Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2010/11:61 Genomförande av det reviderade ekodesigndirektivet Prop. 2010/11:61 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 27 januari 2011 Fredrik Reinfeldt Anna-Karin Hatt (Näringsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i lagen (2008:112) om ekodesign i syfte att genomföra det s.k. reviderade ekodesigndirektivet. I huvudsak innebär förslaget att tillämpningsområdet, som idag omfattar energianvändande produkter, utvidgas till att omfatta energirelaterade produkter, vilket utöver energianvändande produkter även innefattar produkter som inte själva är beroende av energitillförsel, men som har en inverkan på energianvändningen. Därtill föreslås ett antal redaktionella ändringar som en följd av Lissabonfördraget. Förslagen föreslås träda i kraft den 1 april 2011. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Lagtext 4 2.1 Lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign 4 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:920) om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign 10 3 Ärendet och dess beredning 11 4 Bakgrund 11 5 Förslag till ändringar i ekodesignlagen 13 6 Konsekvenser 15 6.1 Konsekvenser för myndigheter 15 6.2 Statsfinansiella konsekvenser 16 6.3 Konsekvenser för företag 16 6.4 Övriga konsekvenser 17 7 Författningskommentar 18 7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign 18 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:920) om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign 18 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 19 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser 45 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 2011. 46 Rättsdatablad 47 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign, 2. lag om ändring i lagen (2010:920) om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign. 2 Lagtext 2.1 Lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign Härigenom föreskrivs att 1-14 och 17 §§ lagen (2008:112) om ekodesign ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag syftar till att främja en effektiv energianvändning och en låg miljöpåverkan av energianvändande produkter och energianvändande delar av sådana produkter genom att miljöaspekter integreras i produktdesignen för att förbättra produktens eller delens miljöprestanda under hela dess livscykel (ekodesign). Denna lag syftar till att främja en effektiv energianvändning och en låg miljöpåverkan av energirelaterade produkter och energirelaterade delar av sådana produkter genom att miljöaspekter integreras i produktdesignen för att förbättra produktens eller delens miljöprestanda under hela dess livscykel (ekodesign). 2 § Med en energianvändande produkt och en energianvändande del avses en produkt respektive en del som omfattas av en föreskrift enligt 4 § första stycket eller av föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG. Med en energirelaterad produkt och en energirelaterad del avses en produkt respektive en del som omfattas av föreskrifter enligt 4 § första stycket eller av föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (omarbetning). 3 § Med en representant avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska gemenskapen och som av en tillverkare fått skriftlig fullmakt att handla på dennes vägnar i fråga om samtliga eller vissa av förpliktelserna och formaliteterna i denna lag eller i genomförandeåtgärder enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG. Med en importör avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska gemenskapen och som inom sin näringsverksamhet släpper ut en produkt från tredjeland på gemenskapens marknad. Med en representant avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska unionen och som av en tillverkare fått skriftlig fullmakt att handla på dennes vägnar i fråga om samtliga eller vissa av förpliktelserna och formaliteterna i denna lag eller i genomförandeåtgärder enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG. Med en importör avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska unionen och som inom sin näringsverksamhet släpper ut en produkt från tredjeland på unionsmarknaden. 4 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka typer av produkter och delar som ska omfattas av lagens bestämmelser. Sådana föreskrifter får bara avse produkter och delar som varit föremål för genomförandeåtgärder enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG. Regeringen får meddela föreskrifter om vilka typer av produkter och delar som ska omfattas av lagens bestämmelser. Sådana föreskrifter får bara avse produkter och delar som varit föremål för genomförandeåtgärder enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG. Föreskrifter enligt första stycket får inte avse produkter eller delar som är avsedda att stadigvarande ingå i byggnadsverk och som omfattas av bestämmelserna i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. 