Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 3074 av 7191 träffar
Propositionsnummer · 2010/11:120 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 120
Regeringens proposition 2010/11:120 Kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning Prop. 2010/11:120 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 31 mars 2011 Fredrik Reinfeldt Beatrice Ask (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Det övergripande syftet med EU:s underhållsförordning är att stärka det rättsliga skyddet för enskilda genom att säkra en effektiv gränsöverskridande indrivning av familjerättsligt underhåll inom EU. Av förordningen framgår vilken medlemsstats myndighet som får besluta i frågor om underhållsskyldighet med internationell anknytning och hur man ska fastställa vilket lands lag som ska tillämpas. Den reglerar också hur domar och andra avgöranden som avser underhåll erkänns och verkställs i en annan medlemsstat. För flertalet avgöranden gäller att de ska erkännas och kunna verkställas i alla medlemsstater utan några mellanliggande förfaranden, dvs. det ska inte finnas något exekvaturförfarande i verkställighetsstaten. Genom förordningen upprättas även ett samarbete mellan centralmyndigheter i frågor om underhållsskyldighet. Underhållsförordningen börjar tillämpas den 18 juni 2011. Vid samma tidpunkt börjar även 2007 års Haagprotokoll om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet, till vilket förordningen hänvisar, tillämpas inom EU. Underhållsförordningen och 2007 års Haagprotokoll blir direkt tillämpliga i Sverige. I propositionen föreslår regeringen en ny lag med kompletterande bestämmelser till förordningen. Det föreslås också vissa lagändringar, bl.a. i rättshjälpslagen och offentlighets- och sekretesslagen. Ändringen i rättshjälpslagen innebär att rättshjälp får lämnas utan avgifter i vissa ärenden om underhåll till barn. Ändringarna i offentlighets- och sekretesslagen syftar till att ge motsvarande sekretesskydd för ärenden enligt underhållsförordningen som för inhemska ärenden. Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 18 juni 2011. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap 7 2.3 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) 8 2.4 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 9 3 Ärendet och dess beredning 11 4 Internationella bestämmelser om underhåll 12 5 Underhållsförordningen och 2007 års Haagprotokoll 14 6 En ny lag med kompletterande bestämmelser 19 6.1 En ny lag och dess tillämpningsområde 19 6.2 Reservforum 20 6.3 Erkännande och verkställbarhet 22 6.4 Förnyad prövning 24 6.5 Verkställighet 26 7 Följdändringar i 1904 års lag 29 8 Rättshjälp 30 9 Sekretess m.m. 33 10 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 37 11 Konsekvenser av förslagen 38 12 Författningskommentar 40 12.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning 40 12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap 46 12.3 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) 47 12.4 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 48 Bilaga 1 Rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 50 Bilaga 2 2007 års Haagprotokoll om tillämplig lag 129 Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet (SOU 2010:59) 134 Bilaga 4 Betänkandets lagförslag 147 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna 155 Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 156 Bilaga 7 Lagrådets yttrande 162 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 mars 2011 164 Rättsdatablad 165 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning, 2. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, 3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619), 4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning Härigenom föreskrivs följande. Tillämpningsområde 1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen). Reservforum 2 § Om det finns svensk domsrätt enligt underhållsförordningen och annan behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig. Erkännande och verkställbarhet 3 § Svea hovrätt är behörig domstol för det förfarande om erkännande som avses i artikel 23, för det förfarande om verkställbarhet som avses i artikel 27 och för det förfarande om ändring som avses i artikel 32. 4 § Vid beslut med anledning av en ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras vara verkställbart i Sverige ska Svea hovrätt bestå av en lagfaren domare. 5 § Vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring av ett beslut om erkännande eller verkställbarhet tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen. En ansökan om ändring ska, om den görs av den som har ansökt om erkännande eller verkställbarhet, ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. En domare som har prövat ansökningen om erkännande eller verkställbarhet får inte delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet. 6 § Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande av ett beslut i en fråga som avses i 4 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en hovrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen. Prövningstillstånd krävs vid överklagande. Förnyad prövning 7 § I fråga om förnyad prövning enligt artikel 19 tillämpas vad som föreskrivs om särskilda rättsmedel i rättegångsbalken, lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen (1971:291), om inte annat följer av underhållsförordningen. Verkställighet 8 § Om ett utländskt avgörande är verkställbart utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring, eller om en ansökan om verkställbarhetsförklaring bifalls, får det utländska avgörandet verkställas enligt utsökningsbalken som ett motsvarande svenskt avgörande. Om det inte finns någon motsvarighet till det utländska avgörandet, verkställs avgörandet som en dom. Första stycket gäller inte om annat följer av underhållsförordningen. 9 § Om hovrätten vid det förfarande som avses i 4 § bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring, ska hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken. 10 § Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet att avgöra frågor om hinder mot och uppskov med verkställighet enligt artikel 21. Vid överklagande av ett sådant beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken. Denna lag träder i kraft den 18 juni 2011. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 6 § Frågor angående vårdnaden om och underhåll till barn få upptagas i äktenskapsmål. Om barnet vistas här i riket skola sådana frågor alltid prövas enligt svensk lag. Frågor som gäller vårdnaden om barn får tas upp i äktenskapsmål. Om barnet vistas här i landet, ska sådana frågor alltid prövas enligt svensk lag. 1. Denna lag träder i kraft den 18 juni 2011. 2. Har en fråga om underhåll tagits upp i ett äktenskapsmål före ikraftträdandet, går inte svensk domstols behörighet förlorad och tillämpas 3 kap. 6 § i sin äldre lydelse. 2.3 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) Härigenom föreskrivs att det i rättshjälpslagen (1996:1619) ska införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 a § Rättshjälp ska beviljas under de förutsättningar som anges i artikel 46 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, om den rättssökande behöver juridiskt biträde och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. I ett sådant fall tillämpas inte 2 och 6-9 §§, 11 § 2 och 23-25 §§. Denna lag träder i kraft den 18 juni 2011. 2.4 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) dels att 36 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 34 kap. 10 a §, samt närmast före 34 kap. 10 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 kap. Internationellt samarbete i fråga om underhållsskyldighet 10 a § Sekretess gäller hos den myndighet som är centralmyndighet enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. 36 kap. 1 § Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn, 2. ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken, 3. ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken, eller 4. ärende om förvaltarskap. Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. äktenskapsmål, 2. mål och ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges i första stycket, eller 2. mål eller ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges i första stycket, 3. ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn. 3. ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, eller 4. mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Denna lag träder i kraft den 18 juni 2011. 3 Ärendet och dess beredning Rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen) trädde i kraft den 30 januari 2009. Den börjar i de huvudsakliga delarna att tillämpas först den 18 juni 2011. Förordningen är publicerad i Europeiska unionens officiella tidning (EUT L 7, 10.1.2009, s. 1, Celex 32009R0004). Förordningen i dess lydelse på svenska finns i bilaga 1. Förhandlingsarbetet med underhållsförordningen i EU har pågått parallellt med ett arbete inom Haagkonferensen för internationell privaträtt om nya internationella instrument om gränsöverskridande underhållsskyldighet. Arbetet ledde fram till Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (2007 års Haagkonvention) och Haagprotokollet av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet (2007 års Haagprotokoll). Underhållsförordningen har kommit att präglas av förhandlingsresultatet i Haagkonferensen. I underhållsförordningen föreskrivs att den lag som ska tillämpas på underhållsskyldighet ska fastställas i enlighet med 2007 års Haagprotokoll. Inte bara stater utan även regionala organisationer för ekonomisk integration, som EU, kan tillträda 2007 års Haagkonvention och 2007 års Haagprotokoll. Så har också redan skett när det gäller protokollet. Genom EU:s tillträde till protokollet är EU:s medlemsstater, utom Danmark och Förenade kungariket, bundna av det. Något rådsbeslut om att EU ska tillträda konventionen har ännu inte fattats, men avsikten är att ett sådant beslut ska fattas i juni 2011. Konventionen och protokollet har ännu inte trätt i kraft. Av ett särskilt rådsbeslut följer dock att protokollet börjar tillämpas inom EU den 18 juni 2011. Protokollet i dess lydelse på svenska finns i bilaga 2. Regeringen tillkallade år 2009 en särskild utredare med uppdrag att föreslå de författningsändringar som ett framtida tillträde till 2007 års Haagkonvention ger anledning till (dir. 2009:54). Utredaren fick också i uppgift att föreslå de kompletterande författningsbestämmelser som behövs till underhållsförordningen och till 2007 års Haagprotokoll. Utredningen antog namnet Utredningen om underhållsskyldighet i internationella situationer (Ju 2009:09). Utredningen lämnade år 2010 betänkandet Underhållsskyldighet i internationella situationer - Underhållsförordningen, 2007 års Haagkonvention och 2007 års Haagprotokoll (SOU 2010:59). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3 och betänkandets lagförslag i bilaga 4. Betänkandet har remitterats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Ju2010/6802/L2). Eftersom något beslut ännu inte har fattats i frågan om EU:s tillträde till 2007 års Haagkonvention, behandlas utredningens förslag till ändringar med anledning av konventionen inte i denna proposition. Inte heller de förslag av utredningen som avser New Yorkkonventionen behandlas här. Avsikten är att behandla dessa förslag tillsammans med förslagen rörande 2007 års Haagkonvention. Synpunkter på förslag i propositionen som sakligt eller lagtekniskt skiljer sig från utredningens förslag har dessutom inhämtats från domstolar, Justitiekanslern, Kronofogdemyndigheten och Försäkringskassan. Synpunkterna finns tillgängliga i lagstiftningsärendet. Enligt underhållsförordningen ska medlemsstaterna utse centralmyndigheter som ska samarbeta med varandra och fullgöra de uppgifter som föreskrivs. Regeringen har den 24 mars 2011 utsett Försäkringskassan till centralmyndighet. En fråga som uppmärksammas av utredningen och några remissinstanser är om föräldrar bör få hjälp av någon myndighet att träffa avtal om underhållsbidrag för att sådana avtal i större utsträckning än för närvarande ska kunna verkställas i utlandet. Frågan har också uppmärksammats av Riksrevisionen i rapporten Underhållsstödet - för barnens bästa? (RiR 2010:22). Regeringen planerar att under år 2011 ge en särskild utredare i uppdrag att utreda bl.a. denna fråga. Lagrådet Regeringen beslutade den 10 mars 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen följer Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren. 4 Internationella bestämmelser om underhåll Människors ökade rörlighet medför att allt fler familjeband sträcker sig och knyts över gränserna. Det ekonomiska ansvar som har sin grund i en familjerelation följer inte med lika enkelt, vilket påverkar inte minst situationen för barn som har rätt till underhåll. Den ökade rörligheten har konsekvenser även för andra underhållsberättigade och är naturligtvis också av betydelse för dem som är underhållsskyldiga. Det är mot denna bakgrund som de tre nya internationella instrumenten om underhåll - underhållsförordningen, 2007 års Haagkonvention och 2007 års Haagprotokoll - har tillkommit. Strävan har framför allt varit att stärka de underhållsberättigades rättigheter genom att se till att det finns ett förfarande för indrivning av underhållsbidrag över gränserna som är enkelt, snabbt och kostnadseffektivt. Frågor om underhållsskyldighet i gränsöverskridande situationer och de problem som kan uppstå när en underhållsskyldig person flyttar till utlandet och undandrar sig att fullgöra sin underhållsplikt är inte nyligen uppmärksammade. De har sedan länge varit föremål för arbete i olika internationella sammanhang, ett arbete som har utmynnat i flera existerande internationella instrument om underhållsskyldighet. Instrumenten är delvis överlappande, vilket gör att systemet är ganska komplicerat. Sverige har tillträtt Förenta Nationernas konvention av den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet (New Yorkkonventionen). New Yorkkonventionen innehåller inga bestämmelser om erkännande och verkställighet av utländska avgöranden om underhåll, utan begränsar sig till frågor om rättshjälp och samarbete mellan stater i syfte att underlätta indrivningen av underhållsbidrag. Konventionsstaterna ska utse en eller flera myndigheter som ska hjälpa den som är berättigad till bidrag. I Sverige är Försäkringskassan utsedd till sådan myndighet. Inom ramen för Haagkonferensen för internationell privaträtt har två instrument antagits som rör indrivning av underhåll i andra stater: 1958 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn och 1973 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av avgöranden angående underhållsskyldighet. Sverige har tillträtt dessa konventioner, och de har införlivats i svensk rätt genom lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn och genom lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet. Det nordiska samarbetet i fråga om underhållsskyldighet baserar sig på konventionen av den 23 mars 1962 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om indrivning av underhållsbidrag, som ändrats genom en överenskommelse år 2000 (1962 års nordiska indrivningskonvention). Konventionen har införlivats genom lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge och genom två kungörelser. Regelverken innehåller bestämmelser om erkännande och verkställighet av avgöranden och vissa skriftliga förbindelser avseende underhållsbidrag till make, förutvarande make, barn, styvbarn eller barnets mor. Även konventionen den 16 september 1988 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (1988 års Luganokonvention) omfattar familjerättslig underhållsskyldighet. 1988 års Luganokonvention gällde i förhållandet mellan EU:s medlemsstater och EFTA-staterna Island, Norge och Schweiz. Konventionen har ersatts av konventionen den 30 november 2007 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2007 års Luganokonvention) i förhållandet mellan EU (inklusive Danmark, som kan välja att stå utanför ett sådant samarbete) å enda sidan och Norge och Schweiz å den andra. Det är numera alltså endast i förhållande till Island som 1988 års Luganokonvention gäller. Om 2007 års Luganokonvention är tillämplig, tillämpas inte lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. Lagen införlivar 1936 års konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar (SÖ 1963:14). Konventionen gäller civilrättsliga avgöranden och omfattar domstolsavgöranden om underhållsskyldighet. Inom EU gäller rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen) i förhållande till alla medlemsstater. Förordningen omfattar familjerättslig underhållsskyldighet. Bryssel I-förordningen ersatte 1968 års konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Brysselkonventionen). Brysselkonventionen är numera giltig endast i förhållande till en del utomeuropeiska territorier som inte omfattas av Bryssel I-förordningen. Lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden innehåller bestämmelser som kompletterar Bryssel I-förordningen (2006 års lag). Bryssel I-förordningen och 2007 års Luganokonvention är i allt väsentligt likalydande. Underhållsfrågor omfattas också av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införandet av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (förordningen om den europeiska exekutionstiteln) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införandet av ett europeiskt betalningsföreläggande. Kompletterande bestämmelser till det senare instrumentet finns i lagen (2008:879) om europeiskt betalningsföreläggande. Bestämmelser som kompletterar förordningen om den europeiska exekutionstiteln finns i 2006 års lag, alltså den lag som kompletterar Bryssel I-förordningen. Slutligen finns det nationella, inte konventionsbundna, bestämmelser som rör underhåll i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (1904 års lag). 5 Underhållsförordningen och 2007 års Haagprotokoll Bakgrund Som ett led i genomförandet av den inre marknaden vidtar EU åtgärder på området för civilrättsligt samarbete som har gränsöverskridande följder. En viktig utgångspunkt i arbetet är principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut på privaträttens område. Principen lades fast av Europeiska rådet i Tammerfors år 1999, då Europeiska unionens råd (rådet) och Europeiska kommissionen (kommissionen) även uppmanades att upprätta särskilda gemensamma regler för förenklad och påskyndad handläggning vid gränsöverskridande tvister, bl.a. rörande underhållsskyldighet. I november 2000 antog rådet och kommissionen ett åtgärdsprogram för genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område. Enligt åtgärdsprogrammet ska exekvaturförfarandet, dvs. den nationella prövningen av om ett avgörande meddelat i en annan stat ska erkännas och verkställas, avskaffas för underhållskrav. Syftet är framför allt att ge underhållsberättigade en bättre möjlighet att hävda sina rättigheter. År 2004 antog rådet ett nytt program, Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen (Haagprogrammet). I den handlingsplan för att genomföra Haagprogrammet som rådet antog år 2005 nämndes behovet av en rättsakt rörande underhållsskyldighet. Den 15 december 2005 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om underhållsskyldighet. Efter tre års förhandlingar i rådet antogs underhållsförordningen. Samtidigt med förhandlingsarbetet inom EU pågick ett arbete i Haagkonferensen för internationell privaträtt med att ta fram nya instrument rörande underhållsskyldighet. Under det arbetet gjordes en översyn av de tidigare Haagkonventionerna om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet från år 1956 och år 1973. Översynen resulterade i 2007 års Haagprotokoll. EU och dess medlemsstater deltog aktivt i framtagandet av 2007 års Haagprotokoll, eftersom det framtida EU-instrumentet också skulle reglera frågor om tillämplig lag. EU tillträdde 2007 års Haagprotokoll i april 2010. Genom tillträdet är samtliga EU:s medlemsstater, med undantag för Danmark och Förenade kungariket, bundna av det. Danmark och Förenade kungariket, som har möjlighet att välja om de vill delta i samarbetet, har valt att stå utanför. Underhållsförordningen Underhållsförordningen är indelad i nio kapitel. I kapitel I bestäms tillämpningsområdet. Det innehåller även definitioner av vissa begrepp. Kapitel II behandlar frågor om behörighet och vissa andra processuella frågor. I kapitel III finns en bestämmelse om tillämplig lag. Kapitel IV innehåller bestämmelser om erkännande, verkställbarhet och verkställighet av domar. Frågor om möjlighet till rättslig prövning regleras i kapitel V. Särskilda bestämmelser om förlikningar inför domstol och officiella handlingar finns i kapitel VI. I kapitel VII finns bestämmelser om samarbete mellan medlemsstaterna genom centralmyndigheter. Kapitel VIII innehåller bestämmelser om offentliga organ. I kapitel IX finns allmänna bestämmelser och slutbestämmelser, bl.a. om förhållandet mellan förordningen och internationella konventioner på området. Underhållsförordningens tillämpningsområde omfattar underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande (artikel 1.1). Förutom avgöranden av domstol omfattar förordningen även avgöranden från andra behöriga myndigheter. För att avgörandet ska omfattas måste myndigheten dock garantera opartiskhet och parternas rätt att bli hörda. Ytterligare förutsättningar är att myndighetens beslut kan bli föremål för överklagande eller förnyad