Post 3183 av 7191 träffar
En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 47/1
Nuvarande nationella, EU och internationella styrdokument
Alkohol
År 2001 beslutade Sveriges riksdag om den första nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador för åren 2001-2005 (prop. 2000/01:20, bet. 2000/01:SoU8, rskr 2000/01:14), som följdes av en nationell alkoholhandlingsplan för åren 2006-2010 (prop. 2005/06:30, bet. 2005/06:SoU12, rskr. 2005/06:157). Det övergripande målet för den svenska alkoholpolitiken fastslogs till att främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar.
Sveriges riksdag godkände hösten 2010 regeringens förslag om modernisering av alkohollagstiftningen (prop. 2009/10:125). De nya bestämmelserna rör bland annat försäljning, serveringstillstånd, marknadsföring och tillsyn. Bestämmelserna om handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat har arbetats in i alkohollagen. Den nya alkohollagen (1994:1738) träder i kraft den 1 januari 2011.
Lag (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter innefattar bestämmelser om flyttning och kontroll av punktskattepliktiga varor vid vägtransporter och vid försändelser med post. Bestämmelserna har sin grund i rådets direktiv 2008/118/EG om allmänna regler för punktskatt. Med punktskattepliktig vara avses tobaksvara, alkoholvara och energiprodukt.
På medieområdet gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television. Enligt detta direktiv ska medlemsländerna samordna sin nationella lagstiftning för att se till att alla audiovisuella medietjänster följer vissa minimiregler för kommersiell kommunikation (identifiering, respekt för den mänskliga värdigheten, restriktioner för alkohol, tobak, läkemedel osv.).
År 2006 antog EU:s institutioner en EU-strategi för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att minska de alkoholrelaterade skadorna för 2006-2010 [KOM(2006) 625 slutlig]. Strategin lyfter fram prioriterade områden för gemensamma åtgärder som komplement till nationella politiska åtgärder. Under det svenska ordförandeskapet hösten 2009 antogs rådsslutsatser som uppmanar Kommissionen att 2012 lämna en slutrapport om måluppfyllelsen till EU:s ministerråd och att fortsatt prioritera arbetet med att minska alkoholskadorna inom EU även efter 2012.
År 2010 antog Världshälsoförsamligen (WHA) inom Världshälsoorganisationen (WHO) en global strategi för att minska alkoholens skadeverkningar. Strategin innebär ett ökat globalt åtagande och internationellt samarbete och ger WHO mandat att verka alkoholpolitiskt utifrån ett hälsoperspektiv. Strategin syftar bland annat till att ge länder vägledning om möjliga evidensbaserade metoder.
Sverige är också medlem i den internationella vinorganisationen (OIV) som är en mellanstatlig organisation vars verksamhet täcker vinets och dess biprodukters vetenskapliga, tekniska, legala, ekonomiska och kulturella aspekter. OIV:s syfte är att initiera och koordinera internationell forskning på vinområdet. Sverige verkar inom organisationens ram för att dess vetenskapliga arbete bedrivs i enlighet med WHO:s strategi för att minska alkoholens skadeverkningar.
Narkotika
I Sverige regleras hanteringen av narkotika i huvudsak genom narkotikastrafflagen (1968:64), läkemedelslagen (1992:859), lagen om kontroll av narkotika (1992:860) samt lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Regeringen har genomfört en översyn av narkotikalagstiftningen och överlämnat propositionen En effektivare narkotika- och dopningslagstiftning (prop. 2010/11:4) till riksdagen. Propositionen behandlades under hösten 2010 och lagändringarna träder i kraft den 1 april 2011.
I samband med översynen infördes bland annat en ny bestämmelse i lagen om kontroll av narkotika (1992:860) som gör det möjligt att hantera narkotika för industriella ändamål. Översynen innebar också förbättringar i lagen (1992:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor och en ny lag (2010:XX) om förstörande av vissa hälsofarliga substanser som kan antas komma att användas i missbrukssyfte.
År 2002 beslutade riksdagen om en narkotikapolitisk handlingsplan för åren 2002-2005 (prop. 2001/02:91, bet. 2001/02:SoU15, rskr. 2001/02:93), som följdes av en nationell narkotikahandlingsplan för åren 2006-2010 (prop. 2005/06:30, bet. 2005/06:JuSoU1, rskr. 2005/06:218). Det övergripande målet för den svenska narkotikapolitiken fastslogs till ett narkotikafritt samhälle.
Sverige har förbundit sig till tre FN-konventioner om narkotika: 1961 års allmänna narkotikakonvention kontrollerar främst traditionella växtbaserade, narkotiska medel som t.ex. heroin och kokain, 1971 års konvention om psykotropa ämnen kontrollerar huvudsakligen syntetiska substanser, t.ex. amfetamin samt 1988 års konvention om olaglig hantering av narkotika, Narkotikabrottskonventionen, syftar till att förstärka det internationella samarbetet ytterligare och att effektivisera insatserna mot den internationella narkotikabrottsligheten.
