Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2011/12:68 Trygg naturgasförsörjning Prop. 2011/12:68 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 9 februari 2012 Jan Björklund Anna-Karin Hatt (Näringsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås en ny lag om trygg naturgasförsörjning med bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (gasförsörjningsförordningen). Vidare föreslås att bestämmelserna om trygg naturgasförsörjning i naturgaslagen (2005:403) ska upphävas. Det föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas att upprätta och följa en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet (företagsplaner). I propositionen föreslås vidare att den myndighet som i Sverige har utsetts till behörig myndighet enligt gasförsörjningsförordningen ska utöva tillsyn över att dels gasförsörjningsförordningen och de planer som har upprättats enligt förordningen, dels den nya lagen om trygg naturgasförsörjning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera den behöriga myndighetens uppgifter i fråga om trygg naturgasförsörjning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Lagtext 4 2.1 Förslag till lag om trygg naturgasförsörjning 4 2.2 Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) 6 3 Ärendet och dess beredning 8 4 Gasförsörjningsförordningen 8 4.1 Huvuddragen i gasförsörjningsförordningen 8 4.2 Regeringens överväganden 11 5 En ny lag om trygg naturgasförsörjning 12 6 Skyddade kunder 13 7 Den behöriga myndigheten 15 8 Företagsplaner 18 9 Tillsyn 20 9.1 Tillsynsmyndighet 20 9.2 Skyldighet att lämna information 21 10 Avgifter 21 11 Ikraftträdande m.m. 23 12 Konsekvensanalys 23 13 Författningskommentar 25 13.1 Förslaget till lag om trygg naturgasförsörjning 25 13.2 Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) 28 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 30 Bilaga 2 Sammanfattning av utredningsbetänkandet Framtida regelverk och ansvarsförhållanden på naturgasmarknaden i Sverige (SOU 2011:46) 52 Bilaga 3 FRANS lagförslag 60 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna vid remissbehandlingen av betänkandet Framtida regelverk och ansvarsförhållanden på naturgasmarknaden i Sverige (SOU 2011:46) 68 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 69 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 73 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 februari 2012. 75 Rättsdatablad 76 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om trygg naturgasförsörjning, 2. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403). 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om trygg naturgasförsörjning Härigenom föreskrivs följande. Lagens tillämpningsområde 1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG. Definitioner 2 § Termer och uttryck som definieras i naturgaslagen (2005:403) har samma betydelse i denna lag. Behörig myndighet 3 § Den myndighet som regeringen bestämmer är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 994/2010. Företagsplaner 4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas att upprätta och följa en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet (företagsplaner). Tillsyn 5 § Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att 1. förordning (EU) nr 994/2010 och de åtgärdsplaner och krisplaner som har upprättats enligt förordningen följs, och 2. denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs. 6 § Den behöriga myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt förordning (EU) nr 994/2010 och denna lag. 7 § Den behöriga myndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att se till att de föreskrifter och planer som omfattas av tillsynen följs. Ett föreläggande får förenas med vite. Ett föreläggande gäller omedelbart, om inte något annat beslutas. Avgifter 8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt förordning (EU) nr 994/2010 samt enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Överklagande 9 § Ett beslut om föreläggande enligt 7 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. 2.2 Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403) dels att 8 a kap. och 10 kap. 5 a § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 1 §, 10 kap. 1 § och 11 kap. 4 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om naturgasledningar, lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar samt om handel med naturgas i vissa fall och om trygg naturgasförsörjning. Denna lag innehåller bestämmelser om naturgasledningar, lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar samt om handel med naturgas i vissa fall. 10 kap. 1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av 1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005. Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att 1. denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och villkor som har meddelats med stöd av lagen följs, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 följs. Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 kap. med undantag för 13-20 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 kap. Tillsynen omfattar inte bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 kap. med undantag för 13-20 §§ och inte heller bestämmelserna i 5 kap. 11 kap. 4 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning enligt 7 kap. 2 § samt om åtgärder och ersättning enligt 8 a kap. 5 och 6 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning enligt 7 kap. 2 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Regeringen meddelar föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. 3 Ärendet och dess beredning Den 20 oktober 2010 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (EUT L 295, 12.11.2010, s. 1, Celex 32010R0994), i det följande gasförsörjningsförordningen. Förordningen återges i bilaga 1. Regeringen hade den 3 juni 2010 beslutat att en särskild utredare (dir. 2010:60) bl.a. skulle följa det pågående arbetet inom EU med att utforma gemensamma regler för försörjningstrygghet och i förekommande fall föreslå anpassningar i lagstiftning och regelverk i övrigt till Europaparlamentets och rådets förordning om en trygg gasförsörjning. Den 1 juni 2011 överlämnade Utredningen om framtida hantering av systemansvaret för gas m.m. (FRANS) sitt betänkande Framtida regelverk och ansvarsförhållanden på naturgasmarknaden i Sverige (SOU 2011:46). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2. Utredningens lagförslag återges i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanfattning av remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2011/3879/E). Regeringen tar i propositionen upp de frågor som rör trygg naturgasförsörjning. De övriga delarna av utredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Lagrådet Regeringen beslutade den 22 december 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag till ändring. Regeringen behandlar Lagrådets synpunkter i författningskommentaren. Vidare har vissa redaktionella ändringar gjorts. 4 Gasförsörjningsförordningen 4.1 Huvuddragen i gasförsörjningsförordningen Ikraftträdande och tillämplighet Gasförsörjningsförordningen trädde i kraft den 2 december 2010. Förordningen är bindande i sin helhet och är sedan den 3 mars 2011 i alla delar direkt tillämplig i varje medlemsstat. Nedan lämnas en översiktlig beskrivning av dess innehåll. Förordningen ersätter rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning (EUT L 127, 29.4.2004, s. 92, Celex 32004L0067). Utgångspunkter En viktig utgångspunkt för bestämmelserna är att extraordinära åtgärder endast får vidtas när marknaden inte längre klarar nödvändig försörjning av gas. Samordning av krishantering och krisberedskap ska ske i solidarisk anda på nationell, regional och unionsnivå och utifrån en tydlig ansvarsfördelning mellan naturgasföretag, medlemsstater, framför allt genom de behöriga myndigheterna, och EU-kommissionen. Den behöriga myndigheten är den nationella statliga myndighet eller nationella tillsynsmyndighet som medlemsstaten har utsett som ansvarig för att säkerställa genomförandet av förordningen. De föreskrivna åtgärderna för att trygga naturgasförsörjningen kan indelas i två block, förebyggande åtgärder och krishantering. Förebyggande åtgärder I förebyggande åtgärder ingår att den behöriga myndigheten ska göra en riskbedömning och ta fram en förebyggande åtgärdsplan för att hantera de risker som identifierats samt för att uppfylla de bindande normerna. Dessa indelas i normer för infrastruktur och normer för försörjning. Infrastrukturnormen I infrastrukturnormen ingår dubbelriktade flöden och den s.k. N-1-formeln. Formeln innebär att om den viktigaste gasinfrastrukturen (dvs. produktionsanläggning, lager, LNG och överföringsförbindelse) slås ut ska resterande delar klara försörjningen under ett dygn vid exceptionellt hög efterfrågan på gas som statistiskt inträffar vart tjugonde år, en s.k. tjugoårsvinter. Normen kan uppfyllas på regional nivå. Vid beräkningen får hänsyn tas till marknadsbaserade mekanismer för att minska efterfrågan. Sverige måste inte uppfylla formeln N-1 men ska eftersträva att göra det och samtidigt uppfylla försörjningsnormen för skyddade kunder (se nedan). Undantaget för svensk del gäller så länge det inte förekommer någon transit av gas på svenskt territorium, den årliga inrikes bruttogaskonsumtionen är mindre än 2 miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe) och mindre än 5 procent av landets totala primära energikonsumtion kommer från gas. Försörjningsnormen Försörjningsnormen tillämpas endast för skyddade kunder, vilket är hushållskunder som är anslutna till ett distributionsnät för gas. Medlemsstaterna får utöka kategorin till att omfatta små och medelstora företag och viktiga samhällstjänster upp till totalt 20 procent av slutförbrukningen av gas, förutsatt att kunderna är ansluta till distributionsnät respektive till distributions- eller transmissionsnät. Kategorin kan även omfatta fjärrvärmeanläggningar som tillhandahåller värme till de ovan nämnda kundgrupperna, under förutsättning att anläggningarna inte kan byta till andra bränslen och är anslutna till distributions- eller transmissionsnät. Försörjningsnormen innebär att den behöriga myndigheten ska kräva att naturgasföretag vidtar åtgärder för att säkerställa försörjning av gas till dessa kunder under sju dagar vid extrem kyla och 30 dagar vid exceptionellt hög efterfrågan, allt beräknat utifrån en tjugoårsvinter, samt under 30 dagar i händelse av ett avbrott hos den största enskilda gasförsörjningsinfrastrukturen under genomsnittliga vinterförhållanden. Naturgasföretagen får uppfylla försörjningsnormen på regional nivå. Krishantering Den behöriga myndigheten ska även ta fram en krisplan. Planen ska innehålla en skala med nivåerna tidig varning, beredskapsläge och krisläge. I gasförsörjningsförordningen anges en rad detaljer kring krisplanens innehåll. Bland annat ska den definiera roll- och ansvarsfördelning mellan myndigheten och marknadsaktörer, tillämpliga procedurer och informationsflöde, hur samarbete med angränsande länder sker samt den övervakning och rapportering som krävs från marknadsaktörerna vid en kris. Den ska dessutom ange marknadsbaserade åtgärder respektive icke-marknadsbaserade åtgärder. En bärande princip är att åtgärderna ska säkerställa det gränsöverskridande gasflödet och tillgången till infrastruktur. Åtgärderna får heller inte allvarligt hota gasförsörjningen i en annan medlemsstat. När någon av de tre krisnivåerna nås ska EU-kommissionen omedelbart underrättas. Om en krisnivå har deklarerats ska kommissionen inom fem dagar verifiera att krisplanen har följts, att krisläget är berättigat och att det inte medför en onödig börda för naturgasföretag och den inre marknaden. EU-kommissionen får vid behov begära ändringar i krisplanen och av åtgärder samt även begära att krisläget upphävs om det inte längre är motiverat. Krishantering på unionsnivå och regional nivå Både den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen kan tas fram på regional nivå i stället för, eller som komplement till, de nationella planerna. Detta innebär att de berörda behöriga myndigheterna beslutar att upprätta gemensamma förebyggande åtgärdsplaner och gemensamma krisplaner. EU-kommissionen får deklarera krisläge på regional nivå eller på unionsnivå. Den ska deklarera europeiskt eller regional krisläge efter att underrättelser om nationellt krisläge från minst två behöriga myndigheter har verifierats. Vid ett regionalt eller europeiskt krisläge ska den säkerställa ett omfattande informationsutbyte, koordinera krisberedskapsåtgärderna och samordna visavi tredje land. Även i denna situation ska det gränsöverskridande gasflödet och tillgången till infrastruktur säkerställas och åtgärderna får inte allvarligt hota gasförsörjningen i en annan medlemsstat. EU-kommissionen får sammankalla en krisgrupp och kan vid behov sätta in ett observatörsteam för att övervaka och rapportera om gasflöden utanför unionen. Den stöds i övrigt av en sedan tidigare inrättad grupp för samordning av gasförsörjningen som består av medlemsstater, behöriga myndigheter och en rad institutioner samt branschorganisationer. EU-kommissionen ska löpande övervaka och rapportera om försörjningsläget och genomförandet av förordningen, vilket innebär att motsvarande rapporteringskrav riktas till naturgasföretag, behöriga myndigheter och medlemsstater. 