Post 3289 av 7191 träffar
Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 232
Regeringens proposition
2009/10:232
Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige
Prop.
2009/10:232
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 juni 2010
Fredrik Reinfeldt
Göran Hägglund
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller ett förslag till strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Strategin utgår från de mänskliga rättigheter som varje barn upp till 18 år ska tillförsäkras enligt internationella överenskommelser, särskilt de åtaganden som följer av konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen). Principerna i strategin uttrycker grundläggande förutsättningar för att stärka barnets rättigheter. Avsikten är att strategin ska vara en utgångspunkt för offentliga aktörer på statlig och kommunal nivå som i sina verksamheter ska säkerställa de rättigheter barn har. Den vänder sig således till riksdag, regering, statliga myndigheter, landsting och kommuner. Rättsväsendet har i detta sammanhang en viktig roll i att säkerställa barnets rättigheter utifrån gällande lagstiftning.
I propositionen lämnar regeringen även en redogörelse av barnrättspolitiken. Regeringens politik för barnets rättigheter syftar till att ta tillvara och stärka barnets rättigheter och intressen i samhället, med utgångspunkt i barnkonventionen. För att tydliggöra detta syfte beslutade regeringen i budgeten för 2009 att rubricera politiken inom detta område som barnrättspolitik, istället för som tidigare barnpolitik. Målet för barnrättspolitiken är att barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande. Målet utgår från de grundläggande principerna i barnkonventionen. I propositionen redogör regeringen för de insatser som har genomförts inom ett antal prioriterade områden.
Utifrån förslaget till strategi presenterar regeringen ett antal initiativ som är av strategisk betydelse för att stärka barnets rättigheter i Sverige. De har också bäring på de områden som regeringen särskilt prioriterar utifrån ett barnrättsperspektiv.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Ärendet och dess beredning 5
3 Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige 5
3.1 1999 års strategi för att förverkliga barnkonventionen i Sverige 5
3.2 Behovet av en ny strategi 6
3.3 Utgångspunkter för en ny strategi 8
3.4 Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige 10
3.4.1 All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen 11
3.4.2 Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang 12
3.4.3 Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem 13
3.4.4 Barn ska få kunskap om sina rättigheter och
vad de innebär i praktiken 14
3.4.5 Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap 14
3.4.6 Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska
ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter 15
3.4.7 Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom
samverkan 16
3.4.8 Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar
som rör barn 16
3.4.9 Beslut och åtgärder som rör barn ska följas
upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv 17
4 Regeringens barnrättspolitik - redovisning av genomförda
insatser 17
4.1 Det strategiska arbetet med att genomföra barnkonventionen 18
4.1.1 Förbättrad uppföljning av barnkonventionens tillämpning 19
4.1.2 Ökad kunskap om barnets rättigheter 22
4.1.3 Insatser för att stärka barnets rättigheter internationellt 25
4.2 Stöd i föräldraskapet 27
4.3 Bekämpa våld mot barn 30
4.4 Främja barns psykiska hälsa 33
5 Regeringens barnrättspolitik - prioriteringar och initiativ 38
5.1 Inledning 38
5.2 Regeringens initiativ för att stärka barnets rättigheter 39
5.2.1 Handslaget - en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting om att stärka barnets rättigheter 39
5.2.2 Uppdrag till Barnombudsmannen att sprida
och kommunicera den nya strategin 40
5.2.3 Tematiska dialoger för ökad samsyn och samordning i barnrättsfrågor utifrån Barnrättskommitténs rekommendationer 40
5.2.4 Ett nytt uppföljningssystem för barnrättspolitiken 41
5.2.5 Insatser för att bekämpa våld mot barn 42
Bilaga 1 Samlad bild av regeringens insatser under mandatperioden
för att bekämpa våld mot barn 45
Bilaga 2 Uppföljning av åtgärderna i den nationella handlingsplanen 2007 mot sexuell exploatering av barn 85
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 23 juni 2010 90
1
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige (avsnitt 3.4).
2 Ärendet och dess beredning
I denna proposition föreslår regeringen en strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige som ska ersätta den av riksdagen godkända strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige (prop. 1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171) som gällt sedan 1999.
Propositionen är indelad i två delar. I kapitel 3 redogör regeringen för förslaget till strategi. Denna del har underhand beretts med Barnombudsmannen. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har blivit informerade om strategin. I kapitel 4 redogör regeringen för genomförda insatser inom de prioriterade områden som presenterades i regeringens skrivelse Barnpolitiken - en politik för barnets rättigheter (skr. 2007/08:111). I kapitel 5 presenterar regeringen sina prioriteringar och initiativ inom barnrättspolitiken.
I bilaga 1 redovisar regeringen en samlad bild av genomförda och pågående insatser för att bekämpa våld mot barn i olika sammanhang.
I bilaga 2 redovisar regeringen en uppföljning av åtgärderna i den nationella handlingsplanen 2007 mot sexuell exploatering av barn.
3 Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige
3.1 1999 års strategi för att förverkliga barnkonventionen i Sverige
Riksdagen godkände i mars 1999 en Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige (prop. 1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171). Bakgrunden var de överväganden och förslag som den parlamentariskt sammansatta Barnkommittén lämnade i sitt slutbetänkande Barnets bästa i främsta rummet (SOU 1997:116). Kommittén föreslog att en nationell strategi skulle tas fram och bl.a. utbildningsinsatser och utveckling av statistik om barn bedömdes som viktiga komponenter. Barnkonventionen hade ratificerats av riksdagen sju år tidigare och utgångspunkten för Barnkommitténs förslag var regeringens ansvar att leva upp till de åtaganden som ratificeringen av konventionen innebar.
Riksdagen beslutade, i enlighet med den dåvarande regeringens förslag, att följande strategi skulle användas för att förverkliga barnkonventionen i Sverige:
* Barnkonventionen ska vara ett aktivt instrument och genomsyra allt beslutsfattande inom Regeringskansliet som berör barn.
* Statligt anställda vars arbete har konsekvenser för barn och ungdomar ska erbjudas fortbildning för att kunna stärka sin barnkompetens och sina kunskaper om barnkonventionen.
* Barnkonsekvensanalyser ska göras vid statliga beslut som berör barn.
* Barnombudsmannens verksamhet och organisation ska ses över i syfte att stärka dess roll vid genomförandet av barnkonventionen i Sverige.
* Barnperspektivet ska i lämplig omfattning finnas med i utredningsdirektiv.
* Barnstatistiken ska utvecklas.
* Barns och ungdomars inflytande och delaktighet i samhälls- och trafikplanering ska utvecklas.
* Barnkonventionen bör på olika sätt tas upp i utbildningar för de yrkesgrupper som ska arbeta med barn.
* Kommuner och landsting bör på samma sätt erbjuda sin personal fortbildning.
* Kommuner och landsting bör inrätta system för att kunna följa hur barnets bästa förverkligas i det kommunala arbetet.
1999 års strategi riktar sig till riksdag, regering, statliga myndigheter, landsting och kommuner. Den består både av åtgärder och målsättningar, som dels är formulerade som krav riktade till den statliga nivån, dels som rekommendationer riktade till den kommunala nivån. I anslutning till strategin föreslogs i propositionen flera åtgärder, baserade på de överväganden och förslag som Barnkommittén lämnat i sitt betänkande.
När strategin godkändes av riksdagen 1999 blev den ett viktigt medel för att förmedla barnkonventionens innebörd. Riksdagens beslut tydliggjorde att ratificeringen av barnkonventionen ställer krav inte bara på regeringens arbete utan också på olika verksamheter på statlig och kommunal nivå där barn är berörda. Genom strategin betonas att efterlevnaden av barnkonventionen inte enbart handlar om att lagstiftningen ska överensstämma med konventionen utan också om att tillämpningen av lagstiftningen ska vara i överensstämmelse med konventionen. Det i sin tur kräver att det finns kunskap om hur barnets rättigheter ska omsättas i olika verksamheter.
Regeringen har utifrån 1999 års strategi genomfört åtgärder för att öka kunskapen om barnets rättigheter och stödja kommuner, landsting och myndigheter i att tillämpa barnkonventionen i sina verksamheter. Barnombudsmannen har haft en strategiskt viktig roll och ett särskilt ansvar att förmedla strategins innehåll och att utifrån denna både stödja och driva på myndigheters, kommuners och landstings arbete. Det har skett bl.a. genom särskilda informationsinsatser, kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan olika aktörer samt genom metodstöd och spridning av goda exempel. Barnombudsmannen har också regelbundet följt upp hur strategin tolkas och används på statlig och kommunal nivå.
3.2 Behovet av en ny strategi
Strategin har nu funnits i elva år och under denna period har fokus i stor utsträckning legat på att sprida kunskap om barnets rättigheter och hur barnkonventionen kan tillämpas i berörda verksamheter på statlig och kommunal nivå. Strategin har fyllt en viktig funktion i att lyfta fram strategiskt betydelsefulla områden i arbetet med barnets rättigheter. Det handlar bl.a. om att sprida kunskap om barnets rättigheter bland berörda yrkesgrupper på statlig och kommunal nivå och att utveckla metoder och arbetssätt som utgår från ett barnperspektiv.
Riksrevisionen granskade 2004 huruvida den tidigare regeringen och myndigheterna följt strategin (RiR 2004:30). Även regeringens information till riksdagen omfattades av granskningen. Riksrevisionen konstaterade att regeringen, myndigheterna och kommunerna inom granskade områden inte helt följt kraven och infriat målen i strategin och att det fanns vissa brister i regeringens information till riksdagen.
Av granskningen framgår att den tidigare regeringens skrivelser till riksdagen främst omfattat regeringens egna åtgärder samt allmänna redogörelser över politiska förändringar med otydlig koppling till strategin och barnkonventionen. Detta har enligt Riksrevisionen påverkat riksdagens möjligheter att följa och bedöma arbetet med att genomföra strategin. Med anledning av Riksrevisionens granskning lämnade Riksrevisionens styrelse en framställan till riksdagen (framst. 2004/05:RRS19). Riksdagen har utifrån denna framställan lämnat ett tillkännagivande. Enligt detta ska regeringen återkomma till riksdagen med förslag till mer precisa mål knutna till strategin för förverkligande av barnkonventionen och förbättra sin redovisning av utfallet i förhållande till strategin (bet. 2005/06:SoU5, rskr. 2005/06:137).
Även Statskontoret har i sin rapport om barnpolitikens myndighetsstruktur och styrning (Statskontoret 2007:15) pekat på problem förknippade med strategin. Både Statskontoret och Riksrevisionen har låtit representanter för kommuner, landsting och myndigheter ge sin syn på strategin. Uppföljningarna visar bl.a. att kravet i strategin på barnkonsekvensanalyser har upplevts som otydligt och svårt att omsätta i praktiken i olika verksamheter. Oklarheter kring hur strategins moment ska tolkas och konkretiseras i verksamheter på statlig och kommunal nivå bekräftas också i de enkätundersökningar som Barnombudsmannen regelbundet har genomfört. Barnombudsmannen har också uppmärksammat regeringen på att strategin behöver förtydligas.
Sedan strategin antogs har kunskapen om barnkonventionen och barnets rättigheter utvecklats i samhället. Detta avspeglas också i politiken inom området. Barnombudsmannens mandat förstärktes genom lagändringar som trädde i kraft 2002. I 2003 års budgetproposition fastställdes det nuvarande målet som anger att barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till trygghet och utveckling samt delaktighet och inflytande. Politikområdet omfattar huvudsakligen insatser för att förverkliga barnkonventionen i Sverige.
År 2004 presenterade den förra regeringen en skrivelse till riksdagen med en vidareutvecklad strategi, Utveckling av den nationella strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter (skr. 2003/04:47). Skrivelsen innehöll utvecklingsområden med utgångspunkt i den gällande strategin, bl.a. förbättrad uppföljning av barns levnadsvillkor.
Regeringen har i sin skrivelse från 2008, Barnpolitik - en politik för barnets rättigheter (skr. 2007/08:111), tydliggjort politiken för barnets rättigheter där områden som anses viktiga för att stärka barnets rättigheter och intressen ska prioriteras. Sedan 2009 benämns området barnrättspolitik för att signalera detta, istället för som tidigare barnpolitik.
Utifrån strategin och den vidareutvecklade strategin har regeringen genomfört åtgärder som regelbundet har följts upp och redovisats till riksdagen i skrivelser och i budgetpropositionen.
Regeringen anser att ännu en vidareutveckling av strategin i form av en skrivelse till riksdagen kan skapa oklarheter kring vilken status den ursprungliga respektive den vidareutvecklade strategin har. Det löser inte heller de problem som finns förknippade med den ursprungliga strategins upplägg och innehåll och som har lyfts fram i granskningar och rapporter.
En av bristerna i strategin, som bl.a. tas upp i riksdagens tillkännagivande, är att den saknar tydliga mål. Regeringen ställer sig dock tveksam till om formulering av mål kopplade till den nuvarande strategin underlättar förståelsen av denna. Det är inte heller oproblematiskt att efter så pass lång tid formulera mål utan att uppdatera och förtydliga strategins innehåll och upplägg i sin helhet.
Det samhälle barn lever i förändras och barns levnadsvillkor utvecklas ständigt liksom kunskapen om hur barnets rättigheter och intressen ska förverkligas. Det ger avtryck i såväl verksamheter som i lagstiftning. Att förverkliga barnets rättigheter är en pågående process där det är viktigt att alla berörda aktörer på statlig och kommunal nivå utgår från gemensamma principer. Det finns därför enligt regeringen ett fortsatt behov av en strategi med syfte att stärka barnets rättigheter i Sverige. Regeringen presenterar i nästa avsnitt utgångspunkterna för en sådan strategi.
3.3 Utgångspunkter för en ny strategi
Förslaget till strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige utgår från konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen) med dess två tilläggsprotokoll; det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter och det fakultativa protokollet om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. Genom ratificering av dessa traktat har Sverige som stat blivit bunden att respektera barnets rättigheter. Regeringen är ytterst ansvarig men även riksdagen, kommuner, landsting och statliga myndigheter har fullt ansvar för att inom sina befogenheter främja och skydda barnets rättigheter enligt de internationella åtaganden som finns. Regeringen har föreslagit att en bestämmelse om att det allmänna ska verka för att barns rätt tas tillvara förs in i 1 kap. 2 § regeringsformen (prop. 2009/10:80).
