Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2010/11:159 Liechtensteins associering till Schengenregelverket Prop. 2010/11:159 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 22 juni 2011 Fredrik Reinfeldt Tobias Billström (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås lagändringar till följd av att Liechtenstein ansluter sig till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiz om Schweiz associering till Schengenregelverket och till avtalet mellan Europeiska unionen och Schweiz om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz. Lagändringarna innebär att sådana bestämmelser som rör samarbetet med länder som ingår i Schengensamarbetet utvidgas till att omfatta även Liechtenstein och att det tydliggörs att Dublinförordningen ska tillämpas även i förhållande till Liechtenstein. Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål 6 2.3 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 8 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare 12 3 Ärendet och dess beredning 13 4 Schengensamarbetet i huvuddrag 14 4.1 Bakgrunden till Schengensamarbetet 14 4.2 Islands, Norges och Schweiz associering till Schengensamarbetet 15 4.3 Schengensamarbetets huvudsakliga innehåll 15 4.3.1 Samarbetets grundtankar 15 4.3.2 Den fria rörligheten för personer 16 4.3.3 Det polisiära och rättsliga samarbetet 17 4.3.4 Schengens informationssystem 18 5 Liechtensteins associering till Schengensamarbetet 19 6 Liechtensteins anslutning till Dublinförordningen 21 7 Behovet av författningsändringar 22 7.1 Internationellt polisiärt samarbete 22 7.2 Internationell rättslig hjälp i brottmål 22 7.3 Utlänningslagstiftningen 24 8 Ikraftträdande 25 9 Konsekvenser 26 10 Författningskommentar 26 10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete 26 10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål 26 10.3 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 27 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare 29 Bilaga 1 Protokoll mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket 31 Bilaga 2 Avtal mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket 67 Bilaga 3 Sammanfattning av utkastet till proposition 95 Bilaga 4 Utkastets lagförslag 96 Bilaga 5 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över utkastet till proposition 103 Bilaga 6 Protokoll mellan Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz 104 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 juni 2011 131 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete, 2. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, 3. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716), 4. lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra medlemsstater i Europeiska unionen samt Island, Norge och Schweiz, i den utsträckning Sverige i en internationell överenskommelse har gjort sådana åtaganden som avses i denna lag. Denna lag tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra medlemsstater i Europeiska unionen samt Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein, i den utsträckning Sverige i en internationell överenskommelse har gjort sådana åtaganden som avses i denna lag. Föreskrifterna i 3 § gäller även i förhållande till andra stater än dem som anges i första stycket. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § och 4 kap. 20 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 6 § En ansökan om rättslig hjälp i Sverige enligt denna lag skall ges in till Justitiedepartementet, som lämnar ansökan till Åklagarmyndigheten eller till behörig domstol om inte ansökan skall prövas av regeringen. Justitiedepartementet kan efter samråd med Åklagarmyndigheten lämna ansökan direkt till behörig åklagare. En ansökan från en stat som är medlem i Europeiska unionen eller från Island, Norge eller Schweiz får göras direkt hos behörig åklagare eller domstol. Detsamma gäller om det i en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige har avtalats om att ansökan får skickas direkt. En ansökan om rättslig hjälp i Sverige enligt denna lag ska ges in till Justitiedepartementet, som lämnar ansökan till Åklagarmyndigheten eller till behörig domstol om inte ansökan ska prövas av regeringen. Justitiedepartementet kan efter samråd med Åklagarmyndigheten lämna ansökan direkt till behörig åklagare. En ansökan från en stat som är medlem i Europeiska unionen eller från Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein får göras direkt hos behörig åklagare eller domstol. Detsamma gäller om det i en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige har avtalats om att ansökan får skickas direkt. 4 kap. 20 § Även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag, får husrannsakan enligt 16 § göras och egendomen tas i beslag och överlämnas till den ansökande staten om ansökan har gjorts av en stat som är medlem i Europeiska unionen eller av Island, Norge eller Schweiz och det för gärningen kan dömas till fängelse i den ansökande staten. Även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag, får husrannsakan enligt 16 § göras och egendomen tas i beslag och överlämnas till den ansökande staten om ansökan har gjorts av en stat som är medlem i Europeiska unionen eller av Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein och det för gärningen kan dömas till fängelse i den ansökande staten. I ett sådant ärende om rättslig hjälp som avses i 1 kap. 5 § första stycket 1 får husrannsakan göras samt egendom tas i beslag och överlämnas till den ansökande staten om den gärning ansökan avser motsvarar ett brott för vilket enligt svensk lag eller enligt den ansökande statens lag är föreskrivet fängelse i sex månader eller mer. Vad som sagts nu gäller inte om första stycket är tillämpligt. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 1.1 2.3 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 5 kap. 1 c §, 7 kap. 6 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 7 och 8 §§ utlänningslagen (2005:716) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § Med Schengenkonventionen avses i denna lag konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985. Med Schengenstat avses 1. en stat som har tillträtt eller anslutit sig till Schengenkonventionen, samt 2. Island, Norge och Schweiz. 2. Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein. 5 kap. 1 c § I Dublinförordningen finns bestämmelser om överföring av asylsökande som tillämpas gentemot EU-stater samt Island, Norge och Schweiz. I Dublinförordningen finns bestämmelser om överföring av asylsökande som tillämpas gentemot EU-stater samt Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein. Vid beslut om överföring enligt Dublinförordningen ska asylansökan avvisas. 7 kap. 6 § Uppehållstillstånd får återkallas för den som inte är medborgare i en stat som tillhör Europeiska unionen även i andra fall än som avses i 2 §, om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats i en stat som tillhör Europeiska unionen eller i Island, Norge eller Schweiz och beslutet är grundat på att det finns ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten och på att Uppehållstillstånd får återkallas för den som inte är medborgare i en EU-stat även i andra fall än som avses i 2 §, om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats i en EU-stat eller i Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein och beslutet är grundat på att det finns ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten och på att 1. utlänningen i den beslutande staten har dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i minst ett år, eller 2. utlänningen är skäligen misstänkt för att ha begått ett grovt brott eller att det finns starka skäl som tyder på att utlänningen avser att begå ett sådant brott. Första stycket gäller inte en familjemedlem till en medborgare i en stat som tillhör Europeiska unionen eller till en medborgare i Island, Norge eller Schweiz som har utövat sin rätt till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom Europeiska unionen. Med familjemedlem avses Första stycket gäller inte en familjemedlem till en medborgare i en EU-stat eller till en medborgare i Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein som har utövat sin rätt till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom Europeiska unionen. Med familjemedlem avses - make eller sambo, - barn under 21 år som är beroende av föräldern för sin försörjning, och - förälder som är beroende av barnet för sin försörjning. Ett uppehållstillstånd får inte återkallas enligt första stycket innan samråd har skett med den stat som har beslutat om avvisning eller utvisning. 8 kap. 1 § En utlänning får avvisas 1. om han eller hon saknar pass när det krävs pass för inresa eller vistelse i Sverige, 2. om han eller hon saknar visering, uppehållstillstånd eller något annat tillstånd som krävs för inresa, vistelse eller arbete i Sverige, 3. om det vid utlänningens ankomst till Sverige kommer fram att han eller hon tänker besöka något annat nordiskt land men saknar det tillstånd som krävs för inresa där, 4. om han eller hon vid inresan undviker att lämna begärda uppgifter, medvetet lämnar oriktiga uppgifter som är av betydelse för rätten att resa in i Sverige eller medvetet förtiger någon omständighet som är av betydelse för den rätten, 5. om han eller hon inte uppfyller de krav för inresa som föreskrivs i artikel 5 i Schengenkonventionen, eller 6. om han eller hon har avvisats eller utvisats från en stat som ingår i Europeiska unionen eller från Island, Norge eller Schweiz och förhållandena är sådana som avses i 7 kap. 6 § eller beslutet om avvisning eller utvisning har grundats på att utlänningen inte har följt gällande bestämmelser om en utlännings inresa eller vistelse i den staten. 