Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2010/11:86 Havs- och vattenmyndigheten Prop. 2010/11:86 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 3 mars 2011 Fredrik Reinfeldt Andreas Carlgren (Miljödepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås de lagändringar som behövs för att de verksamheter som rör havs- och vattenmiljön - och som Naturvårdsverket eller Fiskeriverket ansvarar för i dag - ska kunna föras över till Havs- och vattenmyndigheten. Den nya myndigheten ska inleda sin verksamhet den 1 juli 2011. I propositionen föreslås också de lagändringar som behövs för att de verksamheter som inte ska föras över till Havs- och vattenmyndigheten ska kunna inordnas i Jordbruksverkets verksamhetsområde, så att Fiskeriverket kan avvecklas. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagförslag 5 2.1 Förslag till lag om ändring i miljöbalken 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 11 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund 13 2.4 Förslag till lag om upphävande av lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt 15 2.5 Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787) 16 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet 20 2.7 Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657) 21 2.8 Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281) 22 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:924) om Antarktis 23 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:619) om djurskyddskontrollregister 24 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:866) om överlåtbara fiskerättigheter 25 2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar 27 3 Ärendet och dess beredning 29 4 Bakgrund 30 5 De föreslagna lagändringarna 31 5.1 Miljöbalken 31 5.2 Lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar 36 5.3 Lagen (1976:997) om vattenförbund 37 5.4 Lagen (2006:924) om Antarktis 38 5.5 Fiskelagen (1993:787) 39 5.6 Lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 42 5.7 Lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt 43 5.8 Lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet 43 5.9 Epizootilagen (1999:657) 44 5.10 Tullagen (2000:1281) 45 5.11 Lagen (2009:619) om djurskyddskontrollregister 45 5.12 Lagen (2009:866) om överlåtbara fiskerättigheter 46 5.13 Ersättning för intrång i fiske till följd av militär verksamhet och fiskeskyddsnämnder 47 5.14 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 47 6 Konsekvenser 48 7 Författningskommentar 49 7.1 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken 50 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 51 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund 52 7.4 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt 53 7.5 Förslaget till lag om ändring i fiskelagen (1993:787) 53 7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet 54 7.7 Förslaget till lag om ändring i epizootilagen (1999:657) 54 7.8 Förslaget till lag om ändring i tullagen (2000:1281) 55 7.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:924) om Antarktis 55 7.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:619) om djurskyddskontrollregister 55 7.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:866) om överlåtbara fiskerättigheter 55 7.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar 56 Bilaga 1 Lagförslaget i promemorian om Havs- och vattenmyndigheten 57 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna 81 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 2011 82 Rättsdatablad 83 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen dels antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i miljöbalken, 2. lag om ändring i lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929, 3. lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund, 4. lag om upphävande av lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt, 5. lag om ändring i fiskelagen (1993:787), 6. lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, 7. lag om ändring i epizootilagen (1999:657), 8. lag om ändring i tullagen (2000:1281), 9. lag om ändring i lagen (2006:924) om Antarktis, 10. lag om ändring i lagen (2009:619) om djurskyddskontrollregister, 11. lag om ändring i lagen (2009:866) om överlåtbara fiskerättigheter, 12. lag om ändring i lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar, dels godkänner att riksdagens tidigare ställningstaganden om ersättning för skada eller intrång i fiske till följd av militär verksamhet när det gäller Kungl. Maj:ts brev av den 4 december 1964 och kungörelsen (1964:811) om ersättning för intrång i fiske till följd av militär verksamhet inte längre ska gälla (avsnitt 5.13). 2 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i miljöbalken Härigenom föreskrivs att 6 kap. 13 §, 21 kap. 7 §, 22 kap. 4 och 6 §§, 24 kap. 7 och 13 §§, 25 kap. 3 §, 26 kap. 3 § samt 28 kap. 9 § miljöbalken ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 13 § En miljökonsekvensbeskrivning enligt 12 § skall innehålla de uppgifter som är rimliga med hänsyn till En miljökonsekvensbeskrivning enligt 12 § ska innehålla de uppgifter som är rimliga med hänsyn till 1. bedömningsmetoder och aktuell kunskap, 2. planens eller programmets innehåll och detaljeringsgrad, 3. allmänhetens intresse, och 4. att vissa frågor kan bedömas bättre i samband med prövningen av andra planer och program eller i tillståndsprövningen av verksamheter eller åtgärder. Innan en myndighet eller kommun bestämmer omfattningen av och detaljeringsgraden för miljökonsekvensbeskrivningen, skall myndigheten eller kommunen samråda med den eller de kommuner och länsstyrelser som berörs av planen eller programmet. För planer och program på nationell nivå skall samråd i stället ske med Naturvårdsverket och andra berörda centrala förvaltningsmyndigheter. Innan en myndighet eller kommun bestämmer omfattningen av och detaljeringsgraden för miljökonsekvensbeskrivningen, ska myndigheten eller kommunen samråda med den eller de kommuner och länsstyrelser som berörs av planen eller programmet. För planer och program på nationell nivå ska samråd i stället ske med Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och andra berörda statliga förvaltningsmyndigheter. Lydelse enligt SFS 2010:923 Föreslagen lydelse 21 kap. 7 § Om mark- och miljödomstolen finner att en verksamhet eller åtgärd endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första stycket eller 10 § eller enligt 7 kap. 29 §, skall mark- och miljödomstolen med eget yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande. Detsamma gäller om regeringen skall pröva tillåtligheten enligt 17 kap. 1 § eller om regeringen har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten enligt 17 kap. 3 §. Om mark- och miljödomstolen finner att ett mål hos domstolen rör även ett annat allmänt intresse av synnerlig vikt än sådant som avses i 1 kap. 1 §, skall domstolen med eget yttrande överlämna målet till regeringen. Detsamma gäller, om Naturvårdsverket begär att målet av sådan anledning skall överlämnas till regeringen. Är det fråga om en statlig myndighets beslut som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt skall domstolen alltid med eget yttrande överlämna ärendet till regeringens avgörande. Om mark- och miljödomstolen finner att en verksamhet eller åtgärd endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första stycket eller 10 § eller enligt 7 kap. 29 §, ska mark- och miljödomstolen med eget yttrande överlämna frågan till regeringen för prövning. Detsamma gäller om regeringen ska pröva tillåtligheten enligt 17 kap. 1 § eller om regeringen har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten enligt 17 kap. 3 §. Om mark- och miljödomstolen finner att ett mål hos domstolen rör även ett annat allmänt intresse av synnerlig vikt än sådant som avses i 1 kap. 1 §, ska domstolen med eget yttrande överlämna målet till regeringen för prövning. Detsamma gäller om Naturvårdsverket eller Havs- och vattenmyndigheten begär att målet av sådan anledning ska överlämnas till regeringen. Är det fråga om en statlig myndighets beslut som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt, ska domstolen alltid med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för prövning. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 kap. 4 § Ett exemplar av ansökningshandlingarna och av kungörelsen ska sändas till Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Fiskeriverket, länsstyrelsen och den eller de berörda kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Om det kan antas att det allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt intresse inte berörs av verksamheten, behöver dock inte handlingarna sändas över. Ett exemplar av ansökningshandlingarna och av kungörelsen ska skickas till Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, länsstyrelsen och den eller de berörda kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Om det kan antas att det allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt intresse inte berörs av verksamheten, behöver dock inte handlingarna skickas över. Kungörelsen ska även sändas till berörda kommuner och andra myndigheter vars verksamhet kan beröras av ansökan. Kungörelsen ska även skickas till berörda kommuner och andra myndigheter vars verksamhet kan beröras av ansökan. Lydelse enligt SFS 2010:923 Föreslagen lydelse 6 § Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och länsstyrelsen ska, när det behövs, föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och länsstyrelsen ska, när det behövs, föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. En kommun får föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen inom kommunen. Fiskeriverket ska, om handlingar sänds till verket enligt 4 §, yttra sig om vattenanläggningens eller verksamhetens inverkan på det allmänna fiskeintresset samt föreslå de bestämmelser som behövs till skydd för fisket. Om verket anser att ett yttrande kräver undersökning på platsen, ska verket anmäla detta till mark- och miljödomstolen, som ska förordna om sakkunnigutredning enligt 12 §. 24 kap. 7 § Ansökan om prövning som avses i 3-6 §§ får göras hos mark- och miljödomstol av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen. Skall frågan prövas av någon annan myndighet än domstol eller av kommun, får den tas upp utan någon särskild framställning. Frågor om omprövning enligt 5 § andra och tredje styckena får tas upp utan särskild ansökan. Ansökan om prövning som avses i 3-6 §§ får göras hos mark- och miljödomstol av Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och länsstyrelsen. Om frågan ska prövas av någon annan myndighet än domstol eller av kommun, får den tas upp utan någon särskild framställning. Frågor om omprövning enligt 5 § andra och tredje styckena får tas upp utan särskild ansökan. En ansökan om sådan prövning som avses i första stycket får även göras av en kommun i den utsträckning kommunen har övertagit tillsynen med stöd av 26 kap. 3 § fjärde stycket. Har tillståndet meddelats av länsstyrelsen, görs ansökan hos länsstyrelsen. 13 § Om en vattenverksamhet eller en vattenanläggning, som har utförts i enlighet med ett tillstånd enligt denna balk, medför skador som inte förutsågs av mark- och miljödomstolen när tillståndet meddelades, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning enligt 31 kap. Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något allmänt intresse, får begäras sådana ändringar på verksamhetsutövarens bekostnad av vattenverksamheten eller vattenanläggningen som, utan att medföra skador för tredje man eller väsentliga olägenheter för tillståndshavaren, är ägnade att förebygga eller minska framtida skador. I fråga om allmänna intressen förs talan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, länsstyrelse eller kommun. Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något allmänt intresse, får begäras sådana ändringar på verksamhetsutövarens bekostnad av vattenverksamheten eller vattenanläggningen som, utan att medföra skador för tredje man eller väsentliga olägenheter för tillståndshavaren, är ägnade att förebygga eller minska framtida skador. I fråga om allmänna intressen förs talan av Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, länsstyrelse eller kommun. Anspråk på grund av oförutsedda skador skall för att få tas upp till prövning framställas till mark- och miljödomstolen inom fem år eller den längre tid, högst tjugo år, som kan ha bestämts i samband med tillståndet. Tiden räknas från utgången av den av domstolen bestämda tiden inom vilken arbetena skall vara utförda. Anspråk på grund av oförutsedda skador ska för att få tas upp till prövning framställas till mark- och miljödomstolen inom fem år eller den längre tid, högst tjugo år, som kan ha bestämts i samband med tillståndet. Tiden räknas från utgången av den av domstolen bestämda tiden inom vilken arbetena ska vara utförda. Vid skada som avses i 7 kap. 7 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet utgår tiden för framställan dock aldrig tidigare än två år från det att skadan uppkom. Bestämmelserna i preskriptionslagen (1981:130) gäller inte anspråk enligt denna paragraf. 25 kap. 3 § I mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt verksamhet eller omprövning enligt 24 kap. 3-6 §§ eller 7 kap. 15 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, länsstyrelsen och tillståndshavaren svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen. I mål enligt 24 kap. 5 § som avser omprövning för att tillgodose allmänna intressen skall den myndighet som ansökte om omprövning dessutom svara för kostnader vid mark- och miljödomstolen som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren. Detta gäller dock inte omprövning enligt 24 kap. 5 § första stycket 11. Gäller ett mål enligt 24 kap. 5 § första stycket 10 omprövning för att förbättra en anläggnings säkerhet skall dock tillståndshavaren i stället för Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen svara för senast nämnda kostnader. I mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt verksamhet eller omprövning enligt 24 kap. 3-6 §§ eller 7 kap. 15 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ska Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, länsstyrelsen och tillståndshavaren svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen. I mål enligt 24 kap. 5 § som avser omprövning för att tillgodose allmänna intressen ska den myndighet som ansökte om omprövning dessutom svara för kostnader vid mark- och miljödomstolen som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren. Detta gäller dock inte omprövning enligt 24 kap. 5 § första stycket 11. Gäller ett mål enligt 24 kap. 5 § första stycket 10 omprövning för att förbättra en anläggnings säkerhet ska dock tillståndshavaren i stället för Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och länsstyrelsen svara för senast nämnda kostnader. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 26 kap. 3 § Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, generalläkaren, länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommunerna (tillsynsmyndigheter), i enlighet med vad regeringen bestämmer. Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, generalläkaren, länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommunerna (tillsynsmyndigheter) i enlighet med vad regeringen bestämmer. Bestämmelser om tillsyn finns också i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som fullmäktige bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd, och över avfallshanteringen enligt 15 kap. Regeringen får meddela föreskrifter om att en tillsynsmyndighet får överlåta åt en kommun som begär det att i ett visst avseende utöva sådan tillsyn som annars skulle skötas av en statlig tillsynsmyndighet. Detta gäller inte verksamheter som utövas av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt. 28 kap. 9 § Den som är beroende av hur en vattenverksamhet bedrivs, allmän åklagare och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har rätt att få tillträde till platser för vattenståndsmätare, vattenmätare eller observationsrör samt att ta del av anteckningar som verksamhetsutövaren är skyldig att föra om vattenstånd, vattnets avrinning eller de vattenmängder som har tillgodogjorts. Tjänstemän hos Fiskeriverket och fisketillsynsmän som har förordnats för detta skall ges tillfälle att utöva tillsyn över att ett villkor till skydd för fisket fullgörs. Tjänstemän hos Havs- och vattenmyndigheten och fisketillsynsmän som har förordnats för detta ska ges tillfälle att utöva tillsyn över att ett villkor till skydd för fisket fullgörs. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2010:994 Föreslagen lydelse 9 § Då ansökan angående en verksamhet, vilken ingivits till myndighet i Norge, inkommit till Utrikesdepartementet, skall den jämte tillhörande bilagor sändas till mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen. Vad som nu sagts skall även gälla i fråga om upplysningar som avses i tredje punkten av art. 15 i konventionen. Då ansökan angående en verksamhet, vilken ingivits till myndighet i Norge, inkommit till Utrikesdepartementet, ska den jämte tillhörande bilagor sändas till mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen. Vad som nu sagts ska även gälla i fråga om upplysningar som avses i tredje punkten av art. 15 i konventionen. Sedan de i första stycket avsedda handlingarna inkommit till mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen skall denna genast utfärda kungörelse om ansökan. Kungörelsen skall innehålla dels uppgift om verksamhetens beskaffenhet och omfattning samt de verkningar, som därav kan väntas uppkomma inom svenskt område, dels underrättelse om vad sakägare, som vill hos norsk myndighet framställa erinran i anledning av verksamheten, har att iaktta samt om att erinringar i anledning av ansökan skall inom en viss, i kungörelsen utsatt tid insändas till mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen. Kungörelsen skall innehålla tillkännagivande att ett exemplar av ansökningshandlingarna finns tillgängligt på mark- och miljödomstolens eller länsstyrelsens kansli eller på annan lämplig plats som mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen bestämmer. Genom mark- och miljödomstolens eller länsstyrelsens försorg skall kungörelsen så snart det kan ske införas i ortstidning. Ett exemplar av kungörelsen skall dessutom sändas till Utrikesdepartementet, Kammarkollegiet, Fiskeriverket, länsstyrelsen och andra statliga myndigheter vilkas verksamhet kan beröras av ansökan samt till berörda kommuner. Sedan de i första stycket avsedda handlingarna inkommit till mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen ska denna genast utfärda kungörelse om ansökan. Kungörelsen ska innehålla dels uppgift om verksamhetens beskaffenhet och omfattning samt de verkningar, som därav kan väntas uppkomma inom svenskt område, dels underrättelse om vad sakägare, som vill hos norsk myndighet framställa erinran i anledning av verksamheten, har att iaktta samt om att erinringar i anledning av ansökan ska inom en viss, i kungörelsen utsatt tid insändas till mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen. Kungörelsen ska innehålla tillkännagivande att ett exemplar av ansökningshandlingarna finns tillgängligt på mark- och miljödomstolens eller länsstyrelsens kansli eller på annan lämplig plats som mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen bestämmer. Genom mark- och miljödomstolens eller länsstyrelsens försorg ska kungörelsen så snart det kan ske införas i ortstidning. Ett exemplar av kungörelsen ska dessutom sändas till Utrikesdepartementet, Kammarkollegiet, Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelsen och andra statliga myndigheter vilkas verksamhet kan beröras av ansökan samt till berörda kommuner. Om det sedan kungörelse utfärdats från myndighet i Norge kommer underrättelse om frågans fortsatta behandling där, skall också ett sådant meddelande kungöras på sätt som nu har angetts. Om det sedan kungörelse utfärdats från myndighet i Norge kommer underrättelse om frågans fortsatta behandling där, ska också ett sådant meddelande kungöras på sätt som nu har angetts. Är verksamheten av beskaffenhet, att någon menlig inverkan därav här i riket uppenbarligen icke är att motse, erfordras ej kungörelse, som ovan nämnts. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund Härigenom föreskrivs att 22, 23, 25, 26 och 36 §§ lagen (1976:997) om vattenförbund ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 § Avskrift av utlåtandet med däri intagen besvärshänvisning skall sändas till naturvårdsverket och länsstyrelsen. En avskrift av utlåtandet med besvärshänvisning ska skickas till Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen. 23 § Sedan förrättningen slutligt prövats, skall samtliga handlingar sändas till statens naturvårdsverk. När förrättningen slutligt har prövats, ska samtliga handlingar skickas till Havs- och vattenmyndigheten. Naturvårdsverket skall föra en förteckning över alla vattenförbund. Havs- och vattenmyndigheten ska föra en förteckning över alla vattenförbund. Lydelse enligt SFS 2010:927 Föreslagen lydelse 25 § I fråga om talan mot beslut eller åtgärd vid förrättning enligt denna lag gäller fortfarande i tillämpliga delar bestämmelserna i 13 kap. vattenlagen (1983:291) om förrättningsmål. Det som sägs i 13 kap. vattenlagen om vattendomstol respektive Vattenöverdomstolen ska gälla mark- och miljödomstol respektive Mark- och miljööverdomstolen. Det som sägs om nämndemän respektive vattenrättsråd ska gälla särskilda ledamöter respektive tekniska råd. En sådan kungörelse som avses i 13 kap. 58 § vattenlagen (1983:291) ska tillsammans med en avskrift av besvärshandlingarna skickas till statens naturvårdsverk och länsstyrelsen. En sådan kungörelse som avses i 13 kap. 58 § vattenlagen (1983:291) ska tillsammans med en avskrift av besvärshandlingarna skickas till Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 26 § Statens naturvårdsverk och länsstyrelsen får föra talan mot beslut i fråga om förbundsbildning, verksamhetens inriktning eller verksamhetsområdets avgränsning. Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen får föra talan mot beslut i fråga om förbundsbildning, verksamhetens inriktning eller verksamhetsområdets avgränsning. 36 § Överenskommelse mellan samtliga medlemmar i vattenförbund har samma verkan som beslut vid ny förrättning, om överenskommelsen godkännes av förrättningsman som länsstyrelsen förordnar enligt 11 §. Skall ny medlem anslutas till förbundet, fordras dessutom att denne har biträtt överenskommelsen. En överenskommelse mellan samtliga medlemmar i ett vattenförbund har samma verkan som ett beslut vid en ny förrättning, om överenskommelsen godkänns av en förrättningsman som länsstyrelsen förordnar enligt 11 §. Om en ny medlem ska anslutas till förbundet, fordras dessutom att denne har biträtt överenskommelsen. Avskrift av förrättningsmannens beslut skall sändas till statens naturvårdsverk och länsstyrelsen. Sedan beslutet har vunnit laga kraft, skall samtliga handlingar sändas till naturvårdsverket. En avskrift av förrättningsmannens beslut ska skickas till Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen. När beslutet har vunnit laga kraft, ska samtliga handlingar skickas till Havs- och vattenmyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 2.4 Förslag till lag om upphävande av lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt Härigenom föreskrivs att lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2011. 2.5 Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787) Härigenom föreskrivs att 34, 35, 47, 50 c, 50 h, 50 i och 51 §§ fiskelagen (1993:787) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 § För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse fisketillsynsmän. För kontroll av efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt föreskrifter om fisket i EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken har fisketillsynsman som förordnats därtill och annan befattningshavare hos Fiskeriverket, länsstyrelsen eller annan myndighet i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske rätt att För kontroll av efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt föreskrifter om fisket i EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken har en fisketillsynsman som förordnats därtill och annan befattningshavare hos Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelsen eller annan myndighet i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske rätt att 1. få tillträde till fartyg, fordon, områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där fisk och utrustning för fisket förvaras eller hanteras för att där göra de undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen utan att ersättning lämnas, 2. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen, och 3. få den hjälp som behövs för tillsynen av den som är föremål för åtgärden. En fisketillsynsman får även ges förordnande att ta egendom i beslag enligt 47 §. Polismyndigheten ska på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen. Vid tillsyn för kontroll av efterlevnaden av EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken gäller bestämmelserna i andra stycket också för EU:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer. Vid tillsyn för kontroll av efterlevnaden av EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken gäller andra stycket också för EU:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer. Övervakningen av fisket i Torneälvens fiskeområde får utföras av gemensamma finsk-svenska patruller. Vid gemensam övervakning i den svenska delen av fiskeområdet har behörig finsk personal observatörs status. Behöriga övervakningsmyndigheter ska vid behov utbyta information med finsk myndighet. 35 § De myndigheter som regeringen bestämmer får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller föreskrifter om fisket i EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud får myndigheten sätta ut vite. De myndigheter som regeringen bestämmer får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller föreskrifter om fisket i EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ska efterlevas. Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer ett meddelat föreläggande, får Fiskeriverket eller länsstyrelsen besluta om rättelse på hans bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande. Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer ett meddelat föreläggande, får Havs- och vattenmyndigheten eller länsstyrelsen besluta om rättelse på hans bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande. 47 § Om någon ertappas på bar gärning när han eller hon begår brott enligt denna lag, får beslag göras av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål som 1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet, eller 2. kan antas bli föremål för förverkande enligt denna lag. Befogenheter enligt första stycket har 1. fisketillsynsmän som getts förordnande enligt 34 § tredje stycket, och 2. sådana befattningshavare hos Kustbevakningen, Fiskeriverket eller länsstyrelsen i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske. Befogenheter enligt första stycket har 1. fisketillsynsmän som getts förordnande enligt 34 § tredje stycket, och 2. sådana befattningshavare hos Kustbevakningen, Havs- och vattenmyndigheten eller länsstyrelsen i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske. Samma befogenhet har, om fisket kränker enskild fiskerätt, den som innehar fiskerätten eller den som företräder honom eller henne. Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket ska detta skyndsamt anmälas till polismyndigheten eller åklagare. Den som tar emot anmälan ska förfara som om han eller hon själv gjort beslaget. Om innehavaren av enskild fiskerätt eller den som företräder honom eller henne har tagit fisk i beslag, får dock fiskerättshavaren behålla fisken utan att anmäla det, om beslaget bara grundar sig på denna lag. Fisk som tagits i beslag och som uppenbarligen bör förklaras förverkad ska omedelbart efter beslaget släppas ut i det vattenområde där den fångats, om den är levnadsduglig och det kan ske utan särskilda kostnader eller besvär. 50 c § Fiskeriverket beslutar om sanktionsavgift. Havs- och vattenmyndigheten beslutar om sanktionsavgift. Innan sanktionsavgift åläggs någon ska han eller hon ges tillfälle att yttra sig. 50 h § En yrkesfiskelicens får återkallas om den har meddelats på grund av felaktiga uppgifter i ansökan eller om licensinnehavaren vid upprepade tillfällen har fällts till ansvar för brott mot bestämmelser om fiske. En yrkesfiskelicens och ett sådant fartygstillstånd som avses i 21 § andra stycket får återkallas på viss tid, lägst fjorton dagar och högst sex månader. Detta får ske om innehavaren av licensen eller tillståndet 1. har fällts till ansvar för ett allvarligt brott enligt denna lag, 2. har begått en allvarlig överträdelse som har lett till sanktionsavgift enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 50 a §, eller 3. genom upprepade överträdelser som har lett till sanktionsavgift enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 50 a § i väsentlig grad har brustit i skyldigheten att rätta sig efter gällande bestämmelser. I stället för återkallelse på viss tid får varning beslutas, om det kan anses vara en tillräcklig åtgärd. En yrkesfiskelicens och ett sådant fartygstillstånd som avses i 21 § andra stycket får återkallas tills vidare i avvaktan på ett slutligt avgörande av återkallelsefrågan om det på sannolika skäl kan antas att licensen eller tillståndet kommer att återkallas slutligt enligt andra stycket 1. Beslutets giltighetstid ska begränsas på det sätt som gäller för återkallelse enligt andra stycket. Ett beslut enligt denna paragraf meddelas av Fiskeriverket och gäller omedelbart, om inte annat beslutas. Tiden för återkallelse räknas från den dag som anges i beslutet, dock tidigast från delgivning av beslutet. Ett beslut enligt denna paragraf meddelas av Havs- och vattenmyndigheten och gäller omedelbart, om inte annat beslutas. Tiden för återkallelse räknas från den dag som anges i beslutet, dock tidigast från delgivning av beslutet. 50 i § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den som landar en otillåten fångst skall åläggas att betala en särskild avgift. Avgiften skall beslutas av Fiskeriverket och bestämmas till ett belopp som motsvarar den otillåtna fångstens värde. Om det finns särskilda skäl, skall avgiften få sättas ned eller helt efterges. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som landar en otillåten fångst ska åläggas att betala en särskild avgift. Avgiften ska beslutas av Havs- och vattenmyndigheten och bestämmas till ett belopp som motsvarar den otillåtna fångstens värde. Om det finns särskilda skäl, ska avgiften få sättas ned eller helt efterges. 51 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Fiskeriverket. Länsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos 1. Statens jordbruksverk, om beslutet rör vattenbruk, eller 2. Havs- och vattenmyndigheten i övriga frågor. Fiskeriverkets beslut i särskilda fall meddelade enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Havs- och vattenmyndighetens och Jordbruksverkets beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 § och 9 kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 10 § En årlig fiskeavgift enligt 6 § skall tas ut från och med kalenderåret närmast efter det år då arbeten eller andra åtgärder som inverkar på vattenförhållandena påbörjades eller då beslut om lagligförklaring meddelades till och med det år då verksamheten läggs ned. En årlig fiskeavgift enligt 6 § ska tas ut från och med kalenderåret närmast efter det år då arbeten eller andra åtgärder som inverkar på vattenförhållandena påbörjades eller då beslut om lagligförklaring meddelades till och med det år då verksamheten läggs ned. Årlig fiskeavgift enligt 5 eller 6 § skall före varje kalenderårs utgång betalas till Fiskeriverket. Årlig fiskeavgift enligt 5 eller 6 § ska före varje kalenderårs utgång betalas till Havs- och vattenmyndigheten. Engångsavgift skall betalas till Fiskeriverket senast vid den tidpunkt som anges när avgiften bestäms. Engångsavgift ska betalas till Havs- och vattenmyndigheten senast vid den tidpunkt som anges när avgiften bestäms. Lydelse enligt SFS 2010:937 Föreslagen lydelse 9 kap. 4 § På begäran av någon som vill bedriva vattenverksamhet men som ännu inte har ansökt om tillstånd, får mark- och miljödomstolen förordna en sakkunnig som på verksamhetsutövarens bekostnad gör nödvändiga undersökningar. Om undersökningarna avser verksamhetens inverkan på det allmänna fiskeintresset, skall som sakkunnig förordnas den som Fiskeriverket föreslår. På begäran av någon som vill bedriva vattenverksamhet men som ännu inte har ansökt om tillstånd, får mark- och miljödomstolen förordna en sakkunnig som på verksamhetsutövarens bekostnad gör nödvändiga undersökningar. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 2.7 Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657) Härigenom föreskrivs att 3 a § epizootilagen (1999:657) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a § En veterinär eller någon annan som i sitt yrke kommer i kontakt med djur eller produkter av djur och som har anledning att misstänka att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat skall skyndsamt anmäla detta till Statens jordbruksverk och länsstyrelsen. Anmälningsskyldigheten gäller även den som är ansvarig för ett laboratorium där sådan sjukdom har konstaterats eller där det finns anledning att misstänka fall av sådan sjukdom. En veterinär eller någon annan som i sitt yrke kommer i kontakt med djur eller produkter av djur och som har anledning att misstänka att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat ska skyndsamt anmäla detta till Statens jordbruksverk och länsstyrelsen. Anmälningsskyldigheten gäller även den som är ansvarig för ett laboratorium där sådan sjukdom har konstaterats eller där det finns anledning att misstänka fall av sådan sjukdom. Länsstyrelsen skall utan dröjsmål underrätta Statens veterinärmedicinska anstalt, distriktsveterinären och den eller de kommunala nämnder som utför uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Om det är fråga om en epizootisk sjukdom hos fisk, skall också Fiskeriverket underrättas, och om misstanken gäller sådan epizootisk sjukdom som kan överföras till människor även Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet och smittskyddsläkaren. Länsstyrelsen ska utan dröjsmål underrätta Statens veterinärmedicinska anstalt, distriktsveterinären och den eller de kommunala nämnder som utför uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Om det är fråga om en epizootisk sjukdom hos fisk, ska också Havs- och vattenmyndigheten underrättas, och om misstanken gäller sådan epizootisk sjukdom som kan överföras till människor även Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet och smittskyddsläkaren. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 2.8 Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281) Härigenom föreskrivs att 11 kap. 6 § tullagen (2000:1281) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. 6 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor: Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Fiskeriverket, Statens jordbruksverk, Kemikalieinspektionen, Kommerskollegium, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Post- och telestyrelsen, Myndigheten för radio och tv, Sveriges riksbank, Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll och Transportstyrelsen. Tullverket ska vidare på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor. Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor: Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Statens jordbruksverk, Kemikalieinspektionen, Kommerskollegium, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Post- och telestyrelsen, Myndigheten för radio och tv, Sveriges riksbank, Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll och Transportstyrelsen. Tullverket ska vidare på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:924) om Antarktis Härigenom föreskrivs att 38 § lagen (2006:924) om Antarktis ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 38 § Beslut som i det enskilda fallet har meddelats av någon annan än regeringen eller en allmän domstol enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Naturvårdsverket får överklaga beslut om tillstånd som en förvaltningsmyndighet har meddelat enligt denna lag eller enligt bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten får överklaga beslut om tillstånd som en förvaltningsmyndighet har meddelat enligt denna lag eller enligt bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:619) om djurskyddskontrollregister Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2009:619) om djurskyddskontrollregister ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § Livsmedelsverket, Fiskeriverket, Sametinget och länsstyrelserna ska, för de ändamål som anges i 5 §, lämna sådana uppgifter som avses i 6 § till Jordbruksverket. Livsmedelsverket, Sametinget och länsstyrelserna ska, för de ändamål som anges i 5 §, lämna sådana uppgifter som avses i 6 § till Jordbruksverket. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om hur denna uppgiftsskyldighet ska fullgöras. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:866) om överlåtbara fiskerättigheter Härigenom föreskrivs att 3-7 och 10 §§ lagen (2009:866) om överlåtbara fiskerättigheter ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Av den del av den nationella fiskekvoten som görs tillgänglig för pelagiskt fiske genom individuella kvoter, får Fiskeriverket för yrkesfiskare med fartygstillstånd bestämma en överlåtbar andel (fiskerättigheter). Andelens storlek ska fastställas med ledning av omfattningen av yrkesfiskarens tidigare fiske under en referensperiod. Av den del av den nationella fiskekvoten som görs tillgänglig för pelagiskt fiske genom individuella kvoter, får Havs- och vattenmyndigheten för yrkesfiskare med fartygstillstånd bestämma en överlåtbar andel (fiskerättigheter). Andelens storlek ska fastställas med ledning av omfattningen av yrkesfiskarens tidigare fiske under en referensperiod. 4 § Fiskerättigheter får överlåtas till en annan yrkesfiskare med fartygstillstånd, om överlåtelsen inte motverkar syftet med lagen. Överlåtelsen ska godkännas av Fiskeriverket. Överlåtelsen ska godkännas av Havs- och vattenmyndigheten. Fiskeriverket ska i sitt beslut om godkännande fastställa parternas innehav av fiskerättigheter. Havs- och vattenmyndigheten ska i sitt beslut om godkännande fastställa parternas innehav av fiskerättigheter. 