämnd, Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor, Statens utlandslönenämnd, Statens överklagandenämnd samt Stiftelsen Statshälsan och Trygghetsstiftelsen - en kollektivavtalsstiftelse. 5.2 Mål Målet för området Statliga arbetsgivarfrågor är en samordnad statlig arbetsgivarpolitik som säkerställer att kompetens finns för att nå verksamhetens mål. För att uppnå detta måste staten vara en attraktiv och föredömlig arbetsgivare. De statliga myndigheterna ska bedriva ett strategiskt arbete med sin kompetensförsörjning. Att de statsanställda avspeglar befolkningens sammansättning har betydelse för legitimiteten och allmänhetens förtroende för den statliga förvaltningen. Ett respektfullt och värdigt bemötande av allmänheten har också betydelse för förtroendet. Följande delmål har satts upp för de statliga arbetsgivarna. * Den statliga sektorn ska totalt sett inte vara löneledande. * Andelen kvinnor på ledande befattningar i staten ska öka. * Löneskillnaderna mellan kvinnor och män i staten ska minska. * Den etniska och kulturella mångfalden bland anställda i staten ska öka på alla nivåer. * Arbetsmiljön i staten ska vara god. * De statsanställda ska ha kunskap om och förståelse för grundläggande värden i statsförvaltningen och rollen som statstjänsteman. 5.3 Resultatredovisning 5.3.1 Indikatorer För att följa upp utvecklingen inom verksamhetsområdet i förhållande till målen används i huvudsak följande indikatorer: - myndigheternas arbete med kompetensförsörjningen, - personalförsörjningsläget i staten, - utvecklingen av genomsnittliga löner i olika sektorer på arbetsmarknaden, - andelen kvinnor på ledande befattningar i staten, - löneskillnaden mellan kvinnor och män i staten, - andelen anställda med utländsk bakgrund på olika nivåer i staten, - den genomsnittliga sjukfrånvaron i staten, och - utvecklingen av nybeviljade sjukpensioner i staten. I bilagan Statsförvaltningens utveckling ges en sammanfattande redogörelse för kompetensförsörjningen i staten. Den är i år begränsad vad gäller jämförelser över tid då regeringen planerar att lämna en förvaltningspolitisk proposition till riksdagen under våren 2010. 5.3.2 Resultat En strategisk kompetensförsörjning i staten För att regeringen ska kunna följa upp kompetensförsörjningen i staten redovisar myndigheterna varje år sedan 1997 de åtgärder som vidtagits i syfte att säkerställa att kompetens finns för att nå verksamhetens mål. På uppdrag av regeringen har Statskontoret analyserat den strategiska kompetensförsörjningen i statsförvaltningen, bl.a. med utgångspunkt i myndigheternas årsredovisningar för 2008 (dnr Fi2009/4501). Statskontorets slutsats är att myndighetsledningarna betraktar kompetensförsörjningen som en viktig fråga för att myndigheterna ska kunna klara sina uppgifter. Statskontoret har inte identifierat någon generell risk för den framtida kompetensförsörjningen i statsförvaltningen. Statskontoret betonar dock vikten av att regeringen noga följer upp myndigheternas arbete med den strategiska kompetensförsörjningen. I den uppföljningen är de årliga mål- och resultatdialogerna centrala. I de underlag som togs fram inför mål- och resultatdialogerna under våren 2009 har de arbetsgivarpolitiska frågorna getts relativt stor uppmärksamhet. Vid regeringens genomgång av myndigheternas redovisning av kompetensförsörjningen för 2008 har följande iakttagelser gjorts. - Generellt har redovisningarna en mycket tydlig koppling till verksamheten och merparten av redovisningarna har ett längre perspektiv än de närmaste föregående åren. - Generellt har myndigheterna en god beredskap när det gäller pensionsavgångar. Många myndigheter är redan inne i en generationsväxling och ser ofta denna situation som en möjlighet till kompetensväxling. Myndigheterna ges tillfälle att komplettera organisationen med andra och nya kompetenser som verksamheten kräver nu eller på längre sikt. Det finns dock undantag där en myndighet kan vara beroende av en specifik spetskompetens eller där konkurrenssituationen på marknaden är svår. - En omfattande samverkan sker mellan myndigheter på en rad områden men även med näringslivet. - Generellt satsar myndigheterna kontinuerligt på friskvård, arbetsmiljö och rehabiliteringsåtgärder, vilket kan utgöra en förklaring till varför sjukfrånvaron sjunker inom statsförvaltningen. - Många myndigheter har kontinuerliga medarbetarundersökningar och kundnöjdhetsmätningar som utgångspunkt vid verksamhetsplanering och i sina kompetensförsörjningsstrategier. Den 1 januari 2009 inrättades Kompetensrådet för utveckling i staten (Krus). Krus har till uppgift att bistå regeringen i frågor som rör den strategiska kompetensförsörjningen. Det innebär bl.a. att Krus ska genomföra prioriterade projekt och tillhandahålla utbildningar inom området. En samordnad statlig arbetsgivarpolitik Arbetsgivarverket Den statliga arbetsgivarpolitiken utvecklas genom samverkan mellan Arbetsgivarverkets medlemmar och samordnas av Arbetsgivarverket. Verket svarar också för information, rådgivning och utbildning i arbetsgivarfrågor. Alla statliga myndigheter som har arbetsgivaransvar är medlemmar i Arbetsgivarverket. Därutöver finns ett antal frivilliga medlemmar med anknytning till det statliga området. Arbetsgivarverket har under 2008 fortsatt att utveckla och effektivisera sin verksamhet. Verket har bl.a. utvecklat sin hemsida för att göra myndighetens information mer lättillgänglig och underlätta samverkan mellan medlemmarna. En långsiktig strategi för arbetsmiljöbevakning har tagits fram för att effektivisera bevakningen och få en helhetsbild. Arbetsgivarverket genomför ett särskilt utvecklingsprojekt med målsättningen att de statliga cheferna ska vara väl förtrogna med arbetsgivarpolitiken och ha förmåga att tillämpa den för verksamhetens bästa. Under 2008 har verkets styrelse beslutat om en strategi för det fortsatta arbetet som bl.a. innebär att verkets hemsida kommer att utvecklas ytterligare. Som exempel kan nämnas att det skapas en egen ingång för chefer inom staten i syfte att informera dem om hur arbetsgivarpolitiken formas och utvecklas. Ramavtalen om löner m.m. för arbetstagare inom det statliga avtalsområdet som Arbetsgivarverket slutit med dess motparter gäller för tiden den 1 oktober 2007-den 30 september 2010 (RALS 2007-2010). Inom ramen för avtalen har bl.a. flera åtgärder genomförts i syfte att stimulera de statliga arbetsgivarna att utveckla sin hantering av enskilda överenskommelser mellan arbetsgivaren och den anställde så att anställningsvillkoren bättre främjar verksamheten. En rad aktiviteter har genomförts för att främja användningen av lönesättande samtal. Aktiviteterna ska ses mot bakgrund av det mål som de statliga arbetsgivarna fastställt om att minst 50 procent av de statsanställdas löner ska sättas genom lönesättande samtal. Enligt verkets mätningar har andelen anställda som fått sin lön fastställd genom lönesättande samtal ökat kraftigt, men ännu inte nått upp till målsatt nivå. Den årliga servicebarometern visar att 85 procent av de svarande var nöjda med Arbetsgivarverket som helhet (svarsfrekvens 79 procent). Medlemmarna var särskilt nöjda med rådgivningen och servicen. Någon jämförelse med tidigare år kan inte göras då mätmetoden har förändrats. Statens pensionsverk Statens pensionsverk (SPV) har under 2008 infört ett automatiskt system för hantering av de allt större volymerna ålderspensioner. Nyhetsbrevet Bulletin har utvecklats och distribueras till alla arbetsgivare elektroniskt. SPV har under 2008 inlett ett arbete för att stärka organisationen. Bland annat utvecklas en ny verksamhetsstyrningsmodell. I det arbetet ingår att SPV arbetar vidare med att utveckla nyckeltal för en effektivare tjänstepensionsadministration. Arbetet med att införa ändringar och tolkningar av kollektivavtal i IT-systemen följer tidigare uppgjord plan. Det s.k. aktualiseringsarbetet, dvs. att en persons historiska tjänstetid och intjänade pensionsrätt utreds och fastställs, är prioriterat och målsatt. Den övergripande nöjdheten bland arbetsgivarna, som numera undersöks årligen, är på samma nivå som 2007. Pensionärernas och arbetstagarnas nöjdhet undersöks vartannat år. Ett sätt att få underlag för utvecklingen av pensionsadministrationen är att genomföra årliga undersökningar av såväl arbetsgivares som pensionärers och arbetstagares nöjdhet. I syfte att underlätta de administrativa processer som myndigheterna ska hantera i samband med tjänstepensioneringar kan SPV erbjuda utökad pensionsadministration för de myndigheter som efterfrågar detta. SPV har i enlighet med regeringens uppdrag redovisat vilka åtgärder som vidtagits och planeras samt en tidsplan i syfte att minska felaktiga utbetalningar. SPV förbereder ett elektroniskt informationsutbyte med Skatteverket för att åstadkomma en kontrollfunktion av vissa utbetalningar. SPV hanterar den statliga försäkringsmodellen. Under hösten 2007 beslutades nya försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag som trädde i kraft den 1 januari 2008. En av de stora ändringarna är det nya dödlighetsantagandet, som baseras på generationsdödlighet. En föredömlig och attraktiv arbetsgivare För att säkerställa att kompetens finns för att fullgöra de uppgifter som myndigheterna är ålagda måste staten vara en föredömlig och attraktiv arbetsgivare. Ett av de prioriterade målen i den myndighetsgemensamma strategin för den statliga arbetsgivarpolitiken är att öka informationen om staten som attraktiv arbetsgivare för studerande och redan yrkesverksamma. Under 2008 utvecklade Arbetsgivarverket en söktjänst2 på Internet för alla lediga statliga arbeten. Söktjänsten har mött stor uppskattning såväl inom statsförvaltningen som bland de arbetssökande. Under året har även en skrift om att profilera sig som statlig arbetsgivare utarbetats. En stor undersökning om attityder till en statlig karriär bland 1 100 högskolestudenter har genomförts av Arbetsgivarverket i syfte att öka kunskapen om unga akademikers syn på staten som arbetsgivare. Arbetsgivarverkets slutsats är att statliga arbetsgivare bör bli bättre på att profilera och marknadsföra staten som arbetsgivare. Arbetsgivarverket och Konjunkturinstitutet genomför två gånger per år en konjunkturbarometer för den statliga sektorn i vilken samtliga myndigheter med minst tio anställda ingår. Av myndigheterna svarade 82 procent på Konjunkturbarometern våren 2009, vilket motsvarar ca 99 procent av de statsanställda. Barometern visar att andelen myndigheter med en förväntad övertalighet de närmaste åren minskar medan andelen myndigheter som sagt upp personal det senaste halvåret ökat. Endast ett fåtal myndigheter anser att generationsväxling har en negativ inverkan på kompetensförsörjningen. Några myndigheter anser att pensionsavgångarna har påverkat kompetensförsörjningen positivt. Av Konjunkturbarometern framgår också att personalomsättning och övertidsuttag väntas bli oförändrade i flertalet av myndigheterna. När en statsanställd blir uppsagd på grund av arbetsbrist ansvarar Trygghetsstiftelsen för att om möjligt förhindra att han eller hon blir arbetslös. Stiftelsens arbete är individanpassat och har en markant arbetslinjeprofil. Antalet övertaliga statstjänstemän som anmäldes till Trygghetsstiftelsen under 2008 uppgick till 3 196 personer, vilket utgör en minskning med närmare 600 personer jämfört med 2007. Av dessa var 53 procent kvinnor och 47 procent män. En ovanligt stor andel av de anmälda, 43 procent, var tidsbegränsat anställda. Trygghetsstiftelsens resultat för 2008 var något sämre jämfört med tidigare år. Av de tillsvidareanställda var 26 procent arbetslösa när uppsägningstiden löpte ut, en siffra som tidigare år varit ca 5 procentenheter lägre. En stor del av dessa personer var 55-64 år och en majoritet var kvinnor. Andelen som löst sin situation, dvs. inte längre är anmälda hos Trygghetsstiftelsen, uppgick till 60 procent, vilket motsvarar ett normalår. Löneutvecklingen i staten Regeringens mål är att staten totalt sett inte ska vara löneledande. Som underlag för uppföljningen av detta mål används utvecklingen av genomsnittliga löner i olika sektorer. Som framgår av diagram 5.1 fortsätter löneutvecklingen i staten att relativt väl följa utvecklingen på arbetsmarknaden i stort. Diagram 5.1 Utvecklingen av genomsnittliga löner i olika sektorer på arbetsmarknaden 1994-2007 Index 1994=100 Anm. Uppgifterna avser nominella löner och är rensade med hänsyn till strukturella förändringar i utbildningsnivå, ålder och kön. Andelen kvinnor på ledande befattningar Regeringens mål är att andelen kvinnor på ledande befattningar i staten ska öka. Målet följs i första hand upp genom statistik över andelen kvinnor respektive män med uppgift att planera och leda myndighetens verksamhet (ledningskompetens). Som framgår av diagram 5.2 har andelen kvinnor på ledande befattningar ökat under perioden 1999-2008. Diagram 5.2 Fördelning av kvinnor och män med uppgift att planera och leda myndighetens verksamhet på olika nivåer 1999-2008 Procent Totalt sett har staten en jämn könsfördelning. I gruppen kärnkompetens är 48 procent kvinnor, vilket är en ökning med en procentenhet sedan föregående år. I gruppen stödkompetens dominerar andelen kvinnor och uppgår till 59 procent, vilket är en minskning med ca en procentenhet jämfört med föregående år. Av RALS-avtalen 2007-2010 framgår att det partsgemensamma arbete, som påbörjades i samband med tecknandet av RALS 2002-2004, ska fortsätta och intensifieras. Syftet är att åstadkomma en jämnare könsfördelning inom samtliga befattningskategorier inom staten, men med fokus på högre befattningskategorier. Arbetet bedrivs med stöd av Partsrådet.3 Regeringen beslutade 2008 att införa ett program för kvinnors karriärutveckling i syfte att öka andelen kvinnor på chefs- och expertfunktioner i staten. Krus leder detta program som pågår till och med den 31 december 2010. Partsrådet kommer att följa arbetet och vid behov erbjuda stöd. Fördelning av kvinnor och män bland myndighetschefer som regeringen anställt Under 2008 anställde regeringen totalt 58 myndighetschefer, varav 31, motsvarande 53,4 procent, var kvinnor. Bland myndighetscheferna är andelen kvinnor 39 procent i september 2009, vilket innebär en ökning med ca 1 procentenhet sedan 2008. Det totala antalet myndighetschefer som regeringen anställer har minskat från 217 till 208 mellan 2008-2009. Detta har sin förklaring i de organisationsförändringar som genomförts i statsförvaltningen. Tabell 5.1 Fördelningen den 8 september 2009 av kvinnor och män bland myndighetschefer som regeringen anställt Antal Kvinnor Män Totalt Generaldirektörer 46 57 103 Landshövdingar 8 13 21 Rektorer1 14 22 36 Överintendenter 2 8 10 Övriga titlar2 11 27 38 Myndighetschefer totalt3 81 127 208 1 Regeringen utser rektorer efter förslag från högskolestyrelsen. 2 Häri ingår myndighetschefer med andra eller unika titlar såsom ombudsmän, direktörer, ordföranden samt rikspolischef, riksåklagare etc. 3 Inklusive vikarierande myndighetschefer Löneskillnaderna mellan kvinnor och män Regeringens mål är att löneskillnaderna mellan kvinnor och män i staten ska minska. Som underlag för uppföljningen används partsgemensam statlig förhandlingsstatistik. År 2008 var de statsanställda kvinnornas genomsnittslön totalt sett 13,7 procent lägre än de statsanställda männens genomsnittslön (se diagram 5.3). Motsvarande siffra var 17,7 procent 2000 och 13,9 procent 2007. Den totala skillnaden - utan att hänsyn tagits till för- klarande faktorer såsom arbetstid och arbetsinnehåll - har således minskat. Diagram 5.3 Löneskillnader mellan kvinnor och män i staten uppdelat på förklaringsfaktorer 2000--2008 Procent Som framgår av diagram 5.3 är det fyra faktorer som står för cirka 75 procent av den totala löneskillnaden mellan kvinnor och män. De två viktigaste förklaringarna till löneskillnaderna är att kvinnor jämfört med män oftare befinner sig på befattningar med en lägre svårighetsgrad och att kvinnor och män i stor utsträckning arbetar inom olika yrkesområden. De andra faktorerna är att kvinnor mer sällan är chefer och att de i större utsträckning än män arbetar deltid. Om hänsyn tas till samtliga faktorer återstår en skillnad på drygt 1 procentenhet, s.k. oförklarade löneskillnader. Arbetsgivarverket har i rapporten Den stora generationsväxlingen i statsförvaltningen studerat vad generationsväxlingen kommer att få för konsekvenser i staten. I rapporten framhålls att generationsväxlingen ger möjligheter som kan komma att påverka löneskillnaderna positivt. Den etniska och kulturella mångfalden Regeringens mål är att den etniska och kulturella mångfalden bland de anställda i staten ska öka på alla nivåer. Målet följs framför allt upp med stöd av statistik avseende hur stor andel av de statsanställda som har utländsk bakgrund.4 Andelen anställda med utländsk bakgrund inom staten fortsätter att öka. Som framgår av tabell 5.2 hade 12,0 procent av de statsanställda utländsk bakgrund 2008. Jämfört med 2007 har det skett en ökning inom samtliga kompetenskategorier och bland såväl kvinnor som män. Tabell 5.2 Andel med utländsk bakgrund inom staten samt för befolkningen i arbetsför ålder 2006-2008 Procent 2006 2007 2008 Staten totalt1 11,1 11,4 12,0 Kvinnor 11,9 12,2 12,7 Män 10,3 10,7 11,3 Fördelat på kompetenskategori Ledning 5,4 5,7 5,9 Kärn 11,6 12,1 12,9 Stöd 10,1 10,3 10,4 Befolkningen 20-64 år 18,8 19,6 20,3 Källa: Arbetsgivarverket 1 Avser personer med månadsavlönad anställning hos obligatoriska och frivilliga medlemmar i Arbetsgivarverket. Timanställda m.fl. ingår ej. En förklaring till de senaste årens ökning är enligt Arbetsgivarverket att antalet nyanställda i staten är högt samtidigt som andelen med utländsk bakgrund inom denna grupp har ökat. År 2008 hade andelen nyanställda5 med utländsk bakgrund ökat till 18,4 procent. Av tabell 5.2 framgår att andelen anställda med utländsk bakgrund inom staten, trots ökningen, fortfarande är lägre totalt sett än bland befolkningen i arbetsför ålder i dess helhet. Bland befolkningen i arbetsför ålder (20-64 år) uppgick andelen personer med utländsk bakgrund till 20,3 procent 2008. Arbetsgivarverket skriver i rapporten Den stora generationsväxlingen i statsförvaltningen att generationsväxlingen har förutsättningar att öka den etniska mångfalden i statsförvaltningen snabbare än tidigare. Detta beror på att andelen med utländsk bakgrund som är 55 år eller äldre proportionellt sett är mindre jämfört med motsvarande grupp med svensk bakgrund. Statskontoret har utvärderat två större projekt inom mångfaldsområdet. Det ena var ett regionalt utvecklingsprojekt om mångfald och antidiskriminering. I projektet deltog ett femtiotal myndigheter i fem län under två år. Statskontorets bedömning (dnr Fi2006/1496) visar att projektet genomförts med varierande framgång. Ett positivt resultat av projektet är att det bl.a. har bidragit till att rekryteringsarbetet har utvecklats och till en ökad medvetenhet om frågornas betydelse. Samtidigt har mångfaldsfrågorna inte fått större genomslag hos de medverkande myndigheterna än hos en jämförbar grupp. Statskontorets slutsats är att tidsbegränsade projekt inte är någon lösning för en långsiktig utveckling av arbetet för mångfald och mot diskriminering. Det andra projektet avsåg en försöks-verksamhet med avidentifierade ansöknings-handlingar samt en jämförande studie om rekrytering med mångfaldsperspektiv. I Statskontorets utvärdering (dnr Fi2006/227) gör myndigheten bedömningen att det inte går att dra några entydiga slutsatser om metodens värde för att öka mångfalden, bl.a. på grund av vissa metodproblem. Statskontoret menar att metoden med avidentifierade ansökningshandlingar ännu inte är ett färdigutvecklat verktyg och att det krävs ytterligare utvecklingsarbete. Däremot har försöket påverkat rekryteringsprocessen positivt vid de medverkande myndigheterna i form av tydligare kravprofiler och bättre rekryteringsstöd. Inkluderande synsätt - en strategi för mångfald i staten Arbetsgivarverket har tillsammans med sina medlemmar tagit fram strategin Inkluderande synsätt - en strategi för mångfald i staten. Strategin är ett verktyg som kan användas som stöd för myndighetscheferna i arbetet med kompetensförsörjningen och fokuserar på mångfald i vid bemärkelse. Strategin ger myndighetsledningen stöd i hur man kan leda och styra verksamheten mot mångfald, men också skapa en organisation som präglas av ett inkluderande synsätt. Regeringen följer myndigheternas arbete med strategin. Arbetet har pågått under relativt kort tid, så några slutsatser kan ännu inte dras. En god arbetsmiljö Regeringens mål är att arbetsmiljön i staten ska vara god. Målet följs framför allt upp utifrån uppgifter om sjukfrånvaro och sjukpension i. Den genomsnittliga sjukfrånvaron har minskat i staten de senaste åren, från 4,8 procent av tillgänglig arbetstid 2003 till 3,4 procent 2008. Mellan 2007 och 2008 minskade sjukfrånvaron med 0,3 procentenheter (dnr Fi2009/4232). Diagram 5.4 Sjukfrånvaro som andel av tillgänglig arbetstid uppdelat på kön och ålder 2007 och 2008 Procent Som framgår av diagram 5.4 minskade sjukfrånvaron jämfört med föregående år för såväl kvinnor och män som för samtliga åldersgrupper utom en, de under 30 år. Inom denna åldersgrupp var sjukfrånvaron oförändrad. Sjukfrånvaron var oförändrad eller hade minskat vid 153 myndigheter 2008, medan 58 myndigheter hade ökad sjukfrånvaro jämfört med föregående år.6 Antalet statsanställda med nybeviljad sjuk-pension har minskat för såväl kvinnor som för män (se tabell 5.3). Tabell 5.3 Anställda som har beviljats tillfällig sjukpension respektive sjukpension 2007-2008 Antal 2007 Kvinnor 2007 Män 2008 Kvinnor 2008 Män Tillfällig sjukpension < 100 procent 427 192 379 138 Tillfällig sjukpension 100 procent 113 82 90 64 Sjukpension 319 177 262 128 Källa: Statens pensionsverk Anm. I det redovisade antalet individer som beviljats sjukpension ingår även personer som tidigare beviljats tillfällig sjukpension. Kunskap och förståelse för grundläggande värden i statsförvaltningen Regeringens mål är att de statligt anställda ska ha kunskap om och förståelse för grundläggande värden i statsförvaltningen och rollen som statstjänsteman, dvs. för ett offentligt etos. Kompetensrådet för utveckling i staten har den 1 september 2009, på uppdrag av regeringen, lämnat ett förslag på hur ett projekt om offentligt etos kan utformas (dnr Fi2009/3563). Projektet ska bedrivas under 2010-2011 och vänder sig till hela statsförvaltningen, med särskilt fokus på cheferna i förvaltningen. Utformningen av projektet bygger bl.a. på en kartläggning av hur svenska myndigheter samt förvaltningar i övriga Norden och Europa arbetar med offentligt etos. Som en del i förberedelserna av projektet pågår ett arbete med att sammanställa de författningar som speglar den gemensamma värdegrunden i statsförvaltningen. Myndigheternas personalansvarsnämnder och Statens ansvarsnämnd har viktiga funktioner när det gäller att upprätthålla allmänhetens förtroende för statlig förvaltning och tillgodose arbetstagarnas intresse av en korrekt handläggning av de enskilda ärendena. 7 Under 2008 avgjorde Statens ansvarsnämnd slutligt sju ärenden, varav fem om avsked, åtalsanmälan eller disciplinär åtgärd. I ett av dessa fall beslutades om avsked och i två ålades disciplinpåföljd i form av varning. Därutöver fattade ansvarsnämnden i två ärenden delbeslut om åtalsanmälan. Redovisningen för 2008 har förändrats, vilket försvårar jämförelser över tid. Myndigheternas personalansvarsnämnder hanterade samma år sammanlagt 339 ärenden, varav 218 ledde till någon form av åtgärd. Tabell 5.4 Ärenden som lett till åtgärd av myndigheternas personalansvarsnämnder 2003-2008 Antal 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Personalansvars-nämnder 167 219 208 228 245 218 Källa: Arbetsgivarverket Den vanligaste disciplinpåföljden i myndigheternas personalansvarsnämnder under 2008 var, liksom 2007, varning (107 ärenden). Under 2008 sjönk antalet ärenden som föranledde någon form av åtgärd i förhållande till 2007. Andelen ärenden som har lett till någon åtgärd i förhållanden till det totala antalet ärenden ett visst år fortsätter att minska. Sedan augusti 2007 samverkar ca 85 myndigheter mot korruption, mutor och jäv. Krus samordnar arbetet som i huvudsak är inriktat på riskhantering, förebyggande arbete och aktiva åtgärder. En ändamålsenlig åldersstruktur En av de utmaningar som statsförvaltningen har att hantera avser generationsväxlingen bland de anställda. För att följa utvecklingen i detta avseende används uppgifter om åldersstrukturen i staten. Som framgår av diagram 5.5 har andelen anställda under 35 år minskat något samtidigt som andelen anställda över 55 år har ökat. Diagram 5.5 Andelen anställda inom olika åldersgrupper i staten 2003 och 2008 Procent Genomsnittsålder för kompetenskategorierna lednings-, kärn och stödkompetens respektive för samtliga anställda framgår av tabell 5.5. Tabell 5.5 Genomsnittsålder för respektive kompetenskategori och för samtliga anställda Alla Kvinnor Män Ledningskompetens 50 49 50 Kärnkompetens 45 45 45 Stödkompetens 47 47 47 Samtliga 46 46 46 Källa: Arbetsgivarverket. Under 2009-2018 beräknas 62 175 personer i statsförvaltningen uppnå pensionsålder. Diagram 5.6 Statsanställda som uppnår pensionsålder 2009-2018 Antal Anm. Vissa anställda med pensionsåldern 65 år har enligt övergångsbestämmelser till pensionsavtalet rätt att avgå med pension vid en lägre ålder. Dessa har redovisats vid denna lägre ålder. I värdet för 2009 ingår även de som uppnått pensionsålder före 2009 och som fortfarande var anställda vid ingången av 2009. Medianåldern för personer som tar ut ålderspension har fortsatt att stiga och uppgår 2008 till 65 år. Allt fler statsanställda fortsätter att arbeta efter 65-årsdagen. Antalet statsanställda som är 67 år eller äldre har fortsatt att öka och uppgick 2008 till cirka 650 personer, att jämföra med drygt 30 personer 2002. Tjänstepensioner vid vissa statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutioner En särskild utredare har på regeringens uppdrag genomfört en översyn av regleringen av tjänstepensioneringen för de anställda vid vissa statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutioner. Enligt direktiven skulle översynen vara inriktad på att systemet ska vara anpassat till de speciella förhållanden som råder på området och att arbetsgivarnas kostnader för pensionsförmånerna ska vara förutsägbara. Betänkandet Nytt pensionssystem för den statsunderstödda scenkonsten (SOU 2009:50) remissbehandlas under hösten 2009. 