Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 3432 av 7152 träffar
Propositionsnummer · 2009/10:86 · Hämta Doc · Hämta Pdf
SIS II - en andra generation av Schengens informationssystem
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 86
Regeringens proposition 2009/10:86 SIS II - en andra generation av Schengens informationssystem Prop. 2009/10:x Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 14 januari 2010 Fredrik Reinfeldt Beatrice Ask (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller förslag till lagändringar med anledning av ett rådsbeslut och två EU-förordningar om inrättandet av en andra generation av Schengens informationssystem (SIS II). Rådsbeslutet gäller inom det som före Lissabonsfördragets ikraftträdande benämndes tredjepelarområdet (polissamarbete och straffrättsligt samarbete) medan förordningarna reglerar frågor inom det som tidigare kallades första pelaren (gränskontroll och immigrationskontroll). Grunden för inrättandet av SIS II är att det nuvarande systemet anses vara tekniskt föråldrat och sakna den kapacitet som krävs med hänsyn till kommande behov. Rättsakterna innebär att ett antal nya kategorier av uppgifter ska kunna registreras, vilket syftar till att öka effektiviteten i brottsbekämpningen. Samtidigt innehåller de bestämmelser som syftar till att ge en bättre kontroll av att de uppgifter som registreras används på föreskrivet sätt, vilket förstärker skyddet för enskildas personliga integritet. Riksdagen har godkänt ett utkast till rådsbeslutet (prop. 2006/07:33, bet. 2006/07: JuU3, rskr. 2006/07:95). Lagförslagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagtext 6 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem 6 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder 14 2.3 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 15 2.4 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 16 3 Ärendet och dess beredning 18 4 Nuvarande förhållanden och bakgrund 19 4.1 Schengensamarbetets huvudsakliga innehåll 19 4.2 Schengens informationssystem 20 4.3 Schengenkonventionens bestämmelser om SIS ersätts av EU-rättsakter 21 4.4 Rådsbeslutet 22 4.5 Förordningarna 22 5 Rådsbeslutet 23 5.1 Sammanfattning av rådsbeslutet 23 5.2 Allmänna bestämmelser om SIS 24 5.3 Registrering av uppgifter om personer i SIS 26 5.3.1 Fler typer av uppgifter får registreras i SIS 26 5.3.2 Allmänna bestämmelser om vilka uppgifter som får registreras 26 5.3.3 Uppgifter som måste registreras vid registrering av uppgifter om personer 28 5.3.4 Registrering av kompletterande uppgifter i vissa fall 29 5.4 Registrering av uppgifter om föremål i SIS 35 5.5 Behandling av uppgifter i SIS 36 5.5.1 Allmänna begränsningar för behandling av uppgifter i SIS 36 5.5.2 Begränsningar för användandet av uppgifter som har registrerats för att undvika personförväxling 38 5.5.3 Begränsningar för användandet av fotografier och fingeravtryck 39 5.5.4 Bestämmelser om ansvaret för att uppgifter i SIS är korrekta och lagliga 40 5.6 Tillgång till uppgifter i SIS 40 5.7 Gallring av uppgifter i SIS 42 5.8 Uppgiftsskydd 45 5.8.1 Allmänna bestämmelser om uppgiftsskydd 45 5.8.2 Enskildas rättigheter 46 5.8.3 Tillsyn över SIS 48 5.9 Bestämmelser om tilläggsinformation 49 5.9.1 Utbyte av tilläggsinformation regleras 49 5.9.2 Bestämmelser om tilläggsinformation införs i lag 49 5.9.3 Användandet av tilläggsinformation samt säkerhet och sekretess för sådan information 50 5.9.4 Gallring av tilläggsinformation 52 5.10 Skadeståndsansvar och sanktioner 53 6 Förordningarna 54 6.1 Två förordningar om förstapelarfrågor 54 6.2 Förordningen om tillgång till SIS II för de nationella enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon 54 6.3 Förordningen om inrättande, drift och användning av SIS II 56 7 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 58 8 Ekonomiska konsekvenser 59 9 Författningskommentar 60 9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem 60 9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder 67 9.3 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 68 9.4 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 68 Bilaga 1 Rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) 70 Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) 92 Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon 112 Bilaga 4 Sammanfattning av Ds 2008:81 115 Bilaga 5 Promemorians lagförslag 116 Bilaga 6 Förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över promemorian 128 Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag 129 Bilaga 8 Lagrådets yttrande 141 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 januari 2010 146 Rättsdatablad 147 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem, 2. lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, 3. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716), 4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:344) om Schengens informationssystem dels att nuvarande 12 och 13 §§ ska betecknas 15 och 16 §§, dels att 1-4 och 9-11 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 4 § ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före nuvarande 12 och 13 §§ ska sättas närmast före den nya 15 respektive 16 §, dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer, 3 a, 4 a, 12-14 och 17 §§ samt närmast före 4 a, 12 och 17 §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Rikspolisstyrelsen skall med hjälp av automatiserad behandling föra ett register som skall vara den svenska nationella enheten i Schengens informationssystem (SIS). Registret skall vara anslutet till den centrala enheten i SIS. Rikspolisstyrelsen är personupp-giftsansvarig för behandlingen av personuppgifterna i registret. Rikspolisstyrelsen ska med hjälp av automatiserad behandling föra ett register som ska vara den svenska nationella enheten i Schengens informationssystem (SIS). Rikspolisstyrelsen ska också behandla tilläggsinformation en-ligt 12 §. Registret ska vara anslutet till den centrala enheten i SIS. Rikspolisstyrelsen är personupp-giftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför enligt denna lag. 2 § Registret skall vara ett hjälpmedel för de stater som sägs i andra stycket att göra de framställningar som avses i 3 §, för att främja samarbete som avser polisiära och rättsliga frågor samt frågor om inresa och uppehållstillstånd. Registret ska vara ett hjälpmedel för de stater som anges i andra stycket att göra framställningar som avses i 3 §, för att främja samarbete som avser polisiära och rättsliga frågor. Av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)1, nedan benämnd SIS II-förordningen, framgår att registret också ska vara ett hjälpmedel för att göra framställningar om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna. Det samarbete som avses i första stycket bedrivs mellan de stater (Schengenstaterna) som har tillträtt eller anslutit sig till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen med dessa stater eller med Europeiska unionens råd, eller som efter beslut av Europeiska unionens råd helt eller delvis tillämpar konventionens bestämmelser. 3 §2 Registret skall innehålla framställningar om 1. omhändertagande av en person som efterlysts för överlämnande eller utlämning, 2. att en person skall nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna (spärrlista), 3. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har anmälts försvunnen, 4. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet, 5. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har förelagts att inställa sig för att höras vid domstolsförhandling i brottmål, eller som skall dömas till påföljd för brott eller som skall inställa sig för verkställighet av frihetsberövande, 6. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder, och 7. omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång i brottmål. Registret ska innehålla framställningar om 1. omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning, 2. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har anmälts försvunnen, 3. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet, 4. lämnande av uppgift om uppehållsort för - en person som har förelagts att inställa sig för att höras vid domstolsförhandling i brottmål, - en åtalad person som ska delges handlingar inom ramen för ett brottmålsförfarande, - en person som ska inställa sig för verkställighet av frihetsberövande påföljd, eller - en person som ska delges ett föreläggande av ordningsbot eller ett strafföreläggande, 5. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder, och 6. omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång i brottmål. I SIS II-förordningen finns bestämmelser om att registret även ska innehålla framställningar om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna. 3 a § Kan en person, om vilken uppgifter har registrerats enligt 3 §, förväxlas med en person vars identitet har missbrukats, ska registreringen kompletteras med uppgifter om den andra personen. Registrering av kompletterande uppgifter enligt första stycket får ske endast om den som uppgifterna avser har lämnat sitt samtycke. Personuppgifter som får föras in i registret Uppgifter som får registreras när det gäller framställningar som rör personer 4 § I registret får endast förekomma följande personuppgifter: 1. efternamn och tilltalsnamn samt separat registrering av annat namn som personen använder, När det gäller framställningar som rör personer får endast följande uppgifter registreras: 1. efternamn, förnamn, tidigare använda namn, namn vid födseln och annat namn som personen använder, 2. särskilda bestående fysiska kännetecken, 3. andra förnamns initialbokstav, 3. fotografier och fingeravtryck, 4. födelsedatum och födelseort, 5. kön, 6. medborgarskap, 7. om personen är beväpnad, 8. om personen kan tillgripa våld, 9. syftet med framställningen, samt 10. begärd åtgärd. Därutöver får det i registret förekomma uppgifter om verkställighetsförbud i Sverige med anledning av framställningar från andra Schengenstater. 7. om personen kan vara beväpnad eller kan tillgripa våld, 8. om personen har avvikit från en inrättning där han eller hon med stöd av lag har varit berövad friheten, 9. syftet med framställningen, 10. begärd åtgärd, 11. om en förvunnen person behöver omhändertas eller inte, 12. den myndighet som har lagt in registreringen, 13. en hänvisning till det beslut som har föranlett registreringen, 14. typ av brott som avses i framställningen, samt 15. övriga uppgifter som ska anges i en europeisk arresteringsorder. Därutöver får det, om det behövs, förekomma länkar till andra registreringar i registret, och uppgifter om verkställighetsförbud i Sverige med anledning av framställningar från andra Schengenstater. Kompletterande uppgifter enligt 3 a § får endast avse sådana uppgifter om personen som anges i första stycket 1-6 samt uppgifter om nummer och datum för personens identitetshandlingar. Krav för att en framställning ska få registreras 4 a § En person får bli föremål för registrering endast om uppgifter om efternamn, förnamn, kön, begärd åtgärd och, i förekommande fall, en hänvisning till det beslut som har föranlett registreringen, kan registreras om honom eller henne. Övriga uppgifter enligt 4 § första stycket ska registreras om de finns tillgängliga. 9 §3 Uppgifter ur registret skall lämnas ut om det begärs av 1. polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket när de utför gränskontroller eller bistår i sådan verksamhet, 2. åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket och Kustbevakningen när de utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott, samt 3. polismyndigheter i deras verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Regeringen får meddela föreskrifter om att myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 § 2 (spärrlista) och att den myndighet som ansvarar för utfärdande av registreringsbevis för fordon skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 § 7. Regeringen får också meddela föreskrifter om att myndigheter får ha direktåtkomst till registret. Uppgifter som finns i registret ska lämnas ut om det begärs av 1. åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket eller Kustbevakningen när dessa utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott, eller 2. polismyndigheter i deras verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I SIS II-förordningen finns särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur registret till myndigheter som ansvarar för identifiering av tredjelandsmedborgare i samband med gränskontroller och andra kontroller. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon4, finns bestämmelser som innebär att en sådan enhet ska ha direktåtkomst till registret. Kompletterande uppgifter enligt 3 a § får endast lämnas ut till en myndighet 1. som har rätt att få ut uppgifter om den registrering enligt 3 § som de kompletterande uppgifterna avser, och 2. som behöver uppgifterna för att undvika en felaktig identifiering. Regeringen meddelar föreskrifter om att myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd ska ha tillgång till uppgifter som avses i 3 § andra stycket. Regeringen meddelar också föreskrifter om att de myndigheter som nämns i första och fjärde styckena får ha direktåtkomst till registret. 10 § En svensk myndighet får inte utnyttja en uppgift ur registret för något annat syfte än det som den registrerande staten har angett vid registreringen. Om den registrerande staten har lämnat sitt samtycke, får dock en svensk myndighet använda uppgiften för något annat ändamål som avses i 3 §. En uppgift, som behandlas i registret, får inte överföras eller göras tillgänglig för ett tredjeland eller en internationell organisation. En uppgift i registret får inte heller i övrigt användas i något annat syfte än det som den registrerande staten har angett vid registreringen, om inte staten har lämnat sitt samtycke. Sådana uppgifter om en person, som har registrerats med stöd av 3 a §, får endast användas i syfte att skilja personen från en person som har registrerats med stöd av 3 § eller för att den person vars identitet har missbrukats ska kunna styrka sin identitet. Fotografier och fingeravtryck får endast användas för att fastställa någons identitet vid en träff i registret efter en sökning med hjälp av bokstäver, siffror, särskilda tecken eller skiljetecken. 11 § Gallring i registret skall ske av uppgifter som har registrerats av Rikspolisstyrelsen, om de 1. avser en personefterlysning enligt 3 § 6, senast ett år efter registreringen, Uppgifter som Rikspolisstyrelsen har fört in i registret får inte bevaras längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. Sådana uppgifter ska gallras om de avser en 1. framställning som rör en person enligt 3 § första stycket 5, senast ett år efter registreringen, 2. avser en personefterlysning i annat fall än som avses i 1, senast tre år efter registreringen, 2. framställning som rör en person i annat fall än som avses i 1, senast tre år efter registreringen, 3. avser motorfordon, släpvagnar eller husvagnar, senast tre år efter registreringen, 4. avser utfärdade legitimationshandlingar eller registrerade sedlar, senast fem år efter registreringen, samt 5. är av annat slag än de som sägs i 1-4, senast tio år efter registreringen. Rikspolisstyrelsen får dock beträffande uppgifter enligt första stycket 1 och 2, innan den tid som sägs i första stycket har löpt ut, besluta att efterlysningen skall stå kvar i registret om det är nödvändigt för syftet med registreringen. 3. framställning som rör ett föremål enligt 3 § första stycket 5, senast fem år efter registreringen, och 4. framställning som rör ett föremål enligt 3 § första stycket 6, senast tio år efter registreringen. Rikspolisstyrelsen får dock, innan den tid som anges i första stycket har löpt ut, besluta att en uppgift ska stå kvar i registret om det är nödvändigt för att uppnå syftet med registreringen. Ett sådant beslut ska framgå av registret. Om uppgifter står kvar med stöd av ett sådant beslut, ska de gallras eller frågan om bevarande prövas på nytt senast vid utgången av de tidsfrister som anges i första stycket. I sådana fall ska tidsfristen anses löpa från dagen för beslutet. Uppgifter som har registrerats med stöd av 3 a § ska gallras samtidigt som uppgifterna i den registrering enligt 3 § som de hänför sig till. Uppgifterna ska gallras tidigare om den person som de avser begär det. Tilläggsinformation 12 § Tilläggsinformation är information som inte ska registreras i SIS men som hänför sig till registreringar i SIS och som med hjälp av automatiserad behandling utbyts mellan Schengenstaterna - i samband med att de lägger in en registrering, - efter en träff, - när en åtgärd inte kan vidtas, eller - när kontroller ska utföras. 13 § Tilläggsinformation får endast användas för att uppnå det syfte för vilket den har överlämnats. 14 § Om tilläggsinformationen utgörs av personuppgifter som Rikspolisstyrelsen har tagit emot från en annan stat, får den bevaras endast under så lång tid som behövs för att uppnå det syfte för vilket den har mottagits. Den får aldrig bevaras längre än ett år efter det att de uppgifter i SIS som den avser har gallrats. Överklagande 17 § Rikspolisstyrelsens beslut som meddelas enligt 15 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Äldre bestämmelser får fortsätta att tillämpas på uppgifter som redan finns i registret, dock längst tre år efter ikraftträdandet. Om en uppgift ändras eller nya uppgifter förs in i registret efter ikraftträdandet ska dock de nya bestämmelserna tillämpas på den framställning som uppgifterna hör till. De nya bestämmelserna ska också tillämpas om det blir träff i registret på en framställning som fanns i registret när denna lag trädde i kraft. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 2 §5 En arresteringsorder skall vara skriven på svenska, danska, norska eller engelska eller vara åtföljd av en översättning till något av dessa språk, samt i övrigt till form och innehåll vara sådan som anges i 1 kap. 4 §. En efterlysning som är registrerad i SIS eller i ett annat system för eftersökning av personer och som gäller utlämning eller överlämnande till en medlemsstat i Europeiska unionen, skall jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan översänds. En arresteringsorder ska vara skriven på svenska, danska, norska eller engelska eller vara åtföljd av en översättning till något av dessa språk, och i övrigt till form och innehåll vara sådan som anges i 1 kap. 4 §. En efterlysning som är registrerad i SIS, utan att åtföljas av en kopia av arresteringsordern, eller i ett annat system för eftersökning av personer och som gäller utlämning eller överlämnande till en medlemsstat i Europeiska unionen, ska jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan order översänds. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2.3 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 5 § Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som har registrerats på den spärrlista som avses i 3 § 2 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem, om det finns tillräckliga skäl för en återkallelse. Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning om vilken uppgifter har registrerats i det register som avses i 1 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)6, om det finns tillräckliga skäl för en återkallelse. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2.4 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 18 kap. 17 § och 37 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 kap. 17 § Sekretess gäller för uppgift i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, för uppgift som hänför sig till en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller en angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens eller den mellanfolkliga domstolens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Motsvarande sekretess gäller hos en polismyndighet, en åklagarmyndighet, Rikspolisstyrelsen, Tullverket och Kustbevakningen för uppgift i en angelägenhet som avses i 3 § 1 och 6 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem. Motsvarande sekretess gäller hos en polismyndighet, en åklagarmyndighet, Rikspolisstyrelsen, Tullverket och Kustbevakningen för uppgift i en angelägenhet som avses i 3 § första stycket 1 och 5 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. 37 kap. 6 § Sekretess gäller hos en polismyndighet, en åklagarmyndighet, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men och uppgiften förekommer i en angelägenhet som avser en framställning enligt 3 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem om Sekretess gäller hos en polismyndighet, en åklagarmyndighet, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men och uppgiften förekommer i en angelägenhet som avser en framställning i det register som avses i 1 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem om 1. omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning, 2. att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna (spärrlista), 2. att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna, 3. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet, eller 4. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder. Sekretess gäller hos en myndighet som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd för uppgift om en enskilds personliga förhållanden i en angelägenhet som avser en sådan framställning som avses i första stycket 2 under samma förutsättningar som anges i första stycket. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 3 Ärendet och dess beredning Kommissionen presenterade under år 2005 förslag på tre rättsakter som ska utgöra den rättsliga grunden för "den andra generationen av Schengens informationssystem". Förslagen omfattade dels ett rådsbeslut för tredjepelarfrågor, dels två förordningar för förstapelarfrågor. I oktober 2006 träffades en politisk överenskommelse om utkastet till rådsbeslut. I samband med det lämnade Sverige en parlamentarisk granskningsreservation. Den 25 oktober 2006 godkände Europaparlamentet utkastet. I propositionen Godkännande av utkast till rådets beslut om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) föreslog regeringen att riksdagen skulle godkänna utkastet till rådsbeslut (prop. 2006/07:33). Några lagförslag presenterades inte. Däremot lämnades i anslutning till genomgången av innehållet i rådsbeslutet en beskrivning av på vilka sätt beslutet bedömdes kräva lagändringar. Riksdagen biföll utskottets betänkande om att tillstyrka regeringens förslag den 21 februari 2007 (bet. 2006/07:JuU3, rskr. 2006/07:95, prot. 2006/07:64) och godkände därigenom utkastet till rådsbeslut. Därefter hävde Sverige sin parlamentariska granskningsreservation. Utkastet till rådsbeslut antogs av rådet den 12 juni 2007. Rådsbeslutet i dess lydelse på svenska finns i bilaga 1. Förordningarna i dessas lydelse på svenska finns i bilagorna 2 och 3. Det bör noteras att utkastet till rådsbeslut efter regeringens godkännandeproposition genomgick en revidering i fråga om numreringen av artiklarna innan det antogs av rådet. Artikelnumreringen i det utkast till rådsbeslut som togs in som bilaga till den propositionen överensstämmer därför inte med artikelnumreringen i det slutligt antagna beslutet som bifogas denna proposition. Enligt rådsbeslutet ska rådet fastställa en tidpunkt då beslutet ska börja tillämpas. Något sådant beslut har ännu inte fattats. Inom Regeringskansliet (Justitiedepartementet) har därefter promemorian SIS II - en andra generation av Schengens informationssystem utarbetats (Ds 2008:81). Promemorian innehåller förslag till de författningsändringar som föranleds av alla de tre rättsakter som utgörs av SIS II, dvs. förutom rådsbeslutet även de två förordningarna. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 4 och dess lagförslag i bilaga 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2008/4872/PO). Promemorians lagförslag behandlas i denna proposition. Den 1 december trädde Lissabonfördraget i kraft. Det innebär bl.a. att pelarstrukturen försvinner och att den mellanstatliga karaktär som tidigare har präglat de polisiära och straffrättsliga frågorna upphör. Av övergångsbestämmelserna till Lissabonfördraget följer att rättsakter som antas före ikraftträdandet av Lissabonfördraget ska bestå så länge de inte upphävs, ogiltigförklaras eller ändras med tillämpning av EG- eller EU-fördragen (protokoll om övergångsbestämmelser, EUT C 306, 17.12.2007, s. 159). De tre EU-rättsakter, ett rådsbeslut och två förordningar, som föranleder de lagförslag som propositionen innehåller påverkas alltså inte av Lissabonsfördragets ikraftträdande. Med hänsyn till detta används den vid antagandet av rättsakterna gällande terminologin i propositionen. Lagrådet Regeringen beslutade den 26 november 2009 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Regeringens lagförslag har i huvudsak utformats i enlighet med vad Lagrådet har förordat. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitten 5.3.3, 5.3.4, 5.7, 5.9.2, 6.3 och 7 samt i författningskommentaren. Vidare har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts. Därtill har det förslag till ändring av 5 § lagen om Schengens informationssystem som fanns med i lagrådsremissen förts över till regeringens proposition 2009/10:85 Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet (se s. 390). 4 Nuvarande förhållanden och bakgrund 4.1 Schengensamarbetets huvudsakliga innehåll Den fria rörligheten för personer är, tillsammans med den fria rörligheten för varor, tjänster och kapital, en av grundstenarna i EU:s regelverk för den inre marknaden. Den fria rörligheten för personer har i huvudsak förverkligats för den gemensamma arbetsmarknaden med fri etableringsrätt och erkännande av utbildningar m.m. I syfte att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten för personer ingick Frankrike, Tyskland och Beneluxstaterna år 1985 ett avtal om att successivt avveckla personkontrollerna vid de gemensamma gränserna och att utveckla det polisiära och rättsliga samarbetet mellan staterna. Avtalet, som är ett separat mellanstatligt avtal utanför EU, ingicks i gränsorten Schengen i Luxemburg och går därför under benämningen Schengenavtalet. År 1990 undertecknades tillämpningskonventionen till Schengenavtalet med bestämmelser om dels praktiska åtgärder för att genomföra avvecklingen av personkontrollerna vid de inre gränserna, dels övriga samarbetsåtgärder. Det är denna tillämpningskonvention, kallad Schengenkonventionen, som innehåller de viktigaste reglerna för samarbetet. Schengenkonventionen började i mars 1995 tillämpas av sju av de EU-stater som då hade anslutit sig till Schengenavtalet. Dessa var, förutom grundarstaterna, Spanien och Portugal. Därmed upphörde gränskontrollerna mellan dessa stater. I december 1996 anslöt sig Sverige, Finland och Danmark. Sverige deltog därefter i Schengensamarbetets beredningsorgan och beslutande organ och är sedan den 25 mars 2001 anslutet fullt ut till samarbetet. Norge och Island undertecknade år 1996 ett anslutningsavtal för Schengensamarbetet. År 1997 och 1998 anslöt sig Italien och Österrike och år 2000 även Grekland. Schweiz undertecknade ett associationsavtal år 2004. EU:s regelverk har bitvis tagit över Schengenkonventionens bestämmelser. Det gäller t.ex. bestämmelserna om fri rörlighet för varor. Detta ligger i linje med att Schengenkonventionen endast ska tillämpas i den utsträckning den är förenlig med unionsrätten. I samband med Amsterdamfördragets ikraftträdande den 1 maj 1999 införlivades Schengenregelverket med EU-rätten. Det innebär att samarbetet numera äger rum i den vanliga EU-strukturen, dvs. under medverkan av EU:s institutioner enligt de regler som gäller enligt fördragen. Schengenstaterna har alltså fortsatt sitt samarbete på de områden som Schengenregelverket omfattar i form av ett närmare samarbete inom EU:s institutionella och rättsliga ramar. Schengenregelverket har från och med detta varit uppdelat och hänförts till relevanta bestämmelser i första och tredje pelaren. Detta har skett i enlighet med de bestämmelser som anges i det s.k. Schengenprotokollet som finns fogat till Amsterdamfördraget (se prop. 1997/98:58 s. 129 f.). En målsättning med Schengenavtalet är att avskaffa personkontroller vid de gemensamma inre gränserna. Avtalet innehåller dels bestämmelser som ska främja den fria rörligheten för personer mellan Schengenstaterna, dels bestämmelser om vissa s.k. kompensatoriska åtgärder, dvs. åtgärder i syfte att stärka kampen mot sådan internationell kriminalitet och olaglig invandring som kan bli en oönskad bieffekt av den fria rörligheten. Schengenkonventionen innehåller bestämmelser om praktiska åtgärder för att fullt ut uppnå Schengenavtalets syfte. Bestämmelserna, som gäller bl.a. polissamarbete, rättsligt samarbete, dataskydd, samarbete om narkotikabekämpning, harmoniserad viseringspolitik och enhetliga yttre gränskontroller, är föremål för förändring genom beslut som fattas i rådet. Det samlade Schengenregelverket omfattar Schengenavtalet från år 1985, Schengenkonventionen från år 1990 (Schengenkonventionen) och senare fattade rådsbeslut om utveckling av dessa bestämmelser. 