Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2011/12:40 Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut Prop. 2011/12:40 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 17 november 2011 Fredrik Reinfeldt Peter Norman (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Europaparlamentet och rådet antog den 11 maj 2011 förordning (EU) nr 513/2011 (nedan kallad "ändringsförordningen") om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut. Ändringsförordningen innebär i huvudsak att tillsynen över kreditvärderingsinstitut flyttas över från de nationella behöriga myndigheterna - i Sverige, Finansinspektionen - till en europeisk tillsynsmyndighet, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma (European Securities and Markets Authority). Genom en centraliserad tillsyn vill man inom EU uppnå en enhetlig tillämpning av regleringen och en ändamålsenlig och effektiv registrerings- och tillsynsprocess. De behöriga myndigheternas befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut upphör enligt ändringsförordningen den 1 juli 2011. I propositionen föreslås ändringar av lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut för att anpassa denna till ändringsförordningen. För närvarande saknas dock registrerade kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2012. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut 5 3 Ärendet och dess beredning 6 4 Ändringsförordningen 7 4.1 Bakgrund 7 4.2 Ändringsförordningens innehåll 8 4.2.1 Esmas befogenheter 9 4.2.2 De behöriga myndigheternas befogenheter 12 4.2.3 Övriga frågor 13 5 Nationell rätt 15 5.1 Tillsynen över kreditvärderingsinstitut 16 5.1.1 Behörig myndighet 16 5.1.2 Finansinspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa 17 5.1.3 Utbyte av information mellan myndigheter m.m. 19 5.1.4 Uppgifter om tele- och datatrafik 21 5.1.5 Platsundersökningar 22 5.2 Verkställighet 24 5.3 Behov av nationella sanktioner 25 6 Ikraftträdande 26 7 Förslagens konsekvenser 27 7.1 Allmänt 27 7.2 Konsekvenser för Finansinspektionen 28 7.3 Konsekvenser för Kronofogdemyndigheten 28 7.4 Konsekvenser för domstolarna 28 7.5 Övriga konsekvenser 29 8 Författningskommentar 30 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut 30 Bilaga 1 Europaparlaments och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut 32 Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut 59 Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut 90 Bilaga 4 Promemorians lagförslag 91 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna 92 Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 93 Bilaga 7 Lagrådets yttrande 94 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 november 2011 97 Rättsdatablad 98 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut, dels att 3-16 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 3, 4, 8, 15 och 16 §§ ska utgå, dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 3 och 4 §§, samt närmast före 3 och 4 §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Handräckning 3 § Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats ska kunna genomföras enligt artikel 23d i förordning (EG) nr 1060/2009. Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras. Verkställighet 4 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 36d i förordning (EG) nr 1060/2009. Beslut om böter eller viten enligt förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte något annat följer av förordningen. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2012. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentet och rådet antog den 11 maj 2011 förordning (EU) nr 513/2011 (nedan kallad "ändringsförordningen") om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut. I huvudsak innebär ändringarna att tillsynen över kreditvärderingsinstitut flyttas över från de nationella behöriga myndigheterna - i Sverige, Finansinspektionen - till en europeisk tillsynsmyndighet, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma (European Securities and Markets Authority). Ändringsförordningen bifogas denna proposition som bilaga 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (nedan kallad "förordningen om kreditvärderingsinstitut"), vars ursprungliga lydelse framgår av bilaga 2, är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i Sverige. Med anledning av förordningen om kreditvärderingsinstitut infördes i Sverige kompletterade bestämmelser i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut. Under förhandlingarna av ändringsförordningen upprättades och överlämnades en faktapromemoria till riksdagen (2009/10:FPM103). Finansutskottet ansåg vid sitt sammanträde den 24 augusti 2010 att kommissionens förslag inte strider mot den s.k. subsidiaritetsprincipen. Finansutskottet informerades vid samråd den 30 november 2010. Därutöver har EU-nämnden skriftligen informerats om förhandlingarna vid följande tillfällen: den 22 september 2010, den 8 november 2010 (inför beslut om allmän inriktning) samt den 29 mars 2011 (inför beslut om rättsaktens antagande). I mars 2010 remitterade Finansdepartementet en promemoria med förslag på vilka nationella lagstiftningsåtgärder som bör vidtas med anledning av ändringsförordningen. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian remissbehandlades under sammanlagt två månader, detta sedan remisstiden förlängts efter kritik från bl.a. Justitiekanslern. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2011/1577). I denna proposition tar vi upp de frågor som behandlades i promemorian. Lagrådet Regeringen beslutade den 13 oktober 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i avsnitten 5.1.2 och 5.2 samt i författningskommentaren. Några redaktionella ändringar har också gjorts i förhållande till lagrådsremissen. 4 Ändringsförordningen 4.1 Bakgrund Ett kreditvärderingsinstitut är en juridisk person vars verksamhet inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg. Ett kreditbetyg är en bedömning av kreditvärdigheten hos t.ex. ett företag eller ett finansiellt instrument. Kreditbetyg används av bl.a. investerare och institut för att bestämma riskvikter och fatta väl underbyggda investeringsbeslut. I samband med den finansiella krisen fick kreditvärderingsinstituten mycket kritik inte minst för sin värdering av strukturerade finansiella instrument. I september 2009 antogs en EU-förordning om kreditvärderingsinstitut, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (nedan kallad "förordningen om kreditvärderingsinstitut"). Förordningen om kreditvärderingsinstitut syftar till att bidra till bättre kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom unionen, vilket i sin tur ska bidra till att få den inre marknaden att fungera bättre med en hög skyddsnivå för konsumenter och investerare (se artikel 1). Förordningen innehåller regler om registrering, hantering av intressekonflikter, organisations- och verksamhetskrav, kvalitetssäkring, rapportering och transparens. Till detta kopplas regler om tillsyn, varvid ett betydande samarbete förutsätts äga rum mellan nationella behöriga myndigheter med en koordinerande roll för Europeiska värdepapperstillsynskommittén. Förordningen om kreditvärderingsinstitut är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i Sverige. Med anledning av förordningen infördes i Sverige kompletterande bestämmelser i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut. Enligt lagen om kreditvärderingsinstitut, som trädde i kraft den 7 september 2010, är Finansinspektionen behörig myndighet. I lagen finns det bestämmelser om Finansinspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa, liksom om Finansinspektionens samarbete med andra behöriga myndigheter inom Europeiska unionen. Det finns för närvarande inga registrerade kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige. I förordningen om kreditvärderingsinstitut konstateras att tillsynsstrukturen inte bör ses som en långsiktig lösning (se skäl 51). Europeiska rådet rekommenderade redan i juni 2009 att det skulle upprättas en ny tillsynsstruktur och att tillsynen över kreditvärderingsinstituten skulle flyttas över till en europeisk tillsynsmyndighet. Arbetet med den nya tillsynsstrukturen har avslutats och tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, däribland Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), finns inrättade sedan den 1 januari 2011. Den 2 juni 2010 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut. Kommissionens förslag förhandlades under hösten 2010 och våren 2011 i rådet och med Europarlamentet, och i maj 2011 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (nedan kallad "ändringsförordningen") . 