Barnkonventionen är den internationellt folkrättsligt bindande överenskommelse som ger alla barn upp till 18 år särskilda rättigheter. Konventionen har därmed en särställning i förverkligandet av barnets rättigheter. Barnkonventionen utgår från de principer som fastställts i FN:s stadga och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och innehåller medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. De olika rättigheterna är lika viktiga och ska ses som en helhet.
FN:s kommitté för barnets rättigheter (Barnrättskommittén) ska granska de framsteg som har gjorts av staterna i fråga om förverkligandet av skyldigheter enligt konventionen. Barnrättskommittén är ett oberoende expertorgan inom FN. Kommittén antar så kallade General Comments som stöd för staterna i deras arbete med att leva upp till skyldigheterna enligt konventionen. Vidare lämnar kommittén landsspecifika rekommendationer utifrån bl.a. den rapport som varje konventionsstat ska lämna vart femte år om de framsteg som har gjorts för att förverkliga de rättigheter som anges i konventionen.
Barnets rättigheter uttrycks också i andra traktat, bl.a. Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt i Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Lissabonfördraget som trädde i kraft den 1 december 2009 behandlar även barnets rättigheter. I artikel 3 i EU-fördraget anges att ett av unionens mål är att främja skyddet av barnets rättigheter. Genom Lissabonfördraget har Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna blivit rättsligt bindande. Av artikel 24 framgår att barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd. De ska fritt kunna uttrycka sina åsikter och dessa ska beaktas i frågor som rör barnen i förhållande till deras ålder och mognad. Vidare ska vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, barnets bästa komma i främsta rummet. Det slås också fast att varje barn har rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.
Dessa och andra internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter för barn är utgångspunkt i arbetet med barnets rättigheter. De är också utgångspunkt för regeringens förslag till strategi, som således inte anger några nya rättigheter eller skyldigheter.
De internationella överenskommelserna reglerar förhållandet mellan statsmakten och enskilda människor och utgör en begränsning av statens makt över individen samtidigt som de slår fast vissa skyldigheter för staten gentemot individen. Artikel 4 i barnkonventionen förpliktigar staten att vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen.
3.4 Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige
Regeringens förslag: För att stärka barnets rättigheter i Sverige ska följande strategi gälla
* All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen.
* Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang.
* Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem.
* Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad de innebär i praktiken.
* Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap.
* Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter.
* Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan.
* Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn.
* Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv.
Regeringens förslag till strategi syftar till att stärka barnets rättigheter i Sverige och föreslås ersätta den av riksdagen godkända strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige som gällt sedan 1999.
Förslaget till strategi består av ett antal principer. Dessa uttrycker grundläggande förutsättningar för att stärka barnets rättigheter i Sverige.
Strategin utgår från de mänskliga rättigheter som varje barn upp till 18 år ska tillförsäkras enligt internationella överenskommelser, särskilt de åtaganden som följer av konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen.) Rättigheterna ska tillförsäkras alla barn oavsett bl.a. ålder, kön och funktionsnedsättning (barnkonventionen artikel 2).
Avsikten är att strategin ska vara en utgångspunkt för offentliga aktörer på statlig och kommunal nivå som i sina verksamheter ska säkerställa barnets rättigheter. Den vänder sig således till riksdag, regering, statliga myndigheter, landsting och kommuner. Rättsväsendet har i detta sammanhang en viktig roll i att säkerställa barnets rättigheter utifrån gällande lagstiftning.
Strategin syftar till att stärka barnets rättigheter inom alla berörda områden och verksamheter på statlig och kommunal nivå. De åtgärder som genomförs utifrån strategin kommer att se olika ut för olika aktörer och förändras i takt med samhällsutvecklingen, omvärldsförändringar och kunskapen om barns levnadsvillkor. Det är också i berörda verksamheter som uppföljningar och omprövningar vid behov sker av de prioriteringar, beslut och åtgärder som genomförs.
De insatser som regeringen initierar och genomför inom barnrättspolitiken kommer att utgå från strategin och följas upp och redovisas till riksdagen. Strategin kommer också att ses över och följas upp med jämna mellanrum för att säkerställa att den är effektiv och användbar för att stärka barnets rättigheter i Sverige.
Barnkonventionen uttrycker ett förhållningssätt till barn som sätter barnet i fokus vid beslut eller åtgärder som kan beröra ett enskilt barn eller en grupp barn. Detta barnperspektiv innebär att inför ett beslut eller en åtgärd ska ansvarig beslutsfattare överväga om det berör barnet eller barnen och i så fall på vilket sätt. Att anamma ett barnperspektiv handlar både om attityder, kunskap och arbetssätt. Det speglar synen på barn som fullvärdiga medborgare och kompetenta individer som ska bemötas med respekt i alla sammanhang. Om åtgärden eller beslutet bedöms få konsekvenser för barnet eller barnen ska hänsyn tas till de mänskliga rättigheter som barn har enligt bl.a. barnkonventionen. Att på så sätt säkerställa barnets rättigheter i åtgärder eller vid beslut som rör barn innebär att ha ett barnrättsperspektiv.
Det krävs tydlig styrning på alla nivåer i samhället för att säkerställa att barnets rättigheter genomsyrar arbets- och beslutsprocesser. Det innebär att lagar och andra författningar och deras tillämpning måste vara i samklang med barnkonventionen och att kunskap om barnets rättigheter sprids till barn, föräldrar och relevanta yrkesgrupper. Vidare måste kunskap om barns levnadsvillkor ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. Beslut och åtgärder som har konsekvenser för barn måste också följas upp ur ett barnrättsperspektiv. För att stärka barnets rättigheter krävs också samverkan mellan de olika aktörerna.
3.4.1 All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen
Enligt barnkonventionen ska staten vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen (artikel 4).
Barnrättskommittén, som har till uppgift att granska staternas genomförande av konventionen, har både i sina s.k. General Comments och i sina periodiska rekommendationer till bl.a. Sverige påpekat vikten av att relevanta lagar stämmer överens med barnkonventionen (General Comments No. 5, 2003).
Lagstiftningen är statens främsta instrument för att garantera att barnets rättigheter tillgodoses i verksamheter, beslut och åtgärder som rör det enskilda barnet och barn som kollektiv. All lagstiftning som rör barn ska därför utformas i överensstämmelse med normerna i barnkonventionen och andra internationella traktat som reglerar barnets rättigheter. Det finns inget hinder för att den svenska lagstiftningen går längre än de internationella åtagandena när det gäller barnets rättigheter (artikel 41).
Det är viktigt att hela lagstiftningskedjan, från utredningsdirektiv till beslut i riksdagen, präglas både av ett barnperspektiv och ett barnrättsperspektiv. Även remissförfarandet är en viktig del av lagstiftningsarbetet och involverar såväl offentliga aktörer som det civila samhället. Remissinstanserna har på så sätt ett ansvar att utifrån sina verksamhetsområden beakta barnets rättigheter i sina yttranden över olika lagförslag. Barnombudsmannen har en särskild roll i att uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med barnkonventionen och till regeringen föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder som behövs.
Lagstiftningen ska främja och skydda barnets rättigheter på ett effektivt sätt. Barnkonventionens grundläggande principer bör iakttas i utformandet av all relevant lagstiftning, föreskrifter och allmänna råd, oavsett sakområde. Dessa grundläggande principer är förbudet mot diskriminering av barn, kravet på att vid alla beslut som rör barn ta särskild hänsyn till barnets bästa, barnets rätt till liv och utveckling samt barnets rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som berör honom eller henne (artiklarna 2, 3, 6, 12). Centralt för lagstiftningsarbetet är dessutom statens skyldighet att respektera och främja föräldrarnas och andra vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter (bl.a. artiklarna 3, 5, 9, 14, 18).
Myndigheter, kommuner och landsting ska tolka och tillämpa lagar och förordningar så att åtagandena enligt barnkonventionen och andra internationella överenskommelser som rör barnets rättigheter respekteras i praktiken, i beslut och åtgärder.
3.4.2 Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang
Barnkonventionen och andra internationella instrument för mänskliga rättigheter tillerkänner barnet rätt till trygghet och skydd, mänsklig värdighet och fysisk integritet. I enlighet med barnkonventionen ska barnet skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, men även skyddas mot utnyttjande, vanvård eller försumlig behandling. Barnrättskommittén har lyft fram staternas skyldighet att säkerställa att barn skyddas mot alla former av våld (General Comments No. 8, 2006).
Våld mot barn kan förekomma i barnets relationer med närstående, med övriga vuxna och med andra barn. Det drabbar barn i alla åldrar, från spädbarn till ungdomar. Det kan ske i olika sammanhang såsom i hemmet, i skolan, på fritiden och genom olika sociala medier.
Våld mot barn ska förebyggas och bekämpas med alla till buds stående medel. Flera olika aktörer såsom skolan, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och polisen har ett ansvar att ge barn det skydd de har rätt till. För att effektivt bekämpa alla former av våld krävs också samverkan mellan ansvariga aktörer med utgångspunkt i barnets bästa.
Det är viktigt att tidigt upptäcka och erbjuda stöd till både barnet och familjen. Det är också viktigt att barn som utsätts för våld i olika sammanhang kan få det stöd, den rehabilitering och det skydd som de behöver. Även förövarna behöver stödinsatser. Det gäller både när det handlar om barn som begår övergrepp mot eller utsätter andra barn för våld och vuxna förövare.
3.4.3 Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem
Enligt barnkonventionens artikel 12 ska staten tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad. Detta är en av de grundläggande principerna i barnkonventionen och ska därför finnas med i tolkningen av de övriga artiklarna. Barnrättskommittén har också lyft fram vikten av att stärka barnets möjligheter att uttrycka sina åsikter (General Comments No. 12, 2009).
Artikel 12 anger också att barnet ska beredas möjlighet att höras i olika typer av domstolsärenden som rör barnet, direkt, genom företrädare eller genom lämpligt organ. Även i andra administrativa förfaranden ska barnet beredas möjlighet att höras. Det kan handla om sådana beslut som rör barnets utbildning, hälso- och sjukvård för barnet och åtgärder inom socialtjänsten som rör barnet. Av detta följer att all relevant lagstiftning ska vara utformad på ett sådant sätt att barnets rätt att uttrycka sina åsikter tillgodoses.
För att ge barnet förutsättningar att uttrycka sina åsikter krävs det att ansvariga aktörer har kunskap om hur denna rättighet ska förverkligas i den egna verksamheten. Det innebär att det måste finnas kunskap om och utarbetade arbetssätt för hur barnets åsikter på bästa sätt kan inhämtas, utifrån barnets ålder och mognad. Det är viktigt att miljön känns trygg för barnet och att metoder och arbetssätt är väl anpassade till barnets förutsättningar. Det innebär att barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få möjlighet att höras inte begränsas till tal utan kan inhämtas genom olika uttrycksmedel (artikel 13). I alla beslut som rör barn bör det framgå hur barnets åsikter har inhämtats och beaktats.
Artikel 12 innehåller inga specifika åldersgränser. Begreppet mognad är inte heller definierat. Det innebär att man i varje enskilt ärende måste bedöma barnets förmåga att förstå det som han eller hon ska uttrycka sin åsikt om och anpassa situationen och informationen utifrån det.
Barnkonventionens artikel 12 kräver inte bara att barnet fritt ska få uttrycka sina åsikter och ha möjlighet att höras i domstolsförfaranden, direkt, genom företrädare eller genom lämpligt organ, och i andra administrativa förfaranden. Åsikterna ska dessutom tillmätas betydelse. Det innebär att man när barnets åsikter har inhämtats, ska göra en bedömning där barnets åsikter tillmäts betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Man bör i såväl inhämtandet av barnets åsikter som i bedömningen av hur de ska användas ta hänsyn till barnets situation, ett barn kan till exempel hamna i en svår lojalitetskonflikt.
3.4.4 Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad de innebär i praktiken
Enligt barnkonventionen åtar sig konventionsstaterna att genom lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland såväl barn som vuxna (artikel 42). Barnrättskommittén har framhållit vikten av att barn får kunskap om sina rättigheter (General Comments No. 1, 2001). Barnet har också enligt barnkonventionen rätt till tillgång till information, särskilt sådan som rör barnets välfärd och fysiska och psykiska hälsa (artikel 17).
För att barnets rättigheter ska kunna tillgodoses behöver barn ha kunskap om sina rättigheter och vad de innebär i praktiken. Det förutsätter bl.a. att information om barnets rättigheter ska finnas och vara anpassad till barns olika behov och förutsättningar. Lärare och personal inom förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen spelar en särskilt viktig roll i att ge barnet kunskap om sina rättigheter.
Barnets rättigheter ska tillgodoses, som medborgare, patient, konsument eller elev. Det ställer krav på att myndigheter, landsting och kommuner inom sina verksamhetsområden förmedlar och tillhandahåller anpassad information till barn om deras rättigheter och hur rättigheterna kan tillgodoses. Det gäller såväl i enskilda ärenden som i frågor där barn som kollektiv är berörda.
3.4.5 Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap
I föräldrarnas ansvar ingår att ge barnet ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i konventionen. Staten ska enligt konventionen ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och utveckling (artiklarna 5, 18). Alla offentliga aktörer har ett ansvar och en skyldighet att gripa in när föräldrarna inte klarar av sin föräldraroll och när barnets rättigheter inte tillgodoses inom familjen (artikel 19).
Föräldrarna är de som står närmast barnet och som ska se till barnets behov och bevaka sitt barns rättigheter, i förhållande till exempelvis förskolan, skolan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Det är därför viktigt att föräldrar får kunskap om de rättigheter barn har och vad dessa rättigheter innebär genom de verksamheter på framförallt kommunal nivå som kommer i kontakt med föräldrar. Även Barnrättskommittén har uppmärksammat detta (General Comments No. 7, 2005).