5 § En yrkesfiskare får ha fiskerättigheter för högst två fartyg samtidigt. En yrkesfiskares innehav av fiskerättigheter får motsvara högst tio procent av den del av den nationella fiskekvoten som görs tillgänglig för pelagiskt fiske genom individuella kvoter. Om det finns särskilda skäl, får Fiskeriverket godkänna en överlåtelse trots att yrkesfiskaren efter förvärvet har ett större innehav av fiskerättigheter än vad som är tillåtet enligt första och andra styckena. Om det finns särskilda skäl, får Havs- och vattenmyndigheten godkänna en överlåtelse trots att yrkesfiskaren efter förvärvet har ett större innehav av fiskerättigheter än vad som är tillåtet enligt första och andra styckena. 6 § Fiskerättigheter gäller i tio år från dagen för Fiskeriverkets beslut om att fastställa fiskerättigheterna. Fiskerättigheter gäller i tio år från dagen för Havs- och vattenmyndighetens beslut om att fastställa fiskerättigheterna. Fiskerättigheter som fastställs i ett beslut om att godkänna en överlåtelse gäller endast under den tid som återstår av de ursprungliga fiskerättigheternas giltighetstid. 7 § Fiskeriverket får besluta att dra in eller begränsa fiskerättigheter om innehavarens fartygstillstånd har återkallats eller begränsats. Havs- och vattenmyndigheten får besluta att dra in eller begränsa fiskerättigheter om innehavarens fartygstillstånd har återkallats eller begränsats. 10 § Fiskeriverkets beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Havs- och vattenmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 och 4 §§ lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2010:921 Föreslagen lydelse 2 kap. 2 § Ett tekniskt råd ska ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som domstolen prövar. En särskild ledamot ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller inom Naturvårdsverkets, Boverkets eller Lantmäteriets verksamhetsområde eller av industriell, kommunal eller areell verksamhet. En särskild ledamot ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller inom Naturvårdsverkets, Havs- och vattenmyndighetens, Boverkets eller Lantmäteriets verksamhetsområde eller av industriell, kommunal eller areell verksamhet. 4 § I mål eller ärende där mark- och miljödomstolen är första instans ska rätten vid huvudförhandling eller sammanträde bestå av en lagfaren domare, som är rättens ordförande, ett tekniskt råd och två särskilda ledamöter. En av de särskilda ledamöterna ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller inom Naturvårdsverkets, Boverkets eller Lantmäteriets verksamhetsområde. Den andra särskilda ledamoten ska ha erfarenhet av industriell, kommunal eller areell verksamhet eller av sådana sakfrågor som faller inom nämnda förvaltningsmyndigheters verksamhetsområden. I stället för en av de särskilda ledamöterna får ytterligare en lagfaren domare eller ett tekniskt råd ingå i rätten, om målets eller ärendets beskaffenhet föranleder det. I ett mål eller ärende där mark- och miljödomstolen är första instans ska rätten vid huvudförhandling eller sammanträde bestå av en lagfaren domare, som är rättens ordförande, ett tekniskt råd och två särskilda ledamöter. En av de särskilda ledamöterna ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller inom Naturvårdsverkets, Havs- och vattenmyndighetens, Boverkets eller Lantmäteriets verksamhetsområde. Den andra särskilda ledamoten ska ha erfarenhet av industriell, kommunal eller areell verksamhet eller av sådana sakfrågor som faller inom nämnda förvaltningsmyndigheters verksamhetsområden. I stället för en av de särskilda ledamöterna får ytterligare en lagfaren domare eller ett tekniskt råd ingå i rätten, om målets eller ärendets beskaffenhet föranleder det. Första stycket gäller också när ett mål eller ärende avgörs i sak utan huvudförhandling eller sammanträde, om inte rätten finner att det är tillräckligt med ordföranden och ett tekniskt råd och parterna samtycker till det eller målet eller ärendet är av enkel beskaffenhet. Utöver vad som sägs i första stycket får ytterligare en eller två ledamöter ingå i rätten. Utökas rätten med två ledamöter ska den ena ledamoten vara lagfaren domare och den andra tekniskt råd eller särskild ledamot. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 3 Ärendet och dess beredning Regeringen beslutade den 10 september 2009 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag om vilka verksamheter inom i första hand Naturvårdsverket, Fiskeriverket och de fem vattenmyndigheterna som ska ingå i en ny myndighet för havsmiljöfrågor. I tilläggsdirektiv den 4 februari 2010 ändrades uppdraget så att utredaren inte behövde lämna förslag till författningsändringar. I februari 2010 överlämnade utredningen betänkandet En myndighet för havs- och vattenmiljö (SOU 2010:8). Betänkandet har remissbehandlats. Remissvaren och en sammanställning av svaren finns tillgängliga i Miljödepartementet (M2010/1101/Na). Regeringen beslutade den 19 november 2009 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en framtida organisering av de verksamheter inom Fiskeriverket som inte ska föras över till Havs- och vattenmyndigheten och som bör utföras av en förvaltningsmyndighet. I februari 2010 överlämnade utredningen betänkandet Den framtida organisationen för vissa fiskefrågor (SOU 2010:9). I betänkandet föreslås att de verksamhetsområden som inte ska överföras till Havs- och vattenmyndigheten i stället ska överföras till Statens Jordbruksverk. Betänkandet innehöll inga författningsförslag. Regeringen beslutade den 17 juni 2010 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av Havs- och vattenmyndigheten (dir. 2010:68). Utredningen antog namnet Utredningen om inrättande av en myndighet för havs- och vattenmiljö. Utredarens arbete genomförs i två etapper. I den första etappen ska utredaren bl.a. analysera och tydliggöra de gränsdragningar av verksamheter som identifierats i fråga om den nya myndigheten och andra berörda myndigheter och lämna förslag på lämplig hemvist för respektive verksamhet. Utredningen om inrättande av en myndighet för havs- och vattenmiljö redovisade den 24 juni 2010 en delrapport Gränsdragning av verksamheter för en myndighet för havs- och vattenmiljö - analysfas. Rapporten innehöll inga författningsförslag. Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Fiskeriverket har getts tillfälle att yttra sig över rapporten. Remissvaren finns tillgängliga i Miljödepartementet (M2010/3039/A). Mot den angivna bakgrunden har Miljödepartementet i samarbete med Landsbygdsdepartementet tagit fram en promemoria En havs- och vattenmyndighet med förslag till de författningsändringar och nya författningar som behövs för att Havs- och vattenmyndigheten ska kunna inleda sin verksamhet den 1 juli 2011. Promemorians lagförslag återges i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissvaren och en sammanställning av svaren finns tillgängliga i Miljödepartementet (dnr M2010/4848/R). Lagrådet De föreslagna ändringarna är en följd av de organisatoriska förändringar som inrättandet av den nya Havs- och vattenmyndigheten medför. Ändringarna innebär att benämningarna Fiskeriverket och Naturvårdsverket ersätts med Havs- och vattenmyndigheten eller att Havs- och vattenmyndigheten omnämns tillsammans med Naturvårdsverket eller Jordbruksverket i ett antal författningar. Några bestämmelser tas bort, eftersom de specifikt gäller Fiskeriverket i den roll verket har i dag och som Havs- och vattenmyndigheten, eller någon annan myndighet, inte ska ta över. Lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt är obsolet. Övriga författningsändringar är endast språkliga. Författningstekniskt och även i övrigt är förslagen av sådan beskaffenhet att Lagrådets granskning skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande. 4 Bakgrund De verksamheter som rör havs- och vattenmiljön - och som Naturvårdsverket eller Fiskeriverket ansvarar för i dag - ska föras över till den nya Havs- och vattenmyndigheten, som ska inleda sin verksamhet den 1 juli 2011. Vissa verksamheter vid Fiskeriverket ska dock inte föras över till Havs- och vattenmyndigheten, utan inordnas i Jordbruksverkets verksamhetsområde, så att Fiskeriverket kan avvecklas. Dessa organisatoriska förändringar innebär att bestämmelser i miljöbalken och ett antal lagar behöver ändras. 5 De föreslagna lagändringarna 5.1 Miljöbalken Regeringens förslag: Inrättandet av Havs- och vattenmyndigheten och Fiskeriverkets samtidiga avveckling innebär att följande ändringar ska göras i miljöbalken. - En myndighet eller kommun ska även samråda med Havs- och vattenmyndigheten i fråga om planer och program på nationell nivå. - Även Havs- och vattenmyndigheten ska få begära att en mark- och miljödomstol ska överlämna ett mål till regeringen för prövning. - Ett exemplar av ansökningshandlingarna och kungörelsen i ett ansökningsmål ska mark- och miljödomstolen även skicka till Havs- och vattenmyndigheten. - Även Havs- och vattenmyndigheten ska, när det behövs, föra talan i ansökningsmål för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. - Bestämmelsen om Fiskeriverkets skyldighet att i ansökningsmål yttra sig om en vattenanläggnings eller verksamhets inverkan på det allmänna fiskeintresset och att anmäla om det krävs en underökning på plats ska utgå. - Även Havs- och vattenmyndigheten ska få ansöka om prövning i fråga om återkallelse av tillstånd, dispens eller godkännande, förbud mot fortsatt verksamhet och omprövning av tillstånd. - Även Havs- och vattenmyndigheten ska få föra talan i fråga om allmänna intressen när det gäller ändringar av vattenverksamheter eller vattenanläggningar för att förebygga eller minska framtida skador. - Även Havs- och vattenmyndigheten ska svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen i mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt verksamhet eller omprövning. I mål som gäller omprövning för att förbättra en anläggnings säkerhet ska inte heller Havs- och vattenmyndigheten svara för kostnader som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren. - Även Havs- och vattenmyndigheten ska utöva tillsyn i enlighet med vad regeringen bestämmer. - Havs- och vattenmyndigheten ska ges tillfälle att utöva tillsyn över att villkor till skydd för fisket fullgörs. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslogs att Havs- och vattenmyndigheten ska överta Fiskeriverkets skyldighet att yttra sig och verkets rätt att få en sakkunnigutredning till stånd enligt 22 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken. I promemorian föreslog även att Havs- och vattenmyndigheten ska ta över Naturvårdsverkets rätt att föra talan i fråga om allmänna intressen när det gäller ändringar av vattenverksamheter eller vattenanläggningar för att förebygga eller minska framtida skador. Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Västernorrlands län, tillika Vattenmyndighet i Bottenhavets vattendistrikt, har gjort bedömningen att bestämmelserna i 22 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken kan utgå och pekat på att Havs- och vattenmyndighetens föreslagna partsroll på ett naturligt sätt omfattar de frågor som berörs i bestämmelsen. Länsstyrelsen anser vidare att gränsdragningen och frågan om samordning och samverkan mellan Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och Naturvårdsverket bör klargöras. Länsstyrelsen i Kalmar län, tillika Vattenmyndighet i Södra Östersjöns vattendistrikt, förutsätter att den gränsdragning som uppkommer mellan Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten kommer att tydliggöras i det fortsatta arbetet. Utredningen om inrättande av en myndighet för havs- och vattenmiljö (M2010:03) har anfört att eftersom länsstyrelserna ansvarar för det allmänna fiskeintresset i länen och då Havs- och vattenmyndigheten, på nationell nivå, integrerat hanterar frågor som rör de allmänna intressena fiske och vattenmiljö, så saknas det behov av en särreglering i fråga om yttranden avseende det allmänna fiskeintresset. Utredningen har vidare anfört följande. Det saknas behov av en reglering som ger Havs- och vattenmyndigheten en ovillkorlig rätt att kräva sakkunnigutredning. Om Havs- och vattenmyndigheten eller länsstyrelsen anser att sakkunnigutredning behövs i ett visst mål, får det anses ligga i respektive myndighets intresse att framföra yrkanden i frågan när myndigheten för talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. Därför bör också 22 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken utgå. Naturvårdsverket har förordat att verkets möjlighet att föra talan om oförutsedda skador enligt 24 kap. 13 § miljöbalken bibehålls. Skälen för regeringens förslag De verksamheter som rör havs- och vattenmiljön - och som Naturvårdsverket eller Fiskeriverket ansvarar för i dag - ska föras över till den nya Havs- och vattenmyndigheten. Det innebär att ändringar behöver göras i de bestämmelser i miljöbalken där Naturvårdsverket och Fiskeriverket finns omnämnda. Miljökonsekvensbeskrivningar Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag finns i 6 kap. miljöbalken. Miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar av sådana planer och program som krävs i lag eller annan författning regleras i 6 kap. 11-18 §§ miljöbalken. Innan en myndighet eller kommun bestämmer omfattningen av och detaljeringsgraden för en miljökonsekvensbeskrivning, ska myndigheten eller kommunen samråda med den eller de kommuner och länsstyrelser som berörs av planen eller programmet. För planer och program på nationell nivå ska, enligt 6 kap. 13 § andra stycket miljöbalken, samråd i stället ske med Naturvårdsverket och andra centrala förvaltningsmyndigheter. För att tydliggöra Havs- och vattenmyndighetens särskilda roll på miljöområdet bör även den myndigheten uttryckligen anges i den nämnda bestämmelsen. Begreppet "central" förvaltningsmyndighet används i 6 kap. 13 § andra stycket miljöbalken. Förvaltningskommittén har i sitt betänkande Styra och Ställa (SOU:2008:118) anfört att det finns särskilda skäl att sluta använda bl.a. begreppet central förvaltningsmyndighet i formella texter. Ett skäl till detta är att ordet central inte tillämpas på något konsekvent sätt, vilket gör det betydelselöst och förvirrande. Ett antal författningar har ändrats i enlighet med Förvaltningskommitténs ställningstagande. Ordet "centrala" bör därför tas bort även i 6 kap. 13 § andra stycket miljöbalken och ersättas med "statliga", för att på så sätt skilja dem från de regionala och kommunala förvaltningsmyndigheterna. Mål i mark- och miljödomstolar Som framgår av den remitterade promemorian har i tilläggsdirektiv till Utredningen om inrättande av en myndighet för havs- och vattenmiljö (dir. 2010:100) regeringen uttalat att utgångspunkten ska vara att Havs- och vattenmyndigheten, inom sitt ansvarsområde, ska ha rätt att föra det allmännas talan i domstol redan när myndigheten inleder sin verksamhet. Denna rätt innebär att ett antal processuella bestämmelser i 21, 22, 24 och 25 kap. miljöbalken behöver ändras. Bestämmelser om målen i mark- och miljödomstolar finns i 21 kap. miljöbalken. Om en mark- och miljödomstol finner att ett mål hos domstolen även rör ett annat allmänt intresse av synnerlig vikt än ett sådant som avses i 1 kap. 1 § miljöbalken (dvs. sådana mål där miljöintresset står mot något annat allmänt intresse), ska domstolen, enligt 21 kap. 7 § andra stycket miljöbalken, med eget yttrande överlämna målet till regeringen. Detsamma gäller om Naturvårdsverket begär att målet av sådan anledning ska överlämnas till regeringen. Bestämmelsen bör ändras så att även Havs- och vattenmyndigheten får rätt att göra en sådan begäran. Förfarandet vid mark- och miljödomstolarna i ansökningsmål regleras i 22 kap. miljöbalken. Enligt 22 kap. 4 § första stycket miljöbalken ska, enligt huvudregeln, ett exemplar av ansökningshandlingen och kungörelsen i målet sändas till Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, länsstyrelsen och den eller de berörda kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Enligt 22 kap. 6 § första stycket miljöbalken ska, när det behövs, Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och länsstyrelsen föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. De nämnda bestämmelserna bör ändras så att även Havs- och vattenmyndigheten ska ha rätt att få ansökningshandlingen och kungörelsen i målet och att föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. I tredje stycket i 22 kap. 6 § miljöbalken finns särskilda bestämmelser som gäller det allmänna fiskeintresset. Om handlingar har sänts till Fiskeriverket enligt 4 §, ska verket yttra sig om en vattenanläggnings eller verksamhets inverkan på det allmänna fiskeintresset och föreslå de bestämmelser som behövs för att skydda fisket. Om verket anser att ett sådant yttrande kräver en undersökning på plats, ska verket anmäla behovet av en sådan undersökning och mark- och miljödomstolen ska förordna om en sakkunnigutredning. Enligt det förslag som lämnades i den remitterade promemorian ska Havs- och vattenmyndigheten överta dessa befogenheter från Fiskeriverket. Utredningen om inrättande av en myndighet för havs- och vattenmiljö och Länsstyrelsen i Västernorrlands län har förespråkat att 22 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken bör utgå, då det saknas behov av de nämnda bestämmelserna. När det gäller frågan om att yttra sig i målet kan det konstateras att Havs- och vattenmyndigheten, enligt den föreslagna bestämmelsen i 22 kap. 6 § första stycket miljöbalken, ska ha rätt att föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. Att yttra sig om inverkan på det allmänna fiskeintresset och att föreslå bestämmelser som behövs till skydd för fisket följer av Havs- och vattenmyndighetens föreslagna rätt att, som part, föra talan i målet. En skillnad mellan tredje och första stycket är dock att ett yttrande alltid ska lämnas men att skyldigheten att föra talan är begränsad till de fall då det behövs. I många fall som rör verksamheter med påverkan på vatten är även fiskefrågor av central betydelse. Länsstyrelsernas och Havs- och vattenmyndighetens ansvar för såväl fiske- som vattenmiljöfrågor utgör ett skydd för det allmänna fiskeintresset. Den bestämmelse som innebär en skyldighet att yttra sig i fråga om inverkan på det allmänna fiskeintresset kan därför tas bort. När det gäller rätten att kräva undersökning på plats och att få en sakkunnigutredning till stånd kan det konstateras att denna rättighet saknar motsvarighet i paragrafens första stycke. En myndighet som för talan kan dock yrka att mark- och miljödomstolen ska förordna om sakkunnigutredning. Mark- och miljödomstolen har enligt andra bestämmelser i 22 kap. miljöbalken en skyldighet att se till att utredningen i målet får den inriktning och omfattning som krävs. Om det för bedömningen av målet behövs någon särskild utredning kan domstolen förordna en eller flera sakkunniga, som efter förberedande undersökning ska avge utlåtande i målet. Dessa bestämmelser tillgodoser intresset av att fiskefrågorna får en allsidig och grundlig belysning. Hela tredje stycket i 22 kap. 6 § miljöbalken kan därför tas bort. På så sätt får Havs- och vattenmyndigheten dessutom en ställning som motsvarar övriga myndigheters ställning enligt första stycket. Bestämmelser om tillstånds giltighet och om omprövning av bl.a. tillstånd till miljöfarlig verksamhet finns i 24 kap. miljöbalken. I 24 kap. 7 § första stycket miljöbalken anges att ansökan om sådan prövning som avses i 3-6 §§, dvs. återkallelse av tillstånd, dispens eller godkännande, förbud mot fortsatt verksamhet och omprövning av tillstånd, får göras hos mark- och miljödomstol av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen. Den nämnda bestämmelsen bör ändras så att även Havs- och vattenmyndigheten får rätt att ansöka om sådana prövningar. Enligt 24 kap. 13 § andra stycket miljöbalken får Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, länsstyrelsen eller en kommun föra talan i fråga om allmänna intressen när det gäller ändringar av vattenverksamheter eller vattenanläggningar för att förebygga eller minska framtida skador som verksamheten kan förorsaka. Enligt det förslag som lämnades i den remitterade promemorian ska Havs- och vattenmyndigheten, i stället för Naturvårdsverket, få föra sådan talan. Naturvårdsverket har i sitt remissvar pekat på att frågan om sådana skador kan aktualiseras om en vattenverksamhet - vid exempelvis ett kraftverk - orsakar översvämningar som försvårar saneringen av ett förorenat område eller gynnar uppkomsten av översvämningsmygg. Naturvårdsverket har därför förordat att verket ska få behålla sin möjlighet att föra talan för att förebygga eller minska framtida skador. De exempel som Naturvårdsverket pekar på visar att det finns ett behov av att verket får behålla sin rätt att föra sådan talan. Bestämmelsen bör därför ändras så att även Havs- och vattenmyndigheten får föra talan i fråga om allmänna intressen när det gäller ändringar av vattenverksamheter eller vattenanläggningar för att förebygga eller minska framtida skador. 