Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2021/22:118 Genomförande av direktivet om elektroniska vägtullssystem Prop. 2021/22:118 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 17 februari 2022 Morgan Johansson Tomas Eneroth (Infrastrukturdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I denna proposition föreslås författningsändringar som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen, det s.k. EETS-direktivet. De ändringar som föreslås i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem innebär bl.a. följande. Lagen kommer att gälla elektroniska vägtullssystem där ett fordons passager registreras antingen genom utrustning som finns i fordonet, t.ex. en transponder, eller genom automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt. Vissa skyldigheter för aktörerna i det europeiska elektroniska vägtullssystemet (EETS), dvs. avgiftsupptagare, EETS-betalningsförmedlare och EETS-väganvändare, tillkommer eller ändras. Även kravet på en EETS-betalningsförmedlares täckning av vägtullsområden ändras. Det införs vidare bestämmelser som syftar till att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte av uppgifter om fordon och ägare eller innehavare av fordon när det behövs för att kunna ta ut eller driva in en vägtull. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2022. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem 9 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg 26 3 Ärendet och dess beredning 28 4 Bakgrund 28 5 Genomförande av EETS-direktivet 29 5.1 Syfte och tillämpningsområde 29 5.2 Definitioner 30 5.3 EETS-betalningsförmedlare 31 5.4 Avgiftsupptagare 34 5.4.1 Vem ska vara avgiftsupptagare på allmän väg? 34 5.4.2 Krav på vägtullssystem och områdesdeklarationer 35 5.4.3 Skyldigheter i förhållande till en EETS-betalningsförmedlare 36 5.4.4 Sekretess hos avgiftsupptagare 37 5.4.5 Tystnadsplikt i privat verksamhet 40 5.5 EETS-väganvändare 44 5.6 Vägtullar och redovisning 45 5.7 Tekniska krav 48 5.8 Gemensamt kontaktställe och medling 49 5.9 Vägtullsregistret 50 5.10 Informationsutbyte och sekretess hos den nationella kontaktpunkten 51 5.11 Behandling av personuppgifter 55 5.12 Förfarandet vid beslut om en vägtull 58 5.12.1 Betalningsskyldighet och ändring av beslut 58 5.12.2 Underrättelse om beslut 62 5.13 Verkställighet 66 5.14 Användningsförbud 67 5.15 Infrastrukturavgifter på Svinesundsförbindelsen 67 6 Ikraftträdande 68 7 Konsekvenser 69 7.1 Avgiftsupptagare, betalningsförmedlare och EETS-väganvändare 69 7.2 Transportstyrelsen 71 7.3 Övriga offentligfinansiella effekter 73 8 Författningskommentar 77 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt 77 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem 81 8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg 98 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen 100 Bilaga 2 Promemorians lagförslag 132 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 154 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 155 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 178 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 2022 182 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:629) om trängselskatt dels att 11, 14 och 18 a §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sex nya paragrafer, 9 a, 11 a och 22 a-22 d §§, och närmast före 9 a och 22 a §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Betalningsskyldighet 9 a § Den som är skattskyldig är också betalningsskyldig för trängselskatt och tilläggsavgift. Av 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem framgår att en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt i vissa fall. 11 § Beskattningsbeslut ska fattas för varje bil, för vilken skattskyldighet enligt 9 § har inträtt. Varje beslut ska avse en kalendermånad. Om mer än en person under en kalendermånad blivit skattskyldig för en bil, ska ett beskattningsbeslut fattas för varje skattskyldig. Beskattningsbeslut enligt 2 § andra stycket ska fattas senast den 20 i kalendermånaden efter den månad som beslutet avser. Om mer än en person eller EETS-betalningsförmedlare under en kalendermånad blivit betalningsskyldig för en bil, ska ett beskattningsbeslut fattas avseende varje betalningsskyldig. 11 a § Beskattningsbeslut enligt 2 § andra stycket ska fattas senast den 20 i kalendermånaden efter den månad som beslutet avser. 14 § Om trängselskatt inte betalas inom den tid som anges i 12 §, 15 § andra stycket eller 15 a § andra stycket, ska en särskild avgift (tilläggsavgift) påföras den skattskyldige med 500 kronor. Tilläggsavgift får påföras en skattskyldig högst en gång per bil och kalendermånad. Om trängselskatt inte betalas inom den tid som anges i 12 §, 15 § andra stycket eller 15 a § andra stycket, ska en särskild avgift (tilläggsavgift) påföras den skattskyldige med 500 kronor. Detta gäller dock inte när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatten enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Tilläggsavgift får påföras en skattskyldig högst en gång per bil och kalendermånad. Beslut om tilläggsavgift enligt 2 § andra stycket ska fattas senast 20 dagar efter dagen då skatten skulle ha betalats. Tilläggsavgift och obetald trängselskatt ska betalas senast 30 dagar efter dagen för beslutet om tilläggsavgift. 18 a § En skattepliktig bil får inte användas om trängselskatt eller tilläggsavgift inte har betalats inom den tid som anges i 12 §, 14 § tredje stycket, 15 § andra stycket eller 15 a § andra stycket. Användningsförbudet inträder dock först när 1. obetald trängselskatt och tilläggsavgift uppgår till mer än 5 000 kronor, och 2. minst sex månader har gått från den dag då ett belopp överstigande 5 000 kronor senast skulle ha betalats. I den totala skulden ska inte räknas in 1. skatt eller avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet, eller 2. skatt eller avgift för vilken anstånd med betalningen gäller. 1. skatt eller avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet, 2. skatt eller avgift för vilken anstånd med betalningen gäller, eller 3. skatt som en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Användningsförbudet gäller till dess den totala skuld som har lett till förbudet har betalats. Om det finns särskilda skäl, ska Skatteverket medge att en viss bil får användas trots bestämmelserna i första stycket. Särskilda bestämmelser när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig 22 a § Om ett beslut enligt 11, 14 a eller 15 § avser trängselskatt som en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, ska beslutet skickas till betalningsförmedlaren i stället för till den skattskyldige. Detsamma gäller för beslut som beskattningsmyndigheten på eget initiativ fattar enligt 15 a eller 18 §. En EETS-betalningsförmedlare ska underrättas om andra beslut än de beslut som avses i första stycket om de påverkar betalningen av trängselskatt som EETS-betalningsförmedlaren är betalningsskyldig för. 22 b § Om en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, ska det som sägs om den skattskyldige i följande bestämmelser i stället tillämpas på EETS-väganvändaren: 1. 15 a, 15 b, 18 och 20 §§, och 2. 19 §, i fråga om beslut enligt 15, 15 a och 18 §§. 22 c § Om en EETS-betalnings-förmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska väg-tullssystem, ska det som sägs om den skattskyldige i 19 § i stället tillämpas på EETS-betalningsförmedlaren, i fråga om beslut enligt 17 §. 22 d § När en EETS-väganvändare underrättas om beskattningsmyndighetens beslut genom sin EETS-betalningsförmedlare, ska tiden för överklagande av beslutet enligt 20 § räknas från den dag då EETS-väganvändaren fick del av underrättelsen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem dels att 2, 20 och 27 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 25 § ska utgå, dels att nuvarande 18, 19, 21-26 och 28-33 §§ ska betecknas 19, 21, 22-24, 26, 31 och 34-40 §§, dels att 1 och 3-17 §§, de nya 19, 21, 22, 24, 26, 31, 34, 35 och 38-40 §§ och rubrikerna närmast före 5 och 17 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före 19, 21, 22, 24, 26, 28, 32 och 33 §§ ska sättas närmast före 21, 22, 23, 26, 34, 35, 39 respektive 40 §, dels att det ska införas nio nya paragrafer, 18, 20, 25, 27-30, 32 och 33 §§, och närmast före 25, 27, 31 och 33 §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Syftet med denna lag är att skapa förutsättningar för att använda standardiserad fordonsutrustning i elektroniska vägtullssystem enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem i gemenskapen och kommissionens beslut 2009/750/EG av den 6 oktober 2009 om definitionen av det europeiska systemet för elektroniska vägtullar och tekniska uppgifter för detta (EETS-beslutet). Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen, i den ursprungliga lydelsen. Syftet med lagen är att främja betalningen av vägtullar genom att 1. säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem, och 2. underlätta gränsöverskridande utbyte av information om fordon och ägare eller innehavare av fordon. 3 § Denna lag ska inte tillämpas på ett mindre och helt lokalt elektroniskt vägtullssystem om kostnaderna för att uppfylla de föreskrivna kraven inte står i proportion till fördelarna. Den som avser att inrätta ett sådant system som avses i första stycket ska anmäla detta till den myndighet som regeringen bestämmer. Denna lag ska inte tillämpas på 1. mindre och helt lokala elektroniska vägtullssystem, om kostnaderna för att uppfylla de föreskrivna kraven inte står i proportion till fördelarna, eller 2. parkeringsavgifter. Den som avser att inrätta ett sådant system som avses i första stycket 1 ska anmäla detta till den myndighet som regeringen bestämmer. 4 § I denna lag avses med 1. anmält organ: ett organ som har anmälts enligt 7-9 §§ lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller motsvarande bestämmelser i en annan stat inom EES eller i Turkiet, 1. anmält organ: ett organ som har anmälts enligt 7-9 §§ lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller motsvarande bestämmelser i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Turkiet, 2. avgiftsupptagare: en myndighet eller en juridisk person som genom ett elektroniskt vägtullssystem tar upp vägtullar för fordonstrafik i ett vägtullsområde, 3. betalningsförmedlare: en juridisk person som förmedlar betalning av vägtull från en väganvändare till en avgiftsupptagare, 4. elektroniskt vägtullssystem: ett tekniskt och administrativt system för att ta upp vägtullar i ett vägtullsområde med stöd av fordonsutrustning, 5. fordonsutrustning: en komplett uppsättning maskinvaru- och programvarukomponenter som behövs för att kunna använda ett elektroniskt vägtullssystem och som är installerade i ett fordon för insamling, lagring, bearbetning, fjärrmottagning och överföring av data, 6. färdvägsdeklaration: en sådan uppgift till en avgiftsupptagare som bekräftar att ett fordon har framförts inom dennes vägtullsområde, 7. teknisk utrustning: all teknisk utrustning och alla tekniska komponenter, inklusive mjukvara, i ett elektroniskt vägtullssystem som behövs för att säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem, 8. väganvändare: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med en betalningsförmedlare om förmedling av vägtull till avgiftsupptagare, 9. vägtull: en avgift eller skatt som betalas för fordonstrafik i ett vägtullsområde, 10. vägtullsområde: en väg, gata, led eller färja som är att anse som en väg, ett torg eller ett annat område, där ett elektroniskt vägtullssystem används. 3. betalningsförmedlare: en juridisk person som tillhandahåller vägtullstjänster, 4. EETS: en europeisk elektronisk vägtullstjänst som en EETS-betalningsförmedlare tillhandahåller en EETS-väganvändare, 5. EETS-betalningsförmedlare: en betalningsförmedlare som är registrerad enligt denna lag eller i en annan stat inom EES i enlighet med direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, och som ger EETS-väganvändare tillgång till EETS, 6. EETS-väganvändare: den som har träffat avtal med en EETS-betalningsförmedlare om att få tillgång till EETS, 7. elektroniskt vägtullssystem: ett tekniskt och administrativt system för att ta upp vägtullar i ett vägtullsområde med stöd av fordonsutrustning eller automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt, 8. fordon: motorfordon eller ledade fordonskombinationer som är avsedda för eller används för person- eller godstransport på väg, 9. fordonsutrustning: en komplett uppsättning maskinvaru- och programvarukomponenter som behövs för att kunna använda ett elektroniskt vägtullssystem och som är installerade i eller medförs i ett fordon för insamling, lagring, bearbetning, fjärrmottagning och överföring av data, 10. färdvägsdeklaration: en sådan uppgift till en avgiftsupptagare som bekräftar att ett fordon befinner sig i eller har befunnit sig i dennes vägtullsområde, 11. innehavare av ett fordon: en person i vars namn ett fordon är registrerat enligt bestämmelserna i registreringslandet, och som inte är fordonsägaren, 12. teknisk utrustning: all teknisk utrustning och alla tekniska komponenter, inklusive mjukvara, i ett elektroniskt vägtullssystem som behövs för att säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem, 13. väganvändare: den som har träffat avtal med en betalningsförmedlare om en vägtullstjänst, 14. vägtull: en avgift eller skatt som betalas för fordonstrafik i ett vägtullsområde, 15. vägtullsområde: en väg, gata, led eller färja som är att anse som en väg, ett torg eller ett annat område, där ett elektroniskt vägtullssystem används, 16. vägtullstjänst: en tjänst som gör det möjligt för en väganvändare att använda ett fordon inom ett eller flera vägtullsområden med stöd av ett kontrakt med en betalningsförmedlare, som omfattar att a) vid behov tillhandahålla anpassad fordonsutrustning och se till att funktionaliteten hos utrustningen bibehålls, b) ta ut en vägtull av väganvändaren och garantera att avgiftsupptagaren får betalt för vägtullen, c) göra det möjligt för väganvändaren att betala vägtullen, d) sköta kundkontakterna med väganvändaren, och e) följa förekommande säkerhets- och integritetsriktlinjer för aktuella vägtullssystem. I övrigt har de termer som används i denna lag samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. I övrigt har de ord som används i denna lag samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. Betalningsförmedlare EETS-betalningsförmedlare 5 § En juridisk person som är etablerad i Sverige ska, efter ansökan hos den myndighet som regeringen bestämmer, registreras som betalningsförmedlare om den juridiska personen En juridisk person som är etablerad i Sverige ska, efter ansökan hos den myndighet som regeringen bestämmer, registreras som EETS-betalningsförmedlare om den juridiska personen 1. innehar föreskriven certifiering, 2. har föreskriven och godkänd teknisk utrustning, 3. har kompetens i fråga om elektroniska vägtullssystem eller motsvarande system, 4. har lämplig finansiell ställning, 5. har upprättat och kan upprätthålla en global riskhanteringsplan, och 6. har gott anseende. 6 § En betalningsförmedlare ska inom två år från registreringen träffa avtal om förmedling av vägtull med avgiftsupptagare för samtliga vägtullsområden som omfattas av denna lag eller av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem i gemenskapen. Betalningsförmedlaren ska upprätthålla den fullständiga täckning av vägtullsområden som avses i första stycket. Om täckningen skulle ändras ska fullständig täckning återupprättas inom sex månader. En EETS-betalningsförmedlare ska inom tre år från registreringen träffa avtal om att tillhandahålla vägtullstjänster med avgiftsupptagare för samtliga vägtullsområden som omfattas av denna lag eller av andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, i minst fyra länder. Inom två år från den tidpunkt då det första avtalet träffas för ett vägtullsområde i ett visst land, ska avtal ha träffats för samtliga vägtullsområden i det landet. Om en avgiftsupptagare, i strid med denna lag eller andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, inte träffar avtal med en EETS-betalningsförmedlare om tillhandahållande av vägtullstjänster i ett vägtullsområde, ska det inte påverka bedömningen av om EETS-betalningsförmedlaren har uppfyllt sina skyldigheter enligt första stycket. EETS-betalningsförmedlaren ska upprätthålla den täckning av vägtullsområden som avses i första stycket. Om täckningen skulle ändras på grund av att en avgiftsupptagare inte följer denna lag eller andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, ska täckning av det berörda vägtullsområdet återupprättas så snart som möjligt. 7 § En betalningsförmedlare ska 1. när ett avtal om förmedling av vägtull träffas med en väganvändare informera denne om den behandling av personuppgifter som avtalet medför och om väganvändarens rättigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning, och lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, 2. informera väganvändarna om sin täckning enligt 6 § och eventuella förändringar av den, 3. vid behov förse de väganvändare med vilka avtal om förmedling av vägtull har träffats med fordonsutrustning som uppfyller föreskrivna tekniska krav och visa att utrustningen uppfyller kraven, 4. tillhandahålla lämpliga tjänster och tekniskt stöd för anpassning av fordonsutrustning, 5. ansvara för de fasta parametrar för klassificering av ett fordon som är lagrade i fordonsutrustningen eller hos betalningsförmedlaren, 6. se till att variabla parametrar för klassificering av ett fordon kan ställas in manuellt genom fordonsutrustningen, 7. föra en förteckning över fordonsutrustning som inte längre är godkänd och som hänför sig till ett avtal mellan förmedlaren och en väganvändare, 8. offentliggöra sina villkor för att träffa avtal med en väganvändare, och 9. samarbeta med avgiftsupptagare vid indrivning av vägtullar. En EETS-betalningsförmedlare ska 1. när ett avtal om att utföra vägtullstjänster träffas informera EETS-väganvändaren om den behandling av personuppgifter som avtalet medför och om dennes rättigheter enligt a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning, och b) lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, 2. när ett avtal om att utföra vägtullstjänster träffas informera EETS-väganvändaren om giltiga sätt att betala en vägtull, 3. offentliggöra information om sin täckning enligt 6 § och eventuella förändringar av den, 4. inom en månad från registreringen offentliggöra eventuella planer på att utvidga sin täckning enligt 6 §, 5. vid behov förse de EETS-väganvändare med vilka avtal om utförande av vägtullstjänster har träffats med fordonsutrustning som uppfyller föreskrivna tekniska krav och visa att utrustningen uppfyller kraven, 6. föra en förteckning över fordonsutrustning som inte längre är godkänd och som är kopplad till ett avtal mellan förmedlaren och en EETS-väganvändare, 7. offentliggöra sina villkor för att träffa avtal med EETS-väganvändare, 8. ge en avgiftsupptagare den information som behövs för att kunna beräkna och ta ut en vägtull eller för att kontrollera EETS-betalningsförmedlarens beräkning av den vägtull som tas ut av en EETS-väganvändare, och 9. samarbeta med en avgiftsupptagare och omedelbart ge avgiftsupptagaren uppgifter om ett berört fordon och den kund som har träffat avtal med EETS-betalningsförmedlaren om utförande av vägtullstjänster för fordonet, när det är nödvändigt för indrivning av en vägtull eller för att avgiftsupptagaren ska kunna underrätta kunden om en skyldighet att betala en vägtull eller när det misstänks att kunden inte har betalat en vägtull. 8 § I en faktura till en väganvändare ska betalningsförmedlaren specificera vägtullarna. Tidpunkt och plats för avgiftspliktens inträde samt typ av vägtull ska anges, om inte väganvändaren har godkänt att uppgifterna utelämnas. Vidare ska vägtullarna redovisas separat från betalningsförmedlarens egen avgift. Om en faktura från en EETS-betalningsförmedlare till en EETS-väganvändare baseras på en myndighets beslut om vägtull, ska fakturan innehålla uppgifter om hur myndighetens beslut kan omprövas eller överklagas. 9 § Om förutsättningarna i 5 § 1, 4, 5 eller 6 inte längre är uppfyllda eller om den registrerade begär det ska registreringen som betalningsförmedlare återkallas. Om förutsättningarna i 5 § 1, 4, 5 eller 6 inte längre är uppfyllda eller om den registrerade begär det, ska registreringen som EETS-betalningsförmedlare återkallas. 10 § En avgiftsupptagare ska se till att de elektroniska vägtullssystem som denne ansvarar för alltid uppfyller föreskrivna tekniska krav som gör det möjligt att använda standardiserad utrustning i fordonen. Vid en brist i systemet, som beror på avgiftsupptagaren, ska denne se till att en väganvändare kan passera vägtullsområdet säkert med minsta möjliga fördröjning och utan att det bedöms som en underlåtenhet att betala vägtull. En avgiftsupptagare ska se till att de elektroniska vägtullssystem som denne ansvarar för alltid uppfyller föreskrivna krav, som säkerställer systemens driftskompatibilitet med EETS. Vid en brist i ett system som beror på avgiftsupptagaren, ska denne se till att en EETS-väganvändare kan passera vägtullsområdet säkert med minsta möjliga fördröjning och utan att det bedöms som en underlåtenhet att betala vägtull. 11 § En avgiftsupptagare ska i en områdesdeklaration ange de allmänna villkor som ska vara uppfyllda för att en betalningsförmedlare ska få verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. En avgiftsupptagare ska i en områdesdeklaration ange de allmänna villkor som ska vara uppfyllda för att en EETS-betalningsförmedlare ska få verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Områdesdeklarationen ska även innehålla en detaljerad beskrivning av förfarandet för bedömning av den tekniska utrustning som ska ingå i ett nytt eller väsentligen ändrat elektroniskt vägtullssystem. 12 § En avgiftsupptagare ska ge en betalningsförmedlare som uppfyller villkoren i 11 § och eventuella särskilda villkor rätt att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Avgiftsupptagaren ska på sin webbplats tillhandahålla en offentlig förteckning över betalningsförmedlare med vilka denne har träffat avtal om förmedling av vägtull. En avgiftsupptagare ska ge en EETS-betalningsförmedlare som uppfyller villkoren i 11 § och eventuella särskilda villkor rätt att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Avgiftsupptagaren får inte ställa krav som innebär att EETS-betalningsförmedlarens tekniska utrustning inte blir driftskompatibel med andra avgiftsupptagares elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska betala ersättning till en EETS-betalningsförmedlare som tillhandahåller vägtullstjänster i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Metoden för att beräkna ersättningen ska framgå av avgiftsupptagarens områdesdeklaration. 13 § En avgiftsupptagare ska acceptera registrering av fordons passager genom godkänd fordonsutrustning som är i drift och som hänför sig till en betalningsförmedlare med vilken denne har ett avtal om förmedling av vägtull. En avgiftsupptagare ska acceptera registrering av fordons passager genom godkänd fordonsutrustning som är i drift och som är kopplad till en EETS-betalningsförmedlare som tillhandahåller avgiftsupptagaren vägtullstjänster. 14 § En avgiftsupptagare ska vid behov samarbeta med 1. en betalningsförmedlare för att utföra tester av avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem, och 2. en betalningsförmedlare, tillverkare eller ett anmält organ för att bedöma om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. En avgiftsupptagare ska vid behov samarbeta med en EETS-betalningsförmedlare, tillverkare eller ett anmält organ för att bedöma om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska tillhandahålla en testmiljö där en EETS-betalningsförmedlare eller ett ombud för denne kan kontrollera om viss fordonsutrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska utfärda ett intyg för varje godkänt test. Den som har begärt ett test enligt andra stycket ska betala kostnaderna för det om avgiftsupptagaren begär det. 15 § En väganvändare ska se till att 1. korrekta användar- och fordonsuppgifter lämnas till betalningsförmedlaren, 2. fordonsutrustningen är i drift då fordonet framförs inom ett vägtullsområde, och 3. fordonsutrustningen används enligt betalningsförmedlarens anvisningar. Om en väganvändare inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket, får betalningsförmedlaren bestämma att väganvändarens fordonsutrustning inte längre är godkänd. En EETS-väganvändare ska se till att den fordonsutrustning som krävs för ett vägtullsområde är i drift när fordonet framförs inom området. Om en EETS-väganvändare inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket eller artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/203 av den 28 november 2019 om klassificering av fordon, skyldigheter för användare av europeiska elektroniska vägtullar, krav på driftskompatibilitetskomponenter och minimikriterier för anmälda organs behörighet, får EETS-betalningsförmedlaren bestämma att EETS-väganvändarens fordonsutrustning inte längre är godkänd. 16 § En avgiftsupptagare får inte debitera en väganvändare enligt denna lag en högre vägtull än den som debiteras motsvarande andra användare av vägen. Om en betalningsförmedlares klassificering av ett fordon skiljer sig från avgiftsupptagarens, ska avgiftsupptagarens klassificering gälla. Detta gäller dock inte om det visas att avgiftsupptagarens klassificering av fordonet är felaktig. En avgiftsupptagare får inte påföra en EETS-väganvändare en högre vägtull än den som påförs motsvarande andra användare av vägen. Om rabatt på en vägtull ges till en väganvändare, ska rabatten vara tydlig, offentliggjord och tillgänglig för alla sådana användare på lika villkor. Om en EETS-betalningsförmedlares klassificering av ett fordon skiljer sig från avgiftsupptagarens, ska avgiftsupptagarens klassificering gälla. Detta gäller dock inte om det visas att avgiftsupptagarens klassificering av fordonet är felaktig. Betalningsskyldighet Betalning 17 § En betalningsförmedlare som har träffat avtal med en väganvändare om förmedling av vägtull är, i stället för väganvändaren, betalningsskyldig för en vägtull som avser ett fordon som är försett med fordonsutrustning tillhandahållen av betalningsförmedlaren. Om en färdvägsdeklaration inte har skickats, är dock betalningsförmedlaren och väganvändaren solidariskt betalningsskyldiga för vägtullen. Betalningsförmedlaren är inte betalningsskyldig enligt första stycket om fordonsutrustningen inte är godkänd och passagen sker efter det att en sådan förteckning som avses i 7 § 7 har skickats till den berörda avgiftsupptagaren. En EETS-betalningsförmedlare som har träffat avtal med en EETS-väganvändare om att utföra vägtullstjänster är, i stället för den skatt- eller avgiftsskyldige, betalningsskyldig för en vägtull som avser ett fordon och ett vägtullsområde som omfattas av avtalet den dag då skattskyldigheten eller avgiftsplikten för vägtullen inträder. Om en färdvägsdeklaration inte har skickats, är dock EETS-betalningsförmedlaren och den skatt- eller avgiftsskyldige solidariskt betalningsskyldiga för vägtullen. EETS-betalningsförmedlaren är inte betalningsskyldig enligt första stycket om fordonsutrustningen inte är godkänd och passagen sker efter det att en sådan förteckning som avses i 7 § 6 har skickats till den berörda avgiftsupptagaren. 18 § En EETS-betalningsförmedlare som tillhandahåller vägtullstjänster i en avgiftsupptagarens vägtullsområde får kräva en EETS-väganvändare på betalning för en vägtull. Kravet ska framställas i avgiftsupptagarens namn och med uppgiften att det sker på dennes uppdrag, om avgiftsupptagaren begär det. 18 § 19 § En väganvändares betalning av vägtull till sin betalningsförmedlare sker med befriande verkan. En EETS-väganvändares betalning av vägtull till sin EETS-betalningsförmedlare sker med befriande verkan. 20 § När en avgiftsupptagare riktar ett krav på betalning av en vägtull till en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska information om den fordonspassage som ligger till grund för kravet, följderna av att inte betala vägtullen och ägarens eller innehavarens rättigheter skickas med kravet. Det gäller dock inte när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för vägtullen enligt 17 §. Informationen ska om möjligt lämnas skriftligen på samma språk som fordonets registreringsbevis är utfärdat på och annars på något av de officiella språken i det land där fordonet är registrerat. 19 § 21 § I vägtullssystem baserade på korthållskommunikation ska en avgiftsupptagare, eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar, underrätta varje betalningsförmedlare om godkända färdvägsdeklarationer för deras respektive väganvändare. I vägtullssystem baserade på korthållskommunikation ska en avgiftsupptagare, eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar, underrätta varje EETS-betalningsförmedlare om godkända färdvägsdeklarationer för deras respektive EETS-väganvändare. 21 § 22 § En myndighet eller en juridisk person som både är avgiftsupptagare och betalningsförmedlare ska hålla verksamheterna åtskilda och redovisa dessa separat. En myndighet eller en juridisk person som både är betalningsförmedlare och bedriver annan verksamhet ska hålla verksamheten som betalningsförmedlare åtskild och redovisa den separat i förhållande till övrig verksamhet. 23 § 24 § Ett anmält organ ska bedöma om kraven i 22 § är uppfyllda. Ett anmält organ ska bedöma om kraven i 23 § är uppfyllda. En avgiftsupptagare eller ett anmält organ ska bedöma om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Gemensamt kontaktställe 25 § Den myndighet som regeringen bestämmer är gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare. 24 § 26 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara förlikningsorgan. Förlikningsorganet ska, på begäran av en betalningsförmedlare eller en avgiftsupptagare, medla mellan parterna 1. om en överenskommelse om rätt för betalningsförmedlaren att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde inte kan nås, eller 2. vid tvist om en sådan ingången överenskommelse som avses i 1. Medlingen ska särskilt syfta till att säkerställa att sådana villkor som avses i 11 § och eventuella särskilda villkor inte är diskriminerande och att de på ett lämpligt sätt avspeglar parternas kostnader och risker. Den myndighet som regeringen bestämmer är förlikningsorgan. Förlikningsorganet ska, på begäran av en EETS-betalningsförmedlare eller en avgiftsupptagare, medla mellan parterna 1. om en överenskommelse om rätt för EETS-betalningsförmedlaren att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde inte kan nås, eller 2. vid tvist om en sådan ingången överenskommelse som avses i 1. Medlingen ska särskilt syfta till att säkerställa att sådana villkor som avses i 11 § och eventuella särskilda villkor inte är diskriminerande och att EETS-betalningsförmedlaren får ersättning enligt den metod som avses i 12 § andra stycket. Informationsutbyte 27 § Den myndighet som regeringen bestämmer är svensk kontaktpunkt vid utbyte av information med andra länders kontaktpunkter enligt denna lag. 28 § Om det behövs för att kunna kräva betalning för en vägtull som har förfallit till betalning av en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), får den svenska kontaktpunkten elektroniskt utbyta sådana uppgifter som anges i bilaga I till direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, med utländska kontaktpunkter. Utbyte av uppgifter enligt första stycket får även ske om det behövs för att underrätta en sådan ägare eller innehavare av ett fordon om en skyldighet att betala en vägtull, och 1. ägaren eller innehavaren av fordonet inte kan identifieras på något annat sätt, och 2. underrättelsen är nödvändig för att kunna kräva betalning av vägtullen. Om en uppgift som anges i del II i bilaga I till direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får uppgiften inte lämnas ut. 29 § Utländska kontaktpunkter ska enligt 28 § få direkt tillgång till uppgifter i vägtrafikregistret om ett fordon och dess ägare eller innehavare. 30 § Om en underrättelse om skyldighet att betala en vägtull har skickats med hjälp av uppgifter som har inhämtats enligt 28 § andra stycket och vägtullen inte betalas, ska eventuella åtgärder för att vägtullen ska betalas vidtas av en myndighet. Behandling av personuppgifter 25 § 31 § Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i EU:s dataskyddsförordning och i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. En avgiftsupptagare, eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar, är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som en underrättelse enligt 19 § innebär. En betalningsförmedlare är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som verksamheten innebär. En avgiftsupptagare, den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar och en EETS-betalningsförmedlare är personuppgiftsansvariga för den behandling av personuppgifter som deras respektive verksamhet innebär. 32 § Personuppgifter som har erhållits enligt 28 § får endast behandlas för att identifiera ett fordon eller en ägare eller innehavare av ett fordon i syfte att ta upp eller driva in vägtullar. Första stycket gäller även för personuppgifter som har erhållits enligt 7 § 9, om avgiftsupptagaren även är betalningsförmedlare. Tystnadsplikt 33 § Den som på grund av anställning eller på något annat sätt deltar i eller har deltagit i en avgiftsupptagares verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja sådana uppgifter om en EETS-betalningsförmedlares kunder som avgiftsupptagaren har fått enligt 7 § 9, om det kan antas att betalningsförmedlaren lider skada om uppgiften röjs. 26 § 34 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska föra ett register över vägtullsområden och betalningsförmedlare (vägtullsregistret). Den myndighet som regeringen bestämmer ska föra ett register som ska innehålla uppgifter om vägtullsområden, EETS-betalningsförmedlare och det gemensamma kontaktställe som avses i 25 § (vägtullsregistret). Registret ska ha till ändamål att inom ramen för det europeiska systemet för elektroniska vägtullar tillhandahålla dessa uppgifter. Den myndighet som avses i första stycket är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret. 28 § 35 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att avgiftsupptagare på enskild väg och betalningsförmedlare följer denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt över att den tekniska utrustningen i ett vägtullssystem uppfyller föreskrivna krav. Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att avgiftsupptagare på enskild väg och EETS-betalningsförmedlare följer denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt över att den tekniska utrustningen i ett vägtullssystem uppfyller föreskrivna krav. I EU:s dataskyddsförordning och i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen finns bestämmelser om tillsyn över behandlingen av personuppgifter. 31 § 38 § Om det finns skäl att tro att teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren, en avgiftsupptagare eller en betalningsförmedlare att Om det finns skäl att tro att teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204 av den 28 november 2019 om detaljerade skyldigheter för leverantörer av vägtulltjänster i Europeiska systemet för elektroniska vägtulltjänster (EETS), minimiinnehåll i EETS-områdesdeklarationen, elektroniska gränssnitt och krav för driftskompatibilitetskomponenter, och om upphävande av beslut 2009/750/EG, ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren, en avgiftsupptagare eller en EETS-betalningsförmedlare att 1. endast använda utrustningen på visst angivet sätt, 2. upphöra med användningen av utrustningen, eller 3. återkalla utrustningen. Om teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren att se till att utrustningen överensstämmer med kraven. Om teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204, ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren att se till att utrustningen överensstämmer med kraven. Ett föreläggande gäller så länge som produkten inte överensstämmer med de tekniska kraven och får förenas med vite. 32 § 39 § Beslut enligt 5 och 9 §§, en myndighets beslut enligt 23 § andra stycket samt tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Beslut enligt 5 och 9 §§, en myndighets beslut enligt 24 § andra stycket samt tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 33 § 40 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. kraven för registrering som betalningsförmedlare, 1. kraven för registrering som EETS-betalningsförmedlare, 2. tekniska krav på ett elektroniskt vägtullssystem och den fordonsutrustning som ska användas i systemet, 3. parametrar för klassificering av fordon, 4. tillsyn, och 5. avgifter för ärendehantering, registrering och tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 4. behandling av uppgifter som har inhämtats enligt 28 §, 5. tillsyn, och 6. avgifter för ärendehantering, registrering och tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg Härigenom föreskrivs att 5 och 14 §§ lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § Infrastrukturavgifter som avses i 1 § första stycket 1 ska bestämmas så att de totala avgiftsintäkterna inte överstiger kostnaderna för uppförande och utveckling av det vägavsnitt som avgifterna avser samt för uppförande, underhåll, drift och utveckling av tillhörande avgiftssystem. Endast kostnader som har finansierats med lån som ska återbetalas med infrastrukturavgifter och kostnader som ska finansieras direkt med intäkter från infrastrukturavgifter ska ingå i kostnadsunderlaget. Infrastrukturavgifter ska baseras på en tidsperiod som motsvarar infrastrukturens planerade livslängd eller en annan tid som inte understiger 20 år. Andra stycket gäller inte infrastrukturavgifter som tas ut för färd på bron på Europaväg 6 över Svinesund, så länge det ursprungliga avgiftssystemet på bron används och inte ändras i väsentlig omfattning. 14 § En avgiftspliktig bil får inte användas om infrastrukturavgift som avses i 1 § första stycket 1 eller avgift som har meddelats med stöd av 20 § första stycket 6 inte har betalats inom föreskriven tid. Användningsförbud inträder dock först när 1. den totala avgiftsskulden uppgår till mer än 5 000 kronor, och 2. minst sex månader har gått från den dag då ett belopp överstigande 5 000 kronor senast skulle ha betalats. I den totala avgiftsskulden ska inte räknas in 1. avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet, 2. avgift för vilken anstånd med betalningen gäller. 2. avgift för vilken anstånd med betalningen gäller, eller 3. avgift som en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Användningsförbudet gäller till dess den totala avgiftsskuld som har lett till förbudet har betalats. Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som regeringen bestämmer medge att en viss bil får användas trots första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 3 Ärendet och dess beredning En promemoria om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen, nedan kallat EETS-direktivet, har tagits fram inom Infrastruktur-departementet. Direktivet finns i bilaga 1 och promemorians lagförslag i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-serna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i Infrastruktur-departementet (I2021/01052). Den 19 februari 2021 undertecknade Sveriges och Norges regeringar ett avtal om avveckling av avgiftssystemet för färd med motorfordon på den nya Svinesundsförbindelsen. Regleringen i 5 § tredje stycket lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg är därmed inte längre aktuell. Synpunkter på förslaget att upphäva stycket har under hand inhämtats från Trafikverket och Transportstyrelsen. Myndigheterna har inga invändningar mot förslaget. Lagrådet Regeringen beslutade den 9 december 2021 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen följer i allt väsentligt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.4.2, 5.6, 5.9, 5.12.2 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen föreslås det även ändringar i hittillsvarande 23 och 32 §§ LEV, som föreslås ändra beteckning till 24 och 39 §§ LEV. Ändringarna är en följd av den omnumrering av paragrafer i LEV som föreslås i denna proposition. Regeringen gör bedömningen att förslagen författningstekniskt och även i övrigt är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över de lagförslagen. I förhållande till lagrådsremissen har dessutom vissa redaktionella ändringar gjorts. 4 Bakgrund Det europeiska systemet för den elektroniska vägtullstjänsten, EETS (European Electronic Toll Service), syftar till att åstadkomma driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem i Europa. Avsikten är att en väganvändare ska kunna anlita en betalningsförmedlare för betalning av vägtullar i flera, på sikt alla, elektroniska vägtullssystem i Europa, vilket ska underlätta för väganvändarna. Den hittillsvarande EU-rättsliga regleringen på området utgörs av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen, nedan kallat EFC-direktivet, och kommissionens beslut av den 6 oktober 2009 om definitionen av det europeiska systemet för elektroniska vägtullar och tekniska uppgifter för detta, nedan kallat EETS-beslutet. Direktivet och beslutet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, förkortad LEV, och förordningen (2014:59) om elektroniska vägtullssystem, förkortad FEV. EETS-direktivet, som ersätter den tidigare EU-regleringen på området, ska börja tillämpas den 19 oktober 2021 och kräver anpassningar av svensk rätt. I direktivet fastställs de villkor som är nödvändiga för att säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem i unionen. Direktivet innehåller också bestämmelser som syftar till att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte av uppgifter om fordon och ägare eller innehavare av fordon när det behövs för att underrätta någon om betalningsskyldighet eller när en vägtull inte har betalats. 