4.2 Ändringsförordningens innehåll Ändringsförordningen innebär i huvudsak att tillsynen över kreditvärderingsinstitut den 1 juli 2011 flyttas över från de nationella behöriga myndigheterna till Esma. Genom en centraliserad tillsyn vill man garantera en effektiv tillsyn över kreditvärderingsinstituten, rationalisera tillsynsstrukturen för kreditvärderingsindustrin samt garantera rättslig säkerhet för kreditvärderingsinstitut och marknadsdeltagare. Esma ska överta ansvaret för registrering, certifiering samt för att utfärda och uppdatera olika riktlinjer och rapporter. Esma ska också, för godkännande av kommissionen, föreslå tekniska standarder för tillsyn, t.ex. avseende vilken information som ska lämnas vid en ansökan om registrering eller certifiering. För att Esma ska kunna utöva tillsyn över kreditvärderingsinstituten får Esma möjlighet att begära in information och att utföra nödvändiga utredningar av en i ändringsförordningen närmare angiven personkrets. Esma får också möjlighet att genomföra platsundersökningar hos vissa företag. Esma ska ingripa med tillsynsåtgärder och sanktioner för det fall ett kreditvärderingsinstitut gör sig skyldigt till en överträdelse. Genom ändringsförordningen tilldelas Esma således olika befogenheter och uppgifter som för närvarande tillkommer de behöriga myndigheterna. De behöriga myndigheterna ska finnas kvar men deras uppgifter blir begränsade. Hänvisningarna till olika artiklar i det följande avser, om inget annat framgår av sammanhanget, förordningen om kreditvärderingsinstitut, enligt den lydelse som införs genom ändringsförordningen. 4.2.1 Esmas befogenheter Allmänna begränsningar av Esmas befogenheter I ändringsförordningen finns allmänna begränsningar av Esmas befogenheter. Enligt skäl 26 i ändringsförordningen ska förordningen om kreditvärderingsinstitut tolkas och tillämpas i enlighet med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i medlemsstaternas konstitutionella traditioner, t.ex. gällande tryckfrihet och yttrandefrihet i medierna. Av nya artikel 23a i förordningen om kreditvärderingsinstitut följer också att de befogenheter som enligt artiklarna 23b-23d utövas av Esma, dess tjänstemän eller andra personer som bemyndigats av Esma, inte får användas för att kräva röjande av information eller handlingar som omfattas av rättsliga privilegier. Begära upplysningar Esma har enligt artikel 23b rätt att begära in alla upplysningar som krävs från den personkrets som framgår av artikel 23b.1 för att Esma ska kunna fullgöra sina uppgifter. Esma får enligt artikel 23b.1 begära information från kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter och de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra operativa uppgifter eller operativ verksamhet. Esma får också begära information från andra personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet på ett nära och väsentligt sätt. Om Esma begär in upplysningar, ska Esma informera den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den berörda personen är bosatt eller etablerad. Esma kan begära information antingen genom en enkel begäran eller genom ett beslut. Om Esma begär information genom en enkel begäran är det frivilligt att svara. Om svar lämnas får det dock inte vara oriktigt eller vilseledande. Om Esma genom ett beslut ålägger någon att lämna upplysningar finns en skyldighet att svara. Det finns då också en rätt att överklaga beslutet till Esmas överklagandenämnd och att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol. När Esma begär information ska myndigheten t.ex. ange syftet med begäran, specificera vilka uppgifter som krävs, fastställa den tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas och ange de viten och böter som kan följa om ofullständig, oriktig eller vilseledande information lämnas. Allmänna utredningar För att Esma ska kunna fullgöra sina uppgifter får Esma, enligt artikel 23c, genomföra alla nödvändiga utredningar av den personkrets som anges i artikel 23b.1. Tjänstemän och andra personer som bemyndigas av Esma har därvid befogenhet att - granska alla handlingar, uppgifter, förfaranden och annat material som är relevant för utförandet av Esmas uppgifter oberoende av i vilken form de föreligger, - göra eller erhålla bestyrkta kopior av eller utdrag ur sådana handlingar, uppgifter, förfaranden och annat material, - kalla till sig personer som avses i artikel 23b.1, eller deras företrädare eller personal och be dem om muntliga eller skriftliga förklaringar angående sakförhållanden eller handlingar som rör föremålet för och syftet med utredningen och anteckna svaren, - höra fysiska personer eller företrädare för juridiska personer som samtycker därtill i syfte att samla in uppgifter som rör föremålet för en utredning och - begära in uppgifter om tele- och datatrafik. De personer som anges i artikel 23b.1 är skyldiga att underkasta sig sådana utredningar som Esma har fattat beslut om. Sådana beslut kan överklagas. De tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigar att genomföra utredningar ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd, där bl.a. föremålet och syftet med utredningen ska anges. Av tillståndet ska det också framgå de viten och böter som kan följa om t.ex. efterfrågat material inte tillhandahålls eller tillhandahålls i ofullständig form. Esma ska informera den behöriga myndighet i den medlemsstat där utredningen ska genomföras. Den berörda behöriga myndigheten ska på begäran av Esma bistå Esma vid utredningen. Tjänstemän vid den berörda behöriga myndigheten får även på egen begäran närvara vid utredningarna. Om det enligt nationella bestämmelser krävs ett särskilt tillstånd från en rättslig myndighet för att få tillgång till uppgifter om tele- och datatrafik, ska ett sådant tillstånd begäras. Det är också möjligt att ansöka om ett sådant tillstånd i förebyggande syfte. Platsundersökningar Enligt artikel 23d har Esma möjlighet att genomföra nödvändiga kontroller på plats hos de juridiska personer som anges i artikel 23b.1. Esma får genomföra en kontroll utan förhandsanmälan, om det krävs för att kontrollen ska kunna genomföras på ett korrekt och effektivt sätt. De personer som anges i artikel 23b.1 är skyldiga att underkasta sig sådana undersökningar som Esma har fattat beslut om. Ett sådant beslut kan överklagas. Ett beslut om platsundersökning ska t.ex. fastställa den dag då undersökningen ska inledas och ange de viten som kan följa. Innan Esma fattar beslut om platsundersökning ska myndigheten samråda med den behöriga myndighet i den medlemsstat där undersökningen ska genomföras. Tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat ska få tillträde till alla företagslokaler och mark som tillhör den juridiska person som är föremål för ett utredningsbeslut. De har därvid möjlighet att försegla företagslokaler, räkenskaper och affärshandlingar och har alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 23c.1. Dessa personer kan t.ex. granska och ta bestyrkta kopior av handlingar och be om muntliga eller skriftliga förklaringar. De ska utöva dessa befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd, där föremålet för och syftet med undersökningen ska anges liksom de viten och böter som kan följa om de berörda personerna inte underkastar sig undersökningen. Den berörda behöriga