4.2 Regeringens överväganden Inledning En EU-förordning är i alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Ändringar i svensk rätt är nödvändiga om nationella bestämmelser strider mot förordningen eller om förordningen föreskriver en skyldighet att vidta lagstiftningsåtgärder på det nationella planet. I några fall lämnar gasförsörjningsförordningen ett visst utrymme för medlemsstaterna att själva besluta om tillämpningen, t.ex. när det gäller definitionen av skyddade kunder. Det kan vidare vara motiverat med kompletterade bestämmelser, exempelvis om tillsyn och sanktioner, i syfte att göra det möjligt att tillämpa förordningen i Sverige. I det följande redovisar regeringen de bestämmelser i gasförsörjningsförordningen som föranleder lagstiftning eller andra åtgärder i Sverige. Hänvisningar till direktiv 2004/67/EG En generell ändring som krävs är att hänvisningar i det svenska regelverket till direktiv 2004/67/EG tas bort eller ändras till att avse gasförsörjningsförordningen. Kretsen skyddade kunder I artikel 2 i gasförsörjningsförordningen finns definitioner. Av artikel 2.1 framgår att medlemsstaterna, under de förutsättningar som beskrivs i avsnitt 6, kan välja att utvidga kretsen skyddade kunder. EU-kommissionen ska senast den 3 december 2011 underrättas om huruvida medlemsstaten avser att utvidga begreppet till att omfatta fler än hushållskunder. I artikel 15 i gasförsörjningsförordningen regleras frågan om upphävande av direktiv 2004/67/EG. I samband med att gasförsörjningsförordningen trädde i kraft den 2 december 2010 upphörde direktivet att gälla med undantag för artikel 4.1 och 4.2, som innehåller bestämmelser om försörjningstrygghet för särskilda kunder. I artikel 15 i gasförsörjningsförordningen anges att direktivets bestämmelser i dessa delar ska gälla till dess att den berörda medlemsstaten har fastställt en definition av skyddade kunder i enlighet med artikel 2.1 i förordningen och har identifierat de naturgasföretag som blir skyldiga att säkerställa försörjningen till de skyddade kunderna enligt den försörjningsnorm som har beskrivits i avsnitt 4.1. Direktivets bestämmelser upphör att gälla den 3 juni 2012 oavsett om de beskrivna åtgärderna har vidtagits eller inte. Regeringens överväganden och förslag när det gäller kretsen skyddade kunder redovisas i avsnitt 6. Den behöriga myndigheten I artikel 2.2 i gasförsörjningsförordningen definieras den behöriga myndigheten som den nationella statliga myndighet eller nationella tillsynsmyndighet som medlemsstaten har utsett som ansvarig för att säkerställa genomförandet av förordningen. Den behöriga myndigheten får en mycket central roll enligt gasförsörjningsförordningen. Regeringen har i 33 a § naturgasförordningen (2006:1043) föreskrivit att Statens energimyndighet ska vara behörig myndighet. Vidare framgår av artikel 2.2 i gasförsörjningsförordningen att en medlemsstat kan tillåta att den behöriga myndigheten delegerar specifika uppgifter som anges i förordningen till andra organ. Sådana delegerade uppgifter ska utföras under överinseende av den behöriga myndigheten och specificeras i den förebyggande åtgärdsplan och den krisplan som ska finnas enligt artikel 4 i förordningen. Regeringens överväganden i denna fråga redovisas i avsnitt 7. Tillsyn och avgifter Regeringen bedömer att det är nödvändigt att införa nationella bestämmelser om tillsyn för att säkerställa att bestämmelserna i gasförsörjningsförordningen följs. Frågan behandlas i avsnitt 9. Energimyndighetens uppgifter enligt gasförsörjningsförordningen bör enligt regeringens bedömning finansieras genom avgifter. Överväganden och förslag i denna del finns i avsnitt 10. 5 En ny lag om trygg naturgasförsörjning Regeringens förslag: Bestämmelserna om trygg naturgasförsörjning i naturgaslagen (2005:403) ska upphävas. Kompletterande bestämmelser till gasförsörjningsförordningen ska föras in i en ny lag om trygg naturgasförsörjning. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag eller inte framfört några invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag Bestämmelserna i naturgaslagen I 8 a kap. naturgaslagen finns bestämmelser som har tillkommit med anledning av rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning. Bestämmelserna innebär bl.a. att aktörerna på naturgasmarknaden ska planera och vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa naturgasförsörjningen samt att en nationell plan för krissituationer på naturgasområdet ska upprättas. I 10 kap. 5 a § naturgaslagen finns ett normgivningsbemyndigande som gör det möjligt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten att meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den systemansvariga myndigheten har enligt 8 a kap. och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av det kapitlet. Av artikel 15 i gasförsörjningsförordningen framgår att direktiv 2004/67/EG upphört att gälla från och med den 2 december 2010, med undantag för artikel 4.1 och 4.2 i direktivet, som ska gälla till dess att den berörda medlemsstaten har fastställt en definition av skyddade kunder i enlighet med artikel 2.1 i gasförsörjningsförordningen och identifierat naturgasföretagen i enlighet med artikel 8.1 i förordningen. Artikel 4.1 och 4.2 i direktivet ska dock under alla förhållanden upphöra att gälla efter den 3 juni 2012. Gasförsörjningsförordningen är direkt tillämplig i Sverige och ska gälla i stället för det som föreskrivs i 8 a kap. naturgaslagen. De nuvarande bestämmelserna i det kapitlet bör därför upphävas, liksom de föreskrifter i övriga delar av lagen som anknyter direkt till 8 a kap. I övrigt behöver vissa följdändringar göras, t.ex. i bestämmelserna om tillsyn i 10 kap. 1 §. Kompletterande bestämmelser Det finns behov av att komplettera gasförsörjningsförordningen med nationella bestämmelser om bl.a. tillsyn. Det kunde i och för sig övervägas att införa de kompletterande bestämmelserna i 8 a kap. naturgaslagen. I likhet med utredningen bedömer emellertid regeringen att de nya bestämmelserna är av sådan karaktär att det är lämpligt att införa dem i en särskild lag om trygg naturgasförsörjning. 8 a kap. bör således utgå ur naturgaslagen. 6 Skyddade kunder Regeringens bedömning: Definitionen av skyddade kunder bör endast omfatta hushållskunder som är anslutna till ett distributionsnät för gas. Utredningens bedömning: Begreppet skyddade kunder bör inte utökas till att omfatta mer än konsumenter. Remissinstanserna: Statens energimyndighet vill ha möjlighet att trygga försörjningen även för andra gaser och för flerbostadshus och anser att ett helhetsgrepp bör tas på värmeförsörjningen. Konsumentverket förordar att hela konsumentkollektivet innefattas i kretsen skyddade kunder. Bostadsrätterna anser att bostadsrättsinnehavare ska innefattas. Företagarna har pekat på ökade administrativa kostnader till följd av gasförsörjningsförordningen och anser att Sverige bör hålla fast vid att låta kretsen skyddade kunder omfatta endast konsumenter. Övriga remissinstanser har inte framfört några invändningar mot utredningens bedömning. Skälen för regeringens bedömning Tidigare reglering Rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning gav utrymme för medlemsstaterna att i lämplig utsträckning och under en period som medlemsstaten bestämde föreskriva att naturgasförsörjningen för hushållskunder skulle säkras i vissa situationer. Dessa var ett partiellt avbrott i naturgasförsörjningen, extrem kyla under en nationellt fastställd period av hög förbrukning och under perioder med exceptionellt hög efterfrågan på naturgas vid s.k. tjugoårsvintrar. Direktivet medgav också att medlemsstaten utvidgade kretsen skyddade kunder till att omfatta små och medelstora företag och andra naturgasförbrukare som inte kunde ställa om till andra energikällor. Genomförandet av direktiv 2004/67/EG behandlades i propositionen Åtgärder för att stärka kundernas ställning på energimarknaden, m.m. (prop. 2005/06:158). Regeringen bedömde att begreppet hushållskonsument, som användes i direktivet, överensstämde med definitionen av konsument i 8 kap. 1 § naturgaslagen (2005:403) i dess dåvarande lydelse (prop. 2005/06:158 s. 62 f.). För att förtydliga att begreppet konsument har samma innebörd i hela naturgaslagen flyttades definitionen och finns nu i 1 kap. 8 § naturgaslagen. Regeringen konstaterade vidare att Sverige inte hade förutsättningar att utvidga kretsen särskilda kunder. Med stöd av ett normgivningsbemyndigande i 8 a kap. 4 § naturgaslagen har regeringen i 32 § naturgasförordningen (2006:1043) föreskrivit att försörjningen till konsumenter ska säkras i följande fall: - vid ett partiellt avbrott i den nationella naturgasförsörjningen som inte överstiger 24 timmar, - årligen under vinterperioden från och med december till och med februari, och - under perioder med en temperatur som understiger normal vintertemperatur med 4-5 grader. Skyddade kunder enligt gasförsörjningsförordningen Enligt artikel 2.1 i gasförsörjningsförordningen omfattar begreppet "skyddade kunder" alltid hushållskunder som är anslutna till ett distributionsnät för gas. I gasförsörjningsförordningen gäller även definitionerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073). Enligt artikel 2.25 i direktivet avses med "hushållskund" en kund som köper naturgas för sin egen hushållsförbrukning. En medlemsstat kan välja att utvidga definitionen av skyddade kunder i två avseenden. För det första är det möjligt att låta begreppet omfatta även små och medelstora företag, under förutsättning att dessa är anslutna till ett distributionsnät för gas, samt viktiga samhällstjänster, under förutsättning att de är anslutna till ett distributions- eller överföringsnät för gas, och förutsatt att dessa ytterligare kunder tillsammans inte motsvarar mer än 20 procent av den slutliga gasanvändningen. En medlemsstat kan vidare låta definitionen av skyddade kunder omfatta vissa fjärrvärmeanläggningar. De bestämmelser i artikel 8 gasförsörjningsförordningen som nu ska tillämpas innebär krav på att skyddade kunder ska försörjas med gas under väsentligt längre tid och under svårare förutsättningar än enligt direktiv 2004/67/EG. Av artikel 8.3 i förordningen följer vidare att den behöriga myndigheten och naturgasföretag efter de föreskrivna tidsperioderna visserligen inte är skyldiga att, men ska bemöda sig om att, i största möjliga utsträckning upprätthålla gasförsörjningen till i synnerhet skyddade kunder. Energimyndigheten, Konsumentverket och Bostadsrätterna har pekat på att det är otillfredsställande att kretsen av skyddande kunder inte definieras på ett sätt som entydigt omfattar flerbostadshus med gas för uppvärmning eller bostadsrättsinnehavare som inte är spiskunder. Gasförsörjningsförordningen tillåter att definitionen av skyddade kunder utvidgas till att omfatta vissa små och medelstora företag. En sådan utvidgning kan dock inte begränsas till att bara gälla fastighetsbolag och bostadsrättsföreningar. Det saknas därför förutsättningar för att i Sverige utvidga kretsen av skyddade kunder till att omfatta andra kundkategorier än hushållskunder som är anslutna till ett distributionsnät för gas. Regeringen kan dessutom återigen konstatera att Sverige saknar de faktiska förutsättningarna för att kunna uppfylla en utvidgad försörjningsnorm. Energimyndigheten har pekat på att ett helhetsbegrepp bör tas på värmeförsörjningen i stort. Regeringen saknar dock underlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning till frågan. 