Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2025/26:65 Riksrevisionens rapport om statens användning och anskaffning av kontorslokaler Skr. 2025/26:65 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 27 november 2025 Ulf Kristersson Erik Slottner (Finansdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen behandlar regeringen Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer till regeringen i rapporten Kostsam kvadratjakt – statens användning och anskaffning av lokaler (RiR 2025:17). Riksrevisionens övergripande slutsats i rapporten är att statens användning och anskaffning av lokaler kan bli mer effektiv. Riksrevisionen bedömer att det finns stor effektiviseringspotential i att minska kontorsareorna och att öka myndigheternas samverkan. Riksrevisionen konstaterar vidare att det är dyrt med kontorslokaler i centrala Stockholm och att lokalisering till mindre centrala lägen skulle kunna sänka kostnaderna. Regeringen välkomnar granskningen och delar Riksrevisionens bedömning att statens användning och anskaffning av lokaler kan bli mer effektiv. I likhet med Riksrevisionen anser regeringen att det behövs en tydligare styrning av och ett bättre stöd för myndigheterna vid användning och anskaffning av lokaler. Samtidigt konstaterar regeringen att verksamhetsansvaret och arbetsgivarpolitiken i staten är delegerade till myndigheterna för att möjliggöra verksamhetsnära anpassningar för ökad effektivitet. Regeringen bedömer att myndigheternas och regeringens kontinuerliga arbete med att öka effektiviteten i statsförvaltningen samt det arbete med förslag till förordningsändringar för en effektivare och mer ändamålsenlig användning och anskaffning av lokaler som för närvarande pågår inom Regeringskansliet kommer att skapa goda förutsättningar för en mer kostnadseffektiv användning och anskaffning av lokaler i staten. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1Ärendet och dess beredning3 2Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer3 2.1Kontorsarea och kontorens lägen3 2.2Effekterna av den nuvarande styrningen4 2.3Samordnad anskaffning av lokaler5 2.4Riksrevisionens rekommendationer5 3Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer5 3.1Kontorsarea och kontorens lägen6 3.2Effekterna av den nuvarande styrningen8 3.3Samordnad anskaffning av lokaler9 4Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser9 Riksrevisionens rapport Kostsam kvadratjakt – statens användning och anskaffning av lokaler (RiR 2022:28)11 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 november 202590 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat om statens kontorsförsörjning är effektiv. Resultatet av granskningen redovisas i rapporten Kostsam kvadratjakt – statens användning och anskaffning av kontorslokaler (RiR 2025:17), se bilagan. Riksdagen överlämnade rapporten till regeringen den 10 juni 2025. I rapporten lämnar Riksrevisionen rekommendationer till regeringen. I denna skrivelse behandlar regeringen Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer. Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens användning och anskaffning av kontorslokaler kan bli mer effektiv. Riksrevisionen anser att regeringens styrning är otydlig och att styrningen inte ger myndigheterna tillräckliga incitament att effektivisera kontorsanvändningen. Kontorsarea och kontorens lägen Riksrevisionen anser att det finns en betydande potential att effektivisera statens kontorsanvändning. Riksrevisionen konstaterar att myndigheternas kontorsareor har minskat något under de senaste tio åren, men att anpassningen mot mindre kontor går långsamt och att många myndigheter fortfarande använder betydligt större area per anställd än jämförbara verksamheter, utan att det finns verksamhetsskäl som motiverar detta. Enligt Riksrevisionen finns det dessutom en osäkerhet på myndigheterna om hur stora kontorslokaler verksamheten kräver och hur de ska vara utformade. Riksrevisionen anser att den största effektiviseringspotentialen ligger i att minska kontorsareorna och bedömer att det behövs en tydligare styrning och ett bättre stöd. Att många medarbetare i så stor utsträckning arbetar på distans har enligt Riksrevisionen skapat ett utrymme för att effektivisera kontorsanvändningen. Riksrevisionen bedömer att den låga beläggningsgraden tyder på att resurser skulle kunna användas mer effektivt för att