6. om han eller hon har avvisats eller utvisats från en EU-stat eller från Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein och förhållandena är sådana som avses i 7 kap. 6 § eller beslutet om avvisning eller utvisning har grundats på att utlänningen inte har följt gällande bestämmelser om en utlännings inresa eller vistelse i den staten. En EES-medborgare får inte avvisas enligt första stycket 1, om han eller hon på annat sätt än genom innehav av pass kan styrka sin identitet. Detsamma skall gälla en EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare. En EES-medborgare får inte avvisas enligt första stycket 1, om han eller hon på annat sätt än genom innehav av pass kan styrka sin identitet. Detsamma ska gälla en EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare. En EES-medborgare och hans eller hennes familjemedlem får inte avvisas enbart på den grunden att han eller hon inte uppfyller vad som sägs i artikel 5.1 c i Schengenkonventionen i fråga om tillräckliga medel för uppehälle. 20 kap. 7 § Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen, eller Island, Norge eller Schweiz, om detta görs i vinstsyfte. Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige, en annan EU-stat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, om detta görs i vinstsyfte. För försök till brott enligt denna paragraf döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 8 § Den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen eller Island, Norge eller Schweiz döms för människosmuggling till fängelse i högst två år. Den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom Sverige, en annan EU-stat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein döms för människosmuggling till fängelse i högst två år. Är brottet att anse som grovt döms för grov människosmuggling till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen Är brottet att anse som grovt döms för grov människosmuggling till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen 1. utförts mot ersättning, 2. utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal personer, eller 3. utförts under former som innebär livsfara för utlänningen eller annars utförts under hänsynslösa former. Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader. För försök eller förberedelse till brott enligt denna paragraf döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 1.1 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare Härigenom föreskrivs att 1 och 9 §§ lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I denna lag finns bestämmelser om transitering i samband med att en tredjelandsmedborgare, som har avvisats eller utvisats från en stat som är medlem i Europeiska unionen eller från Island, Norge eller Schweiz, återsänds med flyg via Sverige. I denna lag finns bestämmelser om transitering i samband med att en tredjelandsmedborgare, som har avvisats eller utvisats från en stat som är medlem i Europeiska unionen eller från Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, återsänds med flyg via Sverige. Med tredjelandsmedborgare avses i lagen en person som inte är medborgare i en stat som är medlem i Europeiska unionen eller medborgare i Island, Norge eller Schweiz. Med tredjelandsmedborgare avses i lagen en person som inte är medborgare i en stat som är medlem i Europeiska unionen eller medborgare i Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein. 9 § En tredjelandsmedborgare som har avvisats eller utvisats från Sverige och som transiteras via en annan medlemsstat eller Island, Norge eller Schweiz, skall omedelbart återtas till Sverige på begäran av den staten om En tredjelandsmedborgare som har avvisats eller utvisats från Sverige och som transiteras via en annan medlemsstat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, ska omedelbart återtas till Sverige på begäran av den staten om 1. tillståndet att bevilja transitering har återkallats, 2. tredjelandsmedborgaren under transiteringen har rest in i den staten utan tillstånd, eller 3. fortsatt transitering eller återsändande till destinationslandet inte går att genomföra. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 3 Ärendet och dess beredning I januari 2008 ingick Schweiz ett avtal med Europeiska unionen (EU) och Europeiska gemenskapen (EG) om Schweiz associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (Schweiz associationsavtal till Schengenregelverket). I artikel 16 i avtalet anges att Liechtenstein får ansluta sig till avtalet genom ett protokoll till avtalet som fastställer rättigheter och skyldigheter för var och en av de avtalsslutande parterna. Sedan kommissionen i februari 2006 bemyndigats av rådet, hölls förhandlingar om protokollet med Liechtenstein och Schweiz. Vid ministerrådet för rättsliga och inrikes frågors möte den 28 februari 2008 undertecknades protokollet (Liechtensteins anslutningsprotokoll till Schengenregelverket) med förbehåll för att det senare skulle godkännas. Protokollet, som finns i bilaga 1, godkändes vid ministerrådet för sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågors möte den 7 mars 2011. Schweiz associationsavtal finns i bilaga 2. Inom Justitiedepartementet utarbetades ett utkast till proposition om Liechtensteins associering till Schengenregelverket. I utkastet föreslogs att riksdagen skulle godkänna Liechtensteins anslutningsprotokoll. Vidare föreslogs de lagändringar som Liechtensteins associering bör föranleda. En sammanfattning av utkastet till proposition finns i bilaga 3. Utkastets lagförslag finns i bilaga 4. Utkastet har remissbehandlats och en förteckning över de remissinstanser som yttrat sig finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga i ärendet (dnr Ju2009/2029/PO). Den 8 april 2009 överlämnades propositionen 2008/09:179 Liechtensteins associering till Schengenregelverket till riksdagen. Propositionen återkallades den 19 maj 2009 genom regeringens skrivelse 2008/09:215. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 krävs inte längre riksdagens godkännande av Liechtensteins anslutningsprotokoll. Samtidigt med associationsavtalet till Schengenregelverket ingick Schweiz ett avtal med EG om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz. I artikel 15 i det avtalet anges att Liechtenstein får ansluta sig till avtalet genom ett protokoll till avtalet som fastställer rättigheter och skyldigheter för var och en av de avtalsslutande parterna. Detta protokoll (Liechtensteins anslutningsprotokoll till Dublinförordningen) undertecknades och godkändes samtidigt som Liechtensteins anslutningsprotokoll till Schengenregelverket. Liechtensteins anslutningsprotokoll till Dublinförordningen finns i bilaga 6. Förslaget i denna del omfattas inte av nyssnämnda utkast till proposition. Det är endast att betrakta som en upplysning om vad som följer direkt av Dublinförordningen. Lagrådet De föreslagna lagändringarna är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats. Förslagen innebär enbart att de bestämmelser inom berörda områden som gäller för medlemsstater i EU samt Island, Norge och Schweiz även ska gälla för Liechtenstein. 4 Schengensamarbetet i huvuddrag 4.1 Bakgrunden till Schengensamarbetet Den fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital är grundstenarna i EU:s regelverk för den inre marknaden. Den fria rörligheten för personer har i huvudsak förverkligats för den gemensamma arbetsmarknaden med fri etableringsrätt och erkännande av utbildningar m.m. I syfte att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten för personer ingick Frankrike, Tyskland och Beneluxstaterna år 1985 ett avtal om att successivt avveckla personkontrollerna vid de gemensamma gränserna och att utveckla det polisiära och rättsliga samarbetet mellan staterna. Avtalet, som är ett separat mellanstatligt avtal utanför EU, ingicks i gränsstaden Schengen i Luxemburg och benämns Schengenavtalet. År 1990 undertecknades tillämpningskonventionen till Schengenavtalet med bestämmelser om dels praktiska åtgärder för att genomföra avvecklingen av gränskontrollerna vid de inre gränserna, dels övriga samarbetsåtgärder. Det är denna tillämpningskonvention (i det följande benämnd Schengenkonventionen) som innehåller de viktigaste reglerna för samarbetet. Schengenkonventionen började tillämpas i mars 1995 mellan sju av de EU-stater som då hade anslutit sig till Schengenavtalet. Dessa var, förutom grundarstaterna, Spanien och Portugal. Därmed upphörde gränskontrollerna mellan dessa stater. I december 1996 anslöt sig Sverige, Finland och Danmark till Schengensamarbetet. Sverige deltog därefter i Schengensamarbetets beredningsorgan och beslutande organ och anslöts den 25 mars 2001 fullt ut till samarbetet. Norge och Island undertecknade år 1996 omfattande samarbetsavtal avseende Schengensamarbetet. Under år 1997 och 1998 anslöt sig Italien och Österrike till Schengensamarbetet och under år 2000 även Grekland. I december 2007 gick även Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern med i samarbetet och personkontrollen vid land- och sjögräns upphörde. Den 30 mars 2008 fullbordades medlemskapet genom att även kontrollerna vid flygplatser slopades för dessa länder. Det senaste landet som anslutit sig är Schweiz som deltar sedan december 2008 och vars medlemskap fullbordades i mars 2009 genom slopandet av gränskontroller även vid flygplatser. EU:s regelverk har delvis tagit över Schengenkonventionens bestämmelser. Det gäller exempelvis bestämmelserna om fri rörlighet för varor. Detta ligger i linje med att Schengenkonventionen endast ska tillämpas i den utsträckning den är förenlig med unionsrätten. I samband med Amsterdamfördragets ikraftträdande den 1 maj 1999 införlivades Schengenregelverket med EG-rätten. Det innebär att samarbetet numera äger rum i den vanliga EU-strukturen, dvs. under medverkan av EU:s institutioner enligt de regler som gäller enligt fördragen. Schengenstaterna har alltså fortsatt sitt samarbete på de områden som Schengenregelverket omfattar i form av ett närmare samarbete inom EU:s institutionella och rättsliga ramar. Detta har skett i enlighet med de bestämmelser som anges i det s.k. Schengenprotokollet som finns fogat till Amsterdamfördraget (se prop. 1997/98:58 s. 129 f.). 