7 Den behöriga myndigheten Behörig myndighet i Sverige Regeringen har utsett Statens energimyndighet (Energimyndigheten) till behörig myndighet enligt gasförsörjningsförordningen. En bestämmelse om detta finns i 33 a § naturgasförordningen (2006:1043). Energimyndigheten fungerar i dag även som tillsynsmyndighet enligt bestämmelserna om trygg naturgasförsörjning i 8 a kap. naturgaslagen (2005:403). Den behöriga myndigheten får en central roll i att säkerställa att åtgärder enligt gasförsörjningsförordningen genomförs. Myndigheten kommer att vara kontaktpunkt gentemot andra medlemsstater och EU-kommissionen. Regeringen föreslår i propositionen kompletterande bestämmelser som ska göra det möjligt för den behöriga myndigheten att fullgöra sina uppgifter enligt gasförsörjningsförordningen i Sverige. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 9. Riskbedömning Energimyndighetens nya uppgifter börjar med att utföra en riskbedömning enligt artikel 9 i gasförsörjningsförordningen, varvid myndigheten bl.a. ska tillämpa infrastruktur- och försörjningsnormerna. Riskbedömningen ska kontinuerligt uppdateras. Den ligger till grund för framtagande av den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen. Den förebyggande åtgärdsplanen innehåller de åtgärder som måste vidtas för att undanröja eller minska de risker som har identifierats i riskbedömningen. Krisplanen ska undanröja eller minska konsekvenserna av ett avbrott i gasförsörjningen och utformas enligt de detaljerade bestämmelser som finns i artikel 10 i förordningen. Krisplanen är också styrande för de åtgärder som kan vidtas när en krisnivå har tillkännagivits. I sitt arbete ska Energimyndigheten samråda med aktörerna på naturgasmarknaden och den nationella tillsynsmyndigheten, som i Sverige är Energimarknadsinspektionen. Förordningen kräver också ett omfattande utbyte av planer och samråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater och med EU-kommissionen. Detta för att säkerställa att planerna är konsistenta med varandra och uppfyller EU:s regelverk. Samarbete på regional nivå Berörda behöriga myndigheter får besluta att upprätta sina planer gemensamt utöver de nationella planerna. Som framgått av beskrivningen i inledningen kan såväl infrastrukturnormen som försörjningsnormen uppfyllas på regional nivå, dvs. genom att flera medlemsstater samverkar. Utredningen har bedömt att ett fortsatt och vidareutvecklat samarbete med Danmark för att utforma gemensamma planer skulle vara till gagn för den svenska försörjningstryggheten för gas. Regeringen delar denna bedömning och avser att i förordning meddela föreskrifter om ett sådant samarbete. Undantag Som framgått i avsnitt 4.1 behöver Sverige inte uppfylla infrastrukturnormen. Sverige ska hålla EU-kommissionen underrättad om eventuella förändringar av de förutsättningar som undantaget grundar sig på och är skyldigt att underrätta EU-kommissionen när förutsättningar för ett undantag inte längre finns. Detta kommer att bli en uppgift för Energimyndigheten. Enligt artikel 6.10 i gasförsörjningsförordningen ska Sverige också regelbundet genomföra marknadstester för infrastrukturinvesteringar och offentliggöra resultaten. Ärenden om omvända flöden Regeringen har i 33 b § naturgasförordningen föreskrivit att Energimyndigheten ska pröva ärenden om kapacitet för omvända flöden eller undantag enligt artikel 7 i gasförsörjningsförordningen. Andra uppgifter Utöver de uppgifter som redovisats ovan ansvarar Energimyndigheten för att identifiera berörda naturgasföretag och säkerställa att försörjningsnormen efterlevs. Därutöver är Energimyndigheten skyldig att enligt artikel 13.6 i gasförsörjningsförordningen i aggregerad form rapportera om avtal som sträcker sig längre än ett år som har ingåtts med leverantörer från tredje land. Tillkännagivande av krisnivå När Energimyndigheten behöver tillkännage någon av krisnivåerna tidig varning, beredskap eller kris, ska myndigheten enligt artikel 10 i gasförsörjningsförordningen omedelbart informera EU-kommissionen och förse kommissionen med all nödvändig information. Rapporteringsskyldigheten är särskilt omfattande vid krisnivå "kris" och kompletteras enligt artikel 13.5 i förordningen med krav på underlag för utvärdering när situationen har upphört. Energimyndigheten förfogar inte över någon driftcentral för övervakning av det svenska naturgassystemet. I händelse av kris på den svenska naturgasmarknaden är det angeläget att åtgärder kan vidtas mycket snabbt. Den behöriga myndigheten kan enligt artikel 2.2 i gasförsörjningsförordningen delegera specifika uppgifter till andra organ under förutsättning att de utförs under överinseende av den behöriga myndigheten och specificeras i den förebyggande åtgärdsplan samt den krisplan som ska finnas enligt artikel 4 i förordningen. Utredningen har föreslagit att uppgiften att tillkännage en kris ska kunna delegeras till det privata företag som i dag fungerar som transmissionsnätsoperatör i Sverige. Regeringen delar utredningens uppfattning att tillkännagivande av en kris bör kunna göras av den som kontinuerligt övervakar det svenska naturgassystemet och följaktligen snabbast har tillgång till relevant information. Regeringen avser att senare återkomma till utredningens förslag om att den del av dagens systemansvarsverksamhet för gas hos Affärsverket svenska kraftnät som avser den kortsiktiga balanseringen (systembalansansvaret) överförs till transmissionsnätsoperatören Swedegas AB. Till dess att frågan om systembalansansvaret har behandlats avser regeringen att genom förordning göra det möjligt för Energimyndigheten att delegera uppgiften att tillkännage en kris till Svenska kraftnät. I samband med att frågan om systembalansansvaret behandlas kommer också de frågeställningar som har väckts av remissinstanserna när det gäller delegering av befogenheten att tillkännage av kris att behandlas. 8 Företagsplaner Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas att upprätta och följa en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet (företagsplaner). Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag eller inte framfört några invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag Planer på nationell nivå Enligt artikel 4 i gasförsörjningsförordningen ska den behöriga myndigheten efter samråd med naturgasföretagen, företrädare för hushållens och de industriella gaskundernas intressen samt den nationella tillsynsmyndigheten på nationell nivå upprätta dels en förebyggande åtgärdsplan som innehåller de åtgärder som måste vidtas för att undanröja eller minska de risker som identifierats i den riskbedömning som genomförts i enlighet med artikel 9, dels en krisplan som innehåller de åtgärder som måste vidtas för att undanröja eller minska konsekvenserna av ett avbrott i gasförsörjningen i enlighet med artikel 10. I Sverige kommer Statens energimyndighet (Energimyndigheten) i egenskap av behörig myndighet att ansvara för utformningen av en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan på nationell nivå. Riskbedömningen Den riskbedömning som ska ingå i underlaget för den nationella åtgärdsplanen ska genomföras av den behöriga myndigheten och uppdateras vartannat år. Den ska utgöra en fullständig bedömning av riskerna för en tryggad gasförsörjning i medlemsstaten. Naturgasföretag, industriella gaskunder, organisationer som företräder hushållens och de industriella gaskundernas intressen, liksom medlemsstaterna och den nationella tillsynsmyndigheten, ska samarbeta med den behöriga myndigheten och på begäran tillhandahålla denna all information som krävs för riskbedömningen. Planer för naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas Utredningen har föreslagit att Energimyndigheten ska ha möjlighet att kräva att företag ska upprätta förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner för företaget (företagsplaner). För naturgasföretag bör enligt utredningen en förebyggande åtgärdsplan innehålla de åtgärder som måste vidtas för att undanröja eller minska de risker som identifierats i den riskbedömning som den behöriga myndigheten ska genomföra enligt artikel 9. Utredningen har som exempel på vad som bör ingå i ett naturgasföretags förebyggande åtgärdsplan nämnt de åtgärder och volymer samt den kapacitet och den tid som behövs för att uppfylla infrastruktur- och försörjningsnormerna. I förekommande fall bör enligt utredningen även framgå i vilken mån åtgärder på efterfrågesidan ska vidtas. När det gäller trygg naturgasförsörjning pekar gasförsörjningsförordningen även ut kunder som använder gas för elproduktion och för industriella ändamål som viktiga. Det beror på dessa företags möjligheter att reagera på en kris med åtgärder på efterfrågesidan. Förutom naturgasföretag bör därför enligt utredningen också kunder som använder gas för elproduktion eller för industriella ändamål upprätta en krisplan för företaget. Utredningen har också anfört att företagsplanen för vissa företag även ska precisera vilka åtgärder som ska vidtas för att mildra de möjliga följderna av ett avbrott i gasförsörjningen. Naturgasföretagens roll vid någon krisnivå omfattar bland annat rapportering till behörig myndighet, uttag av gas från lager och marknadsmässig minskning av gasleveranser till kunder. Vid krisnivå kris omfattas även frånkoppling av kunder. Efter en kris har naturgasföretagen ett viktigt arbete att i samspel med gaskunder återställa driften av gassystemet. Regeringen bedömer, i likhet med utredningen, att företagsplaner underlättar för den behöriga myndigheten att samla in den information som ligger till grund för de nationella planerna. Vidare kan de vara ett viktigt komplement till de planer som upprättas på nationell nivå. Naturgasföretagen är enligt nu gällande bestämmelser i 8 a kap. 1 § naturgaslagen (2005:403) skyldiga att vidta de planeringsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att säkerställa naturgasförsörjningen. Energimyndigheten har med stöd av ett bemyndigande i 31 § naturgasförordningen (2006:1043) tagit fram föreskrifter om hur dessa planer ska utformas (STEMFS 2008:3). Systemet med planer på företagsnivå är sålunda väl inarbetat och beprövat. Regeringen föreslår därför att det i lagen om trygg naturgasförsörjning införs ett normgivningsbemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas att upprätta och följa en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet. 9 Tillsyn 9.1 Tillsynsmyndighet Regeringens förslag: Den behöriga myndigheten ska utöva tillsyn över att dels gasförsörjningsförordningen och de åtgärdsplaner och krisplaner som har upprättats enligt förordningen, dels den nya lagen om trygg naturgasförsörjning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs. Den behöriga myndigheten ska få meddela de förelägganden som behövs för att se till att de föreskrifter och planer som omfattas av tillsynen följs. Ett föreläggande ska få förenas med vite. Ett föreläggande ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas. Ett beslut av den behöriga myndigheten om föreläggande ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätt. Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag eller inte framfört några invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag Behovet av tillsyn Gasförsörjningsförordningen innehåller inga uttryckliga bestämmelser om hur det ska säkerställas att naturgasföretag och andra aktörer följer förordningens föreskrifter. Regeringen bedömer att det är lämpligt att den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att gasförsörjningsförordningen och de åtgärdsplaner och krisplaner som upprättas enligt förordningen följs. Tillsynen bör även omfatta bestämmelserna i lagen om trygg naturgasförsörjning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Tillsynsmyndighetens befogenheter För att kunna bedriva en effektiv tillsyn bör den behöriga myndigheten kunna meddela de förelägganden som behövs för att säkerställa att de föreskrifter och planer som omfattas av tillsynen följs. Förelägganden bör kunna förenas med vite. Överklagande De beslut som kan komma att fattas av den behöriga myndigheten i dess egenskap av tillsynsmyndighet enligt lagen om trygg naturgasförsörjning är främst förelägganden, t.ex. ett åläggande för ett naturgasföretag att upprätta företagsplaner. Sådana beslut bör kunna överklagas oavsett om de har förenats med vite eller inte. I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns allmänna bestämmelser om att beslut av en förvaltningsmyndighet överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Samma ordning bör gälla för överklagande av nyssnämnda beslut om föreläggande. Detta bör dock komma till uttryck genom särskilda bestämmelser som tas in i den nya lagen. Ett beslut ska gälla utan hinder av att det överklagas Med hänsyn till att ett ingripande kan vara nödvändigt under en pågående försörjningskris, där ett dröjsmål kan få allvarliga konsekvenser, bör ett föreläggande gälla omedelbart om inte den behöriga myndigheten beslutar något annat. 