25 kap. miljöbalken gäller rättegångskostnader och liknande kostnader. I mål som gäller återkallelse av tillstånd, dispens eller godkännande, förbud mot fortsatt verksamhet och omprövning av tillstånd enligt 24 kap. 3-6 §§ miljöbalken eller ändring av en bygdeavgift eller en allmän fiskeavgift enligt 7 kap. 15 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ska, enligt 25 kap. 3 § miljöbalken, Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, länsstyrelsen och den som har tillstånd till verksamheten svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen. I mål som avser omprövning för att tillgodose allmänna intressen ska den myndighet som ansökt om prövningen dessutom svara för sådana kostnader vid mark- och miljödomstolen som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren. Denna regel har dock två undantag. Den gäller inte sådan omprövning som avses i 24 kap. 5 § första stycket 11 miljöbalken, d.v.s. om det visat sig att anordningar som har vidtagits eller villkor som har meddelats till skydd för fisket är mindre ändamålsenliga. I sådana fall ska myndigheterna inte svara för kostnader som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren. Den gäller inte heller sådan omprövning som avses i 24 kap. 5 § 10 miljöbalken, d.v.s. för att förbättra en anläggnings säkerhet. I sådana fall ska tillståndshavaren svara för de nämnda kostnaderna. Bestämmelsen bör ändras så att även Havs- och vattenmyndigheten ska svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen och kostnader som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren när det gäller omprövning för att tillgodose allmänna intressen. Även Havs- och vattenmyndigheten bör omfattas av de nämnda undantagen i fråga om kostnader som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren när det gäller omprövning av anordningar eller villkor som har meddelats till skydd för fisket och omprövning för att förbättra en anläggnings säkerhet. På så sätt får Havs- och vattenmyndigheten en ställning som motsvarar de övriga myndigheternas ställning. Tillsyn Som framgår av den remitterade promemorian har Utredningen om en myndighet för havsmiljö och Utredningen om inrättande av en myndighet för havs- och vattenmiljö föreslagit att Havs- och vattenmyndigheten ska ansvara för den centrala tillsynsvägledningen på ett antal områden. Tillsynen på miljöbalkens område är reglerad i 26 kap. miljöbalken. Enligt 26 kap. 3 § första stycket miljöbalken utövar Naturvårdsverket, generalläkaren, länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommuner tillsyn i enlighet med vad regeringen bestämmer. Havs- och vattenmyndighetens roll på miljöområdet och dess kommande tillsynsansvar bör tydliggöras genom en ändring i bestämmelsen, som innebär att även Havs- och vattenmyndigheten omnämns där. Bestämmelser om tillträde finns i 28 kap. miljöbalken. Enligt 28 kap. 9 § andra stycket miljöbalken ska tjänstemän hos Fiskeriverket och fisketillsynsmän som har förordnats för detta ges tillfälle att utöva tillsyn över att villkor till skydd för fisket fullgörs. Eftersom Havs- och vattenmyndigheten ska ta över de ansvarsområden vid Fiskeriverket som inte ska föras över till Jordbruksverket, bör bestämmelsen ändras så att Fiskeriverkets befogenheter i stället ska gälla Havs- och vattenmyndig-heten. Gränsdragning, samordning och samverkan Länsstyrelsen i Norrbottens län och Länsstyrelsen i Kalmar län har pekat på behovet av att gränsdragningarna mellan Havs- och vattenmyndig-heten, Kammarkollegiet och Naturvårdsverket respektive Naturvårds-verket och Havs- och vattenmyndigheten tydliggörs. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har även pekat på att frågan om samordning och samverkan mellan Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och Naturvårdsverket bör klargöras. Arbetet med att bestämma den närmare gränsdragningen mellan Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens ansvarsområden pågår. Frågorna om den närmare gränsdragningen och om samordning och samverkan mellan de berörda myndigheterna bör inte framgå av lagtexten, utan i de förordningar som är styrande för myndigheternas ansvarsområden. 5.2 Lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar Regeringens förslag: Inrättandet av Havs- och vattenmyndigheten innebär att lagen om mark- och miljödomstolar ska ändras så att det slås fast att det i mark- och miljödomstolarna ska finnas särskilda ledamöter som har erfarenhet av sådana sakfrågor som också faller inom Havs- och vattenmyndighetens verksamhetsområde. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges geologiska undersökning (SGU) har konstaterat att SGU:s och Havs- och vattenmyndighetens ansvarsområden till viss del kommer att överlappa varandra när det gäller grundvatten och havsmiljö. De föreslagna ändringarna i lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar torde, enligt SGU, möjliggöra att ledamöter med erfarenhet av hydro- eller maringeologiska frågor förordnas, även om den huvudsakliga kompetensen inom dessa områden finns hos SGU. Skälen för regeringens förslag: Lagen om mark- och miljödomstolar gäller handläggningen av mål och ärenden i mark- och miljödomstol och Mark- och miljööverdomstolen samt sådan handläggning i Högsta domstolen som följer av lagens bestämmelser. Lagens andra kapitel gäller domstolarna och deras sammansättning. Enligt 2 kap. 1 § lagen om mark- och miljödomstolar ska det finnas lagfarna domare och s.k. tekniska råd i mark- och miljödomstol och Mark- och miljööverdomstolen. I mark- och miljödomstolen dömer också särskilda ledamöter. Enligt 2 kap. 2 § lagen om mark- och miljödomstolar ska ett tekniskt råd ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som domstolen prövar. En särskild ledamot ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller inom Naturvårdsverkets, Boverkets eller Lantmäteriets verksamhetsområde eller av industriell, kommunal eller areell verksamhet. Enligt 2 kap. 4 § första stycket lagen om mark- och miljödomstolar ska, i mål eller ärende där mark- och miljödomstolen är första instans, rätten vid huvudförhandling eller sammanträde bestå av en lagfaren domare, som är rättens ordförande, ett tekniskt råd och två särskilda ledamöter. En av de särskilda ledamöterna ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller inom Naturvårdsverkets, Boverkets eller Lantmäteriets verksamhetsområde. Den andra särskilda ledamoten ska ha erfarenhet av industriell, kommunal eller areell verksamhet eller av sådana sakfrågor som faller inom de nämnda förvaltningsmyndigheternas verksamhetsområden. Eftersom Havs- och vattenmyndigheten tar över Naturvårdsverkets ansvar för ett antal frågor som rör havs- och vattenmiljön, bör sådana särskilda ledamöter som avses i 2 kap. 2 och 4 §§ ha erfarenhet av sådana sakfrågor som kommer att falla inom Havs- och vattenmyndighetens ansvarsområde. Även Havs- och vattenmyndigheten bör därför anges i dessa bestämmelser. De nya mark- och miljödomstolarna påbörjar sin verksamhet den 2 maj 2011 och rekryteringen av de särskilda ledamöterna har redan inletts. En stor del av de frågor som Havs- och vattenmyndigheten kommer att ansvara för omfattas som nämnts av Naturvårdsverkets nuvarande verksamhetsområde. De som hittills har förordnats som särskilda ledamöter med erfarenhet från Naturvårdsverkets verksamhetsområde måste därför i många fall anses uppfylla även det erfarenhetskrav som nu föreslås. Mot denna bakgrund torde de föreslagna lagändringarna som utgångspunkt inte - i vart fall på kort sikt - medföra behov av några mer omfattande ytterligare rekryteringar av särskilda ledamöter. Genom den nya myndigheten tydliggörs dock ansvaret för de frågor som gäller havs- och vattenmiljön. Avsikten är att bl.a. havs- och vattenförvaltningen enligt 5 kap. miljöbalken och förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön liksom havsmiljöförordningen (2010:1341) ska omfattas av Havs- och vattenmyndighetens ansvarsområde. Den föreslagna ändringen kan därför innebära ett behov av särskilda ledamöter med hydro- eller maringeologisk erfarenhet, vilket SGU pekat på i sitt remissvar. 5.3 Lagen (1976:997) om vattenförbund Regeringens förslag: Inrättandet av Havs- och vattenmyndigheten innebär att lagen om vattenförbund ska ändras så att Naturvårdsverket ersätts med Havs- och vattenmyndigheten när det gäller att - få en avskrift av en synemans utlåtande med besvärshänvisning, få samtliga handlingar efter den slutliga prövningen av förrättningen och föra en förteckning över alla vattenförbund samt att få kungörelsen och en avskrift av besvärshandlingarna i ett mål, - föra talan mot beslut i fråga om förbundsbildning, verksamhetens inriktning eller verksamhetsområdets avgränsning, och - få en avskrift av förrättningsmannens beslut och samtliga handlingar sedan beslutet har vunnit laga kraft. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft några synpunkter i frågan. Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 § lagen om vattenförbund kan sammanslutningar, s.k. vattenförbund, bildas med uppgift att genom rensning, reglering eller andra vattenvårdande åtgärder främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i vattendrag, sjöar eller andra vattenområden. Om så kallade synemän kommer fram till att ett vattenförbund ska bildas ska de meddela beslut om detta i ett utlåtande. En avskrift av ett sådant utlåtande med besvärshänvisning ska enligt 22 § lagen om vattenförbund sändas till Naturvårdsverket och länsstyrelsen. När förrättningen slutligt prövats ska, enligt 23 § lagen om vattenförbund, samtliga handlingar sändas till Naturvårdsverket, som ska föra en förteckning över alla vattenförbund. När det gäller talan mot beslut eller åtgärder vid förrättningar gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 13 kap. vattenlagen (1983:291) om förrättningsmål, men talan ska, enligt 25 § första stycket lagen om vattenförbund, föras i mark- och miljödomstolar. Kungörelsen i målet och en avskrift av besvärshandlingarna ska mark- och miljödomstolen, enligt 25 § andra stycket lagen om vattenförbund, sända till Naturvårdsverket och länsstyrelsen. Enligt 26 § lagen om vattenförbund får Naturvårdsverket och länsstyrelsen föra talan mot beslut i fråga om förbundsbildning, verksamhetens inriktning eller verksamhetsområdets avgränsning. Överenskommelse mellan samtliga medlemmar i vattenförbund har samma verkan som ett beslut vid en ny förrättning, om överenskommelsen godkänns av den förrättningsman som länsstyrelsen förordnar. En avskrift av en sådan förrättningsmans beslut ska, enligt 36 § andra stycket lagen om vattenförbund, sändas till Naturvårdsverket och länsstyrelsen. Sedan beslutet har vunnit laga kraft, ska samtliga handlingar sändas till Naturvårdsverket. Som framgår av avsnitt 5.1 ska Havs- och vattenmyndigheten ha rätt att, inom sitt ansvarsområde, föra det allmännas talan i domstol redan när myndigheten inleder sin verksamhet. Sådana vattenvårdande åtgärder som avses i lagen om vattenförbund hör naturligt till den nya myndighetens ansvarsområde. Havs- och vattenmyndigheten bör därför överta Naturvårdsverkets uppgifter enligt lagen om vattenförbud. 5.4 Lagen (2006:924) om Antarktis Regeringens förslag: Inrättandet av Havs- och vattenmyndigheten innebär att lagen om Antarktis ska ändras så att även Havs- och vattenmyndigheten får rätt att överklaga beslut om tillstånd som en förvaltningsmyndighet har meddelat enligt den nämnda lagen eller bestämmelser som har meddelats med stöd av den lagen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft några synpunkter i frågan. Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om Antarktis är det en-ligt huvudregeln förbjudet att vistas eller bedriva verksamhet i Antarktis, om man inte har tillstånd till det. Frågor om sådana tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen har i 2 § förordningen (2006:1111) om Antarktis utsett Polarforskningssekretariatet att pröva frågor om tillstånd för vistelse eller verksamhet i Antarktis, liksom frågor om dispens från tillståndskravet. Enligt 38 § första stycket lagen om Antarktis får beslut, som har meddelats i det enskilda fallet av någon annan än regeringen eller en allmän domstol, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Naturvårdsverket får, enligt 38 § tredje stycket lagen om Antarktis, överklaga beslut om tillstånd som en förvaltningsmyndighet har meddelat enligt lagen eller enligt bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen. Eftersom vistelse eller verksamhet i Antarktis kan beröra frågor som både Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ska ansvara för, bör även Havs- och vattenmyndigheten ha rätt att överklaga sådana beslut. 5.5 Fiskelagen (1993:787) Regeringens förslag: Inrättandet av Havs- och vattenmyndigheten och Fiskeriverkets samtidiga avveckling innebär att följande ändringar ska göras i fiskelagen. - Befattningshavare hos Havs- och vattenmyndigheten ska ha rätt att få tillträde till de utrymmen och tillgång till de handlingar som behövs för kontroll av att fiskelagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt föreskrifter om fisket i EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken följs. - Havs- och vattenmyndigheten ska ha rätt att besluta om rättelse om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer ett meddelat föreläggande. - Befattningshavare hos Havs- och vattenmyndigheten ska ha rätt att ta egendom i beslag. - Havs- och vattenmyndigheten ska besluta om sanktionsavgifter, återkallelse av licenser och tillstånd samt landningsavgifter. - Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Jordbruksverket om beslutet rör vattenbruk och hos Havs- och vattenmyndigheten i övriga frågor. - Havs- och vattenmyndighetens eller Jordbruksverkets beslut i enskilda fall får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslogs att även Jordbruksverket ska få rätt till tillträde till de utrymmen och tillgång till de handlingar som behövs för kontroll och att ta egendom i beslag. I promemorian föreslogs dessutom att Jordbruksverket ska få befogenhet att besluta om rättelse. Remissinstanserna: Fiskeriverket har anfört följande. Vattenbruksfrågor regleras i fiskelagen. Jordbruksverket bör därför i fiskelagen ges rätt att få tillträde för kontroll och att kunna besluta om förelägganden, förbud, rättelse och beslag. Uttrycket "... i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske..." medför dock tolkningssvårigheter för den som inte menar att bestämmelser om fiske innefattar vattenbruk. Ett förtydligande bör därför övervägas. Jordbruksverket har anfört följande. Bestämmelsen i 34 § fiskelagen omfattar inte uttryckligen vattenbruk, då den rör tillsyn i samband med fiske, dvs. verksamhet som syftar till att fånga eller döda fritt levande fisk. För att vattenbruket uttryckligen ska omfattas av paragrafen bör bestämmelsen kompletteras med följande "... i vars uppgifter ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske samt fiskodling, flyttning av fisk mellan fiskodlingar och slakt av odlad fisk rätt att ...". Även lagens 1 §, som avser lagens tillämpningsområde, bör kompletteras, förslagsvis med följande lydelse "Lagen gäller också i frågor om fiskodling, flyttning av fisk mellan fiskodlingar och slakt av odlad fisk. Utredningen om inrättande av en myndighet för havs- och vattenmiljö har anfört följande. Det är tveksamt om Jordbruksverket bör ingå i den krets av myndigheter som räknas upp i fiskelagen i detta sammanhang. Det kan inte anses självklart att Jordbruksverket omfattas av övervakningsuppgifter som rör efterlevnaden av bestämmelser om fiske. Om 5 § i lagen utvidgades till att omfatta även fiskodling och flyttning av odlad fisk mellan odlingar skulle däremot den föreslagna ändringen i 47 § vara motiverad. Skälen för regeringens förslag Tillträde m.m. i samband med kontroll, befogenhet att göra beslag och att vidta rättelse Det övergripande ansvaret för fiskerikontrollen överförs till Havs- och vattenmyndigheten. Häri ingår bl.a. kontroll av fångstuppgifter och andra uppgifter som lämnas av fiskarna och kontroll av landningar. Fiskerikontrollen syftar till att säkerställa att såväl bestämmelserna i EU-rätten som bestämmelserna i nationell rätt efterlevs. Kontrollverksamheten omfattar bl.a. upplysningsskyldighet, föreskriftsarbete, operativ kontroll och sanktioner. I 34 § fiskelagen anges vilka befattningshavare som vid kontroll och tillsyn har rätt till tillträde till anläggningar och byggnader m.m., att ta prover, få upplysningar och handlingar samt få den hjälp i övrigt som behövs för tillsynen. Ansvaret för den övervägande delen av fiskerikon-trollen ska överföras från Fiskeriverket till Havs- och vattenmyndigheten. Befattningshavare hos Havs- och vattenmyndigheten bör därför överta Fiskeriverkets befattningshavares rätt att få tillträde till anläggningar och byggnader m.m., rätt att ta prover, få upplysningar och handlingar samt få den hjälp i övrigt som behövs för tillsynen av att fiskelagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt föreskrifter om fisket i EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken följs. Avsikten är att Fiskeriverkets ansvar i samband med vattenbruksverksamhet ska överföras till Jordbruksverket. Frågan uppkommer då om även Jordbruksverket bör få en roll inom fiskerikontrollen. Utredningen om inrättande av en myndighet för havs- och vattenmiljö är tveksam till om Jordbruksverket bör få dessa befogenheter, om