4.2 Islands, Norges och Schweiz associering till Schengensamarbetet Varje stat som är medlem i EU har rätt att delta i Schengensamarbetet, under förutsättning att Schengenregelverket efterlevs. Island och Norge, som inte är medlemmar i EU, har träffat ett särskilt samarbetsavtal för att anknyta sig till Schengensamarbetet. I samband med att Schengensamarbetet integrerades i EU har detta samarbetsavtal kompletterats med ett associationsavtal med unionen. Island och Norge deltar på grundval av detta avtal fullt ut i beredningsprocessen, men deltar inte i själva besluten utan godkänner dessa först i efterhand. Det avtal som slutits mellan EU, EG och Schweiz om Schweiz associering till Schengenregelverket, innebär att Schweiz, på samma sätt som Island och Norge, godtar Schengenregelverket och dess utveckling med vissa undantag och tillägg. 4.3 Schengensamarbetets huvudsakliga innehåll 4.3.1 Samarbetets grundtankar Schengensamarbetet kan sägas innefatta två grundtankar, som är starkt sammanlänkade med varandra. Den första är den fria rörligheten för personer, i den meningen att personkontrollerna vid nationsgränserna mellan de deltagande staterna - de inre gränserna - ska upphöra. Den andra grundtanken, som aktualiseras av den fria rörligheten för personer, är att det krävs åtgärder i kampen mot internationell kriminalitet och mot olaglig invandring. För att den fria rörligheten för personer inte som en oönskad bieffekt ska bli till hjälp för den internationella, gränsöverskridande brottsligheten innefattar Schengensamarbetet därför ett antal s.k. kompensatoriska åtgärder. Dessa kommer till uttryck i konventionens regler om yttre gränskontroll och regler om polisiärt och rättsligt samarbete. Ett viktigt hjälpmedel i dessa sammanhang är Schengens informationssystem (SIS). I det följande redovisas det huvudsakliga innehållet i Schengenregelverket med Schengenkonventionen som grund och den utveckling som skett genom senare tillkommen EU-lagstiftning. Konventionen i dess helhet och en ingående redogörelse för den finns i propositionen om godkännande av Sveriges anslutning till Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42). En utförlig redovisning av Schengenregelverket finns även i propositionen om Schweiz anslutning till Schengenregelverket, m.m. (prop. 2005/06:194). 4.3.2 Den fria rörligheten för personer Den centrala innebörden av Schengensamarbetet är att de inre gränserna får passeras överallt utan att någon in- och utresekontroll genomförs. De inre gränserna är Schengenstaternas gemensamma landgränser, deras flygplatser för inrikesflyg samt hamnar för reguljära färjeförbindelser mellan Schengenstater. En Schengenstat får dock tillfälligt återinföra gränskontroller vid sina inre gränser om det finns ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. Schengenreglerna förbjuder alltså rutinmässig kontroll av personer som passerar en inre gräns. De brottsbekämpande myndigheterna får emellertid göra insatser vid gränsen i enlighet med nationell lagstiftning, i den mån insatserna inte är utformade på ett sådant sätt att det i praktiken rör sig om en gränskontroll. När det gäller gränstrafiken vid de yttre gränserna ska kontroller göras i enlighet med ett gemensamt regelverk. Det huvudsakliga syftet med gränsövervakningen är att förhindra obehörig gränspassage, att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och att vidta åtgärder mot personer som har passerat gränsen på ett olagligt sätt. Schengenregelverket ställer upp vissa gemensamma principer för gränskontroll som måste följas. Vid både in- och utresa kontrolleras resenärens identitet och resehandlingar. Medborgare i stater som inte deltar i Schengensamarbetet ska vid in- och utresa i Schengenområdet underkastas en systematisk kontroll för att säkerställa att villkoren för inresa är uppfyllda. Det kan till exempel gälla innehav av korrekta resedokument, visering när sådan krävs eller säkerställande av tillgång till tillräckliga medel för att finansiera uppehället. Kontroll görs också i Schengens informationssystem (SIS) för att säkerställa att personen inte är efterlyst eller registrerad på den så kallade spärrlistan (se avsnitt 4.3.4). För att verka för en enhetlig förvaltning av Schengenområdets yttre gränser har EU inrättat gränskontrollbyrån Frontex. Ända sedan Schengensamarbetet trädde i kraft har Schengenstaterna haft gemensamma regler om vilka länders medborgare som behöver visering för att få resa in i Schengenområdet. De viseringar som Schengenstaterna utfärdar gäller normalt för hela Schengenområdet och kallas därför för Schengenviseringar. En sådan visering får beviljas för vistelse som omfattar högst tre månader. Om villkoren för inresa i Schengenområdet uppfyllts får en person med en Schengenvisering röra sig fritt mellan Schengenstaterna under viseringens giltighetstid. Det finns även möjlighet att bevilja visering med begränsad territoriell giltighet, liksom visering som enbart ger rätt för en tredjelandsmedborgare att passera genom andra Schengenstaters territorium för att komma till den Schengenstat som beviljat tillståndet. Att bevilja visering som ger rätt till inresa i Sverige är ett beslut som innefattar myndighetsutövning. Schengenregelverket innehåller även bestämmelser om transportörers ansvar. Den transportör som ombesörjt luft-, sjö-, eller landtransport av en utlänning fram till Schengenområdets yttre gräns är skyldig att ombesörja återresan till det tredjeland där han eller hon påbörjat sin resa om inresa i Schengenstaten vägras. Transportören är också skyldig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att en utlänning som transporteras luft- eller sjövägen innehar de dokument som krävs för inresa till Schengenstaterna. Schengenstaterna har även förbundit sig att införa lämpliga sanktioner mot den som i vinstsyfte hjälper, eller försöker hjälpa, utlänningar att resa in till eller vistas på en Schengenstats territorium i strid med den statens utlänningslagstiftning. 4.3.3 Det polisiära och rättsliga samarbetet Det polisiära och det rättsliga samarbetet är en del av de kompensatoriska åtgärder som ska motverka negativa konsekvenser av att rutinmässiga personkontroller vid de inre gränserna inte får förekomma mellan Schengenstaterna. Det polisiära samarbetet omfattar bistånd och informationsutbyte mellan Schengenstaternas polismyndigheter i syfte att förhindra och upptäcka brottsliga handlingar. Även andra former av operativ samverkan mellan ländernas brottsbekämpande myndigheter regleras, t.ex. gränsöverskridande övervakning och gränsöverskridande förföljande. Vidare finns bestämmelser om ansvar och rättslig status för de poliser som deltar i sådan samverkan. Gränsöverskridande övervakning och förföljande kan innefatta att en utländsk tjänsteman fullgör myndighetsutövning på svenskt territorium. Det rättsliga samarbetet enligt Schengenregelverket omfattar bl.a. rättslig hjälp i brottmål, tillämpning av principen om "ne bis in idem" (dvs. att ingen får åtalas för något som han eller hon redan dömts för i en annan Schengenstat) samt utlämning och överförande av verkställighet av brottmålsdom. Schengenregelverket har i vissa delar ersatts av nyare rättsakter som innebär ett ännu närmare samarbete i fråga om rättslig hjälp. Schengenregelverket innehåller även bestämmelser om samarbete mot olaglig narkotikahantering. Schengenstaterna har därvid åtagit sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga och bekämpa olaglig handel med narkotika och narkotiska läkemedel samt att därutöver särskilt bevaka de platser som är kända för narkotikahandel för att minska spridningen av narkotiska preparat till nya missbrukargrupper. Staterna har vidare åtagit sig att, i enlighet med sin konstitution och nationella lagstiftning, tillåta s.k. kontrollerade leveranser på sina territorier, förstärka sin kontroll över person- och varutrafiken vid de yttre gränserna i syfte att förhindra olaglig införsel av narkotika och narkotiska läkemedel samt att garantera att gällande lagstiftning medger beslag och förverkande av tillgångar som härrör från illegal handel med narkotika. Schengenstaterna har också åtagit sig att anpassa sina regler om förvärv, innehav, handel och överlåtelse av skjutvapen och ammunition till konventionens bestämmelser i fråga om fysiska och juridiska personer. Det handlar bl.a. om bestämmelser om vilka vapen som ska klassificeras som förbjudna, tillståndspliktiga eller anmälningspliktiga och om kontroll av vapeninnehav och vapenhandlare. 