prövning och att det har liknande verkan som ett beslut av en domstol i samma fråga. (Artikel 2.1.1 och 2.2.) Det innebär att Kronofogdemyndigheten, vid summarisk process i mål om betalningsföreläggande och handräckning avseende underhåll, omfattas av begreppet domstol. Kronofogdemyndighetens utslag och beslut i sådana mål kan alltså erkännas och verkställas i övriga medlemsstater. I Bryssel I-förordningen anges detta uttryckligen (artikel 62). Även Försäkringskassan bedöms jämställas med en domstol enligt förordningen när det gäller beslut om betalningsskyldighet för underhållsstöd. Förordningen är också tillämplig på officiella handlingar. Ett sådant avtal om underhållsbidrag som enligt 7 kap. 7 § föräldrabalken ska godkännas av en socialnämnd är en officiell handling i förordningens mening (artikel 2.1.3 b). Bestämmelserna om behörighet i underhållsförordningen (artiklarna 3-14) bygger till viss del på Bryssel I-förordningen. Till skillnad från vad som gäller enligt Bryssel I-förordningen innehåller underhållsförordningen ingen hänvisning till behörighetsreglerna i nationell rätt när svaranden inte har hemvist i en medlemsstat. Underhållsförordningen reglerar uttömmande behörighetsfrågorna. Vidare är möjligheten att avtala om behörig domstol mer begränsad än vad den är i Bryssel I-förordningen (artikel 4). Förordningen innehåller inga egna regler om hur man ska bestämma vilken lag som ska tillämpas. I stället föreskrivs att den tillämpliga lagen ska fastställas i enlighet med 2007 års Haagprotokoll i de medlemsstater som är bundna av protokollet (artikel 15). En central nyhet i förhållande till Bryssel I-förordningen är att avgöranden om underhåll som meddelats i medlemsstater bundna av 2007 års Haagprotokoll ska vara direkt verkställbara i en annan medlemsstat, dvs. exekvaturförfarandet avskaffas för dessa avgöranden (artikel 17). En svarande som inte har gått i svaromål i ursprungsmedlemsstaten ska ha rätt att under vissa förutsättningar ansöka om förnyad prövning av ett sådant avgörande (artikel 19). Det rör sig bl.a. om fall när svaranden inte har blivit delgiven stämningsansökan på rätt sätt, vilket enligt Bryssel I-förordningen utgör grund för att vägra erkänna eller verkställa ett utländskt avgörande. För avgöranden meddelade i en medlemsstat som inte är bunden av protokollet (dvs. Danmark och Förenade kungariket) kvarstår exekvaturförfarandet i enlighet med en reglering som i allt väsentligt motsvarar den som finns i Bryssel I-förordningen. Ändringar har dock gjorts för att åstadkomma ett mer effektivt förfarande, bl.a. har det införts tidsfrister och verkställigheten är inte beroende av att säkerhet ställs (artiklarna 23-38). Verkställighet sker enligt lagen i verkställighetsstaten (artikel 41), men det finns vissa kompletterande bestämmelser i förordningen om hinder mot och uppskov med verkställigheten (artikel 21). Underhållsförordningen innehåller även regler om rättshjälp (artiklarna 44-47). De bygger till stora delar på 2007 års Haagkonvention och kompletterar rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister (rättshjälpsdirektivet). Särskilt förmånliga bestämmelser har ansetts motiverade när det gäller ärenden om underhåll till barn. Enligt förordningen ska medlemsstaterna utse centralmyndigheter som ska bistå vid tillämpningen av förordningen. Bestämmelserna om samarbete mellan centralmyndigheter bygger på 2007 års Haagkonvention. I centralmyndighetens uppgifter ingår att hjälpa underhållsberättigade och underhållsskyldiga med ansökningar som kan göras via myndigheten samt att ta emot sådana ansökningar från andra centralmyndigheter och vidarebefordra dem till rätt myndigheter i det egna landet. En centralmyndighet ska även bistå en annan centralmyndighet med uppgifter som behövs i ärenden enligt förordningen. I förordningen finns även bestämmelser om centralmyndigheters tillgång till och hantering av personuppgifter. (Artiklarna 49-63) Även offentliga organ kan betraktas som underhållsberättigade i underhållsförordningens mening, t.ex. om staten har en fordran på återbetalning av utbetalat underhållsstöd (artikel 64). För svensk del är alltså Försäkringskassan ett sådant offentligt organ. I syfte att underlätta tillämpningen av förordningen och minska kostnaderna för översättning ska olika formulär användas, bl.a. vid kontakter mellan centralmyndigheter. Underhållsförordningen är tillämplig mellan alla medlemsstater, dock inte i alla delar med avseende på Danmark. EU och Danmark har träffat ett avtal om att underhållsförordningen ska vara tillämplig mellan EU och Danmark. Undantag görs dock för tillämplig lag (kapitel III) och samarbete mellan centralmyndigheter (kapitel VII). I konsekvens med det är definitionerna (artikel 2) samt de allmänna bestämmelserna och slutbestämmelserna (kapitel IX) endast tillämpliga i relation till Danmark i den mån som de avser domstols behörighet, erkännande, verkställbarhet och verkställighet av domar samt möjlighet till rättslig prövning. Underhållsförordningens förhållande till andra internationella instrument Underhållsförordningen ersätter Bryssel I-förordningen i alla frågor om underhållsskyldighet (artikel 68.1). Om det när underhållsförordningen börjar tillämpas pågår ett förfarande för erkännande och verkställighet, ska dock Bryssel I-förordningen vara fortsatt tillämplig (artikel 75.2). Med undantag för denna övergångsbestämmelse är det alltså underhållsförordningen och inte Bryssel I-förordningen som ska tillämpas. Underhållsförordningen ersätter också förordningen om den europeiska exekutionstiteln när det gäller erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll (artikel 68.2). Det gäller dock inte europeiska exekutionstitlar om underhållsskyldighet som utfärdats i en medlemsstat som inte är bunden av 2007 års Haagprotokoll, dvs. i praktiken Förenade kungariket (Danmark är inte bundet av förordningen om den europeiska exekutionstiteln). En dom från Förenade kungariket som avser en obestridd fordran på underhåll och som intygats vara en europeisk exekutionstitel får alltså fortfarande verkställas i Sverige med stöd av förordningen om den europeiska exekutionstiteln. Underhållsförordningens förhållande till befintliga internationella konventioner och avtal regleras i artikel 69. Förordningen ska inte påverka tillämpningen av konventioner som medlemsstaterna har tillträtt när förordningen antas. Detta innebär att underhållsförordningen inte påverkar tillämpningen av de tidigare Haagkonventionerna om erkännande och verkställighet (1958 års Haagkonvention och 1973 års Haagkonvention) eller Luganokonventionerna. Mellan medlemsstater ska underhållsförordningen dock gälla framför konventioner som avser de frågor som regleras i förordningen (artikel 69.2). Underhållsförordningen kommer alltså att ha företräde framför bl.a. nämnda Haagkonventioner och New Yorkkonventionen i förhållandet mellan EU:s medlemsstater. Underhållsförordningen hindrar inte att 1962 års nordiska indrivningskonvention fortsatt tillämpas i förhållandet mellan Sverige och Finland (artikel 69.3). Svaranden får dock inte på grund av tillämpningen av konventionen fråntas sina rättigheter enligt artiklarna 19 och 21 i förordningen. Enligt dessa artiklar har en svarande som inte har gått i svaromål rätt att ansöka om förnyad prövning av domen vid behörig domstol i ursprungsmedlemsstaten och begära uppskov med verkställigheten (se vidare avsnitt 6.4 och 6.5). Även i förhållandet mellan Sverige och Danmark kan den nordiska konventionen fortsatt tillämpas, vilket innebär att danska avgöranden om underhållsskyldighet kan verkställas utan exekvatur med stöd av konventionen. 2007 års Haagprotokoll I 2007 års Haagprotokoll regleras vilken lag som ska tillämpas på underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande, inbegripet underhållsskyldighet mot barn oavsett föräldrarnas civilstånd (artikel 1.1). Protokollet är universellt tillämpligt. Den lag som anvisas genom protokollets bestämmelser ska alltså tillämpas även om den är en icke fördragsslutande stats lag (artikel 2). Huvudregeln är att lagen i den stat där den underhållsberättigade har hemvist är tillämplig (artikel 3). Särskilda regler gäller för underhåll till barn och mellan makar. Till förmån för framför allt barn har det ansetts motiverat att kunna tillämpa domstolslandets lag eller lagen i det land i vilket både barnet och den underhållsskyldige är medborgare när en tillämpning av hemvistlandets lag inte ligger i barnets intresse (artikel 4). När det gäller underhåll till make eller tidigare make ska lagen där den underhållsberättigade har hemvist inte tillämpas om någon av parterna motsätter sig det och äktenskapet har närmare anknytning till en annan stat (artikel 5). Vidare kan en underhållsskyldig i vissa fall bestrida ett underhållskrav på den grunden att det inte finns någon underhållsskyldighet vare sig enligt lagen i den stat där den underhållsskyldige har hemvist eller i den stat där båda parterna är medborgare (artikel 6). Parterna kan också avtala om vilken lag som ska vara tillämplig (artiklarna 7 och 8). Avtalsmöjligheten är dock begränsad när det gäller underhåll till barn under 18 år och vuxna som på grund av nedsatt eller bristande förmåga inte kan bevaka sina intressen. Vilka frågor som den tillämpliga lagen ska reglera anges i artikel 11. Bland annat regleras i vilken utsträckning och mot vem den underhållsberättigade kan rikta ett krav på underhåll och om retroaktivt underhåll kan begäras. Också preskriptions- och talefrister omfattas av den tillämpliga lagen. Tillämpningen av den lag som pekas ut i protokollet får vägras endast i den utsträckning som dess verkan uppenbart skulle stå i strid med grunderna för domstolslandets rättsordning (artikel 13). Vid fastställandet av underhållsbidragets storlek ska - även om den tillämpliga lagen föreskriver annat - hänsyn tas till den underhållsberättigades behov och den underhållsskyldiges tillgångar samt till ersättning som den underhållsberättigade fått i stället för periodiska utbetalningar av underhåll (artikel 14). 2007 års Haagprotokoll träder i kraft tre månader efter att det andra tillträdesinstrumentet har deponerats. Av övergångsbestämmelserna framgår att det inte är tillämpligt på underhåll som har begärts i en fördragsslutande stat avseende tiden före ikraftträdandet av protokollet i den staten (artikel 22). Syftet är att undvika att protokollet påverkar de rättigheter och skyldigheter parterna hade innan det trädde i kraft. I rådets beslut om EU:s tillträde till protokollet, antaget den 30 november 2009 (EUT L 331, 16.12.2009, s. 17), finns särskilda bestämmelser som ska tillämpas inom EU. Eftersom en tillämpning av protokollets lagvalsregler har varit en förutsättning för att avskaffa exekvaturförfarandet, ska dessa tillämpas inom EU fr.o.m. den dag då förordningen börjar tillämpas, dvs. den 18 juni 2011 (skäl 8 och artikel 4 i rådsbeslutet). Även om protokollet ännu inte har trätt i kraft då, ska det alltså tillämpas "provisoriskt" inom EU. Man har också velat säkerställa att samma lagvalsregler tillämpas på underhållskrav oavsett om kraven avser tiden före eller efter det att protokollet träder i kraft. Inom EU ska därför tillämplig lag bestämmas utifrån protokollet även beträffande bidrag som avser en period innan det trätt i kraft eller börjat tillämpas (skäl 9 och artikel 5 i rådsbeslutet). Förhållandet mellan 2007 års Haagprotokoll och andra internationella instrument Förhållandet mellan 2007 års Haagprotokoll och andra internationella instrument regleras i artikel 19 i protokollet. Där framgår att protokollet inte inverkar på något internationellt instrument som de fördragsslutande staterna har tillträtt eller kommer att tillträda och som innehåller bestämmelser om frågor som regleras i protokollet, såvida inte en motsatt förklaring avges av de stater som har tillträtt ett sådant instrument. Detta gäller även i förhållande till lagar som är grundade på särskilda förbindelser av regional eller annan karaktär mellan berörda stater. Sverige är inte bundet av några internationella instrument om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet, så 2007 års Haagprotokoll kommer att vara det enda tillämpliga instrumentet. Det finns dock två Haagkonventioner om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet, från år 1956 respektive år 1973, som Sverige alltså inte har tillträtt. 6 En ny lag med kompletterande bestämmelser 6.1 En ny lag och dess tillämpningsområde Regeringens förslag: Kompletterande bestämmelser till underhållsförordningen tas in i en särskild lag. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet s. 333). Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Skälen för regeringens förslag: Underhållsförordningen är såsom en EU-förordning direkt tillämplig i nationell rätt. Det innebär att den inte får införlivas utan ska tillämpas direkt. Detta hindrar dock inte att det införs kompletterande bestämmelser av verkställande karaktär. Medlemsstaterna är tvärtom skyldiga att se till att förordningen kan tillämpas i praktiken och få effektivt genomslag. De bestämmelser som här föreslås komplettera underhållsförordningen motsvarar delvis vad som gäller enligt lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden (2006 års lag) och lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen (2008 års lag). En lösning skulle därmed vara att ta in de nya kompletterande bestämmelserna i någon av de befintliga lagarna. I 2006 års lag finns kompletterande bestämmelser till unionsrättsakter och internationella instrument som i dag reglerar frågor om underhållsskyldighet inom EU. Lagen är utformad på ett sådant sätt att den kan göras tillämplig även på andra unionsrättsakter och internationella instrument. Särskilda bestämmelser skulle dock behöva införas just för underhållsförordningen. Det skulle leda till relativt omfattande ändringar i lagen och göra den ganska svåröverskådlig. När EU tillträder 2007 års Haagkonvention kommer det dessutom behövas kompletterande regler till konventionen, vilka har ett sådant sakligt samband med underhållsförordningen att det redan nu kan förutses att de bör finnas tillsammans med kompletteringsreglerna till förordningen. Att låta 2006 års lag även omfatta bestämmelser som kompletterar underhållsförordningen, och på sikt också 2007 års Haagkonvention, skulle försvåra för tillämparna. Samma bedömning görs i förhållande till 2008 års lag. Som framgår av avsnitt 5 kommer underhållsförordningen att i allt väsentligt ersätta de unionsrättsakter som omfattas av 2006 års lag när det gäller frågor om underhåll. Den kommer att få stor praktisk betydelse och lagstiftningen bör göras så lättillgänglig som möjligt. Som utredningen föreslår är det lämpligast att de bestämmelser som behövs med anledning av underhållsförordningen finns i en särskild lag. 6.2 Reservforum Regeringens förslag: Stockholms tingsrätt ska vara behörig domstol om det finns svensk domsrätt enligt underhållsförordningen och annan behörig domstol saknas. Utredningens bedömning är att det alltid finns en behörig svensk domstol när svensk domstol har internationell behörighet och att det därmed inte behövs några kompletterande bestämmelser om behörighet (se betänkandet s. 159). Remissinstanserna har ingen invändning mot utredningens bedömning. Skälen för regeringens förslag: När underhållsförordningen börjar tillämpas kommer svenska domstolar och myndigheter att utöva internationell behörighet i frågor som rör underhåll med stöd av antingen underhållsförordningen eller någon av Luganokonventionerna (se avsnitt 7). Underhållsförordningen, liksom Luganokonventionerna, pekar i vissa fall ut den nationella domstol som får ta upp tvisten i fråga (se artikel 3 a och 3 b). I andra fall bestäms den nationella behörigheten av den utpekade medlemsstatens interna forumregler. I 2006 års lag finns en bestämmelse om reservforum som är tillämplig i förhållande till Luganokonventionerna och Bryssel I-förordningen. Den har tillkommit för att det har bedömts kunna uppkomma situationer där det finns svensk domsrätt men där det enligt svenska interna behörighetsregler inte finns någon behörig domstol. Det gäller t.ex. när parterna har avtalat att eventuella tvister ska avgöras av svensk domstol utan att närmare ange vilken tingsrätt som avses (se prop. 2001/02:146 s. 45 f.). För de frågor som kan aktualiseras i underhållsförordningen är gällande interna behörighetsregler i stort sett alltid tillräckliga för att anvisa en behörig svensk domstol när det finns svensk internationell behörighet. Talan om underhåll till barn tas upp av rätten i den ort där svaranden, dvs. den underhållsskyldige, har hemvist. En sådan fråga kan även väckas i samband med mål om fastställande av faderskapet, äktenskapsmål, mål om vårdnaden eller mål om barnets boende. Om det inte finns någon behörig domstol, tas målet upp av Stockholms tingsrätt. (7 kap. 12 § föräldrabalken) I mål om äktenskapsskillnad får domstolen pröva frågor om underhållsbidrag till make (14 kap. 5 § äktenskapsbalken). Äktenskapsmål tas upp av tingsrätten i den ort där en av makarna har hemvist, och har ingen av dem hemvist i Sverige tas målet upp av Stockholms tingsrätt (14 kap. 3 § äktenskapsbalken). Om en talan om underhåll till make inte väcks i samband med ett äktenskapsmål, gäller de allmänna forumbestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken. Men möjligheten att avtala om behörig domstol enligt underhållsförordningen kan leda till att det uppstår en situation då en behörig svensk domstol inte följer av de interna forumreglerna. Det kan t.ex. inträffa om frågan rör underhåll mellan makar utan samband med ett äktenskapsmål i Sverige och parterna, som inte har hemvist i Sverige, endast avtalat om att svensk domstol ska vara behörig. Regeringen föreslår därför att Stockholms tingsrätt ska vara behörig domstol för de undantagsfall då det finns svensk domsrätt enligt underhållsförordningen men annan behörig domstol saknas. När det gäller andra myndigheters behörighet behövs det ingen kompletterande bestämmelse om reservforum. Försäkringskassan och Kronofogdemyndigheten är rikstäckande myndigheter. När det gäller sådana avtal om underhållbidrag till barn som ska godkännas av socialnämnden är socialnämnden i den kommun där barnet eller dess vårdnadshavare är bosatt behörig. Om ingen av dem är bosatt i Sverige, är socialnämnden i Stockholm behörig (7 kap. 7 § föräldrabalken). 6.3 Erkännande och verkställbarhet Regeringens förslag: Svea hovrätt ska vara behörig domstol när det gäller ansökningar om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart i Sverige. Svea hovrätt ska också vara behörig domstol när det gäller ändring av ett beslut med anledning av en sådan ansökan. Vid beslut med anledning av en ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras vara verkställbart ska hovrätten bestå av en lagfaren domare. En ansökan om ändring av ett sådant beslut ska handläggas av hovrätten med tillämpning av rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av en tingsrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen. En ansökan om ändring ska, om den görs av den som har ansökt om erkännande eller verkställbarhetsförklaring, ha kommit in till hovrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. En domare som har prövat ansökningen om erkännande eller verkställbarhetsförklaring ska inte få delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet. Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande av Svea hovrätts beslut ska bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en hovrätts beslut tillämpas. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande. Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens (se betänkandet s. 206). Förslaget att en ansökan om ändring som görs av sökanden ska ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades saknar motsvarighet i utredningens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Skälen för regeringens förslag: I förhållande till de flesta EU-länder kommer det inte att krävas något särskilt förfarande för att ett utländskt avgörande ska kunna verkställas i Sverige. Avgöranden från Förenade kungariket och Danmark - de medlemsstater som inte är bundna av 2007 års Haagprotokoll - kommer dock fortsatt att förutsätta ett beslut om exekvatur för att kunna verkställas med stöd av underhållsförordningen (kapitel IV, avsnitt 2). Förfarandet för en sådan verkställbarhetsförklaring överensstämmer nästan helt med det förfarande som gäller enligt Bryssel I-förordningen och Bryssel II-förordningen (som avser äktenskapsmål och mål om föräldraansvar). Liksom enligt dessa förordningar kan förfarandet för verkställbarhetsförklaring enligt underhållsförordningen även användas för att få fastställt att ett avgörande ska erkännas om den frågan är tvistig (artikel 23.2). Förfarandet regleras utförligt av underhållsförordningen, men vissa kompletterande bestämmelser behöver finnas i lagen. Svea hovrätt är exekvaturdomstol för avgöranden som ska förklaras verkställbara, både enligt Bryssel I-förordningen och andra instrument som omfattar avgöranden om underhåll, t.ex. Luganokonventionerna samt 1958 års och 1973 års Haagkonvention. Svea hovrätt är också exekvaturdomstol enligt Bryssel II-förordningen. Regeringen föreslår därför att Svea hovrätt ska vara exekvaturdomstol även enligt underhållsförordningen. Ett eventuellt överflyttande av exekvaturförfarandet till tingsrätt behandlas i departementspromemorian Medling i vissa privaträttsliga tvister (Ds 2010:39). Där konstateras att nuvarande ordning innebär en avvikelse från uppgiftsfördelningen mellan instanserna och att tyngdpunkten i instansordningen ska ligga i tingsrätten medan hovrättens främsta uppgift ska vara att överpröva tingsrättens avgöranden. Som anges i promemorian bör en sådan reform dock avvakta den pågående översynen av Bryssel I-förordningen. Bestämmelserna om exekvatur i underhållsförordningen bygger på det förfarande som finns i Bryssel I-förordningen. Samma sakliga och lagtekniska lösning bör lämpligen väljas i den nya lagen som i 2006 års lag, vilken kompletterar bl.a. Bryssel I-förordningen. Det innebär att exekvaturprövningen sker i tre led. Vid den inledande prövningen i Svea hovrätt bör hovrätten vara domför med en lagfaren domare (jfr 4 § i 2006 års lag). Prövningen är i detta skede endast formell och görs utifrån de handlingar som sökanden har åberopat. Motparten ska inte beredas tillfälle att yttra sig. Vilka handlingar som ska bifogas en ansökan och när de behöver vara översatta framgår av artiklarna 28 och 29. Om de formella förutsättningarna är uppfyllda, ska avgörandet förklaras verkställbart. Var och en av parterna får ansöka om ändring av ett beslut med anledning av en ansökan om verkställbarhetsförklaring (artikel 32). Även en sådan ansökan bör prövas av Svea hovrätt, och det bör ske med tillämpning av bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut, om annat inte följer av förordningen (jfr 5 § i 2006 års lag). I detta skede är förfarandet kontradiktoriskt, dvs. båda parterna får tillfälle att yttra sig. Verkställbarhetsförklaring får vägras eller upphävas endast på vissa grunder och domstolen ska som huvudregel meddela sitt avgörande inom 90 dagar från det att ändring sökts (artikel 34). Underhållsförordningen reglerar inte när sökanden senast ska ansöka om ändring av ett beslut som inte innebär bifall till ansökningen. Den tidsfrist som anges i artikel 32.5 avser ändring som begärs av sökandens motpart när en ansökan har bifallits. Det bör därför införas en kompletterande bestämmelse som reglerar tidsfristen för sökanden att begära ändring av ett sådant avslagsbeslut. Införandet av en tidsfrist är förenligt med underhållsförordningen (jfr motsvarande bedömning avseende Bryssel I-förordningen i prop. 2001/02:146 s. 48 och Bryssel II-förordningen i prop. 2000/01:98 s. 38 f.). I likhet med vad som gäller för Bryssel I- och Bryssel II-förordningarna bör tidsfristen vara fyra veckor från den dag då beslutet meddelades (jfr 5 § 2006 i års lag och 2 § i 2008 års lag). Ett avgörande som har meddelats med anledning av att ändring har sökts får överklagas (artikel 33). Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande bör bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en hovrätts beslut tillämpas, om inte annat följer av förordningen. Det bör krävas prövningstillstånd för Högsta domstolens prövning av ett sådant överklagande (jfr 6 § i 2006 års lag). 6.4 Förnyad prövning Regeringens förslag: När det gäller rätten till förnyad prövning enligt underhållsförordningen ska bestämmelserna om särskilda rättsmedel i rättegångsbalken, lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen vara tillämpliga, om inte annat följer av förordningen. Utredningens förslag: Utredningens förslag motsvarar i sak delvis regeringens förslag. Det föreslås dock en särskild ordning för handläggningen av en ansökan om förnyad prövning enligt vilken bestämmelserna om resning i 58 kap. rättegångsbalken ska gälla i tillämpliga delar. Prövningen ska ske hos Svea hovrätt om ansökan avser Försäkringskassans beslut om återbetalning av underhållsstöd och i övrigt hos hovrätt. Beviljas en ansökan, ska hovrätten besluta att ny handläggning ska ske vid den myndighet som ursprungligen prövade ärendet. (Se betänkandet s. 212 f.) Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 19 i underhållsförordningen ska en svarande, som inte har gått i svaromål i ursprungsmedlemsstaten, ha rätt att ansöka om förnyad prövning av avgörandet vid den behöriga domstolen i den staten. Rätten att ansöka om förnyad prövning förutsätter att svaranden inte har delgetts kravet i tillräcklig tid och på ett lämpligt sätt för att kunna förbereda sitt svaromål eller har varit förhindrad att bestrida kravet p.g.a. force majeure eller extraordinära omständigheter. Svaranden har inte rätt att ansöka om förnyad prövning om han eller hon haft möjlighet att överklaga avgörandet men har underlåtit det. I artikeln anges också inom vilken tid en ansökan om förnyad prövning ska göras och följden av ett avslag eller ett bifall till en sådan ansökan. Rätten att ansöka om förnyad prövning påverkar inte extraordinära rättsmedel (särskilda rättsmedel) enligt lagen i den stat där avgörandet meddelades, förutsatt att de är förenliga med rätten till förnyad prövning enligt förordningen (skäl 29). Rätten att ansöka om förnyad prövning finns bara när avgörandet kan verkställas direkt i andra medlemsstater, dvs. när det inte krävs något exekvaturförfarande. För att avskaffa kravet på exekvatur har det ansetts nödvändigt med ett skydd för en underhållsskyldig som inte har varit medveten om eller haft möjlighet att bestrida det krav som görs gällande mot honom eller henne. Syftet är alltså att säkerställa en rättvis rättegång. När en ansökan om förnyad prövning har lämnats in kan verkställigheten skjutas upp (artikel 21.3). Skyddet för en svarande enligt nämnda artiklar får inte heller åsidosättas vid en tillämpning av 1962 års nordiska indrivningskonvention. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande innehåller också bestämmelser om förnyad prövning. I detta fall har det ansetts nödvändigt med en särskild bestämmelse om handläggningen av en ansökan om förnyad prövning, som utgår från att det rör sig om en prövning av extraordinär karaktär (13 § lagen [2008:879] om europeiskt betalningsföreläggande). Ett europeiskt betalningsföreläggande kan varken överklagas eller återvinnas och svaranden har endast i undantagsfall rätt att ansöka om förnyad prövning. Därför har det bedömts att bestämmelserna om extraordinära rättsmedel i nationell rätt inte torde vara tillämpliga i fråga om europeiska betalningsförelägganden (prop. 2007/08:158 s. 26 f.). Utredningen föreslår samma lagtekniska lösning som i lagen om europeiskt betalningsföreläggande, men anser inte att detta ska utesluta en tillämpning av bestämmelserna om extraordinära rättsmedel utan utgår tvärtom från att de kan tillämpas vid sidan av den särskilda regel om förnyad prövning som föreslås. Enligt regeringens uppfattning är det lämpligare att i stället ansluta sig till den bedömning som gjorts i annat sammanhang. Liknande bestämmelser om förnyad prövning som i underhållsförordningen finns nämligen i andra EU-förordningar som bygger på att avgöranden meddelade i en EU-stat ska kunna verkställas direkt i en annan medlemsstat. Eftersom möjligheten till förnyad prövning skiljer sig åt mellan medlemsstaterna, har det av rättssäkerhetsskäl ansetts nödvändigt att ange en miniminivå som medlemsstaterna ska nå upp till. Förordningen om den europeiska exekutionstiteln och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande anger en minimistandard som medlemsstaterna ska uppfylla när det gäller möjligheten att få saken prövad på nytt. Genom bestämmelserna om återvinning av tredskodom och utslag samt extraordinära rättsmedel har svensk rätt bedömts väl motsvara den minimistandard om rätt till förnyad prövning som anges i förordningarna (prop. 2005/06:48 s. 25 och prop. 2007/08:165 s. 24). Rätten att ansöka om förnyad prövning enligt underhållsförordningen avser avgöranden om underhåll som meddelats utan att svaranden gått i svaromål. Den kan alltså aktualiseras när tingsrätten har meddelat en tredskodom, Kronofogdemyndigheten har meddelat ett utslag eller Försäkringskassan har meddelat ett beslut om betalningsskyldighet för underhållsstöd. Rätten till förnyad prövning tar sikte på de situationer då tiden för att använda ordinära rättsmedel (återvinning, omprövning eller överklagande) har gått ut. Om avgörandet fortfarande kan angripas genom ordinära rättsmedel, tillgodoses härigenom sökandens behov av att få saken prövad. Bestämmelser om särskilda rättsmedel (resning, återställande av försutten tid och domvilla) finns i rättegångsbalken, lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen (1971:291). De grunder för att få sin sak prövad som anges i förordningen (att svaranden inte delgetts kravet eller utan egen förskyllan varit förhindrad att bestrida det) ryms inom ramen för vad som ska beaktas vid de särskilda rättsmedlen. Rätten till förnyad prövning kan alltså hanteras med en tillämpning av befintliga rättsmedel. Det är onödigt att vid sidan av dem skapa en särskild reglering, som bl.a. innebär en annan instansordning när det gäller Försäkringskassans beslut. Det skulle kunna innebära att hovrätten prövar en begäran om förnyad prövning enligt förordningen och den kompletterande regeln samtidigt som kammarrätten prövar samma omständigheter som en ansökan om resning. Det för svensk del lämpligaste och enklaste är i stället att som utgångspunkt tillämpa de särskilda rättsmedlen. I vissa avseenden kommer förordningen dock att behöva beaktas vid tillämpningen och på så sätt fylla ut de svenska reglerna. Exempelvis kan den tid som svaranden enligt artikel 19 har på sig för att agera i vissa fall vara längre än vad som annars skulle följa av de särskilda rättsmedlen. Även följden av ett bifall till en ansökan kan bli en annan. Det bör därför genom en kompletterande bestämmelse i den nya lagen tydliggöras att de särskilda rättsmedlen ska tillämpas om inget annat följer av förordningen. Den närmare gränsdragningen mellan bestämmelserna om särskilda rättsmedel och regleringen i förordningen får överlämnas till rättstillämpningen. Det kan tilläggas att förordningen inte hindrar att det åberopas andra grunder för att få sin sak prövad på nytt än de som framgår av förordningen, t.ex. att jäv förekommit eller att en skriftlig handling som åberopats till bevis varit falsk och handlingen kan antas ha inverkat på utgången. Sådana påståenden kan på vanligt sätt prövas i det särskilda rättsmedlet. 6.5 Verkställighet Regeringens förslag: Om ett utländskt avgörande är verkställbart utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring, eller om en ansökan om verkställbarhetsförklaring bifalls, ska det utländska avgörandet kunna verkställas enligt utsökningsbalken som ett motsvarande svenskt avgörande. Om det inte finns ett motsvarande avgörande i svensk rätt, ska det utländska avgörandet verkställas som en dom. Det ska dock inte gälla om något annat följer av underhållsförordningen. Om hovrätten vid det förfarande som avses i 4 § bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring, ska hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken. Kronofogdemyndigheten ska vara behörig myndighet att avgöra de frågor om hinder mot och uppskov med verkställighet som följer av förordningen. Utredningens förslag överensstämmer i stort sett med regeringens (se betänkandet s. 209 f. och 215). Utredningen föreslår dock att utsökningsbalkens bestämmelser avseende domar som har vunnit laga kraft alltid ska tillämpas vid verkställighet, dvs. oavsett vilket avgörande verkställigheten gäller. Remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan invändning. Kronofogdemyndigheten anser att innebörden av förordningens reglering om hinder mot och uppskov med verkställighet bör klargöras. Skälen för regeringens förslag Verkställighet i enlighet med ett motsvarande svenskt avgörande Om inte underhållsförordningen säger något annat, ska verkställighetsförfarandet för avgöranden från en annan medlemsstat regleras av lagen i den verkställande medlemsstaten (artikel 41). Förordningen hänvisar alltså som utgångspunkt till den nationella rätten i den verkställande medlemsstaten. Ett avgörande som har meddelats i en medlemsstat och som är verkställbart i en annan medlemsstat ska verkställas där på samma villkor som ett avgörande som har meddelats i den verkställande medlemsstaten. De utländska avgörandena ska alltså inte "diskrimineras" utan behandlas som ett motsvarande nationellt avgörande vid verkställigheten. Bakgrunden till regleringen, vilken saknar motsvarighet i Bryssel I-förordningen, är att det enligt underhållsförordningen är möjligt att verkställa avgöranden utan någon verkställbarhetsförklaring. Eftersom det finns en särskild reglering om likabehandling i underhållsförordningen, kan inte den ordning som valts i 2006 års lag användas (där avgörandet verkställs på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte annat följer av unionsrättsakten eller det internationella instrumentet, se 7 §). I stället får utsökningsbalkens bestämmelser avseende olika avgöranden bli tillämpliga också för motsvarande utländska avgöranden. Vilka bestämmelser i utsökningsbalken som ska tillämpas beror alltså på vilken sorts avgörande det är fråga om. Ska avgörandet jämställas med en dom som inte vunnit laga kraft, får det verkställas i de fall och under de villkor som anges i 3 kap. 5-9 §§ utsökningsbalken. Är avgörandet att jämställa med en av domstol stadfäst förlikning, får det verkställas som en dom som har vunnit laga kraft (3 kap. 13 §). Underhållsförordningen omfattar också officiella handlingar som inte alltid har någon motsvarighet i Sverige (se artikel 2.1.3 a). I dessa fall bör avgörandet verkställas enligt utsökningsbalkens grundläggande regler om verkställighet av domar. Detsamma bör lämpligen gälla för eventuellt andra avgöranden där det inte finns någon svensk motsvarighet. Förordningen innehåller en särreglering av verkställighetsförfarandet i några avseenden, t.ex. i fråga om hinder mot och uppskjutande av verkställighet i artikel 21. Dessa bestämmelser, som behandlas nedan, tillämpas framför utsökningsbalkens bestämmelser och det bör införas en erinran om det i lagen. Automatiskt beslut om säkerhetsåtgärder Ett bifall till en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt underhållsförordningen medför automatiskt att säkerhetsåtgärder får vidtas (artikel 36.2). Det är i dessa fall de enda verkställighetsåtgärder som får vidtas så länge den angivna fristen för att ansöka om ändring av verkställbarhetsförklaringen inte har löpt ut eller ett avgörande har meddelats med anledning av att ändring har sökts (artikel 36.3). Av tydlighetsskäl bör det framgå av lagen att Svea hovrätts beslut att bifalla en ansökan om verkställbarhetsförklaring ska anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som regleras i 15 kap. rättegångsbalken. En liknande reglering finns i 2006 års lag när det gäller effekterna av en verkställbarhetsförklaring enligt Bryssel I-förordningen och Luganokonventionerna. Det kan tilläggas att ett avgörande som är verkställbart utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring enligt underhållsförordningen automatiskt medför att säkerhetsåtgärder får vidtas enligt lagen i den verkställande medlemsstaten (artikel 18). Bestämmelsen saknar dock praktisk betydelse för svenska förhållanden. Om ett avgörande är verkställbart och det alltså är möjligt att utmäta egendom, finns det ingen anledning att i stället vidta säkerhetsåtgärder i form av kvarstad eller liknande. Hinder mot och uppskov med verkställighet Kronofogdemyndigheten är behörig svensk verkställande myndighet, och det är naturligt att den också är behörig myndighet att avgöra de frågor under verkställighetsförfarandet som avses i artikel 21, dvs. om hinder mot och uppskov med verkställighet. Enligt förordningen föreligger det hinder mot verkställighet om fordringen är preskriberad eller om avgörandet är oförenligt med ett annat avgörande. Ett sådant hinder, som ska åberopas av den underhållsskyldige, är alltid definitivt och upphör inte efter en tid. Vid sidan av förordningens reglering måste Kronofogdemyndigheten naturligtvis beakta de hinder mot verkställighet som finns enligt utsökningsbalken, t.ex. att den underhållsskyldige har betalat fordringen eller att det finns något annat förhållande som rör parternas mellanhavanden och som inte kan lämnas utan avseende (3 kap. 21 §). Verkställigheten kan enligt underhållsförordningen på begäran av den underhållsskyldige också skjutas upp i två fall. Verkställigheten får skjutas upp om en ansökan om förnyad prövning har getts in och ska skjutas upp om verkställigheten har skjutits upp i ursprungsmedlemsstaten. Möjligheten till uppskov har sin grund i det gränsöverskridande verkställighetssamarbetet, och har därmed ingen motsvarighet i utsökningsbalkens bestämmelser, men den är närmast att likna vid de anstånd som Kronofogdemyndigheten fattar beslut om. Det är inte möjligt att närmare reglera vilka verkningar beslut om hinder mot och uppskov med verkställighet ska ha för verkställighetsförfarandet. På samma sätt som vid en tillämpning av bestämmelserna om vilandeförklaring eller begränsning av verkställighet i förordningen om den europeiska exekutionstiteln får det avgöras i rättstillämpningen. Det kan dock konstateras att möjligheten till uppskov inte är begränsad till någon särskild tidpunkt i verkställighetsskedet. Det vanligaste kommer sannolikt vara att uppskovsbeslut aktualiseras när verkställighet har inletts, men förordningen utesluter inte att ett sådant beslut kan fattas redan innan någon verkställighetsåtgärd har vidtagits. Om verkställighet redan har inletts, får ett uppskovsbeslut till följd att någon ytterligare verkställighetsåtgärd inte vidtas. I praktiken innebär ett uppskov att man avvaktar med verkställigheten och att ansökan om verkställighet finns kvar hos Kronofogdemyndigheten. Av förordningen får anses följa att verkställigheten normalt kan återupptas när det förhållande som ligger till grund för beslutet inte längre föreligger, t.ex. när myndigheten i ursprungsmedlemsstaten har avslagit begäran om förnyad prövning. Möjligheten till uppskov är inte begränsad till någon särskild typ av verkställighet, även om den främst kommer att tillämpas vid utmätning av lön som ju är den typ av verkställighet som i första hand aktualiseras i underhållsärenden. Hur ett uppskovsbeslut påverkar hanteringen av såld egendom som lämnats ut och utbetalade medel regleras inte i förordningen utan bör avgöras enligt utsökningsbalkens regler i tillämpliga delar. Kronofogdemyndighetens beslut fattas med stöd av förordningen. Några kompletterande regler för ett sådant beslut behövs inte, utan vanliga regler bör tillämpas, t.ex. i fråga om skäl för beslutet och upplysningar om möjligheten att överklaga. När det gäller överklagande bör 18 kap. utsökningsbalken tillämpas. Av tydlighetsskäl bör detta framgå av lagen. Underhållskrav ska ha företräde framför kostnader vid verkställighet Täckning för de kostnader som uppkommer vid tillämpningen av underhållsförordningen får inte ha företräde framför indrivning av underhållsbidrag (artikel 43). Den underhållsberättigades anspråk på underhåll ska alltså tillgodoses i första hand. I fråga om verkställighet för underhållsbidrag gäller enligt utsökningsbalken i flera avseenden särskilda regler om kostnaderna. Vid utmätning av lön har en fordran på underhållsbidrag företräde framför förrättningskostnaderna i målet (7 kap. 15 §). Även utmätning av fordran, t.ex. utmätning av banktillgodohavanden, och utmätning av fast egendom kan aktualiseras. Också vid sådana andra former för verkställighet ska underhållsbidragsfordringar ges företräde enligt underhållsförordningen. Detta bedöms kunna hanteras utan särskilda kompletterande regler. 7 Följdändringar i 1904 års lag Regeringens förslag: Bestämmelserna i 1904 års lag om internationell behörighet och lagval i äktenskapsmål ska inte omfatta frågor om underhåll till barn. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänkandet s. 159 och s. 173). Utredningen föreslår dock att 1904 års lag också ska ändras så att den inte omfattar behörighet att interimistiskt ta upp frågor om underhåll när ett äktenskapsmål är anhängigt i utlandet. Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Skälen för regeringens förslag: Underhållsförordningens behörighetsbestämmelser finns i artiklarna 3-14. Till skillnad från Bryssel I-förordningen innehåller underhållsförordningen ingen hänvisning till behörighetsreglerna i medlemsstaternas nationella rätt. Det innebär att förordningen är exklusivt tillämplig och att avvikande nationella regler inte får komplettera förordningen. Underhållsförordningen påverkar emellertid inte tillämpningen av konventioner och avtal som har tillträtts när förordningen antas och som gäller frågor som regleras i förordningen (artikel 69). Det innebär att 1988 års respektive 2007 års Luganokonvention är förpliktande för Sverige i förhållande till konventionsstater utanför EU. Behörighet i fråga om underhåll kommer alltså att utövas av svenska domstolar antingen enligt underhållsförordningen eller enligt någon av Luganokonventionerna. Enligt underhållsförordningen ska den lag som ska tillämpas på underhållsskyldighet fastställas i enlighet med 2007 års Haagprotokoll i de medlemsstater som är bundna av protokollet (artikel 15). Genom att EU har tillträtt 2007 års Haagprotokoll anses medlemsstaterna förpliktade att sträva efter att detta får största möjliga genomslagskraft. Därmed bör protokollet tillämpas även när svensk domstol utövar behörighet enligt Luganokonventionerna. Det finns alltså inget utrymme för allmänt tillämpliga bestämmelser om lagval. Enligt 3 kap. 6 § i 1904 års lag får frågor angående underhåll till och vårdnaden om barn tas upp i äktenskapsmål. Om barnet vistas i Sverige, ska frågorna alltid prövas enligt svensk lag. Svensk domstol har alltså rätt att utöva internationell behörighet i fråga om underhåll och ska, om barnet vistas här i landet, alltid tillämpa svensk lag. Med bakgrund av den exklusiva reglering som finns i underhållsförordningen bör bestämmelsen ändras så att den inte avser behörighet eller lagval i frågor om underhåll. Är ett äktenskapsmål anhängigt i en annan stat, har svensk domstol också behörighet att meddela interimistiska beslut om underhåll mellan makar och till barn (3 kap. 12 § i 1904 års lag). I förordningen finns en bestämmelse som medger att interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som kan vidtas enligt lagen i en medlemsstat får begäras där även om domstolen i en annan medlemsstat är behörig att pröva målet i sak (artikel 14). Liknande bestämmelser finns i Bryssel I-förordningen och Bryssel II-förordningen. Underhållsförordningen hindrar alltså inte att en domstol i dessa fall tillämpar nationella regler om behörigheten att besluta om interimistiska åtgärder. För svensk del kan en tillämpning av 3 kap. 12 § i 1904 års lag bli aktuell. Bestämmelsen bör därför behållas oförändrad. 