Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2008/09:186 Ändring av täckningsbeloppet för insättningsgarantin Prop. 2008/09:186 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 29 april 2009 Fredrik Reinfeldt Anders Borg (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslår regeringen att det belopp som får betalas ut enligt den svenska insättningsgarantin ändras. Förslaget innebär att det belopp som betalas ut för insättningsgarantin ska uppgå till 500 000 kronor eller, om det är högre, det belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro då ersättningsrätten inträder. Ändringen görs för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen. Lagändringen föreslås träda i kraft den 30 juni 2009. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Lagtext 4 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti 4 3 Ärendet och dess beredning 5 4 Vilka ändringar av insättningsgarantin krävs? 6 4.1 Täckningsnivån 6 4.2 Övriga frågor 8 5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 10 6 Ekonomiska konsekvenser 10 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen 12 Bilaga 2 Remissinstanser som haft möjlighet att yttra sig över promemorian Utkast till proposition om Ändring av täckningsbeloppet för insättningsgarantin 18 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 april 2009 19 Rättsdatablad 20 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti Härigenom föreskrivs1 att 4 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §2 Om en insättning omfattas av garantin, har insättaren rätt till ersättning motsvarande dels insättningens belopp, dels upplupen ränta till den dag då ersättningsrätt inträder. Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i institutets konkurs för en förlust som enligt denna lag är ersättningsgill, får dock uppgå till sammanlagt högst 500 000 kronor för varje institut. Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i institutets konkurs för en förlust som enligt denna lag är ersättningsgill, får dock för varje institut uppgå till sammanlagt högst 500 000 kronor eller, om det är högre, det belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro då ersättningsrätten inträder. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2009. Den ska dock inte tillämpas för fall då rätten till ersättning har inträtt före ikraftträdandet. 1 3 Ärendet och dess beredning I denna proposition behandlas vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen, se bilaga 1. De bestämmelser som behandlas är de bestämmelser i direktivet som ska vara införlivade senast den 30 juni 2009. Dit hör bl.a. bestämmelserna om täckningsnivån för insättningsgarantin. En promemoria med ett utkast till proposition har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som haft möjlighet att yttra sig finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2009/2950). Inhämtande av yttrande från Lagrådet Den lag som föreslås faller inom det område som Lagrådet enligt 8 kap. 18 § regeringsformen bör yttra sig över. Ändringen är dock av enkel beskaffenhet. Lagrådets hörande anses därför inte nödvändigt. 1 4 Vilka ändringar av insättningsgarantin krävs? Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (insättningsgarantidirektivet) ska insättningar som regel omfattas av nationella garantisystem. Med insättningar avses tillgodohavande i form av inlåning eller som ett tillfälligt led i normala banktransaktioner och som ett kreditinstitut måste betala tillbaka enligt de lagliga och avtalsmässiga villkor som är tillämpliga och alla fordringar i form av värdepapper som har ställts ut av institutet. Vissa insättningar får dock undantas från insättningsgarantin eller ges en lägre garanti. Enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti skyddar den svenska insättningsgarantin insättningar hos banker och vissa värdepappersföretag som har Finansinspektionens tillstånd att ta emot kunders medel på konto. Med insättning avses tillgodohavande som avser inlåning på konto. Insättningsgarantidirektivet har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen (ändringsdirektivet). Vissa av bestämmelserna i ändringsdirektivet ska vara införlivade i medlemsstaterna senast den 30 juni 2009, bl.a. bestämmelserna om täckningsnivån för insättningsgarantin. I det följande behandlas dessa bestämmelser. 