utveckla mer ändamålsenliga kontor och samtidigt minska statens kostnader för kontorsanvändning. Regeringen bör enligt Riksrevisionen stödja myndigheterna i omställningen genom tydligare styrning av förändringsarbetet. Riksrevisionen konstaterar att det är dyrt med kontorslokaler i de mest centrala lägena i Stockholm och att hyrorna som myndigheterna betalar nära centralstationen i Stockholm i genomsnitt är mer än dubbelt så höga som hyrorna i andra stora städer och i förorter till Stockholm. Riksrevisionen konstaterar vidare att de myndigheter som har studerats i granskningen inte har ändrat sina kontorslägen i någon betydande omfattning under de senaste tio åren och att det är utmanande för myndigheterna att självständigt fatta beslut om att förändra lokalernas läge eftersom många av myndigheterna anser att läget är avgörande för möjligheten att både rekrytera och behålla medarbetare med rätt kompetens. Riksrevisionen bedömer att det krävs en tydligare styrning för att uppnå riksdagens mål om myndigheternas lokalisering. Riksdagen har dels uttalat att regeringen bör omlokalisera statliga arbetstillfällen från större städer till landsbygden, dels att utgångspunkten måste vara att myndigheter som lokaliseras i Stockholmsområdet bör välja lägen utanför de dyraste områdena i Stockholms innerstad. Vidare bedömer Riksrevisionen att om alla kontorsmyndigheter i granskningens urval minskade den genomsnittliga kontorsarean per anställd från dagens 22 till 15 kvadratmeter och använde kontor i mindre centrala lägen skulle kostnaderna kunna minska med 1,2 miljarder kronor per år. Riksrevisionen bedömer att anskaffningskostnaderna är höga, men att det vore olämpligt att sänka kostnaderna genom att tillåta längre hyreskontrakt så länge behovet av att minska kontorsarean kvarstår. Vidare finns det enligt Riksrevisionen tecken på att myndigheterna har låg kostnadsmedvetenhet när det gäller anskaffning av kontorslokaler. Större myndigheter som Försäkringskassan och Skatteverket har dock specialiserade enheter med kunskap om kontorsutveckling samt erfarna projektledare. Effekterna av den nuvarande styrningen Riksrevisionen bedömer att det finns flera orsaker till att den nuvarande styrningen inte leder till effektiv lokalanvändning och lokalanskaffning i staten, bl.a. att många myndigheter har en oklar bild av hur budgetstyrningen fungerar. Riksrevisionen anser att den nuvarande styrningen medför att myndigheter med liknande behov av kontorslokaler får mycket olika tilldelning av anslagsmedel, vilket har resulterat i en ineffektiv resursallokering som inte korrigeras över tid. Det beror enligt Riksrevisionen på att den historiska kontorsanvändningen styr tilldelningen. Riksrevisionen bedömer att regeringen inom nuvarande system kan effektivisera utnyttjandet av kontorslokaler genom att komplettera budgetstyrningen med tillfälliga justeringar av anslagen. Riksrevisionen bedömer att regeringen inom nuvarande system kan effektivisera utnyttjandet av kontorslokaler genom att komplettera budgetstyrningen med tillfälliga justeringar av anslagen. Riksrevisionen anser att det krav på att inhämta regeringens godkännande vid lokalförändringar som kräver ökad tilldelning av anslagsmedel som finns i förordningen (1993:528) om statliga myndigheters lokalförsörjning tillsammans med missuppfattningar av hur delar av budgetstyrningen fungerar påverkar hur myndigheterna kommer att använda avsedda resurser. Det leder enligt Riksrevisionen till att myndigheterna kan komma att göra ineffektiva prioriteringar. Samordnad anskaffning av lokaler Riksrevisionen anser att det finns effektiviseringspotential i att öka myndigheternas samverkan när det gäller både användning och anskaffning av lokaler. Enligt Riksrevisionen kan kostnader minska om myndigheterna nyttjar gemensamma ytor, samordnar investeringar och gör gemensamma inköp till kontoren. Riksrevisionen konstaterar att det finns en osäkerhet kring om det är tillåtet för en myndighet att teckna kontrakt för större lokaler i syfte att hyra ut. Det är enligt Riksrevisionen inte effektivt att alla myndigheter tar höjd för framtida lokalbehov genom att teckna kontrakt för större lokaler än nödvändigt och att styrningen innebär att en myndighetsledning som agerar rationellt med hänsyn till den egna verksamheten inte alltid bidrar till det som är bäst för staten som helhet. En gemensam hantering