4.2 Schengens informationssystem Schengens informationssystem (SIS) är ett datasystem som fungerar som ett efterlysningshjälpmedel och, i viss mån, även som ett spaningshjälpmedel. I SIS kan varje Schengenstat föra in uppgifter om personer och om fordon eller andra föremål som är efterlysta eller på annat sätt eftersökta och samtidigt begära att en viss åtgärd ska vidtas om personen eller föremålet påträffas vid en gränskontroll eller i en annan Schengenstat. Bestämmelserna i Schengenkonventionen om SIS (avdelning IV) reglerar uttömmande vilka åtgärder som kan begäras genom SIS. Det kan vara fråga om att begära att en person som misstänks för brott ska gripas och omhändertas, att uppgifter ska lämnas om var en försvunnen person befinner sig eller att uppgifter ska lämnas om var ett föremål som ska beslagtas har påträffats. Schengenkonventionen innebär inte någon skyldighet för medlemsstaterna att vidta de åtgärder som en annan stat har begärt. Vilka åtgärder som ska vidtas vid en träff i SIS styrs i stället av den nationella rätten i den medlemsstat på vars territorium en efterlyst person eller ett efterlyst föremål påträffas. En stat som anser att en åtgärd som har begärts genom SIS inte lagligen kan genomföras på dess territorium har möjlighet att redan när registreringen införs i SIS underrätta den stat som har registrerat en framställning om att åtgärden inte kommer att vidtas. Tekniskt sett består SIS dels av en nationell enhet, som är ett nationellt register för varje Schengenstat (det s.k. N.SIS), dels en central teknisk stödfunktion (det s.k. C.SIS). Med hjälp av den tekniska stödfunktionen innehåller varje Schengenstats nationella register uppgifter som är identiska med uppgifterna i de andra staternas nationella register. Varje Schengenstat använder sitt nationella register för att lägga in framställningar om åtgärder och för att söka i SIS. SIS kan sägas utgöra ett verktyg för att kompensera det borttagande av gränskontrollen som Schengenkonventionen innebär. Syftet är att underlätta det praktiska samarbetet mellan Schengenstaterna, t.ex. när det gäller ömsesidig rättslig hjälp och utlämning. I varje Schengenstat finns ett Sirenekontor. Sirene är en förkortning av Supplementary Information REquest at National Entries. Sirenekontoren ansvarar för registreringarna i SIS och lämnar därutöver kompletterande information, s.k. tilläggsinformation, till varandra. Tilläggsinformation är information som hänför sig till registreringar i SIS, men som inte registreras i SIS utan enbart i medlemsstaternas andra nationella register. Sådan information skickas från Sirenekontoret i en stat till övriga medlemsstaters Sirenekontor, t.ex. i samband med att en ny framställning registreras i SIS. Sirenekontoret i den stat på vars territorium en träff uppstår, dvs. där en eftersökt person eller ett föremål påträffas, utbyter också tilläggsinformation med Sirenekontoret i den stat som har registrerat den framställning som träffen avser. Tilläggsinformationen kan t.ex. utgöras av uppgifter om vilket brott en efterlyst person är misstänkt för eller om att en person som är efterlyst som försvunnen behöver omhändertas. Den typen av information är nödvändig för att det ska kunna fattas korrekta beslut om vilka åtgärder som ska vidtas vid en träff. I Sverige regleras användandet av SIS huvudsakligen i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem och förordningen (2000:836) om Schengens informationssystem. Anslutande bestämmelser finns även i andra författningar, bl.a. i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 4.3 Schengenkonventionens bestämmelser om SIS ersätts av EU-rättsakter Schengens informationssystem (SIS) regleras för närvarande av Schengenkonventionen. Under år 2005 presenterade kommissionen tre förslag till rättsakter som tillsammans ska utgöra den rättsliga grunden för "den andra generationen av SIS", benämnt SIS II. De föreslagna rättsakterna är avsedda att ersätta de bestämmelser i konventionen som rör SIS. Ett grundläggande motiv till förslagen var att det nuvarande systemet har ansetts vara tekniskt föråldrat och inte ha den kapacitet som krävs. SIS rör både det som tidigare benämndes första pelaren och det som benämndes tredje pelaren inom EU, dvs. gränskontroll och immigrationskontroll respektive polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Kommissionens förslag omfattade därför två typer av rättsakter, dels två förordningar för förstapelarfrågorna, dels ett rådsbeslut för tredjepelarfrågorna. 4.4 Rådsbeslutet Rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 205, 7.8.2007, s. 63, Celex 32007D0533) är avsett att ersätta den nuvarande konventionens bestämmelser om Schengens informationssystem, dvs. artiklarna 64 samt 92-102 och 103-119, när det gäller tredjepelarfrågor. Det ska också ersätta den verkställande kommitténs beslut och förklaringar som kompletterar Schengenskonventionens bestämmelser om Schengens informationssystem. I avsnitt 5 övervägs behovet av och lämnas förslag till lagändringar med anledning av rådsbeslutet. 4.5 Förordningarna Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (nedan benämnd SIS II-förordningen) ska, för aspekter som omfattas av EU-fördraget, ersätta den nuvarande konventionens bestämmelser om Schengens informationssystem när det gäller förstapelarfrågor (artiklarna 92-119). Den ska också på motsvarande sätt som rådsbeslutet ersätta ett antal av den verkställande kommitténs beslut och förklaringar som kompletterar Schengenkonventionens bestämmelser om Schengens informationssystem. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon ska ersätta artikel 102a i Schengenkonventionen. Europaparlamentet godkände förordningarna den 25 oktober 2006. De ska börja tillämpas samtidigt med rådsbeslutet. Till skillnad från ett rådsbeslut ska en EU-förordning inte genomföras i nationell rätt. I den mån nationella bestämmelser reglerar samma förhållanden som en EU-förordning men står i strid med, eller kan tolkas annorlunda än bestämmelserna i förordningen, bör de upphävas eller ändras. En EU-förordning kan också ge upphov till kompletterande bestämmelser i nationell rätt. I avsnitt 6 övervägs behovet av och lämnas förslag till lagändringar med anledning av EU-förordningarna. 5 Rådsbeslutet 5.1 Sammanfattning av rådsbeslutet Rådsbeslutets första tre kapitel innehåller allmänna bestämmelser om SIS II och om fördelningen av ansvaret mellan å ena sidan den centrala förvaltningsmyndighet inom EU som ska inrättas och å andra sidan Schengenstaterna. Där regleras bl.a. vad staterna är skyldiga att genomföra, t.ex. att inrätta ett nationellt SIS II-system med en ansvarig nationell myndighet. I dessa delar innebär rådsbeslutet begränsade förändringar i förhållande till vad som gäller i sak enligt Schengenkonventionen. I kapitel IV regleras vilka kategorier av uppgifter som SIS II får innehålla, nämligen vissa uppgifter om personer och uppgifter om vissa typer av föremål. I denna del av rådsbeslutet återfinns flera av de nyheter som rådsbeslutet innebär. Här finns bl.a. en bestämmelse som innebär att vissa uppgifter måste finnas för att en framställning om en person ska få registreras och bestämmelser som gör det möjligt att registrera fotografier och fingeravtryck. Vidare finns bestämmelser om under vilka förutsättningar s.k. flaggning är tillåten. Med flaggning avses att en medlemsstat begär att en framställning om en åtgärd som har registrerats av en annan medlemsstat ska förses med en uppgift om att åtgärden inte kan verkställas på dess territorium. Kapitel V-IX innehåller särskilda bestämmelser om de olika typer av framställningar som får registreras och om vilka uppgifter som får registreras för var och en av dem. Också här återfinns en del betydelsefulla nyheter i sak i förhållande till Schengenkonventionen. När det gäller registreringar av framställningar om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas föreskriver rådsbeslutet till skillnad från Schengenkonventionen att en kopia av en europeisk arresteringsorder ska läggas in i registret. När det gäller registreringar av framställningar som rör försvunna personer införs en skyldighet att registrera uppgifter om huruvida personen behöver omhändertas. Bestämmelserna om registreringar som avser personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande skiljer sig från bestämmelserna i Schengenkonventionen genom att antalet personkategorier utökas något. Även antalet kategorier av föremål som får registreras i SIS utökas genom rådsbeslutet. Kapitel X reglerar vem som ska ha rätt att få ut uppgifter ur registret och när gallring ska ske. Kapitel XI och kapitel XII innehåller bestämmelser om uppgiftsbehandling och om skydd av personuppgifter. Även i dessa delar genomförs förändringar i förhållande till nuvarande reglering. Det införs bl.a. bestämmelser som ska göra det möjligt att undvika personförväxlingar och förbud mot att överföra uppgifter till tredjeland. Bestämmelserna om skadestånd i kapitel XIII överensstämmer i huvudsak med de som gäller för närvarande. Däremot ställer rådsbeslutet till skillnad från Schengenkonvention krav på att det i nationell rätt ska finnas sanktioner mot missbruk av uppgifter i SIS och mot utbyte av tilläggsinformation i strid med rådsbeslutet. Kapitel XIV innehåller slutbestämmelser. Enligt artikel 71 träder beslutet i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Beslutet offentliggjordes på detta sätt den 7 augusti 2007 och har alltså trätt i kraft. Enligt samma artikel ska rådet fastställa när beslutet ska börja tillämpas. Något sådant beslut har ännu inte fattats. I de följande avsnitten i detta kapitel redovisas överväganden och bedömningar av i vilka avseenden genomförandet av rådsbeslutet kräver lagändringar för svensk del. I förekommande fall lämnas förslag till lagändringar. 5.2 Allmänna bestämmelser om SIS Regeringens bedömning: Med undantag för bestämmelserna om tilläggsinformation (se avsnitt 5.9.2) krävs inga lagändringar för att genomföra bestämmelserna i kapitel I-III i rådsbeslutet. De avslutande bestämmelserna i kapitel XIV om övervakning, statistik och föreskrivande kommitté kräver inga författningsändringar. Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Instämmer med promemorians bedömning eller lämnar den utan invändningar. Skälen för regeringens bedömning: De allmänna bestämmelserna i rådsbeslutets tre första kapitel innebär till övervägande del inte några nyheter i sak jämfört vad som gäller enligt Schengenkonventionen. I de delar det är fråga om nya bestämmelser kan syftet huvudsakligen sägas vara att reglera en ordning som redan tillämpas inom Schengensystemet men för vilken regler saknas i Schengenkonventionen. Det gäller t.ex. regler som rör tilläggsinformation (artiklarna 3, 7.2, 8, 10.2 och 11). Behovet av författningsändringar när det gäller rådsbeslutets bestämmelser om tilläggsinformation analyseras i ett särskilt avsnitt i denna proposition (se avsnitt 5.9). Bestämmelserna i kapitel I om ändamålet med SIS och systemets uppbyggnad på central och nationell nivå samt om kostnader (artiklarna 1-5) motsvarar i sak artiklarna 92 och 93 samt 119 i Schengenkonventionen. I lagen om Schengens informationssystem finns redan bestämmelser som beskriver ändamålet med SIS och dess uppdelning på central och nationell nivå (1 och 2 §§). Regeringen gör därför bedömningen att rådsbeslutets bestämmelser i dessa avseenden inte bör föranleda några lagändringar. När det gäller kapitel II i rådsbeslut gör regeringen följande bedömningar. De bestämmelser i artiklarna 6, 7.1, 7.3 och 9 som reglerar ansvaret för inrättandet och underhållet av nationella system motsvarar artikel 92 i Schengenkonventionen. Bestämmelserna innebär i sak inte något nytt. I 1 § lagen om Schengens informationssystem anges att Rikspolisstyrelsen ska föra det register som är den nationella delen av SIS och att detta ska vara anslutet till den centrala enheten. Där anges också att Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifterna i registret. Eftersom de nämnda bestämmelserna i rådsbeslutet inte innebär något nytt i sak, bör de enligt regeringen inte föranleda några författningsändringar. Artikel 10.1 om säkerhetsåtgärder motsvaras i sak av artikel 118 i Schengenkonventionen. Artikeln innebär därutöver ett åtagande att fysiskt skydda uppgifter, bl.a. genom att utarbeta beredskapsplaner för att skydda kritisk infrastruktur. Enligt regeringens mening får Sverige genom de grundläggande kraven i personuppgiftslagen (1998:204) på åtgärder för att åstadkomma en lämplig säkerhetsnivå och de möjligheter som finns att meddela kompletterande föreskrifter i förordning eller myndighetsföreskrifter anses uppfylla de säkerhetskrav som rådsbeslutet uppställer. Inte heller i detta avseende bedöms rådsbeslutet kräva några lagändringar (jfr prop. 1999/2000:64 s. 148). Artikel 11 om sekretess saknar direkt motsvarighet i Schengenkonventionen. I anslutning till att Schengenkonventionens regler genomfördes i svensk rätt konstaterades att konventionen inte innehåller någon uttrycklig bestämmelse om sekretess till skydd för enskildas personliga förhållanden, men att konventionens strikta begränsningar när det gäller vilka myndigheter som ska ha tillgång till registret och reglerna om användningsbegränsning torde ha till syfte att även skydda uppgifter av hänsyn till den personliga integriteten (prop. 1999/2000:64 s. 144 f.). Av den anledningen togs i dåvarande 7 kap. 41 § sekretesslagen (1980:100), som nu motsvaras av 37 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), en särskild bestämmelse in som innebär att vissa uppgifter i SIS-registret och kompletterande information på Sirenekontoret om enskildas personliga förhållanden omfattas av sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men (se a. prop. s. 137 f.). Motiveringen till bestämmelsen var att i princip samma sekretesskydd bör gälla för uppgifter i SIS och hos Sirenekontoren som när uppgifter av samma slag förekommer i andra sammanhang (prop. s. 145). Avsikten med den särskilda bestämmelsen var att garantera sekretess för sådana uppgifter som inte omfattades av redan befintliga sekretessbestämmelser. Bestämmelsen i 37 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen kommer att gälla även för nya uppgifter som registreras i SIS med stöd av de nya reglerna i rådsbeslutet. Med hänsyn till detta och till att artikel 11 hänvisar till nationell lagstiftning gör regeringen bedömningen att rådsbeslutet i denna del inte kräver några författningsändringar. Bestämmelsen i artikel 12 om skyldighet att, i syfte att kunna kontrollera behandlingen av uppgifter i SIS, i en nationell logg notera uppgifter om sökningar och utbyte av uppgifter i systemet (s.k. loggningsnote-ringar eller loggningsuppgifter) har delvis sin motsvarighet i artikel 103 i Schengenkonventionen. Konventionen ställer dock inte några krav på att sökningar ska loggas. En annan skillnad är att enligt konventionen behöver endast i genomsnitt var tionde överföring loggas, medan rådsbeslutet ställer krav på att det ska finnas loggningsuppgifter för samtliga överföringar och sökningar som har skett i registret. Det finns inga svenska bestämmelser som särskilt tar sikte på loggning av uppgifter om sökningar och överföringar av uppgifter i SIS. Skyldigheten att logga uppgifter i kontrollsyfte kan sägas utgöra ett led i uppfyllandet av de grundläggande skyldigheter som åligger Rikspolisstyrelsen som personuppgiftsansvarig när det gäller behandling och skydd av uppgifterna (jfr 9 och 31 §§ personuppgiftslagen). Närmast handlar det om att se till att det tekniska systemet fungerar på ett sådant sätt att det uppfyller rådsbeslutets krav när det gäller loggningsuppgifter. I den mån rådsbeslutet i dessa delar bedöms kräva reglering kan det ske på förordningsnivå. Artikel 13 om skyldighet för medlemsstaterna att se till att varje myndighet som har rätt att få ut uppgifter ur systemet följer bestämmelserna i rådsbeslutet saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Den artikeln bedöms dock inte kräva någon författningsreglering. Inte heller bestämmelserna i artikel 14 om utbildning av personal kräver enligt regeringens mening någon särskild författningsreglering. Det får anses ligga i Rikspolisstyrelsens uppgift som personuppgiftsansvarig att se till att personer som ges tillgång till SIS har den utbildning som krävs (jfr 9 § personuppgiftslagen). Bestämmelserna i kapitel III i rådsbeslutet saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Eftersom de uteslutande rör de centrala delarna av SIS, kräver de dock inte någon svensk författningsreglering. Inte heller bestämmelserna i kapitel XIV om övervakning och statistik samt om föreskrivande kommitté kräver någon svensk författningsreglering. 5.3 Registrering av uppgifter om personer i SIS 5.3.1 Fler typer av uppgifter får registreras i SIS En av nyheterna i rådsbeslutet jämfört med vad som gäller enligt Schengenkonventionen är att beslutet tillåter registrering av fler typer av uppgifter om personer. Detta gäller generellt för alla typer av framställningar som rör personer. Det blir möjligt att registrera t.ex. fotografier och fingeravtryck. Därutöver innebär rådsbeslutet att det för vissa typer av framställningar blir möjligt att registrera även andra särskilt angivna uppgifter. Ett exempel på det är att en kopia av en europeisk arresteringsorder ska registreras i samband med registrering av en framställning som avser en begäran om gripande för överlämnande. I de följande avsnitten behandlas behovet av lagändringar till följd av rådsbeslutets bestämmelser om registrering av uppgifter om personer (kapitel IV-VIII). 5.3.2 Allmänna bestämmelser om vilka uppgifter som får registreras Regeringens förslag: Lagen om Schengens informationssystem ändras så att det blir möjligt att när det gäller framställningar om personer registrera uppgifter om • samtliga nuvarande och tidigare namn, • fotografier och fingeravtryck, • huruvida personen har avvikit från en inrättning där han eller hon med stöd av lag har varit berövad friheten, • den myndighet som har lagt in registreringen, • hänvisning till det beslut som registreringen grundas på, • typ av brott som framställningen avser, och • länkar till andra registreringar i SIS. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: I artikel 20 finns grundläggande bestämmelser om vilka uppgifter som får registreras i SIS. I förhållande till Schengenkonventionen innebär rådsbeslutet en utökning i detta avseende, bl.a. genom att fotografier och fingeravtryck samt s.k. länkar till andra registreringar får registreras. En länk gör det möjligt att vid en träff på en registrering samtidigt få fram annan registrerad relevant information. En registrering avseende ett barn som har efterlysts som försvunnet kan t.ex. länkas till en registrering avseende den person som har efterlysts för att gripas och överlämnas på grund av delaktighet i bortförandet av barnet. Det som anges i artikel 20 har till stora delar sin motsvarighet i artiklarna 94.2 och 94.3 i Schengenkonventionen. Såväl konventionen som rådsbeslutet reglerar uttömmande vilka uppgifter som får registreras för uppgiftskategorin personer. Det saknas emellertid bestämmelser om vilka uppgifter som får registreras för uppgiftskategorin föremål. Artikel 20.3 i rådsbeslutet skiljer sig i dessa avseenden endast språkligt från artikel 94.3 i Schengenkonventionen. Även vid registrering av en framställning om ett föremål kan personuppgifter förekomma. Enligt regeringens mening bör det därför förtydligas att uppräkningen i 4 § lagen om Schengens informationssystem inte är uttömmande när det gäller vilka personuppgifter som får finnas i registret. Däremot är den - i enlighet med såväl Schengenkonventionen som rådsbeslutet - uttömmande när det gäller vilka uppgifter som får registreras vid en framställning om en person. Vissa av dessa uppgifter är inte nödvändigtvis personuppgifter i personuppgiftslagens mening. Även detta bör tydliggöras i den svenska lagtexten. I förhållande till Schengenkonventionen innebär rådsbeslutet den skillnaden att samtliga förnamn på registrerade personer får registreras (artikel 20.3a). Detta kräver en ändring av 4 § 3 lagen om Schengens informationssystem. Den i sak mest genomgripande förändringen av bestämmelsen i förhållande till Schengenkonventionen är dock att fler typer av uppgifter som rör en framställning om en person får registreras, bl.a. fotografier och fingeravtryck, uppgift om huruvida personen har rymt, länkar till andra registreringar som har lagts in i SIS, samt uppgift om typ av brott. Det bör anmärkas att varken Schengenkonventionen eller rådsbeslutet innehåller några bestämmelser som ålägger medlemsstaterna att registrera framställningar (även om artikel 23 i beslutet innehåller en bestämmelse med krav på att vissa uppgifter måste framgå av registret för det fall en framställning registreras). Detta hänger samman med att införandet av en registrering i SIS innebär en begäran om att övriga stater ska vidta en viss åtgärd om den eftersökta personen eller föremålet påträffas. Varje Schengenstat råder själv över vilka åtgärder som den i varje särskilt fall vill begära och därigenom vilka framställningar den själv lägger in i sin nationella enhet (se prop. 1997/98:42 s. 108). Utvidgningen av vilka typer av uppgifter som får registreras när det gäller framställningar om personer innebär därför inte någon skyldighet för medlemsstaterna att registrera nya uppgifter, t.ex. fotografier och fingeravtryck, om ett sådant förfarande inte är förenligt med nationell rätt. Mot bakgrund av att syftet med SIS II är att underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och öka effektiviteten i brottsbekämpningen framstår det som lämpligt att i svensk rätt införa bestämmelser som möjliggör att fotografier och fingeravtryck registreras i SIS. Eftersom 4 § lagen om Schengens informationssystem uttömmande reglerar vilka typer av uppgifter som får registreras i SIS när det gäller en framställning om en person, måste den paragrafen kompletteras om det ska bli möjligt att registrera alla de typer av uppgifter som rådsbeslutet tillåter. När det gäller länkar bör det anmärkas att skapandet av en länk mellan två befintliga registreringar innebär att en ny uppgift tillförs respektive registrering. Det innebär att även möjligheten att registrera länkar i SIS kräver en komplettering av nämnda paragraf. 5.3.3 Uppgifter som måste registreras vid registrering av uppgifter om personer Regeringens förslag: I lagen om Schengens informationssystem tas en bestämmelse in som innebär att en person får bli föremål för registrering endast om det finns vissa grundläggande uppgifter om personen och dessa registreras. Det ska också framgå att även övriga uppgifter om personen som finns tillgängliga och som får registreras ska registreras. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, men har en något annorlunda formulerad lagtext. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Kammarrätten i Stockholm och Migrationsverket anför dock att det i 4 § i lagen om Schengens informationssystem bör införas ett förtydligande om att registrering får ske även om inte alla uppgifter som räknas upp i artikel 20.3a i rådsbeslutet finns tillgängliga. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 23 förutsätter en registrering i SIS att ett visst minimum av uppgifter finns tillgängliga och läggs in i systemet. Om inte alla dessa uppgifter finns, får alltså någon registrering inte göras. De uppgifter som måste finnas är - efternamn, förnamn, namn vid födseln och tidigare använda namn och eventuella alias (artikel 20.3 a), - kön (artikel 20.3 d), - begärt förfarande (artikel 20.3 l), samt - i förekommande fall, en hänvisning till det beslut som ger upphov till registreringen (artikel 20.3 k). Enligt artikeln gäller därutöver att alla andra uppgifter som räknas upp i artikel 20.3 ska registreras om de finns tillgängliga. Bestämmelsen saknar motsvarighet i Schengenkonventionen och kräver en motsvarande svensk reglering. Som har uppmärksammats i promemorian har artikeln getts en utformning som kan förefalla innebära att registrering inte får ske om inte alla de angivna uppgifterna finns. Registrering skulle i så fall inte få ske om det exempelvis finns uppgifter om efternamn och förnamn men inte om ett tidigare använt namn eller ett alias. Med hänsyn till ändamålet med bestämmelsen framstår dock en sådan tolkning inte som rimlig. Artikeln bör därför enligt regeringens mening uppfattas på det sättet att en registrering ska kunna ske även om sådana uppgifter saknas. Kammarrätten i Stockholm och Migrationsverket anför att ett förtydligande i den föreslagna lagtexten bör göras i detta avseende. Regeringen, som instämmer i remisskritiken, föreslår därför en i förhållande till promemorian något reviderad författningstext. Lagrådet har mot bakgrund av lydelsen av rubriken och det huvudsakliga innehållet i bestämmelsen föreslagit att föreskrifterna i tredje stycket tas in i en ny paragraf och föregås av en ny rubrik. Regeringen godtar Lagrådets förslag. 5.3.4 Registrering av kompletterande uppgifter i vissa fall Uppgifter om personer som är efterlysta för gripande för överlämnande eller utlämning Regeringens förslag: Lagen om Schengens informationssystem ändras så att det blir möjligt att lägga in en kopia av en europeisk arresteringsorder i SIS. I lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder görs en följdändring med anledning av att SIS kommer att innehålla kopior av en europeisk arresteringsorder. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Dock har 4 § lagen om Schengens informationssystem och 4 kap. 2 § andra stycket lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder fått något annorlunda lydelser. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: I rådsbeslutets kapitel V (artiklarna 26-31) finns särskilda bestämmelser om registreringar om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas eller utlämnas. Artiklarna 26 och 27 i rådsbeslutet motsvarar i huvudsak artikel 95 i Schengenkonventionen. Den artikeln har genomförts i 3 § 1 lagen om Schengens informationssystem, som anger att registret ska innehålla framställningar om omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning. Till skillnad från Schengenkonventionen och den svenska lagstiftningen föreskriver dock rådsbeslutet att en kopia av en europeisk arresteringsorder, i förekommande fall, också ska läggas in i registret (artikel 27). Övergångsvis kommer det dock att förekomma efterlysningar i SIS som avser en europeisk arresteringsorder men som inte åtföljs av en sådan kopia. Den nya ordningen med att en kopia av en europeisk arresteringsorder ska läggas in i SIS i samband med registreringen av en begäran om överlämnande syftar till att underlätta och effektivisera det praktiska rättsliga och polisiära samarbetet. Arresteringsordern och den information som finns där kommer därmed att finnas tillgänglig redan från början, precis som i de fall då en arresteringsorder eller utlämningsbegäran skickas direkt utan användning av SIS. Detta främjar bl.a. en korrekt bedömning av de frågor om tvångsmedelsanvändning beträffande den eftersökte som ska göras. För att tillgodose kravet på att kopior av en europeisk arresteringsorder ska läggas in i SIS behöver nuvarande reglering kompletteras i flera avseenden; dels vad gäller registrering av ytterligare uppgifter, dels såvitt avser införandet av en specifik handling i registret. Lagen om Schengens informationssystem innehåller en uttömmande reglering av vilka uppgifter som får läggas in i registret när det gäller framställningar som rör personer (4 §). Eftersom artikel 27 innebär att fler uppgifter än de som nu tillåts ska föras in i registret, nämligen sådana som finns i en europisk arresteringsorder, måste ett tillägg med den innebörden göras i 4 §. Rådsbeslutet föreskriver dock inte enbart att de nämnda uppgifterna ska finnas i registret utan också i vilken form de ska läggas in, nämligen genom att en kopia av den europeiska arresteringsorderns tillförs registret. I vilken form ett visst slag av uppgifter ska tillföras registret bör enligt regeringens mening inte regleras i lag utan på förordningsnivå. Av artikel 31.1 i rådsbeslutet följer vidare att en registrering i SIS enligt artikel 26 (efterlysningen) tillsammans med de uppgifter som registreras med stöd av artikel 27 (kopian av arresteringsordern) ska ha samma giltighet som en europeisk arresteringsorder. Det får betydelse för regleringen i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder som innehåller bestämmelser som rör framställningar kopplade till en europeisk arresteringsorder i SIS. Enligt 4 kap. 1 § första stycket i lagen får en arresteringsorder översändas genom SIS eller genom ett annat system för eftersökning av personer som är misstänkta för brott. Den kopia av arresteringsordern som fortsättningsvis ska läggas in i SIS i samband med registreringen av en begäran om överlämnande ska anses utgöra en fullvärdig europeisk arresteringsorder som översänts i enlighet med detta lagrum. Någon ändring av den paragrafen är inte påkallad. De formkrav som anges i 4 kap. 2 § första stycket gäller även i dessa fall. Det bör anmärkas att rådsbeslutet ger utrymme för att registrera en efterlysning grundad på en europeisk arresteringsorder innan det finns en färdig arresteringsorder av vilken en kopia kan läggas in i registret. Så bör dock naturligtvis ske endast i undantagsfall. I 4 kap. 2 § andra stycket nämnda lag föreskrivs att en efterlysning som är registrerad i SIS, eller i ett annat system för eftersökning av personer, och som gäller utlämning eller överlämnande till en medlemsstat i Europeiska unionen, ska jämställas med en europeisk arresteringsorder i avvaktan på att en sådan översänds. Avsikten med bestämmelsen är att handläggningen av ärendet ska kunna påbörjas redan med stöd av efterlysningen och på så sätt främja möjligheterna att kunna överlämna den eftersökte sedan arresteringsordern kommit in (prop. 2005/06:137 s. 25 och 29). Även om en kopia av arresteringsordern framgent ska finnas i SIS kommer det under en övergångstid att finnas efterlysningar som inte åtföljs av en sådan. Översändande genom andra system, t.ex. Interpol, kommer också att förekomma. Det finns därför behov av att behålla bestämmelsen i 4 kap. 2 § andra stycket, men den bör, när det gäller SIS, begränsas till registreringar som inte innehåller en kopia av arresteringsordern. I lagrådsremissens lagförslag avslutas bestämmelsen med orden "ska jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan översänds". Lagrådet har anfört att ordet "order" bör läggas till efter ordet "sådan" i förtydligande syfte. Regeringen godtar Lagrådets förslag. Av 4 kap. 3 § följer att en utredning ska inledas när en arresteringsorder har skickats direkt till åklagaren om det då är känt att den eftersökte finns på en viss plats i Sverige, eller när det på annat sätt framkommer att den som eftersöks finns här i landet. Endast det faktum att en kopia av den europeiska arresteringsordern i framtiden kommer att finnas tillgänglig i SIS innebär alltså inte att ett ärende anses vara inlett i Sverige och att åklagaren är skyldig att inleda en utredning. En sådan skyldighet inträder först då det blir känt att den som eftersöks befinner sig på en viss plats i Sverige. Den nya ordningen påverkar därmed inte frågan om när ett arresteringsorderärende ska anses ha inletts i Sverige eller när skyldigheten att inleda en utredning inträder. Reglerna i 4 kap. 3 § behöver därmed inte ändras. I detta sammanhang finns det även anledning att beröra de allmänna bestämmelserna i artikel 24 om flaggning. Flaggning innebär att en medlemsstat får begära att en registrering i SIS åtföljs av ett meddelande om att verkställighet inte kommer att ske på dess territorium. En sådan möjlighet följer redan av Schengenkonventionen (artikel 94.4). När den konventionen genomfördes i svensk rätt, gjordes bedömningen att reglerna om flaggning inte krävde någon annan åtgärd än att det i lagen om Schengens informationssystem angavs att uppgifter om verkställighetsförbud får registreras. Rådsbeslutet innehåller i förhållande till Schengenkonventionen mer detaljerade bestämmelser om förutsättningarna för och förfarandet i samband med flaggning. I den mån dessa behöver författningsregleras kan det dock enligt regeringens mening ske genom förordningsbestämmelser. Uppgifter om försvunna personer Regeringens förslag: Lagen om Schengens informationssystem ändras för att möjliggöra registrering av uppgifter om huruvida en förvunnen person behöver omhändertas. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Artiklarna 32 och 33 i rådsbeslutet reglerar registrering av uppgifter om försvunna personer. Enligt artikel 32 kan en sådan registrering avse dels situationer då en förvunnen person behöver, som det uttrycks i rådsbeslutet, ställas under beskydd, dels fall då skälet för efterlysningen endast är att man vill få reda på var personen befinner sig. Med uttrycket att en person behöver ställas under beskydd torde närmast avses att personen behöver omhändertas för sin egen eller för någon annans skull. När en försvunnen person har återfunnits, ska den medlemsstat som har lagt in registreringen underrättas om var personen finns (artikel 33). Om personen är myndig, får dock uppgifter inte lämnas ut utan hans eller hennes samtycke, utom mellan de behöriga myndigheterna. En uppgift om att en registrering har raderats på grund av att personen har påträffats får dock alltid lämnas till den som har anmält personen som försvunnen. Bestämmelserna överensstämmer huvudsakligen med artikel 97 i Schengenkonventionen som har genomförts i svensk rätt genom 3 § 3 och 4 lagen om Schengens informationssystem. I förhållande till Schengenkonventionen innehåller rådsbeslutet två nyheter i sak, dels en skyldighet att anteckna i registret om en person behöver omhändertas eller inte, dels en uttrycklig möjlighet att underrätta den som har anmält en person som försvunnen om att personen har påträffats trots att huvudregeln är att samtycke krävs om personen är myndig. Skyldigheten att anteckna i SIS om en försvunnen person behöver omhändertas eller inte bör enligt regeringens mening regleras i författning. Rådsbeslutet i denna del genomförs lämpligast genom en ändring i 4 § lagen om Schengens informationssystem som reglerar vilka uppgifter som får registreras i SIS när det gäller framställningar som rör personer. Vad sedan gäller förbudet mot att utan samtycke lämna ut uppgifter om en försvunnen myndig person som har påträffats och det specifika undantag från kravet på samtycke som rådsbeslutet föreskriver kan följande sägas. Uppgiften att en person som finns registrerad i SIS som försvunnen har påträffats i Sverige torde normalt omfattas av sekretess enligt 37 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen. I ett enskilt fall är det dock möjligt att efter en prövning av sekretessen lämna ut sådana uppgifter till den som har anmält en person som försvunnen, nämligen om det står klart att det inte medför men för den enskilde eller någon närstående till honom eller henne. Regeringen gör därför bedömningen att någon lagändring i detta avseende inte är nödvändig. När det gäller registreringar om försvunna personer finns det - liksom när det gäller registreringar om personer som är efterlysta för gripande för överlämnande eller utlämning - möjlighet att även registrera en flagga. Bestämmelser om förfarandet när det gäller flaggning kan i den utsträckning det behövs enligt regeringens mening genomföras på förordningsnivå. Uppgifter om personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande Regeringens förslag: Lagen om Schengens informationssystem ändras så att det blir möjligt att registrera uppgifter om åtalade personer för ytterligare ändamål. Bestämmelsen utformas på ett sådant sätt att den blir tillämplig även på den som ska föreläggas en ordningsbot eller på den mot vilken ett strafföreläggande ska utfärdas. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, men lagtexten har en något annorlunda avfattning. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 34 får uppgifter om vissa uppräknade personkategorier som söks för att delta i ett rättsligt förfarande eller för att verkställa ett frihetsberövande straff registreras i SIS i syfte att få reda på var personerna befinner sig. Artikeln motsvaras i sak väsentligen av artikel 98 i Schengenkonventionen, som har genomförts i 3 § 5 lagen om Schengens informationssystem. I förhållande till Schengenkonventionen har dock tillämpningsområdet utvidgats något. Beträffande åtalade personer ska uppgifter inte endast kunna läggas in då någon kallats eller söks för att inställa sig i rätten utan även då någon ska delges övriga handlingar i samband med ett brottmålsförfarande. Lagen om Schengens informationssystem behöver därför kompletteras i detta avseende. Nytt är även att det i SIS får registreras uppgifter om dömda personer som ska delges domen. I sådana situationer bör det enligt regeringens mening vara möjligt att registrera uppgifter med stöd av bestämmelsen om registrering av uppgifter om åtalade personer. Därtill kommer att i Sverige delges inte brottmålsdomar på annat sätt än att de expedieras. Rådsbeslutet i denna del bör därför inte föranleda något ytterligare tillägg. Ytterligare en ändring i förhållande till Schengenkonventionen har gjorts i rådsbeslutet i den bestämmelse som tar sikte på den som ska inställa sig för verkställighet av frihetsberövande (artikel 34.d). I Schengenkonventionen används uttrycket "frihetsberövande" medan det i rådsbeslutet står "frihetsberövande straff". Frihetsberövande straff är ett mer begränsat begrepp som enligt brottsbalkens terminologi endast omfattar påföljden fängelse. Enligt regeringens mening är en lämplig avgränsning i 3 § lagen om Schengens informationssystem i stället "frihetsberövande påföljd". Detta torde stämma bäst överens med bestämmelsens avsikt och gör för svenskt vidkommande att även av allmän domstol i brottmålsdom utdömda frihetsberövande vårdpåföljder omfattas. Administrativa beslut om frihetsberövande vårdinsatser och frihetsberövanden under rättegång faller utanför tillämpningsområdet för denna bestämmelse. Dessa omfattas dock av den bestämmelse i 3 § lagen om Schengens informationssystem som tar sikte på tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till hans eller hennes eller någon annans säkerhet respektive bestämmelsen om personer som är efterlysta för överlämnande eller utlämning. Varken Schengenkonventionen eller rådsbeslutet innehåller bestämmelser som uttryckligen tar sikte på den hantering av utdömande av påföljd som kan förekomma utanför domstol, för svenskt vidkommande genom föreläggande av ordningsbot eller genom strafföreläggande. De ändamål som ligger bakom såväl konventionen som rådsbeslutet talar dock enligt regeringens mening för att även sådana förfaranden ligger inom ramen för rådsbeslutets tillämpningsområde. Lagen om Schengens informationssystem bör därför utformas i enlighet med detta. Lagrådet har föreslagit en annan författningsteknisk lösning än regeringen gjorde i lagrådsremissen. Regeringen godtar Lagrådets förslag. Uppgifter om personer som omfattas av dold övervakning eller särskild kontroll Regeringens bedömning: Rådsbeslutets bestämmelser om vilka uppgifter som får föras in i SIS i samband med registrering av en framställning om en person som omfattas av dold övervakning eller särskild kontroll kräver inte några författningsändringar. Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Instämmer i promemorians bedömning eller lämnar den utan invändningar. Skälen för regeringens bedömning: Artikel 36 reglerar registrering av uppgifter i SIS om personer eller fordon, fartyg, luftfartyg och containrar beträffande vilka det begärs att diskret kontroll (i lagen om Schengens informationssystem används uttrycket dold övervakning) eller särskild kontroll ska vidtas. Bestämmelsen överensstämmer i sak med Schengenkonventionen, med den språkliga skillnaden att uttrycket hemlig övervakning har ersatts med begreppet diskret kontroll. Lika lite som i Schengenkonventionen anges i rådsbeslutet vad en diskret kontroll närmare ska bestå i. I uttrycket ligger dock att det är fråga om en åtgärd som är dold för den person som berörs. I Sverige registreras en framställning om dold övervakning om det finns misstanke om synnerligen grov brottslighet. Med särskild kontroll avses längre gående kontroller där också användning av tvångsmedel kommer i fråga, t.ex. husrannsakan för att eftersöka föremål (se prop. 1999/2000:64 s. 123). I Sverige registreras inte framställningar om särskilda kontroller. Det har sin bakgrund i att en motsvarande utländsk begäran inte efterkoms av Sverige utan behandlas som en begäran om dold övervakning. Det krävs i stället en framställning om internationell rättslig hjälp i brottmål för att Sverige ska vidta särskilda kontrollåtgärder. Vid Schengenkonventionens genomförande valdes uttrycket dold övervakning för det som i rådsbeslutet benämns diskret kontroll (3 § 6 lagen om Schengens informationssystem). Enligt regeringens mening finns det ingen anledning att göra någon lagändring på grund av den något ändrade språkliga avfattningen i rådsbeslutet. Någon lagändring i denna del är alltså inte nödvändig. Det får i det fortsatta författningsarbetet övervägas om den skyldighet att underrätta övriga medlemsstater om att en framställning avseende dold övervakning har registrerats som följer av artikel 36.3 bör regleras på förordningsnivå. Också i anslutning till registreringar som avser framställningar om diskreta eller särskilda kontroller avseende personer - liksom när det gäller registreringar om personer som är efterlysta för gripande för överlämnande eller utlämning och försvunna personer - finns det möjlighet att även registrera en flagga. Bestämmelser om förfarandet när det gäller flaggning kan i den utsträckning det behövs enligt regeringens mening genomföras på förordningsnivå. Uppgifter om andra personer än den som avses med en registrering Regeringens förslag: Lagen om Schengens informationssystem ändras så att det blir möjligt att registrera uppgifter om en annan person än den som avses med en registrering, om det behövs för att undvika förväxling av personer. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i artiklarna 50 och 51 om åtgärder vid identifieringsproblem saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Syftet med bestämmelserna är att undvika personförväxling. En möjlighet att registrera kompletterande uppgifter om personer i sådana situationer bör införas i svensk rätt. Eftersom lagen om Schengens informationssystem innehåller en uttömmande reglering av i vilka fall registrering av uppgifter i SIS får ske, bör rådsbeslutets bestämmelser genomföras genom nya bestämmelser i lagen. 5.4 Registrering av uppgifter om föremål i SIS Regeringens bedömning: Rådsbeslutets bestämmelser om registrering av uppgifter om föremål i SIS kräver inte några lagändringar. Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Instämmer i promemorians bedömning eller lämnar den utan invändningar. Skälen för regeringens bedömning: Rådsbeslutets bestämmelser om registrering av uppgifter om föremål som omfattas av dold övervakning och särskild kontroll (artiklarna 36 och 38) stämmer i sak överens med Schengenkonventionen (artikel 99). I förhållande till Schengenkonventionen innebär rådsbeslutet att - förutom fordon - även fartyg, luftfartyg och containrar ska kunna registreras. Artikel 99 i Schengenkonventionen har genomförts i svensk rätt genom 3 § 6 lagen om Schengens informationssystem. Vilka kategorier av föremål som kan registreras vid sådana kontroller är dock inte närmare preciserat i lagen på det sätt som gäller för uppgifter om personer (4 §). Det anges endast att registret ska innehålla framställningar om dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder. Inte heller ett genomförande av rådsbeslutet kräver en sådan precisering. Någon lagändring i denna del är alltså inte nödvändig. Även när det gäller registreringar som avser framställningar om dold övervakning eller särskild kontroll avseende föremål finns det möjlighet att registrera en flagga. Bestämmelser om förfarandet när det gäller flaggning kan i den utsträckning det behövs enligt regeringens mening genomföras på förordningsnivå. Bestämmelsen i artikel 38 om registreringar av uppgifter om föremål som ska beslagtas eller användas som bevis i brottmål motsvaras delvis av artikel 100 i Schengenkonventionen. Antalet kategorier av föremål har dock utökats i rådsbeslutet och när det gäller flera av dem har kravet på att föremålen måste vara stulna, bortförda eller försvunna för att få registreras tagits bort. Artikel 100 i Schengenkonventionen har genomförts i svensk rätt genom 3 § 7 lagen om Schengens informationssystem. På motsvarande sätt som när det gäller framställningar om dold övervakning eller särskilda kontroller har bestämmelsen genomförts utan någon precisering av vilka föremål som får registreras. I bestämmelsen anges således endast att registret ska innehålla framställningar om omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång i brottmål. Någon lagändring med anledning av bestämmelserna i artikel 38 är därmed inte heller nödvändig. 5.5 Behandling av uppgifter i SIS 5.5.1 Allmänna begränsningar för behandling av uppgifter i SIS Regeringens förslag: I lagen om Schengens informationssystem införs bestämmelser om förbud mot att överföra uppgifter som behandlas i SIS till tredjeland eller till internationella organisationer. Regeringens bedömning: Bestämmelserna i artikel 46 i rådsbeslutet, bl.a. om att uppgifter i SIS som huvudregel endast får behandlas för de ändamål som de har registrerats och den möjlighet till undantag som finns i artikeln, kräver inte några författningsändringar. Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget och bedömningen i allt väsentligt utan invändningar. Säkerhetspolisen förordar dock att 10 § första stycket lagen om Schengens informationssystem omformuleras eftersom bestämmelsen enligt Säkerhetspolisen skulle kunna uppfattas som att den innebär en ytterligare begränsning i förhållande till artikel 54 i rådsbeslutet. Säkerhetspolisen menar att det bör klargöras att om personuppgifter som finns i SIS behandlas för andra ändamål i andra nationella register så finns det ingenting som hindrar att de överförs till tredjepart i enlighet med de regler som gäller för dessa register. Säkerhetspolisen föreslår mot den bakgrunden att ordet "registret" byts ut mot "i enlighet med denna lag". Migrationsverket anför att förbudet mot att överföra uppgifter till tredjeland kan få konsekvenser för hanteringen av asylärenden, t.ex. ärenden som handläggs enligt den s.k. Dublinförordningen då det finns medlemsstater som tillämpar denna förordning, men inte deltar i Schengensamarbetet. Migrationsverket menar att bestämmelsen innebär att en medlemsstat som ämnar överföra en person som en annan medlemsstat har registrerat i SIS till en tredje medlemsstat inte får delge den mottagande staten betydelsefull information som erhållits genom SIS. Även om antalet sådana ärenden inte är många till antalet ser Migrationsverket ett behov av en undantagsreglering för de fallen. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Rådsbeslutet innehåller bestämmelser som begränsar rätten att behandla uppgifter i SIS. Huvudregeln är att uppgifter som registreras i SIS endast får behandlas för de ändamål som anges för varje kategori av registrering (artikel 46.1). Därutöver finns bestämmelser om under vilka förutsättningar kopiering får ske i tekniskt syfte och vad som gäller för sådana kopior (artikel 46.2-46.4). I undantagsfall får uppgifter i SIS behandlas för ett annat syfte än det för vilket de registrerades. Det är - under vissa förutsättningar - om uppgifterna behövs för att avvärja antingen en omedelbart förestående allvarlig fara för den allmänna ordningen och säkerheten, eller en betydande risk för statens säkerhet, eller ett grovt brott (artikel 46.5). Registrerade uppgifter får inte användas för administrativa ändamål (artikel 46.6). All användning av uppgifter som inte är förenlig med dessa bestämmelser ska betraktas som ett åsidosättande av varje medlemsstats nationella lagstiftning. I övrigt ska - om inga särskilda bestämmelser följer av EU-rätten - varje medlemsstats nationella lagstiftning gälla för de uppgifter den lägger in i sitt nationella system. Utöver dessa begränsningar i rätten att använda eller på annat sätt behandla SIS-uppgifter innebär även artiklarna 54 och 55 begränsningar eftersom de - med vissa undantag - förbjuder att uppgifter överförs till eller görs tillgängliga för tredjeland eller för internationella organisationer. Det som anges i artikel 46 om behandling av uppgifter överensstämmer i allt väsentligt med artiklarna 101 och 102 i Schengenkonventionen. De artiklarna har genomförts i svensk rätt genom 10 § lagen om Schengens informationssystem. I prop. 2006/07:33 (s. 28) uttalade regeringen att ett genomförande av rådsbeslutet därför i huvudsak inte kräver några författningsändringar men att det under det fortsatta lagstiftningsarbetet borde analyseras i vad mån det behöver införas en särskild lagbestämmelse med anledning av artikel 46.5 som reglerar under vilka förutsättningar uppgifter i SIS får behandlas för andra ändamål än de för vilka uppgifterna registrerats. Även när det gäller innehållet i artikel 46.2, 46.3 och 46.4 gjordes bedömningen att behovet av författningsändringar borde övervägas. I dessa delar gör regeringen följande bedömning. Bestämmelser som innebär att en myndighet inte får behandla uppgifter som den har tillgång till annat än för vissa ändamål bör regleras i lag. Detta sammanhänger med att sådana begränsningar kan komma i konflikt med bestämmelser i lag om en myndighets skyldighet att utreda eller vidta andra åtgärder inom sitt verksamhetsområde för att fullgöra sina uppgifter. Som exempel kan nämnas att en polismyndighet eller en åklagare enligt 23 kap. 1 § rättegångsbalken i princip är skyldig att inleda förundersökning så snart det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har begåtts (jfr prop. 1990/91:131 s. 14 f.). Vid genomförandet av Schengenkonventionen infördes i lag dels grundläggande bestämmelser om ändamålet med behandlingen och vilka uppgifter som får registreras, dels bestämmelser om under vilka förutsättningar uppgifter får användas för andra ändamål än de som föranledde registreringen. I sistnämnda avseende anges att sådan användning får ske om den registrerande staten har lämnat sitt samtycke (10 § lagen om Schengens informationssystem). Övriga förutsättningar i Schengenkonventionen, bl.a. rätten att behandla uppgifter för ett annat syfte än det registrerade för att avvärja en omedelbart förestående fara för den allmänna ordningen och säkerheten, ansågs inte behöva komma till uttryck i lagen eftersom det är den rapporterande staten som, i samband med att den tar ställning till om tillstånd ska lämnas till annan användning, har att beakta de aktuella förutsättningarna (se prop. 1999/2000:64 s. 150). Artikel 46.5 i rådsbeslutet överensstämmer i sak med artikel 102.3 i Schengenkonventionen. Vad som uttalades vid genomförandet av bestämmelsen i denna del har enligt regeringens mening alltjämt giltighet. Det krävs därför inte någon lagändring för att genomföra artikeln. Detsamma gäller artikel 46.2, som motsvaras av artikel 102.2 i Schengenkonventionen. När det gäller sistnämnda artikel, liksom artikel 46.3, kan därutöver konstateras att dessa bestämmelser avser kopiering i tekniskt syfte, vilket inte torde anses vara en form av behandling för annat ändamål än det för vilket en uppgift har registrerats. Schengenkonventionen innehåller ingen motsvarighet till rådsbeslutets bestämmelser vare sig om förbud mot överföring av uppgifter till tredjeland eller till internationella organisationer eller om undantag från detta förbud (artiklarna 54 och 55). Bestämmelserna i rådsbeslutet innebär att de svenska myndigheter som har tillgång till SIS är absolut förhindrade att överföra eller göra tillgängliga uppgifter i SIS till tredjeland eller internationella organisationer utom i de fall som anges i artikel 55. I enlighet med det resonemang som har förts ovan bör artikel 54 komma till uttryck i svensk lag eftersom den innebär en begränsning i rätten att använda uppgifter. Lämpligen genomförs rådsbeslutet i denna del genom en ändring i 10 § lagen om Schengens informationssystem. Som anförs i prop. 2006/07:33 s. 29 får bestämmelserna främst betydelse för uppgifter som andra stater lägger in i registret. Uppgifter som förs in i SIS av Rikspolisstyrelsen förekommer ofta även i andra nationella register, t.ex. i registret för efterlysta personer och registret för efterlysta fordon. Rådsbeslutets bestämmelser om behandlingen av uppgifter i SIS styr enligt regeringens mening inte hur uppgifter i nationella register får behandlas. Regeringen gör därför bedömningen att någon ändring i enlighet med vad Säkerhetspolisen har föreslagit inte är nödvändig. Beträffande Migrationsverkets synpunkt på innehållet i rådsbeslutet kan konstateras att det inte finns något utrymme för att göra undantag i nationell rätt i vidare mån än beslutet tillåter. Regeringen lämnar därför inte några förslag med anledning av vad Migrationsverket har framfört. Det kan noteras att det, när det gäller Interpols tillgång till uppgifter i SIS, följer av rådsbeslutet att överföringen av uppgifter ska ske automatiskt genom att en länk upprättas mellan SIS och Interpols databas som ger tillgång till uppgifter om stulna eller saknade resehandlingar. Dessa bestämmelser måste tolkas så att Interpols tillgång till uppgifter i SIS avser den centrala delen av SIS. Det är alltså inte fråga om att svenska myndigheter ska överföra uppgifter till Interpol. Artikel 55 bedöms därför inte kräva några författningsändringar i svensk rätt. 5.5.2 Begränsningar för användandet av uppgifter som har registrerats för att undvika personförväxling Regeringens förslag: I lagen om Schengens informationssystem införs en bestämmelse med innebörden att uppgifter om en person som har registrerats därför att hans eller hennes identitet har missbrukats får användas endast i syfte att skilja personen från en annan registrerad person eller för att han eller hon ska kunna styrka sin identitet. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 51.2 får uppgifter om en person vars identitet har missbrukats användas endast för att göra det möjligt - för en myndighet som har tillgång till uppgifter i registret att skilja mellan den person vars identitet har missbrukats och den person som faktiskt avses i registreringen, eller - för den person vars identitet har missbrukats att styrka sin identitet och fastställa att den har blivit missbrukad. Bestämmelsen är nära besläktad med den allmänna begränsningen för användandet av uppgifter i SIS som finns i artikel 46.1. Den artikeln är dock inte tillämplig på nu aktuella uppgifter. Artikel 46.1 motsvaras av 10 § lagen om Schengens informationssystem. Artikel 51.2 bör enligt regeringens mening lämpligen genomföras genom en komplettering av den paragrafen. 5.5.3 Begränsningar för användandet av fotografier och fingeravtryck Regeringens förslag: I lagen om Schengens informationssystem införs en bestämmelse med innebörden att fotografier och fingeravtryck får användas endast för att fastställa någons identitet vid en träff i registret efter en sökning med hjälp av bokstäver, siffror, särskilda tecken eller skiljetecken. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, men har en något annorlunda formulerad lagtext. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Enligt rådsbeslutet får fotografier och fingeravtryck endast användas för att fastställa identiteten hos en person som har påträffats efter en alfanumerisk sökning i SIS II (artikel 22). Med alfanumerisk sökning torde avses en sökning med hjälp av bokstäver, siffror, särskilda tecken eller skiljetecken, t.ex. namn eller födelsedatum. Det anges vidare att det ska vara tillåtet att använda en persons fingeravtryck för att identifiera honom eller henne på grundval av biometriska kännetecken så snart det på visst sätt har konstaterats att det är tekniskt möjligt. Schengenkonventionen tillåter inte registrering av fotografier och fingeravtryck i SIS. Rådsbeslutet innebär att det i framtiden blir möjligt att registrera sådana uppgifter. Regeringen har i avsnitt 5.3.2 föreslagit att rådsbeslutets bestämmelser i det avseendet ska genomföras genom ändringar i lagen om Schengens informationssystem. Även bestämmelsen i rådsbeslutet som anger hur fotografier och fingeravtryck får användas bör enligt regeringens mening föranleda en särskild svensk lagreglering, lämpligen i 10 § lagen om Schengens informationssystem. Lagrådet har föreslagit en annan lydelse av paragrafen än den regeringen föreslog i lagrådsremissen. Regeringen beaktar Lagrådets synpunkt. 5.5.4 Bestämmelser om ansvaret för att uppgifter i SIS är korrekta och lagliga Regeringens bedömning: Rådsbeslutets bestämmelser om datakvalitet kräver inte några lagändringar. Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Instämmer i promemorians bedömning eller lämnar den utan invändningar. Skälen för regeringens bedömning: I artikel 49 i rådsbeslutet finns bestämmelser om datakvalitet. Utgångspunkten är att det är den medlemsstat som lägger in en registrering som ska ansvara för att uppgifterna är korrekta, aktuella och att det finns lagstöd för registreringen. Artikeln innehåller därutöver detaljerade bestämmelser om förfarandet när uppgifter misstänks vara felaktiga eller ha lagrats i strid med rådsbeslutet. Bestämmelserna överensstämmer i sak till stora delar med artiklarna 105-107 i Schengenkonventionen. Enligt 1 § lagen om Schengens informationssystem är Rikspolisstyrelsen personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i den svenska nationella enheten av SIS. Därmed har Rikspolisstyrelsen att följa de grundläggande krav på behandling av personuppgifter som följer av personuppgiftslagen (9 §) och som innefattar bl.a. skyldighet att se till att alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera och utplåna felaktiga personuppgifter (9 § h personuppgiftslagen). Någon lagändring i denna del bedöms därför inte vara nödvändig (jfr prop. 1999/2000:64 s. 152). I den utsträckning rådsbeslutet i dessa delar bedöms kräva kompletterande reglering bör det enligt regeringens mening kunna ske på förordningsnivå. 5.6 Tillgång till uppgifter i SIS Regeringens förslag: I lagen om Schengens informationssystem införs bestämmelser om att uppgifter om en annan person än den som avses med en registrering och som har antecknats i SIS för att undvika förväxling av personer, bara får lämnas ut till en myndighet som har tillgång till den registrering som uppgifterna avser och som behöver uppgifterna för att undvika personförväxling. Regeringens bedömning: Bestämmelserna i rådsbeslutet om vilka myndigheter som ska få tillgång till uppgifter i SIS och den generella omfattningen av rätten till tillgång kräver inte några författningsändringar. Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna: Tillstyrker eller lämnar förslaget och bedömningen utan invändningar. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 40 reglerar uttömmande vilka nationella myndigheter som får ha tillgång till uppgifter i SIS och rätt att söka i registret. Förutom myndigheter som ansvarar för gränskontroller får myndigheter som ansvarar för andra kontroller inom landet som verkställs av polis och tullmyndigheter ha sådan tillgång för samordning av sådana kontroller eller för införande av uppgifter i registret (artikel 40.1). Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med artikel 101.1 i Schengenkonventionen som har genomförts genom 9 § lagen om Schengens informationssystem. Enligt artikel 40.2 får även vissa andra myndigheter ges tillgång till uppgifter i registret och rätt att söka i detta, nämligen nationella rättsliga myndigheter, t.ex. åklagarmyndigheter. Bestämmelsen saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Vid genomförandet av Schengenkonventionen i svensk rätt konstaterades att de undersökningar som omfattas av konventionen i Sverige leds och samordnas av åklagare. Mot den bakgrunden gavs redan då även åklagarmyndigheter, inklusive Ekobrottsmyndigheten, rätt att få tillgång till uppgifter ur SIS när de utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott. Den möjlighet för åklagare att ta del av uppgifter i SIS som föreskrivs i rådsbeslutet finns alltså redan i svensk rätt. Regeringen gör därför bedömningen att några ytterligare lagändringar inte behövs med anledning av rådsbeslutet. Bestämmelserna i artiklarna 42 och 43 om Europols och Eurojusts tillgång till SIS saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. De ska dock inte genomföras i nationell rätt eftersom tillgången gäller det centrala registret. I artikel 43 återfinns huvudregeln när det gäller omfattningen av rätten att få tillgång till uppgifter i SIS. De myndigheter som har tillgång till uppgifter i registret får endast ha det i den utsträckning det behövs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Artikel 43 motsvaras av artikel 101.3 i Schengenkonventionen. Konventionens bestämmelse har genomförts i svensk rätt genom 9 § lagen om Schengens informationssystem där det för varje myndighet anges inom vilken verksamhet de ska ha tillgång till uppgifter i registret. Någon lagändring i denna del är därför enligt regeringens mening inte påkallad. I artikel 51.6 regleras tillgången till uppgifter som har registrerats i syfte att undvika förväxling av personer och som avser en annan person än den som en framställning avser (se avsnitt 5.3.4.5). Sådana uppgifter får bara lämnas ut till en myndighet som har tillgång till den registrering som de kompletterande uppgifterna avser och som behöver uppgifterna för att undvika en personförväxling. Bestämmelsen bör lämpligen genomföras genom en komplettering i 9 § lagen om Schengens informationssystem. 5.7 Gallring av uppgifter i SIS Regeringens förslag: Lagen om Schengens informationssystem kompletteras med en bestämmelse om att uppgifter som har registrerats om en person i syfte att undvika förväxling av personer ska gallras samtidigt med uppgifterna i den registrering som de hänför sig till. Om den person som uppgifterna avser begär det, ska uppgifterna gallras tidigare. Bestämmelserna i lagen om Schengens informationssystem om gallringsfrister när det gäller uppgifter om föremål ändras så att uppgifter avseende en framställning som rör ett föremål som har registrerats för något av syftena dold övervakning eller särskild kontroll får bevaras i högst fem år. Uppgifter avseende en framställning som rör ett föremål som har registrerats i syfte att lokaliseras för att kunna tas i beslag eller användas som bevis i brottmål får bevaras i högst tio år. Bestämmelser införs i lagen om Schengens informationssystem som innebär att Rikspolisstyrelsen, innan de särskilt angivna gallringsfristerna har löpt ut, får besluta att en uppgift ska stå kvar längre i registret, om det är nödvändigt för att uppnå syftet med registreringen. Om uppgifter bevaras med stöd av ett sådant beslut, ska de gallras, eller frågan om bevarande prövas på nytt, inom samma tid som gällde för den ursprungliga registreringen, räknat från dagen för beslutet. Det införs också en generell bestämmelse i lagen om att inga registreringar får bevaras längre än vad som är nödvändigt för det ändamål för vilket de infördes. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, men med en något annorlunda formulerad lagtext. Remissinstanserna: Tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 44.1 får registreringar om personer i SIS inte bevaras längre än vad som är nödvändigt för det syfte som registreringen har. Den medlemsstat som har lagt in en registrering ska enligt huvudregeln senast tre år därefter kontrollera om den behöver bevaras. För registreringar om personer enligt artikel 36 (dold övervakning och särskilda kontroller) är denna tid i stället ett år (artikel 44.2). I artikel 51.5 finns en särskild bestämmelse om gallringsfrister när det gäller kompletterande uppgifter som har registrerats om en annan person än den som registreringen avser i syfte att undvika felaktig identifiering. Sådana uppgifter ska raderas samtidigt med uppgifterna i huvudregistreringen eller tidigare om personen i fråga så önskar. Varje medlemsstat kan, när så är lämpligt, fastställa kortare tidsfrister för kontroll i enlighet med sin nationella lagstiftning (artikel 44.3). Den medlemsstat som har lagt in en registrering får inom tidsfristen för översynen - och efter en bedömning som i sig ska registreras - besluta att registreringen ska bevaras längre om detta visar sig nödvändigt för det syfte i vilket den lagts in. Om det fattas ett sådant beslut, börjar tidsfristen i artikel 44.2 löpa på nytt. Den centrala tekniska stödfunktionen ska underrättas om varje beslut om förlängning av den tid en uppgift ska stå kvar i registret (artikel 44.4). Enligt artikel 44.5 ska registreringarna raderas automatiskt när den tidsfrist för kontroll som avses i 44.2 har löpt ut. Detta ska dock inte gälla om en förlängning har beslutats och den tekniska stödfunktionen har underrättats om detta. Den centrala stödfunktionen ska fyra månader i förväg automatiskt informera medlemsstaterna om en planerad radering av uppgifter i systemet. Medlemsstaterna ska föra statistik över antalet registreringar vilkas bevarandetid har förlängts (artikel 44.6). Enligt artikel 45.1 får registreringar om föremål som har lagts in i SIS inte bevaras längre än vad som är nödvändigt för det syfte i vilket de har införts. Registreringar om föremål som har lagts in i enlighet med artikel 36 (registreringar rörande dold övervakning eller särskild kontroll) får bevaras i högst fem år. Registreringar om föremål som har lagts in i enlighet med artikel 38 (föremål som ska beslagtas eller användas som bevismaterial i brottmål) får bevaras i högst tio år. På motsvarande sätt som gäller för registreringar om personer får dessa tider förlängas. Många av de uppgifter som registreras i SIS finns redan i andra nationella register. Av artikel 47 följer att bestämmelserna om gallring av uppgifter i SIS inte hindrar att medlemsstaterna bevarar uppgifter i sådana register. Bestämmelserna i artiklarna 44.1 och 44.2 i rådsbeslutet om gallring av uppgifter om personer överensstämmer huvudsakligen med Schengenkonventionen (artikel 112.1-112.4), som har genomförts i 11 § 1 och 2 lagen om Schengens informationssystem. Enligt den paragrafen ska en uppgift gallras senast vid en viss tidpunkt. Om det dessförinnan står klart att uppgiften inte längre behövs för ändamålet med registreringen, ska alltså gallring ske vid den tidigare tidpunkten enligt den allmänna bestämmelsen i 9 § första stycket i personuppgiftslagen. Eftersom rådsbeslutet inte innebär någon ändring i sak i förhållande till vad som redan gäller krävs enligt regeringens mening inte någon lagändring i denna del. Däremot krävs författningsreglering för att genomföra rådsbeslutets bestämmelser om bevarande av uppgifter om en person som har registrerats för att undvika förväxling av personer. Regeringen föreslår därför att bestämmelser i detta avseende tas in i 11 § lagen om Schengens informationssystem. Som har framgått ovan innebär rådsbeslutet, liksom Schengenkonventionen, att uppgifter om personer kan stå kvar längre tid i registret än de angivna tiderna om det är nödvändigt för syftet med registreringen. Till skillnad från Schengenkonventionen anges i rådsbeslutet (artikel 44.4) att en bedömning av behovet av en sådan förlängning ska arkiveras. Det kan noteras att det i den engelska versionen står "recorded", vilket är det uttryck som i andra delar av rådsbeslutet har översatts med "noteras" (jfr. artiklarna 12 och 18 som handlar om skyldighet att notera uppgifter i en logg). I artikeln anges vidare att det centrala SIS ska meddelas om att ett beslut om förlängning har fattas. Med hänsyn till att automatisk radering av uppgifter som ska gallras ska ske centralt (artikel 44.5) torde innebörden av nämnda bestämmelser vara att det av registret ska framgå att ett beslut om förlängning har fattats. Regeringen gör bedömningen att ett genomförande av rådsbeslutet i denna del kräver författningsreglering. Bestämmelser i detta avseende bör lämpligen införas i 11 § lagen om Schengens informationssystem. Bestämmelsen om skyldighet att föra statistik över registreringar vilkas bevarandetid har förlängts (artikel 44.6) bedöms vid behov kunna genomföras på förordningsnivå. Bestämmelserna om gallring av uppgifter om föremål (artikel 45) motsvaras delvis av artikel 113 i Schengenkonventionen. Rådsbeslutet innehåller emellertid flera nyheter. För det första innebär rådsbeslutet att uppgifter om föremål inte får bevaras längre än vad som är nödvändigt för syftet med registreringen. En sådan bestämmelse finns i Schengenkonventionen när det gäller personuppgifter som rör framställningar om personer (artikel 112.1), men alltså inte när det gäller andra uppgifter. När lagen om Schengens informationssystem infördes gjordes bedömningen att det inte behövdes några lagändringar i denna del. Denna bedömning motiverades med den bestämmelse som finns i 9 § i personuppgiftslagen om att personuppgifter inte får bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen (jfr prop. 1999/2000:64 s. 154). Det kan dock inte uteslutas att det i SIS finns uppgifter som inte utgör personuppgifter i personuppgiftslagens mening, t.ex. uppgifter om föremål som varken direkt eller indirekt kan hänföras till en person som är i livet. Sådana uppgifter omfattas inte av bestämmelsen i 9 § personuppgiftslagen. Regeringen föreslår därför att det i 11 § lagen om Schengens informationssystem införs en generell bestämmelse som innebär att inga uppgifter i SIS får bevaras under längre tid än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. Rådsbeslutet innebär även förändringar när det gäller gallringsfristerna för uppgifter om registrerade föremål. Enligt Schengenkonventionen får uppgifter om motorfordon, släpvagnar och husvagnar bevaras i högst tre år, utfärdade legitimationshandlingar och registrerade sedlar i högst fem år och uppgifter om övriga föremål i högst 10 år. Konventionens bestämmelser i denna del har genomförts genom 11 § 3-5 lagen om Schengens informationssystem. I förhållande till konventionen innebär emellertid rådsbeslutet att de tillåtna bevarandetiderna för vissa typer av föremål har förlängts. Bevarandetiderna för uppgifter om föremål knyts i rådsbeslutet till ändamålet med registreringen. Samtliga föremål som har registrerats för något av syftena dold övervakning eller särskild kontroll får bevaras i högst fem år medan samtliga föremål som har registrerats i syfte att kunna tas i beslag eller användas som bevis i brottmål får bevaras i högst tio år. I praktiken innebär rådsbeslutet att uppgifter om vissa motorfordon och vissa släpvagnar samt husvagnar som enligt Schengenkonventionen endast får bevaras i tre år genom rådsbeslutets nya bestämmelser kommer att kunna bevaras i högst fem år eller i vissa fall tio år och att uppgifter om utfärdade identitetshandlingar samt registrerade sedlar kommer att kunna bevaras i tio år i stället för i högst fem år. Till skillnad från Schengenkonventionen innebär rådsbeslutet vidare att det även beträffande registreringar som avser föremål kan beslutas att de ska stå kvar längre än vad som gäller enligt huvudregeln, nämligen om det är nödvändigt för syftet med registreringen. Dessutom gäller, avseende samtliga uppgiftskategorier, att uppgifterna efter ett beslut om bevarande får stå kvar i SIS längst under en tid som motsvarar den ursprungliga registreringen, nu räknat från beslutet om förlängning. Därefter ska uppgifterna gallras eller frågan om bevarande prövas på nytt. De förändringar som rådsbeslutet innebär när det gäller gallringsfrister för uppgifter om föremål kräver enligt regeringen ändringar i bestämmelserna om gallring i 11 § lagen om Schengens informationssystem. Regeringen föreslår därför att paragrafen justeras. Lagrådet har anfört att för att det inte ska uppstå någon tveksamhet om att gallringsbestämmelserna avser samtliga uppgifter som registrerats med stöd av de angivna punkterna i 3 § första stycket bör i stället för "personefterlysning" respektive "ett föremål som har efterlysts" användas uttrycken "framställning som rör en person" respektive "framställning som rör ett föremål". Regeringen godtar Lagrådets förslag. 5.8 Uppgiftsskydd 5.8.1 Allmänna bestämmelser om uppgiftsskydd Regeringens bedömning: De allmänna bestämmelserna om uppgiftsskydd i artiklarna 56 och 57 kräver inte några författningsändringar. Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Instämmer i promemorians bedömning eller lämnar den utan invändningar. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 56 ska behandling av sådana känsliga uppgifter som avses i artikel 6 första meningen i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter inte vara tillåten. Enligt artikel 57 ska personuppgifter som behandlas med tillämpning av beslutet skyddas i enlighet med samma konvention. Bestämmelsen om behandling av känsliga uppgifter motsvaras av artikel 94.3 i Schengenkonventionen. Den artikeln har genomförts i svensk rätt genom 7 § lagen om Schengens informationssystem. Någon lagändring med anledning av rådsbeslutet i denna del är inte nödvändig. Bestämmelsen om skydd av personuppgifter motsvaras av artikel 117 i Schengenkonventionen. Vid genomförandet av Schengenkonventionen gjordes bedömningen att de allmänna skyddsreglerna i personuppgiftslagen tillsammans med de möjligheter som finns för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att vid behov meddela kompletterande bestämmelser i förordning eller myndighetsföreskrifter, gjorde att Sverige kunde anses uppfylla konventionens krav utan kompletterande lagstiftning (se prop. 1999/2000:64 s. 147 f). Enligt regeringens mening äger den bedömningen fortfarande giltighet. Rådsbeslutets bestämmelser i dessa delar kräver inte några författningsändringar. 5.8.2 Enskildas rättigheter Regeringens förslag: I lagen om Schengens informationssystem införs en bestämmelse om rätt att överklaga Rikspolisstyrelsens beslut att inte rätta, blockera eller utplåna en personuppgift. Regeringens bedömning: Rådsbeslutets bestämmelser om enskildas rätt att få ut uppgifter om sig själva, att få uppgifter rättade eller raderade eller att få skadestånd kräver inte några författningsändringar. Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna: Tillstyrker eller lämnar förslaget och bedömningen utan invändningar. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 58 innehåller bestämmelser om enskildas rätt att få tillgång till uppgifter i SIS om sig själva samt om rättelse av oriktiga uppgifter och om radering av olagligt lagrade uppgifter. Rätten att få tillgång till uppgifter ska styras av nationella bestämmelser i den medlemsstat där begäran om att få tillgång till uppgifterna framförs (artikel 58.1). Rådsbeslutet innehåller dock bestämmelser som påverkar enskildas rätt att få tillgång till uppgifter i två avseenden. För det första får en medlemsstat som inte har lagt in den registrering som begäran om utlämnande avser endast lämna ut sådana uppgifter om den har gett den registrerande medlemsstaten tillfälle att yttra sig (artikel 58.3). Uppgifter ska heller inte lämnas till den som uppgifterna avser om detta skulle strida mot en bestämmelse i lag som har samband med registreringen eller skyddet av tredjemans rättigheter eller friheter (artikel 58.4). Enligt rådsbeslutet ska alla personer ha rätt att få oriktiga uppgifter om sig själva rättade och olagligt lagrade uppgifter raderade (artikel 58.5). Det finns också bestämmelser om att den person som berörs inom viss tid ska underrättas om vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av en ansökan om rättelse eller radering. Artikel 59 reglerar rätten till rättslig prövning. Var och en ska vid en domstol eller vid en enligt nationell lag behörig myndighet kunna väcka talan för att rätta, radera eller få information eller få gottgörelse på grund av en registrering som berör honom eller henne (artikel 59.1). Artikel 58 om rätten att få ut uppgifter om sig själv stämmer i sak överens med artikel 109 i Schengenkonventionen. Rådsbeslutet föreskriver alltså i likhet med konventionen att nationell rätt ska gälla i fråga om enskildas rätt att ta del av uppgifter om sig själva. Detta innebär att 25-27 §§ personuppgiftslagen om informationsskyldighet ska tillämpas om inte något annat föreskrivs. Vid genomförandet av Schengenkonventionen gjordes bedömningen att personuppgiftslagens bestämmelser inte borde frångås i någon del. Dessa gäller för de fall som nu är aktuella utan att det särskilt anges i lagen om Schengens informationssystem. Några lagändringar bedöms därför inte vara nödvändiga i denna del. Rådsbeslutets bestämmelser om särskilda tidsfrister för att lämna information till enskilda kan i den utsträckning det bedöms nödvändigt enligt regeringens mening genomföras på förordningsnivå. När det gäller artikel 58.4 om att information i vissa fall inte ska lämnas ut till den enskilde har även denna sin motsvarighet i Schengenkonventionen (artikel 109.2). Vid genomförandet av konventionen gjordes bedömningen att det inte heller i denna del fanns något behov av lagändringar (se prop. 1997/98:42 s. 115 f.). Artikeln innebär nämligen, liksom artikel 58.1, att nationell lag ska tillämpas i fråga om rätten att får ut uppgifter. Det saknas enligt regeringens mening anledning att göra någon annan bedömning nu. Det som anges i artikel 58.5 om rättelse och radering motsvaras av artikel 110 i Schengenkonventionen. Den bestämmelsen har genomförts i svensk rätt genom 12 § lagen om Schengens informationssystem. Regeringen anser därför att någon lagändring med anledning av artikel 58.5 inte är nödvändig. Till skillnad från Schengenkonventionen innehåller dock rådsbeslutet (artiklarna 58.6 och 58.7) särskilda bestämmelser om inom vilken tid den som har begärt rättelse ska informeras om vidtagna åtgärder etc. I den mån dessa bestämmelser bedöms behöva genomföras i svensk rätt bör det kunna ske genom förordningsändringar. Bestämmelsen i rådsbeslutet om rättslig prövning av frågor om rättelse m.m. (artikel 59) överensstämmer med artikel 111 i Schengenkonventionen. Bestämmelsen innebär att en framställning om att få tillgång till, rätta, radera, få information eller gottgörelse i samband med en registrering i SIS ska kunna göras till domstol eller behörig myndighet. Rätten till rättslig prövning när det gäller rätt att få ut uppgifter ur registret och annan information som har samband med en registrering regleras sedan den 1 januari 2007 i 52 § personuppgiftslagen, som anger att en myndighets, i detta fall Rikspolisstyrelsens, beslut att inte lämna information till en enskild i enlighet med 26 § samma lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Tidigare var rätten att överklaga sådana beslut inte reglerad i personuppgiftslagen utan följde antingen av bestämmelser i en särskild registerlag eller - i avsaknad av överklagandebestämmelser - av allmänna förvaltningsrättsliga principer. I samband med utformningen av olika registerlagar efter ikraftträdandet av personuppgiftslagen har ofta den bedömningen gjorts att myndighetsbeslut som direkt berör den enskilde ska kunna överklagas, medan interna eller administrativa myndighetsbeslut som inte direkt berör den enskilde inte ska kunna överklagas. Enligt 12 § lagen om Schengens informationssystem ska Rikspolisstyrelsen på begäran av den registrerade, eller om det annars finns anledning till det, snarast rätta, blockera eller utplåna en personuppgift som styrelsen har registrerat, om uppgiften är rättsligt eller sakligt fel. Varken Schengenkonventionen eller rådsbeslutet kräver att det ska vara möjligt att överklaga ett sådant beslut till domstol. Lagen om Schengens informationssystem innehåller inte heller någon bestämmelse om rätt av överklaga Rikspolisstyrelsens beslut i sådana frågor. Personuppgiftslagen innehåller bestämmelser om överklagande av myndighets beslut (52-53 §§) bl.a. om rättelse enligt 28 § den lagen. Eftersom dessa bestämmelser om överklagande gäller myndighets beslut om rättelse enligt personuppgiftslagen är de inte tillämpliga på Rikspolisstyrelsens beslut om rättelse enligt 12 § lagen om Schengens informationssystem. Även om det torde följa av allmänna förvaltningsrättsliga principer att ett sådant beslut kan överklagas anser regeringen att en särskild regel om det i förtydligande syfte bör tas in i lagen om Schengens informationssystem. Förvaltningsrättens avgörande enligt lagen bör omfattas av systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Rätten till rättslig prövning enligt artikel 59 omfattar också anspråk på skadestånd. Även denna bestämmelse har sin motsvarighet i artikel 111 i Schengenkonventionen. Den bestämmelsen har genomförts i lagen om Schengens informationssystem (13 §) genom en hänvisning till 48 § personuppgiftslagen, där det föreskrivs att den personuppgiftsansvarige ska ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen har orsakat. Någon lagändring för att genomföra rådsbeslutet i denna del är därför enligt regeringens mening inte nödvändig. 