4.1 Täckningsnivån Regeringens förslag: Täckningsnivån för insättningsgarantin ska uppgå till 500 000 kronor eller, om det är högre, det belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro då ersättningsrätten inträder. Promemorians förslag: I promemorian föreslås att täckningsnivån ska uppgå till det belopp i kronor som vid tidpunkten för ersättningsrättens inträde motsvarar 50 000 euro. Remissinstanserna: Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Konkurrensverket, Konsumentverket, Regelrådet, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Svenska Bankföreningen tillstyrker förslaget. Riksgäldskontoret anser dock att det finns skäl att överväga att, som komplement till beloppet i euro, införa en lägsta nivå för täckningsbeloppet i svenska kronor, förslagsvis 500 000 kronor. Finansbolagens Förening och Riksbanken avstyrker förslaget. Riksbanken anser att insättningsgarantins täckningsbelopp bör vara fastställt i kronor. Finansbolagens förening anser att täckningsbeloppet bör anges till 50 000 euro med tillägg att täckningsbeloppet enligt insättningsgarantin aldrig kan bli lägre än den nuvarande täckningsnivån på 500 000 kronor. Skälen för regeringens förslag: Enligt insättningsgarantidirektivet (94/19/EG) ska de nationella insättningsgarantisystemen täcka upp till 20 000 euro. Medlemsstaterna får dock införa generösare regler. Så har också skett i flera medlemsstater. Enligt artikel 1.3 a) i ändringsdirektivet ska artikel 7.1 i insättningsgarantidirektivet ändras på så sätt att medlemsstaterna senast den 30 juni ska se till att täckningen för varje insättares sammanlagda insättningar i ett institut uppgår till minst 50 000 euro. Skälet för höjningen är att den pågående finansiella turbulensen har visat att den nuvarande täckningsnivån är otillräcklig. Denna ändring ska vara genomförd senast den 30 juni 2009. Senast den 31 december 2010 ska dock medlemsstaterna se till att täckningen för varje insättares sammanlagda insättningar uppgår till 100 000 euro, om kommissionen inte dessförinnan finner att en sådan höjning skulle vara olämplig. Medlemsstaterna utanför euroområdet, som omräknar beloppet i euro till sina nationella valutor, ska vidare säkerställa att de belopp i nationella valutor som faktiskt utbetalas till insättare motsvarar 50 000 euro [artikel 1.3 a), nya artikeln 7.1b]. Dessa medlemsstater bör dock ha möjlighet att avrunda det konverterade beloppet, om det motsvarande skyddet för insättarna inte påverkas negativt (skäl 4 till direktivet). Enligt 4 § lagen om insättningsgaranti uppgår täckningsbeloppet för den svenska insättningsgarantin till 500 000 kronor. Det innebär att eurokursen måste vara 10 kronor eller lägre för att detta belopp ska motsvara eller överstiga 50 000 euro. Under den senaste tiden har den svenska kronan emellertid försvagats kraftigt gentemot bl.a. euron. Kursen har därvid legat betydligt över 10 kronor. Den täckningsnivå som föreskrivs i lagen om insättningsgaranti når således inte upp till den täckningsnivån som föreskrivs i direktivet. En lagändring är därför nödvändig att göra för att uppfylla direktivets krav i detta avseende. Man kan räkna med att den svenska kronans värde även i fortsättningen kommer att variera över tiden. I promemorian föreslogs därför att täckningsnivån för insättningsgarantin skulle anges i euro. Det konstaterades vidare att den miniminivå på täckningsbeloppet, 50 000 euro, som föreskrivs i ändringsdirektivet ligger nära det belopp i kronor som i dag föreskrivs i gällande rätt, 500 000 kronor, vilket talade för att ansluta sig till direktivets miniminivå. Riksbanken avstyrker dock detta förslag. Den anser att om täckningsbeloppet anges i euro försvagas konsumentskyddet och därigenom insättningsgarantins systemstabiliserande funktion. Riksbanken anser därför att täckningsbeloppet ska vara fastställt i kronor. Vi delar Riksbankens uppfattning att det är viktigt för en insättare att veta vilket belopp som omfattas av insättningsgarantin. Om täckningsbeloppet ska anges enbart i svenska kronor, är det emellertid nödvändigt att öka beloppet kraftigt för att ta höjd för eventuella valutafluktuationer. Det har dock inte framkommit att det i dagsläget finns anledning att vidta en sådan åtgärd. Enligt vår uppfattning är det därför mindre lämpligt att i det aktuella lagstiftningsärendet ange täckningsbeloppet enbart i kronor. Finansbolagens Förening anser att det ska anges att täckningsbeloppet uppgår till 50 000 euro men aldrig mindre än 500 000 kronor. Även Riksgäldskontoret anser att denna lösning bör övervägas. Med detta alternativ blir, som Finansbolagens Förening anför, den gällande nivån ett golv som inte kan underskridas med hänvisning till växelkursförändringar. Det skulle inte heller innebära någon höjning av täckningsbeloppet utöver vad som kan behövas för att införliva direktivet. En sådan bestämmelse skulle också ge en fingervisning om täckningsbeloppet storlek och begränsa insättarnas valutakursrisk, eftersom ersättningsbeloppet bara kan variera mellan 500 000 kronor och det eventuella högre belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro. Detta leder till ett bättre konsumentskydd och ökar därigenom insättningsgarantins systemstabiliserande funktion. Härigenom hanteras också det problem som Riksbanken ser med promemorians förslag. Den eventuella osäkerhet som kvarstår kan lösas genom tydlig information till insättarna. Mot denna bakgrund och för att uppfylla direktivets krav på täckningsnivån bör följande gälla. Den ersättning som enligt lagen om insättningsgaranti kan betalas ut till en insättare i ett institut får uppgå till högst 500 000 