9.2 Skyldighet att lämna information Regeringens förslag: Den behöriga myndigheten ska ha rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt gasförsörjningsförordningen och lagen om trygg naturgasförsörjning. Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag eller inte framfört några invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag: För att kunna bedriva en effektiv tillsyn bör den behöriga myndigheten ha rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Det kan vidare bli nödvändigt att i vissa frågor samla in information av sådan karaktär, bl.a. om dagliga flöden, att det inte framstår som rationellt om detta måste ske genom en särskild begäran riktad till varje berört företag. I viss utsträckning kommer myndigheten att kunna samla in nödvändig information genom att ta del av företagsplaner (jfr avsnitt 8). Det bör emellertid också vara möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen om trygg naturgasförsörjning och gasförsörjningsförordningen. 10 Avgifter Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt gasförsörjningsförordningen samt enligt den nya lagen om trygg naturgasförsörjning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag eller inte framfört några invändningar mot det. Ekonomistyrningsverket har dock framhållit betydelsen av att riksdagen eller regeringen beslutar om avgifternas storlek i de fall då en myndighet själv får behålla intäkterna av tvingande avgifter. Swedegas AB har framhållit att avgifterna bör utgå ifrån Energimyndighetens kostnader. Skälen för regeringens förslag: I 10 kap. naturgaslagen (2005:403) finns bestämmelser om tillsyn m.m. Enligt 5 § i nämnda kapitel får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som tillsynsmyndigheten har enligt naturgaslagen och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Enligt 5 a § får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den systemansvariga myndigheten har enligt 8 a kap. och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av det kapitlet. Statens energimyndighet (Energimyndigheten) är tillsynsmyndighet enligt 8 a kap. naturgaslagen, medan Energimarknadsinspektionen ska utöva tillsyn i övriga delar. Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) är systemansvarig myndighet. Regeringen har med stöd av bemyndigandena meddelat föreskrifter om avgifter i förordningen (2008:1330) om vissa avgifter på naturgasområdet. Den del av verksamheten vid Svenska kraftnät och Energimyndigheten som sker enligt 8 a kap. naturgaslagen finansieras genom en särskild försörjningstrygghetsavgift, som betalas av en innehavare av en naturgasledning, lagringsanläggning eller förgasningsanläggning. Att 8 a kap. naturgaslagen upphävs och ersätts av den nya lagen om trygg naturgasförsörjning innebär att Svenska kraftnät inte längre har några sådana uppgifter som avses i 10 kap. 5 a § samma lag. Den bestämmelsen bör därför upphävas (jfr avsnitt 5). När det gäller Energimyndighetens uppgifter på området trygg naturgasförsörjning bör verksamheten enligt regeringens bedömning även i fortsättningen finansieras genom försörjningstrygghetsavgiften. Eftersom bestämmelserna i naturgaslagen upphävs kan dock inte föreskrifter om detta längre meddelas med stöd av bemyndigandet i 10 kap. 5 § naturgaslagen. I stället bör ett nytt normgivningsbemyndigande införas i lagen om trygg naturgasförsörjning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt den nya lagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt enligt gasförsörjningsförordningen. Ekonomistyrningsverket har framhållit betydelsen av att riksdagen eller regeringen beslutar om avgifternas storlek i de fall då en myndighet själv får behålla intäkterna av tvingande avgifter. Det kan mot denna bakgrund noteras att regeringens avsikt är att försörjningstrygghetsavgiftens storlek även i fortsättningen ska framgå av förordningen om vissa avgifter på naturgasområdet. 11 Ikraftträdande m.m. Regeringens förslag: Lagarna ska träda i kraft den 1 juli 2012. Regeringens bedömning: Det behövs inte några övergångsbestämmelser. Utredningens förslag: Lagarna ska träda i kraft under 2012. Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping, Statens energimyndighet och Affärsverket svenska kraftnät har anmärkt att övergångsbestämmelser saknas. Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till att de nya bestämmelserna är motiverade av en EU-förordning som redan ska tillämpas i Sverige bör lagarna träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen bedömer att den 1 juli 2012 är en lämplig tidpunkt. Några remissinstanser har pekat på att FRANS inte har föreslagit några övergångsbestämmelser. Som redovisats i avsnitt 5 har bestämmelserna i 8 a kap. naturgaslagen tillkommit med anledning av rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning. Med hänsyn till att direktivet i sin helhet har ersatts av gasförsörjningsförordningen och inte i någon del ska gälla efter den 3 juni 2012 bedömer regeringen att det saknas förutsättningar för att tillämpa de huvudsakliga bestämmelserna i 8 a kap. naturgaslagen under en övergångsperiod. I delar där det inte finns något formellt hinder för att införa övergångsbestämmelser, vilket framför allt gäller rätten till ersättning enligt 8 a kap. 6 § naturgaslagen, bedömer regeringen att det saknas praktiskt behov av en sådan reglering. 12 Konsekvensanalys Allmänt I propositionen föreslås en ny lag om trygg naturgasförsörjning som innehåller de bestämmelser som regeringen bedömer är nödvändiga för att i Sverige komplettera EU:s gasförsörjningsförordning. Tagna för sig har bestämmelserna i lagförslaget förhållandevis begränsade konsekvenser. De som berörs av regleringen är främst Statens energimyndighet (Energimyndigheten) samt naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas. Energimyndigheten Energimyndigheten är redan behörig myndighet enligt gasförsörjningsförordningen. Lagförslaget innebär att myndigheten ska utöva tillsyn över efterlevnaden dels av lagen och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna, dels av gasförsörjningsförordningen och de planer som upprättas enligt förordningen. När det gäller den praktiska verksamheten går uppgiften som tillsynsmyndighet knappast att skilja från uppgiften som behörig myndighet. De kostnader som tillkommer med anledning av bestämmelserna i lagen måste antas vara marginella och rymmas inom befintliga ramar. Förslaget har också som utgångspunkt att Energimyndighetens verksamhet på området trygg naturgasförsörjning på samma sätt som tidigare ska finansieras genom försörjningstrygghetsavgiften enligt förordningen (2008:1330) om vissa avgifter på naturgasområdet. Företagen Lagförslaget innehåller inga bestämmelser som tagna för sig medför nya kostnader för företagen på naturgasmarknaden. Förslaget innehåller dock bemyndiganden till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som är förenade med administrativa kostnader för företagen. Naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas kan alltså komma att bli skyldiga att upprätta och följa företagsplaner. Vidare kan det bli aktuellt att företagen får någon form av rapporteringsskyldighet. Det går inte att nu göra någon konkret bedömning av vilka konsekvenser det får för företagen om det införs bestämmelser om företagsplaner eller skyldighet att fortlöpande lämna information till Energimyndigheten. En sådan bedömning kan göras först i samband med att föreskrifterna tas fram. Domstolarna I propositionen föreslås att Energimyndigheten ska kunna meddela de förelägganden som behövs för att se till att de föreskrifter och planer som omfattas av tillsynen följs. Besluten ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelserna i den föreslagna lagen om trygg naturgasförsörjning ersätter i huvudsak regler om tillsyn som i dag framgår av naturgaslagen. Mot den bakgrunden kan förslaget inte antas medföra några ökade kostnader för de allmänna förvaltningsdomstolarna. 13 Författningskommentar 13.1 Förslaget till lag om trygg naturgasförsörjning Lagens tillämpningsområde 1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG. Lagförslaget har tillkommit med anledning av att det finns behov av kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (gasförsörjningsförordningen). Bestämmelserna i lagen ersätter nuvarande 8 a kap. naturgaslagen (2005:403). Definitioner 2 § Termer och uttryck som definieras i naturgaslagen (2005:403) har samma betydelse i denna lag. Av paragrafen framgår att de definitioner som finns i naturgaslagen används i lagen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Behörig myndighet 3 § Den myndighet som regeringen bestämmer är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 994/2010. I paragrafen finns en upplysning om att regeringen utser en sådan behörig myndighet som avses i gasförsörjningsförordningen. Av artikel 2.2 i förordningen framgår att den behöriga myndigheten är den nationella statliga myndighet eller den nationella tillsynsmyndighet som respektive medlemsstat har utsett som ansvarig för att säkerställa genomförandet av de åtgärder som fastställs i förordningen. Den behöriga myndighetens uppgifter behandlas i avsnitt 7. Företagsplaner 4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas att upprätta och följa en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet (företagsplaner). Enligt paragrafen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för företag att upprätta både en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet. Sådana planer betecknas med ett ord som företagsplaner. Skyldigheten att upprätta företagsplaner följer inte av gasförsörjningsförordningen. Uppgifterna i en företagsplan kommer att utgöra värdefull information för den behöriga myndigheten, bl.a. när myndigheten upprättar åtgärdsplaner och krisplaner enligt gasförsörjningsförordningen. Övervägandena redovisas i avsnitt 8. Tillsyn 5 § Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att 1. förordning (EU) nr 994/2010 och de åtgärdsplaner och krisplaner som har upprättats enligt förordningen följs, och 2. denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs. I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn som utövas av den behöriga myndigheten. Enligt första punkten omfattar tillsynen gasförsörjningsförordningen och de planer som upprättas enligt den förordningen. Tillsynen omfattar sålunda bl.a. de skyldigheter som åligger naturgasföretagen och de industriella gaskunderna enligt de åtgärdsplaner och krisplaner som ska finnas enligt förordningen. Av andra punkten framgår att tillsynen även omfattar lagen och de föreskrifter som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar i anslutning till lagen. De föreskrifter som avses är dels sådana som meddelas med stöd av normgivningsbemyndiganden i lagen, dels verkställighetsföreskrifter och föreskrifter som har meddelats med stöd av den s.k. restkompetensen. I praktiken gäller tillsynen i denna del främst skyldigheten att upprätta och följa sådana företagsplaner som avses i 4 §. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. 6 § Den behöriga myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt förordning (EU) nr 994/2010 och denna lag. Den behöriga myndigheten kommer att behöva information för att kunna utöva tillsyn enligt 5 §. Enligt första stycket kan myndigheten begära att få sådana uppgifter från en enskild aktör som omfattas av tillsynen. Bestämmelsen har tillkommit med 10 kap. 2 § naturgaslagen som förebild. Det kan emellertid bli nödvändigt att i vissa frågor samla in information i en sådan omfattning att det uppstår problem om detta måste ske genom en särskild begäran riktad till varje berört företag. I andra stycket bemyndigas därför regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. 