inte lagen utvidgas till att omfatta även vattenbruk. Jordbruksverket anser att 34 § fiskelagen bör kompletteras, så att den uttryckligen avser även vattenbruk och att lagens tillämpningsområde bör kompletteras på motsvarande sätt. Fiskeriverket anser att det bör övervägas att förtydliga lydelsen av 34, 35 och 47 §§ fiskelagen. Enligt 1 § fiskelagen gäller lagen fiske, vilket i 5 § samma lag beskrivs som verksamhet som syftar till att fånga eller döda fritt levande fisk. Lagen innehåller även bestämmelser som rör odling av fisk och lagen måste därför anses omfatta även vattenbruk. Fiskelagsutredningens betänkande Med fiskevård i fokus - en ny fiskevårdslag (SOU 2010:42) remitteras för närvarande. Betänkandet och remissinstansernas yttranden kommer därefter att behandlas inom Regeringskansliet. Regeringen har inte för avsikt att nu lämna förslag om fiskelagens tillämpningsområde och de definitioner som finns i lagen. Dessa frågor bör i stället behandlas i samband med beredningen av förslaget till ny fiskevårdslag. När det gäller tillsynen över vattenbruket kontrollerar Jordbruksverket och länsstyrelserna i dag att bestämmelserna om obligatorisk hälsoövervakning följs. Detta sker med stöd av lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m., förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m. och Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:94). Kontroll av djurhälsokrav sker även med stöd av epizootilagen (1999:657) och epizootiförordningen (1999:659). Bestämmelser om utformning och skötsel av fiskodlingar finns i djurskyddslagstiftningen. Enligt 28 § fiskelagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om krav på särskilt tillstånd och om villkor i övrigt för att fisk ska få sättas ut, flyttas eller odlas. Av 5 kap. 16-17 §§ förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen framgår bl.a. att det för att få driva en fiskodling krävs tillstånd av länsstyrelsen. Länsstyrelsen får förena ett tillstånd med villkor. Länsstyrelsen kan även under vissa förutsättningar helt eller delvis återkalla ett tillstånd. Ett villkor kan t.ex. bestå i att en odling i form av nätkassar ska vara förankrad eller att varje insättning ska prövas särskilt av länsstyrelsen. Länsstyrelsen utövar tillsyn över att fiskodlingar sköts i enlighet med tillstånden och över att villkoren i tillstånden följs. Befattningshavare hos länsstyrelsen, i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske, har enligt 34 § rätt att få tillträde till lokaler m.m. och rätt att få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. I och med att Jordbruksverket övertar ansvaret för vattenbruket, kommer det övergripande ansvaret för den reglering som gäller för vattenbruk att överföras till Jordbruksverket. Tillsynen över vattenbruken utövas dock av länsstyrelsen. Det saknas därför behov av att ange Jordbruksverket i 34 § fiskelagen och därmed ge befattningshavare hos Jordbruksverket rätt till tillträde och handlingar m.m. Detta hindrar inte att befattningshavare hos Jordbruksverket följer med befattningshavare hos länsstyrelsen när tillsyn görs för att skapa sig en bild av hur tillsynen går till och genom vägledning ser till att tillsynen utövas likartat av alla länsstyrelser. En närmare översyn när det gäller tillsynen över vattenbruket kan komma att göras i samband med Regeringskansliets fortsatta beredning av Fiskelagsutredningens betänkande. Som en följd av detta saknas det nu behov av att ge Jordbruksverket möjlighet att besluta om rättelse enligt 35 § fiskelagen och att göra beslag enligt 47 § fiskelagen. Administrativa sanktioner I 50 a - 50 g §§ fiskelagen finns bestämmelser om sanktionsavgifter. Sanktionsavgifter utgår i huvudsak när en yrkesfiskare inte har fullgjort sin skyldighet att meddela olika uppgifter angående sin fiskeresa och sin fångst, t.ex. om fiskaren inte har fört loggbok eller lämnat felaktiga uppgifter i loggboken, inte upprättat landningsdeklaration, inte gjort förhandsanmälan eller inte rapporterat sin position. Detta rör yrkesfisket och är överträdelser som kan upptäckas vid den fiskerikontroll som ska utövas av Havs- och vattenmyndigheten. Befogenheten att besluta om sanktionsavgift enligt 50 c § bör därför övertas av Havs- och vattenmyndigheten. Av 50 h § fiskelagen framgår att en yrkesfiskelicens och ett fartygstillstånd under vissa omständigheter kan återkallas, tillfälligt eller permanent. Då detta rör yrkesfisket bör beslut om återkallelse fortsättningsvis meddelas av Havs- och vattenmyndigheten. Enligt 50 i § fiskelagen ska den som landar en otillåten fångst åläggas att betala en särskild avgift, en s.k. landningsavgift. Även detta rör yrkesfisket och beslut om landningsavgift bör därför i fortsättningen meddelas av Havs- och vattenmyndigheten. Överklagande I 51 § fiskelagen anges att länsstyrelsens beslut enligt lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Fiskeriverket och att Fiskeriverkets beslut i särskilda fall får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Dessa bestämmelser bör gälla för Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket inom deras respektive ansvarsområden. Detta innebär att beslut om vattenbruk bör överklagas till Jordbruksverket och övriga beslut till Havs- och vattenmyndigheten. 5.6 Lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 Regeringens förslag: Inrättandet av Havs- och vattenmyndigheten och Fiskeriverkets samtidiga avveckling innebär att ändring ska göras i lagen med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929, så att ett exemplar av kungörelsen om en ansökan ska sändas till Havs- och vattenmyndigheten. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Skälen för regeringens förslag: Svensk-norska vattenrättskonventionen avser bl.a. anläggning, arbete eller annan åtgärd i vattendrag inom ena staten som kan medföra märkbar förändring i vattendrag inom den andra staten med avseende på djup, läge, riktning, vattenstånd eller vattenmängd eller förorsaka hinder för fiskens gång till skada för fisket inom denna stat. Ett exemplar av en ansökan angående en verksamhet som har gjorts hos en myndighet i den ena staten ska överlämnas till den andra staten. I 9 § lagen med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 föreskrivs från och med den 2 maj 2011 att en mark- och miljödomstol eller en länsstyrelse som via Utrikesdepartementet mottagit en ansökan som ingivits i Norge ska utfärda en kungörelse om ansökan. Exemplar av kungörelsen ska sändas till bl.a. Fiskeriverket. Den kungörelse som enligt paragrafen ska skickas rör åtgärder som kan medföra en förändring av vattendrag eller förorsaka hinder för fiskens gång. Havs- och vattenmyndigheten ska överta Fiskeriverkets ansvar i denna del. Ett exemplar av kungörelsen bör därför i stället sändas till Havs- och vattenmyndigheten. 5.7 Lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt Regeringens förslag: Lagen om ersättning för intrång i enskild fiskerätt ska upphävas. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Fiskeriverket har tillstyrkt att lagen upphävs. Skälen för regeringens förslag: Lagen om ersättning för intrång i enskild fiskerätt ger innehavare av enskild fiskerätt rätt till ersättning om bestämmelserna om handredskapsfiske i lagen (1950:596) om rätt till fiske medför ett inkomstbortfall. Anspråk på ersättning skulle enligt 3 § lagen om ersättning för intrång i enskild fiskerätt ha framställts före utgången av år 1989. Lagen ger inte längre möjlighet att begära sådan ersättning och bör därför upphävas. 5.8 Lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet Regeringens förslag: Inrättandet av Havs- och vattenmyndigheten och Fiskeriverkets samtidiga avveckling innebär att följande ändringar ska göras i lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. - En årlig fiskeavgift och en engångsavgift ska betalas till Havs- och vattenmyndigheten. - Bestämmelsen om Fiskeriverkets rätt att föreslå en sakkunnig ska utgå. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslogs att den som Havs- och vattenmyndigheten föreslår ska förordnas som sakkunnig i vissa mål rörande vattenverksamhet. Remissinstanserna: Fiskeriverket har tillstyrkt förslaget att den som Havs- och vattenmyndigheten föreslår ska förordnas som sakkunnig i vissa mål rörande vattenverksamhet enligt lagen. Utredningen om inrättande av en myndighet för havs- och vattenmiljö har anfört följande. Sista meningen i 9 kap. 4 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet bör utgå. Det är lämpligt att domstolen fattar beslut i frågan om vem som ska utföra en sakkunnigutredning. Den ordning som finns i dag att Fiskeriverket ska avgöra vem som ska utföra utredningen har ingen motsvarighet när det gäller Naturvårdsverket och det allmänna vattenmiljöintresset. De krav på sakkunniga som gäller enligt 40 kap. rättegångsbalken bör vara tillräckliga även för dessa situationer. Kammarkollegiet har uppmärksammat den eventuella intressekonflikt som kan uppkomma i de situationer då Havs- och vattenmyndigheten är såväl domstolens sakkunniga som motpart till sökanden i samma mål. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har ifrågasatt det lämpliga i att Havs- och vattenmyndigheten både ges rollen som företrädare för det allmänna intresset i mål och ärenden enligt miljöbalken (22 kap. 6 § miljöbalken) och i praktiken får rätt att utse sakkunnig i vissa mål rörande vattenverksamhet. Enligt länsstyrelsen finns det en risk för sammanblandning av olika roller om myndigheten ska kunna vara part och råda över vem som utses som sakkunnig i ett mål - det allmänna intresset bör kunna tillgodoses genom att myndigheten agerar som part. Skälen för regeringens förslag: I 6 kap. lagen med särskilda bestäm-melser om vattenverksamhet regleras bl.a. fiskeavgifter. När tillstånd ges till en viss vattenverksamhet kan tillståndshavaren åläggas att betala en särskild avgift för främjande av fisket i det vatten som berörs av vattenverksamheten eller inom något angränsande vattenområde eller för främjande av fisket inom landet. Av 6 kap. 10 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet framgår att årliga fiskeavgifter och engångsavgifter ska betalas till Fiskeriverket. Ansvaret för handläggningen av fiskeavgiftsmedel för fiskevård ska överföras till Havs- och vattenmyndigheten. Avgifterna bör därför i fortsättningen betalas till Havs- och vattenmyndigheten. I 9 kap. 4 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet finns en bestämmelse om förordnande av sakkunnig i vissa mål rörande vattenverksamhet. Enligt bestämmelsen ska som sakkunnig förordnas den som Fiskeriverket föreslår om undersökningarna avser verksamhetens inverkan på det allmänna fiskeintresset. Som framgår av förslagen i avsnitt 5.1 ska Havs- och vattenmyndigheten ha rätt att, inom sitt ansvarsområde, föra det allmännas talan i domstol redan när myndigheten inleder sin verksamhet. Det är därför inte lämpligt att Havs- och vattenmyndigheten även ska avgöra vem som ska utföra en sakkunnigutredning. Ingen av de övriga myndigheter som har rätt att föra talan enligt 22 kap. 6 § första stycket miljöbalken har denna möjlighet. Det bör överlåtas åt domstolen att fritt fatta beslut i denna fråga. Sista meningen i 9 kap. 4 § bör därför tas bort. 5.9 Epizootilagen (1999:657) Regeringens förslag: Inrättandet av den nya Havs- och vattenmyndigheten och Fiskeriverkets samtidiga avveckling innebär att en ändring ska göras i epizootilagen så att Havs- och vattenmyndigheten ska underrättas vid misstanke om epizootisk sjukdom hos fisk. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 a § epizootilagen ska en veterinär eller någon annan som i sitt yrke kommer i kontakt med djur eller produkter av djur och som har anledning att misstänka att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat skyndsamt anmäla detta till Statens jordbruksverk och länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska underrätta Fiskeriverket om det är fråga om en epizootisk sjukdom hos fisk. Jordbruksverket har det övergripande ansvaret vid epizootibekämpning. Epizootiska sjukdomar hos fisk är ett problem som främst uppstår inom vattenbruk, men även vild fisk kan påverkas. Länsstyrelsen bör därför underrätta även Havs- och vattenmyndigheten om det är fråga om en epizootisk sjukdom hos fisk. 5.10 Tullagen (2000:1281) Regeringens förslag: Inrättandet av den nya Havs- och vattenmyndigheten och Fiskeriverkets samtidiga avveckling innebär att ändringar ska göras i tullagen så att Tullverket på begäran ska tillhandahålla även Havs- och vattenmyndigheten uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Tullverket har konstaterat att både Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får rätt att erhålla uppgifter enligt 11 kap. 6 § tullagen från Tullverket. Skälen för regeringens förslag: I 11 kap. 6 § tullagen anges att Tullverket på begäran ska tillhandahålla bl.a. Fiskeriverket och Jordbruksverket uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor. De uppgifter som lämnas av Tullverket används bl.a. för att Fiskeriverket ska kunna fullgöra sina uppgifter i anledning av verkets roll som ansvarig myndighet i Sverige avseende EU:s gemensamma fiskeripolitik, t.ex. att till kommissionen rapportera om den svenska importen av fisk och fiskprodukter, kontrollera fångstcertifikat och besluta om vägrad import. Det övergripande ansvaret för kontroll och statistik ska ingå i Havs- och vattenmyndighetens ansvarsområde. Ansvaret för import- och exportreglering ska emellertid omfattas av Jordbruksverkets ansvar. Båda myndigheterna bör därför ha rätt att få uppgifter från Tullverket enligt 11 kap. 6 § tullagen. 5.11 Lagen (2009:619) om djurskyddskontrollregister Regeringens förslag: Inrättandet av Havs- och vattenmyndigheten och Fiskeriverkets samtidiga avveckling innebär att en ändring ska göras i lagen om djurskyddskontrollregister så att Fiskeriverkets skyl-dighet att lämna uppgifter till Jordbruksverket tas bort. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Fiskeriverket har tillstyrkt förslaget. Skälen för regeringens förslag: Statens jordbruksverk får för vissa ändamål i ett för landet centralt register (djurskyddskontrollregistret) utföra automatiserad behandling av personuppgifter. I registret får endast behandlas uppgifter om den som är föremål för djurskyddskontroll enligt djurskyddslagen (1988:534). Djurskyddslagen omfattar alla djur som hålls i fångenskap. Av 7 § lagen om djurskyddskontrollregister framgår att bl.a. Fiskeriverket ska lämna uppgifter till Jordbruksverket. Jordbruksverket kommer i fortsättningen att vara ansvarig myndighet när det gäller vattenbruk. Det fiskodlingsregister som Fiskeriverket för närvarande ansvarar för ska i stället föras av Jordbruksverket. Jordbruksverket kommer således att förfoga över uppgifterna inom detta område. Fiskeriverket bör därför inte nämnas i bestämmelsen och det finns inte skäl att sätta någon annan myndighet i verkets ställe. 5.12 Lagen (2009:866) om överlåtbara fiskerättigheter Regeringens förslag: Inrättandet av Havs- och vattenmyndigheten och Fiskeriverkets samtidiga avveckling innebär att följande ändringar ska göras i lagen om överlåtbara fiskerättigheter. - Havs- och vattenmyndigheten får bestämma en överlåtbar andel (fiskerättigheter) av den del av den nationella fiskekvoten som görs tillgänglig för pelagiskt fiske genom individuella kvoter för yrkesfiskare med fartygstillstånd. - Havs- och vattenmyndigheten ska godkänna överlåtelser av fiskerättigheter mellan yrkesfiskare och i sitt beslut om godkännande fastställa parternas innehav av fiskerättigheter. - Havs- och vattenmyndigheten får, om det finns särskilda skäl, godkänna en överlåtelse trots att yrkesfiskaren efter förvärvet har ett större innehav av fiskerättigheter än vad som är tillåtet. - Fiskerättigheter gäller i tio år från dagen för Havs- och vattenmyndighetens beslut om att fastställa fiskerättigheterna. - Havs- och vattenmyndigheten får besluta att dra in eller begränsa fiskerättigheter om innehavarens fartygstillstånd har återkallats eller begränsats. - Havs- och vattenmyndighetens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Fiskeriverket har tillstyrkt de föreslagna ändringarna och anfört följande. Syftet med lagen avser främjande av att fartygsstrukturen i den svenska fiskeflottan i det yrkesmässiga pelagiska fisket medverkar till att bevara fiskeresurserna och ett i övrigt ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende hållbart fiske. Eftersom syftet delvis berör ansvar som nu överflyttas till Jordbruksverket bör Havs- och vattenmyndigheten, enligt Fiskeriverket, samråda med Jordbruksverket om tillämpningsföreskrifter, vilket bör kunna föreskrivas på förordningsnivå. Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om överlåtbara fiskerättigheter får Fiskeriverket för yrkesfiskare med fartygstillstånd bestämma en överlåtbar andel - fiskerättigheter - av en del av den nationella fiskekvoten för pelagiskt fiske. Fiskerättigheterna får överlåtas mellan yrkesfiskare med fartygstillstånd. Fiskeriverket ska dock godkänna överlåtelserna. Fiskeriverket kan även besluta att dra in eller begränsa fiskerättigheter om innehavarens fartygstillstånd har återkallats eller begränsats. Fiskeriverkets verksamhet när det gäller resursförvaltning, tilldelning av licenser och tillstånd samt kvotförhandlingar och kvotfördelning ska överföras till Havs- och vattenmyndigheten. De överlåtbara fiskerättigheterna är en typ av särskilda tillstånd och ansvaret för dem bör därför överföras till Havs- och vattenmyndigheten. Såsom Fiskeriverket har påpekat syftar lagen bl.a. till att främja ett i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende hållbart fiske. Samråd mellan berörda myndigheter bör därför ske när tillämpningsföreskrifter ska antas. Detta kan dock, såsom Fiskeriverket också påpekat, föreskrivas i förordning. 5.13 Ersättning för intrång i fiske till följd av militär verksamhet och fiskeskyddsnämnder Regeringens förslag: Riksdagen godkänner att riksdagens tidigare ställningstaganden om ersättning för skada eller intrång i fiske till följd av militär verksamhet när det gäller Kungl. Maj:ts brev av den 4 december 1964 och kungörelsen (1964:811) om ersättning för intrång i fiske till följd av militär verksamhet inte längre ska gälla. Det ska i stället få ankomma på regeringen att meddela de föreskrifter som behövs. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Skälen för regeringens förslag: För att fullfölja inrättandet av Havs- och vattenmyndigheten behöver följdändringar i form av namnändringar göras i ett antal författningar. Exempelvis behöver sådana justeringar ske i kungörelsen (1964:811) om ersättning för intrång i fiske till följd av militär verksamhet och Kungl. Maj:ts brev av den 4 december 1964. I kungörelsen om ersättning för intrång i fiske till följd av militär verksamhet anges att det är så kallade fiskeskyddsnämnder eller Försvarsmakten som beslutar om ersättning. Närmare bestämmelser om nämndernas uppgifter och organisation finns i ett kungligt brev av den 4 december 1964. Det finns så kallade riksdagsbindningar vad avser förutsättningarna och grunderna för ersättning för skada på fiske till följd av militär verksamhet m.m. (Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1964 s. 30). Emellertid är frågan om ersättning för skada på fiske till följd av militär verksamhet numera inte av sådan natur eller på annat sätt av principiellt intresse att denna bör underställas riksdagen. Vidare faller de bestämmelser som behövs på området inom ramen för regeringens restkompetens. Det är därför lämpligt att tidigare riksdagsbindningar inte längre ska begränsa regeringens beslutsmöjligheter, Det bör i stället ankomma på regeringen att meddela föreskrifter på området. 