Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2008/09:157 Genomförande av EG-direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer för väktare Prop. 2008/09:157 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 12 mars 2009 Fredrik Reinfeldt Beatrice Ask (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen lämnar regeringen förslag till hur EG-direktivet 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer för väktare ska genomföras. Genomförandet föreslås ske genom ändringar i lagen (1974:191) om bevakningsföretag. Förslaget innebär att det införs bestämmelser i fråga om auktorisation av bevakningsföretag och godkännande av personal hos auktoriserade bevakningsföretag när det gäller enskilda personer från en stat inom EES eller Schweiz som tillfälligt utövar verksamhet i Sverige. För dessa personer föreslås att en förhandsanmälan ska göras till länsstyrelsen och att de efter en sådan anmälan är auktoriserade eller godkända för den anmälda verksamheten. Länsstyrelsen ska i samband med anmälan kunna göra en förhandskontroll av personens yrkeskvalifikationer. Det föreslås också att en ansökan om auktorisation av ett bevakningsföretag som har sitt säte utanför Sverige ska prövas av Länsstyrelsen i Stockholms län. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2009. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag 4 3 Ärendet och dess beredning 8 4 EG-direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer 9 4.1 Inledning 9 4.2 Definitioner m.m. 9 4.3 Frihet att tillhandahålla tjänster 9 4.4 Etableringsfrihet 10 4.5 Övriga bestämmelser 10 5 Svenska regler om bevakningsföretag och väktare 11 6 Överväganden och förslag 12 6.1 Frihet att tillhandahålla bevakningstjänster 12 6.1.1 Särskilda bestämmelser i fråga om auktorisation och godkännande 12 6.1.2 Förhandsanmälan och förhandskontroll 16 6.1.3 Straffansvar 20 6.2 Etableringsfrihet 21 6.3 Auktorisation av företag som har sitt säte utanför Sverige 22 6.4 Tillsynsfrågor 23 7 Ekonomiska konsekvenser 24 8 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 25 9 Författningskommentar 25 Bilaga 1 Utdrag ur Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer 31 Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian 50 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 51 Bilaga 4 Remissyttranden över promemorian - såvitt avser väktare 53 Bilaga 5 Lagförslag i promemorian Ordningsvakter och väktare (Ds 2003:50) i aktuella delar 54 Bilaga 6 Remissyttranden över promemorian Ordningsvakter och väktare (Ds 2003:50) 55 Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag 56 Bilaga 8 Lagrådets yttrande 60 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 2009 64 Rättsdatablad 65 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1974:191) om bevakningsföretag2 dels att nuvarande 2 a § ska betecknas 16 §, dels att 5, 6, 8 och 9 §§ samt den nya 16 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 3 b, 4 a och 13 b §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 b § En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, utan hinder av 3 §, auktorisation för verksamheten om han eller hon 1. har gett in en fullständig förhandsanmälan, 2. uppfyller de villkor för auktorisation av tillfällig verksamhet som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt 3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda. Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som 1. är behörig att bedriva bevakningsverksamhet eller utbildning i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller 2. under minst två år av de senaste tio åren har bedrivit sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation. 4 a § Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbetar i Sverige är, utan hinder av 4 §, godkänd för arbetet om han eller hon 1. har gett in en fullständig förhandsanmälan, 2. uppfyller de villkor för godkännande vid tillfälligt arbete som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt 3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda. Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som 1. är behörig att arbeta i sådan verksamhet som omfattas av denna lag i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller 2. under minst två år av de senaste tio åren har arbetat i sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att vara godkänd. 5 §3 Frågor om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Frågor om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Om företagets ledning har sitt säte utanför Sverige, prövas frågan av Länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen skall inhämta Rikspolisstyrelsens yttrande innan auktorisation beviljas. Länsstyrelsen ska inhämta Rikspolisstyrelsens yttrande innan auktorisation beviljas. 6 §4 Prövning som avses i 4 § görs beträffande personalen hos ett auktoriserat bevakningsföretag av länsstyrelsen i det län där den som prövningen gäller avses huvudsakligen komma att tjänstgöra. I fråga om föreståndaren för verksamheten samt ledamöter och suppleanter i företagets styrelse görs prövningen av den länsstyrelse som utövar tillsyn över företaget. Godkännande enligt 4 § får begränsas till viss tid, när särskilda skäl föreligger. Frågor om godkännande enligt 4 a § prövas av Länsstyrelsen i Stockholms län. 8 § Tillsyn över auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag utövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Andra myndigheter skall på begäran lämna länsstyrelsen den hjälp som behövs för tillsynen. Tillsyn över auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag utövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte eller, om företagets ledning har sitt säte utanför Sverige, av Länsstyrelsen i Stockholms län. Andra myndigheter ska på begäran lämna länsstyrelsen den hjälp som behövs för tillsynen. Vid tillsynen skall länsstyrelsen särskilt kontrollera att de villkor för auktorisation som anges i 3 § alltjämt är uppfyllda. Vid tillsynen ska länsstyrelsen särskilt kontrollera att de villkor för auktorisation som anges i 3 § fortfarande är uppfyllda. 9 § Auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag skall lämna länsstyrelsen de upplysningar om verksamheten som den begär för sin tillsyn. Företagen skall årligen före mars månads utgång till länsstyrelsen sända in en redogörelse för verksamheten under föregående år. Auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag ska lämna länsstyrelsen de upplysningar om verksamheten som den begär för sin tillsyn. Företagen ska före mars månads utgång varje år skicka in en redogörelse för föregående års verksamhet till länsstyrelsen. Vad som föreskrivs i andra stycket gäller inte verksamhet som avses i 3 b §. 13 b § I fråga om verksamhet som avses i 3 b och 4 a §§ gäller att Länsstyrelsen i Stockholms län, om den bedömer att det finns grund för återkallelse av auktorisation eller godkännande enligt 13 och 13 a §§, får förklara att personen i fråga inte längre har auktorisation respektive är godkänd. I övrigt gäller bestämmelserna i 13 och 13 a §§ i tillämpliga delar för sådan verksamhet. 2 a §5 16 §6 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur olika slag av verksamheter som utövas med stöd av auktorisation skall bedrivas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om auktorisation och godkännande samt om villkor för de verksamheter som omfattas av denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2009. 3 Ärendet och dess beredning Inom EG antogs 2005 ett direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer.1 Direktivet, som i de delar som är av intresse här finns intaget som bilaga 1 till denna proposition, skulle vara genomfört i nationell rätt senast den 20 oktober 2007. I propositionen behandlas endast genomförandet av direktivet för väktare. Genomförandet av direktivet i fråga om de många övriga yrkeskategorier som berörs av direktivet har behandlats i andra sammanhang. I Justitiedepartementet har promemorian Erkännande av yrkeskvalifikationer för fastighetsmäklare och väktare - genomförande av ett EG-direktiv (oktober 2007) utarbetats. Promemorian innehåller förslag till de lagändringar som bedöms vara nödvändiga för att genomföra direktivet i fråga om fastighetsmäklare och väktare. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 2. Lagförslagen i promemorian såvitt avser väktare återges i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna när det gäller väktare finns i bilaga 4. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Ju2007/9676/PO). Även i departementspromemorian Ordningsvakter och väktare (Ds 2003:50) diskuteras lagändringar som har bäring på väktare och bevakningsföretag. Vissa av promemorians förslag har behandlats i prop. 2005/06:136 (bet. 2005/06:JuU35, rskr. 2005/06:299). I promemorian föreslås bl.a. att auktorisation av bevakningsföretag som saknar säte i Sverige ska prövas av Länsstyrelsen i Stockholms län. Detta förslag behandlas i denna proposition. Promemorians lagförslag i den delen återges i bilaga 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Ju2003/8119/PO). Lagrådet Regeringen beslutade den 5 februari 2009 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Lagrådet har anmärkt att det saknar möjlighet att granska och yttra sig över de föreskrifter som kommer att meddelas med stöd av lagen, eftersom dessa föreskrifter inte funnits med i lagrådsremissen. Lagrådets synpunkter i övrigt behandlas i avsnitt 6.1.1 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har vidare några språkliga ändringar gjorts. 4 EG-direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer 4.1 Inledning Syftet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer är att bidra till att avskaffa hindren för fri rörlighet mellan medlemsstaterna för personer och tjänster, i detta fall genom att medlemsstaterna ömsesidigt ska erkänna behörighet att tillhandahålla tjänster förvärvad genom examina och annan yrkesutbildning. För medlemsstaternas medborgare innebär detta en rätt att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. Direktivet, som gäller för stater inom EES samt Schweiz, ersätter en rad tidigare direktiv med liknande syfte. Inom Justitiedepartementets ansvarsområde har direktivet betydelse bl.a. för väktare. Direktivets effekter på andra yrkeskategorier än väktare har beretts i särskild ordning. 4.2 Definitioner m.m. Direktivets avdelning I (Allmänna bestämmelser) ger vissa grundläggande definitioner och regler för de fall en medlemsstat (mottagande medlemsstat) kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke. Direktivet avser erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en eller flera andra medlemsstater (ursprungsmedlemsstat) och som ger innehavaren av dessa kvalifikationer behörighet att utöva yrket i en sådan stat. Reglerna ska tillämpas för alla medborgare i EU som vill utöva ett reglerat yrke som egen företagare eller anställd i en annan medlemsstat än ursprungsmedlemsstaten. De gäller alltså inte för juridiska personer. Med ett reglerat yrke menas ett yrke där det genom lagar eller andra författningar krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av yrkesverksamheten, inbegripet användande av en yrkestitel förbehållen den som har viss yrkeskvalifikation. Med yrkeskvalifikationer avses kvalifikationer intygade i ett bevis på formella kvalifikationer eller yrkeserfarenhet. Ett erkännande av yrkeskvalifikationer ger rätt att utöva det yrke som personen i fråga är behörig för i ursprungsmedlemsstaten på samma villkor som medborgarna i den mottagande staten, förutsatt att det gäller jämförbara verksamheter. 