5.8.3 Tillsyn över SIS Regeringens bedömning: Rådsbeslutets bestämmelser om tillsyn kräver inte några författningsändringar. Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Instämmer i promemorians bedömning eller lämnar den utan invändningar. Skälen för regeringens bedömning: Artikel 60 reglerar tillsynen över den nationella delen av SIS. Varje medlemsstat ska se till att en oberoende myndighet övervakar lagligheten i behandlingen av personuppgifter i SIS II inom eller från dess territorium. I artikel 61 regleras tillsynen över den centrala förvaltningsmyndighet som har ansvar för den operativa förvaltningen av det centrala SIS och i artikel 62 samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och den centrala tillsynsmyndigheten. Artikel 63 innehåller särskilda bestämmelser om uppgiftsskydd för tiden fram till dess att den centrala förvaltningsmyndigheten tar över ansvaret för den operativa förvaltningen från kommissionen. Bestämmelsen om utseende av en nationell tillsynsmyndighet motsvaras i allt väsentligt av artikel 114 i Schengenkonventionen. Vid genomförandet av konventionen gjordes bedömningen att Datainspektionen borde vara tillsynsmyndighet för det svenska SIS-registret, eftersom inspektionen redan var tillsynsmyndighet för personuppgiftsbehandling inom polisen. Detta ansågs inte kräva någon lagreglering (se prop. 1999/2000:64 s. 155 f). Regeringen anser att Datainspektionen även fortsättningsvis bör vara tillsynsmyndighet avseende SIS. Någon lagändring i detta avseende behövs därför inte. Bestämmelserna i rådsbeslutet om tillsyn över den centrala förvaltningsmyndigheten (artikel 61), samarbete (artikel 62) och uppgiftsskydd under viss tid (artikel 63) reglerar endast frågor som avser den centrala enheten i SIS. Några svenska författningsbestämmelser för att genomföra dessa artiklar är därför inte nödvändiga. 5.9 Bestämmelser om tilläggsinformation 5.9.1 Utbyte av tilläggsinformation regleras En nyhet i rådsbeslutet jämfört med Schengenkonventionen är att beslutet innehåller uttryckliga bestämmelser om behandlingen av s.k. tilläggsinformation. Tilläggsinformation definieras som information som inte ligger i SIS, men som avser registreringar i systemet och som utväxlas mellan staternas Sirenekontor i olika fall (artikel 3.1). Ett sådant informationsutbyte kan ske då en stat behöver rådfråga eller underrätta en annan stat i samband med att den gör en registrering. Det kan vidare äga rum då det blir träff i registret. I sådana situationer behöver nämligen information utväxlas mellan den stat som har registrerat framställningen och den stat som har fått träffen i fråga om vilka åtgärder som ska vidtas. Informationsutbyte mellan Sirenekontoren kan också ske när den åtgärd som begärs inte kan vidtas eller när de registrerade uppgifternas kvalitet behöver kontrolleras. Utbyte av tilläggsinformation är i sig inte något nytt. Schengenkonventionen innehåller således bestämmelser om att viss angiven information ska utväxlas mellan medlemsstaterna i samband med en registrering eller en träff i SIS. Sirenekontorens funktion i detta avseende går dock inte tydligt att utläsa av Schengenkonventionen. Detta har ansetts vara en brist som nu åtgärdas genom rådsbeslutet. Enligt rådsbeslutet ska medlemsstaterna utse en myndighet, ett Sirenekontor, som ska utbyta tilläggsinformation med andra stater och samordna kontrollen av kvaliteten på den information som läggs in i SIS (artikel 7.2). Rådsbeslutet innehåller därutöver ett antal bestämmelser som reglerar behandlingen av tilläggsinformation. Artikel 8 innehåller allmänna bestämmelser om formerna för utbyte av sådan information och för vilka ändamål informationen får användas. I rådsbeslutet finns också en rad bestämmelser som reglerar särskilda frågor om sådan information. I artikel 10.2 regleras frågor om datasäkerhet och i artikel 11 frågor om sekretess. I ett antal artiklar regleras olika situationer då medlemsstaterna ska vara skyldiga att utväxla tilläggsinformation (artiklarna 24.2, 28, 29, 35, 37.2, 39.2, 49.3, 5 och 6, 50.b, samt 58.3). Slutligen finns särskilda bestämmelser om gallring av tilläggsinformation (artikel 53.2) och om kontroll av hanteringen av sådan information (artiklarna 60.1, 65 och 66.4 och 5). 5.9.2 Bestämmelser om tilläggsinformation införs i lag Regeringens förslag: Begreppet tilläggsinformation definieras i lagen om Schengens informationssystem. I lagen införs också bestämmelser om att Rikspolisstyrelsen ska behandla tilläggsinformation och att styrelsen är personuppgiftsansvarig för behandlingen av sådan information. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Den definition som regeringen föreslår skiljer sig dock något från promemorians förslag till definition. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Som kommer att framgå i det följande innehåller rådsbeslutet bestämmelser om tilläggsinformation som regeringen bedömer bör genomföras genom ändringar i lagen om Schengens informationssystem. Med hänsyn till det föreslår regeringen att begreppet tilläggsinformation definieras i lagen. Lagrådet har föreslagit en något annorlunda formulering än regeringen gjorde i lagrådsremissen. Regeringen godtar Lagrådets förslag, som även innebär att paragrafen utformas med strecksatser. Uttrycket bör således definieras som information som inte ska registreras i SIS men som hänför sig till registreringar i SIS och som med hjälp av automatiserad behandling utbyts mellan Schengenstaterna i samband med att de lägger in en registrering, efter en träff, när en åtgärd inte kan vidtas, eller när kontroller ska utföras. Att Rikspolisstyrelsen är det svenska Sirenekontoret framgår redan av förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen (2 §). Det bör av lagen framgå att Rikspolisstyrelsen ska behandla tilläggsinformation och att styrelsen är personuppgiftsansvarig för behandlingen även av sådan information. 5.9.3 Användandet av tilläggsinformation samt säkerhet och sekretess för sådan information Regeringens förslag: I lagen om Schengens informationssystem införs bestämmelser om begränsningar i användandet av tilläggsinformation och om gallring av sådan information. Regeringens bedömning: Någon särskild reglering om sekretess för tilläggsinformation eller om säkerhet för sådan information behövs inte. Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker eller lämnar förslaget och bedömningen utan invändningar. Skälen för regeringens förslag och bedömning: I artikel 8 finns allmänna bestämmelser om utbyte av tilläggsinformation. I artikel 8. 2 anges att tilläggsinformation endast får användas för det syfte för vilken den överlämnades. Begäran om tilläggsinformation ska besvaras så snart som möjligt (artikel 8.3). Av artikel 8.1 och 4 följer att tilläggsinformation ska utbytas i enlighet med mer detaljerade bestämmelser i den s.k. Sirenehandboken. Bestämmelsen om begränsning i rätten att använda tilläggsinformation liknar den bestämmelse om begränsning i rätten att använda uppgifter som registreras i SIS (artikel 46, se ovan under avsnitt 5.5.1). Uppgifter i SIS får dock under vissa förutsättningar användas även för andra ändamål än de för vilka uppgifterna registrerades (se artikel 46.5) medan begränsningen för användandet av tilläggsinformation är ovillkorlig. På motsvarande sätt som när det gäller begränsningar för användandet av uppgifter i SIS krävs en särskild författningsbestämmelse för att genomföra rådsbeslutets bestämmelse i denna del. Som har nämnts ovan (avsnitt 5.5.1) bör bestämmelser som innebär att en myndighet inte får använda uppgifter som den har tillgång till annat än för vissa ändamål regleras i lag. Tilläggsinformation torde i stor utsträckning komma att omfattas av 3 § lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete. I den föreskrivs att om en svensk myndighet får upplysningar eller bevismaterial från en annan stat för att användas i underrättelseverksamhet om brott eller vid utredning av brott och gäller på grund av en överenskommelse med den andra staten villkor som begränsar möjligheten att utnyttja materialet så ska svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning. Emellertid kan tilläggsinformation utbytas i helt andra syften än för användning i underrättelseverksamhet eller vid utredning av brott. Det gäller t.ex. uppgifter om försvunna personer och om borttappade pass (jfr prop. 1999/2000:64 s. 149 f.). Enligt regeringens mening behövs därför en bestämmelse i lag som har ett något vidare tillämpningsområde än vad 3 § lagen om internationellt polisiärt samarbete har och som säkerställer att tilläggsinformation inte i något fall används av svenska myndigheter för andra syften än det för vilket den överlämnades. En bestämmelse som innebär att tilläggsinformation får användas endast för det syfte för vilken den överlämnades bör lämpligen tas in i lagen om Schengens informationssystem. Förutom de generella bestämmelserna i artikel 8 om utbyte av tilläggsinformation finns på olika ställen i rådsbeslutet bestämmelser som reglerar i vilka fall utbyte av tilläggsinformation ska ske och vad informationen ska innehålla (artiklarna 24.2, 28, 29, 35, 37.2, 39.2, 49.3, 49.5, 49.6, 50.b och 58.3). Även artiklarna 36. 3 och 48 innebär - trots att ordet tilläggsinformation inte används - en skyldighet att utbyta tilläggsinformation mellan Sirenekontoren. Den sistnämnda bestämmelsen avser den situationen att en begärd åtgärd inte kan vidtas. De olika bestämmelser i rådsbeslutet som anger i vilka fall utbyte av tilläggsinformation ska ske motsvaras i flera fall av bestämmelser i Schengenkonventionen. Exempelvis motsvaras rådsbeslutets artiklar 28.2 och 29 av artikel 95. 2 i konventionen, artikel 35 av artikel 98.2, artikel 37.1 och 2 av artikel 99.4 och artikel 48 av artikel 104.3. Vid genomförandet av konventionen föranledde dessa bestämmelser inte någon författningsreglering. Det kan dock konstateras att rådsbeslutets bestämmelser i dessa delar innebär att den myndighet som är nationellt Sirenekontor ska vara skyldig att behandla tilläggsinformation enligt vad som föreskrivs i beslutet. För att dessa bestämmelser i formell mening ska bli giltiga för Rikspolisstyrelsen i dess egenskap av Sirenekontor krävs alltså att bestämmelserna på något sätt överförs till svensk rätt. Detta kan dock i den utsträckning det behövs enligt regeringens mening ske genom förordning. Artikel 10.1 ålägger varje medlemsstat att besluta om de åtgärder som behövs för att skydda den nationella delen och de uppgifter som registreras i den. Enligt artikel 10.2 ska samma skydd gälla även för tilläggsinformation. Dessa bestämmelser om säkerhetsåtgärder motsvaras i sak av artiklarna 118 och 114.1 i Schengenkonventionen. Ovan har gjorts bedömning att artikeln inte kräver några lagändringar i den del de träffar uppgifter som finns i SIS (se avsnitt 5.2). Den bedömningen gäller enligt regeringens mening även beträffande tilläggsinformation. Några lagändringar i denna del är alltså inte nödvändiga. Enligt artikel 11 ska medlemsstaterna tillämpa sina nationella regler om tystnadsplikt eller motsvarande sekretesskrav på alla personer och organ som arbetar med SIS-uppgifter och tilläggsinformation. Tystnadsplikten ska också gälla efter det att personerna har lämnat sin tjänst eller anställning eller efter det att organen har upphört med verksamheten. Beträffande denna artikel hänvisas till vad som har anförts ovan under avsnitt 5.2. När det gäller artikelns tillämplighet på tilläggsinformation kan noteras att bestämmelsen i 37 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen kommer att gälla även för sådan information. Samma bedömning som när det gäller sekretess för uppgifter i SIS kan alltså enligt regeringens mening göras när det gäller tilläggsinformation. Artikel 11 - i den del den avser tilläggsinformation - medför därför inte heller något behov av författningsändringar. 5.9.4 Gallring av tilläggsinformation Regeringens förslag: I lagen om Schengens informationssystem införs bestämmelser som innebär att tilläggsinformation som utgörs av personuppgifter som Rikspolisstyrelsen har tagit emot från en annan stat får bevaras endast under så lång tid som behövs för att uppnå det syfte för vilket de mottogs och aldrig längre än ett år efter det att den registrering i SIS som den avser har gallrats. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: I artikel 53 finns bestämmelser om gallring av tilläggsinformation. Personuppgifter som har registrerats hos Sirenekontoret till följd av informationsutbyte får bevaras endast under så lång tid som kan behövas för att uppnå det syfte för vilket de tillhandahölls. De får under inga omständigheter bevaras längre tid än ett år efter det att den motsvarande registreringen i SIS gallrades. Detta ska dock inte påverka en medlemsstats rätt att i sitt nationella informationssystem bevara uppgifter som rör en registrering som den medlemsstaten har lagt in eller en registrering i samband med att en åtgärd har vidtagits på dess territorium. Hur länge en sådan uppgift får bevaras ska fastställas i nationell lagstiftning. Bestämmelserna om gallringsfrister avseende tilläggsinformation saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Lagen om Schengens informationssystem innehåller följaktligen endast gallringsbestämmelser för uppgifter som finns i SIS. För att genomföra bestämmelserna krävs en särskild författningsreglering. Med hänsyn till att det i lagen om Schengens informationssystem finns bestämmelser om gallring av uppgifter i SIS föreslår regeringen att rådsbeslutet i denna del genomförs genom införande i lagen av kompletterande bestämmelser om gallring av tilläggsinformation. 5.10 Skadeståndsansvar och sanktioner Regeringens bedömning: Rådsbeslutets bestämmelser om skadeståndsansvar och sanktioner kräver inte några författningsändringar. Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Instämmer i promemorians bedömning eller lämnar den utan invändningar. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 64 i rådsbeslutet ska medlemsstaterna, i enlighet med sin nationella lagstiftning, ansvara för skador som drabbar en person genom användningen av den nationella delen av SIS. Medlemsstaterna ska också ansvara för skador som orsakas av att felaktiga uppgifter har registrerats eller av att uppgifter har lagrats på ett olagligt sätt. Rådsbeslutet innehåller också bestämmelser om regressrätt mellan medlemsstater och om medlemsstaternas ansvar för skador på SIS. Bestämmelserna om skadeståndsansvar i rådsbeslutet överensstämmer i huvudsak med Schengenkonventionens bestämmelser om skadeståndsansvar (artikel 116). Konventionens bestämmelser kommer i svensk rätt till uttryck i 13 § lagen om Schengens informationssystem, som hänvisar till 48 § personuppgiftslagen. Det som skiljer rättsakterna åt är att det i rådsbeslutet har tagits in en bestämmelse (artikel 64.3) som innebär att en medlemsstat som genom underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt rådsbeslutet har orsakat skada på SIS som regel ska anses ansvarig för skadan. Frågan torde vara av mindre praktisk betydelse. För svensk del bör dock en sådan situation kunna hanteras enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler och principer. Regeringen gör därför bedömningen att rådsbeslutets bestämmelser om skadeståndsansvar inte kräver några författningsändringar. Enligt artikel 65 i rådsbeslutet ska medlemsstaterna se till att effektiva, proportionella och avskräckande påföljder utdöms i enlighet med nationell lag, om uppgifter som har lagts in i SIS missbrukas eller om utbyte av tilläggsinformation sker i strid med rådsbeslutet. Dessa bestämmelser saknar motsvarighet i Schengenkonventionen. Rådsbeslutet ställer alltså nya krav på medlemsstaterna. Det har emellertid överlämnats till medlemsstaterna att besluta om hur överträdelser av bestämmelserna i rådsbeslutet ska beivras. För de förfaranden som omfattas av artikeln kan straffansvar tänkas komma i fråga enligt svenska bestämmelser. Exempelvis kan en person som olovligen bereder sig tillgång till systemet dömas för dataintrång i enlighet med 4 kap. 9 c § brottsbalken. Beroende på omständigheterna kan även ansvar för tjänstefel eller brott mot tystnadsplikt aktualiseras (jfr 20 kap. 1 § resp. 20 kap. 3 § brottsbalken). Som exempel kan nämnas att den som i strid med 37 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen lämnar ut uppgifter om en person som har registrerats i SIS kan dömas till ansvar för brott mot tystnadsplikt i enlighet med 20 kap. 3 § brottsbalken. Därtill kan det bli aktuellt med disciplinansvar enligt lagen (1994:260) om offentlig anställning i form av varning och löneavdrag samt ytterst avskedande eller uppsägning. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det inte är påkallat med några författningsändringar för att genomföra rådsbeslutet i denna del. 6 Förordningarna 6.1 Två förordningar om förstapelarfrågor Förutom det rådsbeslut som har behandlats i avsnitt 5 presenterade kommissionen under år 2005 även två förordningar som skulle ersätta bestämmelserna i Schengenkonventionen om SIS när det gäller det som då benämndes förstapelarfrågor. Dessa förordningar är dels Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon, dels Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II). Förordningarna är bindande och gäller direkt i medlemsstaterna. De ska alltså inte, som rådsbeslutet, genomföras i svensk rätt. Däremot kan det behövas utfyllande och kompletterande bestämmelser på nationell nivå. 6.2 Förordningen om tillgång till SIS II för de nationella enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon Regeringens förslag: Bestämmelsen i 9 § lagen om Schengens informationssystem om att den myndighet som ansvarar för utfärdande av registreringsbevis för fordon ska ha tillgång till vissa uppgifter tas bort. Detsamma gäller bemyndigandet i 9 § andra stycket för regeringen att meddela föreskrifter om att myndigheten ska ha direktåtkomst till registret. I paragrafen införs i stället en upplysning om förordningen om tillträde till SIS II för de nationella enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian har dock vid sidan av hänvisningen till förordningen även föreslagits en hänvisning till 7 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det i huvudsak utan invändningar. Transportstyrelsen anser dock att det i 9 § lagen om Schengens informationssystem inte bör införas en hänvisning till 7 § lagen om vägtrafikregister utan föreslår en annan författningsteknisk lösning. Transportstyrelsen motiverar sin ståndpunkt med att styrelsens uppgift att utfärda registreringsbevis inte kan sägas följa av den nämnda paragrafen utan av en kompletterande förordningsbestämmelse. Skälen för regeringens förslag: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon, här kallad fordonsförordningen, ersätter nuvarande artikel 102.a i Schengenkonventionen. Den artikeln reglerar tillgången till uppgifter i SIS för de nationella myndigheter som utfärdar registreringsbevis för vissa typer av fordon. Dessa myndigheter har för närvarande tillgång till SIS för att de ska kunna förhindra registrering av fordon som är stulna, bortförda eller försvunna. Fordonsförordningen har - i likhet med rådsbeslutet - trätt i kraft och ska börja tillämpas samma dag som rådsbeslutet (artikel 3). Fordonsförordningens bestämmelser överensstämmer med motsvarande regler i Schengenkonventionen med den skillnaden att myndigheterna kommer att ges tillgång till SIS i ytterligare ett syfte, nämligen att kontrollera om ett fordon är eftersökt för att användas som bevis i straffrättsliga förfaranden (artikel 1.1). Av fordonsförordningen följer att statliga myndigheter ska ha direktåtkomst till registret (artikel 1.2). I övrigt ska medlemsstaterna reglera tillgången till uppgifterna i sin lagstiftning. Av artikel 1.4 framgår att den bestämmelse i rådsbeslutet (artikel 39) som reglerar skyldigheten att vid träff i registret kontakta den som lagt in registreringen inte gäller för de fall som nu är aktuella. I stället ska all eventuell förmedling från de enheter som avses i punkten 1 till polis eller andra rättsliga myndigheter av uppgifter som framkommit vid en sökning i SIS och som leder till misstanke om brott lyda under medlemsstatens nationella lagstiftning. Artikel 102.a i Schengenkonventionen har genomförts i svensk lag genom 9 § andra stycket lagen om Schengens informationssystem. Den bestämmelsen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om att den myndighet som ansvarar för utfärdande av registreringsbevis för fordon ska ha tillgång till uppgifter enligt 3 § 7 samma lag. I 9 § andra stycket förordningen om Schengens informationssystem anges att Transportstyrelsen ska ha tillgång till uppgifter som avses i 3 § 7 lagen om Schengens informationssystem för prövning av ansökningar om registrering av fordon av vissa särskilt angivna slag. Av 10 § tredje stycket förordningen om Schengens informationssystem följer att Transportstyrelsen får ha direktåtkomst till uppgifterna. Som har framgått ovan är fordonsförordningen bindande och gäller direkt som svensk rätt. Den ska alltså inte genomföras i svensk rätt. Av fordonsförordningen följer att en statlig myndighet som ansvarar för registrering av fordon, för svensk del Transportstyrelsen (jfr 7 kap. 1 § förordningen [2001:650] om vägtrafikregister), ska ha rätt till direktåtkomst till registret. Eftersom Transportstyrelsens rätt att få ut uppgifter kommer att följa direkt av fordonsförordningen, måste motsvarande bestämmelser i lagen om Schengens informationssystem justeras. Vissa följdändringar i förordningen om Schengens informationssystem bör också göras. För att tydliggöra vad som gäller bör det införas en upplysning om fordonsförordningen i lagen om Schengens informationssystem. Regeringen instämmer i Transportstyrelsens synpunkt att en hänvisning till 7 § lagen om vägtrafikregister inte är helt korrekt eftersom den paragrafen mer allmänt reglerar Transportstyrelsens ansvar för vägtrafikregistret. Regeringen föreslår därför att 9 § andra stycket lagen om Schengens informationssystem förses med en ren hänvisning till fordonsförordningen. 6.3 Förordningen om inrättande, drift och användning av SIS II Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om Schengens informationssystem (se 2 §, 3 § 2 och 9 §) om att SIS ska vara ett hjälpmedel för Schengenstaterna när det gäller frågor om inresa och uppehållstillstånd och om utlämnande av uppgifter ur registret till vissa myndigheter för gränskontrollverksamhet tas bort. I stället införs en upplysning om förordningen om inrättande, drift och användning av SIS II i 2 och 9 §§ i lagen. Därutöver görs vissa följdändringar i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och i utlänningslagen (2005:716). Slutligen justeras bestämmelserna i 9 § andra och tredje styckena lagen om Schengens informationssystem om rätt för regeringen att i förordning meddela föreskrifter om tillgång till uppgifter och direktåtkomst till registret. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Regeringen föreslår dock även att 9 § andra och tredje styckena ändras. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II), nedan benämnd SIS II-förordningen, ska i likhet med det rådsbeslut som har behandlats i kapitel 5, för aspekter som omfattas av fördraget, ersätta artiklarna 92-119 i Schengenkonventionen, med undantag för artikel 102.a. Den ska också på motsvarande sätt som rådsbeslutet ersätta ett antal av den verkställande kommitténs beslut och förklaringar som i dag kompletterar Schengenkonventionens bestämmelser om Schengens informationssystem (artikel 52). Rådsbeslutet och SIS II-förordningen reglerar ett och samma register och innehåller därför i flera avseenden bestämmelser som är likalydande. Det som skiljer dem åt är att förordningen fastställer villkor och förfaranden i frågor som hör till det som tidigare benämndes första pelaren (artikel 2). I artiklarna 24-26 regleras under vilka förutsättningar en registrering ska få föras in i SIS II. Enligt artikel 24 ska uppgifter om en tredjelandsmedborgare registreras i syfte att neka inresa till eller vistelse i en medlemsstat på grundval av en nationell registrering. Artikeln innehåller därutöver de närmare förutsättningarna för att en registrering ska få införas. Artikel 24 motsvaras av artikel 96 i Schengenkonventionen och reglerar den s.k. spärrlistan. I SIS II-förordningen finns därutöver - i förhållande till Schengenkonventionen - nya bestämmelser om registrering av personer som omfattas av rätten till fri rörlighet och personer som omfattas av restriktioner för inresa till EU:s territorium enligt gemensamma ståndpunkter som rådet har antagit, s.k. sanktionslistor. Artikel 96 i Schengenkonventionen har genomförts i svensk rätt genom 3 § 2 lagen om Schengens informationssystem, som anger att registret ska innehålla framställningar om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna. I 3 § förordningen om Schengens informationssystem regleras de närmare förutsättningarna för en registrering av sådana framställningar. Därutöver finns en allmän bestämmelse i 2 § första stycket lagen om Schengens informationssystem om att registret ska vara ett hjälpmedel för att främja samarbete som avser frågor om inresa och uppehållstillstånd. Eftersom de förhållanden som har angetts ovan kommer att styras av SIS II-förordningen, som alltså är bindande och gäller direkt i medlemsstaterna, bör de bestämmelser i svensk rätt som reglerar samma förhållanden i lagen om Schengens informationssystem tas bort. För att förtydliga att det inte är fråga om ändringar i sak i dessa delar bör en upplysning om SIS II-förordningen tas in i 9 § i lagen. Lagrådet har anfört att bestämmelsen i förtydligande syfte bör preciseras i enlighet med artikel 2 i SIS II-förordningen, enligt vilken förordningens tillämpningsområde är begränsat till framställningar om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna. Regeringen godtar Lagrådets förslag. SIS II-förordningen innehåller också, i förhållande till rådsbeslutet, avvikande bestämmelser i fråga om vilka myndigheter som ska ha tillgång till uppgifter i SIS. Tillgång till de registreringar som regleras i förordningen ska som huvudregel endast de myndigheter ha som ansvarar för identifiering av tredjelandsmedborgare i samband med gränskontroller och vissa andra kontroller (artikel 27.1). Denna artikel motsvaras i sak av artikel 101.1 i Schengenkonventionen. Vidare får enligt SIS II-förordningen rätt till direktåtkomst till uppgifter i registret beviljas vissa rättsliga myndigheter (artikel 27.2). Detta är en nyhet i förhållande till Schengenkonventionen som dock har sin motsvarighet i rådsbeslutet. Sådan åtkomst får även beviljas i vissa andra fall, bl.a. för myndigheter med behörighet att utfärda viseringar, granska viseringsansökningar eller bevilja uppehållstillstånd (artikel 27.3). Sådana myndigheters åtkomst till uppgifter ska dock regleras i nationell rätt. Artikel 27.3 i SIS II-förordningen motsvaras i sak av artikel 101.2 i Schengenkonventionen. Konventionens bestämmelser om myndigheters tillgång till uppgifter när det gäller personer som finns på spärrlistan har genomförts i svensk rätt genom 9 § lagen om Schengens informationssystem. Den paragrafen innehåller dels en bestämmelse som reglerar vilka myndigheter som har rätt att få tillgång till uppgifter när det gäller gränskontroller, dels ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter avseende tillgång till uppgifter för myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd. Polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket ska även fortsättningsvis ha tillgång till uppgifter i SIS genom direktåtkomst när de utför gränskontroller eller bistår vid sådan verksamhet. Eftersom rätten till tillgång kommer att följa direkt av artikel 27.1 i SIS II-förordningen, bör bestämmelserna om detta i 9 § första stycket 1 lagen om Schengens informationssystem utmönstras. Av samma skäl bör även bemyndigandet i nämnda paragrafs tredje stycke inskränkas så att det inte omfattar ovan nämnda reglering i SIS II-förordningen. För att förtydliga innebörden av det sammanlagda regelverket bör en upplysning om SIS II-förordningen tas in i ett andra stycke i 9 §. Eftersom förordningen anger att rätten till tillgång för myndigheter som utfärdar viseringar och beviljar uppehållstillstånd ska regleras i nationell rätt, behöver bestämmelsen om detta i 9 § lagen om Schengens informationssystem inte ändras. Detsamma gäller bestämmelsen i 9 § tredje stycket om att meddela närmare föreskrifter för dessa fall. Vissa mindre följdändringar behöver dock göras i offentlighets- och sekretesslagen och i utlänningslagen. Föreskrifter om myndigheters tillgång till uppgifter i registret ligger utanför det primära lagområdet. Det finns därför inte något utrymme för riksdagen att bemyndiga regeringen att meddela aktuella föreskrifter. Bestämmelserna i 9 § första stycket innebär att riksdagen med stöd av 8 kap. 14 § regeringsformen har beslutat om normer inom regeringens primärområde. Det finns emellertid alltjämt möjlighet för regeringen att med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen meddela föreskrifter inom området. De nuvarande bestämmelserna i 9 § andra och tredje stycket bör därför ändras så att de inte längre ger intryck av att innehålla bemyndiganden utan i stället upplysningar om att det finns föreskrifter i förordning. I SIS II-förordningen regleras vidare tredjelandsmedborgares rätt till information om registreringar i SIS (artikel 42). Dessa bestämmelser saknar motsvarighet i Schengenkonventionen och därmed i svensk rätt och föranleder inga svenska författningsändringar. 7 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagförslagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen om Schengens informationssystem förses med övergångsbestämmelser som innebär följande. Äldre bestämmelser får fortsätta att tillämpas på uppgifter som redan finns inlagda i Schengens informationssystem, dock längst tre år efter ikraftträdandet. Om en uppgift ändras eller nya uppgifter förs in efter ikraftträdandet ska dock de nya bestämmelserna tillämpas på den framställning som uppgifterna hör till. De nya bestämmelserna ska också tillämpas om det blir träff i registret på en framställning som fanns i registret när denna lag trädde i kraft. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Som har framgått ovan (avsnitt 3) är det för närvarande inte fastställt från vilken dag rådsbeslutet ska börja tillämpas. Detsamma gäller de två EU-förordningarna. Det går därför heller inte att nu ange något datum för lagändringarnas ikraftträdande. Regeringen föreslår därför - i likhet med promemorian - att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Artikel 70 i rådsbeslutet innehåller bestämmelser om hur uppgifter som finns i SIS ska behandlas när rådsbeslutet träder i kraft och vad som ska gälla för registrering av uppgifter under en övergångsperiod. Bestämmelsen i rådsbeslutet om att samtliga uppgifter i registret ska vara förenliga med rådsbeslutet senast tre år efter det att rådsbeslutet ska börja tillämpas bör genomföras genom en övergångsbestämmelse. Detsamma gäller rådsbeslutets bestämmelser om att äldre bestämmelser under vissa förutsättningar får fortsätta att tillämpas på uppgifter som redan finns inlagda i systemet under viss tid efter ikraftträdandet och vad som ska ske när uppgifter ändras eller en framställning kompletteras (artikel 70.1a). Slutligen innehåller artikel 70 en bestämmelse om skyldighet att för de fall det blir träff efter rådsbeslutets ikraftträdande på en registrering som fanns i SIS innan rådsbeslutet trädde i kraft undersöka om registreringen är förenlig med rådsbeslutet och vad som ska gälla för en sådan undersökning (artikel 70.1b). I promemorian föreslogs en övergångsbestämmelse med den innebörden. Det kan konstateras att bestämmelsen i artikel 70.1b inte innehåller något uttryckligt krav på att undersöka om en registrering är förenlig med rådsbeslutet. Den enda rimliga tolkningen av bestämmelsen är dock enligt regeringens mening att medlemsstaterna ska tillämpa de nya bestämmelserna i rådsbeslutet om det blir träff och att medlemsstaterna, om framställningen ska stå kvar i registret, också ska se till att den är i överensstämmelse med rådsbeslutet. Detta bör framgå av övergångsbestämmelserna. Regeringen föreslår därför en i förhållande till promemorians förslag något annorlunda utformad övergångsbestämmelse i denna del. Lagrådet har anfört att denna bestämmelse bör förtydligas, särskilt vad gäller uttrycket att en person eller ett föremål påträffas. Regeringen beaktar Lagrådets synpunkt. 8 Ekonomiska konsekvenser Kostnaderna för inrättande, drift och underhåll av de nationella delarna av SIS II ska enligt såväl rådsbeslutet som enligt Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem belasta varje medlemsstats budget (artikel 5). Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon innehåller inga bestämmelser om kostnader. Genomförandet av rådsbeslutet och konsekvenserna av ikraftträdandet av de två förordningarna kan förväntas medföra vissa ökade kostnader för berörda myndigheter, framförallt initialt. Det är i dagsläget svårt att beräkna totalkostnaden. Rikspolisstyrelsen har tidigare uppskattat kostnaderna för genomförandet av SIS II fr.o.m. år 2007 till dess att systemet är i full drift till uppemot 50 miljoner kronor för myndigheten (se prop. 2006/07:33 s. 39). Å andra sidan kan det nya systemet, när det väl är i drift, förväntas leda till en effektivare brottsbekämpning såväl nationellt som internationellt. För de svenska myndigheter som använder SIS i sin verksamhet kan SIS II komma att medföra vissa ekonomiska konsekvenser. Samtliga kostnader, även Rikspolisstyrelsens kostnader för att genomföra rådsbeslutet, ska finansieras inom befintliga ramar. 9 Författningskommentar 9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem 1 § Rikspolisstyrelsen ska med hjälp av automatiserad behandling föra ett register som ska vara den svenska nationella enheten i Schengens informationssystem (SIS). Rikspolisstyrelsen ska också behandla tilläggsinformation enligt 12 §. Registret ska vara anslutet till den centrala enheten i SIS. Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför enligt denna lag. Paragrafen föreskriver att Rikspolisstyrelsen ska vara det svenska Sirenekontoret och reglerar dess uppgifter och ansvar. Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 5.9, har sin bakgrund i att det i lagen införs bestämmelser om tilläggsinformation. Paragrafen motsvaras av artikel 7. Begreppet tilläggsinformation definieras i en ny bestämmelse i lagen (12 §). Tilläggsinformation registreras inte i SIS och ingår därmed inte heller i det nationella registret som Rikspolisstyrelsen för, men behandlas automatiskt med stöd av lagen om Schengens informationssystem. Enligt den nya meningen i första stycket ska Rikspolisstyrelsen inte endast registrera och behandla uppgifter i SIS utan också behandla tilläggsinformation. I andra stycket stadgas att Rikspolisstyrelsen ska vara personuppgiftsansvarig för behandlingen även av tilläggsinformation. 2 § Registret ska vara ett hjälpmedel för de stater som anges i andra stycket att göra framställningar som avses i 3 §, för att främja samarbete som avser polisiära och rättsliga frågor. Av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II), nedan benämnd SIS II-förordningen, framgår att registret också ska vara ett hjälpmedel för att göra framställningar om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna. Det samarbete som avses i första stycket bedrivs mellan de stater (Schengenstaterna) som har tillträtt eller anslutit sig till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen med dessa stater eller med Europeiska unionens råd, eller som efter beslut av Europeiska unionens råd helt eller delvis tillämpar konventionens bestämmelser. Paragrafen behandlar syftet med SIS. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.3. Paragrafen motsvaras av artiklarna 1 och 2. Ändringarna har sin grund i att förutsättningarna för att föra in framställningar i registret om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna fortsättningsvis kommer att styras av den i paragrafen nämnda EU-förordningen. Orden "samt frågor om inresa och uppehållstillstånd" i paragrafens första stycke har strukits och ersatts av en upplysning om förordningen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. 3 § Registret ska innehålla framställningar om 1. omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning, 2. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har anmälts försvunnen, 3. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet, 4. lämnande av uppgift om uppehållsort för - en person som har förelagts att inställa sig för att höras vid domstolsförhandling i brottmål, - en åtalad person som ska delges handlingar inom ramen för ett brottmålsförfarande, - en person som ska inställa sig för verkställighet av frihetsberövande påföljd, eller - en person som ska delges ett föreläggande av ordningsbot eller ett strafföreläggande, 5. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder, och 6. omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång i brottmål. I SIS II-förordningen finns bestämmelser om att registret även ska innehålla framställningar om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna. Paragrafen reglerar vilka typer av framställningar registret ska innehålla. Punkterna i paragrafen omfattar de olika kategorier av framställningar som i rådsbeslutet avhandlas kapitelvis. Punkterna förhåller sig till kapitlen enligt följande: punkt 1-kapitel V, punkt 2 och 3-kapitel VI, punkt 4-kapitel VII, punkt 5-kapitel VIII, och punkt 6-kapitel IX. Ändringarna i paragrafen sammanhänger dels med att den EU-förordning som nämns i 2 § första stycket fortsättningsvis kommer att reglera förutsättningarna för att registrera vissa typer av framställningar, dels med att framställningar om lämnande av uppgift om uppehållsort för personer som söks för att delta i rättsliga förfaranden genom rådsbeslutet kommer att kunna avse ytterligare personkategorier. Ändringarna i första stycket 4 (tidigare punkt 5) har behandlats i avsnitt 5.3.4. Ändringarna innebär att antalet ändamål för vilka framställningar kan göras har utökats något. I enlighet med artikel 34 omfattas uppgifter om åtalade personer som söks för delgivning av alla slags handlingar inom ramen för ett brottmålsförfarande och inte endast för inställelse i rätten. Därtill omfattas även den som söks för att föreläggas en ordningsbot eller ett strafföreläggande. Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Nuvarande första stycket 2 har utgått och ersatts med ett nytt andra stycke. Denna ändring har behandlats i avsnitt 6.3. 3 a § Kan en person, om vilken uppgifter har registrerats enligt 3 §, förväxlas med en person vars identitet har missbrukats, ska registreringen kompletteras med uppgifter om den andra personen. Registrering av kompletterande uppgifter enligt första stycket får ske endast om den som uppgifterna avser har lämnat sitt samtycke. Paragrafen, som har behandlats i 5.3.4, är ny. I paragrafen genomförs artikel 51.1. Andra stycket har språkligt utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelsen gör det möjligt att i syfte att undvika personförväxlingar lägga in uppgifter i SIS om andra personer än den person som är föremål för en framställning. En förutsättning för att uppgifter om sådana personer ska få registreras är att deras identitet har missbrukats. Vilka uppgifter som får registreras framgår av 4 § tredje stycket. Behovet av kompletterande information kan uppstå t.ex. när flera personer har samma namn. Uppgifter som får registreras när det gäller framställningar som rör personer 4 § När det gäller framställningar som rör personer får endast följande uppgifter registreras: 1. efternamn, förnamn, tidigare använda namn, namn vid födseln och annat namn som personen använder, 2. särskilda bestående fysiska kännetecken, 3. fotografier och fingeravtryck, 4. födelsedatum och födelseort, 5. kön, 6. medborgarskap, 7. om personen kan vara beväpnad eller kan tillgripa våld, 8. om personen har avvikit från en inrättning där han eller hon med stöd av lag har varit berövad friheten, 9. syftet med framställningen, 10. begärd åtgärd, 11. om en förvunnen person behöver omhändertas eller inte, 12. den myndighet som har lagt in registreringen, 13. en hänvisning till det beslut som har föranlett registreringen, 14. typ av brott som avses i framställningen, samt 15. övriga uppgifter som ska anges i en europeisk arresteringsorder. Därutöver får det, om det behövs, förekomma länkar till andra registreringar i registret, och uppgifter om verkställighetsförbud i Sverige med anledning av framställningar från andra Schengenstater. Kompletterande uppgifter enligt 3 a § får endast avse sådana uppgifter om personen som anges i första stycket 1-6 samt uppgifter om nummer och datum för personens identitetshandlingar. Paragrafen reglerar uttömmande vilka uppgifter som får registreras när det gäller framställningar som rör personer. Förutom punkterna 11 och 15, motsvaras samtliga punkter av artikel 20. De förstnämnda punkterna återfinns i artikel 32 respektive 27. Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 5.3, innebär bl.a. att fler typer av personuppgifter får registreras i SIS. Ändringarna och tilläggen i första stycket 1, 3, 7, 8 och 12-14 samt andra stycket har behandlats i avsnitt 5.3.2. Det kan noteras att av dessa är första stycket punkterna 3, 8 och 12-14 samt bestämmelserna om länkar i andra stycket helt nya. Rubriken och den inledande meningen i paragrafen har ändrats för att förtydliga att det inte är fråga om en uttömmande reglering av vilka personuppgifter som får registreras i SIS och att paragrafen endast är tillämplig på registrering av uppgifter när det gäller framställningar om personer. Bestämmelserna i första stycket innebär att registrering får ske - förutom av de uppgifter som får registreras i SIS enligt gällande rätt - av samtliga nuvarande och tidigare namn, fotografier, fingeravtryck, uppgift om huruvida personen har rymt från en institution, uppgift om den myndighet som har lagt in registreringen, hänvisning till det beslut som registreringen grundas på samt uppgifter om brott som framställningen avser. Ändringarna i andra stycket innebär att det blir möjligt att förse en registrering med en länk till en annan registrering i SIS. Punkterna 11 och 15 i första stycket är nya. De har behandlats i avsnitt 5.3.4. Den nya bestämmelsen i punkten 11 innebär en skyldighet att anteckna i registret huruvida personer som efterlyses som försvunna behöver omhändertas. För att en anteckning om att en förvunnen person behöver omhändertas ska få registreras krävs att det finns ett beslut om omhändertagande av en behörig myndighet (jfr 5 § förordningen om Schengens informationssystem). Bestämmelsen i punkten 15 har sin grund i rådsbeslutets artikel 27 om att det vid registrering i SIS av framställningar som avser gripande av personer som begärs överlämnade med stöd av en europeisk arresteringsorder även ska läggas in en kopia av arresteringsordern i SIS. Tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 5.3.4, är nytt. Det reglerar uttömmande vilka personuppgifter som får registreras i syfte att undvika personförväxling i samband med registrering av uppgifter om en person vars identitet har missbrukats. Krav för att en framställning ska få registreras 4 a § En person får bli föremål för registrering endast om uppgifter om efternamn, förnamn, kön, begärd åtgärd och, i förekommande fall, en hänvisning till det beslut som har föranlett registreringen, kan registreras om honom eller henne. Övriga uppgifter enligt 4 § första stycket ska registreras om de finns tillgängliga. Paragrafen som är ny reglerar vilka typer av uppgifter som måste vara med för att en framställning som rör en person ska få registreras. Den har behandlats i avsnitt 5.3.3. Den innebär att en registrering av en framställning i SIS endast får göras om vissa grundläggande uppgifter finns som anges i paragrafen. Bestämmelsen innebär därutöver att om det finns fler uppgifter som får registreras, så ska även dessa registreras. Bestämmelsen i paragrafen har i enlighet med Lagrådets förslag placerats i en egen ny paragraf. 9 § Uppgifter som finns i registret ska lämnas ut om det begärs av 1. åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket eller Kustbevakningen när dessa utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott, eller 2. polismyndigheter i deras verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I SIS II-förordningen finns särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur registret till myndigheter som ansvarar för identifiering av tredjelandsmedborgare i samband med gränskontroller och andra kontroller. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon, finns bestämmelser som innebär att en sådan enhet ska ha direktåtkomst till registret. Kompletterande uppgifter enligt 3 a § får endast lämnas ut till en myndighet 1. som har rätt att få ut uppgifter om den registrering enligt 3 § som de kompletterande uppgifterna avser, och 2. som behöver uppgifterna för att undvika en felaktig identifiering. Regeringen meddelar föreskrifter om att myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd ska ha tillgång till uppgifter som avses i 3 § tredje stycket. Regeringen meddelar också föreskrifter om att de myndigheter som nämns i första och fjärde styckena får ha direktåtkomst till registret. Paragrafen reglerar vilka myndigheter som ska ha rätt att få tillgång till uppgifter i registret. Ramarna för detta ställs upp i artikel 40. Såvitt gäller uppgifter som har registrerats för att undvika personförväxling, se artikel 51.6. Ändringarna i första, andra, fjärde och femte styckena har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.3. De har sin grund i att rätten för myndigheter som ansvarar för identifiering av tredjelandsmedborgare att få tillgång till uppgifter i SIS, liksom Transportstyrelsens rätt att få tillgång till uppgifter i registret, kommer att styras av två EU-förordningar. De bestämmelser i förevarande paragraf som i dag styr detta har därför utgått och ersatts med en upplysning om respektive EU-förordning. Någon ändring när det gäller vilka myndigheter som ska ha tillgång till uppgifter i SIS eller sättet för tillgång är dock inte avsedd. Tredje stycket är nytt och anger förutsättningarna för utlämnande av uppgifter som har registrerats med stöd av 3 a §. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.6. Bestämmelserna innebär att endast myndigheter som får ha tillgång till den registrering som de kompletterande uppgifterna avser och som behöver uppgifterna för att undvika en personförväxling får ges tillgång till de kompletterande uppgifterna. Fjärde och femte styckena har även ändrats så att bestämmelserna inte längre innehåller bemyndiganden utan upplysning om att det finns föreskrifter i förordning. Av upplysningen framgår att de föreskrifter som riksdagen har beslutat med stöd av 8 kap. 14 § regeringsformen lämnar utrymme för regeringen att med stöd av sin restkompetens besluta föreskrifter inom de angivna områdena. 10 § En uppgift, som behandlas i registret, får inte överföras eller göras tillgänglig för ett tredjeland eller en internationell organisation. En uppgift i registret får inte heller i övrigt användas i något annat syfte än det som den registrerande staten har angett vid registreringen, om inte staten har lämnat sitt samtycke. Sådana uppgifter om en person, som har registrerats med stöd av 3 a §, får endast användas i syfte att skilja personen från en person som har registrerats med stöd av 3 § eller för att den person vars identitet har missbrukats ska kunna styrka sin identitet. Fotografier och fingeravtryck får endast användas för att fastställa någons identitet vid en träff i registret efter en sökning med hjälp av bokstäver, siffror, särskilda tecken eller skiljetecken. Paragrafen reglerar användningsbegränsningar när det gäller uppgifter i registret. I första stycket genomförs artikel 54. Andra stycket motsvaras av bestämmelserna i artikel 46. I tredje stycket genomförs artikel 51.2 och i fjärde stycket artikel 22.b. Paragrafen har språkligt utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. I förhållande till gällande rätt har ytterligare begränsningar införts. Det har också införts specifika begränsningar när det gäller användningen av de nya kategorier av personuppgifter som kommer att kunna registreras i SIS, nämligen fotografier och fingeravtryck och uppgifter om personer vilkas identitet har missbrukats och som kan förväxlas med personer som förekommer i registret. Första stycket är nytt. Skälen till den nya bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.5.1. Den innebär att myndigheter som har tillgång till uppgifter i SIS inte får överföra sådana uppgifter eller på annat sätt göra dem tillgängliga för tredjeland eller för internationella organisationer. Det kan anmärkas att detta förbud inte påverkar myndigheters skyldigheter att tillämpa offentlighetsprincipen. Den sekretess som gäller för uppgifter i SIS - liksom andra eventuellt tillämpliga sekretessbestämmelser - torde dock i de flesta fall leda till att uppgifter som behandlas i SIS inte lämnas ut. Tredje och fjärde styckena är också nya. Skälen till de nya bestämmelserna har behandlats i avsnitt 5.5.2 respektive 5.5.3. Bestämmelsen i tredje stycket innebär att uppgifter om en person som har registrerats därför att hans eller hennes identitet har missbrukats får användas endast i syfte att skilja personen från en person om vilken uppgifter har registrerats i SIS eller för att han eller hon ska kunna styrka sin identitet. Bestämmelsen i fjärde stycket innebär att det inte är tillåtet att söka på fotografier eller fingeravtryck. Sådana uppgifter får endast användas i kontrollsyfte, dvs. för att klargöra om den person som matchar en registrering i SIS är identisk med den person som registreringen avser. Fingeravtryck och fotografier kan registreras såväl enligt 3 § som enligt 3 a §. 11 § Uppgifter som Rikspolisstyrelsen har fört in i registret får inte bevaras längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. Sådana uppgifter ska gallras om de avser en 1. framställning som rör en person enligt 3 § första stycket 5, senast ett år efter registreringen, 2. framställning som rör en person i annat fall än som avses i 1, senast tre år efter registreringen, 3. framställning som rör ett föremål enligt 3 § första stycket 5, senast fem år efter registreringen, och 4. framställning som rör ett föremål enligt 3 § första stycket 6, senast tio år efter registreringen. Rikspolisstyrelsen får dock, innan den tid som anges i första stycket har löpt ut, besluta att en uppgift ska stå kvar i registret om det är nödvändigt för att uppnå syftet med registreringen. Ett sådant beslut ska framgå av registret. Om uppgifter står kvar med stöd av ett sådant beslut, ska de gallras eller frågan om bevarande prövas på nytt senast vid utgången av de tidsfrister som anges i första stycket. I sådana fall ska tidsfristen anses löpa från dagen för beslutet. Uppgifter som har registrerats med stöd av 3 a § ska gallras samtidigt som uppgifterna i den registrering enligt 3 § som de hänför sig till. Uppgifterna ska gallras tidigare om den person som de avser begär det. I paragrafen regleras när uppgifter som Rikspolisstyrelsen har fört in i registret ska gallras. Bestämmelserna om gallring återfinns i artiklarna 44 och 45. Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.7. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Första meningen i första stycket är ny. Den har införts för att även uppgifter som inte utgör personuppgifter ska omfattas av det grundläggande kravet på att uppgifter inte ska bevaras i registret längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen (se artikel 45.1). Ändringarna i första stycket 3 och 4 innebär - i förhållande till gällande rätt - att gallringsfristerna för vissa uppgifter om föremål förlängs. Andra stycket har ändrats i syfte att göra det möjligt att i vissa fall - liksom när det gäller registreringar som avser personer - besluta att en registrering som avser ett föremål ska stå kvar längre än vad som gäller enligt huvudregeln (se artikel 45.4). Andra stycket innehåller vidare närmare bestämmelser om dokumentation av sådana beslut och om gallring av uppgifter som har bevarats längre än vad som gäller enligt huvudreglerna med stöd av ett sådant beslut. Tredje stycket innehåller särskilda bestämmelser om gallring av sådana uppgifter som har tillförts en registrering i syfte att undvika personförväxling. Bestämmelserna innebär att sådana uppgifter ska gallras samtidigt med uppgifterna i den registrering som de hänför sig till. Eftersom registrering av sådana uppgifter förutsätter samtycke från den person som berörs har denne också möjlighet att när som helst begära att uppgifterna gallras. Tilläggsinformation 12 § Tilläggsinformation är information som inte ska registreras i SIS men som hänför sig till registreringar i SIS och som med hjälp av automatiserad behandling utbyts mellan Schengenstaterna - i samband med att de lägger in en registrering, - efter en träff, - när en åtgärd inte kan vidtas, eller - när kontroller ska utföras. 13 § Tilläggsinformation får endast användas för att uppnå det syfte för vilket den har överlämnats. 