5.3.3 Analys och slutsatser Regeringen noterar att utvecklingen är fortsatt positiv för samtliga delmål som har ställts upp för staten som arbetsgivare och där utvecklingen följs upp med angivna indikatorer. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män fortsätter att minska liksom sjukfrånvaron i staten. Andelen kvinnor på ledande befattningar och andelen anställda med utländsk bakgrund har ökat. Löneutvecklingen i staten fortsätter att relativt väl följa utvecklingen på arbetsmarknaden i stort. När det gäller mångfaldsfrågan avser regeringen att fortsätta att följa myndigheternas arbete med mångfaldsstrategin Inkluderande synsätt samt utvecklingen av andelen anställda med utländsk bakgrund. Statskontoret har utvärderat två större projekt inom mångfaldsområdet. Ett resultat av de genomförda mångfaldsprojekten är en förbättrad kvalitet i rekryteringsprocessen. Regeringen anser att det är angeläget att myndigheterna fortsätter att arbeta för att utveckla rättssäkra och effektiva rekryteringsprocesser. Myndigheternas redovisningar visar att kompetensförsörjningen i staten i huvudsak fungerar väl. Detta överensstämmer med Statkontorets slutsats att man inte har identifierat någon generell risk för den framtida kompetensförsörjningen i statsförvaltningen. Staten har dock fått fler äldre bland sina anställda, medan de yngre blivit färre. Det är positivt att äldre medarbetare väljer att stanna kvar längre i sin anställning. Samtidigt är det angeläget att de statliga arbetsgivarna fortsätter att arbeta för att attrahera yngre arbetskraft. Generationsväxlingen ses i många fall som en möjlighet till bl.a. kompetensväxling och kommer att kunna hanteras på ett för verksamheterna positivt sätt. De statliga arbetsgivarna bör dock bli bättre på att marknadsföra staten som en attraktiv arbetsgivare. Det är i första hand Arbetsgivarverkets medlemmar som ska bedöma verkets resultat. Den servicebarometer som Arbetsgivarverket har genomfört visar på fortsatt goda resultat. Arbetsgivarverket har också i uppgift att genomföra stabsuppgifter till regeringen. Regeringen bedömer att dessa har utförts på ett tillfredsställande sätt. Enligt regeringens bedömning bedriver Arbetsgivarverket ett strategiskt arbete med sin egen kompetensförsörjning. Regeringens sammanvägning av ett antal indikatorer (driftskostnader, Nöjd-Kund-Index, analys av kostnadsutvecklingen, säkerheten i form av andelen felaktiga utbetalningar, för mycket utbetald pension och aktualiseringsgrad) pekar på att SPV hanterar den statliga tjänstepensioneringen och statens tjänstegrupplivförsäkring på ett tillfredsställande sätt. Regeringen bedömer att SPV arbetar målmedvetet med sin strategiska kompetensförsörjning. Från 2010 och fem år framåt kommer cirka 20 procent av personalen vid SPV att avgå med ålderspension. Kompetensöverföring från experter till övrig personal är ett viktigt inslag. Samarbetet mellan olika arbetsgivare inom Sundsvallsregionen, i vilket SPV deltar, har utvecklats. 5.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionen har i sin rapport Delpensioner för statligt anställda - tillämpningar och effekter (RiR 2008:27) lämnat rekommendationer som rör Arbetsgivarverket. Myndigheten bör enligt Riksrevisionen * följa upp om delpensionsavtalet har förutsättningar att leda till ett ökat arbetsutbud, * skaffa sig bättre kunskaper för att kunna bedöma om det finns behov av att samordna myndigheternas tillämpning av delpensionsavtalet, och * se över hur tillämpningen av delpensionsavtalet skulle kunna utvecklas för att i högre grad leda till att arbetsutbudet ökar. Regeringen konstaterar att rapporten rör en kollektivavtalsfråga som regeringen följer. 5.5 Politikens inriktning Regeringens mål för staten som arbetsgivare är en samordnad statlig arbetsgivarpolitik som säkerställer att kompetens finns för att nå verksamhetens mål. Genom den arbetsgivarpolitiska delegeringen har myndigheterna en betydande frihet att själva utforma sin organisation och kompetensförsörjning. De av regeringen sedan tidigare angivna delmålen för de statliga arbetsgivarna kvarstår. Regeringen planerar att under våren 2010 överlämna en förvaltningspolitisk proposition och där redovisa hur uppföljningen av arbetet med den strategiska kompetensförsörjningen kommer att utvecklas. En omfattande satsning i form av ett projekt om offentligt etos och värdegrundsfrågor i statsförvaltningen kommer att genomföras under 2010-2011. De anställdas kunskaper om och förståelse för grundläggande värden i statsförvaltningen och rollen som statstjänsteman ska stärkas. Bemötandet av såväl medborgare som företag ska i alla lägen kännetecknas av värdighet och respekt. Syftet med projektet är att inspirera de statliga arbetsgivarna att med medborgare, verksamhet och personal i fokus verka för att stärka allmänhetens förtroende för den statliga förvaltningen och även öka effektiviteten och rättssäkerheten i den statliga förvaltningen. Regeringen ser det som angeläget att de erfarenheter som finns av dessa frågor i förvaltningen tas till vara inom ramen för projektet. Regeringen kommer i en skrivelse under hösten 2009 att redovisa reformeringen av utnämningspolitiken. En chefspolicy som samlat behandlar frågor om rekrytering, utveckling och avveckling av statliga myndighetschefer tas för närvarande fram i Regeringskansliet. 5.6 Budgetförslag 5.6.1 1:4 Arbetsgivarpolitiska frågor Tabell 5.6 Anslagsutveckling för 1:4 Arbetsgivarpolitiska frågor Tusental kronor 2008 Utfall 1 977 Anslags- sparande 690 2009 Anslag 13 053 1 Utgifts- prognos 12 809 2010 Förslag 18 553 2011 Beräknat 19 553 2012 Beräknat 9 553 1 Inklusive förslag till tilläggsbudget i samband med denna proposition. Anslaget används för bl.a. sådana stabsuppgifter som regeringen eller Regeringskansliet kan komma att beställa hos Arbetsgivarverket och som inte ingår i Arbetsgivarverkets uppgifter som medlemsorganisation, t.ex. statistikuppgifter för uppföljning av myndigheternas arbetsgivarpolitik och uppgifter i anslutning till utmärkelsen För nit och redlighet i rikets tjänst. Anslaget används vidare för regeringens behov inom det arbetsgivarpolitiska området, t.ex. för konsult- och utredningsuppdrag. Anslaget används även för kostnader för vissa nämnder. Detta avser främst arvoden till ledamöter och ersättare i Statens ansvarsnämnd, Offentliga sektorns särskilda nämnd, Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd samt Statens utlandslönenämnd. Anslaget används också för kostnader för Kompetensrådets för utveckling i staten verksamhet. Regeringens överväganden Tabell 5.7 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:4 Arbetsgivarpolitiska frågor Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 9 553 9 553 9 553 Förändring till följd av: Beslut 9 000 10 000 Överföring till/från andra anslag Övrigt Förslag/beräknat anslag 18 553 19 553 9 553 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. Under 2010 och 2011 ökas anslaget med 9 000 000 kronor respektive 10 000 000 kronor för ett tvåårigt projekt om ett offentligt etos i statsförvaltningen. Regeringen föreslår att anslaget för 2010 uppgår till 18 553 000 kronor. För 2011 beräknas anslaget till 19 553 000 kronor och för 2012 till 9 553 000 kronor. 5.6.2 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m. Tabell 5.8 Anslagsutveckling för 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m. Tusental kronor 2008 Utfall 9 460 713 Anslags- sparande - 4 150 2009 Anslag 9 936 000 Utgifts- prognos 10 017 000 2010 Förslag 10 147 000 2011 Beräknat 10 306 000 2012 Beräknat 10 507 000 Anslaget används för tjänstepensioner och andra förmåner samt särskild löneskatt och premieskatt. Förmånerna regleras huvudsakligen i kollektivavtal som sluts mellan Arbetsgivarverket och de centrala arbetstagarorganisationerna på det statliga avtalsområdet. Flertalet arbetsgivare betalar fr.o.m. den 1 januari 1998 försäkringsmässigt beräknade premier (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53) som redovisas under inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter. Inkomsterna på inkomsttiteln motsvarar inte utgifterna på anslaget beroende på att premierna avser beräknade pensionskostnader för aktiv personal för ett visst år medan anslaget belastas med de förmåner som utbetalas samma år. Medelsbehovet för anslaget styrs främst av antalet förmånstagare, nivån på deras förmåner samt av förändringar i basbeloppen. Löneutvecklingen har betydelse för nytillkomna förmåners storlek. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 5.9 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt -kostnad) Utfall 2008 277 695 277 677 18 Prognos 2009 285 028 282 078 2 950 Budget 2010 285 560 280 020 5 540 Regeringens överväganden Tabell 5.10 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m. Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 9 936 000 9 936 000 9 936 000 Förändring till följd av: Beslut Övriga makroekonomiska förutsättningar - 14 000 451 697 Volymer 195 544 374 914 101 847 Överföring till/från andra anslag Övrigt 15 456 9 086 17 456 Förslag/beräknat anslag 10 147 000 10 306 000 10 507 000 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. Det makroekonomiska antagande som har absolut störst inverkan på anslaget är prisbasbeloppet. Kommande generationsskifte avspeglar höjningen av volymen som påverkar anslagets storlek. I posten Överföring till/från andra anslag ingår systemtekniska justeringar. I posten Övrigt ingår korrigeringar av tidigare genomförd överföring till Försäkringskassan och andra systemtekniska justeringar. Regeringen föreslår att anslaget för 2010 uppgår till 10 147 000 000. För 2011 beräknas anslaget till 10 306 000 000 kronor och för 2012 till 10 507 000 000 kronor. Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2010 besluta om en rörlig kredit i Riksgäldskontoret på högst 75 000 000 kronor för att tillgodose Statens pensionsverks behov av likviditet i pensionshanteringen Skälen för regeringens förslag: Statens pensionsverk (SPV) får bedriva uppdragsverksamhet när det gäller pensionshanteringen där mycket stora penningflöden hanteras. SPV hanterar även flödet för Individuell ålderspension (IÅP) och Kåpan. Enbart det senare flödet omsätter cirka 350 miljoner kronor varje månad och faktureras med väldigt kort tid för betalning. Skulle t.ex. betalningen för de två största fakturorna utebli en månad motsvarar det ett belopp och en räntekontobelastning på drygt 50 miljoner kronor. Regeringen anser att ett rörelsekapital i form av en övrig kredit i Riksgäldskontoret bör finnas även 2010. Regeringen föreslår därför att regeringen bemyndigas att för 2010 besluta om en rörlig kredit i Riksgäldskontoret om högst 75 miljoner kronor för att tillgodose SPV:s behov av likviditet i samband med pensionshanteringen, dvs. avseende pensionsutbetalningar för uppdragsgivares räkning samt för IÅP och Kåpan. Den föreslagna rörliga krediten ligger på samma nivå som för 2009. 6 Statistik 6.1 Omfattning Statistik omfattar Statistiska centralbyråns (SCB) verksamhet som är produktion, spridning, utveckling och samordning av statistik. SCB har ansvar för att producera dels officiell statistik inom ett flertal områden, t.ex. arbetsmarknad och nationalräkenskaper, dels annan statlig statistik. På uppdrag producerar myndigheten statistik åt statistikansvariga myndigheter och andra beställare. SCB har även till uppgift att samordna den officiella statistiken som för närvarande omfattar 25 statistikansvariga myndigheter. SCB är den största av statistikmyndigheterna och ansvarade 2008 för 127 av totalt 338 produkter som avsåg officiell statistik. Närmare hälften av SCB:s verksamhet finansieras genom avgifter från främst uppdragsfinansierad statistikproduktion, varav statistikansvariga myndigheter och övriga staten står för cirka 75 procent av intäkterna från avgifter. 6.2 Mål och villkor Målet för verksamheten är statistik av god kvalitet som är lättillgänglig för användarna. Ett villkor är att kostnaderna för uppgiftslämnandet ska minska och att statistikproduktionen ska vara effektiv. 6.3 Resultatredovisning 6.3.1 Resultat Löpande statistikproduktion Punktligheten i offentliggörandet av statistiken var totalt 97 procent 2008, vilket innebär att andelen statistikprodukter som publicerats enligt den fastställda publiceringsplanen är densamma som föregående år. Framställningstiderna för den officiella statistik som SCB ansvarar för var ungefär desamma 2008 som för 2007. För årsstatistiken har den dock minskat något. Det arbete som initierats i syfte att standardisera arbetssätt, metoder och IT-stöd har fortsatt under 2008 med implementering. Kvalitet i statistikproduktionen SCB genomför regelbundet studier av kvalitetsutvecklingen i produktionen. Undersökningen 2008 har omfattat 156 reguljära statistikprodukter inom den officiella statistiken, både anslags- och avgiftsfinansierade produkter. Resultatet från SCB:s enkät 2008 till SCB:s produktansvariga, om hur de bedömer att användarna uppfattar kvalitetsutvecklingen, visar på en positiv utveckling för fyra av fem huvudkomponenter. Huvudkomponenten jämförbarhet och samanvändbarhet är oförändrad jämfört med föregående år. De övriga huvudkomponenterna är innehåll, tillförlitlighet, aktualitet samt tillgänglighet och förståelighet. Sammantaget är ökningstakten i de kvalitetsindex som använts högre 2008 än för 2007. Under 2008 uppkom ett fel i konsumentprisindex, det s.k. skofelet, vilket ledde till ökade utgifter för staten. En analys av händelsen och en översyn av produktionssystemen har genomförts av SCB på uppdrag av regeringen. Myndighetens vidtagna och planerade åtgärder för att stärka säkerhetsrutinerna och för att förhindra liknande fel i framtiden har redovisats. Nya säkerhetsrutiner beräknas av myndigheten att i sin helhet vara införda senast under december 2009. Tabell 6.1 Nyckeltal för SCB:s verksamhet 2004 2005 2006 2007 2008 Innehåll1 + 17 + 16 + 8 +6 +8 Aktualitet1 + 5 + 6 + 7 +4 +2 Tillförlitlighet1 + 17 + 17 + 12 +7 +10 Jämförbarhet och saman-vändbarhet1 +2 +1 + 4 +1 0 Tillgänglighet och förståelig-het1 + 23 + 15 + 15 +6 +8 Databas- användare 35 900 37 500 38 900 40 000 40 700 Databasuttag (1000-tal) 587 653 769 693 738 Nöjdkundindex2 71 73 73 - 74 Punktlighet 83% 89% 96% 97% 97% Totala kostnader (mnkr) 904 903 927 968 1 008 Produktivitetsförändring 4,0% 3,3% 7,0% 3,6% 6,9% Företagens kostnader för hela statistik-området (mnkr) -varav SCB:s produkter utgör u.s. u.s. u.s. u.s. 299,23 264,3 299,3 262,8 300,1 262,4 Allmänhetens inställning (mycket eller ganska positiv) (%) 47 50 50 - 4 53 Antal registerutdrag enl. PUL 3 700 2 500 395 231 263 1 Produktansvarigas vid SCB bedömning av kvalitetsutvecklingen. Andelen produkter (%) med förbättrad kvalitet minus andelen produkter med försämrad kvalitet jämfört med föregående år. 2 Nöjd-kund-index-talet kan variera mellan 1 och 100. Genomfördes ej 2007. 3 Justerad siffra enligt Nutek:s rapport (R 2008:27). 4 Genomfördes ej 2007. Krav på tre procents produktivitetsökning Produktivitetsutvecklingen i den anslagsfinansierade statistikproduktionen för den senaste femårsperioden har varit i genomsnitt 4,9 procent per år. För 2008 uppgick den till 6,9 procent, vilket innebär att regeringens krav på en ökning om minst tre procent per år uppfyllts med god marginal. Delar av det tillgängliga produktivitetsutrymmet har bl.a. använts för förbättringar av arbetskraftsundersökningen och den ekonomiska statistiken. Utrymmet kommer även att användas för kostnader i samband med EU-ordförandeskapet. Företagens administrativa kostnader för statistiken Tillväxtverket mäter företagens administrativa kostnader för deras lagstadgande skyldighet att inom olika områden lämna uppgifter till statistiken. Företagens kostnader till följd av uppgiftslämnarplikten på statistikområdet avser framför allt undersökningar som rör beräkning av nationalräkenskaperna, vilka SCB ansvarar för. Tillväxtverkets rapport Näringslivets admin-istrativa kostnader för statistikområdet, uppdatering 2008 (Rapport 0020), visar att SCB har minskat företagens kostnader som är kopplade till myndighetens statistikprodukter med 1,9 miljoner kronor, eller 0,7 procent, jämfört med den första mätningen 2006. Kostnaderna har minskat med 0,2 procent sedan 2007. Företagens administrativa kostnader för hela statistikområdet minskade med 0,3 procent 2008 jämfört med 2006. De största kostnaderna för företagen på grund av uppgiftslämnarplikten föranleds av regleringen i EU-förordningen om gemenskapsstatistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna, Intrastat (638/2004/EG). Cirka hälften av de kostnader som SCB:s undersökningar ger upphov till avser denna undersökning. Intrastat-undersökningen har reviderats, vilket uppskattningsvis kommer att innebära att fr.o.m. 2009 är det 3 000 färre företag som behöver lämna uppgifter till statistiken. Därutöver är det ytterligare 500 företag som endast behöver rapportera exportuppgifter. Effekterna kommer främst att beröra de mindre företagen. Samtliga uppgiftslämnares kostnader för att lämna uppgifter till SCB SCB genomför egna mätningar för att erhålla en samlad bild över den totala kostnaden för både företag och andra uppgiftslämnare för att förse statistikområdet med uppgifter. Dessa mätningar avser myndighetens samtliga undersökningar, inklusive undersökningar utan uppgiftslämnarplikt. Den senaste mätningen visar att de totala kostnaderna 2008 uppgick till 640 miljoner kronor, en ökning med 13 miljoner kronor eller 2 procent i förhållande till 2007. De ökade kostnaderna beror på ökade urval för vissa undersökningar som rör företag och organisationer. Därmed har regeringens krav på att kostnaderna för uppgiftslämnandet ska minska ännu inte uppfyllts. Uppgiftslämnarnas kostnader för företags-undersökningar med uppgiftsskyldighet minskade dock med 675 000 kronor eller 0,9 procent. Förbättringar av den ekonomiska statistiken SCB har under 2008 genomfört utvecklingsinsatser avseende den ekonomiska statistiken, framför allt beträffande konsumentprisindex (KPI), prisindex i producent- och importled samt tjänsteprisindex. De olika utvecklingsinsatserna består av att handdatorer successivt har införts för intervjuarnas prisinsamling till KPI. Utredningsarbetet avseende egnahemsposten i KPI har fortsatt. Tjänsteprisindex har under året utvecklats med nya delprisindex för ett antal branscher. En urvalsförstärkning har under 2008 genomförts för beräkning av prisindex för producent- och importled som kommer att ske under 2009. En ny modell för att beräkna byggnadsprisindex togs fram under 2008. Tjänsteproduktionsindex publiceras månatligen sedan maj 2008. Dessutom har den årliga statistikpublikation som beskriver strukturella förändringar av de offentligt finansierade tjänsterna vidareutvecklats under 2008, och arbete har bedrivits med att utveckla en jämförbar statistik över välfärdstjänster producerad i offentlig respektive privat regi. Därmed har den ekonomiska statistiken förbättrats i enlighet med regeringens önskemål. En viss omprioritering inom SCB:s ekonomiska ramar har gjorts från de resurser som avsatts för förbättringsarbetet av den ekonomiska statistiken till förmån för arbetskraftsundersökningen. Åtgärdsplanen för den ekonomiska statistiken ska dock fullföljas, om än med viss fördröjning. Arbetskraftsundersökningen SCB har sedan 2007 vidareutvecklat arbets-kraftsundersökningen (AKU), vilket bl.a. lett till att myndigheten sedan slutet av 2008 publicerar nya indikatorer på arbetsmarknadssituationen för befolkningen i arbetsför ålder (15-74 år). För att bättre kunna följa arbetsmarknadssituationen har regeringen beslutat att fr.o.m. 2009 öka urvalet i undersökningen och att ställa fler frågor runt intervjupersonernas arbetsmarknadssituation. Urvalsökningen innebär att AKU tillförs cirka 20 miljoner kronor mer årligen. Enligt regleringsbrevet för 2009 är AKU en prioriterad uppgift. Det europeiska statistiksystemet EU-samarbetet på statistikområdet syftar till att harmonisera medlemsländernas statistik så att den blir jämförbar. Statistiken regleras av övergripande ramförfattningar beslutade av Europaparlamentet och rådet samt detaljerade tillämpningsförfattningar beslutade av kommissionen. Under 2008 har ett stort antal författningar beslutats. I förordningen om den europeiska statistiken (223/2009/EG) finns generella bestämmelser om utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik. Förordningen trädde i kraft den 1 april 2009. Ett rådgivande organ (ESGAB) har tillsatts med uppgift att utöva en oberoende tillsyn av det europeiska statistiksystemet vad gäller tillämpningen av den europeiska uppförandekoden för statistik. 6.3.2 Analys och slutsatser SCB har inom ramen för sitt ansvarsområde producerat, spridit och utvecklat statistiken planenligt. Verksamhetens resultat 2008 har uppnåtts med drygt 1 miljard kronor i intäkter som i huvudsak utgjorts av hälften anslags- och hälften avgiftsintäkter. De totala kostnaderna uppgick till 1 miljard kronor, varav personalkostnaden utgjorde den största delen. SCB:s produkter är viktiga och fel i dessa kan få stora ekonomiska konsekvenser. Regeringen konstaterar att det är viktigt att myndighetens arbete med inrättande av kvalitetssäkringssystem och kvalitetskontroller slutförs i sin helhet. Det regelförenklingsarbete som SCB bedriver för att minska företagens administrativa kostnader för uppgiftslämnandet visar på en positiv utveckling framöver. Därmed anser regeringen att det finns förutsättningar för SCB att inom statistikområdet minska kostnaderna för företagen. Regeringen bedömer att målen för verksamheten i huvudsak har uppfyllts samt att resultatet verksamt bidragit till samhällets informationsinfrastruktur i form av statistik av god kvalitet. Statistiken har i stor utsträckning använts som underlag för beslutsfattande, samhällsdebatt och forskning. 6.4 Politikens inriktning Statistikens kvalitet är även fortsättningsvis en överordnad uppgift. I detta arbete har den ekonomiska statistiken en fortsatt hög prioritet. Regeringen anser att SCB ska kvalitetssäkra produktionsprocessen och göra den mer effektiv, bl.a. genom fortsatt standardiseringsarbete. Vidare anser regeringen att det är angeläget att den interna styrningen och kontrollen stärks inom SCB, bl.a. genom att en internrevisionsfunktion inrättas. SCB är en jämförelsevis stor myndighet och den statistik som myndigheten producerar är viktig utifrån flera aspekter. Brister och eventuella felaktigheter i statistiken kan få stora konsekvenser om beslut fattas på felaktiga grunder. Det är således nödvändigt att det pågående arbetet inom SCB med att stärka säkerhetsrutinerna i produktionen leder till önskvärda förbättringar. SCB:s arbete med att minska kostnaderna för uppgiftslämnarna samt att vidta åtgärder för att underlätta uppgiftslämnandet ska fortgå. Förbättrad tillgänglighet till statistiken var en av grunderna till statistikreformen i början av 1990-talet. Tillgängligheten till statistiken har förbättrats på flera områden. Regeringen anser dock att det är angeläget att SCB och övriga statistikansvariga myndigheter förbättrar tillgängligheten ytterligare. Kvalificerade användares tillgång till statistiken bör inte inskränkas mer än vad som är nödvändigt för att säkra statistiksekretessen. Hushålls- och bostadsstatistik Riksdagen beslutade 2006 en lag om lägenhetsregister (prop. 2004/05:171, bet. 2004/05:FiU8, rskr. 2005/06:268). Lantmäteriet bygger för närvarande upp lägenhetsregistret kommun för kommun. När detta arbete är klart kommer Skatteverket att folkbokföra på lägenheter. Lägenhetsregistret och folkbokföring på lägenheter är förutsättningar för att SCB ska kunna ta fram hushålls- och bostadsstatistik i slutet av 2011 för leverans till Eurostat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning om folk- och bostadsräkningar. Myndigheternas arbete med att bygga upp lägenhetsregistret och folkbokföringen fortgår enligt plan. 6.5 Budgetförslag 6.5.1 1:9 Statistiska centralbyrån Tabell 6.2 Anslagsutveckling för 1:9 Statistiska centralbyrån Tusental kronor 2008 Utfall 487 451 Anslags- sparande 4 147 2009 Anslag 493 285 1 Utgifts- prognos 489 782 2010 Förslag 515 700 2011 Beräknat 520 208 2 2012 Beräknat 523 025 3 1 Inklusive tilläggsbudget till statsbudgeten 2009 (prop. 2008/09:99, bet. 2008/09:FiU21). 2 Motsvarar 515 381 tkr i 2010 års prisnivå. 3 Motsvarar 515 368 tkr i 2010 års prisnivå. Anslaget används för Statistiska centralbyråns förvaltningskostnader för produktion av sektorsövergripande statistik och samordning av Sveriges officiella statistik. Cirka hälften av verksamheten finansieras av avgifter. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 6.3 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt -kostnad) Utfall 2008 516 033 509 796 6 237 (varav tjänsteexport) 76 245 77 033 -788 Prognos 2009 520 000 520 000 0 (varav tjänsteexport) 80 000 80 000 0 Budget 2010 495 000 495 000 0 (varav tjänsteexport) 80 000 80 000 0 Den avgiftsfinansierade verksamheten avser produktion av officiell statistik åt andra statistikansvariga myndigheter, produktion av annan statistik och tjänsteexport. Regeringens överväganden Tabell 6.4 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:9 Statistiska centralbyrån Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 482 985 482 985 482 985 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 16 141 20 816 23 557 Beslut 14 574 14 389 14 454 Överföring till/från andra anslag 2 000 2 019 2 030 Övrigt Förslag/beräknat anslag 515 700 520 208 523 025 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2009 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Anslaget ökas 2010 med 14 550 000 kronor för att en urvalsökning i arbetskraftsundersökningen (AKU) ska kunna genomföras. Finansiering sker delvis genom att det under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv uppförda anslaget 1:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd minskas med 2 400 000 kronor och det under samma utgiftsområde uppförda anslaget 1:3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser minskas med 7 000 000 kronor. Därutöver beräknas SCB inom sina ekonomiska ramar omprioritera i storleksordning 6 450 000 kronor från i första hand den ekonomiska statistiken till förmån för AKU. Anslaget ökas vidare med 24 000 kronor för varaktig utökning av Företags Register och Individ Databas (FRIDA) avseende punkt- och miljöskatter för Finansdepartementets behov. Finansiering sker genom att det under utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution uppförda anslaget 1:1 Skatteverket minskas med 24 000 kronor. Därutöver ökas anslaget 2010 med 2 000 000 kronor till följd av ett nytt ansvar för statistik som avser sektorsspecifika ekonomiska uppgifter om primärkommunerna. Finansiering sker genom att det under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning uppförda anslaget 1:1 Statens skolverk respektive det under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg uppförda anslaget 9:1 Socialstyrelsen minskas med vardera 1 000 000 kronor. Regeringen föreslår att anslaget för 2010 uppgår till 515 700 000 kronor. För 2011 beräknas anslaget till 520 208 000 kronor och för 2012 till 523 025 000 kronor. 