4.3 Frihet att tillhandahålla tjänster Avdelning II (Frihet att tillhandahålla tjänster) innehåller regler avsedda att underlätta ett tillfälligt tillhandahållande av tjänster. En EU-medborgare som är lagligen etablerad i en medlemsstat (etableringsmedlemsstaten) får tillhandahålla temporära och tillfälliga tjänster i den mottagande medlemsstaten under den yrkestitel som används i etableringsmedlemsstaten utan att behöva ansöka om erkännande av sina kvalifikationer. Tjänsteleverantören ska då omfattas av de regler av arbetsrättslig och administrativ art som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna samt de disciplinära bestämmelser som tillämpas på motsvarande yrkesutövare i den mottagande staten. Frågan om utövningen är temporär och tillfällig ska bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet (artikel 5). Vidare ges bestämmelser om krav på skriftlig underrättelse på förhand till en behörig myndighet i den mottagande medlemsstaten och krav på att underrättelsen åtföljs av vissa handlingar (artikel 7), upplysningar från den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten (artikel 8) samt krav på information från tjänsteleverantören till mottagaren av tjänsten (artikel 9). När det gäller yrken som har betydelse för tjänstemottagarens hälsa eller säkerhet får den mottagande staten på förhand kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer med beaktande av proportionalitetsprincipen (artikel 7). 4.4 Etableringsfrihet Avdelning III (Etableringsfrihet) bygger på regleringen i tidigare EG-direktiv och innehåller fyra kapitel. I kapitel I återges den s.k. generella ordningen, som innebär ett ömsesidigt erkännande av bevis för yrkeskvalifikationer. Denna ordning har utvidgats till att omfatta fall som inte omfattas av något särskilt system med krav på yrkeskvalifikationer, antingen därför att ett sådant system saknas eller därför att en tjänsteleverantör av "en specifik och exceptionell anledning" inte uppfyller villkoren i kapitel II och III i samma avdelning. Kvalifikationerna ska erkännas om de minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart under den nivå som mottagande medlemsstat kräver (artikel 13). Bestämmelser ges om den mottagande statens rätt att i vissa fall kräva kompensationsåtgärder (artikel 14). Kapitel IV innehåller gemensamma bestämmelser om etablering avseende handlingar, ansökningsförfarande och användning av yrkestitel. Bl.a. sägs att en ansökan om erkännande ska inlämnas till behörig myndighet i den mottagande staten och åtföljas av vissa handlingar och intyg vilka räknas upp i direktivets bilaga VII. 4.5 Övriga bestämmelser Avdelning IV avser villkor för utövande av yrket. Medlemsländerna får, vid såväl tillfälligt tillhandahållande av tjänster som varaktig etablering, kräva de språkkunskaper som är nödvändiga för att utöva yrket (artikel 53). Detta får ske först efter det att yrkeskvalifikationerna har erkänts i det enskilda fallet, vid det faktiska tillträdet till yrket i fråga. Avdelning V och VI rör bl.a. administrativt samarbete mellan myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten för att underlätta tillämpningen av direktivet. 5 Svenska regler om bevakningsföretag och väktare I Sverige har det sedan länge ansetts att det finns ett väsentligt intresse av att samhället har insyn i och kontroll av bevakningsföretagens verksamhet för att se till att den bedrivs under betryggande former. Den som anlitar ett bevakningsföretag bör ha en garanti för att företaget fullgör uppdraget på ett seriöst sätt. Mot denna bakgrund har det ställts upp lagstadgade krav på bl.a. auktorisation av bevakningsföretag och godkännande av personal hos sådana företag samt bestämmelser om att länsstyrelsen ska utöva tillsyn över företagen. I lagen finns även bestämmelser om återkallelse av auktorisation och godkännande samt om straffansvar. Enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag krävs således auktorisation för att bedriva verksamhet som innebär yrkesmässig bevakning av visst angivet slag. Auktorisation krävs också för att få bedriva utbildning som gäller som förutsättning för att få utföra bevakningstjänst. Ett företag som sysslar med sådan utbildning utan att vara bevakningsföretag kallas utbildningsföretag (1 och 2 §§). Kravet på auktorisation gäller såväl för verksamhet som bedrivs av en juridisk person som för verksamhet som bedrivs av en enskild fysisk person (i enskild firma). Auktorisation får beviljas endast om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse med god sed inom branschen, att den inte kommer att få en från allmän synpunkt olämplig inriktning och att den kommer att uppfylla de krav som ställs på verksamheten (3 §). All personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag ska vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt för anställningen. Detsamma gäller föreståndaren för verksamheten samt ledamöter och suppleanter i bevakningsföretagets styrelse (4 §). Frågor om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Länsstyrelsen ska inhämta ett yttrande från Rikspolisstyrelsen innan auktorisation beviljas (5 §). Särskild prövning beträffande företagets personal sker hos länsstyrelsen i det län där personalen huvudsakligen kommer att tjänstgöra, medan föreståndare samt styrelseledamöter och suppleanter prövas av den länsstyrelse som utövar tillsyn över företaget, dvs. länsstyrelsen i det län där ledningen har sitt säte (6 och 8 §§). Auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag ska lämna länsstyrelsen de upplysningar om verksamheten som den begär för sin tillsyn (9 §). Länsstyrelsen har rätt att inspektera företagen och att ta del av samtliga handlingar som rör företagens bevakningsverksamhet eller utbildning av väktare (10 §). Om ett företag underlåter att lämna upplysningar eller att lämna ut handlingar, får länsstyrelsen förelägga vite (11 §). Länsstyrelsen får även vid vite förelägga ett företag att vidta de rättelser och andra åtgärder som föranleds av tillsynen (12 §). En auktorisation respektive ett godkännande kan återkallas när det inte längre finns de förutsättningar som lagen kräver eller när det i övrigt finns särskild anledning till återkallelse (13 och 13 a §§). Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bedriver auktorisationspliktig bevakningsverksamhet utan auktorisation döms till böter eller fängelse i högst sex månader (14 §). Närmare bestämmelser om innehållet i ansökningar om auktorisation av bevaknings- och utbildningsföretag finns i förordningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m. Bl.a. ska en ansökan innehålla bevis på föreskriven utbildning och intyg som styrker erfarenhet från bevakningsverksamhet (6 §). Vid prövningen av en ansökan om godkännande inhämtas, för kontrollen av sökandens laglydnad och medborgerliga pålitlighet, uppgifter ur belastningsregistret och misstankeregistret (10 §). Enligt förordningen får Rikspolisstyrelsen efter samråd med berörda arbetsmarknads- och branschorganisationer meddela närmare föreskrifter om hur olika slag av verksamheter som utövas med stöd av auktorisation ska bedrivas. Styrelsen får också meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen och förordningen (15 §). I de relativt omfattande föreskrifter som Rikspolisstyrelsen har meddelat med stöd av bemyndigandet (RPSFS 2006:15, FAP 579-2) återfinns bl.a. en närmare reglering av lämplighetskraven som anges i 4 § lagen om bevakningsföretag. I föreskrifterna regleras även frågor om utbildning för personal i bevaknings- och utbildningsföretag. Det finns sålunda bestämmelser om obligatorisk utbildning för väktare. Enligt föreskrifterna får väktare inte självständigt utföra bevakning innan han eller hon har genomgått väktargrundutbildning. För att en väktare ska få utföra värdetransport, bevakning med hund, butikskontroll eller bevakning av enskild person för dennes skydd krävs vidare att han eller hon, utöver väktargrundutbildning, har genomgått särskild föreskriven utbildning. Utbildningen regleras i detalj i bilagor till föreskrifterna. Förutom kravet på utbildning ställs krav på att en väktare ska ha goda kunskaper i svenska språket samt att väktaren besitter så god kännedom om svenska förhållanden att han eller hon har goda förutsättningar för att kunna utföra bevakning på ett rättssäkert och bra sätt. 6 Överväganden och förslag 6.1 Frihet att tillhandahålla bevakningstjänster 6.1.1 Särskilda bestämmelser i fråga om auktorisation och godkännande Regeringens förslag: I lagen om bevakningsföretag införs bestämmelser som innebär att en enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige är auktoriserad för verksamheten. Vidare ska gälla att en enskild person som, i egenskap av anställd hos ett auktoriserat bevakningsföretag, arbetar tillfälligt här är godkänd. Bestämmelserna ska gälla för den som är behörig att utöva motsvarande yrke i en annan stat inom EES eller Schweiz eller, om yrket inte är reglerat i den staten, den som under två år av de senaste tio åren utövat sådan verksamhet. Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag till genomförande av direktivet bygger på att det ska införas ett undantag från kravet på auktorisation. Vidare innehåller promemorian inte något förslag i fråga om personer som är anställda hos ett auktoriserat bevakningsföretag och tillfälligt utövar verksamhet här. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte haft något att erinra mot promemorians förslag. Hovrätten för Övre Norrland, Länsrätten i Stockholms län och Svenska Transportarbetareförbundet har ifrågasatt promemorians tolkning av begreppet "tillfälligt". Hovrätten har även tagit upp frågan om inte direktivet, tillsammans med annan EG-rätt, medför en rätt för alla utländska företag att, utan krav på auktorisation, tillfälligt bedriva bevakningsverksamhet i Sverige. Dessutom har hovrätten anfört att promemorians förslag inte avspeglar direktivet eftersom det inte omfattar personer som är anställda hos ett bevakningsföretag. Rikspolisstyrelsen har anfört att förutsättningarna för behörighet att bedriva bevakningsverksamhet bör förtydligas i lagtexten. Almega Tjänsteförbunden och Svenska Bevakningsföretag SWEGUARD har avstyrkt promemorians förslag med hänvisning till att det inte innefattar några bestämmelser om förhandskontroll. Även Svenska Transportarbetareförbundet har avstyrkt förslaget då direktivets intentioner inte har beaktats på ett tillfredsställande sätt. Skälen för regeringens förslag Behovet av nya bestämmelser om tillfällig verksamhet Som beskrivits i avsnitt 4 innehåller direktivet nya regler för reglerade yrken avsedda att underlätta ett tillfälligt tillhandahållande av tjänster. En tjänsteleverantör som är lagligen etablerad i en stat som omfattas av direktivet ska således ha rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster i en annan sådan stat trots att den mottagande staten kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av yrket. Detta gäller om det är fråga om ett reglerat yrke även i etableringsmedlemsstaten. Om så inte är fallet, innebär direktivet en rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster för den som har viss erfarenhet av yrket i etableringsmedlemsstaten (två års utövning under en period av tio år). Väktaryrket är reglerat i Sverige; det krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av yrket (jfr avsnitt 5). Följaktligen ska ett enskilt bevakningsföretag som är etablerat i en annan medlemsstat, där väktaryrket också är reglerat, ha rätt att tillfälligt bedriva motsvarande verksamhet här. Detsamma gäller ett enskilt bevakningsföretag från en medlemsstat där yrket inte är reglerat, om kravet på yrkeserfarenhet är uppfyllt. I enlighet med den bedömning som görs i promemorian anser regeringen att nuvarande bestämmelser om auktorisation för att få bedriva bevakningsverksamhet inte går att förena med direktivets regler i denna del. Det går inte att hänvisa till den möjlighet till undantag som EG-fördraget ger i fråga om arbetsuppgifter som innefattar utövandet av offentlig makt. Inte heller lagens bestämmelser om auktorisation för