7 § Den behöriga myndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att se till att de föreskrifter och planer som omfattas av tillsynen följs. Ett föreläggande får förenas med vite. Ett föreläggande gäller omedelbart, om inte något annat beslutas. I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.1, regleras den behöriga myndighetens befogenheter om det fordras ett ingripande mot en aktör som har skyldigheter enligt gasförsörjningsförordningen eller enligt lagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Avgifter 8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt förordning (EU) nr 994/2010 samt enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. I paragrafen, som behandlas i avsnitt 10, bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter, som syftar till att finansiera alla de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt gasförsörjningsförordningen samt enligt lagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. I dag finns bestämmelser med ett liknande ändamål i 10 kap. 5 och 5 a §§ naturgaslagen. Överklagande 9 § Ett beslut om föreläggande enligt 7 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.1, finns bestämmelser om överklagande. Beslut som kan överklagas är den behöriga myndighetens beslut om förelägganden som syftar till att säkerställa efterlevnaden av de föreskrifter och planer som omfattas av myndighetens tillsyn enligt lagen. 13.2 Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) 1 kap. 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om naturgasledningar, lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar samt om handel med naturgas i vissa fall. Paragrafen har ändrats med anledning av att 8 a kap., med bestämmelser om trygg naturgasförsörjning, ersatts av den nya lagen om trygg naturgasförsörjning. 10 kap. 1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att 1. denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och villkor som har meddelats med stöd av lagen följs, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 följs. Tillsynen omfattar inte bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 kap. med undantag för 13-20 §§ och inte heller bestämmelserna i 5 kap. Paragrafen har ändrats med anledning av att 8 a kap. upphävts. Första stycket första punkten har justerats så att det tydligt framgår att tillsynen omfattar såväl föreskrifter som har meddelats med stöd av normgivningsbemyndiganden i lagen som verkställighetsföreskrifter och föreskrifter meddelade med stöd av restkompetensen i anslutning till lagen. En hänvisning i andra stycket till 8 a kap. 1 § har utgått. 11 kap. 4 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning enligt 7 kap. 2 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Regeringen meddelar föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Paragrafen har ändrats med anledning av att 8 a kap. 5 och 6 §§ har upphävts. I första stycket har bestämmelsen om överklagande av beslut enligt de paragraferna utgått. Ändringarna i andra stycket innebär att det tydligt markeras dels att regeringen med stöd av restkompetensen ska kunna meddela föreskrifter om överklagande till regeringen, dels att sådana föreskrifter om överklagande som regeringen meddelar inte kan avse överklagande till domstol (jfr 11 kap. 2 § regeringsformen). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 Sammanfattning av utredningsbetänkandet Framtida regelverk och ansvarsförhållanden på naturgasmarknaden i Sverige (SOU 2011:46) Regeringen beslutade den 3 juni 2010 att utse en särskild utredare med uppgift att hantera frågorna gällande systemansvar, marknadsmodell och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (gasförsörjningsförordningen). Uppdraget för Utredningen om framtida hantering av systemansvaret för gas m.m. (N 2010:05) preciseras i kommittédirektiv 2010:60 och innebär i korthet att: * Lämna förslag till hur en överföring av dagens systemansvarsverksamhet vid Svenska kraftnät till en ny aktör bör genomföras. * Utreda om den svenska marknadsmodellen för gas behöver anpassas för att uppfylla EU:s formella krav, och om utredaren så finner lämpligt lämna ett förslag till anpassning av det svenska regelverket. * I förekommande fall föreslå anpassningar i lagstiftning och regelverk för att Sverige ska kunna uppfylla kraven enligt gasförsörjningsförordningen. Utredningen om framtida hantering av systemansvaret för gas m.m. har antagit förkortningen FRANS och lämnar i detta betänkande förslag rörande systemansvar, marknadsmodell och gasförsörjningstrygghet i enlighet med utredningsuppdraget. Systemansvaret för gas Utredningen föreslår att den del av dagens systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraftnät som avser den kortsiktiga balanseringen av det svenska naturgassystemet (systembalansansvaret) överförs till Swedegas AB. Överföringen bör ske efter det att Swedegas AB har certifierats som transmissionsnätsoperatör (TSO). Nuvarande myndighetsuppgifter inom ramen för Svenska kraftnäts systemansvarsverksamhet för gas föreslås överföras till Energimarknadsinspektionen. Genom att formellt skilja på rollen som transmissionsnätsoperatör och rollen som systembalansansvarig möjliggör utredningens förslag ett flexibelt regelverk som tillåter förekomst av fler än en transmissionsnätsoperatör på den svenska gasmarknaden. Med utredningens förslag kommer Swedegas AB således att bli såväl transmissionsnätsoperatör som systembalansansvarig, samtidigt som ytterligare transmissionsnätsoperatörer kan etablera sig vid sidan av Swedegas AB. Utredningen utgår vidare från att Energimarknadsinspektionen i samband med kommande certifieringsförfarande av transmissionsnätsoperatörer fastställer avgränsningen mellan transmission och distribution på den svenska gasmarknaden. Avgränsningen är direkt avhängig tolkningen av regeringens föreslagna definition av begreppet transmissionsnätsoperatör (prop. 2010/11:70). Avgränsningen kan få stor inverkan på marknadens aktörer. I fråga om systemansvaret för gas finns det ett antal förutsättningar och förhållanden som haft speciell inverkan på utredningsarbetet och dess resultat. Överföringen av dagens systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraftnät till en ny aktör ska enligt kommittédirektivet ske inom ramen för en s.k. TSO-lösning, samtidigt som förvaltningen av transmissionssystemet även fortsättningsvis ska ske i icke-statlig regi. Vidare hanterar Svenska kraftnät i dag den kortsiktiga balanseringen av det svenska gassystemet i sin helhet, i egenskap av systemansvarig myndighet. En överföring av dagens systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraftnät till en privat aktör kräver således speciell eftertanke vad gäller den framtida hanteringen av Svenska kraftnäts nuvarande myndighetsuppgifter. I regeringens proposition 2010/11:70 Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas föreslås att en transmissionsnätsoperatör ska avse den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas. I dag ägs det svenska transmissionsnätet av Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB i olika delar. Ett förslag som till stor del bygger på ändrade ägarförhållanden i transmissionssystemet torde inte vara särskilt konstruktivt så länge det inte finns några incitament för ändrade ägarförhållanden hos berörda aktörer. Utredningen har därför utformat sina förslag på ett sätt som gör dem tillämpbara i ett flera olika scenarier. Utredningen föreslår att dagens systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraftnät överförs till Swedegas AB. Vid sidan av Svenska kraftnät bedömer utredningen att Swedegas AB är den enda aktör på den svenska gasmarknaden som i dag väntas uppfylla Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gasmarknadsdirektivets) krav på ägarmässig åtskillnad. I syfte att undvika eventuella problem till följd av att den privata aktören Swedegas AB övertar uppgifter som tidigare utförts av en myndighet, har utredningen valt att göra en uppdelning av den systemansvariga myndighetens nuvarande uppgifter. Utredningen föreslår att de uppgifter hos den systemansvariga myndigheten som tillsammans utgör den löpande och kortsiktiga balanseringen av naturgassystemet överförs till Swedegas AB i egenskap av systembalansansvarig. Nuvarande myndighetsuppgifter hos Svenska kraftnät föreslås emellertid överföras till Energimarknadsinspektionen. Förslaget innebär flera fördelar. Genom att ersätta den systemansvariga myndigheten med en systembalansansvarig aktör, kan systembalansansvaret i praktiken utövas av vilken aktör som helst så länge regeringen anser att aktören ifråga är lämplig. Regelverket blir på detta sätt mer flexibelt än vad som är fallet i dagsläget samtidigt som åtskillnaden mellan myndighetsuppgifter och löpande systembalansansvar bidrar till en tydlig roll- och ansvarsfördelning på marknaden. Utredningens förslag bygger vidare på att rollen som systembalansansvarig formellt skiljs från rollen som TSO. Detta skapar ytterligare flexibilitet genom att det ger möjlighet för fler TSO:er att etablera sig på en och samma marknad. En TSO behöver således inte nödvändigtvis vara systembalansansvarig eftersom det endast kan finnas en aktör som ansvarar för systembalansen i det svenska gassystemet som helhet. Med utredningens förslag till hantering av systemansvaret för gas erhålls härigenom ett regelverk som kan tillämpas vid flera olika scenarier. Det faktum att transmissionssystemet i dag ägs av två aktörer utgör därmed inte något hinder för tillämpningen av utredningens förslag. Nuvarande ägarförhållanden i det svenska transmissionsnätet för gas kan däremot leda till problem vid kommande certifiering av transmissionsnätsoperatörer i Sverige. Detta i fall någon ägare av transmissionsnät inte visar sig kunna uppfylla kraven för att bli certifierad. Utredningen föreslår därför att Energimarknadsinspektionen i samband med kommande certifiering av transmissionsnätsoperatörer fastställer avgränsningen mellan transmission och distribution på den svenska gasmarknaden. Avgränsningen är direkt avhängig tolkningen av regeringens föreslagna definition av begreppet transmissionsnätsoperatör, enligt proposition 2010/11:70. Avgränsningen kan få stor inverkan på marknadens aktörer. I syfte att skapa en referens till hur gränsdragning mellan transmission och distribution sker på andra håll, har konsultföretaget COWI AB på uppdrag av utredningen kartlagt och jämfört gränsdragning mellan transmission och distribution i fem av EU:s medlemsstater. Resultatet visar att det inte tycks finnas någon fullständigt gemensam praxis inom EU. Mätning och/eller tryckreglering tycks emellertid återfinnas i gränsen mellan transmissionsnät och distributionsnät i fyra av de fem jämförda medlemsstaterna. Då gränsdragningen mellan transmission och distribution kan få inverkan på tariffnivåerna i det svenska naturgassystemet har utredningen även anlitat konsultföretaget Pöyry Management Consulting AB i syfte att utreda konsekvenserna av en sammanslagning av dagens två tariffer i det svenska transmissionssystemet till en. Resultatet visar att en sammanslagning av transmissionstarifferna kan, men inte nödvändigtvis behöver, leda till höjda tariffnivåer i det svenska naturgassystemets norra del och till sänkt tariffnivå i den södra delen. Med år 2009 som utgångspunkt för en sammanslagning av de nuvarande bägge transmissionstarifferna kan enligt konsultrapporten, allt annat oförändrat, den sammanlagda överföringskostnaden för det norra kundkollektivet komma att öka med knappt 64 miljoner kronor, vilket motsvarar en ökning av tariffen med cirka 65 procent. Omfördelningen kan samtidigt komma att innebära att den sammanlagda överföringskostnaden för slutförbrukarna i det södra kundkollektivet sänks med knappt 64 miljoner kronor, vilket motsvarar en sänkning om cirka 21 procent. Skillnaden i procentandelar beror på att det södra kundkollektivet står för en större andel av naturgasförbrukningen än det norra kundkollektivet. Konsultrapporten visar även att det finns olika vägar att möjliggöra en förändring av ägandet i transmissionssystemet utan att erhålla den omfördelning av kostnaderna som beskrivits ovan. Det är möjligt att tillämpa utredningens förslagna regelverk oberoende av hur ägandet av transmissionssystemet kommer att se ut i framtiden. En TSO kan t.ex. komma att äga hela det svenska transmissionsnätet för gas och samtidigt vara systembalansansvarig. Detta scenario skulle kunna bli en realitet om Swedegas AB förvärvar de delar av transmissionssystemet som i dag ägs av E.ON Gas Sverige AB. Det kan också bli en realitet om