Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2021/22:142 Effektivare bevisupptagning inom EU Prop. 2021/22:142 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 10 mars 2022 Magdalena Andersson Morgan Johansson (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I november 2020 antogs en omarbetad EU-förordning om samarbetet kring bevisupptagning på civilrättens område. Det huvudsakliga syftet med omarbetningen har varit att effektivisera samarbetet genom att digitalisera förfarandet i så stor utsträckning som möjligt. Ändringarna i den omarbetade förordningen innebär bl.a. att all kommunikation mellan medlemsstaterna ska ske elektroniskt via ett decentraliserat it-system. När muntlig bevisning ska tas upp direkt av den ansökande medlemsstaten ska videokonferens eller annan teknik för distanskommunikation som huvudregel användas. Vidare införs en möjlighet att ta upp bevisning på en annan medlemsstats territorium med hjälp av diplomatiska och konsulära tjänstemän. EU-förordningen blir direkt tillämplig i Sverige men medför följdändringar i tre lagar. I propositionen lämnas förslag till lagändringarna, som innebär att hänvisningar till den tidigare förordningen om bevisupptagning ändras till att avse den nya förordningen om bevisupptagning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2022. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol 7 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:493) om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. 8 3 Ärendet och dess beredning 9 4 Gällande regler för bevisupptagning inom EU 10 4.1 Den nuvarande förordningen 10 4.2 Den svenska regleringen 11 5 Den nya bevisupptagningsförordningen 12 5.1 Behovet av en omarbetning av förordningen 12 5.2 Ändrade regler i den nya förordningen 13 5.2.1 Regler om digital kommunikation 13 5.2.2 Bevisupptagning via videokonferens som huvudregel 15 5.2.3 Bevisupptagning via diplomatiska och konsulära tjänstemän 15 5.2.4 En ny definition av domstol 16 5.2.5 Konsekvenser vid en obesvarad förfrågan 16 5.2.6 Dataskydd, formulär, genomförandeakter, kommunikation och övervakning 17 5.3 Tillämpnings- och övergångsbestämmelser 17 6 Ändringar i svenska författningar 18 6.1 Bevisupptagningsförordningen är direkt tillämplig 18 6.2 Hänvisningar i lag ska avse den nya bevisupptagningsförordningen 18 6.3 Domstolar och centralt organ 19 6.4 Vissa kompletterande bestämmelser bör tas in i förordning 20 6.5 Bevisupptagning av diplomatiska och konsulära tjänstemän 22 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 23 8 Konsekvenser 23 9 Författningskommentar 24 9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol 24 9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol 25 9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:493) om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur 25 Bilaga 1 2020 års bevisupptagningsförordning 27 Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian Nya regler för delgivning och bevisupptagning inom EU (Ds 2021:21) 66 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 67 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna 70 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 2022 71 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol. 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:493) om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Har i visst mål eller ärende en utländsk domstol gjort framställning hos en svensk domstol om att det ska vidtas någon åtgärd som hör till rättegången, såsom avläggande av ed, hållande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis, och överlämnas framställningen genom Justitiedepartementet till den svenska domstolen, ska den begärda åtgärden vidtas i enlighet med denna lag. Om en utländsk domstol i ett visst mål eller ärende har gjort en framställning hos en svensk domstol om att det ska vidtas någon åtgärd som hör till rättegången, såsom avläggande av ed, hållande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis, och Justitiedepartementet överlämnar framställningen till den svenska domstolen, ska den begärda åtgärden vidtas i enlighet med denna lag. Med utländsk domstol jämställs i denna lag det europeiska patentverket och annan som enligt en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige får göra sådan framställning. Med utländsk domstol jämställs i denna lag det europeiska patentverket och annan som enligt en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige får göra en sådan framställning. Denna lag tillämpas inte om lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur eller lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder är tillämplig. Denna lag tillämpas inte om lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1783 av den 25 november 2020 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur eller lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder är tillämplig. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I mål eller ärende vid en svensk domstol får domstolen besluta att bevis ska tas upp vid en utländsk domstol. Sådan bevisupptagning får avse syn, skriftligt bevis eller förhör med vittne, sakkunnig, part under sanningsförsäkran, målsägande eller den som avses i 36 kap. 1 § andra eller tredje styckena rättegångsbalken. Denna lag tillämpas inte om lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas dom-stolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur eller lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder är tillämplig. Denna lag tillämpas inte om lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1783 av den 25 november 2020 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur eller lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder är tillämplig. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:493) om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2003:493) om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur samt 1 och 5 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag om EG:s förordning om bevisupptagning i mål eller ärenden av civil eller kommersiell natur Lag om EU:s förordning om bevisupptagning i mål eller ärenden av civil eller kommersiell natur 1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1783 av den 25 november 2020 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. 5 § Bevisupptagning på begäran av en domstol i en annan medlemsstat skall verkställas av en tingsrätt. Bevisupptagning på begäran av en domstol i en annan medlemsstat ska verkställas av en tingsrätt. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om bevisupptagning utom huvudförhandling, om inte annat följer av förordning (EG) nr 1206/2001. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om bevisupptagning utom huvudförhandling, om inte annat följer av förordning (EU) 2020/1783. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 3 Ärendet och dess beredning Den 25 november 2020 utfärdades Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1783 om samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (2020 års bevisupptagningsförordning). Förordningen, i sin svenska lydelse, finns i bilaga 1. Förordningen är en omarbetning av rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (2001 års bevisupptagningsförordning). Samtidigt med 2020 års bevisupptagningsförordning utfärdades även Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1784 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (2020 års delgivningsförordning). Den förordningen är en omarbetning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (2007 års delgivningsförordning) Huvuddelen av bestämmelserna i 2020 års förordningar ska börja tillämpas den 1 juli 2022. Vissa bestämmelser som rör metoden för översändande av framställningar och andra handlingar ska börja tillämpas först vid en senare tidpunkt som är beroende av när de genomförandeakter som inrättar det decentraliserade it-systemet antas. Med anledning av de omarbetade förordningarna har promemorian Nya regler för delgivning och bevisupptagning inom EU utarbetats inom Regeringskansliet (Justitiedepartementet). I promemorian lämnas förslag till de författningsändringar som följer av de omarbetade förordningarna. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Regeringskansliet (Ju2021/02498). I denna proposition behandlar regeringen promemorians lagförslag. Utöver promemorians lagförslag föreslås i propositionen en följdändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol. Därutöver behandlas vissa av promemorians förordningsförslag i propositionen (jfr propositionen EG:s bevisupptagningsförordning, prop. 2002/03:76). Lagrådet Förslagen är författningstekniskt och i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats. 4 Gällande regler för bevisupptagning inom EU 4.1 Den nuvarande förordningen Den nuvarande bevisupptagningsförordningen reglerar hur medlemsstaternas domstolar ska samarbeta vid bevisupptagning i gränsöverskridande situationer. Förordningen tillämpas när en domstol i en medlemsstat begär att få ta upp bevisning i en annan medlemsstat, antingen direkt eller genom den tillfrågade medlemsstatens försorg (artikel 1). En förutsättning för hjälp enligt förordningen är att den begärda bevisningen är avsedd att användas i ett inlett eller planerat rättsligt förfarande. Framställningar om hjälp med bevisupptagning ska göras direkt mellan behöriga domstolar i medlemsstaterna (artikel 2). Kommissionen för en förteckning över medlemsstaternas behöriga domstolar. Medlemsstaterna ska också utse ett centralt organ med ansvar att stödja och hjälpa de behöriga domstolarna (artikel 3). Framställningar om hjälp med bevisupptagning och andra meddelanden ska översändas på det snabbast möjliga sätt som den mottagande medlemsstaten har angett att den kan godta (artikel 6). Den anmodade (mottagande) domstolen ska verkställa bevisupptagningen utan dröjsmål och senast inom 90 dagar från det att begäran kom in (artikel 10). Bevisupptagningen ska verkställas i enlighet med den mottagande medlemsstatens nationella rätt om den ansökandedomstolen inte har begärt verkställighet enligt ett särskilt förfarande. En sådan begäran ska tillmötesgås om det inte är oförenligt med lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten eller innebär betydande praktiska svårigheter. Den ansökande domstolen kan t.ex. begära att bevisupptagningen sker genom video- eller telefonkonferens. Parter och ombud ska som utgångspunkt ha rätt att närvara vid bevisupptagningen, liksom företrädare för den ansökande domstolen (artiklarna 11 och 12). Om det är nödvändigt ska den mottagande domstolen använda sig av tvångsåtgärder, i de fall och i den omfattning som följer av lagstiftningen i det land där domstolen är belägen (artikel 13). Under vissa förutsättningar kan en domstol vägra att verkställa en bevisupptagning, t.ex. när den person som ska höras är förbjuden att vittna eller om den domstol som har mottagit framställningen inte är behörig (artikel 14). En domstol kan också begära att få ta upp bevisning direkt i en annan medlemsstat (artikel 17). Sådan direkt bevisupptagning verkställs av en person utsedd av den ansökande medlemsstaten och som huvudregel i enlighet med den egna lagstiftningen. Den mottagande medlemsstaten kan ställa vissa villkor för bevisupptagningen och ska uppmuntra användningen av kommunikationsteknik, t.ex. video- eller telefonkonferens. En framställning om direkt bevisupptagning får endast vägras om den begärda bevisupptagningen skulle strida mot grundläggande rättsprinciper i den egna medlemsstaten, eller om ansökan innehåller något formellt fel. Bevisupptagningsförordningen är i alla delar bindande och direkt tillämplig i Sverige. Den har företräde framför 1970 års Haagkonvention om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, SÖ 1975:34 (1970 års Haagkonvention). 4.2 Den svenska regleringen I lagen (2003:493) om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur finns kompletterande bestämmelser till 2001 års bevisupptagningsförordning både vad gäller bevisupptagning i Sverige på begäran av en annan medlemsstat och bevisupptagning vid en domstol i en annan medlemsstat. Om en domstol i en annan medlemsstat begär att få ta upp bevis i Sverige ska begäran verkställas av en tingsrätt. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om bevisupptagning utom huvudförhandling, om inte annat följer av 2001 års bevisupptagningsförordning (5 § lagen om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur). Lagen innehåller också särskilda behörighetsregler. Om framställningen gäller en åtgärd som avser en fysisk person, är behörig tingsrätt den inom vars område personen har sitt hemvist eller under någon tid uppehåller sig. Om personen i fråga samtycker till att en annan tingsrätt verkställer framställningen, är den domstolen också behörig. Om framställningen gäller syn på en fastighet eller ett annat föremål som inte lämpligen kan flyttas, är den tingsrätt behörig inom vars område fastigheten eller föremålet finns. Andra åtgärder ska verkställas av den tingsrätt som tar emot framställningen (6 § samma lag) Frågor om bevisning regleras i 35-41 kap. i rättegångsbalken. Allmänna regler om bevisning finns i 35 kap. Bestämmelser om bevisning genom vittnesförhör, förhör med part och med målsägande som inte för talan, skriftliga bevis, syn och sakkunnig tas upp i särskilda kapitel. I kapitel 41 finns regler om bevisning till framtida säkerhet. Om rätten beslutar att bevis ska tas upp av en utländsk domstol gäller vad som särskilt är stadgat (35 kap. 12 § rättegångsbalken). Enligt lagen om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur får svenska domstolar begära att en domstol i en annan medlemsstat ska ta upp bevisning enligt 2001 års bevisupptagningsförordning (2§). Svenska domstolar får också ta upp bevisning direkt i en annan medlemsstat, om en begäran om det har godtagits av det centrala organet eller den behöriga myndigheten i den staten. De får dessutom utan särskild begäran