utbildningsföretag är förenliga med direktivet. Regeringen föreslår därför särskilda bestämmelser i fråga om auktorisation för såväl bevaknings- som utbildningsföretag som tillfälligt bedriver bevaknings- eller utbildningsverksamhet i Sverige. I promemorian föreslås att nya bestämmelser om tillfällig verksamhet ska gälla för enskilda personer (firmor) från en stat inom EES eller Schweiz. Hovrätten för Övre Norrland har ifrågasatt om inte undantag i stället bör gälla för alla utländska företag. Som har framgått ovan gäller emellertid rätten att tillfälligt tillhandahålla tjänster enligt direktivet inte i fråga om bevakningsverksamhet som bedrivs av juridiska personer. Det kan tilläggas att "privata säkerhetstjänster" har undantagits från tillämpningsområdet för det s.k. tjänstedirektivet2 (artikel 2.2 k). Däremot blir alltså, som anförs i promemorian, direktivet tillämpligt för verksamhet som bedrivs av enskilda personer inom ramen för en enskild firma. Flera enskilda firmor har auktorisation att bedriva bevakningsverksamhet i Sverige. Det finns anledning att räkna med att sådana firmor som är etablerade i andra medlemsstater kan ha intresse av att tillfälligt ägna sig åt verksamhet här i enlighet med de nya reglerna i direktivet. Som sagts ovan omfattar direktivet inte enbart enskilda personer som bedriver bevakningsverksamhet, utan också personer som utövar yrkesverksamhet som anställda. Även dessa personer har således, som Hovrätten för Övre Norrland har anfört, rätt att tillfälligt utöva yrkesverksamhet i Sverige. I lagen om bevakningsföretag anges att den som är anställd hos ett bevakningsföretag ska vara godkänd av länsstyrelsen. I Rikspolisstyrelsens föreskrifter finns det vidare krav på utbildning och erfarenhet när det gäller flera av de kategorier som utövar yrkesverksamhet enligt lagen om bevakningsföretag, bl.a. väktare och föreståndare (se avsnitt 5). Inte heller dessa bestämmelser kan, när det gäller ett tillfälligt tillhandahållande av tjänster, anses förenliga med direktivet. De nya bestämmelsernas utformning Direktivet ger således anledning att ändra det svenska regelverket om väktare. Som beskrivits i avsnitt 5 är detta uppbyggt kring vissa grundläggande bestämmelser i lag som kompletteras av relativt omfattande myndighetsföreskrifter. Genomförandet av direktivet ger inte anledning att ompröva denna struktur. Lagrådet har inte invänt mot detta. Frågan är hur de nya bestämmelserna om tillfällig verksamhet bör utformas. Utgångspunkten är att bestämmelserna inte får vara mer restriktiva än vad som gäller för övriga bevakningsföretag och inte heller i övrigt diskriminera den som utövar tillfällig verksamhet här. Å andra sidan följer av direktivet att även den som tillfälligt utövar bevakningsverksamhet ska omfattas av bestämmelser om tillsyn m.m. som tillämpas i fråga om andra bevakningsföretag i Sverige (artikel 5.3; jfr även avsnitt 4.3). Promemorians förslag bygger på att det görs ett undantag från kravet på auktorisation för vissa bevakningsföretag som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet här. Som framgår av avsnitt 6.4 leder en sådan lösning dock till att det uppkommer frågor om vad som ska gälla när det gäller tillsynen över verksamheten. Ett annat sätt att åstadkomma en ordning i överensstämmelse med direktivet är att i lagen om bevakningsföretag ange att ett bevakningsföretag under vissa förutsättningar har auktorisation. På så vis blir lagens allmänna bestämmelser om bl.a. tillsyn tillämpliga även för den tillfälliga verksamheten. En sådan ordning framstår som systematiskt enklare och närmare direktivets princip om likabehandling. Även praktiska skäl talar för lösningen. Lagförslaget bör därför utformas i enlighet härmed. En motsvarande särreglering som i fråga om auktorisation av bevakningsföretag bör lämpligen införas för personer som tillfälligt utövar verksamhet som anställda hos ett auktoriserat bevakningsföretag. En fördel med detta är att även den som utövar tillfällig verksamhet i Sverige ges det förstärkta tjänstemannaskydd som övriga godkända väktare har (jfr 7 § lagen om bevakningsföretag och 17 kap. 5 § brottsbalken). När det gäller Rikspolisstyrelsens föreskrifter bör styrelsen, med stöd av gällande bemyndigande i lagen och förordningen, för de två typerna av tillfällig verksamhet meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om auktorisation, godkännande och villkor för verksamheten, bl.a. i fråga om kraven på särskild utbildning och erfarenhet. Som anförts får sådana föreskrifter dock inte vara mer restriktiva än vad som gäller annars och inte heller i övrigt diskriminera tillfällig verksamhet som utövas här. I fråga om utformningen av de nya bestämmelserna har Rikspolisstyrelsen anfört att lagtexten bör ange vilka kriterier som ska gälla för att den enskilde ska anses vara behörig att utöva verksamheten i den andra staten. Lagförslaget har anpassats efter detta. Som har framgått ovan ska de nya bestämmelserna enbart gälla tillfälliga tjänster. Av direktivet framgår att bedömningen av om tillhandahållandet av en tjänst är "temporärt och tillfälligt" ska göras från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet. Enligt promemorian lär det i detta sammanhang ofta bli fråga om mycket kortvarig verksamhet, exempelvis vid tillfälliga värdetransporter över gränsen eller när någon enskild person vid ett helt tillfälligt besök i Sverige har med sig väktare för sitt personliga skydd. Ett par remissinstanser har ifrågasatt denna bedömning och menat att tillfällig verksamhet mycket väl kan ha längre varaktighet. Regeringen kan i och för sig instämma i detta. Den omständigheten att direktivet avser många vitt skilda yrken och tjänster gör det dock vanskligt att ange några generellt tillämpliga riktlinjer. När det gäller bevakningstjänster bör i vart fall utgångspunkten vara att en sådan tjänst är att anse som tillfällig endast om den är av kortvarig och icke periodisk karaktär. De två ovan nämnda exemplen på typfall av tillfälliga bevakningstjänster framstår mot denna bakgrund som relevanta. Det behov av gränsöverskridande bevakningsverksamhet som finns i gränsområden, t.ex. regelbundna värdetransporter mellan Sverige och Finland, torde alltså normalt inte vara att anse som tillfällig verksamhet. Sådan återkommande verksamhet av mer varaktig karaktär som sker i Sverige får även i fortsättningen endast bedrivas av bevakningsföretag som beviljats auktorisation enligt de allmänna bestämmelserna. Det bör dock understrykas att begreppet "tillfälligt" ska tolkas i enlighet med gemenskapsrätten och att frågan om vilken verksamhet som faller under detta begrepp sist och slutligen blir beroende av den praxis som utvecklas av EG-domstolen. De invändningar mot promemorian som har föranlett Almega Tjänsteförbunden och Svenska Bevakningsföretag SWEGUARD att avstyrka promemorians förslag är främst hänförliga till frågorna om förhandsanmälan och förhandskontroll och behandlas i nästa delavsnitt. 6.1.2 Förhandsanmälan och förhandskontroll Regeringens förslag: En förutsättning för att en enskild person tillfälligt ska få utöva bevakningsverksamhet etc. i Sverige med stöd av de särskilda bestämmelser som nu föreslås i fråga om auktorisation och godkännande ska vara att yrkesverksamheten i förväg har anmälts hos Länsstyrelsen i Stockholms län. En annan förutsättning ska vara att den enskilde uppfyller de villkor för auktorisation av tillfällig verksamhet respektive godkännande vid tillfälligt arbete som meddelats med stöd av lagen. Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Eftersom promemorians förslag inte avser personer som utövar tillfällig verksamhet som anställda hos ett auktoriserat bevakningsföretag, saknar promemorian ett förslag om förhandsanmälan av sådan verksamhet. Enligt promemorian ger direktivet inte utrymme för att inrätta en förhandskontroll av utländska väktare och andra yrkesverksamma i bevakningsbranschen. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft några invändningar mot promemorians förslag. Rikspolisstyrelsen har dock anfört att tillfällig verksamhet bör anmälas dit i stället för till länsstyrelsen. Styrelsen har även fört fram att det inte finns skäl att begränsa anmälningsskyldigheten mer än vad direktivet kräver. Vidare har Länsstyrelsen i Norrbottens län anfört att anmälan bör behandlas av den. Almega Tjänsteförbunden, Svenska Bevakningsföretag SWEGUARD och Svenska Transportarbetareförbundet har anfört att Sverige bör använda det utrymme som direktivet ger att föreskriva om förhandskontroll; utan kontroll i samband med att en förhandsanmälan görs uppkommer enligt organisationerna allvarliga konsekvenser för bevakningsbranschen. Organisationerna har vidare framhållit att direktivet i vart fall möjliggör att det för väktare krävs ett intyg om att vederbörande inte har dömts för något brott, liksom dokumentation av att personen i fråga behärskar svenska språket. Skälen för regeringens förslag Ett krav på förhandsanmälan Frågan är hur den tillfälliga verksamhet som beskrivits i avsnitt 6.1.1 ska få utövas i Sverige och om det finns möjlighet och anledning att reglera den särskilt. Med hänsyn till vikten av att fullt ut upprätthålla förtroendet för bevakningsbranschen bör utgångspunkten vara att även den tillfälliga verksamheten bedrivs under betryggande former, att kundernas och allmänhetens säkerhet och hälsa inte äventyras samt att verksamheten står under insyn och kontroll. Ett sätt att säkerställa detta är att, som föreslås i promemorian, utnyttja den möjlighet direktivet ger att för tillfällig verksamhet kräva en skriftlig förhandsanmälan. En förhandsanmälan torde som regel utgöra en förutsättning för att den behöriga myndigheten i Sverige överhuvudtaget ska få kännedom om verksamheten. Som Rikspolisstyrelsen har framhållit finns det inte anledning att begränsa anmälningsskyldigheten mer än vad som följer av direktivet. För att en ändamålsenlig insyn och kontroll ska kunna ske och för att oseriös verksamhet ska kunna upptäckas och förebyggas bör de möjligheter som direktivet ger att närmare reglera anmälningsskyldigheten utnyttjas fullt ut. En förhandsanmälan ska enligt direktivet få lämnas på valfritt sätt, t.ex. via e-post, och ska förnyas en gång per år. Den bör innehålla vissa närmare uppgifter om yrkesutövaren och om den tillfälliga verksamheten, t.ex. vilket eller vilka slag av verksamheter som avses att utövas i Sverige samt var och under vilken tid verksamheten avses att utövas. Dessa villkor, liksom de krav i övrigt som ska gälla för en förhandsanmälan, såsom att den ska förnyas en gång om året (jfr artikel 7.1), bör lämpligen regleras i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vilka handlingar som ska bifogas en förhandsanmälan bör slås fast i nämnda föreskrifter. Enligt direktivet kan det bl.a. vara frågan om bevis om yrkesutövarens nationalitet liksom ett intyg som visar att personen är lagligen etablerad i en medlemsstat för att där utöva yrket och att det när intyget utfärdats inte finns något förbud för honom eller henne att utöva yrket (jfr artikel 7.2). Yrkesutövaren torde också, som bl.a. Almega Tjänsteförbunden har varit inne på, kunna åläggas skyldighet att bifoga ett intyg om att han eller hon inte har dömts för något brott (jfr artikel 7.2 e). Möjligheten till förhandskontroll och några ytterligare frågor Direktivet ger även vissa möjligheter för den mottagande medlemsstaten att, med beaktande av proportionalitetsprincipen, förhandskontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer innan en tillfällig tjänst tillhandahålls första gången (artikel 7.4). Det gäller reglerade yrken som har "konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet". En förhandskontroll kan innebära att en behörig myndighet i den mottagande medlemsstaten bedömer om tjänsteleverantörens kunskaper är i nivå med vad som annars krävs