5 Genomförande av EETS-direktivet 5.1 Syfte och tillämpningsområde Regeringens förslag: Syftet med lagen om elektroniska vägtullssystem ska vara att säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem och att underlätta gränsöverskridande utbyte av information om fordon och ägare eller innehavare av fordon för att främja betalningen av vägtullar. Lagen ska inte tillämpas på parkeringsavgifter. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget. Skälen för regeringens förslag Lagens syfte LEV syftar enligt 1 § till att skapa förutsättningar för att använda standardiserad fordonsutrustning i elektroniska vägtullssystem. Ett elektroniskt vägtullssystem enligt EETS-direktivet innefattar, till skillnad från motsvarande definition i EFC-direktivet, även system för uttag av vägtullar genom automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt. Det är alltså inte längre ett krav att en särskild fordonsutrustning används i ett elektroniskt vägtullssystem. I enlighet med artikel 1.1 a i EETS-direktivet bör därför syftet med lagen ändras till att säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem. EETS-direktivet har enligt artikel 1.1 b ytterligare ett syfte. När en vägtull inte har betalats syftar direktivet till att underlätta gränsöverskridande utbyte av registrerade uppgifter om det aktuella fordonet och dess ägare eller innehavare. Av artikel 1.5 framgår att informationsutbytet även ska kunna användas för att underrätta ägaren eller innehavaren av ett fordon om en skyldighet att betala en vägtull. Även syftet att underlätta informationsutbyte bör komma till uttryck i LEV. Lagens tillämpningsområde Enligt 2 § första stycket LEV gäller lagen endast system där fordonsutrustning används. Som framgår ovan innehåller EETS-direktivet inte någon motsvarande begränsning. Begränsningen bör därför tas bort från lagen. Det får till följd att såväl systemen för trängselskatt i Göteborg och Stockholm som systemen för infrastrukturavgifter på Motalabron och Sundsvallsbron kommer att omfattas av lagens tillämpningsområde. En nyhet i EETS-direktivet är att direktivet inte ska tillämpas på parkeringsavgifter. Inte heller LEV bör därför tillämpas på sådana avgifter. 5.2 Definitioner Regeringens förslag: Definitioner av orden och uttrycken EETS, EETS-betalningsförmedlare, EETS-väganvändare, fordon, innehavare av ett fordon och vägtullstjänst ska föras in i lagen om elektroniska vägtullssystem. Vidare ska vissa andra definitioner ändras. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Promemorians förslag innehåller även definitioner av uttrycket parametrar för klassificering av fordon och ordet tullkontextdata. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Flera av definitionerna i EETS-direktivet är redan införda i LEV, men behöver justeras något med anledning av det nya direktivet. I LEV används orden avgiftsupptagare, betalningsförmedlare och väganvändare som allmänna beteckningar för huvudaktörerna i ett elektroniskt vägtullssystem. Dessa ord är inarbetade och beskriver på ett bra sätt aktörernas uppgifter i systemet. De bör därför behållas. Det bör dock tydliggöras att en betalningsförmedlare inte enbart förmedlar betalning från en väganvändare till en avgiftsupptagare. I stället ska det anges att en betalningsförmedlare tillhandahåller vägtullstjänster - där förmedling av betalning är en del - inom ett eller flera vägtullsområden, för en eller flera fordonsklasser. Ordet betalningsförmedlare motsvarar därmed det som i EETS-direktivet benämns leverantör av vägtullstjänster (jfr artikel 2.2). Som en följd av detta avser avtalet mellan en betalningsförmedlare och en väganvändare utförandet av en vägtullstjänst, vilket bör framgå av definitionen av väganvändare. EETS-direktivet skiljer mellan betalningsförmedlare och väganvändare som ingår i det europeiska systemet för elektroniska vägtullstjänster och andra sådana aktörer. I enlighet med detta bör orden EETS-betalningsförmedlare och EETS-väganvändare föras in i lagen. I och med genomförandet av EETS-direktivet behöver flera nya ord och uttryck definieras. Det handlar om den europeiska elektroniska vägtullstjänsten (EETS), fordon, innehavare av ett fordon och vägtullstjänst. Orden och uttrycken EETS, fordon och innehavare av ett fordon kräver inte någon ytterligare förklaring än den som framgår av de föreslagna definitionerna. Innebörden av ordet vägtullstjänst behöver däremot utvecklas något. Med vägtullstjänst avses en tjänst som ska göra det möjligt för en väganvändare att genom ett kontrakt med en betalningsförmedlare kunna samla betalningen av alla vägtullar under en viss period, för färder i alla vägtullssystem som betalningsförmedlaren verkar i, till en faktura. Betalningsförmedlaren ska tillhandahålla den fordonsutrustning som krävs, t.ex. en transponder, och sköta alla kontakter med avgiftsupptagaren. Utgångspunkten är alltså att väganvändaren inte ska ha någon kontakt med avgiftsupptagaren, utan endast med sin betalningsförmedlare. Betalningsförmedlaren ska även sköta betalningen av vägtull till avgiftsupptagaren och garantera att avgiftsupptagaren får betalt för godkända passager, dvs. även om väganvändaren inte skulle betala vägtullen till sin betalningsförmedlare. 5.3 EETS-betalningsförmedlare Regeringens förslag: En EETS-betalningsförmedlare ska inom tre år från registreringen träffa avtal om att tillhandahålla vägtullstjänster med avgiftsupptagare i minst fyra länder för samtliga vägtullsområden som omfattas av EETS-direktivet. Avtal ska träffas för samtliga vägtullsområden i ett land inom två år från den tidpunkt då det första avtalet i det landet träffades. Om en avgiftsupptagare, i strid med lagen om elektroniska vägtullssystem eller andra bestämmelser som genomför EETS-direktivet, inte träffar avtal med en EETS-betalningsförmedlare om tillhandahållande av vägtullstjänster i ett vägtullsområde, ska det inte påverka bedömningen av betalningsförmedlarens täckning. En EETS-betalningsförmedlare ska upprätthålla täckningen av vägtullsområden. Om täckningen skulle ändras på grund av att en avgiftsupptagare inte följer lagen om elektroniska vägtullssystem eller andra bestämmelser som genomför EETS-direktivet, ska täckning av det berörda vägtullsområdet återupprättas så snart det är möjligt. En EETS-betalningsförmedlare ska offentliggöra information om sin täckning av vägtullsområden och eventuella förändringar av den. Inom en månad från registreringen ska en EETS-betalningsförmedlare offentliggöra eventuella planer på att utvidga sin täckning. En EETS-betalningsförmedlare ska informera en EETS-väganvändare om giltiga betalningssätt. En avgiftsupptagare ska ha rätt att av en EETS-betalningsförmedlare få den information som behövs för att beräkna och ta ut en vägtull och för att kontrollera betalningsförmedlarens beräkning av en vägtull. Om det behövs för att en avgiftsupptagare ska kunna underrätta en EETS-betalningsförmedlares kund om en betalningsskyldighet eller när det misstänks att en vägtull inte har betalats, ska en EETS-betalningsförmedlare samarbeta med och lämna information om berört fordon och kund. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: BroBizz A/S utgår från att betalningsförmedlare som redan är EETS-registrerade när lagen träder i kraft inte behöver uppfylla kraven på avtal med avgiftsupptagare direkt, utan först tre år efter ikraftträdandet. Skatteverket efterlyser en beskrivning av kriterierna för registrering som EETS-betalningsförmedlare. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5 i EETS-direktivet har en EETS-betalningsförmedlare vissa rättigheter och skyldigheter. För det första ska en EETS-betalningsförmedlare inom 36 månader från registreringen ha ingått avtal med alla avgiftsupptagare för samtliga vägtullsområden i minst fyra länder inom EU och EES. Vidare ska avtal som täcker samtliga vägtullsområden i ett visst land ingås inom 24 månader från tecknandet av det första avtalet i det landet. Om en avgiftsupptagare inte skulle uppfylla skyldigheten enligt artikel 6.3, att acceptera en EETS-betalningsförmedlare som vill verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde, ska detta inte påverka bedömningen av om betalningsförmedlaren uppfyller kravet på täckning i ett visst land. Det vägtullsområdet räknas då inte med vid bedömningen av täckningen. EETS-betalningsförmedlaren ska upprätthålla sin täckning av vägtullsområden. Om täckningen skulle minska för att en avgiftsupptagare inte följer bestämmelserna i direktivet, ska täckning av det berörda vägtullsområdet återupprättas så snart det är möjligt. En EETS-betalningsförmedlare ska enligt artikel 5.3 offentliggöra information om sin täckning och eventuella förändringar av den. Med anledning av att en EETS-betalningsförmedlare stegvis kan utöka sin täckning av vägtullsområden, ställs krav på att betalningsförmedlaren inom en månad efter registreringen ska offentliggöra eventuella planer på att utvidga sin tjänst till ytterligare vägtullsområden. Informationen ska uppdateras årligen. En EETS-betalningsförmedlare ska enligt artikel 5.7 ge en avgiftsupptagare den information som behövs för att beräkna och tillämpa en vägtull för de fordon som betalningsförmedlaren har ett ansvar för att förmedla betalning för. Avgiftsupptagaren ska även få all information som är nödvändig för att kontrollera beräkningen av den vägtull som betalningsförmedlaren fakturerar väganvändaren. Den mängd och typ av uppgifter som ska skickas till avgiftsupptagaren bör enligt skäl 16 i direktivet begränsas till ett strikt minimum. Enligt artikel 5.8 ska en EETS-betalningsförmedlare samarbeta med avgiftsupptagare i deras ansträngningar att identifiera personer som misstänks ha underlåtit att betala en vägtull. Detta framgår redan av 7 § 9 LEV. Nytt är att en EETS-betalningsförmedlare i en sådan situation även omedelbart ska ge en avgiftsupptagare uppgifter om det berörda fordonet och om den ägare eller innehavare av fordonet som är kund hos betalningsförmedlaren. Ytterligare en nyhet är att samarbetet och informationsskyldigheten även ska tillämpas om det är nödvändigt för att avgiftsupptagaren ska kunna identifiera en ägare eller innehavare av ett fordon som ska underrättas om en skyldighet att betala en vägtull. Med nödvändigt avses i detta sammanhang att villkoren i artikel 1.5 ska vara uppfyllda, dvs. att det inte finns några andra sätt att identifiera ägaren eller innehavaren av fordonet och att det är obligatoriskt att underrätta denne om betalningsskyldigheten innan en underlåtenhet att betala kan konstateras. I de flesta fall ansvarar en EETS-betalningsförmedlare för betalningen till en avgiftsupptagare enligt 17 § LEV. Om en EETS-väganvändare inte skulle betala sin vägtull till EETS-betalningsförmedlaren, påverkar detta alltså inte avgiftsupptagaren, som ändå får betalt av betalningsförmedlaren. Det finns dock situationer när EETS-betalningsförmedlaren inte är betalningsskyldig. Om en EETS-väganvändare inte uppfyller sina skyldigheter, t.ex. inte lämnar korrekta användaruppgifter till betalningsförmedlaren eller använder fordonsutrustning i strid med betalningsförmedlarens anvisningar, får betalningsförmedlaren bestämma att fordonsutrustningen inte längre är godkänd, se 15 § andra stycket LEV. Utrustningen antecknas då i en förteckning över fordonsutrustning som inte är godkänd, jfr 7 § 6 LEV och artikel 5.5 i EETS-direktivet. EETS-betalningsförmedlaren är inte betalningsansvarig för en passage som har ägt rum med en icke-godkänd fordonsutrustning efter det att en sådan förteckning som avses i 7 § 6 har skickats till avgiftsupptagaren, jfr artikel 8.3 i EETS-direktivet. I ett sådant fall kan avgiftsupptagaren ha behov av uppgifter om ägaren eller innehavaren av fordonet för att kunna kräva betalt för vägtullen. För svensk del är det för närvarande endast på Öresundsbron som ett vägtullssystem med transpondrar används. Exemplet är alltså för närvarande inte tillämpligt på andra svenska avgiftsupptagare. Det är dock inte uteslutet att transpondersystem kan komma att införas på andra platser i Sverige. Transpondersystem är vidare vanliga utomlands. Eftersom en EETS-betalningsförmedlare som är registrerad i Sverige även kan verka i utländska vägtullssystem, kan det uppstå en skyldighet att samarbeta med och lämna uppgifter till utländska avgiftsupptagare. Skyldigheterna att samarbeta med och lämna uppgifter till en avgiftsupptagare bör därför framgå av lagen. I fråga om begränsningar i rätten för en avgiftsupptagare att använda sådana uppgifter som har lämnats av betalningsförmedlaren, se avsnitt 5.4.4, 5.4.5 och 5.11. Av artikel 10.1 framgår att EETS-väganvändare ska informeras om giltiga betalningssätt och om behandlingen av personuppgifter och de rättigheter som är kopplade till behandlingen. Att väganvändaren ska informeras om behandlingen av personuppgifter framgår redan av 7 § 1 LEV. De beskrivna bestämmelserna innebär olika skyldigheter för en EETS-betalningsförmedlare i förhållande till EETS-väganvändare och avgiftsupptagare. Eftersom bestämmelserna i stor utsträckning avser civilrättsliga förhållanden, bör regleringen ske i lag. Bestämmelserna i 6 och 7 §§ LEV bör kompletteras. De intervall inom vilka information om att en betalningsförmedlare ska utvidga sin tjänst ska uppdateras bör dock regleras i förordning. Enligt hittills gällande regler ska en EETS-betalningsförmedlare inom två år från registreringen träffa avtal om förmedling av vägtull med alla avgiftsupptagare för samtliga aktuella vägtullsområden inom EU. Kravet på täckning av vägtullsområden lättas alltså genom de nya reglerna i EETS-direktivet. Hur bestämmelserna ska tillämpas på EETS-betalningsförmedlare som redan är registrerade vid lagens ikraftträdande, som BroBizz A/S tar upp, blir en fråga för rättstillämpande myndigheter att ta ställning till. Kraven för att registreras som EETS-betalningsförmedlare behandlas inte i denna proposition utan tas upp i propositionen Infrastrukturavgifter på väg och elektroniska vägtullssystem (prop. 2013/14:25). Mer detaljerade bestämmelser om kraven för registrering, som Skatteverket efterlyser, finns i Transportstyrelsens föreskrifter om elektroniska vägtullssystem (TSFS 2014:10). Motsvarigheter till bestämmelserna i 7 § 4-6 LEV finns nu i artikel 2.5 i kommissionens genomförandeförordning. Dessa lagbestämmelser bör därför upphävas. 5.4 Avgiftsupptagare 5.4.1 Vem ska vara avgiftsupptagare på allmän väg? Regeringens bedömning: Transportstyrelsen bör utses till avgiftsupptagare på allmän väg. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Trafikverket anser att Transportstyrelsen bör ta över rollen som avgiftsupptagare på allmän väg. Transportstyrelsen tillstyrker att myndigheten utses till avgiftsupptagare på allmän väg. Skälen för regeringens bedömning: Enligt 4 § förordningen (2014:1564) om infrastrukturavgifter på väg är Trafikverket avgiftsupptagare för de infrastrukturavgifter som tas ut på broarna över Motalaviken och Sundsvallsfjärden. Skatteverket är enligt lagen (2004:629) om trängselskatt beskattningsmyndighet i fråga om trängselskatt i Stockholm och Göteborg. I samtliga fall är det Transportstyrelsen som administrerar det faktiska uttaget av avgift och skatt. I systemet för elektroniska vägtullssystem är Trafikverket avgiftsupptagare på allmän väg. Skälet till det är enligt propositionen Infrastrukturavgifter på väg och elektroniska vägtullssystem (prop. 2013/14:25 s. 112) Trafikverkets roll som avgiftsupptagare enligt lagstiftningen om infrastrukturavgifter på väg. Trafikverket är i de flesta fall väghållare för allmänna vägar, även om en kommun kan vara väghållare inom kommunen. Myndigheten förvaltar också den vägsidesutrustning som registrerar information om de fordon som passerar ett vägavsnitt där vägtull tas ut. Detta talar för att även i fortsättningen låta Trafikverket vara avgiftsupptagare inom ramen för de elektroniska vägtullssystem som används för att ta ut vägtullar på allmän väg. Eftersom EETS-direktivet nu även omfattar system med automatisk avläsning av ett fordons registreringsskyltar, kommer förutom broarna i Sundsvall och Motala även trängselskattesystemen i Stockholm och Göteborg att omfattas av direktivets tillämpningsområde. Skatteverket är beskattningsmyndighet och Transportstyrelsen sköter det faktiska uttaget av både skatt och avgift. Det finns därför anledning att på nytt överväga vilken myndighet som ska vara avgiftsupptagare enligt lagstiftningen om elektroniska vägtullssystem. En avgiftsupptagare har enligt EETS-direktivet vissa rättigheter och skyldigheter. Avgiftsupptagaren ska bl.a. upprätta en områdesdeklaration, teckna avtal med EETS-betalningsförmedlare och utbyta information med EETS-betalningsförmedlare om passager och EETS-väganvändare för att kunna ta ut och driva in vägtullar. Transportstyrelsen sköter det administrativa uttaget av avgifter och skatter genom vägtrafikregistret. Det är alltså Transportstyrelsen som hanterar den information som behövs för att ta ut vägtullar. Både områdesdeklarationen och avtalen med EETS-betalningsförmedlare innehåller principer och förfaranden för uttaget av vägtullar. Det är därför lämpligt att den myndighet som sköter uttaget av vägtullar också har ansvaret för dessa uppgifter. Det finns vidare samordningsfördelar med att utse en myndighet till avgiftsupptagare för samtliga elektroniska vägtullssystem på allmän väg. I likhet med Trafikverket och Transportstyrelsen anser regeringen att detta sammantaget talar för att utse Transportstyrelsen till avgiftsupptagare enligt regelverket för elektroniska vägtullssystem. Regleringen sker lämpligen i förordning. 5.4.2 Krav på vägtullssystem och områdesdeklarationer Regeringens förslag: En avgiftsupptagare ska se till att de elektroniska vägtullssystem som denne ansvarar för alltid uppfyller föreskrivna tekniska krav och krav på förfarandet, som säkerställer systemens driftskompatibilitet med EETS. En avgiftsupptagares områdesdeklaration ska innehålla en detaljerad beskrivning av förfarandet för bedömning av den tekniska utrustning som ska ingå i ett vägtullssystem. En avgiftsupptagare ska tillhandahålla en testmiljö för att bedöma om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska utfärda ett intyg för varje godkänt test och får kräva att den som har begärt ett test ska betala kostnaderna för det. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 6.1 i EETS-direktivet framgår att en avgiftsupptagare ska se till att de vägtullsområden som denne ansvarar för uppfyller de tekniska och förfarandemässiga driftskompatibilitetsvillkor för EETS som föreskrivs i direktivet. Syftet är att säkerställa vägtullssystemens kompatibilitet med det europeiska systemet för elektroniska vägtullar. I förhållande till tidigare reglering utökas avgiftsupptagarens ansvar till att även uppfylla krav på förfarandet. Sådana krav ställs t.ex. i fråga om förfarandet för bedömning av om en betalningsförmedlares tekniska utrustning uppfyller föreskrivna krav och är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem, se artikel 15 i EETS-direktivet. Eftersom även vägtullssystem utan krav på fordonsutrustning numera omfattas av direktivet, ska de tekniska och förfarandemässiga kraven inte enbart syfta till att göra det möjligt att använda fordonsutrustning. I stället syftar kraven till att säkerställa att vägtullssystemen är kompatibla med EETS, dvs. att de fungerar tillsammans med den europeiska elektroniska vägtullstjänsten. Därför föreslås en ändring i 10 § första stycket LEV. En avgiftsupptagare ska enligt artikel 6.2 i en områdesdeklaration ange de allmänna villkor som ska vara uppfyllda för att en EETS-betalningsförmedlare ska få verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Områdesdeklarationen ska uppdateras om systemet ändras väsentligt. Om ett nytt elektroniskt vägtullssystem ska inrättas, är det den utsedda avgiftsupptagaren som är skyldig att upprätta en områdesdeklaration. Av artikel 15.1 framgår att områdesdeklarationen ska innehålla en detaljerad planering av förfarandet för bedömning av om EETS-betalningsförmedlarens tekniska utrustning uppfyller föreskrivna krav och är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Planeringen ska både avse situationen när ett nytt vägtullssystem inrättas och när ett befintligt system ändras väsentligen. Avgiftsupptagaren ska enligt artikel 15.2 tillhandahålla en s.k. testmiljö där den tekniska utrustningen ska kunna bedömas. Avgiftsupptagaren kan antingen inrätta en egen testmiljö eller tillsammans med andra avgiftsupptagare inrätta en gemensam testmiljö för flera vägtullsområden. Testerna ska kunna utföras av en EETS-betalningsförmedlare eller ett behörigt ombud för en sådan förmedlare. Avgiftsupptagaren ska utfärda ett intyg för varje avklarat test med godkänt resultat. På avgiftsupptagarens begäran ska EETS-betalningsförmedlaren eller dennes ombud betala kostnaderna för respektive test som utförts. En ny eller ändrad områdesdeklaration, inklusive en beskrivning av förfarandet för bedömning av EETS-betalningsförmedlarens tekniska utrustning, ska offentliggöras inom en viss tid. Offentliggörande ska ske i tillräckligt god tid för att möjliggöra dels godkännande av nya EETS-betalningsförmedlare, dels att EETS-betalningsförmedlare som avgiftsupptagaren redan har godkänt ska kunna anpassa sin tekniska utrustning till de nya kraven och få ett förnyat godkännande, senast en månad innan det nya eller ändrade systemet tas i drift. Artiklarna 6.2, 15.1 och 15.2 bör genomföras genom ändringar i 11 och 14 §§ LEV. För att testerna av EETS-betalningsförmedlarens tekniska utrustning och avgiftsupptagarens efterföljande godkännande av betalningsförmedlaren ska hinna bli klara i tid, bör områdesdeklarationen offentliggöras en viss tid innan ett nytt eller väsentligen ändrat vägtullssystem tas i drift. Denna tid bör regleras i förordning. Som Lagrådet påpekar bör även definitionen av uttrycket "väsentligen ändrat system" i artikel 2.19 i EETS-direktivet regleras i förordning. Av 14 § 1 LEV framgår att en avgiftsupptagare vid behov ska samarbeta med en EETS-betalningsförmedlare för att utföra tester av avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Motsvarande bestämmelse finns nu i artikel 2.3 i kommissionens genomförandeförordning. Bestämmelsen i lagen bör därför tas bort. 5.4.3 Skyldigheter i förhållande till en EETS-betalningsförmedlare Regeringens förslag: En avgiftsupptagare ska inte få ställa sådana krav på en EETS-betalningsförmedlares tekniska utrustning som innebär att den inte blir driftskompatibel med andra avgiftsupptagares elektroniska vägtullssystem. En avgiftsupptagare ska betala ersättning till en EETS-betalningsförmedlare som verkar i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Metoden för att beräkna ersättningen ska framgå av avgiftsupptagarens områdesdeklaration. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget. Skälen för regeringens förslag: En avgiftsupptagare ska enligt artikel 6.3 i EETS- direktivet godta alla EETS-betalningsförmedlare som uppfyller villkoren i avgiftsupptagarens områdesdeklaration, vilket framgår av 12 § första stycket LEV. Villkoren får inte innebära att en EETS-betalningsförmedlare måste använda sådana särskilda tekniska lösningar eller processer som är specifika för en viss avgiftsupptagare och som gör att betalningsförmedlarens tekniska utrustning inte är driftskompatibel med andra avgiftsupptagares elektroniska vägtullssystem. Ett tillägg med den innebörden bör göras i 12 § första stycket LEV. Om en avgiftsupptagare och en EETS-betalningsförmedlare inte kan nå en överenskommelse, får ärendet hänvisas till det förlikningsorgan som ansvarar för det berörda vägtullsområdet. Enligt artikel 6.6, som har en motsvarighet i 13 § LEV, ska en avgiftsupptagare acceptera registrering av fordons passager genom godkänd fordonsutrustning som är i drift och som hänför sig till en EETS-betalningsförmedlare med vilken denne har ett avtal om utförande av vägtullstjänster. I system med automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt blir det inte aktuellt med någon fordonsutrustning, utan sådana passager registreras och accepteras av avgiftsupptagaren genom fotografiet av registreringsskylten. Enligt artikel 7 i EETS-direktivet ska en EETS-betalningsförmedlare ha rätt till ersättning från avgiftsupptagaren för de vägtullstjänster som förmedlaren utför. Metoden för att beräkna ersättningen ska framgå av avgiftsupptagarens områdesdeklaration och vara transparent, icke-diskriminerande och identisk för alla betalningsförmedlare som är godkända att verka inom ett visst vägtullsområde. Metoden för beräkning av ersättningen kommer alltså att vara offentlig och kan därmed utgöra underlag för betalningsförmedlarens val av områden att verka i. Direktivets bestämmelser föreslås genomföras genom ett nytt andra stycke i 12 § LEV. En närmare beskrivning av metoden för beräkningen regleras dock lämpligen i förordning. Någon bestämmelse som motsvarar hittillsvarande 12 § andra stycket LEV, om att avgiftsupptagaren ska ha en offentlig förteckning över betalningsförmedlare på sin webbplats, finns inte i EETS-direktivet. Enligt artikel 21 i direktivet ska informationen i stället framgå av det nationella elektroniska registret över vägtullsområden. Det aktuella stycket i lagen bör därför tas bort. 5.4.4 Sekretess hos avgiftsupptagare Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon sekretessbestämmelse för uppgifter om en EETS-betalningsförmedlares kunder i en offentlig avgiftsupptagares verksamhet. Det bör inte heller införas en sekretessbrytande bestämmelse för uppgifter om ett fordons passager. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Skatteverket anser att tillämpningen av 27 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) bör belysas, bl.a. när det gäller hur sekretesskyddet gäller för den skattskyldige respektive EETS-väganvändaren. Transportstyrelsen anser att det primärt är EETS-väganvändaren som bör skyddas av sekretess i fråga om uppgifter om ett fordons passager. Skälen för regeringens bedömning Begränsningar för utlämnande av uppgifter enligt EETS-direktivet Som framgår av avsnitt 5.3 ska en EETS-betalningsförmedlare samarbeta med en avgiftsupptagare i syfte att identifiera personer som ska underrättas om en skyldighet att betala en vägtull eller som misstänks ha underlåtit att betala en vägtull. EETS-betalningsförmedlaren ska i en sådan situation omedelbart ge avgiftsupptagaren uppgifter om berört fordon och den ägare eller innehavare av fordonet som är kund hos betalningsförmedlaren. Vidare får avgiftsupptagaren inte lämna ut uppgifterna till andra betalningsförmedlare, dvs. till konkurrenter till EETS-betalningsförmedlaren. Av skäl 16 i direktivet framgår att syftet med att begränsa användningen av uppgifterna är att värna EETS-betalningsförmedlarnas skydd av kommersiellt känsliga uppgifter. Det är alltså inte uppgifterna om ägare eller innehavare som sådana som ska skyddas, utan det är den kommersiella informationen om betalningsförmedlarens kundrelationer som anses skyddsvärd. Syftet med att informationen ska lämnas till en avgiftsupptagare är att ge avgiftsupptagaren möjlighet att driva in en vägtull som en av förmedlarens kunder är skyldig att betala. Det saknas behov av sekretessreglering I avsnitt 5.4.1 föreslås att Transportstyrelsen ska vara avgiftsupptagare på allmän väg i Sverige. Transportstyrelsen beslutar om och hanterar betalningar av trängselskatt och infrastrukturavgifter. I det syftet registreras uppgifter om trängselskatt och infrastrukturavgifter i vägtrafikregistret, bl.a. uppgifter om berört fordon och ägare eller innehavare av fordonet. Enligt artikel 5.8 i EETS-direktivet har Transportstyrelsen, i egenskap av avgiftsupptagare, rätt att av en EETS-betalningsförmedlare få uppgifter om berört fordon och den ägare eller innehavare av fordonet som är kund hos betalningsförmedlaren för att kunna driva in en vägtull. Av artikel 1.5 följer att Transportstyrelsen även har rätt att få uppgifter för att kunna ta ut en vägtull. Sådana uppgifter som myndigheten har fått från en EETS-betalningsförmedlare får inte lämnas ut till andra betalningsförmedlare, dvs. till EETS-betalningsförmedlarens konkurrenter. Eftersom Transportstyrelsen är en myndighet, gäller offentlighetsprincipen för de angivna uppgifterna, se 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen, förkortad TF. Den innebär att de uppgifter som anses vara allmänna handlingar ska lämnas ut till den som begär det om inte uppgifterna omfattas av sekretess. Om Transportstyrelsen har behov av att utnyttja möjligheten att inhämta uppgifter från en EETS-betalningsförmedlare, behöver det därför säkerställas att de berörda uppgifterna omfattas av sekretess. De uppgifter som enligt direktivet ska lämnas till avgiftsupptagaren och som inte får lämnas vidare till EETS-betalningsförmedlarens konkurrenter är uppgifter om berört fordon och den ägare eller innehavare av fordonet som är kund hos betalningsförmedlaren. Som framgår av avsnitt 5.3 är EETS-betalningsförmedlaren i de flesta fall betalningsskyldig för en vägtull i förhållande till avgiftsupptagaren, se 17 § LEV. I ett sådant fall har avgiftsupptagaren inget behov av att inhämta uppgifter om ägare eller innehavare av ett fordon. Det finns dock undantag från betalningsskyldigheten, och avgiftsupptagaren kan i ett sådant fall ha behov av uppgifter om ägaren eller innehavaren av fordonet för att kunna kräva betalning för vägtullen. Dessa undantag torde dock endast vara tillämpliga på vägtullssystem där transpondrar eller annan fordonsutrustning används. Eftersom det för närvarande inte används några sådana system på allmän väg, är det i nuläget inte aktuellt för svenska myndigheter att begära in uppgifter från betalningsförmedlare om deras kunder. Det saknas därför skäl att nu föreslå en sekretessreglering med anledning av artikel 5.8 i EETS-direktivet. Behov av en sekretessbrytande bestämmelse för uppgifter om ett fordons passager Om inte en EETS-väganvändare beslutar annat, ska enligt artikel 2.6 i kommissionens genomförandeförordning en faktura som en EETS-betalningsförmedlare skickar till en EETS-väganvändare innehålla åtminstone uppgift om tidpunkten och platsen för den skatte- respektive avgiftspliktiga passagen och den användarrelaterade sammansättningen av enskilda vägtullar. För att kunna ange dessa uppgifter på fakturan är EETS-betalningsförmedlaren beroende av att få uppgifter om aktuella passager från avgiftsupptagaren. Av beslutet om trängselskatt eller infrastrukturavgift framgår uppgifter om tullområde (t.ex. trängselskatt Stockholm), datum, antal passager det datumet och totalt belopp att betala för det aktuella fordonet. För trängselskatt har även uppgift om vilket klockslag en passage skett betydelse för skattens storlek. Som det får förstås är syftet med bestämmelsen i förordningen att ge EETS-väganvändaren möjlighet att kontrollera att fakturan från EETS-betalningsförmedlaren är korrekt. Som Skatteverket och Transportstyrelsen påpekar behöver det därför beröras hur sekretesskyddet för ovan nämnda uppgifter är utformat. Enligt 27 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess i verksamhet som avser bestämmande av skatt eller fastställande av underlag för bestämmande av skatt för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Sekretess gäller alltså i verksamhet som avser bestämmande av eller fastställande av underlag för trängselskatt. Motsvarande sekretess gäller för infrastrukturavgifter enligt 29 kap. 5 a § OSL. Sekretessen omfattar uppgifter om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. I verksamhet som avser bestämmande av eller fastställande av underlag för trängselskatt eller infrastrukturavgifter är det alltså inte bara uppgifter om den skatt- eller avgiftsskyldige som omfattas av sekretess, utan även uppgifter om en tredje man, t.ex. en EETS-väganvändare som inte också är skatt- eller avgiftsskyldig. Uppgifter om tidpunkt och vilken betalstation eller kontrollpunkt som har passerats omfattas vidare av absolut sekretess, se 27 kap. 1 och 6 §§ och 29 kap. 5 a § andra stycket OSL. Enligt 12 kap. 2 § OSL kan en enskild helt eller delvis häva sekretess som gäller till skydd för honom eller henne. Det är alltså personen som uppgiften avser som förfogar över sekretessen. Uppgifter om när ett fordon passerat en viss betalstation eller kontrollpunkt avser t.ex. EETS-väganvändarens rörelsemönster om denne har framfört fordonet, inte fordonsägarens. I en sådan situation är det alltså EETS-väganvändaren, oavsett om denne är skatt- eller avgiftsskyldig eller inte, som kan häva sekretessen, t.ex. för att uppgifterna ska kunna lämnas till en EETS-betalningsförmedlare. Som regeringen anför i propositionen Infrastrukturavgifter på väg och elektroniska vägtullssystem (prop. 2013/14:25 s. 95) behöver ett samtycke inte vara uttryckligt. Också ett tyst, s.k. presumerat, samtycke får godtas. Ibland framgår det av den enskildes beteende och förväntningar att han eller hon i viss utsträckning accepterar att en hemlig uppgift vidarebefordras. Ett samtycke kan ges i förväg, med tanke på en kommande situation (prop. 1979/80:2 Del A s. 331). En EETS-väganvändare som träffar ett avtal med en EETS-betalningsförmedlare kan alltså - uttryckligen eller underförstått - genom avtalet samtycka till att EETS-betalningsförmedlaren får ta del av uppgifter om de passager som avser EETS-väganvändaren. I fråga om sådana uppgifter som behövs för att kunna utföra de vägtullstjänster som EETS-väganvändaren har beställt, får denne anses ha samtyckt till att uppgifterna lämnas ut till EETS-betalningsförmedlaren. Samtycket avser alltså såväl sådana uppgifter som framgår av beslutet om trängselskatt eller infrastrukturavgift som uppgifter om klockslag för passager, dvs. samtliga de uppgifter som en EETS-betalningsförmedlares faktura till en EETS-väganvändare enligt artikel 2.6 i kommissionens genomförandeförordning ska innehålla. Mot denna bakgrund anser regeringen att det, liksom tidigare, saknas skäl att införa en ny sekretessbrytande bestämmelse. I stället bör 10 kap. 1 § och 12 kap. 2 § OSL tillämpas. Bestämmelserna innebär att sekretess till skydd för en enskild inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan enskild eller till en myndighet om den enskilde samtycker till det. 5.4.5 Tystnadsplikt i privat verksamhet Regeringens förslag: Tystnadsplikt ska införas för den som på grund av anställning eller på något annat sätt deltar i eller har deltagit i en enskild avgiftsupptagares verksamhet i fråga om uppgifter om en EETS-betalningsförmedlares kunder, om det kan antas att betalningsförmedlaren lider skada om uppgiften röjs. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget. Skälen för regeringens förslag Behovet av skydd för uppgifter om en EETS-betalningsförmedlares kunder EETS-direktivet gör inte skillnad på om en avgiftsupptagare är en offentlig eller en enskild aktör. Kravet enligt artikel 5.8 på att hemlighålla uppgifter som har erhållits från en EETS-betalningsförmedlare är detsamma. Trots att det inte finns behov av en särskild sekretessreglering för avgiftsupptagare i offentlig verksamhet, och därmed inte heller någon tystnadsplikt, kan det alltså finnas behov av en sådan reglering för privata avgiftsupptagare. Som angetts i avsnitt 5.4.4 torde ett behov av att inhämta uppgifter från en EETS-betalningsförmedlare endast finnas i vägtullssystem som använder transpondrar eller annan fordonsutrustning. Den enskilda avgiftsupptagaren Öresundsbrokonsortiet använder ett transpondersystem för att ta ut avgifter för färd på Öresundsbron. Det bör därför säkerställas att EETS-direktivets krav på att inhämtade uppgifter inte ska lämnas ut kan följas av en enskild avgiftsupptagare. Utgångspunkter för tystnadsplikt En bestämmelse om tystnadsplikt medför en begränsning av yttrandefriheten enligt 2 kap. 1 § regeringsformen (RF) och artikel 10 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Enligt 2 kap. 20-21 §§ RF får begränsningar i yttrandefriheten endast göras i lag under vissa förutsättningar. En begränsning får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Begränsningen får inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Av 2 kap. 23 § RF framgår vidare att yttrandefriheten endast får begränsas av vissa särskilda angivna ändamål bl.a. med hänsyn till rikets säkerhet, enskildas anseende eller om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. Regleringen i RF syftar till att nödvändiga begränsningar inte ska träffa yttrande- och informationsfriheternas kärna. Även enligt Europakonventionen, som gäller som svensk lag (lagen [1994:1219] om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna), får yttrandefriheten inskränkas under vissa förutsättningar. Sådana begränsningar måste vara föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till bl.a. statens säkerhet, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller rättigheter eller för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids. Enligt 2 kap. 19 § RF får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen. Bestämmelser om tystnadsplikt för funktionärer inom den privata sektorn finns i allmänhet i de författningar som reglerar den verksamhet där tystnadsplikten gäller. En föreskrift om tystnadsplikt är i regel förenad med straffansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken, förutsatt att det inte i författningen eller på annat håll finns en särskild straffbestämmelse som reglerar brott mot tystnadsplikten. En bestämmelse om tystnadsplikt införs Ett skydd för uppgifter som har hämtats in från en EETS-betalningsförmedlare kan uppnås genom att en straffsanktionerad tystnadsplikt för privata avgiftsupptagare införs. För att genomföra artikel 5.8 i EETS-direktivet föreslås att det i LEV tas in en bestämmelse om tystnadsplikt för den som på grund av anställning eller på något annat sätt deltar i eller har deltagit i en privat avgiftsupptagares verksamhet. Som exempel på personer som på något annat sätt deltar i verksamheten kan nämnas inhyrda konsulter eller andra uppdragstagare. Tystnadsplikten gäller även efter det att en anställning eller ett uppdrag har upphört. De uppgifter som enligt direktivet inte får lämnas ut till en EETS-betalningsförmedlares konkurrenter är uppgifter om berört fordon och den ägare eller innehavare av fordonet som är kund hos betalningsförmedlaren. Tystnadsplikten ska därför avse sådana uppgifter om en EETS-betalningsförmedlares kunder som avgiftsupptagaren har fått för att kunna underrätta en EETS-väganvändare om en betalningsskyldighet eller vid misstanke om att en vägtull inte har betalats, jfr 7 § 10 LEV. Vid införande av en bestämmelse om tystnadsplikt är utgångspunkten att tystnadsplikten inte ska omfatta mer än vad som är nödvändigt för att skydda det intresse som har föranlett bestämmelsen. Av skäl 16 i direktivet framgår att det inte är uppgifterna om ägare eller innehavare som sådana som ska skyddas, utan det är den kommersiella informationen om att ägaren eller innehavaren är kund hos den aktuella betalningsförmedlaren som anses skyddsvärd. Vidare är anledningen till att informationen ska lämnas till en avgiftsupptagare inte att denne har ett intresse av vilka kunder EETS-betalningsförmedlaren har, utan att ge avgiftsupptagaren möjlighet att driva in en vägtull som en av förmedlarens kunder är skyldig att betala. Betalningsförmedlaren ska inte behöva lida skada av den uppgiftsskyldighet som införs genom direktivet. Skada behöver dock inte uppkomma i alla situationer. Exempelvis så omfattar direktivets bestämmelse endast ett förbud mot utlämnande av uppgifterna till andra betalningsförmedlare, dvs. konkurrenter till EETS-betalningsförmedlaren. Direktivet begränsar alltså inte möjligheterna till utlämnande till andra aktörer. Detta talar för att bestämmelsen bör förses med ett skaderekvisit, så att det inte uppställs krav på att hemlighålla uppgifter utan att det finns tillräckliga skäl för det. Med hänsyn till syftet och utformningen av direktivets bestämmelse om att hemlighålla uppgifter, bör utgångspunkten vara att tystnadsplikt endast gäller om det kan antas att EETS-betalningsförmedlaren lider skada om uppgifterna röjs, dvs. bestämmelsen bör innehålla ett rakt skaderekvisit. Det raka skaderekvisitet innebär att skadebedömningen i huvudsak ska göras med utgångspunkt från själva uppgiften. Det innebär att frågan om huruvida tystnadsplikt gäller, inte i första hand behöver knytas till en skadebedömning i det enskilda fallet. Avgörande är i stället om uppgiften som sådan är av den arten att ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som ska skyddas genom bestämmelsen. Om uppgiften är sådan att den genomsnittligt sett måste betraktas som harmlös, ska den normalt sett alltså falla utanför tystnadsplikten. Skulle uppgiften å andra sidan vara av sådant slag att den lätt kan komma att missbrukas, ska den i de flesta fall anses vara omfattad av tystnadsplikt. För en EETS-betalningsförmedlare får det typiskt sett antas finnas risk för betydande skada om uppgifter om förmedlarens kunder lämnas ut till dennes konkurrenter. Sammanfattningsvis bör tystnadsplikt alltså gälla i en privat avgiftsupptagares verksamhet för sådana uppgifter om en EETS-betalningsförmedlares kunder som avgiftsupptagaren har fått med stöd av 7 § 10 LEV, om det kan antas att betalningsförmedlaren lider skada om uppgiften röjs. Intresseavvägning Vid bedömningen av behovet av tystnadsplikt ska intresset av att uppgifterna skyddas mot obehörigt röjande och utnyttjande av avgiftsupptagarens personal vägas mot personalens intresse av yttrandefrihet. Anledningen till att den aktuella informationen ska lämnas till en avgiftsupptagare är inte att denne har ett intresse av vilka kunder EETS-betalningsförmedlaren har, utan att ge avgiftsupptagaren en möjlighet att driva in en vägtull som en av förmedlarens kunder är skyldig att betala. För en EETS-betalningsförmedlare får det typiskt sett antas finnas risk för betydande skada om uppgifter om förmedlarens kunder lämnas ut till dennes konkurrenter. Även om betalningsförmedlarens konkurrenter givetvis kan antas vara intresserade av uppgifterna, kan det inte anses finnas något allmänintresse av att göra uppgifterna tillgängliga för dem. De privatanställda tjänstemännens intresse av att kunna dela uppgifterna framstår också som begränsat. För att uppfylla direktivets krav på att hemlighålla uppgifter kan införandet av en tystnadsplikt, om EETS-betalningsförmedlaren lider skada om uppgiften röjs, inte anses mer långtgående än vad som behövs med hänsyn till regleringens ändamål. Behovet av tystnadsplikt för den som är anställd eller på något annat sätt deltar eller har deltagit i en avgiftsupptagares verksamhet väger tyngre än intresset av yttrandefrihet för dessa personer. Förslaget bedöms vara proportionerligt och även i övrigt uppfylla de krav som gäller för begränsningar i yttrandefriheten enligt RF och Europakonventionen. Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter (meddelarfrihet) som framgår av 1 kap. 1 § andra stycket och 7 § första stycket TF samt 1 kap. 1 § första stycket och 10 § första stycket YGL innebär en rätt att lämna uppgifter för offentliggörande i tryckt skrift, program eller genom tekniska upptagningar. Rätten att meddela eller offentliggöra uppgifter som följer av TF och YGL har som huvudregel företräde framför tystnadsplikten. När en ny bestämmelse om tystnadsplikt införs måste det övervägas om tystnadsplikten bör ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Utgångspunkten är att stor återhållsamhet ska iakttas vid en sådan bedömning. Den föreslagna bestämmelsen innehåller ett skaderekvisit. De aktuella uppgifterna ska alltså inte hemlighållas under alla förhållanden. Med hänsyn till detta och till den stora återhållsamhet som ska iakttas vid bedömningen, bör tystnadsplikten enligt den nya bestämmelsen inte inskränka rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. 5.5 EETS-väganvändare Regeringens förslag: En EETS-väganvändare ska se till att den fordonsutrustning som krävs är i drift när fordonet framförs inom ett vägtullsområde. Om EETS-väganvändaren inte fullgör denna skyldighet eller skyldigheterna enligt kommissionens delegerade förordning, får EETS-betalningsförmedlaren bestämma att väganvändarens fordonsutrustning inte längre är godkänd. Skyldigheterna för en EETS-väganvändare att lämna korrekta användar- och fordonsuppgifter till sin EETS-betalningsförmedlare och att använda eventuell fordonsutrustning enligt betalningsförmedlarens anvisningar ska inte längre regleras i lagen om elektroniska vägtullssystem. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget. Skälen för regeringens förslag: I enlighet med artikel 10.1 i EETS-direktivet kan en EETS-väganvändare, oavsett nationalitet, var väganvändaren är bosatt eller var dennes fordon är registrerat, välja vilken EETS-betalningsförmedlare som han eller hon vill ingå avtal med. Det uppställs inga restriktioner i det avseendet. Vidare framgår det av 12 § LEV att en avgiftsupptagare ska godta alla EETS-betalningsförmedlare som uppfyller villkoren i avgiftsupptagarens områdesdeklaration. Någon annan reglering med anledning av artikeln behövs inte. I en del vägtullsområden krävs viss utrustning i fordonet, t.ex. en transponder, för att kunna betala en vägtull. EETS-betalningsförmedlaren ska i sådana fall förse EETS-väganvändaren med relevant fordonsutrustning. En EETS-väganvändare kan träffa avtal med flera EETS-betalningsförmedlare och då ha flera fordonsutrustningar i fordonet, exempelvis om en betalningsförmedlare inte täcker alla de vägtullsområden som väganvändaren vill åka i. Enligt artikel 10.2 i EETS-direktivet är EETS-väganvändaren i ett sådant fall skyldig att aktivera och använda den fordonsutrustning som är relevant för det vägtullsområde som han eller hon vill använda sitt fordon i. Bestämmelsen i 15 § 2 LEV bör ändras i enlighet med detta. Skyldigheten för en EETS-väganvändare att lämna korrekta användar- och fordonsuppgifter till sin EETS-betalningsförmedlare framgår nu av artikel 3.1 i kommissionens delegerade förordning. Även skyldigheten att använda fordonsutrustningen enligt betalningsförmedlarens anvisningar framgår av den förordningen, artikel 3.3. Motsvarande bestämmelser i 15 § 1 och 3 LEV bör därför tas bort. Mot den bakgrunden bör möjligheten för en EETS-betalningsförmedlare att bestämma att en EETS-väganvändares fordonsutrustning inte längre är godkänd om väganvändaren inte fullgör sina skyldigheter, omfatta skyldigheten att använda nödvändig fordonsutrustning och anpassas till att vissa krav numera framgår av kommissionens delegerade förordning. 5.6 Vägtullar och redovisning Regeringens förslag: En avgiftsupptagare ska låta en EETS-betalningsförmedlare som utför vägtullstjänster i avgiftsupptagarens vägtullsområde kräva en EETS-väganvändare på betalning för en vägtull. Om avgiftsupptagaren begär det, ska dock kravet framställas i avgiftsupptagarens namn och på dennes uppdrag. När en avgiftsupptagare kräver betalning av en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i ett annat land inom EU eller EES för en passage med fordonet, ska viss information skickas med kravet. Om rabatt på en vägtull ges till den som har anlitat en betalningsförmedlare, ska rabatten vara tydlig, offentliggjord och tillgänglig för alla sådana användare på lika villkor. En myndighet eller en juridisk person som både är betalningsförmedlare och bedriver annan verksamhet ska hålla verksamheten som betalningsförmedlare åtskild från övrig verksamhet och redovisa denna separat. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Skatteverket anser att mycket talar för att informationskravet i fråga om utländska fordon inte gäller när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för vägtullen men anser att det bör förtydligas. Transportstyrelsen poängterar att vissa uppgifter om ett fordons passage kräver fordonsägarens godkännande för att kunna lämnas ut och att kravet på att skicka viss information vid fakturering av passager med fordon som är registrerade utomlands inte gäller när det finns en EETS-betalningsförmedlare registrerad för fordonet. Skälen för regeringens förslag Fakturering Enligt artikel 6.4 i EETS-direktivet ska det säkerställas att ett kontrakt mellan en avgiftsupptagare och en EETS-betalningsförmedlare medger att EETS-betalningsförmedlaren utfärdar fakturan för vägtullen direkt till EETS-väganvändaren. En vägtull tas normalt sett upp av en avgiftsupptagare. Om avgiftsupptagaren har träffat avtal med en EETS-betalningsförmedlare om att denne ska tillhandahålla vägtullstjänster i avgiftsupptagarens vägtullsområde, ingår det dock i vägtulltjänsten att EETS-betalningsförmedlaren ska ta upp vägtullen av EETS-väganvändaren. För att kunna göra detta måste EETS-betalningsförmedlaren enligt avtalet med avgiftsupptagaren ges rätt att fakturera EETS-väganvändaren för vägtullen. Av artikel 6.4 framgår vidare att avgiftsupptagaren har rätt att begära att fakturan ska utfärdas i avgiftsupptagarens namn och på dennes uppdrag. Med hänsyn till hur EETS är uppbyggt ska betalningen även i dessa fall ske till EETS-betalningsförmedlaren, som förmedlar vägtullen till avgiftsupptagaren. Hur faktureringen ska gå till bör framgå av en ny paragraf, 18 § LEV. Enligt hittillsvarande 18 § LEV, som föreslås ändra beteckning till 19 § LEV, betalar väganvändaren vägtullen till EETS-betalningsförmedlaren med befriande verkan. Som Lagrådet påpekar följer det av 17 § första stycket första meningen LEV att betalningsskyldigheten för en vägtull som omfattas av ett avtal mellan en EETS-betalningsförmedlare och en EETS-väganvändare åvilar EETS-betalningsförmedlaren. Regleringen där innebär alltså att både den skatt- eller avgiftsskyldige och EETS-väganvändaren går helt fria från betalningsansvar gentemot avgiftsupptagaren genom avtalet. Enligt Lagrådet saknar därför bestämmelsen i 19 § LEV en praktisk funktion med avseende på en vägtull som omfattas av 17 § LEV. Med anledning av detta kan det övervägas om tillämpningsområdet för 19 § LEV bör begränsas till den situationen då EETS-betalningsförmedlaren och den skatt- eller avgiftsskyldige är solidariskt betalningsskyldiga för vägtullen enligt 17 § första stycket andra meningen LEV. Av artikel 10.2 i EETS-direktivet framgår att EETS-väganvändarens betalning till sin EETS-betalningsförmedlare innebär att EETS-väganvändarens betalningsskyldighet gentemot avgiftsupptagaren anses vara uppfylld. Artikeln, liksom hittillsvarande 18 § LEV, fokuserar alltså på verkan av den faktiska betalningen och inte, som 17 § LEV, på avtalet mellan EETS-väganvändaren och EETS-betalningsförmedlaren och betalningsskyldigheten. Med beaktande av denna skillnad konstaterar regeringen att utformningen av de föreslagna bestämmelserna inte torde medföra några praktiska tillämpningsproblem. I syfte att undvika ett mer komplicerat regelverk än nödvändigt bör därför tillämpningsområdet för 19 § inte begränsas, trots att dess praktiska funktion i vissa fall kan ifrågasättas. Krav på information vid fakturering Enligt artikel 2.6 i kommissionens genomförandeförordning ska en faktura som en EETS-betalningsförmedlare skickar till en EETS-väganvändare klart skilja mellan vägtullarna och betalningsförmedlarens egen avgift. Om inte EETS-väganvändaren godkänner annat, ska fakturan vidare innehålla uppgifter om åtminstone tidpunkten och platsen för den skatte- respektive avgiftspliktiga passagen och den användarrelaterade sammansättningen av enskilda vägtullar. Med sist nämnda uttryck torde avses de parametrar som har påverkat beräkningen av en vägtull i det enskilda fallet, t.ex. typ av fordon. För att en uppgift om vilken betalstation eller kontrollpunkt en bil har passerat och tidpunkten för passagen ska kunna lämnas ut till någon annan än EETS-väganvändaren krävs dock EETS-väganvändarens samtycke, se avsnitt 5.4.4. Enligt artikel 24 i EETS-direktivet ska den som inte betalar en vägtull informeras om de åtgärder som kan komma att vidtas med anledning av underlåtenheten. All relevant information ska inkluderas, framför allt den underlåtenhet som avses, med angivande av ort, datum och tidpunkt för underlåtenheten att betala, vilka bestämmelser som överträtts, rätten att överklaga, rätten till information, sanktionen och i tillämpliga fall uppgifter om den utrustning som har använts för att upptäcka underlåtenheten. Informationsbrevet ska utformas utifrån mallen i bilaga II till direktivet. Brevet ska skrivas på det språk som registreringsbeviset för fordonet är skrivet på, om det är möjligt, och annars på ett av de officiella språken i registreringsmedlemsstaten. Artikel 24 är placerad i kapitel VIII i EETS-direktivet, som handlar om informationsutbyte mellan medlemsstater när en underlåtenhet att betala en vägtull har konstaterats. I artikeln talas om den medlemsstat på vars territorium underlåtenheten har konstaterats och att informationen ska lämnas på ett språk som fordonsägaren kan förväntas förstå. Av artikelns placering och ordalydelse torde det kunna utläsas att den är avsedd att tillämpas när det är en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i en annan stat inom EU eller EES som misstänks inte ha betalat en vägtull. Som Transportstyrelsen och Skatteverket påpekar torde bestämmelsen alltså inte vara tillämplig om en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för vägtullen. Som framgår av avsnitt 5.10 kan Sverige tillämpa direktivets bestämmelser inte bara vid en underlåtenhet att betala en vägtull, utan även för att kunna skicka ett skatte- eller avgiftsbeslut till den som är berörd. För svenska förhållanden är det när ett sådant beslut ska skickas till en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i en annan stat inom EU eller EES och som inte har en EETS-betalningsförmedlare som det är relevant att bifoga den information som avses i artikel 24. Under vilka förutsättningar information ska lämnas föreslås framgå av en ny paragraf, en ny 20 § LEV. En precisering av vad informationen ska avse regleras lämpligen i förordning. Som direktivet får förstås är det inte ett krav att använda mallen för informationsbrev i bilaga II, utan det viktiga är att den skatt- eller avgiftsskyldige får del av all relevant information. Ett beslut om trängselskatt eller infrastrukturavgift innehåller mycket av den information som avses i artikel 24. Det som saknas är uppgift om exakt tidpunkt för passagen, dvs. klockslag, rätten till information och den utrustning som har använts för att upptäcka passagen. För att uppfylla kraven i artikel 24 kan exempelvis en översättning av beslutet om skatt eller avgift, med tillägg av de uppgifter som saknas, skickas till den skatt- eller avgiftsskyldige. Även den omständigheten att mallen inte är utformad för att skickas tillsammans med det ursprungliga kravet på betalning, utan vid en underlåtenhet att betala en vägtull, talar för att inte använda den för svenska krav. Som framgår av avsnitt 5.4.4 omfattas uppgifter om vilken betalstation eller kontrollpunkt en bil har passerat och tidpunkten för passagen av sekretess. När kravet riktas direkt till den skatt- eller avgiftsskyldige, hindrar inte sekretessen att informationen lämnas. Rabatter och reglering av en skuld Liksom enligt EETS-beslutet får enligt artikel 6.5 i EETS-direktivet en avgiftsupptagare inte ta ut en högre vägtull av en EETS-väganvändare än av en motsvarande annan väganvändare. I EETS-direktivet har det lagts till att detta inte påverkar medlemsstaternas rätt att införa rabatter eller avdrag för att främja användningen av elektronisk betalning av vägtullar. Alla rabatter eller avdrag som erbjuds den som har anlitat en betalningsförmedlare ska vara transparenta, tillkännages offentligt och tillhandahållas EETS-väganvändare på lika villkor. Alla som har anlitat en betalningsförmedlare, oavsett om det är en EETS-betalningsförmedlare eller inte, ska alltså ha rätt till en eventuell rabatt på en vägtull enligt samma villkor. Detta bör framgå av LEV. Om en EETS-betalningsförmedlare får kännedom om att en godkänd färdvägsdeklaration saknas för ett fordons passage av en betalstation, ska betalningsförmedlaren enligt hittillsvarande 20 § LEV informera den berörda väganvändaren om bristen och ge denne en möjlighet att reglera sin skuld innan indrivning får ske. Denna skyldighet regleras nu i artikel 2.7 i kommissionens direkt tillämpliga genomförandeförordning. Hittillsvarande 20 § LEV bör därför tas bort. Svensk rätt hindrar inte att väganvändaren ges möjlighet att reglera sin skuld innan indrivning sker. Redovisning En myndighet eller en juridisk person som både är betalningsförmedlare och bedriver annan verksamhet ska hålla verksamheten som betalningsförmedlare åtskild från övrig verksamhet och redovisa denna separat, se artikel 9 i EETS-direktivet. I förhållande till EETS-beslutet tydliggörs det att verksamhet som rör vägtullstjänster ska särredovisas i förhållande till all annan verksamhet och inte endast i förhållande till verksamhet som avgiftsupptagare. Detta bör tydliggöras även i LEV. 5.7 Tekniska krav Regeringens förslag: Ett elektroniskt vägtullssystem och den fordonsutrustning som används i systemet ska uppfylla föreskrivna tekniska krav. Tillsynsmyndighetens förelägganden i fråga om teknisk utrustning som är CE-märkt ska även omfatta överensstämmelse med kommissionens genomförandeförordning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Artikel 3 i EETS-direktivet föreskriver att det i alla nya elektroniska vägtullssystem som kräver installation eller användning av fordonsutrustning ska tillämpas en eller flera av följande tekniska lösningar för vägtullstransaktionerna: 1. Satellitbaserad positionsbestämning. 2. Mobilkommunikation. 3. 5,8 GHz mikrovågsteknik. Befintliga elektroniska vägtullssystem som kräver installation eller användning av fordonsutrustning och användning av annan teknik ska uppfylla kraven om betydande tekniska förbättringar genomförs. Vidare föreskrivs olika krav i fråga om den fordonsutrustning som ska användas. I bilaga I och III till kommissionens genomförandeförordning och bilaga II till kommissionens delegerade förordning preciseras de krav som ska ställas på system och fordonsutrustning ytterligare. Enligt 22 § LEV ska ett elektroniskt vägtullssystem och den fordonsutrustning som ska användas i systemet uppfylla föreskrivna tekniska krav. Paragrafen bör med ändrad beteckning ändras så att det tydligt framgår att det inte alltid är ett krav att använda fordonsutrustning. Även ett system där ett fordons passager registreras genom fotografering av fordonets registreringsskylt räknas enligt EETS-direktivet som ett elektroniskt vägtullssystem. I bilaga I avsnitt 3.1 till kommissionens genomförandeförordning anges vad de elektroniska gränssnitten mellan en EETS-betalningsförmedlares och en avgiftsupptagares s.k. back office-system ska kunna användas till och vilka standarder de ska överensstämma med. Exempelvis ska nödvändig information kunna utbytas på ett standardiserat sätt. För elektroniska vägtullssystem som använder tekniken där ett fordons passager registreras genom fotografering av fordonets registreringsskylt finns ännu ingen standard framtagen. Kommissionen har i enlighet med artikel 3.2 i EETS-direktivet begärt att standardiseringsorganen ska ta fram en sådan standard, men den beräknas inte vara färdig för tillämpning förrän 2024. Innan en tillämplig standard finns och Transportstyrelsen har anpassat sitt elektroniska vägtullssystem efter den, kommer en EETS-betalningsförmedlare i praktiken inte att kunna utföra vägtullstjänster i Sverige. Eftersom tekniska krav framgår av kommissionens genomförandeförordning utöver LEV och FEV, ska tillsynsmyndighetens förelägganden avseende teknisk utrustning som är CE-märkt anpassas till detta. Föreläggandena kan alltså även omfatta krav på överensstämmelse med genomförandeförordningen. Kommissionens genomförandeförordning och delegerade förordning är direkt tillämpliga. I den mån ytterligare föreskrifter behövs för att uppfylla de tekniska kraven i direktivet eller förordningarna bedöms det, liksom vid införandet av LEV, lämpligt att sådana meddelas på myndighetsnivå (jfr prop. 2013/14:25 s. 120 f.). Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer finns i 33 § 2 LEV, som föreslås få en ny beteckning, 41 § 2. 5.8 Gemensamt kontaktställe och medling Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare. Det gemensamma kontaktstället ska på begäran av en EETS-betalningsförmedlare underlätta och samordna kontakter mellan betalningsförmedlaren och avgiftsupptagare för vägtullsområden i Sverige. Förlikningsorganets medling ska bl.a. syfta till att en EETS-betalningsförmedlare får rätt ersättning av en avgiftsupptagare. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Transportstyrelsen anser att myndigheten bör utses till gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 18 i EETS-direktivet ska varje medlemsstat med minst två EETS-områden på sitt territorium utse ett gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare. Kontaktuppgifter för kontaktstället ska offentliggöras och lämnas till de EETS-betalningsförmedlare som så önskar. På begäran av en EETS-betalningsförmedlare ska kontaktstället underlätta och samordna tidiga administrativa kontakter mellan betalningsförmedlaren och de avgiftsupptagare som ansvarar för vägtullsområden på medlemsstatens territorium. Det gemensamma kontaktstället bör utses av regeringen i förordning. Av förordningen bör även kontaktställets uppgifter framgå. Transportstyrelsens synpunkt beaktas då. Av hittillsvarande 24 § LEV, som föreslås ändra beteckning till 26 §, framgår att det ska finnas ett förlikningsorgan som vid behov ska medla mellan avgiftsupptagare och EETS-betalningsförmedlare i samband med bl.a. kontraktsförhandlingar. Kommerskollegium har utsetts till förlikningsorgan enligt 5 § FEV. Artikel 11 i EETS-direktivet, som innehåller bestämmelser om förlikningsorgan, är därmed till stor del redan genomförd i svensk rätt. Nytt är dock att förlikningsorganet ska ha befogenhet att kontrollera att en EETS-betalningsförmedlare får ersättning i enlighet med de principer som fastställs i artikel 7.2 i direktivet. Ett tillägg med den innebörden bör göras i nya 26 § LEV. Av avsnitt 5.4.3 framgår att vissa grundläggande principer för fastställande av betalningsförmedlarens ersättning bör regleras i förordning. 5.9 Vägtullsregistret Regeringens förslag: Vägtullsregistret ska innehålla och ha till ändamål att inom ramen för det europeiska systemet för elektroniska vägtullar tillhandahålla uppgifter om vägtullsområden, EETS-betalningsförmedlare och det gemensamma kontaktstället. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Promemorians förslag innehåller närmare beskrivningar av innehållet och ändamålet med registret. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 21.1 a och 21.1 b i EETS-direktivet ska vägtullsregistret innehålla uppgifter om vägtullsområden och EETS-betalningsförmedlare. Av artikel 21.1 c framgår att även uppgifter om det gemensamma kontaktställe som ska inrättas ska registreras i vägtullsregistret (se avsnitt 5.8). Enligt 26 § LEV ska den myndighet som regeringen bestämmer föra vägtullsregistret. Innehållet i registret framgår av 27 § LEV. Som Lagrådet påpekar är innehållet i de paragrafer som föreslås ersätta de hittillsvarande paragraferna delvis överlappande. Paragraferna bör därför slås ihop till en paragraf, 34 § LEV. Av paragrafen bör kravet på registrering av uppgifter om det gemensamma kontaktstället framgå. Ordet betalningsförmedlare bör ersättas med EETS-betalningsförmedlare i enlighet med de ändrade definitionerna i 4 § LEV. I artikel 21 preciseras vissa uppgifter om vägtullsområden och det gemensamma kontaktstället som ska registreras. I fråga om vägtullsområden avser det t.ex. uppgifter om den vägtullsteknik som används och s.k. tullkontextdata, dvs. uppgifter som en avgiftsupptagare behöver för att kunna fastställa den vägtull som ska betalas och slutföra vägtullstransaktionen. För det gemensamma kontaktstället ska uppgifter om e-postadress och telefonnummer registreras. Till skillnad från dagens reglering anser regeringen att den detaljerade regleringen av innehållet i registret lämpligen sker genom förordning. 5.10 Informationsutbyte och sekretess hos den nationella kontaktpunkten Regeringens förslag: Om det behövs för att en vägtull ska betalas, ska under vissa förutsättningar uppgifter om det aktuella fordonet och dess ägare eller innehavare få utbytas elektroniskt mellan nationella kontaktpunkter. Utländska kontaktpunkter ska få direkt tillgång till sådana uppgifter i vägtrafikregistret. Sekretessbelagda uppgifter om ägare eller innehavare av ett fordon ska inte få lämnas ut. Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara svensk kontaktpunkt. Uppgifter som har inhämtats från ett annat land ska få användas endast för att ta ut eller driva in vägtullar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om behandlingen av sådana uppgifter. Om uppgifter har inhämtats för att underrätta någon om en betalningsskyldighet, ska eventuella åtgärder för att vägtullen ska betalas hanteras av en myndighet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Skatteverket anser att tillämpningen av 27 kap. 1 § OSL bör belysas, bl.a. hur sekretesskyddet gäller för den skattskyldige och för EETS-väganvändaren. Transportstyrelsen anser att myndigheten bör utses till svensk kontaktpunkt. Skälen för regeringens förslag Information får utbytas med andra länder I syfte att underlätta för medlemsstaterna att ta ut och driva in vägtullar, skapas enligt artikel 23 i EETS-direktivet ett system för utbyte av information om fordon och ägare eller innehavare av fordon. Om en vägtull inte betalas, ska varje medlemsstat ge övriga medlemsstater tillgång till uppgifter om det aktuella fordonet och fordonets ägare eller innehavare. Av artikel 1.5 framgår att sådana uppgifter ska få utbytas även om det krävs för att den betalningsskyldige ska kunna underrättas om skyldigheten att betala en vägtull. Skyldigheten att lämna uppgifter i ett sådant fall gäller endast om det inte finns några andra sätt att identifiera ägaren eller innehavaren av fordonet och det enligt nationell rätt är obligatoriskt att underrätta denne om betalningsskyldigheten innan en underlåtenhet att betala kan konstateras. I Sverige tas vägtullar ut i form av trängselskatt eller infrastrukturavgifter på väg. Transportstyrelsen fattar för Skatteverkets räkning beslut om trängselskatt enligt 2 § lagen om trängselskatt och för Trafikverkets räkning beslut om infrastrukturavgifter enligt 3 § förordningen om infrastrukturavgifter på väg. Ett beslut ska fattas för varje bil för vilken skatt- eller avgiftsskyldighet har inträtt, se 11 § lagen om trängselskatt och 9 § förordningen om infrastrukturavgifter på väg. Beslutet ska därefter skickas till den skatt- respektive avgiftsskyldige som har viss tid på sig att betala skatten eller avgiften innan en underlåtenhet att betala kan konstateras, se 33 § förvaltningslagen (2017:900), 12 § lagen om trängselskatt och 9 § tredje stycket förordningen om infrastrukturavgifter på väg. Transportstyrelsens enda möjlighet att identifiera en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i ett annat land än Sverige är att få uppgifterna från det aktuella landet. Styrelsen bedöms därför kunna utnyttja möjligheten i artikel 1.5 att få tillgång till de uppgifter som behövs för att kunna skicka ett skatte- eller avgiftsbeslut till den som är berörd. Mot denna bakgrund bör det av LEV framgå att om det behövs för att underrätta en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i ett land inom Europeiska unionen eller EES om skyldighet att betala en vägtull eller kräva betalt för en obetald vägtull, ska uppgifter om det aktuella fordonet och dess ägare eller innehavare få utbytas elektroniskt mellan den svenska kontaktpunkten och andra nationella kontaktpunkter. Det bör även framgå att utbyte för att underrätta någon om en betalningsskyldighet kräver att de villkor som framgår av artikel 1.5 är uppfyllda, dvs. att det inte finns några andra sätt att identifiera ägaren eller innehavaren av fordonet och att det är obligatoriskt att underrätta denne om betalningsskyldigheten innan en underlåtenhet att betala kan konstateras. Att det rör sig om ett utbyte av uppgifter innebär att den svenska kontaktpunkten både kan ta emot och lämna ut sådana uppgifter som omfattas av utbytet. Den svenska kontaktpunkten utses av regeringen genom förordning. Transportstyrelsens synpunkt beaktas då. Uppgifter som får utbytas Enligt artikel 23.4 i EETS-direktivet ska informationsutbytet ske med hjälp av programvaran för det europeiska informationsutbytet avseende fordon och körkort (Eucaris). I Eucaris skickas frågor mellan s.k. core-servrar som är kopplade till de nationella fordonsregistren, där svaren hämtas. En kontaktpunkt ställer en fråga och får ett automatiserat svar tillbaka. Av artikel 23.1 i EETS-direktivet framgår att de nationella kontaktpunkterna ska ges befogenhet att göra automatiska sökningar genom Eucaris efter uppgifter om fordon som är registrerade i andra länder och om ägare eller innehavare av fordonen. Frågorna ska baseras på sådana uppgifter om fordonet och händelsen som preciseras i bilaga I till direktivet, bl.a. uppgift om registreringsnummer, registreringsmedlemsstat och uppgifter om var och när den händelse som ligger till grund för underlåtenheten att betala en vägtull inträffade. Av bilaga I framgår även vilka uppgifter som ska lämnas ut som svar vid en förfrågan från en utländsk kontaktpunkt. Det avser vissa uppgifter om fordonet, t.ex. fordonsidentifieringsnummer, märke och uppgifter om ägare eller innehavare med angivande av t.ex. namn och adress. Att det endast är sådana uppgifter som anges i bilaga I till EETS-direktivet som ska omfattas av uppgiftsutbytet bör framgå av lagen. För att få veta vem som ansvarar för ett visst utländskt fordon ska alltså den svenska kontaktpunkten, förutom uppgift om fordonets registreringsnummer, lämna uppgifter om bl.a. datum och tidpunkt för händelsen. För svensk del innebär det att uppgifter om när ett utländskt fordon har passerat en betalstation i systemen för trängselskatt eller infrastrukturavgifter ska lämnas ut, för att den svenska kontaktpunkten ska få veta vem betalningskravet ska riktas mot. Enligt 27 kap. 1 § första stycket OSL gäller sekretess i verksamhet som avser bestämmande av skatt eller fastställande av underlag för bestämmande av skatt för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Motsvarande sekretess gäller för infrastrukturavgifter enligt 29 kap. 5 a § OSL. I fråga om tillämpningen av 27 kap. 1 § första stycket OSL, som Skatteverket tar upp, hänvisas till avsnitt 5.4.4. För att den svenska kontaktpunkten ska kunna få uppgifter om vem ett krav på betalning av trängselskatt eller infrastrukturavgift ska riktas mot måste alltså vissa sekretessbelagda uppgifter lämnas ut. En sekretessbrytande bestämmelse finns i 8 kap. 3 § 1 OSL. Där framgår att en uppgift för vilken sekretess gäller inte får röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om inte utlämnandet sker i enlighet med en särskild föreskrift i lag eller förordning. Den föreslagna paragrafen, 28 § LEV, om utbyte av uppgifter är en sådan särskild föreskrift som medför att sekretessen bryts. De uppgifter som ska lämnas ut vid en förfrågan i Eucaris lämnas endast till en nationell kontaktpunkt i ett annat land inom EU eller EES. Av artiklarna 23 och 27 i EETS-direktivet framgår att mottagaren ska säkerställa att personuppgifterna skyddas på ett korrekt sätt. Syftet med att lämna ut uppgifterna är att en svensk avgiftsupptagare, t.ex. Transportstyrelsen, ska kunna kräva betalning för en vägtull som ägaren eller innehavaren av det utländska fordonet är skyldig att betala. Mot den bakgrunden bedöms intresset av att uppgifterna lämnas ut väga tyngre än den enskildes intresse av skydd för uppgifterna. Det finns därmed inget hinder mot att införa en bestämmelse som bryter sekretessen för dessa uppgifter. Det förhåller sig däremot annorlunda med vissa uppgifter som ska lämnas som svar på en fråga från en utländsk kontaktpunkt. Om uppgifter om ägaren eller innehavaren av ett fordon är sekretessbelagda, t.ex. för att personen har skyddad identitet, väger intresset av att uppgifterna lämnas ut inte tyngre än intresset av skydd för uppgifterna. Sådana uppgifter ska därför inte lämnas ut till en utländsk kontaktpunkt. Sekretessen bör inte brytas i dessa fall. Behandling av uppgifter Uppgifterna i ett svar till en utländsk kontaktpunkt hämtas för Sveriges del från vägtrafikregistret. Den utländska kontaktpunkten ska få direkt tillgång till uppgifterna via Eucaris vilket bör framgå av LEV. Utlämnandet av uppgifter ska ske med stöd av en EU-rättsakt och omfattas därmed av ändamålet för behandling av personuppgifter i 2 kap. 17 § 3 VTDL. Att uppgifterna får lämnas ut till en utländsk aktör framgår av 5 kap. 15 § VTDF. Enligt 5 kap. 16 § 1 g och h VTDF får uppgifter hämtas från ett utländskt personregister i samband med ett ärende om trängselskatt och infrastrukturavgifter. Det finns alltså redan stöd för den behandling av personuppgifter som uppgiftsutbytet medför. Vid en sökning efter uppgifter får enligt artikel 23.3 endast det aktuella fordonets fullständiga registreringsnummer användas som sökbegrepp, alltså inte en del av ett registreringsnummer. En utländsk kontaktpunkt söker uppgifter i vägtrafikregistret via Eucaris. Av 4 kap. 1 § 1 och bilaga 1 till VTDF framgår redan att sökningar i uppgifter som rör fordon ska göras med hjälp av fordonets fullständiga registreringsnummer. Sökningarna ska utföras i enlighet med de förfaranden i fråga om datasäkerhet och tekniska villkor för informationsutbytet som framgår av kapitel 3 punkterna 2 och 3 i bilagan till rådets beslut 2008/616/RIF av den 23 juni 2008 om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet, det s.k. Prümrådsbeslutet (se artikel 23.3 i EETS-direktivet). Transportstyrelsen hanterar redan i dag utbyte av uppgifter om fordon enligt Prümrådsbeslutet och tillämpar alltså redan beslutet och dess bilagor. Samma förfarande kommer att tillämpas även i fråga om utbyte av uppgifter enligt EETS-direktivet. Artikel 25 i EETS-direktivet är av dataskyddsrättslig karaktär och reglerar behandling av de uppgifter som den nationella kontaktpunkten får genom informationsutbytet med andra länder. Artikeln reglerar i detta avseende när uppgifter får lämnas ut till en aktör som ansvarar för att ta ut en vägtull, hur uppgifterna får användas och när de ska raderas. Detta regleras lämpligen genom förordning och, vid behov, genom myndighetsföreskrifter. I LEV bör därför regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges möjlighet att meddela föreskrifter om behandlingen av uppgifter som har inhämtats från andra länder. För svensk del kommer det i stor utsträckning att vara Transportstyrelsen som behöver få del av uppgifter för att kunna underrätta utländska fordonsägare om en skyldighet att betala en vägtull. Enligt lagen om trängselskatt och förordningen om infrastrukturavgifter på väg har den skatt- eller avgiftsskyldige möjlighet att begära omprövning av Transportstyrelsens beslut om trängselskatt eller infrastrukturavgift inom 60 dagar från beslutet. Omprövningsbeslutet kan därefter överklagas. För att dessa prövningar ska kunna ske måste uppgifterna i vägtrafikregistret finnas kvar en viss tid efter beslutet. Detta gäller även om skatten eller avgiften har betalats. Av 3 kap. 6 och 8 §§ VTDF framgår därför att uppgifter om trängselskatt och infrastrukturavgifter ska gallras först när det inte längre är möjligt att begära omprövning av eller överklaga ett beslut. Som tidigare nämnts är EETS-direktivets bestämmelser om informationsutbyte skrivna för situationen att en underlåtenhet att betala en vägtull redan har uppstått. Av skäl 51 i EETS-direktivet framgår att möjligheten att lämna ut uppgifter till en aktör som tar ut en vägtull främst är avsedd för situationer då en betalning till den aktören leder till att ett myndighetsförfarande med sanktioner inte behöver inledas över huvud taget. Vidare är syftet med bestämmelserna om radering av uppgifter att säkerställa ett korrekt skydd av personuppgifter. Mot den bakgrunden, och eftersom Sverige bedöms få tillämpa direktivet även för en underrättelse om betalningsskyldighet, bör direktivet inte hindra att gallring av uppgifter som Transportstyrelsen har fått om utländska ägare eller innehavare av fordon följer bestämmelserna om gallring av uppgifter i vägtrafikregistret. Dessa bestämmelser säkerställer ett fullgott skydd av de personuppgifter som erhållits. Av förordning bör det därför framgå att bestämmelserna om gallring i vägtrafikdatalagen (2019:369) och vägtrafikdataförordningen (2019:382) ska gälla för uppgifter som har registrerats i vägtrafikregistret. Uppföljning av en obetald vägtull Om uppgifter har inhämtats för att kunna underrätta den berörda väganvändaren om skyldigheten att betala en vägtull och denne inte betalar vägtullen, ska enligt artikel 1.6 i EETS-direktivet alla uppföljningsförfaranden som rör betalningsskyldigheten hanteras av en myndighet. Detta bör framgå av LEV. En ny paragraf, 30 § LEV, med denna innebörd föreslås därför. 5.11 Behandling av personuppgifter Regeringens förslag: Sådana uppgifter om ett fordon eller en ägare eller innehavarare av ett fordon som har erhållits genom förfarandet för informationsutbyte med ett annat land ska endast få behandlas för att identifiera ett fordon eller en ägare eller innehavare av ett fordon i syfte att ta ut eller driva in vägtullar. Detta ska även gälla för uppgifter som en avgiftsupptagare har fått från en EETS-betalningsförmedlare, om avgiftsupptagaren även är betalningsförmedlare. Endast sådana uppgifter som anges i bilaga I till EETS-direktivet ska få utbytas med andra länder. En avgiftsupptagare eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar ska vara personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som verksamheten innebär. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Artikel 27 i EETS-direktivet innehåller bestämmelser om dataskydd, dvs. bestämmelser om hur personuppgifter får behandlas inom ramen för direktivet. LEV innehåller redan i dag vissa bestämmelser om personuppgiftsbehandling. Att personuppgifter ska behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning, lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, här benämnd dataskyddslagen, och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen framgår av 25 § första stycket LEV. Av 25 § andra stycket LEV framgår att en avgiftsupptagare är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som underrättelser till betalningsförmedlare om godkända färdvägsdeklarationer för deras användare innebär. En betalningsförmedlare är enligt tredje stycket i samma paragraf personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som verksamheten innebär. 