föreslagen definition av transmissionsnätsoperatör tolkas som att E.ON Gas Sverige AB:s delar av transmissionsnätet i själva verket är att betrakta som distributionsnät. Swedegas AB blir då ensam ägare till återstoden av det svenska transmissionssystemet. Det föreslagna regelverket tillåter vidare ett scenario där en TSO och tillika systembalansansvarig äger en del av det svenska transmissionssystemet, medan en eller fler TSO:er äger övriga delar av transmissionssystemet. Detta scenario kan bli en realitet i det fall E.ON Gas Sverige AB avyttrar sina nuvarande delar av transmissionsnätet till någon annan aktör än Swedegas AB. Slutligen tillåter det föreslagna regelverket ett scenario där dagens ordning kan bibehållas. Svenska kraftnät kan då även fortsättningsvis hantera den kortsiktiga balansen, men i egenskap av systembalansansvarig istället för systemansvarig myndighet. Det sista alternativet är dock inte något som utredningen förespråkar, utan är snarare att betrakta som en konsekvens av det föreslagna regelverkets flexibilitet. Trots att utredningens förslag således gör det möjligt att hantera systembalansansvaret under varierande förutsättningar är det viktigt för marknadens fortsatta funktion att snabbt få klarhet i vilka aktörer som uppfyller kraven för att bli certifierade som TSO liksom konsekvenserna av att äga transmissionsnät för gas utan att uppfylla de krav som ställs på en TSO. Den svenska marknadsmodellen för gas Utredningen bedömer att den svenska marknadsmodellen för gas i dag kan anses uppfylla de formella kraven enligt EU:s rättsakter, varför någon förändring av nuvarande marknadsmodell inte bedöms vara nödvändig. Vid jämförelser med andra medlemsstater inom EU visar sig den svenska marknadsmodellen för gas uppvisa tydliga likheter. I syfte att tillgodose ett eventuellt framtida behov av anpassning av den svenska marknadsmodellen för gas, har utredningen utformat en lösning som kan tillämpas med små förändringar av det svenska regelverket. Ett framtida behov av anpassning är en tänkbar konsekvens av det nu pågående harmoniseringsarbetet kring nätföreskrifter inom EU, vars effekter ännu inte är kända. Behovet torde därför kunna uppstå vid t.ex. investeringar i nya gränsöverskridande tillförselledningar till den svenska gasmarknaden. De kriterier som ligger till grund för hur en marknadsmodell ska utformas är relativt vagt formulerade i EU:s rättsakter. Den svenska regleringen med direkt koppling till marknadsmodellen är dessutom begränsad till 6 kap. 3 § naturgaslagen (2005:403). Den knapphändiga informationen om vad som faktiskt kan anses vara utmärkande för en lämpligt utformad marknadsmodell skulle kunna tolkas som ett stort mått av frihet. Samtidigt ställer EU:s rättsakter ett antal krav på bl.a. tillhandahållande av tjänster, produkter och publicering av information, som indirekt ger vägledning om hur en typisk marknadsmodell inom EU är tänkt att vara utformad. I syfte att skapa en bild av hur den svenska marknadsmodellen för gas i dag förhåller sig till marknadsmodeller inom andra medlemsstater inom EU, har utredningen låtit konsultföretaget COWI AB kartlägga och jämföra ett antal signifikanta parametrar hos olika marknadsmodeller. Studien omfattar kartläggning och jämförelser av kapacitetstilldelning, aktörsroller, balansering och avtalsförhållanden i de marknadsmodeller som tillämpas i Sverige, Danmark, Tyskland och Österrike. Resultatet ger vid handen att den svenska marknadsmodellen uppvisar tydliga likheter med övriga jämförda marknadsmodeller. I samband med kontakter mellan utredningen och kommissionen under vintern 2011 fick utredningen vidare bekräftat att den svenska marknadsmodellen för gas i dagsläget anses uppfylla gällande regelverk inom EU. Oberoende av detta är det förvisso möjligt att justera den svenska marknadsmodellen. Genom att införa tvingande krav på att gashandelsföretag ska boka inmatningskapacitet i gränspunkten till det svenska transmissionssystemet, skulle de få återstående olikheterna försvinna. Samtidigt skulle detta resultera i införandet av ytterligare ett moment för den gränsöverskridande handeln med gas, nämligen handel med kapacitet i inmatningspunkten till det svenska transmissionssystemet. Från kommissionens sida framfördes därför att en justering enligt ovan bedöms vara onödig och inte tillföra något ytterligare värde till den svenska marknadsmodellen. Även om den erhållna informationen inte utgör någon garanti för att det inte kan bli aktuellt med framtida ändringar av marknadsmodellen, är utredningens samlade bedömning att den svenska marknadsmodellen för närvarande kan anses uppfylla de formella kraven enligt EU:s rättsakter. Det finns ur denna aspekt därför inte något skäl att justera den nuvarande marknadsmodellen för gas. I det fall Sverige skulle få anledning att justera marknadsmodellen för gas i framtiden, har utredningen tagit fram ett förslag till möjlig justering som i korthet bygger på att gränssnittet mellan den svenska marknadsmodellen och utlandet harmoniseras genom en adapter, dvs. genom tvingande kapacitetsbokningar för gashandelsföretag i gränspunkten till det svenska transmissionssystemet. Genom adaptern kan det nuvarande gränssnittet mellan marknadsmodellerna förflyttas från gränspunkten i Dragör till landföringen i Klagshamn på svenskt fastland. Lösningen skulle således göra det möjligt för Sverige att tillhandahålla de standardiserade produkter och tjänster samt offentliggöra den information som formellt kan komma att krävas för gränsöverskridande infrastruktur enligt EU:s rättsakter. Denna s.k. "adapterlösning" skulle samtidigt innebära en anpassning av det svenska regelverket inför eventuellt framtida tillförselledningar för gas till den svenska marknaden. Med detta avses att en aktör med planer på att bygga en ny tillförselledning till Sverige skulle ha möjlighet att säkra investeringen genom att kapacitet tilldelas genom ett s.k. open season-förfarande. Denna typ av förfarande kräver att gashandelsföretag kan boka kapacitet i transmissionsnätet, vilket inte är fallet i Sverige i dag. Genom att utforma ett regelverk som tillåter att den svenska gasmarknaden sammanlänkas med utlandet genom fler adapters i likhet med den tänkbara vid Dragör, torde även frågan om framtida transit kunna hanteras relativt enkelt med införande av lämpliga entry/exitavgifter till och från det svenska transmissionssystemet. Genom adapterlösningen finns härmed ett användbart verktyg som kan tillämpas om eller när det skulle uppstå behov. Då omfattningen av de författningsförslag som krävs för en justering enligt adapterlösningen är relativt blygsam, är merparten av det arbete som krävs inför en framtida förändring redan utfört. Trygg naturgasförsörjning Utredningen har gjort en genomgång av det svenska regelverket med bäring på försörjningstryggheten för gas och föreslår de förändringar som krävs för att säkerställa den svenska tillämpningen av gasförsörjningsförordningen. Gasförsörjningsförordningen är direkt gällande och tillämplig i samtliga medlemsstater inom EU vilket bl.a. bidrar till att naturgaslagens (2005:403) 8 a kap. "Trygg naturgasförsörjning" föreslås tas bort och ersättas av en ny lag om försörjningstrygghet för gas. Utredningen föreslår att Statens energimyndighet utses till behörig myndighet enligt gasförsörjningsförordningen. Myndigheten får härigenom även fortsättningsvis det övergripande ansvaret för den svenska försörjningstryggheten för gas. Utredningen har särskilt beaktat de nya förutsättningar som följer av att överföra dagens systemansvarsverksamhet för gas till Swedegas AB. Svenska kraftnäts myndighetsuppgifter med koppling till gasförsörjningstryggheten, som i dag följer av uppdraget som systemansvarig myndighet, föreslås överföras till den behöriga myndigheten som genom delegering kan överlämna uppgifter till exempelvis den föreslagna systembalansansvarige aktören Swedegas AB. Vidare föreslår utredningen att Sverige bör hålla fast vid nuvarande tillämpning av begreppet skyddade kunder, dvs. endast låta begreppet omfatta konsumenter. Mot bakgrund av gasförsörjningsförordningens kraftigt skärpta försörjningsnorm finns det inte utrymme att låta begreppet skyddade kunder omfatta fler kundgrupper än konsumenter. Ett fortsatt väl fungerande och än mer utvecklat samarbete med Danmark bedöms vara nödvändigt för att kunna säkerställa den svenska försörjningstryggheten för gas. Gasförsörjningsförordningen trädde i kraft den 2 december 2010 och ersatte då Rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning (gasförsörjningsdirektivet). Förordningen är direkt gällande och tillämplig i alla medlemsstater och innehåller detaljerade bestämmelser om vilka krav medlemsstaterna ska se till att uppfylla för att gasförsörjningen ska kunna upprätthållas även vid krissituationer. Varje medlemsstat ska senast den 3 december 2011 utse en behörig myndighet som ska ansvara för att genomföra de åtgärder som gasförsörjningsförordningen innehåller. Alla medlemsstaters behöriga myndigheter ska samarbeta för att undvika avbrott i gasförsörjningen. I Sverige föreslås Statens energimyndighet bli behörig myndighet. Myndighetens ansvar och arbetsuppgifter utökas därmed jämfört med i dag. Ett problem vid säkerställandet av gasförsörjningstryggheten är att den behöriga myndigheten inte har tillgång till någon driftcentral för naturgassystemet och därför inte kan övervaka gasförsörjningen. Mot bakgrund av detta är det nödvändigt att Statens energimyndighet kan delegera operativa uppgifter till den systembalansansvarige. Enligt gasförsörjningsförordningen har kommissionen i händelse av kris rätt att kräva vissa uppgifter direkt av den behöriga myndigheten. Vissa uppgifter bör således inte delegeras till någon annan. Det är därför sannolikt nödvändigt att Statens energimyndighet måste upprätta viss jourberedskap för att kunna sköta kommunikationen med kommissionen utanför ordinarie arbetstid när så krävs. Försörjningstrygghetsavgiften som i dag delas av Statens energimyndighet och Svenska kraftnät föreslås oavkortat finansiera Statens energimyndighets fortsatta arbete med försörjningstryggheten för gas. Försörjningstrygghetsavgiftens storlek är en fråga att hanteras av regeringen och Statens energimyndighet. Den behöriga myndigheten ska tillsammans med aktörer på naturgasmarknaden upprätta förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner så att alla berörda aktörer vet vad som ska ske vid försörjningsproblem. De uppgifter som delegeras ska framgå av planerna som ska upprättas. Den behöriga myndigheten får också upprätta gemensamma förebyggande åtgärdsplaner och gemensamma krisplaner med till exempel Danmarks behöriga myndighet. Detta vore för svensk del fördelaktigt eftersom tillförseln av gas till den svenska gasmarknaden sker från Danmark. Planerna ska så långt som möjligt bygga på marknadsåtgärder. Icke marknadsbaserade åtgärder får bara vidtas om kris är utlyst. Gasförsörjningsförordningen inför en norm, N-1, för infrastruktur som stadgar att kapaciteten hos den infrastruktur som återstår efter ett avbrott hos den enskilt största infrastrukturen ska vara tillräcklig för att gasen, trots avbrottet, ska räcka även en dag med exceptionellt hög efterfrågan på gas. Sverige är beviljad undantag från denna bestämmelse eftersom det endast finns en tillförselledning för gas till Sverige. Sverige ska dock fortfarande sträva efter att uppfylla kravet. Undantaget gäller så länge Sverige inte har någon gastransit till andra medlemsländer och så länge den årliga bruttogaskonsumtionen understiger 2 Mtoe samt så länge mindre än 5 procent av Sveriges totala primära energikonsumtion kommer från gas. Den behöriga myndigheten bör kontinuerligt bevaka förutsättningarna för undantaget och rapportera till kommissionen. Vidare ska kapacitet för flöden i båda riktningar möjliggöras i gränspunkter mellan gränsöverskridande naturgasledningar för att gas ska kunna transporteras åt fler håll om det visar sig behövas. Det är möjligt att begära undantag från skyldigheten att möjliggöra kapacitet för flöden i båda riktningarna och ägaren av den svenska stamledningen, Swedegas AB, kan således ansöka om undantag hos den behöriga myndigheten. Kommissionen kan begära att en behörig myndighet ändrar sitt beslut att bevilja undantag. Den största förändringen med gasförsörjningsförordningen är dock att kraven på försörjning, den s.k. försörjningsnormen, skärps markant. Försörjningen