ta upp bevisning direkt i en annan medlemsstat, om det sker på grund av ett särskilt avtal (4 § den lagen). När bevisupptagning äger rum vid en domstol i en annan medlemsstat får parter och ombud närvara (3 § samma lag). Vissa kompletterande bestämmelser till 2001 års bevisupptagningsförordning har tagits in i tillkännagivandet (2003:483) om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. I tillkännagivandet anges att regeringen har utsett Justitiedepartementet till centralt organ med de uppgifter som följer av förordningen och att departementet bl.a. fattar beslut i fråga om framställningar om direkt bevisupptagning (1 §). Vidare framgår att översändande av handlingar till Sverige får ske genom post, bud eller telefax eller, efter överenskommelse i det enskilda fallet, på annat sätt (2 §) samt att standardformulär som används för framställningar till Sverige ska fyllas i på svenska eller engelska (3 §). Bestämmelser om bevisupptagning i internationella förhållanden på civilrättens område finns även i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol och i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol. Lagarna tillämpas dock inte om 2001 års bevisupptagningsförordning är tillämplig. I lagarna finns därför en upplysningsbestämmelse om detta. 5 Den nya bevisupptagningsförordningen 5.1 Behovet av en omarbetning av förordningen I enlighet med EU:s riktlinjer för bättre lagstiftning gjorde kommissionen under 2017 en utvärdering av bl.a. 2001 års bevisupptagningsförordning. Syftet var att bedöma förordningens tillämpning mot bakgrund av de fem obligatoriska huvudkriterierna ändamålsenlighet, effektivitet, relevans, konsekvens och mervärde för EU. Av rapporten från utvärderingen drog kommissionen ett antal slutsatser kring hur medlemsstaternas samarbete skulle kunna effektiviseras. Kommissionen konstaterade att kontakterna mellan medlemsstaterna fortfarande nästan uteslutande är pappersbaserade, vilket påverkar kostnader och effektivitet negativt. Vanligen hålls inte de tidsfrister som förordningen anger. Även om språket är teknikneutralt används i praktiken inga moderna kommunikationssätt. Betydande förbättringar i det hänseendet skulle kunna uppnås genom att använda redan befintliga produkter och rättsliga normer inom EU. Mot bakgrund av att videokonferenser sällan används för att höra personer i en annan medlemsstat ansåg kommissionen att det fanns ett behov av att modernisera, digitalisera och använda modern teknik vid gränsöverskridande bevisupptagning. Sammanfattningsvis drog kommissionen slutsatsen att en ökad användning av modern teknik skulle kunna förbättra rättssäkerheten genom att minimera förseningar och onödiga kostnader för privatpersoner, företag och offentliga förvaltningar samt åtgärda brister i skyddet av parternas processuella rättigheter. Det bedömdes därför finnas ett behov av att omarbeta förordningen med fokus på ett mer digitalt förfarande för bevisupptagning. 5.2 Ändrade regler i den nya förordningen 5.2.1 Regler om digital kommunikation Ett decentraliserat it-system ska inrättas Som ett resultat av slutsatserna i den utvärdering som gjordes har kommissionens mål med den omarbetade förordningen varit att främja en digitalisering av förfarandet för bevisupptagning. Den största förändringen i detta hänseende är att det ska inrättas ett decentraliserat it-system för utbyten av uppgifter enligt förordningen. All kommunikation mellan medlemsstaterna ska sedan ske via det systemet (artikel 7 och skäl 7 i 2020 års bevisupptagningsförordning). Ett decentraliserat it-system definieras som ett nätverk av nationella it-system och interoperabla accesspunkter, som drivs under varje medlemsstats individuella ansvar och förvaltning och som möjliggör ett säkert och tillförlitligt gränsöverskridande utbyte av uppgifter mellan de nationella it-systemen (artikel 2 i 2020 års bevisupptagningsförordning). Ett sådant decentraliserat it-system ska bygga på en interoperabel lösning och kan exempelvis, och utan att det föregriper vidare tekniska framsteg, baseras på e-Codex (skäl 7 i 2020 års bevisupptagningsförordning). E-Codex kan enklast beskrivas som en europeisk infrastruktur för att utbyta information elektroniskt i gränsöverskridande rättsliga förfaranden. Systemet har tagits fram inom ramen för e-juridiksamarbetet och används i dag på frivillig basis av vissa medlemsstater i pilotprojekt i några utvalda rättsliga instrument. Styrningen och förvaltningen av e-Codex hanteras i dag av ett konsortium av framför allt medlemsstater. Sverige har inte deltagit i samarbetet och använder ännu inte systemet. Regeringen har dock gett Åklagarmyndigheten i uppdrag att genomföra en svensk anslutning till det europeiska elektroniska systemet för åklagares hantering av förfrågningar och svar om digital bevisning, e-Evidence, som baseras på systemet (se regeringens beslut den 2 maj 2019 om Uppdrag till Åklagarmyndigheten att ansluta till e-Evidence-systemet, dnr Ju2019/01673 och Ju2020/03638). Anslutningen ska vara genomförd under 2022. All kommunikation mellan medlemsstaterna ska ske digitalt Den nya huvudregeln för kommunikationen mellan medlemsstaternas domstolar, centrala organ och behöriga myndigheter är alltså att denna ska ske via ett säkert och tillförlitligt decentraliserat it-system. Det innebär att framställningar och meddelanden enligt bevisupptagningsförordningen, ska skickas elektroniskt via it-systemet (artikel 7 i 2020 års bevisupptagningsförordning). Undantag från huvudregeln får endast göras om störningar i systemet gör det omöjligt att använda eller om det finns andra exceptionella omständigheter. Exempel på sådana omständigheter kan vara att de bevis som ska översändas inte går att skicka elektroniskt eller att det originaldokument som ska skickas behövs i pappersformat. Ett annat exempel är att en konvertering till elektronisk form av de dokument som ska skickas skulle innebära en oproportionell administrativ börda (skäl 12 i 2020 års bevisupptagningsförordning). När det decentraliserade it-systemet inte används ska översändandet ske på det snabbaste och lämpligaste alternativa sättet. Alternativa metoder kan vara posttjänster eller andra former av elektronisk överföring. Vid val av alternativ metod ska även behovet av att överföringen kan ske på ett säkert sätt beaktas (artikel 7.4 och skäl 12 i 2020 års bevisupptagningsförordning). Om en handling som ska skickas via det decentraliserade it-systemet kräver eller innehåller en handskriven underskrift eller stämpel får kvalificerade elektroniska underskrifter eller kvalificerade elektroniska stämplar i stället användas. Sådana underskrifter och stämplar ska uppfylla de krav som ställs i den s.k. eIDAS-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG) (artikel 7.3 i 2020 års bevisupptagningsförordning). Framtagande av tekniska specifikationer och en referensprogramvara Som anförs ovan ska det decentraliserade it-systemet baseras på e-Codex, även om förordningen öppnar upp för framtida teknisk