5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att miljöaspekter ska integreras i produktdesignen beträffande energianvändande produkter och energianvändande delar i syfte att förbättra produktens eller delens miljöprestanda under hela dess livscykel. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att miljöaspekter ska integreras i produktdesignen beträffande energirelaterade produkter och energirelaterade delar i syfte att förbättra produktens eller delens miljöprestanda under hela dess livscykel. 6 § En energianvändande produkt eller en energianvändande del får släppas ut på gemenskapens marknad eller tas i bruk inom gemenskapen endast om den uppfyller de krav som ställs i föreskrifter som meddelats med stöd av 5 § eller i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG. Innan en energianvändande produkt eller en energianvändande del släpps ut på gemenskapens marknad eller tas i bruk inom gemenskapen ska tillverkaren eller dennes representant se till att det görs en bedömning av om produkten eller delen överensstämmer med de krav som ställs i föreskrifter som meddelats med stöd av 5 § eller i föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG (bedömning av överensstämmelse). En energirelaterad produkt eller en energirelaterad del får släppas ut på unionsmarknaden eller tas i bruk inom unionen endast om den uppfyller de krav som ställs i föreskrifter som meddelats med stöd av 5 § eller i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG. Innan en energirelaterad produkt eller en energirelaterad del släpps ut på unionsmarknaden eller tas i bruk inom unionen ska tillverkaren eller dennes representant se till att det görs en bedömning av om produkten eller delen överensstämmer med de krav som ställs i föreskrifter som meddelats med stöd av 5 § eller i föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG (bedömning av överensstämmelse). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur denna bedömning av överensstämmelse ska gå till. 7 § Innan en energianvändande produkt eller en energianvändande del släpps ut på gemenskapens marknad eller tas i bruk inom gemenskapen ska a) en försäkran utfärdas av produktens eller delens tillverkare eller dennes representant om att produkten eller delen överensstämmer med de krav som anges i de föreskrifter som meddelats med stöd av 5 § eller i föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG (försäkran om överensstämmelse), och Innan en energirelaterad produkt eller en energirelaterad del släpps ut på unionsmarknaden eller tas i bruk inom unionen ska a) en EU-försäkran utfärdas av produktens eller delens tillverkare eller dennes representant om att produkten eller delen överensstämmer med de krav som anges i de föreskrifter som meddelats med stöd av 5 § eller i föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG (EU-försäkran om överensstämmelse), och b) produkten eller delen förses med CE-märkning. Tillverkaren eller dennes representant svarar för att produkten eller delen uppfyller kraven enligt första stycket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om de upplysningar som ska lämnas i en försäkran om överensstämmelse. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om de upplysningar som ska lämnas i en EU-försäkran om överensstämmelse. 8 § En energianvändande produkt eller del får CE-märkas endast om den uppfyller de krav som ställs i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller i föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om CE-märkning av energianvändande produkter och delar. En energirelaterad produkt eller del får CE-märkas endast om den uppfyller de krav som ställs i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller i föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om CE-märkning av energirelaterade produkter och delar. För CE-märkning gäller vidare bestämmelserna i lagen (1992:1534) om CE-märkning. 9 § En försäkran om överensstämmelse och den dokumentation som legat till grund för bedömningen av överensstämmelse ska finnas tillgänglig hos tillverkaren eller dennes representant tills tio år har förflutit sedan den sista energianvändande produkten tillverkades. En EU-försäkran om överensstämmelse och den dokumentation som legat till grund för bedömningen av överensstämmelse ska finnas tillgänglig hos tillverkaren eller dennes representant tills tio år har förflutit sedan den sista energirelaterade produkten tillverkades. På begäran av en tillsynsmyndighet ska tillverkaren eller dennes representant ställa dokumentationen enligt första stycket till myndighetens förfogande inom tio dagar från det att begäran har mottagits av tillverkaren eller dennes representant. Denna skyldighet gäller gentemot alla tillsynsmyndigheter i Europeiska unionens medlemsstater. 