av osäkerheten kring framtida lokalbehov skulle enligt Riksrevisionen ge myndigheterna stabilare planeringsförutsättningar och minska behovet av överkapacitet. Riksrevisionen bedömer att det finns stor potential i att minska kostnaderna genom en ökad samverkan. Regeringen bör enligt Riksrevisionen överväga om samordnad kontorsanskaffning för myndigheter som är lokaliserade på samma ort kan minska kostnaderna. Vidare bör regeringen enligt Riksrevisionen överväga att använda fastighetsfunktionerna på de stora statliga myndigheterna eftersom det där finns erfarenhet av och kompetens för att anskaffa kontorslokaler i stora delar av landet. Riksrevisionens rekommendationer Riksrevisionen rekommenderar att regeringen inför en strategi för kontorsanvändningen i staten som tydliggör riktlinjer för kontorsarea och kontorens läge på orten, överväger att komplettera dagens budgetstyrning med aktiva beslut för att säkerställa att strategin följs och för att möjliggöra medvetna politiska prioriteringar, och överväger samordnad anskaffning av kontorslokaler för myndigheter på samma ort. Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och delar Riksrevisionens bedömning att statens användning och anskaffning av lokaler kan bli mer effektiv. Målet för den statliga förvaltningspolitiken är en innovativ och samverkande statsförvaltning som är rättssäker och effektiv, har väl utvecklad kvalitet, service och tillgänglighet, och som därigenom bidrar till Sveriges utveckling och ett effektivt EU-arbete (prop. 2009/10:175, bet. 2009/10:FiU38, rskr. 2009/10:315). Statliga myndigheter har ett helhetsansvar för sin lokalförsörjning och regeringen anser att den statliga lokalförsörjningen ska vara så effektiv som möjligt. Regeringens målsättning är att fortsätta effektiviseringsarbetet när det gäller lokalförsörjning och minska lokalkostnadernas andel av de totala kostnaderna för statens verksamhet (prop. 2016/17:1, bet. 2016/17:FiU2, rskr. 2016/17:123). Regeringen anser alltjämt att en effektiv lokalanvändning i staten är viktig eftersom den kan leda till minskade kostnader för myndigheter och staten som helhet. Av dessa skäl beslutade regeringen i september 2024 om ett uppdrag till Ekonomistyrningsverket att genomföra analyser och ta fram underlag för att stärka förutsättningarna för en effektiv lokalanvändning i staten (Fi2016/04134 och Fi2024/01718). I rapporten Förbättrad uppföljning av statens lokalanvändning har Ekonomistyrningsverket lämnat förslag på utvecklade nyckeltal för att jämföra och bedöma effektiviteten i lokalanvändningen i staten som helhet och för enskilda myndigheter (ESV 2025:20). Genom de nya hyres- och areabegreppen som Ekonomistyrningsverket har utvecklat inom ramen för uppdraget finns vidare goda förutsättningar att jämföra hyresnivåer och lokalinnehav mellan myndigheterna, över tid och mot marknaden. Regeringen bedömer att underlagen som Ekonomistyrningsverket tagit fram kan fungera som viktiga verktyg för myndigheterna vid beslut om användning och anskaffning av lokaler. Kontorsarea och kontorens lägen Regeringen konstaterar, i likhet med Riksrevisionen, att myndigheternas anpassning mot mindre kontor har gått långsamt och att många myndigheter fortfarande använder betydligt större area per anställd än jämförbara verksamheter. I likhet med Riksrevisionen anser regeringen att distansarbetet och den ökande digitaliseringen har skapat nya behov som ställer andra krav på kontorens dimensionering och utformning än tidigare. Regeringen instämmer vidare i Riksrevisionens bedömning att den låga beläggningsgraden tyder på att resurser skulle kunna användas mer effektivt för att utveckla mer ändamålsenliga kontor och samtidigt minska statens kostnader. I sina räkneexempel utgår Riksrevisionen från en kontorsarea om 15 kvadratmeter per anställd, men påtalar att myndigheter med annan verksamhet än kontorsverksamhet kan ha behov av större lokalareor. Det kan vara rimligt att som generell utgångspunkt utgå från en kontorsarea om 15 kvadratmeter per anställd för kontorsmyndigheter vid användning och anskaffning av kontorslokaler. Det behöver dock finnas utrymme för myndigheter att vid behov göra verksamhetsmässiga anpassningar. I likhet med Riksrevisionen anser regeringen att det behövs en tydligare styrning av, och ett bättre stöd för, myndigheternas arbete med användning och anskaffning av lokaler. Samtidigt