utveckling på området (artikel 2 och skäl 7 i 2020 års bevisupptagningsförordning). Inrättandet av systemet ska ske genom antagandet av genomförandeakter (artikel 25 i 2020 års bevisupptagningsförordning). I dessa akter ska bl.a. anges den tekniska specifikation som fastställer de elektroniska kommunikationsmetoderna för det decentraliserade it-systemet och de tekniska specifikationerna för kommunikationsprotokollen. Akterna ska också fastställa målen för informationssäkerhet och minimimålen för tillgänglighet och därtill relaterade tekniska krav för de tjänster som tillhandahålls genom it-systemet. Genom akterna ska det även inrättas en styrkommitté som består av företrädare för medlemsstaterna och som har i uppgift att säkerställa driften och underhållet av det decentraliserade it-systemet. För att underlätta implementeringen av systemet i medlemsstaterna har kommissionen åtagit sig att utveckla en referensprogramvara som kan användas som s.k. back-end system. Tanken är att medlemsstaterna ska kunna använda programvaran i stället för ett eget nationellt it-system om något sådant system inte finns eller är svårt att anpassa till det decentraliserade it-systemet (artikel 27 i 2020 års bevisupptagningsförordning). Genomförandekommittéerna påbörjade sitt arbete i mars 2021 och beräknas kunna anta genomförandeakterna i mars 2022. Skyldigheten för medlemsstaterna att börja kommunicera via det decentraliserade it-systemet inträder tre år efter antagandet av genomförandeakterna (artikel 35.3 i 2020 års bevisupptagningsförordning). Ansvar för kostnader Varje medlemsstat ska stå kostnaderna för att installera, driva och underhålla accesspunkterna, dvs. de enheter som sammankopplar de nationella it-systemen inom ramen för det decentraliserade systemet. Medlemsstaterna ska också stå kostnaderna för att upprätta, anpassa och underhålla sina nationella it-system för att göra dem interoperabla med accesspunkterna. Kommissionen å sin sida ska tillhandahålla, upprätthålla och stödja kostnadsfri implementering av de programvarukomponenter som ligger till grund för accesspunkterna. Kommissionen ansvarar även för skapandet, underhållet och den framtida utvecklingen av referensprogramvaran (artiklarna 27 och 28 i 2020 års bevisupptagnings-förordning). Elektroniska handlingars rättsliga verkan För att övergången till digitalt översändande av handlingar ska få avsedd effekt har det i 2020 års bevisupptagningsförordning tagits in en bestämmelse om elektroniska handlingars rättsliga verkan (artikel 8). Artikeln ska inte uppfattas som en regel om bevistillåtlighet utan endast som en princip om icke-diskriminering. Avsikten är att garantera att handlingar som har skickats digitalt inte nekas rättslig verkan eller anses otillåtna som bevis enbart för att de har elektronisk form (skäl 13 i 2020 års bevisupptagningsförordning). 5.2.2 Bevisupptagning via videokonferens som huvudregel Om bevis ska tas upp direkt av en domstol genom hörande av en person som befinner sig i en annan medlemsstat gäller i dag att den anmodade medlemsstaten ska verka för att det kan ske genom kommunikationsteknik, t.ex. video- eller telefonkonferens (artikel 17.4 tredje stycket i 2001 års bevisupptagningsförordning). I den omarbetade bevisupptagningsförordningen framhålls att sådan kommunikationsteknik är ett viktigt verktyg för att förenkla och påskynda bevisupptagningen men att tekniken inte används till sin fulla potential (skäl 21). När muntlig bevisning ska tas upp direkt av den ansökande domstolen ska huvudregeln fortsättningsvis vara att videokonferens eller annan teknik för distanskommunikation ska användas. Detta gäller under förutsättning att den ansökande domstolen har tillgång till sådan teknik och anser det lämpligt att använda tekniken i det specifika målet (artikel 20.1 i 2020 års bevisupptagningsförordning). En ansökan om direkt bevisupptagning med användande av videokonferens eller annan teknik för distanskommunikation ska göras på ett särskilt formulär och de behöriga myndigheterna i respektive medlemsstat ska komma överens om de praktiska arrangemangen för hörandet. Den ansökande domstolen ska också på begäran kunna få hjälp att hitta en tolk på plats (artikel 20.2 samt skäl 22 i 2020 års bevisupptagningsförordning). 5.2.3 Bevisupptagning via diplomatiska och konsulära tjänstemän Medlemsstaterna ska i fortsättningen kunna ge sina domstolar möjlighet att ta upp bevisning på en annan medlemsstats territorium med hjälp av diplomatiska och konsulära tjänstemän (artikel 21 i 2020 års bevisupptagningsförordning). En sådan möjlighet har tidigare endast funnits med stöd av 1970 års Haagkonvention (se avsnitt II i konventionen). De diplomatiska eller konsulära tjänstemännen ska kunna ta upp bevisningen utan att det krävs någon föregående framställning till eller godkännande av den medlemsstat på vilkens territorium bevisupptagningen ska ske. Bevisupptagningen måste avse medborgare i den medlemsstat som tjänstemännen företräder, ha samband med ett pågående förfarande och ske på frivillig väg. Bevisupptagningen ska som huvudregel ske i lokaler som tillhör det egna landets diplomatiska beskickning eller konsulat men undantag får göras under exceptionella omständigheter. Ett exempel på en sådan undantagssituation kan vara att den person som ska höras inte kan komma till lokalerna på grund av en allvarlig sjukdom. I ett sådant fall kan bevisupptagningen ske på en annan plats (skälen 24 och 25 i 2020 års bevisupptagningsförordning). Medlemsstaterna bestämmer själva om deras diplomatiska och konsulära tjänstemän ska ges befogenhet att utföra bevisupptagning enligt förordningen 5.2.4 En ny definition av domstol I den omarbetade bevisupptagningsförordningen införs en definition av ordet domstol som breddar termen något jämfört med tidigare. Med domstol avses inte bara domstolar i ordets traditionella betydelse utan även andra myndigheter i medlemsstaterna som utövar rättsliga funktioner. En förutsättning är att myndigheten agerar på delegation eller under kontroll av en rättslig myndighet som enligt nationell rätt är behörig att ta upp bevis i den typ av mål och ärenden som omfattas av förordningens tillämpningsområde (artikel 2.1 i 2020 års bevisupptagningsförordning). De myndigheter som särskilt avses med den nya definitionen är sådana som utövar domstolsliknande funktioner enligt andra unionsrättsakter (skäl 5 i 2020 års bevisupptagningsförordning). För svenskt vidkommande kan den nya definitionen innebära att det blir enklare att avgöra om en framställning utfärdas eller verkställs av en utländsk myndighet som är behörig enligt förordningen. 