10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en tillverkare av en energianvändande produkt eller del eller dennes representant ska, på det sätt som denne anser lämpligt, se till att konsumenter får Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en tillverkare av en energirelaterad produkt eller del eller dennes representant ska, på det sätt som denne anser lämpligt, se till att konsumenter får a) den information som är nödvändig för att kunna använda produkten eller delen energieffektivt och med låg miljöpåverkan, och b) information om dels alla miljöaspekter som är knutna till produkten eller delen under dess livscykel, dels fördelarna med ekodesign, om så krävs i den relevanta genomförandeåtgärden. 11 § Om tillverkaren inte är etablerad inom Europeiska gemenskapen och inte har någon representant inom gemenskapen svarar en energianvändande produkts eller energianvändande dels importör för de skyldigheter som enligt denna lag eller enligt föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG åvilar tillverkaren eller dennes representant. Om det i ett fall som anges i första stycket saknas importör åvilar dessa skyldigheter varje fysisk eller juridisk person som släpper ut en energianvändande produkt eller del på gemenskapens marknad eller tar den i bruk inom gemenskapen. Om tillverkaren inte är etablerad inom Europeiska unionen och inte har någon representant inom unionen svarar en energirelaterad produkts eller energirelaterad dels importör för de skyldigheter som enligt denna lag eller enligt föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG åvilar tillverkaren eller dennes representant. Om det i ett fall som anges i första stycket saknas importör åvilar dessa skyldigheter varje fysisk eller juridisk person som släpper ut en energirelaterad produkt eller del på unionsmarknaden eller tar den i bruk inom unionen. 12 § Energianvändande produkter eller delar får demonstreras på handelsmässor, utställningar, demonstrationer och liknande även om kraven i 5-8 och 10 §§, i föreskrifter som har meddelats med stöd av 5, 6, 8 och 10 §§ och i verkställighetsföreskrifter enligt 7 § inte har uppfyllts. Detta gäller dock bara under förutsättning att det synligt anges att produkten eller delen inte kommer att släppas ut på gemenskapens marknad eller tas i bruk inom gemenskapen förrän kraven har uppfyllts. Energirelaterade produkter eller delar får demonstreras på handelsmässor, utställningar, demonstrationer och liknande även om kraven i 5-8 och 10 §§, i föreskrifter som har meddelats med stöd av 5, 6, 8 och 10 §§ och i verkställighetsföreskrifter enligt 7 § inte har uppfyllts. Detta gäller dock bara under förutsättning att det synligt anges att produkten eller delen inte kommer att släppas ut på unionsmarknaden eller tas i bruk inom unionen förrän kraven har uppfyllts. 13 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) ska se till att denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt föreskrifterna i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG följs. Detta gäller dock bara i den utsträckning som det inte finns relevanta bestämmelser om tillsyn i någon annan författning. Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) ska se till att denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt föreskrifterna i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG följs. Detta gäller dock bara i den utsträckning som det inte finns relevanta bestämmelser om tillsyn i någon annan författning. 14 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt föreskrifterna i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG ska följas. Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite. En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt föreskrifterna i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG ska följas. Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite. 17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en tillverkare av energianvändande produkter och delar eller dennes representant att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provtagning och undersökning av prov. Sådana föreskrifter får dock bara avse fall då produkten eller delen visat sig inte uppfylla de krav som gäller enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en tillverkare av energirelaterade produkter och delar eller dennes representant att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provtagning och undersökning av prov. Sådana föreskrifter får dock bara avse fall då produkten eller delen visat sig inte uppfylla de krav som gäller enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:920) om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2008:112) om ekodesign i stället för dess lydelse enligt lagen (2010:920) om ändring i nämnda lag ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka typer av produkter och delar som ska omfattas av lagens bestämmelser. Sådana föreskrifter får bara avse produkter och delar som varit föremål för genomförandeåtgärder enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG. Regeringen får meddela föreskrifter om vilka typer av produkter och delar som ska omfattas av lagens bestämmelser. Sådana föreskrifter får bara avse produkter och delar som varit föremål för genomförandeåtgärder enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG. Föreskrifter enligt första stycket får inte avse produkter eller delar som är avsedda att stadigvarande ingå i byggnadsverk och som omfattas av bestämmelserna i plan- och bygglagen (2010:900) och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (omarbetning) [det reviderade ekodesigndirektivet] antogs den 21 oktober 2009. Direktivet finns i bilaga 1. Inom Regeringskansliet (Näringsdepartementet) har upprättats en departementspromemoria (En ny energimärkningslag, Ds 2010:34) med bland annat förslag till lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign. Promemorians lagförslag överensstämmer med regeringens lagförslag. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Regeringskansliet (Näringsdepartementet) Dnr N2010/6461/E. Lagrådet Propositionens lagförslag innebär att lagens tillämpningsområde, som idag omfattar energianvändande produkter, utvidgas till att omfatta energirelaterade produkter, vilket utöver energianvändande produkter även innefattar produkter som inte själva är beroende av energitillförsel, men som har en inverkan på energianvändningen. Dessutom föreslås ett antal redaktionella ändringar som en följd av Lissabonfördraget. De föreslagna ändringarna är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats. 4 Bakgrund Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG (ekodesigndirektivet) antogs den 6 juli 2005. Direktivets syfte är att främja en effektiv energianvändning och en låg miljöpåverkan av energianvändande produkter. Detta syfte ska uppnås genom att miljöaspekter integreras i produktdesignen för att förbättra produktens miljöprestanda under hela dess livscykel. Detta kallas i dagligt tal ekodesign. Direktivet är uppbyggt som ett s.k. ramdirektiv, vilket innebär att direktivet endast anger vissa grundläggande bestämmelser som måste iakttas av den som släpper ut en energianvändande produkt på gemenskapsmarknaden. Direktivet nämner heller inte några specifika produkter som ska omfattas av direktivets bestämmelser. Enligt en viss bestämmelse i direktivet ska Europeiska kommissionen anta s.k. genomförandeåtgärder beträffande en specifik produkt om denna uppfyller vissa angivna kriterier. Genomförandeåtgärder som omfattas av denna lag har hittills skett i form av EU-förordningar. I en sådan EU-förordning anges en mängd krav som den aktuella produkten ska uppfylla för att få släppas ut på gemenskapsmarknaden. Först i och med detta omfattas den specifika produkten av ekodesignsystemets bestämmelser. En sådan förordning är direkt tillämplig i Sverige. Direktivet har genomförts i Sverige genom lagen (2008:112) om ekodesign (ekodesignlagen) (Prop. 2007/08:36, bet. 2007/08:NU6, rskr. 2007/08:140), som trädde i kraft den 1 maj 2008. Lagen är uppbyggd på samma sätt som direktivet, dvs. den är en ramlag, som bara anger de grundläggande bestämmelser som måste iakttas av den som släpper ut en energianvändande produkt på gemenskapsmarknaden. De mer specifika kraven fastställs, som nyss nämnts, i kommissionens genomförandeåtgärder. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (omarbetning) [det reviderade ekodesigndirektivet] antogs den 21 oktober 2009. Detta direktiv är endast en revidering av det ursprungliga ekodesigndirektivet. Den enda substantiella ändringen är att direktivet omfattar numera omfattar energirelaterade produkter, vilket utöver energianvändande produkter även innefattar produkter som inte själva är beroende av energitillförsel, men som har en inverkan på energianvändningen. Skillnaden mellan dessa två begrepp framgår av definitionen av energianvändande produkt i artikel 2.1 i det ursprungliga direktivet och definitionen av energirelaterad produkt i artikel 2.1 i det reviderade direktivet. En energianvändande produkt definieras som en produkt som är beroende av energitillförsel (elektricitet, fossila bränslen och förnybara energikällor) för att kunna fungera som avsett eller en produkt för framställning, överföring och mätning av sådan energi. En energirelaterad produkt definieras som en produkt