25 § LEV föreslås ändra beteckning till 31 §. Vidare finns i 26 och 27 §§ LEV, som föreslås ändra beteckning till 34 och 35 §§, bestämmelser om behandling av personuppgifter i vägtullsregistret. Enligt artikel 27.1 i direktivet ska EU:s dataskyddsförordning tillämpas på behandling av personuppgifter enligt EETS-direktivet. Bestämmelserna i kapitel 3 i EU:s dataskyddsförordning om den registrerades rättigheter, bl.a. tillgången till information och rätten till rättelse och radering, gäller alltså för denna behandling. Om den registrerade har synpunkter på en behandling av personuppgifter, finns det möjlighet att lämna in klagomål till tillsynsmyndigheten, Integritetsskyddsmyndigheten, i enlighet med kapitel 6 i EU:s dataskyddsförordning och kapitel 6 i dataskyddslagen. Enligt artikel 82 i EU:s dataskyddsförordning och 7 kap. 1 § dataskyddslagen har den registrerade möjlighet att begära ersättning från den personuppgiftsansvarige eller ett personuppgiftsbiträde för en skada som har orsakats av en felaktig personuppgiftsbehandling. I 7 kap. dataskyddslagen finns även bestämmelser om överklagande av personuppgiftsansvariga myndigheters och tillsynsmyndighetens beslut. Mot den bakgrunden bedöms artiklarna 27.1, 27.2 andra stycket och 27.4 redan vara genomförda i svensk rätt. Av 31 § andra stycket LEV bör det dock framgå att personuppgiftsansvaret för en avgiftsupptagare eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar ska omfatta all behandling av personuppgifter som verksamheten innebär och inte, som i dag, endast behandling av personuppgifter i samband med vissa underrättelser. Av artikel 27.2 a framgår att behandlingen av personuppgifter vid ett informationsutbyte enligt artiklarna 23-25 i EETS-direktivet ska begränsas till de uppgifter som anges i bilaga I till direktivet. Detta bör framgå av den föreslagna 28 § första stycket LEV. Genom denna bestämmelse genomförs artikel 27.2 a. Enligt artikel 27.2 b ska det säkerställas att personuppgifterna är riktiga och uppdaterade och att en begäran om rättelse eller radering hanteras utan onödigt dröjsmål. Uppgifter om fordon och ägare eller innehavare av fordon registreras i vägtrafikregistret, se bilaga 1 avsnitt 1 och 2 till VTDF. Detsamma gäller sådana uppgifter som behövs för att Transportstyrelsen ska kunna ta ut infrastrukturavgifter och trängselskatt, se bilaga 1 avsnitt 4 och 5 till VTDF. Om ett beslut om trängselskatt ska omprövas eller om det överklagas, kommer uppgifter om fordon och ägare eller innehavare av dessa eller EETS-väganvändare, liksom övriga uppgifter som behövs för prövningen, även att föras in i beskattningsdatabasen. Transportstyrelsen ansvarar för vägtrafikregistret. Myndighetens behandling av personuppgifter på vägtrafikområdet, bl.a. behandlingen i vägtrafikregistret, regleras i EU:s dataskyddsförordning, dataskyddslagen (2018:218) och vägtrafikdatalagen (2019:269). Skatteverket ansvarar för beskattningsdatabasen, och myndighetens behandling av personuppgifter i denna databas regleras i EU:s dataskyddsförordning, dataskyddslagen (2018:218) och lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. Bestämmelserna i artikel 5.1 d i EU:s dataskyddsförordning om att uppgifter ska vara riktiga och uppdaterade gäller alltså i fråga om uppgifterna i både vägtrafikregistret och beskattningsdatabasen. Även bestämmelserna om rätten till rättelse och radering är som huvudregel tillämpliga. I fråga om rättelse av en uppgift om vem som är registrerad ägare till ett fordon i vägtrafikregistret, gäller dock den registrerades rätt till rättelse i artikel 16 i EU:s dataskyddsförordning enbart i den utsträckning som rättelse kan ske utan skada för någon annans rättigheter eller friheter, se 2 kap. 19 § VTDL. Inskränkningen i rätten till rättelse har gjorts i enlighet med artikel 23 i EU:s dataskyddsförordning. Med stöd av artikel 23 har det också införts ett undantag från rätten till rättelse och radering av uppgifter i beskattningsdatabasen i 3 kap. 2 a § lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. Undantaget blir aktuellt när personuppgifter behandlas enligt lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. Även den automatiserade behandling av personuppgifter som en EETS-betalningsförmedlare utför omfattas av bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning. Bestämmelser som genomför artikel 27.2 b finns alltså redan. Tidsgränser för lagring av personuppgifter ska fastställas enligt artikel 27.2 c. Som direktivet får förstås avses här tidsgränser för lagring av sådana uppgifter som har inhämtats genom informationsutbyte med andra länders kontaktpunkter enligt artikel 23 i direktivet. De uppgifter som Transportstyrelsen inhämtar läggs in i vägtrafikregistret som underlag för uttag av trängselskatt eller infrastrukturavgifter. Bestämmelser om gallring av uppgifter om trängselskatt och infrastrukturavgifter finns i 3 kap. 6 och 8 §§ VTDF. Sådana uppgifter ska gallras ur vägtrafikregistret om skatten eller avgiften har betalats och omprövning inte har begärts av beslut varigenom skatten, avgiften eller en eventuell försenings- eller tilläggsavgift som är hänförlig till skatten eller avgiften har påförts. Uppgifterna ska gallras en vecka efter utgången av fristen för begäran om omprövning eller, om skatten eller avgiften har betalats först vid en senare tidpunkt, när betalning har skett. Om omprövning av ett beslut om skatt eller avgift har begärts, ska uppgifterna i vägtrafikregistret gallras när begäran eller ett överklagande slutligt har prövats. Om skatten eller avgiften inte har betalats, ska uppgifterna gallras när fordringen har preskriberats. Uppgifter och handlingar i beskattningsdatabasen ska enligt 2 kap. 11 § lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet som huvudregel gallras senast sju år efter utgången av det kalenderår då den beskattningsperiod som uppgifterna eller handlingarna kan hänföras till gick ut. Av avsnitt 5.10 framgår att förutsättningarna för den nationella kontaktpunkten att behandla uppgifter som har inhämtats genom informationsutbytet enligt artikel 23 i EETS-direktivet för att lämna ut dem till en aktör som ansvarar för att ta ut en vägtull bör regleras i förordning. Även de tidsgränser för hur länge en avgiftsupptagare eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar ut en vägtull får lagra personuppgifter som har erhållits genom informationsutbytet enligt artikel 23 bör regleras i förordning. Bestämmelserna i 3 kap. 6 och 8 §§ VTDF, 2 kap. 11 § lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och den förordningsreglering som nämns ovan bedöms sammantagna genomföra kravet på en tidsgräns för lagring av personuppgifter enligt artikel 27.2 c. Personuppgifter som behandlas enligt direktivet får enligt artikel 27.2 c andra stycket endast användas för vissa ändamål. Uppgifter får enligt punkt a behandlas för att en EETS-betalningsförmedlare ska kunna lämna uppgifter till en avgiftsupptagare om ett fordon eller en ägare eller innehavare av ett fordon som misstänks vara inblandad i en underlåtelse att betala en vägtull. Av artikel 5.8 och skäl 17 framgår att uppgifterna endast får användas i syfte att få betalt för en vägtull. Personuppgifter får även behandlas vid ett informationsutbyte enligt artiklarna 23 och 24, i syfte att identifiera det fordon eller ägaren eller innehavaren av det fordon för vilket en underlåtenhet att betala vägtull har konstaterats. Med stöd av artikel 1.5 får de uppgifter som får behandlas enligt artiklarna 5.8, 23 och 24 även behandlas för att kunna underrätta den betalningsskyldige om skyldigheten att betala en vägtull. För att genomföra direktivet i denna del föreslås en ny paragraf, 32 § LEV. Av paragrafen bör det framgå att personuppgifter som har erhållits genom förfarandet för informationsutbyte med ett annat land eller som en avgiftsupptagare har fått från en EETS-betalningsförmedlare bara får behandlas för de angivna ändamålen, dvs. i syfte att ta ut eller driva in vägtullar. Begränsningen av behandling av uppgifter enligt artikel 5.8 gäller dock endast i fråga om en aktör som både är avgiftsupptagare och betalningsförmedlare, vilket bör framgå av lagen. 5.12 Förfarandet vid beslut om en vägtull 5.12.1 Betalningsskyldighet och ändring av beslut Regeringens förslag: En EETS-betalningsförmedlare ska i stället för den skatt- eller avgiftsskyldige vara betalningsskyldig för en vägtull som avser ett fordon och ett vägtullsområde som omfattas av ett avtal med en EETS-väganvändare den dag då skattskyldigheten eller avgiftsplikten för vägtullen inträder. I fråga om trängselskatt ska skattskyldigheten vara fristående från betalningsskyldigheten. Om mer än en person eller EETS-betalningsförmedlare har blivit betalningsskyldig för samma bil under en kalendermånad, ska ett beslut om trängselskatt fattas avseende varje betalningsskyldig. Tilläggsavgift ska inte tas ut vid för sen betalning av trängselskatt om den skattskyldige har anlitat en EETS-betalningsförmedlare för betalning av skatten. Det som sägs om den skattskyldige i lagen om trängselskatt ska i vissa fall i stället tillämpas på EETS-väganvändaren eller EETS-betalningsförmedlaren, när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för skatten. Regeringens bedömning: En eventuell återbetalning av skatt bör göras till EETS-betalningsförmedlaren. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens. Promemorians förslag och bedömning skiljer sig åt i fråga om befrielse från och återbetalning av trängselskatt och omprövning och överklagande av vissa beslut. Remissinstanserna: Gernandt & Danielsson Advokatbyrå KB efterlyser ett klargörande av om en betalningsförmedlare tillhandahåller betaltjänsten penningöverföring, om betalningsförmedlaren tar över avgiftsupptagarens fordran på väganvändaren eller på vilken annan civilrättslig grund som väganvändaren betalar sin skuld till avgiftsupptagaren till en betalningsförmedlare. Skatteverket anser att det som sägs om den skattskyldige i lagen om trängselskatt i fråga om begäran om omprövning, ansökan om befrielse från eller återbetalning av skatt och överklagande i stället bör gälla EETS-väganvändaren, när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för skatten. Vidare anser verket att en eventuell återbetalning av skatt ska ske till EETS-betalningsförmedlaren och inte till den skattskyldige. Enligt verket är det önskvärt med ett lagreglerat påtryckningsmedel om en betalningsförmedlare inte betalar skatten i tid och att det klargörs vem som kan begära anstånd med betalning av skatt. Transportstyrelsen framför liknande synpunkter som Skatteverket i fråga om omprövning av beslut och återbetalning av skatt. Skälen för regeringens förslag och bedömning Betalningsskyldighet Enligt artikel 2.10 i EETS-direktivet avses med elektroniskt vägtullssystem inte enbart system som kräver att ett fordon är försett med en fordonsutrustning, t.ex. en transponder, utan även system där fordonets registreringsskylt fotograferas. Även en väganvändare som inte har behov av en fordonsutrustning kan träffa avtal med en betalningsförmedlare om betalning av vägtullar. Det gäller exempelvis en väganvändare som endast vill köra i Sverige, där det för närvarande saknas vägtullssystem som kräver fordonsutrustning. Bestämmelserna om betalningsskyldighet i 17 § LEV behöver anpassas till detta. En EETS-betalningsförmedlares betalningsskyldighet ska alltså inte vara kopplad till om ett fordon har en fordonsutrustning eller inte, utan till om ett fordon omfattas av ett avtal mellan en EETS-betalningsförmedlare och en EETS-väganvändare eller inte. Betalningsskyldigheten gäller vidare enbart för vägtullar som tas ut i vägtullsområden som omfattas av avtalet. Endast sådana vägtullsområden som EETS-betalningsförmedlaren har rätt att tillhandahålla vägtullstjänster i enligt ett avtal med avgiftsupptagaren för området kan omfattas av avtalet med EETS-väganvändaren. Även den begränsningen av betalningsskyldigheten bör framgå av 17 § LEV. Det skulle kunna inträffa att avtal med två olika EETS-betalningsförmedlare gäller under samma dag om en EETS-väganvändare byter betalningsförmedlare. För beslut om trängselskatt är det av betydelse att betalningsskyldigheten inte delas mellan flera personer under samma dag, bl.a. med hänsyn till den s.k. flerpassageregeln. Endast en EETS-betalningsförmedlare bör därför kunna bli betalningsskyldig för en viss bil under en viss dag. Betalningsskyldigheten bör därför gälla från och med den dag då ett avtal om att utföra vägtullstjänster har träffats mellan en EETS-betalningsförmedlare och en EETS-väganvändare. Vid ett byte av betalningsförmedlare blir det alltså det sist träffade avtalet som gäller den dag då bytet sker. Om en EETS-väganvändare har anlitat en EETS-betalningsförmedlare, är betalningsförmedlaren alltså betalningsskyldig för trängselskatt som fordonsägaren är skattskyldig för. En upplysning om detta bör finnas i lagen om trängselskatt. Skattskyldig för trängselskatt är enligt 8 § lagen om trängselskatt ägaren av en skattepliktig bil. Detta bör inte ändras. För att tydliggöra att den skattskyldige inte alltid är ansvarig för den faktiska inbetalningen av skatten bör däremot en bestämmelse om betalningsskyldighet införas. Av bestämmelsen bör det framgå att den som är skattskyldig som huvudregel även är betalningsskyldig. Detta gäller dock inte när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för skatten enligt 17 § LEV. Att en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt när det finns ett avtal med en EETS-väganvändare regleras alltså i lag. Förhållandet mellan EETS-betalningsförmedlaren och EETS-väganvändaren regleras i ett civilrättsligt avtal om utförande av vägtullstjänster. Av den nya 18 § LEV framgår att en avgiftsupptagare ska låta en EETS-betalningsförmedlare som tillhandahåller vägtullstjänster i avgiftsupptagarens vägtullsområde kräva betalning för en vägtull av EETS-väganvändaren. Kravet ska framställas i avgiftsupptagarens namn och på dennes uppdrag, om avgiftsupptagaren begär det. Enligt den nya 19 § LEV sker väganvändarens betalning av vägtullen till EETS-betalningsförmedlaren med befriande verkan, se avsnitt 5.6. Huruvida det, som Gernandt & Danielsson Advokatbyrå KB berör, finns andra regler än de som framgår av EETS-direktivet som är tillämpliga på de vägtullstjänster som en EETS-betalningsförmedlare tillhandahåller, är en fråga för rättstillämpningen att ta ställning till. De villkor som, utöver de som framgår av LEV, gäller mellan EETS-betalningsförmedlaren och avgiftsupptagaren överlämnas till parterna att komma överens om. Som regel ska ett beslut per månad fattas för varje skattepliktig bil. Undantag gäller om mer än en person under en kalendermånad har blivit skattskyldig för samma bil. I ett sådant fall ska ett beslut fattas för varje skattskyldig person. På motsvarande sätt bör flera skattebeslut fattas för en kalendermånad om mer än en person eller EETS-betalningsförmedlare under denna månad har blivit betalningsskyldig för samma bil. För den skattskyldige bör då ett beslut avseende varje betalningsskyldig fattas. Det kan förväntas att en EETS-betalningsförmedlare betalar de vägtullar som förmedlaren ansvarar för i tid. Om betalningsförmedlaren inte skulle fullgöra sitt åtagande är det, som regeringen framhållit i budgetpropositionen 2015 (prop. 2014/15:1 utg.omr. 22 s. 72), inte något som ska drabba den enskilde. Tilläggsavgift bör därför inte tas ut av en fordonsägare som betalar sin trängselskatt via en EETS-betalningsförmedlare. Till skillnad från Skatteverket bedömer regeringen att det inte heller är lämpligt att påföra betalningsförmedlaren en tilläggsavgift. I likhet med det som anfördes i nämnda proposition bör sanktioner för det fall en EETS-betalningsförmedlare inte sköter sina åtaganden i förhållande till en avgiftsupptagare regleras i parternas avtal. Att en tilläggsavgift inte ska tas ut när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt bör framgå av lagen om trängselskatt. Ändring av beslut När trängselskatt betalas via en EETS-betalningsförmedlare uppkommer, som Skatteverket påpekar, frågan vem som har rätt att ansöka om anstånd med betalning av skatten. De bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244) som det i fråga om anstånd med betalning av skatt hänvisas till i 17 § lagen om trängselskatt avser den som är skyldig att betala skatt eller avgift. När en EETS-väganvändare har träffat avtal med en EETS-betalningsförmedlare är betalningsförmedlaren betalningsskyldig för skatten och bör därmed även vara den som kan ansöka om anstånd med betalningen. EETS-betalningsförmedlaren bör då även kunna överklaga ett sådant beslut, vilket bör framgå av lagen om trängselskatt. Om EETS-väganvändaren skulle behöva anstånd med betalningen av sin skuld till EETS-betalningsförmedlaren eller ifrågasätta skulden, är det en fråga som får lösas mellan dem. En annan fråga är vem som bör kunna begära omprövning av och överklaga ett beslut om trängselskatt och ansöka om befrielse från eller återbetalning av trängselskatt och överklaga ett sådant beslut, när en EETS-betalningsförmedlare har anlitats. Det är EETS-väganvändaren som träffar avtalet med EETS-betalningsförmedlaren om att få tillgång till EETS. Sannolikt kommer väganvändaren i de allra flesta fall att vara samma person som den skattskyldige. Det kan dock förekomma att den skattskyldiges bil, med dennes tillåtelse, används av någon annan än den skattskyldige. Om användaren i en sådan situation anlitar en EETS-betalningsförmedlare för betalningen av trängselskatt, kommer den skattskyldige och EETS-väganvändaren att vara olika personer. I fråga om utländska fordon kan situationen uppstå att varken Skatteverket, Transportstyrelsen eller EETS-betalningsförmedlaren vet vem den skattskyldige är. Om Skatteverket på eget initiativ beslutar om återbetalning av trängselskatt eller omprövar ett beslut om skatt, vet myndigheten alltså inte till vem beslutet ska skickas. Det är vidare EETS-väganvändaren, som inte alltid är den skattskyldige, som kan ha ett intresse av att t.ex. begära omprövning av ett beslut om skatt. Det är mest troligt att det är EETS-väganvändaren som har kört bilen så att skattskyldighet har inträtt. Även om EETS-väganvändaren inte är skattskyldig så är han eller hon betalningsskyldig i förhållande till EETS-betalningsförmedlaren för ett belopp som motsvarar den beslutade trängselskatten. Det är också EETS-väganvändaren som har kännedom om de förhållanden som har betydelse för att bedöma om det finns skäl att t.ex. begära omprövning av beslutet om skatt. En begäran om t.ex. omprövning av ett beslut om trängselskatt skulle kunna hanteras genom att EETS-väganvändaren får en fullmakt från den skattskyldige eller genom att den skattskyldige på annat sätt agerar för EETS-väganvändarens räkning. En sådan ordning framstår dock inte som önskvärd, särskilt inte för den skattskyldige som i praktiken inte är direkt berörd av de beslut om skatt som fattas när någon annan är EETS-väganvändare. Ett beslut om trängselskatt bör vidare anses angå en EETS-väganvändare på ett sådant sätt att användaren bör kunna ges rätt att begära omprövning av och överklaga beslutet om det har gått honom eller henne emot (jfr 42 § förvaltningslagen [2017:900]). Regeringen delar därför Skatteverkets och Transportstyrelsens uppfattning att det är EETS-väganvändaren, oavsett om denne är skattskyldig eller inte, som bör kunna begära omprövning av och överklaga ett beslut om skatt och ansöka om befrielse från eller återbetalning av skatt och överklaga ett sådant beslut. Den skattskyldige bedöms inte påverkas negativt av en sådan ordning, eftersom han eller hon inte är betalningsskyldig för skatten. Som framgår av avsnitt 5.14 ska skatt som en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för inte heller räknas in i den skuld som kan medföra användningsförbud för den skattskyldiges bil. När en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatten bör alltså det som sägs om den skattskyldige i lagen om trängselskatt i vissa fall i stället tillämpas på EETS-väganvändaren. Det gäller i fråga om en begäran om omprövning och överklagande av ett beslut om skatt och en ansökan om befrielse från eller återbetalning av skatt och överklagande av ett sådant beslut. Återbetalning av skatt Om det blir fråga om återbetalning av skatt, uppkommer frågan till vem återbetalningen ska ske, EETS-betalningsförmedlaren, den skattskyldige eller EETS-väganvändaren, om denne inte är samma person som den skattskyldige. En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut om trängselskatt inverkar inte på skyldigheten att betala skatten. Eftersom en EETS-betalningsförmedlare alltså kommer att behöva betala skatten i avvaktan på den slutliga prövningen, är det rimligt att tro att förmedlaren även kommer att kräva betalt av sin kund. Det talar för att återbetalning inte ska ske till EETS-betalningsförmedlaren, utan till den skattskyldige eller EETS-väganvändaren. Som Skatteverket och Transportstyrelsen påpekar är den skattskyldige och EETS-väganvändaren inte alltid samma person. Om en EETS-betalningsförmedlare har anlitats, känner myndigheterna inte alltid till vem den skattskyldige eller EETS-väganvändaren är. I en sådan situation vet myndigheterna alltså inte till vem återbetalning ska ske. Med hänsyn till det och till att det är EETS-betalningsförmedlaren som har betalat skatten anser regeringen att det sammantaget är mest lämpligt att en eventuell återbetalning av skatt sker till EETS-betalningsförmedlaren. Denne får i sin tur reglera betalningen i förhållande till EETS-väganvändaren. 5.12.2 Underrättelse om beslut Regeringens förslag: Ett beslut om trängselskatt som en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för ska skickas till betalningsförmedlaren i stället för till den skattskyldige. Detsamma gäller sådana omprövningsbeslut och beslut om befrielse från eller återbetalning av trängselskatt som beskattningsmyndigheten fattar på eget initiativ. I fråga om andra beslut som avser trängselskatt ska betalningsförmedlaren underrättas om beslutet om detta påverkar betalningen av trängselskatt som betalningsförmedlaren är betalningsskyldig för. När ett beslut om trängselskatt eller infrastrukturavgift skickas till en EETS-betalningsförmedlare, ska betalningsförmedlarens faktura till EETS-väganvändaren innehålla uppgifter om hur myndighetens beslut kan omprövas eller överklagas. När en EETS-väganvändare underrättas om beskattningsmyndighetens beslut genom sin EETS-betalningsförmedlare, ska tiden för överklagande av beslutet räknas från den dag då EETS-väganvändaren fick del av underrättelsen. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Promemorians förslag skiljer sig åt i fråga om till vem beslut som myndigheten fattar på eget initiativ ska skickas. Remissinstanserna: Skatteverket anser att beslut om omprövning som myndigheten fattar på eget initiativ ska skickas till EETS-betalningsförmedlaren. Skälen för regeringens förslag Vem ska underrättas om ett beslut? Enligt lagen om trängselskatt och förordningen om infrastrukturavgifter på väg fattar Transportstyrelsen för Skatteverkets räkning beslut om trängselskatt och för Trafikverkets räkning beslut om infrastrukturavgifter. Enligt 33 § förvaltningslagen (2017:900) ska en myndighet som meddelar ett beslut i ett ärende så snart som möjligt underrätta den som är part om det fullständiga innehållet i beslutet, om det inte är uppenbart obehövligt. Om parten får överklaga beslutet, ska han eller hon även underrättas om hur det går till. Av avsnitt 5.4.1 framgår att regeringen anser att Transportstyrelsen bör utses till avgiftsupptagare för allmänna vägar enligt EETS-direktivet, vilket innebär att Transportstyrelsen ansvarar för uttaget av trängselskatt och infrastrukturavgifter även enligt regelverket för elektroniska vägtullssystem. Utgångspunkten i direktivet är att en avgiftsupptagare inte ska ha någon direktkontakt med en EETS-väganvändare som har anlitat en EETS-betalningsförmedlare, utan all kontakt som avser vägtullstjänsten ska i de fallen ske med betalningsförmedlaren. Exempelvis ska krav på betalning av en vägtull riktas till EETS-betalningsförmedlaren och inte till EETS-väganvändaren. Detta innebär att avgiftsupptagaren inte bör skicka ett beslut om trängselskatt eller infrastrukturavgift till EETS-väganvändaren utan till dennes EETS-betalningsförmedlare. Enligt artikel 10.2 betalar nämligen EETS-väganvändaren en vägtull med befriande verkan till sin EETS-betalningsförmedlare. Det bör alltså införas en särskild ordning för underrättelser om beslut i dessa fall. Detta är möjligt eftersom det av 4 § förvaltningslagen framgår att lagen är subsidiär i förhållande till andra lagar och förordningar. Av lagen om trängselskatt bör det därför framgå att när en EETS-betalningsförmedlare har anlitats för betalning av skatten, ska ett beslut om trängselskatt inte skickas till den skattskyldige utan till EETS-betalningsförmedlaren. En motsvarande ordning bör införas för infrastrukturavgifter. En fråga blir då om en sådan ordning uppfyller kraven på rättssäkerhet för den enskilda EETS-väganvändaren, exempelvis rätten till domstolsprövning enligt artikel 6 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Förutom information om passager innehåller Transportstyrelsens beslut om skatt eller avgift en överklagandehänvisning. Vilka uppgifter som ska framgå av EETS-betalningsförmedlarens faktura regleras i artikel 2.6 i kommissionens genomförandeförordning. Något krav på vidarebefordran av eventuella bakomliggande beslut med överklagandehänvisning finns inte. I fråga om passager i transponderbaserade system får det förutsättas att betalningsförmedlaren kontrollerar att det finns korrekta färdvägsdeklarationer som styrker de passager som avgiftsupptagaren kräver betalt för. När det gäller system som använder automatisk avläsning av ett fordons registreringsskyltar bör betalningsförmedlaren i stället kontrollera att det registreringsnummer som avgiftsupptagaren har uppgett tillhör en av betalningsförmedlarens kunder. I fråga om automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt skulle det dock kunna inträffa att fel registreringsnummer noteras, t.ex. på grund av att skylten är smutsig eller är fastsatt med en skruv som gör att en bokstav eller siffra uppfattas fel. Inte heller i ett system som använder transponder kan det uteslutas att en passage kan registreras felaktigt. I avsnitt 5.12.1 föreslås att det är EETS-väganvändaren som ska kunna begära omprövning av och överklaga ett beslut om trängselskatt. För att säkerställa att EETS-väganvändaren ges praktisk möjlighet att göra detta bör en faktura från en EETS-betalningsförmedlare till EETS-väganvändaren, som baseras på ett myndighetsbeslut om en vägtull, innehålla vissa uppgifter. Av 8 § LEV bör det framgå att fakturan, utöver det som framgår av artikel 2.6 i kommissionens genomförandeförordning, ska innehålla uppgifter om hur myndighetens beslut kan omprövas och överklagas. Automatiserade beslut om infrastrukturavgift eller trängselskatt ska fattas senast den 20:e i kalendermånaden efter den månad som beslutet avser. Omprövning kan begäras senast 60 dagar efter dagen för det första beslut som fattats i frågan. Det bedöms därmed finnas tillräcklig tid för att EETS-betalningsförmedlaren ska hinna underrätta en EETS-väganvändare om ett beslut i sådan tid att omprövning kan begäras. Omprövningsbeslutet kan i sin tur överklagas inom tre veckor från den dag då EETS-väganvändaren fick del av beslutet. Som framgår nedan kommer ett omprövningsbeslut som en EETS-väganvändare initierat att skickas direkt till väganvändaren och inte till EETS-betalningsförmedlaren. En EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig gentemot avgiftsupptagaren för trängselskatt eller infrastrukturavgift oavsett om EETS-väganvändaren skulle bestrida EETS-betalningsförmedlarens faktura avseende skatten eller avgiften. Det ligger därmed i EETS-betalningsförmedlarens intresse att se till att EETS-väganvändaren har möjlighet att begära omprövning av och överklaga det bakomliggande beslutet om skatt eller avgift i tid. Det finns alltså incitament för EETS-betalningsförmedlaren att se till att EETS-väganvändaren får del av informationen om omprövning och överklagande. Mot den bakgrunden bedöms inte rättssäkerheten för enskilda påverkas på ett oacceptabelt sätt om en särskild ordning för underrättelser av det ursprungliga beslutet om trängselskatt förs in i lagen om trängselskatt. En sådan ordning bör därför införas. En annan fråga är hur underrättelser av övriga beslut enligt lagen om trängselskatt ska ske. Som framgår av avsnitt 5.12.1 ska tilläggsavgift inte tas ut när en EETS-betalningsförmedlare har anlitats. Några sådana beslut kommer alltså inte att skickas till betalningsförmedlaren. Det finns dock även andra beslut som kan fattas enligt lagen om trängselskatt, t.ex. omprövningsbeslut och beslut om befrielse från eller återbetalning av skatt. Dessa beslut kännetecknas av att de på olika sätt avser en ny prövning av ett tidigare fattat myndighetsbeslut. När den förnyade prövningen initieras av EETS-väganvändaren omfattas den inte direkt av den vägtullstjänst som en EETS-betalningsförmedlare tillhandahåller. Det är därför mindre lämpligt att skicka sådana beslut till en betalningsförmedlare. Besluten bör i stället skickas till EETS-väganvändaren. En förnyad prövning kan även initieras av beskattningsmyndigheten. Som framgår ovan är utgångspunkten i de fall en EETS-betalningsförmedlare har anlitats att myndigheten endast har kontakt med betalningsförmedlaren. Eftersom det innebär att myndigheten inte alltid känner till vem som är EETS-väganvändare så bedömer regeringen, liksom Skatteverket, att det i dessa fall är lämpligt att besluten skickas till betalningsförmedlaren och att denne underrättar EETS-väganvändaren om beslutet. I den mån ett beslut om trängselskatt som inte ska skickas till EETS-betalningsförmedlaren påverkar dennes betalningsskyldighet är det viktigt att betalningsförmedlaren får kännedom om beslutet. Den här typen av beslut bör därför skickas till EETS-väganvändaren, men med en underrättelse till EETS-betalningsförmedlaren. Underrättelsen till betalningsförmedlaren kan ske på olika sätt och behöver inte avse beslutet i dess helhet. Som framgår ovan anges i EETS-direktivet att en avgiftsupptagare inte ska ha någon direktkontakt med en EETS-väganvändare som har anlitat en EETS-betalningsförmedlare. Detta gäller i frågor som omfattas av den utförda vägtullstjänsten, främst förmedlingen av betalning från EETS-väganvändaren till avgiftsupptagaren. Direktivet hindrar därför inte en reglering som innebär att myndigheten kommunicerar direkt med EETS-väganvändaren när denne själv har begärt en justering av det bakomliggande myndighetsbeslutet. En avgiftsupptagare har i regel inte kännedom om ägare eller innehavare av fordon som är registrerade utomlands. Om ett beslut om skatt avser en bil som omfattas av ett avtal om betalningsförmedling, och beslutet ska skickas till betalningsförmedlaren, torde det inte vara nödvändigt att myndigheten tar reda på vem som är ägare eller innehavare av bilen. Beslutet får i stället avse ägaren av bilen med visst registreringsnummer, c/o betalningsförmedlaren. I de fall besluten ska skickas till EETS-väganvändaren har denne själv hört av sig till myndigheten och vill ha en ändring till stånd. Det kan i ett sådant fall förutsättas att personen också lämnar de uppgifter som krävs för att myndigheten ska kunna kontakta personen. Överklagandefrist En EETS-väganvändare har rätt att överklaga beslut som Skatteverket har fattat på eget initiativ, bl.a. beslut som avses i 15 och 15 a §§. Lagrådet ifrågasätter om den föreslagna ordningen för underrättelser av beslut, dvs. när EETS-väganvändaren underrättas om ett beslut genom sin EETS-betalningsförmedlare och inte genom Skatteverkets åtgärder, innebär att EETS-väganvändaren kan anses ha underrättats om beslutet i den mening som avses i 20 § lagen om trängselskatt. Enligt 44 § förvaltningslagen ska överklagande av ett beslut ha kommit in till beslutsmyndigheten inom tre veckor från den dag då den som överklagar fick del av beslutet genom den myndigheten. I förhållande till motsvarande bestämmelse i 1986 års förvaltningslag har det lagts till att den som överklagar beslutet ska ha fått del av detsamma genom beslutsmyndigheten. I författningskommentaren anges att det är tidpunkten när den enskilde underrättades om beslutet genom beslutsmyndighetens åtgärder som är avgörande för beräkningen av fristen. Där anges också att någon ändring i sak i förhållande till innebörden av motsvarande reglering i 1986 års lag inte är avsedd (prop. 2016/17:180 s. 335). 20 § lagen om trängselskatt är utformad på samma sätt som bestämmelsen i 1986 års förvaltningslag. Det har inte skett någon ändring av 20 § lagen om trängselskatt med anledning av 44 § förvaltningslagen. Som Lagrådet påpekar bör dock paragrafen i lagen om trängselskatt tolkas i enlighet med motsvarande bestämmelse i förvaltningslagen. I en ny paragraf, 22 d, i lagen om trängselskatt bör det därför klargöras när tidsfristen för en EETS-väganvändares överklagande av ett beslut enligt 20 § börjar löpa i de fall EETS-väganvändaren får del av beslutet via sin EETS-betalningsförmedlare. Fristen bör då börja löpa när EETS-väganvändaren via sin EETS-betalningsförmedlare får information om myndighetens beslut och hur det kan överklagas i enlighet med 8 § LEV. 5.13 Verkställighet Regeringens bedömning: Bestämmelserna om verkställighet i lagen om trängselskatt bör tillämpas även när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för skatten. En EETS-betalningsförmedlare bör kunna ansöka om betalningsföreläggande för en fordran som en EETS-väganvändare inte betalar. Promemorian innehåller inte någon motsvarande bedömning. Remissinstanserna: Kronofogdemyndigheten efterlyser ett klargörande av vad en EETS-betalningsförmedlare ska göra för att få verkställighet när en EETS-väganvändare inte betalar sin skuld till förmedlaren. Skatteverket önskar ett klargörande av om en fordran på en EETS-betalningsförmedlare ska lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning och om det då blir ett allmänt eller enskilt mål. Skälen för regeringens bedömning: Enligt 23 § lagen om trängselskatt ska trängselskatt som inte betalas i rätt tid lämnas för indrivning. Med anledning av Skatteverkets synpunkt bör det förtydligas att bestämmelsen är tillämplig även när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för skatten. Enligt 1 kap. 6 § utsökningsbalken handläggs ett mål som allmänt mål bl.a. om det avser uttagande av skatt som staten har rätt till. Att en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för skatten ändrar inte det förhållandet. Inom ramen för EETS ingår en EETS-betalningsförmedlare och en EETS-väganvändare ett civilrättsligt avtal om utförande av vägtullstjänster. Avtalet ska bl.a. innebära att EETS-betalningsförmedlaren har rätt att ta upp en vägtull från EETS-väganvändaren och att väganvändaren därmed ska betala de fakturor som EETS-betalningsförmedlaren tillställer väganvändaren. Fakturorna motsvarar bl.a. den trängselskatt som EETS-betalningsförmedlaren är betalningsskyldig för, men som avser EETS-väganvändarens passager. Fakturorna avser däremot inte skatten som sådan, utan den betalas av EETS-betalningsförmedlaren till avgiftsupptagaren oberoende av EETS-väganvändarens betalning till EETS-betalningsförmedlaren. Av 18 § LEV, som föreslås ändra beteckning till 19 §, framgår också att EETS-väganvändarens betalning till EETS-betalningsförmedlaren sker med befriande verkan. Mot den bakgrunden, och med hänvisning till Kronofogdemyndighetens synpunkt, anser regeringen att en EETS-betalningsförmedlares fordran på en EETS-väganvändare bör anses vara förlikningsbar. EETS-betalningsförmedlaren kan alltså ansöka om betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning om en EETS-väganvändare inte skulle betala sin skuld till förmedlaren. Målet handläggs då som ett enskilt mål hos Kronofogdemyndigheten. Därav följer att preskriptionstiden för fordringen löper enligt bestämmelserna i preskriptionslagen (1981:130). 5.14 Användningsförbud Regeringens förslag: Skatt eller avgift som en betalningsförmedlare är skyldig att betala ska inte räknas in i ett skuldbelopp som ligger till grund för ett förbud att använda en bil. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt 18 a § lagen om trängselskatt och 14 § lagen om infrastrukturavgifter på väg får en skatte- respektive avgiftspliktig bil inte användas om trängselskatt respektive infrastrukturavgift eller avgifter för sen betalning av sådan skatt eller avgift inte har betalats. Användningsförbudet inträder dock först när den totala skulden uppgår till mer än 5 000 kronor och har varit obetald under minst sex månader. Vidare ska vissa skulder inte ligga till grund för ett användningsförbud. Enligt den föreslagna ändringen i 17 § LEV är utgångspunkten att en EETS-betalningsförmedlare tar över betalningsansvaret från den skatt- eller avgiftsskyldige. EETS-väganvändaren betalar vägtullen med befriande verkan till sin betalningsförmedlare, se den föreslagna nya 19 § LEV. Om EETS-betalningsförmedlaren inte skulle fullgöra sin betalningsskyldighet, är det inget som ska drabba EETS-väganvändaren eller den skatt- eller avgiftsskyldige fordonsägaren, om denne inte är samma person som väganvändaren. I den totala avgiftsskuld som ska ligga till grund för ett användningsförbud bör därför inte räknas in skatt eller avgift som en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala enligt 17 § LEV. 5.15 Infrastrukturavgifter på Svinesundsförbindelsen Regeringens förslag: Särskilda regler ska inte gälla för beräkning av infrastrukturavgifter för färd på Svinesundsförbindelsen. Promemorian innehåller inte något motsvarande förslag. Skälen för regeringens förslag: Den 19 februari 2021 undertecknade Sveriges och Norges regeringar ett avtal om avveckling av avgiftssystemet för färd med motorfordon på den nya Svinesundsförbindelsen. I enlighet med avtalet tas avgifter inte ut sedan den 15 mars 2021 kl.14.00. Enligt 5 § tredje stycket lagen om infrastrukturavgifter på väg behöver infrastrukturavgifter som tas ut för färd på bron på Europaväg 6 över Svinesund inte baseras på den tidsperiod som anges i paragrafens andra stycke, så länge det ursprungliga avgiftssystemet på bron används och inte ändras i väsentlig omfattning. Eftersom avgiftssystemet på bron inte längre används, är regleringen i nämnda tredje stycke inte längre aktuell och bör tas bort. 6 Ikraftträdande Regeringens förslag: De föreslagna bestämmelserna ska träda i kraft den 1 juli 2022. Promemorians förslag skiljer sig från regeringens förslag på så sätt att det i promemorian föreslås att bestämmelserna ska träda i kraft den 1 januari 2022. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska enligt EETS-direktivet sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 19 oktober 2021. Lagändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 juli 2022. Kommissionen inledde 2021 ett överträdelseärende mot Sverige om för sent genomförande av direktiv (EU) 2019/520. Sverige tog emot en formell underrättelse från kommissionen den 25 november 2021 (SB2021/01410). Den formella underrättelsen besvarades den 18 januari 2022. 7 Konsekvenser 7.1 Avgiftsupptagare, betalningsförmedlare och EETS-väganvändare Regeringens bedömning: För avgiftsupptagare innebär förslagen bl.a. att de ska tillhandahålla en s.k. testmiljö och betala ersättning till en EETS-betalningsförmedlare. Förslagen innebär relativt stora lättnader för en EETS-betalningsförmedlare. Förmedlaren behöver t.ex. inte längre ingå avtal med avgiftsupptagare i samtliga vägtullsområden som omfattas av direktivet. Det är svårt att i dagsläget bedöma hur marknaden för betalningsförmedlare kommer att utvecklas. För EETS-väganvändare får förslagen positiva effekter i form av minskad administration om en EETS-betalningsförmedlare anlitas. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning Konsekvenser för avgiftsupptagare Ett elektroniskt vägtullssystem enligt EETS-direktivet innefattar, till skillnad från motsvarande definition i EFC-direktivet, även system för uttag av vägtullar genom automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt. Det innebär för Sveriges del att såväl systemen för trängselskatt i Göteborg och Stockholm som systemen för infrastrukturavgifter på Motalabron och Sundsvallsbron omfattas av definitionen. Avgiftsupptagare för dessa system blir alltså skyldiga att på icke-diskriminerande grunder godta alla EETS-betalningsförmedlare som uppfyller villkoren i avgiftsupptagarens områdesdeklaration. Avgiftssystemet på Öresundsbron omfattas sedan tidigare av lagstiftningen på området. För det fall en avgiftsupptagare i sin områdesdeklaration kräver att någon form av teknisk fordonsutrustning ska användas, t.ex. för att identifiera fordonet, ska avgiftsupptagaren tillhandahålla en testmiljö där en EETS-betalningsförmedlare eller ett ombud för denne kan kontrollera om viss fordonsutrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Detta är ett nytt krav som EETS-direktivet ställer på avgiftsupptagaren. Konsekvensen för den enskilda avgiftsupptagaren bedöms dock som ringa. Eftersom det ligger i avgiftsupptagarens intresse att genom test säkerställa att aktuell fordonsutrustning fungerar i det aktuella vägtullsområdet så är det rimligt att tro att denne skulle ha utvecklat en testmiljö även utan ett formellt krav på en sådan. Avgiftsupptagaren får dessutom begära att EETS-betalningsförmedlaren eller dennes ombud betalar kostnaderna för de test som utförs. Ytterligare en nyhet enligt EETS-direktivet är att en avgiftsupptagare ska betala ersättning till EETS-betalningsförmedlare som verkar i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Metoden för att beräkna ersättningen ska framgå av avgiftsupptagarens områdesdeklaration. Inte heller detta krav torde medföra några större konsekvenser för avgiftsupptagaren eftersom ersättning torde betalas även utan detta krav, men då i enlighet med avtalet med EETS-betalningsförmedlaren. Konsekvenser för betalningsförmedlare EETS-direktivet bedöms innebära relativt stora lättnader för EETS-betalningsförmedlarna. De behöver inte längre ingå avtal med avgiftsupptagare i samtliga vägtullsområden som omfattas av direktivet. EETS-betalningsförmedlare kommer utan begränsning att kunna välja i vilka länder de ska etablera sig, så länge de uppfyller kraven att inom tre år från registreringen träffa avtal om förmedling av vägtull med avgiftsupptagare för samtliga vägtullsområden i minst fyra länder som omfattas av EETS-direktivet samt träffar avtal för samtliga vägtullsområden i ett land inom två år från tidpunkten då det första avtalet i det landet ingicks. EETS-betalningsförmedlare behöver inte heller, i de fall en fordonsutrustning krävs, förse alla typer av fordon med fordonsutrustning, utan de kan välja att rikta sig till enbart tunga fordon eller enbart lätta fordon. Till och med den 31 december 2027 får EETS-betalningsförmedlare förse användare av lätta fordon med fordonsutrustning som lämpar sig för användning endast av 5,8 GHz mikrovågsteknik. Lättnaderna för EETS-betalningsförmedlare är en förutsättning för att utvecklingen mot driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem i hela unionen på sikt ska kunna realiseras. Samtidigt måste effekterna för små och perifera medlemsstaters marknader, t.ex. Sveriges, följas. Det finns en risk att dessa marknader åtminstone inledningsvis inte blir tillräckligt intressanta för EETS-betalningsförmedlare, varför åtgärder för att öka dessa marknaders attraktionskraft kan komma att bli nödvändiga. EETS-direktivet innebär även att avgiftsupptagare ska betala ersättning till EETS-betalningsförmedlare som verkar i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Metoden för att beräkna ersättningen ska framgå av avgiftsupptagarens områdesdeklaration och kan därmed utgöra underlag för betalningsförmedlarens val av områden att verka i. Det är svårt att i dagsläget bedöma hur marknaden för EETS-betalningsförmedlare kommer att utvecklas. Det finns inte några rättsliga hinder mot att betalningsförmedlare utan EETS-status verkar vid sidan av EETS. Ingen reglering föreslås för sådana förmedlare. Därmed kan båda typerna av betalningsförmedlare, som verkar under delvis olika villkor, komma att konkurrera om väganvändarna. Konsekvenser för väganvändarna De föreslagna reglerna syftar, liksom tidigare EU-lagstiftning på området, till att underlätta för EETS-väganvändarna genom att det på sikt ska vara möjligt att enkelt betala vägtullar på stora delar av det europeiska vägnätet genom att teckna ett enda avtal med en valfri EETS-betalningsförmedlare. Det kommer även i fortsättningen att vara frivilligt för väganvändarna att teckna avtal med en EETS-betalningsförmedlare. Eftersom systemen för trängselskatt och infrastrukturavgifter kommer att omfattas av LEV, blir det möjligt att betala vägtull i dessa system via en betalningsförmedlare. EETS-betalningsförmedlare kommer dock utan begränsning att kunna välja i vilka länder de ska etablera sig. Om den svenska marknaden, som är relativt liten och perifer, inte anses tillräckligt attraktiv, finns det en risk att Sverige ställs utanför och då går miste om driftskompatibilitetens fördelar. För EETS-väganvändare skulle det innebära att de även fortsättningsvis kommer att få en separat avisering av de vägtullar de ska betala i Sverige. Svenska väganvändare som kör i Europa kan dock dra nytta av den driftskompabilitet som förväntas uppstå i de centrala delarna av Europa. Det gränsöverskridande informationsutbytet mellan nationella kontaktpunkter om fordon och ägare eller innehavare av fordon förväntas medföra att en betydligt större andel av de utländska fordonsägarna och innehavarna av fordon kommer att nås av beslut om trängselskatt eller infrastrukturavgift och därmed betala vägtull i Sverige. 