8 Rättshjälp Regeringens förslag: Rättshjälp ska beviljas och vara kostnadsfri när förutsättningarna för kostnadsfri rättshjälp enligt förordningen är uppfyllda, om den rättssökande behöver juridiskt biträde och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens (se betänkandet s. 307). Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Hovrätten för Västra Sverige väcker dock frågan om undantaget från tillämpningen av rättshjälpslagen också bör avse begränsningen av ersättningsgill arbetstid för rättshjälpsbiträde och taket för ersättningsgill utredningskostnad. Skälen för regeringens förslag Svensk rätt uppfyller underhållsförordningens generella reglering av rättshjälp Enligt underhållsförordningen är medlemsstaterna skyldiga att ge parterna i en gränsöverskridande underhållstvist möjlighet till rättslig prövning, inklusive möjlighet att överklaga ett avgörande och att få ett avgörande verkställt (artikel 44). För att säkerställa detta ska medlemsstaterna tillhandahålla rättshjälp. Rättshjälp behöver dock inte lämnas när ett ärende hanteras genom centralmyndigheter, om parterna har möjlighet att föra talan utan att rättshjälp behövs och om centralmyndigheten erbjuder hjälp utan kostnad. Med rättshjälp avses enligt förordningen det bistånd som är nödvändigt för att parterna ska kunna få kännedom om och hävda sina rättigheter. Rätten till rättshjälp gäller oavsett om ansökan lämnas in genom centralmyndigheter eller direkt till behöriga myndigheter. Rättshjälpen kan t.ex. omfatta biträde vid domstol eller tolkning. Begreppet rättshjälp enligt förordningen har inte alltid samma innebörd som rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619). För de fall som inte gäller underhåll till barn under 21 år (se nedan) får rättshjälp som utgångspunkt lämnas under de förutsättningar som följer av nationell rätt. I likhet med Bryssel I-förordningen säkerställs att rättshjälpen i vissa fall kan fortgå i verkställighetsskedet. Den som har haft rättshjälp i en medlemsstat eller varit befriad från kostnader och avgifter ska ha rätt till rättshjälp eller kostnads- och avgiftsbefrielse i största möjliga utsträckning i den verkställande medlemsstaten. Det har ansetts motiverat att klargöra att detsamma även ska gälla om förfarandet vid en administrativ myndighet i ursprungsmedlemsstaten varit kostnadsfritt. Bestämmelserna om rättshjälp i underhållsförordningen kompletterar rättshjälpsdirektivet. Direktivet gäller för gränsöverskridande tvister på privaträttens område, t.ex. tvister om underhållsbidrag, och ska fortsatt tillämpas i fråga om underhållsskyldighet om inget annat följer av förordningen. I fråga om rättshjälpens innehåll, som anges i artikel 45 i förordningen, finns motsvarande bestämmelser i rättshjälpsdirektivet. Direktivet har genomförts i svensk rätt främst genom ändringar i rättshjälpslagen (prop. 2003/04:87). När rättshjälp behöver beviljas för att säkerställa möjlighet till rättslig prövning motsvarar de förmåner som antingen ingår i rättshjälpen enligt rättshjälpslagen eller i övrigt bekostas av det allmänna det som krävs enligt artikel 45 i förordningen. I detta avseende är svensk rätt förenlig med underhållsförordningen och det finns inget behov av kompletterande bestämmelser. Att rättshjälpen i vissa fall kan fortsätta under verkställigheten säkerställs redan enligt svensk rätt. Om en person som har beviljats rättshjälp i en annan medlemsstat än Sverige söker verkställighet här av ett avgörande från den andra staten, behöver utsökningsavgifter inte betalas hos Kronofogdemyndigheten (19 § andra stycket och 22 d § rättshjälpslagen). Försäkringskassan kan i sin egenskap av centralmyndighet bistå med information om hur det går till att ansöka om rättshjälp och andra frågor av praktisk natur, så det finns inte heller i detta avseende något behov av kompletterande bestämmelser. Barn under 21 år ska ha rätt till kostnadsfri rättshjälp Underhållsförordningen innehåller särskilt förmånliga bestämmelser när det gäller underhåll till barn; det har ansetts motiverat att införa mer fördelaktiga bestämmelser i detta fall än vad som skulle följa av rättshjälpsdirektivet. Om en ansökan görs av en underhållsberättigad via centralmyndigheter och avser en förälders underhållsskyldighet mot ett barn under 21 år, ska rättshjälp ges utan kostnad av den medlemsstat som tar emot en ansökan (artikel 46). Även i sådana fall finns det ett visst utrymme för att vägra kostnadsfri rättshjälp och att kräva ersättning för kostnader från en förlorande part. Bestämmelsen omfattar även fall då den underhållsberättigade är någon annan än barnet. Innebörden av artikel 46 är först och främst att det för en underhållsberättigad som behöver rättshjälp enligt rättshjälpslagen inte får finnas några särskilda begränsningar för att få det. Det bör alltså inte ställas något krav i rättshjälpslagen på att sökanden har fått rådgivning (jfr 2 § andra stycket och 7 §) och det bör inte göras någon prövning av sökandens ekonomi (jfr 6 §), rimligheten av att staten betalar (jfr 8 §) eller sökandens försäkringsskydd (jfr 9 §). Det bör inte heller krävas särskilda skäl för att rättshjälp ska få beviljas i dessa fall (jfr 11 § 2). Artikel 46 innebär även att den underhållsberättigade inte ska behöva betala någon särskild avgift för rättshjälpen. Sökanden bör alltså vara befriad från skyldigheten enligt rättshjälpslagen att betala rättshjälpsavgift (jfr 23-25 §§). Hovrätten för Västra Sverige tar upp frågan hur den s.k. 100-timmarsregeln respektive taket för ersättningsgill utredningskostnad i rättshjälpslagen förhåller sig till artikel 46 i förordningen. Förmånen av rättshjälpsbiträde omfattar i princip ersättning för arbete i högst 100 timmar (15 § andra meningen). Denna gräns ska kunna överskridas endast i undantagsfall. Införandet av begränsningen motiverades av att rättshjälpen är en social skyddslagstiftning och att det därför är rimligt att det finns en gräns för det stöd som kan utgå och därmed hur stora resurser som staten ska bidra med (prop. 1996/97:9 s. 143). Artikel 46 i förordningen har tillkommit i syfte att särskilt underlätta för underhållsberättigade under 21 år att ta till vara sina rättigheter; i praktiken finns det då alltid behov av rättshjälp och särskilda avgifter ska inte krävas. Det innebär dock inte att nationell rätt inte får ha några begränsningar i fråga om rättshjälpens omfattning. Artikel 45 i förordningen medger begränsningar i själva omfattningen av rättshjälp till vad som är nödvändigt. Om särskilda problem av praktisk eller rättslig natur skulle finnas, t.ex. till följd av att tvisten är gränsöverskridande, finns dessutom möjlighet för rätten att besluta att rättshjälpen ska fortsätta trots att biträdet redan har arbetat i 100 timmar. När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för utredning, som är skäligen påkallad för att ta till vara sökandens rätt, dock högst 10 000 kronor (17 §). Även med denna begränsning finns det möjlighet för den underhållsberättigade att kostnadsfritt få den utredning som är nödvändig och begränsningen bedöms därför vara förenlig med förordningens krav. I mål hos Kronofogdemyndigheten om utmätning för fordran på underhållsbidrag ansvarar en sökande inte för s.k. förrättningskostnader (17 kap. 3 § utsökningsbalken). Sökanden ansvarar inte heller när det är fråga om utländska underhållsbidrag som får verkställas i Sverige. Några kompletterande bestämmelser för att säkerställa att förfarandet blir kostnadsfritt behövs inte. 9 Sekretess m.m. Regeringens förslag: Sekretess ska gälla hos den myndighet som är centralmyndighet enligt underhållsförordningen för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess ska också gälla för uppgift hos domstol om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i mål eller ärenden enligt underhållsförordningen, om den enskilde begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst sjuttio år. Utredningens förslag till sekretessbestämmelser överensstämmer i huvudsak med regeringens (se betänkandet s. 269 f.). Utredningen föreslår dock att det inte ska krävas att en part har begärt sekretess för att en domstol ska besluta om det. Remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan invändning. Skälen för regeringens förslag Kompletterande bestämmelser om Försäkringskassans inhämtande och vidarebefordran av personuppgifter behövs inte För att underlätta indrivningen av underhållsbidrag ska medlemsstaterna utse centralmyndigheter, som ska samarbeta med varandra och fullgöra de uppgifter som följer av underhållsförordningen. Som nämns ovan har regeringen utsett Försäkringskassan till svensk centralmyndighet. Centralmyndigheterna ska hjälpa underhållsberättigade och underhållsskyldiga med ansökningar samt vidarebefordra ansökningar från andra centralmyndigheter till rätt myndigheter i det egna landet. Centralmyndigheterna ska i viss utsträckning utan hinder av sekretess kunna hämta in uppgifter om adress och ekonomiska förhållanden från andra myndigheter i den egna staten och även vidarebefordra dem (artiklarna 51, 53, 61 och 62). En centralmyndighet kan t.ex. hjälpa en annan centralmyndighet med att få fram uppgifter om en svarande bor i medlemsstaten i fråga eller har inkomster eller tillgångar där för att kunna bedöma om det är lönt att initiera ett ärende; bor den underhållsskyldige inte i staten eller har personen inga inkomster eller tillgångar där, kan det ju vara utsiktslöst att inleda en process eller ansöka om verkställighet av ett avgörande där. Förordningens reglering är utformad med utgångspunkt i den förhållandevis stränga sekretess för personuppgifter som gäller i många länder. För svensk del har denna reglering begränsad betydelse. De flesta av ärendena enligt förordningen ska skickas vidare till en domstol eller till Kronofogdemyndigheten, som antingen redan har tillgång till uppgifterna eller inte behöver dem för sin handläggning. Det finns därmed i allmänhet inget behov av att Försäkringskassan samlar in uppgifter för att vidarebefordra dem till andra svenska myndigheter. När Försäkringskassan ska lämna upplysningar till en utländsk centralmyndighet om huruvida en svarande bor i Sverige eller har inkomster eller tillgångar här, kan den dock behöva hämta in uppgifter. Om en uppgift då inte är offentlig och Försäkringskassan behöver få ut den från en annan myndighet, t.ex. Skatteverket, är den andra myndigheten skyldig att lämna ut den. Skyldigheten följer av underhållsförordningen och sekretess hindrar alltså inte att uppgiften lämnas till Försäkringskassan (10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], OSL). Vidarebefordran av uppgifter till andra centralmyndigheter kommer i praktiken att aktualiseras främst när en framställning från en sådan myndighet avser underlag för att bedöma om ett ärende ska initieras i Sverige. Om det undantagsvis blir fråga om att till en annan centralmyndighet vidarebefordra en adress för vilken sekretess gäller, är utlämnandet tillåtet eftersom det sker i enlighet med en särskild föreskrift i underhållsförordningen (jfr 8 kap. 3 § 1 OSL). Någon särskild sekretessbrytande bestämmelse behövs alltså inte. Normalt får det dock anses tillräckligt att Försäkringskassan i sådant fall upplyser om att det finns en adress här. Om det är möjligt att delge en person genom Försäkringskassan eller Skatteverket, är det inte nödvändigt att lämna ut adressen till den utländska centralmyndigheten. Vilket sekretesskydd som en uppgift har i en annan medlemsstat än Sverige bedöms enligt den andra statens sekretessregler. Sverige har en jämförelsevis långtgående offentlighet, så om en uppgift vidarebefordras kan den väntas vara sekretesskyddad i större utsträckning i den andra medlemsstaten än den är här. Regeringen bedömer att det inte finns något behov av kompletterande bestämmelser för att Försäkringskassan eller andra myndigheter ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt underhållsförordningen i detta avseende. Det kan i sammanhanget nämnas att sökandens adress kan ersättas med en annan adress i en ansökan, om det inte enligt den andra medlemsstatens lag krävs att sökanden lämnar sin adress för att ett förfarande ska kunna inledas. Har en underhållsberättigad en sekretesskyddad adress i Sverige, kommer det alltså i regel vara möjligt att i en ansökan till en utländsk centralmyndighet ange en c/o-adress, t.ex. till Försäkringskassan. Nya sekretessbestämmelser för personuppgifter hos Försäkringskassan och vid domstol Att sekretess ska säkerställas enligt nationell rätt innebär att svensk rätt bestämmer i vilken omfattning sekretess ska gälla här. Uppgifter som kommer till Försäkringskassan från en utländsk centralmyndighet kan ha samband med ett ärende om underhållsstöd och omfattas då av regleringen om socialförsäkringssekretess (28 kap. 1 § OSL). För andra fall då uppgifter lämnas till Försäkringskassan i ärenden enligt underhållsförordningen finns ingen tillämplig sekretessbestämmelse. De uppgifter som kan förväntas förekomma i ett ärende enligt underhållsförordningen kommer ofta att vara av samma slag som de som kan finnas i ett ärende om underhållsstöd, även om underhållsbidragsärenden förstås även kan röra underhållsskyldighet i förhållande till andra än barn. Det administrativa samarbetet får anses utgå från att personuppgifter som är skyddsvärda i princip ska kunna få skydd också i en annan medlemsstat. Det finns därmed skäl för en bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen som möjliggör sekretess för uppgifter som kommer till Försäkringskassan i ärenden enligt underhållsförordningen. Liksom när det gäller sekretess i socialförsäkringsärenden om underhållsstöd bör bestämmelsen innehålla ett rakt skaderekvisit, dvs. det bör gälla en presumtion för att uppgifterna är offentliga. Uppgifterna ska således bara omfattas av sekretess om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. Även den tid som sekretess gäller bör lämpligen vara densamma som i fråga om ärenden om underhållsstöd, dvs. högst sjuttio år. Om en domstol i sin rättskipande eller rättsvårdande verksamhet får en sekretessbelagd uppgift från en domstol eller annan myndighet, gäller sekretessen också hos den domstol som får uppgiften (s.k. sekundär sekretess, se 43 kap. 2 § OSL). Detta gäller inte om en sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse ändå är tillämplig på uppgiften hos den mottagande domstolen (s.k. primär sekretess). En primär sekretessbestämmelse finns beträffande mål eller ärenden enligt föräldrabalken. I mål om underhåll till barn gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs (36 kap. 1 § andra stycket 2 OSL). Den nämnda primära sekretessbestämmelsen träffar inte samtliga de mål eller ärenden som kan aktualiseras enligt underhållsförordningen. Exempelvis faller ett ärende om verkställbarhetsförklaring, liksom mål om underhåll till annan än ett barn, utanför. Även i sådana mål och ärenden kan det dock förekomma personuppgifter för vilka sekretess bör gälla. Regeringen föreslår därför att det sekretesskydd som gäller hos en domstol för uppgifter i inhemska ärenden om underhåll till barn även ska gälla för uppgifter i mål eller ärenden enligt förordningen. Det innebär att det gäller en presumtion för att uppgifterna är offentliga och att sekretesstiden för uppgift i en allmän handling är begränsad till högst sjuttio år. En bestämmelse om detta bör tas in i offentlighets- och sekretesslagen. Utredningen föreslår att domstolen ska pröva sekretessfrågan ex officio. En sådan prövning är i dag förbehållen ärenden där det inte har ansetts kunna krävas av en part att han eller hon begär sekretess, t.ex. av ett barn i ett ärende om särskild företrädare för barn eller av en person som är i behov av en förvaltare. Det kan visserligen tänkas att en part i ett mål eller ärende enligt underhållsförordningen är omedveten om att domstolen handlägger ärendet och att han eller hon behöver begära sekretess. Det kan t.ex. vara fallet om en utländsk part har vänt sig till centralmyndigheten i sitt eget land, som i sin tur vidarebefordrar en ansökan till Försäkringskassan, som därefter överlämnar ärendet till domstol. Svårigheten för den enskilde att begära sekretess beror då främst på bristande kunskap om reglerna och inte på att personen rent allmänt har svårt att ta till vara sina intressen. Det kan dock lösas genom att Försäkringskassan, som ska hålla den begärande centralmyndigheten informerad om ärendets handläggning, informerar om gällande regler. Om omständigheterna föranleder det, kan även en domstol uppmärksamma parten på förutsättningarna för att sekretess ska gälla. Det finns mot den bakgrunden inte tillräckliga skäl att ha en strängare sekretessreglering i de här fallen än i ett nationellt mål eller ärende om underhållsskyldighet. Domstolen bör alltså inte göra en sekretessprövning ex officio, utan det bör krävas att en part har begärt sekretess. De föreslagna sekretessbestämmelserna innebär att det gäller en presumtion för att uppgifterna är offentliga. Den tystnadsplikt som följer av bestämmelserna bör i linje med det inte ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter (jfr prop. 1979/89:2 Del A s. 111 f.). Någon sådan begränsning föreslås därför inte. I förordningen finns en bestämmelse om att en sökande, med undantag för regler om partsinsyn, endast kan få del av uppgifter som indikerar att det finns en adress, inkomster eller tillgångar i en annan medlemsstat (artikel 62.2). Den får för svensk del bara betydelse när det rör sig om uppgifter för vilka sekretess gäller. Överklagande av Försäkringskassans beslut Om Försäkringskassan beslutar att inte behandla en förfrågan från en utländsk centralmyndighet, har den myndigheten inte möjlighet att överklaga beslutet. Det följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer och någon kompletterande bestämmelse behövs inte. Kammarrätten i Stockholm väcker frågan om det bör införas ett förbud för enskild mot att överklaga ett beslut av Försäkringskassan. Det kan emellertid inte antas att sådana beslut kommer att överklagas annat än i undantagsfall. Om Försäkringskassan avstår från att på begäran av någon göra en framställning hos en utländsk centralmyndighet, beror det normalt på att det underlag som Försäkringskassan har är ofullständigt, och i en sådan situation lär det räcka att den enskilde kompletterar eller förtydligar sin ansökan för att Försäkringskassan ska bistå med hjälp. Det har inte heller framkommit att det skulle vara något problem att beslut av Försäkringskassan enligt New Yorkkonventionen får överklagas. Därmed anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl för att införa ett överklagandeförbud. Behandling av personuppgifter De myndigheter eller domstolar som har fått personuppgifter får endast använda dessa för att underlätta indrivningen av underhållsbidrag (artiklarna 61 och 62.2 i förordningen). Personuppgiftslagen (1998:204) gäller för behandling av personuppgifter hos de myndigheter som kommer att hantera information enligt underhållsförordningen. Förordningen ställer i princip inte andra krav i fråga om behandlingen av personuppgifter än vad som redan följer av EU:s s.k. dataskyddsdirektiv, som i svensk rätt genomförts med bl.a. personuppgiftslagen. Den grundläggande regleringen i personuppgiftslagen får därmed anses uppfylla förordningens krav. I fråga om verksamhet som bedrivs av Försäkringskassan finns särskilda regler om behandling av personuppgifter som är anpassade för Försäkringskassans verksamhet (114 kap. socialförsäkringsbalken). Utredningen föreslår att dessa bestämmelser ska tillämpas även i den verksamhet som Försäkringskassan bedriver enligt underhållsförordningen. Försäkringskassan anser att förslaget bör genomföras, men efterfrågar ett förtydligande i fråga om de ändamål för vilka behandlingen ska krävas. Enligt regeringens mening bör det närmare analyseras om de bestämmelser om behandling av personuppgifter som gäller för Försäkringskassans verksamhet enligt socialförsäkringsbalken är lämpliga och ändamålsenliga också för hanteringen enligt förordningen. Det behövs alltså ytterligare överväganden som inte är möjliga att göra inom ramen för detta lagstiftningsärende. Av artikel 63 i förordningen följer att den person som berörs av insamlingen av uppgifter ska underrättas om att dessa har vidarebefordrats. Information till den registrerade regleras också i 23-27 §§ personuppgiftslagen. Underrättelsen får enligt underhållsförordningen skjutas upp i upp till 90 dagar om det skulle försvåra möjligheterna till en effektiv indrivning att lämna den tidigare. Den bestämmelsen blir direkt gällande och har företräde framför personuppgiftslagen (se 2 och 27 §§). Det finns därmed inte behov av några kompletterande bestämmelser i detta avseende. Utredningen föreslår en särskild reglering för de fall då personuppgifter överförs till ett tredje land. Denna situation aktualiseras inte beträffande underhållsförordningen. Regeringen avser att ta ställning till förslaget när 2007 års Haagkonvention behandlas. När uppgifter förekommer hos allmän domstol i ett mål om underhållsbidrag eller verkställbarhetsförklaring och hos Kronofogdemyndigheten sker behandlingen enligt vanliga regler. 