anser regeringen att myndigheternas fristående ställning och långtgående befogenheter att besluta om hur de egna uppgifterna ska lösas är en viktig komponent i den svenska förvaltningsmodellen som medför många fördelar. Myndigheternas ansvar för verksamheten kommer bl.a. till uttryck i 3 § myndighetsförordningen (2007:515) där det framgår att myndighetens ledning ansvarar inför regeringen för verksamheten och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt. Vidare är arbetsgivaransvaret i staten långtgående delegerat till myndigheterna och det är myndighetsledningen som har arbetsmiljöansvar för de statligt anställda. Regeringens mål för arbetsgivarfrågorna är en samordnad statlig arbetsgivarpolitik som säkerställer att myndigheterna har kompetens för att fullgöra sina uppgifter. Det är därför angeläget att de statliga arbetsgivarna har förutsättningar att arbeta strategiskt med sin kompetensförsörjning. Verksamhetsansvaret och arbetsgivarpolitiken i staten är delegerade till myndigheterna för att kunna möjliggöra verksamhetsnära anpassningar för ökad effektivitet. Regeringen anser att det även fortsatt är myndighetens ledning som har bäst förutsättningar att bestämma över myndighetens anskaffning och användning av lokaler. Regeringen delar däremot Riksrevisionens bedömning att det vore gynnsamt för kontorsanvändningen i staten som helhet med en tydligare styrning av myndigheternas kontorsyta och läge på arbetsorten. Regeringen bedömer vidare i likhet med Riksrevisionen att myndigheterna behöver ges utrymme att påverka kontorens utformning eftersom myndigheternas verksamheter skiljer sig åt. Det kommer att vara utgångspunkten i regeringens fortsatta arbete med att göra statens lokalanvändning mer effektiv och ändamålsenlig, se avsnitt 4. Som Riksrevisionen konstaterar är ett sätt att minska anskaffningskostnaderna att tillåta myndigheterna att teckna längre kontrakt så att transaktionskostnader och flyttkostnader kan fördelas över fler år. Regeringen instämmer i Riksrevisionens bedömning att det inte är lämpligt att tillåta längre hyreskontrakt så länge det finns behov av att minska kontorsarean på myndigheter. Regeringen avser därför inte att genomföra några generella ändringar för när regeringens medgivande ska krävas för hyresavtal enligt förordningen om statliga myndigheters lokalförsörjning. Vidare instämmer regeringen i Riksrevisionens konstaterande att förflyttningen till mindre centrala lägen i Stockholm sker långsamt. Riksdagen har tillkännagett för regeringen att regeringen ska se till att statliga myndigheter lokaliseras till förorter och lägen utanför de dyraste områdena i Stockholms innerstad och prövar lokalisering till andra delar av landet (bet. 2015/16:NU17 punkt 2, rskr. 2015/16:201 och bet. 2015/16:FiU25 punkt 9, rskr. 2015/16:208). I syfte att bl.a. säkerställa ökad statlig närvaro har tidigare regeringar fattat beslut om lokalisering av hela eller delar av myndigheters verksamheter. Merparten av besluten har avsett verksamheter i Stockholms län, som har omlokaliserats till andra delar av landet. I och med dessa beslut, myndigheternas egna initiativ till lokaliseringar och införandet av förordningen (2019:202) om statliga myndigheters lokalisering ansåg regeringen att tillkännagivandena från riksdagen var slutbehandlade (prop. 2019/20:1 utg.omr. 2 avsnitt 4 rskr. 2019/20:129). Regeringen instämmer i Riksrevisionen bedömning att tydligare styrning av och ett bättre stöd för myndigheterna behövs för att åstadkomma ytterligare förflyttning från centrala lägen i Stockholm och att det kan innebära en besparingspotential. Regeringens åtgärder med anledning av detta framgår av avsnitt 4. Samtidigt finns det outtalade förväntningar på vissa institutioner att bedriva verksamhet i särskilda lokaler. Det gäller exempelvis museum, högskolor och universitet där lokaliseringen har ett särskilt egenvärde. Riksrevisionen har uppmärksammat tecken på låg kostnadsmedvetenhet hos myndigheterna vad gäller nedlagd egen arbetstid i samband med anskaffning av kontorslokaler. Regeringen förutsätter att den myndighet som anskaffar kontorslokaler utför arbetet så effektivt som möjligt. Även i detta sammanhang ansvarar myndighetens ledning för att arbetet bedrivs effektivt i enlighet med 3 § myndighetsförordningen. I likhet med Riksrevisionen anser regeringen dock att det är angeläget att myndigheterna