14 § Om tilläggsinformationen utgörs av personuppgifter som Rikspolisstyrelsen har tagit emot från en annan stat, får den bevaras endast under så lång tid som behövs för att uppnå det syfte för vilket den har mottagits. Den får aldrig bevaras längre än ett år efter det att de uppgifter i SIS som den avser har gallrats. Paragraferna är nya och innehåller bestämmelser om tilläggsinformation. I paragraferna genomförs artiklarna 3.b., 8.2 och 53.2. Motiven till bestämmelserna har redovisats i avsnitt 5.9. Paragraferna har språkligt utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I 12 § definieras begreppet tilläggsinformation. I 13 och 14 §§ införs bestämmelser som begränsar användningen av och rätten att bevara sådan information. Överklagande 17 § Rikspolisstyrelsens beslut som meddelas enligt 15 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Paragrafen är ny. I paragrafen genomförs artikel 59. Frågan har behandlats i avsnitt 5.8.2. Bestämmelsen innebär att det uttryckligen framgår av lagen att Rikspolisstyrelsens beslut att inte rätta, blockera eller utplåna en personuppgift i SIS får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta har tidigare ansetts följa av allmänna förvaltningsrättsliga principer. Det bör i sammanhanget påpekas att det förhållandet att överklagandebestämmelsen endast omfattar beslut som avser rättelse, blockering eller utplåning inte innebär att inga andra beslut får överklagas. Beslut enligt de bestämmelser i personuppgiftslagen som ger enskilda rätt till information (26 §, 29 § och 42 §) och som gäller utöver den särreglering som avser SIS kan överklagas enligt personuppgiftslagen. 9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder 4 kap. 2 § En arresteringsorder ska vara skriven på svenska, danska, norska eller engelska eller vara åtföljd av en översättning till något av dessa språk, och i övrigt till form och innehåll vara sådan som anges i 1 kap. 4 §. En efterlysning som är registrerad i SIS, utan att åtföljas av en kopia av arresteringsordern, eller i ett annat system för eftersökning av personer och som gäller utlämning eller överlämnande till en medlemsstat i Europeiska unionen, ska jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan order översänds. Ändringen i andra stycket har behandlats i avsnitt 5.3.4. Den är föranledd av att efterlysningar som grundar sig på en europeisk arresteringsorder ska åtföljas av en kopia av arresteringsordern i SIS. En sådan framställning ska äga samma giltighet som en europeisk arresteringsorder i och med att den har förts in i registret (artikel 27 i rådsbeslutet) och ska alltså anses utgöra en arresteringsorder. Att en arresteringsorder får översändas genom SIS föreskrivs i 1 § och formkraven framgår av 2 § första stycket. I vart fall under en övergångstid kommer dock inte alltid sådana kopior att finnas inlagda i SIS. Den nu gjorda ändringen i andra stycket inskränker bestämmelsens tillämpningsområde beträffande efterlysningar i SIS till de fall när ingen kopia av arresteringsordern finns i registret. Efterlysningen ska då, liksom i dag, jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan order översänds. Detsamma gäller oförändrat när det gäller efterlysningar för utlämning eller överlämnande till en EU-stat som har registrerats i ett annat system för eftersökning av personer, t.ex. hos Interpol. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. 9.3 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 7 kap. 5 § Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning om vilken uppgifter har registrerats i det register som avses i 1 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II), om det finns tillräckliga skäl för en återkallelse. Paragrafen reglerar förutsättningarna för återkallelse av uppehållstillstånd för en utlänning som har registrerats i SIS. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.3. Bakgrunden till ändringarna är att förutsättningarna för att föra in framställningar i SIS om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna fortsättningsvis kommer att styras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II). Detta nödvändiggör följdändringar i förevarande paragraf. Några ändringar i sak är inte avsedda. 9.4 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 18 kap. 17 § Sekretess gäller för uppgift i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av en annan stat eller en mellanfolklig domstol för uppgift som hänför sig till en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller en angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens eller den mellanfolkliga domstolens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Motsvarande sekretess gäller hos en polismyndighet, en åklagarmyndighet, Rikspolisstyrelsen, Tullverket och Kustbevakningen för uppgift i en angelägenhet som avses i 3 § första stycket 1 och 5 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkt. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. 37 kap. 6 § Sekretess gäller hos en polismyndighet, en åklagarmyndighet, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men och uppgiften förekommer i en angelägenhet som avser en framställning i det register som avses i 1 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem om 1. omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning, 2. att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna, 3. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet, eller 4. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder. Sekretess gäller hos en myndighet som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd för uppgift om en enskilds personliga förhållanden i en angelägenhet som avser en sådan framställning som avses i första stycket 2 under samma förutsättningar som anges i första stycket. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Paragraferna reglerar sekretess hos vissa myndigheter för angelägenheter som avser vissa framställningar som registreras i SIS samt sekretess för uppgifter i registret och tilläggsinformation. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.3. Bestämmelsen i 18 kap. 17 § andra stycket har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkt. Ändringarna har sin bakgrund i att förutsättningarna för att föra in framställningar i SIS om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna fortsättningsvis kommer att styras av den i 2 § första stycket lagen om Schengens informationssystem nämnda EU-förordningen. Detta föranleder ändringar i 3 § lagen om Schengens informationssystem (se ovan), vilka i sin tur nödvändiggör följdändringar i förevarande paragrafer i offentlighets- och sekretesslagen. Några ändringar i sak är inte avsedda. Rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon Sammanfattning av Ds 2008:81 I promemorian lämnas föreslag till författningsändringar med anledning av ett rådsbeslut och två EG-förordningar som behandlar förändringar i Schengens informationssystem. Rådsbeslutet gäller inom tredjepelarområdet (polissamarbete och straffrättsligt samarbete) medan förordningarna reglerar frågor inom den första pelaren (gränskontroll och immigrationskontroll).De nya rättsakterna har tillkommit därför att det nuvarande systemet har ansetts vara tekniskt föråldrat och sakna den kapacitet som krävs med hänsyn till kommande behov. Rättsakterna innebär att ett antal nya kategorier av uppgifter ska kunna registreras, vilket är ägnat att öka effektiviteten i brottsbekämpningen. Samtidigt innehåller de bestämmelser som syftar till att ge en bättre kontroll av att de uppgifter som registreras används på föreskrivet sätt, vilket förstärker skyddet för enskildas personliga integritet. Riksdagen har godkänt ett utkast till rådsbeslutet (prop. 2006/07:33, bet. 2006/07:JuU3, rskr. 2006/07:95). Promemorian innehåller förslag till de författningar som rådsbeslutet föranleder. Vidare föreslås i promemorian ytterligare ett antal förordningsändringar som rör Schengens informationssystem. Ändringarna har initierats genom en skrivelse från Rikspolisstyrelsen. Promemorians lagförslag 1 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:344) om Schengens informationssystem dels att 1-5 och 9-11 §§ ska ha följande lydelse, dels att nuvarande 12 och 13 §§ ska betecknas 15 och 16 §§, dels att rubrikerna närmast före nuvarande 12 och 13 §§ ska sättas närmast före 15 § respektive 16 §, dels att det i lagen ska införas fem nya paragrafer, 3 a § och 12-14 och 17 §§ samt närmast före 12 och 17 §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Rikspolisstyrelsen skall med hjälp av automatiserad behandling föra ett register som skall vara den svenska nationella enheten i Schengens informationssystem (SIS). Registret skall vara anslutet till den centrala enheten i SIS. Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifterna i registret. Rikspolisstyrelsen ska med hjälp av automatiserad behandling föra ett register som ska vara den svenska nationella enheten i Schengens informationssystem (SIS). Rikspolisstyrelsen ska också behandla tilläggsinformation enligt 12 §. Registret ska vara anslutet till den centrala enheten i SIS. Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter enligt denna lag. 2 § Registret skall vara ett hjälpmedel för de stater som sägs i andra stycket att göra de framställningar som avses i 3 §, för att främja samarbete som avser polisiära och rättsliga frågor samt frågor om inresa och uppehållstillstånd. Registret ska vara ett hjälpmedel för sådana stater som anges i andra stycket att göra de framställningar som avses i 3 §, för att främja samarbete som avser polisiära och rättsliga frågor. Av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II-förordningen) framgår att registret också ska vara ett hjälpmedel för att göra framställningar som avser vissa frågor om inresa och uppehållstillstånd. Det samarbete som avses i första stycket bedrivs mellan de stater (Schengenstaterna) som har tillträtt eller anslutit sig till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen med dessa stater eller med Europeiska unionens råd, eller som efter beslut av Europeiska unionens råd helt eller delvis tillämpar konventionens bestämmelser. 3 §7 Registret skall innehålla framställningar om Registret ska innehålla framställningar om 1. omhändertagande av en person som efterlysts för överlämnande eller utlämning, 1. omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning, 2. att en person skall nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna (spärrlista), 3. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har anmälts försvunnen, 2. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har anmälts försvunnen, 4. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet, 3. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till hans eller hennes eller någon annans säkerhet, 5. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har förelagts att inställa sig för att höras vid domstolsförhandling i brottmål, eller som skall dömas till påföljd för brott eller som skall inställa sig för verkställighet av frihetsberövande, 4. lämnande av uppgift om uppehållsort för - en person som har förelagts att inställa sig för att höras vid domstolsförhandling i brottmål, - en åtalad person som ska delges handlingar inom ramen för ett brottmålsförfarande, eller - en person som ska inställa sig för verkställighet av frihetsberövande, 6. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder, och 5. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder, och 7. omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång i brottmål. 6. omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång i brottmål. Vad som sägs i första stycket om den som är åtalad ska också gälla den som ska delges ett föreläggande av ordningsbot eller ett strafföreläggande. I SIS II-förordningen finns bestämmelser om att registret även ska innehålla framställningar om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna. 3 a § Kan en person, om vilken uppgifter har registrerats enligt 3 §, förväxlas med en annan person vars identitet har missbrukats, ska registreringen kompletteras med uppgifter om den andra personen. Registrering av uppgifter enligt första stycket får endast ske om den som de kompletterande uppgifterna avser har lämnat sitt samtycke. 4 § I registret får endast förekomma följande personuppgifter: I registret får endast förekomma följande personuppgifter 1. efternamn och tilltalsnamn samt separat registrering av annat namn som personen använder, 1. efternamn, förnamn, tidigare använda namn, namn vid födseln och annat namn som personen använder, 2. särskilda bestående fysiska kännetecken, 2. särskilda bestående fysiska kännetecken, 3. andra förnamns initialbokstav, 3. fotografier och fingeravtryck, 4. födelsedatum och födelseort, 4. födelsedatum och födelseort, 5. kön, 5. kön, 6. medborgarskap, 6. medborgarskap, 7. om personen är beväpnad, 7. om personen är beväpnad eller kan tillgripa våld, 8. om personen kan tillgripa våld, 8. om personen har avvikit från en inrättning där han eller hon med stöd av lag har varit berövad friheten, 9. syftet med framställningen, samt 9. syftet med framställan, 10. begärd åtgärd. 10. begärd åtgärd, Därutöver får det i registret förekomma uppgifter om verkställighetsförbud i Sverige med anledning av framställningar från andra Schengenstater. 11. om en förvunnen person behöver omhändertas eller inte, 12. den myndighet som har lagt in registreringen, 13. en hänvisning till det beslut som har föranlett registreringen, 14. typ av brott som avses i framställan, samt 15. beträffande en person som är efterlyst för att gripas och överlämnas med stöd av en europeisk arresteringsorder, en kopia av arresteringsordern. Därutöver får det i registret, om det behövs, förekomma länkar till andra registreringar i registret, samt uppgifter om verkställighetsförbud i Sverige med anledning av framställningar från andra Schengenstater. En person får bli föremål för registrering endast om uppgifter enligt första stycket 1, 5, 10 och, i förekommande fall, 13, kan registreras om honom eller henne. Övriga uppgifter enligt första stycket ska registreras om de finns tillgängliga. Kompletterande uppgifter enligt 3 a § får endast avse sådana uppgifter om personen som anges i första stycket 1-6 samt uppgifter om nummer och datum avseende personens identitetshandlingar. 5 § Registret skall endast innehålla uppgifter som har behandlats av behöriga myndigheter i Schengenstaterna, i enlighet med respektive stats nationella lagstiftning. Rikspolisstyrelsen får registrera uppgifter i SIS endast om behandling av motsvarande slag av uppgifter är tillåten enligt personuppgiftslagen (1998:204), polisdatalagen (1998:622) eller annan svensk författning. Registret ska endast innehålla uppgifter som har behandlats av behöriga myndigheter i Schengenstaterna, i enlighet med respektive stats nationella lagstiftning. Rikspolisstyrelsen får föra in uppgifter i registret endast om behandling av motsvarande slag av uppgifter är tillåten enligt personuppgiftslagen (1998:204), polisdatalagen (1998:622) eller annan svensk författning. 9 §8 Uppgifter ur registret skall lämnas ut om det begärs av 1. polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket när de utför gränskontroller eller bistår i sådan verksamhet, 2. åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket och Kustbevakningen när de utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott, samt 3. polismyndigheter i deras verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Regeringen får meddela föreskrifter om att myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 § 2 (spärrlista) och att den myndighet som ansvarar för utfärdande av registreringsbevis för fordon skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 § 7. Regeringen får också meddela föreskrifter om att myndigheter får ha direktåtkomst till registret. Uppgifter ur registret ska lämnas ut om det begärs av 1. åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket och Kustbevakningen när de utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott, och 2. polismyndigheter i deras verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I SIS II-förordningen finns särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur registret till myndigheter som ansvarar för identifiering av tredjelandsmedborgare i samband med gränskontroller och andra kontroller. Av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon och 7 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister följer att Vägverket ska ha direktåtkomst till registret. Kompletterande uppgifter enligt 3 a § får endast lämnas ut till en myndighet 1. som har rätt att få ut uppgifter om den registrering enligt 3 § som de kompletterande uppgifterna avser, och 2. som behöver uppgifterna för att undvika en felaktig identifiering. Regeringen får meddela föreskrifter om att myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd ska ha tillgång till uppgifter som avses i 3 § andra stycket. Regeringen får också meddela föreskrifter om att de myndigheter som nämns i första och fjärde stycket får ha direktåtkomst till registret. 10 § En svensk myndighet får inte utnyttja en uppgift ur registret för något annat syfte än det som den registrerande staten har angett vid registreringen. Om den registrerande staten har lämnat sitt samtycke, får dock en svensk myndighet använda uppgiften för något annat ändamål som avses i 3 §. En myndighet får inte överföra eller göra tillgänglig en uppgift som behandlas i registret till ett tredje land eller en internationell organisation. En myndighet får inte heller i övrigt använda en uppgift i registret för något annat syfte än det som den registrerande staten har angett vid registreringen, om inte den staten har lämnat sitt samtycke. Uppgifter som har registrerats om en sådan person som avses i 3 a § får endast användas i syfte att skilja personen från en person som har registrerats med stöd av 3 § eller för att den person vars identitet har missbrukats ska kunna styrka sin identitet. Fotografier och fingeravtryck får endast användas för att fastställa identiteten hos en person som har påträffats i registret efter en sökning på uppgifter som återges med bokstäver, siffror, särskilda tecken eller skiljetecken. 11 § Gallring i registret skall ske av uppgifter som har registrerats av Rikspolisstyrelsen, om de 1. avser en personefterlysning enligt 3 § 6, senast ett år efter registreringen, 2. avser en personefterlysning i annat fall än som avses i 1, senast tre år efter registreringen, 3. avser motorfordon, släpvagnar eller husvagnar, senast tre år efter registreringen, 4. avser utfärdade legitimationshandlingar eller registrerade sedlar, senast fem år efter registreringen, samt 5. är av annat slag än de som sägs i 1-4, senast tio år efter registreringen. Rikspolisstyrelsen får dock beträffande uppgifter enligt första stycket 1 och 2, innan den tid som sägs i första stycket har löpt ut, besluta att efterlysningen skall stå kvar i registret om det är nödvändigt för syftet med registreringen. Uppgifter som Rikspolisstyrelsen har fört in i registret får inte bevaras längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. Sådana uppgifter ska gallras om de 1. avser en personefterlysning enligt 3 § 5, senast ett år efter registreringen, 2. avser en personefterlysning i annat fall än som avses i 1, senast tre år efter registreringen, 3. avser ett föremål som har efterlysts enligt 3 § 5, senast fem år efter registreringen, samt 4. avser ett föremål som har efterlysts enligt 3 § 6, senast tio år efter registreringen. Rikspolisstyrelsen får dock, innan den tid som sägs i första stycket har löpt ut, besluta att en uppgift ska stå kvar i registret om det är nödvändigt för syftet med registreringen. Ett sådant beslut ska framgå av registret. Om uppgifter står kvar med stöd av ett sådant beslut, ska de gallras eller frågan om bevarande prövas på nytt senast vid utgången av de tidsfrister som anges i första stycket. För sådana fall ska vad som där sägs om registreringen gälla beslutet. Uppgifter som har registrerats med stöd av 3 a § ska gallras samtidigt som uppgifterna i den registrering enligt 3 § som de hänför sig till. Uppgifterna ska gallras tidigare om den person som de avser begär det. Tilläggsinformation 12 § Tilläggsinformation är information som inte ska registreras i SIS men som avser registreringar i SIS och som med hjälp av automatiserad behandling utbyts mellan Schengenstaterna för att uppnå syftet med SIS. 13 § Tilläggsinformation får endast användas för det syfte för vilket den överlämnades. 14 § Om tilläggsinformationen utgörs av personuppgifter som Rikspolisstyrelsen har tagit emot från en annan stat, får den bevaras endast under så lång tid som behövs för att uppnå det syfte för vilket den mottogs. Den får aldrig bevaras längre än ett år efter det att de uppgifter i SIS som den avser har gallrats. Överklagande 17 § Rikspolisstyrelsens beslut enligt 15 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Äldre bestämmelser får fortsätta att tillämpas på uppgifter som redan finns i systemet, dock längst tre år efter ikraftträdandet. Om en sådan uppgift ändras efter ikraftträdandet ska dock de nya bestämmelserna tillämpas. 3. Om en person eller ett föremål, om vilken eller vilket uppgifter fanns i registret när denna lag trädde i kraft, påträffas efter lagens ikraftträdande, ska Rikspolisstyrelsen undersöka om registreringen är förenlig med bestämmelserna i denna lag och med bestämmelserna i förordningen (2000:349) om Schengens informationssystem. En sådan undersökning ska göras så snart det kan ske utan att de åtgärder som ska vidtas på grund av registreringen försenas. 2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § och 7 kap. 41 § sekretesslagen (1980:100)1 ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 7 §2 Sekretess gäller i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av annan stat eller mellanfolklig domstol för uppgift som hänför sig till 1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, eller 2. angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens eller den mellanfolkliga domstolens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Motsvarande sekretess gäller hos polismyndighet och åklagarmyndighet samt hos Rikspolisstyrelsen, Tullverket och Kustbevakningen, för uppgift i en angelägenhet som avses i 3 § 1 och 6 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem. Utan hinder av sekretessen enligt detta stycke får uppgift lämnas ut enligt vad som föreskrivs i polisdatalagen (1998:622) och lagen om Schengens informationssystem. Motsvarande sekretess gäller hos polismyndighet och åklagarmyndighet samt hos Rikspolisstyrelsen, Tullverket och Kustbevakningen, för uppgift i en angelägenhet som avses i 3 § 1 och 5 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem. Utan hinder av sekretessen enligt detta stycke får uppgift lämnas ut enligt vad som föreskrivs i polisdatalagen (1998:622) och lagen om Schengens informationssystem. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. 7 kap. 41 §3 Sekretess gäller hos polismyndighet och åklagarmyndighet, samt hos Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket, för uppgift om enskilds personliga förhållanden i en angelägenhet som avser en framställning enligt 3 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem Sekretess gäller hos polismyndighet och åklagarmyndighet, samt hos Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket, för uppgift om enskilds personliga förhållanden i en angelägenhet som avser en framställan i det register som avses i 1 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem 1. om omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning, 2. om att en person skall nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna (spärrlista), 3. om tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet, samt 4. om dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretess gäller hos myndighet som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd för uppgift om enskilds personliga förhållanden i en angelägenhet som avser en sådan framställning som avses i första stycket 2 under samma förutsättningar som anges i första stycket. 2. om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna, 3. om tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till hans eller hennes eller någon annans säkerhet, samt 4. om dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men. Sekretess gäller hos myndighet som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd för uppgift om enskilds personliga förhållanden i en angelägenhet som avser en sådan framställan som avses i första stycket 2 under samma förutsättningar som anges i första stycket. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas ut enligt vad som föreskrivs i polisdatalagen (1998:622) och lagen (2000:344) om Schengens informationssystem. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 3 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 2 §1 En arresteringsorder skall vara skriven på svenska, danska, norska eller engelska eller vara åtföljd av en översättning till något av dessa språk, samt i övrigt till form och innehåll vara sådan som anges i 1 kap. 4 §. En efterlysning som är registrerad i SIS eller i ett annat system för eftersökning av personer och som gäller utlämning eller överlämnande till en medlemsstat i Europeiska unionen, skall jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan översänds. En arresteringsorder ska vara skriven på svenska, danska, norska eller engelska eller vara åtföljd av en översättning till något av dessa språk, samt i övrigt till form och innehåll vara sådan som anges i 1 kap. 4 §. En efterlysning som är registrerad i SIS som gäller utlämning eller överlämnande till en medlemsstat i Europeiska unionen, ska jämställas med en arresteringsorder. Om registreringen i SIS inte innehåller en kopia av arresteringsordern ska efterlysningen jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan översänds. Detsamma gäller en efterlysning som är registrerad i ett annat system för eftersökning av personer och som gäller utlämning eller överlämnande till en medlemsstat i Europeiska unionen. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 4 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 5 § Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som har registrerats på den spärrlista som avses i 3 § 2 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem, om det finns tillräckliga skäl för en återkallelse. Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning om vilken uppgifter har registrerats i det register som avses i 1 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem, om det finns tillräckliga skäl för en återkallelse. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över promemorian Riksdagens ombudsmän, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Norrbottens län, Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Kriminalvården, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Migrationsverket, Datainspektionen, Kustbevakningen, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Tullverket, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Riksarkivet, Vägverket, Sveriges advokatsamfund, Transportstyrelsen, Tull-Kust. Lagrådsremissens lagförslag 2.1 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:344) om Schengens informationssystem dels att nuvarande 12 och 13 §§ ska betecknas 15 och 16 §§, dels att 1-5 och 9-11 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 4 § ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före nuvarande 12 och 13 §§ ska sättas närmast före 15 respektive 16 §§, dels att det i lagen ska införas fem nya paragrafer, 3 a §, 12-14 och 17 §§ samt närmast före 12 och 17 §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Rikspolisstyrelsen skall med hjälp av automatiserad behandling föra ett register som skall vara den svenska nationella enheten i Schengens informationssystem (SIS). Registret skall vara anslutet till den centrala enheten i SIS. Rikspolisstyrelsen är personupp-giftsansvarig för behandlingen av personuppgifterna i registret. Rikspolisstyrelsen ska med hjälp av automatiserad behandling föra ett register som ska vara den svenska nationella enheten i Schengens informationssystem (SIS). Rikspolisstyrelsen ska också behandla tilläggsinformation en-ligt 12 §. Registret ska vara anslutet till den centrala enheten i SIS. Rikspolisstyrelsen är personupp-giftsansvarig för behandlingen av personuppgifter som myndigheten utför enligt denna lag. 2 § Registret skall vara ett hjälpmedel för de stater som sägs i andra stycket att göra de framställningar som avses i 3 §, för att främja samarbete som avser polisiära och rättsliga frågor samt frågor om inresa och uppehållstillstånd. Registret ska vara ett hjälpmedel för sådana stater som anges i andra stycket att göra de framställningar som avses i 3 §, för att främja samarbete som avser polisiära och rättsliga frågor. Av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II-förordningen) framgår att registret också ska vara ett hjälpmedel för att göra framställningar som avser vissa frågor om inresa och uppehållstillstånd. Det samarbete som avses i första stycket bedrivs mellan de stater (Schengenstaterna) som har tillträtt eller anslutit sig till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen med dessa stater eller med Europeiska unionens råd, eller som efter beslut av Europeiska unionens råd helt eller delvis tillämpar konventionens bestämmelser. 3 §13 Registret skall innehålla framställningar om 1. omhändertagande av en person som efterlysts för överlämnande eller utlämning, 2. att en person skall nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna (spärrlista), 3. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har anmälts försvunnen, 4. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet, 5. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har förelagts att inställa sig för att höras vid domstolsförhandling i brottmål, eller som skall dömas till påföljd för brott eller som skall inställa sig för verkställighet av frihetsberövande, 6. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder, och 7. omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång i brottmål. Registret ska innehålla framställningar om 1. omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning, 2. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har anmälts försvunnen, 3. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet, 4. lämnande av uppgift om uppehållsort för - en person som har förelagts att inställa sig för att höras vid domstolsförhandling i brottmål, - en åtalad person som ska delges handlingar inom ramen för ett brottmålsförfarande, eller - en person som ska inställa sig för verkställighet av frihetsberövande påföljd, 5. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder, och 6. omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång i brottmål. Det som anges i första stycket 4 om den som är åtalad ska också gälla den som ska delges ett föreläggande av ordningsbot eller ett strafföreläggande. I SIS II-förordningen finns bestämmelser om att registret även ska innehålla framställningar om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna. 3 a § Kan en person, om vilken uppgifter har registrerats enligt 3 §, förväxlas med en person vars identitet har missbrukats, ska registreringen kompletteras med uppgifter om den andra personen. Registrering av uppgifter enligt första stycket får ske endast om den som de kompletterande uppgifterna avser har lämnat sitt samtycke. Personuppgifter som får föras in i registret Uppgifter som får registreras när det gäller framställningar som rör personer 4 § I registret får endast förekomma följande personuppgifter: 1. efternamn och tilltalsnamn samt separat registrering av annat namn som personen använder, När det gäller framställningar som rör personer får endast följande uppgifter registreras: 1. efternamn, förnamn, tidigare använda namn, namn vid födseln och annat namn som personen använder, 2. särskilda bestående fysiska kännetecken, 3. andra förnamns initialbokstav, 3. fotografier och fingeravtryck, 4. födelsedatum och födelseort, 5. kön, 6. medborgarskap, 7. om personen är beväpnad, 8. om personen kan tillgripa våld, 9. syftet med framställningen, samt 10. begärd åtgärd. Därutöver får det i registret förekomma uppgifter om verkställighetsförbud i Sverige med anledning av framställningar från andra Schengenstater. 7. om personen är beväpnad eller kan tillgripa våld, 8. om personen har avvikit från en inrättning där han eller hon med stöd av lag har varit berövad friheten, 9. syftet med framställningen, 10. begärd åtgärd, 11. om en förvunnen person behöver omhändertas eller inte, 12. den myndighet som har lagt in registreringen, 13. en hänvisning till det beslut som har föranlett registreringen, 14. typ av brott som avses i framställningen, samt 15. övriga uppgifter som ska anges i en europeisk arresteringsorder. Därutöver får det i registret, om det behövs, förekomma länkar till andra registreringar i registret, och uppgifter om verkställighetsförbud i Sverige med anledning av framställningar från andra Schengenstater. En person får bli föremål för registrering endast om uppgifter om efternamn, förnamn, kön, begärd åtgärd och, i förekommande fall, en hänvisning till det beslut som har föranlett registreringen, kan registreras om honom eller henne. Övriga uppgifter enligt första stycket ska registreras om de finns tillgängliga. Kompletterande uppgifter enligt 3 a § får endast avse sådana uppgifter om personen som anges i första stycket 1-6 samt uppgifter om nummer och datum för personens identitetshandlingar. 5 § Registret skall endast innehålla uppgifter som har behandlats av behöriga myndigheter i Schengenstaterna, i enlighet med respektive stats nationella lagstiftning. Rikspolisstyrelsen får registrera uppgifter i SIS endast om behandling av motsvarande slag av uppgifter är tillåten enligt personuppgiftslagen (1998:204), polisdatalagen (1998:622) eller annan svensk författning. Registret ska endast innehålla uppgifter som har behandlats av behöriga myndigheter i Schengenstaterna, i enlighet med respektive stats nationella lagstiftning. Rikspolisstyrelsen får föra in uppgifter i registret endast om behandling av motsvarande slag av uppgifter är tillåten enligt personuppgiftslagen (1998:204), polisdatalagen (1998:622) eller annan svensk författning. 9 §14 Uppgifter ur registret skall lämnas ut om det begärs av 1. polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket när de utför gränskontroller eller bistår i sådan verksamhet, 2. åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket och Kustbevakningen när de utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott, samt 3. polismyndigheter i deras verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Regeringen får meddela föreskrifter om att myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 § 2 (spärrlista) och att den myndighet som ansvarar för utfärdande av registreringsbevis för fordon skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 § 7. Regeringen får också meddela föreskrifter om att myndigheter får ha direktåtkomst till registret. Uppgifter ur registret ska lämnas ut om det begärs av 1. åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket eller Kustbevakningen när de utför undersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott, eller 2. polismyndigheter i deras verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I SIS II-förordningen finns särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur registret till myndigheter som ansvarar för identifiering av tredjelandsmedborgare i samband med gränskontroller och andra kontroller. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon, finns bestämmelser som innebär att en sådan enhet ska ha direktåtkomst till registret. Kompletterande uppgifter enligt 3 a § får endast lämnas ut till en myndighet 1. som har rätt att få ut uppgifter om den registrering enligt 3 § som de kompletterande uppgifterna avser, och 2. som behöver uppgifterna för att undvika en felaktig identifiering. Regeringen meddelar föreskrifter om att myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd ska ha tillgång till uppgifter som avses i 3 § tredje stycket. Regeringen meddelar också föreskrifter om att de myndigheter som nämns i första och fjärde stycket får ha direktåtkomst till registret. 10 § En svensk myndighet får inte utnyttja en uppgift ur registret för något annat syfte än det som den registrerande staten har angett vid registreringen. Om den registrerande staten har lämnat sitt samtycke, får dock en svensk myndighet använda uppgiften för något annat ändamål som avses i 3 §. En myndighet får inte överföra eller göra en uppgift som behandlas i registret tillgänglig för ett tredjeland eller en internationell organisation. En myndighet får inte heller i övrigt använda en uppgift i registret för något annat syfte än det som den registrerande staten har angett vid registreringen, om inte den staten har lämnat sitt samtycke. Uppgifter som har registrerats om en sådan person som avses i 3 a § får endast användas i syfte att skilja personen från en person som har registrerats med stöd av 3 § eller för att den person vars identitet har missbrukats ska kunna styrka sin identitet. Fotografier och fingeravtryck får endast användas för att fastställa identiteten hos en person som har påträffats i registret efter en sökning på uppgifter som återges med bokstäver, siffror, särskilda tecken eller skiljetecken. 11 § Gallring i registret skall ske av uppgifter som har registrerats av Rikspolisstyrelsen, om de 1. avser en personefterlysning enligt 3 § 6, senast ett år efter registreringen, Uppgifter som Rikspolisstyrelsen har fört in i registret får inte bevaras längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. Sådana uppgifter ska gallras om de 1. avser en personefterlysning enligt 3 § 5, senast ett år efter registreringen, 2. avser en personefterlysning i annat fall än som avses i 1, senast tre år efter registreringen, 3. avser motorfordon, släpvagnar eller husvagnar, senast tre år efter registreringen, 4. avser utfärdade legitimationshandlingar eller registrerade sedlar, senast fem år efter registreringen, samt 5. är av annat slag än de som sägs i 1-4, senast tio år efter registreringen. Rikspolisstyrelsen får dock beträffande uppgifter enligt första stycket 1 och 2, innan den tid som sägs i första stycket har löpt ut, besluta att efterlysningen skall stå kvar i registret om det är nödvändigt för syftet med registreringen. 3. avser ett föremål som har efterlysts enligt 3 § 5, senast fem år efter registreringen, samt 4. avser ett föremål som har efterlysts enligt 3 § 6, senast tio år efter registreringen. Rikspolisstyrelsen får dock, innan den tid som anges i första stycket har löpt ut, besluta att en uppgift ska stå kvar i registret om det är nödvändigt för syftet med registreringen. Ett sådant beslut ska framgå av registret. Om uppgifter står kvar med stöd av ett sådant beslut, ska de gallras eller frågan om bevarande prövas på nytt senast vid utgången av de tidsfrister som anges i första stycket. I sådana fall ska tidsfristen anses löpa från dagen för beslutet. Uppgifter som har registrerats med stöd av 3 a § ska gallras samtidigt som uppgifterna i den registrering enligt 3 § som de hänför sig till. Uppgifterna ska gallras tidigare om den person som de avser begär det. Tilläggsinformation 12 § Tilläggsinformation är information som inte ska registreras i SIS men som hänför sig till registreringar i SIS och som med hjälp av automatiserad behandling utbyts mellan Schengenstaterna i samband med att de lägger in en registrering, får en träff, när en åtgärd inte kan vidtas eller när kontroller ska utföras. 13 § Tilläggsinformation får endast användas för det syfte för vilket den överlämnades. 14 § Om tilläggsinformationen utgörs av personuppgifter som Rikspolisstyrelsen har tagit emot från en annan stat, får den bevaras endast under så lång tid som behövs för att uppnå det syfte den mottogs för. Den får aldrig bevaras längre än ett år efter det att de uppgifter i SIS som den avser har gallrats. Överklagande 17 § Rikspolisstyrelsens beslut enligt 15 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Äldre bestämmelser får fortsätta att tillämpas på uppgifter som redan finns i registret, dock längst tre år efter ikraftträdandet. Om en uppgift ändras eller nya uppgifter förs in i registret efter ikraftträdandet ska dock de nya bestämmelserna tillämpas på den framställning som uppgifterna hör till. Detsamma gäller om en person eller ett föremål påträffas, som det fanns uppgifter om i registret när denna lag trädde i kraft. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 2 §15 En arresteringsorder skall vara skriven på svenska, danska, norska eller engelska eller vara åtföljd av en översättning till något av dessa språk, samt i övrigt till form och innehåll vara sådan som anges i 1 kap. 4 §. En efterlysning som är registrerad i SIS eller i ett annat system för eftersökning av personer och som gäller utlämning eller överlämnande till en medlemsstat i Europeiska unionen, skall jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan översänds. En arresteringsorder ska vara skriven på svenska, danska, norska eller engelska eller vara åtföljd av en översättning till något av dessa språk, och i övrigt till form och innehåll vara sådan som anges i 1 kap. 4 §. En efterlysning som är registrerad i SIS, utan att åtföljas av en kopia av arresteringsordern, eller i ett annat system för eftersökning av personer och som gäller utlämning eller överlämnande till en medlemsstat i Europeiska unionen, ska jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan översänds. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2.4 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 5 § Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som har registrerats på den spärrlista som avses i 3 § 2 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem, om det finns tillräckliga skäl för en återkallelse. Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning om vilken uppgifter har registrerats i det register som avses i 1 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem, om det finns tillräckliga skäl för en återkallelse. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2.5 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 18 kap. 17 § och 37 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 kap. 17 § Sekretess gäller för uppgift i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, för uppgift som hänför sig till en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller en angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens eller den mellanfolkliga domstolens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Motsvarande sekretess gäller hos en polismyndighet, en åklagarmyndighet, Rikspolisstyrelsen, Tullverket och Kustbevakningen för uppgift i en angelägenhet som avses i 3 § 1 och 6 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem. Motsvarande sekretess gäller hos en polismyndighet, en åklagarmyndighet, Rikspolisstyrelsen, Tullverket och Kustbevakningen för uppgift i en angelägenhet som avses i 3 § 1 och 5 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. 37 kap. 6 § Sekretess gäller hos en polismyndighet, en åklagarmyndighet, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men och uppgiften förekommer i en angelägenhet som avser en framställning enligt 3 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem om Sekretess gäller hos en polismyndighet, en åklagarmyndighet, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men och uppgiften förekommer i en angelägenhet som avser en framställning i det register som avses i 1 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem om 1. omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning, 2. att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna (spärrlista), 2. att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna, 3. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet, eller 4. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder. Sekretess gäller hos en myndighet som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd för uppgift om en enskilds personliga förhållanden i en angelägenhet som avser en sådan framställning som avses i första stycket 2 under samma förutsättningar som anges i första stycket. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagrådets yttrande LAGRÅDETS YTTRANDE Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2009-12-03 Närvarande: F.d. regeringsrådet Rune Lavin, regeringsrådet Carina Stävberg och justitierådet Ella Nyström. SIS II - en andra generation av Schengens informationssystem Enligt en lagrådsremiss den 26 november 2009 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem, 2. lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, 3. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716), 4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Tobias Bergkvist. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: I remissen lämnas förslag till ändringar i främst lagen om Schengens informationssystem. Ändringarna är föranledda framför allt av ett rådsbeslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II). Förslaget till lag om ändring i lagen om Schengens informationssystem 2 § Av paragrafen framgår att registret ska vara ett hjälpmedel för att göra framställningar som avser bl.a. vissa frågor om inresa och uppehållstillstånd. Förutsättningarna för att föra in uppgifter om sådana framställningar i registret kommer fortsättningsvis att regleras av den i paragrafen angivna EG-förordningen. Av artikel 2 i förordningen framgår att förordningens tillämpningsområde är begränsat till framställningar om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna. I förtydligande syfte föreslås att detta preciseras i bestämmelsen (jfr 3 § tredje stycket). Vidare anser Lagrådet att "sådana stater" i paragrafens första mening bör ersättas av "de stater" och att EG-förordningens fullständiga namn ska återges. Mot denna bakgrund föreslås att paragrafen får följande lydelse: Registret ska vara ett hjälpmedel för de stater som anges i andra stycket att göra framställningar som avses i 3 §, för att främja samarbete som avser polisiära och rättsliga frågor. Av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II), nedan benämnd SIS II-förordningen, framgår att registret också ska vara ett hjälpmedel för att göra framställningar om att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna. 3 § I paragrafens första stycke 4 föreskrivs bl.a. att registret ska innehålla framställningar om lämnande av uppgift om uppehållsort för en åtalad person som ska delges handlingar inom ramen för ett brottmålsförfarande. I ett nytt andra stycke föreskrivs att det som anges i första stycket 4 om den som är åtalad också ska gälla den som ska delges ett föreläggande av ordningsbot eller ett strafföreläggande. Enligt Lagrådets mening saknas det skäl att reglera delgivning av förelägganden i ett särskilt stycke. Från lagteknisk synpunkt förordas i stället att frågan om lämnande av uppgift om uppehållsort för den som söks för att delges ett föreläggande av ordningsbot eller ett strafföreläggande regleras i en ny strecksats i första stycket 4. 3 a § Andra stycket innehåller ett krav på samtycke vid registrering av kompletterande uppgifter. Enligt Lagrådets mening blir stycket tydligare om det ges följande lydelse: Registrering av kompletterande uppgifter enligt första stycket får ske endast om den som uppgifterna avser har lämnat sitt samtycke. 4 § I bestämmelsens första stycke anges vilka uppgifter som får registreras när det gäller framställningar som rör personer. Den rubrik som föregår bestämmelsen har samma innebörd. I ett nytt tredje stycke regleras dock en fråga av annat slag, nämligen att registrering av en framställning i SIS endast får göras om vissa grundläggande uppgifter om personen i fråga kan registreras samt att om det finns fler uppgifter som får registreras så ska dessa registreras. Mot bakgrund av lydelsen av rubriken och det huvudsakliga innehållet i bestämmelsen föreslås att föreskrifterna i tredje stycket tas in i en ny paragraf, som betecknas 4 a §, och föregås av en ny rubrik med förslagsvis lydelsen "Krav för att en framställning ska få registreras". Fjärde stycket kommer därvid att bli tredje stycket i 4 §. 10 § För att göra paragrafen mera lättläst bör den språkliga konstruktionen ges en enhetlig form. Lagrådet föreslår därför att paragrafen ges följande lydelse: En uppgift, som behandlas i registret, får inte överföras till eller göras tillgänglig för ett tredjeland eller en internationell organisation. En uppgift i registret får inte heller i övrigt användas i något annat syfte än det som den registrerande staten har angett vid registreringen, om inte staten har lämnat sitt samtycke. Sådana uppgifter om en person, som har registrerats med stöd av 3 a §, får endast användas i syfte att skilja personen från en person som har registrerats med stöd av 3 § eller för att den person vars identitet har missbrukats ska kunna styrka sin identitet. Fotografier och fingeravtryck får endast användas för att fastställa identiteten hos en person som har påträffats i registret efter en sökning med hjälp av bokstäver, siffror, särskilda tecken eller skiljetecken. 11 § Bestämmelsen gäller gallring av uppgifter i registret. Hänvisningen i första stycket till 3 § 5 och 3 § 6 bör rätteligen vara 3 § första stycket 5 respektive 3 § första stycket 6. Enligt första stycket 1 ska uppgifter som förts in i registret gallras senast ett år efter registreringen om de avser en personefterlysning enligt 3 § (första stycket) 5. I sistnämnda bestämmelse talas inte om efterlysning, utan det anges att registret ska innehålla framställningar om dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder. För att det inte ska uppstå någon tveksamhet om att den nämnda gallringsbestämmelsen avser samtliga uppgifter som registrerats med stöd av 3 § första stycket 5 bör i stället för "personefterlysning" användas uttrycket "framställning som rör en person". Även i övriga punkter i 11 § första stycket bör uttryckssättet anpassas i enlighet med vad nu sagts. Första stycket föreslås därför få följande lydelse: Uppgifter som Rikspolisstyrelsen har fört in i registret får inte bevaras längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. Sådana uppgifter ska gallras om de avser 1. framställning som rör en person enligt 3 § första stycket 5, senast ett år efter registreringen, 2. framställning som rör en person i annat fall än som avses i 1, senast tre år efter registreringen, 3. framställning som rör ett föremål enligt 3 § första stycket 5, senast fem år efter registreringen, samt 4. framställning som rör ett föremål enligt 3 § första stycket 6, senast tio år efter registreringen. I bestämmelsens andra stycke bör första meningen avslutas på följande sätt: "...om det är nödvändigt för att uppnå syftet med registreringen." 12 § Bestämmelsen innehåller en definition av vad som avses med tilläggsinformation. Enligt Lagrådets mening blir definitionen tydligare om den närmare anknyter till formuleringen i artikel 3 i rådsbeslutet. Följande formulering föreslås: Tilläggsinformation är information som inte ska registreras i SIS men som hänför sig till registreringar i SIS och som med hjälp av automatiserad behandling utbyts mellan Schengenstaterna - i samband med att de lägger in en registrering, - efter en träff, - när en åtgärd inte kan vidtas, eller - när kontroller ska utföras. 13 § Bisatsen i meningen bör ges tempusformen perfektum. Paragrafen skulle då kunna ges följande lydelse: Tilläggsinformation får endast användas i det syfte för vilket den har överlämnats. 14 § Bestämmelsen i första meningen bör på samma sätt som regeln i 13 § skrivas i perfektum vid bestämmande av syftets karaktär. Detta skulle ge meningen följande avslutning: ... som behövs för att uppnå det syfte för vilket den har mottagits. Övergångsbestämmelserna Tredje meningen i andra punkten borde förtydligas, särskilt vad gäller uttrycket att en person eller ett föremål påträffas. Lagrådet föreslår därför följande lydelse: De nya bestämmelserna ska också tillämpas om en träff uppstår i registret beträffande en framställning som fanns i registret när denna lag trädde i kraft. Förslaget till lag om ändring i lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder 4 kap. 2 § Ändringen i paragrafens andra stycke avser en efterlysning som är registrerad i SIS utan att åtföljas av en kopia av arresteringsordern. Enligt ordalydelsen i paragrafen ska en sådan efterlysning jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan översänds. I förtydligande syfte bör ordet order läggas till efter ordet sådan så att sista satsen får följande lydelse: ... att en sådan order översänds. Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen 18 kap. 17 § Hänvisningen i andra stycket till lagen (2000:344) om Schengens informationssystem ska rätteligen vara 3 § första stycket 1 och 5. Övrigt lagförslag Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 januari 2010 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden, Bildt, Ask, Husmark Pehrsson, Larsson, Torstensson, Hägglund, Carlsson, Littorin, Malmström, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling, Krantz Föredragande: Beatice Ask Regeringen beslutar proposition SIS II - en andra generation av Schengens informationssystem Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG-regler Lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem 32007D0553, 32006R1986, 32006R1987 Lagen om ändring i utlänningslagen (2005:716) 32006R1987 1 EUT L 381, 28.12.2006, s. 4, Celex 32006R1987. 2 Senaste lydelse 2003:1170. 3 Senaste lydelse 2006:345. 4 EUT L 381, 28.12.2006, s. 1, Celex 32006R1986. 5 Senaste lydelse 2006:348. 6 EUT L 381, 28.12.2006, s. 4, Celex 32006R1987. 7 Senaste lydelse 2003:1170. 8 Senaste lydelse 2006:345. 1 Lagen omtryckt 1992:1474. 2 Senaste lydelse 2003:1161. 3 Senaste lydelse 2003:1161. 1 Senaste lydelse 2006:348. 13 Senaste lydelse 2003:1170. 14 Senaste lydelse 2006:345. 15 Senaste lydelse 2006:348. ?? ?? Prop. 2009/10:86 Prop. 2009/10:86 2 69 1 1 Prop. 2009/10:86 Bilaga 1 Prop. 2009/10:86 Bilaga 1 103 1 Prop. 2009/10:86 Bilaga 2 Prop. 2009/10:86 Bilaga 2 Prop. 2009/10:86 Bilaga 3 Prop. 2009/10:86 Bilaga 3 1 Prop. 2009/ Bilaga 4 Prop. 2009/10:86 Bilaga 4 125 1 Prop. 2009/10:86 Bilaga 5 Prop. 2009/10:86 Bilaga 5 Prop. 2009/ Bilaga 5 145 1 Prop. 2009/10:86 Bilaga 6 Prop. 2009/ Bilaga 6 144 1 Prop. 2009/10:86 Bilaga 7 Prop. 2009/10:86 Bilaga 7 Prop. 2009/10:86 Bilaga 7 1 Prop. 2009/10:86 Bilaga 8 Prop. 2009/10:86 Bilaga 8 Prop. 2009/10:86 Prop. 2009/10:86 146 147 1 Prop. 2009/10:86 2 147 1