som påverkar energiförbrukningen när den används. Den nya definitionen innefattar alla produkter som omfattas av definitionen i det ursprungliga direktivet. Skillnaden mellan de två definitionerna är att den första endast omfattar produkter som kräver tillförsel av energi för att fungera medan den nya definitionen även inkluderar produkter som inte kräver tillförsel av energi för att fungera, men som indirekt påverkar energianvändningen när de används. Som exempel brukar nämnas fönster som ju påverkar energianvändningen för uppvärmning av ett hus beroende på hur effektivt de isolerar byggnaden. Enligt det reviderade ekodesigndirektivet upphör det ursprungliga direktivet att gälla. Det reviderade ekodesigndirektivet skulle ha varit genomfört i medlemsstaterna den 20 november 2010. Skälet till att direktivet kommit att genomföras senare är att det initialt fanns en ambition att behandla ändringarna i ekodesignlagen tillsammans med förslaget till en ny lag om energimärkning i samma proposition. Detta arbete har dragit ut på tiden och därför föreslår regeringen nu en separat behandling av genomförandet av det reviderade ekodesigndirektivet. Det senare ikraftträdandet väntas inte få några konsekvenser för arbetet med specifika produktkrav eftersom några nya genomförandeåtgärder för energirelaterade produkter inte är aktuella de närmast kommande månaderna. 5 Förslag till ändringar i ekodesignlagen Regeringens förslag: Ekodesignlagens tillämpningsområde, som idag omfattar energianvändande produkter, utvidgas till att omfatta energirelaterade produkter, vilket utöver energianvändande produkter även innefattar produkter som inte själva är beroende av energitillförsel, men som har en inverkan på energianvändningen. Begreppet försäkran har i det reviderade ekodesigndirektivet ersatts med begreppet EG-försäkran. Hänvisningar i lagtexten till det ursprungliga ekodesigndirektivet ersätts med hänvisningar till det reviderade ekodesigndirektivet. Vissa redaktionella ändringar genomförs också utifrån ikraftträdandet av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Benämningen Europeiska gemenskapen ersätts med Europeiska unionen, benämningen gemenskapens marknad ersätts med unionsmarknaden och benämningen EG-försäkran ersätts med EU-föräkran. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2011. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Kemikalieinspektionen anser att definitionen av ansvariga aktörer bör följa de angivna definitionerna i Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG. Vidare är Kemikalieinspektionen frågande till den föreslagna avgränsningen av produkter och delar som är avsedda att stadigvarande ingå i byggnadsverk och som omfattas av bestämmelserna i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Detta mot bakgrunden att många av de produkter som hamnar inom ramen för energirelaterade är byggprodukter. Boverket föredrar i enlighet med det reviderade ekodesigndirektivet att man inför begreppet EG-försäkran i lagtexten istället för EU-försäkran. Detta med anledning av att direktivet antogs innan fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) trädde ikraft. Boverket påminner i sitt remissvar om att lagen (2010:920) om ändring i lagen om ekodesign träder i kraft 2 maj 2011. Samtidigt upphör lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m att gälla vid ikraftträdandet av den nya plan- och bygglagen (2010:900). Kemikalieinspektionen har i sitt remissvar även framfört en rad mer allmänna synpunkter på ekodesignlagen och möjligheten att nyttja den för att informera slutanvändaren om en produkts hållbarhet utifrån fler aspekter än energi. Bland annat efterfrågas i samband med översynen av ekodesigndirektivet 2012 att man överväger att införa generella krav på information om innehåll av vissa farliga ämnen i varor. Kemikalieinspektionen önskar även fortsättningsvis att man i högre utsträckning beaktar avfalls- och återvinningsledet när nya genomförandeåtgärder tas fram. Boverket framför likt Kemikalieinspektionen en rad mer allmänna synpunkter om ekodesign och energimärkning som verktyg för att ge slutanvändaren information om produktens prestanda. Boverket framhåller vikten av att de befintliga metoderna för bedömning och bestyrkande tillvaratas för att undvika parallella system. De sidoeffekter den svenska sektoriella ansvarsfördelningen kan förorsaka bör inte underskattas och inte heller de resurser som krävs hos myndigheterna för det nödvändiga samarbetet om samma produkter och egenskaper. Boverket välkomnar således fördjupat samarbete mellan myndigheterna när det gäller byggprodukter som kan komma omfattas av genomförandeåtgärder. Skälen för regeringens förslag: Lagen (2008:112) om ekodesign (ekodesignlagen) innehåller bestämmelser som syftar