7.2 Transportstyrelsen Regeringens bedömning: Förslagen förväntas medföra vissa utvecklingskostnader och kan eventuellt även medföra ökade administrationskostnader för Transportstyrelsen. Kostnaderna ryms inom de befintliga anslagsramarna eller finansieras med intäkter från infrastrukturavgifter. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Transportstyrelsen är tveksam till om kostnaderna för indrivning av fordringar från utländska fordonsägare kommer att bli lägre om betalning sker via en EETS-betalningsförmedlare. Det är inte heller säkert att en identifiering av en utländsk fordonsägare via Eucaris-tjänsten leder till en billigare hantering för myndigheten. Utvecklingen av myndighetens systemlösningar är beroende av när standarder fastställs och de relativa kostnaderna är beroende av antalet användare. Skälen för regeringens bedömning: Av avsnitt 5.4.1 framgår att Transportstyrelsen bör utses till avgiftsupptagare på allmän väg enligt LEV. Det innebär att Transportstyrelsen övertar denna roll från Trafikverket och att de regler som gäller för juridiska personer som är avgiftsupptagare blir tillämpliga på Transportstyrelsen. I dagsläget skulle Transportstyrelsen bli avgiftsupptagare för trängselskattesystemen i Göteborg och Stockholm samt systemen för uttag av infrastrukturavgifter på Motalabron och Sundsvallsbron. När den nya Skurubron, väg 222, tas i drift skulle Transportstyrelsen även bli avgiftsupptagare för systemet för uttag av infrastrukturavgifter på den bron. Viktiga uppgifter för Transportstyrelsen blir att upprätta en områdesdeklaration, som innehåller de allmänna villkor som ska vara uppfyllda för att en betalningsförmedlare ska få verka i svenska vägtullsområden på allmän väg, samt att utforma och förhandla de avtalsvillkor som ska gälla för dessa. Det kan noteras att allmänna villkor för tillträde till vägtullssystem har arbetats fram inom ramen för det skandinaviska samarbetet EasyGo. Fastställandet av avtalsvillkoren medför kostnader för administration, som kan inkludera förlikningsprocesser. Myndighetens kostnad är i hög utsträckning beroende av hur många EETS-betalningsförmedlare som begär att få tillhandahålla tjänsten i de allmänna vägtullsområdena, något som inte går att uppskatta i dag. Initialt kommer insatserna troligtvis att vara av begränsad omfattning. Avtalsvillkoren i sig blir viktiga för kostnaderna för upptaget av vägtullar och därmed det samlade ekonomiska utfallet av avgiftsfinansieringen. Då det ännu inte utvecklats någon praxis eller närmare riktlinjer för avtalsvillkoren inom ramen för EETS är det svårt att i dagsläget göra en närmare bedömning av hur fördelning av administrationskostnader och risk för utebliven betalning från trafikanterna kommer att falla ut mellan avgiftsupptagare och EETS-betalningsförmedlare. Det torde finnas förutsättningar för Transportstyrelsen att i vart fall när det gäller avgiftsupptag för utländska fordon förhandla om villkor som skapar förutsättningar för betydligt lägre administrativa kostnader jämfört med dagens kostnader. Kostnaderna för att förhandla om och tillämpa avtalsvillkoren samt kostnaderna för avtalsvillkoren i sig bör kunna betraktas som kostnader för administration av vägtullssystemen och därmed finansieras med avgiftsintäkterna, dvs. med intäkter från infrastrukturavgifter samt från anslagen 1:11 Trängselskatt i Stockholm och 1:14 Trängselskatt i Göteborg. Det gränsöverskridande informationsutbytet av uppgifter om fordon och ägare eller innehavare av fordon i enlighet med EETS-direktivet ska ske via nationella kontaktpunkter genom den tekniska plattformen Eucaris. Transportstyrelsen ansvarar för Eucaris i Sverige. Transportstyrelsen kommer att behöva göra ett visst utvecklingsarbete för att anpassa sitt centralsystem för trängselskatt och infrastrukturavgifter till att även kunna hantera betalningsförmedlare och anpassa Eucaris för gränsöverskridande informationsutbyte i enlighet med EETS-direktivet. Regeringen delar Transportstyrelsens uppfattning att kostnaderna i viss mån är beroende av bl.a. när tekniska standarder fastställs och hur många som använder systemen. Kostnaderna för anpassning av centralsystemet bedöms uppgå till cirka 12,5 miljoner kronor. Kostnader för anpassning av Eucaris bedöms uppgå till cirka 1-1,5 miljoner kronor. I det fall EETS-betalningsförmedlare väljer att teckna avtal i Sverige kan det å andra sidan komma att innebära minskade administrationskostnader för Transportstyrelsen. Kostnaden för att driva in skatt och avgift från utländska fordon förväntas bli betydligt lägre än i dag om betalning sker via en EETS-betalningsförmedlare även om det, som Transportstyrelsen påpekar, finns en viss osäkerhet kring de exakta kostnaderna. Å andra sidan kan det bli en viss kostnadsökning för svenska fordon som sluter avtal med EETS-betalningsförmedlare. Dessa kostnader är i hög utsträckning beroende av hur många väganvändare som väljer att teckna avtal med en EETS-betalningsförmedlare och hur många av dem som har svenskregistrerade fordon, något som inte går att uppskatta i dag. Kostnader för anpassning av Transportstyrelsens centralsystem samt kostnader för eventuellt ökade administrationskostnader finansieras inom befintliga ramar på anslag 1:11 trängselskatt i Stockholm och 1:14 trängselskatt i Göteborg samt med inkomster från infrastrukturavgifter. Kostnader för anpassning av Eucaris finansieras inom befintlig ram på myndighetens förvaltningsanslag. 7.3 Övriga offentligfinansiella effekter Regeringens bedömning: Den myndighet som utses till gemensamt kontaktställe kan få marginella kostnader för uppdraget som bör kunna tas inom ram. Detsamma gäller den myndighet som är förlikningsorgan. Det gränsöverskridande informationsutbytet förväntas medföra att i princip alla utländska fordonsägare kan nås av svenska beslut om vägtull. Det får till följd att sådana vägtullar kommer att betalas i betydligt större utsträckning än nu. Sammantaget bedöms förslagen initialt ge positiva effekter på statens offentliga finanser. Hur intäkterna från trängselskatt och infrastrukturavgifter på sikt kan komma att påverkas är för närvarande svårt att bedöma. En sådan bedömning kan göras först när EETS varit operativt under några år. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Kommerskollegium framhåller ett fortsatt behov av finansiering för uppdraget som förlikningsorgan och anser att finansieringen bör ske genom en utökning av kollegiets förvaltningsanslag. Skatteverket bedömer att förslagen för myndigheten medför engångskostnader om cirka 750 000 kronor för bl.a. administration och information och löpande kostnader om cirka 2 500 000 kronor per år fr.o.m. 2022 på grund av en ökad mängd ärenden när fler utländska fordon kan debiteras trängselskatt. Skälen för regeringens bedömning Gemensamt kontaktställe Den myndighet som utses till gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare får nya uppgifter. Det gemensamma kontaktstället ska på begäran av en EETS-betalningsförmedlare underlätta och samordna kontakter mellan betalningsförmedlaren och avgiftsupptagare för vägtullsområden i Sverige. Förutom de vägtullsområden som Transportstyrelsen är avgiftsupptagare för innebär förslagen att samordning krävs med Øresundsbro Konsortiet. I vart fall initialt kommer insatserna troligtvis att vara av begränsad omfattning och inte medföra mer än marginella kostnader. Kostnaderna bedöms kunna tas inom ram. Förlikningsorgan Kommerskollegium är förlikningsorgan enligt 24 § LEV, som föreslås ändra beteckning till 26 §. Myndigheten kan för genomförandet av uppgiften rekvirera medel från Trafikverket i egenskap av avgiftsupptagare. Då uppgiften som avgiftsupptagare föreslås föras över till Transportstyrelsen så bör Kommerskollegium i fortsättningen rekvirera medel för genomförandet av uppgiften från Transportstyrelsen. Informationsutbyte Att direktivet kan tillämpas för att efterfråga information i syfte att säkerställa att beslut om vägtull adresseras till den rätta ägaren eller brukaren av fordonet borde få positiva budgetära konsekvenser. Skälet till det är att i princip alla utländska fordonsägare bör kunna nås av svenska beslut om vägtull. Dessutom förväntas administrationskostnaderna för att nå även de utländska fordonsägare som inte väljer att ansluta sig till en EETS-betalningsförmedlare minska jämfört med dagens kostnader. Övriga effekter på trängselskattesystemen I dagsläget är det endast 12 utländska vägtrafikregister som Transportstyrelsen har tillgång till. Från dem kan Transportstyrelsen få uppgifter om fordonsägare för att fatta beslut om trängselskatt och infrastrukturavgift. Under 2019 stod dessa länder för ca 60 procent av alla passager som gjordes av skattskyldiga utländska fordonsägare. Intäkter från trängselskatt och tilläggsavgift för dessa fordon uppgick till 40,7 miljoner kronor. Storleken på de budgetära konsekvenserna av att i princip alla fordonsägare som är registrerade i ett land som omfattas av EETS-direktivet nu förväntas kunna beskattas är svårbedömd. Förutsatt att dessa utländska fordonsägare i genomsnitt ska betala lika mycket i trängselskatt som fordonsägare från de länder som Transportstyrelsen i dag får uppgifter från samt att betalningsviljan är densamma så torde intäkterna från utländska fordonsägare öka med ca 27 miljoner kr per år från och med 2022. Den sammanlagda trafikminskningen till följd av att i princip alla utländska fordonsägare hädanefter torde kunna beskattas förväntas bli ytterst marginell, eftersom utländska bilar som passerar betalstationerna i Stockholm och Göteborg utgör ca 2 procent av samtliga passager i respektive trängselskattesystem. Till följd av den marginellt minskade fordonsmängden bedöms de positiva miljöeffekterna av förslagen bli ytterst små. Eftersom EETS-väganvändare som tecknat avtal med en EETS-betalningsförmedlare inte kommer att påföras någon tilläggsavgift, förväntas intäkterna från tilläggsavgifter kopplade till trängselskatten att minska, i vart fall på sikt. Dessa kostnader är i hög utsträckning beroende av hur många väganvändare som väljer att teckna avtal med en EETS-betalningsförmedlare, något som inte går att uppskatta i dag. Med antagandet att de skattskyldiga som ansluter sig till en EETS-betalningsförmedlare betalar sin skatt i tid lika ofta som den genomsnittliga skattskyldige så torde minskningen i intäkterna från tilläggsavgifter vara proportionerlig med andelen skattskyldiga som har avtal med en EETS-betalningsförmedlare. Initialt torde det dock vara en relativt liten andel av dem som passerar trängselskattesystemen som använder sig av en EETS-betalningsförmedlare. Men det är inte orimligt att anta att inom 10 år har 10 procent av de skattskyldiga som i dag passerar Stockholm och Göteborg anslutit sig till en EETS-betalningsförmedlare. Andelen kan dock vara både högre och lägre. Särskilt med beaktande av att en EETS-betalningsförmedlare i praktiken inte kommer att kunna utföra vägtullstjänster i Sverige innan en tillämplig standard finns och Transportstyrelsen har anpassat sitt elektroniska vägtullssystem efter den. Som framgår av avsnitt 5.7 kommer en standard att vara färdig för tillämpning tidigast 2024. Med dagens storlek på intäkter från tilläggsavgift skulle det på sikt motsvara ett årligt intäktsbortfall på 20 miljoner kronor om det är 10 procent som är anslutna till en EETS-betalningsförmedlare, medan det på sikt skulle motsvara ett årligt intäktsbortfall på 10 miljoner kronor om 5 procent anslutit sig till en EETS-betalningsförmedlare och 40 miljoner kronor om 20 procent är anslutna till en EETS-betalningsförmedlare. Incitamenten för att teckna avtal med en EETS-betalningsförmedlare torde vara störst hos företag eller privatpersoner som pendlar mycket över landsgränserna, troligen allra störst för företag som verkar inom transportbranschen. Det kan förväntas att företag som verkar inom transportbranschen, i vart fall större företag, redan i dag har rutiner och betalningslösningar som minskar risken att påföras tilläggsavgift. I det fall en utländsk väganvändare, som kommer från ett land som Transportstyrelsen i dagsläget inte har möjlighet att få ägaruppgifter från, ansluter sig till en EETS-betalningsförmedlare skulle det förstås inte få till följd att intäkterna från tilläggsavgifterna minskar jämfört med i dag. Det skulle i stället innebära att intäkterna från trängselskatten ökar, dock inte så mycket som antas ovan, eftersom tilläggsavgift i det fallet inte kan påföras. Sammantaget skulle detta innebära att antagandet att intäktsbortfallet är proportionerligt mot andelen skattskyldiga som anslutit sig till en EETS-betalningsförmedlare inte stämmer och att effekten av genomförandet av EETS-direktivet innebär ett mindre intäktsbortfall än vad som beskrivits ovan. Detta illustrerar också svårigheterna i att bedöma vilka offentligfinansiella effekter genomförandet av EETS-direktivet får. De ökade kostnaderna för Skatteverket bedöms kunna tas inom ram. Övriga effekter på infrastrukturavgiftssystemen Resonemangen som förs ovan om övriga effekter på trängselskattesystemen är direkt tillämpbara även på infrastrukturavgiftssystemen. Den skillnaden finns dock att intäkterna från infrastrukturavgifterna är betydligt lägre än intäkterna från trängselskatten och att andelen utländska fordon som passerar Motala och Sundsvall är något högre än andelen som passerar Stockholm och Göteborg. De utländska fordon som Transportstyrelsen för närvarande kan få uppgift om ägaren till och därmed fakturera stod under 2019 för ca 60 procent av alla passager som gjordes av avgiftsskyldiga utländska fordonsägare. Intäkter från infrastrukturavgift, förseningsavgift och tilläggsavgift för dessa fordon uppgick till 6,0 miljoner kronor. Förutsatt att övriga utländska fordonsägare i genomsnitt ska betala lika mycket för infrastrukturavgifter som fordonsägare från dessa länder samt att betalningsviljan är densamma, torde intäkterna från utländska fordonsägare öka med ca 4 miljoner kr per år från och med 2022. Utländska bilar som passerar betalstationer i Motala utgör ca 7 procent av samtliga passager, medan de i Sundsvall utgör ca 5 procent av samtliga passager. Förslagen i denna promemoria bedöms innebära en marginell minskning av antalet passager och därmed medföra ytterst ringa positiva miljöeffekter. Med dagens storlek på intäkter från förseningsavgift och tilläggsavgift förväntas på sikt ett årligt intäktsbortfall som motsvarar 5 miljoner kronor om det är 10 procent av väganvändarna som är anslutna till en EETS-betalningsförmedlare, medan det på sikt skulle motsvara ett årligt intäktsbortfall på 2,5 miljoner kronor om 5 procent anslutit sig till en EETS-betalningsförmedlare respektive 10 miljoner kronor om 20 procent är anslutna till en EETS-betalningsförmedlare. Samlad bedömning av offentligfinansiella effekter Sammantaget bedöms förslagen initialt ge positiva effekter på statens finanser. De kan på sikt komma att resultera i minskade intäkter från trängselskatt och infrastrukturavgifter. Osäkerhetsfaktorerna är dock i dagsläget alltför stora för att det ska gå att göra en bedömning av om och när det i så fall förväntas inträffa. Det är först när EETS har varit operativt under några år som en tillförlitlig bedömning kan göras. Anslagen på statens budget anpassas i samma utsträckning som överskottet från intäkterna påverkas. Eventuellt kan nyttjandet av låneramen för trängselskattefinansierade investeringar påverkas av förändringar i intäkter. 8 Författningskommentar 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt Betalningsskyldighet 9 a § Den som är skattskyldig är också betalningsskyldig för trängselskatt och tilläggsavgift. Av 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem framgår att en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt i vissa fall. I paragrafen, som är ny, regleras betalningsskyldighet för trängselskatt och tilläggsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.1. Paragrafen placeras och andra meningen utformas enligt Lagrådets förslag. Huvudregeln är att den skattskyldige också är betalningsskyldig för trängselskatt och en eventuell tilläggsavgift. Av 17 § lagen om elektroniska vägtullssystem framgår dock att när en ägare eller användare av ett fordon har anlitat en sådan EETS-betalningsförmedlare som avses i 4 § första stycket 5 i den lagen, är i stället EETS-betalningsförmedlaren betalningsskyldig. Betalningsförmedlaren är betalningsskyldig för trängselskatt som avser ett fordon som omfattas av ett avtal med en EETS-väganvändare. EETS-väganvändaren kan vara den skattskyldige. Det kan också vara någon som den skattskyldige t.ex. har lånat ut sitt fordon till och som har träffat ett avtal med en EETS-betalningsförmedlare. Av 14 § framgår att tilläggsavgift inte ska tas ut när en EETS-betalningsförmedlare är ansvarig för betalning av trängselskatten. 11 § Beskattningsbeslut ska fattas för varje bil, för vilken skattskyldighet enligt 9 § har inträtt. Varje beslut ska avse en kalendermånad. Om mer än en person under en kalendermånad blivit skattskyldig för en bil, ska ett beskattningsbeslut fattas för varje skattskyldig. Om mer än en person eller EETS-betalningsförmedlare under en kalendermånad blivit betalningsskyldig för en bil, ska ett beskattningsbeslut fattas avseende varje betalningsskyldig. I paragrafen regleras beskattningsbeslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.1. Ett nytt tredje stycke läggs till i paragrafen. Stycket avser situationen när den skattskyldige inte är betalningsskyldig för skatten under en hel kalendermånad. Exempelvis kan en EETS-betalningsförmedlare som avses i 4 § första stycket 5 lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, förkortad LEV, ha anlitats för betalning av skatten under en del av kalendermånaden eller så kan ett byte av EETS-betalningsförmedlare ha skett under månaden. En EETS-betalningsförmedlare är enligt 17 § LEV som huvudregel betalningsskyldig för trängselskatten i stället för den skattskyldige. Om fler än en person eller EETS-betalningsförmedlare har blivit betalningsskyldiga för skatten under samma kalendermånad, ska ett beskattningsbeslut avseende varje betalningsskyldig fattas. Flera beskattningsbeslut avseende samma kalendermånad kommer alltså att fattas för den skattskyldige i en sådan situation. Hur många beslut som ska fattas beror på hur många betalningsförmedlare som har varit betalningsskyldiga och i vilken omfattning den skattskyldige själv har varit betalningsskyldig för skatten under kalendermånaden. 11 a § Beskattningsbeslut enligt 2 § andra stycket ska fattas senast den 20 i kalendermånaden efter den månad som beslutet avser. I paragrafen, som är ny, regleras när Transportstyrelsen ska fatta automatiserade beskattningsbeslut. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 11 § tredje stycket. 14 § Om trängselskatt inte betalas inom den tid som anges i 12 §, 15 § andra stycket eller 15 a § andra stycket, ska en särskild avgift (tilläggsavgift) påföras den skattskyldige med 500 kronor. Detta gäller dock inte när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatten enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Tilläggsavgift får påföras en skattskyldig högst en gång per bil och kalendermånad. Beslut om tilläggsavgift enligt 2 § andra stycket ska fattas senast 20 dagar efter dagen då skatten skulle ha betalats. Tilläggsavgift och obetald trängselskatt ska betalas senast 30 dagar efter dagen för beslutet om tilläggsavgift. I paragrafen regleras uttag av tilläggsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.1. I första stycket läggs en ny andra mening till. Av denna framgår att tilläggsavgift inte ska tas ut vid för sen betalning av trängselskatt när en sådan EETS-betalningsförmedlare som avses i 4 § första stycket 5 lagen om elektroniska vägtullssystem är betalningsskyldig för skatten. En eventuell sanktion om betalningsförmedlaren skulle betala skatten för sent får i stället regleras i avtalet mellan avgiftsupptagaren och betalningsförmedlaren. 18 a § En skattepliktig bil får inte användas om trängselskatt eller tilläggsavgift inte har betalats inom den tid som anges i 12 §, 14 § tredje stycket, 15 § andra stycket eller 15 a § andra stycket. Användningsförbudet inträder dock först när 1. obetald trängselskatt och tilläggsavgift uppgår till mer än 5 000 kronor, och 2. minst sex månader har gått från den dag då ett belopp överstigande 5 000 kronor senast skulle ha betalats. I den totala skulden ska inte räknas in 1. skatt eller avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet, 2. skatt eller avgift för vilken anstånd med betalningen gäller, eller 3. skatt som en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Användningsförbudet gäller till dess den totala skuld som har lett till förbudet har betalats. Om det finns särskilda skäl, ska Skatteverket medge att en viss bil får användas trots bestämmelserna i första stycket. I paragrafen regleras användningsförbud för en bil. Övervägandena finns i avsnitt 5.14. I andra stycket införs in en ny tredje punkt. Av punkten framgår att skatt som en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för, i stället för den skattskyldige, inte ska räknas in i skuldbeloppet vid bedömning av om användningsförbud ska inträda för en bil. 22 a § Om ett beslut enligt 11, 14 a eller 15 § avser trängselskatt som en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, ska beslutet skickas till betalningsförmedlaren i stället för till den skattskyldige. Detsamma gäller för beslut som beskattningsmyndigheten på eget initiativ fattar enligt 15 a eller 18 §. En EETS-betalningsförmedlare ska underrättas om andra beslut än de beslut som avses i första stycket om de påverkar betalningen av trängselskatt som EETS-betalningsförmedlaren är betalningsskyldig för. I paragrafen, som är ny, regleras underrättelser av beslut i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.2. Paragrafen placeras enligt Lagrådets förslag. Paragrafen avser situationen när en ägare eller användare av ett fordon har anlitat en sådan EETS-betalningsförmedlare som avses i 4 § första stycket 5 lagen om elektroniska vägtullssystem, förkortad LEV, och därmed blivit en EETS-väganvändare. En EETS-betalningsförmedlare är en aktör som tillhandahåller en europeisk elektronisk vägtullstjänst som bl.a. innebär att betalningsförmedlaren sköter betalningen av trängselskatt för den skattskyldiges fordon. EETS-väganvändaren kan vara den skattskyldige. Det kan också vara någon som den skattskyldige t.ex. har lånat ut sitt fordon till och som har träffat ett avtal med en EETS-betalningsförmedlare. Enligt första stycket ska ett beslut om trängselskatt eller rättelse av ett sådant beslut inte skickas till den skattskyldige, utan till EETS-betalningsförmedlaren, om betalningsförmedlaren är betalningsskyldig för trängselskatten enligt 17 § LEV. Även när beskattningsmyndigheten på eget initiativ beslutar om omprövning eller befrielse från eller återbetalning av trängselskatt, ska beslutet skickas till betalningsförmedlaren, om denne är betalningsskyldig för skatten. Denna ordning för vem som ska underrättas om ett beslut gäller i stället för 33 § förvaltningslagen (2017:900). Av 8 § LEV framgår att EETS-väganvändaren, i fakturan från EETS-betalningsförmedlaren, ska få all relevant information för att kunna ta till vara sina rättigheter, bl.a. information om hur det bakomliggande myndighetsbeslutet kan omprövas eller överklagas. Andra stycket reglerar underrättelser av andra beslut som avser trängselskatt än de som avses i första stycket, t.ex. beslut om omprövning eller befrielse från skatt som fattats på begäran eller ansökan av en EETS-väganvändare. Sådana beslut, som förutsätter att EETS-väganvändaren är aktiv, t.ex. genom att ansöka om en åtgärd, ska skickas till EETS-väganvändaren. När ett sådant beslut påverkar EETS-betalningsförmedlarens betalningsskyldighet ska denne underrättas om beslutet. En underrättelse kan ske på olika sätt och behöver inte avse beslutet i dess helhet. 22 b § Om en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, ska det som sägs om den skattskyldige i följande bestämmelser i stället tillämpas på EETS-väganvändaren: 1. 15 a, 15 b, 18 och 20 §§, och 2. 19 §, i fråga om beslut enligt 15, 15 a och 18 §§. Paragrafen, som är ny, reglerar tillämpningen av vissa bestämmelser på en EETS-väganvändare. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.1. Paragrafen placeras enligt Lagrådets förslag. Paragrafen avser situationen när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt. Det är då EETS-väganvändaren, även om denne är en annan person än den skattskyldige, som får begära omprövning av och överklaga ett beslut om trängselskatt samt ansöka om befrielse från eller återbetalning av skatt och överklaga ett sådant beslut. Den skattskyldige kan t.ex. ha lånat ut sitt fordon. Om låntagaren i en sådan situation träffar ett avtal med en EETS-betalningsförmedlare blir låntagaren EETS-väganvändare. 22 c § Om en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, ska det som sägs om den skattskyldige i 19 § i stället tillämpas på EETS-betalningsförmedlaren, i fråga om beslut enligt 17 §. Paragrafen, som är ny, reglerar tillämpningen av vissa bestämmelser på en EETS-betalningsförmedlare. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.1. Paragrafen placeras enligt Lagrådets förslag. Paragrafen avser situationen när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt. Det är då EETS-betalningsförmedlaren som får överklaga ett beslut om anstånd med betalningen av trängselskatt. 22 d § När en EETS-väganvändare underrättas om beskattningsmyndighetens beslut genom sin EETS-betalningsförmedlare, ska tiden för överklagande av beslutet enligt 20 § räknas från den dag då EETS-väganvändaren fick del av underrättelsen. Paragrafen, som är ny, reglerar tiden för överklagande av beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.2. Paragrafen införs med anledning av Lagrådets synpunkter. Paragrafen avser situationen när en EETS-väganvändare underrättas om beskattningsmyndighetens beslut genom sin EETS-betalningsförmedlare och alltså inte direkt av myndigheten, jfr 22 a § och 8 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Det avser beslut som beskattningsmyndigheten har fattat på eget initiativ och som kan överklagas av EETS-väganvändaren, bl.a. beslut enligt 15 eller 15 a §. Tiden för överklagande av myndighetens beslut ska då räknas från den dag då EETS-väganvändaren underrättades om beslutet av sin EETS-betalningsförmedlare. 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem 1 § Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen, i den ursprungliga lydelsen. Syftet med lagen är att främja betalningen av vägtullar genom att 1. säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem, och 2. underlätta gränsöverskridande utbyte av information om fordon och ägare eller innehavare av fordon. I paragrafen anges det övergripande syftet med lagen. Genom ändringen genomförs artikel 1.1 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Av första stycket framgår att lagen genomför EETS-direktivet. Andra stycket skrivs i punktform för att återspegla att syftet med lagen består av två delar. Punkten 1 innebär att det ska säkerställas att olika elektroniska vägtullssystem kan fungera tillsammans, t.ex. genom att samma tekniska krav och krav på förfaranden ska gälla för vägtullssystemen. Enligt punkten 2 syftar lagen till att underlätta för avgiftsupptagare att kunna få betalt för sina fordringar på vägtullar. I de fall avgiftsupptagaren inte känner till vem kravet på betalning ska riktas till ska uppgifter kunna utbytas för att kravet ska kunna framställas till rätt mottagare. 3 § Denna lag ska inte tillämpas på 1. mindre och helt lokala elektroniska vägtullssystem, om kostnaderna för att uppfylla de föreskrivna kraven inte står i proportion till fördelarna, eller 2. parkeringsavgifter. Den som avser att inrätta ett sådant system som avses i första stycket 1 ska anmäla detta till den myndighet som regeringen bestämmer. Paragrafen reglerar vissa undantag från lagens tillämpningsområde. Genom ändringarna genomförs artiklarna 1.2 och 1.3 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Lagen gäller elektroniska vägtullssystem. I paragrafen anges vissa undantag från lagens tillämpningsområde. Vad som avses med elektroniska vägtullssystem framgår av 4 § första stycket 7. Första stycket kompletteras med ett undantag från lagens tillämpningsområde för parkeringsavgifter. Elektroniska vägtullssystem kan t.ex. användas inom vissa parkeringsområden. Vidare delas stycket in i punkter. Ändringen i andra stycket är en följd av att första stycket skrivs i punktform. 4 § I denna lag avses med 1. anmält organ: ett organ som har anmälts enligt 7-9 §§ lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller motsvarande bestämmelser i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Turkiet, 2. avgiftsupptagare: en myndighet eller en juridisk person som genom ett elektroniskt vägtullssystem tar upp vägtullar för fordonstrafik i ett vägtullsområde, 3. betalningsförmedlare: en juridisk person som tillhandahåller vägtullstjänster, 4. EETS: en europeisk elektronisk vägtullstjänst som en EETS-betalningsförmedlare tillhandahåller en EETS-väganvändare, 5. EETS-betalningsförmedlare: en betalningsförmedlare som är registrerad enligt denna lag eller i en annan stat inom EES i enlighet med direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, och som ger EETS-väganvändare tillgång till EETS, 6. EETS-väganvändare: den som har träffat avtal med en EETS-betalningsförmedlare om att få tillgång till EETS, 7. elektroniskt vägtullssystem: ett tekniskt och administrativt system för att ta upp vägtullar i ett vägtullsområde med stöd av fordonsutrustning eller automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt, 8. fordon: motorfordon eller ledade fordonskombinationer som är avsedda för eller används för person- eller godstransport på väg, 9. fordonsutrustning: en komplett uppsättning maskinvaru- och programvarukomponenter som behövs för att kunna använda ett elektroniskt vägtullssystem och som är installerade i eller medförs i ett fordon för insamling, lagring, bearbetning, fjärrmottagning och överföring av data, 10. färdvägsdeklaration: en sådan uppgift till en avgiftsupptagare som bekräftar att ett fordon befinner sig i eller har befunnit sig i dennes vägtullsområde, 11. innehavare av ett fordon: en person i vars namn ett fordon är registrerat enligt bestämmelserna i registreringslandet, och som inte är fordonsägaren, 12. teknisk utrustning: all teknisk utrustning och alla tekniska komponenter, inklusive mjukvara, i ett elektroniskt vägtullssystem som behövs för att säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem, 13. väganvändare: den som har träffat avtal med en betalningsförmedlare om en vägtullstjänst, 14. vägtull: en avgift eller skatt som betalas för fordonstrafik i ett vägtullsområde, 15. vägtullsområde: en väg, gata, led eller färja som är att anse som en väg, ett torg eller ett annat område, där ett elektroniskt vägtullssystem används, 16. vägtullstjänst: en tjänst som gör det möjligt för en väganvändare att använda ett fordon inom ett eller flera vägtullsområden med stöd av ett kontrakt med en betalningsförmedlare, som omfattar att a) vid behov tillhandahålla anpassad fordonsutrustning och se till att funktionaliteten hos utrustningen bibehålls, b) ta ut en vägtull av väganvändaren och garantera att avgiftsupptagaren får betalt för vägtullen, c) göra det möjligt för väganvändaren att betala vägtullen, d) sköta kundkontakterna med väganvändaren, och e) följa förekommande säkerhets- och integritetsriktlinjer för aktuella vägtullssystem. I övrigt har de ord som används i denna lag samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. Paragrafen innehåller definitioner av vissa centrala ord och uttryck. Genom ändringarna genomförs delar av artikel 2 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. I första stycket görs bl.a. följande ändringar. Genom ändringen i punkten 3 tydliggörs att en betalningsförmedlare inte enbart förmedlar betalning av vägtull från en väganvändare till en avgiftsupptagare. En betalningsförmedlare tillhandahåller vägtullstjänster. Förmedling av betalning av vägtullar är en del av en sådan tjänst, men tjänsten innehåller även andra delar, t.ex. att tillhandahålla den fordonsutrustning som behövs, jfr punkt 16. Vägtullstjänsten tillhandahålls inom ett eller flera vägtullsområden och för ett eller flera slag av fordon. En definition av EETS förs in i en ny punkt 4. EETS är en europeisk elektronisk vägtullstjänst som ger en EETS-väganvändare möjlighet att, genom ett kontrakt med en EETS-betalningsförmedlare, samla betalningen av sina vägtullar för en viss period till en faktura. I stället för att få fakturor från varje avgiftsupptagare får EETS-väganvändaren en faktura som omfattar alla vägtullar som avser vägtullsområden som EETS-betalningsförmedlaren verkar i, oavsett land inom EES, och som EETS-väganvändaren har blivit betalningsskyldig för under en viss period. I en ny punkt 5 definieras EETS-betalningsförmedlare. En EETS-betalningsförmedlare är en särskild typ av betalningsförmedlare. Liksom andra betalningsförmedlare tillhandahåller en EETS-betalningsförmedlare vägtullstjänster, vilket bl.a. inkluderar förmedling av betalning av vägtullar från en väganvändare till en avgiftsupptagare. Till skillnad från övriga betalningsförmedlare är en EETS-betalningsförmedlare en del av det europeiska systemet för elektroniska vägtullstjänster. En EETS-betalningsförmedlare som är etablerad i Sverige ska vara registrerad enligt 5 § och omfattas, till skillnad från andra betalningsförmedlare, av de bestämmelser i lagen som särskilt gäller för EETS-betalningsförmedlare. EETS-väganvändare definieras i en ny punkt 6. En EETS-väganvändare är en väganvändare som har träffat avtal med en EETS-betalningsförmedlare och därmed fått tillgång till den europeiska elektroniska vägtullstjänsten EETS. En EETS-väganvändare kan vara en fysisk eller juridisk person. EETS-väganvändare omfattas, till skillnad från andra väganvändare, av de rättigheter och skyldigheter som enligt denna lag gäller för just sådana användare. Den hittillsvarande punkten 4 ändras och blir punkt 7. Definitionen av ett elektroniskt vägtullssystem ändras så att den även omfattar system med automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt. Ett exempel på ett sådant system är systemet för uttag av trängselskatt. Ordet fordon definieras i en ny punkt 8. Definitionen är hämtad ur EETS-direktivet och skiljer sig åt från definitionen av samma begrepp i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Den hittillsvarande punkten 5 ändras och blir punkt 9. Ändringen tydliggör att fordonsutrustning inte behöver vara fast installerad i fordonet, utan kan medföras löst i fordonet. Ett exempel på utrustning som kan medföras löst i fordonet är en transponder. Den hittillsvarande punkten 6 ändras och blir punkt 10. Genom ändringen tydliggörs att en färdvägsdeklaration kan tala om att ett fordon vid en viss tidpunkt antingen befinner sig i ett vägtullsområde eller har befunnit sig i vägtullsområdet. Av en ny punkt 11 framgår att bestämmelserna i ett fordons registreringsland avgör vem som, utan att vara fordonsägare, ska anses vara innehavare av ett fordon. Innehavare kan exempelvis vara en person som har nyttjanderätt till ett fordon. Ägaren av ett fordon anses inte som innehavare enligt definitionen. Punkten 12 motsvarar hittillsvarande punkten 7. Den hittillsvarande punkten 8 ändras och blir punkt 13. Ändringen innebär att det avtal som en väganvändare träffar med en betalningsförmedlare avser utförande av en vägtullstjänst, inte enbart betalningsförmedling. En väganvändare kan vara antingen en fysisk eller en juridisk person. Punkterna 14 och 15 motsvarar hittillsvarande punkterna 9 respektive 10. Ordet vägtullstjänst definieras i en ny punkt 16. En vägtullstjänst ger en väganvändare möjlighet att genom ett kontrakt med en betalningsförmedlare samla betalningen av vägtullar för alla färder under en viss period, i samtliga vägtullsområden som betalningsförmedlaren verkar i, till en faktura. Tjänsten inkluderar bl.a. att betalningsförmedlaren tillhandahåller eventuell fordonsutrustning som behövs och sköter betalningen till avgiftsupptagaren. Att betalningsförmedlaren ska göra det möjligt för väganvändaren att betala sin vägtull innefattar att vid behov tillhandahålla t.ex. utrustning som behövs för att genomföra betalningen eller att acceptera ett befintligt betalningssätt. En väganvändare behöver inte ha någon kontakt med avgiftsupptagaren, utan all kontakt inom ramen för vägtullstjänsten sker med betalningsförmedlaren. Andra stycket ändras språkligt. EETS-betalningsförmedlare 5 § En juridisk person som är etablerad i Sverige ska, efter ansökan hos den myndighet som regeringen bestämmer, registreras som EETS-betalningsförmedlare om den juridiska personen 1. innehar föreskriven certifiering, 2. har föreskriven och godkänd teknisk utrustning, 3. har kompetens i fråga om elektroniska vägtullssystem eller motsvarande system, 4. har lämplig finansiell ställning, 5. har upprättat och kan upprätthålla en global riskhanteringsplan, och 6. har gott anseende. Paragrafen reglerar registrering av EETS-betalningsförmedlare. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. Ändringen innebär att ordet betalningsförmedlare ersätts med EETS-betalningsförmedlare och är en följd av att lagen skiljer mellan EETS-betalningsförmedlare och andra betalningsförmedlare, se 4 § första stycket 3 och 5. 6 § En EETS-betalningsförmedlare ska inom tre år från registreringen träffa avtal om att tillhandahålla vägtullstjänster med avgiftsupptagare för samtliga vägtullsområden som omfattas av denna lag eller av andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, i minst fyra länder. Inom två år från den tidpunkt då det första avtalet träffas för ett vägtullsområde i ett visst land, ska avtal ha träffats för samtliga vägtullsområden i det landet. Om en avgiftsupptagare, i strid med denna lag eller andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, inte träffar avtal med en EETS-betalningsförmedlare om tillhandahållande av vägtullstjänster i ett vägtullsområde, ska det inte påverka bedömningen av om EETS-betalningsförmedlaren har uppfyllt sina skyldigheter enligt första stycket. EETS-betalningsförmedlaren ska upprätthålla den täckning av vägtullsområden som avses i första stycket. Om täckningen skulle ändras på grund av att en avgiftsupptagare inte följer denna lag eller andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, ska täckning av det berörda vägtullsområdet återupprättas så snart som möjligt. I paragrafen regleras det täckningskrav som en EETS-betalningsförmedlare ska uppfylla. Genom ändringarna i paragrafen genomförs artikel 5.1 och 5.2 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. I första stycket ändras kravet på täckning av vägtullsområden. En EETS-betalningsförmedlares verksamhet ska omfatta samtliga vägtullsområden i minst fyra länder, inom tre år från registreringen. Att vägtullsområdena ska omfattas av denna lag eller av andra bestämmelser som genomför EETS-direktivet innebär bl.a. att täckningskravet endast gäller för sådana områden där ett elektroniskt vägtullssystem används, jfr 3 §. Avtal ska vidare träffas med avgiftsupptagare för samtliga vägtullsområden i ett visst land inom två år från tecknandet av det första avtalet i det landet. Ett nytt andra stycke införs. En avgiftsupptagare är enligt 12 § och artikel 6.3 i EETS-direktivet skyldig att ge en EETS-betalningsförmedlare som uppfyller avgiftsupptagarens villkor rätt att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Om den skyldigheten inte skulle fullgöras, ska det inte drabba betalningsförmedlaren. Full täckning ska då ändå anses uppnådd. Det hittillsvarande andra stycket ändras och blir ett tredje stycke. Ändringen innebär att täckningen enligt första stycket alltid ska upprätthållas. Om en EETS-betalningsförmedlare förlorar sin fullständiga täckning av skäl som beror på en avgiftsupptagare, ska täckningen återupprättas så snart det är möjligt. 