kronor. Om 50 000 euro är ett högre belopp i kronor räknat, när ersättningsrätten inträder, ska emellertid det beloppet utgöra den högsta ersättningsnivån. Enligt lagen om insättningsgaranti inträder ersättningsrätten när ett institut försätts i konkurs. Vårt förslag innebär att det högsta belopp som får betalas ut till en insättare aldrig kommer att vara lägre än i gällande rätt, dvs. 500 000 kronor. Vi avser dock att i samband med införlivande av de övriga delarna av ändringsdirektivet återkomma till frågan om en eventuell höjning av täckningsbeloppet till 100 000 euro. Vid den tidpunkten ska kommissionen ha tagit ställning till lämpligheten av en sådan höjning på europeisk nivå. Enligt artikel 3 c) i ändringsdirektivet ska artikel 7.4 i insättningsgarantidirektivet utgå. Den upphävda bestämmelsen ger medlemsstaterna möjlighet att ta ut en självrisk av insättarna i händelse av ett ersättningsfall. Eftersom Sverige inte har utnyttjat denna möjlighet, behöver det inte nu vidtas några åtgärder för att anpassa svensk rätt till ändringsdirektivet. Enligt artikel 1.3 d) och 1.4 får kommissionen enligt ett särskilt förfarande justera den ovan angivna täckningsnivån på grund av förändringar i konsumentprisindex. Dessa bestämmelser föranleder inte nu någon svensk lagstiftningsåtgärd. 4.2 Övriga frågor Regeringens bedömning: Förutom regleringen av täckningsnivån (se avsnitt 4.1) behöver det inte göras några ändringar i svensk rätt med anledning av de ändringar i insättningsgarantidirektivet som ska träda i kraft den 30 juni 2009. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna delar promemorians bedömning eller har inte några invändningar mot den. Skälen för regeringens bedömning: Förutom ändring av täckningsnivån medför ändringsdirektivet även vissa andra ändringar i insättningsgarantidirektivet som ska träda i kraft den 30 juni 2009. Frågan är om de nya bestämmelserna föranleder någon ändring av svensk rätt. Insättare hos instituts filialer i andra medlemsstater Av artikel 4 i insättningsgarantidirektivet framgår att ett nationellt insättningsgarantisystem ska omfatta - förutom insättningar som görs i institut som auktoriserats i staten i fråga (hemlandet) - insättningar i ett instituts filialer i en annan medlemsstat (värdlandet). Det finns emellertid en möjlighet att frivilligt ansluta filialen till garantisystemet i värdlandet. Det kan vara av intresse om garantisystemet där filialen finns i något avseende är generösare än garantisystemet i institutets hemland. Genom artikel 1.2 a) i ändringsdirektivet införs en ny bestämmelse som anger att medlemsstaterna ska säkerställa att hem- och värdländernas system för garanti av insättningar samarbetar. En sådan bestämmelse behöver inte införlivas genom en lagändring. Av förordningen (2007:1447) med instruktion för Riksgäldkontoret framgår att Riksgäldskontoret ska samverka med behöriga myndigheter och företrädare för system för insättningsgaranti, system för investerarskydd eller andra motsvarande ersättningssystem i andra länder. Den bestämmelsen bör vara tillräcklig för att möjliggöra sådant samarbete mellan insättningsgarantisystemen som föreskrivs i ändringsdirektivet. I artikel 1.2 b) i ändringsdirektivet föreskrivs vidare att kommissionen ska se över tillämpningen av artikel 4 i insättningsgarantidirektivet minst vartannat år och om så är lämpligt föreslå förbättringar av den. Den bestämmelsen behöver inte införlivas med svensk rätt. Information till insättare I artikel 9.1 i insättningsgarantidirektivet föreskrivs vilken information som ett kreditinstitut ska ge till personer som har gjort eller avser att göra insättningar. Genom artikel 1.5 i ändringsdirektivet ändras denna bestämmelse redaktionellt. Vidare införs det en ny bestämmelse. Den föreskriver att när en insättning inte är garanterad av ett insättningsgarantisystem i enlighet med artikel 7.2 ska kreditinstitutet informera insättaren om detta. Artikel 7.2 ger medlemsstaterna möjlighet att undanta vissa insättningar från garantin eller föreskriva en lägre garanti. Enligt 11 § lagen om insättningsgaranti ska svenska institut och utländska institut som tar emot insättningar hos en filial här i landet informera den som har gjort eller avser att göra en insättning om fordran omfattas av garantin eller inte. Den bestämmelsen hanterar den situation som beskrivs i ändringsdirektivet. I detta sammanhang kan också nämnas bestämmelsen i 8 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, enligt vilken ett företag som driver inlåningsverksamhet tydligt ska informera fordringsägarna om att mottagna medel inte omfattas av insättningsgarantin. Slutligen torde sundhetsbestämmelsen i 6 kap. 4 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, och den föreskriftsrätt som är kopplad därtill, ge Finansinspektionen goda möjligheter att precisera vilken information ett institut ska lämna i fråga om fordringar som inte utgör insättningar men som skulle kunna förväxlas med sådana. 