4.3.4 Schengens informationssystem Schengens informationssystem (SIS) är ett datasystem som fungerar som ett efterlysningshjälpmedel och, i viss mån, även som ett spaningshjälpmedel. I SIS kan varje Schengenstat lägga in uppgifter om efterlysta eller eftersökta personer, fordon eller föremål. Dessa uppgifter blir då tillgängliga för alla anslutna stater. Vidare kan det läggas in en begäran om åtgärder som ska vidtas om personen eller föremålet påträffas, t.ex. begäran om utlämning eller beslag. SIS innehåller också uppgifter som ska hindra tredjelandsmedborgare som är utvisade eller som utgör en säkerhetsrisk att komma in i Schengenområdet, den så kallade spärrlistan. SIS får användas av de myndigheter i Schengenstaterna som bekämpar brott, utför gränskontroller samt, gällande särskilda delar av systemet, myndigheter med ansvar för fordonsregistreringar och myndigheter som fattar beslut om viseringar och uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare. Varje Schengenstat har en särskild enhet som ansvarar för hanteringen av SIS och den uppföljning som krävs i samband med att personer och föremål som är registrerade i SIS påträffas. Varje stat ansvarar för att de uppgifter som dess myndigheter registrerar i SIS är korrekta, aktuella och lagliga. Databehandlingen regleras av nationell lag i den stat som registrerar en uppgift. I varje Schengenstat finns en tillsynsmyndighet som kontrollerar att den nationella behandlingen av uppgifter i SIS sker lagenligt. SIS regleras för närvarande av Schengenkonventionen. Under åren 2006 och 2007 antogs inom EU ett rådsbeslut och två förordningar om inrättandet av en andra generation av SIS, benämnd SIS II. Rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS II; EUT L 205, 7.8.2007, Celex 32007D0533) ska ersätta de bestämmelser i Schengenkonventionen som rör SIS när det gäller frågor inom det som tidigare benämndes tredje pelaren. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) ska ersätta de bestämmelser i Schengenkonventionen som rör SIS när det gäller frågor inom det som tidigare benämndes första pelaren. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon ska ersätta artikel 102 a i Schengenkonventionen. Grunden för inrättandet av SIS II är att det nuvarande datasystemet anses vara tekniskt föråldrat och sakna den kapacitet som krävs med hänsyn till kommande behov. Rådsbeslutet och de båda förordningarna har ännu inte börjat tillämpas och det har inte heller fastställts när det ska ske. Regeringen föreslog i propositionen 2009/10:86 SIS II - en andra generation av Schengens informationssystem vissa lagändringar med anledning av rådsbeslutet och förordningarna. Lagändringarna har antagits av riksdagen (bet. 2009/10:JuU20, rskr. 2009/10:233) och ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 2010:380). 5 Liechtensteins associering till Schengensamarbetet Liechtenstein har ett nära samarbete med Schweiz som bl.a. innebär att länderna har en gemensam valuta och gemensamma tullar mot omvärlden. Schweiz svarar också i stor utsträckning för Liechtensteins officiella representation i andra stater. När Schweiz ingick avtalet om associering till Schengenregelverket infördes därför en artikel i avtalet som gör det möjligt för Liechtenstein att genom ett protokoll ansluta sig till Schweiz avtal. Liechtensteins anslutningsprotokoll till Schengenregelverket innebär att Liechtenstein godtar Schengenregelverket och dess utveckling, med samma undantag och tillägg som Schweiz. Protokollet består dels av själva protokollet med en ingress och anslutande artiklar, dels av en bilaga. Till protokollet finns även fogat gemensamma förklaringar av de avtalsslutande parterna. I ingressen till anslutningsprotokollet hänvisas bl.a. till de nära banden mellan Liechtenstein och Schweiz som kommer till uttryck genom ett område utan kontroller vid de inre gränserna mellan de båda länderna. Det anges också att Liechtenstein bör associeras till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket på motsvarande sätt som Island, Norge och Schweiz. Protokollet innebär bl.a. följande. Liechtenstein ska ansluta sig till Schweiz associationsavtal till Schengenregelverket. Anslutningen skapar ömsesidiga rättigheter och skyldigheter mellan de avtalsslutande parterna (artikel 1). De Schengenbestämmelser som förtecknas i bilaga A och bilaga B till Schweiz associationsavtal till Schengenregelverket (nämligen de Schengenbestämmelser som gällde när avtalet undertecknades) ska, i enlighet med de villkor som anges i bilagorna, genomföras och tillämpas i förhållande till Liechtenstein. Vidare anges att de rättsakter som bilagts protokollet och som ersätter eller vidareutvecklar bestämmelser i Schengenregelverket ska genomföras och tillämpas av Liechtenstein (de Schengenbestämmelser som tillkommit efter avtalets undertecknande). Slutligen anges att Liechtenstein även ska vara bunden av framtida rättsakter som antas och som ändrar eller utvecklar Schengenregelverkets bestämmelser (artikel 2). Av bilaga A till Schweiz associationsavtal till Schengenregelverket framgår i vilken utsträckning Schengenkonventionen ska vara tillämplig för Liechtenstein. I bilagans första del undantas vissa bestämmelser helt från tillämpningen (se nedan). I den andra delen redovisas de begränsningar som följer av de olika medlemsstaternas anslutningsfördrag till konventionen. Den tredje delen innehåller en förteckning över beslut meddelade av den verkställande kommittén som har inrättats för att underlätta tillämpningen av Schengenkonventionen. Besluten ska genomföras och tillämpas av Liechtenstein. I bilaga B till Schweiz associationsavtal till Schengenregelverket anges vilka rättsakter som vid avtalets undertecknande hade tillkommit som en utveckling av Schengenregelverket. En närmare redovisning och beskrivning av de rättsakter det här är fråga om lämnas i prop. 2005/06:194 om Schweiz associering till Schengenregelverket, m.m. (16f., 19f., 22f., 26, 31, 36 och 39). I bilagan till Liechtensteins anslutningsprotokoll till Schengenregelverket anges vilka rättsakter som efter associationsavtalets undertecknande tillkommit och ersätter eller vidareutvecklar bestämmelser i Schengenregelverket och som ska genomföras och tillämpas i förhållande till Liechtenstein. Liechtensteins anslutningsprotokoll träder i kraft en månad efter den dag då rådets generalsekreterare konstaterar att alla formaliteter är uppfyllda i fråga om det samtycke till att vara bunden av protokollet som uttrycks av parterna (artikel 9.1). Bestämmelserna i bilagorna A och B till Schweiz associationsavtal till Schengenregelverket, bestämmelserna i bilagan till Liechtensteins anslutningsprotokoll till Schengenregelverket, samt bestämmelser som utgör en utveckling av Schengenregelverket, ska börja tillämpas av Liechtenstein vid en tidpunkt som rådet beslutar med enhällighet av de rådsmedlemmar som företräder regeringarna i de medlemsstater som tillämpar alla de bestämmelser som anges ovan (artikel 10.1). Av bilaga B framgår att de instrument som upptas i den bilagan och som inte har trätt i kraft för alla medlemsstater vid den tidpunkt då bestämmelserna enligt protokollet ska börja gälla, ska tillämpas av Liechtenstein först från och med den dag då det aktuella instrumentet är i kraft för samtliga medlemsstater (se artikel 2.1). Undantag och förklaringar Av protokollets hänvisning till bilaga A till Schweiz associationsavtal till Schengenregelverket följer att det för Liechtenstein, om landet associeras till Schengenregelverket, gäller undantag för samma artiklar i Schengenkonventionen som för Schweiz (jfr prop. 2005/06:194 s. 17, 18-19, 21, 31, 34, 35 och 37). Vidare följer av artikel 5.5 i protokollet att Liechtenstein medges rätt att inte genomföra en ny av EU beslutad rättsakt eller åtgärd på området för direkt beskattning som går ut på att Schengenstaterna inte längre ska kunna åberopa de villkor för att lämna rättslig hjälp i form av beslag och husrannsakan som anges i artikel 51 i Schengenkonventionen. Motsvarande begränsning finns i förhållande till Schweiz i dess associeringsavtal till Schengenregelverket (prop. 2005/06:194 s. 27). Slutligen är till protokollet fogat förklaringar av vilka några påverkar Liechtensteins tillämpning av Schengenregelverket. Enligt en gemensam förklaring till artikel 23 i 2000 års EU-konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål får Liechtenstein begränsa en annan stats användning av personuppgifter i större utsträckning än vad konventionen annars tillåter. I en förklaring av Liechtenstein om rättslig hjälp i brottmål klargörs att avgöranden angående överträdelser av lagstiftningen på området för direkt beskattning, som utreds av myndigheter i Liechtenstein, inte vid tidpunkten för protokollets ikraftträdande kan överklagas till en domstol med behörighet i brottmål. Slutligen åtar sig Liechtenstein i en förklaring att inte åberopa sina reservationer och förklaringar till den europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957 och den europeiska konventionen av den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål i den utsträckning det skulle vara oförenligt med protokollet. Förklaringar med motsvarande innehåll gjordes av Schweiz vid dess anslutning till Schengenregelverket (se prop. 2005/06:194 s. 27, 29, 31 och 32). 