Det är särskilt viktigt att nå blivande och nyblivna föräldrar. Mödra- och barnhälsovården har ett särskilt ansvar för att förmedla kunskap om barns behov och utveckling i relation till de rättigheter barn har. Socialtjänsten har också ett ansvar genom det stöd som ges till barn och föräldrar i utsatta situationer.
3.4.6 Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter
En central princip i barnkonventionen är att barnets bästa särskilt ska uppmärksammas vid alla åtgärder som rör barn (artikel 3). Det innebär att hänsyn ska tas till alla samlade rättigheter som barnet har enligt konventionen och till de behov och intressen som det enskilda barnet har. Inför ett beslut eller en åtgärd ska därför ansvarig beslutsfattare överväga om beslutet eller åtgärden berör barnet eller barnen och i så fall på vilket sätt, dvs. ha ett barnperspektiv. Om åtgärden eller beslutet bedöms få konsekvenser för barnet eller barnen ska hänsyn tas till de mänskliga rättigheter som barn har enligt bl.a. barnkonventionen. Att på så sätt säkerställa barnets rättigheter i åtgärder eller vid beslut som rör barn innebär att ha ett barnrättsperspektiv.
Kunskapen om barnets rättigheter och vad dessa rättigheter innebär i praktiken är därför en grundförutsättning för att i det dagliga arbetet leva upp till åtagandena enligt konventionen. Således behöver de beslutsfattare och de yrkesgrupper vars arbete rör barn ha en gedigen kunskap om vilka rättigheter barn har, om hur rättigheterna kommer till uttryck i svensk lagstiftning och om hur dessa på bästa sätt kan omsättas i deras respektive verksamheter. Barnrättskommittén har påpekat vikten av utbildning om barnets rättigheter till berörda yrkesgrupper (General Comments No. 5, 2003).
Det är viktigt att det i yrkesutbildningar för dem som ska arbeta med eller för barn ingår utbildning om barns utveckling, behov, förutsättningar och rättigheter.
Arbetsgivare på statlig och kommunal nivå ansvarar för att berörda yrkesgrupper erbjuds en fortlöpande och lämplig kompetensutveckling. Dessa yrkesgrupper har också ett ansvar att utveckla och behålla kunskapen om barnets rättigheter och dess omsättning i praktiken. Arbetsmetoder som på ett systematiskt och långsiktigt sätt kan stärka barnets rättigheter i beslut och åtgärder som rör barn är en viktig del i detta.
Det är angeläget att de erfarenheter och kunskaper som finns av att arbeta med barnets rättigheter och barnkonventionens tillämpning i olika verksamheter sprids och att det sker en dialog och samverkan i dessa frågor mellan aktörer på statlig och kommunal nivå. Dialog mellan berörda aktörer kan också bidra till att minska de existerande skillnaderna mellan kommuner och mellan landsting i genomförandet av konventionen.
De offentliga aktörerna bör dessutom verka för ett erfarenhetsutbyte och en dialog med relevanta frivilligorganisationer och med barn och unga.
Kunskaps- och erfarenhetsutbyte om barnets rättigheter innefattar också en internationell dimension. Barnets mänskliga rättigheter är i fokus inom många internationella organ och utvecklas ständigt. Sveriges aktiva medverkan är en viktig del i att åstadkomma en förbättrad praktisk tillämpning av de rättigheter barn har.
3.4.7 Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan
Barnkonventionen förmedlar en helhetssyn på barnet. De olika artiklarna hänger samman och förutsätter varandra. Ansvaret för verksamheter som rör barn delas mellan stat och kommun och mellan centrala, regionala och lokala myndigheter.
Därför är det viktigt med samverkan för att möjliggöra en helhetssyn på barnet (General Comments No. 5, 2003 och General Comments No. 7, 2005). Detta ska ske med utgångspunkt i barnets rättigheter, behov och intressen. Det kan till exempel handla om samverkan kring utsatta barn eller barn med särskilda behov.
Kommuner och landsting har ansvaret för de flesta av verksamheterna som rör barns levnadsvillkor och säkerställandet av deras rättigheter. Därför är det mycket angeläget att samverka på kommunal nivå och att utbyta erfarenheter inom den egna verksamheten men även med andra berörda aktörer med utgångspunkt i barnets rättigheter.
De statliga myndigheter som arbetar med frågor och verksamheter som rör barn har i sin tur ett ansvar att skapa förutsättningar för samverkan och samordning med utgångspunkt i barnets rättigheter inom den egna myndigheten, i förhållande till andra myndigheter och i relation till den samverkan och styrning som sker gentemot kommuner och landsting.
3.4.8 Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn
För att kunna vidta lämpliga åtgärder och göra prioriteringar som rör barn är det nödvändigt att ha god kunskap om barns levnadsvillkor på lokal, regional och nationell nivå. Barnrättskommittén rekommenderar staterna att göra kontinuerliga kartläggningar och datainsamlingar (General Comments No. 5, 2003).
Barns behov och förutsättningar är föränderliga över tid varför det är viktigt att ha aktuell kunskap om barns levnadsvillkor. Denna inhämtas genom såväl kvalitativa och kvantitativa kartläggningar som studier och forskning. Det kan exempelvis röra sig om kunskap om ekonomin för olika barnfamiljer, situationen för utsatta barn, barns fysiska och psykiska hälsa, barns tillgång till kultur och möjlighet till eget skapande och barns skolresultat. Barns egna åsikter är en viktig kunskapskälla då utredningar, kartläggningar och andra studier genomförs som rör barn. Därigenom blir barn också delaktiga i de prioriteringar som görs.
För att säkerställa att barn inte diskrimineras enligt artikel 2 i barnkonventionen är det viktigt att den kunskap om barns levnadsvillkor som samlas in möjliggör jämförelser utifrån olika bakgrundsfaktorer, men även jämförelser mellan lokal, regional, nationell och internationell nivå.
Det finns också ett behov av att ge en helhetsbild av och följa hur insatser på olika områden tillsammans påverkar utvecklingen av barns levnadsvillkor. Samverkan för och samordning av insamling av data är centralt för att utbyta erfarenheter och möjliggöra jämförelser. Det är också en grund för åtgärder och utformning av verksamheter som vänder sig till barn.
3.4.9 Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv
Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn (artikel 3) och alla rättigheterna i konventionen ska respekteras på alla nivåer i samhället. Detta kräver kontinuerliga analyser av konsekvenserna av beslut, så kallade barnkonsekvensanalyser, och utvärderingar av vilka faktiska konsekvenser beslut och åtgärder har fått för barn. Det gäller både beslut och åtgärder som rör det enskilda barnet och generella beslut och åtgärder som rör barn. Genom uppföljningar och utvärderingar kan man dessutom identifiera behovet av nya lagbestämmelser och andra insatser för att stärka barnets rättigheter.
Uppföljningar och utvärderingar av beslut och åtgärder som rör barn ska alltid göras utifrån ett barnrättsperspektiv, dvs. grundas på normerna och principerna etablerade av bl.a. barnkonventionen. Det förutsätter en tydlig och aktiv styrning på alla nivåer. Beslutsfattare och tjänstemän vars arbete rör barn behöver systematiskt skaffa sig kunskap om hur barnets rättigheter tillgodoses inom deras respektive områden. Detta gäller särskilt i beslut och åtgärder på kommunal nivå som rör det enskilda barnet.
Myndigheter som utövar tillsyn inom områden som berör barn bidrar till en systematisk uppföljning av barnets rättigheter och intressen. Dessa aktörer är centrala för att barnets rättigheter ska kunna tillgodoses. De kan utifrån sina granskningar visa på brister inom de berörda verksamheterna som behöver åtgärdas för att förbättra barns levnadsvillkor och tillämpningen av barnets rättigheter. Det ingår också i Barnombudsmannens uppdrag att systematiskt följa upp och utvärdera tillämpningen av barnkonventionen i verksamheter som rör barn.
Det är viktigt att barn själva får uttrycka sina åsikter i samband med uppföljningar och utvärderingar av beslut och åtgärder som rör dem, t.ex. när det gäller det stöd eller den vård de får.
4 Regeringens barnrättspolitik - redovisning av genomförda insatser
Regeringens politik för barnets rättigheter syftar till att ta tillvara och stärka barnets rättigheter och intressen i samhället, med utgångspunkt i barnkonventionen. För att tydliggöra detta syfte beslutade regeringen i budgeten för 2009 att rubricera politiken inom detta område som barnrättspolitik, istället för som tidigare barnpolitik.
Målet för barnrättspolitiken är att barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande. Målet utgår från de grundläggande principerna i barnkonventionen som omfattar varje flicka och pojke upp till 18 år.
Att ta tillvara och stärka barnets rättigheter och intressen utifrån barnkonventionen förutsätter att regeringens barnrättspolitik är sektorsövergripande och förverkligas inom alla områden och verksamheter där barn är berörda, såsom hälso- och sjukvårdspolitiken, utbildningspolitiken, migrationspolitiken, kulturpolitiken och socialtjänstpolitiken. Regeringen redovisar också återkommande i propositioner och skrivelser inom dessa och andra områden sådana insatser och resultat som har direkt eller indirekt betydelse för barn och för deras levnadsvillkor. Denna proposition innehåller därför inte en redovisning av all den politik som regeringen genomför för barn och där barn är berörda utan är en redogörelse för regeringens barnrättspolitik inom de områden som regeringen valt att särskilt prioritera för att stärka barnets rättigheter och intressen.
Regeringens barnrättspolitik utgår från att barns vardag ser olika ut för olika barn och att det samhälle barn lever i ständigt förändras. I denna verklighet ska det enskilda barnets rättigheter säkerställas och vid behov också stärkas. Insatser och prioriteringar kommer därför att förändras och behöva anpassas över tid och utifrån den kunskap och de behov som finns.
En viktig utgångspunkt för att kunna bedöma behov av insatser och göra prioriteringar är att det finns kunskap om barns levnadsvillkor. Regeringen har påbörjat ett arbete med att ta fram ett uppföljningssystem för barnrättspolitiken för att få bättre kunskap om barns levnadsvillkor inom olika områden och över tid. Regeringens initiativ till uppföljningssystem för barnrättspolitiken beskrivs närmare i avsnitt 4.1 och i kapitel 5.
En annan viktig kunskapskälla för att säkerställa barnets rättigheter är de uttalanden och rekommendationer som FN:s kommitté för barnets rättigheter (Barnrättskommittén) lämnar, dels i form av så kallade General Comments, dels de landsspecifika rekommendationer som lämnas vart femte år. Regeringen har med utgångspunkt i rekommendationerna tagit initiativ till tematiska dialoger, se vidare avsnitt 4.1 och kapitel 5.
Regeringen har i sin skrivelse Barnpolitiken - en politik för barnets rättigheter (skr. 2007/08:111) prioriterat ett antal områden som särskilt viktiga för att stärka barnets rättigheter och intressen och där det finns behov av att genomföra åtgärder. Det handlar om följande områden:
- Det strategiska arbetet med att genomföra barnkonventionen
- Stöd i föräldraskapet
- Bekämpa våld mot barn
- Främja barns psykiska hälsa
Förutom dessa prioriterade områden är de reformer som skett inom utbildningsområdet, särskilt den nya skollagen (prop. 2009/10:165), av särskild vikt ur ett barnrättsperspektiv, se vidare avsnitt 4.1.3.
I detta kapitel lämnar regeringen en redogörelse för de insatser som har genomförts inom de prioriterade områdena.
4.1 Det strategiska arbetet med att genomföra barnkonventionen
Regeringen har prioriterat insatser för att förbättra uppföljningen av barnkonventionens tillämpning samt öka kunskapen om barnets rättigheter. Regeringen har också arbetat internationellt för att stärka barnets rättigheter.
Vid sidan av de insatser som beskrivs i detta kapitel har Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige i uppdrag av regeringen att lämna förslag på hur det fortsatta stödet till arbetet för full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige, innefattande barnets rättigheter, kan utformas. Delegationen kommer att lämna sina förslag i september 2010.
4.1.1 Förbättrad uppföljning av barnkonventionens tillämpning
Regeringen har i sin skrivelse Barnpolitiken - en politik för barnets rättigheter (skr. 2007/08:111) konstaterat att kunskapen om hur barnkonventionen ska tillämpas i verksamheter på statlig och kommunal nivå är bristfällig. Det saknas också uppföljningar och utvärderingar som kan visa på orsakerna till detta och vilka åtgärder som behöver genomföras. Regeringen presenterade därför i skrivelsen en plan för att stärka uppföljning och utvärdering. I detta avsnitt redovisas de insatser som har genomförts. Därutöver har regeringen också genomfört reformer inom tillsynen av socialtjänsten och som har betydelse för barnets rättigheter.
Tydligare uppföljnings- och utvärderingsansvar för Barnombudsmannen
I Barnombudsmannens uppdrag ingår dels att följa lagstiftningen och dess tillämpning, dels att uppmärksamma att myndigheter, kommuner och landsting i övrigt förverkligar barnkonventionen i sin verksamhet. Enligt regeringen bör uppföljnings- och utvärderingsverksamheten vara en viktig utgångspunkt för såväl Barnombudsmannens uppdrag att företräda barnets rättigheter och intressen som för att driva på och bevaka tillämpningen av barnkonventionen.
Regeringen har därför i myndighetens instruktion (SFS 2007:1021) förtydligat Barnombudsmannens uppföljnings- och utvärderingsansvar. Förtydligandet innebär att Barnombudsmannen systematiskt och återkommande ska följa upp och utvärdera tillämpningen av barnkonventionen i berörda verksamheter hos förvaltningsmyndigheter, kommuner och landsting. Vidare ska Barnombudsmannen förmedla och föra en dialog om sina slutsatser och iakttagelser med de myndigheter och huvudmän som är berörda. Utifrån sådana uppföljningar och utvärderingar ska Barnombudsmannen också genomföra insatser som bidrar till att utveckla och sprida kunskap om tillämpningen av barnkonventionen.
Barnombudsmannen har lämnat en redogörelse av vilka arbetssätt och metoder som myndigheten kommer att använda sig av för att förbättra uppföljnings- och utvärderingsarbetet. Vidare har Barnombudsmannen på uppdrag av regeringen redovisat hur myndigheten avser att utveckla tillämpningen av de rättsliga befogenheter, som myndigheten har enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman.