10 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 18 juni 2011. Har en fråga om underhåll enligt 1904 års lag tagits upp i ett äktenskapsmål före ikraftträdandet, ska svensk domstols behörighet inte gå förlorad och svensk rätt ska fortsatt kunna tillämpas. Utredningens förslag: Den nya lagen och lagändringarna ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Övergångsbestämmelsen överensstämmer i sak med regeringens. (Se betänkandet s. 335 f.) Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning. Skälen för regeringens förslag: Underhållsförordningen ska tillämpas fr.o.m. den 18 juni 2011 med undantag för vissa artiklar som tillämpas fr.o.m. den 18 september 2010 (artikel 76). Den 18 juni 2011 börjar även bestämmelserna i 2007 års Haagprotokoll att tillämpas av medlemsstaterna. Underhållsförordningen, 2007 års Haagprotokoll och rådsbeslutet om EU:s tillträde till protokollet har egna övergångsbestämmelser. Av övergångsbestämmelserna i underhållsförordningen följer att exekvaturförfarandet gäller för avgöranden som meddelats före den 18 juni 2011, men som ska erkännas eller förklaras verkställbara därefter, och för avgöranden som meddelas efter att förordningen börjat tillämpas till följd av förfaranden som inletts dessförinnan (artikel 75). Den föreslagna lagen och lagändringarna är antingen ett komplement till eller en direkt konsekvens av underhållsförordningen och 2007 års Haagprotokoll och bör därmed träda i kraft den 18 juni 2011. Ändringarna är med ett undantag inte av sådan natur att de kräver några övergångsbestämmelser. När det gäller förslaget om att domstol inte längre ska ha behörighet att ta upp en fråga om underhåll till barn i ett äktenskapsmål (3 kap. 6 § i 1904 års lag) bör det införas en övergångsbestämmelse. I enlighet med allmänna internationellt privaträttsliga principer bör en svensk domstols behörighet inte gå förlorad i en fråga om underhåll som tagits upp i ett äktenskapsmål före ikraftträdandet av lagändringen. Även bestämmelsen i samma lagrum om tillämpning av svensk lag när barnet vistas i Sverige bör tillämpas på en fråga om underhåll som tagits upp före ikraftträdandet. En övergångsbestämmelse av detta innehåll föreslås därför. 11 Konsekvenser av förslagen Regeringens bedömning: Underhållsförordningen väntas medföra ökade inbetalningar av underhållsbidrag till underhållsberättigade bosatta i Sverige. Genom förordningen ökar möjligheten att söka indrivning av Försäkringskassans beslut om återbetalningsskyldighet för utgivet underhållsstöd när den underhållsskyldige bor utomlands. Förordningen kan inte antas medföra en nämnvärd ökning av antalet mål om underhåll vid allmän domstol. Kostnaderna för Svea hovrätt kan snarast väntas minska. Den begränsade kostnadsökning förordningen kan medföra för Försäkringskassan bedöms rymmas inom befintliga ramar. Sammantaget medför förordningen inte några ökade kostnader för det allmänna. Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens (se betänkandet s. 337). Remissinstanserna: Få remissinstanser uttalar sig i frågan. Försäkringskassan bedömer att myndighetens anslag behöver utökas för att kunna hantera de nya uppgifterna. Skälen för regeringens bedömning: Människors ökade rörlighet får till följd att antalet mål och ärenden med internationell anknytning ökar och att myndigheterna ställs inför situationer där anknytningen till en annan stat ger upphov till gränsöverskridande ärenden. I många avseenden innebär underhållsförordningen att det blir tydligare vad som gäller. De förbättrade möjligheterna till effektiv indrivning av underhåll är ur ett barnperspektiv av stor betydelse. För många barn är betalningen av underhållsbidrag från en bidragsskyldig förälder av betydelse för barnets försörjning. Förordningen innebär att hanteringen av internationella ärenden förbättras och effektiviseras. Enligt Försäkringskassan skulle ett genomförande av utredningens förslag (som även omfattar ändringar till följd av 2007 års Haagkonvention) medföra en kostnadsökning för myndigheten om 8,5 miljoner kronor per år. De förenklade reglerna om fastställande av underhållsbidrag utomlands och om erkännande och verkställighet kan förväntas innebära ökade inbetalningar av underhållsbidrag från underhållsskyldiga personer bosatta utomlands. När inbetalningar av underhållsbidrag till Sverige ökar minskar kostnaderna för underhållsstöd i Sverige. I ärenden om underhållsstöd finns för närvarande cirka 20 000 bidragsskyldiga som bor i något land utanför Norden och som är bidragsskyldiga för ett eller flera barn som bor i Sverige. Även om inte alla av dessa bidragsskyldiga kommer att omfattas av förordningen, kommer inbetalningar av underhåll till Sverige i varje fall i viss mån öka och därmed kostnaderna för underhållsstöd minska. Det blir dessutom möjligt för Försäkringskassan att söka indrivning av sina egna beslut om återbetalningsskyldighet för utgivet underhållsstöd när den underhållsskyldige bor utomlands. Förordningen kan inte antas medföra en ökning av betydelse med avseende på antalet mål om underhåll vid allmän domstol. En exekvaturprövning kommer på sikt bara att bli aktuell för avgöranden från Förenade kungariket. Avgöranden från övriga medlemsstater i EU kommer att kunna erkännas och verkställas utan exekvaturförfarande. Det innebär att avgöranden från andra medlemsstater i EU, vilka i dag handläggs av Svea hovrätt enligt Bryssel I-förordningen, inte kommer att behöva handläggas av hovrätten efter att underhållsförordningen börjat tillämpas. Förordningen kan inte väntas innebära någon ökad ärendetillströmning till Kronofogdemyndigheten. Myndigheten hanterar i dag sådan verkställighet efter ett exekvaturförfarande i Svea hovrätt enligt t.ex. Bryssel I-förordningen och det innebär ingen skillnad för myndigheten att de flesta avgörandena i stället blir direkt verkställbara. Underhållsförordningen ställer krav på fri rättshjälp till barn under 21 år. Redan beviljas dock sådan rättshjälp så gott som undantagslöst när det gäller gränsöverskridande tvister om underhåll till barn. Möjligen kan det bli viss skillnad jämfört med i dag för personer mellan 18 och 21 år. Sammantaget bedömer regeringen att de tänkbara marginella kostnadsökningarna kommer att vägas upp av förenklingarna av förfarandet och minskade kostnader för underhållsstöd. Den begränsade kostnadsökning som förordningen kan medföra för Försäkringskassans handläggning bedöms rymmas inom befintliga ramar. Regeringen bedömer således att förordningen totalt sett inte kommer att medföra några ökade kostnader för det allmänna. 12 Författningskommentar 12.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning Tillämpningsområde 1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen). Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Underhållsförordningen är en EU-förordning som är direkt tillämplig i varje medlemsstat och har företräde framför nationell rätt. Lagen innehåller vissa kompletterande bestämmelser till förordningen. Reservforum 2 § Om det finns svensk domsrätt enligt underhållsförordningen och annan behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig. Paragrafen reglerar s.k. reservforum. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Av paragrafen framgår att Stockholms tingsrätt är behörig domstol om det finns svensk domsrätt enligt underhållsförordningen och annan behörig domstol saknas. I vissa fall pekar förordningen ut den nationella domstol som får ta upp tvisten i fråga, se artikel 3 a och 3 b. Det finns dock bestämmelser som anger att en domstol eller domstolarna i en viss stat är behöriga att ta upp en tvist utan att den nationella domstolen pekas ut. En sådan bestämmelse innebär att det blir den behöriga statens interna forumregler som avgör vilken domstol som ska ta upp målet. Grundläggande regler om behörig domstol finns i 10 kap. rättegångsbalken. Särskilda regler om forum för talan om underhållsbidrag finns i 14 kap. 5 § äktenskapsbalken och 7 kap. 12 § föräldrabalken. I undantagsfall kan det dock saknas en svensk forumregel som anvisar behörig domstol. Det kan t.ex. vara fallet om två makar utan annan anknytning till Sverige än ett svenskt medborgarskap har avtalat att en tvist om underhållsskyldighet dem emellan ska prövas av svensk domstol, men inte kommit överens om vilken domstol som ska vara behörig (jfr artikel 4). I så fall är Stockholms tingsrätt behörig domstol enligt förevarande paragraf. Erkännande och verkställbarhet 3 § Svea hovrätt är behörig domstol för det förfarande om erkännande som avses i artikel 23, för det förfarande om verkställbarhet som avses i artikel 27 och för det förfarande om ändring som avses i artikel 32. I paragrafen föreskrivs att Svea hovrätt är behörig domstol vid det första och andra ledet av exekvaturförfarandet, dvs. förfarandet för att få fastställt att ett utländskt avgörande ska erkännas eller får verkställas. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. Bestämmelserna om exekvaturförfarandet i underhållsförordningen ger, i likhet med bl.a. Bryssel I-förordningen och Bryssel II-förordningen, möjlighet till en prövning i tre led. Prövningen inleds genom en ansökan till Svea hovrätt om att ett utländskt avgörande ska förklaras vara verkställbart i Sverige (artikel 27, se också 4 §). Det beslut som meddelas i den inledande prövningen kan bli föremål för en ansökan om ändring. Även prövningen i detta andra led sker i Svea hovrätt (artikel 32, se också 5 §). Hovrättens beslut i det andra ledet kan överklagas till Högsta domstolen (artikel 33, se också 6 §). Exekvaturförfarandet kan även användas av den som vill få fastställt att ett utländskt avgörande ska erkännas. Artikel 23 hänvisar till det förfarande som föreskrivs för verkställbarhetsförklaring, och Svea hovrätt är behörig domstol även i detta fall. Bestämmelserna om exekvaturförfarandet i underhållsförordningen gäller bara för avgöranden som har meddelats i Danmark eller Förenade kungariket, dvs. de medlemsstater som inte är bundna av 2007 års Haagprotokoll om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet (artikel 16.3). Avgöranden från övriga medlemsstater är med stöd av underhållsförordningen verkställbara i Sverige utan exekvatur, förutsatt att de är verkställbara i ursprungsmedlemsstaten (artikel 17). Avgöranden från Danmark kan också verkställas i Sverige utan exekvatur med stöd av den nordiska konventionen angående indrivning av underhållsbidrag (artikel 69.3 i förordningen). Bestämmelser om det finns i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge. I praktiken har alltså 3-6 §§ bara betydelse för avgöranden från Förenade kungariket (jfr dock övergångsvis artikel 75). Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets förslag. 4 § Vid beslut med anledning av en ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras vara verkställbart i Sverige ska Svea hovrätt bestå av en lagfaren domare. Paragrafen innehåller en kompletterande bestämmelse för förfarandet i Svea hovrätt vid den inledande prövningen (jfr författningskommentaren till 3 §). En motsvarighet till bestämmelsen finns i 4 § lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. Av bestämmelsen framgår att Svea hovrätt vid den inledande prövningen ska bestå av en lagfaren domare. Det innebär att hovrätten i detta skede inte ska avgöra målet i kollegial sammansättning. Förordningen innehåller regler om förfarandet i artiklarna 28-31. 5 § Vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring av ett beslut om erkännande eller verkställbarhet tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen. En ansökan om ändring ska, om den görs av den som har ansökt om erkännande eller verkställbarhet, ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. En domare som har prövat ansökningen om erkännande eller verkställbarhet får inte delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet. Paragrafen innehåller kompletterande bestämmelser om prövningen i det andra ledet av exekvaturförfarandet. Liknande bestämmelser finns i 5 § lagen med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden och i 2 § lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. Av första stycket framgår att paragrafen gäller ansökningar om ändring av beslut om erkännande eller verkställbarhet. För en sådan ansökan om ändring hänvisas till rättegångsbalkens regler om överklagande av en tingsrätts beslut. Det är närmast 52 kap. rättegångsbalken som kommer i fråga, t.ex. reglerna om komplettering av överklagandet i 6 § och muntligt förhör i 11 §. Rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i allmänhet är också tillämpliga på förfarandet i den mån de passar in på detta och inte annat följer av förordningen. I förordningen finns särskilda bestämmelser som ska tillämpas framför rättegångsbalkens bestämmelser; prövningen i det andra ledet regleras i artiklarna 32, 34 och 35. Det anses därför tydligast att i paragrafen ta in reservationen för underhållsförordningens tillämplighet. Härigenom uppmärksammas tillämparen på att förordningen på detta område innehåller särskilda regler. (Motsvarande gäller 6-8 §§.) I det andra ledet av exekvaturförfarandet gäller vanliga regler om hovrättens sammansättning. Andra stycket innehåller en bestämmelse om den tid inom vilken den som har ansökt om erkännande eller verkställbarhet men inte fått bifall får ansöka om ändring av beslutet. Fristen är fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Bestämmelsen kompletterar för sökandens del artikel 32.5, som anger de tidsfrister som gäller för sökandens motpart när en ansökan om verkställbarhet bifallits. En ansökan om ändring ska ges in till Svea hovrätt, som prövar om den har kommit in i rätt tid. Beslut om avvisning av en för sent inkommen inlaga ska fattas av hovrätten i vanlig sammansättning. Vid laga förfall har sökanden möjlighet att få fristen förlängd enligt bestämmelserna i 58 kap. rättegångsbalken om återställande av försutten tid. En sådan ansökan ska enligt 58 kap. 12 § göras hos Högsta domstolen. Av tredje stycket framgår att en domare som har gjort den inledande prövningen inte får delta i prövningen i det andra skedet av exekvaturförfarandet. Detta gäller både när ansökan har bifallits och när den har avslagits. Den domare som har prövat ansökan i det första ledet är automatiskt förhindrad från att delta i prövningen i det andra skedet. Bestämmelserna om jäv i rättegångsbalken behöver alltså inte tillämpas beträffande frågan om den domarens deltagande i prövningen i det andra ledet av exekvaturförfarandet. 6 § Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande av ett beslut i en fråga som avses i 4 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en hovrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen. Prövningstillstånd krävs vid överklagande. I paragrafen finns kompletterande bestämmelser om exekvaturförfarandets tredje led, som sker i Högsta domstolen. Liknande bestämmelser finns i 6 § lagen med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden och i 3 § lagen med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. Paragrafen utgår från att det är Högsta domstolen som är behörig domstol enligt artikel 33. Liksom när det gäller lagen med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen har detta inte ansetts behöva komma till uttryck i lagtexten. Första meningen hänvisar till rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av en hovrätts beslut. Rättegångsbalkens bestämmelser tillämpas endast om inte annat följer av underhållsförordningen. I förordningen finns regler om ramen för domstolens prövning och tidsfrister (artikel 34) och om vilandeförklaring (artikel 35). Paragrafen innehåller inga särregler om den tid inom vilken ett överklagande ska ges in. Några sådana regler finns inte heller i förordningen. Det innebär att 56 kap. 1 § rättegångsbalken är tillämplig och att ett överklagande ska ges in till hovrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Av andra meningen framgår att prövningstillstånd krävs vid överklagande. Förnyad prövning 7 § I fråga om förnyad prövning enligt artikel 19 tillämpas vad som föreskrivs om särskilda rättsmedel i rättegångsbalken, lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen (1971:291), om inte annat följer av underhållsförordningen. Paragrafen innehåller en kompletterande regel för förfarandet vid förnyad prövning av ett avgörande enligt artikel 19 i förordningen, när svaranden inte har gått i svaromål. Övervägandena finns i avsnitt 6.4. Av bestämmelsen framgår att en svarandes rätt till förnyad prövning av ett avgörande ska bedömas enligt bestämmelserna om särskilda rättmedel i rättegångsbalken, lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen, om inte annat följer av underhållsförordningen. Rättegångsbalkens bestämmelser om särskilda rättsmedel finns i 58 och 59 kap. I lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen finns bestämmelser i bl.a. 2 och 8 §§ respektive 37 b och 37 c §§. Om ansökan avser en tredskodom från tingsrätt eller ett utslag från Kronofogdemyndigheten, som vid en ansökan om återvinning i rätt tid skulle ha skulle ha överlämnats till tingsrätt för fortsatt handläggning, ska den ges in till hovrätten (58 kap. 4 och 10 a §§, 12 och 13 §§ samt 59 kap. 5 § rättegångsbalken). Om avgörandet som ansökan avser i stället är ett beslut om återbetalning av lämnat underhållsstöd från Försäkringskassan, ska ansökan ges in till kammarrätten (8 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar). I förordningen finns bestämmelser om förutsättningar för förnyad prövning, tid för en ansökan om förnyad prövning och verkan av beviljande av förnyad prövning (artikel 19). Om en tillämpning av bestämmelserna om särskilda rättsmedel i ett enskilt fall skulle vara oförenlig med den rätt att få saken prövad på nytt som följer av förordningen, ska förordningens bestämmelser tillämpas (jfr skäl 29). Följer det t.ex. av förordningen att svaranden har rätt att ansöka om förnyad prövning trots att mer än tre veckor förflutit från det att förfallet upphörde, tillämpas inte denna tidsfrist i rättegångsbalken (58 kap. 12 §). Verkställighet 8 § Om ett utländskt avgörande är verkställbart utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring, eller om en ansökan om verkställbarhetsförklaring bifalls, får det utländska avgörandet verkställas enligt utsökningsbalken som ett motsvarande svenskt avgörande. Om det inte finns någon motsvarighet till det utländska avgörandet, verkställs avgörandet som en dom. Första stycket gäller inte om annat följer av underhållsförordningen. Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller för verkställighet av utländska avgöranden som är direkt verkställbara eller som förklarats vara verkställbara. Liknande bestämmelser finns i 7 § lagen med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden och i 4 § lagen med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.5. Av första stycket framgår att bestämmelsen omfattar dels avgöranden som är verkställbara utan exekvatur (artikel 17), dels avgöranden som av Svea hovrätt har förklarats vara verkställbara i Sverige (artikel 27, jfr också 4 §). Sådana avgöranden får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Det utländska avgörandet får verkställas som ett motsvarande svenskt avgörande, dvs. under de förutsättningar och på det sätt som gäller för ett motsvarande svenskt avgörande (jfr artikel 41). Vilka bestämmelser i utsökningsbalken som blir tillämpliga beror alltså på vilket slags utländskt avgörande det är fråga om. Även olika interimistiska beslut omfattas av bestämmelsen. Innehåller ett utländskt avgörande ett förordnande om säkerhetsåtgärd, följer det av bestämmelsen att beslutet ska verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad m.m. (16 kap. 11-16 §§). Om det inte finns någon motsvarighet till det utländska avgörandet, tillämpas utsökningsbalkens bestämmelser om verkställighet av en dom. Som exempel kan nämnas sådana officiella handlingar som avses i artikel 2.1.3 a. Av andra stycket framgår att utsökningsbalken bara gäller om annat inte följer av underhållsförordningen. Exempel på bestämmelser i förordningen som kan behöva tillämpas framför utsökningsbalkens bestämmelser är artikel 21, om hinder mot och uppskov med verkställigheten, och artikel 43, om företrädesrätt för underhållsfordringar. 