EU:s narkotikastrategi för åren 2005-2012 syftar till att uppnå en hög nivå av skydd, välbefinnande och social sammanhållning genom att förebygga och minska narkotikamissbruket. För att genomföra strategin antog ministerrådet år 2008 EU:s handlingsplan mot narkotika för 2009-2012 (2008/C 326/09), vilken innehåller en ram med åtgärder och en tidtabell för de föreslagna åtgärderna.
Dopning
I Sverige regleras syntetiska anabola steroider, testosteron och dess derivat samt tillväxthormon i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel (dopningslagen).
Översynen av narkotika- och dopningslagstiftningen innebar att dopningslagens tillämpningsområde ändrades på så sätt att regleringen gäller kemiska substanser som ökar produktion eller frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon. Även straffskalan för grovt dopningsbrott skärptes till fängelse i högst sex år. Ändringarna träder i kraft den 1 april 2011.
Det övergripande målet för den svenska dopningspolitiken är ett samhälle fritt från dopning, vilket slogs fast genom ett beslut i riksdagen år 2003 (prop. 2002/03:35, bet. 2002/03:SoU7, rskr. 2002/03:145). Arbetet mot dopning har också ingått i den narkotikapolitiska handlingsplanen.
Av handlingsplanen mot dopning inom idrotten (Ds 2002:4) framgår att det övergripande målet är att all idrottsverksamhet, såväl den som organiseras av Riksidrottsförbundet som övrig verksamhet, ska vara dopningsfri.
Sverige har ratificerat Europarådets antidopningskonvention, som syftar till att skapa förutsättningar för antidopningsarbetet i partländerna. Sverige har också ratificerat en internationell konvention mot dopning inom idrotten i the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization (UNESCO). UNESCO-konventionens viktigaste beståndsdel är att staterna i sitt nationella antidopningsarbete åtar sig att följa världsantidopningskodens principer.
Sverige är dessutom anslutet till det mellanstatliga avtalet International Anti Doping Arrangement (IADA). IADA:s styrkommitté beslutar om strategier och handlingsprogram och IADA deltar aktivt i utvecklingen av World Anti-Doping Agency (WADA) och dess regelverk och standarder.
Tobak
Sveriges riksdag beslutade 2003 om ett övergripande mål för tobakspolitiken att minska tobaksbruket (prop. 2002/03:35, bet. 2002/03:SoU7, rskr. 2002/03:145). På tobaksområdet finns också fyra etappmål angivna: en tobaksfri livsstart från 2014, en halvering till 2014 av antalet ungdomar under 18 år som börjar röka eller snusa, en halvering till 2014 av andelen rökare bland de grupper som röker mest samt att ingen utan eget val ska utsättas för rök i sin omgivning.
I Sverige reglerar tobakslagen (1993:581) begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen samt på vissa områden utomhus, rökfri arbetsmiljö, varningstexter och innehållsdeklaration på förpackningar till tobaksvaror, begränsningar av handeln med och rätten till införsel av tobaksvaror, marknadsföring av tobaksvaror och användning av vissa varukännetecken i marknadsföring av andra varor eller tjänster samt produktkontroll m.m. av tobaksvaror. Den 1 juli 2010 trädde de förändringar i kraft som föreslagits i propositionen Olovlig tobaksförsäljning (prop. 2009/10:207). Syftet är en bättre efterlevnad av bestämmelserna om åldersgräns samt en effektivare tillsyn.
Lag (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter innefattas av bestämmelser om flyttning av punktskattepliktiga varor vid vägtransporter och vid försändelser med post. Bestämmelserna har sin grund i rådets direktiv 2008/118/EG om allmänna regler för punktskatt.
För EU:s medlemsstater är två direktiv gemensamma. Märkningsdirektivet (direktiv 2001/37/EG) om tobaksvaror (prop. 2001/02/162, bet. 2001/02:SoU20, rskr. 2001/02:283) innehåller bestämmelser om maxgränser för nikotin, tjära och kolmonoxid i cigaretter liksom bestämmelser om innehåll och placering av varningstexter på förpackningar. Gemensam lagstiftning för medlemsstaterna är också direktiv (2003/33/EG) om begränsningar av reklam och sponsring till förmån för tobaksvaror (prop. 2004/05:118, bet. 2004/05:SoU21, rskr. 2004/05:260). Direktivet innebär förbud mot direkt reklam för tobak i tidningar, radio och på Internet samt förbud mot sponsring av evenemang som är gränsöverskridande.
År 2009 antog EU:s ministerråd en rådsrekommendation om rökfria miljöer. Rådsrekommendationen bygger på icke-bindande riktlinjer om exponering av tobaksrök, som har utvecklats inom ramen för ramkonventionen om tobakskontroll. Inriktningen av rekommendationen överensstämmer med den svenska tobakspolitiken och tobakslagen.
År 2003 antog Världshälsoförsamligen (WHA) inom Världshälsoorganisationen (WHO) ramkonventionen om tobakskontroll. Konventionen omfattar 38 artiklar som huvudsakligen innebär strategier för att minska efterfrågan på och tillgången till tobak. Sverige anslöt sig till ramkonventionen år 2005 och har därmed förbundit sig att genomföra överenskommelserna i konventionen.
Prop. 2010/11:47
Bilaga 1
Prop. 2010/11:47
Bilaga 1
64
65
1