Barnombudsmannen har under det senaste året granskat ett sextiotal myndigheter utifrån återrapporteringskrav om barnrättsperspektivet i regleringsbreven för myndigheterna. Av dessa har ett antal myndigheter valts ut för en mer djupgående dialog, bl.a. Migrationsverket, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Skolinspektionen och Statens skolverk. I några fall har dialogen utmynnat i utbildningar, skrivelser och rekommendationer. Under 2009 har Barnombudsmannen använt sina rättsliga befogenheter för att säkerställa en fördjupad granskning av hur landsting ställt sig till skuldsättning av barn. De rättsliga befogenheterna har också använts för dialog med länsstyrelser om hur barns deltagande säkerställs vid tillsyn av hem för vård eller boende.
Uppföljningssystem för barnrättspolitiken
För att tillgodose barnets rättigheter är det av stor vikt att det finns kunskap om barns levnadsvillkor inom olika områden.
Barnombudsmannen och Statistiska centralbyrån (SCB) tar vart tredje år fram rapporten Upp till 18 som beskriver barns och ungas levnadsförhållanden över tid. Statistiken kommer från myndigheter, internationella organ och forskningsrapporter.
Målen för den nationella ungdomspolitiken, som omfattar unga mellan 13 och 25 år, är att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd och inflytande. Regeringen beslutade i oktober 2009 om skrivelsen En strategi för ungdomspolitiken (skr. 2009/10:53) i vilken inriktningen av den framtida ungdomspolitiken redovisas. Strategin innehåller även ett handlingsprogram med 45 insatser på området. Inom ungdomspolitiken genomförs en årlig uppföljning av hur ungdomars levnadsvillkor utvecklas. Uppföljningen görs av ett antal berörda myndigheter och sammanställs av Ungdomsstyrelsen som även regelbundet gör tematiska analyser inom ungdomspolitikens olika huvudområden.
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) har sedan 2005 ett samordningsansvar för svensk barn- och ungdomsforskning. I samordningsansvaret ingår bl.a. att göra strategiska satsningar inom området, kartlägga forskningsområdet, sprida forskningsresultat och skapa mötesplatser för forskare och praktiker.
Regeringen anser att det finns behov av en mer systematisk uppföljning av barns levnadsvillkor utifrån barnkonventionen och har därför gett Barnombudsmannen i uppdrag att utveckla ett uppföljningssystem för barnrättspolitiken. Utgångspunkten är det förslag till uppföljningssystem som har presenterats i departementsskrivelsen Ett uppföljningssystem för barnpolitiken (Ds 2007:9) och som har remissbehandlats. Genom det nya uppföljningssystemet ska det gå att mäta och beskriva de aspekter av barns levnadsvillkor som regeringen bedömer är centrala ur ett barnrättsperspektiv. Regeringens initiativ till uppföljningssystem presenteras i kapitel 5.
Rapportering till Barnrättskommittén
FN:s kommitté för barnets rättigheter (Barnrättskommittén) ska granska de framsteg som har gjorts av staterna i fråga om förverkligandet av skyldigheter enligt konventionen. Kommittén är ett oberoende expertorgan inom FN och består av 18 experter som väljs på fyra år av de stater som ratificerat barnkonventionen. En geografisk fördelning ska eftersträvas och personer från olika rättssystem ska finnas representerade.
Kommittén antar så kallade General Comments som stöd för staterna i deras arbete med att leva upp till skyldigheterna enligt konventionen. Hittills har kommittén antagit 12 General Comments. Kommittén kan även rekommendera generalförsamlingen i FN att det på generalsekreterarens uppdrag genomförs studier i frågor som rör barnets rättigheter. Det har hittills resulterat i två studier; barn i väpnade konflikter och våld mot barn.
Staterna ska vart femte år lämna en rapport om de framsteg som har gjorts för att förverkliga de rättigheter som anges i konventionen. Rapporteringen följs av en utfrågning med företrädare för regeringen. Som underlag för utfrågningen samlar kommittén även in underlag från andra aktörer såsom Barnombudsmannen, enskilda organisationer och FN:s egna organ. Enskilda personer kan också skicka in information till kommittén men kan inte klaga i enskilda ärenden.
Efter utfrågningen med företrädare för regeringen sammanställer kommittén sina rekommendationer (concluding observations) om hur staten kan förbättra sitt arbete för att leva upp till konventionen.
Sveriges fjärde rapport till Barnrättskommittén
Sverige lämnade sin fjärde rapport till kommittén i september 2007 (S2007.034). Utfrågningen ägde rum den 26 maj 2009. I juni samma år lämnade Barnrättskommittén sina preliminära rekommendationer om hur Sverige ytterligare kan stärka barnets rättigheter. Dessa har publicerats på regeringens webbplats för mänskliga rättigheter.
Rekommendationerna från Barnrättskommittén utgör en värdefull tolkning av barnkonventionen och hjälper regeringen, myndigheter, kommuner och landsting att på bästa möjliga sätt tillämpa konventionen. Även om dessa rekommendationer inte är rättsligt bindande granskas de och analyseras grundligt av regeringen. Rekommendationerna sprids inom regeringskansliet till berörda departement och en kontinuerlig dialog kring rekommendationerna förs mellan Regeringskansliets samordningsfunktion för barnkonventionsfrågor och de berörda departementen. Regeringen för också en regelbunden dialog med Barnombudsmannen kring rekommendationerna.
För att bidra till en ökad dialog i frågor som rör barnets rättigheter utifrån Barnrättskommitténs rekommendationer bjöd Socialdepartementet i september 2009 in till ett möte med ett antal frivilligorganisationer som arbetar för barnets rättigheter. Regeringen har utifrån mötet tagit initiativ till temadialoger med utgångspunkt i Barnrättskommitténs senaste rekommendationer till Sverige, se vidare kapitel 5.
Barnets rättigheter stärks i tillsynen av den sociala barnavården
Socialstyrelsen har sedan den 1 januari 2010 ansvar för tillsynen av socialtjänsten vilket även innefattar de institutioner som drivs av Statens institutionsstyrelse. Socialstyrelsen ska, enligt en ny bestämmelse i myndighetens instruktion (SFS 2009:1243), integrera ett barnperspektiv i sitt tillsynsarbete och utveckla metoder för hur den tillsyn som rör barn och unga ska genomföras. Myndigheten har på uppdrag av regeringen tagit fram information om de rättigheter som barn och ungdomar har vid placering i hem för vård eller boende (HVB) och familjehem. Information om tillsynsmyndighetens roll, uppgifter och ansvar samt hur man kan komma i kontakt med tillsynsmyndigheten ska också tas fram. Kommunerna och Statens institutionsstyrelse ska se till att informationen sprids till barn och ungdomar samt deras föräldrar.
Genom en ny bestämmelse i socialtjänstlagen (2001:453) får Socialstyrelsen vid tillsyn som rör barns förhållanden tala med barnet om det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet. Samtalet får ske utan vårdnadshavarens samtycke och utan att denne är närvarande. Ett tillägg i socialtjänstförordningen (SFS 1981:750) har också stärkt barnets rätt att komma till tals i frågor som rör barnet och innebär att vid tillsyn av hem för vård eller boende (HVB), familjehem och särskilda ungdomshem ska samtal ske med barnet, förutsatt att barnet vill det. En försöksverksamhet med tillsynsombud för barn som är placerade i familjehem ska också genomföras under en treårsperiod.
4.1.2 Ökad kunskap om barnets rättigheter
Olika yrkesgrupper behöver fortlöpande få kompetensutveckling om barnets rättigheter och hur dessa rättigheter ska tillämpas i den egna verksamheten och i förhållande till den lagstiftning som styr verksamheten. Barnombudsmannen har därför på uppdrag av regeringen tagit fram ett förslag till strategi för kunskapsutveckling om barnets rättigheter (S/2009/4231/SF). Myndigheten lyfter bl.a. fram vikten av att berörda yrkesgrupper i sina grundutbildningar får kunskap om barnets rättigheter och att det finns möjlighet till fortbildning för specifika yrkesgrupper. Det handlar bl.a. om kunskap och metoder för att samtala med barn inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och rättsväsendet. Förslaget till strategi är ett viktigt underlag för regeringens fortsatta insatser för att öka kunskapen om barnets rättigheter och tillämpningen av barnkonventionen bland olika yrkesgrupper, se vidare kapitel 5.
Regeringen redogör i detta avsnitt för de insatser som har genomförts för att öka kunskapen om barnets rättigheter. I ett första avsnitt redovisas hur barnets rättigheter och barns kunskap om sina rättigheter kommer att stärkas genom förslaget till ny skollag (prop. 2009/10:165) som regeringen nyligen har överlämnat till riksdagen. Vidare redogör regeringen för insatser för att sprida kunskap om barnkonventionen till barn och vuxna. Dessutom redovisas insatser för att stimulera kunskaps- och erfarenhetsutbyte om barnets rättigheter bland olika yrkesgrupper och verksamheter på statlig och kommunal nivå.
Barnets rättigheter ska förmedlas och förankras i utbildningen
Riksdagen har beslutat om ny skollag, Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet (prop. 2009/10:165). Genom denna stärks barnets rättigheter och intressen i flera avseenden.
I propositionen betonas att Sveriges internationella förpliktelser när det gäller de mänskliga rättigheterna bör vara vägledande för och genomsyra hela skolväsendet. En av dessa internationella förpliktelser är barnkonventionen. I de övergripande målen i skollagen ingår därför att utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheter som det svenska samhället vilar på. Utbildningen ska också utformas i överensstämmelse med dessa. De som verkar inom utbildningen måste ha kunskap om och aktivt och medvetet förmedla dessa värderingar och rättigheter till barn och elever och stimulera dem till att förverkliga värderingarna. Här ingår också att utbildningen ska syfta till att förverkliga barnets specifika rättigheter enligt barnkonventionen.
I den nya skollagen införs vidare en bestämmelse om särskild hänsyn till barnets bästa. Denna bestämmelse utgår från barnkonventionens principer om barnets bästa i främsta rummet och barnets rätt att komma till tals. I motiven till bestämmelsen anges att utbildningen ska utformas i överensstämmelse med barnets rättigheter så som de finns uttryckta i barnkonventionen. Bestämmelsen rör all verksamhet som skollagen omfattar och gäller alla barn, oavsett ålder, mognad eller andra förutsättningar. Bestämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa utgör en portalparagraf i den nya skollagen och ska således tillämpas i relation till relevanta bestämmelser i skollagen.
Barnets rättigheter och intressen lyfts fram även inom andra områden, däribland i de frågor som rör barns och elevers inflytande. De vuxna i förskolan och skolan ska arbeta för att undanröja hinder för delaktighet och inflytande samt stödja och skapa förutsättningar för barnen och eleverna att engagera sig i sin arbetsmiljö och i frågor som rör den.
Insatser för att sprida kunskap om barnkonventionen
Med anledning av barnkonventionens 20-års jubileum 2009 har ett barnrättsnätverk initierat av H.M. Drottningen och med ekonomiskt stöd från regeringen genomfört insatser för att sprida kunskap om barnets rättigheter till barn, föräldrar och skolpersonal. Samarbetet mellan Plan Sverige, World Childhood Foundation, Barnens rätt i samhället (BRIS), Rädda Barnen, UNICEF Sverige, SOS-barnbyar, ECPAT Sverige och Barnombudsmannen har resulterat i ett antal regionala konferenser samt skriftlig och webbaserad information om barnkonventionen som har anpassats till de olika målgrupperna. Genom satsningen har barn, föräldrar och skolpersonal fått ökad tillgång till kunskap om barnets rättigheter utifrån barnkonventionen. Samarbetet har också inneburit nya arenor för dialog om barnkonventionen.
Regeringen har gett Barnombudsmannen i uppdrag att översätta barnkonventionen till de nationella minoritetsspråken finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch. I uppdraget ingår också att göra konventionstexten tillgänglig för personer med olika funktionsnedsättningar. Barnombudsmannen ska även ta fram en barnanpassad version av barnkonventionen som ska översättas till de nationella minoritetsspråken samt göras tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Uppdraget ska redovisas i sin helhet senast den 31 december 2010.
Insatser för att stimulera kunskaps- och erfarenhetsutbyte om hur barnets rättigheter kan omsättas i praktisk handling
Undersökningar som bl.a. Barnombudsmannen har genomfört visar att barnkonventionen som dokument är känt och att det på såväl statlig som kommunal nivå finns en medvetenhet och kunskap om att barn har särskilda rättigheter utifrån konventionen. Samtidigt visar undersökningar att kunskapen om hur barnets rättigheter ska tillämpas i den egna verksamheten brister.
För att stimulera till ökad kunskap bland olika yrkesgrupper om barnets rättigheter och barnkonventionens tillämpning har regeringen under perioden 2006-2009 gett ekonomiskt stöd till uppbyggnaden av Barnrättsakademien vid Örebro universitet. Universitetet kommer att fortsätta verksamheten vid Barnrättsakademin.
Handbok om barnkonventionen
UNICEF Sverige har med ekonomiskt stöd från regeringen tagit fram en handbok om barnkonventionen. Förlaga till den svenska handboken är UNICEF:s Implementation Handbook for the Convention on the Rights of the Child som har ett internationellt perspektiv. Handboken utgår från svenska förhållanden och ska bidra till att skapa en samstämmighet om uttolkningen av konventionen och vara ett stöd för beslutsfattare och berörda yrkesgrupper på statlig och kommunal nivå i deras arbete med barnets rättigheter. Ett särtryck ur handboken som behandlar tre av konventionens centrala bestämmelser och som särskilt riktar sig till beslutsfattare inom kommuner och landsting har också tagits fram och spridits till berörda.