7 § En EETS-betalningsförmedlare ska 1. när ett avtal om att utföra vägtullstjänster träffas informera EETS-väganvändaren om den behandling av personuppgifter som avtalet medför och om dennes rättigheter enligt a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning, och b) lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, 2. när ett avtal om att utföra vägtullstjänster träffas informera EETS-väganvändaren om giltiga sätt att betala en vägtull, 3. offentliggöra information om sin täckning enligt 6 § och eventuella förändringar av den, 4. inom en månad från registreringen offentliggöra eventuella planer på att utvidga sin täckning enligt 6 §, 5. vid behov förse de EETS-väganvändare med vilka avtal om utförande av vägtullstjänster har träffats med fordonsutrustning som uppfyller föreskrivna tekniska krav och visa att utrustningen uppfyller kraven, 6. föra en förteckning över fordonsutrustning som inte längre är godkänd och som är kopplad till ett avtal mellan förmedlaren och en EETS-väganvändare, 7. offentliggöra sina villkor för att träffa avtal med EETS-väganvändare, 8. ge en avgiftsupptagare den information som behövs för att kunna beräkna och ta ut en vägtull eller för att kontrollera EETS-betalningsförmedlarens beräkning av den vägtull som tas ut av en EETS-väganvändare, och 9. samarbeta med en avgiftsupptagare och omedelbart ge avgiftsupptagaren uppgifter om ett berört fordon och den kund som har träffat avtal med EETS-betalningsförmedlaren om utförande av vägtullstjänster för fordonet, när det är nödvändigt för indrivning av en vägtull eller för att avgiftsupptagaren ska kunna underrätta kunden om en skyldighet att betala en vägtull eller när det misstänks att kunden inte har betalat en vägtull. Paragrafen reglerar en EETS-betalningsförmedlares skyldigheter. Genom ändringarna i paragrafen genomförs artiklarna 5.3, 5.7, 5.8 och 10.1 andra meningen i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. I punkten 1 ersätts uttrycket "förmedling av vägtull" och ordet väganvändare med "utförande av vägtullstjänster" och EETS-väganvändare. Ändringarna är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. Skyldigheten i den nya punkten 2 att informera EETS-väganvändaren om giltiga betalningssätt följer av artikel 10.1 i EETS-direktivet. Punkten 3 motsvarar delvis den hittillsvarande punkten 2 och innehåller en skyldighet för EETS-betalningsförmedlaren att offentliggöra uppgifter om sin täckning så att t.ex. väganvändare kan ta del av informationen, jfr artikel 5.3 i EETS-direktivet. Detta kan ske t.ex. på betalningsförmedlarens webbplats. Punkten 4 är ny och innehåller en skyldighet för EETS-betalningsförmedlaren att offentliggöra eventuella planer på att utvidga sin tjänst till ytterligare vägtullsområden. Skyldigheten har samband med betalningsförmedlarens möjlighet att stegvis utöka sin täckning av vägtullsområden. Full täckning ska enligt 6 § första stycket uppnås inom tre år. Offentliggörandet kan ske t.ex. på en webbplats. Punkten 5 motsvarar delvis den hittillsvarande punkten 3. Ordet väganvändare och uttrycket "förmedling av vägtull" ersätts med EETS-väganvändare respektive "utförande av vägtullstjänster". Ändringarna är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. Punkten 6 motsvarar delvis den hittillsvarande punkten 7. Ordet väganvändare ersätts med EETS-väganvändare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. Punkten 7 motsvarar delvis den hittillsvarande punkten 8. Ordet väganvändare ersätts med EETS-väganvändare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. Punkten 8 är ny och genomför artikel 5.7 i EETS-direktivet. Den information som ska lämnas kan t.ex. avse sådana uppgifter om ett fordon som påverkar storleken på den avgift som tas ut. Som exempel kan nämnas fordonets vikt, antal axlar och vilken utsläppsklass fordonet tillhör. Skyldigheten omfattar enbart den mängd och typ av uppgifter som avgiftsupptagaren har ett faktiskt behov av. Genom ändringarna i punkten 9 genomförs delar av artikel 5.8 i EETS-direktivet. Punkten reglerar EETS-betalningsförmedlarens skyldighet att samarbeta med avgiftsupptagare. Bland annat regleras en avgiftsupptagares rätt till information från EETS-betalningsförmedlaren för att kunna framställa krav på betalning av en vägtull eller när det behövs för indrivning av en vägtull. Avgiftsupptagare har även rätt till information när det misstänks att en vägtull inte har betalats, t.ex. när det med hjälp av en kamera kan konstateras att ett fordon har passerat en betalstation, men utan att en transpondersignal har skickats. Den EETS-betalningsförmedlare som det berörda fordonet är kopplat till ska i en sådan situation lämna ut information till avgiftsupptagaren om fordonet och den kund som har träffat avtal för fordonet, för att möjliggöra fakturering eller indrivning av vägtullen. Enligt 17 § är EETS-betalningsförmedlaren i de flesta fall betalningsskyldig för vägtullen i förhållande till avgiftsupptagaren. Undantag gäller dock exempelvis om passagen skett med en fordonsutrustning som har anmälts som inte godkänd och som är upptagen på en sådan förteckning som avses i punkten 6. I ett sådant fall är den skatt- eller avgiftsskyldige betalningsskyldig för vägtullen. 8 § Om en faktura från en EETS-betalningsförmedlare till en EETS-väganvändare baseras på en myndighets beslut om vägtull, ska fakturan innehålla uppgifter om hur myndighetens beslut kan omprövas eller överklagas. Paragrafen reglerar innehållet i en faktura från en EETS-betalningsförmedlare. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.2. Av paragrafen framgår att i de fall betalningsförmedlarens faktura baseras på en myndighets beslut om vägtull, t.ex. Transportstyrelsens beslut om trängselskatt eller infrastrukturavgift, så ska fakturan innehålla uppgifter om hur det bakomliggande myndighetsbeslutet kan omprövas eller överklagas. Ytterligare uppgifter som fakturan ska innehålla framgår av artikel 2.6 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204 av den 28 november 2019 om detaljerade skyldigheter för leverantörer av vägtulltjänster i Europeiska systemet för elektroniska vägtulltjänster (EETS), minimiinnehåll i EETS-områdesdeklarationen, elektroniska gränssnitt och krav för driftskompatibilitetskomponenter, och om upphävande av beslut 2009/750/EG. Det är fråga om uppgifter om t.ex. tidpunkt och plats för den färd som ligger till grund för skyldigheten att betala vägtullen. 9 § Om förutsättningarna i 5 § 1, 4, 5 eller 6 inte längre är uppfyllda eller om den registrerade begär det, ska registreringen som EETS-betalningsförmedlare återkallas. Paragrafen reglerar återkallelse av en registrering som EETS-betalningsförmedlare. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringen innebär att ordet betalningsförmedlare ersätts med EETS-betalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. 10 § En avgiftsupptagare ska se till att de elektroniska vägtullssystem som denne ansvarar för alltid uppfyller föreskrivna krav, som säkerställer systemens driftskompatibilitet med EETS. Vid en brist i ett system som beror på avgiftsupptagaren, ska denne se till att en EETS-väganvändare kan passera vägtullsområdet säkert med minsta möjliga fördröjning och utan att det bedöms som en underlåtenhet att betala vägtull. Paragrafen reglerar en avgiftsupptagares ansvar för sina elektroniska vägtullssystem. Genom ändringarna i paragrafen genomförs artikel 6.1 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.4.2. Första stycket ändras så att det framgår att avgiftsupptagaren ska se till att de elektroniska vägtullssystem som denne ansvarar för fungerar tillsammans med den europeiska elektroniska vägtullstjänsten, EETS. De krav som ska uppfyllas avser tekniska krav och krav på visst förfarande. Med krav på visst förfarande avses t.ex. de krav som ställs på förfarandet för bedömning av teknisk utrustning som ska ingå i systemet, såsom fordonsutrustning. En avgiftsupptagare ska bl.a. se till att det finns ett förfarande som gör det möjligt för en EETS-betalningsförmedlare att i en s.k. testmiljö kontrollera om viss fordonsutrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem, se 14 §. Förfarandet ska enligt 11 § beskrivas i avgiftsupptagarens områdesdeklaration. I andra stycket ändras ordet väganvändare till EETS-väganvändare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. 11 § En avgiftsupptagare ska i en områdesdeklaration ange de allmänna villkor som ska vara uppfyllda för att en EETS-betalningsförmedlare ska få verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Områdesdeklarationen ska även innehålla en detaljerad beskrivning av förfarandet för bedömning av den tekniska utrustning som ska ingå i ett nytt eller väsentligen ändrat elektroniskt vägtullssystem. Paragrafen reglerar områdesdeklarationer. Genom ändringarna i paragrafen genomförs artiklarna 6.2 och 15.1 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.4.2. I första meningen ändras ordet betalningsförmedlare till EETS-betalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. Vidare läggs en ny andra mening till. Kravet på att förfarandet för att bedöma den tekniska utrustningen ska beskrivas i detalj har till syfte att säkerställa att en EETS-betalningsförmedlare ges förutsättningar att få sin utrustning testad och godkänd innan ett nytt eller väsentligen ändrat elektroniskt vägtullssystem börjar användas. När ett vägtullssystem ska anses ha ändrats väsentligen kan regleras av regeringen genom förordning. Om förfarandet ändras måste områdesdeklarationen uppdateras i enlighet med ändringarna. 12 § En avgiftsupptagare ska ge en EETS-betalningsförmedlare som uppfyller villkoren i 11 § och eventuella särskilda villkor rätt att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Avgiftsupptagaren får inte ställa krav som innebär att EETS-betalningsförmedlarens tekniska utrustning inte blir driftskompatibel med andra avgiftsupptagares elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska betala ersättning till en EETS-betalningsförmedlare som tillhandahåller vägtullstjänster i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Metoden för att beräkna ersättningen ska framgå av avgiftsupptagarens områdesdeklaration. Paragrafen reglerar skyldigheter för en avgiftsupptagare. Genom ändringarna i paragrafen genomförs artiklarna 6.3, 7.1 och 7.2 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.4.3. I första stycket första meningen ändras ordet betalningsförmedlare till EETS-betalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. Vidare läggs en ny andra mening till. Enligt meningen förhindras en avgiftsupptagare att ställa krav på en EETS-betalningsförmedlare som innebär att betalningsförmedlarens tekniska utrustning, t.ex. en transponder, inte går att använda i andra avgiftsupptagares elektroniska vägtullssystem. Andra stycket är nytt och ersätter det hittillsvarande andra stycket. Av stycket framgår att en betalningsförmedlare har rätt till ersättning av en avgiftsupptagare för de vägtullstjänster som utförs. Metoden för att beräkna ersättningen ska offentliggöras i avgiftsupptagarens områdesdeklaration. 13 § En avgiftsupptagare ska acceptera registrering av fordons passager genom godkänd fordonsutrustning som är i drift och som är kopplad till en EETS-betalningsförmedlare som tillhandahåller avgiftsupptagaren vägtullstjänster. Paragrafen reglerar en avgiftsupptagares skyldighet att godta godkänd fordonsutrustning. Genom ändringen i paragrafen genomförs artikel 6.6 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringarna innebär väsentligen att ordet betalningsförmedlare ersätts med EETS-betalningsförmedlare och uttrycket "förmedling av vägtull" ersätts med tillhandahållande av vägtullstjänster. Ändringarna är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. 14 § En avgiftsupptagare ska vid behov samarbeta med en EETS-betalningsförmedlare, tillverkare eller ett anmält organ för att bedöma om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska tillhandahålla en testmiljö där en EETS-betalningsförmedlare eller ett ombud för denne kan kontrollera om viss fordonsutrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska utfärda ett intyg för varje godkänt test. Den som har begärt ett test enligt andra stycket ska betala kostnaderna för det om avgiftsupptagaren begär det. Paragrafen reglerar tester av teknisk utrustning. Genom ändringarna i paragrafen genomförs artikel 15.2 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.4.2. I första stycket ersätts ordet betalningsförmedlare med EETS-betalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. Andra stycket är nytt. Med testmiljö avses en plats som är konstruerad på ett sätt som motsvarar avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem och där det kan undersökas om t.ex. en transponder fungerar att använda i systemet. Att en testmiljö ska tillhandahållas innebär att varje avgiftsupptagare inte behöver ha en egen testmiljö. Samma testmiljö kan alltså användas för tester avseende flera olika vägtullsområden, under förutsättning att de elektroniska vägtullssystemen är konstruerade på samma eller likartat sätt. Av det nya tredje stycket framgår att avgiftsupptagaren kan kräva ersättning för ett utfört test av antingen betalningsförmedlaren eller av dennes ombud, beroende på vem som har begärt att få testet utfört. 15 § En EETS-väganvändare ska se till att den fordonsutrustning som krävs för ett vägtullsområde är i drift när fordonet framförs inom området. Om en EETS-väganvändare inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket eller artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/203 av den 28 november 2019 om klassificering av fordon, skyldigheter för användare av europeiska elektroniska vägtullar, krav på driftskompatibilitetskomponenter och minimikriterier för anmälda organs behörighet, får EETS-betalningsförmedlaren bestämma att EETS-väganvändarens fordonsutrustning inte längre är godkänd. Paragrafen reglerar skyldigheter för en EETS-väganvändare. Genom ändringarna i paragrafen genomförs artikel 10.2 andra stycket i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.5. I första stycket ersätts ordet väganvändare med EETS-väganvändare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. Skyldigheten avser den specifika fordonsutrustning som är nödvändig att använda i det aktuella vägtullsområdet. Fordonsutrustning krävs inte i alla vägtullsområden, t.ex. i områden där registrering sker genom fotografering av fordonets registreringsskylt. Andra stycket anpassas till att vissa skyldigheter för EETS-väganvändare nu regleras i artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/203. Skyldigheterna omfattar bl.a. de krav som framgår av hittillsvarande första stycket 1 och 3, dvs. att korrekta användar- och fordonsuppgifter lämnas till betalningsförmedlaren och att fordonsutrustningen används enligt betalningsförmedlarens anvisningar. 16 § En avgiftsupptagare får inte påföra en EETS-väganvändare en högre vägtull än den som påförs motsvarande andra användare av vägen. Om rabatt på en vägtull ges till en väganvändare, ska rabatten vara tydlig, offentliggjord och tillgänglig för alla sådana användare på lika villkor. Om en EETS-betalningsförmedlares klassificering av ett fordon skiljer sig från avgiftsupptagarens, ska avgiftsupptagarens klassificering gälla. Detta gäller dock inte om det visas att avgiftsupptagarens klassificering av fordonet är felaktig. Paragrafen reglerar vägtullar. Genom ändringen genomförs artikel 6.5 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.6. I första stycket första meningen ersätts ordet väganvändare med EETS-väganvändare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. Vidare läggs en ny andra mening till i stycket. Av den framgår att eventuella rabatter ska lämnas på lika villkor till alla som har anlitat en betalningsförmedlare, oavsett om det är en EETS-betalningsförmedlare eller inte. Med att rabatten ska vara tydlig avses att det ska framgå under vilka förutsättningar rabatten lämnas och hur den beräknas. I andra stycket ersätts ordet betalningsförmedlare med EETS- betalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. Betalning 17 § En EETS-betalningsförmedlare som har träffat avtal med en EETS-väganvändare om att utföra vägtullstjänster är, i stället för den skatt- eller avgiftsskyldige, betalningsskyldig för en vägtull som avser ett fordon och ett vägtullsområde som omfattas av avtalet den dag då skattskyldigheten eller avgiftsplikten för vägtullen inträder. Om en färdvägsdeklaration inte har skickats, är dock EETS-betalningsförmedlaren och den skatt- eller avgiftsskyldige solidariskt betalningsskyldiga för vägtullen. EETS-betalningsförmedlaren är inte betalningsskyldig enligt första stycket om fordonsutrustningen inte är godkänd och passagen sker efter det att en sådan förteckning som avses i 7 § 6 har skickats till den berörda avgiftsupptagaren. Paragrafen reglerar en EETS-betalningsförmedlares betalningsskyldighet. Genom ändringarna genomförs artikel 8.2 och 8.3 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2, 5.5 och 5.12.1. Första stycket anpassas till de ändrade definitionerna i 4 § och till att system med automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt ska omfattas av lagen. En EETS-betalningsförmedlares betalningsskyldighet gäller för ett fordon som omfattas av ett avtal som denne har tecknat med en EETS-väganvändare, oavsett om fordonet är försett med en fordonsutrustning eller inte. Betalningsskyldigheten är vidare begränsad till vägtullar i vägtullsområden som omfattas av avtalet. Endast sådana vägtullsområden som EETS-betalningsförmedlaren har rätt att tillhandahålla vägtullstjänster i enligt ett avtal med avgiftsupptagaren för området kan omfattas av avtalet med EETS-väganvändaren. För att betalningsförmedlaren ska bli betalningsskyldig krävs att avtalet gäller den dag då skattskyldigheten eller avgiftsplikten för fordonet inträder, t.ex. vid passage av en betalstation för trängselskatt eller infrastrukturavgift. Endast en EETS-betalningsförmedlare kan vara registrerad som betalningsskyldig för ett fordon en viss dag. I andra stycket ersätts ordet betalningsförmedlare med EETS-betalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. 18 § En EETS-betalningsförmedlare som tillhandahåller vägtullstjänster i avgiftsupptagarens vägtullsområde får kräva en EETS-väganvändare på betalning för en vägtull. Kravet ska framställas i avgiftsupptagarens namn och med uppgiften att det sker på dennes uppdrag, om avgiftsupptagaren begär det. Paragrafen, som är ny, reglerar krav på betalning av en vägtull. Genom paragrafen genomförs artikel 6.4 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. Av paragrafen framgår att en EETS-betalningsförmedlare får kräva en EETS-väganvändare på betalning för en vägtull. Detta är en följd av att EETS-betalningsförmedlaren har träffat avtal med en avgiftsupptagare om tillhandahållande av vägtullstjänster i avgiftsupptagarens vägtullsområde, vilket inkluderar förmedling av betalning för en vägtull. Avgiftsupptagaren har rätt att begära att fakturan utfärdas i dennes namn och att det av fakturan framgår att vägtullen tas ut på uppdrag av avgiftsupptagaren. Betalning sker dock med befriande verkan till EETS-betalningsförmedlaren enligt 19 §. De villkor som, utöver de som framgår av LEV, ska gälla mellan EETS-betalningsförmedlaren och avgiftsupptagaren överlämnas till parterna att komma överens om. 19 § En EETS-väganvändares betalning av vägtull till sin EETS-betalningsförmedlare sker med befriande verkan. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 18 § och reglerar betalning av vägtull. Övervägandena finns i avsnitt 5.2 och 5.6. Ändringarna innebär att orden väganvändare och betalningsförmedlare ersätts med EETS-väganvändare och EETS-betalningsförmedlare. Ändringarna är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. Betalning till en EETS-betalningsförmedlare sker med befriande verkan i fråga om vägtullar som omfattas av avtalet mellan EETS-väganvändaren och EETS-betalningsförmedlaren. Det gäller även om fakturan har utfärdats i avgiftsupptagarens namn och på dennes uppdrag i enlighet med 18 §. 20 § När en avgiftsupptagare riktar ett krav på betalning av en vägtull till en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska information om den fordonspassage som ligger till grund för kravet, följderna av att inte betala vägtullen och ägarens eller innehavarens rättigheter skickas med kravet. Det gäller dock inte när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för vägtullen enligt 17 §. Informationen ska om möjligt lämnas skriftligen på samma språk som fordonets registreringsbevis är utfärdat på och annars på något av de officiella språken i det land där fordonet är registrerat. Paragrafen, som är ny, reglerar krav på information i samband med ett krav på betalning av en vägtull. Genom paragrafen genomförs artikel 24 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. Kravet i första stycket på att lämna viss information i samband med att krav på betalning av en vägtull framställs gäller endast i fråga om utländska fordon som är registrerade i ett land inom EES. Fakturering av fordon som är registrerade i Sverige eller i ett land utanför EES omfattas alltså inte av informationskravet. Inte heller omfattas krav som riktas till en EETS-betalningsförmedlare. I fråga om trängselskatt och infrastrukturavgifter så inkluderar myndighetsbeslutet om skatt eller avgift mycket av den information som ska lämnas, exempelvis information om den fordonspassage som ligger till grund för kravet och hur man överklagar beslutet. Ytterligare information om ägarens eller innehavarens rättigheter kan t.ex. avse rätten till information enligt artiklarna 13-15 i EU:s dataskyddsförordning. I andra stycket regleras på vilket språk informationen ska lämnas. Informationen ska lämnas skriftligen. 21 § I vägtullssystem baserade på korthållskommunikation ska en avgiftsupptagare, eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar, underrätta varje EETS-betalningsförmedlare om godkända färdvägsdeklarationer för deras respektive EETS-väganvändare. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 19 § och reglerar underrättelser till en EETS-betalningsförmedlare. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringarna innebär att orden betalningsförmedlare och väganvändare ersätts med EETS-betalningsförmedlare och EETS-väganvändare. Ändringarna är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. 22 § En myndighet eller en juridisk person som både är betalningsförmedlare och bedriver annan verksamhet ska hålla verksamheten som betalningsförmedlare åtskild och redovisa den separat i förhållande till övrig verksamhet. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 21 § och reglerar ekonomisk redovisning av verksamheter. Genom ändringen genomförs delar av artikel 9 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. Ändringen innebär att en betalningsförmedlare är skyldig att separera verksamheten som betalningsförmedlare från all annan verksamhet som bedrivs. 24 § Ett anmält organ ska bedöma om kraven i 23 § är uppfyllda. En avgiftsupptagare eller ett anmält organ ska bedöma om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 23 § och reglerar bedömning av teknisk utrustning. I första stycket ändras paragrafhänvisningen. De tekniska krav som ska bedömas regleras i hittillsvarande 22 §, som ändrar beteckning till 23 §. Gemensamt kontaktställe 25 § Den myndighet som regeringen bestämmer är gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare. Paragrafen, som är ny, reglerar utseende av ett gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare. Genom paragrafen genomförs delar av artikel 18 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.8. Det gemensamma kontaktstället utses av regeringen genom förordning. Kontaktstället ska underlätta kontakter mellan betalningsförmedlare och avgiftsupptagare. 26 § Den myndighet som regeringen bestämmer är förlikningsorgan. Förlikningsorganet ska, på begäran av en EETS-betalningsförmedlare eller en avgiftsupptagare, medla mellan parterna 1. om en överenskommelse om rätt för EETS-betalningsförmedlaren att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde inte kan nås, eller 2. vid tvist om en sådan ingången överenskommelse som avses i 1. Medlingen ska särskilt syfta till att säkerställa att sådana villkor som avses i 11 § och eventuella särskilda villkor inte är diskriminerande och att EETS-betalningsförmedlaren får ersättning enligt den metod som avses i 12 § andra stycket. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 24 § och reglerar ett förlikningsorgan. Genom ändringen genomförs artikel 11 och 12.1 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.8. I första stycket ersätts ordet betalningsförmedlare med EETS-betalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. Ändringen i andra stycket innebär att medlingen även ska syfta till att EETS-betalningsförmedlaren får rätt ersättning. Metoden för att beräkna ersättningen ska framgå av avgiftsupptagarens områdesdeklaration, se 12 § andra stycket. Informationsutbyte 27 § Den myndighet som regeringen bestämmer är svensk kontaktpunkt vid utbyte av information med andra länders kontaktpunkter enligt denna lag. Paragrafen, som är ny, reglerar utseende av en svensk kontaktpunkt för utbyte av information med andra länder. Genom paragrafen genomförs delar av artikel 23.2 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.10. Den svenska kontaktpunkten utses av regeringen genom förordning. Den information som kan utbytas är information om fordon och ägare eller innehavare av fordon, se hänvisningen i 28 § till bilaga I till direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen. 28 § Om det behövs för att kunna kräva betalning för en vägtull som har förfallit till betalning av en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), får den svenska kontaktpunkten elektroniskt utbyta sådana uppgifter som anges i bilaga I till direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, med utländska kontaktpunkter. Utbyte av uppgifter enligt första stycket får även ske om det behövs för att underrätta en sådan ägare eller innehavare av ett fordon om en skyldighet att betala en vägtull, och 1. ägaren eller innehavaren av fordonet inte kan identifieras på något annat sätt, och 2. underrättelsen är nödvändig för att kunna kräva betalning av vägtullen. Om en uppgift som anges i del II i bilaga I till direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får uppgiften inte lämnas ut. Paragrafen, som är ny, reglerar utbyte av uppgifter om fordon och ägare eller innehavare av fordon, med andra länder. Genom paragrafen genomförs artikel 1.5 och delar av artiklarna 23.1 och 23.2 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.10. Första stycket reglerar utbyte av uppgifter för att göra det möjligt att kräva betalt för en förfallen fordran. Endast sådana uppgifter som framgår av bilaga I till EETS-direktivet får utbytas. Det avser uppgifter om ett fordon och dess ägare eller innehavare och vissa uppgifter om den händelse som medför betalningsskyldighet för en vägtull. Av stycket framgår att uppgifter endast får utbytas mellan den svenska kontaktpunkten och dess motsvarighet i andra medlemsstater. Paragrafen är en sådan föreskrift som tillsammans med 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen bryter sekretess. Enligt andra stycket får uppgifter utbytas mellan nationella kontaktpunkter även i syfte att informera om en betalningsskyldighet, jfr artikel 1.5 i EETS-direktivet. Utbytet kräver att punkterna 1 och 2 är uppfyllda. Stycket kan exempelvis bli tillämpligt om en utländsk fordonsägare, som inte har en betalningsförmedlare, blir betalningsskyldig för en infrastrukturavgift och avgiftsupptagaren inte vet vem ägaren är. Enligt det tredje stycket ska sekretess även i fortsättningen gälla för vissa uppgifter trots att paragrafen tillsammans med 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen bryter sekretess. Det gäller sekretessbelagda uppgifter om en ägare eller innehavare av ett fordon. Som exempel kan nämnas uppgifter om en person som har skyddad identitet. Sådana uppgifter får alltså inte lämnas ut. 29 § Utländska kontaktpunkter ska enligt 28 § få direkt tillgång till uppgifter i vägtrafikregistret om ett fordon och dess ägare eller innehavare. Paragrafen, som är ny, reglerar utländska kontaktpunkters tillgång till uppgifter i vägtrafikregistret. Genom paragrafen genomförs delar av artikel 23.1 och artikel 23.4 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.10. Tillgången till uppgifter i vägtrafikregistret kommer i enlighet med artikel 23.4 i EETS-direktivet att ges via det europeiska systemet Eucaris. Systemet är uppbyggt som en automatisk fråga/svar-tjänst, där frågor ställs och svar lämnas på ett förutbestämt sätt. Det är alltså inte fråga om direktåtkomst till uppgifterna. 30 § Om en underrättelse om skyldighet att betala en vägtull har skickats med hjälp av uppgifter som har inhämtats enligt 28 § andra stycket och vägtullen inte betalas, ska eventuella åtgärder för att vägtullen ska betalas vidtas av en myndighet. Paragrafen, som är ny, reglerar hantering av åtgärder med anledning av att en vägtull inte betalas. Genom paragrafen genomförs artikel 1.6 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.10. Paragrafen reglerar situationen när den svenska kontaktpunkten har fått uppgifter från en utländsk kontaktpunkt om en utländsk ägare eller innehavare av ett fordon, i syfte att kunna underrätta denne om en skyldighet att betala en vägtull. Om vägtullen, trots underrättelsen, inte betalas, ska eventuella åtgärder för att få betalt för fordran hanteras av en myndighet. Som exempel på åtgärder kan nämnas indrivningsåtgärder. Av paragrafen följer att det inte är möjligt att överlåta sådana uppgifter till någon annan aktör än en myndighet, t.ex. ett företag. Behandling av personuppgifter 31 § Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i EU:s dataskyddsförordning och i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. En avgiftsupptagare, den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar och en EETS-betalningsförmedlare är personuppgiftsansvariga för den behandling av personuppgifter som deras respektive verksamhet innebär. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 25 § och reglerar behandling av personuppgifter. Genom ändringen genomförs artikel 27.1 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.11. Ändringarna i andra stycket innebär att personuppgiftsansvaret för avgiftsupptagare omfattar all behandling av personuppgifter som verksamheten som avgiftsupptagare innebär, inte enbart den behandling av personuppgifter som en underrättelse enligt 21 § innebär. Eftersom personuppgiftsansvaret för EETS-betalningsförmedlare motsvarar det som ska gälla för avgiftsupptagare, dvs. ett ansvar för behandlingen av personuppgifter i verksamheten som betalningsförmedlare, flyttas regleringen av EETS-betalningsförmedlarnas personuppgiftsansvar från tredje till andra stycket. Ordet betalningsförmedlare ändras till EETS-betalningsförmedlare i enlighet med de ändrade definitionerna i 4 §. 32 § Personuppgifter som har erhållits enligt 28 § får endast behandlas för att identifiera ett fordon eller en ägare eller innehavare av ett fordon i syfte att ta upp eller driva in vägtullar. Första stycket gäller även för personuppgifter som har erhållits enligt 7 § 9, om avgiftsupptagaren även är betalningsförmedlare. Paragrafen, som är ny, reglerar hur uppgifter som har erhållits från ett annat land eller från en EETS-betalningsförmedlare får användas. Genom paragrafen genomförs delar av artiklarna 5.8 och 25.2 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.11. Första stycket rör sådana uppgifter om ett fordon och en ägare eller innehavare av ett fordon som har inhämtats från ett annat land via den nationella kontaktpunkten. Sådana uppgifter får endast användas för att se till att vägtullar tas upp eller drivs in avseende rätt fordon och av den rätta ägaren eller innehavaren av fordonet. Enligt andra stycket gäller motsvarande begränsning i fråga om användningen av uppgifter som framgår av första stycket för sådana uppgifter som en avgiftsupptagare har erhållit från en EETS-betalningsförmedlare. Begränsningen gäller dock endast för sådana avgiftsupptagare som även bedriver verksamhet som betalningsförmedlare. Utöver det sagda finns bestämmelser om sekretess i bl.a. 27 kap. 1 § och 29 kap. 5 a § OSL och bestämmelser om tystnadsplikt i 33 §. Tystnadsplikt 33 § Den som på grund av anställning eller på något annat sätt deltar i eller har deltagit i en avgiftsupptagares verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja sådana uppgifter om en EETS-betalningsförmedlares kunder som avgiftsupptagaren har fått enligt 7 § 9, om det kan antas att betalningsförmedlaren lider skada om uppgiften röjs. Paragrafen, som är ny, reglerar tystnadsplikt. Genom paragrafen genomförs delar av artikel 5.8 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.5. I paragrafen regleras att tystnadsplikt gäller för den som på grund av anställning eller på något annat sätt deltar i eller har deltagit i en avgiftsupptagares verksamhet. Exempel på personer som på något annat sätt deltar i verksamheten är inhyrda konsulter eller andra uppdragstagare. Tystnadsplikten gäller även efter det att en anställning eller ett uppdrag har upphört. Tystnadsplikten innebär ett förbud mot att obehörigen röja eller utnyttja uppgifter. Som obehörigt röjande eller utnyttjande anses inte sådant behörigt utlämnande av uppgifter som sker t.ex. med stöd av lag. Paragrafen innehåller ett rakt skaderekvisit. Tystnadsplikt gäller bara om det kan antas att betalningsförmedlaren lider skada om uppgifterna röjs. Tystnadsplikten är straffsanktionerad i 20 kap. 3 § brottsbalken. 34 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska föra ett register som ska innehålla uppgifter om vägtullsområden, EETS-betalningsförmedlare och det gemensamma kontaktställe som avses i 25 § (vägtullsregistret). Registret ska ha till ändamål att inom ramen för det europeiska systemet för elektroniska vägtullar tillhandahålla dessa uppgifter. Den myndighet som avses i första stycket är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 26 och 27 §§ och reglerar vägtullsregistret. Genom ändringarna genomförs delar av artikel 21.1 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.9. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. I första stycket regleras innehållet i vägtullsregistret övergripande. Ändringarna innebär att det läggs till att vägtullsregistret även ska innehålla uppgifter om det gemensamma kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare som ska inrättas enligt 25 §. En precisering av innehållet, liknande den som finns i hittillsvarande 27 § andra stycket, regleras av regeringen genom förordning. Vidare utökas ändamålet med registret till att även avse att tillhandahålla uppgifter om det gemensamma kontaktstället för EETS-betalningsförmedlare. Ordet betalningsförmedlare ersätts med EETS-betalningsförmedlare i enlighet med de ändrade definitionerna i 4 §. 35 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att avgiftsupptagare på enskild väg och EETS-betalningsförmedlare följer denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt över att den tekniska utrustningen i ett vägtullssystem uppfyller föreskrivna krav. I EU:s dataskyddsförordning och i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen finns bestämmelser om tillsyn över behandlingen av personuppgifter. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 28 § och reglerar tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringen i första stycket innebär att ordet betalningsförmedlare ersätts med EETS-betalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. 38 § Om det finns skäl att tro att teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204 av den 28 november 2019 om detaljerade skyldigheter för leverantörer av vägtullstjänster i Europeiska systemet för elektroniska vägtullstjänster (EETS), minimiinnehåll i EETS-områdesdeklarationen, elektroniska gränssnitt och krav för driftskompatibilitetskomponenter, och om upphävande av beslut 2009/750/EG, ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren, en avgiftsupptagare eller en EETS-betalningsförmedlare att 1. endast använda utrustningen på visst angivet sätt, 2. upphöra med användningen av utrustningen, eller 3. återkalla utrustningen. Om teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204, ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren att se till att utrustningen överensstämmer med kraven. Ett föreläggande gäller så länge som produkten inte överensstämmer med de tekniska kraven och får förenas med vite. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 31 § och reglerar teknisk utrustning som är CE-märkt. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.7. Tekniska krav för den utrustning som ska användas i elektroniska vägtullssystem finns nu även i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204. Genom ändringarna i första och andra styckena hänvisas till den förordningen. I första stycket ersätts även ordet betalningsförmedlare med EETS-betalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. 39 § Beslut enligt 5 och 9 §§, en myndighets beslut enligt 24 § andra stycket samt tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 32 § och reglerar överklaganden. I första stycket ändras en paragrafhänvisning. En myndighets bedömning av om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i en avgiftsupptagares elektroniska vägtullssystem regleras i hittillsvarande 23 § andra stycket, som ändrar beteckning till 24 § andra stycket. 40 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. kraven för registrering som EETS-betalningsförmedlare, 2. tekniska krav på ett elektroniskt vägtullssystem och den fordonsutrustning som ska användas i systemet, 3. parametrar för klassificering av fordon, 4. behandling av uppgifter som har inhämtats enligt 28 §, 5. tillsyn, och 6. avgifter för ärendehantering, registrering och tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 33 § och reglerar bemyndiganden att meddela föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.10. I första punkten ersätts ordet betalningsförmedlare med EETS-betalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §. Den fjärde punkten är ny och reglerar behandling av uppgifter som har inhämtats från andra länder via den nationella kontaktpunkten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hanteringen av sådana uppgifter. 8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg 5 § Infrastrukturavgifter som avses i 1 § första stycket 1 ska bestämmas så att de totala avgiftsintäkterna inte överstiger kostnaderna för uppförande och utveckling av det vägavsnitt som avgifterna avser samt för uppförande, underhåll, drift och utveckling av tillhörande avgiftssystem. Endast kostnader som har finansierats med lån som ska återbetalas med infrastrukturavgifter och kostnader som ska finansieras direkt med intäkter från infrastrukturavgifter ska ingå i kostnadsunderlaget. Infrastrukturavgifter ska baseras på en tidsperiod som motsvarar infrastrukturens planerade livslängd eller en annan tid som inte understiger 20 år. I paragrafen regleras kostnadsunderlag för beräkning av en infrastrukturavgift. Övervägandena finns i avsnitt 5.15. Ändringen innebär att paragrafens tredje stycke tas bort. Ändringen är en följd av att infrastrukturavgifter inte längre tas ut på Svinesundsbron. 14 § En avgiftspliktig bil får inte användas om infrastrukturavgift som avses i 1 § första stycket 1 eller avgift som har meddelats med stöd av 20 § första stycket 6 inte har betalats inom föreskriven tid. Användningsförbud inträder dock först när 1. den totala avgiftsskulden uppgår till mer än 5 000 kronor, och 2. minst sex månader har gått från den dag då ett belopp överstigande 5 000 kronor senast skulle ha betalats. I den totala avgiftsskulden ska inte räknas in 1. avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet, 2. avgift för vilken anstånd med betalningen gäller, eller 3. avgift som en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Användningsförbudet gäller till dess den totala avgiftsskuld som har lett till förbudet har betalats. Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som regeringen bestämmer medge att en viss bil får användas trots första stycket. I paragrafen regleras användningsförbud för en bil. Övervägandena finns i avsnitt 5.14. I andra stycket förs det in en ny tredje punkt. Av punkten framgår att en avgift som en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för, i stället för den avgiftsskyldige, inte ska räknas in i skuldbeloppet vid bedömning av om användningsförbud ska inträda för en bil. Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:629) om trängselskatt dels att 11, 14 och 18 a §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 3 c, 8 a och 11 a §§, och närmast före 8 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 c § Om ett beslut enligt 11, 14 a eller 15 § avser trängselskatt som en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, ska beslutet skickas till betalningsförmedlaren i stället för till den skattskyldige. I fråga om andra beslut än de som avses i första stycket ska en EETS-betalningsförmedlare underrättas om beslutet om detta påverkar betalningen av trängselskatt som EETS-betalningsförmedlaren är betalningsskyldig för. Betalningsskyldighet 8 a § Den som är skattskyldig är också betalningsskyldig för trängselskatt och tilläggsavgift. Det gäller dock inte när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatten enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. 