5.14 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2011. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslogs en övergångsbestämmelse till lagen (2009:866) om överlåtbara fiskerättigheter, som innebär att ett beslut som fattats av Fiskeriverket enligt lagens tidigare lydelse, ska gälla som ett beslut av Havs- och vattenmyndigheten. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Skälen för regeringens förslag: Havs- och vattenmyndigheten ska inleda sin verksamhet den 1 juli 2011. De föreslagna lagändringarna bör därför träda i kraft samma dag. I den remitterade promemorian föreslogs en övergångsbestämmelse i fråga om lagen (2009:866) om överlåtbara fiskerättigheter, som innebär att ett beslut som är fattat av Fiskeriverket enligt lagens tidigare lydelse ska gälla som ett beslut av Havs- och vattenmyndigheten. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan om behovet av övergångsbestämmelser. Övergångsbestämmelsen är dock onödig, eftersom Havs- och vattenmyndigheten endast träder i Fiskeriverkets ställe. Beträffande övriga lagar föreslås inga övergångsbestämmelser. Det innebär att Havs- och vattenmyndigheten, inom sitt ansvarsområde, den 1 juli 2011 övertar de pågående mål och ärenden som Naturvårdsverket och Fiskeriverket ansvarat för fram till den tidpunkten. Detsamma gäller de ärenden som Jordbruksverket kan komma att ta över från Fiskeriverket. 6 Konsekvenser Förslagens inriktning Genom inrättandet av Havs- och vattenmyndigheten tydliggörs ansvaret för havs- och vattenfrågornas, inklusive fiskefrågornas, stora betydelse för miljön. Inrättandet av den nya Havs- och vattenmyndigheten innebär organisatoriska förändringar, som medför att såväl Naturvårdsverket som Havs- och vattenmyndigheten är viktiga myndigheter på miljöområdet. Inrättandet av Havs- och vattenmyndigheten innebär också att myndig-heten tar över ett antal av de frågor som Fiskeriverket ansvarar för i dag och som inte ska föras över till Jordbruksverket, så att Fiskeriverket kan avvecklas. Statsfinansiella konsekvenser De författningsförslag som nu lämnas bygger på och är en nödvändig förutsättning för att de organisatoriska förändringar som beskrivits ovan ska kunna genomföras. Författningsförslagen i sig bedöms inte få några tillkommande statsfinansiella konsekvenser. Konsekvenser för statliga myndigheter och kommuner Det är ett stort antal statliga myndigheter och kommuner som på något sätt berörs av de organisatoriska förändringar som följer av att det huvudsakliga ansvaret för frågor som rör havs- och vattenmiljön, inklusive fiskefrågor, flyttas från Naturvårdsverket och Fiskeriverket till Havs- och vattenmyndigheten. Havs- och vattenmyndigheten ska bemannas med beaktande av 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Ansvaret för frågorna om havs- och vattenmiljön tydliggörs och den nya myndighetsorganisationen syftar till en ökad effektivisering och drivkraft i havs- och vattenmiljöarbetet. Samtidigt får frågor om samarbete, samverkan och gränsdragningar mellan myndigheterna och kommunerna en ny och ökad aktualitet. I det kommande arbetet bör därför stor vikt läggas vid att på ett tydligt sätt utforma de närmare bestämmelser som är styrande för sådana frågor, så att en tydlighet och effektivitet uppnås. Sammantaget bedöms konsekvenserna av de nu föreslagna författningsändringarna, i sig, dock vara begränsade och kunna hanteras inom ramen för befintliga resurser. Konsekvenser för allmänheten De författningsförslag som nu lämnas riktar sig i första hand till de berörda myndigheterna. Allmänhetens intressen är väl tillgodosedda genom att ansvaret för frågorna om havs- och vattenmiljön tydliggörs och den nya myndighetsorganisationens syfte att leda till en ökad effektivisering och drivkraft i havs- och vattenmiljöarbetet. Konsekvenser för företagen De författningsförslag som nu lämnas riktar sig i första hand till de berörda myndigheterna. I det kommande arbetet bör stor vikt läggas vid att på ett tydligt sätt utforma de närmare bestämmelser som är styrande för frågor som gäller bl.a. gränsdragningar mellan de olika berörda myndigheternas ansvarsområden, så att företagens kontakter med myndigheterna underlättas. Sammantaget bedöms konsekvenserna av de nu föreslagna författningsändringarna, i sig, vara begränsade. Regelrådet delar denna uppfattning och har i sitt remissvar anfört att författningsförslagen, såvitt kan bedömas, medför begränsade ekonomiska effekter för företag. Regelrådet har därför avstått från att avge yttrande i ärendet. 7 Författningskommentar Den nya Havs- och vattenmyndigheten ska inleda sin verksamhet den 1 juli 2011 och ta över ett antal verksamhetsområden från Naturvårdsverket som gäller havs- och vattenmiljön. Fiskeriverkets verksamhet ska samtidigt avvecklas och verkets verksamhetsområden ska tas över av Havs- och vattenmyndigheten eller Jordbruksverket. Dessa organisatoriska förändringar innebär att benämningarna Fiskeriverket och Naturvårdsverket ersätts med Havs- och vattenmyndigheten eller Jordbruksverket i ett antal författningar. De innebär även att Havs- och vattenmyndigheten omnämns tillsammans med Naturvårdsverket eller Jordbruksverket i ett antal författningar. Några bestämmelser tas bort, eftersom de specifikt gäller Fiskeriverket i den roll som verket har i dag och som Havs- och vattenmyndigheten, eller någon annan myndighet, inte ska ta över. 7.1 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken 6 kap. 13 § Ändringen i andra stycket innebär ett tydliggörande av att en myndighet eller kommun även ska samråda med Havs- och vattenmyndigheten innan den bestämmer omfattningen av och detaljeringsgraden för miljökonsekvensbeskrivningar när det gäller planer och program på nationell nivå. Övriga ändringar är endast av språklig karaktär. Se även avsnitt 5.1. 21 kap. 7 § Ändringen i andra stycket innebär att även Havs- och vattenmyndigheten får begära att en mark- och miljödomstol ska överlämna ett mål till regeringen, om målet även rör ett annat allmänt intresse av synnerlig vikt än ett sådant som avses i 1 kap. 1 § miljöbalken. Övriga ändringar är endast av språklig karaktär. Se även avsnitt 5.1. 22 kap. 4 § Ändringen i första stycket innebär att en mark- och miljödomstol, i ett ansökningsmål, ska skicka ett exemplar av ansökningshandlingen och kungörelsen till Havs- och vattenmyndigheten i stället för till Fiskeriverket. Övriga ändringar består endast i smärre språkliga justeringar. Se även avsnitt 5.1. 22 kap. 6 § Ändringen i första stycket innebär att även Havs- och vattenmyndigheten har rätt att, när det behövs, föra talan i ett ansökningsmål för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. Ändringen innebär även att paragrafens tredje stycke har utgått. Fiskeriverkets skyldighet att yttra sig i målet och verkets rätt att få en sakkunnigutredning till stånd har därmed upphört. Se även avsnitt 5.1. 24 kap. 7 Ändringen i första stycket innebär att även Havs- och vattenmyndigheten får ansöka om sådan prövning hos en mark- och miljödomstol som avses i 3-6 §§. Övriga ändringar består endast i smärre språkliga justeringar. Se även avsnitt 5.1. 24 kap. 13 § Ändringen i andra stycket innebär att även Havs- och vattenmyndigheten får föra talan i fråga om allmänna intressen när det gäller ändringar av vattenverksamheter eller vattenanläggningar för att förebygga eller minska framtida skador. Övriga ändringar består endast i smärre språkliga juteringar. Se även avsnitt 5.1. 25 kap. 3 § Ändringarna innebär att även Havs- och vattenmyndigheten ska svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen i mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt verksamhet eller omprövning enligt 24 kap. 3-6 §§ miljöbalken eller ändring av en bygdeavgift eller en allmän fiskeavgift enligt 7 kap. 15 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Ändringarna medför att även Havs- och vattenmyndigheten, som ansökande myndighet, ska svara för kostnader som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren när det gäller omprövning för att tillgodose allmänna intressen. Det gäller dock inte omprövning enligt 24 kap. 5 § första stycket 11, det vill säga omprövningar när det visat sig att anordningar som har vidtagits eller villkor som har meddelats till skydd för fisket med stöd av 11 kap. 8 § eller enligt 6 kap. 5 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Gäller ett mål omprövning för att förbättra en anläggnings säkerhet enligt 24 kap. 5 § första stycket 10 innebär ändringen att tillståndshavaren, i stället för bl.a. Havs- och vattenmyndigheten, ska svara för kostnader som uppkommer för andra motparter. Övriga ändringar består endast i smärre språkliga justeringar. Se även avsnitt 5.1. 26 kap. 3 § Ändringen i första stycket innebär att även Havs- och vattenmyndigheten ska utöva tillsyn i enlighet med vad regeringen bestämmer. Se även avsnitt 5.1. 28 kap. 9 § Ändringen i andra stycket innebär att tjänstemän hos Havs- och vattenmyndigheten, i stället för tjänstemän hos Fiskeriverket, ges tillfälle att utöva tillsyn över att villkor till skydd för fisket fullgörs. Den övriga ändringen består endast i en smärre språklig justering. Se även avsnitt 5.1. 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 9 § Ändringen i andra stycket innebär att ett exemplar av kungörelsen om ansökan ska sändas till Havs- och vattenmyndigheten i stället för till Fiskeriverket. Paragrafen har även justerats språkligt. Se även avsnitt 5.6. 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund 22 § En avskrift av ett utlåtande med besvärshänvisning ska fortsättningsvis skickas till Havs- och vattenmyndigheten i stället för till Naturvårdsverket. Övriga ändringar består endast i smärre språkliga justeringar. Se även avsnitt 5.3. 23 § Ändringarna i första och andra styckena innebär att samtliga handlingar, när förrättningen slutligt prövats, ska skickas till Havs- och vattenmyndigheten i stället för till Naturvårdsverket och att Havs- och vattenmyndigheten övertar Naturvårdsverkets skyldighet att föra en förteckning över alla vattenförbund. Övriga ändringar består endast i smärre språkliga justeringar. Se även avsnitt 5.3. 25 § Ändringen i andra stycket innebär att en sådan kungörelse som avses i 13 kap. 58 § vattenlagen (1983:291), tillsammans med en avskrift av besvärshandlingarna, ska skickas till Havs- och vattenmyndigheten i stället för till Naturvårdsverket. Se även avsnitt 5.3. 26 § Ändringen innebär att Havs- och vattenmyndigheten, i stället för Naturvårdsverket, får föra talan mot beslut i fråga om förbundsbildning, verksamhetens inriktning eller verksamhetsområdets avgränsning. Se även avsnitt 5.3. 36 § Ändringen i andra stycket innebär att en avskrift av förrättningsmannens beslut ska skickas till Havs- och vattenmyndigheten i stället för till Naturvårdsverket, liksom samtliga handlingar när beslutet har vunnit laga kraft. Övriga ändringar består endast i smärre språkliga justeringar. Se även avsnitt 5.3. 7.4 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt Förslaget innebär att lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt upphör att gälla per den 1 juli 2011. Se även avsnitt 5.7. 7.5 Förslaget till lag om ändring i fiskelagen (1993:787) 34 § Ändringen i andra stycket innebär att befattningshavare hos Havs- och vattenmyndigheten, i stället för befattningshavare hos Fiskeriverket, ska ha de befogenheter som anges i andra stycket 1-3 för kontroll av efterlevnaden av fiskelagen, föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen och föreskrifter om fisket i EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Övriga ändringar består endast i smärre språkliga justeringar. Se även avsnitt 5.5. 35 § Ändringen i andra stycket innebär att Havs- och vattenmyndigheten, i stället för Fiskeriverket, får besluta om rättelse på bekostnad av den som inte rättar sig efter fiskelagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller som inte följer ett meddelat föreläggande. Övriga ändringar är endast av språklig karaktär. Se även avsnitt 5.5. 47 § Ändringen i andra stycket 2 innebär att befattningshavare hos Havs- och vattenmyndigheten, i stället för befattningshavare hos Fiskeriverket, ska ha befogenhet att göra sådana beslag av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål som avses i första stycket. Se även avsnitt 5.5. 50 c § Ändringen i första stycket innebär att Havs- och vattenmyndigheten, i stället för Fiskeriverket, ska besluta om sanktionsavgifter. Se även avsnitt 5.5. 50 h § Ändringen i femte stycket innebär att ett beslut enligt paragrafen ska meddelas av Havs- och vattenmyndigheten i stället för av Fiskeriverket. Se även avsnitt 5.5. 50 i § Paragrafen delas upp i två stycken. Ändringen i det nya andra stycket innebär att en särskild avgift för otillåten fångst ska beslutas av Havs- och vattenmyndigheten i stället för av Fiskeriverket. Övriga ändringar är endast av språklig karaktär. Se även avsnitt 5.5. 51 § Ändringen i första stycket innebär att länsstyrelsens beslut, i stället för att överklagas hos Fiskeriverket, får överklagas hos Jordbruksverket om beslutet rör vattenbruk och hos Havs- och vattenmyndigheten i övriga frågor. Ändringen i andra stycket innebär att beslut i enskilda fall som meddelats av Jordbruksverket eller Havs- och vattenmyndigheten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Övriga ändringar är endast av språklig karaktär. Se även avsnitt 5.5. 7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet 6 kap. 10 § Ändringarna innebär att en årlig fiskeavgift och en engångsavgift enligt andra och tredje styckena ska betalas till Havs- och vattenmyndigheten i stället för till Fiskeriverket. Övriga ändringar består endast i smärre språkliga justeringar. Se även avsnitt 5.8. 9 kap. 4 § Ändringen innebär att paragrafens sista mening har tagits bort. Fiskeriverkets rätt att få den sakkunnige förordnad som verket föreslår har därmed upphört. Havs- och vattenmyndigheten har inte övertagit en sådan rätt. Se även avsnitt 5.8. 7.7 Förslaget till lag om ändring i epizootilagen (1999:657) 3 a § Ändringen i andra stycket innebär att Havs- och vattenmyndigheten, i stället för Fiskeriverket, ska underrättas om epizootisk sjukdom hos fisk. Övriga ändringar består endast i smärre språkliga justeringar. Se även avsnitt 5.9. 7.8 Förslaget till lag om ändring i tullagen (2000:1281) 11 kap. 6 § Ändringen innebär att Havs- och vattenmyndigheten, i stället för Fiskeriverket, ska ha rätt att på begäran tillhandahållas uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor. Se även avsnitt 5.10. 7.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:924) om Antarktis 38 § Ändringen i tredje stycket innebär att även Havs- och vattenmyndigheten får överklaga beslut om tillstånd som en förvaltningsmyndighet har meddelat enligt lagen eller enligt bestämmelser som har meddelats med stöd av den lagen. Ändringen i andra stycket är endast av språklig karaktär. Se även avsnitt 5.4. 7.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:619) om djurskyddskontrollregister 7 § Ändringen innebär att Fiskeriverket tagits bort från uppräkningen av de myndigheter som ska lämna uppgifter till Jordbruksverket. Havs- och vattenmyndigheten har inte övertagit en sådan skyldighet. Se även avsnitt 5.11. 7.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:866) om överlåtbara fiskerättigheter 3 § Ändringen innebär att Havs- och vattenmyndigheten, i stället för Fiskeriverket, får bestämma en överlåtbar andel fiskerirättigheter för yrkesfiskare med fartygstillstånd. Se även avsnitt 5.12. 4 § Ändringarna i andra och tredje styckena innebär att Havs- och vattenmyndigheten, i stället för Fiskeriverket, ska godkänna överlåtelser av fiskerättigheter och i sitt beslut om godkännande fastställa parternas innehav av sådana rättigheter. Se även avsnitt 5.12. 5 § Ändringen i tredje stycket innebär att Havs- och vattenmyndigheten, i stället för Fiskeriverket, får godkänna en överlåtelse av fiskerättigheter trots att yrkesfiskaren efter förvärvet har ett större innehav av fiskerättigheter än vad som är tillåtet enligt paragrafens första och andra stycke. Se även avsnitt 5.12. 6 § Ändringen i första stycket innebär att fiskerättigheter gäller i tio år från dagen för Havs- och vattenmyndighetens beslut om att fastställa fiskerättigheterna. Se även avsnitt 5.12. 7 § Ändringen innebär att Havs- och vattenmyndigheten, i stället för Fiskeriverket, får besluta att dra in eller begränsa fiskerättigheter om innehavarens fartygstillstånd har återkallats eller begränsats. Se även avsnitt 5.12. 10 § Ändringen i första stycket innebär att Havs- och vattenmyndighetens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Ändringen i andra stycket är endast av språklig karaktär. Se även avsnitt 5.12. 7.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar 2 kap. 2 § Ändringen i andra stycket innebär att en särskild ledamot i mark- och miljödomstolen även ska ha erfarenhet av sådana frågor som faller inom Havs- och vattenmyndighetens verksamhetsområde. Se även avsnitt 5.2. 2 kap. 4 § Ändringen i första stycket innebär att en av de särskilda ledamöterna i en mark- och miljödomstol även ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller inom Havs- och vattenmyndighetens verksamhetsområde. Se även avsnitt 5.2. Lagförslaget i promemorian om Havs- och vattenmyndigheten Lag om ändring i miljöbalken Härigenom föreskrivs att 6 kap. 13 §, 21 kap. 7 §, 22 kap. 4 och 6 §§, 24 kap. 7 och 13 §§, 25 kap. 3 §, 26 kap. 3 § och 28 kap. 9 § miljöbalken ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 13 § En miljökonsekvensbeskrivning enligt 12 § skall innehålla de uppgifter som är rimliga med hänsyn till En miljökonsekvensbeskrivning enligt 12 § ska innehålla de uppgifter som är rimliga med hänsyn till 1. bedömningsmetoder och aktuell kunskap, 2. planens eller programmets innehåll och detaljeringsgrad, 3. allmänhetens intresse, och 4. att vissa frågor kan bedömas bättre i samband med prövningen av andra planer och program eller i tillståndsprövningen av verksamheter eller åtgärder. Innan en myndighet eller kommun bestämmer omfattningen av och detaljeringsgraden för miljökonsekvensbeskrivningen, skall myndigheten eller kommunen samråda med den eller de kommuner och länsstyrelser som berörs av planen eller programmet. För planer och program på nationell nivå skall samråd i stället ske med Naturvårdsverket och andra berörda centrala förvaltningsmyndigheter. Innan en myndighet eller kommun bestämmer omfattningen av och detaljeringsgraden för miljökonsekvensbeskrivningen, ska myndigheten eller kommunen samråda med den eller de kommuner och länsstyrelser som berörs av planen eller programmet. För planer och program på nationell nivå ska samråd i stället ske med Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och andra berörda centrala förvaltningsmyndigheter. 