Årligt kunskapsutbyte i barnrättsfrågor
Regeringen har beviljat medel till Barnombudsmannen för att bidra till en uppbyggnad av ett årligt kunskapsutbyte kring barnrättsfrågor, Barnrättsdagarna. Det är ett samarbete mellan Barnombudsmannen, Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Barnrättsakademin vid Örebro universitet. Syftet med Barnrättsdagarna är att genom årliga konferenser med olika barnrättsteman sprida kunskap och inspirera till ett fördjupat arbete med att genomföra barnkonventionen. Målgruppen är politiker, tjänstemän och verksamhetsföreträdare i ledande ställning inom stat, kommun och landsting samt andra aktörer som har intresse av barnrättsfrågor. Barnrättsdagarna 2010 hade temat uppföljning och utvärdering.
Regeringen anser att det finns behov av att förstärka dialogen och samverkan i frågor som rör barnets rättigheter och har därför tagit ytterligare initiativ inom området, se vidare kapitel 5.
Utvecklingsprojekt för att öka kunskapen om barnets rättigheter på kommunal nivå
För att stimulera till samverkan och dialog om barnets rättigheter på kommunal nivå har regeringen gett ekonomiskt stöd till ett partnerskap bestående av elva kommuner. Inom partnerskapet, där både politiker och tjänstemän ingår, pågår ett utvecklingsarbete med att pröva metoder för att öka barns och ungas inflytande och att få genomslag för barnkonventionen i den kommunala styrprocessen. Kollegial granskning används bl.a. för att systematiskt arbeta med tillämpningen av barnkonventionen. Syftet är att lära sig av varandra och skapa samsyn kring barnrättsfrågor. En av uppgifterna är också att sprida erfarenheter av arbetssätt och arbetsformer till andra kommuner och landsting.
Det är i kommunerna som barnets rättigheter kan omsättas på ett konkret sätt. Vägverket (numera Trafikverket) har fått i uppdrag att i samråd med Boverket initiera, samordna och stödja kommunala försöksverksamheter som involverar barn och unga i samhälls- och trafikplaneringen. Syftet med försöksverksamheterna är att skapa förutsättningar och pröva metoder för barns inflytande i kommunal fysisk planering. Uppdraget genomförs under perioden 2010-2012. Myndigheten ska redovisa projektet tillsammans med en utvärdering samt ett förslag till strategi för hur erfarenheterna av försöksverksamheterna ska spridas. En skrift med goda exempel från försökskommunerna bör också tas fram i samråd med de involverade aktörerna.
Regeringen har vidare medfinansierat ett projekt som Rädda Barnen har initierat i Rosengård i Malmö. Projektet vänder sig till pojkar och syftar till att motverka utanförskap. Pojkarna får träning i att uttrycka sig genom olika kreativa uttrycksmedel såsom foto och musik. De utbildas också till mentorer för andra pojkar från samma område. De positiva erfarenheterna från projektet kan spridas till andra kommuner där liknande problematik förekommer.
4.1.3 Insatser för att stärka barnets rättigheter internationellt
En viktig del i det strategiska arbetet med barnets rättigheter är det internationella samarbetet. I detta avsnitt redovisas regeringens insatser för att uppmärksamma barnets rättigheter inom ramen för ordförandeskapen i Europarådets ministerkommitté respektive Europeiska unionen (EU). Regeringen redogör också för Sveriges arbete med barnets rättigheter i det svenska utvecklingssamarbetet. Regeringens internationella insatser för att bekämpa våld mot barn redovisas även i avsnitt 4.3 samt i bilaga 1.
Sveriges ordförandeskap i Europarådet
Under Sveriges ordförandeskap i Europarådets ministerkommitté 2008 initierade regeringen ett arbete med att ta fram en strategi för rådets program, Ett Europa för och med barn. En del i detta var den europeiska högnivåkonferensen, Bygg ett Europa för och med barn, som regeringen och Europarådet anordnade i Stockholm hösten 2008 och där representanter från över fyrtio länder deltog. Under konferensen lanserades den så kallade Stockholmstrategin som syftar till att stärka barnets rättigheter i Europarådets medlemsländer. Strategin antogs i november 2008 och omfattar åren 2009-2011. Den fokuserar på ett antal områden, bl.a. barns rätt till delaktighet, bekämpande av våld och övergrepp mot barn samt barns ställning inom rättsväsendet. Som ett led i detta arbete har regeringen medverkat i framtagandet av riktlinjer för att bekämpa våld mot barn. Regeringen medverkar också i framtagandet av riktlinjer som syftar till att stödja medlemsstaterna i arbetet med att anpassa rättsväsendet utifrån barns situation och behov för att ge dem möjlighet till samma rättigheter som vuxna.
Sveriges ordförandeskap i EU
Under det svenska ordförandeskapet i EU, som pågick juli till december 2009, antogs det så kallade Stockholmsprogrammet för perioden 2010-2014. Där slås fast att EU så snart som möjligt bör anslutas till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Barnets rättigheter ska beaktas och lyftas fram i det fortsatta arbetet, i synnerhet barn i särskilt utsatta situationer, såsom barn som utsätts för sexuell exploatering och ensamkommande flyktingbarn. Programmet uppmanar Europeiska kommissionen att identifiera de åtgärder som kan ge mervärde i unionens strävan att skydda och driva på barnets rättigheter. Det spanska ordförandeskapet ansvarar för utarbetande av en handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet.
Som ordförande i EU ledde också Sverige förhandlingarna kring den så kallade omnibusresolutionen om barnets rättigheter i FN:s generalförsamling som fokuserade på barns inflytande och deltagande. I samband med resolutionen arrangerade Sverige ett arrangemang om barns deltagande tillsammans med UNICEF. Resolutionen var en framgång och kunde antas med konsensus.
Vidare anordnade regeringen en högnivåkonferens inom ramen för den informella arbetsgruppen Permanent Intergovernmental Group Europe de l'Enfance. Konferensen ägde rum i samband med barnkonventionens 20-årsjubileum den 20 november 2009. Representanter från Europeiska kommissionen, Europarådet och FN samt ministrar, tjänstemän och experter från fler än 20 medlemsländer deltog. Under konferensen diskuterades bl.a. de utmaningar som fortfarande kvarstår för att förverkliga konventionen, däribland barns användning av nya kommunikationsteknologier och samhällets stöd till familjen. En dialog genomfördes också mellan svenska barn och EU- kommissionären för mänskliga rättigheter, den svenska socialministern samt den särskilda representant för arbetet mot våld mot barn som utsetts av FN:s generalsekreterare.
För att uppmärksamma våld mot barn anordnade regeringen i samarbete med Europeiska kommissionen ett möte med frivilligorganisationer från flera olika länder för att diskutera vilka insatser som krävs för att bekämpa våld mot barn. En rekommendation från mötet är att inrätta en företrädare för barnets rättigheter inom EU.
Under det svenska ordförandeskapet spreds också skriften Aldrig våld - 30 år av svensk lagstiftning mot aga. Skriften beskriver de svenska erfarenheterna av det så kallade agaförbudet, se vidare avsnitt 4.3.
Lissabonfördraget trädde i kraft under det svenska ordförandeskapet. Barnets rättigheter stärks i och med fördraget, se avsnitt 3.3.
Barns rätt i utvecklingssamarbetet
Barn och unga är en viktig målgrupp i det svenska utvecklingssamarbetet. De står i centrum för regeringens arbete med att bekämpa fattigdom, skydda och främja respekten för de mänskliga rättigheterna och en rättvis och demokratisk samhällsutveckling. Inom ramen för utvecklingssamarbetet bidrar Sverige till genomförandet av barnkonventionen på landnivå genom specifika barnrättsinsatser, beaktande av ett barnrättsperspektiv i andra insatser och genom den bilaterala dialogen. Sverige har bl.a. i Colombia, Guatemala och Tanzania på ett strategiskt sätt fokuserat på olika barnrättsfrågor i den bilaterala och multilaterala dialogen. Genom samverkan med strategiska barnrättsaktörer, nationella organisationer och myndigheter på nationell nivå, vill Sverige bidra till att barns rättigheter stärks i allmänhet och att rätten till trygghet och skydd, rätten till hälsa och rätten till utbildning stärks i synnerhet. Regeringen har ett omfattande stöd till organisationer som arbetar för barnets rättigheter i utvecklingsländer, däribland UNICEF, Rädda Barnen och Plan Sverige.
4.2 Stöd i föräldraskapet
Utifrån barnkonventionen har varje barn rätt till trygga uppväxtvillkor och att få utvecklas i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar. Föräldrarna har huvudansvaret för att tillgodose barnets behov och säkerställa de rättigheter som barnet har. Staten ska ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare under barnets uppväxt.
Regeringen ser det som angeläget att föräldrar har möjlighet att få stöd i sitt föräldraskap och att detta stöd anpassas till de olika behov som familjer har och är tillgängligt för alla. Regeringen har därför antagit en nationell strategi för föräldrastöd och initierat insatser som på olika sätt ska stödja föräldrar i deras föräldraskap. Vidare har regeringen genomfört insatser inom den ekonomiska familjepolitiken.
En nationell strategi för föräldrastöd
Regeringens nationella strategi för föräldrastöd (S2009/2954/FH) syftar till att skapa möjligheter för föräldrar att få det stöd de behöver för att ge en god omsorg till sina barn. Strategin utgör en del av en långsiktig satsning för att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa bland barn och ungdomar, se vidare avsnitt 4.4.
Strategins övergripande mål är att alla föräldrar ska erbjudas föräldrastöd under barnets hela uppväxt. Det ska ske genom ökad samverkan mellan aktörer vars verksamhet riktar sig till föräldrar och genom fler hälsofrämjande arenor och mötesplatser för föräldrar. Vidare ska det ske genom fler aktörer som har utbildning i hälsofrämjande metoder och evidensbaserade föräldrastödsprogram. Strategin ska inspirera kommuner att utveckla stöd- och hjälpinsatser till föräldrar. Det ska vara frivilligt för föräldrar att delta och nyttja det stöd som erbjuds.
Projekt för att utveckla föräldrastödet på kommunal nivå
I enlighet med den nationella strategin för föräldrastöd har Statens folkhälsoinstitut (FHI) fått i uppdrag att fördela stimulansbidrag till projekt som ska utveckla föräldrastödet. Försöksverksamheten består av tio projekt och ska pågå t.o.m. den 31 december 2011. I projekten samverkar kommuner med bl.a. forskningsinstitutioner, landsting, länsstyrelser, idéburna organisationer och studieförbund. Samtliga projekt syftar till att erbjuda sammanhållna föräldragrupper under barnens uppväxttid och bidra till att ge föräldrar kunskap om barns hälsa och utveckling. Vidare ska projekten hjälpa föräldrar i sin parrelation samt öka antalet mötesplatser för föräldrar för att stärka deras sociala nätverk. Projekten ska rikta sig till alla föräldrar och omfatta olika åldersgrupper av barn.
I uppdraget ingår också att FHI ska utveckla ett dialogforum för kommuner och idéburna organisationer kring föräldrastöd. Vidare ska FHI i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) skapa en webbplats som ger möjligheter till öppna jämförelser avseende föräldrastöd. FHI kommer att lämna en första rapport om medlens användning till regeringen den 30 juni 2010 och avser att lämna en slutrapport den 15 juni 2012. Slutrapporten omfattar även en uppföljning av den nationella strategin.
Med utgångspunkt i erfarenheterna från det första året har regeringen i april 2010 uppdragit åt FHI att fördela ytterligare stimulansbidrag till ett urval kommuner. FHI ska prioritera projekt som bl.a. är inriktade på utvärdering av vanligt förekommande föräldrastödsmetoder och utvärdering av olika strukturer för föräldrastöd på regional och lokal nivå. Försöksverksamheten ska pågå t.o.m. 2013 och uppdraget ska slutredovisas i juni 2014.
Stöd till föräldrar på Internet
Om föräldrar får stöd i krisartade situationer kan det förhindra att barn utsätts för våld eller kränks på andra sätt. Regeringen har gett organisationen Barnens rätt i samhället (BRIS) ekonomiskt stöd för att ta fram en interaktiv webbplats som ska ge råd och stöd till föräldrar och andra vuxna i frågor som rör barn. Syftet är att föräldrar snabbt ska kunna få rådgivning och hjälp, t.ex. vid konflikter med barnet eller om barnet utsätts för mobbning. Webbplatsen Barnperspektivet.se har nyligen lanserats. Avsikten är att webbplatsen ska komplettera BRIS Vuxentelefon - om barn.
Stöd till unga föräldrar
Ungdomsstyrelsen har haft i uppdrag att genomföra utbildningsinsatser för att öka kunskapen bland professionella som möter unga föräldrar om hur dessa kan stödjas i sitt återinträde i utbildning eller på arbetsmarknaden. I uppdraget har även ingått kunskapsinsamling och metodutveckling på området. Ungdomsstyrelsen har genomfört konferenser i syfte att skapa möjligheter till nya samverkansformer och har i samband med dessa presenterat en intervjustudie med unga föräldrar. Vidare har Ungdomsstyrelsen tagit fram informationsfoldern Du som är ung och förälder. Den beskriver de möjligheter och rättigheter man har som ung förälder och vart man kan vända sig med sina frågor.
Nationell webbplats för föräldrastöd och barnsjukvård
Regeringen har 2009 beslutat om att medel ska utbetalas till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att användas för att etablera en nationellt kvalitetssäkrad webbplats för universellt förebyggande föräldrastöd och barnsjukvård. Webbplatsen erbjuder samlad information och rådgivning om förebyggande och föräldrastödjande insatser samt barnsjukvård, och ser barnet ur ett helhetsperspektiv med utgångspunkt i barnkonventionen - barndom, uppväxt, utbildning, hälsa och sjukvård. Den 1 mars 2010 övertog det landstingsägda bolaget Inera AB den tidigare privatdrivna webbplatsen Growingpeople.se. Webbplatsen har införlivats i och kompletterar 1177.se, landstingens och regionernas gemensamma webbplats för råd om vård och hälsa.
Vägledningar, rekommendationer och kunskapsöversikter
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att se till att vägledningar, rekommendationer och kunskapsöversikter för förlossnings-, nyföddhets-, barn- och skolhälsovård/elevhälsa finns utarbetade, görs tillgängliga och hålls uppdaterade.