till att främja en effektiv energianvändning och en låg miljöpåverkan av energianvändande produkter genom att miljöaspekter integreras i produktdesignen för att förbättra produktens miljöprestanda under hela dess livscykel (ekodesign). I syfte att möjliggöra att fler produktgrupper som har en väsentlig påverkan på energianvändningen ska kunna omfattas av ekodesignkrav föreslog Europeiska kommissionen i juli 2008 en revidering av ekodesigndirektivet. Det reviderade ekodesigndirektivet antogs av Europaparlamentet och rådet den 21 oktober 2009. Genom revideringen omfattar direktivet energirelaterade produkter, vilket utöver energianvändande produkter även innefattar produkter som inte själva är beroende av energitillförsel, men som har en inverkan på energianvändningen. Därigenom möjliggörs för kommissionen att ta fram förslag till genomförandeåtgärder för fler produktgrupper än tidigare. De föreslagna ändringarna i ekodesignlagen innehåller de lagändringar som krävs för att genomföra det reviderade ekodesigndirektivet i svensk rätt. Den enda sakliga ändringen är att tillämpningsområdet utvidgats till att utöver energianvändande produkter även omfatta energirelaterade produkter. Därtill föreslås en rad ändringar i lagen av mer redaktionell art utifrån ikraftträdandet av EUF-fördraget. Benämningen Europeiska gemenskapen ersätts med Europeiska unionen och benämningen gemenskapens marknad ersätts med unionsmarknaden. Propositionen innehåller enbart de ändringar som genomförts i det reviderade ekodesigndirektivet och till följd av EUF-fördragets ikraftträdande. I det reviderade ekodesigndirektivet används begreppet EG-försäkran beroende på att direktivet antogs innan Lissabonfördraget trädde i kraft. Sedan detta fördrag nu har trätt i kraft används genomgående begreppet EU i stället för EG i svensk lagstiftning. Därför bör begreppet EU-försäkran användas även i ekodesignlagen. De ändringar i ekodesignlagen som krävs med anledning av ändringar i annan lagstiftning ingår inte i propositionen och genomförs i stället separat. Detta gäller bl. a. ändringen av referensen till lagen om (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. som inom kort kommer att ersättas av plan- och bygglagen (2010:900). Denna ändring har genomförts genom lagen (2010:920) om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign, som träder i kraft den 2 maj 2011. Detsamma gäller för tillämpningen av definitionerna i beslut 768/2008/EG, där införlivandet i svensk lagstiftning för närvarande pågår. Vad beträffar de mer allmänna kommentarerna från Kemikalieinspektionen noterar regeringen önskemålet att se över möjligheterna till att beakta andra aspekter än energi när nya genomförandeåtgärder tas fram. Samtidigt är det viktigt att påminna om att denna möjlighet redan finns inom ramen för det nu gällande ekodesigndirektivet såväl som i annan produktspecifik EU-lagstiftning, exempelvis RoHS-direktivet. Den kommande Byggproduktsförordningen kommer sannolikt också ge ytterligare möjligheter att hantera frågan om farliga ämnen i byggprodukter. Regeringen bedömer att ekodesigndirektivets utvidgning till att även omfatta energirelaterade produkter kan medföra krav på expertis av flera slag och delar därför Boverkets uppfattning om vikten av fortsatt och fördjupat samråd mellan de berörda myndigheterna speciellt avseende byggprodukter. 6 Konsekvenser 6.1 Konsekvenser för myndigheter De direkta konsekvenserna av de föreslagna ändringarna i ekodesignlagen är begränsade, eftersom direktivet är ett ramdirektiv och när ändringar sker i denna ramlagstiftning innebär detta inte i sig några nya eller ändrade krav på produkter. Däremot innebär det att på sikt, i takt med att EU-kommissionen tar fram nya genomförandeåtgärder för energirelaterade produkter, att arbetsbördan för de berörda myndigheterna kan öka. Detta gäller framför allt Energimyndigheten som idag ansvarar för tillsyn enligt denna lag av samtliga de energianvändande produkter som omfattas av ekodesignkrav. Energimyndigheten ska liksom i dag fortsatt vara samordnande myndighet för arbetet som relaterar till nya genomförandeåtgärder enligt ekodesigndirektivet. Rollen som samordnande myndighet innebär att Energimyndigheten ska säkerställa att all relevant sakkunskap hos de myndigheter som berörs av en specifik genomförandeåtgärd beaktas och tas till vara. Utvidgningen av direktivet kan också resultera i att arbetsuppgifterna för andra berörda myndigheter kommer att öka, exempelvis kan detta beröra Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och Boverket. För närmast berörda myndigheter kan man konstatera att ett ökat arbete inom två områden då kommer att bli aktuellt. I samband med framtagandet av kommande produktkrav i genomförandeåtgärder ställs krav på