9 § Om hovrätten vid det förfarande som avses i 4 § bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring, ska hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken. I paragrafen anges en konsekvens av att Svea hovrätt förklarat ett avgörande vara verkställbart, nämligen att beslutet innefattar åtgärder som avses i 15 kap. rättegångsbalken, dvs. säkerhetsåtgärder. En motsvarighet till bestämmelsen finns i 8 § lagen med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden. Övervägandena finns i avsnitt 6.5. Bestämmelsen kompletterar artikel 36.2 i förordningen. Av artikeln framgår att en verkställbarhetsförklaring automatiskt medför att säkerhetsåtgärder får vidtas. Rätten till säkerhetsåtgärder följer alltså direkt av Svea hovrätts beslut om verkställbarhetsförklaring, och sökanden behöver inte utverka ett särskilt domstolsbeslut om det. Av bestämmelsen framgår att de säkerhetsåtgärder som står till buds är de som regleras i 15 kap. rättegångsbalken, vilket i de här fallen i praktiken är kvarstad. Ansökan om verkställighet av beslutet görs som vanligt hos Kronofogdemyndigheten. Ansökan behandlas som en begäran om verkställighet av ett svenskt domstolsbeslut om säkerhetsåtgärd i enlighet med 16 kap. 11-16 §§ utsökningsbalken. Förordningen ger också möjlighet att ansöka om säkerhetsåtgärder utan att avgörandet ännu förklarats vara verkställbart (artikel 36.1). Det gäller alltså innan det finns en verkställbarhetsförklaring. 10 § Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet att avgöra frågor om hinder mot och uppskov med verkställighet enligt artikel 21. Vid överklagande av ett sådant beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken. Paragrafen pekar ut Kronofogdemyndigheten som behörig myndighet för att avgöra vissa verkställighetsfrågor enligt förordningen och anger vad som gäller för överklagande av ett sådant beslut. Övervägandena finns i avsnitt 6.5. Artikel 21 reglerar hinder mot och uppskov med verkställigheten. På begäran av en underhållsskyldig kan verkställighet i vissa fall vägras eller skjutas upp. I paragrafen klargörs att det är Kronofogdemyndigheten som fattar sådana beslut. En motsvarighet till bestämmelsen om uppskov finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (artikel 23). Liksom vid vilandeförklaring enligt den förordningen gäller utsökningsbalken i tillämpliga delar också i samband med ett beslut om uppskov enligt underhållsförordningen. Av bestämmelsen framgår att vanliga regler gäller vid överklagande av sådant beslut, dvs. 18 kap. utsökningsbalken. Det innebär bl.a. att beslutet får överklagas av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot (18 kap. 2 §) och att Kronofogdemyndigheten ska skicka ett överklagande som inte avvisas till tingsrätten (18 kap. 10 §). Andra bestämmelser som reglerar Kronofogdemyndighetens beslut är naturligtvis också tillämpliga, t.ex. ska myndigheten ange de skäl som beslutet grundas på (2 kap. 18 § utsökningsbalken). Ifall Kronofogdemyndigheten avslår en ansökan om uppskov fortsätter verkställigheten, om inte beslutet överklagas och tingsrätten beslutar om inhibition (2 kap. 19 § andra stycket). Även utsökningsbalkens andra hinder mot verkställighet är tillämpliga (se 3 kap. 21 §). Ikraftträdande Denna lag träder i kraft den 18 juni 2011. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 18 juni 2011. Den ska från och med den dagen tillämpas på ansökningar enligt underhållsförordningen (se artikel 75). 12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap 3 kap. Om äktenskapsmål m.m. 6 § Frågor som gäller vårdnaden om barn får tas upp i äktenskapsmål. Om barnet vistas här i landet, ska sådana frågor alltid prövas enligt svensk lag. Paragrafen ändras så att den inte ger internationell behörighet för svensk domstol att pröva frågor om underhåll till barn i ett äktenskapsmål. Lagvalsbestämmelsen i andra meningen är inte heller tillämplig på underhållsfrågor. Frågor om internationell behörighet och lagval regleras uttömmande i underhållsförordningen och 2007 års Haagprotokoll. Övervägandena finns i avsnitt 7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 18 juni 2011. 2. Har en fråga om underhåll tagits upp i ett äktenskapsmål före ikraftträdandet, går inte svensk domstols behörighet förlorad och tillämpas 3 kap. 6 § i sin äldre lydelse. Av den första punkten följer att ändringen träder i kraft den 18 juni 2011. Av den andra punkten framgår att bestämmelsen tillämpas i sin äldre lydelse om en fråga om underhåll tagits upp före ikraftträdandet. Ändringen medför alltså inte att svensk domstols behörighet går förlorad, vilket uttryckligen anges i övergångsbestämmelsen. Domstolen ska i enlighet med allmänna internationellt privaträttsliga principer handlägga målet till ett avgörande och internationell behörighet för svensk domstol föreligger även efter ett överklagande (jfr artikel 75 i förordningen). Svensk rätt tillämpas i så fall också på frågan om underhåll om barnet vistas här i landet. 12.3 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) 2 a § Rättshjälp ska beviljas under de förutsättningar som anges i artikel 46 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, om den rättssökande behöver juridiskt biträde och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. I ett sådant fall tillämpas inte 2 och 6-9 §§, 11 § 2 och 23-25 §§. Paragrafen, som är ny, reglerar rätten till rättshjälp för en rättssökande som vänder sig till en centralmyndighet med en ansökan enligt underhållsförordningen avseende förälders underhåll till ett barn under 21 år. Rättshjälp som beviljas med stöd av denna bestämmelse är kostnadsfri. För tydlighets skull tas bestämmelsen in redan vid de grundläggande reglerna om rätten till rättshjälp och inte i anslutning till 22 a-22 d §§. Övervägandena finns i avsnitt 8. Av första meningen framgår att rättshjälp ska utgå under de förutsättningar som anges i artikel 46 i förordningen. Rätten till rättshjälp gäller alltså fall som avser en förälders underhållsskyldighet mot ett barn under 21 år och inte t.ex. underhåll till make. Vidare ska rättshjälpen avse en ansökan som görs genom centralmyndigheter. Väcks talan i stället direkt vid domstol, kan rättshjälp inte beviljas enligt denna bestämmelse utan vanliga regler gäller. Rättshjälp kan nekas när det gäller en ansökan i syfte att få ett avgörande om underhåll, om ansökan uppenbart saknar grund (jfr artikel 46.2). Som en förutsättning för rättshjälp enligt denna paragraf gäller dessutom att den rättssökande behöver juridiskt biträde och att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Det kan vara tillräckligt med den hjälp som barnet kan få från centralmyndigheten, t.ex. med att vidarebefordra en ansökan om verkställbarhet till Svea hovrätt (jfr artikel 44.3). Av andra meningen framgår att 2 §, 6-9 §§ och 11 § 2 inte tillämpas. Bestämmelserna anger förutsättningar för att beviljas rättshjälp och begränsningar i rätten till rättshjälp. Konsekvensen av att de inte ska tillämpas är att det för de aktuella fallen inte ställs upp några andra villkor för rättshjälp än dem som framgår av första meningen. Inte heller 23-25 §§ ska tillämpas. Innebörden av det är att någon rättshjälpsavgift inte ska fastställas eller betalas. Vissa av bestämmelserna i lagen är av sådan natur att de inte heller blir tillämpliga i dessa fall (t.ex. 13 § som avser rättshjälp till näringsidkare). Ikraftträdande Denna lag träder i kraft den 18 juni 2011. Ändringen träder i kraft den 18 juni 2011 och tillämpas på rättshjälp som beviljas fr.o.m. det datumet. 12.4 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 34 kap. Sekretess till skydd för enskild vid utsökning och indrivning, skuldsanering, m.m. Internationellt samarbete i fråga om underhållsskyldighet 10 a § Sekretess gäller hos den myndighet som är centralmyndighet enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Paragrafen, som är ny, reglerar sekretess hos den myndighet som är centralmyndighet enligt underhållsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 9. Av första stycket framgår att bestämmelsen tar sikte på ärenden hos Försäkringskassan, som utsetts till centralmyndighet enligt underhållsförordningen. Paragrafen möjliggör sekretess i dessa ärenden för uppgifter om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. Om ett utlämnande av uppgifterna aktualiseras, får Försäkringskassan alltså göra en sedvanlig sekretessprövning. I andra stycket anges att sekretessen gäller i högst sjuttio år för uppgift i en allmän handling. Paragrafen ansluter till vad som gäller hos Försäkringskassan i socialförsäkringsärenden om underhållsstöd. 36 kap. Sekretess till skydd för enskild i vissa mål och ärenden hos domstol, vid medling i arbetstvister, i ärenden om rättshjälp, m.m. Vissa mål och ärenden hos domstol samt medling i arbetstvister Familjerättsliga mål eller ärenden 1 § Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn, 2. ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken, 3. ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken, eller 4. ärende om förvaltarskap. Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. äktenskapsmål, 2. mål eller ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges i första stycket, 3. ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, eller 4. mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. I paragrafen finns bestämmelser om sekretess hos domstol. Övervägandena finns i avsnitt 9. Andra stycket ändras genom att det läggs till en punkt, punkten 4. Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i mål och ärenden enligt underhållsförordningen. För att sekretess ska gälla måste en part begära det. Ikraftträdande Denna lag träder i kraft den 18 juni 2011. De nya bestämmelserna träder i kraft den 18 juni 2011 och tillämpas fr.o.m. det datumet. Rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 2007 års Haagprotokoll om tillämplig lag Sammanfattning av betänkandet (SOU 2010:59) Uppdraget Utredningen har i uppdrag att föreslå de kompletterande bestämmelser som behövs till den av Europeiska unionens (EU:s) råd den 18 december 2008 antagna förordningen (EG) nr 4/2009 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen). I uppdraget ligger att analysera underhållsförordningen och belysa likheter och skillnader i förhållande till framför allt Bryssel I-förordningen och Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (2007 års Haagkonvention). Utredningen ska vidare undersöka vilka kompletterande författningsbestämmelser som behövs med anledning av underhållsförordningen, inklusive den hänvisning som finns i förordningen till Haagprotokollet av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet (2007 års Haagprotokoll). Särskild uppmärksamhet ska fästas vid frågor om rättshjälp, hinder mot och uppskjutande av verkställighet, informationsutbyte och sekretess samt tillgång till och hantering av personuppgifter. Utredningen ska också föreslå de författningsändringar som ett framtida tillträde till 2007 års Haagkonvention ger anledning till. En del i arbetet är att undersöka hur svensk rätt förhåller sig till bestämmelserna i konventionen och att analysera konsekvenserna av att Sverige blir bundet av konventionen. I sammanhanget ska även förhållandet till andra internationella instrument på området belysas. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid frågor om rättsligt bistånd, informationsutbyte och därtill hörande frågor om sekretess samt frågor om exekvaturförfarande och verkställighet. I den mån frågan aktualiseras ska utredningen ta ställning till hur konventionen bör införlivas i svensk rätt. I uppdraget ingår också att ta ställning till om konventionens tillämpningsområde helt eller delvis bör utvidgas och om det finns anledning att reservera sig, i enlighet med vad som är möjligt enligt konventionen. Utredningen ska ge förslag på vilken myndighet som bör utses till centralmyndighet i förhållande till underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention och överväga om vissa uppgifter bör handhas av centralmyndigheten eller av andra organ. Tillämpningsområden och förhållande till andra internationella instrument Syftet med underhållsförordningen är att ge en underhållsberättigad person bättre möjligheter att hävda sina rättigheter. Detta ska uppfyllas genom att göra det enkelt att få ett avgörande i en medlemsstat som automatiskt är verkställbart i en annan medlemsstat utan några formaliteter. Förordningen innehåller bl.a. bestämmelser om internationell behörighet, tillämplig lag (i form av en hänvisning till 2007 års Haagprotokoll, se vidare nedan), erkännande och verkställighet samt samarbete. Underhållsförordningen ersätter Bryssel I-förordningen när det gäller frågor om underhåll. Den nordiska konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående indrivning av underhållsbidrag får dock fortsätta att tillämpas. Underhållsförordningen är tillämplig på underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållanden. Även offentliga organ kan betraktas som underhållsberättigade i förordningens mening, t.ex. om det finns en statlig fordran på återbetalning av utbetalat underhållsstöd. Underhållsförordningen kommer att vara direkt tillämplig i Sverige. Syftet med 2007 års Haagkonvention är att säkerställa en effektiv internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar. Det ska uppnås bl.a. genom att det inrättas ett system för samarbete och genom att det ställs krav på effektiva åtgärder för en snabb verkställighet av avgöranden om underhåll. Konventionen är tillämplig på underhållsskyldighet som grundar sig på ett föräldra-barnförhållande mot en person under 21 år samt under vissa förutsättningar mot make (eller förutvarande make). Det är också möjligt att utvidga konventionens tillämpningsområde. Utredningen har haft att utgå ifrån att det kommer att vara EU som tillträder 2007 års Haagkonvention och därigenom binder medlemsstaterna till konventionen, något som kommissionen har föreslagit. I sitt förslag till rådsbeslut har kommissionen vidare föreslagit att EU ska meddela en förklaring som innebär att konventionens hela tillämpningsområde utvidgas, så att det överensstämmer med förordningens tillämpningsområde. EU har inte tagit ställning till förslaget. När så sker kommer Sverige att bli bundet av EU:s ställningstagande. 2007 års Haagkonvention ersätter 1958 års Haagkonvention och 1973 års Haagkonvention i förhållandet mellan de fördragsslutande staterna. Även New York-konventionen om indrivning av underhållsbidrag i utlandet ersätts. 2007 års Haagprotokoll innehåller bestämmelser om tillämplig lag på underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande. Protokollet är tänkt att komplettera 2007 års Haagkonvention, och ska enligt en särskild hänvisning i underhållsförordningen tillämpas när behörighet utövas enligt förordningen. EU har tillträtt 2007 års Haagprotokoll. Behörighet Underhållsförordningen reglerar när medlemsstaternas myndigheter ska ha internationell behörighet i frågor som gäller underhållsskyldighet. Behörighet finns hos domstolen i det land där svaranden eller den underhållsberättigade har hemvist. Behörighet finns vidare hos den domstol som enligt sitt eget lands lag är behörig att pröva en talan om någons rättsliga status eller om föräldraansvar när frågan om underhåll har samband med den talan, såvida inte behörigheten endast grundar sig på den ena partens medborgarskap. Det finns också vissa möjligheter enligt underhållsförordningen att avtala om att domstolarna i en viss medlemsstat ska vara behöriga. Avtalsfriheten är mer begränsad än i Bryssel I-förordningen och gäller inte vid tvister om underhållsskyldighet mot barn under 18 år. Behörighet kan även finnas på den grunden att svaranden går i svaromål inför domstolen. Därutöver finns bestämmelser om subsidiär behörighet och om behörighet i undantagsfall (t.ex. om det är omöjligt att få ett avgörande i en tredjestat till vilken tvisten har nära anknytning). Det finns också en bestämmelse som begränsar möjligheten för en underhållsskyldig att väcka en ny talan om det redan finns ett avgörande. Underhållsförordningen är i den bemärkelsen heltäckande genom att den inte medger rätt till allmänt tillämpliga, autonoma, behörighetsbestämmelser. Utredningen föreslår därför att 3 kap. 6 och 12 §§ lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, som i dag ger svenska domstolar rätt att utöva internationell behörighet i bl.a. frågor om underhåll, ska ändras så att de inte längre omfattar underhållsfrågorna. Däremot påverkar underhållsförordningen inte tillämpningen av konventioner och avtal som gäller när förordningen träder i kraft, vilket innebär att de båda Luganokonventionerna från 1988 och 2007 fortfarande kommer att gälla. Om en svarande har hemvist i en Luganostat, som inte är en av EU:s medlemsstater, ska alltså svenska domstolar utöva behörighet enligt den Luganokonvention som gäller i förhållande till den andra staten. Vidare kommer, enligt underhållsförordningen, 2007 års Luganokonvention att tillämpas om parterna har avtalat om att exklusiv behörighet ska finnas i en Luganostat som inte är en EU-medlemsstat. Detta gäller dock inte i fråga om underhåll till barn. 2007 års Haagkonvention innehåller endast s.k. indirekta behörighetsregler. Dessa innebär att en fördragsslutande stat är skyldig att erkänna och verkställa ett avgörande endast om avgörandet har meddelats i en fördragsslutande stat dit svaranden eller den underhållsberättigade hade en viss i konventionen specificerad typ av anknytning. Det finns också en bestämmelse som begränsar rätten att väcka talan. Den överensstämmer med regleringen i underhållsförordningen som begränsar möjligheten för en underhållsskyldig att väcka talan om det redan finns ett avgörande. Lagval EU har tillträtt 2007 års Haagprotokoll och det innebär att alla medlemsstater utom Danmark och Storbritannien är bundna av protokollet. För svensk del medför protokollet att ett i det närmaste oreglerat område regleras. Huvudregeln enligt protokollet är att underhållsskyldighet ska regleras av lagen i den stat där den underhållsberättigade har hemvist. Vissa undantag har utarbetats till förmån för vissa underhållsberättigade personer, när en tillämpning av hemviststatens lag inte ligger i deras intresse. Undantag gäller t.ex. i fråga om föräldrars underhållsskyldighet mot sina barn och barns underhållsskyldighet mot sina föräldrar. Om en underhållsberättigad person, som omfattas av undantagsreglerna, inte kan få underhåll enligt hemviststatens lag ska domstolslandets lag tillämpas. Vidare ska domstolslandets lag tillämpas om den underhållsberättigade har väckt talan i den underhållsskyldiges hemviststat. Om den underhållsberättigade inte kan få underhåll enligt lagen i den staten ska emellertid lagen i den underhållsberättigades hemviststat tillämpas i stället. Om den underhållsberättigade inte kan få underhåll med stöd av någon av lagarna ska, om den underhållsskyldige och den underhållsberättigade är medborgare i samma stat, lagen i den staten tillämpas. Även för underhållsskyldighet mellan makar, tidigare makar eller parter i ett äktenskap som annullerats, finns det undantag. Om lagen i en annan stat än den underhållsberättigades hemviststat, särskilt den där de senast hade gemensam hemvist, har närmare anknytning till äktenskapet ska lagen i den staten tillämpas. Det förutsätter emellertid dels en invändning från part, dels en bedömning av om det finns en närmare anknytning mellan lagen i den andra staten och äktenskapet. Därvid ska beaktas bl.a. var makarna haft hemvist, i vilken stat äktenskapet ingicks respektive var äktenskapsskillnaden genomfördes. Det finns också en särskild regel om bestridande av underhållsskyldighet. Den gäller dock inte för föräldrars underhållsskyldighet mot sina barn och underhållsskyldighet mellan tidigare makar. Regeln innebär att den underhållsskyldige kan bestrida den underhållsberättigades anspråk på den grunden att det inte finns någon underhållsskyldighet, vare sig enligt lagen i den stat där den underhållsskyldige har sin hemvist eller - om parterna är medborgare i samma stat - enligt lagen i den staten. Bestämmelsen kan bli aktuell t.ex. i förhållandet mellan styvföräldrar och barn eller i fråga om barns underhållsskyldighet mot sina föräldrar. Det är enligt protokollet möjligt att i viss utsträckning avtala om tillämplig lag (se vidare nedan). Den lag som är tillämplig på frågan om underhållsskyldighet reglerar bl.a. om, i vilken utsträckning och mot vem den underhållsberättigade kan rikta ett krav på underhåll samt frågor om preskriptionsfrister. Tillämpningen av lagen får bara vägras om dess verkan uppenbart skulle stå i strid med grunderna för domstolslandets rättsordning (s.k. ordre public). Det är således endast effekterna av tillämpningen i det konkreta fallet som ska beaktas. Det räcker inte med att det familjeförhållande som underhållskravet grundar sig på anses stå i strid med grunderna för statens rättsordning (t.ex. polygami). När underhållsbidragets storlek fastställs ska hänsyn tas till den underhållsberättigades behov, den underhållsskyldiges tillgångar och till all ersättning som den underhållsberättigade har fått i stället för periodiska utbetalningar av underhåll. Detta gäller oavsett vilken stats lag som är tillämplig i övrigt. Som har nämnts kommer behörighet i underhållsfrågor att utövas antingen enligt underhållsförordningen eller enligt någon av Luganokonventionerna. 