7 Prognos- och uppföljningsverksamhet 7.1 Omfattning Området prognos- och uppföljningsverksamhet omfattar uppföljning och analys av utfall samt utarbetande av kort- och medelfristiga prognoser och analyser avseende den samhällsekonomiska utvecklingen och de offentliga finanserna. Budgetprognoser och prognoser för svensk och internationell makroekonomi är viktiga verksamheter inom området. Därutöver ingår också miljöekonomiskt utvecklingsarbete samt arbete med att ta tillvara resultat från den nationalekonomiska forskningen som är relevanta för Regeringskansliet. Verksamheten är i huvudsak anslagsfinansierad och bedrivs inom Ekonomistyrningsverket (ESV), Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) och Expertgruppen för miljöstudier (EMS). 7.2 Mål Målet för området är tillförlitliga och väldokumenterade prognoser, analyser och uppföljningar av den samhällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen. För att bedöma måluppfyllelsen av prognos- och analysverksamheten används dels kvantitativa mått på prognosprecisionen för de viktigaste prognosvariablerna, dels de omdömen om prognoserna och analyserna som lämnas av användarna. För ESV:s prognoser gäller att de ska vara tillförlitliga och ha hög precision. De bakomliggande analyserna ska vara tolkningsbara och dokumenteras tydligt. Konjunkturinstitutets mål är att prognoser och medelfristiga kalkyler för den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet ska vara tillförlitliga som beslutsunderlag. De makroekonomiska prognosernas precision redovisas och kommenteras regelbundet, bl.a. i Konjunkturinstitutets årsredovisning. Finanspolitiska rådet ska bidra till målet genom att följa upp och bedöma måluppfyllelsen i finanspolitiken och i den ekonomiska politik som riksdagen och regeringen beslutar om. Finanspolitiska rådet ska även verka för en ökad offentlig diskussion i samhället om den ekonomiska politiken. ESO ska bidra till att bredda och fördjupa underlaget för framtida finanspolitiska och samhällsekonomiska avgöranden. EMS ska bidra till att bredda och fördjupa underlagen för politiska och samhällsekonomiska avgöranden inom miljöområdet. Fokus för gruppens arbete ligger på miljöpolitiken. 7.3 Resultatredovisning 7.3.1 Resultat Ekonomistyrningsverkets prognosverksamhet ESV:s uppdrag inom området är att tillgodose statsmakternas och allmänhetens behov av information om den statliga ekonomin. ESV lämnar kvartalsvis kort- och medelfristiga prognoser till regeringen över statsbudgeten, månadsvisa uppföljningar av statsbudgetens utfall och en årlig uppföljning av prognosprecisionen samt underlag för årsredovisningen för staten. ESV producerar även finansstatistik över den statliga verksamheten som underlag till nationalräkenskaperna. Vidare lämnar ESV underlag till statsbudgetens utfall. Ekonomistyrningsverkets analyser ESV:s prognoser byggs upp underifrån genom prognoser på enskilda anslag och inkomsttitlar. Detta innebär att prognosen på aggregerad nivå byggs upp av en stor mängd delkomponenter. ESV har sedan 2007 förbättrat verktygen för att kunna analysera den helhetsbild som framträder av prognoserna för de enskilda delarna. Även analysen av den sammantagna utvecklingen i trygghetssystemen (arbetslöshetsersättning, sjukpenning, föräldrapenning etc.) har förstärkts. Under 2008 har ESV gjort en specialanalys av hur konjunkturkänsligt budgetsaldot är. Från och med den tredje budgetprognosen har ESV även beräknat ett strukturellt finansiellt sparande för staten för att ge en bild av den underliggande utvecklingen av statens finanser. ESV har under året även förbättrat analysen av skatteintäkterna genom att utveckla metoder för prognoser inom viktiga områden som företagsskatt och hushållens kapitalskatt. Ekonomistyrningsverkets prognosprecision ESV gör årligen en uppföljning av träffsäkerheten i föregående års budgetprognoser. Uppföljningen görs utifrån den genomsnittliga avvikelsen rensad för de effekter som beror på nya politiska beslut eller ändrade makroekonomiska förutsättningar. Uppföljningen för 2008 visar att budgetprognoserna hade en relativt god träffsäkerhet. Under perioden 1999-2008 avvek prognoserna för takbegränsade utgifter igenomsnitt med 4,5 miljarder kronor från det faktiska utfallet. Det motsvarar 0,52 procent av utgifterna under utgiftstaket. Inkomstprognoserna avvek under samma period med 10,7 miljarder kronor eller 1,41 procent av inkomsternas omslutning. Träffsäkerheten för budgetprognoserna avseende 2008 var sämre än genomsnittet under perioden 1999-2008 vad beträffar de takbegränsade utgifterna. För inkomsterna var dock precisionen bättre än genomsnittet för perioden. De fem prognostillfällena under 2008 resulterade i ett medelfel om 0,86 procent för takbegränsade utgifter och 0,84 procent för statsbudgetens inkomster. Enligt ESV:s bedömningsskala, som baseras på historiska avvikelser, uppfylldes målet om hög precision fullt ut för inkomstprognoserna, men endast delvis för utgiftsprognoserna. Större prognosavvikelser förekom på fyra utgiftsområden: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, Arbetsmarknad, Hälsovård, sjukvård och social omsorg samt Försvar och beredskap mot sårbarhet. För samtliga utgiftsområden överskattades utgifterna. Viktiga förklaringar till detta var att nedgången av antalet sjukpenningdagar fortsatte under 2008 och blev kraftigare än beräknat, vilket ledde till en överskattning av utgifterna för sjukpenning i de fyra första prognoserna. Utgifterna för utgiftsområdet Arbetsmarknad överskattades främst till följd av att andelen av de arbetslösa som fick ersättning från arbetslöshetsförsäkringen blev lägre än beräknat. Utgifterna för utgiftsområdet Försvar och beredskap mot sårbarhet överskattades till följd av att medel inte utnyttjades under 2008 i beräknad utsträckning beroende på bl.a. förseningar i materielleveranser. För utgiftsområdet Hälsovård, sjukvård och social omsorg överskattades utgifterna huvudsakligen till följd av att utnyttjandet av det nya tandvårdssystemet, som infördes den 1 juli 2008, blev lägre än beräknat. Prognoserna för statsbudgetens inkomster, rensat för avvikelser som beror på politiska beslut eller den makroekonomiska utvecklingen, var överskattade framför allt i prognoserna i mitten av året. Förklaringen är främst att inkomsterna från företagsskatter blev lägre än beräknat då vinstutsikterna i företagssektorn drastiskt försämrades från halvårsskiftet 2008. Även betalningsdifferensen överskattades. Konjunkturinstitutets prognosverksamhet Konjunkturinstitutet bedriver regelbunden prognosverksamhet samt utvecklar metoder och modeller för prognoser och makroekonomiska analyser. Institutet publicerar också barometerundersökningar av företag och hushåll samt arbetar med frågor som rör den ekonomiska statistikens kvalitet och utveckling. Konjunkturinstitutet tillfördes budgetåret 2008 extra medel för att ytterligare kunna höja kvaliteten i sitt makroekonomiska prognos- och analysarbete. De extra medlen har huvudsakligen använts till att förbättra prognoserna för de offentliga finanserna och till utveckling av nya modeller samt till uppdatering av existerande tidsserieekonometriska prognosmodeller. Konjunkturinstitutets prognosprecision Den genomsnittliga precisionen i de prognoser som Konjunkturinstitutet gjorde under 2007 och 2008 för den makroekonomiska utvecklingen under 2008 redovisas för tre nyckelvariabler i den sista kolumnen i tabell 7.1. Mätt på detta sätt var träffsäkerheten i Konjunkturinstitutets, liksom andra prognosmakares, prognoser för BNP-tillväxten 2008 mycket sämre än den varit de senaste åren. Konjunkturinstitutets BNP-prognos för 2008 var dessutom sämre än genomsnittsprognosen för ett antal prognosinstitut. En jämförelse med andra prognosmakare finns i Finansdepartementets senaste prognosutvärdering i 2009 års ekonomiska vårproposition (prop. 2008/2009:100, bil. 2, avsnitt 2). Däremot var träffsäkerheten i Konjunkturinstitutets prognoser för arbetslöshet avseende 2008 betydligt bättre än övriga prognosmakares. När det gäller inflationsprognoserna hade Konjunkturinstitutet ungefär lika stora prognosfel som de andra prognosmakarna. Tabell 7.1 Precision i prognoser för BNP, inflation och arbetslöshet gjorda våren och hösten före aktuellt år samt våren och hösten under aktuellt år Medelvärde av absoluta prognosfel för Konjunkturinstitutet samt ett medelvärde för prognosinstitut1. Procentenheter 2004 2005 2006 2007 2008 BNP, volymutveckling, procent - Konjunkturinstitutet 0,7 0,3 1,0 0,9 3,1 - Medelvärde 0,9 0,4 1,0 0,7 2,7 Arbetslöshet, nivå, procent - Konjunkturinstitutet 0,6 0,6 0,3 0,2 0,2 - Medelvärde 0,6 0,6 0,4 0,3 0,2 Inflation, KPI, årsmedelvärde, procent - Konjunkturinstitutet 0,4 0,6 0,2 0,2 0,8 - Medelvärde 0,7 0,6 0,2 0,3 0,7 1Institut: Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, Svenskt Näringsliv, Nordea, SEB, Handelsbanken, Swedbank, OECD, Riksbanken. Anm.: På grund av ändrade definitioner för arbetslöshet är jämförelsen mellan olika prognosmakare svårare att göra för 2008. För 2008 begränsas därför beräkningen av medelvärdet till prognoserna från Konjunkturinstitutet, Riksbanken och regeringen. Fördjupade specialstudier Utöver den regelbundna kvantitativa prognosverksamheten genomför Konjunkturinstitutet fördjupade analyser inom olika specialområden av betydelse för förståelsen av den makroekonomiska utvecklingen. Analyserna ingår i det kontinuerliga utvecklingsarbetet och redovisas bl.a. i form av fördjupningsrutor i publikationen Konjunkturläget. Institutet genomför även mer omfattande specialstudier. Såväl den regelbundna kvantitativa prognosverksamheten som den fördjupade makroekonomiska analysen förutsätter ett kontinuerligt metodutvecklingsarbete. Konjunkturinstitutets modellverksamhet Utvecklingsinsatserna inom det makroekonomiska området inriktades under 2008 bl.a. på att utveckla de ekonomiska simuleringsmodellerna KIMOD och FIMO samt ett antal ekonomiska tidsseriemodeller. Under året tog även institutet fram en s.k. BVAR-modell som har förstärkt analysen av de realekonomiska konsekvenserna av finanskrisen. Under 2008 utvecklades vidare en ny version av makromodellen KIMOD. Konjunkturinstitutet påbörjade också arbetet med att ta fram en modell för att beräkna det s.k. BNP-gapet. Likaså uppdaterades Konjunkturinstitutets beräkningar av jämviktsarbetslösheten. Konjunkturinstitutet allt mer involverat i miljömålsarbetet Inom det miljöekonomiska området blir Konjunkturinstitutet allt mer involverat i miljömålsarbetet. Under 2008 har Konjunkturinstitutets Allmän jämviktsmodell EMEC bl.a. använts på uppdrag av regeringen för att analysera de samhällsekonomiska effekterna av Klimatberedningens handlingsplan för svensk klimatpolitik. Konjunkturinstitutet har även gjort samhällsekonomiska modellberäkningar på Energimyndighetens uppdrag. På uppdrag av regeringen har Statskontoret genomfört en översyn och utvärdering av arbetet med utvecklingen av monetära miljöräkenskaper och miljöekonomisk analys (dnr Fi2008/2301). Utvärderingen omfattar erfarenheterna av de tre uppdrag med efterföljande arbete som regeringen 1993 lade på Statistiska centralbyrån, Statens naturvårdsverk samt Konjunkturinstitutet (prop. 1993/94:100, bilaga 1.4). Resultatet av översynen har redovisats till regeringen i mars 2009 och därefter remissbehandlats. Utredaren konstaterar i sin rapport att den miljöekonomiska verksamheten vid de ovannämnda tre myndigheterna i stort sett fungerar väl och finner därför inga skäl för att radikalt ompröva dagens modell. Utredaren föreslår att Konjunkturinstitutet, som är den av de tre myndigheterna som har en tydligt fristående miljöekonomisk analysroll, ges en utökad och förstärkt roll på området. Den utökade rollen innebär att Konjunkturinstitutet bör arbeta med att ge miljöekonomiskt metodstöd åt myndigheter m.fl. när dessa ska göra samhällsekonomiska konsekvensanalyser av planerade åtgärdsförslag på exempelvis miljöområdet, att utveckla ett bredare utbud av modeller än i dag, samt att agera bryggfunktion mellan forskning och politik/praktik på området (bl.a. genom att inrätta ett miljöekonomiskt råd). Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslaget. Förslaget bereds i Regeringskansliet. Finanspolitiska rådet Finanspolitiska rådet lämnade den 11 maj 2009 sin andra rapport Svensk finanspolitik till regeringen. Med rapporten som utgångspunkt anordnade finansutskottet en offentlig utfrågning av rådets ordförande och finansministern. I Förslag till statsbudget, finansplan m.m., avsnitt 12 Granskning, kontroll och ekonomisk styrning, kommenterar regeringen rådets rapport. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi ESO bedriver i första hand projekt genom att lägga ut uppdrag till forskare och institutioner att genomföra studier. Därutöver gör ESO också egna studier. Projekten mynnar ut i rapporter som publiceras i en egen skriftserie. I samband med publicering av ESO-rapporter anordnas seminarier eller konferenser. ESO startade sitt arbete under 2008 och publicerade sina första två rapporter under sommaren 2009. För närvarande finns 16 pågående projekt som planeras att publiceras som ESO-rapporter under 2009 och 2010. Expertgruppen för miljöstudier I likhet med ESO lägger EMS ut uppdrag till forskare och institutioner att genomföra studier och publicerar rapporter i en egen skriftserie. EMS har under perioden 2006-2009 publicerat nio rapporter. Expertgruppen har just nu elva pågående projekt, som kommer att publiceras som EMS-rapporter löpande under innevarande och nästa år. Expertgruppernas arbetsformer Expertgruppernas arbete leds av respektive styrelse. De båda expertgrupperna har ett gemensamt kansli och en referensgrupp, bestående av tjänstemän från Regeringskansliet med relevant sakkunskap, finns knuten till kansliet. Kansliet medverkar i arbetet med att ge uppdrag till forskare och institutioner att genomföra studier. Kansliet tar också fram förslag till studieområden och medverkar i upprättandet av projektplaner inför styrelsernas beslut. Till de studier som görs knyts också referensgrupper som består av olika sakkunniga: forskare, andra experter och tjänstemän med relevant sakkunskap från Regeringskansliet. 7.3.2 Analys och slutsatser Ekonomistyrningsverket Regeringen bedömer att målet för ESV:s verksamhet i stort är uppfyllt. ESV:s verksamhet har resulterat i prognoser och utfallsinformation av god kvalitet. Regeringen bedömer att såväl de speciella fördjupningar som gjorts i enskilda budgetprognoser som den metodutveckling som bedrivits har gett upphov till bättre kvalitet på underlaget som levererats jämfört med tidigare år. Konjunkturinstitutet När olika konjunkturbedömares prognosprecision ska jämföras är det olämpligt att utgå från resultaten för ett enskilt år eftersom tillfälligheter då får stort genomslag. I tabell 7.2 redovisas därför femåriga glidande medelvärden för de olika institutens prognosfel. Tabellen visar att Konjunkturinstitutets precision ligger i nivå med genomsnittet för andra prognosinstitut när det gäller prognoserna för BNP och arbetslöshet medan precisionen såvitt avser prognoserna för inflationen är något bättre än genomsnittet. De olika svenska prognosinstitutens bedömningar är inte oberoende av varandra. Konjunkturinstitutets rapporter och databaser används i stor utsträckning av andra prognosmakare som underlag och utgångspunkt för deras prognoser. Tabell 7.2 Precision i prognoser för BNP, inflation och arbetslöshet gjorda våren och hösten före aktuellt år samt våren och hösten under aktuellt år Femåriga glidande medelvärden av absoluta prognosfel för Konjunkturinstitutet samt ett medelvärde för prognosinstitut1. Procentenheter 2004 2005 2006 2007 2008 BNP, volymutveckling, procent - Konjunkturinstitutet 0,8 0,8 0,7 0,7 1,2 - Medelvärde 0,8 0,8 0,7 0,7 1,1 Arbetslöshet, nivå, procent - Konjunkturinstitutet 0,3 0,4 0,4 0,4 .. - Medelvärde 0,4 0,4 0,5 0,4 .. Inflation, KPI, årsmedelvärde, procent - Konjunkturinstitutet 0,4 0,5 0,3 0,3 0,4 - Medelvärde 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 1Institut: Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, Svenskt Näringsliv, Nordea, SEB, Handelsbanken, Swedbank, OECD. OECD ingår dock inte i jämförelsen för inflationen. Anm.: På grund av ändrade definitioner för arbetslöshet är jämförelsen mellan olika prognosmakare svårare att göra för 2008. Därför beräknas inget glidande medelvärde för detta år. Vid sidan av det kontinuerliga arbetet med att förbättra den kvantitativa prognosprecisionen har Konjunkturinstitutet under de senaste åren utvecklat sina rapporter i riktning mot en mer fördjupad analys. Regeringens bedömning är att detta har gjort rapporterna mer användbara som underlag för diskussioner och beslut i ekonomisk-politiska frågor. Målen för de makroekonomiska prognosernas precision bedöms vara uppfyllda. Även när det gäller de kvalitativa målen för den makroekonomiska prognosverksamheten bedöms målen vara uppfyllda. Regeringen gör bedömningen att Konjunkturinstitutet, i enlighet med sitt uppdrag, har bidragit till att utveckla den ekonomiska statistikens kvalitet. Finanspolitiska rådet Regeringen bedömer att Finanspolitiska rådet genom publiceringen av rapporten Svensk finanspolitik, arrangerande av konferenser och seminarier, den egna skriftserien m.m. har uppnått målen om en ökad öppenhet och tydlighet kring den ekonomiska politikens syften och effektivitet. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi och Expertgruppen för miljöstudier ESO och EMS har en viktig roll genom att de bidrar till arbetet med att ta fram kvalificerade underlag för den ekonomiska politikens utformning. 7.4 Politikens inriktning Tillförlitlighet och hög precision ska även i fortsättningen gälla för ESV:s budgetprognoser. Utvecklingsarbetet ska fortsätta. Det är viktigt att ESV har en egen analyskompetens avseende makroekonomi. Vidare ska ESV fortsätta arbetet med att förbättra bevakningen och analysen av utvecklingen av statens finanser samt löpande redovisa sina slutsatser till Regeringskansliet. Dokumentationen av prognoserna ska tydliggöra underliggande analyser och bedömningar under respektive prognosområde. Inom den makroekonomiska prognos- och analysverksamheten ska Konjunkturinstitutet även i fortsättningen prioritera förbättrad prognosprecision genom utveckling och fördjupning av den ekonomiska analysen samt genom fortsatt metod- och modellutveckling. En översyn och utvärdering har genomförts av arbetet med anknytning till utvecklingen av monetära miljöräkenskaper och miljöekonomisk analys (se avsnitt 7.3.1). Förslaget bereds, som tidigare nämnts, i Regeringskansliet. Den miljöekonomiska verksamheten ska i fortsättningen lägga särskild vikt vid sådan samhällsekonomisk analys som förbättrar beslutsunderlaget för svensk miljö- och klimatpolitik. För att ta fram underlag för detta är det viktigt att det finns modeller som förmår analysera samspelet mellan dels den ekonomiska utvecklingen och dess miljöpåverkan, dels effekterna av olika styrmedel på den ekonomiska utvecklingen. Finanspolitiska rådet ska även i fortsättningen, med utgångspunkt i den ekonomiska vårpropositionen och budgetpropositionen, följa upp och granska om de grundläggande målen för finanspolitiken uppnåtts. Regeringen lägger stor vikt vid analyser och forskning som grund för den framtida ekonomiska politikens utformning. Det finns också ett behov av oberoende underlag för prövning av existerande verksamheter. Erfarenheter från tidigare expertgrupper visar på värdet av att det finns ett särskilt forum för möten mellan forskning och politik, där en hög grad av oberoende förenas med närhet till beslutsfattandet. I direktiven för ESO (dir. 2007:46) och EMS (dir. 2003:85, 2007:47) anges att regeringen avser att låta utvärdera expertgruppernas arbete under 2009. Utvärderingen av ESO bör för att vara meningsfull ske när expertgruppen har varit verksam under en längre tid och har publicerat fler rapporter. ESO och EMS bör utvärderas vid samma tidpunkt, eftersom de båda expertgruppernas verksamhetsområden ligger nära varandra och de har ett gemensamt kansli. Regeringen avser att låta utvärdera expertgruppernas arbete tidigast under 2011. 7.5 Budgetförslag Budgetförslag för Ekonomistyrningsverket finns under avsnitt 3.5. 7.5.1 1:6 Finanspolitiska rådet Tabell 7.3 Anslagsutveckling Tusental kronor 2008 Utfall 6 288 Anslags- sparande 807 2009 Anslag 7 070 Utgifts- prognos 7 466 2010 Förslag 7 297 2011 Beräknat 7 344 1 2012 Beräknat 7 382 1 1 Motsvarar 7 297 tkr i 2010 års prisnivå. Anslaget används för Finanspolitiska rådets förvaltningskostnader. Tabell 7.4 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:6 Finanspolitiska rådet Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 7 070 7 070 7 070 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 227 274 312 Beslut Överföring till/från andra anslag Övrigt Förslag/beräknat anslag 7 297 7 344 7 382 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2009 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Regeringen föreslår att anslaget för 2010 uppgår till 7 297 000 kronor. För 2011 beräknas anslaget till 7 344 000 kronor och för 2012 till 7 382 000 kronor. 7.5.2 1:7 Konjunkturinstitutet Tabell 7.5 Anslagsutveckling Tusental kronor 2008 Utfall 50 435 Anslags- sparande 1 437 2009 Anslag 50 718 Utgifts- prognos 50 745 2010 Förslag 52 633 2011 Beräknat 53 142 1 2012 Beräknat 53 440 1 1 Motsvarar 52 633 tkr i 2010 års prisnivå. Anslaget används för Konjunkturinstitutets förvaltningskostnader. En mindre del av myndighetens verksamhet finansieras av avgifter. Tabell 7.6 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt -kostnad) Utfall 2008 2524 2813 -289 Prognos 2009 1694 1950 -256 Budget 2010 1650 1800 -150 Tabell 7.7 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:7 Konjunkturinstitutet Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 50 718 50 718 50 718 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 1 915 2 424 2 722 Beslut Överföring till/från andra anslag Övrigt Förslag/beräknat anslag 52 633 53 142 53 440 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2009 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Regeringen föreslår att anslaget för 2010 uppgår till 52 633 000 kronor. För 2011 beräknas anslaget till 53 142 000 kronor och för 2012 till 53 440 000 kronor. 8 Fastighetsförvaltning 8.1 Omfattning Området fastighetsförvaltning omfattar förvaltning av de fastigheter som av försvarspolitiska, kulturhistoriska eller andra skäl inte ansetts lämpliga att förvalta i bolagsform, bl.a. regeringsbyggnader, länsresidens, ambassader, de kungliga slotten, museer, teatrar, monument, försvarsfastigheter, markområden och vissa fastigheter som har donerats till staten. Kulturarvsfastigheter förvaltas tillsammans med vissa andra fastigheter av Statens fastighetsverk (SFV). Fortifikationsverket (FortV) förvaltar fastigheter som i huvudsak används för försvarsändamål. Verksamheten finansieras framför allt genom avgifter, dvs. hyresintäkter. I området ingår också statens lokalförsörjning. 8.2 Mål Målet för området är en kostnadseffektiv statlig fastighetsförvaltning. Förvaltningen ska ske med rimligt risktagande samt med likvärdig avkastning och service i jämförelse med andra alternativ. I korthet innebär detta att de fastighetsförvaltande myndigheterna ska tillämpa följande övergripande målsättningar. - Fastigheterna ska förvaltas så att god hushållning och hög ekonomisk effektivitet uppnås. - Fastigheternas värden ska bevaras på en för ägaren och brukaren långsiktig lämplig nivå. - Hyresgästerna ska ges ändamålsenliga och konkurrenskraftiga lokaler, markområden och anläggningar. - Myndigheterna ska uppfattas som goda och serviceinriktade hyresvärdar. - Hänsynen till miljö- och kulturmiljövärden ska i tillämpliga delar motsvara vad som gäller för andra stora fastighetsförvaltare. SFV och FortV ska i sin verksamhet uppnå ett resultat som efter finansiella poster motsvarar en viss avkastning på genomsnittligt myndighetskapital. Avkastningskravet för 2009 ligger på 6,1 procent för SFV och 6,0 procent för FortV. Målet när det gäller SFV:s bidragsfastigheter är att intäkterna på sikt ska öka. Bidragsfastigheterna är de fastigheter som saknar förutsättningar att ge ett långsiktigt ekonomiskt överskott. 