5.2.5 Konsekvenser vid en obesvarad förfrågan Liksom tidigare ska en framställning om direkt bevisupptagning besvaras inom 30 dagar (artikel 17.4 i 2001 års bevisupptagningsförordning och artikel 19.4 i 2020 års bevisupptagningsförordning). En nyhet är emellertid att om den ansökande domstolen inte har fått något svar på framställningen inom en viss tid efter att en påminnelse har skickats, får den utgå från att framställningen har godtagits (artikel 19.5 i 2020 års bevisupptagningsförordning). Om det centrala organet eller den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten på grund av exceptionella omständigheter har varit förhindrad att svara inom utsatt tid kan skäl att vägra bevisupptagningen fortfarande undantagsvis åberopas. Effekten av den nya bestämmelsen torde därmed vara att en medlemsstat som utan giltigt skäl inte har svarat på en framställning inom utsatt tid förlorar möjligheten att avslå framställningen, även om det finns en vägransgrund (se artikel 19.7). 5.2.6 Dataskydd, formulär, genomförandeakter, kommunikation och övervakning Den omarbetade bevisupptagningsförordningen innehåller en del språkliga och redaktionella ändringar, bl.a. anpassas reglerna om hantering av personuppgifter efter dataskyddsförordningen (artiklarna 31 och 32). Det delvis förändrade förfarandet har medfört ett behov av ytterligare formulär i bilagan till förordningen. Befintliga formulär har också behövt uppdateras och justeras. Det har även skett en omnumrering för att hänvisningarna till bilagan ska bli tydligare. Kommissionens befogenhet att uppdatera och göra tekniska ändringar i förordningens bilagor anpassas till det nya förfarande för antagande av delegerade akter som beslutats genom Lissabonfördraget (artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt artiklarna 23 och 24 i 2020 års förordning). Den skyldighet som i dag finns för medlemsstaterna att förmedla viss information till kommissionen utökas till att avse ytterligare uppgifter. Viss information ska också, via kommissionen, tillgängliggöras på e-juridikportalen (artikel 31). Vidare införs en skyldighet för medlemsstaterna att förse kommissionen med vissa uppgifter som behövs i övervakningssyfte (artikel 32). De uppgifter som räknas upp i artikeln ska regelbundet rapporteras till kommissionen i den mån uppgifterna finns tillgängliga. I vissa fall, om det är tekniskt möjligt, ska informationen samlas in och rapporteras till kommissionen programmatiskt. 5.3 Tillämpnings- och övergångsbestämmelser För att regleringen om bevisupptagning ska vara så lättillgänglig och lättläst som möjligt kommer 2020 års bevisupptagningsförordning att ersätta 2001 års bevisupptagningsförordning. Artiklarna i den nu tillämpliga förordningen upphävs samma dag som de artiklar som ersätter dem ska börja tillämpas (artikel 34 i 2020 års bevisupptagningsförordning). Huvuddelen av bestämmelserna i förordningen ska börja tillämpas den 1 juli 2022 (artikel 35 i 2020 års bevisupptagningsförordning). Skyldigheten att uteslutande kommunicera via det decentraliserade it-systemet gäller dock inte förrän första dagen i den månad som följer på en period av tre år efter dagen för ikraftträdandet av de genomförandeakter som inrättar systemet. Detta för att ge medlemsstaterna tillräckligt med tid för att implementera it-systemet nationellt (artikel 35.3). 6 Ändringar i svenska författningar 6.1 Bevisupptagningsförordningen är direkt tillämplig Den omarbetade bevisupptagningsförordningen är direkt tillämplig i svensk rätt. En EU-förordning varken ska eller får genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. Däremot kan kompletterande bestämmelser på nationell nivå antas för att säkerställa att förordningen kan tillämpas på ett bra sätt. Kompletterande bestämmelser till 2001 års bevisupptagningsförordning finns, som anges i avsnitt 4.2, i lagen om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, och tillkännagivandet om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Omarbetningen av bevisupptagningsförordningen medför att dessa författningar måste ändras. Även följdändringar i andra lagar krävs. I avsnitt 6.2-6.5 redogörs för dessa ändringar. 6.2 Hänvisningar i lag ska avse den nya bevisupptagningsförordningen Regeringens förslag: De hänvisningar till 2001 års bevisupptagningsförordning som finns i lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol, lagen om bevisupptagning vid utländsk domstol och lagen om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur ska ändras till att avse 2020 års bevisupptagningsförordning. Hänvisningarna ska även fortsättningsvis vara dynamiska dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Promemorians förlag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås ingen ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslagen. Skälen för regeringens förslag: 2020 års bevisupptagningsförordning ersätter 2001 års förordning, som upphör att gälla i och med att den nya förordningen börjar tillämpas. Hänvisningarna till 2001 års bevisupptagningsförordning i lagen (2003:493) om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur bör därför ändras till att avse 2020 års bevisupptagningsförordning. Vidare bör den hänvisning som görs till 2001 års bevisupptagningsförordning i upplysningsbestämmelsen i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol ändras på samma sätt. I promemorian föreslås inte en motsvarande ändring i upplysningsbestämmelsen i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol. En sådan följdändring är dock nödvändig och bör enligt regeringen göras. Hänvisningarna till 2001 års bevisupptagningsförordning är dynamiska. Det innebär till skillnad från statiska hänvisningar att de inte är bundna till en viss lydelse av förordningen. Bestämmelserna i lagen om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur kompletterar förordningen för att den ska kunna tillämpas på ett bra sätt och reglerar utseende av behöriga domstolar, forum samt handläggnings- och förfaranderegler. Syftet med hänvisningarna i 1946 års lagar om bevisupptagning åt respektive vid utländsk domstol är att upplysa om förordningens företräde framför dessa lagar. Om bevisupptagningsförordningen skulle ändras skulle en statisk hänvisning till förordningen i dessa fall kunna leda till oklarheter och brister. För att säkerställa att eventuella ändringar som görs i förordningen får omedelbart genomslag är det därför i likhet med gällande reglering ändamålsenligt att hänvisningarna till 2020 års bevisupptagningsförordning är dynamiska, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 6.3 Domstolar och centralt organ Regeringens bedömning: Tingsrätterna som i dag fungerar som behöriga domstolar enligt 2001 års bevisupptagningsförordning bör fortsätta att ha samma funktion och uppgifter enligt 2020 års bevisupptagningsförordning. Svenska domstolar bör fortfarande få begära att en domstol i en annan medlemsstat ska ta upp bevisning. Regeringskansliet som idag fungerar som centralt organ enligt 2001 års bevisupptagningsförordning bör fortfarande ha samma funktion och uppgifter enligt 2020 års bevisupptagningsförordning. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. I promemorian används dock benämningen förslag. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: På samma sätt som tidigare ska 2020 års bevisupptagningsförordning tillämpas när en domstol i en medlemsstat enligt sin nationella lagstiftning anmodar (begär att) en domstol i en annan medlemsstat att ta upp bevisning eller begär direkt bevisupptagning (artikel 1). Rätten att begära bevisupptagning utomlands måste alltså som tidigare följa av nationell lagstiftning. Som redogörs för ovan i avsnitt 4.2 får svenska domstolar begära bevisupptagning i en annan medlemsstat (2 § lagen [2003:493] om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur). Enligt 2020 års bevisupptagningsförordning kvarstår vidare skyldigheten för medlemsstaterna att utse de domstolar som är behöriga att ta upp bevis i enlighet med förordningen samt ett centralt organ eller en behörig myndighet med vissa uppgifter (artiklarna 3 och 4). Som anges ovan i avsnitt 4.2 är tingsrätter behöriga att verkställa en begäran om bevisupptagning från en annan medlemsstat (5 § lagen om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur). Justitiedepartementet är centralt organ med uppgift att bl.a. fatta beslut i fråga om framställningar om direkt bevisupptagning (1 § tillkännagivandet om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur). Eftersom huvudregeln enligt den nya bevisupptagningsförordningen är att all kommunikation ska ske digitalt via ett decentraliserat it-system måste domstolarna och det centrala organet ges tillgång till it-systemet. Detta kommer att kräva visst arbete och medföra kostnader. Det kan därför övervägas om det bör göras några förändringar i fråga om vilka myndigheter som ska få begära bevisupptagning respektive fungera som behöriga domstolar och centralt organ enligt förordningen och i vilken mån dessa myndigheter bör ha direkt tillgång till it-systemet. Både hos domstolarna och i Regeringskansliet (Justitiedepartementet) finns en välfungerande organisation för hantering av ärenden om bevisupptagning enligt förordningen. I likhet med promemorian anser regeringen därför att domstolarna och Regeringskansliet bör ha samma funktion och uppgifter som i dag. Med tillämpning av 12 § förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet kommer uppgifterna fortfarande att ligga på Justitiedepartementet. Mot denna bakgrund bör domstolarna och Regeringskansliet (Justitiedepartementet) få direkt tillgång till det decentraliserade it-systemet för att Sverige ska kunna fortsätta att fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen. Arbetet med att analysera ett införande av det decentraliserade it-systemet hanteras i annan ordning (jfr regeringens beslut den 17 juni 2021 om Uppdrag om införande av digital kommunikation för rättsliga samarbeten inom EU, dnr Ju2021/02436). 6.4 Vissa kompletterande bestämmelser bör tas in i förordning Regeringens bedömning: Vissa kompletterande bestämmelser till 2020 års bevisupptagningsförordning bör tas in i en ny förordning med kompletterande bestämmelser till EU:s bevisupptagningsförordning. Till följd av det bör regeringens tillkännagivande om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur utgå. Regleringen om tillåtna metoder för kommunikation i förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s bevisupptagningsförordning bör upphävas när de artiklar i 2020 års bevisupptagningsförordning som gäller det decentraliserade it-systemet ska börja tillämpas. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. I promemorian används dock benämningen förslag. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning Tillkännagivandet bör ersättas av en ny förordning Vissa kompletterande bestämmelser till 2001 års bevisupptagningsförordning finns i dag i regeringens tillkännagivande om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Tillkännagivandet innehåller information om att - Justitiedepartementet utsetts till centralt organ med de uppgifter som följer av förordningen, - det centrala organet fattar beslut i fråga om framställningar från en annan medlemsstat om direkt bevisupptagning, - översändande av framställningar och meddelanden till Sverige får ske genom post, bud, telefax eller, efter överenskommelse i det enskilda fallet, på annat sätt, och - standardformulär som skickas till Sverige ska fyllas i på svenska eller engelska. I det lagstiftningsärende som behandlade behovet av kompletterande bestämmelser till 2001 års bevisupptagningsförordning konstaterades att vissa av de kompletteringar som behövdes inte var av sådan art att författningsändringar krävdes. Det ansågs i stället vara tillräckligt att regeringen fattade särskilda beslut och att dessa beslut togs in i ett tillkännagivande, (se prop. 2002/03:76 s. 34). Vid valet att ta in regleringen i ett tillkännagivande noterades att det var på detta sätt 2000 års delgivningsförordning hade kompletterats med liknande bestämmelser, detta genom tillkännagivandet (2001:352) om rådets förordning (EG) nr 1348/2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. I samband med att 2000 års delgivningsförordning reviderades och 2007 års delgivningsförordning antogs upphävdes emellertid tillkännagivandet och ersattes av en förordning (förordningen med kompletterande föreskrifter till EG:s delgivningsförordning). De kompletterande bestämmelser till bevisupptagningsförordningen som finns i tillkännagivandet behövs fortfarande. Frågan är om det finns skäl att i stället reglera dessa bestämmelser i förordning. Även om bestämmelserna huvudsakligen riktar sig till det centrala organet finns det ett intresse för enskilda och andra myndigheter att känna till vilken myndighet som fungerar som centralt organ, vilka uppgifter det centrala organet har och vilka förfaranderegler som gäller. Mot den bakgrunden anser regeringen i likhet med vad som anges i promemorian att det är lämpligast att ta in dessa bestämmelser i en ny förordning med kompletterande bestämmelser till EU:s bevisupptagningsförordning. [ Till följd av att de kompletterande bestämmelserna tas in i förordning bör tillkännagivandet om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur utgå. Regleringen om tillåtna metoder för kommunikation bör upphävas när det decentraliserade it-systemet ska börja användas Den nya huvudregeln enligt 2020 års bevisupptagningsförordning är att all kommunikation enligt förordningen ska ske via det decentraliserade it-systemet. Förordningen reglerar även hur kommunikationen ska ske när det decentraliserade it-systemet undantagsvis inte kan användas (artikel 7 och skäl 12 i 2020 års bevisupptagningsförordning). När de artiklar i 2020 års bevisupptagningsförordning som är hänförliga till det decentraliserade it-systemet ska börja tillämpas bör därför den nationella regleringen om tillåtna metoder för kommunikation enligt bevisupptagningsförordningen upphävas. Det bör därför tas fram en ändringsförordning till den nya förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s bevisupptagningsförordning av den innebörden. 6.5 Bevisupptagning av diplomatiska och konsulära tjänstemän Regeringens bedömning: Det bör inte införas några nationella regler som möjliggör bevisupptagning av diplomatiska och konsulära tjänstemän på en annan medlemsstats territorium. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot bedömningen. Sveriges advokatsamfund anser dock att kompletterande bestämmelser som möjliggör bevisupptagning via diplomatiska och konsulära tjänstemän bör övervägas eftersom detta bl.a. skulle innebära effektivitetsvinster. Skälen för regeringens bedömning: En nyhet i 2020 års bevisupptagningsförordning är att medlemsstaterna ska kunna ge sina domstolar möjlighet att ta upp bevisning på en annan medlemsstats territorium med hjälp av diplomatiska och konsulära tjänstemän (artikel 21 i 2020 års bevisupptagningsförordning). Redan i dag finns en sådan möjlighet i 1970 års Haagkonvention och det förekommer också i begränsad utsträckning att andra staters diplomatiska och konsulära tjänstemän tar upp bevisning på svenskt territorium. Det krävs dock att Sverige har lämnat sitt godkännande till sådan bevisupptagning i enlighet med Sveriges reservation till konventionen. Den möjlighet till bevisupptagning via diplomatiska och konsulära tjänstemän som införs i den omarbetade bevisupptagningsförordningen motsvarar den i 1970 års Haagkonvention med undantag för kravet på godkännande från den stat på vilkens territorium bevisupptagningen ska ske. Mot bakgrund av att EU-samarbetet bygger på principen om ömsesidigt förtroende har ett krav på godkännande ansetts obehövligt. Det krävs inte några kompletterande regler för att möjliggöra för andra medlemsstater att ta upp bevisning på detta sätt i Sverige. Sverige har inte utnyttjat möjligheten att använda sina diplomatiska och konsulära tjänstemän i utlandet för att verkställa bevisupptagning. Även om en sådan ordning skulle kunna innebära vissa effektivitetsvinster som Sveriges advokatsamfund anför, är bevisupptagning utom rätta dvs. utan en domares medverkan, svår att förena med rättegångsbalkens bestämmelser om bevisupptagning och det finns inte anledning att göra någon annan bedömning nu. Några nationella regler som möjliggör bevisupptagning via diplomatiska och konsulära tjänstemän på en annan medlemsstats territorium bör därför inte införas. 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2022. Regeringens bedömning: Det behövs inte några övergångsbestämmelser. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Skälen för förslaget och bedömningen: De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 2022, dvs. när huvuddelen av bestämmelserna i 2020 års bevisupptagningsförordning börjar tillämpas. Utgångspunkten när det gäller processrättslig lagstiftning är att nya regler blir tillämpliga genast efter ikraftträdandet. De omarbetade EU-förordningarna innehåller inga övergångsbestämmelser. Det finns inte heller något behov av övergångsbestämmelser i den nationella regleringen. 8 Konsekvenser Regeringens bedömning: De nya bestämmelserna i 2020 års bevisupptagningsförordning bör sammantaget leda till effektivare förfaranden för bevisupptagning i gränsöverskridande situationer. Den utökade möjligheten att ta upp bevis genom teknik för distanskommunikation kan medföra marginella kostnadsminskningar för domstolarna. Förslagen medför i övrigt inte några kostnadsökningar för det allmänna. Övergången från en pappersbaserad hantering till ett mer digitalt förfarande innebär en positiv förändring ur miljösynpunkt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot bedömningen. Skälen för bedömningen Kostnader och konsekvenser med anledning av införandet av det decentraliserade it-systemet Kostnaderna och konsekvenserna för myndigheterna och för staten till följd av kravet på att införa det decentraliserade it-systemet utreds i särskild ordning (se regeringens beslut den 17 juni 2021 om Uppdrag om införande av digital kommunikation för rättsliga samarbeten inom EU, dnr Ju2021/02436). De integritetsskyddsaspekter som aktualiseras vid införandet av det decentraliserade it-systemet kommer att tas upp inom ramen för det uppdraget. Konsekvenser för enskilda och företag Den omarbetade bevisupptagningsförordningen kommer sammantaget att leda till effektivare förfaranden för bevisupptagning i gränsöverskridande situationer. En ökad användning av modern teknik bedöms kunna förbättra rättssäkerheten genom att minimera förseningar och onödiga kostnader för privatpersoner och företag. Konsekvenser för staten Den utökade möjligheten att ta upp bevis genom teknik för distanskommunikation bedöms medföra marginella kostnadsminskningar för domstolarna. Det är inte möjligt att mer exakt förutse omfattningen av dessa kostnadsminskningar. Förslagen bedöms i övrigt inte medföra några kostnadsökningar för det allmänna. Konsekvenser för miljön Den nya huvudregeln om att i princip all kommunikation enligt bevisupptagningsförordningen ska ske digitalt bör på sikt leda till att den pappersbaserade hanteringen av samarbetet enligt förordningen upphör. Övergången till ett i huvudsak digitalt förfarande bör innebära en positiv förändring ur miljösynpunkt. Övriga konsekvenser Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen. 9 Författningskommentar 9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol 1 § Om en utländsk domstol i ett visst mål eller ärende har gjort en framställning hos en svensk domstol om att det ska vidtas någon åtgärd som hör till rättegången, såsom avläggande av ed, hållande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis, och överlämnar Justitiedepartementet framställningen till den svenska domstolen, ska den begärda åtgärden vidtas i enlighet med denna lag. Med utländsk domstol jämställs i denna lag det europeiska patentverket och annan som enligt en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige får göra en sådan framställning. Denna lag tillämpas inte om lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1783 av den 25 november 2020 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur eller lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder är tillämplig. Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. I tredje stycket ersätts hänvisningen till 2001 års bevisupptagningsförordning med en hänvisning till 2020 års bevisupptagningsförordning. Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Övriga ändringar är språkliga. 9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol 1 § I mål eller ärende vid en svensk domstol får domstolen besluta att bevis ska tas upp vid en utländsk domstol. Sådan bevisupptagning får avse syn, skriftligt bevis eller förhör med vittne, sakkunnig, part under sanningsförsäkran, målsägande eller den som avses i 36 kap. 1 § andra eller tredje styckena rättegångsbalken. Denna lag tillämpas inte om lagen (200:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1783 av den 25 november 2020 om samarbete mellan medlemsstaternas dom-stolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur eller lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder är tillämplig. Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. I tredje stycket ersätts hänvisningen till 2001 års bevisupptagningsförordning med en hänvisning till 2020 års bevisupptagningsförordning. Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:493) om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur Lagen (2003:493) om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur får en ny rubrik. 2020 års bevisupptagningsförordning är en EU-förordning och förkortningen EG byts därför mot förkortningen EU. 1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1783 av den 25 november 2020 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Paragrafen anger att lagen innehåller kompletterande bestämmelser till EU:s bevisupptagningsförordning. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Ändringen innebär att hänvisningen till 2001 års bevisupptagningsförordning ersätts med en hänvisning till 2020 års bevisupptagningsförordning. Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 5 § Bevisupptagning på begäran av en domstol i en annan medlemsstat ska verkställas av en tingsrätt. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om bevisupptagning utom huvudförhandling, om inte annat följer av förordning (EU) 2020/1783. Paragrafen innehåller förfaranderegler för bevisupptagning i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. I första stycket görs en språklig ändring. Ändringen i andra stycket innebär att hänvisningen till 2001 års bevisupptagningsförordning ersätts med en hänvisning till 2020 års bevisupptagningsförordning. Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 2020 års bevisupptagningsförordning Sammanfattning av promemorian Nya regler för delgivning och bevisupptagning inom EU (Ds 2021:21) I november 2020 antogs omarbetade EU-förordningar om samarbete kring delgivning och bevisupptagning på civilrättens område. Det huvudsakliga syftet med omarbetningen av förordningarna har varit att effektivisera samarbetet genom att digitalisera förfarandet i så stor utsträckning som möjligt. Ändringarna innebär bl.a. följande. * All kommunikation mellan medlemsstaterna ska ske elektroniskt via ett decentraliserat it-system. * En aktör i en medlemsstat ska kunna delge en person i en annan medlemsstat direkt på elektronisk väg. * Medlemsstaterna ska hjälpa varandra med adressförfrågningar i ärenden om delgivning. * När muntlig bevisning ska tas upp direkt av den ansökande medlemsstaten ska det som huvudregel ske med användande av videokonferens eller annan teknik för distanskommunikation. * Det ska vara möjligt att ta upp bevisning på en annan medlemsstats territorium med hjälp av diplomatiska och konsulära tjänstemän. Förordningarna blir direkt tillämpliga i Sverige och andra medlemsstater i EU, men kräver ändringar i kompletterande svenska författningar. I promemorian lämnas sådana förslag. Huvuddelen av artiklarna i förordningarna ska börja tillämpas den 1 juli 2022. De artiklar som rör metoden för översändande av framställningar och andra handlingar ska börja tillämpas först vid en senare tidpunkt som är beroende av när de genomförandeakter som inrättar det decentraliserade it-systemet antas. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Har i visst mål eller ärende en utländsk domstol gjort framställning hos en svensk domstol om att det ska vidtas någon åtgärd som hör till rättegången, såsom avläggande av ed, hållande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis, och överlämnas framställningen genom Justitiedepartementet till den svenska domstolen, ska den begärda åtgärden vidtas i enlighet med denna lag. Om en utländsk domstol i ett visst mål eller ärende har gjort en framställning hos en svensk domstol om att det ska vidtas någon åtgärd som hör till rättegången, såsom avläggande av ed, hållande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis, och överlämnas framställningen genom Justitiedepartementet till den svenska domstolen, ska den begärda åtgärden vidtas i enlighet med denna lag. Med utländsk domstol jämställs i denna lag det europeiska patentverket och annan som enligt en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige får göra sådan framställning. Med utländsk domstol jämställs i denna lag det europeiska patentverket och annan som enligt en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige får göra en sådan framställning. Denna lag tillämpas inte om lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur eller lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder är tillämplig. Denna lag tillämpas inte om lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1783 av den 25 november 2020 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur eller lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder är tillämplig. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:493) om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2003:493) om EG:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur samt 1 och 5 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag om EG:s förordning om bevisupptagning i mål eller ärenden av civil eller kommersiell natur Lag om EU:s förordning om bevisupptagning i mål eller ärenden av civil eller kommersiell natur 1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1783 av den 25 november 2020 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. 5 § Bevisupptagning på begäran av en domstol i en annan medlemsstat skall verkställas av en tingsrätt. Bevisupptagning på begäran av en domstol i en annan medlemsstat ska verkställas av en tingsrätt. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om bevisupptagning utom huvudförhandling, om inte annat följer av förordning (EG) nr 1206/2001. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om bevisupptagning utom huvudförhandling, om inte annat följer av förordning (EU) 2020/1783. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022 Förteckning över remissinstanserna Följande remissinstanser har inkommit med yttrande över promemorian: Arbetsdomstolen, Bolagsverket, Centrala studiestödsnämnden, Domstolsverket, Försäkringskassan, Förvaltningsrätten i Falun, Förvaltningsrätten i Umeå, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hyres- och arrendenämnden i Malmö, Justitiekanslern, Kronofogdemyndigheten, Lantmäteriet, Länsstyrelsen i Stockholms län, Malmö tingsrätt, Norrtälje tingsrätt, Transportstyrelsen, Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt, Svensk Inkasso, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Domareförbund, Ystads tingsrätt, Östersunds tingsrätt. Riksdagens ombudsmän och Svensk Delgivnings Service AB har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 2022 Närvarande: statsminister Andersson, ordförande, och statsråden Johansson, Hallengren, Hultqvist, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Strandhäll, Eneroth, Dahlgren, Ernkrans, Hallberg, Nordmark, Thorwaldsson, Gustafsdotter, Axelsson Kihlblom, Elger, Farmanbar, Danielsson, Karkiainen Föredragande: statsrådet Johansson Regeringen beslutar proposition 2021/22:142 Effektivare bevisupptagning inom EU