11 § Beskattningsbeslut ska fattas för varje bil, för vilken skattskyldighet enligt 9 § har inträtt. Varje beslut ska avse en kalendermånad. Om mer än en person under en kalendermånad blivit skattskyldig för en bil, ska ett beskattningsbeslut fattas för varje skattskyldig. Beskattningsbeslut enligt 2 § andra stycket ska fattas senast den 20 i kalendermånaden efter den månad som beslutet avser. Om mer än en person eller EETS-betalningsförmedlare under en kalendermånad blivit betalningsskyldig för en bil, ska ett beskattningsbeslut avseende varje betalningsskyldig fattas för den skattskyldige. 11 a § Beskattningsbeslut enligt 2 § andra stycket ska fattas senast den 20 i kalendermånaden efter den månad som beslutet avser. 14 § Om trängselskatt inte betalas inom den tid som anges i 12 §, 15 § andra stycket eller 15 a § andra stycket, ska en särskild avgift (tilläggsavgift) påföras den skattskyldige med 500 kronor. Tilläggsavgift får påföras en skattskyldig högst en gång per bil och kalendermånad. Beslut om tilläggsavgift enligt 2 § andra stycket ska fattas senast 20 dagar efter dagen då skatten skulle ha betalats. Tilläggsavgift och obetald trängselskatt ska betalas senast 30 dagar efter dagen för beslutet om tilläggsavgift. Om trängselskatt inte betalas inom den tid som anges i 12 §, 15 § andra stycket eller 15 a § andra stycket, ska en särskild avgift (tilläggsavgift) påföras den skattskyldige med 500 kronor. Detta gäller dock inte när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatten enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Tilläggsavgift får påföras en skattskyldig högst en gång per bil och kalendermånad. Beslut om tilläggsavgift enligt 2 § andra stycket ska fattas senast 20 dagar efter dagen då skatten skulle ha betalats. Tilläggsavgift och obetald trängselskatt ska betalas senast 30 dagar efter dagen för beslutet om tilläggsavgift. 18 a § En skattepliktig bil får inte användas om trängselskatt eller tilläggsavgift inte har betalats inom den tid som anges i 12 §, 14 § tredje stycket, 15 § andra stycket eller 15 a § andra stycket. Användningsförbudet inträder dock först när 1. obetald trängselskatt och tilläggsavgift uppgår till mer än 5 000 kronor, och 2. minst sex månader har gått från den dag då ett belopp överstigande 5 000 kronor senast skulle ha betalats. I den totala skulden ska inte räknas in 1. skatt eller avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet, eller 2. skatt eller avgift för vilken anstånd med betalningen gäller. 1. skatt eller avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet, 2. skatt eller avgift för vilken anstånd med betalningen gäller, eller 3. skatt som en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Användningsförbudet gäller till dess den totala skuld som har lett till förbudet har betalats. Om det finns särskilda skäl, ska Skatteverket medge att en viss bil får användas trots bestämmelserna i första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem dels att 2 och 20 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 25 § ska utgå, dels att nuvarande 18, 19 och 21-33 §§ ska betecknas 19, 21, 22-24, 26, 32 och 35-42 §§, dels att 1 och 3-17 §§, de nya 19, 21-23, 26, 32, 35-37, 40 och 42 §§ och rubrikerna närmast före 5 och 17 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före 19, 21, 22, 24, 26, 28, 32 och 33 §§ ska sättas närmast före 21, 22, 23, 26, 35, 37, 41 respektive 42 §, dels att det ska införas tio nya paragrafer, 18, 20, 25, 27-31, 33 och 34 §§, och närmast före 25, 27, 32 och 34 §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Syftet med denna lag är att skapa förutsättningar för att använda standardiserad fordonsutrustning i elektroniska vägtullssystem enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem i gemenskapen och kommissionens beslut 2009/750/EG av den 6 oktober 2009 om definitionen av det europeiska systemet för elektroniska vägtullar och tekniska uppgifter för detta (EETS-beslutet). Syftet med denna lag är att enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen, i den ursprungliga lydelsen, främja betalningen av vägtullar genom att 1. säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem, och 2. underlätta gränsöverskridande utbyte av information om fordon och ägare eller innehavare av fordon. 3 § Denna lag ska inte tillämpas på ett mindre och helt lokalt elektroniskt vägtullssystem om kostnaderna för att uppfylla de föreskrivna kraven inte står i proportion till fördelarna. Den som avser att inrätta ett sådant system som avses i första stycket ska anmäla detta till den myndighet som regeringen bestämmer. Denna lag gäller elektroniska vägtullssystem. Lagen ska inte tillämpas på 1. mindre och helt lokala elektroniska vägtullssystem, om kostnaderna för att uppfylla de föreskrivna kraven inte står i proportion till fördelarna, eller 2. parkeringsavgifter. Den som avser att inrätta ett sådant system som avses i andra stycket 1 ska anmäla detta till den myndighet som regeringen bestämmer. 4 § I denna lag avses med 1. anmält organ: ett organ som har anmälts enligt 7-9 §§ lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller motsvarande bestämmelser i en annan stat inom EES eller i Turkiet, 1. anmält organ: ett organ som har anmälts enligt 7-9 §§ lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller motsvarande bestämmelser i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Turkiet, 2. avgiftsupptagare: en myndighet eller en juridisk person som genom ett elektroniskt vägtullssystem tar upp vägtullar för fordonstrafik i ett vägtullsområde, 3. betalningsförmedlare: en juridisk person som förmedlar betalning av vägtull från en väganvändare till en avgiftsupptagare, 4. elektroniskt vägtullssystem: ett tekniskt och administrativt system för att ta upp vägtullar i ett vägtullsområde med stöd av fordonsutrustning, 5. fordonsutrustning: en komplett uppsättning maskinvaru- och programvarukomponenter som behövs för att kunna använda ett elektroniskt vägtullssystem och som är installerade i ett fordon för insamling, lagring, bearbetning, fjärrmottagning och överföring av data, 6. färdvägsdeklaration: en sådan uppgift till en avgiftsupptagare som bekräftar att ett fordon har framförts inom dennes vägtullsområde, 7. teknisk utrustning: all teknisk utrustning och alla tekniska komponenter, inklusive mjukvara, i ett elektroniskt vägtullssystem som behövs för att säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem, 8. väganvändare: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med en betalningsförmedlare om förmedling av vägtull till avgiftsupptagare, 9. vägtull: en avgift eller skatt som betalas för fordonstrafik i ett vägtullsområde, 10. vägtullsområde: en väg, gata, led eller färja som är att anse som en väg, ett torg eller ett annat område, där ett elektroniskt vägtullssystem används. 3. betalningsförmedlare: en juridisk person som tillhandahåller vägtullstjänster inom ett eller flera vägtullsområden och för ett eller flera slags fordon, 4. europeisk elektronisk vägtullstjänst (EETS): en vägtullstjänst som en EETS-betalningsförmedlare genom ett kontrakt tillhandahåller en EETS-väganvändare inom ett eller flera vägtullsområden, 5. EETS-betalningsförmedlare: en betalningsförmedlare som är registrerad enligt denna lag eller i en annan stat inom EES i enlighet med bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, och som ger EETS-väganvändare tillgång till EETS, 6. EETS-väganvändare: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med en EETS-betalningsförmedlare om att få tillgång till EETS, 7. elektroniskt vägtullssystem: ett tekniskt och administrativt system för att ta upp vägtullar i ett vägtullsområde med stöd av fordonsutrustning eller automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt, 8. fordon: ett motorfordon eller en ledad fordonskombination som är avsedd för eller används för person- eller godstransport på väg, 9. fordonsutrustning: en komplett uppsättning maskinvaru- och programvarukomponenter som behövs för att kunna använda ett elektroniskt vägtullssystem och som är installerade i eller medförs i ett fordon för insamling, lagring, bearbetning, fjärrmottagning och överföring av data, 10. färdvägsdeklaration: en sådan uppgift till en avgiftsupptagare som bekräftar att ett fordon befinner sig i eller har befunnit sig i dennes vägtullsområde, 11. innehavare av ett fordon: en person i vars namn ett fordon är registrerat enligt bestämmelserna i det land där fordonet är registrerat, och som inte är fordonsägaren, 12. parametrar för klassificering av fordon: sådana uppgifter om ett fordon som enligt tullkontextdata ska användas för att beräkna en vägtull, 13. teknisk utrustning: all teknisk utrustning och alla tekniska komponenter, inklusive mjukvara, i ett elektroniskt vägtullssystem som behövs för att säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem, 14. tullkontextdata: den information som en avgiftsupptagare behöver för att bestämma den vägtull som ska betalas för att framföra ett fordon i ett visst vägtullsområde och för att slutföra vägtullstransaktionen, 15. väganvändare: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med en betalningsförmedlare om en vägtullstjänst, 16. vägtull: en avgift eller skatt som betalas för fordonstrafik i ett vägtullsområde, 17. vägtullsområde: en väg, gata, led eller färja som är att anse som en väg, ett torg eller ett annat område, där ett elektroniskt vägtullssystem används, 18. vägtullstjänst: en tjänst som gör det möjligt att använda ett fordon inom ett eller flera vägtullsområden med stöd av ett kontrakt med en betalningsförmedlare och, vid behov, med en fordonsutrustning, och som omfattar att a) vid behov tillhandahålla anpassad fordonsutrustning och se till att funktionaliteten hos denna bibehålls, b) garantera att en avgiftsupptagare får betalt för den vägtull som en väganvändare är skyldig att betala, c) ge en väganvändare de verktyg som behövs för att betala en vägtull eller acceptera ett befintligt betalningssätt, d) ta ut en vägtull från en väganvändare och förmedla den till avgiftsupptagaren, e) sköta kundkontakterna med en väganvändare, och f) ta fram och följa säkerhets- och integritetsriktlinjer för aktuella vägtullssystem. I övrigt har de termer som används i denna lag samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. Betalningsförmedlare EETS-betalningsförmedlare 5 § En juridisk person som är etablerad i Sverige ska, efter ansökan hos den myndighet som regeringen bestämmer, registreras som betalningsförmedlare om den juridiska personen En juridisk person som är etablerad i Sverige ska, efter ansökan hos den myndighet som regeringen bestämmer, registreras som EETS-betalningsförmedlare om den juridiska personen 1. innehar föreskriven certifiering, 2. har föreskriven och godkänd teknisk utrustning, 3. har kompetens i fråga om elektroniska vägtullssystem eller motsvarande system, 4. har lämplig finansiell ställning, 5. har upprättat och kan upprätthålla en global riskhanteringsplan, och 6. har gott anseende. 6 § En betalningsförmedlare ska inom två år från registreringen träffa avtal om förmedling av vägtull med avgiftsupptagare för samtliga vägtullsområden som omfattas av denna lag eller av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem i gemenskapen. Betalningsförmedlaren ska upprätthålla den fullständiga täckning av vägtullsområden som avses i första stycket. Om täckningen skulle ändras ska fullständig täckning återupprättas inom sex månader. En EETS-betalningsförmedlare ska inom tre år från registreringen träffa avtal om att utföra vägtullstjänster med avgiftsupptagare för samtliga vägtullsområden som omfattas av denna lag eller av andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, i minst fyra länder. Inom två år från den tidpunkt då det första avtalet träffas för ett vägtullsområde i ett visst land, ska avtal ha träffats för samtliga vägtullsområden i det landet. Om en avgiftsupptagare, i strid med denna lag eller andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, inte träffar avtal med en EETS-betalningsförmedlare om utförande av vägtullstjänster i ett vägtullsområde, ska det inte påverka bedömningen av om EETS-betalningsförmedlaren har uppfyllt sina skyldigheter enligt första stycket. EETS-betalningsförmedlaren ska upprätthålla den täckning av vägtullsområden som avses i första stycket. Om täckningen skulle ändras på grund av att en avgiftsupptagare inte följer denna lag eller andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, ska täckning av det berörda vägtullsområdet återupprättas så snart som möjligt. 7 § En betalningsförmedlare ska 1. när ett avtal om förmedling av vägtull träffas med en väganvändare informera denne om den behandling av personuppgifter som avtalet medför och om väganvändarens rättigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning, och lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, 2. informera väganvändarna om sin täckning enligt 6 § och eventuella förändringar av den, 3. vid behov förse de väganvändare med vilka avtal om förmedling av vägtull har träffats med fordonsutrustning som uppfyller föreskrivna tekniska krav och visa att utrustningen uppfyller kraven, 4. tillhandahålla lämpliga tjänster och tekniskt stöd för anpassning av fordonsutrustning, 5. ansvara för de fasta parametrar för klassificering av ett fordon som är lagrade i fordonsutrustningen eller hos betalningsförmedlaren, 6. se till att variabla parametrar för klassificering av ett fordon kan ställas in manuellt genom fordonsutrustningen, 7. föra en förteckning över fordonsutrustning som inte längre är godkänd och som hänför sig till ett avtal mellan förmedlaren och en väganvändare, 8. offentliggöra sina villkor för att träffa avtal med en väganvändare, och 9. samarbeta med avgiftsupptagare vid indrivning av vägtullar. En EETS-betalningsförmedlare ska 1. när ett avtal om att utföra vägtullstjänster träffas med en EETS-väganvändare informera denne om den behandling av personuppgifter som avtalet medför och om EETS-väganvändarens rättigheter enligt a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning, och b) lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, 2. när ett avtal om att utföra vägtullstjänster träffas med en EETS-väganvändare, informera denne om giltiga sätt att betala en vägtull, 3. offentliggöra information om sin täckning enligt 6 § och eventuella förändringar av den, 4. inom en månad från registreringen offentliggöra eventuella planer på att utvidga sin täckning enligt 6 §, 5. vid behov förse de EETS-väganvändare med vilka avtal om utförande av vägtullstjänster har träffats med fordonsutrustning som uppfyller föreskrivna tekniska krav och visa att utrustningen uppfyller kraven, 6. föra en förteckning över fordonsutrustning som inte längre är godkänd och som hänför sig till ett avtal mellan förmedlaren och en EETS-väganvändare, 7. offentliggöra sina villkor för att träffa avtal med en väganvändare, 8. ge en avgiftsupptagare den information som behövs för att kunna beräkna och ta ut en vägtull eller för att kontrollera EETS-betalningsförmedlarens beräkning av den vägtull som tas ut av en EETS-väganvändare, 9. samarbeta med avgiftsupptagare vid en underrättelse om skyldighet att betala en vägtull och vid indrivning av vägtullar, och 10. omedelbart ge en avgiftsupptagare uppgifter om ett berört fordon och den ägare eller innehavare av fordonet som är kund hos EETS-betalningsförmedlaren, när det är nödvändigt för att underrätta kunden om en skyldighet att betala en vägtull eller när det misstänks att kunden inte har betalat en vägtull. 8 § I en faktura till en väganvändare ska betalningsförmedlaren specificera vägtullarna. Tidpunkt och plats för avgiftspliktens inträde samt typ av vägtull ska anges, om inte väganvändaren har godkänt att uppgifterna utelämnas. Vidare ska vägtullarna redovisas separat från betalningsförmedlarens egen avgift. Om en faktura från en EETS-betalningsförmedlare till en EETS-väganvändare baseras på en myndighets beslut om vägtull, ska fakturan innehålla uppgifter om överklagande av myndighetens beslut. 9 § Om förutsättningarna i 5 § 1, 4, 5 eller 6 inte längre är uppfyllda eller om den registrerade begär det ska registreringen som betalningsförmedlare återkallas. Om förutsättningarna i 5 § 1, 4, 5 eller 6 inte längre är uppfyllda eller om den registrerade begär det, ska registreringen som EETS-betalningsförmedlare återkallas. 10 § En avgiftsupptagare ska se till att de elektroniska vägtullssystem som denne ansvarar för alltid uppfyller föreskrivna tekniska krav som gör det möjligt att använda standardiserad utrustning i fordonen. Vid en brist i systemet, som beror på avgiftsupptagaren, ska denne se till att en väganvändare kan passera vägtullsområdet säkert med minsta möjliga fördröjning och utan att det bedöms som en underlåtenhet att betala vägtull. En avgiftsupptagare ska se till att de elektroniska vägtullssystem som denne ansvarar för alltid uppfyller föreskrivna tekniska krav och krav på förfarandet, som säkerställer systemens driftskompatibilitet med EETS. Vid en brist i systemet som beror på avgiftsupptagaren, ska denne se till att en EETS-väganvändare kan passera vägtullsområdet säkert med minsta möjliga fördröjning och utan att det bedöms som en underlåtenhet att betala vägtull. 11 § En avgiftsupptagare ska i en områdesdeklaration ange de allmänna villkor som ska vara uppfyllda för att en betalningsförmedlare ska få verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. En avgiftsupptagare ska i en områdesdeklaration ange de allmänna villkor som ska vara uppfyllda för att en EETS-betalningsförmedlare ska få verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Områdesdeklarationen ska även innehålla en detaljerad beskrivning av förfarandet för bedömning av den tekniska utrustning som ska ingå i ett nytt eller väsentligen ändrat elektroniskt vägtullssystem. 12 § En avgiftsupptagare ska ge en betalningsförmedlare som uppfyller villkoren i 11 § och eventuella särskilda villkor rätt att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Avgiftsupptagaren ska på sin webbplats tillhandahålla en offentlig förteckning över betalningsförmedlare med vilka denne har träffat avtal om förmedling av vägtull. En avgiftsupptagare ska ge en EETS-betalningsförmedlare som uppfyller villkoren i 11 § och eventuella särskilda villkor rätt att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Avgiftsupptagaren får inte ställa krav som innebär att EETS-betalningsförmedlarens tekniska utrustning inte är driftskompatibel med andra avgiftsupptagares elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska betala ersättning till en EETS-betalningsförmedlare som utför vägtullstjänster i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Metoden för att beräkna ersättningen ska framgå av avgiftsupptagarens områdesdeklaration. 13 § En avgiftsupptagare ska acceptera registrering av fordons passager genom godkänd fordonsutrustning som är i drift och som hänför sig till en betalningsförmedlare med vilken denne har ett avtal om förmedling av vägtull. En avgiftsupptagare ska acceptera registrering av fordons passager genom godkänd fordonsutrustning som är i drift och som hänför sig till en EETS-betalningsförmedlare med vilken denne har ett avtal om att utföra vägtullstjänster. 14 § En avgiftsupptagare ska vid behov samarbeta med 1. en betalningsförmedlare för att utföra tester av avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem, och 2. en betalningsförmedlare, tillverkare eller ett anmält organ för att bedöma om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. En avgiftsupptagare ska vid behov samarbeta med en EETS-betalningsförmedlare, tillverkare eller ett anmält organ för att bedöma om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska tillhandahålla en testmiljö där en EETS-betalningsförmedlare eller ett ombud för denne kan kontrollera om viss fordonsutrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska utfärda ett intyg för varje godkänt test. Den som har begärt ett test enligt andra stycket ska betala kostnaderna för det om avgiftsupptagaren begär det. 15 § En väganvändare ska se till att 1. korrekta användar- och fordonsuppgifter lämnas till betalningsförmedlaren, 2. fordonsutrustningen är i drift då fordonet framförs inom ett vägtullsområde, och 3. fordonsutrustningen används enligt betalningsförmedlarens anvisningar. Om en väganvändare inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket, får betalningsförmedlaren bestämma att väganvändarens fordonsutrustning inte längre är godkänd. En EETS-väganvändare ska se till att nödvändig fordonsutrustning är i drift när fordonet framförs inom ett vägtullsområde. Om en EETS-väganvändare inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket eller artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/203 av den 28 november 2019 om klassificering av fordon, skyldigheter för användare av europeiska elektroniska vägtullar, krav på driftskompatibilitetskomponenter och minimikriterier för anmälda organs behörighet, får EETS-betalningsförmedlaren bestämma att EETS-väganvändarens fordonsutrustning inte längre är godkänd. 16 § En avgiftsupptagare får inte debitera en väganvändare enligt denna lag en högre vägtull än den som debiteras motsvarande andra användare av vägen. Om en betalningsförmedlares klassificering av ett fordon skiljer sig från avgiftsupptagarens, ska avgiftsupptagarens klassificering gälla. Detta gäller dock inte om det visas att avgiftsupptagarens klassificering av fordonet är felaktig. En avgiftsupptagare får inte debitera en EETS-väganvändare en högre vägtull än den som debiteras motsvarande andra väganvändare. Om rabatt på en vägtull ges till den som har anlitat en betalningsförmedlare, ska rabatten vara tydlig, offentliggjord och tillgänglig för alla sådana användare på lika villkor. Om en EETS-betalningsförmedlares klassificering av ett fordon skiljer sig från avgiftsupptagarens, ska avgiftsupptagarens klassificering gälla. Detta gäller dock inte om det visas att avgiftsupptagarens klassificering av fordonet är felaktig. Betalningsskyldighet Betalning 17 § En betalningsförmedlare som har träffat avtal med en väganvändare om förmedling av vägtull är, i stället för väganvändaren, betalningsskyldig för en vägtull som avser ett fordon som är försett med fordonsutrustning tillhandahållen av betalningsförmedlaren. Om en färdvägsdeklaration inte har skickats, är dock betalningsförmedlaren och väganvändaren solidariskt betalningsskyldiga för vägtullen. Betalningsförmedlaren är inte betalningsskyldig enligt första stycket om fordonsutrustningen inte är godkänd och passagen sker efter det att en sådan förteckning som avses i 7 § 7 har skickats till den berörda avgiftsupptagaren. En EETS-betalningsförmedlare som har träffat avtal med en EETS-väganvändare om att utföra vägtullstjänster är, i stället för EETS-väganvändaren, betalningsskyldig för en vägtull som avser ett fordon som omfattades av avtalet den dag då skattskyldigheten eller avgiftsplikten för vägtullen inträdde. Om en färdvägsdeklaration inte har skickats, är dock EETS-betalningsförmedlaren och EETS-väganvändaren solidariskt betalningsskyldiga för vägtullen. EETS-betalningsförmedlaren är inte betalningsskyldig enligt första stycket om nödvändig fordonsutrustning inte är godkänd och passagen sker efter det att en sådan förteckning som avses i 7 § 6 har skickats till den berörda avgiftsupptagaren. 18 § En EETS-betalningsförmedlare får fakturera en EETS-väganvändare för en vägtull. Fakturan ska utfärdas i avgiftsupptagarens namn och med uppgiften att det sker på dennes uppdrag om avgiftsupptagaren begär det. 18 § 19 § En väganvändares betalning av vägtull till sin betalningsförmedlare sker med befriande verkan. En EETS-väganvändares betalning av vägtull till sin EETS-betalningsförmedlare sker med befriande verkan. 20 § När det framställs ett krav på betalning av en vägtull som avser ett fordon som är registrerat i ett annat land inom EU eller EES, ska information om den handling som ligger till grund för kravet, följderna av att inte betala vägtullen och ägarens eller innehavarens rättigheter skickas med kravet. Informationen ska om möjligt lämnas skriftligen på samma språk som fordonets registreringsbevis är utfärdat på och annars på något av de officiella språken i det land där fordonet är registrerat. 19 § 21 § I vägtullssystem baserade på korthållskommunikation ska en avgiftsupptagare, eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar, underrätta varje betalningsförmedlare om godkända färdvägsdeklarationer för deras respektive väganvändare. I vägtullssystem baserade på korthållskommunikation ska en avgiftsupptagare, eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar, underrätta varje EETS-betalningsförmedlare om godkända färdvägsdeklarationer för deras respektive EETS-väganvändare. 21 § 22 § En myndighet eller en juridisk person som både är avgiftsupptagare och betalningsförmedlare ska hålla verksamheterna åtskilda och redovisa dessa separat. En myndighet eller en juridisk person som både är betalningsförmedlare och bedriver annan verksamhet ska hålla verksamheten som betalningsförmedlare åtskild och redovisa den separat i förhållande till övrig verksamhet . 22 § 23 § Ett elektroniskt vägtullssystem och den fordonsutrustning som ska användas i systemet ska uppfylla föreskrivna tekniska krav. Ett elektroniskt vägtullssystem och den fordonsutrustning som används i systemet ska uppfylla föreskrivna tekniska krav. Gemensamt kontaktställe 25 § Den myndighet som regeringen bestämmer är gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare. 24 § 26 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara förlikningsorgan. Förlikningsorganet ska, på begäran av en betalningsförmedlare eller en avgiftsupptagare, medla mellan parterna 1. om en överenskommelse om rätt för betalningsförmedlaren att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde inte kan nås, eller 2. vid tvist om en sådan ingången överenskommelse som avses i 1. Medlingen ska särskilt syfta till att säkerställa att sådana villkor som avses i 11 § och eventuella särskilda villkor inte är diskriminerande och att de på ett lämpligt sätt avspeglar parternas kostnader och risker. Den myndighet som regeringen bestämmer är förlikningsorgan. Förlikningsorganet ska, på begäran av en EETS-betalningsförmedlare eller en avgiftsupptagare, medla mellan parterna 1. om en överenskommelse om rätt för EETS-betalningsförmedlaren att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde inte kan nås, eller 2. vid tvist om en sådan ingången överenskommelse som avses i 1. Medlingen ska särskilt syfta till att säkerställa att sådana villkor som avses i 11 § och eventuella särskilda villkor inte är diskriminerande och att EETS-betalningsförmedlaren får ersättning enligt den metod som avses i 12 § andra stycket. Informationsutbyte 27 § Den myndighet som regeringen bestämmer är svensk kontaktpunkt vid utbyte av information med andra länders kontaktpunkter enligt denna lag. 28 § Om det behövs för att kunna kräva betalning för en vägtull som skulle ha varit betald av en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i ett land inom Europeiska unionen eller EES, får den svenska kontaktpunkten elektroniskt utbyta sådana uppgifter som anges i bilaga 1 till direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, med utländska kontaktpunkter. Utbyte av uppgifter enligt första stycket får även ske om det behövs för att underrätta en sådan ägare eller innehavare av ett fordon om en skyldighet att betala en vägtull, och 1. ägaren eller innehavaren av fordonet inte kan identifieras på något annat sätt, och 2. underrättelsen är ett obligatoriskt led i förfarandet för betalning av vägtullen. Om en uppgift som anges i del II i bilaga 1 till direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) får uppgiften inte lämnas ut. 29 § Utländska kontaktpunkter ska få direkt tillgång till uppgifter i vägtrafikregistret om ett fordon och dess ägare eller innehavare, under de förutsättningar som anges i 28 §. 30 § Den svenska kontaktpunkten får ge en avgiftsupptagare eller någon annan som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar tillgång till uppgifter som har inhämtats enligt 28 § endast om 1. uppgifterna behövs för att aktören ska kunna få betalt för en vägtull eller en avgift för sen betalning av en vägtull, 2. förfarandet i 20 § följs, och 3. en betalning av vägtullen eller avgiften till aktören sker med befriande verkan. Mottagaren ska radera uppgifterna när vägtullen har betalats. Om vägtullen inte betalas, ska uppgifterna raderas senast när fordringen har preskriberats. För uppgifter som har registrerats i vägtrafikregistret gäller, i stället för det som anges i andra stycket, bestämmelserna om gallring i vägtrafikdatalagen (2019:369) och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. 31 § Om en underrättelse om skyldighet att betala en vägtull har skickats med hjälp av uppgifter som har inhämtats enligt 28 § andra stycket och vägtullen inte betalas, ska eventuella åtgärder med anledning av underlåtenheten att betala vidtas av en myndighet. Behandling av personuppgifter 25 § 32 § Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i EU:s dataskyddsförordning och i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. En avgiftsupptagare, eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar, är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som en underrättelse enligt 19 § innebär. En betalningsförmedlare är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som verksamheten innebär. En avgiftsupptagare, den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar och en EETS-betalningsförmedlare är personuppgiftsansvariga för den behandling av personuppgifter som deras respektive verksamhet innebär. 33 § Personuppgifter som har erhållits enligt 28 eller 30 § får endast behandlas för att identifiera ett fordon eller en ägare eller innehavare av ett fordon i syfte att ta upp eller driva in vägtullar. Första stycket gäller även för personuppgifter som har erhållits enligt 7 § 10, om verksamheten som avgiftsupptagare bedrivs av en myndighet eller en juridisk person som även är betalningsförmedlare. Tystnadsplikt 34 § Den som på grund av anställning eller på något annat sätt deltar i eller har deltagit i en avgiftsupptagares verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja sådana uppgifter om en EETS-betalningsförmedlares kunder som avgiftsupptagaren har fått enligt 7 § 10, om det kan antas att betalningsförmedlaren lider skada om uppgiften röjs. 26 § 35 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska föra ett register över vägtullsområden och betalningsförmedlare (vägtullsregistret). Den myndighet som avses i första stycket är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret. Den myndighet som regeringen bestämmer ska föra ett register över vägtullsområden, EETS-betalningsförmedlare och det gemensamma kontaktställe som avses i 25 § (vägtullsregistret). Den myndighet som avses i första stycket är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret. 27 § 36 § Vägtullsregistret ska ha till ändamål att inom ramen för det europeiska systemet för elektroniska vägtullar tillhandahålla uppgifter om vägtullsområden och betalningsförmedlare. Registret ska innehålla uppgifter om betalningsförmedlare som har registrerats enligt 5 § och för varje vägtullsområde uppgifter om Vägtullsregistret ska ha till ändamål att inom ramen för det europeiska systemet för elektroniska vägtullar tillhandahålla uppgifter om vägtullsområden, EETS-betalningsförmedlare och det gemensamma kontaktställe som avses i 25 §. Registret ska innehålla uppgifter om EETS-betalningsförmedlare som har registrerats enligt 5 § och för varje vägtullsområde uppgifter om 1. avgiftsupptagare, 2. den teknik som används i vägtullssystemet, 3. det geografiska område som omfattas av vägtull, 4. typ av vägtull och vägtullsstruktur, 5. fordon som omfattas av vägtull och parametrar för klassificering av fordon, 6. krav på färdvägsdeklarationer, 7. områdesdeklarationen, och 8. de betalningsförmedlare som avgiftsupptagaren har ingått avtal om förmedling av vägtull med. 3. tullkontextdata, 4. områdesdeklarationen, och 5. de EETS-betalningsförmedlare som avgiftsupptagaren har ingått avtal om att utföra vägtullstjänster med. Registret ska även innehålla uppgifter om det gemensamma kontaktstället, inklusive uppgifter om e-postadress och telefonnummer. 28 § 37 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att avgiftsupptagare på enskild väg och betalningsförmedlare följer denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt över att den tekniska utrustningen i ett vägtullssystem uppfyller föreskrivna krav. Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att avgiftsupptagare på enskild väg och EETS-betalningsförmedlare följer denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt över att den tekniska utrustningen i ett vägtullssystem uppfyller föreskrivna krav. I EU:s dataskyddsförordning och i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen finns bestämmelser om tillsyn över behandlingen av personuppgifter. 31 § 40 § Om det finns skäl att tro att teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren, en avgiftsupptagare eller en betalningsförmedlare att Om det finns skäl att tro att teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204 av den 28 november 2019 om detaljerade skyldigheter för leverantörer av vägtulltjänster i Europeiska systemet för elektroniska vägtulltjänster (EETS), minimiinnehåll i EETS-områdesdeklarationen, elektroniska gränssnitt och krav för driftskompatibilitetskomponenter, och om upphävande av beslut 2009/750/EG, ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren, en avgiftsupptagare eller en EETS-betalningsförmedlare att 1. endast använda utrustningen på visst angivet sätt, 2. upphöra med användningen av utrustningen, eller 3. återkalla utrustningen. Om teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren att se till att utrustningen överensstämmer med kraven. Om teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204, ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren att se till att utrustningen överensstämmer med kraven. Ett föreläggande gäller så länge som produkten inte överensstämmer med de tekniska kraven och får förenas med vite. 33 § 42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. kraven för registrering som betalningsförmedlare, 1. kraven för registrering som EETS-betalningsförmedlare, 2. tekniska krav på ett elektroniskt vägtullssystem och den fordonsutrustning som ska användas i systemet, 3. parametrar för klassificering av fordon, 4. tillsyn, och 5. avgifter för ärendehantering, registrering och tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 § En avgiftspliktig bil får inte användas om infrastrukturavgift som avses i 1 § första stycket 1 eller avgift som har meddelats med stöd av 20 § första stycket 6 inte har betalats inom föreskriven tid. Användningsförbud inträder dock först när 1. den totala avgiftsskulden uppgår till mer än 5 000 kronor, och 2. minst sex månader har gått från den dag då ett belopp överstigande 5 000 kronor senast skulle ha betalats. I den totala avgiftsskulden ska inte räknas in 1. avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet, 2. avgift för vilken anstånd med betalningen gäller. 2. avgift för vilken anstånd med betalningen gäller, eller 3. avgift som en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Användningsförbudet gäller till dess den totala avgiftsskuld som har lett till förbudet har betalats. Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som regeringen bestämmer medge att en viss bil får användas trots första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden kommit in från, Förvaltningsrätten i Stockholm, Integritetsskyddsmyndigheten, Kommerskollegium, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), Svenska Transportarbetareförbundet, Sveriges Åkeriföretag, Trafikverket, Transportföretagen, Transportindustriförbundet, Transportstyrelsen och BroBizz A/S. Därutöver har yttranden inkommit från Gernandt & Danielsson Advokatbyrå KB. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Bil Sweden, Företagarna, Näringslivets Transportråd, Regelrådet, Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Regioner. Lagrådsremissens lagförslag Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:629) om trängselskatt dels att 11, 14 och 18 a §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fem nya paragrafer, 3 c, 3 d, 3 e, 8 a och 11 a §§, och närmast före 8 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 c § Om ett beslut enligt 11, 14 a eller 15 § avser trängselskatt som en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, ska beslutet skickas till betalningsförmedlaren i stället för till den skattskyldige. Detsamma gäller för beslut som beskattningsmyndigheten på eget initiativ fattar enligt 15 a eller 18 §. En EETS-betalningsförmedlare ska underrättas om andra beslut än de beslut som avses i första stycket om de påverkar betalningen av trängselskatt som EETS-betalningsförmedlaren är betalningsskyldig för. 3 d § Om en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, ska det som sägs om den skattskyldige i följande bestämmelser i stället tillämpas på EETS-väganvändaren: 1. 15 a, 15 b, 18 och 20 §§, och 2. 19 §, i fråga om beslut enligt 15, 15 a och 18 §§. 3 e § Om en EETS-betalnings-förmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska väg-tullssystem, ska det som sägs om den skattskyldige i 19 § i stället tillämpas på EETS-betalningsförmedlaren, i fråga om beslut enligt 17 §. Betalningsskyldighet 8 a § Den som är skattskyldig är också betalningsskyldig för trängselskatt och tilläggsavgift. Det gäller dock inte när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatten enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. 11 § Beskattningsbeslut ska fattas för varje bil, för vilken skattskyldighet enligt 9 § har inträtt. Varje beslut ska avse en kalendermånad. Om mer än en person under en kalendermånad blivit skattskyldig för en bil, ska ett beskattningsbeslut fattas för varje skattskyldig. Beskattningsbeslut enligt 2 § andra stycket ska fattas senast den 20 i kalendermånaden efter den månad som beslutet avser. Om mer än en person eller EETS-betalningsförmedlare under en kalendermånad blivit betalningsskyldig för en bil, ska ett beskattningsbeslut fattas avseende varje betalningsskyldig. 11 a § Beskattningsbeslut enligt 2 § andra stycket ska fattas senast den 20 i kalendermånaden efter den månad som beslutet avser. 14 § Om trängselskatt inte betalas inom den tid som anges i 12 §, 15 § andra stycket eller 15 a § andra stycket, ska en särskild avgift (tilläggsavgift) påföras den skattskyldige med 500 kronor. Tilläggsavgift får påföras en skattskyldig högst en gång per bil och kalendermånad. Om trängselskatt inte betalas inom den tid som anges i 12 §, 15 § andra stycket eller 15 a § andra stycket, ska en särskild avgift (tilläggsavgift) påföras den skattskyldige med 500 kronor. Detta gäller dock inte när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatten enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Tilläggsavgift får påföras en skattskyldig högst en gång per bil och kalendermånad. Beslut om tilläggsavgift enligt 2 § andra stycket ska fattas senast 20 dagar efter dagen då skatten skulle ha betalats. Tilläggsavgift och obetald trängselskatt ska betalas senast 30 dagar efter dagen för beslutet om tilläggsavgift. 18 a § En skattepliktig bil får inte användas om trängselskatt eller tilläggsavgift inte har betalats inom den tid som anges i 12 §, 14 § tredje stycket, 15 § andra stycket eller 15 a § andra stycket. Användningsförbudet inträder dock först när 1. obetald trängselskatt och tilläggsavgift uppgår till mer än 5 000 kronor, och 2. minst sex månader har gått från den dag då ett belopp överstigande 5 000 kronor senast skulle ha betalats. I den totala skulden ska inte räknas in 1. skatt eller avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet, eller 2. skatt eller avgift för vilken anstånd med betalningen gäller. 1. skatt eller avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet, 2. skatt eller avgift för vilken anstånd med betalningen gäller, eller 3. skatt som en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Användningsförbudet gäller till dess den totala skuld som har lett till förbudet har betalats. Om det finns särskilda skäl, ska Skatteverket medge att en viss bil får användas trots bestämmelserna i första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 april 2022. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem dels att 2 och 20 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 25 § ska utgå, dels att nuvarande 18, 19 och 21-33 §§ ska betecknas 19, 21, 22-24, 26, 31 och 34-41 §§, dels att 1 och 3-17 §§, de nya 19, 21, 22, 26, 31, 34-36, 39 och 41 §§ och rubrikerna närmast före 5 och 17 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före 19, 21, 22, 24, 26, 28, 32 och 33 §§ ska sättas närmast före 21, 22, 23, 26, 34, 36, 40 respektive 41 §, dels att det ska införas nio nya paragrafer, 18, 20, 25, 27-30, 32 och 33 §§, och närmast före 25, 27, 31 och 33 §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Syftet med denna lag är att skapa förutsättningar för att använda standardiserad fordonsutrustning i elektroniska vägtullssystem enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem i gemenskapen och kommissionens beslut 2009/750/EG av den 6 oktober 2009 om definitionen av det europeiska systemet för elektroniska vägtullar och tekniska uppgifter för detta (EETS-beslutet). Syftet med denna lag är att enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen, i den ursprungliga lydelsen, främja betalningen av vägtullar genom att 1. säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem, och 2. underlätta gränsöverskridande utbyte av information om fordon och ägare eller innehavare av fordon. 