Insatser inom den ekonomiska familjepolitiken
För att uppmärksamma barnrättsperspektivet i den ekonomiska familjepolitiken har regeringen tillsammans med Barnombudsmannen genomfört en konferens i september 2009 om barnets rätt i familjen. Konferensen vände sig till alla som arbetar med barn och unga och tog upp det lilla barnets rättigheter, det moderna föräldraskapet och hur det påverkar barnets situation samt skyddsfaktorer för barn i riskmiljöer. Barnombudsmannen presenterade tre kortfilmer som tydliggör att barn har särskilda rättigheter som rör familjelivet. En rapport med de viktigaste kunskaperna och slutsatserna från konferensen togs också fram.
Regeringen har genomfört ett antal reformer inom den ekonomiska familjepolitiken för att förbättra förutsättningarna för ett aktivt och jämlikt ansvar för föräldraskapet och bidra till trygga och utvecklande uppväxtförhållanden för barn.
Ett vårdnadsbidrag har införts som ger föräldrar ökade möjligheter att vara hemma och vårda sina barn under den period då barnet är mellan ett och tre år. Vårdnadsbidraget är ett komplement till den offentligt finansierade förskoleverksamheten. Reformen om vårdnadsbidraget kommer att följas upp av SCB hösten 2010 samt våren 2011.
Vidare har regeringen infört en jämställdhetsbonus som ger föräldrar bättre ekonomiska möjligheter och incitament till att fördela föräldraledigheten mer jämlikt. Jämställdhetsbonusen syftar också till att förbättra förutsättningarna för ökad jämställdhet på arbetsmarknaden.
Regeringen har även tillsatt en utredning om ekonomi och föräldrasamarbete vid särlevnad (dir. 2009:56). Utredaren ska analysera hur reglerna om ekonomiskt stöd till barnfamiljer påverkar särlevande föräldrars beslut om vårdnad, boende, umgänge samt fördelning av försörjningsansvar för det gemensamma barnet. Utredaren ska vid behov föreslå förbättringsåtgärder, regelförändringar och andra åtgärder som kan underlätta och uppmuntra samarbete mellan föräldrar som inte lever tillsammans. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2010.
Vidare har SCB fått i uppdrag att under 2009 och 2010 genomföra en enkät- och registerstudie om jämställt föräldraskap riktad till föräldrar. Syftet är att få ytterligare kunskap om hur föräldrar upplever fördelningen av tid mellan arbete och omsorg om sina barn. Genom enkätstudien vill regeringen få ökad kunskap om föräldrars möjligheter att fatta självständiga beslut kring barn och arbete och hur man värderar de konsekvenser som besluten ger.
4.3 Bekämpa våld mot barn
Regeringen har under 2009 uppmärksammat att den svenska lagstiftningen om förbud mot kroppslig bestraffning och kränkande behandling av barn har funnits i 30 år. Tillsammans med Rädda Barnen har en skrift om de svenska erfarenheterna av det så kallade agaförbudet tagits fram, Aldrig våld - 30 år av svensk lagstiftning mot aga (S2009.029).
Även om förekomsten av kroppslig bestraffning och kränkande behandling har minskat förekommer det fortfarande våld mot barn i olika sammanhang. Barn kan utsättas för våld av föräldrar, andra vuxna eller av andra barn. I enlighet med barnkonventionen ska barnet skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande innefattande sexuella övergrepp (artikel 19).
Regeringen har tagit fram en samlad bild av genomförda och pågående insatser under mandatperioden för att bekämpa våld mot barn. Den samlade bilden redovisas i bilaga 1. En sammanfattning lämnas i nedanstående avsnitt.
En uppföljning av de åtgärder som regeringen har genomfört för att bekämpa sexuell exploatering av barn utifrån den nationella handlingsplanen 2007 redovisas i bilaga 2.
Regeringen anser att det finns behov av ytterligare åtgärder för att bekämpa våld mot barn, se vidare kapitel 5.
Sammanfattning av regeringens samlade bild av insatser under mandatperioden för att bekämpa våld mot barn
Den samlade bilden av regeringens insatser under mandatperioden för att bekämpa våld mot barn redovisas utifrån ett antal områden. Det handlar om samverkan, förebyggande åtgärder, stöd och skydd, barns rätt att komma till tals och få information, kompetensutveckling för berörda yrkesgrupper, kartläggning, uppföljning och utvärdering samt internationellt arbete för att bekämpa våld mot barn.
Samverkan
Regeringen har haft ett ökat fokus på att stärka samverkan mellan aktörer för att bekämpa våld mot barn. Regeringen har bl.a. gett stöd till samverkan på lokal nivå mellan skola, polis, socialtjänst samt barn- och ungdomspsykiatrin. Barnahusen är ett exempel på samverkan mellan olika aktörer när brott mot barn utreds. Länsstyrelserna har vidare haft i uppdrag att initiera och stödja samordningsinsatser och lokal samverkan för kvinnofrid och för barn som bevittnat våld.
Förebyggande åtgärder
Det förebyggande arbetet behöver stärkas och regeringen har därför bl.a. presenterat en nationell strategi för föräldrastöd samt vidtagit åtgärder för att stimulera förebyggande arbete för barn i familjer där våld eller övergrepp mellan vuxna förekommer. Statens Folkhälsoinstitut har fått i uppdrag att i samverkan med Socialstyrelsen kartlägga det förebyggande arbetet i kommunerna som vänder sig till barn och unga som riskerar att fara illa. Vidare har Karolinska universitetssjukhuset beviljats medel för att i samarbete med Stockholms läns landsting, driva ett pilotprojekt för att förebygga våld mot spädbarn och öka kunskapen om så kallad shaken baby syndrome.
Ett annat exempel på förebyggande arbete är projektet Surfa Lugnt som samordnar ett nationellt initiativ från den privata sektorn med målsättningen att höja vuxnas kunskaper om barns och ungas vardag på Internet. Vidare driver Medierådet fortsatt en EU-finansierad kampanj, Det unga Internet, för säkrare användning av Internet bland barn och unga.
Regeringen har också gett länsstyrelserna i uppdrag att lämna stöd till insatser som avser förebyggande arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Olika former av våld förekommer också i skolan varför Statens skolverk har haft i uppdrag att ta fram stödmaterial till skolorna om hur man kan arbeta brottsförebyggande med fokus på det grövre våldet.
Stöd och skydd
Lagstiftningen har förstärkts inom en rad olika områden såsom straffskärpning för allvarliga våldsbrott, en effektivare bekämpning av barnpornografibrott, ökat stöd och skydd för barn som bevittnar våld och tydligare krav på riskbedömningar i samband med mål om vårdnad, boende och umgänge.
Regeringen har tagit initiativ till att ytterligare öka säkerheten för barn och unga på Internet. Den 1 juli 2009 infördes ett nytt brott i brottsbalken - kontakt med barn i sexuellt syfte.
Flera initiativ har också tagits för att stärka stödet och skyddet för barn inom socialtjänsten. Barnskyddsutredningen lämnade i juli 2009 sitt betänkande Lag om stöd och skydd för barn och unga (SOU 2009:68). Utredningen föreslår en lag med bestämmelser om stöd och skydd för barn och unga (LBU). En sammanslagning av bestämmelserna i socialtjänstlagen (SoL) och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) till en lag bidrar till att sätta fokus på utsatta barn och deras rätt till stöd och skydd. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Barns rätt att komma till tals och få information
Barnets möjligheter att komma till tals samt att få information i frågor som rör dem har stärkts. Tillsynen inom socialtjänsten har tillförts ett barnperspektiv bl.a. genom att samtal ska föras med barn och unga i samband med tillsynsbesök på hem för vård eller boende (HVB) samt institutioner som drivs av Statens institutionsstyrelse. Vidare ska barn och unga som placeras utanför det egna hemmet få information om sina rättigheter och vart de kan vända sig med synpunkter på den vård som ges.
Enligt ett förslag från regeringen ska socialtjänsten få möjlighet att samtala med barn utan vårdnadshavarens samtycke i s.k. barnavårdsutredningar. Barnets rätt till information har också stärkts både inom socialtjänsten och i hälso- och sjukvården.
Kompetensutveckling för berörda yrkesgrupper
Insatser för att öka kompetensen inom olika yrkesgrupper kring olika former av våld mot barn har vidtagits. Rikspolisstyrelsen har haft i uppdrag att säkerställa att all personal som utreder ärenden där barn utsatts för brott genomgår anpassad utbildning. Vidare har regeringen tagit initiativ till spridning av kunskap om bl.a. sexuell exploatering av barn till personal inom domstolsväsendet och andra relevanta yrkesgrupper. Det har också tagits fram utbildningsprogram för bättre bemötande av sexualbrottsoffer, riktat till personal inom Polisen, Åklagarmyndigheten och domstolarna. Insatser har också genomförts för att inom domstolsväsendet höja kunskapen om barns utveckling, behov och rättigheter.
Regeringen har genomfört insatser för att öka kompetensen hos polisen för att förebygga och utreda mäns våld mot kvinnor och barn samt hedersrelaterat våld och förtryck. Länsstyrelserna och Ungdomsstyrelsen utför även omfattande utbildningsinsatser till olika yrkesgrupper inom t.ex. socialtjänst och skolan om hedersrelaterat våld och förtryck. Stöd ges också till skyddade boenden för ungdomar som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.
Vidare har Statens skolverk bl.a. fått i uppdrag att främja, stärka och sprida kunskap om skolans värdegrund samt att utforma en utbildningssatsning om forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbning. Myndigheten ska också utbilda skolledare om hedersrelaterat våld och förtryck.
Kartläggning, uppföljning och utvärdering
Återkommande kartläggningar av våld mot barn är viktiga för att över tid kunna följa utvecklingen och därmed bedöma behovet av insatser. Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Karlstads universitet har på uppdrag av regeringen genomfört en nationell studie av barnuppfostran och barnmisshandel under 2006. Liknande studier har genomförts sedan 1980. På uppdrag av regeringen har också kartläggningar om bl.a. förekomsten av arrangerade äktenskap mot en parts vilja genomförts.
Att utvärdera effekten av genomförda insatser och åtgärder utgör en viktig grund för fortsatta åtgärder. Regeringen har tillsatt en utredning för att utvärdera tillämpningen av 2005 års sexualbrottsreform.
Länsstyrelserna och Socialstyrelsen har haft i uppdrag att genomföra en förstärkt tillsyn av socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Socialstyrelsen har också fått i uppdrag att göra en utvärdering av metoder och arbetssätt inom socialtjänsten för barn som bevittnat våld. Brottsoffermyndigheten ska vidare till regeringen redovisa erfarenheter från hanteringen av brottsskadeersättning till barn som bevittnat våld.
Internationellt arbete
Regeringen har tagit initiativ internationellt för att bekämpa våld mot barn. Sverige har länge varit pådrivande inom Förenta Nationerna (FN) för att uppmärksamma barns utsatthet och öka efterlevnaden av deras rättigheter. Sverige har bidragit till finansieringen av en världsomspännande studie om våld mot barn. Studien genomfördes genom omfattande globala konsultationer där även barn och ungdomar deltog och presenterades 2006. Den innehåller tolv övergripande rekommendationer, bl.a. att inrätta en särskild representant för förebyggande av våld mot barn. En sådan funktion inrättades 2009 och Sverige bidrar ekonomiskt till denna. Den särskilda representanten har bl.a. i uppgift att arbeta mot alla former av våld mot barn, fungera som en katalysator för staters och det civila samhällets arbete och verka för att hålla frågan om våld mot barn högt på den internationella dagordningen.
Under Sveriges ordförandeskap i Europarådets ministerkommitté 2008 lyftes barnets rättigheter särskilt fram och resulterade bl.a. i Stockholmsstrategin för ett barnvänligare Europa. Ett av de fem områdena i strategin är samarbete mellan europeiska länder för att motverka alla typer av våld mot barn. Europarådet kommer bl.a. att fokusera på att genomföra och följa upp FN:s studie om våld mot barn och har skapat ett nätverk med s.k. Focal Points on Children's Rights and Violence against Children. I november 2009 antog Europarådets ministerkommitté Guidelines on Integrated National Strategies for the Protection of Children against Violence.
4.4 Främja barns psykiska hälsa
Barn har enligt barnkonventionen rätt till bästa uppnåeliga hälsa och till sjukvård och rehabilitering. Förutsättningarna för en god hälsa grundläggs i barndomen, och därför måste de barn och unga som drabbas eller riskerar att drabbas av psykisk ohälsa identifieras och få hjälp så tidigt som möjligt. Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009 visar att medan den psykiska ohälsan minskar bland den vuxna befolkningen, ökar den hos barn och unga.
Föräldrars möjligheter att stödja sina barn under hela uppväxttiden liksom insatser inom barnhälsovård, förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och skola är viktiga faktorer för att förebygga och motverka psykisk ohälsa bland barn och unga. Regeringen har därför vidtagit åtgärder inom dessa områden som redovisas dels i detta avsnitt, dels i avsnitt 4.2. Regeringen har också genomfört insatser för att stärka barnets rätt inom hälso- och sjukvården. Vidare har regeringen genomfört eller ekonomiskt bidragit till olika hälsofrämjande insatser riktade till barn och unga samt tagit initiativ till insatser för att öka kunskapen om barns psykiska ohälsa.
Insatser för att stärka barnets rätt inom hälso- och sjukvården
För att stärka barnets rätt inom hälso- och sjukvården har regeringen tagit initiativ till insatser inom flera områden.
Barns och ungas rätt till information, råd och stöd
Hälso- och sjukvården och dess personal är sedan den 1 januari 2010 skyldiga att särskilt beakta barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med har en psykisk sjukdom eller en psykisk funktionsnedsättning, en allvarlig fysisk sjukdom eller skada eller är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel (prop. 2008/09:193). Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider.
Inom ramen för psykiatrisatsningen har regeringen initierat ett nationellt projekt för att utbilda psykiatrins och primärvårdens personal i Beardslees familjeinterventionsmetod för målgruppen barn till föräldrar med psykisk sjukdom. Metoden är ett instrument för att arbeta enligt de nya bestämmelserna om att särskilt beakta barns behov av information, råd och stöd. Projektets verksamhet slutredovisades i januari 2010.
Hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
En särskild utredare ska lämna förslag på hur den reglering som avser hälso- och sjukvård åt asylsökande, personer som håller sig undan verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning samt personer som befinner sig i Sverige utan att ha ansökt om nödvändiga tillstånd för att vistas här kan göras mer ändamålsenlig än i dag. Vidare ska utredaren, mot bakgrund av Sveriges internationella åtaganden, överväga och lämna förslag på hur en utvidgad skyldighet för landstingen att erbjuda subventionerad hälso- och sjukvård åt de berörda grupperna kan utformas i förhållande till nuvarande reglering. Utredaren ska fästa särskild vikt vid barns behov. Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2011.
Betalningsansvar för barns vårdavgifter inom hälso- och sjukvården
Regeringen anser att barns skuldsättning på alla sätt bör motverkas. Den 1 juni 2010 infördes det därför en reglering som innebär att vårdavgifter för patienter under 18 år ska betalas av patientens förmyndare (prop. 2009/10:88 bet. 2009/10:SoU9, rskr. 2009/10:94). Beslutet gäller avgifter inom hälso- och sjukvården och tandvården. Även avgift för uteblivet avtalat besök ska betalas av förmyndaren. Om det finns särskilda skäl får avgiften tas ut av den underårige.
Insatser för att främja barns psykiska hälsa
Det är enligt regeringen av stor vikt att barn som drabbas eller riskerar att drabbas av psykisk ohälsa får hjälp i ett tidigt skede, att stödet till dem är effektivt och samordnat samt att det utgår från det enskilda barnets behov. Det är också angeläget att barn och unga har kanaler för att få råd och stöd i frågor som rör deras hälsa och välbefinnande.
Förbättrad tillgång till barn- och ungdomspsykiatrin
Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har i februari 2009 ingått en överenskommelse om en långsiktig satsning på förstärkt vårdgaranti 2009-2011. Målet med denna satsning är att öka tillgängligheten inom den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin. Alla landsting ska inom den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin senast under 2011 kunna erbjuda tid för bedömning inom högst 30 dagar. Därefter ska beslut om fördjupad utredning/behandling göras inom högst 30 dagar.
Den första mätningen av tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin presenterades i december 2009 och visar att tillgängligheten har förbättrats markant under 2009 och att ca 1 000 färre barn väntade på tid för besök i slutet av året, jämfört med i början av året innan överenskommelsen träffades. Alla landsting utom ett har klarat kravet på besök inom högst 30 dagar. Vidare har alla landsting utom två klarat kravet på utredning/behandling. Regeringen och SKL har i december 2009 träffat en ny överenskommelse om den förstärkta vårdgarantin där kraven på landstingen skärpts ytterligare.
Regeringen och SKL har också ingått en överenskommelse för ett fortsatt förändringsarbete inom första linjens vård och omsorg för barn och ungdomar med psykisk ohälsa och psykiska sjukdomar. En förutsättning för arbetet är en väl fungerande samverkan mellan exempelvis barnhälsovård, ungdomsmottagningar, primärvård, habiliteringverksamhet, skolhälsovård och socialtjänst. Arbetet omfattar ett antal modellområden bestående av landsting och kommuner. Under 2009 har berörda verksamheter och hälsofrämjande insatser inom dessa kartlagts. Analysen har omfattat bl.a. förskola, skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård. SKL har utvecklat webbaserade analysverktyg som kan användas för kartläggningen och för att jämföra och dra slutsatser om den samverkan som utvecklas inom modellområdena.
Virtuell ungdomsmottagning
Den webbaserade ungdomsmottagningen UMO.se har tagits fram av Sjukvårdsrådgivningen SVR AB på uppdrag av regeringen och drivs av landstingen. Den är framtagen i samarbete med målgruppen, dvs. barn och unga i åldrarna 13-25 år. En virtuell ungdomsmottagning har enligt regeringen stor potential att ge ungdomar i Sverige, oavsett bostadsort, en möjlighet till rådgivning kring sexuell och reproduktiv hälsa samt kring relationer och psykisk hälsa. Den möjlighet till anonymitet, som Internetbaserad rådgivning ger, kan också bidra till att tjänsten når grupper som inte annars vänder sig till ungdomsmottagningen. Förutom att göra det lättare för ungdomar att hitta relevant, aktuell och kvalitetssäkrad information om sex, hälsa och relationer erbjuder UMO.se även en frågetjänst där barn och unga anonymt kan ställa frågor och få personliga svar från ungdomsmottagningarnas yrkesgrupper. Webbplatsen lanserades i november 2008 och har hittills haft över en miljon unika besökare.
Insatser för ökad kunskap om barns psykiska hälsa
Det är enligt regeringen viktigt att få en heltäckande bild av barns och ungas psykiska hälsa och samtidigt underlätta för kommuner att bedriva ett kunskapsbaserat och effektivt folkhälsoarbete. Regeringen har därför tagit initiativ till ett antal åtgärder.
Nationell kartläggning av barns och ungas psykiska hälsa
Statistiska Centralbyrån (SCB) har på uppdrag av regeringen genomfört en rikstäckande kartläggning bland elever i årskurserna 6 och 9 av deras psykiska hälsa. I kartläggningen görs jämförelser på skol-, kommunal och länsnivå i förhållande till landet i dess helhet. De första resultaten av denna kartläggning redovisades i mars 2010 på Statens folkhälsoinstituts hemsida (www.fhi.se/barnstudie) för skolor och kommuner i form av diagram och tabeller, som ger möjligheter till jämförelser inom och mellan kommuner. En rapport som beskriver resultaten i hela studien på nationell nivå kommer att färdigställas under 2010.
Kunskap om effektiva hälsofrämjande åtgärder för barn och unga
Statens folkhälsoinstitut (FHI) har i juni 2008 fördelat medel till sex kommuner som i samarbete med lärosäten ska stärka och utveckla det sektorsövergripande hälsofrämjande arbetet på lokal nivå. Arbetet ska vila på vetenskaplig grund och syfta till att främja barns psykiska och fysiska hälsa. Det ska också bidra till kunskap om effektiva hälsofrämjande åtgärder samt kostnadseffektiva samverkansformer på lokal nivå. FHI redovisar årligen under perioden 2009-2011 hur medlen har använts, hur de enskilda kommunernas arbete bedrivs och vilka resultat som har uppnåtts.
Nationellt utvecklingscentrum för tidiga insatser till barn och unga
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag inrättat ett nationellt utvecklingscentrum (UPP-centrum) för tidiga insatser till barn och unga som löper risk att drabbas av svårare psykisk ohälsa. Centrumet har bl.a. inventerat metoder som används av bl.a. skolhälsovården, socialtjänsten, ungdomsmottagningar och barnhabilitering för att upptäcka allvarlig psykisk ohälsa hos barn och unga. Vidare har man initierat utvärderingar av vanligt förekommande metoder som t.ex. föräldrastödsprogram och Komet.
Regeringen har i december 2009 beslutat om fortsatt stöd till UPP-centrum under 2010 och även aviserat stöd för 2011. Enligt det nya uppdraget ska UPP-centrum även presentera det aktuella kunskapsläget, utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Det kan göras på regionala konferenser, via hemsidor, filmer eller på annat sätt. Presentationerna ska anpassas för att, om så bedöms lämpligt, kunna vara en del i den kunskapsportal som Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att inrätta. UPP-centrums verksamhet ska fr.o.m. 2012 ingå i Socialstyrelsens ordinarie verksamhet.
Analys av hälsosituationen för homosexuella och bisexuella ungdomar samt unga transpersoner
Ungdomsstyrelsen har på uppdrag av regeringen genomfört en fördjupad analys av hälsosituationen för homosexuella och bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner (unga HBT-personer). Bakgrunden är att flera tidigare rapporter pekat på en särskilt oroande utveckling av både den psykiska och fysiska hälsan hos unga HBT-personer. Detta i jämförelse med både vuxna HBT-personer och med heterosexuella ungdomar. Ungdomsstyrelsens utredning visar att många unga HBT-personer upplever osynliggörande, diskriminering, mobbning och hot om våld, vilket påverkar deras hälsa negativt. En stor andel anger också att de utsätts för detta på platser som borde vara trygga för dem, såsom i skolan och i hemmet. Rapporten bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Insatser för att förebygga ohälsa bland elever
I regeringens proposition Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet (2009/10:165) föreslår regeringen att det för eleverna i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska finns en samlad elevhälsa. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. För dessa insatser ska eleverna ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Det ska också finnas tillgång till sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. Regeringen avser att tillföra kommunsektorn medel för den förstärkta elevhälsan. Lagförslaget träder i kraft den 1 juli 2011.
Vidare har regeringen tillsatt en delegation för jämställdhet i skolan (U2008:08) som bl.a. ska kartlägga flickors och pojkars studievanor och undersöka skolarbetets inverkan på deras psykosociala hälsa. Delegationen ska redovisa uppdraget senast den 1 november 2010. Regeringen har även gett Statens skolverk i uppdrag att genomföra insatser för att främja jämställdhet inom skolan. I uppdraget ingår bl.a. att ge stöd till elevhälsan för att förebygga psykisk ohälsa samt utforma utbildningsinsatser om könsroller, hederstraditioner samt sex- och samlevnadsundervisning. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2010.
5 Regeringens barnrättspolitik - prioriteringar och initiativ
5.1 Inledning
Regeringen presenterar i denna proposition ett förslag till strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Strategin är långsiktig och vänder sig till riksdag, regering, statliga myndigheter, landsting och kommuner. Principerna i strategin uttrycker grundläggande förutsättningar för att barnets rättigheter ska kunna stärkas i Sverige.
Strategin kommer att vara utgångspunkt för de åtgärder som regeringen genomför inom barnrättspolitiken. Regeringen har de senaste åren särskilt prioriterat vissa områden som även fortsättningsvis är betydelsefulla för att stärka barnets rättigheter och öka barnkonventionens genomslag i samhället. Det är det strategiska arbetet med att genomföra barnkonventionen, stöd i föräldraskapet, bekämpande av våld mot barn och främjande av barns psykiska hälsa. Förutom dessa områden är också de reformer som regeringen genomför inom utbildningsområdet betydelsefulla ur ett barnrättsperspektiv. Dessa prioriterade områden har också tydlig koppling till strategin.
Regeringen redogör i denna proposition för genomförda insatser och reformer inom de prioriterade områdena. Regeringen har också tagit initiativ till insatser inom dessa områden som har betydelse för barnets rättigheter, bl.a. ett uppföljningssystem för att följa barns levnadsvillkor, en nationell strategi för föräldrastöd och förstärkt lagstiftning för att förebygga och motverka våld mot barn. Här kan också nämnas flera initiativ som har tagits inom hälso- och sjukvården. Det gäller bl.a. ökad tillgänglighet till vård för barn som drabbas av psykisk ohälsa samt stärkt rätt till information och stöd när exempelvis en förälder har en psykisk sjukdom. Regeringen har också tillsatt en särskild utredare som ska lämna förslag rörande hälso- och sjukvård för asylsökande m.fl. och där barnets behov ska beaktas särskilt. Vidare har regeringen inom utbildningsområdet lämnat ett förslag till ny skollag som har beslutats av riksdagen och som kommer ha betydelse för att tillgodose barnets rättigheter.
Utifrån förslaget till strategi presenterar regeringen i detta kapitel prioriteringar och initiativ inom barnrättspolitiken. De har också bäring på de områden som regeringen särskilt prioriterar utifrån ett barnrättsperspektiv. Som underlag finns också det förslag till strategi för kunskapsutveckling om barnets rättigheter som Barnombudsmannen har tagit fram (S/2009/4231/SF).
Regeringen kommer fortlöpande att se över prioriteringar och behov av insatser inom barnrättspolitiken. De dialoger som regeringen inlett med frivilligorganisationer och andra berörda aktörer och som tar sin utgångspunkt i Barnrättskommitténs rekommendationer (se vidare nedan) är i det sammanhanget särskilt viktiga, liksom den kunskap om barns levnadsvillkor som det nya uppföljningssystemet för barnrättspolitiken kommer att ge (se vidare nedan).
Regeringen har till sitt förfogande ett anslag för insatser för att förverkliga konventionen om barnets rättigheter i Sverige (Utgiftsområde 9, anslag 7:3). Av budgetpropositionen framgår det att anslaget kan användas för utbildningar, informationsspridning, kunskapsinsamling, metodutveckling samt uppföljningar och utvärderingar av genomförda insatser inom området. Anslaget kan vidare användas för insatser som främjar och skyddar barns rättigheter inom olika områden. Anslaget har för 2010 förstärkts bl.a. med anledning av det uppföljningssystem för barnrättspolitiken som är under uppbyggnad. Anslaget uppgår för budgetåret 2010 till 16,5 miljoner kronor. För 2011 och 2012 beräknas anslaget uppgå till 14 miljoner kronor respektive år. Det är enligt regeringen angeläget att anslaget används för insatser som är långsiktiga, uppföljningsbara och som ökar kunskapen om barnkonventionens tillämpning och hur barnets rättigheter ska omsättas i olika verksamheter.
Regeringens politik för att säkerställa barnets rättigheter och intressen är sektorsövergripande. Vid sidan av de initiativ som regeringen presenterar i denna proposition redovisar regeringen i skrivelser och propositioner inom alla berörda sakområden insatser som rör barn och deras rättigheter.
5.2 Regeringens initiativ för att stärka barnets rättigheter
5.2.1 Handslaget - en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting om att stärka barnets rättigheter
Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) avser att ingå en överenskommelse med utgångspunkt i regeringens förslag till strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Syftet är att intensifiera och utveckla arbetet med barnets rättigheter utifrån barnkonventionen i verksamheter inom kommuner och landsting.