myndigheten ska på begäran aktivt bistå vid platsundersökningen och tjänstemän som är anställda vid eller bemyndigade eller utsedda av den behöriga myndigheten har därvid de befogenheter som tillkommer Esma. För det fall någon motsätter sig en platsundersökning, ska den behöriga myndigheten lämna nödvändigt bistånd och vid behov begära handräckning av polis eller annan verkställande myndighet. Om det enligt nationella bestämmelser krävs ett särskilt tillstånd från en rättslig myndighet för att genomföra en platsundersökning eller för att lämna handräckning, ska den behöriga myndigheten ansöka om ett sådant tillstånd. Ett sådant tillstånd får också ansökas om i förebyggande syfte. Vite Enligt artikel 36b ska Esma vitesförelägga ett kreditvärderingsinstitut för att få det att upphöra med en överträdelse. Esma ska också vitesförelägga den personkrets som anges i artikel 23b.1 för att få dem att lämna fullständig information, underkasta sig en utredning eller en platsundersökning som begärts genom ett beslut. Vitesföreläggande får avse maximalt sex månader. Vitesbeloppet ska vara begränsat till en viss del av den berörda personens genomsnittliga omsättning eller inkomst. Innan Esma fattar beslut om att utdöma vite, ska enligt artikel 36c den berörda personen få tillfälle att höras om de omständigheter som Esma har påtalat. Esma får grunda ett beslut om vite endast på omständigheter som den berörda personen har fått möjlighet att yttra sig över. Rätten till försvar ska iakttas fullt ut under förfarandet. Esma ska också, enligt artikel 23e.8, avstå från att vitesförelägga i de fall där saken redan prövats i ett straffrättsligt förfarande och det finns en dom som vunnit laga kraft. Tillsynsåtgärder och böter Esma har, enligt artiklarna 24 och 36a, möjlighet att besluta om tillsynsåtgärder och böter för det fall ett kreditvärderingsinstitut uppsåtligen eller av oaktsamhet begår någon av de överträdelser som anges i bilaga III. Med "böter" avses i förordningen en administrativ sanktion, inte en straffrättslig (se artikel 36d.2). En överträdelse kan avse materiella bestämmelser i förordningen men också bestå i att kreditvärderingsinstitutet lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter till Esma. För det fall Esma kommer fram till att det finns allvarliga indikationer på att ett kreditvärderingsinstitut har begått en överträdelse, ska Esma enligt artikel 23e utse en oberoende utredare inom Esma som ska utreda saken. Denne får inte vara eller ha varit involverad i direkt eller indirekt tillsyn eller registrering av det berörda kreditvärderingsinstitutet och ska utföra sina uppgifter oberoende från Esmas tillsynsstyrelse (det beslutsfattande organet inom Esma). Utredaren har befogenhet att begära upplysningar och att utföra såväl allmänna utredningar som platsundersökningar. Utredaren ska överlämna en dossier med utredningsresultaten till tillsynsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen ska ta ställning till om kreditvärderingsinstitutet uppsåtligen eller av oaktsamhet har begått någon av de överträdelser som anges i bilaga III och i sådana fall vidta en tillsynsåtgärd och utdöma böter. En tillsynsåtgärd kan enligt artiklarna 24.1 d och 36b t.ex. bestå i att ESMA vid vite förelägger ett kreditvärderingsinstitut att upphöra med en överträdelse. I dessa fall ska Esma således både förelägga kreditvärderingsinstitutet vite och besluta om böter enligt artiklarna 23e.5, 24 och 36b. Esma ska dock enligt artikel 23e.8 avstå från att besluta om böter i de fall där saken redan prövats efter ett straffrättsligt förfarande genom en dom som vunnit laga kraft. De tillsynsåtgärder som kan vidtas är enligt artikel 24 i allt väsentligt desamma som de tillsynsåtgärder som de behöriga myndigheterna tidigare kunnat besluta om. Tillsynsstyrelsen kan t.ex. återkalla en registrering eller tillfälligt förbjuda ett kreditvärderingsinstitut att utfärda kreditbetyg enligt artikel 24. I artikel 36a och bilaga IV finns det angivet hur böter ska beräknas. Innan tillsynsstyrelsen fattar beslut om tillsynsåtgärd och böter, ska den enligt artiklarna 25 och 36c ge de personer som är föremål för förfarandena möjlighet att höras om de omständigheter som Esma har påtalat. Tillsynsstyrelsen får endast grunda sina beslut på omständigheter som de berörda personerna har fått möjlighet att yttra sig över. Rätten till försvar ska respekteras under förfarandena och de kreditvärderingsinstitut som undersöks ska t.ex. få tillgång till Esmas handlingar i ärendet. Enligt artikel 36e har Europeiska unionens domstol obegränsad behörighet att pröva Esmas beslut om böter eller viten. Domstolen får undanröja, sänka eller höja böter eller viten som har beslutats. 4.2.2 De behöriga myndigheternas befogenheter Av artikel 40a.1 följer att de behöriga myndigheternas befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut upphör den 1 juli 2011. Esma kan dock, enligt artikel 30, delegera specifika tillsynsuppgifter till de behöriga myndigheterna t.ex. genomförandet av en platsundersökning. Innan Esma delegerar en uppgift ska samråd ske med den berörda behöriga myndigheten. Esma är också skyldigt att ersätta den behöriga myndigheten för de kostnader som uppgiften medfört. Av artikel 30.4 följer att Esma annars inte får delegera tillsynsuppgifter enligt förordningen som t.ex. registreringsbeslut. En delegering påverkar, enligt nämnda artikel, inte Esmas ansvar och begränsar inte heller Esmas möjligheter att genomföra och övervaka den delegerade verksamheten. För det fall Esma begär att en behörig myndighet ska utföra en särskild utredande uppgift eller en platsundersökning å myndighetens vägnar ska, enligt artikel 23d.6, den behöriga myndigheten åtnjuta samma befogenheter som tillkommer Esma. Om Esma begär biträde vid en platsundersökning ska, enligt artikel 23d.5, också de tjänstemän som är anställda vid, bemyndigade eller utsedda av den behöriga myndigheten åtnjuta samma befogenheter som tillkommer Esmas tjänstemän. Enligt artikel 31 har de behöriga myndigheterna en skyldighet att uppmärksamma Esma på misstänkta överträdelser. 4.2.3 Övriga frågor Delegerade akter, tekniska standarder, riktlinjer och rapporter Kommissionen får genom ändringsförordningen möjlighet att, genom delegerade akter, anta ytterligare regler beträffande när ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska anses likvärdiga (artikel 5.6), avgifter (artikel 19.2) och förfarandet för utövandet av befogenheten att besluta om böter och vite (artikel 23e.7). Kommissionen får även möjlighet att göra ändringar i bilagorna I, II och IV till förordningen om kreditvärderingsinstitut (artikel 37) genom delegerade akter. I och med den nya tillsynsstrukturen har Europeiska värdepappers-tillsynskommittén blivit en del av Esma. Esma övertar därför också Europeiska värdepapperstillsynskommitténs uppgift att enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut utfärda och uppdatera riktlinjer i särskilda frågor (se artikel 21). Esma övertar också uppgiften att skriva olika rapporter. Esma kan därutöver, för godkännande av kommissionen, föreslå tekniska standarder för tillsyn avseende vissa frågor som anges i artikel 21.4. Samarbete och tystnadsplikt Enligt artikel 26 har Esma, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa, European Insurance and Occupational Pensions Authority), Europeiska bankmyndigheten (EBA, European Banking Authority), de behöriga myndigheterna och de behöriga sektorsmyndigheterna en allmän skyldighet att samarbeta med varandra. Med behöriga sektorsmyndigheter avses de behöriga nationella myndigheter som utsetts enligt den relevanta sektorslagstiftningen för tillsyn över kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag, företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), tjänstepensionsinstitut och alternativa investeringsfonder. Samarbetet mellan dessa myndigheter kan t.ex. ske genom utbyte av information eller samråd. Enligt artikel 32 gäller tystnadsplikt