2007 års Haagprotokoll ska tillämpas när behörighet utövas enligt underhållsförordningen. Enligt utredningens uppfattning ska protokollet tillämpas även när behörighet utövas enligt Luganokonventionerna. Det finns därmed inte något utrymme för allmänt tillämpliga bestämmelser om lagval. Utredningen föreslår därför att bestämmelsen i 3 kap. 6 § lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, som anger att bl.a. frågor om underhåll ska prövas enligt svensk lag om barnet vistas här i landet, inte längre ska omfatta underhållsfrågorna. Underhållsförordningen anger att den lag som ska tillämpas på underhållsskyldighet ska fastställas i enlighet med protokollet, vilket innebär att tillämpningen av protokollet är obligatorisk för staternas domstolar och andra myndigheter. Det följer också av enskilda artiklar. Underhållsskyldighet ska regleras av lagen i den stat där den underhållsskyldige har hemvist om inte annat föreskrivs i protokollet. Enligt utredningens bedömning innebär detta att svenska domstolar i mål om underhåll med internationell anknytning måste vara väl införstådda med protokollets bestämmelser. Det innebär också att protokollet ställer högre krav på en aktiv, materiell processledning i frågan om vilken lag som ska tillämpas än vad som hittills har krävts i sådana mål om underhåll. Erkännande och verkställighet I fråga om underhållsförordningen gäller att avgöranden från samtliga EU:s medlemsstater ska erkännas utan att det krävs något särskilt förfarande. När det sedan kommer till verkställighet, finns två alternativa förfaranden beroende på om ursprungsmedlemsstaten är bunden av 2007 års Haagprotokoll eller inte. Avgöranden från stater som är bundna av 2007 års Haagprotokoll, dvs. från alla medlemsstater utom Danmark och Storbritannien, ska verkställas utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring (s.k. exekvatur) om avgörandet i fråga är verkställbart i ursprungsstaten. Det är en nyhet i förhållande till Bryssel I-förordningen. En underhållsskyldig part som inte har gått i svaromål i ursprungsmedlemsstaten ges under vissa förutsättningar rätt att inom viss tid ansöka om förnyad prövning av avgörandet. Rätten till förnyad prövning gäller om stämningsansökan inte delgetts i tillräcklig tid och på lämpligt sätt eller om han eller hon utan egen förskyllan varit förhindrad att bestrida underhållskravet på grund av force majeure eller extraordinära omständigheter. En svarande som haft möjlighet att överklaga avgörandet men inte gjort det har inte rätt till en förnyad prövning. Utredningen föreslår vissa kompletterande bestämmelser för handläggningen av en ansökan om förnyad prövning. Om det ursprungliga avgörandet är ett utslag från Kronofogdemyndigheten eller en dom från tingsrätten ska ansökan ställas till hovrätten. I annat fall, om avgörandet avser ett beslut om återbetalningsskyldighet för utgivet underhållsstöd från Försäkringskassan, ska ansökan ställas till Svea hovrätt. Ansökan ska vara skriftlig. Vid hovrättens handläggning gäller bestämmelserna om resning i rättegångsbalken i tillämpliga delar. Om det finns förutsättningar för förnyad prövning ska hovrätten besluta att ny handläggning ska ske vid den myndighet som meddelade det ursprungliga avgörandet. I ett sådant fall följer det av underhållsförordningen att det ursprungliga avgörandet förlorar sin verkan (utom såvitt avser avbrytandet av preskription eller dylikt). Enligt underhållsförordningen är det lagen i den verkställande medlemsstaten som ska tillämpas när det gäller hinder mot och uppskjutande av verkställigheten. Det finns dock vissa särskilda bestämmelser i förordningen. Bland annat ska verkställighet vägras om rätten att få avgörandet verkställt har upphört genom preskription. Detta ska bedömas antingen enligt lagen i ursprungsmedlemsstaten eller lagen i den verkställande staten beroende på vilken lag som föreskriver den längsta preskriptionstiden. Vidare får verkställigheten skjutas upp om en ansökan om förnyad prövning har getts in eller om domens verkställbarhet har skjutits upp i ursprungsmedlemsstaten. Utredningen föreslår att det är Kronofogdemyndigheten som ska vara behörig myndighet att fatta beslut i fråga om hinder mot och uppskjutande av verkställighet, samt att Kronofogdemyndighetens beslut i en fråga om uppskjutande av verkställighet ska få överklagas. Att dess beslut när det gäller hinder mot verkställighet får överklagas följer av redan gällande rätt. För att avgöranden från Danmark och Storbritannien, vilka stater inte är bundna av 2007 års Haagprotokoll, ska kunna verkställas i Sverige krävs ett exekvaturförfarande av samma modell som enligt Bryssel I-förordningen (se vidare nedan). De grunder som finns för att vägra erkännande och verkställbarhet har också motsvarighet i Bryssel I-förordningen, såsom ordre public, oförenlighet med ett avgörande som meddelats i den anmodade staten eller med ett tidigare avgörande som meddelats i en annan stat, om det avgörandet uppfyller villkoren för erkännande i den anmodade staten. Ett nytt avgörande, med anledning av ändrade förhållanden, innebär emellertid inte att det nya avgörandet är oförenligt. Även enligt 2007 års Haagkonvention ska avgöranden erkännas och verkställas i övriga fördragsslutande stater. Om det inte finns någon vägransgrund enligt konventionen är erkännande och verkställighet obligatoriskt, t.ex. om svaranden eller den underhållsberättigade hade hemvist i ursprungsstaten när avgörandet meddelades. Med något undantag motsvaras konventionens grunder för erkännande av underhållsförordningens behörighetsregler. Det medför att avgöranden som meddelas i en medlemsstat i EU med stöd av underhållsförordningens behörighetsbestämmelser som regel ska erkännas i en stat som är ansluten till 2007 års Haagkonvention. Erkännande och verkställighet får dock vägras under vissa förhållanden, t.ex. om avgörandet har utverkats genom svikligt förfarande i rättegången eller om det skulle strida mot ordre public att erkänna det. Avgöranden som har meddelats i en stat som är bunden av 2007 års Haagkonvention måste, precis som enligt underhållsförordningen när det gäller avgöranden från Danmark och Storbritannien, genomgå ett exekvaturförfarande för att kunna verkställas i Sverige. Liksom enligt underhållsförordningen föreskrivs ett tvåstegsförfarande. Det första skedet avser en formell prövning av förutsättningarna för verkställbarhet och motparten ges inte tillfälle att yttra sig. Om motparten ansöker om ändring av ett verkställbarhetsbeslut, följer i det andra skedet en kontradiktorisk process där även motparten får yttra sig. Utredningen föreslår kompletterande bestämmelser för exekvaturprövningen. Dessa bestämmelser följer den modell som i dag gäller för avgöranden som ska förklaras verkställbara enligt t.ex. Bryssel I-förordningen och Luganokonventionerna. Förslaget innebär bl.a. att det är Svea hovrätt som är behörig domstol i båda skedena, att hovrättens beslut med anledning av en ansökan om ändring får överklagas till Högsta domstolen och att prövningstillstånd krävs för Högsta domstolens prövning. För konventionsfallens del föreslås dessutom att den som ansöker om erkännande eller verkställbarhetsförklaring ska ge in avgörandet och att ett beslut med anledning av en ansökan om verkställbarhetsförklaring ska delges den som har rätt att ansöka om ändring. Liknande bestämmelser finns i underhållsförordningen. För underhållsförordningens del föreslås därutöver en bestämmelse om att hovrättens bifall i det första skedet till en ansökan om verkställbarhet ska anses innefatta ett beslut om kvarstad eller liknande åtgärd. Bestämmelsen och den artikel i förordningen som kompletteras har sin motsvarighet i Bryssel I-förordningen och lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden. De avgöranden som är direkt verkställbara, eller som har förklarats vara verkställbara i Sverige, ska som huvudregel verkställas enligt svensk lag. Utredningen föreslår att det ska införas en bestämmelse i lag om att dessa avgöranden ska verkställas enligt utsökningsbalken på samma sätt som en motsvarande svensk dom. Utredningen föreslår också att Sverige ska meddela kommissionen att Försäkringskassan, Kronofogdemyndigheten och socialnämnden är sådana svenska administrativa myndigheter som i frågor om underhåll likställs med domstol i underhållsförordningens mening. Motsvarande uppgift ska lämnas i fråga om 2007 års Haagkonvention, att de svenska administrativa myndigheternas beslut alltid uppfyller kraven i artikel 19.3 i 2007 års Haagkonvention, vilket innebär att dessa avgöranden inte behöver förses med en särskild handling i varje enskilt fall som utvisar att avgörandet kan bli föremål för överklagande till eller förnyad prövning av en rättslig myndighet och har liknande giltighet och verkan som ett avgörande av en rättslig myndighet i samma fråga. Särskilt om avtal Även ett avtal om underhållsskyldighet som har ingåtts inför eller bestyrkts av en administrativ myndighet kan erkännas och verkställas enligt underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention under vissa närmare angivna förhållanden om de är verkställbara i ursprungsstaten. Enligt underhållsförordningen är det även möjligt för parterna att träffa avtal om att domstolarna i en EU-medlemsstat, dit det finns viss närmare angiven anknytning, ska vara behöriga. Parterna kan också under vissa förutsättningar avtala om att en viss stats lag ska vara tillämplig enligt 2007 års Haagprotokoll. Det kan både gälla avtal om att en viss lag ska vara tillämplig på ett särskilt förfarande och avtal med generell giltighet. För generellt tillämpliga lagvalsavtal ställs det upp vissa skyddsregler för den underhållsberättigade parten. Det är t.ex. inte möjligt att träffa sådana avtal när det gäller underhållsskyldighet mot en person under 18 år eller en vuxen som på grund av bristande eller nedsatt förmåga inte kan bevaka sina intressen. Vissa andra skyddsregler gäller också. Frågan om huruvida den underhållsberättigade kan avsäga sig sin rätt till underhåll ska bestämmas enligt lagen i den stat där den underhållsberättigade hade hemvist vid tidpunkten för avsägandet. För alla lagvalsavtal gäller att om någon av parterna vid tidpunkten för valet av tillämplig lag inte var fullt informerad och medveten om konsekvenserna av sitt val, ska den lag som anvisas inte tillämpas om det skulle leda till uppenbart orättvisa och orimliga konsekvenser för någon av dem. Förutsättningar och möjligheter att avtala om behörig domstol och tillämplig lag följer direkt av de internationella instrumenten. Utredningen föreslår inte några kompletterande bestämmelser i detta avseende. Det framhålls dock att advokater och andra juridiska rådgivare har anledning att särskilt uppmärksamma bestämmelserna om avtal om tillämplig lag, med hänsyn till att bristande information kan leda till att avtalet underkänns i en senare process. Inte alla av de avtal som i dag, enligt svensk intern rätt, kan träffas om underhållsbidrag uppfyller i underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention uppställda krav för att kunna verkställas i ett annat land. Utredningen framhåller att det vore värdefullt om föräldrar och makar enligt svensk rätt kan träffa avtal om underhåll som är verkställbara utomlands i högre utsträckning än vad som är möjligt i dag. Det kräver dock att det i svensk rätt införs ett nytt system där avtal om underhåll kan registreras av eller ingås inför en myndighet, vilket fordrar ytterligare överväganden som inte ryms inom ramen för utredningens arbete. Samarbete genom centralmyndigheter och deras åligganden En centralmyndighet ska utses enligt både underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention. Centralmyndigheterna ska samarbeta med varandra och fullgöra de uppgifter som föreskrivs i respektive instrument. Dessa är i stort sett överensstämmande. Uppgifterna avser i huvudsak att bistå en sökande med att se till att ansökan innehåller den information och de handlingar som behövs, ta emot en ansökan gjord genom en centralmyndighet i ett annat land och vidarebefordra den till rätt myndighet i det egna landet samt på förfrågan bistå en annan centralmyndighet med olika uppgifter som krävs i ärenden enligt instrumenten eller själv göra en motsvarande förfrågan till en annan centralmyndighet. Ansökningar ska (underhållsförordningen) respektive får (2007 års Haagkonvention) göras på särskilt formulär, som har till syfte att minska översättningskostnaderna och underlätta kommunikationen centralmyndigheterna emellan. För en enskild person är det valfritt att använda sig av centralmyndigheterna. Om centralmyndigheterna anlitas har den enskilde rätt till kostnadsfri hjälp i större utsträckning. I samband med ansökningar som vidarebefordras från en annan stats centralmyndighet, ska den svenska centralmyndigheten vidta alla lämpliga åtgärder för att t.ex. bistå med att lokalisera den underhållsskyldige eller den underhållsberättigade, bistå med att ta fram relevanta uppgifter om inkomst, uppmuntra till samförståndslösningar, underlätta pågående verkställighet och vara behjälplig med att fastställa föräldraskap. Vilken åtgärd som är lämplig i det enskilda fallet beror givetvis på vad saken gäller. Om ansökan gäller en verkställbarhetsförklaring kan centralmyndighetens hjälp bestå i att ansökan vidarebefordras till exekvaturmyndigheten (Svea hovrätt). Centralmyndigheten får begära komplettering av en ansökan och behöver inte behandla den om någon komplettering inte ges in. En s.k. framställning om en särskild åtgärd som centralmyndigheten får från eller gör till en annan centralmyndighet utan att någon ansökan är aktuell kan handla om bistånd med att lokalisera den underhållsskyldige eller att ta fram uppgifter om ekonomiska förhållanden. På så sätt kan t.ex. en underhållsberättigad få vetskap om att den underhållsskyldige finns i staten, och utifrån beskedet om inkomst få en indikation på om det finns anledning att gå vidare med en ansökan om verkställighet. Utredningen föreslår att regeringen bemyndigas i lag att utse centralmyndighet i Sverige enligt underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention. Enligt utredningens bedömning bör uppgiften att vara centralmyndighet anförtros Försäkringskassan. Försäkringskassan är redan i dag centralmyndighet enligt New York-konventionen, vilken kommer att fortsätta att gälla i förhållande till de konventionsstater som inte också tillträder 2007 års Haagkonvention, och har därmed kunskap om indrivning av underhåll i internationella situationer. Centralmyndighetens uppgifter följer av underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention. De närmare ramarna för arbetet får utarbetas av centralmyndigheten. Utredningen föreslår att den svenska centralmyndighetens beslut att inte behandla en ansökan eller att inte bifalla en framställning om en särskild åtgärd från en utländsk centralmyndighet inte ska kunna överklagas. Ett sådant beslut vinner inte rättskraft och den utländska centralmyndigheten kan alltid återkomma med en ny ansökan. Utredningen har inte sett något behov av att utnyttja möjligheten att utse någon annan myndighet att utföra vissa av de uppgifter som enligt instrumenten ankommer på centralmyndigheten. När det sedan gäller de uppgifter som ska inhämtas och vidarebefordras inom ramen för samarbetet enligt underhållsförordningen, bedömer utredningen att centralmyndigheten i samband med ansökningar om att erhålla eller ändra en dom angående underhållsbidrag har tillgång till de uppgifter som krävs, nämligen adressuppgifter. Om ansökan i stället gäller verkställighet kan Kronofogdemyndigheten, som verkställande myndighet, efterforska uppgifter om inkomst och tillgångar. För det fall ansökan gäller enbart erkännande eller verkställbarhet av ett avgörande är andra uppgifter än adressuppgifter ointressanta. Om det är fråga om en framställning om särskilda åtgärder enligt underhållsförordningen, kan centralmyndigheten behöva ta fram ytterligare uppgifter utöver adressuppgifter. Detta gäller emellertid endast om den underhållsberättigade kan visa upp ett avgörande som ska verkställas. Centralmyndigheten måste då vidta lämpliga och rimliga åtgärder för att få fram uppgifter om huruvida svaranden har inkomster eller tillgångar i Sverige. I de flesta fall torde det vara tillräckligt att centralmyndigheten tar fram offentliga uppgifter om den underhållsskyldiges taxerade inkomst samt inkomst- respektive utgiftsräntor. Försäkringskassan kan därutöver ha uppgift om aktuell inkomst om den underhållsskyldige har fått en socialförsäkringsförmån. Dessa uppgifter torde vara tillräckliga i de allra flesta fall. Först därefter, om det finns anledning, bör centralmyndigheten gå vidare och tillfråga andra myndigheter. Det är då främst Kronofogdemyndigheten som kan ha uppgifter av intresse. Skyldigheten för Kronofogdemyndigheten att lämna uppgifter följer av underhållsförordningen och sekretess är inte något hinder för utlämnande av uppgifter, jfr 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Utredningen bedömer att det inte finns behov av att utse någon annan myndighet som ska vara behörig att tillhandahålla centralmyndigheten uppgifter enligt underhållsförordningen. Enligt 2007 års Haagkonvention ska centralmyndigheten vidta alla lämpliga åtgärder för att bl.a. bistå med att lokalisera den underhållsskyldige eller den underhållsberättigade och ta fram uppgifter om inkomster. Det finns inte någon bestämmelse motsvarande den i underhållsförordningen som förpliktar andra myndigheter att lämna uppgifter till centralmyndigheten. Utredningen har inte heller ansett att det är nödvändigt att föreslå någon sådan bestämmelse. De offentliga uppgifter som centralmyndigheten har tillgång till anses normalt vara tillräckliga för att uppfylla skyldigheterna enligt konventionen. Centralmyndigheten får, i förekommande fall, vidarebefordra även sekretesskyddade uppgifter till en utländsk centralmyndighet. Underhållsförordningen kräver i detta avseende mer än 2007 års Haagkonvention men det ska fortfarande göras en bedömning av om det är lämpligt och rimligt att uppgiften överlämnas. Vidarebefordran av sekretessbelagda uppgifter enligt 2007 års Haagkonvention får ske om det är tillåtet enligt OSL. Uppgifter som kommer till centralmyndigheten kan ha samband med ett ärende om underhållsstöd. De omfattas då av socialförsäkringssekretess (28 kap. 1 § OSL). I andra fall finns i dag inte någon sekretessbestämmelse som är tillämplig för centralmyndigheten. Utredningen föreslår att sekretessbestämmelsen i 28 kap. 1 § OSL görs tillämplig även på ärenden enligt underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention, liksom för ärenden enligt New York-konventionen. Utredningen föreslår också att det införs en sekretessbestämmelse i OSL för domstol i sådana ärenden. Utredningen föreslår vidare att en bestämmelse införs i socialförsäkringsbalken som ger centralmyndigheten rätt att behandla personuppgifter enligt de nämnda instrumenten. Utredningen föreslår även att det ska vara tillåtet för centralmyndigheten att överföra personuppgifter till behöriga myndigheter i ett tredje land, dvs. en stat utanför EU och EES, om det är nödvändigt. I övrigt bedöms gällande rätt med avseende på behandling och bevarande av personuppgifter vara tillräcklig för att uppfylla skyldigheterna i underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention. Direkta ansökningar Både underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention bygger på att ansökningar görs genom centralmyndigheter, men det är inte något absolut krav. Det är fortfarande möjligt att göra en ansökan direkt till en behörig myndighet - en s.k. direkt ansökan. Sökanden ska även i dessa fall ges möjlighet till rättslig prövning. Det finns dock då inte någon skyldighet att i något fall tillhandahålla fri rättshjälp respektive kostnadsfritt rättsligt bistånd (jfr nedan). Samarbetsbestämmelserna blir inte heller tillämpliga, vilket innebär att sökanden inte kan få centralmyndighetens hjälp med att t.ex. lokalisera den underhållsskyldige eller att se till att ansökan är fullständig. Rättshjälp och rättsligt bistånd Både enligt underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention är staterna skyldiga att ge parterna i en underhållstvist möjlighet till rättslig prövning. För att säkerställa denna möjlighet ska staterna tillhandahålla rättshjälp (underhållsförordningen) respektive rättsligt bistånd (2007 års Haagkonvention). Rättshjälpen i detta sammanhang har en annan innebörd än rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Omfattningen av rättshjälpen respektive det rättsliga biståndet får bedömas från fall till fall, beroende på vad saken gäller. I underhållsförordningen preciseras vad rättshjälpen i förekommande fall ska omfatta, såsom rättsligt bistånd att väcka talan inför en myndighet eller domstol och representation vid domstol, tolkning och översättning, befrielse från eller bidrag till rättegångskostnader och arvoden till personer som fått i uppdrag att vidta åtgärder under förfarandet. I 2007 års Haagkonvention ges exempel på vad det rättsliga biståndet kan omfatta, som t.ex. juridisk rådgivning. Staterna kan uppfylla sina skyldigheter även genom att centralmyndigheten ger allmänna upplysningar eller vidarebefordrar en ansökan till exekvaturmyndigheten. När en ansökan görs av en underhållsberättigad person, genom en centralmyndighet, och avser underhållsskyldighet som grundar sig på ett föräldra-barnförhållande till ett barn under 21 år ska fri rättshjälp respektive kostnadsfritt rättsligt bistånd tillhandahållas. I andra fall får rättshjälp och rättsligt bistånd lämnas under de förutsättningar som följer av nationell rätt, utifrån en behovs- och rimlighetsbedömning. Även ett offentligt organ som under vissa förutsättningar betraktas som underhållsberättigad, och som t.ex. har rätt till återbetalning för lämnat underhållsstöd, har rätt till rättshjälp och rättsligt bistånd. När rättshjälp eller rättsligt bistånd ska lämnas genom ett rättshjälpsbiträde enligt rättshjälpslagen anser utredningen att utgångspunkten bör vara att rättshjälp ges under de förutsättningar och på de villkor som följer av rättshjälpslagen. För de fall där rättshjälpen eller det rättsliga biståndet ska vara kostnadsfritt föreslår utredningen att ett antal av bestämmelserna i rättshjälpslagen undantas från tillämpning. Det ska t.ex. inte göras någon prövning av sökandens ekonomiska underlag och det ska inte heller krävas särskilda skäl för att bevilja rättshjälp. Det innebär att rättshjälpen i dessa fall i sin helhet bekostas av staten. Allmänna bestämmelser, slutbestämmelser och bilagda formulär Instrumenten innehåller också allmänna bestämmelser och slutbestämmelser. Vissa av dessa är riktade till staterna och inte till tillämparen i ett enskilt fall, såsom bestämmelser om reservationer och undertecknande och tillträde till instrumenten. Formulär har tagits fram och finns intagna som bilagor till underhållsförordningen och till 2007 års Haagkonvention. Dessa ska användas i olika situationer som nämns i enskilda artiklar, t.ex. i samband med ansökningar. När det gäller språk och översättning, anser utredningen att Sverige bör godta att ansökningar och formulär ifylls på och översättningar görs till svenska, danska eller engelska (underhållsförordningen) respektive svenska, danska, engelska eller norska (2007 års Haagkonvention). Detta bör föreskrivas i förordningsform. Även kontakter mellan centralmyndigheterna bör kunna ske på de nämnda språken, för konventionens del utöver de föreskrivna språken engelska och franska. Om EU ger möjlighet till reservation mot användandet av franska bör dock Sverige enligt utredningens uppfattning meddela en sådan reservation. Underhållsförordningens bestämmelser ska tillämpas på förfaranden som inleds, förlikningar som godkänns av eller ingås inför domstol och på officiella handlingar som fastställs efter det att förordningen börjar tillämpas, dvs. den 18 juni 2011. Bestämmelserna om erkännande, verkställbarhet och verkställighet kan under vissa förutsättningar tillämpas även på avgöranden som har meddelats dessförinnan. 