6 Liechtensteins anslutning till Dublinförordningen Som framgår av avsnitt 4.3.2 är den centrala innebörden av Schengensamarbetet att de inre gränserna får passeras överallt utan att någon in- och utresekontroll genomförs. En asylsökande som reser in i Schengenområdet kan således röra sig inom detta område utan att passera någon in- eller utresekontroll. För att var och en som söker asyl i någon medlemsstat ska få sin ansökan prövad av en enda medlemsstat, och vara garanterad att inte sändas från en medlemsstat till en annan utan att någon stat anser sig ha ansvar för prövningen, finns en reglering på EU-nivå om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat, den s.k. Dublinförordningen (EUT L 50, 25.2.2003, s. 1, Celex 32003R0343). Dublinförordningen har ersatt Dublinkonventionen (konventionen den 15 juni 1990 rörande bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen av en ansökan om asyl som framställs i en av medlemsstaterna i de Europeiska gemenskaperna; EGT C 254, 19.8.1997, s. 1). Den konventionen ersatte i sin tur Schengenkonventionens regler om asyl. I Dublinförordningen anges ett antal kriterier som ska användas för att avgöra vilken medlemsstat som ska ansvara för prövningen av en asylansökan. Huvudprincipen är att den stat där sökanden har familjeanknytning, uppehållstillstånd eller visering, eller där sökanden först rest in, ska ansvara för prövningen av en asylansökan även om den har lämnats in i en annan stat. Dublinförordningens bestämmelser innebär normalt att den asylsökande ska överföras till den ansvariga staten utan att den sändande staten prövar hans eller hennes asylansökan i sak. Dublinförordningen är genom avtal med respektive land även tillämplig gentemot Schengenstaterna (EUT L 93, 3.4.2001, s. 40 och EUT L 53, 27.2.2008, s. 5). Att Dublinförordningen tillämpas gentemot Danmark följer av ett avtal med Danmark (EUT L 66, 8.3.2006, s. 38). För att möjliggöra en effektiv tillämpning av Dublinförordningen tas, i enlighet med rådets förordning om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen, den s.k. Eurodacförordningen (EGT L 316, 15.12.2000, s. 1. Celex 32000R2725), fingeravtryck på alla personer över 14 år som söker asyl i ett land där Dublinförordningen är tillämplig. Eurodac erbjuder ett elektroniskt system för att kontrollera om en person sökt asyl i annan medlemsstat. I Schweiz avtal om Dublinförordningen finns en artikel som gör det möjligt för Liechtenstein att genom ett protokoll ansluta sig till Schweiz avtal. Liechtensteins anslutningsprotokoll till Dublinförordningen innebär att Dublinförordningen, Eurodacförordningen och förordningarna om tillämpningsföreskrifter till dessa förordningar ska genomföras av Liechtenstein och tillämpas i landets förbindelser med EU:s medlemsstater och Schweiz. 7 Behovet av författningsändringar 7.1 Internationellt polisiärt samarbete Regeringens förslag: För att reglerna om Schengensamarbete i lagen om internationellt polisiärt samarbete ska kunna tillämpas även i förhållande till Liechtenstein ska en hänvisning till Liechtenstein föras in i lagen. Det remitterade förslaget överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte haft någon invändning mot det. Skälen för regeringens förslag: Lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete ska enligt 1 § tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra medlemsstater i EU samt Norge, Island och Schweiz, i den mån Sverige i en internationell överenskommelse har gjort sådana åtaganden som avses i den lagen. I lagen regleras omfattningen av och formerna för delar av det polisiära samarbete som Schengenkonventionen gett upphov till, exempelvis användandet av uppgifter från annan stat samt gränsöverskridande övervakning och förföljelse. Som en följd av Liechtensteins anslutning till Schengenregelverket ska lagen tillämpas även i förhållande till Liechtenstein. Därför föreslås att en hänvisning till Liechtenstein införs. 7.2 Internationell rättslig hjälp i brottmål Regeringens förslag: En ansökan från Liechtenstein om rättslig hjälp i brottmål ska få göras direkt hos behörig åklagare eller domstol. Även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag, ska husrannsakan få göras och egendom tas i beslag och överlämnas till Liechtenstein om det för gärningen kan dömas till fängelse där. Det remitterade förslaget överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte haft någon invändning mot det. Skälen för regeringens förslag: Artikel 53 i Schengenkonventionen - som ersatts av artikel 6 i 2000 års EU-konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater - innehåller bestämmelser om att framställningar om rättslig hjälp i brottmål får skickas direkt mellan staternas myndigheter. I artikel 51 i Schengenkonventionen finns bestämmelser om beslag och husrannsakan. Direktkommunikation mellan rättsliga myndigheter Enligt 2 kap. 6 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål får andra EU-stater och Norge, Island och Schweiz översända framställningar om rättslig hjälp i brottmål direkt till behörig svensk åklagare eller domstol. För att det ska vara möjligt för åklagare och domstolar även i Liechtenstein att göra sådana framställningar, vilket är en konsekvens av landets associering till Schengenregelverket, krävs en ändring av den bestämmelsen. Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål bör därför ändras så att en ansökan om rättslig hjälp från Liechtenstein får göras direkt hos behörig åklagare eller domstol i Sverige. Den möjlighet som protokollet ger svenska åklagare och domstolar till direktkontakt kräver inte någon lagändring; protokollet är en sådan internationell överenskommelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och som därigenom möjliggör direktframställning. Beslag och husrannsakan Schengenkonventionens bestämmelse om beslag och husrannsakan (artikel 51) har genomförts i svensk rätt genom 4 kap. 20 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Huvudregeln är att det krävs dubbel straffbarhet för beslag och husrannsakan (2 kap. 2 §). I förhållande till andra medlemsstater i EU samt Norge, Island och Schweiz får dock sådana åtgärder företas även om det inte föreligger dubbel straffbarhet, förutsatt att det för gärningen kan dömas till fängelse i den andra staten (4 kap. 20 § första stycket). Även i ett ärende som i Sverige eller den andra staten handläggs i ett administrativt förfarande får, i den utsträckning Sverige har åtagit sig att samarbeta i sådana förfaranden (1 kap. 5 §), beslag och husrannsakan göras om den gärning ansökan avser motsvarar brott för vilket det enligt svensk eller den andra statens lag är föreskrivet fängelse i sex månader eller mer (4 kap. 20 § andra stycket). Vid samarbete enligt Schengenregelverket gäller som ett ytterligare villkor att den administrativa myndighetens beslut i den andra staten kan överklagas till en domstol med behörighet i brottmål. Sverige uppställer emellertid inte detta villkor i förhållande till stater som är medlemmar i EU eller deltar i Schengensamarbetet. Det ska anmärkas att Liechtenstein, i en förklaring till protokollet, har angett att man vid tiden för avtalets ikraftträdande inte medger överklagande av administrativa myndigheters beslut rörande direkt beskattning till en domstol med behörighet i brottmål. Liechtenstein kommer genom sin anslutning att ingå och delta i Schengensamarbetet. Från en systematisk och praktisk utgångspunkt är det naturligt att gentemot Liechtenstein tillämpa samma regler om husrannsakan och beslag som de som tillämpas gentemot övriga Schengenstater. Utgångspunkten här är att samma förutsättningar som gäller i ett nationellt förfarande också gäller när åtgärder företas på begäran av en annan stat. Om det undantagsvis skulle krävas husrannsakan och beslag för utredning av en gärning som inte är straffbar i Sverige ger lagen en långtgående möjlighet att hjälpa till. Förutsättningen för sådan hjälp är att det i den andra staten är föreskrivet fängelse för gärningen. Därmed får Sverige anses leva upp till de åtaganden som följer av det nu aktuella protokollet. En motsvarande bedömning gjordes med anledning av Schweiz associering till Schengenregelverket (prop. 2005/06:194 s. 59). Genomförandet av protokollet kräver att samma förutsättningar ställs upp för samarbete med Liechtenstein. Undantagen från kravet på dubbel straffbarhet vid beslag och husrannsakan på begäran av en EU-stat, Norge, Island eller Schweiz, föreslås därför utvidgas till att omfatta även Liechtenstein. 7.3 Utlänningslagstiftningen Regeringens förslag: En hänvisning till Liechtenstein ska föras in i vissa bestämmelser i utlänningslagen och lagen om transitering av tredjelandsmedborgare. Det remitterade förslaget överensstämmer i allt väsentligt med regeringens. Förslaget innehåller dock inte någon bestämmelse om Liechtensteins anslutning till Dublinförordningen. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte haft någon invändning mot det. Skälen för regeringens förslag: Genom Liechtensteins anslutningsprotokoll till Schengenregelverket får myndigheter i Liechtenstein befogenhet att utfärda viseringar i enlighet med artikel 10 i Schengenkonventionen. Det innebär att myndigheter i Liechtenstein ges rätt att utfärda viseringar som har samma giltighet vad gäller rätten till inresa i Sverige som en visering som är utfärdad av en svensk myndighet. Bestämmelsen bör genomföras i svensk rätt genom ett tillägg i 1 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716). Enligt bilaga B till Schweiz associationsavtal till Schengenregelverket ska Liechtenstein efter anslutningen tillämpa rådets direktiv 2001/40/EG om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredjeland. Som en följd av det direktivet finns i 8 kap. 1 § utlänningslagen en grund för avvisning som gör det möjligt att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning meddelat av en annan medlemsstat i EU eller av Island, Norge eller Schweiz. Vidare finns med anledning av direktivet en bestämmelse i 7 kap. 6 § utlänningslagen som innebär att beslut om avvisning och utvisning som fattas i en medlemsstat i EU eller i Island, Norge eller Schweiz och som grundar sig på hot mot den allmänna ordningen eller inre säkerheten, får läggas till grund för beslut om återkallelse av ett svenskt uppehållstillstånd. Beslut om avvisning eller utvisning meddelade i en medlemsstat i EU eller i Island, Norge eller Schweiz kan alltså, i fall som avses i paragrafen, tillmätas betydelse i Sverige. Liechtensteins anslutning till Schengenregelverket kräver att dessa bestämmelser även gäller i förhållande till Liechtenstein. En hänvisning till Liechtenstein bör således göras i berörda paragrafer i utlänningslagen. Genom Liechtensteins anslutningsprotokoll till Dublinförordningen blir Dublinförordningen tillämplig även gentemot Liechtenstein (se avsnitt 6). Detta bör föranleda ett tillägg i 5 kap. 1 c § utlänningslagen, så att det i utlänningslagen upplyses om att även Liechtenstein omfattas av det regelverket. Rådets direktiv 2002/90/EG om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse innehåller bestämmelser om vilka typer av hjälp vid olovlig inresa i eller passage genom en medlemsstat som ska vara förbjudna och belagda med påföljd enligt den nationella lagstiftningen. Rådets rambeslut 2002/946/RIF om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse syftar till att skapa gemensamma minimiregler i medlemsstaterna när det gäller straffrättsliga påföljder och andra former av åtgärder som ska kunna vidtas vid överträdelser av det regelverk som finns angivet i direktiv 2002/90/EG. Direktivet och rambeslutet har lett till ändringar i bl.a. 20 kap. 7 och 8 §§ utlänningslagen. Bestämmelserna bör ändras så att det även blir straffbart att uppsåtligen hjälpa en utlänning att olovligen komma in i, passera genom eller uppehålla sig i Liechtenstein. Rådets direktiv 2003/110/EG om bistånd vid transitering i samband med återsändande med flyg har genomförts i svensk rätt genom lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare. Direktivet syftar till att underlätta transitering av tredjelandsmedborgare som ska återsändas till hemlandet via en flygplats i en annan medlemsstat än den som har fattat beslutet om avvisning. Liechtenstein ska enligt bilaga B i Schweiz associationsavtal tillämpa och genomföra direktivet. Detta bör föranleda tillägg i 1 och 9 §§ lagen om transitering av tredjelandsmedborgare så att även Liechtenstein omfattas av bestämmelserna. 8 Ikraftträdande Enligt artikel 10.1 i Liechtensteins anslutningsprotokoll till Schengenregelverket ska Liechtenstein börja tillämpa de bestämmelser som avses i artikel 2 och de bestämmelser som redan antagits i enlighet med artikel 2.3 vid en tidpunkt som fastställs i rådet med enhällighet av de rådsmedlemmar som företräder de regeringar i medlemsstaterna som tillämpar alla bestämmelser som avses i artikel 2. En förutsättning är att Liechtenstein har uppfyllt förhandsvillkoren för genomförande av de aktuella bestämmelserna. Inför beslut ska samråd ske med den gemensamma kommittén. När detta kommer att ske är ännu oklart. Det går alltså inte att nu fastslå när lagändringarna ska träda i kraft. De bör därför träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Enligt artikel 8.3 i Liechtensteins anslutningsprotokoll till Dublinförordningen anges att artiklarna 1, 4 och 5.2 första meningen i protokollet samt de rättigheter och skyldigheter som följer av artiklarna 2 och 3.1-4 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz ska tillämpas provisoriskt för Liechtenstein från dagen för undertecknandet av protokollet. I artikel 10.2 i samma protokoll anges att protokollet endast ska tillämpas om Liechtensteins anslutningsprotokoll till Schengenregelverket också tillämpas. 9 Konsekvenser Liechtensteins associering till Schengenregelverket kan förväntas leda till ett förbättrat samarbete inom brottsbekämpningen. Förslagen bedöms inte medföra några ökade kostnader för det allmänna eller andra konsekvenser. 10 Författningskommentar 10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete 1 § Denna lag tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra medlemsstater i Europeiska unionen samt Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein, i den utsträckning Sverige i en internationell överenskommelse har gjort sådana åtaganden som avses i denna lag. Föreskrifterna i 3 § gäller även i förhållande till andra stater än dem som anges i första stycket. I paragrafen finns bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Paragrafen behandlas i avsnitt 7.1. Första stycket ändras så att sådant internationellt polisiärt samarbete som regleras i lagen även omfattar Liechtenstein. 10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål 2 kap. 6 § En ansökan om rättslig hjälp i Sverige enligt denna lag ska ges in till Justitiedepartementet, som lämnar ansökan till Åklagarmyndigheten eller till behörig domstol om inte ansökan ska prövas av regeringen. Justitiedepartementet kan efter samråd med Åklagarmyndigheten lämna ansökan direkt till behörig åklagare. En ansökan från en stat som är medlem i Europeiska unionen eller från Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein får göras direkt hos behörig åklagare eller domstol. Detsamma gäller om det i en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige har avtalats om att ansökan får skickas direkt. I paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.2, finns bestämmelser om var en ansökan om rättslig hjälp i Sverige ska ges in. Paragrafens första stycke justeras endast redaktionellt. Ändringen i andra stycket innebär att det blir möjligt för en myndighet i Liechtenstein att göra en ansökan om rättslig hjälp i brottmål direkt hos behörig åklagare eller domstol i Sverige. Motsvarande möjlighet för svensk åklagare eller domstol framgår av 3 kap. 2 § andra stycket. 4 kap. 20 § Även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag, får husrannsakan enligt 16 § göras och egendomen tas i beslag och överlämnas till den ansökande staten om ansökan har gjorts av en stat som är medlem i Europeiska unionen eller av Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein och det för gärningen kan dömas till fängelse i den ansökande staten. I ett sådant ärende om rättslig hjälp som avses i 1 kap. 5 § första stycket 1 får husrannsakan göras samt egendom tas i beslag och överlämnas till den ansökande staten om den gärning ansökan avser motsvarar ett brott för vilket enligt svensk lag eller enligt den ansökande statens lag är föreskrivet fängelse i sex månader eller mer. Vad som sagts nu gäller inte om första stycket är tillämpligt. I paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.2, finns undantag från kravet på dubbel straffbarhet vid beslag och husrannsakan. Första stycket ändras så att husrannsakan och beslag får göras även på begäran av Liechtenstein för en gärning som inte motsvarar brott enligt svensk lag om det där kan dömas till fängelse för gärningen. 10.3 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 1 kap. 4 § Med Schengenkonventionen avses i denna lag konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985. Med Schengenstat avses 1. en stat som har tillträtt eller anslutit sig till Schengenkonventionen, samt 2. Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein. I paragrafen definieras begreppen Schengenkonventionen och Schengen-stat. Paragrafen behandlas i avsnitt 7.3. I andra stycket görs en ändring som innebär att begreppet Schengenstat även omfattar Liechtenstein. Det medför att beslut om viseringar enligt Schengenkonventionen som fattas i Liechtenstein gäller i Sverige. 5 kap. 1 c § I Dublinförordningen finns bestämmelser om överföring av asylsökande som tillämpas gentemot EU-stater samt Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein. Vid beslut om överföring enligt Dublinförordningen ska asylansökan avvisas. I paragrafen behandlas Dublinförordningen. Motiven till ändringen behandlas i avsnitt 7.3. Av ändringen i första stycket, som innehåller en upplysningsbestämmelse, framgår att Dublinförordningen ska tillämpas även gentemot Liechtenstein. 