5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Ändringen i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska träda i kraft den 30 juni 2009. Den ska dock inte tillämpas för fall då rätten till ersättning har inträtt före ikraftträdandet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 94/19/EG om system för insättningar, vad gäller täckningsnivå och utbetalningsfristen ska de bestämmelser som införlivar direktivet i nu aktuella delar träda i kraft senast den 30 juni 2009. De ändringar som föreslås i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti bör därför träda i kraft vid denna tidpunkt. Den ändrade täckningsnivån bör dock inte gälla för ersättningsfall som inträffat före ikraftträdandet. 6 Ekonomiska konsekvenser Finansiella konsekvenser för insättare och institut Ekonomiska konsekvenser av förslaget för konsumenter och företag är svåra att bedöma, eftersom täckningsnivån för insättningsgarantin kommer att bero på förändringar i växelkursen. Beroende på växelkursens utveckling kan den ersättning som utgår komma att vara högre men däremot inte lägre än nuvarande nivå på 500 000 kronor. De företag som berörs är de som enligt Finansinspektionens institutregister har tillstånd att ta emot kunders medel på konto och de facto gör så. Dessa institut är därmed anslutna till insättningsgarantin, vilken omfattar alla typer av konton, oavsett om sparandet är bundet eller fritt att ta ut. Ändringen kan, beroende på växelkursens utveckling, komma att innebära ökade kostnader för berörda institut. Eventuella ersättningsfall ska nämligen finansieras genom särskilda medel som har avsatts för detta ändamål i en särskild fond (insättningsgarantifonden). Fonden byggs upp genom årliga avgifter från instituten. Institutens sammanlagda avgifter ska uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1 procent av de garanterade insättningarna. De avgifter som instituten kommer att betala beror alltså på växelkursen vid utgången av ett år. En ändring av det garanterade beloppet påverkar alltså även storleken på de avgifter som instituten ska betala in. Det är viktigt att den fond som byggs upp är tillräckligt stor för att hantera eventuella kommande ersättningsfall. Av särskild betydelse är då hur avgiftsunderlaget beräknas. Om, och i så fall hur, ändringen av täckningsbeloppet påverkar avgifterna till insättningsgarantin behöver övervägas närmare. Tills vidare görs dock inga förändringar i detta avseende. Den här föreslagna lagändringen förväntas inte påverka resursbehovet för Riksgäldskontoret eller Finansinspektionen. Statsfinansiella konsekvenser De statsfinansiella konsekvenserna är svåra att i förväg bestämma då de är beroende av växelkursutvecklingen. Principiellt kan dock nämnas att en försvagning av svenska kronan ökar det statliga garantiåtagandet mätt i svenska kronor och tvärtom, en förstärkning av kronan - åtminstone upp till en eurokurs på 10 kronor - minskar omfattningen av det statliga garantiåtagandet mätt i kronor. Eftersom en särskild insättningsgarantiavgift tas ut och förs till den inrättade insättningsgarantifonden kommer inte ett eventuellt infriande att medföra en ökad belastning på statsbudgeten via anslag. Ett eventuellt infriande av garantiåtaganden finansieras av insättningsgarantifonden och påverkar det finansiella sparandet, statsbudgetens saldo och statens lånebehov negativt. Huruvida föreliggande förslag innebär att denna effekt ökar jämfört med befintlig reglering beror dock som tidigare redogjorts för på växelkursutvecklingen. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen Remissinstanser som haft möjlighet att yttra sig över promemorian Utkast till proposition om Ändring av täckningsbeloppet för insättningsgarantin Sveriges riksbank, Finansinspektionen, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Konsumentverket, Konkurrensverket, Svenska Bankföreningen, Finansbolagens Förening, Sparbankernas Riksförbund, Riksgäldskontoret, Svenska Fondhandlareföreningen, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Sveriges Konsumenter, Sveriges Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB och Regelrådet. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 april 2009 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Olofsson, Husmark Pehrsson, Larsson, Erlandsson, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Malmström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors Föredragande: Statsrådet Borg Regeringen beslutar proposition 2008/09:186 Ändring av täckningsbeloppet för insättningsgarantin Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG-regler Lag (1995:1571) om insättningsgaranti 32009L0014 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen (EUT L 68, 13.3.2009, s. 3, Celex 32009L0014). 2 Senaste lydelse 2008:811. ?? ?? Prop. 2008/09:186 Prop. 2008/09:186 18 17 1 Prop. 2008/09:186 Bilaga 1 Prop. 2008/09:186 Bilaga 1 Prop. 2008/09:186 Bilaga 2 Prop. 2008/09:186 Bilaga 2 Prop. 2008/09:186 Prop. 2008/09:186 20 19 1 Prop. 2008/09:186