21 kap. 7 § Om mark- och miljödomstolen finner att en verksamhet eller åtgärd endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första stycket eller 10 § eller enligt 7 kap. 29 §, skall mark- och miljödomstolen med eget yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande. Detsamma gäller om regeringen skall pröva tillåtligheten enligt 17 kap. 1 § eller om regeringen har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten enligt 17 kap. 3 §. Om mark- och miljödomstolen finner att ett mål hos domstolen rör även ett annat allmänt intresse av synnerlig vikt än sådant som avses i 1 kap. 1 §, skall domstolen med eget yttrande överlämna målet till regeringen. Detsamma gäller, om Naturvårdsverket begär att målet av sådan anledning skall överlämnas till regeringen. Är det fråga om en statlig myndighets beslut som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt skall domstolen alltid med eget yttrande överlämna ärendet till regeringens avgörande. Om mark- och miljödomstolen finner att en verksamhet eller åtgärd endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första stycket eller 10 § eller enligt 7 kap. 29 §, ska mark- och miljödomstolen med eget yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande. Detsamma gäller om regeringen ska pröva tillåtligheten enligt 17 kap. 1 § eller om regeringen har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten enligt 17 kap. 3 §. Om mark- och miljödomstolen finner att ett mål hos domstolen rör även ett annat allmänt intresse av synnerlig vikt än sådant som avses i 1 kap. 1 §, ska domstolen med eget yttrande överlämna målet till regeringen. Detsamma gäller, om Naturvårdsverket eller Havs- och vattenmyndigheten begär att målet av sådan anledning ska överlämnas till regeringen. Är det fråga om en statlig myndighets beslut som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt ska domstolen alltid med eget yttrande överlämna ärendet till regeringens avgörande. 22 kap. 4 § Ett exemplar av ansökningshandlingarna och av kungörelsen ska sändas till Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Fiskeriverket, länsstyrelsen och den eller de berörda kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Om det kan antas att det allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt intresse inte berörs av verksamheten, behöver dock inte handlingarna sändas över. Ett exemplar av ansökningshandlingarna och av kungörelsen ska sändas till Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, länsstyrelsen och den eller de berörda kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Om det kan antas att det allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt intresse inte berörs av verksamheten, behöver dock inte handlingarna sändas över. Kungörelsen ska även sändas till berörda kommuner och andra myndigheter vars verksamhet kan beröras av ansökan. 6 § Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och länsstyrelsen ska, när det behövs, föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och länsstyrelsen ska, när det behövs, föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. En kommun får föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen inom kommunen. Fiskeriverket ska, om handlingar sänds till verket enligt 4 §, yttra sig om vattenanläggningens eller verksamhetens inverkan på det allmänna fiskeintresset samt föreslå de bestämmelser som behövs till skydd för fisket. Om verket anser att ett yttrande kräver undersökning på platsen, ska verket anmäla detta till mark- och miljödomstolen, som ska förordna om sakkunnigutredning enligt 12 §. Havs- och vattenmyndigheten ska, om handlingar sänds till verket enligt 4 § och de rör det allmänna fiskeintresset, yttra sig om vattenanläggningens eller verksamhetens inverkan på det intresset samt föreslå de bestämmelser som behövs till skydd för fisket. Om myndigheten anser att ett yttrande kräver undersökning på platsen, ska myndigheten anmäla detta till mark- och miljödomstolen, som ska förordna om sakkunnigutredning enligt 12 §. 24 kap. 7 § Ansökan om prövning som avses i 3-6 §§ får göras hos mark- och miljödomstol av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen. Skall frågan prövas av någon annan myndighet än domstol eller av kommun, får den tas upp utan någon särskild framställning. Frågor om omprövning enligt 5 § andra och tredje styckena får tas upp utan särskild ansökan. Ansökan om prövning som avses i 3-6 §§ får göras hos mark- och miljödomstol av Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och länsstyrelsen. Om frågan ska prövas av någon annan myndighet än domstol eller av kommun, får den tas upp utan någon särskild framställning. Frågor om omprövning enligt 5 § andra och tredje styckena får tas upp utan särskild ansökan. En ansökan om sådan prövning som avses i första stycket får även göras av en kommun i den utsträckning kommunen har övertagit tillsynen med stöd av 26 kap. 3 § fjärde stycket. Har tillståndet meddelats av länsstyrelsen, görs ansökan hos länsstyrelsen. 13 § Om en vattenverksamhet eller en vattenanläggning, som har utförts i enlighet med ett tillstånd enligt denna balk, medför skador som inte förutsågs av mark- och miljödomstolen när tillståndet meddelades, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning enligt 31 kap. Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något allmänt intresse, får begäras sådana ändringar på verksamhetsutövarens bekostnad av vattenverksamheten eller vattenanläggningen som, utan att medföra skador för tredje man eller väsentliga olägenheter för tillståndshavaren, är ägnade att förebygga eller minska framtida skador. I fråga om allmänna intressen förs talan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, länsstyrelse eller kommun. Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något allmänt intresse, får begäras sådana ändringar på verksamhetsutövarens bekostnad av vattenverksamheten eller vattenanläggningen som, utan att medföra skador för tredje man eller väsentliga olägenheter för tillståndshavaren, är ägnade att förebygga eller minska framtida skador. I fråga om allmänna intressen förs talan av Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, länsstyrelse eller kommun. 25 kap. 3 § I mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt verksamhet eller omprövning enligt 24 kap. 3-6 §§ eller 7 kap. 15 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, länsstyrelsen och tillståndshavaren svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen. I mål enligt 24 kap. 5 § som avser omprövning för att tillgodose allmänna intressen skall den myndighet som ansökte om omprövning dessutom svara för kostnader vid mark- och miljödomstolen som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren. Detta gäller dock inte omprövning enligt 24 kap. 5 § första stycket 11. Gäller ett mål enligt 24 kap. 5 § första stycket 10 omprövning för att förbättra en anläggnings säkerhet skall dock tillståndshavaren i stället för Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen svara för senast nämnda kostnader. I mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt verksamhet eller omprövning enligt 24 kap. 3-6 §§ eller 7 kap. 15 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ska Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, länsstyrelsen och tillståndshavaren svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen. I mål enligt 24 kap. 5 § som avser omprövning för att tillgodose allmänna intressen ska den myndighet som ansökte om omprövning dessutom svara för kostnader vid mark- och miljödomstolen som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren. Detta gäller dock inte omprövning enligt 24 kap. 5 § första stycket 11. Gäller ett mål enligt 24 kap. 5 § första stycket 10 omprövning för att förbättra en anläggnings säkerhet ska dock tillståndshavaren i stället för Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och länsstyrelsen svara för senast nämnda kostnader. 26 kap. 3 § Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, generalläkaren, länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommunerna (tillsynsmyndigheter), i enlighet med vad regeringen bestämmer. Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, generalläkaren, länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommunerna (tillsynsmyndigheter), i enlighet med vad regeringen bestämmer. Bestämmelser om tillsyn finns också i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som fullmäktige bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd, över hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. och över avfallshanteringen enligt 15 kap. Regeringen får föreskriva att den tillsynsmyndighet regeringen bestämmer får överlåta åt en kommun att i ett visst avseende utöva sådan tillsyn som annars skulle skötas av en statlig tillsynsmyndighet, om kommunen har gjort framställning om det. Detta gäller inte verksamhet som utövas av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt. 28 kap. 9 § Den som är beroende av hur en vattenverksamhet bedrivs, allmän åklagare och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har rätt att få tillträde till platser för vattenståndsmätare, vattenmätare eller observationsrör samt att ta del av anteckningar som verksamhetsutövaren är skyldig att föra om vattenstånd, vattnets avrinning eller de vattenmängder som har tillgodogjorts. Tjänstemän hos Fiskeriverket och fisketillsynsmän som har förordnats för detta skall ges tillfälle att utöva tillsyn över att ett villkor till skydd för fisket fullgörs. Tjänstemän hos Havs- och vattenmyndigheten och fisketillsynsmän som har förordnats för detta ska ges tillfälle att utöva tillsyn över att ett villkor till skydd för fisket fullgörs. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. Lag om ändring i fiskelagen (1993:787) Härigenom föreskrivs att 34, 35, 47, 50 c, 50 h, 50 i och 51 §§ fiskelagen (1993:787) att ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 § För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse fisketillsynsmän. För kontroll av efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt föreskrifter om fisket i EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken har fisketillsynsman som förordnats därtill och annan befattningshavare hos Fiskeriverket, länsstyrelsen eller annan myndighet i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske rätt att För kontroll av efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt föreskrifter om fisket i EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken har fisketillsynsman som förordnats därtill och annan befattningshavare hos Havs- och vattenmyndigheten, Statens jordbruksverk, länsstyrelsen eller annan myndighet i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske rätt att 1. få tillträde till fartyg, fordon, områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där fisk och utrustning för fisket förvaras eller hanteras för att där göra de undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen utan att ersättning lämnas, 2. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen, och 3. få den hjälp som behövs för tillsynen av den som är föremål för åtgärden. En fisketillsynsman får även ges förordnande att ta egendom i beslag enligt 47 §. Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen. Polismyndigheten ska på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen. Vid tillsyn för kontroll av efterlevnaden av EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken gäller bestämmelserna i andra stycket också för EG:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer. Vid tillsyn för kontroll av efterlevnaden av EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken gäller bestämmelserna i andra stycket också för EU:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer. 35 § De myndigheter som regeringen bestämmer får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller föreskrifter om fisket i EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud får myndigheten sätta ut vite. De myndigheter som regeringen bestämmer får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller föreskrifter om fisket i EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ska efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud får myndigheten sätta ut vite. Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer ett meddelat föreläggande, får Fiskeriverket eller länsstyrelsen besluta om rättelse på hans bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande. Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer ett meddelat föreläggande, får Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket eller länsstyrelsen besluta om rättelse på hans bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande. 47 § Om någon ertappas på bar gärning när han eller hon begår brott enligt denna lag, får beslag göras av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål som 1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet, eller 2. kan antas bli föremål för förverkande enligt denna lag. Befogenheter enligt första stycket har 1. fisketillsynsmän som getts förordnande enligt 34 § tredje stycket, och 2. sådana befattningshavare hos Kustbevakningen, Fiskeriverket eller länsstyrelsen i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske. Befogenheter enligt första stycket har 1. fisketillsynsmän som getts förordnande enligt 34 § tredje stycket, och 2. sådana befattningshavare hos Kustbevakningen, Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket eller länsstyrelsen i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske. Samma befogenhet har, om fisket kränker enskild fiskerätt, den som innehar fiskerätten eller den som företräder honom eller henne. Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket ska detta skyndsamt anmälas till polismyndigheten eller åklagare. Den som tar emot anmälan ska förfara som om han eller hon själv gjort beslaget. Om innehavaren av enskild fiskerätt eller den som företräder honom eller henne har tagit fisk i beslag, får dock fiskerättshavaren behålla fisken utan att anmäla det, om beslaget bara grundar sig på denna lag. Fisk som tagits i beslag och som uppenbarligen bör förklaras förverkad ska omedelbart efter beslaget släppas ut i det vattenområde där den fångats, om den är levnadsduglig och det kan ske utan särskilda kostnader eller besvär. 50 c § Fiskeriverket beslutar om sanktionsavgift. Havs- och vattenmyndigheten beslutar om sanktionsavgift. Innan sanktionsavgift åläggs någon ska han eller hon ges tillfälle att yttra sig. 50 h § En yrkesfiskelicens får återkallas om den har meddelats på grund av felaktiga uppgifter i ansökan eller om licensinnehavaren vid upprepade tillfällen har fällts till ansvar för brott mot bestämmelser om fiske. En yrkesfiskelicens och ett sådant fartygstillstånd som avses i 21 § andra stycket får återkallas på viss tid, lägst fjorton dagar och högst sex månader. Detta får ske om innehavaren av licensen eller tillståndet 1. har fällts till ansvar för ett allvarligt brott enligt denna lag, 2. har begått en allvarlig överträdelse som har lett till sanktionsavgift enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 50 a §, eller 3. genom upprepade överträdelser som har lett till sanktionsavgift enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 50 a § i väsentlig grad har brustit i skyldigheten att rätta sig efter gällande bestämmelser. I stället för återkallelse på viss tid får varning beslutas, om det kan anses vara en tillräcklig åtgärd. En yrkesfiskelicens och ett sådant fartygstillstånd som avses i 21 § andra stycket får återkallas tills vidare i avvaktan på ett slutligt avgörande av återkallelsefrågan om det på sannolika skäl kan antas att licensen eller tillståndet kommer att återkallas slutligt enligt andra stycket 1. Beslutets giltighetstid ska begränsas på det sätt som gäller för återkallelse enligt andra stycket. Ett beslut enligt denna paragraf meddelas av Fiskeriverket och gäller omedelbart, om inte annat beslutas. Tiden för återkallelse räknas från den dag som anges i beslutet, dock tidigast från delgivning av beslutet. Ett beslut enligt denna paragraf meddelas av Havs- och vattenmyndigheten och gäller omedelbart, om inte annat beslutas. Tiden för återkallelse räknas från den dag som anges i beslutet, dock tidigast från delgivning av beslutet. 50 i § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den som landar en otillåten fångst skall åläggas att betala en särskild avgift. Avgiften skall beslutas av Fiskeriverket och bestämmas till ett belopp som motsvarar den otillåtna fångstens värde. Om det finns särskilda skäl, skall avgiften få sättas ned eller helt efterges. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den som landar en otillåten fångst ska åläggas att betala en särskild avgift. Avgiften ska beslutas av Havs- och vattenmyndigheten och bestämmas till ett belopp som motsvarar den otillåtna fångstens värde. Om det finns särskilda skäl, ska avgiften få sättas ned eller helt efterges. 51 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Fiskeriverket. Länsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos 1. Jordbruksverket, om beslutet rör vattenbruk, eller 2. Havs- och vattenmyndigheten i övriga fall. Fiskeriverkets beslut i särskilda fall meddelade enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Havs- och vattenmyndighetens och Jordbruksverkets beslut i särskilda fall enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. Lag om ändring i lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § Då ansökan angående en verksamhet, vilken ingivits till myndighet i Norge, inkommit till Utrikesdepartementet, skall den jämte tillhörande bilagor sändas till mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen. Vad som nu sagts skall även gälla i fråga om upplysningar som avses i tredje punkten av art. 15 i konventionen. Då ansökan angående en verksamhet, vilken ingivits till myndighet i Norge, inkommit till Utrikesdepartementet, ska den jämte tillhörande bilagor sändas till mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen. Vad som nu sagts ska även gälla i fråga om upplysningar som avses i tredje punkten av art. 15 i konventionen. Sedan de i första stycket avsedda handlingarna inkommit till mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen skall denna genast utfärda kungörelse om ansökan. Kungörelsen skall innehålla dels uppgift om verksamhetens beskaffenhet och omfattning samt de verkningar, som därav kan väntas uppkomma inom svenskt område, dels underrättelse om vad sakägare, som vill hos norsk myndighet framställa erinran i anledning av verksamheten, har att iaktta samt om att erinringar i anledning av ansökan skall inom en viss, i kungörelsen utsatt tid insändas till mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen. Kungörelsen skall innehålla tillkännagivande att ett exemplar av ansökningshandlingarna finns tillgängligt på mark- och miljödomstolens eller länsstyrelsens kansli eller på annan lämplig plats som mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen bestämmer. Genom mark- och miljödomstolens eller länsstyrelsens försorg skall kungörelsen så snart det kan ske införas i ortstidning. Ett exemplar av kungörelsen skall dessutom sändas till Utrikesdepartementet, Kammarkollegiet, Fiskeriverket, länsstyrelsen och andra statliga myndigheter vilkas verksamhet kan beröras av ansökan samt till berörda kommuner. Sedan de i första stycket avsedda handlingarna inkommit till mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen ska denna genast utfärda kungörelse om ansökan. Kungörelsen ska innehålla dels uppgift om verksamhetens beskaffenhet och omfattning samt de verkningar, som därav kan väntas uppkomma inom svenskt område, dels underrättelse om vad sakägare, som vill hos norsk myndighet framställa erinran i anledning av verksamheten, har att iaktta samt om att erinringar i anledning av ansökan ska inom en viss, i kungörelsen utsatt tid insändas till mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen. Kungörelsen ska innehålla tillkännagivande att ett exemplar av ansökningshandlingarna finns tillgängligt på mark- och miljödomstolens eller länsstyrelsens kansli eller på annan lämplig plats som mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen bestämmer. Genom mark- och miljödomstolens eller länsstyrelsens försorg ska kungörelsen så snart det kan ske införas i ortstidning. Ett exemplar av kungörelsen ska dessutom sändas till Utrikesdepartementet, Kammarkollegiet, Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelsen och andra statliga myndigheter vilkas verksamhet kan beröras av ansökan samt till berörda kommuner. Om det sedan kungörelse utfärdats från myndighet i Norge kommer underrättelse om frågans fortsatta behandling där, skall också ett sådant meddelande kungöras på sätt som nu har angetts. Om det sedan kungörelse utfärdats från myndighet i Norge kommer underrättelse om frågans fortsatta behandling där, ska också ett sådant meddelande kungöras på sätt som nu har angetts. Är verksamheten av beskaffenhet, att någon menlig inverkan därav här i riket uppenbarligen icke är att motse, erfordras ej kungörelse, som ovan nämnts. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. Lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund Härigenom föreskrivs att 22, 23, 25, 26 och 36 §§ lagen (1976:997) om vattenförbund ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 § Avskrift av utlåtandet med däri intagen besvärshänvisning skall sändas till naturvårdsverket och länsstyrelsen. Avskrift av utlåtandet med däri intagen besvärshänvisning ska sändas till Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen. 23 § Sedan förrättningen slutligt prövats, skall samtliga handlingar sändas till statens naturvårdsverk. Sedan förrättningen slutligt prövats, ska samtliga handlingar sändas till Havs- och vattenmyndigheten. 25 § I fråga om talan mot beslut eller åtgärd vid förrättning enligt denna lag gäller fortfarande i tillämpliga delar bestämmelserna i 13 kap. vattenlagen (1983:291) om förrättningsmål. Det som sägs i 13 kap. vattenlagen om vattendomstol respektive Vattenöverdomstolen ska gälla mark- och miljödomstol respektive Mark- och miljööverdomstolen. Det som sägs om nämndemän respektive vattenrättsråd ska gälla särskilda ledamöter respektive tekniska råd. En sådan kungörelse som avses i 13 kap. 58 § vattenlagen (1983:291) ska tillsammans med en avskrift av besvärshandlingarna skickas till statens naturvårdsverk och länsstyrelsen. En sådan kungörelse som avses i 13 kap. 58 § vattenlagen (1983:291) ska tillsammans med en avskrift av besvärshandlingarna skickas till Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen. 26 § Statens naturvårdsverk och länsstyrelsen får föra talan mot beslut i fråga om förbundsbildning, verksamhetens inriktning eller verksamhetsområdets avgränsning. Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen får föra talan mot beslut i fråga om förbundsbildning, verksamhetens inriktning eller verksamhetsområdets avgränsning. 36 § Överenskommelse mellan samtliga medlemmar i vattenförbund har samma verkan som beslut vid ny förrättning, om överenskommelsen godkännes av förrättningsman som länsstyrelsen förordnar enligt 11 §. Skall ny medlem anslutas till förbundet, fordras dessutom att denne har biträtt överenskommelsen. Överenskommelse mellan samtliga medlemmar i vattenförbund har samma verkan som beslut vid ny förrättning, om överenskommelsen godkännes av förrättningsman som länsstyrelsen förordnar enligt 11 §. Ska ny medlem anslutas till förbundet, fordras dessutom att denne har biträtt överenskommelsen. Avskrift av förrättningsmannens beslut skall sändas till statens naturvårdsverk och länsstyrelsen. Sedan beslutet har vunnit laga kraft, skall samtliga handlingar sändas till naturvårdsverket. Avskrift av förrättningsmannens beslut ska sändas till Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen. Sedan beslutet har vunnit laga kraft, ska samtliga handlingar sändas till Havs- och vattenmyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. Lag om upphävande av lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt Härigenom föreskrivs att lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt ska upphöra att gälla den 1 juli 2011. Lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 § och 9 kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 10 § En årlig fiskeavgift enligt 6 § skall tas ut från och med kalenderåret närmast efter det år då arbeten eller andra åtgärder som inverkar på vattenförhållandena påbörjades eller då beslut om lagligförklaring meddelades till och med det år då verksamheten läggs ned. En årlig fiskeavgift enligt 6 § ska tas ut från och med kalenderåret närmast efter det år då arbeten eller andra åtgärder som inverkar på vattenförhållandena påbörjades eller då beslut om lagligförklaring meddelades till och med det år då verksamheten läggs ned. Årlig fiskeavgift enligt 5 eller 6 § skall före varje kalenderårs utgång betalas till Fiskeriverket. Årlig fiskeavgift enligt 5 eller 6 § ska före varje kalenderårs utgång betalas till Havs- och vattenmyndigheten. Engångsavgift skall betalas till Fiskeriverket senast vid den tidpunkt som anges när avgiften bestäms. Engångsavgift ska betalas till Havs- och vattenmyndigheten senast vid den tidpunkt som anges när avgiften bestäms. 9 kap. 4 § På begäran av någon som vill bedriva vattenverksamhet men som ännu inte har ansökt om tillstånd, får mark- och miljödomstolen förordna en sakkunnig som på verksamhetsutövarens bekostnad gör nödvändiga undersökningar. Om undersökningarna avser verksamhetens inverkan på det allmänna fiskeintresset, skall som sakkunnig förordnas den som Fiskeriverket föreslår. På begäran av någon som vill bedriva vattenverksamhet men som ännu inte har ansökt om tillstånd, får mark- och miljödomstolen förordna en sakkunnig som på verksamhetsutövarens bekostnad gör nödvändiga undersökningar. Om undersökningarna avser verksamhetens inverkan på det allmänna fiskeintresset, ska som sakkunnig förordnas den som Havs- och vattenmyndigheten föreslår. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. Lag om ändring i epizootilagen (1999:657) Härigenom föreskrivs att 3 a § epizootilagen (1999:657) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a § En veterinär eller någon annan som i sitt yrke kommer i kontakt med djur eller produkter av djur och som har anledning att misstänka att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat skall skyndsamt anmäla detta till Statens jordbruksverk och länsstyrelsen. Anmälningsskyldigheten gäller även den som är ansvarig för ett laboratorium där sådan sjukdom har konstaterats eller där det finns anledning att misstänka fall av sådan sjukdom. En veterinär eller någon annan som i sitt yrke kommer i kontakt med djur eller produkter av djur och som har anledning att misstänka att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat ska skyndsamt anmäla detta till Statens jordbruksverk och länsstyrelsen. Anmälningsskyldigheten gäller även den som är ansvarig för ett laboratorium där sådan sjukdom har konstaterats eller där det finns anledning att misstänka fall av sådan sjukdom. Länsstyrelsen skall utan dröjsmål underrätta Statens veterinärmedicinska anstalt, distriktsveterinären och den eller de kommunala nämnder som utför uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Om det är fråga om en epizootisk sjukdom hos fisk, skall också Fiskeriverket underrättas, och om misstanken gäller sådan epizootisk sjukdom som kan överföras till människor även Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet och smittskyddsläkaren. Länsstyrelsen ska utan dröjsmål underrätta Statens veterinärmedicinska anstalt, distriktsveterinären och den eller de kommunala nämnder som utför uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Om det är fråga om en epizootisk sjukdom hos fisk ska också Havs- och vattenmyndigheten underrättas, och om misstanken gäller sådan epizootisk sjukdom som kan överföras till människor även Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet och smittskyddsläkaren. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. Lag om ändring i tullagen (2000:1281) Härigenom föreskrivs att 11 kap. 6 § tullagen (2000:1281) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. 6 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor: Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Fiskeriverket, Statens jordbruksverk, Kemikalieinspektionen, Kommerskollegium, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Post- och telestyrelsen, Myndigheten för radio och tv, Sveriges riksbank, Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll och Transportstyrelsen. Tullverket ska vidare på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor. Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor: Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Statens jordbruksverk, Kemikalieinspektionen, Kommerskollegium, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Post- och telestyrelsen, Myndigheten för radio och tv, Sveriges riksbank, Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll och Transportstyrelsen. Tullverket ska vidare på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. Lag om ändring i lagen (2006:924) om Antarktis Härigenom föreskrivs att 38 § lagen (2006:924) om Antarktis ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 38 § Beslut som i det enskilda fallet har meddelats av någon annan än regeringen eller en allmän domstol enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Naturvårdsverket får överklaga beslut om tillstånd som en förvaltningsmyndighet har meddelat enligt denna lag eller enligt bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten får överklaga beslut om tillstånd som en förvaltningsmyndighet har meddelat enligt denna lag eller enligt bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011 Lag om ändring i lagen (2009:619) om djurskyddskontrollregister Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2009:619) om djurskyddskontrollregister ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § Livsmedelsverket, Fiskeriverket, Sametinget och länsstyrelserna ska, för de ändamål som anges i 5 §, lämna sådana uppgifter som avses i 6 § till Jordbruksverket. Livsmedelsverket, Sametinget och länsstyrelserna ska, för de ändamål som anges i 5 §, lämna sådana uppgifter som avses i 6 § till Jordbruksverket. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om hur denna uppgiftsskyldighet ska fullgöras. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. Lag om ändring i lagen (2009:866) om överlåtbara fiskerättigheter Härigenom föreskrivs att 3-7 och 10 §§ lagen (2009:866) om överlåtbara fiskerättigheter ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Av den del av den nationella fiskekvoten som görs tillgänglig för pelagiskt fiske genom individuella kvoter, får Fiskeriverket för yrkesfiskare med fartygstillstånd bestämma en överlåtbar andel (fiskerättigheter). Andelens storlek ska fastställas med ledning av omfattningen av yrkesfiskarens tidigare fiske under en referensperiod. Av den del av den nationella fiskekvoten som görs tillgänglig för pelagiskt fiske genom individuella kvoter, får Havs- och vattenmyndigheten för yrkesfiskare med fartygstillstånd bestämma en överlåtbar andel (fiskerättigheter). Andelens storlek ska fastställas med ledning av omfattningen av yrkesfiskarens tidigare fiske under en referensperiod. 4 § Fiskerättigheter får överlåtas till en annan yrkesfiskare med fartygstillstånd, om överlåtelsen inte motverkar syftet med lagen. Överlåtelsen ska godkännas av Fiskeriverket. Överlåtelsen ska godkännas av Havs- och vattenmyndigheten. Fiskeriverket ska i sitt beslut om godkännande fastställa parternas innehav av fiskerättigheter. Havs- och vattenmyndigheten ska i sitt beslut om godkännande fastställa parternas innehav av fiskerättigheter. 5 § En yrkesfiskare får ha fiskerättigheter för högst två fartyg samtidigt. En yrkesfiskares innehav av fiskerättigheter får motsvara högst tio procent av den del av den nationella fiskekvoten som görs tillgänglig för pelagiskt fiske genom individuella kvoter. Om det finns särskilda skäl, får Fiskeriverket godkänna en överlåtelse trots att yrkesfiskaren efter förvärvet har ett större innehav av fiskerättigheter än vad som är tillåtet enligt första och andra styckena. Om det finns särskilda skäl, får Havs- och vattenmyndigheten godkänna en överlåtelse trots att yrkesfiskaren efter förvärvet har ett större innehav av fiskerättigheter än vad som är tillåtet enligt första och andra styckena. 6 § Fiskerättigheter gäller i tio år från dagen för Fiskeriverkets beslut om att fastställa fiskerättigheterna. Fiskerättigheter gäller i tio år från dagen för Havs- och vattenmyndighetens beslut om att fastställa fiskerättigheterna. Fiskerättigheter som fastställs i ett beslut om att godkänna en överlåtelse gäller endast under den tid som återstår av de ursprungliga fiskerättigheternas giltighetstid. 7 § Fiskeriverket får besluta att dra in eller begränsa fiskerättigheter om innehavarens fartygstillstånd har återkallats eller begränsats. Havs- och vattenmyndigheten får besluta att dra in eller begränsa fiskerättigheter om innehavarens fartygstillstånd har återkallats eller begränsats. 10 § Fiskeriverkets beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Havs- och vattenmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 2. Beslut som är fattade av Fiskeriverket enligt den tidigare lydelsen av lagen ska gälla som ett beslut som är fattat av Havs- och vattenmyndigheten. Lag om ändring i lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 och 4 §§ lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap 2 § Ett tekniskt råd ska ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som domstolen prövar. En särskild ledamot ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller inom Naturvårdsverkets, Boverkets eller Lantmäteriets verksamhetsområde eller av industriell, kommunal eller areell verksamhet. En särskild ledamot ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller inom Naturvårdsverkets, Havs- och vattenmyndighetens, Boverkets eller Lantmäteriets verksamhetsområde eller av industriell, kommunal eller areell verksamhet. 4 § I mål eller ärende där mark- och miljödomstolen är första instans ska rätten vid huvudförhandling eller sammanträde bestå av en lagfaren domare, som är rättens ordförande, ett tekniskt råd och två särskilda ledamöter. En av de särskilda ledamöterna ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller inom Naturvårdsverkets, Boverkets eller Lantmäteriets verksamhetsområde. Den andra särskilda ledamoten ska ha erfarenhet av industriell, kommunal eller areell verksamhet eller av sådana sakfrågor som faller inom nämnda förvaltningsmyndigheters verksamhetsområden. I stället för en av de särskilda ledamöterna får ytterligare en lagfaren domare eller ett tekniskt råd ingå i rätten, om målets eller ärendets beskaffenhet föranleder det. I mål eller ärende där mark- och miljödomstolen är första instans ska rätten vid huvudförhandling eller sammanträde bestå av en lagfaren domare, som är rättens ordförande, ett tekniskt råd och två särskilda ledamöter. En av de särskilda ledamöterna ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller inom Naturvårdsverkets, Havs- och vattenmyndighetens, Boverkets eller Lantmäteriets verksamhetsområde. Den andra särskilda ledamoten ska ha erfarenhet av industriell, kommunal eller areell verksamhet eller av sådana sakfrågor som faller inom nämnda förvaltningsmyndigheters verksamhetsområden. I stället för en av de särskilda ledamöterna får ytterligare en lagfaren domare eller ett tekniskt råd ingå i rätten, om målets eller ärendets beskaffenhet föranleder det. Första stycket gäller också när ett mål eller ärende avgörs i sak utan huvudförhandling eller sammanträde, om inte rätten finner att det är tillräckligt med ordföranden och ett tekniskt råd och parterna samtycker till det eller målet eller ärendet är av enkel beskaffenhet. Utöver vad som sägs i första stycket får ytterligare en eller två ledamöter ingå i rätten. Utökas rätten med två ledamöter ska den ena ledamoten vara lagfaren domare och den andra tekniskt råd eller särskild ledamot. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. Förteckning över remissinstanserna Svea hovrätt - Miljööverdomstolen, Kammarrätten i Göteborg, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Gentekniknämnden, Åklagarmyndigheten, Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Kustbevakningen, Generalläkaren, Socialstyrelsen, Kammarkollegiet, Tullverket, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Vattenmyndigheten i Bottenvikens vattendistrikt, Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Vattenmyndigheten i Bottenhavets vattendistrikt, Länsstyrelsen i Västmanlands län och Vattenmyndigheten i Norra Östersjöns vattendistrikt, Länsstyrelsen i Kalmar län och Vattenmyndigheten i Södra Östersjöns vattendistrikt, Länsstyrelsen i Västra Götaland län och Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt, Statens jordbruksverk, Fiskeriverket, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Naturvårdsverket, Statens geotekniska institut, Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska institut, Utredningen om inrättande av en myndighet för havs- och vattenmiljö (M2010:03), Sveriges geologiska undersökning, Transportstyrelsen, Sjöfartsverket, Regelrådet, Riksantikvarieämbetet, Naturhistoriska riksmuseet, Arbetsmiljöverket, Sveriges kommuner och landsting, Fiskbranschens Riksförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Fisketurismföretagare (SeFF), Sveriges kust- och insjöfiskares organisation (SKIFO), Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund (Sportfiskarna), Sveriges yrkesfiskares ekonomiska förening (SYEF), Vattenbrukarnas Riksförbund. Miljödepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 2011 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Olofsson, Larsson, Erlandsson, Carlgren, Hägglund, Carlsson, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Norman, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt Föredragande: statsrådet Carlgren Regeringen beslutar proposition 2010/11:86 Havs- och vattenmyndigheten Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Miljöbalken 26 kap. 3 § fjärde stycket Fiskelagen (1993:787) 50 i § Lagen (2009:619) om djurskyddskontrollregister 7 § andra stycket Prop. 2010/11:86 Prop. 2010/11:86 74 73 1 Prop. 2010/11:86 Bilaga 1 Prop. 2010/11:86 Bilaga 1 Prop. 2010/11:86 Bilaga 2 Prop. 2010/11:86 Bilaga 2 Prop. 2010/11:86 Prop. 2010/11:86