3 § Denna lag ska inte tillämpas på ett mindre och helt lokalt elektroniskt vägtullssystem om kostnaderna för att uppfylla de föreskrivna kraven inte står i proportion till fördelarna. Den som avser att inrätta ett sådant system som avses i första stycket ska anmäla detta till den myndighet som regeringen bestämmer. Denna lag ska inte tillämpas på 1. mindre och helt lokala elektroniska vägtullssystem, om kostnaderna för att uppfylla de föreskrivna kraven inte står i proportion till fördelarna, eller 2. parkeringsavgifter. Den som avser att inrätta ett sådant system som avses i första stycket 1 ska anmäla detta till den myndighet som regeringen bestämmer. 4 § I denna lag avses med 1. anmält organ: ett organ som har anmälts enligt 7-9 §§ lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller motsvarande bestämmelser i en annan stat inom EES eller i Turkiet, 1. anmält organ: ett organ som har anmälts enligt 7-9 §§ lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller motsvarande bestämmelser i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Turkiet, 2. avgiftsupptagare: en myndighet eller en juridisk person som genom ett elektroniskt vägtullssystem tar upp vägtullar för fordonstrafik i ett vägtullsområde, 3. betalningsförmedlare: en juridisk person som förmedlar betalning av vägtull från en väganvändare till en avgiftsupptagare, 4. elektroniskt vägtullssystem: ett tekniskt och administrativt system för att ta upp vägtullar i ett vägtullsområde med stöd av fordonsutrustning, 5. fordonsutrustning: en komplett uppsättning maskinvaru- och programvarukomponenter som behövs för att kunna använda ett elektroniskt vägtullssystem och som är installerade i ett fordon för insamling, lagring, bearbetning, fjärrmottagning och överföring av data, 6. färdvägsdeklaration: en sådan uppgift till en avgiftsupptagare som bekräftar att ett fordon har framförts inom dennes vägtullsområde, 7. teknisk utrustning: all teknisk utrustning och alla tekniska komponenter, inklusive mjukvara, i ett elektroniskt vägtullssystem som behövs för att säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem, 8. väganvändare: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med en betalningsförmedlare om förmedling av vägtull till avgiftsupptagare, 9. vägtull: en avgift eller skatt som betalas för fordonstrafik i ett vägtullsområde, 10. vägtullsområde: en väg, gata, led eller färja som är att anse som en väg, ett torg eller ett annat område, där ett elektroniskt vägtullssystem används. 3. betalningsförmedlare: en juridisk person som tillhandahåller vägtullstjänster, 4. EETS: en europeisk elektronisk vägtullstjänst som en EETS-betalningsförmedlare tillhandahåller en EETS-väganvändare, 5. EETS-betalningsförmedlare: en betalningsförmedlare som är registrerad enligt denna lag eller i en annan stat inom EES i enlighet med direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, och som ger EETS-väganvändare tillgång till EETS, 6. EETS-väganvändare: den som har träffat avtal med en EETS-betalningsförmedlare om att få tillgång till EETS, 7. elektroniskt vägtullssystem: ett tekniskt och administrativt system för att ta upp vägtullar i ett vägtullsområde med stöd av fordonsutrustning eller automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt, 8. fordon: motorfordon eller ledade fordonskombinationer som är avsedda för eller används för person- eller godstransport på väg, 9. fordonsutrustning: en komplett uppsättning maskinvaru- och programvarukomponenter som behövs för att kunna använda ett elektroniskt vägtullssystem och som är installerade i eller medförs i ett fordon för insamling, lagring, bearbetning, fjärrmottagning och överföring av data, 10. färdvägsdeklaration: en sådan uppgift till en avgiftsupptagare som bekräftar att ett fordon befinner sig i eller har befunnit sig i dennes vägtullsområde, 11. innehavare av ett fordon: en person i vars namn ett fordon är registrerat enligt bestämmelserna i registreringslandet, och som inte är fordonsägaren, 12. teknisk utrustning: all teknisk utrustning och alla tekniska komponenter, inklusive mjukvara, i ett elektroniskt vägtullssystem som behövs för att säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem, 13. väganvändare: den som har träffat avtal med en betalningsförmedlare om en vägtullstjänst, 14. vägtull: en avgift eller skatt som betalas för fordonstrafik i ett vägtullsområde, 15. vägtullsområde: en väg, gata, led eller färja som är att anse som en väg, ett torg eller ett annat område, där ett elektroniskt vägtullssystem används, 16. vägtullstjänst: en tjänst som gör det möjligt för en väganvändare att använda ett fordon inom ett eller flera vägtullsområden med stöd av ett kontrakt med en betalningsförmedlare, som omfattar att a) vid behov tillhandahålla anpassad fordonsutrustning och se till att funktionaliteten hos utrustningen bibehålls, b) ta ut en vägtull av väganvändaren och garantera att avgiftsupptagaren får betalt för vägtullen, c) göra det möjligt för väganvändaren att betala vägtullen, d) sköta kundkontakterna med väganvändaren, och e) följa förekommande säkerhets- och integritetsriktlinjer för aktuella vägtullssystem. I övrigt har de termer som används i denna lag samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. I övrigt har de ord som används i denna lag samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. Betalningsförmedlare EETS-betalningsförmedlare 5 § En juridisk person som är etablerad i Sverige ska, efter ansökan hos den myndighet som regeringen bestämmer, registreras som betalningsförmedlare om den juridiska personen En juridisk person som är etablerad i Sverige ska, efter ansökan hos den myndighet som regeringen bestämmer, registreras som EETS-betalningsförmedlare om den juridiska personen 1. innehar föreskriven certifiering, 2. har föreskriven och godkänd teknisk utrustning, 3. har kompetens i fråga om elektroniska vägtullssystem eller motsvarande system, 4. har lämplig finansiell ställning, 5. har upprättat och kan upprätthålla en global riskhanteringsplan, och 6. har gott anseende. 6 § En betalningsförmedlare ska inom två år från registreringen träffa avtal om förmedling av vägtull med avgiftsupptagare för samtliga vägtullsområden som omfattas av denna lag eller av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem i gemenskapen. Betalningsförmedlaren ska upprätthålla den fullständiga täckning av vägtullsområden som avses i första stycket. Om täckningen skulle ändras ska fullständig täckning återupprättas inom sex månader. En EETS-betalningsförmedlare ska inom tre år från registreringen träffa avtal om att tillhandahålla vägtullstjänster med avgiftsupptagare för samtliga vägtullsområden som omfattas av denna lag eller av andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, i minst fyra länder. Inom två år från den tidpunkt då det första avtalet träffas för ett vägtullsområde i ett visst land, ska avtal ha träffats för samtliga vägtullsområden i det landet. Om en avgiftsupptagare, i strid med denna lag eller andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, inte träffar avtal med en EETS-betalningsförmedlare om tillhandahållande av vägtullstjänster i ett vägtullsområde, ska det inte påverka bedömningen av om EETS-betalningsförmedlaren har uppfyllt sina skyldigheter enligt första stycket. EETS-betalningsförmedlaren ska upprätthålla den täckning av vägtullsområden som avses i första stycket. Om täckningen skulle ändras på grund av att en avgiftsupptagare inte följer denna lag eller andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, ska täckning av det berörda vägtullsområdet återupprättas så snart som möjligt. 7 § En betalningsförmedlare ska 1. när ett avtal om förmedling av vägtull träffas med en väganvändare informera denne om den behandling av personuppgifter som avtalet medför och om väganvändarens rättigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning, och lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, 2. informera väganvändarna om sin täckning enligt 6 § och eventuella förändringar av den, 3. vid behov förse de väganvändare med vilka avtal om förmedling av vägtull har träffats med fordonsutrustning som uppfyller föreskrivna tekniska krav och visa att utrustningen uppfyller kraven, 4. tillhandahålla lämpliga tjänster och tekniskt stöd för anpassning av fordonsutrustning, 5. ansvara för de fasta parametrar för klassificering av ett fordon som är lagrade i fordonsutrustningen eller hos betalningsförmedlaren, 6. se till att variabla parametrar för klassificering av ett fordon kan ställas in manuellt genom fordonsutrustningen, 7. föra en förteckning över fordonsutrustning som inte längre är godkänd och som hänför sig till ett avtal mellan förmedlaren och en väganvändare, 8. offentliggöra sina villkor för att träffa avtal med en väganvändare, och 9. samarbeta med avgiftsupptagare vid indrivning av vägtullar. En EETS-betalningsförmedlare ska 1. när ett avtal om att utföra vägtullstjänster träffas informera EETS-väganvändaren om den behandling av personuppgifter som avtalet medför och om dennes rättigheter enligt a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning, och b) lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, 2. när ett avtal om att utföra vägtullstjänster träffas informera EETS-väganvändaren om giltiga sätt att betala en vägtull, 3. offentliggöra information om sin täckning enligt 6 § och eventuella förändringar av den, 4. inom en månad från registreringen offentliggöra eventuella planer på att utvidga sin täckning enligt 6 §, 5. vid behov förse de EETS-väganvändare med vilka avtal om utförande av vägtullstjänster har träffats med fordonsutrustning som uppfyller föreskrivna tekniska krav och visa att utrustningen uppfyller kraven, 6. föra en förteckning över fordonsutrustning som inte längre är godkänd och som är kopplad till ett avtal mellan förmedlaren och en EETS-väganvändare, 7. offentliggöra sina villkor för att träffa avtal med EETS-väganvändare, 8. ge en avgiftsupptagare den information som behövs för att kunna beräkna och ta ut en vägtull eller för att kontrollera EETS-betalningsförmedlarens beräkning av den vägtull som tas ut av en EETS-väganvändare, och 9. samarbeta med en avgiftsupptagare och omedelbart ge avgiftsupptagaren uppgifter om ett berört fordon och den kund som har träffat avtal med EETS-betalningsförmedlaren om utförande av vägtullstjänster för fordonet, när det är nödvändigt för indrivning av en vägtull eller för att avgiftsupptagaren ska kunna underrätta kunden om en skyldighet att betala en vägtull eller när det misstänks att kunden inte har betalat en vägtull. 8 § I en faktura till en väganvändare ska betalningsförmedlaren specificera vägtullarna. Tidpunkt och plats för avgiftspliktens inträde samt typ av vägtull ska anges, om inte väganvändaren har godkänt att uppgifterna utelämnas. Vidare ska vägtullarna redovisas separat från betalningsförmedlarens egen avgift. Om en faktura från en EETS-betalningsförmedlare till en EETS-väganvändare baseras på en myndighets beslut om vägtull, ska fakturan innehålla uppgifter om hur myndighetens beslut kan omprövas eller överklagas. 9 § Om förutsättningarna i 5 § 1, 4, 5 eller 6 inte längre är uppfyllda eller om den registrerade begär det ska registreringen som betalningsförmedlare återkallas. Om förutsättningarna i 5 § 1, 4, 5 eller 6 inte längre är uppfyllda eller om den registrerade begär det, ska registreringen som EETS-betalningsförmedlare återkallas. 10 § En avgiftsupptagare ska se till att de elektroniska vägtullssystem som denne ansvarar för alltid uppfyller föreskrivna tekniska krav som gör det möjligt att använda standardiserad utrustning i fordonen. Vid en brist i systemet, som beror på avgiftsupptagaren, ska denne se till att en väganvändare kan passera vägtullsområdet säkert med minsta möjliga fördröjning och utan att det bedöms som en underlåtenhet att betala vägtull. En avgiftsupptagare ska se till att de elektroniska vägtullssystem som denne ansvarar för alltid uppfyller föreskrivna krav, som säkerställer systemens driftskompatibilitet med EETS. Vid en brist i ett system som beror på avgiftsupptagaren, ska denne se till att en EETS-väganvändare kan passera vägtullsområdet säkert med minsta möjliga fördröjning och utan att det bedöms som en underlåtenhet att betala vägtull. 11 § En avgiftsupptagare ska i en områdesdeklaration ange de allmänna villkor som ska vara uppfyllda för att en betalningsförmedlare ska få verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. En avgiftsupptagare ska i en områdesdeklaration ange de allmänna villkor som ska vara uppfyllda för att en EETS-betalningsförmedlare ska få verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Områdesdeklarationen ska även innehålla en detaljerad beskrivning av förfarandet för bedömning av den tekniska utrustning som ska ingå i ett nytt eller väsentligen ändrat elektroniskt vägtullssystem. 12 § En avgiftsupptagare ska ge en betalningsförmedlare som uppfyller villkoren i 11 § och eventuella särskilda villkor rätt att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Avgiftsupptagaren ska på sin webbplats tillhandahålla en offentlig förteckning över betalningsförmedlare med vilka denne har träffat avtal om förmedling av vägtull. En avgiftsupptagare ska ge en EETS-betalningsförmedlare som uppfyller villkoren i 11 § och eventuella särskilda villkor rätt att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Avgiftsupptagaren får inte ställa krav som innebär att EETS-betalningsförmedlarens tekniska utrustning inte blir driftskompatibel med andra avgiftsupptagares elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska betala ersättning till en EETS-betalningsförmedlare som tillhandahåller vägtullstjänster i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Metoden för att beräkna ersättningen ska framgå av avgiftsupptagarens områdesdeklaration. 13 § En avgiftsupptagare ska acceptera registrering av fordons passager genom godkänd fordonsutrustning som är i drift och som hänför sig till en betalningsförmedlare med vilken denne har ett avtal om förmedling av vägtull. En avgiftsupptagare ska acceptera registrering av fordons passager genom godkänd fordonsutrustning som är i drift och som är kopplad till en EETS-betalningsförmedlare som tillhandahåller avgiftsupptagaren vägtullstjänster. 14 § En avgiftsupptagare ska vid behov samarbeta med 1. en betalningsförmedlare för att utföra tester av avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem, och 2. en betalningsförmedlare, tillverkare eller ett anmält organ för att bedöma om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. En avgiftsupptagare ska vid behov samarbeta med en EETS-betalningsförmedlare, tillverkare eller ett anmält organ för att bedöma om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska tillhandahålla en testmiljö där en EETS-betalningsförmedlare eller ett ombud för denne kan kontrollera om viss fordonsutrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska utfärda ett intyg för varje godkänt test. Den som har begärt ett test enligt andra stycket ska betala kostnaderna för det om avgiftsupptagaren begär det. 15 § En väganvändare ska se till att 1. korrekta användar- och fordonsuppgifter lämnas till betalningsförmedlaren, 2. fordonsutrustningen är i drift då fordonet framförs inom ett vägtullsområde, och 3. fordonsutrustningen används enligt betalningsförmedlarens anvisningar. Om en väganvändare inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket, får betalningsförmedlaren bestämma att väganvändarens fordonsutrustning inte längre är godkänd. En EETS-väganvändare ska se till att den fordonsutrustning som krävs för ett vägtullsområde är i drift när fordonet framförs inom området. Om en EETS-väganvändare inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket eller artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/203 av den 28 november 2019 om klassificering av fordon, skyldigheter för användare av europeiska elektroniska vägtullar, krav på driftskompatibilitetskomponenter och minimikriterier för anmälda organs behörighet, får EETS-betalningsförmedlaren bestämma att EETS-väganvändarens fordonsutrustning inte längre är godkänd. 16 § En avgiftsupptagare får inte debitera en väganvändare enligt denna lag en högre vägtull än den som debiteras motsvarande andra användare av vägen. Om en betalningsförmedlares klassificering av ett fordon skiljer sig från avgiftsupptagarens, ska avgiftsupptagarens klassificering gälla. Detta gäller dock inte om det visas att avgiftsupptagarens klassificering av fordonet är felaktig. En avgiftsupptagare får inte påföra en EETS-väganvändare en högre vägtull än den som påförs motsvarande andra användare av vägen. Om rabatt på en vägtull ges till en väganvändare, ska rabatten vara tydlig, offentliggjord och tillgänglig för alla sådana användare på lika villkor. Om en EETS-betalningsförmedlares klassificering av ett fordon skiljer sig från avgiftsupptagarens, ska avgiftsupptagarens klassificering gälla. Detta gäller dock inte om det visas att avgiftsupptagarens klassificering av fordonet är felaktig. Betalningsskyldighet Betalning 17 § En betalningsförmedlare som har träffat avtal med en väganvändare om förmedling av vägtull är, i stället för väganvändaren, betalningsskyldig för en vägtull som avser ett fordon som är försett med fordonsutrustning tillhandahållen av betalningsförmedlaren. Om en färdvägsdeklaration inte har skickats, är dock betalningsförmedlaren och väganvändaren solidariskt betalningsskyldiga för vägtullen. Betalningsförmedlaren är inte betalningsskyldig enligt första stycket om fordonsutrustningen inte är godkänd och passagen sker efter det att en sådan förteckning som avses i 7 § 7 har skickats till den berörda avgiftsupptagaren. En EETS-betalningsförmedlare som har träffat avtal med en EETS-väganvändare om att utföra vägtullstjänster är, i stället för den skatt- eller avgiftsskyldige, betalningsskyldig för en vägtull som avser ett fordon och ett vägtullsområde som omfattas av avtalet den dag då skattskyldigheten eller avgiftsplikten för vägtullen inträder. Om en färdvägsdeklaration inte har skickats, är dock EETS-betalningsförmedlaren och den skatt- eller avgiftsskyldige solidariskt betalningsskyldiga för vägtullen. EETS-betalningsförmedlaren är inte betalningsskyldig enligt första stycket om fordonsutrustningen inte är godkänd och passagen sker efter det att en sådan förteckning som avses i 7 § 6 har skickats till den berörda avgiftsupptagaren. 18 § En avgiftsupptagare ska låta en EETS-betalningsförmedlare som tillhandahåller vägtullstjänster i avgiftsupptagarens vägtullsområde kräva en EETS-väganvändare på betalning för en vägtull. Kravet ska framställas i avgiftsupptagarens namn och med uppgiften att det sker på dennes uppdrag, om avgiftsupptagaren begär det. 18 § 19 § En väganvändares betalning av vägtull till sin betalningsförmedlare sker med befriande verkan. En EETS-väganvändares betalning av vägtull till sin EETS-betalningsförmedlare sker med befriande verkan. 20 § När en avgiftsupptagare riktar ett krav på betalning av en vägtull till en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i ett annat land inom Europeiska unionen eller EES, ska information om den fordonspassage som ligger till grund för kravet, följderna av att inte betala vägtullen och ägarens eller innehavarens rättigheter skickas med kravet. Det gäller dock inte när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för vägtullen enligt 17 §. Informationen ska om möjligt lämnas skriftligen på samma språk som fordonets registreringsbevis är utfärdat på och annars på något av de officiella språken i det land där fordonet är registrerat. 19 § 21 § I vägtullssystem baserade på korthållskommunikation ska en avgiftsupptagare, eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar, underrätta varje betalningsförmedlare om godkända färdvägsdeklarationer för deras respektive väganvändare. I vägtullssystem baserade på korthållskommunikation ska en avgiftsupptagare, eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar, underrätta varje EETS-betalningsförmedlare om godkända färdvägsdeklarationer för deras respektive EETS-väganvändare. 21 § 22 § En myndighet eller en juridisk person som både är avgiftsupptagare och betalningsförmedlare ska hålla verksamheterna åtskilda och redovisa dessa separat. En myndighet eller en juridisk person som både är betalningsförmedlare och bedriver annan verksamhet ska hålla verksamheten som betalningsförmedlare åtskild och redovisa den separat i förhållande till övrig verksamhet. Gemensamt kontaktställe 25 § Den myndighet som regeringen bestämmer är gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare. 24 § 26 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara förlikningsorgan. Förlikningsorganet ska, på begäran av en betalningsförmedlare eller en avgiftsupptagare, medla mellan parterna 1. om en överenskommelse om rätt för betalningsförmedlaren att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde inte kan nås, eller 2. vid tvist om en sådan ingången överenskommelse som avses i 1. Medlingen ska särskilt syfta till att säkerställa att sådana villkor som avses i 11 § och eventuella särskilda villkor inte är diskriminerande och att de på ett lämpligt sätt avspeglar parternas kostnader och risker. Den myndighet som regeringen bestämmer är förlikningsorgan. Förlikningsorganet ska, på begäran av en EETS-betalningsförmedlare eller en avgiftsupptagare, medla mellan parterna 1. om en överenskommelse om rätt för EETS-betalningsförmedlaren att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde inte kan nås, eller 2. vid tvist om en sådan ingången överenskommelse som avses i 1. Medlingen ska särskilt syfta till att säkerställa att sådana villkor som avses i 11 § och eventuella särskilda villkor inte är diskriminerande och att EETS-betalningsförmedlaren får ersättning enligt den metod som avses i 12 § andra stycket. Informationsutbyte 27 § Den myndighet som regeringen bestämmer är svensk kontaktpunkt vid utbyte av information med andra länders kontaktpunkter enligt denna lag. 28 § Om det behövs för att kunna kräva betalning för en vägtull som har förfallit till betalning av en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i ett land inom Europeiska unionen eller EES, får den svenska kontaktpunkten elektroniskt utbyta sådana uppgifter som anges i bilaga I till direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, med utländska kontaktpunkter. Utbyte av uppgifter enligt första stycket får även ske om det behövs för att underrätta en sådan ägare eller innehavare av ett fordon om en skyldighet att betala en vägtull, och 1. ägaren eller innehavaren av fordonet inte kan identifieras på något annat sätt, och 2. underrättelsen är nödvändig för att kunna kräva betalning av vägtullen. Om en uppgift som anges i del II i bilaga I till direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får uppgiften inte lämnas ut. 29 § Utländska kontaktpunkter ska enligt 28 § få direkt tillgång till uppgifter i vägtrafikregistret om ett fordon och dess ägare eller innehavare. 30 § Om en underrättelse om skyldighet att betala en vägtull har skickats med hjälp av uppgifter som har inhämtats enligt 28 § andra stycket och vägtullen inte betalas, ska eventuella åtgärder för att vägtullen ska betalas vidtas av en myndighet. Behandling av personuppgifter 25 § 31 § Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i EU:s dataskyddsförordning och i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. En avgiftsupptagare, eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar, är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som en underrättelse enligt 19 § innebär. En betalningsförmedlare är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som verksamheten innebär. En avgiftsupptagare, den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar och en EETS-betalningsförmedlare är personuppgiftsansvariga för den behandling av personuppgifter som deras respektive verksamhet innebär. 32 § Personuppgifter som har erhållits enligt 28 § får endast behandlas för att identifiera ett fordon eller en ägare eller innehavare av ett fordon i syfte att ta upp eller driva in vägtullar. Första stycket gäller även för personuppgifter som har erhållits enligt 7 § 9, om avgiftsupptagaren även är betalningsförmedlare. Tystnadsplikt 33 § Den som på grund av anställning eller på något annat sätt deltar i eller har deltagit i en avgiftsupptagares verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja sådana uppgifter om en EETS-betalningsförmedlares kunder som avgiftsupptagaren har fått enligt 7 § 9, om det kan antas att betalningsförmedlaren lider skada om uppgiften röjs. 26 § 34 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska föra ett register över vägtullsområden och betalningsförmedlare (vägtullsregistret). Den myndighet som regeringen bestämmer ska föra ett register över vägtullsområden, EETS-betalningsförmedlare och det gemensamma kontaktställe som avses i 25 § (vägtullsregistret). Den myndighet som avses i första stycket är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret. 27 § 35 § Vägtullsregistret ska ha till ändamål att inom ramen för det europeiska systemet för elektroniska vägtullar tillhandahålla uppgifter om vägtullsområden och betalningsförmedlare. Registret ska innehålla uppgifter om betalningsförmedlare som har registrerats enligt 5 § och för varje vägtullsområde uppgifter om 1. avgiftsupptagare, 2. den teknik som används i vägtullssystemet, 3. det geografiska område som omfattas av vägtull, 4. typ av vägtull och vägtullsstruktur, 5. fordon som omfattas av vägtull och parametrar för klassificering av fordon, 6. krav på färdvägsdeklarationer, 7. områdesdeklarationen, och 8. de betalningsförmedlare som avgiftsupptagaren har ingått avtal om förmedling av vägtull med. Vägtullsregistret ska innehålla uppgifter om vägtullsområden, EETS-betalningsförmedlare och det gemensamma kontaktställe som avses i 25 §. Registret ska ha till ändamål att inom ramen för det europeiska systemet för elektroniska vägtullar tillhandahålla dessa uppgifter. 28 § 36 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att avgiftsupptagare på enskild väg och betalningsförmedlare följer denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt över att den tekniska utrustningen i ett vägtullssystem uppfyller föreskrivna krav. Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att avgiftsupptagare på enskild väg och EETS-betalningsförmedlare följer denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt över att den tekniska utrustningen i ett vägtullssystem uppfyller föreskrivna krav. I EU:s dataskyddsförordning och i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen finns bestämmelser om tillsyn över behandlingen av personuppgifter. 31 § 39 § Om det finns skäl att tro att teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren, en avgiftsupptagare eller en betalningsförmedlare att Om det finns skäl att tro att teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204 av den 28 november 2019 om detaljerade skyldigheter för leverantörer av vägtulltjänster i Europeiska systemet för elektroniska vägtulltjänster (EETS), minimiinnehåll i EETS-områdesdeklarationen, elektroniska gränssnitt och krav för driftskompatibilitetskomponenter, och om upphävande av beslut 2009/750/EG, ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren, en avgiftsupptagare eller en EETS-betalningsförmedlare att 1. endast använda utrustningen på visst angivet sätt, 2. upphöra med användningen av utrustningen, eller 3. återkalla utrustningen. Om teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren att se till att utrustningen överensstämmer med kraven. Om teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204, ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren att se till att utrustningen överensstämmer med kraven. Ett föreläggande gäller så länge som produkten inte överensstämmer med de tekniska kraven och får förenas med vite. 33 § 41 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. kraven för registrering som betalningsförmedlare, 1. kraven för registrering som EETS-betalningsförmedlare, 2. tekniska krav på ett elektroniskt vägtullssystem och den fordonsutrustning som ska användas i systemet, 3. parametrar för klassificering av fordon, 4. tillsyn, och 5. avgifter för ärendehantering, registrering och tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 4. behandling av uppgifter som har inhämtats enligt 28 §, 5. tillsyn, och 6. avgifter för ärendehantering, registrering och tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Denna lag träder i kraft den 1 april 2022. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg Härigenom föreskrivs att 5 och 14 §§ lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § Infrastrukturavgifter som avses i 1 § första stycket 1 ska bestämmas så att de totala avgiftsintäkterna inte överstiger kostnaderna för uppförande och utveckling av det vägavsnitt som avgifterna avser samt för uppförande, underhåll, drift och utveckling av tillhörande avgiftssystem. Endast kostnader som har finansierats med lån som ska återbetalas med infrastrukturavgifter och kostnader som ska finansieras direkt med intäkter från infrastrukturavgifter ska ingå i kostnadsunderlaget. Infrastrukturavgifter ska baseras på en tidsperiod som motsvarar infrastrukturens planerade livslängd eller en annan tid som inte understiger 20 år. Andra stycket gäller inte infrastrukturavgifter som tas ut för färd på bron på Europaväg 6 över Svinesund, så länge det ursprungliga avgiftssystemet på bron används och inte ändras i väsentlig omfattning. 14 § En avgiftspliktig bil får inte användas om infrastrukturavgift som avses i 1 § första stycket 1 eller avgift som har meddelats med stöd av 20 § första stycket 6 inte har betalats inom föreskriven tid. Användningsförbud inträder dock först när 1. den totala avgiftsskulden uppgår till mer än 5 000 kronor, och 2. minst sex månader har gått från den dag då ett belopp överstigande 5 000 kronor senast skulle ha betalats. I den totala avgiftsskulden ska inte räknas in 1. avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet, 2. avgift för vilken anstånd med betalningen gäller. 2. avgift för vilken anstånd med betalningen gäller, eller 3. avgift som en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Användningsförbudet gäller till dess den totala avgiftsskuld som har lett till förbudet har betalats. Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som regeringen bestämmer medge att en viss bil får användas trots första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 april 2022. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2022-01-19 Närvarande: F.d. justitieråden Karin Almgren och Stefan Lindskog samt justitierådet Mahmut Baran Genomförande av direktivet om elektroniska vägtullssystem Enligt en lagrådsremiss den 9 december 2021 har regeringen (Infrastrukturdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt, 2. lag om ändring i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, 3. lag om ändring i lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Gunilla Svedberg. Förslagen föranleder följande yttrande. Förslaget till lag om ändring i lagen om trängselskatt 3 c-3 e §§ Under rubriken "Inledande bestämmelser" föreslås att tre paragrafer ska införas som i olika avseenden reglerar tillämpningen av ett antal uppräknade paragrafer i lagen när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt. Dessa detaljerade bestämmelser hör knappast hemma i lagens inledning. Lagrådet förordar att reglerna i stället placeras efter 22 § som 22 a-22 c §§ under en ny rubrik "Särskilda bestämmelser när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig". 8 a § Bestämmelser om betalningsskyldigheten för skatt och avgift bör lämpligen placeras efter regleringen om skattskyldighetens inträde. Paragrafen (och rubriken närmast före paragrafen) bör därför flyttas fram och betecknas 9 a §. I paragrafens inledning slås fast att den som är skattskyldig också är betalningsskyldig för trängselskatt och tilläggsavgift. I en andra mening stadgas att detta dock inte ska gälla när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatten enligt 17 § lagen om elektroniska vägtullssystem. Att en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt i vissa fall regleras emellertid i 17 § lagen om elektroniska vägtullssystem. För att undvika en dubbelreglering bör meningen omformuleras till en upplysning om bestämmelsen i 17 § den lagen. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse. Den som är skattskyldig är också betalningsskyldig för tilläggsavgift. Av 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem framgår att en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt i vissa fall. 20 § I paragrafen, som inte föreslås ändras i lagrådsremissen, finns bestämmelser om bl.a. överklagandetiden. Ett överklagande av den skattskyldige ska ha kommit in till beskattningsmyndigheten inom tre veckor från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet. I lagrådsremissen föreslås en särskild ordning för underrättelse av en myndighets beslut när en EETS-betalningsförmedlare är betalnings-skyldig för vägtullen. I 3 c § första stycket (22 a § enligt Lagrådets förslag) regleras att ett beslut enligt 11, 14 a eller 15 § ska skickas till EETS-betalnings-förmedlaren i stället för till den skattskyldige om det avser trängselskatt som betalningsförmedlaren är betalningsskyldig för enligt 17 § lagen om elektroniska vägtullssystem. Detsamma gäller för beslut som beskattningsmyndigheten på eget initiativ fattar enligt 15 a eller 18 §. Av förslaget till 3 d § (22 b § enligt Lagrådets förslag) framgår att det som sägs om den skattskyldige i 20 § i stället ska tillämpas på EETS-väganvändaren, när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för skatten. Enligt förslaget till 8 § lagen om elektroniska vägtullssystem ska en faktura från en EETS-betalningsförmedlare till en EETS-väganvändare - om fakturan baseras på en myndighets beslut om vägtull - innehålla uppgifter om hur myndighetens beslut kan omprövas eller överklagas. Denna ordning ska gälla i stället för 33 § förvaltningslagen (2017:900). Den särskilda ordningen för underrättelse ska alltså även omfatta trängselskatt enligt beslut som Skatteverket har fattat på eget initiativ, bl.a. beslut enligt 15 eller 15 a §. I allmänmotiveringen anges att det även i dessa fall är lämpligt att besluten skickas till EETS-betalningsförmedlaren eftersom myndigheten inte alltid känner till vem som är EETS-väganvändare. Frågan är om en underrättelse enligt denna ordning innebär att EETS-väganvändaren kan anses ha fått del av beslutet i den mening som avses i 20 §. En EETS-väganvändare har rätt att överklaga bl.a. beslut som avses i 15 och 15 a §§. Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket inom tre veckor från den dag då väganvändaren fick del av beslutet. I lagrådsremissen förs inte något resonemang om huruvida en väganvändares mottagande av en faktura från en betalningsförmedlare avseende ett beslut enligt 15 eller 15 a § innebär att EETS-väganvändaren anses ha fått del av beslutet. Vid föredragningen har angetts att tiden för överklagande av ett beslut som Skatteverket på eget initiativ har fattat ska räknas från den dag då EETS-väganvändaren fick del av beslutet i form av informationen i fakturan. I 44 § i 2017 års förvaltningslag - som är subsidiär i förhållande till bestämmelsen i 20 § trängselskattelagen - anges att ett överklagande av ett beslut ska ha kommit in till beslutsmyndigheten inom tre veckor från den dag då den som överklagar fick del av beslutet genom den myndigheten. Motsvarigheten till denna paragraf i 1986 års förvaltningslag saknade uttrycket "genom den myndigheten". Det tillägget finns inte heller, som framgått, i den nu aktuella bestämmelsen i 20 § trängselskattelagen. I allmänmotiveringen till 44 § i 2017 års förvaltningslag framhölls beträffande den språkliga utformningen av bestämmelsen att det tydligare än den dåvarande lydelsen bör framgå att överklagandetiden inte börjar löpa om den enskilde får kännedom om innehållet i ett beslut på något annat sätt än genom en åtgärd från beslutsmyndighetens sida. Detta markeras genom uttrycket "genom den myndigheten". De situationer som avses med detta omfattar såväl det fallet att klaganden formellt delgivits beslutet som det fallet att klaganden på något annat sätt, genom en åtgärd av den myndigheten, fått reda på innehållet i beslutet i dess helhet (prop. 2016/17:180 s. 266). I författningskommentaren anges att det är tidpunkten när den enskilde underrättades om beslutet genom beslutsmyndighetens åtgärder som är avgörande för beräkningen av fristen. Där anges också att någon ändring i sak i förhållande till innebörden av motsvarande reglering i 1986 års lag inte är avsedd (prop. 2016/17:180 s. 335). Det ska också tilläggas att bestämmelsen om överklagandetid i 20 § trängselskattelagen är utformad på samma sätt som motsvarande bestämmelse i 1986 års förvaltningslag. Det sagda innebär, enligt Lagrådets mening, att EETS-väganvändaren ska anses ha fått del av ett beslut då denne underrättades om beslutet genom Skatteverkets åtgärder. EETS-betalningsförmedlarens underrättelseskyldighet följer, som framgått, av lag (se regleringen i 8 § lagen om elektroniska vägtullssystem) och alltså inte genom Skatteverkets åtgärder. Det kan därför ifrågasättas om den föreslagna ordningen innebär att EETS-väganvändaren kan anses ha underrättats om beslutet i den mening som avses i 20 § trängselskattelagen. Lagrådet förordar att frågan övervägs ytterligare i det fortsatta beredningsarbetet. Förslaget till lag om ändring i lagen om elektroniska vägtullssystem 1 § I paragrafen anges det övergripande syftet med lagen och en upplysning om att lagen genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen. Lagrådet anser att paragrafen blir mer lättläst om den delas upp i två stycken och ges följande lydelse. Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen, i den ursprungliga lydelsen. Syftet med lagen är att främja betalningen av vägtullar genom att 1. säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem, och 2. underlätta gränsöverskridande utbyte av information om fordon och ägare eller innehavare av fordon. 11 § I paragrafen finns bestämmelser om att en avgiftsupptagare i en områdesdeklaration ska ange de allmänna villkor som ska vara uppfyllda för att en EETS-betalningsförmedlare ska få verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde. En sådan deklaration ska även innehålla en detaljerad beskrivning av förfarandet för bedömning av den tekniska utrustning som ska ingå i ett nytt eller väsentligen ändrat elektroniskt vägtullssystem. En definition av uttrycket "väsentligen ändrat system" finns i artikel 2.19 i EETS-direktivet. Uttrycket har alltså en unionsrättslig innebörd. Vid föredragningen har det upplysts att avsikten är att en definition ska tas in i förordning. En uppgift om detta bör, enligt Lagrådets mening, tas in i författningskommentaren till denna paragraf. 19 § I paragrafen anges att en EETS-väganvändares betalning av vägtull till sin EETS-betalningsförmedlare sker med befriande verkan. Det följer redan av 17 § första stycket första meningen att betalningsskyldigheten för en vägtull som omfattas av ett avtal mellan en EETS-betalningsförmedlare och en EETS-väganvändare åvilar EETS-betalningsförmedlaren. Regleringen där innebär alltså att både den skatt- eller avgiftsskyldige och EETS-väganvändaren går helt fria från betalningsansvar gentemot avgiftsupptagaren genom avtalet. Bestämmelsen i 19 § saknar därför en praktisk funktion med avseende på en vägtull som omfattas av den bestämmelsen. Det bör därför övervägas i den fortsatta beredningen om bestämmelsens tillämpningsområde kan begränsas till den situationen då EETS-betalningsförmedlaren och den skatt- eller avgiftsskattskyldige är solidariskt betalningsskyldiga för vägtullen (se 17 § första stycket andra meningen). 34 och 35 §§ Paragraferna innehåller bestämmelser om vägtullsregistret och har fått ett delvis överlappande innehåll. Lagrådet föreslår att de båda paragraferna ersätts med följande bestämmelse. Den myndighet som regeringen bestämmer ska föra ett register som ska innehålla uppgifter om vägtullsområden, EETS-betalningsförmedlare och det gemensamma kontaktställe som avses i 25 § (vägtullsregistret). Registret ska ha till ändamål att inom ramen för det europeiska systemet för elektroniska vägtullar tillhandahålla dessa uppgifter. Den myndighet som avses i första stycket är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret. Övrigt lagförslag Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Infrastrukturdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 2022 Närvarande: statsrådet Johansson, ordförande, och statsråden Hallengren, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Strandhäll, Eneroth, Ernkrans, Hallberg, Sätherberg, Thorwaldsson, Gustafsdotter, Axelsson Kihlblom, Elger, Farmanbar, Danielsson, Karkiainen Föredragande: statsrådet Eneroth Regeringen beslutar proposition Genomförande av direktivet om elektroniska vägtullssystem