förberedelser och deltagande i kommittéarbete inom EU och i standardiseringsgrupper. Därtill är det viktigt att berörda myndigheter i ett tidigt skede finns med och påverkar valet och framtagandet av nya genomförandeåtgärder. Detta för att säkerställa att de kommande kraven uppfyller regeringens målsättning för såväl energibesparande som minskad administrativ börda för berörda företag. Det andra området gäller löpande ärendehantering och innebär bl.a. marknadskontroll och informationsspridning. Genom ökad samordning mellan främst de myndigheter som redan i dag hanterar näraliggande frågor (Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och Boverket) kommer detta dock att kunna ske effektivt. De nu föreslagna ändringarna i lagen om ekodesign, dess bestämmelser om tillsyn och de beslut som tillsynsmyndigheterna kan komma att meddela innebär ingen utökad arbetsbelastning för de allmänna förvaltningsdomstolarna utöver nuvarande förhållanden. De kommande genomförandeåtgärderna avseende energirelaterade produkter kan dock innebära en ökad arbetsbörda för de allmänna förvaltningsdomstolarna till följd av ökad måltillströmning, vilket behöver följas upp i samband med framtagande av dessa krav. 6.2 Statsfinansiella konsekvenser Utvidgningen av ekodesignlagens tillämpningsområde till att omfatta även energirelaterade produkter kan väntas innebära utökade arbetsuppgifter för berörda myndigheter. Regeringens bedömning är att tillkommande arbetsuppgifter till följd av genomförandet av förslagen i denna proposition bör finansieras inom befintliga ekonomiska budgetramar. 6.3 Konsekvenser för företag Ekodesigndirektivet är som tidigare nämnts ett s.k. ramdirektiv och lagen om ekodesign en ramlag. De tillkommande produktkraven kommer att meddelas av kommissionen genom genomförandeåtgärder i form av förordningar. Dessa krav blir harmoniserande inom EU och berör de företag som släpper ut de produkter på marknaden som omfattas av kraven. Produkterna måste uppfylla de angivna kraven och företagen måste kunna visa överensstämmelse med gällande krav och utfärda en försäkran om överensstämmelse. Allmänt kan i detta skede sägas att ekodesigndirektivet, och lagen om ekodesign, har varit ett verktyg för att underlätta för företagen genom en ökad harmonisering för krav på energianvändande produkter inom EU. Avsikten med direktivet är förutom detta även att öka energieffektiviteten och att minska miljöpåverkan från produkterna, utan att försämra ekonomi, säkerhet och användbarhet för produkterna. Med enhetliga krav följer en större tillgänglighet till den inre marknaden. Riskerna för särskilda krav i olika länder minskar. Detta bör kunna få positiva effekter för svenska företags konkurrensförmåga på den inre marknaden. Det vidgade ekodesigndirektivet och ändringarna i lagen om ekodesign är också en signal till näringslivet om att lagstiftaren tar miljöaspekterna förknippade med energirelaterade produkter på allvar och att det finns anledning för företagen att skaffa kunskap om produktens miljöpåverkan samt utarbeta rutiner inom organisationen för att kunna hantera de olika miljöfrågor som har samband med produkten. De konkreta följder kommande produktkrav kan få för företagen är framför allt viss ökad administration avseende dokumentation och märkning av varor. Många företag har emellertid välutvecklade ledningssystem, vilka kan antas vara kompatibla i varierande utsträckning med kommande genomförandeåtgärder. Små och medelstora företag Stora och små tillverkare har skilda förutsättningar att hantera de olika krav på ekodesign som ekodesigndirektivet och lagen om ekodesign medför. Det finns en risk för att mindre företag har sämre utvecklade ledningssystem, varför de kan förmodas löpa större risk att få en ökad administrativ börda till följd av det aktuella genomförandet av ekodesigndirektivet och kommande produktspecifika krav. När det gäller effekterna på små och medelstora företag bör Energimyndigheten särskilt uppmärksamma eventuella behov av att stötta dem med vägledning och kunskapsstöd inför att nya ekodesignkrav införs. Energimyndigheten bör också - som redan sker i dag - bedriva ett aktivt utåtriktat arbete gentemot berörda företag inför att nya produktgrupper ska omfattas av krav på ekodesign. Antalet företag som kan komma att beröras av nya krav på ekodesign är svårt att bedöma på förhand då det är avhängigt av vilka produktgrupper som framöver kommer att omfattas av genomförandeåtgärder. Utifrån de erfarenheter som hittills finns av arbetet med vägledning och kunskapsstöd har de berörda företagen varit positivt inställda till införandet av ekodesignkrav, eftersom det bedöms utgöra en konkurrensfördel som gynnar svenska företag. 