av skyddade kunder ska säkerställas även vid extrema temperaturer under en 7-dagarsperiod liksom under en 30-dagarsperiod med exceptionellt hög efterfrågan på gas samt under minst 30 dagars avbrott i leveranser genom den svenska tillförselledningen under genomsnittliga vinterförhållanden. Jämfört med det tidigare gasförsörjningsdirektivet har försörjningsnormen således utökats från 24 timmar till 30 dygn vilket är en utmaning för Sverige. För att ha en chans att klara detta kan Sverige inte utöka begreppet skyddade kunder till att omfatta något annat än enbart konsumenter. I fråga om konsumenter har utredningen uppmärksammat ett problem. Det finns starka skäl som talar för att även bostadsrättsinnehavare som inte är spiskunder bör omfattas av begreppet skyddade kunder. I fråga om den fysiska överföringen av gas är det emellertid inte möjligt att skilja mellan bostadsrättsföreningar och fastighetsbolags hyresfastigheter. Vid en krissituation med behov av en snabb reducering av den samlade gasförbrukningen kan därför bostadsrättsföreningar komma att hanteras i likhet med fastighetsbolag. Problemets lösning utgörs dock inte av ytterligare åtgärder på efterfrågesidan. Sannolikt kan problemet endast lösas genom åtgärder för att förbättra tillgången på gas vid en krissituation, t.ex. genom ökad inhemsk biogasproduktion, LNG-anläggningar eller en ny tillförselledning. Gasförsörjningsförordningen innehåller också bestämmelser om hur informationsutbyte vid en kris ska gå till och innehållet i de olika planerna som den behöriga myndigheten ska ta fram. EU:s medlemsstater ska eftersträva en samordning av gasförsörjningen inom unionen. Samordningen underlättas av Gas Coordination Group i vilken samtliga behöriga myndigheter ingår tillsammans med byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) och det europeiska nätverket av systemansvariga för gas (ENTSOG). Den behöriga myndigheten förslås få rätt att utfärda förelägganden, som kan förenas med vite, i syfte att säkerställa tillämpningen av gasförsörjningsförordningen i Sverige. FRANS lagförslag Förslag till lag om trygg naturgasförsörjning Härigenom föreskrivs följande. Lagens tillämpningsområde 1 § I denna lag finns bestämmelser om trygg naturgasförsörjning. Bestämmelser om trygg naturgasförsörjning finns också i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 10 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG. Definitioner 2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i naturgaslagen (2005:403). Behörig myndighet 3 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som ska vara behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 994/2010. Företagsplaner 4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den behöriga myndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för företag att upprätta en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet (företagsplaner). Överlämnande av uppgift enligt förordning (EU) nr 994/2010 5 § Den behöriga myndigheten får överlämna åt den systembalansansvarige att utlysa krisnivåer enligt artikel 10.3 i förordning (EU) nr 994/2010. När den systembalansansvarige utlyser någon av de krisnivåer som anges i nämnda punkt, ska den omedelbart informera den behöriga myndigheten om detta och förse myndigheten med all nödvändig information. Tillsyn 6 § Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av 1. denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och 2. förordning (EU) nr 994/2010 och de planer som upprättas enligt förordningen. 7 § Den behöriga myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den behöriga myndigheten, får meddela föreskrifter om insamling av de uppgifter som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och förordning (EU) nr 994/2010. 8 § Den behöriga myndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att säkerställa efterlevnaden av de föreskrifter och planer som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite. Ett föreläggande gäller omedelbart, om inte annat beslutas. Avgifter 9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den behöriga myndigheten får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt enligt förordning (EU) nr 994/2010. Överklagande 10 § Ett beslut av den behöriga myndigheten om förelägganden enligt 8 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Denna lag träder i kraft den xx 2012. Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403) dels att 7 kap. 2 §, 8 a kap. och 10 kap. 5 a § ska upphöra att gälla, dels att 7 kap. 1, 3-7, 9-12 §§, 10 kap. 1 och 4 §§, 11 kap. 4 § ska ha följande lydelse, och dels att rubriken närmast före 7 kap. ska ha följande lydelse, Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Övergripande systemansvar Systembalansansvar 7 kap. 1 § Regeringen skall utse en myndighet som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet (systemansvarig myndighet). Regeringen ska utse en juridisk person eller myndighet att ha det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet (systembalansansvarig). Regeringen får meddela föreskrifter om den systembalansansvariges uppgifter. 3 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för dem som ingått ett balansavtal enligt 4 § första stycket att till den systemansvariga myndigheten lämna de uppgifter om inmatning och uttag av naturgas som behövs för utövandet av systemansvaret. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för dem som bedriver överföring av naturgas att till den systemansvariga myndigheten lämna de uppgifter som behövs för utövandet av systemansvaret. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för dem som bedriver överföring av naturgas att till den systembalansansvarige lämna de uppgifter som behövs för utövandet av systembalansansvaret. 4 § En leverantör av naturgas får bara leverera naturgas i uttagspunkter för vilka leverantören eller någon annan, gentemot den systemansvariga myndigheten, har åtagit sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella naturgassystemet tillförs lika mycket naturgas som tas ut i uttagspunkten (balansansvar). Ett sådant åtagande ska göras genom ett avtal med den systemansvariga myndigheten (balansavtal). En leverantör av naturgas får bara leverera naturgas i uttagspunkter för vilka leverantören eller någon annan, gentemot den systembalansansvarige, har åtagit sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella naturgassystemet tillförs lika mycket naturgas som tas ut i uttagspunkten (balansansvar). Ett sådant åtagande ska göras genom ett avtal med den systembalansansvarige (balansavtal). Första stycket tillämpas inte under den tidsfrist som anges i 7 a § första stycket. Med uttagspunkt avses därvid den punkt där en gasförbrukare, enligt avtal med innehavaren av naturgasledning, tar ut naturgas för förbrukning. 5 § Villkoren i balansavtalen skall vara objektiva och icke- diskriminerande. Villkoren i balansavtalen ska vara objektiva och icke- diskriminerande. Den systemansvariga myndigheten får inte ingå balansavtal förrän de metoder som har använts för att utforma avtalen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande skall lämnas, om metoderna kan antas leda till att avtalen uppfyller kraven enligt första stycket. Den systembalansansvarige får inte ingå balansavtal förrän avtalsvillkoren har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas om villkoren uppfyller kraven enligt första stycket. Ett beslut enligt andra stycket gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). 6 § Den systemansvariga myndigheten skall offentliggöra de villkor som tillämpas i balansavtalen samt på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om dessa villkor. Den systembalansansvarige ska offentliggöra de villkor som tillämpas i balansavtalen samt på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om dessa villkor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av villkor enligt första stycket. 7 § När den systemansvariga myndigheten får kännedom om att ett avtal med myndigheten om balansansvar enligt 4 § första stycket ska upphöra att gälla, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta de innehavare av naturgasledningar på vars ledningsnät de uttagspunkter är belägna där balansansvaret sålunda kommer att upphöra att gälla. Ledningsinnehavarna ska utan dröjsmål underrätta berörda leverantörer av naturgas. När den systembalansansvarige får kännedom om att ett avtal med den systembalansansvarige om balansansvar enligt 4 § första stycket ska upphöra att gälla, ska den systembalansansvarige utan dröjsmål underrätta de innehavare av naturgasledningar på vars ledningsnät de uttagspunkter är belägna där balansansvaret sålunda kommer att upphöra att gälla. Ledningsinnehavarna ska utan dröjsmål underrätta berörda leverantörer av naturgas. När någon, som i ett avtal med en leverantör av naturgas har åtagit sig balansansvaret i de uttagspunkter där leverantören levererar naturgas, får kännedom om att detta avtal ska upphöra att gälla, ska den balansansvarige utan dröjsmål underrätta den systemansvariga myndigheten och de innehavare av naturgasledningar på vars ledningsnät de uttagspunkter är belägna där balansansvaret sålunda kommer att upphöra att gälla. Innehavarna av naturgasledningar ska utan dröjsmål underrätta leverantören av naturgas. När någon, som i ett avtal med en leverantör av naturgas har åtagit sig balansansvaret i de uttagspunkter där leverantören levererar naturgas, får kännedom om att detta avtal ska upphöra att gälla, ska den balansansvarige utan dröjsmål underrätta den systembalansansvarige och de innehavare av naturgasledningar på vars ledningsnät de uttagspunkter är belägna där balansansvaret sålunda kommer att upphöra att gälla. Innehavarna av naturgasledningar ska utan dröjsmål underrätta leverantören av naturgas. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om underrättelseskyldigheten enligt första och andra styckena. 9 § Den som övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt efter en anmälan enligt 8 § första stycket får göra det från och med den dag då naturgasleverantören övertar leveranserna. I andra fall får balansansvaret bara övertas från och med den första dagen i en kalendermånad. Den leverantör som enligt 7 d § är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar underrätta innehavaren av naturgasledning om övertagandet senast en månad innan det ska ske. Den systemansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av andra stycket. Den systembalansansvarige får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av andra stycket. En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt andra stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten. 10 § Den som bedriver överföring av naturgas ska enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer hålla den systemansvariga myndigheten underrättad om byte av balansansvarig enligt 7 b § första och tredje styckena, 7 c § första stycket och 9 §. Den som bedriver överföring av naturgas ska dessutom hålla den systemansvariga myndigheten underrättad om vem som har åtagit sig balansansvaret för dennes egna inköp. Den som bedriver överföring av naturgas ska enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer hålla den systembalansansvarige underrättad om byte av balansansvarig enligt 7 b § första och tredje styckena, 7 c § första stycket och 9 §. Den som bedriver överföring av naturgas ska dessutom hålla den systembalansansvarige underrättad om vem som har åtagit sig balansansvaret för dennes egna inköp. 11 § Den systemansvariga myndigheten skall svara för avräkningen mellan de balansansvariga enligt de föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten meddelar. Den systembalansansvarige ska svara för avräkningen mellan de balansansvariga enligt de föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar. 12 § En leverantör av naturgas som har levererat gas till en uttagspunkt där det saknas någon som är balansansvarig ska vid den systemansvariga myndighetens avräkning anses som balansansvarig i uttagspunkten. Ersättning ska betalas enligt de villkor som den systemansvariga myndigheten tillämpar mot balansansvariga. En leverantör av naturgas som har levererat gas till en uttagspunkt där det saknas någon som är balansansvarig ska vid den systembalansansvariges avräkning anses som balansansvarig i uttagspunkten. Ersättning ska betalas enligt de villkor som den systembalansansvarige tillämpar mot balansansvariga. 