arbetar kostnadsmedvetet för att säkerställa en god hushållning med statens medel. Åtgärder med anledning av detta framgår av avsnitt 4. Effekterna av den nuvarande styrningen Regeringen delar Riksrevisionens bedömning att hyreskostnaden har eller kan ha stor betydelse för myndigheternas beslut om kontorslokaler. Så som Riksrevisionen påpekar, påverkar historiska utfall uppräkningen i sig och hur stor andel som räknas upp med en specifik uppräkningsfaktor, t.ex. för lokalkostnader. Myndigheterna har fullt ansvar för hur de medel de förfogar över disponeras inom ramen för riksdagens beslut om anslagens ändamål och de finansiella restriktioner som regeringen har beslutat om. Regeringen delar till viss del Riksrevisionens bedömning att effekterna av delar av den ekonomiska styrningen kan vara svåra att överblicka. En utmaning i pris- och löneomräkningen är t.ex. att uppräkningen bygger på faktiska utfall, vilket ger ett par års fördröjning, såväl för fördelningen mellan olika kostnadsslag som underlag för beräkningen av uppräkningsfaktorerna. När en myndighet byter lokaler kan det innebära att fördelningen mellan olika kostnadsslag förändras och att utrymme frigörs för ökade utgifter inom ett annat område. Regeringen styr normalt inte i detalj hur en myndighet disponerar tillgängliga medel mellan olika kostnadsslag. Av 3 § myndighetsförordningen framgår att myndighetens ledning ansvarar för att verksamheten bedrivs effektivt. I modellen för pris- och löneomräkning finns, som Riksrevisionen också påtalat, inte något automatiserat effektiviseringstryck för just lokalkostnader. Om en myndighet däremot omfördelar medel från lokaler till löner, utsätts en större andel av myndighetens utgifter för det effektiviseringstryck som följer av produktivitetsavdraget. Den nuvarande ekonomiska styrningen bidrar därför till en effektivare användning av statens medel. Regeringen anser att statens nuvarande system för lokalförsörjning ger myndigheterna incitament för en effektiv användning och anskaffning av kontorslokaler. Inom systemet anpassar pris- och löneomräkningen anslagsnivån med hänsyn till ändrade hyreskostnader, även om det sker med viss fördröjning. Konstruktionen med pris- och löneomräkningen, i kombination med bestämmelser om ledningens ansvar i myndighetsförordningen, ger enligt regeringen tillräckligt med styrning på ett övergripande plan. Fler aktiva beslut gällande tilldelning av anslag för myndigheternas verksamhet riskerar att leda till minskad förutsebarhet för myndigheterna och bidra till kortsiktiga beslut inom lokalförsörjningen på bekostnad av vad som bedöms vara ändamålsenligt på längre sikt. Regeringen anser att en effektiv anskaffning och användning av kontorslokaler i staten kan främjas inom det befintliga systemet och utifrån rådande principer. Det kan t.ex. göras genom att myndigheterna i högre utsträckning jämför kostnaderna med varandra, eller på andra sätt nyttjar information om andra myndigheters anskaffning och användning. För detta kan Ekonomistyrningsverkets rapport Förbättrad uppföljning av statens lokalanvändning (ESV 2025:20) vara ett stöd, bl.a. vad gäller nyckeltal. Samordnad anskaffning av lokaler Regeringen delar Riksrevisionens bedömning att det finns behov av att myndigheter i större utsträckning samverkar i fråga om användning och anskaffning av lokaler i syfte att minska kostnaderna för staten som helhet. Enligt 6 § myndighetsförordningen ska myndigheten verka för att genom samarbete med myndigheter och andra ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda samt för staten som helhet. Regeringen är positiv till att myndigheter samverkar i lokalförsörjningsfrågor och följer löpande vilka behov som finns av förvaltningsgemensamma lösningar i den offentliga förvaltningen, och hur styrningen vid behov kan utformas för att underlätta och möjliggöra sådana lösningar. Regeringen har för avsikt att förtydliga förutsättningarna för samverkan kring lokaler. Det gäller såväl i fråga om samordning kring lokalförsörjningsplaneringen och anskaffning, som i fråga om möjligheten att samverka kring användning av lokaler genom exempelvis samlokalisering. Regeringen instämmer i Riksrevisionens bedömning att en gemensam hantering av osäkerheten kring framtida lokalbehov kan ge stabilare planeringsförutsättningar och minska myndigheternas behov av överkapacitet. Regeringen anser att ökade möjligheter till samverkan och samordning av lokalförsörjningen ger förutsättningar för att delvis lösa en sådan problematik. Åtgärder med anledning av detta framgår av avsnitt 4. Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringen anser att det är viktigt att fortsätta arbetet för en mer effektiv användning och anskaffning av lokaler. Mot bakgrund av slutsatserna i Ekonomistyrningsverkets rapport och det behov av ytterligare stöd för myndigheternas arbete som aktualiseras i Riksrevisionens rapport har Regeringskansliet remitterat en promemoria om en effektivare och mer ändamålsenlig anskaffning och användning av lokaler med förslag till ändringar i förordningen om statliga myndigheters lokalförsörjning (Fi2025/02168). I promemorian föreslås bl.a. att det ska införas krav som förtydligar att myndigheter när de planerar för sin lokalförsörjning ska verka för en effektiv och ändamålsenlig användning och anskaffning av lokaler. Det föreslås även att förutsättningarna för myndigheter att samverka kring lokaler förtydligas och att det ska införas krav på myndigheter att i planeringen för sin lokalförsörjning beakta möjligheten till samverkan eller samlokalisering. Nya Statskontoret föreslås vidare bemyndigas att meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av de nya kraven i förordningen. Med stöd av bemyndigandet är det möjligt för nya Statskontoret att ta fram föreskrifter och allmänna råd för att åstadkomma en effektivare och mer ändamålsenlig användning och anskaffning av lokaler i staten. Utöver förtydliganden om myndigheters förutsättningar att samverka när de planerar för sin lokalförsörjning avser regeringen för närvarande inte att vidta några ytterligare åtgärder med anledning av Riksrevisionens förslag om ytterligare samverkan mellan myndigheter. Regeringen konstaterar att resurssamverkan är möjlig med stöd av bestämmelsen i 6 § myndighetsförordningen och 4 § avgiftsförordningen (1992:191), som är ett generellt bemyndigande för en myndighet att under vissa förutsättningar ta ut avgifter för verksamheter som är av tillfällig natur eller av mindre omfattning. Mot bakgrund av förslagen om statlig resurssamverkan i betänkandet En effektivare organisering av mindre myndigheter – analys och förslag (SOU 2025:13) och att flera remissinstanser uttrycker att det finns behov av förvaltningsgemensamma lösningar bedömer regeringen att det finns potential i sådana lösningar för att öka effektiviteten och kvaliteten i statsförvaltningen. Regeringen följer löpande vilka behov som finns av förvaltningsgemensamma lösningar i den offentliga förvaltningen, och hur styrningen vid behov kan utformas för att underlätta och möjliggöra sådana lösningar (prop. 2025/26:1 utg.omr. 2 avsnitt 4). Regeringen bedömer att en effektivare användning och anskaffning av lokaler kan innebära att resurser frigörs till förmån för myndigheters kärnuppgifter. Regeringen har tidigare uttalat att statsförvaltningen behöver bli mindre fragmenterad och mer fokuserad på myndigheternas kärnuppgifter (prop. 2023/24:1 utg.omr. 2 avsnitt 4 och prop. 2024/25:1 utg.omr. 2 avsnitt 4). Riksrevisionens granskning utgör därför ytterligare ett viktigt underlag för regeringen i arbetet med att öka fokus på myndigheternas kärnuppgifter. I budgetpropositionen för 2026 uttalade regeringen att den avser att ge Statskontoret i uppdrag att definiera och kartlägga myndigheters administrativa kostnader och redovisa dessa i förhållande till kostnaderna för myndigheternas kärnuppgifter (prop. 2025/26:1 utg.omr. 2 avsnitt 4). Regeringen bedömer att myndigheternas och regeringens kontinuerliga arbete med att öka effektiviteten i statsförvaltningen samt det arbete som för närvarande pågår inom Regeringskansliet som redovisats ovan kommer att skapa goda förutsättningar för en mer kostnadseffektiv användning och anskaffning av lokaler i staten. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Riksrevisionens rapport Kostsam kvadratjakt – statens användning och anskaffning av lokaler (RiR 2022:28) Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 november 2025 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Edholm, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari, Dousa, Larsson, Britz, Lann Föredragande: statsrådet Slottner Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om statens användning och anskaffning av kontorslokaler