för Esma, de behöriga myndigheterna och alla personer som arbetar eller har arbetat för Esma, för de behöriga myndigheterna eller för andra personer till vilken Esma har delegerat uppgifter, t.ex. revisorer och sakkunniga. Information får dock lämnas ut när det krävs i samband med rättsliga åtgärder. Som huvudregel gäller också tystnadsplikt och sekretess avseende information som förvärvas eller utbyts mellan Esma, de behöriga myndigheterna, de behöriga sektorsmyndigheterna samt vissa andra myndigheter och organ. Informationen får dock lämnas ut om det finns ett medgivande eller när det krävs i samband med rättsliga åtgärder. Av artikel 34 följer att Esma också kan ingå samarbetsavtal om utbyte av information med behöriga myndigheter i tredjeland. Esma är dock behörig att ingå sådana avtal endast om den information som överlämnas omfattas av garantier om tystnadsplikt som motsvarar den som följer av artikel 32. Esma har också begränsade möjligheter att lämna ut sådan information som den får från en behörig myndighet i tredjeland. Rätt att överklaga Det finns en rätt för den som är föremål för ett beslut av Esma enligt förordningen, eller är direkt berörd personligen av ett sådant, att överklaga beslutet inför en överklagandenämnd och få det prövat av Europeiska unionens domstol. Detta följer av artiklarna 60 och 61 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (se not 6). Verkställighet Beslut om böter och vite är verkställbara enligt artikel 36d. Beslut om verkställighet ska kunna ske utan annan formalitet än kontroll av att avgörandet är äkta. Denna kontroll ska göras av en av medlemsstaten särskilt utsedd myndighet. När dessa formaliteter har uppfyllts på begäran av den som vill få verkställighet, får denne fullfölja verkställigheten enligt den nationella lagstiftningen genom att ansöka om verkställighet hos det behöriga organet. Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av Europeiska unionens domstol. Nationella domstolar kan dock pröva om verkställigheten utförs på ett felaktigt sätt. Avgifter Av artikel 19 följer att Esmas nödvändiga kostnader för registrering och tillsyn ska täckas av avgifter från kreditvärderingsinstituten. Avgifterna ska också täcka sådana kostnader som uppstår med anledning av att Esma måste ersätta behöriga myndigheter för kostnader som de kan ådra sig när de utför uppgifter i enlighet med förordningen. Kommissionen ska anta en förordning om avgifter som närmare ska ange t.ex. i vilka fall avgifter ska betalas, hur de ska betalas och hur Esma ska ersätta de behöriga myndigheterna för de kostnader som de kan ådra sig. Tillsynen avseende artikel 4.1 Enligt artikel 25a är det de behöriga sektorsmyndigheterna som är ansvariga för tillsynen och tillämpningen av artikel 4.1. Enligt artikel 4.1 får vissa institut och företag i rättsligt reglerade sammanhang enbart använda sig av kreditbetyg som utfärdats av registrerade kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom unionen. Av artikel 4.1. följer också att vissa prospekt som innehåller hänvisningar till kreditbetyg även ska innehålla tydlig information om huruvida kreditbetygen har utfärdats av ett registrerat kreditvärderingsinstitut som är etablerat inom unionen. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Ändringsförordningen ska träda i kraft dagen efter att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Av artikel 40a följer dock att de behöriga myndigheternas befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut upphör den 1 juli 2011. Vid denna tidpunkt ska också akter och dokument, eller bestyrkta kopior av dessa, övertas av Esma. Esma ska också överta de nationella behöriga myndigheternas roll i alla administrativa och juridiska processer som pågår. Om en ansökan om registrering har tagits emot senast den 7 september 2010 av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller det relevanta kollegiet ska beslut fattas av dessa myndigheter och det berörda kollegiet. Alla registreringar som skett i enlighet med förordningen ska förbli giltiga även efter det att Esma övertar ansvaret för tillsynen över kreditvärderingsinstituten. 5 Nationell rätt En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat och varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Ändringsförordningen förutsätter dock att vissa nationella regler införs. För att anpassa svensk lagstiftning till den ursprungliga förordningen om kreditvärderingsinstitut från 2009 infördes lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut. I denna lag, som trädde i kraft den 7 september 2010, anges att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut och det finns bestämmelser om Finansinspektionens tillsynsbefogenheter och möjligheter att ingripa, liksom om Finansinspektionens samarbete med andra behöriga myndigheter inom unionen. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (nedan kallad "ändringsförordningen") upphör den 1 juli 2011 de nationella behöriga myndigheternas befogenheter och uppgifter som rör tillsyn över kreditvärderingsinstitut. Därav följer också att de bestämmelser i lagen om kreditvärderingsinstitut som t.ex. reglerar Finansinspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa blir obsoleta och bör upphävas. Ändringsförordningen förutsätter vidare att det införs vissa nationella bestämmelser t.ex. gällande handräckning vid platsundersökningar. Viss anpassning måste därför ske av nationell lagstiftning. Hänvisningarna till olika artiklar i det följande avser, om inget annat framgår av sammanhanget, förordningen om kreditvärderingsinstitut, enligt den lydelse som införs genom ändringsförordningen. 5.1 Tillsynen över kreditvärderingsinstitut 5.1.1 Behörig myndighet Regeringens bedömning: Finansinspektionen bör även fortsättningsvis vara behörig myndighet enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna, förutom Svenska Journalistförbundet (Journalistförbundet), tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den. Journalistförbundet avvisar förslagen i promemorian med hänvisning till att Esma genom ändringsförordningen får omfattande befogenheter och dessa befogenheter kan kränka svensk grundlag. Det lämnas dock inga synpunkter avseende de i promemorian gjorda bedömningarna eller lämnade förslagen. Man säger sig inte ha haft möjlighet att avgöra om vissa centrala undantag i ändringsförordningen är tillräckliga för att försvara grundläggande rättigheter enligt svensk lag. Även Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) framför att det är viktigt att säkerställa att promemorians förslag inte innebär att Esma och andra myndigheter får ingripa på ett sätt som står i strid med svenska konstitutionella regler i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt ändringsförordningen ska Esma överta ansvaret för tillsynen över kreditvärderingsinstitut, men de nationella behöriga myndigheterna kommer fortfarande att ha kvar vissa uppgifter. Av nya artikel 23d i förordningen om kreditvärderingsinstitut följer att Esma kan begära att de behöriga myndigheterna ska bistå Esma vid utredningar och platsundersökningar och att de ska utföra särskilda utredningsuppgifter och platsundersökningar åt Esma. Esma kan också enligt artikel 30 delegera specifika tillsynsuppgifter. Med anledning av Journalistförbundets och Tidningsutgivarnas remissynpunkter vill regeringen erinra om att ändringsförordningen har förhandlats i rådet och med Europaparlamentet. Vid förhandlingarna har regeringen verkat för att processerna hos Esma ska vara rättssäkra och respektera grundläggande fri- och rättigheter. Regeringen har därvid förklarat sitt behov av att tydliggöra regleringens relation till de svenska konstitutionella reglerna om tryck- och yttrandefrihet och framgångsrikt verkat för skrivningar i förordningen som tillgodoser dessa behov. Ändringsförordningen är nu antagen. En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat och varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Regeringen kan