7 kap. 6 § Uppehållstillstånd får återkallas för den som inte är medborgare i en EU-stat även i andra fall än som avses i 2 §, om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats i en EU-stat eller i Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein och beslutet är grundat på att det finns ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten och på att 1. utlänningen i den beslutande staten har dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i minst ett år, eller 2. utlänningen är skäligen misstänkt för att ha begått ett grovt brott eller att det finns starka skäl som tyder på att utlänningen avser att begå ett sådant brott. Första stycket gäller inte en familjemedlem till en medborgare i en EU-stat eller till en medborgare i Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein som har utövat sin rätt till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom Europeiska unionen. Med familjemedlem avses - make eller sambo, - barn under 21 år som är beroende av föräldern för sin försörjning, och - förälder som är beroende av barnet för sin försörjning. Ett uppehållstillstånd får inte återkallas enligt första stycket innan samråd har skett med den stat som har beslutat om avvisning eller utvisning. Paragrafen innehåller bestämmelser om återkallelse av uppehållstillstånd i vissa fall inom ramen för Schengensamarbetet. Den behandlas i avsnitt 7.3. Ändringen i första stycket innebär att ett svenskt uppehållstillstånd får återkallas om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats i Liechtenstein och beslutet är grundat på ett allvarligt och aktuellt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i vissa angivna fall. Ändringen i paragrafens andra stycke innebär att uppehållstillstånd inte får återkallas för den som är familjemedlem till en medborgare i Liechtenstein och som utövat sin rätt till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom EU. Övriga ändringar är redaktionella. 8 kap. 1 § En utlänning får avvisas 1. om han eller hon saknar pass när det krävs pass för inresa eller vistelse i Sverige, 2. om han eller hon saknar visering, uppehållstillstånd eller något annat tillstånd som krävs för inresa, vistelse eller arbete i Sverige, 3. om det vid utlänningens ankomst till Sverige kommer fram att han eller hon tänker besöka något annat nordiskt land men saknar det tillstånd som krävs för inresa där, 4. om han eller hon vid inresan undviker att lämna begärda uppgifter, medvetet lämnar oriktiga uppgifter som är av betydelse för rätten att resa in i Sverige eller medvetet förtiger någon omständighet som är av betydelse för den rätten, 5. om han eller hon inte uppfyller de krav för inresa som föreskrivs i artikel 5 i Schengenkonventionen, eller 6. om han eller hon har avvisats eller utvisats från en EU-stat eller från Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein och förhållandena är sådana som avses i 7 kap. 6 § eller beslutet om avvisning eller utvisning har grundats på att utlänningen inte har följt gällande bestämmelser om en utlännings inresa eller vistelse i den staten. En EES-medborgare får inte avvisas enligt första stycket 1, om han eller hon på annat sätt än genom innehav av pass kan styrka sin identitet. Detsamma ska gälla en EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare. En EES-medborgare och hans eller hennes familjemedlem får inte avvisas enbart på den grunden att han eller hon inte uppfyller vad som sägs i artikel 5.1 c i Schengenkonventionen i fråga om tillräckliga medel för uppehälle. Paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.3, innehåller bestämmelser om avvisning i vissa fall. Ändringen i första stycket sjätte punkten innebär att en utlänning får avvisas om han eller hon har avvisats eller utvisats från Liechtenstein, om förutsättningarna som uppställs i paragrafen i övrigt är uppfyllda. Övriga ändringar är redaktionella. 20 kap. 7 § Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige, en annan EU-stat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, om detta görs i vinstsyfte. För försök till brott enligt denna paragraf döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.3, innehåller bestämmelser om straff för den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen uppehålla sig i EU eller ett land som associerats till Schengenregelverket. Första stycket ändras så att Liechtenstein, som nu associeras till Schengenregelverket, läggs till det geografiska område som paragrafen omfattar. En redaktionell ändring görs också. 8 § Den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom Sverige, en annan EU-stat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein döms för människosmuggling till fängelse i högst två år. Är brottet att anse som grovt döms för grov människosmuggling till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen 1. utförts mot ersättning, 2. utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal personer, eller 3. utförts under former som innebär livsfara för utlänningen eller annars utförts under hänsynslösa former. Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader. För försök eller förberedelse till brott enligt denna paragraf döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.3, innehåller bestämmelser om straff för den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom EU eller en stat som associerats till Schengenregelverket. Ändringen i första stycket innebär att Liechtenstein, som nu associeras till Schengenregelverket, läggs till det geografiska område som paragrafen omfattar. Övriga ändringar i paragrafen är av redaktionell karaktär. 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare 1 § I denna lag finns bestämmelser om transitering i samband med att en tredjelandsmedborgare, som har avvisats eller utvisats från en stat som är medlem i Europeiska unionen eller från Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, återsänds med flyg via Sverige. Med tredjelandsmedborgare avses i lagen en person som inte är medborgare i en stat som är medlem i Europeiska unionen eller medborgare i Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein. Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Den behandlas i avsnitt 7.3. Genom ändringen i första stycket omfattar lagen även transitering av tredjelandsmedborgare som avvisats eller utvisats från Liechtenstein. Ändringen i andra stycket innebär att medborgare i Liechtenstein inte längre definieras som tredjelandsmedborgare. 9 § En tredjelandsmedborgare som har avvisats eller utvisats från Sverige och som transiteras via en annan medlemsstat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, ska omedelbart återtas till Sverige på begäran av den staten om 1. tillståndet att bevilja transitering har återkallats, 2. tredjelandsmedborgaren under transiteringen har rest in i den staten utan tillstånd, eller 3. fortsatt transitering eller återsändande till destinationslandet inte går att genomföra. Paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.3, innehåller bestämmelser om att Sverige, under vissa i paragrafen angivna förutsättningar, är skyldig att återta en tredjelandsmedborgare som har avvisats eller utvisats från Sverige och transiteras via en medlemsstat i EU eller en stat som associerats till Schengenregelverket. Ändringen innebär att bestämmelsen omfattar även en tredjelandsmedborgare som transiteras via Liechtenstein. Vidare görs en redaktionell ändring. Protokoll mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket Avtal mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket Sammanfattning av utkastet till proposition I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett protokoll mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiz och Liechten-stein om att Liechtenstein ansluter sig till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiz om Schweiz associering till Schengenregelverket. Protokollet föranleder vissa lagändringar som föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Utkastets lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra medlemsstater i Europeiska unionen samt Island, Norge och Schweiz, i den utsträckning Sverige i en internationell överenskommelse har gjort sådana åtaganden som avses i denna lag. Denna lag tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra medlemsstater i Europeiska unionen samt Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein, i den utsträckning Sverige i en internationell överenskommelse har gjort sådana åtaganden som avses i denna lag. Föreskrifterna i 3 § gäller även i förhållande till andra stater än dem som anges i första stycket. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § och 4 kap. 20 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 6 § En ansökan om rättslig hjälp i Sverige enligt denna lag skall ges in till Justitiedepartementet, som lämnar ansökan till Åklagarmyndigheten eller till behörig domstol om inte ansökan skall prövas av regeringen. Justitiedepartementet kan efter samråd med Åklagarmyndigheten lämna ansökan direkt till behörig åklagare. En ansökan från en stat som är medlem i Europeiska unionen eller från Island, Norge eller Schweiz får göras direkt hos behörig åklagare eller domstol. Detsamma gäller om det i en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige har avtalats om att ansökan får skickas direkt. En ansökan om rättslig hjälp i Sverige enligt denna lag ska ges in till Justitiedepartementet, som lämnar ansökan till Åklagarmyndigheten eller till behörig domstol om inte ansökan ska prövas av regeringen. Justitiedepartementet kan efter samråd med Åklagarmyndigheten lämna ansökan direkt till behörig åklagare. En ansökan från en stat som är medlem i Europeiska unionen eller från Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein får göras direkt hos behörig åklagare eller domstol. Detsamma gäller om det i en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige har avtalats om att ansökan får skickas direkt. 