8.3 Resultatredovisning 8.3.1 Resultat SFV och FortV är de två största förvaltarna av statens fastigheter. De förvaltar bl.a. olika kulturhistoriskt värdefulla byggnader och ett stort antal försvarsanläggningar med tillhörande byggnader. Andra myndigheter som förvaltar fast egendom är bl.a. Kammarkollegiet, Vägverket, Banverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och vissa affärsverk. Fastigheternas värdeförändring sedan 2005 framgår av tabell 8.1. Tabell 8.1 Statens byggnader, mark och annan fast egendom Bokfört värde i miljoner kronor 1 2005 2006 2007 2008 Staten totalt 39 591 39 935 41 407 42 182 - varav SFV 13 039 12 899 13 322 13 725 - varav FortV 8 498 8 672 9 065 9 337 SFV och FortV:s andel 54,4 % 54,0 % 54,1 % 54,7 % 1 Uppgifterna i tabellen bör bedömas med viss försiktighet då bl.a. vissa tillgångar med kulturhistoriskt värde inte behöver tas upp i balansräkningen. SFV:s bokförda värde för byggnader, mark och annan fast egendom uppgick på balansdagen den 31 december 2008 till 13,7 miljarder kronor. Under 2008 har en bytesaffär genomförts med Vasakronan AB som inneburit att Vasakronan förvärvat fastigheten Uggleborg i Stockholm, som var en av de fastigheter som SFV tog över från Försäkringskassan. SFV förvärvade i affären fem kommersiella kulturfastigheter från Vasakronan. FortV:s bokförda värde för byggnader, mark och annan fast egendom uppgick på balansdagen den 31 december 2008 till 9,3 miljarder kronor, vilket är en viss ökning sedan 2005 beroende på den ökade investeringstakt som följt av tidigare försvarsbeslut. Tabell 8.2 Fastighetsförvaltningens omfattning Lokalarea (1000m2) 2006 2007 2008 Statens fastighetsverks bestånd 1 742 1 756 1 733 varav inrikes hyresfastigheter 1 223 1 232 1 217 varav utrikes hyresfastigheter 152 157 157 varav bidragsfastigheter 367 367 359 Försvarsfastigheter1 3 100 3 050 2 960 1 Förvarsanläggningar redovisas normalt som bruttoarea, omräkningsfaktor till lokalarea är 0,83 (omräkningsfaktor var tidigare 0,8). Sedan 2006 har inga större förändringar skett vad avser SFV:s totala lokalarea. Uppgifterna om lokalarea för FortV omfattar enbart uthyrningsbar yta i det öppna beståndet. FortV:s lokalarea har minskat under flera år som en konsekvens av försvarsbesluten 1996, 2000 och 2004. För 2009 uppgick SFV:s resultat till ca 261 miljoner kronor. Avkastningskravet till staten omfattade 179 miljoner kronor för 2008, vilket motsvarar 5,5 procent av det genomsnittliga myndighetskapitalet. Tabell 8.3 Uppgifter om det ekonomiska läget för Statens fastighetsverk Miljoner kronor Utfall 2005 Utfall 2006 Utfall 2007 Utfall 2008 Prognos 2009 Budget 2010 Totala intäkter 2 079 2 328 2 524 2 619 2 570 2 638 Totala kostnader 1 901 2 101 2 169 2 358 2 350 2 493 Resultat 178 227 355 261 220 145 FortV:s resultat under 2008 uppgick till ca 67 miljoner kronor. Statens avkastningskrav uppgick till 129 miljoner kronor, vilket motsvarar 5,6 procent av det genomsnittliga myndighetskapitalet. Det lägre resultatet för 2008 beror på att FortV under 2008 lämnade kompensation till sina hyresgäster för tidigare överuttag av hyror. Tabell 8.4 Uppgifter om det ekonomiska läget för Fortifikationsverket Miljoner kronor Utfall 2005 Utfall 2006 Utfall 2007 Utfall 2008 Prognos 2009 Budget 2010 Totala intäkter 2 851 2 615 2 988 3 077 3 230 3 170 Totala kostnader 2 462 2 388 2 766 3 010 2965 3 000 Resultat 389 227 222 67 265 170 8.3.2 Analys och slutsatser SFV har genomfört sina instruktionsenliga uppgifter, uppfyllt de mål som regeringen ställt upp och genomfört sitt uppdrag på ett tillfredställande sätt. Mätningar avseende kundernas uppfattning om myndigheten genomfördes 2007 och visar på goda resultat vad avser kundnöjdhet. Myndigheten har även uppfyllt sitt avkastningskrav. Behovet av underhållsåtgärder på bidragsfastigheterna är även fortsättningsvis omfattande. Regeringen gav därför under 2008 Riksantikvarieämbetet i uppdrag att dels se över de nuvarande kriterierna för vilka fastigheter som ur ett kulturhistoriskt perspektiv ska förvaltas av staten, dels redovisa förslag om en övergripande inriktning på arbetet med att bevara dessa statliga fastigheter. Regeringen gav också SFV i uppdrag att, utifrån den av Riksantikvarieämbetet redovisade översynen, lämna förslag på vilka fastigheter, inklusive s.k. bidragsfastigheter, som långsiktigt bör förvaltas av staten. SFV skulle även utvärdera den nu gällande inriktningen och målsättningen för myndighetens förvaltning av s.k. bidragsfastigheter samt redovisa en lämplig modell för en framtida förvaltning. SFV skulle också enligt uppdraget redovisa en beräkning av myndighetens kostnader och intäkter för förvaltningen av de berörda fastigheterna. Dessa uppdrag har rapporterats till regeringen och kommer att utgöra underlag för den utredning som regeringen tillsatt för att göra en översyn av statens fastighetsförvaltning (dir. 2009:45). Utredaren ska bl.a. lämna förslag till vilka fastigheter som ur ett kulturhistoriskt perspektiv bör förvaltas av staten och hur underskott för vissa kulturfastigheter ska finansieras. Regeringen bedömer att FortV uppfyllt de mål regeringen ställt. Erfarenhetsmässigt har det visat sig vara svårt att vid en försäljning av sådana fastigheter som verket förvaltar, få ersättning för de kostnader som tidigare lagts ner, eftersom marknadsvärdet är betydligt lägre än investeringskostnaderna för den aktuella typen av särskilt anpassade byggnader. Regeringen anser att FortV:s försäljningar genomförts affärsmässigt och att statens intressen tillvaratagits på ett bra sätt. FortV har presterat ett gott resultat. Myndighetens mätningar gällande kundnöjdhet visar på goda relationer med nöjda hyresgäster. Myndigheten har sammantaget under året genomfört sina uppdrag på ett tillfredställande sätt. 8.4 Politikens inriktning De av riksdagen 1991 beslutade lokalförsörjnings- och fastighetsreformerna, som låg till grund för omorganisationen av statens fastighetsförvaltning 1993, ligger fast. FortV ska inom ramen för målen anpassa sin verksamhet till förändrade förutsättningar till följd av bl.a. försvarspolitiska beslut. Regeringen beslutade den 13 maj 2009 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att genomföra en översyn av statens fastighetsförvaltning (dir. 2009:45). Syftet är att analysera grunderna för och organisationen av den nuvarande fastighetsförvaltningen samt lämna förslag till en mer effektiv struktur på statens fastighetsförvaltning. Regeringen beslutade också samma dag att tillsätta en särskild utredare för att utvärdera och analysera gällande förordningar om statens fastighetsförvaltning (dir. 2009:46). De två utredarna ska redovisa sina uppdrag den 1 december 2010. Hyressättningsprinciper Regeringen har för närvarande inte för avsikt att förändra de grundläggande principerna för hyressättningen för statliga myndigheter. Regeringen avser dock även fortsättningsvis följa utvecklingen inom området för att långsiktigt säkerställa en effektiv fastighetsförvaltning och lokalförsörjning inom staten. 8.5 Budgetförslag 8.5.1 Statens fastighetsverk SFV:s uppgift är att förvalta det fastighetsbestånd som regeringen bestämmer. Det övergripande målet för myndigheten är att förvaltningen ska ske på ett sätt som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet, samtidigt som fastigheternas värden i vid mening ska bevaras och utvecklas. Förvaltningen av fastigheter ska tillgodose primärverksamhetens behov av lokaler och optimera brukarens nytta av de resurser som läggs ner på lokalanskaffningen. SFV:s verksamhet finansieras med hyresintäkter samt med lån hos Riksgäldskontoret för investeringar i fastigheter och anläggningstillgångar. SFV disponerar även anslaget 1:10 Bidragsfastigheter för underhållkostnader och löpande driftsunderskott i sina bidragsfastigheter. Större investeringar i pågående projekt Under 2010 och åren framöver beräknas stora investeringarna i samband med den sedan länge planerade renoveringen och ombyggnaden av fastigheterna som utgör de s.k. regeringsbyggnaderna i Stockholm. Planerade investeringar i andra fastigheter är lägre för 2012. Renoveringen och ombyggnaden av regeringsbyggnaderna omfattar i detta skede kvarteret Loen. Hela projektet beräknas innebära en investering om 939 miljoner kronor. Gamla riksarkivet på Riddarholmen i Stockholm planeras att byggas om för en framtida uthyrning. En potentiell hyresgäst finns. Investeringen beräknas till 150 miljoner kronor. Regeringen har sedan tidigare beslutat om delar av investeringsramen för projektet. Byggnaderna Sparreska palatset och Kammarrättens hus i Stockholm är tänkt att byggas om för att samla Regeringsrättens verksamhet. Investeringen beräknas till 100 miljoner kronor. Byggnad 102-103 (minverkstaden och min-departementet) på Skeppsholmen i Stockholm behöver totalrenoveras. Renovering kommer att ske både invändigt och utvändigt. Renoveringen beräknas pågå till slutet av 2010. Investeringen beräknas till 80 miljoner kronor. Kammarrättens salar m.m. (Gamla riksdagshuset) byggs om för att samla Kammarrättens verksamhet med bl.a. fler förhandlingssalar. Gamla skogsinstitutet planeras att byggas om för att hyras ut som ambassad. Större investeringar som planeras av SFV och som inte är beslutade av regeringen I kvarteret Brunkhalsen i Stockholm planerar SFV att genomföra vissa ombyggnationer. Vasamuseet önskar utöka sin besökskapacitet och för detta krävs om- och tillbyggnad. SFV har undersökt förutsättningarna för att bygga om och uppgradera ambassadanläggningen i Peking. Annexet i Kungliga biblioteket behöver utvecklas genom ombyggnation samt nybyggnation för att uppfylla hyresgästens behov. Före detta Räddningsskolans lokaler i Rosersberg behöver rustas upp i samband med att nuvarande hyresgäst lämnar lokalerna. Lokalerna kommer också att anpassas för ny hyresgäst. En ny ambassadanläggning planeras i Islamabad. I kvarteret Västertorns huvudbyggnad (gamla auktionskammaren) i Stockholm behöver installationer moderniseras. Projektet är något osäkert och samordning måste ske med nuvarande eller ny hyresgäst. Kvarteret Munken i Uppsala (Gamla Anatomicum och Laboratorium Chemicum) är tänkt att totalrenoveras i samband med att nuvarande hyresgäst lämnar lokalerna. Lokalerna kommer också att anpassas för ny hyresgäst. Västra stallet i kvarteret Krubban i Stockholm (f.d. byggnader för konungens livgarde till häst) är i behov av en allmän upprustning i samband med att den nuvarande hyresgästen lämnar lokalerna. Lokalerna kommer också att anpassas för ny hyresgäst. I den fastighet som inrymmer Kungliga Operan i Stockholm beräknas flera större arbeten med inomhusmiljön att genomföras i samband med installation av nytt scenmaskineri. Projektet är för närvarande osäkert vad gäller starttid. En docka för en ubåt på Stumholmen i anslutning till Marinmuseum i Karlskrona planeras att uppföras för Statens maritima museer. Nationalmuseum behöver renoveras. SFV undersöker nu olika alternativ vad gäller renoveringen. Ambassadörens residens i Washington är i dåligt skick och behöver renoveras. Universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala behöver renoveras. I New York behöver FN-ambassadörens residens byggas om. Viss osäkerhet råder för projektets genomförande på grund av förändringen av generalkonsulatet i New York. Fysbotan i Botaniska trädgården i Uppsala behöver renoveras för att kunna hyras ut som kontor. I kvarteret Krubban planeras en ombyggnad av hus 1 i västra delen motsvarande den renovering som genomförts av husets östra del. I Karlsborg finns det en värmepanna för skogsflis som försörjer Karlsborgs fästning och några externa kunder. Pannan planeras att ersättas. I regeringskanslibyggnaden i kvarteret Brunkhuvudet i Stockholm (Fancoils) behöver ventilationen byggas ut. I Kristianstad behöver residenset byggas om för befintlig och ny hyresgäst. I Lund planeras etapp 2 av tillbyggnader av Skissernas museum att genomföras. Investeringsplan Regeringens förslag: Regeringen föreslår att riksdagen godkänner investeringsplan för Statens fastighetsverk enligt tabell 8.5. Tabell 8.5 Investeringsplan för Statens Fastighetsverk 2010-2012 Miljoner kronor Utfall 2008 Prognos 2009 Budget2010 Beräkn. 2011 Beräkn. 2012 Inrikes 341 453 690 820 573 Utrikes 40 57 101 91 84 Mark 12 8 27 21 17 Summa investeringar 393 519 818 932 673 Summa finansiering via lån 393 519 818 932 673 Tabell 8.6 Statens Fastighetsverks pågående och planerade investeringar över 20 miljoner kronor för 2010-2012 Miljoner kronor Utfall 2008 Prognos 2009 Budget 2010 Beräkn. 2011 Beräkn. 2012 Projekt som är beslutade av regeringen1: Regeringsbyggnader Kv. Loen, Kv. Björnen och Kv. Brunkhalsen 13 52 230 284 253 Gamla riksarkivet 7 11 60 72 - Kammarrättens hus / Sparreska palatset 4 13 61 23 - Skeppsholmen by. 102- 103 3 49 3 - - Kammarrättens salar 3 40 - - - Gamla skogsinstitutet 14 1 12 - - Nya större planerade projekt som inte är beslutade av regeringen1: Kv. Brunkhalsen - - 5 15 40 Utbyggnad Vasamuseet 1 3 8 20 69 Utbyggnad av kansli, Peking - - - - 30 Kungl. biblioteket, Annexet - 5 13 30 37 Rosersberg, länspolisen, Sigtuna - 10 20 38 10 Nytt kansli, Islamabad 1 3 15 40 22 Västertorn - - - 8 30 Kv Munken, Uppsala - - 5 35 25 Kv Krubban, Västra Stallet - - 5 52 - Kungliga Operan, innermiljö - 1 29 25 - Marinmuseum, Karlskrona 2 5 10 20 13 Nationalmuseum - - 16 16 17 Residens, Washington, Nebraska - - 5 25 10 Carolina Rediviva, Uppsala - - 18 18 - Residens, New York (FN-repr) 1 - 25 4 - Botaniska trädgården, Fysbotan, Uppsala - - 15 13 - Kv Krubban västra Hus 1 - - - 10 15 Karlsborgs fästning, utbyte panna - - - 20 - Regeringsbyggnader Kv. Brunkhuvudet, fancoils - - 14 6 - Residens, Kristianstad - 2 9 9 - Skissernas museum etapp 2, Lund - - 12 8 - 1, Projekten redovisas i fallande storleksordning med utgångspunkt i projektets totala omfattning. Där ingen ort anges är orten Stockholm Planerade investeringar som understiger 20 miljoner kronor redovisas inte närmare i investeringsplanen men omfattningen av dessa beräknas under åren 2010-2012 variera mellan 100 och 280 miljoner kronor per år. Låneram Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2010 besluta att Statens fastighetsverk får ta upp lån inom en ram av högst 12 000 000 000 kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i fastigheter m.m. Skälen för regeringens förslag: SFV disponerar en låneram i Riksgäldskontoret för 2009 om 11 900 miljoner kronor för investeringar i mark, anläggningar och lokaler. Den redovisade planen för investeringar bygger på de investeringsbehov som har angetts av brukarna. Låneramen bör, med hänsyn till tidigare upplåning och brukarnas behov, vara 12 000 miljoner kronor för 2010. Tabell 8.7 Uppgifter om den utnyttjade låneramen för Statens fastighetsverk Miljoner kronor Utfall 2006 Utfall 2007 Utfall 2008 Prognos 2009 Budget 2010 Utnyttjad låneram 8 462 9 543 9 299 11 900 12 000 Utnyttjad andel av låneram (%) 84,6 86,8 78,1 100,0 100,0 8.5.2 1:10 Bidragsfastigheter Tabell 8.8 Anslagsutveckling för 1:10 Bidragsfastigheter Tusental kronor 2008 Utfall 290 220 Anslags- sparande 1 406 2009 Anslag 310 000 Utgifts- prognos 310 00 2010 Förslag 280 000 2011 Beräknat 280 000 2012 Beräknat 180 000 Anslaget används för underhållskostnader och löpande driftsunderskott för de bidragsfastigheter som förvaltas av SFV. Med bidragsfastigheter avses de fastigheter som saknar förutsättningar att ge ett långsiktigt ekonomiskt överskott. SFV förvaltar 92 bidragsfastigheter med ca 1 000 byggnader och anläggningar. I ungefär hälften av bidragsfastigheterna ingår parker och trädgårdar. Vidare ingår bl.a. kungliga slottsmiljöer, ytterligare ett antal slotts- och herrgårdsmiljöer, flera stora slottsparker, ett antal fästningsmiljöer, ruiner, kloster, bruksmiljöer och Vasaminnena. Två världsarv, Drottningholms slott och delar av Karlskrona örlogsstad, ingår också i bidragsfastigheterna. Regeringens överväganden Tabell 8.9 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:10 Bidragsfastigheter Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2008 1 310 000 310 000 310 000 Förändring till följd av: Beslut -20 000 -20.000 -130 000 Överföring till/från andra anslag - - - Övrigt - - - Förslag/beräknat anslag 280 000 280 000 180 000 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. Under perioden 2004-2006 fick SFV belasta resultatet med i snitt 180 miljoner kronor per år för bidragsfastigheternas underskott. För 2006 fick SFV därutöver belasta resultatet med ytterligare 6 miljoner kronor för säkerhetsåtgärder på vissa bidragsfastigheter. Mot bakgrund av att behovet av underhållsåtgärder är stort på bidragsfastigheterna uppfördes ett särskilt anslag på statsbudgeten 2007 och ytterligare resurser tillfördes för ändamålet. För 2010 och 2011 ökas anslaget med 100 miljoner kronor jämfört med tidigare aviserad plan. Anslagsjusteringen finansieras genom att Statens fastighetsverk levererar in en del av sitt balanserade resultat 2010. Regeringen föreslår att anslaget för 2010 uppgår till 280 000 000 kronor. För 2011 beräknas anslaget till 280 000 000 kronor och 2012 till 180 000 000 kronor. Som tidigare nämnts (se avsnitt 8.4) tillsatte regeringen den 13 maj 2009 en särskild utredare för att genomföra en översyn av statens fastighetsförvaltning. Utredaren ska lämna sitt betänkande den 1 december 2010 och regeringen har för avsikt att återkomma till frågan om bidragsfastigheterna i budgetpropositionen för 2012. Bemyndiganden om ekonomiska åtaganden Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2010 för anslaget 1:10 Bidragsfastigheter ingå ekonomiska avtal för underhåll av bidragsfastigheter som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 30 000 000 kronor under 2011-2012. Skälen för regeringens förslag: Den verksamhet som avser att vårda och underhålla de statliga fastigheter som utgör en del av det svenska kulturarvet förutsätter att fleråriga ekonomiska åtaganden kan göras. De ekonomiska bindningar det gäller är större enskilda underhållsprojekt där kostnaden överstiger 10 miljoner kronor. Övriga mindre projekt innebär inte några mer omfattande ekonomiska bindningar och bör betraktas som löpande. För att ett rationellt och planmässigt underhållsarbete ska kunna bedrivas bör regeringen bemyndigas att under 2010 för anslaget 1:10 Bidragsfastigheter ingå ekonomiska avtal för underhåll på bidragsfastigheter som medför behov av framtida anslag på högst 30 miljoner kronor under 2011-2012. Tabell 8.10 Särskilt bemyndigande om ekonomiska åtaganden Tusental kronor Prognos 2009 Förslag 2010 Beräknat 2011 Beräknat 2012- Ingående åtaganden 30 000 Nya åtaganden 30 000 30 000 Infriade åtaganden 0 -30 000 -30 000 Utestående åtaganden 30 000 30 000 Erhållet/föreslaget bemyndigande 30 000 30 000 0 0 8.5.3 Fortifikationsverket FortV:s huvuduppgift är att förvalta en viss del av statens fasta egendom, främst fastigheter avsedda för försvarsändamål, s.k. försvarsfastigheter. Fastigheterna ska förvaltas så att en god hushållning och en hög ekonomisk effektivitet uppnås, att ändamålsenliga mark-, anläggnings- och lokalresurser kan tillhandahållas på för brukaren konkurrenskraftiga villkor samt så att fastigheternas värden bevaras på en för ägaren och brukaren långsiktigt lämplig nivå. FortV har också ansvar för att etablera, förvalta och avyttra byggnader, anläggningar m.m. för försvarets behov i samband med internationella fredsbevarande och humanitära insatser. Inom FortV:s uppdrag ryms också att bedriva fortifikatoriskt utvecklingsarbete så att kompetens för det svenska samhällets behov inom skydds- och anläggningsteknik kan utvecklas och säkerställas. FortV:s verksamhet finansieras främst med hyresintäkter samt med lån hos Riksgäldskontoret för investeringar i fastigheter och anläggningstillgångar. Investeringsplan Regeringens förslag: Regeringen föreslår att riksdagen godkänner investeringsplan för Fortifikationsverket enligt tabell 8.11. Tabell 8.11 Investeringsplan för Fortifikationsverket 2010-2012 Miljoner kronor Utfall 2008 Prognos 2009 Budget 2010 Beräkn. 2011 Beräkn. 2012 Nybyggnad 307 340 500 570 700 Ombyggnad 414 350 500 510 600 Markanskaffning 27 50 30 30 30 Summa investeringar 748 740 1030 1 100 1 330 Betalplan 103 90 130 110 130 Lån 645 650 900 1 000 1 330 Förskottshyra - - - - Summa finansiering 748 740 1 030 1 100 1 330 Tabell 8.12 Fortifikationsverkets pågående och planerade investeringar över 20 miljoner kronor för 2010-2012 Ort Typ Investering/objekt Total utgift (Mkr) Berga, Haninge N militärrestaurant 79 Boden O kasern 3 25 N hall för artillerisystem 26 Eksjö N utbildningslokaler SWEDEC 20 Göteborg O kaj tångudden 27 O vågbrytare, Pir 41 N ledningscentral (för flera myndigheter) 160 Halmstad N teknikhus FMTS 150 O verkstadsbyggnad 35 O ombyggnad utbildningslokal 31 Karlberg, Stockholm N elevförläggning för MHS 250 Karlsborg O utbildningslokaler 206 O taxi- och rullbana för flyg 102 Karlskrona O breddning av Skeppsbron 20 Kungsängen N utbildningshall SWEDINT 85 N musikövningshus 81 O kontorslokaler 30 N material förråd 21 Kvarn, Motala N anläggning för strid i bebyggelse 140 N elevförläggning 95 N gymnastikbyggnad 26 N markköp vid skjutfält 50 Luleå O uppställningsplatta flygplan 63 ON tvätthall m.m. 80 Malmen, Linköp N logistikområde 68 O tillsynshangar 26 N elförsörjning 35 N räddningsbyggnad 70 Myttinge, Värmdö N HKP-bas för Polis m.fl. 159 Revingehed, Lund N utbildningscentrum etapp 1 55 N utbildningscentrum etapp 2 40 N spolhall 31 Ronneby N helikopterhangar 293 N uppställningsplatta, hkp 54 N räddningsbyggnad 105 N infrastruktur, VA, vägar m.m. 57 N drivmedelsanläggning 42 N flygledartorn 39 N uppställningsplatta, flyg 27 O uppställningsplatta JAS 30 Skövde N lokaler för motorskola 121 Livgardet, Sthlm O militärrestaurang 33 Såtenäs, Lidköp O dränering av flygfält 26 Förkortningarna för typ av investering står för följande: N (Nybyggnad), O (Ombyggnad), T (Tillbyggnad) NO (Ny- och Ombyggnad) Planerade investeringar som understiger 20 miljoner kronor redovisas inte närmare i investeringsplanen, men omfattningen av dessa beräknas under åren 2010-2011 uppgå till mellan 425 och 450 miljoner kronor per år. Det sista året i 2004 års försvarspolitiska inriktningsbeslut var 2007. Investeringsverksamheten inom FortV har varit låg under 2008 och 2009 i avvaktan på den försvarspolitiska inriktning riksdagen i år fattat beslut om (prop. 2008/09:140, bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292). Inför 2010 och åren som följer kommer investeringar att ske i enlighet med den nya försvarspolitiska inriktningen. Låneram Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2010 besluta att Fortifikationsverket får ta upp lån inom en ram av högst 9 400 000 000 kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, anläggningar och lokaler. Skälen för regeringens förslag: FortV disponerar en låneram i Riksgäldskontoret för 2009 om 9 090 miljoner kronor för investeringar i mark, anläggningar och lokaler. Den redovisade planen för investeringar bygger på de investeringsbehov som har angetts av brukarna. Låneramen bör, med hänsyn till tidigare upplåning och brukarnas behov, vara 9 400 miljoner kronor för 2010. Tabell 8.13 Uppgifter om den utnyttjade låneramen för Fortifikationsverket Miljoner kronor Utfall 2006 Utfall 2007 Utfall 2008 Prognos 2009 Budget 2010 Utnyttjad låneram 6 925 7 670 8 064 9 090 9 400 Utnyttjad andel av låneram (%) 100,0 93,8 88,7 100,0 100,0 9 Finansinspektionen 9.1 Omfattning Avsnittet avser den verksamhet som bedrivs inom Finansinspektionen och omfattar tillsyn, reglering och tillståndsgivning inom den finansiella sektorn. 9.2 Mål De övergripande målen för Finansinspektionen är att bidra till ett stabilt och väl fungerande finansiellt system och till konsumentskyddet inom det finansiella området. De åtgärder som vidtas i detta syfte ska vägas mot eventuella negativa effekter på det finansiella systemets effektivitet. 9.3 Resultatredovisning 9.3.1 Resultat Under 2008 har Finansinspektionen genom riskanalyser, undersökningar, regelgivning, ingripanden och information bidragit såväl inom områdena systemstabilitet som konsumentskydd. Finansinspektionen har också bidragit genom att, i nära samarbete med regeringen, andra myndigheter i Sverige och utomlands, agera och hantera effekterna av den finanskris som blev akut i slutet av september 2008. Vid sidan av det löpande, förebyggande tillsynsarbetet har Finansinspektionen under krisens akuta skede granskat såväl de svenska bankernas förmåga att praktiskt hantera akuta finansiella problem som de finansiella företagens största exponeringar. Inspektionen har också löpande informerat allmänheten och regeringen om läget i det svenska finansiella systemet och agerat för att förebygga ryktesspridning i media och på marknaden. Verksamhetens kostnader uppgick under 2008 till 257 miljoner kronor. Finansinspektionens finansiering sker via anslag från statsbudgeten och myndigheten tar ut avgifter från de företag som står under tillsyn. Avgiftsinkomsterna förs till statsbudgetens inkomstsida. Finansinspektionen finansieras även genom avgifter som disponeras av myndigheten för prövning av tillstånd och anmälningar. Kostnaderna för de olika verksamheterna fördelas enligt tabellen nedan. I fördelningen ingår även de myndighetsgemensamma kostnaderna. Tabell 9.1 Procentuell fördelning av Finansinspektionens kostnader per verksamhet Procent 2006 2007 2008 Tillsyn 57 63 67 Regelgivning 19 16 15 Tillstånd och anmälningar 19 17 14 Statistik 5 4 4 Tillsyn Finansinspektionen har tillsyn över 3 900 finansiella företag, 600 utländska finansiella företag i Sverige och över redovisningsinformationen från 300 börsbolag. Inom Finansinspektionen är tillsynen av de finansiella företagen och marknaderna en av huvuduppgifterna. Under 2008 förbrukades 67 procent av myndighetens resurser inom verksamhetsgrenen tillsyn. Tillsynen delas upp i stabilitetstillsyn och marknadstillsyn. Båda tillsynsgrenarna innehåller konsumentskyddsaspekter. Tillsynen avseende gränsöverskridande finansiella företagsgrupper är en viktig del av den löpande tillsynen. Arbetet har bedrivits i grupper med tillsynsmyndigheter från flera EU-länder. Finansinspektionen har haft en central samordningsroll som ansvarig för hemlandstillsynen av systemviktiga bankgrupper. Inom ramen för EU samarbetet arbetar Finansinspektionen aktivt i flera sammanhang, främst inom de europeiska tillsynskommittéerna. För bank finns CEBS (Committee of European Banking Supervisors), inom värdepapper finns CESR (Committee of European Securities Regulators) och för försäkringar och tjänstepensioner finns CEIOPS (Committee of European Insurance and Occupational Pension Supervisors). På global nivå deltar Finansinspektionen i arbetet inom flera organisationer vilka syftar till att skapa en gemensam, internationell regel- och tillsynsstandard på finansmarknaderna. Inom bankområdet finns Baselkommittén (The Basel Committe on Banking Supervision), för försäkringstillsynsmyndigheter finns IAIS (International Association of Insurance Supervisors), för värdepapperstillsyn finns IOSCO (International Organization of Securities Commissions) och för finansiella åtgärder mot penningtvätt finns FATF (Financial Action Task Force). Finansinspektionen tillämpar en strategi där företagen delas in i fyra riskklasser efter den påverkan de bedöms ha på det finansiella systemet, där riskklass I bedöms ha störst betydelse. Tabell 9.2 Totalt nedlagd tid i antal timmar på tillsynsaktiviteter i riskklasserna 2006 2007 2008 Riskklass I 12 683 15 368 13 596 Riskklass II 9 984 11 334 15 884 Riskklass III 10 400 9 035 16 624 Riskklass IV 721 715 337 SUMMA 33 788 36 452 46 441 Det totala antalet timmar nedlagd tid på riskklasserna har ökat kraftigt, särskilt i riskklasserna II och III. Detta är ett resultat bl.a. av att resurserna till Finansinspektionen totalt sett har ökat under senare år, att vissa omklassificeringar har gjorts, samt omprioriteringar under hösten 2008 i samband med finanskrisen. Minskningen i riskklass I förklaras också av omklassificeringar och omprioriteringar. Finansinspektionen har i sin tillsyn redovisat utvecklingen avseende IT-incidenter inom de finansiella