Det är i kommuner och landsting som de flesta verksamheter som rör barn finns. Det är också där beslut fattas som har direkt inverkan på barns vardag och deras livssituation. Beslutsfattare och olika yrkesgrupper måste ha kunskap om barns levnadsvillkor och om hur barnets rättigheter ska omsättas i beslut och åtgärder som rör barn och följa upp sådana beslut och åtgärder ur ett barnrättsperspektiv. Samverkan mellan olika aktörer och verksamheter i frågor som rör barn är särskilt viktig i kommuner och landsting för att kunna säkerställa de rättigheter som varje barn har. För att öka kunskapen om barnets rättigheter och om hur barnkonventionen kan tillämpas är det också viktigt med samordning och samverkan mellan staten och den kommunala nivån.
Överenskommelsen mellan regeringen och SKL ska främja ett helhetstänkande i arbetet med barnets rättigheter och syfta till att öka kunskapen om hur barnets rättigheter kan omsättas i verksamheter i landsting och kommuner. Överenskommelsen ska gälla under åren 2010-2013 och utgångspunkten är att arbetet ska vara långsiktigt.
SKL ska genomföra en kartläggning för att få kunskap om behov och efterfrågan avseende fortbildning och andra stödinsatser om barnkonventionen och dess tillämpning i olika verksamheter. Utifrån kartläggningen ska SKL ta fram en handlingsplan för hur barnets rättigheter kan stärkas i kommuners och landstings verksamheter. Förutsatt att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige ska den vara utgångspunkt i framtagandet av handlingsplanen. SKL och Regeringskansliet ska samråda om vilka åtgärder i handlingsplanen som ska genomföras. Barnombudsmannen ska bistå SKL i genomförandet av överenskommelsen.
5.2.2 Uppdrag till Barnombudsmannen att sprida och kommunicera den nya strategin
Förutsatt att riksdagen godkänner den föreslagna strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige avser regeringen att ge Barnombudsmannen i uppdrag att sprida och kommunicera den till berörda målgrupper på statlig, regional och lokal nivå.
5.2.3 Tematiska dialoger för ökad samsyn och samordning i barnrättsfrågor utifrån Barnrättskommitténs rekommendationer
Regeringen har tagit initiativ till tematiska dialoger där Barnombudsmannen, frivilligorganisationer, myndigheter och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) deltar. Syftet är att bidra till en ökad samsyn och samordning i frågor som rör barnets rättigheter. Temadialogerna tar sin utgångspunkt i de senaste rekommendationer som FN:s kommitté för barnets rättigheter (Barnrättskommittén) lämnat till Sverige, se närmare avsnitt 4.1.
I september 2009 genomförde Socialdepartementet ett första möte kring Barnrättskommitténs rekommendationer med ett antal frivilligorganisationer som arbetar för barnets rättigheter. Med utgångspunkt i detta möte identifierades ett antal särskilt angelägna temaområden som utgår från rekommendationerna för en fördjupad dialog med berörda aktörer. Dit hör att stärka barnets rättigheter genom lagstiftning, barns kunskaper om sina rättigheter, yrkesgruppers kunskaper om barnets rättigheter och den praktiska tillämpningen av dessa rättigheter samt uppföljning av barns levnadsvillkor. Andra områden är våld mot barn, sexuell exploatering av barn samt barns ekonomiska utsatthet.
En första temadialog om att stärka barnets rättigheter genom lagstiftning har hållits våren 2010. Socialdepartementet kommer att fortsätta med de tematiska dialogerna i syfte att ta del av berörda myndigheters, frivilligorganisationers och andra aktörers erfarenheter. Dessa dialoger kommer vara ett viktigt underlag i regeringens fortsatta arbete inom barnrättspolitiken och inför regeringens kommande rapportering till Barnrättskommittén i september 2012.
Regeringen ser ett behov av samlad kunskap inför framtida överväganden och beslut för att genomföra regeringens barnrättspolitik. Regeringen avser därför att initiera en kartläggning för att belysa svensk lagstiftnings och praxis överensstämmelse med de i barnkonventionen fastslagna rättigheterna.
5.2.4 Ett nytt uppföljningssystem för barnrättspolitiken
I förslaget till strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige betonas att det måste finnas aktuell kunskap om barns levnadsvillkor till grund för beslut och prioriteringar som rör barn.
Regeringen har uppdragit åt Barnombudsmannen att utveckla ett nytt uppföljningssystem för att följa barns levnadsvillkor inom olika områden utifrån barnkonventionen. Barnombudsmannen har 2009 tilldelats medel för att påbörja detta arbete. Uppföljningssystemet ska användas för att mäta och beskriva de aspekter av barns levnadsvillkor som regeringen bedömer är centrala ur ett barnrättsperspektiv.
Uppdraget utgår bl.a. från det förslag till uppföljningssystem som presenterats i departementsskrivelsen Ett uppföljningssystem för barnpolitiken (Ds 2007:9). Uppföljningssystemet består av följande målområden; en god levnadsstandard, bästa möjliga hälsa, en god utbildning, en trygg uppväxt, delaktighet i samhället och samhällets stöd och skydd. Målområdena är var för sig kopplade till barnkonventionen och ger därigenom möjlighet att följa barns levnadsvillkor utifrån barnkonventionen. Till varje målområde hör ett antal indikatorer.
Ett uppföljningssystem ska inte enbart kunna användas för att i efterhand följa utvecklingen av barns levnadsvillkor utan även kunna användas av beslutsfattare för att prioritera insatser. Därför ska målområden, bakgrundsvariabler och indikatorer finnas och följas över tid och för olika grupper av barn samt på nationell, regional och lokal nivå. Dessa indikatorer ska också göras lättillgängliga på alla nivåer för aktörer vars arbete rör barn. Beslutsfattare på lokal nivå ska kunna göra jämförelser med andra delar av landet samt få en indikation på framtida problemområden.
Regeringen kommer att ge Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att utifrån målområdena beräkna indikatorer på statistiska underlag utifrån register hos flera myndigheter. Indikatorerna kommer att fortsätta utvecklas. I detta utvecklingsarbete är det viktigt att berörda myndigheter och forskare involveras.
För att få en samlad bild av t.ex. graden av utsatthet bland barn i ett visst område eller hos en viss grupp krävs nya mått. Regeringen vill därför se över möjligheterna att ta fram nya ofärds- och utsatthetsindex beräknade på empiriska riskmodeller. Sådana modeller förutsätter longitudinella individdata, det vill säga data på individnivå och över tid, där inte bara barnets utan även vårdnadshavarnas levnadsvillkor, socioekonomiska situation och bakgrund tas med.
5.2.5 Insatser för att bekämpa våld mot barn
Att bekämpa våld mot barn är ett prioriterat område för regeringen. En av principerna i förslaget till strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige är att barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang.
För att få en helhetsbild av genomförda och pågående insatser för att förebygga och bekämpa våld mot barn redovisar regeringen i denna proposition en samlad bild av regeringens arbete under mandatperioden (avsnitt 4.3 och bilaga 1).
En redogörelse lämnas också för de insatser som har genomförts utifrån den nationella handlingsplanen mot sexuell exploatering av barn 2007 (bilaga 2). Handlingsplanen kommer att följas upp i sin helhet i samband med att Sverige rapporterar till Barnrättskommittén 2012. I samband med den uppföljningen kommer regeringen också att överväga behovet av ytterligare åtgärder.
Regeringen kommer med utgångspunkt i Barnrättskommitténs rekommendationer samt FN-studien om våld mot barn (se vidare avsnitt 4.3) föra en dialog med frivilligorganisationer och andra aktörer på temat våld mot barn (se vidare avsnitt 5.2.3). Ett syfte med temadialogen är att fånga upp erfarenheter och synpunkter på de rekommendationer från Barnrättskommittén som rör våld mot barn. Ett annat syfte är att inhämta dessa aktörers synpunkter på insatser för att bekämpa våld mot barn i Sverige och brister som de ser finns i dag.
Regeringen anser att det redan nu finns behov av att vidta åtgärder för att öka kunskapen om våld mot barn inom familjen. Nationella studier av barnuppfostran och barnmisshandel har gjorts från 1980 till 2006. Studierna har visat att antalet fall av fysisk bestraffning mot barn drastiskt minskade fram till 2000 varefter nivåerna legat väsentligen stilla. Den senaste undersökningen som gjordes 2006 av Stiftelsen Allmänna Barnhuset visar resultat som tyder på att förekomsten av kroppslig bestraffning inte längre fortsätter att minska. I vissa avseenden finns en rapporterad ökning jämfört med undersökningarna år 2000. Detta gäller andelen föräldrar som knuffat, huggit tag i eller ruskat om sitt barn och det gäller främst mindre förskolebarn. Samtidigt visar fallskadestatistiken att skador mot huvudet på spädbarn har ökat. Dessutom visar statistik att den polisanmälda misshandeln av barn har tredubblats under de senaste 30 åren.
Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns behov av att genomföra särskilda insatser som kan öka kunskapen om framförallt föräldrars våld och attityder till våld mot barn. Regeringen avser därför att ta initiativ till dels nationella studier, dels kunskapsspridande insatser till berörda yrkesgrupper. Det är vidare särskilt angeläget att nå blivande och nyblivna föräldrar med information om barns behov och utveckling för att därigenom förebygga att barn utsätts för våld inom familjen.
Regeringen avser att utifrån den samlade bilden av regeringens insatser inom området, den kommande temadialogen med berörda aktörer om våld mot barn samt utifrån resultaten av de kartläggningar som ska genomföras (se vidare nedan), se över behovet av ytterligare åtgärder.
Kartläggning av föräldrars attityder till och erfarenheter av kroppslig bestraffning
För att följa utvecklingen under de senaste åren avser regeringen att bevilja medel till Stiftelsen Allmänna Barnhuset för att genomföra nya nationella studier om barns och föräldrars attityder till och erfarenheter av kroppslig bestraffning och andra bestraffningsmetoder. I uppdraget ingår att gå igenom svenska studier av barnmisshandel och göra jämförelser med nordiska och internationella studier.
Studie av orsakerna till ökning av polisanmäld barnmisshandel
Den polisanmälda misshandeln av barn har tredubblats under de senaste 30 åren. Brottsförebyggande rådet presenterade 2000 en rapport kring orsakerna till den kraftiga ökningen av antalet anmälda fall av barnmisshandel som skedde under 1990-talet. Resultaten av undersökningen gav inte något säkert svar på frågan om en faktisk ökning av barnmisshandeln har skett under 1990-talet, men orsaken till ökningen tillskrevs främst en ökad anmälningsbenägenhet. Från 2000 till 2009 har antalet anmälda fall av barnmisshandel mot barn i åldern 0 - 6 år fortsatt att öka från 1000 till 2000.
Mot den bakgrunden avser regeringen att ge Brottsförebyggande rådet i uppdrag att kartlägga omfattningen och utvecklingen av barnmisshandel under perioden 2000-2009. Uppdraget avser misshandel av små barn (0 - 6 år) inom familjen. I uppdraget ska även ingå att belysa i vilken utsträckning anmälningarna leder till åtal och lagföring samt vilka påföljder som utdömts.
Insatser för ökad kunskap bland yrkesgrupper om våld mot barn
Det är viktigt att tidigt upptäcka barn som utsätts för våld och annan kränkande behandling och erbjuda stöd till både barnet och familjen. Regeringen avser att bevilja medel till Stiftelsen Allmänna Barnhuset för att ta fram en skrift om tidiga tecken på försummelse och barnmisshandel. Skriften ska främst rikta sig till yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården, tandvården, socialtjänsten samt förskola och skola och syfta till att öka möjligheterna till tidig upptäckt.
Kunskap om försummelse och barnmisshandel ska finnas tillgänglig och spridas på olika sätt till de berörda yrkesgrupperna, bl.a. genom regionala konferenser som anordnas av Stiftelsen Allmänna Barnhuset. I samband med de regionala konferenserna ska även erfarenheter från det pilotprojekt för att förebygga våld mot spädbarn som Karolinska universitetssjukhuset genomför (se nedan) spridas. Även det informationsmaterial om barnets rättigheter riktat till föräldrar som regeringen avser att ge Barnombudsmannen i uppdrag att ta fram (se nedan) ska uppmärksammas på konferenserna.
Informationsmaterial till föräldrar om barnets rättigheter
Regeringen avser att ge Barnombudsmannen i uppdrag att ta fram och sprida ett informationsmaterial om barnets rättigheter som riktar sig till föräldrar och blivande föräldrar. Materialet ska ha ett särskilt fokus på relationen mellan barn och föräldrar och ta upp barnets rätt till skydd mot våld, såsom aga. Barnombudsmannen ska samråda med Stiftelsen Allmänna Barnhuset i framtagandet av materialet. Det ska spridas genom olika kanaler som når föräldrar och blivande föräldrar, en sådan viktig kanal är mödravårds- och barnavårdscentralerna. En annan viktig kanal för spridning av materialet är medier som särskilt vänder sig till föräldrar, både sådana som offentliga aktörer och privata aktörer ansvarar för.
Pilotprojekt för att förebygga våld mot spädbarn
Regeringen anser att det är angeläget att såväl blivande som nyblivna föräldrar får kunskap om vilka behov spädbarn har och hur de kan hantera situationer då barnet skriker för att på så sätt minska riskerna för våld mot spädbarn. En förälder kan under påverkan av sömnbrist, frustration och vid bristfälligt stöd och bristande kunskap skaka barnet då det skriker och därmed orsaka hjärnskador, så kallad shaken baby syndrome.
För att motverka sådant våld mot spädbarn och öka kunskapen om shaken baby syndrome bland blivande och nyblivna föräldrar samt berörda yrkesgrupper stödjer regeringen ett pilotprojekt. Regeringen har beviljat Karolinska universitetssjukhuset medel för att i samarbete med Stockholms läns landsting driva ett interventionsprogram för att förebygga våld mot spädbarn. Inom projektet utbildas mödra- och barnavårdspersonal och information om shaken baby syndrome sprids till blivande och nyblivna föräldrar. En utvärdering av hur effektiv informationen är görs inom ramen för projektet.
Regeringen anser att det är angeläget att erfarenheterna från projektet samt den information som utarbetats till yrkesgrupper och till nyblivna och blivande föräldrar också når personal och föräldrar i andra landsting. Regeringen avser att bevilja ytterligare medel till projektet med detta syfte.
Prop. 2009/10:232
Prop. 2009/10:232
2
43
1