i den staten. Om det vid en sådan kontroll framkommer att det finns en väsentlig skillnad mellan tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer och den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten ska, i den mån denna skillnad är skadlig för folkhälsa eller säkerhet, tjänsteleverantören erbjudas möjlighet att bevisa att han eller hon har förvärvat den kunskap eller kompetens som fattas, t.ex. genom ett lämplighetsprov. Om ett lämplighetsprov genomförts med icke godkänt resultat ska tjänsteleverantören ges möjlighet att göra om provet. Först när provet har genomförts med godkänt resultat får tjänsten tillhandahållas. Den behöriga myndigheten måste ta ställning i frågan om förhandskontroll inom vissa i direktivet angivna frister. Vid utebliven reaktion från myndigheten får tjänsten tillhandahållas (en s.k. omvänd stupstocksregel; artikel 7.4 fjärde stycket). Regleringen om förhandskontroll utgör ett undantag från ett av direktivets huvudsyften, nämligen att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna och att möjliggöra för yrkesutövare att tillfälligt verka i en annan medlemsstat. Frågan är om undantagsbestämmelsen är tillämplig när det gäller personer som tillfälligt utövar verksamhet enligt lagen om bevakningsföretag och, om så är fallet, om direktivets möjlighet till sådan kontroll bör utnyttjas. Enligt promemorian är undantagsbestämmelsen inte tillämplig, eftersom väktaryrket inte har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet. Almega Tjänsteförbunden, Svenska Bevakningsföretag SWEGUARD och Svenska Transportarbetareförbundet har redovisat en annan mening än promemorian i denna del. Även EG-kommissionen har under arbetet med genomförandet av direktivet gett uttryck för att bevakningsverksamhet och bevakningstjänst rentav tillhör kärnan av sådana verksamheter för vilka möjligheten till förhandskontroll tillkommit. Regeringen instämmer i vad remissinstanserna har anfört. Också väktaryrket och näraliggande yrkesverksamhet bör anses vara ett sådant reglerat yrke som, när det utövas tillfälligt i en annan medlemsstat, får göras till föremål för en förhandskontroll. Frågan är då om bestämmelser om förhandskontroll bör införas. De nyssnämnda remissinstanserna har förordat denna möjlighet för att förhindra allvarliga konsekvenser för bevakningsbranschen. Regeringen delar remissinstansernas uppfattning i frågan. I syfte att även fortsättningsvis kunna säkerställa såväl att bevaknings- och utbildningsföretagens verksamhet bedrivs under betryggande former som att tjänstemottagarnas respektive allmänhetens säkerhet och hälsa inte äventyras föreslås därför att direktivets möjlighet till förhandskontroll används. Lämpligen bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter även i fråga om förhandskontroll. Om en fullständig förhandsanmälan med bifogade handlingar har getts in och övriga villkor för auktorisation av tillfällig verksamhet respektive godkännande vid tillfälligt arbete som meddelats med stöd av lagen är uppfyllda - t.ex. att yrkesutövaren godkänts vid förhandskontroll - ska yrkesutövaren, för den tid som förhandsanmälan gäller, vara auktoriserad eller godkänd för yrkesverksamheten. Förutom att yrkesutövaren ska ha gett in en fullständig förhandsanmälan och, vid en eventuell förhandskontroll, befunnits ha tillräckliga yrkeskvalifikationer, bör det krävas att den enskilde ska ha underrättats skriftligen om att förutsättningarna är uppfyllda innan den tillfälliga verksamheten får utövas. De föreskrifter om förhandskontroll som meddelas bör, för att direktivet ska anses korrekt genomfört, innehålla bestämmelser om verkan av att en myndighetsreaktion uteblir (jfr ovan om den omvända stupstocksregeln). Bestämmelserna om förhandsanmälan, förhandskontroll och skriftlig underrättelse bör vidare kombineras med den möjlighet som artikel 8 i direktivet ger att från etableringsmedlemsstaten inhämta upplysningar i olika avseenden - om den som ska utöva verksamheten är lagligen etablerad i etableringsmedlemsstaten, har följt god sed och inte har ådragit sig påföljder av olika slag. De behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten är enligt direktivet skyldiga att lämna dessa uppgifter. Den behöriga myndigheten i Sverige kan härigenom kontrollera att endast den som har rätt till det enligt direktivet utövar tillfällig verksamhet här. Om det skulle visa sig att förutsättningarna brister i något avseende, kan det finnas anledning för den behöriga myndigheten att påtala detta för yrkesutövaren. Det kan också vara aktuellt att uppmärksamma kunden och den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten på förhållandet. Om förutsättningarna för auktorisationen eller godkännandet brister, kan det även bli fråga om att förklara att personen inte längre är auktoriserad eller godkänd. Om tillfällig verksamhet utförs här i landet utan auktorisation, kan straffansvar bli följden (jfr avsnitt 6.1.3). I detta sammanhang bör även framhållas att direktivet anger att personer vars yrkeskvalifikationer erkänns ska ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrket i den mottagande medlemsstaten (artikel 53). Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter krävs för att bli godkänd för anställning i ett bevakningsföretag att personen har så god kunskap i svenska språket att han eller hon i tal och skrift kan redogöra för de juridiska och andra överväganden som föregått ett ingripande. Enligt regeringens mening bör utgångspunkten vara densamma för personer som tillfälligt tillhandahåller tjänster enligt direktivet. Också om det i samband med att den tillfälliga verksamheten utövas framkommer allvarliga brister i språkkunskaperna, bör det kunna bli aktuellt att förklara att personen inte längre är auktoriserad eller godkänd. De särskilda bestämmelser som regeringen nu föreslår ska gälla för tillfällig verksamhet - i fråga om auktorisation, godkännande, förhandsanmälan, förhandskontroll m.m. - är proportionerliga och ger möjligheter att förhindra oseriös verksamhet. Till vilken myndighet ska en förhandsanmälan göras? En särskild fråga är till vilken myndighet en person ska anmäla att han eller hon har för avsikt att tillfälligt utöva verksamhet i Sverige. Enligt promemorians förslag ska en sådan anmälan göras till länsstyrelsen. Länsstyrelsen är i dag den myndighet som är ansvarig för frågor om auktorisation och godkännande samt tillsyn över bevakningsbranschen (se avsnitt 6.4). Rikspolisstyrelsen har föreslagit att tillfällig verksamhet i stället ska anmälas dit. Enligt regeringens bedömning finns det goda skäl för promemorians förslag. Om även tillfällig verksamhet anmäls till länsstyrelsen, får den överblick och kontroll över all den verksamhet som utövas i landet. Regeringen föreslår därför, i likhet med promemorian, att anmälan ska göras till länsstyrelsen. Givetvis bör länsstyrelsen ha ett nära samarbete med Rikspolisstyrelsen och andra myndigheter, inte minst om det finns anledning att misstänka att förutsättningarna för den tillfälliga verksamheten brister. För att skapa goda förutsättningar för ett sådant samarbete bör bl.a. Rikspolisstyrelsen underrättas om den tillfälliga verksamheten. En bestämmelse av denna innebörd bör lämpligen införas i förordning eller föreskrift. Frågan är då vilken länsstyrelse som ska anförtros uppgiften. Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört att den tillfälliga bevakningsverksamheten med stor sannolikhet kommer att bedrivas av personer med huvudsakligt verksamhetsområde i gränstrakter nära Finland och Norge. Den har därför föreslagit att en anmälan om tillfällig verksamhet bör handläggas där. Av samordnings- och effektivitetsskäl bör enligt regeringens bedömning utgångspunkten vara att en förhandsanmälan ska ske till en och samma länsstyrelse oberoende av var i landet verksamheten ska utövas. Den länsstyrelsen ges då möjlighet att upparbeta den kompetens och de kanaler till de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaterna som krävs för en effektiv hantering av de sannolikt tämligen få ärenden som kan förväntas. Även om det finns goda skäl att anta att en del av den tillfälliga verksamhet som kommer att utövas i Sverige har anknytning till gränsområden i bl.a. Norrbotten, är det svårt att förutse i vilken utsträckning som detta blir fallet. Länsstyrelsen i Stockholms län är den länsstyrelse som har den största organisationen. Regeringen föreslår, i likhet med promemorian, att denna myndighet ska motta samtliga anmälningar om tillfällig verksamhet. 6.1.3 Straffansvar Regeringens bedömning: Någon särskild bestämmelse om straffansvar i fråga om tillfällig bevakningsverksamhet behövs inte. Promemorians bedömning: Promemorian behandlar inte frågan. Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen har anfört att det bör införas ett straffansvar för den som bedriver tillfällig verksamhet utan att göra en förhandsanmälan och för den som lämnar osann uppgift i en sådan anmälan. Övriga remissinstanser har inte berört frågan. Skälen för regeringens bedömning: Bevakningsföretag anlitas av såväl det allmänna som av enskilda för att trygga viktiga samhällsintressen och det är av stor vikt att det finns ett högt förtroende för branschen. Lagen om bevakningsföretag innehåller av detta skäl en straffbestämmelse som är tillämplig när någon bedriver bevakningsverksamhet utan auktorisation eller i vissa fall lämnar osann uppgift till länsstyrelsen (14 §). Straffansvaret gäller oavsett hur lång varaktighet som den olovliga verksamheten i fråga har. Även tillfällig bevakningsverksamhet av det slag som här är aktuellt omfattas alltså av straffansvaret. Det är enligt regeringens mening naturligt att straffansvaret täcker all olovlig bevakningsverksamhet. En sådan ordning är konsekvent och innebär att tillfälligt verksamma i straffrättsligt hänseende likställs med varaktigt etablerade yrkesutövare. De särskilda bestämmelser som regeringen nu föreslår ska gälla för den som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet (jfr avsnitt 6.1.1) innebär att yrkesutövaren har auktorisation för verksamheten. Tillfällig bevakningsverksamhet som bedrivs med stöd av dessa bestämmelser kommer därmed att vara tillåten. Däremot kommer, som redan har nämnts, sådan verksamhet som bedrivs här i Sverige utan auktorisation även fortsättningsvis kunna föranleda straffansvar utan att en särskild reglering behövs. Rikspolisstyrelsen har anfört att de nuvarande straffbestämmelserna bör kompletteras med ett straffansvar för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar osann uppgift i en förhandsanmälan om bedrivande av tillfällig verksamhet. Enligt regeringens mening finns det dock inte skäl att införa en sådan särreglering, inte minst med hänsyn till direktivets princip om likabehandling av personer från andra medlemsstater. 6.2 Etableringsfrihet Regeringens bedömning: De bestämmelser i direktivet som rör friheten att etablera sig i en annan medlemsstat för att stadigvarande utöva ett yrke där och erkännandet av yrkeskvalifikationer kräver inte någon lagreglering. Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft några invändningar mot promemorians bedömning. Rikspolisstyrelsen har anfört att det av författning bör framgå att länsstyrelsen i samband med en godkännandeprövning av en väktare ska pröva den sökandes utbildning. Skälen för regeringens bedömning: Enligt gällande reglering av väktaryrket är uppgifterna fördelade mellan länsstyrelsen och polisen. Länsstyrelsen auktoriserar bevakningsföretagen och godkänner väktare m.fl. i företagen. Dess beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Rikspolisstyrelsen utfärdar med stöd av ett bemyndigande i lagen om bevakningsföretag föreskrifter i anslutning till lagen och förordningen om bevakningsföretag m.m. Föreskrifterna behandlar bl.a. de krav som uppställs för auktorisation, godkännande och tillsyn. EG-direktivet ger en person med en väktarutbildning från en medlemsstat rätt att åberopa utbildningen vid anställning i en annan medlemsstat. Om kraven på utbildning är strängare i den mottagande staten än i den stat där kvalifikationerna förvärvats, ger direktivet under vissa förutsättningar medlemsstaterna möjlighet att kräva kompensationsåtgärder, t.ex. att personen gör ett lämplighetsprov. Detta gäller bl.a. när personens utbildning väsentligt avviker från vad som krävs i den mottagande staten. Direktivet i denna del föranleder enligt regeringens bedömning inte någon ändring i lagen om bevakningsföretag. I enlighet med vad som föreslås i promemorian bör direktivet i stället genomföras genom ändringar i Rikspolisstyrelsens föreskrifter, varvid framförallt artiklarna 11-13 i direktivet måste beaktas. Styrelsen bör enligt gällande bemyndigande i lagen och förordningen också kunna föreskriva sådana kompensationsåtgärder som anges i artikel 14 i direktivet. Även det i direktivet angivna kravet på språkkunskap bör kunna genomföras genom föreskrifter inom ramen för bemyndigandet (jfr artikel 53 och avsnitt 6.1.2). 6.3 Auktorisation av företag som har sitt säte utanför Sverige Regeringens förslag: Frågor om auktorisation av företag vars ledning har sitt säte utanför Sverige ska prövas av Länsstyrelsen i Stockholms län. Förslag i departementspromemorian Ds 2003:50: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot förslaget. Enligt Rikspolisstyrelsen bör frågan om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företaget kommer att bedriva sin huvudsakliga verksamhet. Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört att möjligheten att förlägga prövningen av auktorisation till annan länsstyrelse än den i Stockholms län bör prövas. Skälen för regeringens förslag: I 5 § lagen om bevakningsföretag anges att frågan om auktorisation ska prövas hos länsstyrelsen i det län där bevakningsföretagets ledning har sitt säte. Bestämmelsen lägger hinder i vägen för ett utländskt företag som vill bli auktoriserat i Sverige, eftersom det alltså inte finns någon länsstyrelse som är behörig att pröva frågan om auktorisation. EG-fördragets bestämmelser om frihet för rörlighet av arbetskraft och tjänster gör att det inte går att upprätthålla något krav på medborgarskap eller bosättning för den som vill starta en bevakningsverksamhet eller arbeta som väktare i Sverige. Även om det inte finns något direkt uttryckt krav på att ett bevakningsföretag ska vara etablerat i Sverige, leder den nämnda bestämmelsen till att ett utländskt bolag inte kan auktoriseras. Det är uppenbart att lagen måste ändras så att det blir möjligt för företag med säte utomlands att ansöka om auktorisation för verksamhet i Sverige. Regeringen föreslår, som en lösning på det beskrivna problemet, att det införs ett forum för ansökningar om auktorisation av företag med säte utomlands. En möjlig modell är att länsstyrelsen i det län där företaget kommer att bedriva sin huvudsakliga verksamhet prövar ansökan om auktorisation. Rikspolisstyrelsen och Länsstyrelsen i Norrbottens län har förordat denna. Hanteringen av frågor om auktorisation av utländska företag förutsätter ett väl utbyggt kontaktnät där de myndigheter i övriga länder som ansvarar för bevakningsföretag ingår. Enligt regeringens bedömning är det därför lämpligt att alla ansökningar från företag vars ledning har sitt säte utanför Sverige prövas vid en speciellt utpekad länsstyrelse. För en sådan lösning talar också att det, när t.ex. det utländska bevakningsföretaget avser att bedriva verksamhet på flera platser i landet, aldrig behöver uppstå tvekan om vilken länsstyrelse som är behörig. Länsstyrelsen i Stockholms län är den länsstyrelse som i dag prövar flest bevakningsföretag och har också den största organisationen. Mot denna bakgrund anser regeringen att samtliga ansökningar om auktorisation avseende företag med säte utanför Sverige bör prövas av Länsstyrelsen i Stockholms län. 6.4 Tillsynsfrågor Regeringens förslag: Länsstyrelsen i Stockholms län ska utöva tillsyn över auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag vars ledning har sitt säte utanför Sverige. Vissa särskilda bestämmelser införs i fråga om tillsynen över bevaknings- och utbildningsföretag som efter förhandsanmälan bedriver tillfällig verksamhet i Sverige. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag omfattar inte utbildningsföretag som utövar tillfällig verksamhet och behandlar inte närmare frågan om vad som bör gälla för tillsynen över den tillfälliga verksamheten. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft några invändningar mot promemorians förslag. Enligt Kammarrätten i Stockholm är dock omfattningen av tillsynsverksamheten när det gäller tillfällig verksamhet oklar. Rikspolisstyrelsen har anfört att tillsynen över tillfällig verksamhet bör utövas av polismyndigheten i det län där verksamheten huvudsakligen bedrivs. Styrelsen har vidare ansett att tillsynen över företag som inte har sitt säte i Sverige bör utövas av länsstyrelsen i det län där företaget huvudsakligen bedriver sin verksamhet. Länsstyrelsen i Norrbottens län har ansett att tillsynen över den tillfälliga verksamheten bör utövas av den. Enligt Länsstyrelsen i Stockholms län finns det anledning att peka ut en myndighet att vara s.k. behörig myndighet för väktaryrket. Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande bestämmelser ska länsstyrelsen utöva tillsyn över auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag. Vid tillsynen ska länsstyrelsen särskilt kontrollera att villkoren för auktorisation fortfarande är uppfyllda, t.ex. att företaget bedriver sin verksamhet på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i överensstämmelse med god sed inom branschen samt att verksamheten inte har en från allmänhetens synpunkt olämplig inriktning. Tillsynen utövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Andra myndigheter ska på begäran lämna länsstyrelsen den hjälp som behövs för tillsynen (jfr 3 och 8 §§ lagen om bevakningsföretag). Närmare föreskrifter om tillsynen har meddelats av Rikspolisstyrelsen. Som Svenska Transportarbetarförbundet har framhållit är det ett väsentligt samhällsintresse att bevakningstjänster utförs klanderfritt och står under offentlig tillsyn. Enligt direktivet ska också, som tidigare anförts, yrkesutövare som tillfälligt verkar i en annan medlemsstat omfattas av den statens regler om yrket. Utgångspunkten bör alltså vara att också tillfällig verksamhet står under det allmännas tillsyn. Det sagda har även varit promemorians utgångspunkt. Kammarrätten i Stockholm har dock pekat på att omfattningen av tillsynen som föreslås i promemorian är oklar. Regeringen kan instämma i detta. De särskilda bestämmelser som nu föreslås för sådan tillfällig verksamhet innebär, till skillnad från vad som föreslås i promemorian, att de allmänna reglerna om yrket blir direkt tillämpliga för sådan verksamhet (jfr avsnitt 6.1.1). Följaktligen kommer de allmänna bestämmelserna om tillsyn att gälla även för tillfällig verksamhet enligt direktivet. I sakens natur ligger att den tillsyn som kan utövas över tillfällig verksamhet kommer att vara begränsad i förhållande till den som kan utövas över annan auktoriserad eller godkänd verksamhet. Med hänsyn till detta finns det anledning att införa viss särreglering. I lagen om bevakningsföretag bör det t.ex. införas särskilda bestämmelser i fråga om kravet på ingivande av årliga redogörelser för verksamheten. På motsvarande sätt bör Rikspolisstyrelsen, inom ramen för gällande bemyndigande och med beaktande av de krav som följer av direktivet och övriga gemenskapsrättsliga bestämmelser, meddela de ytterligare föreskrifter om tillsynen som behövs för den tillfälliga verksamheten. Om det vid tillsynen skulle visa sig att förutsättningarna för den tillfälliga verksamheten brister, kan det bli aktuellt att förklara att personen inte längre är auktoriserad. Även straffansvar kan komma i fråga. De förslag som regeringen har lagt fram i det föregående aktualiserar frågan om vilken myndighet som ska ansvara för tillsynen över utländska bevaknings- och utbildningsföretag som är auktoriserade. Enligt regeringens mening framstår det som lämpligt att den myndighet som har behandlat en ansökan om auktorisation respektive en anmälan om tillfällig verksamhet även bör ansvara för tillsynen över verksamheten. När det gäller de utländska bevaknings- och utbildningsföretagen föreslås därför att Länsstyrelsen i Stockholms län ska ansvara för tillsynen. I fråga om tillfällig verksamhet framstår det vidare som lämpligt att myndigheten som tar emot förhandsanmälan, dvs. Länsstyrelsen i Stockholms län, prövar frågor om huruvida en person inte längre ska vara auktoriserad respektive godkänd. Nuvarande reglering bör anpassas i enlighet med detta. Även vid tillsynen över de utländska företagen bör länsstyrelsen ha ett nära samarbete med andra myndigheter, t.ex. polismyndigheten i det län där verksamheten huvudsakligen utövas. Enligt direktivet ska varje medlemsstat utse en behörig myndighet med uppgiften att bl.a. utbyta information med behöriga myndigheter i andra medlemsstater. Som Länsstyrelsen i Stockholms län har påpekat bör detta lämpligen göras i författning. Regeringen avser att införa en förordningsbestämmelse om saken. 7 Ekonomiska konsekvenser Regeringens förslag om tillfällig verksamhet, om auktorisation av företag som har sitt säte utanför Sverige och om tillsyn över dessa verksamheter medför att både Länsstyrelsen i Stockholms län och Rikspolisstyrelsen tilldelas nya uppgifter. De ökade kostnader som kan uppstå får dock förutsättas bli av så ringa omfattning att de ska rymmas inom befintliga anslagsramar. Vad gäller de förslag som tar sikte på möjligheten att inför ett godkännande som väktare här åberopa en utländsk utbildning kan den nya ordningen åtminstone till en början innebära vissa kostnader för det allmänna. Rikspolisstyrelsen har sålunda att utarbeta nya föreskrifter i frågan, vilka ska tillämpas av länsstyrelsen. De ökade kostnader som kan uppstå i detta sammanhang torde dock inte heller bli större än att de ska finansieras inom befintliga ramar. 8 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Eftersom de föreslagna lagändringarna syftar till att genomföra ett EG-direktiv som skulle ha varit genomfört senast den 20 oktober 2007, är det angeläget att de kan träda i kraft så snart som möjligt efter det att de har behandlats av riksdagen. Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 1 juni 2009. Några övergångsbestämmelser bedöms inte nödvändiga. 9 Författningskommentar 3 b § En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, utan hinder av 3 §, auktorisation för verksamheten om han eller hon 1. har gett in en fullständig förhandsanmälan, 2. uppfyller de villkor för auktorisation av tillfällig verksamhet som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt 3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda. Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som 1. är behörig att bedriva bevakningsverksamhet eller utbildning i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller 2. under minst två år av de senaste tio åren har bedrivit sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser i fråga om auktorisation för vissa bevaknings- och utbildningsföretag som bedriver tillfällig verksamhet i Sverige. Dess innebörd är att en person som tillfälligt bedriver verksamhet har auktorisation för verksamheten utan hinder av de allmänna auktorisationsbestämmelserna i 3 § och för den tid som förhandsanmälan gäller. Paragrafen tar enbart sikte på enskilda personer som bedriver verksamhet i enskild firma eller motsvarande. För andra bevaknings- och utbildningsföretag (juridiska personer) krävs fortfarande att de beviljas auktorisation enligt de allmänna bestämmelserna, oavsett verksamhetens varaktighet. Bestämmelserna ålägger den som har för avsikt att utöva den tillfälliga verksamheten att i förväg göra en anmälan om saken (förhandsanmälan). Av 5 § följer att anmälan ska göras till Länsstyrelsen i Stockholms län. Yrkesutövaren är auktoriserad för verksamheten om han eller hon har gett in en fullständig förhandsanmälan med bilagor och uppfyller de villkor för auktorisation av tillfällig verksamhet som meddelats med stöd av lagen, t.ex. att yrkesutövaren godkänts vid s.k. förhandskontroll. Förhandskontrollen avser att säkerställa att yrkesutövaren har tillräckliga yrkeskvalifikationer för verksamheten. Dessutom gäller att yrkesutövaren ska ha underrättats skriftligen om att förutsättningarna är uppfyllda, t.ex. via e-post. Den som är behörig att utöva motsvarande verksamhet i en annan stat inom EES eller i Schweiz omfattas av möjligheten att utöva tillfällig verksamhet med stöd av paragrafen (andra stycket). Behörighetskravets innebörd är beroende av att väktaryrket är reglerat i den andra staten. Vidare har den som under två år av de senaste tio åren bedrivit bevakningsverksamhet i den andra staten möjlighet att bedriva tillfällig verksamhet, förutsatt att yrket inte är reglerat i den andra staten. En ytterligare förutsättning för att paragrafen ska vara tillämplig är att den verksamhet som ska utövas i Sverige är "tillfällig". Detta begrepp används i det bakomliggande EG-direktivet (se artikel 5.2). Vad som avses med tillfällig får avgöras från fall till fall, särskilt med beaktande av tjänstens varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet. Även andra omständigheter kan beaktas. Närmare bestämmelser om vad en förhandsanmälan ska innehålla, vilka handlingar som ska ges in, hur eventuell förhandskontroll ska utföras, hur ofta anmälan ska förnyas, hur olika slag av tillfällig verksamhet ska utövas m.m. kommer att införas i förordning eller myndighetsföreskrifter. Länsstyrelsens prövning av om förutsättningarna för att tillfälligt bedriva bevakningsföretag är uppfyllda torde, som Lagrådet har anfört, utmynna i ett förvaltningsbeslut. Om det är fråga om ett avslag, kan det överklagas enligt 15 §. I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen att meddela undantag från kravet på att verksamhetsutövaren ska ha underrättats skriftligen för att han eller hon enligt första stycket ska ha auktorisation. Däremot ska givetvis kravet på att myndigheten underrättar verksamhetsutövaren alltid gälla. Regeringen avser att ta in bestämmelser i förordningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m. av innebörd att en yrkesutövare får utöva verksamheten vid utebliven reaktion från länsstyrelsen (jfr artikel 7.4 fjärde stycket i direktivet). Lagrådet har ansett att de bestämmelser som ska meddelas hör hemma bland reglerna om förvaltningsförfarandet, att de kan meddelas med stöd av regeringens restkompetens och att sista stycket därför bör slopas. Enligt regeringens mening är det dock inte möjligt att utan stöd av en särskild lagbestämmelse meddela föreskrifter som innebär att undantag får göras från en i lag fastlagd förutsättning för att verksamhet ska få bedrivas. I övrigt har Lagrådets synpunkter beaktats vid utformningen av paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1 och 6.1.2. 4 a § Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbetar i Sverige är, utan hinder av 4 §, godkänd för arbetet om han eller hon 1. har gett in en fullständig förhandsanmälan, 2. uppfyller de villkor för godkännande vid tillfälligt arbete som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt 3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda. Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som 1. är behörig att arbeta i sådan verksamhet som omfattas av denna lag i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller 2. under minst två år av de senaste tio åren har arbetat i sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att vara godkänd. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser i fråga om godkännande av vissa personer som i Sverige arbetar tillfälligt hos auktoriserade bevakningsföretag. Dess innebörd är att en person som är anställd hos ett auktoriserat bevakningsföretag och arbetar tillfälligt är godkänd för arbetet utan hinder av de allmänna bestämmelserna om godkännande i 4 § och för den tid som förhandsanmälan gäller. Bestämmelserna gäller i fråga om den som i en annan stat inom EES eller i Schweiz är behörig att arbeta med sådan verksamhet som omfattas av den svenska lagstiftningen om bevakningsföretag eller, om yrket inte är reglerat i den andra staten, under minst två år av de senaste tio åren har arbetat i sådan verksamhet i den staten. I första hand torde det bli fråga om väktare som tillfälligt utövar bevakningstjänst i Sverige. Enligt bestämmelsen ska en förhandsanmälan göras av den som har för avsikt att arbeta tillfälligt. Av 6 § tredje stycket följer att anmälan ska göras till Länsstyrelsen i Stockholms län. I övrigt hänvisas till författningskommentaren till 3 b §. Bestämmelserna i första och andra styckena har i allt väsentligt utformats i enlighet med Lagrådets förslag. När det gäller Lagrådets synpunkter på tredje stycket, se författningskommentaren till 3 b §. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1 och 6.1.2. 5 § Frågor om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Om företagets ledning har sitt säte utanför Sverige, prövas frågan av Länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen ska inhämta Rikspolisstyrelsens yttrande innan auktorisation beviljas. Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om vilken länsstyrelse som ska pröva en fråga om auktorisation av ett bevakningsföretag. Ändringen i första stycket innebär att även ett utländskt företag vars ledning har sitt säte utanför Sverige kan få en fråga om auktorisation behandlad. Som behörig myndighet att pröva en sådan fråga anvisas Länsstyrelsen i Stockholms län. Paragrafen har bäring även på auktorisation av tillfällig verksamhet enligt 3 b §. Som Lagrådet har påpekat medför den att en förhandsanmälan av tillfällig verksamhet ska ges in till Länsstyrelsen i Stockholms län. Den i lagrådsremissen föreslagna kompletterande forumregeln har därför, i enlighet med vad Lagrådet har förordat, utgått. Ändringen i andra stycket är språklig. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2 och 6.3. 6 § Prövning som avses i 4 § görs beträffande personalen hos ett auktoriserat bevakningsföretag av länsstyrelsen i det län där den som prövningen gäller avses huvudsakligen komma att tjänstgöra. I fråga om föreståndaren för verksamheten samt ledamöter och suppleanter i företagets styrelse görs prövningen av den länsstyrelse som utövar tillsyn över företaget. Godkännande enligt 4 § får begränsas till viss tid, när särskilda skäl föreligger. Frågor om godkännande enligt 4 a § prövas av Länsstyrelsen i Stockholms län. Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om vilken länsstyrelse som ska pröva en fråga om godkännande av personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag. I ett nytt tredje stycke, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, har tagits in en bestämmelse som anger att frågor om godkännande enligt 4 a § prövas av Länsstyrelsen i Stockholms län (jfr författningskommentaren till 5 §). Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2 och 6.3. 8 § Tillsyn över auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag utövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte eller, om företagets ledning har sitt säte utanför Sverige, av Länsstyrelsen i Stockholms län. Andra myndigheter ska på begäran lämna länsstyrelsen den hjälp som behövs för tillsynen. Vid tillsynen ska länsstyrelsen särskilt kontrollera att de villkor för auktorisation som anges i 3 § fortfarande är uppfyllda. Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn över auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag. Enligt ett tillägg till första stycket första meningen ska Länsstyrelsen i Stockholms län utöva tillsyn över utländska sådana företag. Ändringarna i övrigt är språkliga. Övervägandena finns i avsnitt 6.4. 9 § Auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag ska lämna länsstyrelsen de upplysningar om verksamheten som den begär för sin tillsyn. Företagen ska före mars månads utgång varje år skicka in en redogörelse för föregående års verksamhet till länsstyrelsen. Vad som föreskrivs i andra stycket gäller inte verksamhet som avses i 3 b §. Paragrafen innehåller bestämmelser om att bevaknings- och utbildningsföretag är skyldiga att lämna länsstyrelsen viss information om verksamheten som behövs för tillsynen. Enligt andra stycket ska företagen varje år lämna redogörelser för verksamheten. I ett nytt tredje stycke anges att denna skyldighet inte gäller för tillfällig bevakningsverksamhet. Ändringarna i övrigt är språkliga. Övervägandena finns i avsnitt 6.4. 13 b § I fråga om verksamhet som avses i 3 b och 4 a §§ gäller att Länsstyrelsen i Stockholms län, om den bedömer att det finns grund för återkallelse av auktorisation eller godkännande enligt 13 och 13 a §§, får förklara att personen i fråga inte längre har auktorisation respektive är godkänd. I övrigt gäller bestämmelserna i 13 och 13 a §§ i tillämpliga delar för sådan verksamhet. Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om prövning av huruvida en person inte längre ska ha auktorisation respektive vara godkänd för tillfällig verksamhet enligt 3 b och 4 a §§. I paragrafen anges att det är Länsstyrelsen i Stockholms län som ska pröva sådana frågor, dvs. samma myndighet som har tagit emot förhandsanmälan avseende verksamheten. Länsstyrelsen får i förekommande fall meddela ett beslut med en förklaring om att personen i fråga inte längre har auktorisation respektive är godkänd. En sådan förklaring kan komma i fråga t.ex. om det framkommer att yrkesutövaren inte längre är behörig att utöva motsvarande verksamhet i etableringsmedlemsstaten. Ett annat exempel är om yrkesutövaren inte följer gällande regler för verksamheten eller inte rättar sig efter ett föreläggande från tillsynsmyndigheten (jfr 12 §). Vidare anges att bestämmelserna i 13 och 13 a §§ i övrigt gäller i tilllämpliga delar för tillfällig verksamhet som nu avses. Det innebär bl.a. att länsstyrelsen även i dessa fall kan inhämta Rikspolisstyrelsens yttrande inför sitt beslut i frågan (jfr 13 § tredje stycket) och att dess beslut med förklaring om att en person inte längre har auktorisation respektive är godkänd gäller omedelbart, om inte något annat förordnas (jfr 13 § fjärde stycket respektive 13 a § fjärde stycket). Lagrådet har ifrågasatt om paragrafen behövs med hänsyn till bestämmelserna i 13 och 13 a §§. Enligt regeringens mening är så fallet med hänsyn till att det för tillfällig verksamhet inte nödvändigtvis finns något auktorisations- respektive godkännandebeslut som kan återkallas. Jfr författningskommentaren till 3 b § om situationen att en yrkesutövare får utöva verksamheten vid utebliven reaktion från länsstyrelsen. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2 och 6.4. 