6.4 Övriga konsekvenser De föreslagna ändringarna i ekodesignlagen bedöms inte medföra några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, brottsligheten, det brottsförebyggande arbetet, sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen. 7 Författningskommentar 7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign Den enda sakliga ändring som det reviderade ekodesigndirektivet medför är att direktivets tillämpningsområde utvidgas till att omfatta energirelaterade produkter, vilket utöver energianvändande produkter även innefattar produkter som inte själva är beroende av energitillförsel, men som har en inverkan på energianvändningen. Begreppet energirelaterade produkter definieras i artikel 2.1 i det reviderade ekodesigndirektivet. Av definitionen framgår att begreppet omfattar såväl energianvändande som energirelaterade produkter. I samtliga paragrafer där begreppet energianvändande produkt nämns har detta därför ersatts med begreppet energirelaterad produkt. I lagen görs i flera paragrafer hänvisningar till det ursprungliga ekodesigndirektivet. Dessa hänvisningar har nu ersatts av hänvisningar till det reviderade ekodesigndirektivet. Begreppet försäkran har i det reviderade ekodesigndirektivet ersatts av begreppet EG-försäkran. Slutligen har begreppet Europeiska gemenskapen ersatts med Europeiska unionen, gemenskapens marknad med unionsmarknaden och EG-föräkran med EU-föräkran. Detta är en följd av den ändrade terminologin i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:920) om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign Rubricerade lag träder i kraft den 2 maj 2011. Ändringen i 4 § första stycket görs för att detta stycke ska få samma lydelse som nu föreslås för 4 § första stycket i propositionens första lagförslag. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 Förteckning över remissinstanser Promemorian En ny energimärkningslag (Ds 2010:34) har remitterats till Regelrådet, Kommerskollegium, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Justitiekanslern, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Tullverket, Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Linköpings tekniska högskola (LiTH), Chalmers tekniska högskola, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Strålsäkerhetsmyndigheten, Boverket, Miljöstyrningsrådet, Post- och telestyrelsen, Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Transportstyrelsen, Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), Konkurrensverket, Verket för innovationssystem (Vinnova), Tillväxtverket, Affärsverket svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Svensk Bilprovning AB, Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Miljömärkning Sverige AB, Arbetsmiljöverket, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Svensk handel, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Jernkontoret, Skogsindustrierna, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Svenska Elektriska kommissionen, BILSweden, Byggsektorns Kretsloppsråd, Däck-, Fälg- och Tillbehörsleverantörernas Förening (DFTF), Däckspecialisternas Riksförbund (DRF), Electrolux AB, Elektriska Hushållsapparat Leverantörerna (EHL), Elektronikindustriföreningen, Elkretsen, Ericsson AB, Föreningen Gröna Bilister, Företagarförbundet, Greenpeace, Industrins Byggmaterialgrupp, IT-företagen, IVL Svenska Miljöinstitutet AV, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Näringspunkten, Plast- och Kemiföretagen, Scandinavian Tyre and Rim Organization (STRO), SEK Svensk Elstandard, Swedish Standards Institute, Svemin, Svensk Däcktillverkning AV (SDAB), Svensk kollektivtrafik, Svenska Bussbranschens riksförbund, Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, Energigas Sverige, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska taxiförbundet, Sveriges konsumenter, Sveriges tidskrifter, Sverige Åkeriföretag, TCO Development, Teknikföretagen, Trafikverket, Återvinningsindustrierna. Näringsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 2011. Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Larsson, Erlandsson, Carlgren, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt. Föredragande: statsrådet Hatt. Regeringen beslutar proposition 2010/11:61 Genomförande av det reviderade ekodesigndirektivet. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lagen (2008:112) om ekodesign 4-8, 10 och 17 §§ 32009L0125 Prop. 2010/11:00 Prop. 2010/11:00 8 9 1 Prop. 2010/11:61 Prop. 2010/11:61 Prop. 2010/11:61 Bilaga 1 Prop. 2010/11:61 Bilaga 1 20 19 47 Prop. 2010/11:00 Bilaga 1 Prop. 2010/11:00 Bilaga 1 Prop. 2010/11:00 Bilaga 2 Prop. 2010/11:61 Bilaga 2 47 45 47 Prop. 2010/11:00 Bilaga 2 Prop. 2010/11:00 Bilaga 2 Prop. 2010/11:61 Prop. 2010/11:00 46 47 47 Prop. 2010/11:00 Prop. 2010/11:00 Prop. 2010/11:00 Prop. 2010/11:61 47 47 47 Prop. 2010/11:00 Prop. 2010/11:00