10 kap. 1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av 1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005. Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 kap. med undantag för 13-20 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 kap. Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i 8 kap. med undantag för 13-20 §§ och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 kap. 4 § Tillsynsmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan 1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och 2. innehåller ett påstående att en innehavare av en naturgasledning, lagringsanläggning eller förgasningsanläggning inte följer bestämmelser som omfattas av myndighetens tillsyn enligt 1 §. Tillsynsmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan 1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och 2. innehåller ett påstående att en innehavare av en naturgasledning, lagringsanläggning eller förgasningsanläggning eller en systembalansansvarig inte följer bestämmelser som omfattas av myndighetens tillsyn enligt 1 §. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får tillsynsmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras. Tidsfristerna gäller även vid anmälan mot den systemansvariga myndigheten med påstående att dess balansavtal inte är objektiva eller icke-diskriminerande. 11 kap. 4 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning enligt 7 kap. 2 § samt om åtgärder och ersättning enligt 8 a kap. 5 och 6 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Denna lag träder i kraft den xx 2012. Förteckning över remissinstanserna vid remissbehandlingen av betänkandet Framtida regelverk och ansvarsförhållanden på naturgasmarknaden i Sverige (SOU 2011:46) Regelrådet, Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Domstolsverket, Statskontoret, Naturvårdsverket, Boverket, Konkurrensverket, Tillväxtverket, Ekonomistyrningsverket, Statens energimyndighet, Energimarknadsinspektionen, Affärsverket svenska kraftnät, Konsumentverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Skåne län, Statens fastighetsverk, Handelshögskolan i Göteborg (Göteborgs universitet), Sveriges kommuner och landsting, Företagarna, Lantbrukarnas riksförbund, Svenskt Näringsliv, Svensk Fjärrvärme, Svensk Energi, Svenska Bioenergiföreningen (Svebio), Energigas Sverige, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation (SERO), Näringslivets Regelnämnd, Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet (SKGS), Plast- & Kemiföretagen, Fastighetsägarna Sverige, HSB Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Riksbyggen, Sveriges Bostadsrättscentrum (SBC), Villaägarnas riksförbund och Sveriges Konsumenter. Härutöver har Swedegas AB inkommit med yttrande. Lagrådsremissens lagförslag Lagtext Förslag till lag om trygg naturgasförsörjning Härigenom föreskrivs följande. Lagens tillämpningsområde 1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG. Definitioner 2 § Termer och uttryck som används i naturgaslagen (2005:403) har samma betydelse i denna lag. Behörig myndighet 3 § Den myndighet som regeringen bestämmer är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 994/2010. Företagsplaner 4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas att upprätta och följa en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet (företagsplaner). Tillsyn 5 § Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att 1. denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs, och 2. förordning (EU) nr 994/2010 och de åtgärdsplaner och krisplaner som har upprättats enligt förordningen följs. 6 § Den behöriga myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och förordning (EU) nr 994/2010. 7 § Den behöriga myndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att se till att de föreskrifter och planer som omfattas av tillsynen följs. Ett föreläggande får förenas med vite. Ett föreläggande gäller omedelbart, om inte något annat beslutas. Avgifter 8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt enligt förordning (EU) nr 994/2010. Överklagande 9 § Ett beslut om föreläggande enligt 7 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403) dels att 8 a kap. och 10 kap. 5 a § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 1 §, 10 kap. 1 § och 11 kap. 4 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om naturgasledningar, lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar samt om handel med naturgas i vissa fall och om trygg naturgasförsörjning. Denna lag innehåller bestämmelser om naturgasledningar, lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar samt om handel med naturgas i vissa fall. 10 kap. 1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av 1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005. Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att 1. denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och villkor som har meddelats med stöd av lagen följs, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 följs. Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 kap. med undantag för 13-20 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 kap. Tillsynen omfattar inte bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 kap. med undantag för 13-20 §§ och inte heller bestämmelserna i 5 kap. 11 kap. 4 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning enligt 7 kap. 2 § samt om åtgärder och ersättning enligt 8 a kap. 5 och 6 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning enligt 7 kap. 2 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Regeringen meddelar föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2012-01-12 Närvarande: F.d. justitierådet Dag Victor samt justitieråden Lennart Hamberg och Per Virdesten. Trygg naturgasförsörjning Enligt en lagrådsremiss den 22 december 2011 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om trygg naturgasförsörjning, 2. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Andreas Lindholm. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om trygg naturgasförsörjning 2 § Enligt förslaget har termer och uttryck som "används" i naturgaslagen samma betydelse i den föreslagna lagen. Av vad som upplysts vid föredragningen framgår emellertid att bestämmelsen tar sikte på vissa av de definitioner som återfinns i 1 kap. 2 - 8 §§ naturgaslagen och inte på termer och uttryck som återfinns i lagen i allmänhet. Lagrådet förordar mot den bakgrunden att bestämmelsen justeras på så sätt att ordet "används" byts ut mot "definieras". 5 och 7 §§ Se vad som anförs nedan under 10 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i naturgaslagen. Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen 10 kap. 1 § Paragrafen reglerar omfattningen av den tillsyn som tillsynsmyndigheten ska utöva. Första stycket första punkten föreslås enligt författningskommentaren ändrad i förtydligande syfte utan någon ändring i sak. Ändringen innebär bl.a. att tillsynen anges omfatta att föreskrifter som har meddelats "i anslutning till" lagen följs. I den nuvarande lydelsen talas det i stället om föreskrifter som har meddelats "med stöd av" lagen. Det har under föredragningen upplysts att avsikten med ändringen är att det tydligare ska framgå att tillsynen inte endast ska omfatta föreskrifter som meddelats med stöd av uttryckligt bemyndigande i lagen utan även verkställighetsföreskrifter och föreskrifter som meddelats med stöd av restkompetensen. Omfattningen av tillsynen är bl.a. av betydelse för tillsynsmyndighetens rätt att meddela förelägganden, eftersom sådana endast får meddelas inom det område som omfattas av tillsynen (10 kap. 3 §). Uttrycket "i anslutning till" används även i 5 § i förslaget till lag om trygg naturgasförsörjning, som reglerar området för den behöriga myndighetens tillsyn enligt den lagen. Och på samma sätt som i naturgaslagen får förelägganden meddelas inom det område som omfattas av tillsynen (7 §). Lagrådet har ingen erinran mot den föreslagna ändringen. Det kan emellertid sättas i fråga om denna endast är ett förtydligande och inte i själva verket innebär en ändring av det sakliga innehållet. 11 kap. 4 § I paragrafens första stycke anges i vilka fall beslut av tillsynsmyndigheten enligt lagen kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Här föreslås vissa konsekvensändringar samt att den del av bestämmelsen som avser prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt bryts ut till ett nytt andra stycke. I första stycket sägs inget om vad som gäller i fråga om överklagande av andra beslut av tillsynsmyndigheten enligt lagen. Detta skulle kunna tolkas så att avsikten är att sådana beslut inte får överklagas (jfr Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen, 3 upplagan 2010, s. 272). Enligt andra stycket får dock regeringen meddela föreskrifter om överklagande i sådana fall eller vid beslut enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Här föreslås i lagrådsremissen vissa ändringar som enligt författningskommentaren avser att förtydliga dels att bestämmelsen är av upplysningskaraktär, dels att regeringens föreskrifter inte kan avse överklagande till domstol. Med tanke på sambandet mellan bestämmelserna i paragrafen - se även de generella överklagandereglerna i 3 § och 22-22 a §§ förvaltningslagen (1986:223) - är det enligt Lagrådets mening inte självklart att det nuvarande andra stycket enbart kan sägas ha en rent upplysande karaktär. Jfr Lagrådets yttrande i prop. 1996/97:136 s. 306 i fråga om 13 kap. 5 § ellagen (1997:857) samt, när det gäller terminologin, vad som anförs under rubriken S.k. upplysningsbestämmelser i Lagrådets yttrande den 9 november 2011 angående förslag till kustbevakningsdatalag (prop. 2011/12:45 s. 279 f.). Även det förhållandet att den föreslagna bestämmelsen är utformad så att föreskrifter endast kan avse överklagande till regeringen torde i sak innebära uttryck för annat än en ren upplysning, även om syftet endast anges vara att upplysa om regeln i 11 kap. 2 § regeringsformen. För det fall att en ändring i enlighet med förslaget ändå anses motiverad bör enligt Lagrådets mening innebörden av ändringen utvecklas ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Näringsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 februari 2012. Närvarande: Statsrådet Björklund, ordförande, och statsråden Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Carlsson, Borg, Sabuni, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Ohlsson, Attefall, Engström, Kristersson, Hatt, Ek, Lööf. Föredragande: statsrådet Hatt. Regeringen beslutar proposition 2011/12:68 Trygg naturgasförsörjning. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om trygg naturgasförsörjning 4, 6 och 8 §§ Lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) 11 kap. 4 § Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx 2 3 1 Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:68 6 7 1 Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:xx 8 9 1 Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:68 12 11 1 Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:68 12 13 1 Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:68 14 15 1 Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:68 16 17 1 Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:68 18 19 1 Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:68 20 21 1 Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:xx 22 23 1 Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:68 24 23 1 Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:xx 24 25 1 Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:68 28 29 1 Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:68 Bilaga 1 Prop. 2011/12:68 Bilaga 1 50 51 1 Prop. 2011/12:xx Bilaga 1 Prop. 2011/12:68 Bilaga 1 Prop. 2011/12:68 Bilaga 2 Prop. 2011/12:68 Bilaga 2 58 59 1 Prop. 2011/12:xx Bilaga 2 Prop. 2011/12:xx Bilaga 2 Prop. 2011/12:68 Bilaga 3 Prop. 2011/12:68 Bilaga 3 66 67 1 Prop. 2011/12:68 Bilaga 4 Prop. 2011/12:68 Bilaga 4 68 69 1 Prop. 2011/12:xx Bilaga 4 Prop. 2011/12:xx Bilaga 4 Prop. 2011/12:68 Bilaga 5 Prop. 2011/12:68 Bilaga 5 70 69 1 Prop. 2011/12:68 Bilaga 5 Prop. 2011/12:68 Bilaga 5 72 71 1 Prop. 2011/12:68 Bilaga 6 Prop. 2011/12:68 Bilaga 6 74 73 1 Prop. 2011/12:xx Bilaga 6 Prop. 2011/12:xx Bilaga 6 Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:68 76 75 1 Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:68 Prop. 2011/12:68 76 77 1 Prop. 2011/12:xx Prop. 2011/12:xx