företagen. Granskningen visar att IT-avbrotten ökar hos vissa företag och minskar hos andra. Finansinspektionen konstaterar att det till stor del är samma företag som återkommande har ett stort antal avbrott. Hos företag med många avbrott är sannolikheten således stor att de fortsätter ha en instabil IT-lösning. Totalt sett ligger antalet avbrott på en konstant, men hög nivå konstaterar Finansinspektionen. Den tillsyn som utgått ifrån produktklassificeringen har utgjort 28 procent av den totala tillsynstiden. Produkterna är indelade i tre grupper: produkter med ett högt tillsynsbehov, medelhögt behov respektive lågt tillsynsbehov. Den tillsynstid som lagts ner på produkter fördelas med 66 procent på produkter med högt tillsynsbehov, 18 procent medelhögt behov och 16 procent lågt behov. Finansinspektionens tillsynsarbete för att motverka penningtvätt och terrorismfinansiering genom platsundersökningar innebar att huvuddelen av värdepappersföretagens rutiner gällande penningtvätt granskats i samband med tillståndsverifieringen. En varning och en avgift om 50 miljoner kronor har under året meddelats av Finansinspektionen till en bank vars penningtvättsrutiner inte följde de krav som finns. Den direkta redovisningstillsynen av företag som är noterade på en reglerad marknad ska utföras av den börs som driver denna marknad. Finansinspektionens tillsyn är därför inriktad på att övervaka börsernas redovisningstillsyn. Finansinspektionen har undersökt börsernas rutiner för tillsynen och konstaterar att det är fortsatt viktigt att börserna löpande utvärderar sina resurser i frågan. Finansinspektionen konstaterar vidare att utvärderingen av börsernas årliga rapporter om redovisningstillsyn visserligen uppfyller ställda krav, men att förbättringsutrymme finns. I samband med den finansiella krisen har Finansinspektionen regelbundet granskat effekterna av regeringens insatser. Finansinspektionen granskar bl.a. att de åtgärder som beslutats enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut också kommer hushållens och företagens berättigade intressen till del. Finansinspektionen ska vidare granska att instituten inte på ett otillbörligt sätt använder det stöd som har lämnats i form av garantier eller kapitaltillskott. I Finansinspektionens granskning ingår även utvecklingen av institutens utlåning i andra länder, t.ex. utvecklingen av utländska dotterbolags utlåning och kreditförluster. Konsumentfrågor Inom den konsumentinriktade tillsynen har Finansinspektionen prioriterat sparande i traditionell pensionsförsäkring, fondsparande och ansvarsförsäkring. Finansinspektionen har redovisat en bedömning av företagens rådgivning, information och klagomålshantering gentemot kunderna. Finansinspektionen bedömer att konsumentens ställning på finansmarknaden är god, trots de inbyggda intressekonflikter som finns mellan de finansiella företagen och deras kunder samt det utsatta läge som konsumenten per definition har vid användning av finansiella produkter. Finansinspektionen har haft i uppdrag att genom information och privatekonomisk utbildning stärka konsumenternas ställning på finansmarknaden. Inom ramen för detta uppdrag har Finansinspektionen tillsammans med Konsumentverket och Kronofogdemyndigheten genomfört en kampanj i ett antal gymnasieskolor under temat "Koll på cashen". Totalt besöktes 24 skolor runt om i landet under tiden september till december 2008. Cirka 4 000 elever och 750 lärare deltog i kampanjen. Finansinspektionen har vidare driftsatt portalen www.finanskunskap.se i syfte att sprida information om läromedel och utbildningsmaterial för ämnet privatekonomi, i första hand till lärare och andra utbildare. Finansinspektionen har också inom ramen för uppdraget deltagit i det särskilda pensionsråd som inrättats för samarbetet inom pensionsområdet och tillsammans med Aktiespararna bedrivit ett samarbete med tidningen Metro på temat kunskap för bättre privatekonomi. Finansinspektionen har motsvarande uppdrag under innevarande budgetår. Regelgivning Reglerna som Finansinspektionen tar fram ska enligt målen vara enkla, tydliga och ändamålsenliga samt bidra till stabilitet och genomlysning av de enskilda finansiella företagen och till ett gott konsumentskydd. Varje föreskrift och allmänt råd har inom Finansinspektionen därför genomgått en språkgranskning för att reglerna ska bli så tydliga och enkla som möjligt utifrån givna förutsättningar. Ändamålsenligheten har prövats genom behovsanalyser. Reglerna som Finansinspektionen tar fram ska utarbetas efter samråd med berörda intressenter. Insatserna ska dessutom sträva till att säkerställa en likformig tolkning av reglerna inom EU och att minska de administrativa kostnaderna för företagen i samband med regelgivningen. De föreskrifter och allmänna råd som beslutats av Finansinspektionen har därför föregåtts av en behovsanalys som bl.a. har syftat till att bedöma behovet av reglerna i förhållande till de administrativa kostnader dessa medför för företagen. Genom behovs- och konsekvensanalyser försöker Finansinspektionen säkerställa att relevanta marknadsmisslyckanden identifieras och att de regler som införs bidrar till stabiliteten i de finansiella företagen och ett gott konsumentskydd. Tillstånd och anmälningar Finansinspektionen bedriver en omfattande verksamhet med att ge olika typer av tillstånd för att bedriva finansiell verksamhet. Finansinspektionen tar även emot olika slags anmälningar från företagen. Handläggningen av denna verksamhet ska hålla hög kvalitet samt vara snabb och kostnadseffektiv. Under 2008 inkom 5 695 ärenden avseende ansökningar om tillstånd samt anmälningar till Finansinspektionen, motsvarande siffra under 2007 var 6 119. Den totala genomsnittliga handläggningstiden 2008 låg på samma nivå som 2007. Tabell 9.3 Genomsnittlig handläggningstid i dagar för tillstånds- och anmälningsärenden Antal dagar/ärende 2006 2007 2008 Handläggningstid 31 29 29 Finansinspektionen har ett serviceåtagande för tillstånds- och anmälningsärenden, vilket anger ramar för den tid det ska ta att handlägga ett ärende av ett visst slag. Under 2008 behandlades 86 procent av ärendena inom utsatt tid, motsvarande för 2007 var 90 procent. Finansinspektionen har förklarat att det försämrade resultatet beror på en stor personalomsättning i kombination med ett stort antal ingripandeärenden och den finansiella turbulensen under hösten 2008. Statistik Finansinspektionen ansvarar för den officiella statistiken inom finansmarknadsområdet. Finansinspektionen samlar in uppgifter från företagen, men produktionen av statistiken sköts av Statistiska centralbyrån (SCB) på Finansinspektionens uppdrag. Riksbanken omfattas också av samarbetet på statistikområdet. Rådet för finansmarknadsstatistik, som inrättades 2007 med syfte att bland annat lämna synpunkter på utformning och utvecklingsbehov, består av kvalificerade användare av den aktuella statistiken. Rådet har diskuterat och gett synpunkter på det för Finansinspektionen och SCB viktiga arbetet med de finansiella företagens inrapportering, som under året bedrivits inom ramen för Finansinspektionens uppdrag att minska företagens administrativa börda. Östersjösamarbete Finansinspektionen ska medverka till goda förutsättningar för att bedriva finansiell verksamhet i Östersjöområdet och övriga Norden. Inom detta område har Finansinspektionen tagit olika initiativ. - Finansinspektionen har haft en nära samverkan och en löpande dialog med den svenska finansbranschens organisationer bl.a. om ny regelgivning. Finansinspektionen pekar också på sin strävan att snabbt kunna handlägga tillståndsärenden för att underlätta etablering i Sverige. - Tillsynen över större koncerner med utlandsverksamheter har skett genom samarbete med utländska tillsynsmyndigheter. Fokus på konsumentskyddsfrågor har förstärkts i syfte att främja konsumenternas tillit och förtroende för Sverige som finansplats. - Alla företag som driver värdepappersrörelse är skyldiga att rapportera samtliga transaktioner med finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Finansinspektionens egenutvecklade system för övervakning av denna handel (transaktionsrapporteringssystemet) har tagits fram i samarbete med tillsynsmyndigheter i Norden och Litauen. Även tillsynen kring OMX utvecklas inom Östersjöområdet. Statskontorets rapport Finansinspektionen - verksamhet och resurser 2009:7 Statskontoret har under året kartlagt Finansinspektionens verksamhet i förhållande till beslutade och planerade förändringar samt analyserat förutsättningarna för att effektivisera verksamheten. Statskontoret har även genomfört en jämförande analys av verksamhet och resurser mellan Finansinspektionen och ett urval av motsvarande tillsynsmyndigheter inom EU och övriga Norden. Statskontoret gör bedömningen att skillnader i uppdrag och organisation gör att det inte är meningsfullt att jämföra kostnader och dimensionering för de studerade europeiska tillsynsmyndigheterna. Statskontoret anser att det finns delar av Finansinspektionen som kan behöva förstärkas, både tillfälligt och permanent, samtidigt som det finns utrymme för effektivisering av kärnverksamheten. Statskontoret anser också att effektiviseringar kan och bör genomföras inom Finansinspektionen och att en diskussion bör föras om ambitionsnivån avseende den operativa tillsynen. Finansinspektionen har med anledning av Statskontorets bedömningar redovisat sina synpunkter och redogjort för planerade insatser (Fi2009/5045). 9.3.2 Analys och slutsatser Regeringen anser att Finansinspektionen fyller en viktig roll inom den finansiella sektorn. Den finansiella tillsynen är central för såväl stabiliteten i systemet som konsumentskyddet. Under 2000-talet har Finansinspektionens verksamhet kännetecknats av stora förändringar genom vidgade uppdrag vad gäller tillsyn, regelgivning och tillståndsprövning. Inte minst de senaste två årens finanskris har understrukit den turbulenta miljö som myndigheten verkar i. Regeringen vill betona vikten av att den tillsyn som Finansinspektionen bedriver prioriteras utifrån dess betydelse för systemstabiliteten och konsumentskyddet. En viktig del i detta är att Finansinspektionens strategi för tillsynsarbetet är väl dokumenterad och kommunicerad. En annan viktig del är att Finansinspektionen i sin förebyggande tillsyn tillser att bankerna och kreditinstituten har en god kapitalberedskap och förebygger potentiellt skadliga risker i sin verksamhet. Proaktivitet förutsätter nära kontakt med relevanta aktörer inom den finansiella sektorn. Ett led i denna strävan bör vara att öka den operativa tillsynen som genomförs på plats. Regeringen vill även betona betydelsen av Finansinspektionens nyinrättade samordningsansvar och tillsynsansvar för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Inom det internationella samarbetet, främst inom ramen för EU, har Finansinspektionen en viktig uppgift som framöver kommer att utvecklas ytterligare. Finansinspektionens nya och utökade krav avseende samordning av tillsyn för gränsöverskridande banker och försäkringsbolag ska fullföljas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Regeringen vill även understryka vikten av att slutsatser av tillsynen ska vara underbyggda med kvalificerade analyser vilket, bl.a. förutsätter att analyserna sätts in i ett större finansiellt och samhällsekonomiskt perspektiv. På så sätt bör uppbyggnad och ansamling av risker kunna upptäckas tidigare. Utan tillräcklig analys och strategisk inriktning riskerar tillsynen att bli alltför reaktiv. Finansinspektionen bör också göra en översyn av prioriteringarna inom myndigheten mot bakgrund av erfarenheterna från den finansiella krisen. Inom konsumentområdet spelar Finansinspektionen en viktig roll genom sitt ansvar för tillsyn och reglering. Finansinspektionens uppdrag att genom information och privatekonomisk utbildning stärka konsumentskyddet har genomförts väl och bör kunna bedrivas även kommande år. En betydande del av Finansinspektionens resurser används för tillståndsprövning. Denna bör vara snabb och förutsägbar, särskilt då prövningen ofta berör nya företag eller företag i utveckling. Handläggningstiderna är oförändrade i förhållande till året innan och färre ärenden har behandlats inom utsatt tid. Regeringen bedömer att inom detta område bör förbättringar kunna genomföras. Uppgifterna inom Finansinspektionen ställer sammantaget stora krav på myndighetens kompetens och anpassningsförmåga och det är myndigheten som ansvarar för att nödvändig kompetens rekryteras, utvecklas och vidmakthålls. Dessutom ska Finansinspektionen tillse att verksamheten inom myndigheten kan bedrivas effektivt. I detta ligger bl.a. att myndighetens ledning utformar effektiva styrprocesser som medger flexibilitet och underlättar prioriteringar. Detta medför att befintliga resurser kan utnyttjas mer effektivt. Regeringen ser positivt på de ambitioner och initiativ till förändringar som myndigheten nu vidtar. Statskontorets rapport utgör här ett underlag för den fortsatta utvecklingen av Finansinspektionens verksamhet. Det bör även betonas att Finansinspektionen de senaste åren tillförts ökade resurser, vilka främst motiverats av utvidgade uppgifter. Nya resurser måste dock alltid prövas mot befintlig verksamhet för att klargöra möjligheter till ökad samordning och ökad effektivitet inom myndigheten. Regeringen avser att i samband med styrningen av Finansinspektionen följa upp myndighetens insatser för att utveckla effektiviteten. Regeringens bedömning är att Finansinspektionen i stort har levt upp till ställda krav inom de givna ramarna. Därmed har Finansinspektionen bidragit till gällande mål för området (målen anges i avsnitt 9.2). 9.4 Politikens inriktning Det senaste årets utveckling på de finansiella marknaderna har visat moderna ekonomiers beroende av stabila finansiella marknader med väl fungerande regler och tillsyn. Den internationella finanskrisen har också tydligt visat att staten har en central roll att spela för att minska olika störningar inom det finansiella systemet när dessa uppstår. Finanskrisen har ställt Finansinspektionen och det framväxande internationella tillsynssamarbetet inför nya utmaningar. Insatserna från regeringar, centralbanker och tillsynsmyndigheter innebär att statens roll, och förväntningarna härpå, har förändrats. Krisen har också gett viktiga erfarenheter som gör att arbetet med reglering och tillsyn nu diskuteras, utvärderas och nyorienteras på olika nivåer. Som en konsekvens av den finansiella krisen har en rad insatser beslutats och genomförts, vilka redogörs för närmare i avsnitt 2.4.1. En redogörelse för regeringens ambitioner inom finansmarknadsområdet lämnas i avsnitt 2.6.1. Under året har därutöver flera nya reformer genomförts eller föreslagits inom det finansiella området. Uppgiften att genomföra dessa ligger till stor del på Finansinspektionen. 9.4.1 Beslutade reformer Nya och utvidgade regler om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism har införts i enlighet med proposition Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet (prop. 2008/09:70, bet. 2008/09:JuU13, rskr. 2008/09:163). De nya bestämmelserna innebär att fler aktörer omfattas, att kraven på aktörerna höjs och att tillsynen skärps. Bestämmelserna omfattar även åtgärder mot finansiering av terrorism genom att samma åtgärder som används för att bekämpa penningtvätt även ska nyttjas för att förhindra finansiering av terrorism. Finansinspektionen har ett samordningsansvar för tillsynen som utförs vid flera myndigheter och organ. Genom förslagen i regeringens proposition Säljstödjande finansiering (prop. 2008/09:148) kan bl.a. ett företag i en icke finansiell koncern tillhandahålla finansiering i samband med avsättning av varor och tjänster som framställs eller säljs av ett annat företag i samma koncern utan krav på tillståndsplikt enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (bet. 2008/09:FiU31, rskr. 2008/09:262). Bestämmelserna om ägarprövning i finansiella företag har blivit tydligare och mer förutsägbara i samband med genomförandet av förslagen i proposition Förvärv av kvalificerade innehav i finansiella företag, m.m. (prop. 2008/209:155, bet. 2008/08:FiU32, rskr. 2008/09:225). Genom denna reform har EG:s s.k. förvärvsdirektiv (2007/44/EG) genomförts i svensk rätt. Förvärvsdirektivet harmoniserar den ägarprövning som ska göras vid vissa större förvärv av aktier eller andelar i kreditinstitut, värdepappersföretag och försäkringsföretag. Ändringarna innebär bl.a. att det tydligare anges vad Finansinspektionen ska väga in vid sin bedömning och hur myndighetens handläggning ska gå till. Regler som förbjuder börser att uppställa oskäligt betungande krav på börsens emittenter och deltagare har beslutats och genomförts genom regeringens proposition Oskäliga krav i börsens regelverk (prop. 2008/09:164, bet 2008/09:FiU30, rskr. 2008/09:261). EG:s direktiv om gränsöverskridande fusioner har genomförts för bankaktiebolag, kreditmarknadsföretag, fondbolag, värdepappersbolag, börser, clearingorganisationer och försäkringsaktiebolag genom förslagen i proposition Gränsöverskridande fusioner för finansiella företag m.m. (prop. 2008/09:180 bet. 2008/09:FiU38, rskr. 2008/09:298). 9.4.2 Planerade reformer och insatser Några reformer planeras inom området, vilka också innebär utvidgningar av Finansinspektionens uppdrag. Försäkringsrörelselag Ett arbete pågår med att utarbeta en ny försäkringsrörelselag. Den kommande reformen bygger på förslagen från Försäkringsföretagsutredningen. Utredningens förslag återfinns i betänkandet Ny associationsrätt för försäkringsföretag (SOU 2006:55). Betänkandet har remissbehandlats (Fi2006/2981). Den nya lagen innebär en språklig och redaktionell modernisering av rörelsereglerna för försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar. De rörelseregler som gäller för försäkringsbolag avses i huvudsak gälla även för försäkringsföreningarna. I förslaget avses även ingå en långtgående anpassning för de nämnda företagen till det allmänna associationsrättsliga regelverket. Den nya försäkringsrörelselagen avses träda i kraft den 1 januari 2011. Betaltjänstdirektivet Betaltjänstdirektivet (Payment Services Directive, PSD) är antaget inom EU och ska införlivas med svensk rätt. Bestämmelserna innehåller regler för tillhandahållande av betaltjänster och syftar till att i stor utsträckning harmonisera regelverket för dessa tjänster inom EU. Dessutom innehåller direktivet regler om hur verksamheten i en ny form av institut, betalningsinstitut, ska bedrivas. Betalningsinstitut ska enligt direktivet vara föremål för tillsyn på nationell nivå. Beredning av förslag till införlivande av betaltjänstdirektivet med svensk rätt pågår. 9.4.3 Resurstillskott Faktorer som nya europeiska regelverk, ökat internationellt tillsynssamarbete, ökad internationalisering av svenska finansiella företag och ökade krav avseende konsumentfrågorna, präglar verksamheten vid Finansinspektionen. Till detta ska läggas effekterna för myndigheten av den finansiella krisen. Finansinspektionen är mot denna bakgrund i behov av ökade resurser. I 2009 års proposition om vårtilläggsbudget (prop. 2008/09:99) ökades anslaget för Finansinspektionen. Därutöver föreslås ytterligare ett resurstillskott fr.o.m. 2010, vilket framgår av förslagen i avsnitt 9.5.1. 9.5 Budgetförslag 9.5.1 1:11 Finansinspektionen Tabell 9.4 Anslagsutveckling för 1:11 Finansinspektionen Tusental kronor 2008 Utfall 213 258 Anslags- sparande -3 263 2009 Anslag 252 774 1 Utgifts- prognos 247 739 2010 Förslag 263 609 2011 Beräknat 265 645 2 2012 Beräknat 267 054 3 1 Inklusive tilläggsbudget till statsbudgeten 2009 (prop. 2008/09:99, bet. 2008/09:FiU21). 2 Motsvarar 263 609 tkr i 2010 års prisnivå. Anslaget används för Finansinspektionens förvaltningskostnader avseende tillsyn och regelgivning inom det finansiella området. Inspektionens tillståndsprövning finansieras helt med avgifter från de ansökande företagen. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 9.5 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentlig-rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 2008 303 194 34 735 257 301 80 628 Prognos 2009 325 000 30 000 286 000 69 000 Budget 2010 317 000 35 000 299 000 53 000 Avgifterna regleras i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen och genom förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Avgifterna bestäms i syfte att uppnå full kostnadstäckning. Finansinspektionen tar ut avgifter för den verksamhet som är anslagsfinansierad, bortsett från verksamheten som avser samordning av tillsyn för penningtvätt. Detta innebär att en höjning av anslaget är saldoneutralt då motsvarande belopp tas in på inkomstsidan. I beloppen för intäkter till inkomsttitel ingår även bötesmedel och andra sanktionsavgifter som företagen under tillsyn betalar vid överträdelser, vilket förklarar överskottet för respektive år. Regeringens överväganden Tabell 9.6 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:11 Finansinspektionen Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 227 774 227 774 227 774 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 7 835 9 655 10 914 Beslut 28 000 28 216 28 366 Överföring till/från andra anslag Övrigt Förslag/beräknat anslag 263 609 265 645 267 054 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2009 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Finansinspektionen har fått utökade uppgifter avseende såväl tillsyn som reglering avseende exempelvis arbetet med samlade kapitalbedömningar och det kommande Solvens 2-regelverket. Därutöver har myndighetens uppgifter utvidgats i samband med den finansiella krisen och de åtgärder som vidtagits genom regeringens stabilitetsplan. Finansinspektionen står vidare inför nya och utvecklade krav på samordning av tillsyn för gränsöverskridande tillsynsarrangemang vilka finns inom bankområdet, försäkringsområdet och för finansiella konglomerat. Mot bakgrund av ovanstående utökas anslaget med 28 miljoner kronor. Av anslaget beräknas 5 000 000 kronor avsättas för satsningar inom konsumentområdet för genomförande av bl.a. privatekonomisk utbildning och 3 500 000 kronor för den nya samordningsfunktionen inom Finansinspektionen för åtgärder mot penningtvätt och terrorism. Regeringen föreslår att anslaget för Finansinspektionen under 2010 uppgår till 263 609 000 kronor. För 2011 beräknas anslaget till 265 645 000 kronor och för 2012 till 267 054 000 kronor. 10 Riksgäldskontoret 10.1 Omfattning Riksgäldskontoret är statens finansförvaltning. Uppdraget är att finansiera det som regering och riksdag har beslutat. I uppdraget ingår att vara statens internbank, förvalta och finansiera statsskulden samt att ge statliga garantier och lån. Sedan den 1 januari 2008 ansvarar Riksgäldskontoret för insättningsgarantin och investerarskyddet och sedan den 1 november 2008 är Riksgäldskontoret även stödmyndighet enligt lagen om statligt stöd till kreditinstitut. Verksamhetsgrenarna hänger naturligt ihop. Statens internbank tillhandahåller system för statens in- och utbetalningar. Skillnaden mellan in- och utbetalningarna till och från staten styr hur mycket Riksgäldskontoret behöver låna, vilket i sin tur påverkar statsskuldens storlek. Garantier är en latent skuld. Detta innebär att om staten måste infria en garanti eller ge finansiellt stöd utbetalas pengar, vilket gör att statsskulden ökar. Insättningsgarantin, investerarskyddet och stödet till kreditinstitut har starka beröringspunkter med övrig garantiverksamhet. Det lagfästa målet för statsskuldsförvaltningen är att låna till så låg kostnad som möjligt utan att ta för stora risker. Regeringen styr statsskuldsförvaltningen genom årliga riktlinjer till Riksgäldskontoret. 10.2 Resultatredovisning Riksgäldskontoret har under 2008 genomfört sina uppgifter inom befintliga ramar. Utfallet på förvaltningskostnadsanslaget blev 281 miljoner kronor, vilket motsvarar det anvisade anslaget. 