16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om auktorisation och godkännande samt om villkor för de verksamheter som omfattas av denna lag. Paragrafen har flyttats och motsvarar 2 a § i lagens hittills gällande lydelse. Den innehåller ett bemyndigande och har justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd. Med stöd av bemyndigandet får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter om bl.a. tillfällig verksamhet enligt 3 b och 4 a §§. Utdrag ur Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer Sammanfattning av promemorian I promemorian behandlas genomförande av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer i svensk rätt såvitt angår bl.a. väktare. De viktigaste ändringarna i direktivet avser möjligheterna att utöva tillfällig verksamhet. Beträffande väktare föreslås ett undantag från kravet på auktorisation när det gäller enskilda personer i berörda stater som tillfälligt bedriver verksamhet i Sverige. För dessa föreslås i stället en förhandsanmälan till länsstyrelsen. Vidare föreslås att undantag ska kunna meddelas från de krav på utbildning som annars gäller för väktaryrket, med innebörd att en utländsk utbildning ska kunna godkännas. Om en utländsk utbildning inte fullt ut motsvarar de krav som ställs här ska kompensationsåtgärder kunna krävas. Det föreslås också en särskild forumregel för prövning av auktorisation avseende sådana bevakningsföretag där företagets ledning saknar säte i Sverige. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag Härigenom föreskrivs1 att 2, 2 a, 5 och 8 §§ lagen (1974:191) om bevakningsföretag ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §2 Bevakningsföretag får inte bedriva verksamhet som avses i 1 § första stycket utan tillstånd enligt denna lag (auktorisation). Föreskriven utbildning av personal som skall utföra bevakningstjänst får ske endast efter auktorisation enligt denna lag. Företag som utan att vara bevakningsföretag bedriver sådan utbildning kallas utbildningsföretag. Bevakningsföretag får inte bedriva verksamhet som avses i 1 § första stycket utan tillstånd enligt denna lag (auktorisation). Föreskriven utbildning av personal som ska utföra bevakningstjänst får ske endast efter auktorisation enligt denna lag. Företag som utan att vara bevakningsföretag bedriver sådan utbildning kallas utbildningsföretag. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får en enskild person som är behörig att bedriva bevakningsverksamhet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller Schweiz, tillfälligt bedriva sådan verksamhet i Sverige efter det att verksamheten anmälts hos länsstyrelsen. 2 a §3 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur olika slag av verksamheter som utövas med stöd av auktorisation skall bedrivas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter 1. om hur olika slag av verksamheter som utövas med stöd av auktorisation eller efter anmälan ska bedrivas samt 2. om sådan anmälan som avses i 2 §. 5 §4 Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Länsstyrelsen skall inhämta Rikspolisstyrelsens yttrande innan auktorisation beviljas. Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Om företagets ledning saknar säte i Sverige prövas frågan av länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen ska inhämta Rikspolisstyrelsens yttrande innan auktorisation beviljas. Verksamhet som avses i 2 § tredje stycket anmäls till länsstyrelsen i Stockholms län. 8 §5 Tillsyn över auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag utövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Andra myndigheter skall på begäran lämna länsstyrelsen den hjälp som behövs för tillsynen. Vid tillsynen skall länsstyrelsen särskilt kontrollera att de villkor för auktorisation som anges i 3 § alltjämt är uppfyllda. Tillsyn över auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag utövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte eller, om säte saknas i Sverige, av länsstyrelsen i Stockholms län. Tillsyn över sådan verksamhet som avses i 2 § tredje stycket utövas av länsstyrelsen i Stockholms län. Andra myndigheter ska på begäran lämna länsstyrelsen den hjälp som behövs för tillsynen. Vid tillsynen över auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag ska länsstyrelsen särskilt kontrollera att de villkor för auktorisation som anges i 3 § alltjämt är uppfyllda. Denna lag träder i kraft den xx xx 2008. Remissyttranden över promemorian - såvitt avser väktare Efter remiss har yttrande över promemorian Erkännande av yrkeskvalifikationer för fastighetsmäklare och väktare - genomförande av ett EG-direktiv (oktober 2007), såvitt avser väktare, avgetts av Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Kommerskollegium, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Arbetsmiljöverket, Konkurrensverket, Sveriges advokatsamfund, ALMEGA Tjänsteförbunden, Företagarna, Svenska Bevakningsföretag SWEGUARD samt Svenska Transportarbetareförbundet. Svenskt Näringsliv, Svensk Handel, Svenska Bankföreningen, Svenska Stöldskyddsföreningen samt Svenska Säkerhetsföretag SWESEC har beretts tillfälle att avge yttrande men har avstått från att yttra sig. Lagförslag i promemorian Ordningsvakter och väktare (Ds 2003:50) i aktuella delar Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:191) om bevakningsföretag dels att 1, 2, 4, 5, 6, 8 och 13 §§ skall ha följande lydelse, dels att det skall införas en ny paragraf, 13 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 5 §1 Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Om företagets ledning saknar säte i Sverige prövas frågan av länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen skall inhämta rikspolisstyrelsens yttrande i ärende om auktorisation. Länsstyrelsen skall inhämta Rikspolisstyrelsens yttrande i ärende om auktorisation. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Remissyttranden över promemorian Ordningsvakter och väktare (Ds 2003:50) Efter remiss av promemorian Ordningsvakter och väktare (Ds 2003:50) har yttranden avgetts av Riksdagens ombudsmän, Hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Skåne, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrel-sen, Registernämnden, Brottsförebyggande rådet, Kommerskollegium, Statens folkhälsoinstitut, Riksskatteverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Läns-styrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Konkurrens-verket, Landskrona kommun, Malmö kommun, Arvika kommun, Ljus-dals kommun, Sundsvalls kommun, Vilhelmina kommun, Näringslivets nämnd för regelgranskning, ALMEGA Tjänsteförbunden, Föreningen Svenskt Näringsliv, Företagarförbundet, Företagarnas Riksorganisation, Ordningsvakternas Riksorganisation, Svensk Handel, Svenska Bankföreningen, Svenska Kommunförbundet, Svenska Parkeringsföreningen, Svenska polisförbundet, Svenska Säkerhetsföretag, Swesec, Svenska Transportarbetareförbundet, Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare, Sveriges Förenade Ordningsvakter och Vägverket. Följande remissinstanser har inte inkommit med yttranden: Norrköpings kommun, Ale kommun, Götene kommun, Vårgårda kommun, Hotell- och Restaurang Facket och Svenska Kommunalarbetareförbundet. Företagarnas Riksorganisation och Företagarförbundet har uppgett att de avstår från att lämna synpunkter. Följande instanser har uppgett att de inte har något att erinra mot utredningens förslag: Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Domstols-verket, Landskrona kommun, Arvika kommun, Ljusdals kommun, Vil-helmina kommun, Svenska Kommunförbundet och Vägverket. Följande instanser har tillstyrkt förslagen: Brottsförebyggande rådet och Länsstyrelsen i Västmanlands län. Dessutom har yttrande inkommit från Sweguard, Sveriges Låssmeds-mästares Riksförbund (SLR), Larm- och säkerhetsinstallatörernas organi-sation (Swelarm), Förvaringsskydd, Lås och Beslag (FLB Gruppen), Svenska Stöldskyddsföreningen (SSF), Coop Säkerhet, Rodamco Europe och Christian Moe. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1974:191) om bevakningsföretag2 dels att nuvarande 2 a § ska betecknas 16 §, dels att 5, 6, 8 och 9 §§ samt den nya 16 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 3 b, 4 a och 13 b §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 b § En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, utan hinder av 3 §, auktorisation för verksamheten, om han eller hon 1. har gett in en fullständig förhandsanmälan, 2. uppfyller de villkor för auktorisation av tillfällig verksamhet som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt 3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda. Vad som nu har sagts gäller dock endast den som 1. är behörig att bedriva bevakningsverksamhet eller utbildning i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller 2. under minst två år av de senaste tio åren har bedrivit sådan verksamhet i den andra staten, om yrket inte är reglerat där. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på underrättelse enligt första stycket. 4 a § Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt utövar verksamhet i Sverige är, utan hinder av 4 §, godkänd för verksamheten, om han eller hon 1. har gett in en fullständig förhandsanmälan, 2. uppfyller de villkor för godkännande av tillfällig verksamhet som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt 3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda. Vad som nu har sagts gäller dock endast den som 1. är behörig att utöva verksamhet motsvarande sådan som omfattas av denna lag i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller 2. under minst två år av de senaste tio åren har utövat sådan verksamhet i den andra staten, om yrket inte är reglerat där. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på underrättelse enligt första stycket. 5 §3 Frågor om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Frågor om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Om företagets ledning har sitt säte utanför Sverige, prövas frågan av Länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen skall inhämta Rikspolisstyrelsens yttrande innan auktorisation beviljas. Länsstyrelsen ska inhämta Rikspolisstyrelsens yttrande innan auktorisation beviljas. Verksamhet som avses i 3 b § anmäls till Länsstyrelsen i Stockholms län. 6 §4 Prövning som avses i 4 § görs beträffande personalen hos ett auktoriserat bevakningsföretag av länsstyrelsen i det län där den som prövningen gäller avses huvudsakligen komma att tjänstgöra. I fråga om föreståndaren för verksamheten samt ledamöter och suppleanter i företagets styrelse görs prövningen av den länsstyrelse som utövar tillsyn över företaget. Godkännande enligt 4 § får begränsas till viss tid, när särskilda skäl föreligger. Verksamhet som avses i 4 a § anmäls till Länsstyrelsen i Stockholms län. 8 § Tillsyn över auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag utövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Andra myndigheter skall på begäran lämna länsstyrelsen den hjälp som behövs för tillsynen. Tillsyn över auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag utövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte eller, om företagets ledning har sitt säte utanför Sverige, av Länsstyrelsen i Stockholms län. Andra myndigheter ska på begäran lämna länsstyrelsen den hjälp som behövs för tillsynen. Vid tillsynen skall länsstyrelsen särskilt kontrollera att de villkor för auktorisation som anges i 3 § alltjämt är uppfyllda. Vid tillsynen ska länsstyrelsen särskilt kontrollera att de villkor för auktorisation som anges i 3 § fortfarande är uppfyllda. 9 § Auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag skall lämna länsstyrelsen de upplysningar om verksamheten som den begär för sin tillsyn. Företagen skall årligen före mars månads utgång till länsstyrelsen sända in en redogörelse för verksamheten under föregående år. Auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag ska lämna länsstyrelsen de upplysningar om verksamheten som den begär för sin tillsyn. Företagen ska före mars månads utgång varje år skicka in en redogörelse för föregående års verksamhet till länsstyrelsen. Vad som sägs i andra stycket gäller inte verksamhet som avses i 3 b §. 13 b § I fråga om verksamhet som avses i 3 b och 4 a §§ gäller att Länsstyrelsen i Stockholms län, om den finner att någon av grunderna för återkallelse av auktorisation eller godkännande enligt 13 och 13 a §§ föreligger, får förklara att personen i fråga inte längre har auktorisation respektive är godkänd. Annars gäller bestämmelserna i 13 och 13 a §§ i tilllämpliga delar för sådan verksamhet. 