4 kap. 20 § Även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag, får husrannsakan enligt 16 § göras och egendomen tas i beslag och överlämnas till den ansökande staten om ansökan har gjorts av en stat som är medlem i Europeiska unionen eller av Island, Norge eller Schweiz och det för gärningen kan dömas till fängelse i den ansökande staten. Även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag, får husrannsakan enligt 16 § göras och egendomen tas i beslag och överlämnas till den ansökande staten om ansökan har gjorts av en stat som är medlem i Europeiska unionen eller av Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein och det för gärningen kan dömas till fängelse i den ansökande staten. I ett sådant ärende om rättslig hjälp som avses i 1 kap. 5 § första stycket 1 får husrannsakan göras samt egendom tas i beslag och överlämnas till den ansökande staten om den gärning ansökan avser motsvarar ett brott för vilket enligt svensk lag eller enligt den ansökande statens lag är föreskrivet fängelse i sex månader eller mer. Vad som sagts nu gäller inte om första stycket är tillämpligt. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 1.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 7 kap. 6 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 7 och 8 §§ utlänningslagen (2005:716) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § Med Schengenkonventionen avses i denna lag konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985. Med Schengenstat avses 1. en stat som har tillträtt eller anslutit sig till Schengenkonventionen, samt 2. Island, Norge och Schweiz. Med Schengenstat avses 1. en stat som har tillträtt eller anslutit sig till Schengenkonventionen, samt 2. Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein. 7 kap. 6 § Uppehållstillstånd får återkallas för den som inte är medborgare i en stat som tillhör Europeiska unionen även i andra fall än som avses i 2 §, om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats i en stat som tillhör Europeiska unionen eller i Island, Norge eller Schweiz och beslutet är grundat på att det finns ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten och på att Uppehållstillstånd får återkallas för den som inte är medborgare i en stat som tillhör Europeiska unionen även i andra fall än som avses i 2 §, om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats i en stat som tillhör Europeiska unionen eller i Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein och beslutet är grundat på att det finns ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten och på att 1. utlänningen i den beslutande staten har dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i minst ett år, eller 2. utlänningen är skäligen misstänkt för att ha begått ett grovt brott eller att det finns starka skäl som tyder på att utlänningen avser att begå ett sådant brott. Första stycket gäller inte en familjemedlem till en medborgare i en stat som tillhör Europeiska unionen eller till en medborgare i Island, Norge eller Schweiz som har utövat sin rätt till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom Europeiska unionen. Med familjemedlem avses - make eller sambo, - barn under 21 år som är beroende av föräldern för sin försörjning, och - förälder som är beroende av barnet för sin försörjning. Första stycket gäller inte en familjemedlem till en medborgare i en stat som tillhör Europeiska unionen eller till en medborgare i Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein som har utövat sin rätt till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom Europeiska unionen. Med familjemedlem avses - make eller sambo, - barn under 21 år som är beroende av föräldern för sin försörjning, och - förälder som är beroende av barnet för sin försörjning. Ett uppehållstillstånd får inte återkallas enligt första stycket innan samråd har skett med den stat som har beslutat om avvisning eller utvisning. 8 kap. 1 § En utlänning får avvisas 1. om han eller hon saknar pass när det krävs pass för inresa eller vistelse i Sverige, 2. om han eller hon saknar visering, uppehållstillstånd eller något annat tillstånd som krävs för inresa, vistelse eller arbete i Sverige, 3. om det vid utlänningens ankomst till Sverige kommer fram att han eller hon tänker besöka något annat nordiskt land men saknar det tillstånd som krävs för inresa där, 4. om han eller hon vid inresan undviker att lämna begärda uppgifter, medvetet lämnar oriktiga uppgifter som är av betydelse för rätten att resa in i Sverige eller medvetet förtiger någon omständighet som är av betydelse för den rätten, 5. om han eller hon inte uppfyller de krav för inresa som föreskrivs i artikel 5 i Schengenkonventionen, eller 6. om han eller hon har avvisats eller utvisats från en stat som ingår i Europeiska unionen eller från Island, Norge eller Schweiz och förhållandena är sådana som avses i 7 kap. 6 § eller beslutet om avvisning eller utvisning har grundats på att utlänningen inte har följt gällande bestämmelser om en utlännings inresa eller vistelse i den staten. 6. om han eller hon har avvisats eller utvisats från en stat som ingår i Europeiska unionen eller från Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein och förhållandena är sådana som avses i 7 kap. 6 § eller beslutet om avvisning eller utvisning har grundats på att utlänningen inte har följt gällande bestämmelser om en utlännings inresa eller vistelse i den staten. 20 kap. 7 § Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen, Island, Norge eller Schweiz, om detta görs i vinstsyfte. Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen, eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, om detta görs i vinstsyfte. För försök till brott enligt denna paragraf döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 8 § Den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen eller Island, Norge eller Schweiz döms för människosmuggling till fängelse i högst två år. Är brottet att anse som grovt döms för grov människosmuggling till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen 1. utförts mot ersättning, 2. utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal personer, eller 3. utförts under former som innebär livsfara för utlänningen eller annars utförts under hänsynslösa former. Den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein döms för människosmuggling till fängelse i högst två år. Är brottet att anse som grovt döms för grov människosmuggling till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen 1. utförts mot ersättning, 2. utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal personer, eller 3. utförts under former som innebär livsfara för utlänningen eller annars utförts under hänsynslösa former. Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader. För försök eller förberedelse till brott enligt denna paragraf döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare Härigenom föreskrivs att 1 och 9 §§ lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I denna lag finns bestämmelser om transitering i samband med att en tredjelandsmedborgare, som har avvisats eller utvisats från en stat som är medlem i Europeiska unionen eller från Island, Norge eller Schweiz, återsänds med flyg via Sverige. I denna lag finns bestämmelser om transitering i samband med att en tredjelandsmedborgare, som har avvisats eller utvisats från en stat som är medlem i Europeiska unionen eller från Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, återsänds med flyg via Sverige. Med tredjelandsmedborgare avses i lagen en person som inte är medborgare i en stat som är medlem i Europeiska unionen eller medborgare i Island, Norge eller Schweiz. Med tredjelandsmedborgare avses i lagen en person som inte är medborgare i en stat som är medlem i Europeiska unionen eller medborgare i Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein. 9 § En tredjelandsmedborgare som har avvisats eller utvisats från Sverige och som transiteras via en annan medlemsstat eller Island, Norge eller Schweiz, skall omedelbart återtas till Sverige på begäran av den staten om En tredjelandsmedborgare som har avvisats eller utvisats från Sverige och som transiteras via en annan medlemsstat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, ska omedelbart återtas till Sverige på begäran av den staten om 1. tillståndet att bevilja transitering har återkallats, 2. tredjelandsmedborgaren under transiteringen har rest in i den staten utan tillstånd, eller 3. fortsatt transitering eller återsändande till destinationslandet inte går att genomföra. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över utkastet till proposition Skriftliga synpunkter över utkastet till proposition har getts in av Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket, Datainspektionen, Kustbevakningen, Tullverket, Skatteverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen och Sveriges advokatsamfund. Protokoll mellan Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 juni 2011 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Olofsson, Erlandsson, Carlgren, Hägglund, Carlsson, Sabuni, Billström, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt Föredragande: statsrådet Billström Regeringen beslutar proposition Liechtensteins associering till Schengenregelverket Prop. 2010/11:159 Prop. 2010/11:159 14 13 1 Prop. 2010/11:159 Prop. 2010/11:159 Prop. 2010/11:159 Bilaga 1 Prop. 2010/11:159 Bilaga 1 Prop. 2010/11:159 Bilaga 2 Prop. 2010/11:159 Bilaga 2 131 Prop. 2010/11:000 Bilaga 3 Prop. 2010/11:159 Bilaga 3 Prop. 2010/11:159 Bilaga 4 Prop. 2010/11:159 Bilaga 4 Prop. 2010/11:000 Bilaga 5 Prop. 2010/11:159 Bilaga 5 Prop. 2010/11:159 Bilaga 6 Prop. 2010/11:159 Bilaga 6 Prop. 2010/11:159 Bilaga 6 Prop. 2010/11:159 Bilaga 6 Prop. 2010/11:159 Bilaga 6 Prop. 2010/11:159