10.2.1 Resultat Statens internbank Statens internbank inom Riksgäldskontoret tillhandahåller system och tjänster till statliga myndigheter, affärsverk och vissa statliga bolag. Myndigheternas låneramar beslutas av riksdagen och räntan på lån och placeringar bestäms utifrån Riksgäldskontorets kostnad för upplåningen. Statens internbank har, förutom att låna ut och ta emot inlåning, även i uppgift att hantera de månadsvisa överföringarna från anslag för förvaltningsändamål till statliga myndigheters räntekonton hos Riksgäldskontoret. För att myndigheterna ska kunna utföra betalningar för exempelvis transfereringar, skatter, löner och hyra upphandlar Riksgäldskontoret ramavtal för betaltjänster. De statliga myndigheterna är enligt betalningsförordningen skyldiga att avropa dessa avtal om inte särskilda skäl föreligger. De banker som Riksgäldskontoret har tecknat ramavtal med avseende betalningsförmedling är Nordea, SEB och Swedbank. Under 2008 förlängdes ramavtalen, vilket innebär att nuvarande avtal löper till slutet av mars 2011. Under 2008 tecknades nya ramavtal för betalkort, resekonto och inköpskort. Den statliga betalningsmodellen, av vilken ramavtalen utgör en viktig del, ska tillgodose behovet av säkerhet, information och valfrihet. Betalningarna ska förmedlas kostnadseffektivt och staten ska ha en konkurrensneutral relation till bankerna. Under 2008 fortsatte de statliga betalningarna att öka medan kostnaderna för att förmedla betalningarna minskade. En förklaring är att 2008 var första året då de nya ramavtalen fick fullt genomslag på årsbasis. Under 2008 uppgick betalningsflödet till 4 847 miljarder kronor, vilket var en ökning på ca 4 procent. Ramavtalsbankerna förmedlade 132 miljoner betalningar, för vilka myndigheterna betalade 114 miljoner kronor. I förhållande till 2007 betalade myndigheterna 8,5 miljoner kronor mindre 2008 för att få sina betalningar genomförda. Under 2008 var genomsnittspriset per betalning 0,86 kronor vilket kan jämföras 0,95 kronor 2007. Tabell 10.1 Antalet betalningar samt kostnader för betalningar i statens betalsystem 2005 2006 2007 2008 Antal betalningar (miljoner) 125 123 127 132 Total kostnad (miljoner kr) 161 152 122 114 Kostnad/betalning (kr/st.) 1,28 1,23 0,95 0,86 Den samlade utlåningen från statens internbank till myndigheter, affärsverk och vissa bolag uppgick till 236 miljarder kronor vid 2008 års slut. Detta var 21 miljarder kronor lägre än vid föregående årsskifte. Förklaringen är främst att Banverket och Vägverket löst in merparten av sina lån eftersom infrastrukturinvesteringar fortsättningsvis ska finansieras direkt från anslag. Den enskilt största låntagaren är Centrala studiestödsnämnden. Myndighetens upplåning ökade med 5 miljarder kronor under 2008 och uppgick vid årets slut till 154 miljarder kronor. Affärsverken och de statliga bolagen ökade tillsammans sin upplåning med 5 miljarder kronor till 29 miljarder kronor. Den största låntagaren bland dessa är Botniabanan AB som står för 14,6 miljarder kronor. Den samlade inlåningen till statens internbank från myndigheter, affärsverk och vissa bolag uppgick till 86 miljarder kronor vid 2008 års slut. Detta är en ökning med 10 miljarder kronor jämfört med 2007. Ökningen beror främst på den under hösten 2008 inrättade stabilitetsfonden, som innebar att 15 miljarder kronor fördes från statsbudgeten till ett konto hos statens internbank. Den årliga kundenkät som myndigheterna svarade på visar fortsatt god nöjdhet över internbankens service och tjänster. Nöjdkundindex var 85 av maximalt 100 för 2008, vilket var något högre än föregående år. Statsskuldsförvaltning Statsskuldspolitiken styrs av det övergripande målet att statens skuld ska förvaltas så att kostnaden för skulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Förvaltningen ska ske inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer. Den statsskuldspolitiska styrningen avser inte statsskuldens storlek, då denna i huvudsak påverkas av faktorer som finanspolitik och konjunkturutveckling. Regeringen styr statsskuldsförvaltningen genom treåriga riktlinjebeslut som fattas i november varje år. Riksgäldskontoret lämnar förslag till riktlinjebeslut och Finansdepartementet remitterar förslaget till Riksbanken för yttrande. När regeringen har fattat riktlinjebeslut ansvarar Riksgäldskontoret för att strategiska beslut fattas inom ramen för regeringens riktlinjer och att dessa omsätts i den operativa förvaltningen av skulden. Centralt i riktlinjerna är besluten om skuldens sammansättning och löptid, eftersom dessa båda parametrar är avgörande för avvägningen mellan kostnad och risk. Hittills har regeringen årligen lämnat en utvärderingsskrivelse avseende statens upplåning och skuldförvaltning till riksdagen, men fr.o.m. 2008 lämnas skrivelsen vartannat år, vilket innebär att nästa utvärderingsskrivelse lämnas till riksdagen våren 2010. Vid behandlingen av skrivelsen under våren 2008 Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 2003-2007 (skr. 2007/08:104), gjorde finansutskottet bedömningen att regeringens beslut om riktlinjer för perioden fattats i enlighet med målet att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden med beaktande av risken i förvaltningen (bet. 2007/08:FiU22, rskr. 2007/08:104). I betänkandet framgår även att utskottets helhetsintryck av Riksgäldskontorets verksamhet under utvärderingsperioden är mycket gott. Nedan redovisas i korthet uppnådda resultat samt regeringens preliminära syn på den genomförda statsskuldsförvaltningen 2008. En mer utförlig utvärdering av åren 2005-2009 kommer att lämnas till riksdagen under våren 2010. Statsskuldens storlek och förväntade utveckling är en utgångspunkt för hur statsskuldspolitiken ska avvägas. De senaste åren har statsfinanserna varit starka, vilket har inneburit att statsskulden minskat. Under perioden 1999-2008 minskade statsskulden med 255 miljarder kronor, för att uppgå till 1 119 miljarder kronor vid 2008 års slut (mätt som okonsoliderad statsskuld). I förhållande till BNP har skuldens andel under samma period minskat från 73 till 35 procent. Diagram 10.1 Statsskulden De senaste tio åren har räntekostnaderna för statsskulden halverats, från runt 90 miljarder kronor per år till runt 45 miljarder kronor per år. Detta är både en följd av att statsskulden minskat och att räntenivåerna gått ner. I förhållande till BNP har de kostnadsmässiga räntorna minskat från runt 4 procent för tio år sedan till runt 1,5 procent de senaste åren. Diagram 10.2 Kostnadsmässiga statsskuldsräntor För styrningen av statsskulden används sedan 2007 ett särskilt statsskuldsmått, kallat SSK-måttet, skuldens summerade kassaflöden. Syftet med SSK-måttet är att det ska spegla statsskuldens riskexponering på bästa sätt, varför kupongbetalningar och inflationskompensation inkluderas förutom den nominella skulden. Regeringen styr statsskuldens sammansättning genom att ange målandelar för valutaskulden och den reala kronskulden. Därtill består statsskulden av nominell kronskuld, vars andel blir en direkt konsekvens av målandelarna för de båda övriga skuldandelarna. Regeringen har sedan 2001 strävat efter att minska andelen valutaskuld och öka andelen realskuld. I riktlinjebeslutet för 2008 fastställdes att valutaskulden skulle minska till 15 procent av statsskulden. I syfte att nå önskad målandel för valutaskulden, beslutade regeringen om ett riktvärde för valutaskuldens amortering på 40 miljarder kronor. Vidare gavs Riksgäldskontoret möjlighet att avvika med ±15 miljarder kronor från den beslutade amorteringstakten. Sommaren 2008 uppnåddes målet om 15 procent valutaskuld, varför regeringen i augusti 2008 beslutade att upphäva amorteringsriktvärdet. I stället fastställdes att valutaskulden ska styras mot andelen 15 procent med ett styrintervall på ±2 procentenheter. Vid 2008 års slut uppgick andelen valutaskuld till 16,6 procent. I riktlinjebeslutet för 2008 angav regeringen att den reala kronskulden skulle utgöra 25 procent av statsskulden. Riksgäldskontoret fick i uppdrag att själv lägga fast ett avvikelseintervall kring andelen real kronskuld. Vid 2008 års slut uppgick den reala kronskulden till 28,2 procent. Detta var utanför det avvikelseintervall på ±2 procentenheter som Riksgäldskontoret hade fastställt. I riktlinjerna för 2008 skrev regeringen att man inte ser något hinder mot att avvikelseintervallet justeras om Riksgäldskontoret anser att det finns skäl för det. Motiveringen var att kostsamma återköp och tvära kast i upplåningspolitiken bör undvikas. Realskuldens storlek är svår att påverka då emissionerna är små och endast små volymer löper till förfall de närmaste åren. Vid 2008 års slut uppgick andelen nominell kronskuld till 55,2 procent. Statsskuldens löptid styrdes under 2008 genom att regeringen lade fast ett riktvärde om 4,8 år för den samlade löptiden i statsskulden. Vid slutet av året uppgick den genomsnittliga löptiden till 4,7 år. Löptiden i de tre skuldslagen skiljer sig åt. Under 2008 var riktvärdet för den nominella skulden 3,5 år, för valutaskulden 0,125 år och för realskulden 10,6 år. Från 2009 lägger regeringen fast separata målvärden för vart och ett av de tre skuldslagen, i stället för som tidigare samlat för hela skulden. För 2009 beslutades oförändrade löptidsriktvärden, förutom för realskulden som av tekniska skäl sänktes till 10,1 år. I mars 2009 beslutade regeringen att temporärt upphäva riktvärdet för löptiden avseende den nominella kronskulden för att ge Riksgäldskontoret möjlighet att emittera en ny lång obligation i syfte att kunna tillgodogöra sig kostnadsfördelarna i en miljö med låga långa räntor. Ytterligare ett motiv var att minska refinansieringsrisken och sprida upplåningen på fler löptider i en situation när utsikterna för statsfinanserna försämrades och osäkerheten tilltog. Totalt lånades 38 miljarder kronor i en 30-årig nominell obligation till räntan 3,75 procent. Riksgäldskontoret har möjlighet att ta ränte- och valutapositioner för att, med beaktande av risk, sänka kostnaderna för statsskulden. Positionerna ska tas med derivatinstrument, men får inte tas på den svenska räntemarknaden. Positionerna begränsas genom att regeringen anger en samlad högsta risknivå. Riksgäldskontorets styrelse fattar beslut om de strategiska positionerna, medan den aktiva förvaltningen är delegerad inom myndigheten. I december 2008 beslutade Riksgäldskontoret att ta en strategisk position (motsvarande 15 miljarder kronor) för en starkare krona genom att köpa kronor och låna i euro. Då kronan låg kvar på en svag nivå under våren beslutade regeringen i maj 2009, efter förslag från Riksgäldskontoret, att höja utrymmet för strategiska positioner i kronor gentemot andra valutor från 15 till 50 miljarder kronor. Skälet var att ge Riksgäldskontoret ytterligare flexibilitet i syfte att möjliggöra lägre kostnader för statsskulden. Bakgrunden var att kronan bedömdes vara betydligt svagare än vad som kunde motiveras av fundamentala förhållanden och att kronan rimligen borde stärkas när den finansiella oron ebbat ut och konjunkturen börjat återhämta sig. Genom att öka valutaexponeringen när kronan är svag och reducera den när kronan har stärkts kan kostnaden för statsskulden sänkas. I början av mars 2009 realiserade Riksgäldskontoret en strategisk position avseende dollarförstärkning gentemot euron. Positionen resulterade i en vinst på 2,5 miljarder kronor. Under 2008 genererade den aktiva förvaltningen en vinst på 492 miljoner kronor. Den aktiva förvaltningens sammanlagda vinst för perioden 2004-2008 uppgick till 358 miljoner kronor. En vinst från en strategisk position eller från den aktiva förvaltningen minskar statens räntekostnader med samma belopp. Tabell 10.2 Resultat av aktiv förvaltning, miljoner kronor Miljoner kronor 2004 2005 2006 2007 2008 Total förvaltning 195 -430 339 -238 492 Summa resultat 2004-2008 358 Under 2008 var inflationstakten högre än den genomsnittliga break even-nivån i realskulden, vilket innebar att det kalkylmässiga resultatet för realskulden visade underskott under 2008. I december 2008 förföll en realobligation som introducerades 1995. Den gav ett realiserat överskott på 2,9 miljarder kronor. Diagram 10.3 Kalkylmässigt resultat för realskulden Under hösten 2008 fördubblades i det närmaste Riksgäldsspar till följd av insättningar från privatpersoner i samband med höstens finansoro. Upplåningen på privatmarknaden minskade kostnaderna för statsskulden med 144 miljoner kronor under 2008 och med 710 miljoner kronor under perioden 2004-2008. Tabell 10.3 Kostnadsbesparing privatmarknadsupplåning Miljoner kronor 2004 2005 2006 2007 2008 Premieobligationer 110 98 150 149 106 Riksgäldsspar 6 10 27 23 38 Riksgäldskonto -4 -2 - - - Summa besparing 112 106 177 171 144 Summa besparing 2004-2008 710 Riksgäldskontorets marknads- och skuldvård har bedrivits enligt samma principer som tidigare (transparens, förutsägbarhet och långsiktighet). Liksom tidigare år fick Riksgäldskontoret och den svenska statspappersmarknaden ett gott betyg i den årliga undersökningen gjord av marknadsundersökningsföretaget Prospera. Under hösten 2008 utsattes systemet med marknadsvårdande repor för en så allvarlig påfrestning att faciliteten i statsskuldväxlar fick stängas. I stället beslutade Riksgäldskontoret att öka utbudet statsskuldväxlar genom extra utestående emissioner på upp till 150 miljarder kronor. Den 29 oktober beslutade riksdagen, med retroaktiv verkan, om en ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning. Därtill beslutade regeringen om ett tillägg i riktlinjebeslutet för statsskuldens förvaltning 2008, där den maximala utestående volymen av extraemitterade växlar begränsades till 200 miljarder kronor. Det högre beloppet sattes för att skapa ytterligare utrymme om behov skulle uppstå. Som mest var extra växlar för 120 miljarder kronor utestående och totalt emitterade Riksgäldskontoret extra växlar för 167,7 miljarder kronor. De sista extraemitterade växlarna förföll i mars 2009. Riksgäldskontorets agerande bedöms ha bidragit till en högre likviditet på den svenska räntemarknaden, vilket bedöms ha haft en stabiliserande inverkan. Garantier och krediter Finansoron innebar att det blev svårare för många företag att få lån. Som en följd av detta beslutade riksdagen om nya statliga garantier och krediter (se avsnitt Finansiell stabilitet nedan). I syfte att underlätta finansiering med längre löptid till svensk exportindustri fick Riksgäldskontoret, februari 2009, i uppdrag att tillhandahålla Svensk Exportkredit AB (SEK) en låneram om 100 miljarder kronor under 2009. Regeringen föreslår att låneramen förlängs in i 2010 (se utgiftsområde 24, avsnitt 4.7.8). Hittills har låneramen inte utnyttjats. I maj 2009 beslutade Riksbanken om en förstärkning av valutareserven med upp till 100 miljarder kronor. Anledningen var att Riksbanken behövt använda en del av valutareserven för utlåning till svenska banker och utländska centralbanker. Riksgäldskontoret lånar upp valutan för Riksbankens räkning. Vid halvårsskiftet hade valuta motsvarande 66 miljarder kronor lånats ut från Riksgäldskontoret till Riksbanken för att återställa valutareserven. Därefter har 3 miljarder euro lånats upp vilket tillsammans med den tidigare upplåningen till Riksbanken motsvarar totalt cirka 96 miljarder kronor. Syftet med utlåningen är att värna den finansiella stabiliteten och ha god beredskap om den finansiella krisen skulle bli djup och långvarig. I juni 2009 fick Riksgäldskontoret i uppdrag att handlägga utlåning till Island som riksdagen bemyndigat regeringen att besluta om (se avsnitt 11 Kredit till annan stat). Vid 2008 års slut uppgick garantiportföljen (exklusive bankgarantier och insättningsgarantin) till 51 miljarder kronor, vilket var en ökning med 3 miljarder kronor jämfört med föregående år. Garantiportföljen är i stor utsträckning koncentrerad till ett fåtal stora projekt varav Öresundsbron står för 59 procent av garantiåtagandena. Övriga garantiåtaganden rör främst pensioner till tidigare anställda i statliga myndigheter som omvandlats till bolag (15 procent), internationella åtaganden (16 procent) och svenska kreditinstitut (10 procent). Utöver Riksgäldskontorets åtaganden finns särskilt garantikapital till internationella finansieringsinstitutioner på drygt 91 miljarder kronor (hanteras av Finansdepartementet och Utrikesdepartementet) och garantier utställda av affärsverk och andra myndigheter på 1,7 miljarder kronor. Tabell 10.4 Riksgäldskontorets garantiverksamhet 2004-2008 Miljoner kronor 2004 2005 2006 2007 2008 Garantiåtaganden - Ordinarie reserv 64 107 53 271 48 475 47 426 50 610 - Venantius AB 6 515 4 750 4 373 0 0 Saldo på garantireserver1 - Ordinarie reserv 1 629 1 748 1 949 2 191 2 278 - Venantius AB 543 551 562 0 0 1 Avser de medel som avsatts på räntekonto i RGK för framtida infrianden av garantier, inklusive räntor. Den ordinarie garantireserven uppgick till knappt 2,3 miljarder kronor vid 2008 års slut. Reserveringen för förväntade förluster i garantiportföljen uppgick till sammanlagt 1,1 miljarder kronor, vilket är oförändrat jämfört med föregående år. Vid sidan av garantireserven finns en särskild reserv för garantikapital till internationella finansiella institutioner. Ett infriande av en sådan garanti medför att reserven belastas, vartefter motsvarande belopp avräknas från anslag inom respektive departements ansvarsområde. Förfarandet innebär att saldot på denna särskilda garantireserv normalt kommer att vara noll kronor. Kostnaden för dessa åtaganden görs synlig genom att ändamålet för de anslag som täcker kapitaltillskottet har vidgats till att även gälla infrianden av garantikapital. Riksgäldskontorets utlåning till låntagare utanför staten uppgick till knappt 21 miljarder kronor vid 2008 års slut. Utlåningen, som främst finansierar infrastrukturprojekt, ökade med 3 miljarder kronor under året. De största låntagarna är Botniabanan AB, Svensk-Danska broförbindelsen AB (SVEDAB AB) och A-Train AB. Tabell 10.5 Lån med kreditrisk hos Riksgäldskontoret Miljoner kronor, per 31 december 2008 Låneram Utestående lån Nedskrivning till följd av förväntade kreditförluster Botniabanan AB 15 000 14 648 SVEDAB AB 1 4 881 700 A-train AB 1 000 1 000 200 Övriga - 245 Summa 20 774 900 1 2 600 miljoner kronor i prisnivå jan 1997 jämte kapitaltjänstkostnader och mervärdeskatt. Insättningsgaranti och investerarskydd Den 1 januari 2008 övertog Riksgäldskontoret ansvaret för den statliga insättningsgarantin från Insättningsgarantinämnden (IGN). I och med detta avvecklades IGN. Syftet var att skapa bättre förutsättningar och minskad sårbarhet vid hanteringen av ersättningsfall, genom att verksamheten integrerades i en större myndighet. För verksamheten inrättades ett särskilt beslutsorgan bestående av en ordförande och fyra ledamöter. Beslutsorganet ansvarade för ärenden av principiell karaktär eller som hade större betydelse samt för ärenden som rörde föreskrifter. Vid årsskiftet 2008/09 avskaffades beslutsorganet och verksamheten integrerades fullt ut i Riksgäldskontoret. Beslutsorganets uppgifter överfördes till Riksgäldskontorets styrelse. För den löpande verksamheten ansvarar Riksgäldskontorets garanti- och kreditavdelning. Under 2008 behövde inga ersättningar utbetalas inom insättningsgarantin eller investerarskyddet, dock innebar den finansiella oron att Riksgäldskontoret fick besvara en stor mängd frågor från allmänheten och anslutna institut. Syftet med insättningsgarantin är att stärka konsumentskyddet för allmänhetens insättningar i banker, kreditmarknadsföretag med flera institut och att bidra till stabiliteten i det finansiella systemet. Insättningsgarantins omfattning och utformning styrs av regelverk inom Sverige och EU och finansieras genom avgifter från de institut som omfattas av systemen. Som en första åtgärd för att minska effekterna av finanskrisen under hösten 2008 höjde regeringen insättningsgarantin. Syftet var att stärka insättarnas förtroende och upprätthålla en stabil inlåning (prop. 2008/09:49, bet. 2008/09:FiU14, rskr. 2008/09:16). Under 2009 har miniminivån för garantibeloppet även höjts inom EU. Som resultat ersätter staten numera upp till 50 000 euro alternativt 500 000 kronor, beroende på vilket som utgör det högsta beloppet i kronor räknat (prop. 2008/09:186, bet. 2008/09:FiU:35, rskr. 2008/09:297). Garantin gäller för insättningar på alla typer av konton utom de individuella pensionssparandet IPS. Utökningen innebar att statens åtagande under 2008 ökade med närmare 250 miljarder kronor till 886 miljarder kronor vid årets slut. Det ökade åtagandet är en följd av höjt garantibelopp, att garantin utvidgades till att omfatta alla konton (förutom IPS), samt förändrade insättningar under året. Enligt gällande bestämmelser ska den sammanlagda årliga avgiften uppgå till 0,1 procent av de totala garanterade insättningarna. Institutens avgift varierar mellan 0,06 och 0,14 procent beroende på hur kapitaltäckningsgraden förhåller sig till övriga instituts kapitaltäckningsgrad. Vid slutet av 2007 uppgick de garanterade insättningarna till 639 miljarder kronor. Utifrån detta belopp har Riksgäldskontoret debiterat de institut som omfattas av insättningsgarantin med 639 miljoner kronor för 2008. I Riksgäldskontorets uppdrag ingår att förvalta de avgifter som tas ut för att täcka framtida ersättningsfall inom insättningsgarantin. Målet för förvaltningen är att uppnå en god avkastning samtidigt som riskspridning och betalningsberedskap upprätthålls. Kammarkollegiet förvaltar avgifterna åt Riksgäldskontoret med det specificerade målet att tillgångarna ska vara jämnt fördelade mellan utestående statsobligationer med löptider upp till tio år. Det samlade värdet på tillgångarna uppgick till 19,8 miljarder kronor vid utgången av 2008. Avkastningen blev 14,1 procent, vilket berodde på den kraftiga räntenedgången. Detta var den högsta avkastningen ett enskilt år sedan förvaltningen av avgiftsmedlen startade i mitten av 1997. För investerarskyddet har avgifter enbart tagits ut för att täcka löpande administrationskostnader. Förslag har lämnats om att ytterligare förbättra insättningsgarantin (SOU 2009:41). Förslagen avser bl.a. en snabbare utbetalning och förbättrad information till spararna, samt utvidgad tillsyn över företag som har hand om insättningar. Finansiell stabilitet Hösten 2008 fick Riksgäldskontoret i uppdrag att vara stödmyndighet enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut. Stödmyndighetens uppgift är att motverka allvarliga störningar i det finansiella systemet. I stödmyndighetens uppdrag ingår att ansvara för det statliga garantiprogrammet för att underlätta bankernas upplåning och att besluta om stödåtgärder till solventa banker och kreditinstitut. Riksgäldskontoret har också i uppgift att administrera den stabilitetsfond som inrättades för att finansiera stödåtgärderna. I rollen som stödmyndighet kan Riksgäldskontoret ingripa om ett finansiellt institut skulle få så stora ekonomiska problem att det finns risk för en allvarlig störning i det finansiella systemet i landet. Stödmyndighetens roll motsvarar den som Bankstödsnämnden hade under bankkrisen i början av 1990-talet. Regeringen har genom stödlagen ett brett mandat att vidta de stödåtgärder som situationen kräver. Med stöd av lagen har regeringen utfärdat förordningen (2008:820) om statligt stöd till kreditinstitut vilken ger Riksgäldskontoret möjlighet att ge stöd till institut som ansöker härom. Om stöd ges i andra former än kapitaltillskott måste regeringen besluta om stödet. Stöd ska ges i den form som är mest lämplig och åtgärderna ska utformas så att kostnaderna blir så låga för skattebetalarna som möjligt. Avgifterna för garantiprogrammet fastställs av Riksgäldskontoret. Avgifterna är riskdifferentierade och bygger på en modell som tagits fram av Europeiska centralbanken (ECB). Till och med den 15 juni 2009 hade bankerna betalat in 380 miljoner kronor i avgift för att omfattas av lånegarantin. Eftersom merparten av garantierna tecknats sedan årsskiftet kommer de inbetalda garantiavgifterna att öka under året. Under det andra till fjärde kvartalet beräknas de inbetalda avgifterna uppgå till 2 050 miljoner kronor. Riksgäldskontoret har sedan den 17 februari 2009 möjlighet att ge solventa banker och bostadsinstitut kapitaltillskott i form av aktiekapital eller s.k. hybridkapital och ska uppfylla villkoren enligt Finansinspektionens föreskrifter för att ingå i ett instituts kapitalbas som primärt kapital, dvs. kapital av högsta kvalitet. Syftet med kapitaltillskottsprogrammet är att möjliggöra för banker och bostadsinstitut att utöka sin utlåning till företag och hushåll för att på detta sätt undvika en kreditåtstramning. Programmet regleras i förordningen (2009:46) om kapitaltillskott till solventa banker m.fl. Den totala ramen för kapitaltillskottsprogrammet är 50 miljarder kronor och finansieras genom stabilitetsfonden. I februari beslutade regeringen, i egenskap av största ägare i banken (19,9 procent), att delta i Nordeas nyemission med sin andel. Deltagandet skedde inom ramen för kapitaltillskottsprogrammet och är det hittills enda utnyttjandet av programmet. Nyemissionens storlek uppgick totalt till ca 2,5 miljarder euro, varav statens andel uppgick till 513 miljoner euro (motsvarande 5,6 miljarder kronor). Den 15 juni var börsvärdet på de nytecknade aktierna 17,6 miljarder kronor. Ökningen beror dels på en positiv aktiekursutveckling, dels på att emissionen genomfördes till en kraftig rabatt. I sin roll som stödmyndighet har Riksgäldskontoret gett särskilt stöd till en bank, Carnegie Investment Bank (CIB). Under hösten 2008 övertog Riksgäldskontoret ägandet av CIB och Max Matthiesen AB (MM) i enlighet med villkoren i ett pantavtal som ingåtts som säkerhet för ett lån på ca 2,4 miljarder kronor. Under våren 2009 såldes CIB och MM för ca 2,3 miljarder kronor. Enligt avtalet har staten dessutom rätt att ta del av eventuella framtida återbetalningar på vissa krediter som lämnats av CIB. Tidigare ägaren till CIB och MM, D. Carnegie AB, har vänt sig till Prövningsnämnden för stöd till kreditinstitut för att få Riksgäldskontorets värdering av bolagen prövad. Innan man på ett korrekt sätt kan ta ställning till värderingsfrågan måste dock ett antal grundförutsättningar slås fast. I syfte att få frågorna prövade i rätt ordning har Riksgäldskontoret väckt talan vid tingsrätten för att få dessa förutsättningar fastställda, samt begärt att tvisten i Prövningsnämnden förklaras vilande i avvaktan på tingsrättens avgörande. Åtgärder och program som stödmyndigheten hanterar finansieras via den stabilitetsfond som riksdagen beslutade att inrätta hösten 2008. Medel till fonden, 15 miljarder kronor, tillsköts den 29 oktober 2008 genom ett särskilt anslag. Målet är att fonden inom 15 år ska uppgå till motsvarande 2,5 procent av BNP. För att fonden ska uppnå den målsatta nivån ska instituten framöver betala en stabilitetsavgift till fonden. Stödmyndighetens förvaltningskostnader tas från stabilitetsfonden. Kostnaderna för stödmyndigheten begränsas av ett kostnadstak som fastställs av regeringen. Från det att stödmyndigheten inrättades hösten 2008 och till den 15 juni 2009 har 39 miljoner kronor använts ur stabilitetsfonden för att täcka de förvaltningskostnader som verksamheten medfört. För 2009 är taket för förvaltningskostnaderna för närvarande satt till 47,7 miljoner kronor. Förvaltningskostnadernas storlek är beroende av händelseutvecklingen och de åtgärder som vidtas inom ramen för stödmyndighetens verksamhet. Regeringen har för avsikt att även fastställa ett kostnadstak för stödmyndighetens förvaltningskostnader avseende 2010. Regeringen kommer i november att få en uppdaterad kostnadsprognos från Riksgäldskontoret inför fastställandet som görs i 2010 års regleringsbrev för Riksgäldskontoret. Den 15 juni 2009 uppgick fondens placeringar i Riksgäldskontoret till 8,8 miljarder kronor. Fondens övriga behållningar består av de aktier i Nordea, en återstående fordran från försäljningen av CIB och MM samt ännu inte betalda garantiavgifter. Inklusive marknadsvärdet av de aktier i Nordea som stabilitetsfonden förvärvat, uppgick fondens behållningar till 26,4 miljarder kronor den 15 juni 2009. Tabell 10.6 Översikt, stabilitetsfonden den 15 juni 2009 Typ av transaktion Miljoner kronor Kapital, anslag till fonden 15 000 Garantiavgifter 2008 61 Garantiavgifter 2009, kvartal 1 319 CIB och MM (netto exkl.förvaltningskostn.) 1 -1 056 Nordea, nyemission -5 610 Ränta på behållning 115 Förvaltningskostnader -39 Kvarstående behållning 8 790 Nordeaaktier, marknadsvärde 17 610 Värde inkl. Nordeaaktier 26 400 1 Del av köpeskillingen för försäljningen av CIB och MM erläggs 2010. 