2 a §5 16 §6 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur olika slag av verksamheter som utövas med stöd av auktorisation skall bedrivas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om auktorisation och godkännande samt om villkor för de verksamheter som omfattas av denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2009. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2009-02-17 Närvarande: F.d. regeringsrådet Rune Lavin, justitierådet Marianne Lundius och regeringsrådet Karin Almgren. Genomförande av EG-direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer för väktare Enligt en lagrådsremiss den 5 februari 2009 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Lars Brandt. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet: De ändringar i lagen som föreslås är avsedda att - i fråga om väktare verksamma i annan EES-stat eller i Schweiz - genomföra EG-direktivet 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer. Detta ska ske huvudsakligen genom införande av två nya paragrafer, en om auktorisation av bevakningsverksamhet (3 b §) och en om godkännande av den som utövar sådan verksamhet (4 a §). Bestämmelserna är till sitt innehåll komprimerade men kommer inte att omfatta alla de föreskrifter som enligt direktivet kan anses nödvändiga. Avsikten är att resterande föreskrifter ska tas in i antingen en förordning beslutad av regeringen eller en författning beslutad av en myndighet som regeringen utsett. Från EG-rättslig synpunkt är ett sådant förfarande fullt acceptabelt, men följden blir att Lagrådets granskning kommer att inskränkas till endast de bestämmelser som föreslås i lagen. 3 b § Enligt första stycket har en enskild person auktorisation för en tillfälligt bedriven bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige om tre förutsättningar är uppfyllda. En förutsättning är att personen har gett in en fullständig förhandsanmälan (i direktivet: en underrättelse). Vad som krävs för att en anmälan ska vara fullständig kommer emellertid inte att anges i själva lagen. Avsikten är att detta ska framgå av en regeringsförordning eller en myndighets föreskrifter. Direktivets artikel 7.2 innehåller för övrigt en uppräkning av vilka slags bilagor som en stat kan kräva att anmälan åtföljs av. I lagens 16 § finns ett normgivningsbemyndigande, vilket i lagrådsremissen föreslås bli utvidgat. Lagrådet anser att det finns stöd för bemyndigandet i 8 kap. 7 § första stycket 3 regeringsformen, eftersom lagen får anses gälla "näringsverksamhet". Det är dock osäkert om bemyndigandet behöver tillämpas för att regeringen eller en myndighet skulle bli behörig att meddela ifrågavarande föreskrifter. Dessa kan nämligen uppfattas som sådana förfaranderegler som faller inom ramen för regeringens restkompetens. Lagrådet kan dock inte säga något bestämt härom, eftersom det exakta innehållet i de tilltänkta reglerna än så länge är obekant. En annan förutsättning är att personen uppfyller de villkor för auktorisation av tillfällig verksamhet som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Av formuleringen framgår att det är fråga om föreskrifter som kommer att meddelas med stöd av bemyndigandet i 16 §. Dessa kommer att få stor betydelse för utgången av ett ärende. Lagrådet saknar dock möjlighet att granska och yttra sig över deras innehåll, eftersom dessa ännu inte nått förslagsstadiet. Om föreskrifterna i stället funnits med i lagförslaget, hade Lagrådet haft möjlighet att uttala sig om hur de förhöll sig till direktivet. En tredje förutsättning är att personen har underrättats skriftligen om att de två förutsättningar som nämnts ovan är uppfyllda. Av 21 § förvaltningslagen (1986:223) framgår att hela uttrycket är "underrättelse om beslut", när en myndighet avgjort ett ärende. Möjligt är att man med hänsyn till EG-rätten av taktiska skäl velat undvika ordet beslut, eftersom detta ord skulle antyda att en prövning i sak skett. Det torde dock inte råda något tvivel om att enligt svensk förvaltningsrätt den prövning som ska ske av de två förutsättningar som ovan nämnts under alla omständigheter kommer att mynna ut i ett förvaltningsbeslut, oavsett om ordet "beslut" används eller inte. Jfr RÅ 2004 ref. 8 och 2007 ref. 7. Det kan i sammanhanget nämnas att om prövningen skulle resultera i ett avslagsbeslut den s.k. underrättelsen kommer att avse ett beslut, vilket dessutom kommer att kunna överklagas enligt gällande 15 § i lagen om bevakningsföretag. I sista stycket av paragrafen finns ett normgivningsbemyndigande som lätt kan missförstås. Enligt bemyndigandet får regeringen meddela föreskrifter om undantag från kravet på underrättelse. Detta kan förstås så att dessa föreskrifter kan komma att innebära att förutsättningen att underrättelse måste ha skett inte alltid behöver gälla. Det är emellertid en viss situation som avses och som har sin grund i direktivet artikel 7.4 fjärde stycket. Av direktivet framgår att det inte är fråga om undantag från underrättelsekravet utan att det i stället är den behöriga myndigheten som inte agerat på sätt som förutsatts. Med andra ord gäller underrättelsekravet alltjämt men myndigheten har förhållit sig passiv genom att inte ha iakttagit vissa tidsramar. Som vanligt är inom EG-rätten och i kontinental förvaltningsrätt är en rättsföljd förbunden med en dylik passivitet hos myndigheten, dvs. i det aktuella fallet att "tjänsten" får tillhandahållas. En passivitetsregel av detta slag hör hemma bland reglerna om förvaltningsförfarandet. Det medför i sin tur att regeln kan meddelas inom ramen för regeringens restkompetens och att något bemyndigande inte är erforderligt. Sista stycket bör således slopas. 4 a § Paragrafen är uppbyggd på samma sätt som 3 b §. Vad ovan anförts om den sistnämnda paragrafen gäller således i tillämpliga delar även här. Uttrycket "utövar verksamhet" i paragrafen för tanken till bevakningsföretagets verksamhet. För att tydliggöra det förhållandet att paragrafen reglerar vad som gäller för ett auktoriserat bevakningsföretags personal som tillfälligt arbetar i Sverige och inte för bevakningsföretaget i sig bör paragrafen omformuleras. Den kan förslagsvis ges följande lydelse: Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbetar i Sverige är, utan hinder av 4 §, godkänd om han eller hon 1. har gett in en fullständig förhandsanmälan, 2. uppfyller de villkor för godkännande vid tillfälligt arbete som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt 3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda. Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som 1. är behörig att arbeta i sådan verksamhet som omfattas av denna lag i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller 2. under minst två år av de senaste tio åren har arbetat i sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där. 5 § I paragrafens första stycke finns en bestämmelse om att frågor om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Bestämmelsen har bäring också på bevakningsföretag som bedrivs i form av enskild firma. I remissen föreslås att stycket kompletteras med en regel om att frågor om auktorisation prövas av Länsstyrelsen i Stockholms län när företagets ledning har sitt säte utanför Sverige. Regeln innebär att inte bara frågor om auktorisation enligt 2 § utan också frågor om auktorisation enligt 3 b § för enskilda personer som är behöriga att bedriva bevakningsverksamhet i utlandet och avser att tillfälligt bedriva verksamhet i Sverige ska prövas av denna länsstyrelse. Till vilken myndighet en anmälning ska ges in behöver inte regleras när anmälningsmyndigheten är densamma som beslutsmyndigheten. Föreskrifterna i det föreslagna nya tredje stycket om att verksamhet som avses i 3 b § ska anmälas till Länsstyrelsen i Stockholms län kan därför avvaras. 6 § Av paragrafen bör klart framgå vilken länsstyrelse som prövar frågor om godkännande enligt 4 a §. (Jfr också vad som anförts ovan under 5 §.) Paragrafens tredje stycke bör lämpligen ges följande lydelse: Frågor om godkännande enligt 4 a § prövas av Länsstyrelsen i Stockholms län. 13 b § Paragrafen reglerar återkallelse av auktorisation av utländska bevakningsföretag som tillfälligt bedriver verksamhet i Sverige och återkallelse av godkännande av bevakningsföretagsanställda som tillfälligt arbetar i Sverige. Den innehåller, förutom att peka ut Länsstyrelsen i Stockholms län som behörig beslutsmyndighet, en upplysning om att reglerna om återkallelse i 13 och 13 a §§ gäller i tillämpliga delar. Av lagrådsremissen framgår inte varför särskilda bestämmelser har ansetts nödvändiga. En enklare ordning är enligt Lagrådets mening att direkt anknyta till reglerna om återkallelse i 13 och 13 a §§. Enligt 13 § prövas frågor om återkallelse av auktorisation av den länsstyrelse som utövar tillsyn över företaget. Av den föreslagna ändringen av 8 § framgår att det är Länsstyrelsen i Stockholms län som utövar tillsyn när företagets ledning har sitt säte utanför Sverige. Frågor om återkallelse av godkännande prövas enligt 13 a § av den länsstyrelse som har godkänt den som prövningen avser, vilket i fall som avses i 4 a § är Länsstyrelsen i Stockholms län. Några ytterligare bestämmelser för att reglera vilken länsstyrelse som är behörig att återkalla auktorisation enligt 3 b § och godkännande enligt 4 a § behövs således inte. Förslaget till 13 b § bör därför utgå. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 2009 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Olofsson, Odell, Ask, Husmark Pehrsson, Leijonborg, Erlandsson, Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Malmström, Sabuni, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling Föredragande: Statsrådet Ask Regeringen beslutar proposition 2008/09:157 Genomförande av EG-direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer för väktare Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG-regler Lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag 3 b §, 4 a §, 16 § 32005L0036 32006L0100 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 30.9.2005, s. 22, Celex 32005L0036), ändrat genom rådets direktiv 2006/100/EG av den 20 november 2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 141, Celex 32006L0100). 2 Lagen omtryckt 1989:148. 3 Senaste lydelse 2006:517. 4 Senaste lydelse 2006:517. 5 Senaste lydelse av tidigare 2 a § 2006:517. 6 Tidigare 16 § upphävd genom 2006:517. 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 30.9.2005, s. 22, Celex 32005L0036). 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36, Celex 32006L0123). 1 Jfr rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 30.9.2005 s. 22 (Celex 32005L0036). 2 Senaste lydelse 2006:517. 3 Senaste lydelse 2006:517. 4 Senaste lydelse 2006:517. 5 Senaste lydelse 1989:148. 1 Senaste lydelse 1989:148. 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 30.9.2005, s. 22, Celex 32005L0036), ändrat genom rådets direktiv 2006/100/EG av den 20 november 2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 141, Celex 32006L0100). 2 Lagen omtryckt 1989:148. 3 Senaste lydelse 2006:517. 4 Senaste lydelse 2006:517. 5 Senaste lydelse av tidigare 2 a § 2006:517. 6 Tidigare 16 § upphävd genom 2006:517. ?? ?? Prop. 2008/09:157 Prop. 2008/09:157 30 31 1 Prop. 2008/09:157 Prop. 2008/09:157 Prop. 2008/09:XX Bilaga 1 Prop. 2008/09:157 Bilaga 1 Prop. 2008/09:157 Bilaga 2 Prop. 2008/09:157 Bilaga 2 50 65 Prop. 2008/09:157 Bilaga 3 Prop. 2008/09:157 Bilaga 3 64 Prop. 2008/09:157 Bilaga 4 Prop. 2008/09:157 Bilaga 4 Prop. 2008/09:157 Bilaga 5 Prop. 2008/09:157 Bilaga 5 Prop. 2008/09:157 Bilaga 6 Prop. 2008/09:157 Bilaga 6 Prop. 2008/09:157 Bilaga 7 Prop. 2008/09:157 Bilaga 7 Prop. 2008/09:157 Bilaga 8 Prop. 2008/09:157 Bilaga 8 Prop. 2008/09:157 Prop. 2008/09:157 Prop. 2008/09:157