således inte i svensk lag begränsa Esmas eller de nationella myndigheternas befogenheter utöver vad som följer av ändringsförordningen. Regeringen återkommer under avsnitt 5.1.2 till frågan om hur dessa befogenheter förhåller sig till svensk grundlag. Sedan tidigare gäller enligt 2 § lagen om kreditvärderingsinstitut att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut och inspektionen har därmed haft ansvaret för tillsynen över kreditvärderingsinstitut. I och med att Esma övertar ansvaret för tillsynen över kreditvärderingsinstitut försvinner en stor del av Finansinspektionens uppgifter i detta avseende. Finansinspektionen bedöms av regeringen fortfarande vara den myndighet som är mest lämpad att hantera frågor gällande kreditvärderingsinstitut och bör därför kvarstå som behörig myndighet. Finansinspektionen är därtill ansvarig för tillsynen över kreditinstitut, värdepappersföretag, livförsäkringsföretag, återförsäkringsföretag m.m. och därmed den myndighet som ansvarar för att utöva tillsyn över att dessa institut och företag i rättsligt reglerade sammanhang enbart använder sig av tillåtna kreditbetyg. Enligt uppgift från Finansinspektionen saknas det för närvarande registrerade kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige; det finns dock en filial till ett sådant institut här i landet. Arbetsinsatsen för Finansinspektionen vid utförandet av uppgifter hänförliga till tillsynen över kreditvärderingsinstitut förväntas därför bli marginell. 5.1.2 Finansinspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om kreditvärderingsinstitut om Finansinspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa mot kreditvärderingsinstitut ska upphävas. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna, förutom Journalistförbundet, tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Se ovan under avsnitt 5.1.1 för en närmare redogörelse för Journalistförbundets synpunkter. Tidningsutgivarna framför att promemorians förslag inte får innebära att Esma eller den nationella myndigheten ges några befogenheter som står i strid med tryck- och yttrandefriheten. Justitiekanslern (JK) ger stöd för regeringens bedömning i frågorna om sekretess och informationsutbyte. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 40a.1, som införs genom ändringsförordningen, följer att de behöriga myndigheternas befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut upphör den 1 juli 2011. Det är Esma som övertar ansvaret avseende tillsynen och som ska ingripa mot kreditvärderingsinstitut med tillsynsåtgärder och sanktioner. Esma är också enligt artikel 34 den myndighet som kan ingå samarbetsavtal med tredjeland om utbyte av information. Om Esma delegerar en uppgift till en behörig myndighet, t.ex. utförandet av en platsundersökning, så följer det av artikel 30 jämförd med artikel 23d.6 att den behöriga myndigheten erhåller samma befogenheter som tillkommer Esma i detta avseende. Detta gäller även för det fall Esma begär att en behörig myndighet ska utföra en särskild utredningsuppgift å myndighetens vägnar. Om Esma begär bistånd av en behörig myndighet vid en platsundersökning åtnjuter också de tjänstemän som är anställda vid, bemyndigade eller utsedda av den behöriga myndigheten de befogenheter som tillkommer Esma. I lagen om kreditvärderingsinstitut har det införts bestämmelser om Finansinspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa liksom om Finansinspektionens samarbete med andra behöriga myndigheter inom unionen. Dessa bestämmelser blev obsoleta den 1 juli 2011 när Esma övertog ansvaret för tillsynen över kreditvärderingsinstitut och de behöriga myndigheternas befogenheter och möjligheter att ingripa upphörde. Finansinspektionens befogenheter vid utförandet av särskilda uppgifter enligt ändringsförordningen och vid delegation framgår direkt av förordningen. Som en allmän princip gäller att EU-rätten inte tillåter nationell reglering av sådant som redan följer av en EU-förordning. De bestämmelser som införts i lagen om kreditvärderingsinstitut om Finansinspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa liksom om Finansinspektionens samarbete med andra behöriga myndigheter bör därför upphävas. Journalistförbundet och Tidningsutgivarna har framfört viss tvekan till om de befogenheter som enligt ändringsförordningen tillkommer nationella behöriga myndigheter och Esma står i strid med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. När det gäller de befogenheter som nationella behöriga myndigheter, för Sveriges del Finansinspektionen, ges genom ändringsförordningen följer det av förordningen att samma generella begränsningar som för Esmas befogenheter ska gälla, nämligen att de inte får användas för att kräva röjande av information eller handlingar som omfattas av rättsliga privilegier (artikel 23a). Av skäl 26 i ändringsförordningen följer vidare att förordningen ska tolkas och tillämpas i enlighet med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i medlemsstaternas konstitutionella traditioner, t.ex. gällande tryckfrihet och yttrandefrihet i medierna. De nämnda bestämmelserna innebär att det skydd för tryck- och yttrandefriheten som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex. meddelarskyddet, är tillämpligt. Dessa grundlagar kan aktualiseras i sådana fall där ett kreditvärderingsinstitut offentliggör kreditbetygen i medier som omfattas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex. i tryckta skrifter eller på hemsidor med grundlagsskydd, men också när t.ex. en anställd vid Finansinspektionen inom ramen för sin meddelarfrihet lämnar uppgifter för publicering till ett medieföretag. Denne är då genom meddelarskyddsregleringen skyddad mot bl.a. efterforskning och repressalier. Innebörden av bestämmelserna är också att Esma är skyldig att respektera den svenska tryck- och yttrandefrihetsregleringen. Justitiekanslern (JK) menar att rättsläget när det gäller meddelarfrihetsregleringen, och hur den står sig i förhållande till ändringsförordningens tystnadspliktsreglering, visserligen är något osäkert, men godtar ändå slutsatsen att Sverige kan förlita sig på tolkningsregeln i skäl 26. Härutöver vill regeringen framhålla det skydd som också ges i artikel 23a. Enligt regeringen träffar den bestämmelsen bl.a. meddelarskyddet enligt svensk rätt. Lagrådet tar i sitt yttrande upp frågan om förordningens förenlighet med de svenska reglerna om tryckfrihet och yttrandefrihet, och anser sig inte ha något underlag för att göra någon annan bedömning än regeringen. Av 4 § andra stycket förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen framgår att Finansinspektionen får ingå sådana internationella överenskommelser som följer av förordningen om kreditvärderingsinstitut och som inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Denna bestämmelse infördes för att Finansinspektionen skulle kunna ingå de överenskommelser om delegation som föreskrevs i förordningen (se Ds 2010:7 s. 28 och prop. 2009/10:217 s. 30). Genom ändringsförordningen har de behöriga myndigheternas möjlighet att ingå överenskommelser om delegation tagits bort och regeringen ska därför överväga om 4 § andra stycket i förordningen med instruktion för Finansinspektionen bör utgå. 5.1.3 Utbyte av information mellan myndigheter m.m. Regeringens bedömning: Det informationsutbyte mellan myndigheter som ändringsförordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den. Journalistförbundet hävdar dock att ändringsförordningens regler om tystnadsplikt och sekretess kan medföra att det blir svårt att granska Esma och dess verksamhet. Skälen för regeringens bedömning: I artiklarna 27 och 32-35 i förordningen om kreditvärderingsinstitut finns bestämmelser om tystnadsplikt och utbyte av information mellan behöriga myndigheter (även i tredjeland) och med vissa andra organ som är verksamma inom finanssektorn. Genom ändringsförordningen sker vissa mindre justeringar av dessa bestämmelser. De behöriga myndigheterna ska fortfarande