10.2.2 Analys och slutsatser Riksgäldskontoret har en viktig roll som statens finansförvaltning. Att internbanksfunktionen fungerar effektivt och säkert är centralt för såväl enskilda myndigheter som för staten som helhet. Det är också betydelsefullt att statsskulden förvaltas på ett sådant sätt att dess belastning på statsbudgeten långsiktigt minimeras samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Av stor statsfinansiell betydelse är också att garanti- och kreditverksamhet bedrivs enligt gällande regelverk, att insättningsgaranti och investerarskydd samt att stödmyndighetsrollen hanteras effektivt, rättssäkert och i enlighet med uppdraget. Regeringens bedömning är att Riksgäldskontoret har levt upp till ställda krav inom givna ramar. Därmed har Riksgäldskontoret uppfyllt målen utifrån givna uppdrag. Statens internbank System och tjänster inom den internstatliga finansfunktionen har utvecklats i enlighet med Riksgäldskontorets uppdrag. De insatser som har gjorts har bidragit till en effektivare hantering, ökad säkerhet och minskade kostnader för statens betalningar. Sammantaget gör regeringen bedömningen att målen för statens internbank har uppnåtts. Statsskuldsförvaltning De kvantitativt mätbara delarna har under 2008 visat positiva utfall med undantag för det kalkylmässiga resultatet för realskulden, vilket förklaras av högre inflation. Under 2008 bidrog den aktiva förvaltningen med kostnadsbesparingar på 492 miljoner kronor medan privatmarknadsupplåningen bidrog med besparingar på 144 miljoner kronor. Regeringens preliminära bedömning av uppnått resultat för 2008 är att statsskuldsförvaltningen har bedrivits i enlighet med målet. Garantier och krediter Den statliga garantigivningen har under det gångna året i hög grad påverkats av finansoron. För att värna om finansmarknadernas och betalningssystemets funktionssätt beslutade riksdagen om nya statliga garantier och krediter. Åtgärder har även vidtagits för att förbättra den riskbaserade redovisningen, vilket Riksrevisionen pekar på i uppföljningsrapport 2009. Regeringen bedömer att garanti- och kreditverksamheten har bedrivits i enlighet med de mål och uppdrag som Riksgäldskontoret tilldelats. Insättningsgaranti och investerarskydd Finansoron under det gångna året har i hög grad även påverkat insättningsgarantin och investerarskyddsverksamheten. I samband med den finansiella oron inkom en stor mängd frågor från allmänhet och anslutna institut. Riksgäldskontoret bedöms hanterat uppgiften i enlighet med uppdraget och utifrån gällande mål. Finansiell stabilitet Riksgäldskontoret har i sin roll som stödmyndighet vidtagit åtgärder enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut. Vidtagna åtgärder har rapporterats kvartalsvis till regeringen. Därutöver har en rapport avseende försäljningen av CIB lämnats. Riksgäldskontoret bedöms ha utfört sitt uppdrag i enlighet med instruktionerna och på ett sådant sätt att det främjat stabiliseringen av det finansiella systemet i Sverige. 10.3 Politikens inriktning Inriktningen för statens internbank är fortsatt effektivisering och ökad säkerhet i den statliga betalningsmodellen. Statsskuldsförvaltningen utgår liksom tidigare från det av riksdagen lagfästa målet: att kostnaden för skulden ska minimeras samtidigt som risken i förvaltningen beaktas, samt att förvaltningen ska ske inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer. Regeringens inriktning när det gäller garantier är att fortsatt värna om de principer som ligger till grund för garantimodellen (se avsnitt 10.4.1). Garantimodellen synliggör på ett tydligt sätt kostnaderna för statens garantigivning samtidigt som garantierna på lång sikt görs finansiellt självbärande. Motsvarande inriktning bör även övervägas för statens kreditgivning. Regeringen har gett utredningen om översyn av lagen om statsbudgeten i uppdrag att pröva behovet av reglering av utlåning och prissättning av statliga lån. Vad gäller insättningsgaranti och investerarskydd är inriktningen liksom tidigare att beslut om uttag av de årliga avgifterna samt eventuella ersättningsfall ska hanteras på ett korrekt och effektivt sätt. Förvaltningen av avgiftsmedlen ska ske på sådant sätt att en långsiktigt god avkastning erhålls. Samarbete med företrädare för utländska ersättningssystem ska även ske fortsättningsvis. Inriktning avseende finansiell stabilitet ska fortsatt vara att motverka risk för allvarlig störning i det finansiella systemet. Stöd ska utformas så att statens långsiktiga kostnader minimeras och så att otillbörlig snedvridning av konkurrensen förhindras. 10.4 Budgetförslag 10.4.1 1:12 Riksgäldskontoret Tabell 10.7 Anslagsutveckling för1:12 Riksgäldskontoret Tusental kronor 2008 Utfall 281 531 Anslags- sparande 19 801 2009 Anslag 296 078 Utgifts- prognos 270 117 2010 Förslag 304 282 2011 Beräknat 304 863 1 2012 Beräknat 306 425 2 1 Motsvarar 304 467 tkr i 2010 års prisnivå. 2 Motsvarar 304 562 tkr i 2010 års prisnivå. Anslaget används för Riksgäldskontorets förvaltningskostnader. Administrationskostnaden för insättningsgarantin och investerarskyddet avräknas från efterföljande års avgifter och redovisas mot inkomsttitel. Stödmyndighetens kostnader avräknas från stabilitetsfonden. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Avgifter tas ut för verksamhet inom områdena Garantier och krediter, Statens internbank samt Insättningsgaranti och investerarskydd. Garantimodellen, som tillämpats sedan 2002, innebär att enskilda garantier finansieras med riskavspeglande avgifter från garantitagarna eller genom anslag från statsbudgeten. Avgifterna och återvinningar från tidigare infrianden reserveras på räntebärande konton i den s.k. garantireserven hos Riksgäldskontoret. Från garantireserven tas medel för att täcka infrianden i Riksgäldskontorets garantiverksamhet samt för att finansiera de administrationskostnader som garantiverksamheten kräver. Sett över en längre tid är målet att garantiavgifterna ska täcka infrianden och administrationskostnader. Modellen är utformad för att vara finansiellt självbärande och för att tydliggöra kostnaderna för statens garantigivning. Kassaflödesmässigt är dock garantireserven konsoliderad med statens övriga finanser. Detta innebär att inbetalda garantiavgifter minskar statens upplåningsbehov, sänker statsskulden och minskar statens räntekostnader. När en garanti infrias blir effekten den motsatta. Kreditgivningen från Riksgäldskontoret till låntagare utanför staten finansieras med kreditavgifter från låntagarna. Avgifterna för dessa lån, förutom de avgiftsdelar som ska täcka Riksgäldskontorets administrativa kostnader, ska sedan 2007 reserveras på räntebärande konto i Riksgäldskontoret. Reserveringarna disponeras för att täcka uteblivna amorteringar och räntor på utgivna lån. Vid 2008 års slut hade inga kreditriskavgifter inbetalats då ingen nyutlåning gjorts sedan modellen togs i bruk. Före 2007 avräknades nämnda avgifter mot inkomsttitel. Under 2008 hade garantiverksamheten intäkter i form av garantiavgifter och subventionerade avgifter från statsbudgeten på sammanlagt 27 miljoner kronor samt räntor på garantireserven på 99 miljoner kronor. Verksamheten hade kostnader för reservationer för framtida garantiförluster på 28 miljoner kronor samt intäkter för minskad nedskrivning av garantifordringar på 3 miljoner kronor. Efter avdrag för administrationskostnader på 29 miljoner kronor blev resultatet 2008 för garanti- och kreditverksamheten 71 miljoner kronor. För 2009 och 2010 beräknas resultatet för garanti- och kreditverksamheten till 57 respektive 70 miljoner kronor. Tabell 10.8 Riksgäldskontorets garanti- och kreditverksamhet1 Tusental kronor Offentlig-rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 2008 - 126 025 54 730 71 295 Prognos 2009 - 87 000 30 000 57 000 Budget 2010 - 100 000 30 000 70 000 1 Exklusive bankgarantier och insättningsgaranti (se tabell 10.6 och 10.10). Verksamheten inom Statens internbank i Riksgäldskontoret finansieras sedan 2003 via förvaltningsanslaget. De avgifter som tas ut inom verksamheten förs till inkomsttitel 2557 Avgifter vid statens internbank i Riksgäldskontoret. Avgifterna är utformade för att vara ett styrmedel i strävan mot ökad effektivisering av den finansiella verksamheten inom staten. För att undvika subventionering har Riksgäldskontoret även möjlighet att ta ut avgifter av kunder som inte är myndigheter eller av verksamheter inom andra samhällssektorer än den statliga. Under 2008 uppgick avgifterna inom Statens internbank (och därmed inleveransen på inkomsttitel) till 6,5 miljoner kronor. För 2009 och 2010 beräknas motsvarande avgifter till 5,5 miljoner kronor respektive år. Tabell 10.9 In- och utlåningsverksamheten i Statens internbank Tusental kronor Offentlig-rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel Intäkter som får disponeras Utfall 2008 6 533 0 Prognos 2009 5 500 0 Budget 2010 5 500 0 Verksamheten insättningsgaranti och investerarskydd finansieras via Riksgäldskontorets förvaltningsanslag. Administrationskostnaden för denna verksamhet avräknas från efterföljande års avgifter och redovisas mot inkomsttitel 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter. Resterande avgifter placeras på räntebärande konto i Riksgäldskontoret eller i skuldförbindelse utfärdade av staten. Avgifter för insättningsgaranti och investerarskydd betalas av de institut som omfattas av garantin respektive skyddet. Tabell 10.10 Insättningsgaranti och investerarskydd Tusental kronor Offentlig-rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel1 Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 2008 6 077 9 574 -3 497 Prognos 2009 9 574 9 000 574 Budget 2010 9 000 9 000 0 1 Beloppet motsvaras normalt av föregående års anslagsförbrukning. Regeringens överväganden Tabell 10.11 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:12 Riksgäldskontoret Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 296 078 296 078 296 078 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 7 512 7 907 9 369 Beslut 1 025 1 026 1 032 Överföring till/från andra anslag 0 0 0 Övrigt 3 -333 -148 -53 Förslag/beräknat anslag 304 282 304 863 306 425 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2009 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. 3 Övergångseffekten till följd av kostnadsmässig avräkning av myndigheternas förvaltningsutgifter redovisas under Övrigt. År 2010 återförs planenligt 1 025 000 kronor till Riksgäldskontoret från Finansmarknadsrådet. Regeringen föreslår att anslaget för 2010 uppgår till 304 282 000 kronor. För 2011 beräknas anslaget till 304 863 000 kronor och för 2012 till 306 425 000 kronor. 11 Kredit till annan stat 11.1 Omfattning Avsnittet Kredit till annan stat omfattar Sveriges kredit till Island samt den kredit som Sverige har utfäst sig att lämna till Lettland och som tidigare aviserats i propositionen Kredit till Island (prop. 2008/09:106). 11.2 Mål Målet för krediterna till andra stater är att genom internationellt samarbete mildra effekterna av den finansiella krisen i Sveriges närområde och bidra till att motverka att en finansiell kris i en stat sprids till andra stater och därigenom skapar allvarliga problem i det finansiella systemet regionalt. 11.3 Resultatredovisning 11.3.1 Resultat Bakgrund I första hand ges stöd till ett land i kris genom de internationella finansiella institutionerna. Ofta vänder sig ett land i en sådan situation till Internationella valutafonden (IMF) för att söka betalningsbalansstöd, som syftar till att stabilisera ekonomin. EU-länder, som ännu inte har infört euron, kan också vända sig till EU för lån. Utlåningen från IMF och EU sker normalt inom ramen för ett- eller fleråriga stabiliserings- och reformprogram med mål för finans- och penningpolitiken på medellång sikt samt krav på strukturella reformer, som t. ex. åtgärder för att lösa problem i banksektorn. Vidare krävs att det berörda landets regering bedöms ha viljan och kapaciteten att genomföra det överenskomna ekonomiska åtgärdsprogrammet. Andra multilaterala finansieringsinstitutioner, t.ex. Världsbanken, Nordiska investeringsbanken och Europeiska investeringsbanken kan också bistå med finansiering, men då främst som projektstöd till privat eller offentlig sektor. Det finns gränser för hur stora insatser IMF och EU kan göra för ett enskilt land. Institutionerna har i likhet med vanliga banker interna regler för riskexponering. Som ett komplement till IMF:s och EU:s insatser samt eventuell annan multilateral finansiering kan bilateralt stöd behöva ges i särskilda fall. Detta kan vara motiverat vid allvarliga kriser i enskilda länder, då det finns risk för särskilt långtgående konsekvenser, eller på grund av att en kris kan spridas regionalt. När kompletterande bilateralt stöd krävs tillfrågas företrädesvis länder med nära ekonomiska och politiska förbindelser till det krisdrabbade landet. Insatserna samordnas i sådana fall av de deltagande länderna, IMF och EU, i syfte att åstadkomma en rimlig bördefördelning. Island Island genomgår för närvarande en kraftig nedgång i sin ekonomi till följd av bankkrisen och den ekonomiska kollaps som inleddes hösten 2008. Riksdagen beslutade den 25 februari 2009 att bemyndiga regeringen att under 2009 besluta om en kredit till Island om högst 6,5 miljarder kronor som tillägg till IMF:s finansiella stöd till Island (prop. 2008/09:106, bet. 2008/09:FiU34, rskr. 2008/09:177). Den 25 juni 2009 beslutade regeringen att underteckna låneavtal för en kredit till Island. Krediten uppgår till 495 miljoner euro, motsvarande ca 5 049 miljoner kronor vid en för 2010 antagen växelkurs om 10,2 kronor/euro. Regeringen har i skrivelsen Villkoren för Sveriges kredit till Island (skr. 2008/09:230) redogjort för den ekonomiska situationen i Island, landets genomförande av det reformprogram som presenterats för IMF och villkoren för Sveriges kredit till Island. Utlåningen från de nordiska länderna till Island sker inom ramen för Islands IMF-program och utbetalningarna av de bilaterala lånen kommer att ske i fyra lika stora belopp, i takt med att IMF:s styrelse godkänner de fyra första översynerna av IMF-programmet. Den första översynen av Islands IMF-program är försenad, men planeras ske under 2009. Beroende på när IMF godkänner översynerna, som normalt sker en gång per kvartal, kommer sannolikt en fjärdedel eller upp till hälften av den svenska krediten till Island att betalas ut under 2009 och resterande belopp under 2010. Lettland Som regeringen tidigare har redovisat för riksdagen genomgår även Lettland en kraftig nedgång i sin ekonomi (prop. 2008/09:106 s. 6 och skr. 2008/09:230 s. 15). Med anledning av den pågående krisen har Lettland begärt stöd från IMF, EU och andra länder. Ett samlat lånepaket på 7,5 miljarder euro som stöd för Lettlands ekonomiska reformprogram förhandlades fram under december 2008. Utöver lån från EU om 3,1 miljarder euro och IMF om ca 1,7 miljarder euro kommer bland annat Världsbanken och enskilda länder att medverka. Finansministrarna i Danmark, Estland, Finland, Norge och Sverige har utfäst att länderna gemensamt kommer att bidra med krediter till Lettland om sammanlagt 1,9 miljarder euro. Sverige har gjort en utfästelse om att bidra med ett lån på 720 miljoner euro, motsvarande ca 7 344 miljoner kronor vid växelkursen 10,2 kronor/euro. Krediten planeras betalas ut i två omgångar under första och tredje kvartalet 2010. Lettland är ett av de länder som drabbats hårdast av den globala ekonomiska och finansiella krisen. Efter flera år av mycket hög ekonomisk tillväxt skedde ett kraftig omslag under 2008 och BNP föll med 4,6 procent för helåret. I samband med den höga tillväxten hade betydande obalanser byggts upp i den lettiska ekonomin, som tog sig uttryck i hög inflation och ett stort bytesbalansunderskott. Dessa obalanser gjorde Lettland särskilt sårbart för externa chocker. Lettlands ekonomiska kris utlöstes av problem på landets finansmarknad. I likhet med förhållandena i många andra länder hade en snabb ökning av kreditgivningen, särskilt gällande fastigheter, skapat ett instabilt läge. Den största inhemska banken, Parex, drabbades av en akut likviditetskris och visade sig även ha solvensproblem. Den lettiska staten tvingades till stödinsatser, som försatte de redan hårt ansträngda statsfinanserna i akuta svårigheter. Allmänhetens förtroende för banksystemet var hotat. I detta läge träffades den tidigare nämnda överenskommelsen om ett internationellt finansiellt stödpaket i december 2008. Sedan dess har det ekonomiska läget försämrats ytterligare i Lettland. För närvarande förutses landets BNP minska med 18 procent under 2009, medan prognosen vid årets början var en minskning på 5 procent. Den kraftigt försämringen av de ekonomiska utsikterna beror dels på ett omfattande fall i den inhemska efterfrågan, dels på att Lettlands internationella ekonomiska utvecklingen under 2009 blivit betydligt mera negativ än vad som förutsågs. Den starka ekonomiska nedgången har lett till en snabb ökning av arbetslösheten. Vid slutet av juni 2009 uppgick den registrerade arbetslösheten i Lettland till 11,5 procent, jämfört med 7 procent vid årets början. Samtidigt har efterfrågefallet haft vissa gynnsamma effekter när det gäller möjligheterna att rätta till obalanserna i landets ekonomi. Inflationen har sjunkit från en toppnivå på 18 procent i mitten av 2008 till 3 procent i juni 2009 på årsbasis. De högt uppdrivna lönerna har börjat minska, vilket leder till en förbättring av den internationella konkurrenskraften. Det stora underskottet i bytesbalansen har eliminerats och vänts till ett överskott, som förutses uppgå till 4,5 procent av BNP för 2009. Detta har bidragit till att minska utflödet av valuta ur landet. Den lettiska valutan, latsen, stod under stark press under hösten 2008 och stora valutautflöden ägde rum, vilka till stor del var relaterade till krisen i Parex. Efter överenskommelsen om det finansiella stödpaketet avtog pressen markant. När det under vintern 2009 visade sig att den ekonomiska utvecklingen hade försämrats dramatiskt ökade valutautflödena igen. Den dåvarande lettiska regeringens fall i februari 2009 bidrog till bristen på förtroende för latsen. Utflödena blev emellertid aldrig så stora som i slutet av 2008. Läget stabiliserades i juni 2009 efter en presentation av omfattande reformåtgärder från den lettiska regeringen samt när det efter ett uttalande av Europeiska rådet stod klart att EU kunde väntas göra en stor utbetalning inom ramen för stödpaketet i slutet av juli samma år. Vissa bedömare har ansett att latsen bör devalveras. Lettland har emellertid valt att försvara den fasta växelkursen gentemot euron. Lettland är medlem av växelkursmekanismen ERM 2 och landets strategi är att snarast möjligt införa euron för att skapa stabilitet. Det finns en stark nationell uppslutning bakom den fasta växelkursen. EU, IMF och de nordiska länderna stödjer Lettlands strategi. Tabell 11.1 Lettland. Ekonomiska nyckeldata 2008-2011 Procentuell volymförändring om inte annat anges 2008 2009* 2010* 2011* BNP-tillväxt -4,6 -18,0 -4,0 1,5 Privat konsumtion -11,0 -25,3 -8,0 0,3 Offentlig konsumtion 1,5 -12,0 -10,0 -2,0 Bruttoinvesteringar -13,2 -29,0 -11,5 1,0 Total varuexport -1,3 -15,5 1,3 4,4 Total varuimport -13,6 -28,5 -10,0 1,5 Bytesbalans (% av BNP) -12,6 4,5 6,4 5,1 Arbetslöshet (% av arbetskraften) 7,8 15,8 17,4 16,9 Inflation (årsgenomsnitt %) 15,3 3,1 -3,5 -2,5 * Prognos Källor: EU, IMF. Det ekonomisk-politiska program som Lettlands regering åtagit sig att genomföra är framför allt inriktat på att få de offentliga finanserna under kontroll. Redan vid inledningen av 2009 var detta till följd av krisens omfattning en mycket svår uppgift. Den snabba konjunkturförsämringen under årets början har gjort uppgiften ännu svårare. Den lettiska regeringen har dock visat stor reformvilja och har även verkat för bred förankring av besparingsåtgärderna. Det ursprungliga programmet innehöll ett antal åtstramningsåtgärder, motsvarande ca 7 procent av BNP. De viktigaste åtgärderna var: - sänkta löner i den offentliga sektorn med 15 procent, - frysta pensioner, - minskade subventioner och offentliga konsumtionsutgifter, - höjd ordinarie moms, från 18 till 21 procent, och s.k. lågmoms, från 5 till 10 procent, - införande av skatt på kapitalinkomster från och med 2010, och breddad bas för fastighetsskatten från och med 2010. Målet för åtgärderna var att under 2009 begränsa budgetunderskottet till knappt 5 procent av BNP och att under 2011 få ned underskottet under 3 procent av BNP. Redan i februari 2009 stod det klart att de ovannämnda åtgärderna inte skulle räcka för att uppnå målen till följd av den oväntat djupa lågkonjunkturen. Dessutom fördröjdes genomförandet av flera av åtgärderna, delvis på grund av regeringskrisen. Efter långvariga förhandlingar träffades under juni-juli 2009 överenskommelser med EU och IMF om ett förstärkt åtgärdsprogram. Utöver vad som överenskommits tidigare ingick följande åtgärder i det nya programmet: - ytterligare lönesänkningar i den offentliga sektorn, - strukturella reformer, främst inom sjukvård och utbildning, - ytterligare minskningar av offentliga konsumtions- och investeringsutgifter, och - sänkt grundavdrag för inkomstskatt. De nya åtgärderna förutses ha en sammanlagd besparingseffekt motsvarande 3,5 procent av BNP. Programmet är inriktat på ett budgetunderskott om 10 procent för 2009. Målet är numera att underskottet ska komma under 3 procent 2012 och därmed uppfylla kravet för ett införande av euron. Lettland har gjort motsvarande åtagande under EU:s Stabilitets- och tillväxtpakt. Om de planerade besparingsåtgärderna skulle visa sig otillräckliga är den lettiska regeringen beredd att överväga ytterligare åtgärder för 2010 på upp till 2,5 procent av BNP, inklusive: - höjd ordinarie moms, från 21 till 23 procent, - höjd marginalskatt, och - ytterligare utgiftsnedskärningar. Socialt betingade utgifter är i huvudsak undantagna från nedskärningar, och den Lettiska regeringen har tagit hjälp av Världsbanken för att se till att det sociala skyddsnätet är tillfredsställande. EU:s ministerråd godkände den modifierade överenskommelsen med Lettland den 13 juli 2009. På grundval av detta beslut gjorde EU en utbetalning av 1,2 miljarder euro under stödprogrammet den 27 juli. IMF:s styrelse fattade den 27 augusti beslut om att godkänna kvartalsöversynen och betala ut 178 miljoner Special Drawing Rights (SDR), motsvarande ca 200 miljoner euro, till Lettland. Med hjälp av det internationella stödpaketet har myndigheterna kunnat vidta ett antal åtgärder som väsentligt förbättrat stabiliteten på den finansiella marknaden. Den lettiska staten har övertagit aktiemajoriteten i Parex och tillskjutit kapital, som återställt bankens solvens. En ny ledning för banken har tillsatts. Europeiska utvecklingsbanken har gått in som aktieägare. Myndigheterna har utarbetat en strategi för hantering av problem i andra banker. Åtgärder har vidtagits för att förbättra den finansiella tillsynen. Svenskägda banker svarar för en stor del kreditmarknaden i Lettland. Svenska myndigheters åtgärder för att stödja de svenska bankerna kan även komma deras dotterbanker i utlandet till del och har därigenom bidragit till att stabilisera läget i Lettland, liksom de kapitaltillskott som gjorts i de svenska moderbankerna. 11.3.2 Analys och slutsatser Krediternas statsfinansiella konsekvenser för Sverige är att de påverkar statsbudgetens saldo och bruttoskuld (statsskuld och Maastrichtskuld) men inte nettoskuld och finansiellt sparande, eftersom lånen samtidigt utgör tillgångar för staten. Eventuella kreditförluster i form av långivarens nedskrivning eller avskrivning av fordran reducerar det finansiella sparandet. Räntenettot påverkas om utlåningsräntan avviker från räntan på statspapper. Utformningen av villkoren för krediten till Lettland är ännu inte fastställda utan ska bestämmas i samarbete med övriga nordiska långivare och Lettland. Det är därför svårt att uttala sig om de slutliga konsekvenserna av villkoren. Dessa ska dock utformas så att den samhällsekonomiska kostnaden minimeras. Det är svårt att bedöma den exakta ekonomiska risken för utlåning till Lettland. Landets kreditbetyg för upplåning i utländsk valuta är Baa från Moodys samt BB från Standard & Poor's. Båda betygen innehåller bedömningen att utsikterna är negativa. IMF och EU gör bedömningen att Lettlands återbetalningsförmåga är tillfredsställande och anser att de överenskomna åtgärdsprogrammen på ett avgörande sätt bidrar till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att Lettland ska övervinna krisen. Regeringen delar denna bedömning. Lettlands ekonomi har tidigare visats sig vara mycket dynamisk och flexibel. En snabb korrigering av de tidigare obalanserna och en förstärkning av landets internationella konkurrenskraft har inletts och delvis redan skett. Den lettiska regeringen har gjort stora framsteg när det gäller att skapa en bred politisk uppslutning bakom reformprogrammet. Den tilläggsbudget, som ligger till grund för det senaste åtgärdspaketet, har förankrats inte bara hos samtliga regeringspartier utan även hos arbetsmarknadens parter och ett antal andra organisationer. Likaså utarbetas budgeten för 2010 i en bred politisk process, innefattande nämnda parter. Ett antal åtgärder har vidtagits för att stabilisera läget på finansmarknaden, som redan givit resultat. Samtidigt pekar såväl EU som IMF på betydande risker för ett framgångsrikt genomförande av reformprogrammet. Den budgetkonsolidering som är nödvändig för återupprättande av hållbara offentliga finanser är utomordentligt krävande. Det politiska stödet för den ekonomiska politiken och allmänhetens acceptans av åtstramningsåtgärderna kommer att utsättas för stora påfrestningar. Ytterligare en risk är att de ekonomiska prognoserna är mycket osäkra. Den djupa lågkonjunkturen gör den fortsatta utvecklingen i Lettland svår att förutsäga. En viktig förutsättning för det makroekonomiska scenario, som ligger till grund för programmet, är en global ekonomisk återhämtning. En sämre ekonomisk utveckling för Lettland än den förutsedda kan således inte uteslutas. Vidare förväntas den lettiska statsskulden öka snabbt, dock från en låg nivå. IMF förutser att statsskulden kommer att överstiga 55 procent av BNP 2012. Detta värde ligger dock fortfarande inom ramen för Maastrichtkriterierna. Lettland har också fördelen av att starta från en låg skuldnivå; 2008 uppgick den till 17 procent av BNP. Lettland har i dag i praktiken knappast några möjligheter att låna på de internationella marknaderna. För att få en uppfattning om tänkbara marknadsvillkor för lån till Lettland kan man använda priset på en s.k. Credit Default Swap (CDS) för landets statsobligationer, som även utgör ett mått på marknadens bedömning av kreditrisken. Genom en CDS försäkrar sig köparen mot eventuell betalningsinställelse på kreditinstrumentet i fråga, och är alltså garanterad full betalning på sitt värdepapper. Priset på Lettlands CDS för 10-åriga statsobligationer i lats har under krisen legat så högt som ca 1 090 räntepunkter, men hade i slutet av augusti 2009 sjunkit till ca 560 räntepunkter. Eftersom det är svårt att säkert bedöma Lettlands betalningsförmåga och förutsättningar för återhämtning går det inte att fullständigt utesluta risken för en omfattande betalningsinställelse. I sådant fall skulle Lettlands samlade utlandsskuld hanteras inom ramen för ett internationellt räddningspaket. Ett sådant räddningspaket skulle kunna innefatta skuldeftergifter, alternativt refinansiering av utestående fordringar från fordringsägarnas sida. Vid en omfattande betalningsinställelse skulle sannolikt privata och bilaterala fordringsägare få acceptera skuldeftergifter i form av senareläggningar av betalningar eller nedskrivning av utlandsskulden, beroende på om det handlar om likviditets- eller solvensproblem. Denna typ av åtgärder skulle även omfatta de nordiska lånen. Det bör dock framhållas att det inte går att tvinga fordringsägare att acceptera skuldeftergifter. Det framstår vidare som synnerligen osannolikt att en medlemsstat i EU inte skulle uppfylla sina finansiella förpliktelser gentemot andra medlemsstater. 