2007 års Haagkonvention i sin tur ska vara tillämplig på ansökningar eller framställningar som mottagits av centralmyndigheten respektive den behöriga myndigheten (vid direkta ansökningar) i den anmodade staten efter det att konventionen trätt i kraft mellan staterna. Särskilda bestämmelser gäller erkännande och verkställighet för de stater som även är parter i 1958 års Haagkonvention och 1973 års Haagkonvention. 2007 års Haagprotokoll ska inte tillämpas på underhåll som har begärts i en stat med avseende på tiden före ikraftträdandet av protokollet. Inom EU ska protokollet i viss utsträckning tillämpas från och med den 18 juni 2011, dvs. när underhållsförordningen ska börja tillämpas, och då även när det gäller att fastställa tillämplig lag på underhåll som begärs avseende en tidsperiod som föregår protokollets ikraftträdande. Införlivande av instrumenten och lagtekniska lösningar Underhållsförordningen är en EU-förordning som kommer att gälla direkt i Sverige. Även 2007 års Haagprotokoll kommer att vara direkt tillämpligt i och med att EU har tillträtt protokollet och medlemsstaterna (med undantag för Danmark och Storbritannien) är genom EU:s tillträde bundna av protokollet. I fråga om 2007 års Haagkonvention kan man, enligt vad utredningen erfarit, utifrån de förhandlingar som hittills har förts utgå från att EU kommer att tillträda konventionen. Sverige kommer då att bli bundet genom EU:s tillträde, vilket innebär att även 2007 års Haagkonvention kommer att bli direkt tillämplig i Sverige. Några förslag i fråga om införlivande av 2007 års Haagkonvention lämnas därför inte. Sverige kan inte heller på egen hand utvidga konventionens tillämpningsområde eller meddela reservationer mot enskilda bestämmelser, såvida detta inte uttryckligen tillåts av EU. Utredningen lämnar därför inte heller några sådana förslag. Utredningens förslag till kompletterande bestämmelser till underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention har placerats i en egen lag. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Utredningens förslag till kompletterande bestämmelser bör träda i kraft samtidigt som underhållsförordningen, 2007 års Haagkonvention och 2007 års Haagprotokoll. Underhållsförordningen och 2007 års Haagprotokoll ska börja tillämpas den 18 juni 2011. Det är ännu oklart om detsamma kommer att gälla för 2007 års Haagkonvention. Det bör därför överlämnas till regeringen att bestämma tidpunkten för när den föreslagna lagstiftningen ska träda i kraft. Utredningens förslag till kompletterande bestämmelser kräver inga övergångsbestämmelser. Däremot föreslås övergångsbestämmelser när det gäller förslagen att ändra bestämmelserna om domstols behörighet och lagval i lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. En domstols behörighet i fråga om underhåll i ett mål som anhängiggjorts enligt 3 kap. 6 eller 12 § före ikraftträdandet ska inte gå förlorad. Sådana mål ska prövas enligt äldre rätt. Betänkandets lagförslag 1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention Härigenom föreskrivs följande. Tillämpningsområde 1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen) och Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (2007 års Haagkonvention). Förnyad prövning enligt underhållsförordningen 2 § En ansökan om förnyad prövning enligt artikel 19.1 i underhållsförordningen ska göras skriftligen. Ansökan ska ges in till hovrätten, om det avgörande som ansökan om förnyad prövning avser är ett utslag från Kronofogdemyndigheten eller en dom från tingsrätten. I annat fall ska ansökan ges in till Svea hovrätt. Beviljas ansökan, ska rätten samtidigt besluta att ny handläggning ska ske vid den myndighet som meddelade det avgörande som ansökan om förnyad prövning avser. Vid rättens handläggning gäller i övrigt bestämmelserna om resning i 58 kap. 5 §, 6 § första och andra styckena samt 8 § rättegångsbalken i tillämpliga delar. Beslut om erkännande och verkställbarhet 3 § Svea hovrätt är behörig domstol enligt artiklarna 27.1 och 32.2 i underhållsförordningen samt vid förfaranden enligt artikel 23, med undantag för artikel 23.10, i 2007 års Haagkonvention. 4 § Den som ansöker om erkännande eller om verkställbarhetsförklaring av ett utländskt avgörande enligt 2007 års Haagkonvention ska tillsammans med ansökan ge in avgörandet i original eller av myndighet bestyrkt kopia. 5 § Vid beslut med anledning av en ansökan enligt underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras vara verkställbart i Sverige ska Svea hovrätt bestå av en lagfaren domare. 6 § Om hovrätten vid det förfarande som avses i 5 § bifaller en ansökan enligt underhållsförordningen om att ett utländskt avgörande ska förklaras vara verkställbart, ska hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken. 7 § Ett avgörande med anledning av en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt 2007 års Haagkonvention ska delges den som har rätt att ansöka om ändring. 8 § En ansökan om ändring ska ges in till Svea hovrätt. Vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring av ett beslut enligt 5 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. En domare som har prövat en ansökan enligt 5 § får inte delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet. 9 § Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande av ett beslut i en fråga som avses i 8 § gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av hovrätts beslut i tillämpliga delar, om inte underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention föreskriver något annat. Talan får inte komma under Högsta domstolens prövning utan att Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd enligt 54 kap. 10 § rättegångsbalken. Verkställighet 10 § Om en ansökan om verkställbarhetsförklaring bifalls, eller om en sådan förklaring inte behövs, får det utländska avgörandet verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser om verkställighet av en dom som har vunnit laga kraft, om inte annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. Hinder mot och uppskjutande av verkställigheten enligt artikel 21 i underhållsförordningen 11 § Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet enligt artikel 21 i underhållsförordningen. 12 § Kronofogdemyndighetens beslut i en fråga om uppskjutande av verkställigheten enligt artikel 21.3 i underhållsförordningen får överklagas. Vid överklagande gäller 18 kap. utsökningsbalken i tillämpliga delar. Centralmyndigheten 13 § Regeringen utser en centralmyndighet med uppdrag att fullgöra de uppgifter som följer av underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention. 14 § Centralmyndighetens beslut med anledning av en framställning eller en ansökan från en utländsk centralmyndighet i enlighet med artikel 53 eller 56 i underhållsförordningen, eller artikel 7 eller 10 i 2007 års Haagkonvention, får inte överklagas. Överföring av personuppgifter till tredje land 15 § Centralmyndigheten får utan hinder av 33 § personuppgiftslagen (1998:204) överföra personuppgifter till tredje land, om det behövs för att erforderliga åtgärder enligt underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention ska kunna övervägas och vidtas. Detta gäller även sådana personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 och 12 §§ lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 6 § Frågor angående vårdnaden om och underhåll till barn få upptagas i äktenskapsmål. Om barnet vistas här i riket skola sådana frågor alltid prövas enligt svensk lag. Frågor angående vårdnaden om barn får tas upp i äktenskapsmål. Om barnet vistas här i riket ska sådana frågor alltid prövas enligt svensk lag. 12 § Är äktenskapsmål anhängigt i främmande stat, får här i riket efter vad som finnes skäligt meddelas beslut som avses i 14 kap. 7 och 8 §§ äktenskapsbalken samt 6 kap. 20 § och 7 kap. 15 § föräldrabalken. Sådant beslut kan när som helst återkallas. Är äktenskapsmål anhängigt i främmande stat, får här i riket efter vad som är skäligt meddelas beslut som avses i 14 kap. 7 och 8 §§ äktenskapsbalken, utom såvitt avser frågor om underhåll, samt 6 kap. 20 § föräldrabalken. Sådant beslut kan när som helst återkallas. 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Ändringarna medför inte att svensk domstols behörighet i en fråga om underhåll som anhängiggjorts före ikraftträdandet går förlorad. 3. Har ett mål om underhåll anhängiggjorts vid en domstol före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser. 3 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) Härigenom föreskrivs att det i rättshjälpslagen (1996:1619) ska införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 a § Rättshjälp ska beviljas om den rättssökande behöver juridiskt biträde samt då förutsättningarna enligt artikel 46 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet eller artikel 15 i Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar är uppfyllda. När rättshjälp beviljas i dessa fall gäller inte 2 §, 4-13 §§, 21-25 §§, 32 § 1-4 och 6, 33 §, 35 §, 38 § och 40 § första stycket. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 4 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) dels att det i 28 kap. ska införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse, dels att 36 kap. 1 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 28 kap. 1 a § Sekretess enligt 1 § gäller även för uppgift om en enskilds personliga förhållanden i verksamhet hos Försäkringskassan som avser rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar och New York-konventionen av den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet. 36 kap. 1 § Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn, 1. ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn, 2. ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken, 2. ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken, 3. ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken, eller 3. ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken, 4. ärende om förvaltarskap. 4. ärende om förvaltarskap, eller 5. mål och ärenden enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar eller New York-konventionen av den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet. Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. äktenskapsmål, 2. mål och ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges i första stycket, eller 3. ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 5 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken (2010:110) Härigenom föreskrivs att det i 114 kap. socialförsäkringsbalken (2010:110) ska införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 114 kap. 2 a § Detta kapitel ska också tillämpas vid behandling av personuppgifter i verksamhet hos Försäkringskassan i dess egenskap av centralmyndighet enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar samt New York-konventionen av den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Umeå, Domstolsverket, Rättshjälpsmyndigheten, Migrationsverket, Datainspektionen, Socialstyrelsen, Försäkringskassan, Barnombudsmannen, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Institutet för språk och folkminnen, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Sveriges advokatsamfund och Sveriges Makalösa Föräldrar. Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet, Föreningen för Svenskar i världen, Rädda Barnen, Sveriges Kommuner och Landsting och Svenska Bankföreningen har avstått från att yttra sig. Lagrådsremissens lagförslag 1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning Härigenom föreskrivs följande. Tillämpningsområde 1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen). Reservforum 2 § Om det finns svensk domsrätt enligt underhållsförordningen och annan behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig. Erkännande och verkställbarhet 3 § Svea hovrätt är behörig domstol för det förfarande om erkännande och verkställbarhet som avses i artikel 27 och för det förfarande om ändring som avses i artikel 32. 4 § Vid beslut med anledning av en ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras vara verkställbart i Sverige ska Svea hovrätt bestå av en lagfaren domare. 5 § Vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring av ett beslut om erkännande eller verkställbarhet tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen. En ansökan om ändring ska, om den görs av den som har ansökt om erkännande eller verkställbarhet, ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. En domare som har prövat ansökningen om erkännande eller verkställbarhet får inte delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet. 6 § Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande av ett beslut i en fråga som avses i 4 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en hovrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen. Prövningstillstånd krävs vid överklagande. Förnyad prövning 7 § I fråga om förnyad prövning enligt artikel 19 tillämpas vad som föreskrivs om särskilda rättsmedel i rättegångsbalken, lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen (1971:291), om inte annat följer av underhållsförordningen. Verkställighet 8 § Om ett utländskt avgörande är verkställbart utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring, eller om en ansökan om verkställbarhetsförklaring bifalls, får det utländska avgörandet verkställas enligt utsökningsbalken som ett motsvarande svenskt avgörande. Om det inte finns någon motsvarighet till det utländska avgörandet, verkställs avgörandet som en dom. Första stycket gäller inte om annat följer av underhållsförordningen. 9 § Om hovrätten vid det förfarande som avses i 4 § bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring, ska hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken. 10 § Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet att avgöra frågor om hinder mot och uppskov med verkställighet enligt artikel 21. Vid överklagande av ett sådant beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken. Denna lag träder i kraft den 18 juni 2011. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 6 § Frågor angående vårdnaden om och underhåll till barn få upptagas i äktenskapsmål. Om barnet vistas här i riket skola sådana frågor alltid prövas enligt svensk lag. Frågor som gäller vårdnaden om barn får tas upp i äktenskapsmål. Om barnet vistas här i landet, ska sådana frågor alltid prövas enligt svensk lag. 1. Denna lag träder i kraft den 18 juni 2011. 2. Har en fråga om underhåll tagits upp i ett äktenskapsmål före ikraftträdandet, går inte svensk domstols behörighet förlorad och tillämpas 3 kap. 6 § i sin äldre lydelse. 3 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) Härigenom föreskrivs att det i rättshjälpslagen (1996:1619) ska införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 a § Rättshjälp ska beviljas under de förutsättningar som anges i artikel 46 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, om den rättssökande behöver juridiskt biträde och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. I ett sådant fall tillämpas inte 2 och 6-9 §§, 11 § 2 och 23-25 §§. Denna lag träder i kraft den 18 juni 2011. 4 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) dels att 36 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 34 kap. 10 a §, samt närmast före 34 kap. 10 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 kap. Internationellt samarbete i fråga om underhållsskyldighet 10 a § Sekretess gäller hos den myndighet som är centralmyndighet enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. 36 kap. 1 § Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn, 2. ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken, 3. ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken, eller 4. ärende om förvaltarskap. Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. äktenskapsmål, 2. mål och ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges i första stycket, eller 2. mål eller ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges i första stycket, 3. ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn. 3. ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, eller 4. mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Denna lag träder i kraft den 18 juni 2011. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2011-03-22 Närvarande: F.d. justitierådet Inger Nyström, f.d. regeringsrådet Lars Wennerström och justitierådet Eskil Nord. Kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning Enligt en lagrådsremiss den 10 mars 2011 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning (2011:000), 2. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, 3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619), 4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Danijela Pavic. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning 1 § Lagförslaget består av 10 paragrafer och i fyra av dem finns föreskrifter som anger att vad som sägs i paragraferna i olika hänseenden inte ska gälla om annat följer av underhållsförordningen. En EG- eller EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat och har företräde framför nationell rätt. Lagrådet anser att det vid det fortsatta lagstiftningsarbetet bör övervägas om inte en reservation för underhållsförordningens tillämplighet, vilken närmast är att se som en upplysning, i förekommande fall lämpligen kan placeras som ett inledande förbehåll redan i lagens första paragraf i stället för att angivas på flera ställen i lagen. 3 § I paragrafen föreskrivs, med hänvisning till artikel 27 i förordningen, vilken domstol som har att pröva frågor om erkännande och verkställbarhet. Bestämmelsen tar sikte på avgöranden som har meddelats i en medlemsstat som inte är bunden av 2007 års Haagprotokoll. I artikel 27 i underhållsförordningen finns för dessa fall endast bestämmelser rörande behörig domstol vid en ansökan om verkställighetsförklaring. Artikeln innehåller således enligt sin ordalydelse inget om vad som ska gälla när någon önskar få fastställt att ett utländskt avgörande ska erkännas. Vad som ska gälla vid tvister i fråga om huruvida en dom ska erkännas eller inte regleras i stället i artikel 23.2, där det hänvisas till det förfarande som föreskrivs vid verkställighetsförklaring när en part önskar få fastställt att en dom ska erkännas. Mot nu angiven bakgrund bör enligt Lagrådets mening rubricerad paragraf i förtydligande syfte tillföras även en hänvisning till artikel 23.2. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 mars 2011 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Bildt, Ask, Olofsson, Erlandsson, Carlgren, Hägglund, Carlsson, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Ullenhag, Hatt Föredragande: statsrådet Ask Regeringen beslutar proposition 2010/11:120 Kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning 32009R0004 Prop. 2010/11:120 Prop. 2010/11:120 2 5 1 Prop. 2010/11:120 Prop. 2010/11:120 128 159 1 Prop. 2010/11:120 Bilaga 1 Prop. 2010/11:120 Bilaga 1 Prop. 2010/11:120 Bilaga 2 Prop. 2010/11:120 Bilaga 2 158 Prop. 2010/11:120 Bilaga 3 Prop. 2010/11:120 Bilaga 3 Prop. 2010/11:120 Bilaga 4 Prop. 2010/11:120 Bilaga 4 Prop. 2010/11:120 Bilaga 5 Prop. 2010/11:120 Bilaga 6 Prop. 2010/11:120 Bilaga 6 Prop. 2010/11:120 Bilaga 7 Prop. 2010/11:120 Bilaga 7 Prop. 2010/11:120 Prop. 2010/11:120 Prop. 2010/11:120