11.4 Politikens inriktning En nordisk ämbetsmannagrupp, bildad av de nordiska statsministrarna, har sedan i oktober 2008 haft i uppdrag att undersöka de nordiska ländernas möjligheter att stödja Island. Sverige är ordförande i gruppen, som består av representanter från finansdepartementen och centralbankerna i de nordiska länderna. Den nordiska ämbetsmannagruppen följer genomförandet av det isländska reformprogrammet genom löpande kontakter med Island och IMF, och har även förhandlat fram de detaljerade villkoren för de nordiska lånen. Sedan hösten 2008 har ett intensifierat nordisk-baltiskt samarbete bedrivits i syfte att motverka den globala krisens effekter i Östersjöregionen och hantera krisen i Lettland. De nordiska och baltiska finansministrarna i Ekofinrådet har träffats regelbundet, oftast i samband med Rådets möten, och löpande kontakter har skett på statssekreterar- och tjänstemannanivå. Utvecklingen i Lettland och den lettiska regeringens genomförande av reformprogrammet har varit det viktigaste ämnet för överläggningarna. Detta samarbete kommer att fortsätta. Dessutom håller Sverige nära kontakt med EU-kommissionen och IMF rörande krisen. För att stödja den lettiska regeringen i dess arbete med att bemästra krisen, och bidra till att lösa vissa tekniska problem, har Sverige vidare åtagit sig att finansiera en budgetexpert, som under IMF:s överinseende ska arbeta som rådgivare till Lettlands finansminister under ett år. Utöver detta överväger regeringen möjligheten att ställa svenska experter till förfogande för tekniskt bistånd på det skatteadministrativa området. Denna insats skulle i sådant fall finansieras av EU. Sedan den globala ekonomiska och finansiella krisen bröt ut har ett antal länder fått krislån från IMF och i flera fall även från EU. Det finns fortfarande risk för fler och förvärrade kriser. En utökning av de multilaterala organisationernas resurser för krishantering pågår därför. Detta gäller i första hand IMF och EU. Multilaterala stödpaket, dvs. utan bilaterala krediter, kan därför förväntas vara den mest troliga finansieringsformen framöver. Enligt regeringens uppfattning bör mot denna bakgrund krisstöd till enskilda länder i framtiden lämnas multilateralt, även om bilateralt stöd inte helt kan uteslutas. 11.5 Budgetförslag Kredit Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2010 besluta om en kredit till Lettland på högst 720 000 000 euro. Skälen för regeringens förslag: Sverige bidrar i dag till internationellt samordnade insatser genom EU och genom mellanstatliga organisationer, såsom IMF. Regeringen anser att Sverige, vid behov av kompletterande bilateralt stöd, även bör lämna kredit till annan stat som befinner sig i en särskilt svår ekonomisk situation och med vilken Sverige har nära ekonomiska och politiska förbindelser. Det är av stor betydelse att Sverige också kan bidra till att motverka att en finansiell kris i en annan stat sprids och därigenom riskerar att skapa allvarliga problem i det finansiella systemet regionalt. Ett stärkt samarbete i Östersjöregionen, inklusive insatser för att stärka regionens tillväxt och konkurrenskraft, är en viktig ambition för regeringen. Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot regionen, och Lettland är ett av de länder som drabbats värst. Det är därför befogat att Sverige bidrar med bilateralt stöd i form av en kredit för att avhjälpa det svåra ekonomiska läget. Regeringen får enligt 9 kap. 10 § regeringsformen inte utan riksdagens bemyndigande ta upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. För att stöd ska kunna ges i den aktuella situationen måste därför riksdagen bemyndiga regeringen att lämna kredit till Lettland. Enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning får, efter bemyndigande som riksdagen lämnar för varje budgetår, lån till staten tas upp för att tillhandahålla sådana krediter och fullgöra sådana garantier som riksdagen beslutat om. Den nu föreslagna åtgärden täcks av detta ändamål. Huvudregeln är att en överenskommelse med en annan stat ingås av regeringen. Enligt 10 kap. 2 § regeringsformen får dock regeringen inte ingå en för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen ska besluta. Någon ytterligare fråga som kräver riksdagens medverkan än det nu föreslagna bemyndigandet finns inte för att kredit ska kunna lämnas till Lettland. Regeringen avser därför att på grundval av riksdagens beslut om bemyndigande ingå nödvändiga överenskommelser med den lettiska staten. Regeringen avser att under hösten 2009 inleda förhandlingar med Lettland om de närmare villkoren för krediten. Regeringen gav Riksgäldskontoret i uppdrag att utforma kreditavtalet och även i övrigt handlägga krediten till Island. Regeringen avser att lämna motsvarande uppdrag till Riksgäldskontoret avseende krediten till Lettland. Regeringen avser vidare under våren 2010 återkomma till riksdagen med information om villkoren för Sveriges kredit till Lettland. 12 God redovisningssed för företag och organisationer m.m. 12.1 Omfattning Området omfattar Bokföringsnämnden och dess normgivning i redovisningsfrågor. Vidare ingår vissa garanti- och medlemsavgifter. 12.2 Mål Bokföringsnämnden ska vara statens expertorgan på redovisningsområdet och ansvara för utvecklandet av god redovisningssed. Verksamheten ska också bidra till att förbättra standarden i mindre och medelstora företags redovisning. 12.3 Resultatredovisning 12.3.1 Resultat Bokföringsnämnden har under 2008 utfärdat kompletterande normgivning, biträtt Regeringskansliet i redovisningsfrågor, deltagit i utredningar inom kommittéväsendet samt avgett yttranden om god redovisningssed till domstolar i olika frågor. Samtidigt har nämnden svarat på 2 920 frågor från företag. Regeringen bedömer att måluppfyllelsen är god. Bokföringsnämnden har fortsatt arbetet med att förbättra myndighetens service och tillgänglighet. Under året utökades telefonservicen för att kunna möta det ökade inflödet av frågor. Under 2004 introducerades ett elektroniskt nyhetsbrev. Antalet prenumeranter har sedan dess stadigt ökat och vid utgången av 2008 hade nyhetsbrevet ca 5 800 prenumeranter. Bokföringsnämnden arbetar med ett för nämnden mycket stort och flerårigt projekt som syftar till att skapa fyra separata redovisningsregelverk utifrån organisationsform och storlek. Projektet beräknas vara helt klart 2016. Den första kategorin omfattar enskilda näringsidkare och handelsbolag som ägs av fysiska personer och som bedriver verksamhet i mindre omfattning. Kategori två omfattar aktiebolag och ekonomiska föreningar under en viss storlek samt de näringsidkare som inte kan eller vill tillhöra den första kategorin. Den tredje kategorin omfattar större icke-noterade företag och den fjärde kategorin omfattar företag som i sin koncernredovisning följer de internationella redovisningsreglerna (IFRS). Ett allmänt råd för enskilda näringsidkare i kategori ett togs fram 2006. Under 2008 beslutades ett allmänt råd för mindre aktiebolag i kategori två. Nämnden har under 2008 också arbetat med att ta fram ett allmänt råd för större icke-noterade företag i den tredje kategorin. Ett förslag ska remitteras under 2010. Under 2009 ska ett allmänt råd för ekonomiska föreningar i kategori två remissbehandlas och beslutas. 12.3.2 Analys och slutsatser Regeringen bedömer att nämnden i hög grad bidrar till att uppfylla målet för området. De redovisningsnormer som meddelas bidrar till att förbättra kvaliteten på företagens bokföring och bokslut, vilket har stor betydelse för bl.a. skatteförvaltningens verksamhet. De ger också förutsättningar för analytiker och rådgivare att bättre kunna jämföra och analysera olika företags ekonomiska ställning. Bokföringsnämndens normgivning och information har gjorts mera lättillgänglig och begriplig samt har blivit mer efterfrågad av småföretag och yrkesverksamma inom redovisningsområdet. Ytterligare steg har tagits mot att skapa redovisningsregler som är enklare att tillämpa för företag samt finansiell information som är mer begriplig. Bokföringsnämnden har en betydande roll i det intensifierade regelförenklingsarbetet för att minska företagens administrativa kostnader. Det förenklingsarbete som bedrivits under flera år har börjat ge resultat. Att samla alla redovisningsregler som rör en företagsform i ett komplett regelverk förenklar och förtydligar för användaren. 12.4 Politikens inriktning Bokföringsnämnden ska arbeta för att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Verksamheten ska även under 2010 inriktas mot att förenkla regler och minska företagens administrativa kostnader. 12.5 Budgetförslag 12.5.1 1:13 Bokföringsnämnden Tabell 12.1 Anslagsutveckling för 1:13 Bokföringsnämnden Tusental kronor 2008 Utfall 8 156 Anslags- sparande 371 2009 Anslag 8 405 Utgifts- prognos 8 493 2010 Förslag 8 684 2011 Beräknat 8 769 1 2012 Beräknat 8 852 2 1 Motsvarar 8 684 tkr i 2010 års prisnivå.. 2 Motsvarar 8 719 tkr i 2010 års prisnivå. Anslaget används för Bokföringsnämndens förvaltningskostnader. Regeringens övervägande Tabell 12.2 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:13 Bokföringsnämnden Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 8 405 8 405 8 405 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 315 400 448 Beslut Överföring till/från andra anslag Övrigt 3 -36 -36 -1 Förslag/beräknat anslag 8 684 8 769 8 852 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2009 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. 3 Övergångseffekten till följd av kostnadsmässig avräkning av myndigheternas förvaltningsutgifter redovisas under Övrigt. Regeringen föreslår att anslaget för 2010 uppgår till 8 684 000 kronor. För 2011 beräknas anslaget till 8 769 000 kronor och för 2012 till 8 852 000 kronor. 12.5.2 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter Tabell 12.3 Anslagsutveckling för 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter Tusental kronor 2008 Utfall 1 226 Anslags- sparande 586 2009 Anslag 1 800 Utgifts- prognos 2 063 2010 Förslag 2 200 2011 Beräknat 1 800 2012 Beräknat 1 800 Anslaget används för att finansiera garantiavgiften för Sveriges Hus i Sankt Petersburg. I enlighet med garantimodellen ska även anslaget kunna belastas om garantier till vissa internationella finansieringsinstitut behöver infrias. Anslaget används också för att finansiera årliga medlemsavgifter i Europarådets utvecklingsbank (CEB) samt i Bruegel. Regeringens överväganden Tabell 12.4 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2008 1 1 800 1 800 1 800 Förändring till följd av: Beslut 400 - - Överföring till/från andra anslag - - - Övrigt - - - Förslag/beräknat anslag 2 200 1 800 1 800 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. Anslaget ökas 2010 med 400 000 kronor för att finansiera ökade utgifter till följd av valutakursförändringar och höjd avgift för medlemskap i Bruegel. Finansiering sker genom att anslaget 1:8 Ekonomistyrningsverket minskas med motsvarande belopp. Regeringen föreslår att anslaget för 2010 uppgår till 2 200 000 kronor. För 2011 och 2012 beräknas anslaget till 1 800 000 kronor. 13 Riksrevisionen 13.1 Riksrevisionen Riksrevisionen är en del av riksdagens kontrollmakt och ansvarar för oberoende granskning av statlig verksamhet. Granskningen omfattar såväl effektivitetsrevision som årlig revision. Riksrevisionen företräder Sverige som det nationella revisionsorganet i internationella sammanhang. Myndigheten ska bedriva internationellt utvecklingssamarbete och kan i övrigt inom sitt verksamhetsområde utföra uppdrag och tillhandahålla tjänster internationellt. För sin verksamhet disponerar Riksrevisionen anslagen 1:15 Riksrevisionen inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning samt anslaget 1:5 Riksrevisionen: Internationellt utvecklingssamarbete inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. 13.2 Mål för Riksrevisionen 13.2.1 Uppgifter Riksrevisionen är en myndighet under riksdagen. Målen för Riksrevisionens verksamhet tar sin utgångspunkt i den roll och de uppgifter som riksdagen lagt fast, i regeringsformen och i annan lagstiftning. Riksrevisionen granskar hela beslutskedjan i den verkställande makten och förser riksdagen med ett kvalificerat beslutsunderlag. Detta ställer stora krav på myndigheten. Riksrevisionen måste präglas av hög effektivitet och kvalitet. Riksrevisionen bör sträva efter att utföra sina uppgifter på ett sådant sätt att myndigheten utgör ett föredöme i statsförvaltningen. 13.2.2 Verksamhetsmål Riksrevisionen redovisar sedan verksamhetsåret 2009 sin verksamhet i fyra verksamhetsgrenar: årlig revision, effektivitetsrevision, internationellt utvecklingssamarbete och omvärldsriktad verksamhet. Målet för årlig revision är att i enlighet med god revisionssed och i tid avlämna revisionsberättelser avseende årsredovisning för de granskningsobjekt som omfattas av lagen om statlig revision. Målet för effektivitetsrevisionen är att genom granskningsverksamhet främja en sådan utveckling att staten med hänsyn till allmänna samhällsintressen får ett effektivt utbyte av sina insatser. Målet för det internationella utvecklingssamarbetet är att inom ramen för svensk biståndspolitik stärka de nationella revisionsorganens kapacitet och förmåga att bedriva offentlig revision, stärka parlamentens kontrollmakt samt bidra till uppbyggnaden av god förvaltning och korruptionsbekämpning i utvecklingsländer. Målet för verksamhetsgrenen omvärldsriktad verksamhet är att befästa och befrämja revisionens roll, nationellt och internationellt, samt att öka genomslaget av Riksrevisionens verksamhet. 13.3 Resultatredovisning 13.3.1 Resultat Den årliga revisionen har genomfört revision enligt god revisionssed för samtliga de granskningsobjekt som framgår av lagen om statlig revision. Kvalitetssäkring under granskningen genomförs med flera olika insatser. Kvalitetskontroll efter genomförd granskning görs för ett urval av de ansvariga revisorerna. Revisionsberättelser avgavs i rätt tid för alla granskade organisationer. Under året avgavs bl.a. 254 revisionsberättelser. Riksrevisionen har bedrivit revisionen självständigt i förhållande till uppdragsgivaren och oberoende i förhållande till den granskade verksamheten. I arbetet följer Riksrevisionen internationella riktlinjer för revisionen. Effektivitetsrevisionen ska genom granskning främja en sådan utveckling att staten med hänsyn till allmänna samhällsintressen får ett effektivt utbyte av sina insatser. Alla granskningsrapporter har uppfyllt de interna kvalitetskraven. Arbetet med kvalitet utvecklas genom bl.a. den vägledning för effektivitetsrevision som färdigställts under 2008. Olika åtgärder har vidtagits för att öka verkningsgraden av verksamheten. Det gäller bl.a. sättet på vilket Riksrevisionen väljer att inrikta granskningen och satsningar på kommunikation av granskningens resultat. Produktionsmålet om att slutföra minst 30 granskningsrapporter under året har nåtts. Riksrevisionen redovisar i den årliga uppföljningsrapporten vad Riksrevisionens granskningar lett till. Ett syfte med uppföljningen är att ge riksdagen underlag för att bedöma Riksrevisionens resultat, det vill säga om granskningarna lett till en bättre statlig verksamhet. I det internationella utvecklingssamarbetet ska Riksrevisionen stärka de nationella revisionsorganens kapacitet och förmåga att bedriva offentlig revision. I utvecklingssamarbetet utgår Riksrevisionen från inriktningen av Sveriges politik inom området och arbetar i enlighet med OECD/DAC:s riktlinjer. Utvecklingssamarbetet ska stärka parlamentens kontrollmakt. Riksrevisionen arbetar med de nationella revisionsorganens kapacitet, förutsättningar i lagstiftningen och parlamentens förmåga att agera. Inom det internationella utvecklingssamarbetet har Riksrevisionen under 2008 bedrivit sju samarbetsprojekt. Riksrevisionen har också inlett kontakter med ytterligare tre samarbetspartners. Flertalet av planerade projektaktiviteter har genomförts under året. Riksrevisionen har genomfört en rad aktiviteter inom ramen för den internationella samverkan. Bland de insatser som kan nämnas är arbetet med att leda utvecklingen av internationella revisionsriktlinjer för finansiell revision inom offentlig verksamhet som under året har varit framgångsrikt. Inför 2008 beslutade Riksrevisionen att arbeta med målet att uppnå en verkningsfull och förtroendefull relation med myndighetens intressenter. Syftet är att uppnå bästa möjliga verkningsgrad. Riksrevisionen har utvecklat kommunikationen av resultaten av verksamheten. Det finns en efterfrågan bl.a. på riksrevisorernas närvaro i riksdagens utskott i samband med beredningen av resultatet av Riksrevisionens granskningar. Arbetet med uppföljning av revisionens resultat har också lett till en ökad uppmärksamhet på vilka åtgärder som vidtagits med anledning av revisionens iakttagelser och vilka åtgärder som återstår att vidta. Den ökade anslagsbelastningen i början av 2008, som uppstod till följd av tidigare felaktigt beräknade avgifter för riksrevisorernas pensioner, föranledde ett besparingsprogram för alla delar av myndigheten. En viktig utgångspunkt i valet av åtgärder var att i tid dämpa de ökade kostnaderna och att minimera eventuella negativa konsekvenserna för kärnuppgifternas genomförande. De fastställda målen för effektivitetsrevisionen, den årliga revisionen och det internationella utvecklingssamarbetet påverkades därför inte. Planerad granskning har genomförts, däremot stoppades i väsentlig omfattning rekrytering, konsultstöd, utbildning och investeringar i verksamhetsstöd med mera. Vissa planerade insatser, bl.a. syftande till att kommunicera resultatet av revisionen, har av besparingsskäl inte genomförts. Av samma skäl har även omvärldsbevakning, som är viktig för att kunna planera kommande granskningar, inte genomförts i planerad utsträckning. Det samma gäller utvecklingen av den externa kvalitetssäkringen av Riksrevisionens granskningsrapporter. Resultaten har således nåtts delvis på bekostnad av investeringar i verksamhetsstöd, kompetens och kunskapsuppbyggnad. Tabell 13.1 Kostnadernas fördelning mellan verksamhetsgrenarna (2008) Miljoner kronor Årlig revision 116,3 Effektivitetsrevision 127,0 Internationell verksamhet 55,2 Övrig avrapportering och externa kontakter 11,0 13.3.2 Analys och slutsatser Resultaten av Riksrevisionens verksamhet redovisas i myndighetens årsredovisning. Riksrevisionen redovisar även i en särskild skrift en uppföljning av genomförda granskningar. Styrelsen kan konstatera att Riksrevisionens åtgärder för att komma i ekonomisk balans fick avsedda effekter på utgifterna 2008. De åtgärder som vidtogs är emellertid enbart kortsiktigt hållbara och väsentliga delar av den verksamhet som inte genomfördes 2008 ska i stället genomföras under i första hand 2009. Riksrevisionen har vid ingången av 2009 betydligt färre anställda än vid ingången av 2008. Det finns ett behov av att genomföra investeringar och anställa personal för att skapa förutsättningar för att nå målen även i fortsättningen. Verksamhetens volym understeg under 2008 tillgängliga medel under anslaget 1:15 Riksrevisionen. Det anslagssparande som genererades under 2008 kommer enligt styrelsens bedömning att behöva utnyttjas under åren 2009-2011. Styrelsen bedömer därför att anslagstilldelningen de kommande åren endast bör påverkas av pris- och löneomräkningen. För anslaget 1:5 Riksrevisionen: Internationellt utvecklingssamarbete har 98,3 procent av anvisade medel utnyttjats. Styrelsen bedömer att verksamheten fortsatt bör bedrivas på en nominellt oförändrad nivå. 13.4 Revisionens iakttagelser Finansutskottet har uppdragit åt en revisionsbyrå att utföra extern revision av Rikrevisionen. Revisionen har i sin revisionsberättelse bedömt Riksrevisionens årsredovisning som i allt väsentligt rättvisande. 13.5 Budgetförslag 13.5.1 1:15 Riksrevisionen Tabell 13.2 Anslagsutveckling för 1:15 Riksrevisionen Tusental kronor 2008 Utfall 284 351 Anslags- sparande 12 737 2009 Anslag 287 457 Utgifts- prognos 292 000 2010 Förslag 295 798 2011 Beräknat 300 274 1 2012 Beräknat 302 089 2 1 Motsvarar 297 498 tkr i 2010 års prisnivå 2 Motsvarar 297 662 tkr i 2010 års prisnivå Anslaget används för Riksrevisionens förvaltningskostnader utom för Riksrevisionens internationella utvecklingssamarbete som finansieras inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Riksdagsstyrelsens yttrande Riksdagsförvaltningen (riksdagsstyrelsen) ska yttra sig över Riksrevisionens budgetunderlag. Riksdagsstyrelsen yttrade sig den 20 maj 2009. Yttrandet saknar invändningar mot förslagets innehåll. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Den årliga revision som Riksrevisionen utför är i allt väsentligt avgiftsbelagd. Inkomsterna tillförs inkomsttitel 2558 Avgifter för årlig revision. Tabell 13.3 Offentligrättslig verksamhet Avgifter för årlig revision, inkomsttitel 2558 Tusental kronor Offentlig-rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 2008 135 458 115 932 19 526 Prognos 2009 125 000 127 000 -2 000 Budget 2010 125 000 125 000 0 Riksrevisionen har 2009 sänkt tidtaxan för de avgifter som tas ut i samband med revision av statliga myndigheter, statligt ägda bolag och stiftelser, i enlighet men lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. Enligt Riksrevisionens prognos kommer årlig revision ha ett underskott på ca 2 000 000 kronor per sista december 2009. Målsättningen är att avgifterna ska beräknas så att full kostnadstäckning nås på några års sikt. Riksrevisionen utför även avgiftsfinansierad revision i internationella organisationer, t.ex. i det europeiska flygsäkerhetsorganet Eurocontrol och i den Europeiska rymdorganisationen ESA. Tabell 13.4 Uppdragsverksamhet Avgiftsfinansierade internationella uppdrag Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt -kostnad) Utfall 2008 175 187 -12 Prognos 2009 600 600 0 Budget 2010 600 600 0 Riksrevisionens styrelses överväganden Tabell 13.5 Härledning av anslagsnivån 2010-2012, för 1:15 Riksrevisionen Tusental kronor 2010 2011 2012 Anvisat 2009 1 287 457 287 457 287 457 Förändring till följd av: Pris- och löneomräkning 2 10 626 13 408 15 059 Beslut Överföring till/från andra anslag Övrigt 3 -2 285 -591 -427 Förslag/beräknat anslag 295 798 300 274 302 089 1 Statsbudget enligt riksdagens beslut i december 2008 (bet. 2008/09:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på tilläggsbudget under innevarande år. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2009 års statsbudget. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. 3 Övergångseffekten till följd av kostnadsmässig avräkning av myndigheternas förvaltningsutgifter redovisas under Övrigt. Riksrevisionens styrelse föreslår att anslaget 1:15 Riksrevisionen för 2010 anvisas med 295 798 000 kronor. Anslaget för 2011 och 2012 bör beräknas till 300 274 000 kronor respektive 302 089 000 kronor. Riksrevisionens styrelses förslag: Riksrevisionen bemyndigas att för 2010 ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i verksamheten intill ett belopp av 30 000 000 kronor. 1 Långivare som säljer vidare kreditrisken tillsammans med rätten till betalningsflödena. 2 se www.arbetsgivarverket.se. 3 Rådet för partsgemensamt stöd inom det statliga avtalsområdet (Partsrådet) är ett organ som är bildat av parterna på det statliga avtalsområdet och som bedriver partsgemensamt utvecklingsarbete i statsförvaltningen. 4 Med utländsk bakgrund avses personer som är födda utomlands, personer med två föräldrar som är födda utomlands och personer med okänt födelseland. 5 Med nyanställda avses dels personer som inte var anställda i staten föregående år, dels personer som bytt anställning inom staten sedan föregående år. 6 Myndigheter med färre än 10 anställda har utelämnats i enlighet med förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag. För myndigheter som avvecklats/nybildats saknas redovisning/jämförelsetal. 7 Myndigheternas personalansvarsnämnder handlägger ärenden som rör disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning och skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden när det gäller statligt anställda. Statens ansvarsnämnd prövar frågor som disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning, läkarundersökning eller avskedande när det gäller statligt anställda med högre befattningar, t.ex. myndighetschefer, domare, åklagare, polischefer och professorer. Statens ansvarsnämnd tar upp ärenden endast på anmälan av anställningsmyndigheten, riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern. Skrivelser från t.ex. allmänheten tas däremot inte upp av ansvarsnämnden. ?? ?? ?? 1 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 2 11 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 26 25 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 34 33 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 38 39 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 40 41 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 52 51 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 56 57 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 64 65 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 74 73 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 80 81 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 92 93 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 100 99 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 102 103 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 2 108 107