förse varandra och vissa andra myndigheter och organ med information. Därtill kommer att det också ska ske ett informationsutbyte med Esma och behöriga sektorsmyndigheter. Det ska alltjämt kunna ske överlämnande av information som omfattas av sekretess. Som huvudregel gäller fortfarande tystnadsplikt och sekretess avseende information som utbyts. Esma övertar ansvaret för att ingå samarbetsavtal om utbyte av information med tillsynsmyndigheter i tredjeland. Finansinspektionen har enligt 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) goda möjligheter att i tillsynsarbetet lämna ut sekretessbelagda handlingar och uppgifter till behöriga utländska myndigheter (jfr bedömningen i t.ex. prop. 2009/10:217 s. 27 f. och prop. 2006/07:5 s. 350). Enligt nämnda paragraf kan en svensk myndighet inte lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet i andra fall än då utlämnandet sker i enlighet med föreskrift i lag eller förordning eller då uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten. För information som Finansinspektionen tar emot och som inte får lämnas ut enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut gäller sekretess enligt 30 kap. 7 § första stycket första meningen offentlighets- och sekretesslagen. Av denna bestämmelse följer att sekretess gäller hos en statlig myndighet i verksamhet som bl.a. består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet i den utsträckning riksdagen godkänt avtal om detta med en annan stat eller en mellanfolklig organisation för uppgift om affärs- eller driftsförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten har fått enligt avtalet. I begreppet avtal anses ingå bl.a. rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs. anslutningsfördragen, förordningar och direktiv som beslutats av EU:s institutioner (se bl.a. prop. 2006/07:110 s. 38 och 41, prop. 2006/07:5 s. 350 och RÅ 2007 ref. 45). Den tystnadsplikt som gäller enligt artikel 32 för personer som på olika sätt är knutna till bl.a. den behöriga myndigheten har sin motsvarighet i 2 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Det gäller ett förbud att röja eller utnyttja sekretessbelagd uppgift både för myndigheten där uppgiften är sekretessbelagd och för de personer som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i myndighetens verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, tjänsteplikt eller annan liknande grund. I förarbetena till lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut gjordes bedömningen att det informationsutbyte och den tystnadsplikt som föreskrivs i förordningen om kreditvärderingsinstitut inte står i strid med svensk nationell rätt (prop. 2009/10:217 s. 26 ff.). De ändringar som nu är aktuella föranleder inte någon ändrad bedömning i denna del. Journalistförbundet har hävdat att ändringsförordningens regler om tystnadsplikt och sekretess kan medföra att det blir svårt att granska Esma och dess verksamhet. Regeringen påminner om att de aktuella bestämmelserna, i materiellt hänseende, är desamma som de tidigare gällande. En följd av den nya ordningen är dock att svenska regler om allmänna handlingar i offentlighets- och sekretesslagen, inte ska tillämpas beträffande Esma. När det gäller allmänhetens tillgång till handlingar hos Esma tillämpas i stället Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. 5.1.4 Uppgifter om tele- och datatrafik Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på att Esma ska ansöka om tillstånd från domstol eller annan rättslig myndighet innan Esma begär in uppgifter om tele- och datatrafik. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna, förutom Journalistförbundet och Post- och telestyrelsen, tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den. Se ovan under avsnitt 5.1.1 för en närmare redogörelse för Journalistförbundets synpunkter. Post- och telestyrelsen framför att de har invändningar mot Esmas och Finansinspektionens möjligheter att, utan särskilt tillstånd från domstol eller annan rättslig myndighet, inhämta uppgifter om tele- och datatrafik som omfattas av tystnadsplikt enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Tidningsutgivarna anför att de utgår från att möjligheterna att begära in uppgifter om tele- och datatrafik begränsas av artikel 23a och att det innebär att så snart det står klart att man befattat sig med t.ex. ett tystnadspliktigt meddelande till en tidning så ska man avhända sig och förstöra uppgiften. Skälen för regeringens bedömning: För att Esma ska kunna fullgöra sina uppgifter kan Esma enligt artikel 23c bl.a. begära in uppgifter om tele- och datatrafik från den personkrets som anges i artikel 23b.1 dvs. kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra operativa uppgifter eller operativ verksamhet och andra personer som på annat sätt har ett samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet på ett nära och väsentligt sätt. Om det krävs ett tillstånd från en rättslig myndighet enligt nationell rätt, ska Esma ansöka om ett sådant. Esma får också ansöka om ett sådant tillstånd i förebyggande syfte. Med anledning av Post- och telestyrelsens remissynpunkter kan konstateras att det enligt ändringsförordningen endast är de personer som avses i artikel 23b.1 som ska underkasta sig utredningar och som Esma har möjlighet att förelägga vite. Möjligheterna att begära information från de personer som omfattas av tystnadsplikt enligt lagen om elektronisk kommunikation är därför ytterst begränsade. Det finns inte heller för närvarande någon skyldighet för Finansinspektionen att begära tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan Finansinspektionen begär in uppgifter om tele- och datatrafik. Regeringen delar därför promemorians bedömning att det inte finns skäl att föreskriva en annan ordning avseende Esma, som endast kan begära uppgifter från en begränsad personkrets. Esmas möjlighet att begära in uppgifter begränsas också av det skydd som föreskrivs i artikel 23a för sådan information och sådana handlingar som omfattas av rättsliga privilegier och det skydd som följer av skäl 26 i ändringsförordningen avseende grundläggande rättigheter och principer som kan följa av medlemsstaternas konstitutionella traditioner. Information och handlingar som omfattas av rättsliga privilegier torde t.ex. innefatta information eller handlingar som är sekretessbelagda enligt lag. I avsnitt 5.1.2 redovisas andra begränsningar som kan följa av de nämnda bestämmelserna. I den mån Esma ändå skulle komma att ta del av sådan information eller sådana handlingar får det förutsättas att informationen inte utnyttjas och att handlingarna återlämnas. 5.1.5 Platsundersökningar Regeringens förslag: Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platsundersökning ska kunna genomföras. Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på ett tillstånd från en domstol innan det sker en platsundersökning med eller utan handräckning av Kronofogdemyndigheten. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna, förutom Journalistförbundet, tillstyrker förslaget och bedömningen eller har ingen erinran mot dessa. Se ovan under avsnitt 5.1.1 för en närmare redogörelse för Journalistförbundets synpunkter. Tidningsutgivarna framför att det är viktigt att säkerställa att promemorians förslag inte innebär att Esma och andra myndigheter får ingripa på ett sätt som står i strid med svenska konstitutionella regler i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 23d, har Esma möjlighet att genomföra nödvändiga platsundersökningar hos de juridiska personer som anges i artikel 23b.1. Tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat att genomföra en platsundersökning ska därvid få tillträde till alla företagslokaler och mark som tillhör den berörda juridiska personen. De har även befogenhet att försegla företagslokaler, räkenskaper och affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för undersökningen. Esma är inte skyldig att i förväg underrätta berört företag om en förestående undersökning, eftersom det kan spoliera syftet med undersökningen. De juridiska personer som anges i artikel 23b.1 är vid vite skyldiga att underkasta sig sådana undersökningar som Esma beordrat genom ett beslut. Innan Esma fattar ett beslut om att genomföra en platsundersökning ska myndigheten samråda med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där platsundersökningen ska genomföras. Den berörda behöriga myndigheten ska på begäran aktivt bistå Esma. För det fall ett företag motsätter sig en platsundersökning som beslutats ska, enligt artikel 23d.7, den behöriga myndigheten lämna nödvändigt bistånd för att undersökningen ska kunna genomföras och vid behov begära handräckning av en verkställande myndighet. Enligt artikel 23d.8 ska även, om det enligt nationella bestämmelser krävs ett särskilt tillstånd från en rättslig myndighet för att genomföra en platsundersökning eller lämna sådan handräckning som följer av artikel 23d.7, den behöriga myndigheten ansöka om ett sådant tillstånd. Ansökan om ett sådant tillstånd får också göras i förebyggande syfte. För att Sverige ska leva upp till sitt åliggande enligt artikel 23d är det nödvändigt att införa en bestämmelse om att Finansinspektionen ska kunna begära handräckning av en verkställande myndighet för det fall någon motsätter sig en platsundersökning. Kronofogdemyndigheten bör, i likhet med vad som gäller enligt 5 kap. 10, 16 och 17 §§ konkurrenslagen (2008:579), utses till den myndighet som ska lämna handräckning för att platsundersökningar ska kunna genomföras. Vid handräckning bör bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning gälla. Om Finansinspektionen begär det ska Kronofogdemyndigheten dock inte underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställighet sker eftersom Esma, enligt ändringsförordningen, under vissa förutsättningar kan genomföra platsundersökningar utan att i förväg meddela detta till det berörda företaget. Kronofogdemyndigheten har med stöd av reglerna i utsökningsbalken befogenhet att vidta behövliga tvångsåtgärder och myndigheten kan också vid behov begära biträde av polismyndigheten. Frågan är om det ska införas krav på ett tillstånd från en domstol innan det genomförs en platsundersökning eller innan handräckning lämnas vid en platsundersökning. Av artikel 23d.9 följer att en domstolsprövning i så fall ska ta sikte på användningen av tvångsåtgärder och inte får avse behovet av platsundersökning. Behovet av platsundersökning kan dock prövas av Esmas överklagandenämnd och Europeiska unionens domstol enligt artikel 23d.4. Med hänsyn till den begränsade prövning som kan ske och då ett beslut om platsundersökning kan överklagas i annan ordning instämmer regeringen i promemorians bedömning att det inte framstår som motiverat att införa krav på en nationell domstolsprövning vid platsundersökningar. Journalistförbundet och Tidningsutgivarna har betonat vikten av att Esmas befogenheter inte står i strid med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Som nämnts följer av skäl 26 i ändringsförordningen att förordningen ska tolkas och tillämpas i enlighet med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i medlemsstaternas konstitutionella traditioner, t.ex. gällande tryckfrihet och yttrandefrihet i medierna. Det finns i sammanhanget även skäl att peka på att Esmas möjlighet att begära platsundersökningar och därmed Finansinspektionens utrymme att begära handräckning är begränsad av det skydd som föreskrivs i artikel 23a och som innebär att Esma inte får använda sig av några utredningsbefogenheter för att avkräva sådan information och sådana handlingar som omfattas av rättsliga privilegier. Av detta följer att några platsundersökningar inte får göras om detta skulle leda till röjandet av sådan information som omfattas av rättsligt skydd. Det kan t.ex. gälla platsundersökningar hos medieföretag. Enligt regeringen gäller även i dessa situationer det skydd för tryck- och yttrandefriheten som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Justitiekanslern (JK) har i sitt remissyttrande godtagit denna slutsats (se vidare avsnitt 5.1.2). 5.2 Verkställighet Regeringens förslag: Kronofogdemyndigheten anges som ansvarig myndighet för äkthetskontroll enligt nya artikel 36d i förordningen om kreditvärderingsinstitut. Beslut om böter eller viten enligt förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte något annat följer av förordningen. Promemorians förslag överensstämmer huvudsakligen med regeringens. I regeringens förslag anges dock, på inrådan av Lagrådet, vilka svenska bestämmelser som är tillämpliga för verkställigheten. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt nya artikel 36d i förordningen om kreditvärderingsinstitut är Esmas beslut om böter och vite verkställbara. Verkställigheten ska följa nationella civilprocessrättsliga bestämmelser. Beslutet om verkställighet ska kunna ske utan annan formalitet än kontroll av att avgörandet är äkta. Denna kontroll ska göras av en av medlemsstaten särskilt utsedd myndighet. När dessa formaliteter har uppfyllts på begäran av den som vill få verkställighet, får denne fullfölja verkställigheten enligt den nationella lagstiftningen genom att ansöka om verkställighet hos det behöriga organet. Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av Europeiska unionens domstol. Nationella domstolar kan dock pröva om verkställigheten genomförs på ett felaktigt sätt. Enligt artikel 36d är medlemsstaterna skyldiga att utse ett myndighet som ska pröva om ett beslut av Esma om böter eller vite är äkta. Den prövning som ska göras är mycket begränsad och en domstolsprövning framstår därför inte som befogad. Kronofogdemyndigheten har i flera fall ansetts vara den lämpligaste myndigheten för att ta ställning till om ett utländskt avgörande kan verkställas här i landet, se t.ex. lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen och lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område liksom de överväganden som görs i prop. 2010/11:43 om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen. Vid Kronofogdemyndigheten finns således kompetens och viss vana vid likartade frågor. Kronofogdemyndigheten är också den myndighet som kommer att ansvara för den praktiska verkställigheten. Enligt regeringens mening bör därför Kronofogdemyndigheten utses till behörig myndighet för äkthetskontroll enligt artikel 36d. Lagrådet har i sitt yttrande påpekat att det i lagen bör framgå vilka svenska bestämmelser som är tillämpliga på verkställigheten. Regeringen delar Lagrådets uppfattning. I utsökningsbalken finns det regelverk som därvid kan komma i fråga. Esmas beslut om böter eller viten ska anses som en sådan utländsk exekutionstitel som är verkställbar i Sverige enligt 3 kap. 2 § utsökningsbalken. Detta behöver klargöras. Tillämpningen av bestämmelserna föreslås följa de regler som gäller för verkställighet av en svensk dom som har vunnit laga kraft. Det finns samtidigt behov av att klargöra att förordningens regler om verkställighet ska ha företräde i förhållande till utsökningsbalken, vilket främst får betydelse när det gäller uppskjuten verkställighet (jfr artikel 36d.3). 5.3 Behov av nationella sanktioner Regeringens bedömning: Skyldigheten att införa sanktioner för överträdelser av artikel 4.1 i förordningen om kreditvärderingsinstitut föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringen. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den. Skälen för regeringens bedömning: Medlemsstaterna är enligt den nya lydelsen av artikel 36 i förordningen om kreditvärderingsinstitut skyldiga att fastställa regler om sanktioner vid överträdelser av artikel 4.1 och vidta alla åtgärder som krävs för att se till att de tillämpas. I artikel 4.1 föreskrivs en skyldighet för vissa institut och företag att i rättsligt reglerade sammanhang enbart använda sig av kreditbetyg som utfärdats av registrerade kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom unionen. Det föreskrivs även en skyldighet för bl.a. emittenter att säkerställa att vissa prospekt, som innehåller hänvisningar till kreditbetyg, också ska innehålla tydlig information om kreditbetygen. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Enligt artikel 25a är det de behöriga sektorsmyndigheterna som är ansvariga för tillsynen och tillämpningen av artikel 4.1. Dessa myndigheter har då tillgång till de befogenheter som följer av relevant sektorslagstiftning. Av sektorslagstiftningen följer Finansinspektionens befogenheter och möjlighet att ingripa mot de institut och företag som i rättslig reglerade sammanhang är skyldiga att använda sig av kreditbetyg som utfärdas av registrerande kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom unionen. Finansinspektionen kan t.ex. beträffande kreditinstitut ingripa med de befogenheter och sanktioner som följer av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse om institutet inte använder tillåtna kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det i sektorslagstiftningen redan finns effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för berörda institut och företag som inte följer den reglering som gäller för verksamheten. Ändringsförordningen föranleder därför ingen lagstiftningsåtgärd i detta avseende. I 2 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument finns bestämmelser om t.ex. när ett prospekt ska upprättas och vad ett prospekt ska innehålla. Av 2 kap. 11 § följer att ett prospekt också ska innehålla den information som anges i artikel 4.1 i förordningen om kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionen har, enligt 6 kap. 1 c § lagen om handel med finansiella instrument, möjlighet att tillfälligt förbjuda ett erbjudande av finansiella instrument till allmänheten, ett upptagande av finansiella instrument till handel på en reglerad marknad eller ett offentligt uppköpserbjudande. En förutsättning för det är att inspektionen har skälig anledning att anta att erbjudandet, upptagandet till handel eller uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument eller prospektförordningen. Finansinspektionen får i fråga om ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten även meddela ett permanent förbud, om inspektionen finner att bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument eller prospektförordningen har överträtts. En särskild avgift för den som begår överträdelser mot bestämmelserna gällande prospekt har endast bedömts befogad för det fall den som är prospektskyldig inte ansöker om godkännande av ett prospekt, inte ansöker om godkännande av ett tillägg till ett prospekt eller inte offentliggör ett prospekt eller tillägg till ett prospekt (se övervägandena i prop. 2004/05:158 s. 141 ff. med hänvisningar). Det finns således möjlighet för Finansinspektionen att vidta sanktioner för det fall någon bryter mot bestämmelserna om vilken information ett prospekt ska innehålla. Några ytterligare sanktioner bedöms inte nödvändiga. Ändringsförordningen föranleder därför inte heller i denna del någon lagstiftningsåtgärd. 6 Ikraftträdande Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 mars 2012. Promemorians förslag avviker från regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig i den specifika frågan om lämpligt datum för ikraftträdande. Dock anser Sveriges advokatsamfund att rådet och Europaparlamentet inte ska genomdriva så korta tidsfrister att dessa hamnar i konflikt med de konstitutionella kraven för lagstiftningens beredning i de olika medlemsstaterna. Man uppmanar regeringen att i EU-förhandlingar om rättsakter som ska genomföras i Sverige, noggrant sörja för att regeringsformens regler och principer kan uppfyllas. Skälen för regeringens förslag: Som framgått i avsnitt 5 behöver svensk lagstiftning ändras i anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (nedan kallad "ändringsförordningen"). Flertalet bestämmelser i lagen om kreditvärderingsinstitut (2010:1010) har blivit obsoleta. Tillsynsbefogenheterna för Finansinspektionen upphörde redan den 1 juli 2011. De nya bestämmelserna i lagen om kreditvärderingsinstitut - som möjliggör delegation, handräckning och äkthetskontroll - bör med andra ord träda i kraft snarast möjligt. Detta kan ske tidigast den 1 mars 2012. Regeringen håller med Sveriges advokatsamfund i dess kritik av de snäva tidsramarna. Regeringen har också, med hänvisning till den nationella lagstiftningsproceduren, i de aktuella förhandlingarna begärt ett senare datum för ändringsförordningens ikraftträdande och för övergången av tillsynsbefogenheterna till Esma, men har inte vunnit tillräckligt stöd för detta. Följdriktigt har de svenska lagstiftningsåtgärderna inte heller kunnat få verkan fr.o.m. den tidpunkt som förutsätts i ändringsförordningen (dvs. den 1 juli 2011). 7 Förslagens konsekvenser 7.1 Allmänt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (nedan kallad "ändringsförordningen") medför i sig olika konsekvenser för främst kreditvärderingsinstitut, Esma och de nationella tillsynsmyndigheterna. Konsekvenserna av ändringsförordningen framgår av Europeiska kommissionens konsekvensanalys. Ändringsförordningen syftar till att uppnå en effektiv tillsyn över kreditvärderingsinstituten, att rationalisera tillsynsstrukturen och garantera rättslig säkerhet för kreditvärderingsinstituten och marknadsdeltagarna. De förslag som lämnas i propositionen har till syfte att anpassa svensk lagstiftning till ändringsförordningen, eftersom ändringsförordningen förutsätter att det införs vissa nationella regler om handräckning vid platsundersökningar och äkthetskontroll. I följande avsnitt (7.2-7.5) redogörs för vilka konsekvenser de förslag som lämnas i propositionen medför. Inledningsvis kan dock noteras att det för närvarande saknas registrerade kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige. 7.2 Konsekvenser för Finansinspektionen Enligt ändringsförordningen upphör Finansinspektionens befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut den 1 juli 2011. Finansinspektionens tillsynsbefogenheter och möjligheter att ingripa tas därför bort från lagen om kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionens kvarstående uppgifter liksom myndighetens befogenheter när dessa utförs framgår direkt av ändringsförordningen. Finansinspektionen ska t.ex. utföra sådana uppgifter som Esma delegerar till Finansinspektionen och Finansinspektionen ska också ge Esma nödvändigt bistånd om någon motsätter sig en platsundersökning. Dessa uppgifter torde dock bli av begränsad omfattning (se avsnitt 5.1.1) och medföra endast marginella arbetsinsatser. Av artiklarna 19 och 30 i ändringsförordningen framgår att de kostnader som Finansinspektionen kan åsamkas när de utför uppgifter enligt förordningen ska ersättas av Esma. 7.3 Konsekvenser för Kronofogdemyndigheten Kronofogdemyndigheten ska, på ansökan av Finansinspektionen, kunna besluta om handräckning om någon motsätter sig en platsundersökning. Vilka överväganden som gjorts vid val av myndighet framgår av avsnitt 5.1.5. För Kronofogdemyndighetens del antas förslaget inte innebära mer än en marginell ökning av arbetsbelastningen. Platsundersökningar förväntas inte ske med någon större frekvens och det får förutsättas att de som berörs av inspektionerna normalt underkastar sig dessa frivilligt. Kronofogdemyndigheten utses också till ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut om böter eller vite. Vilka överväganden som gjorts vid val av myndighet framgår av avsnitt 5.2. Inte heller denna uppgift antas innebära mer än en mycket marginell ökning av arbetsbelastningen. Som nämnts saknas registrerade kreditvärderingsinstitut i Sverige och verkställighet av beslut om böter eller vite torde bli aktuellt endast i undantagsfall. Regeringens bedömning är, mot bakgrund av det nyss sagda, att Kronofogdemyndighetens eventuella merkostnader till följd av den föreslagna bestämmelsen, är sådana att de ska täckas med befintliga resurser. 7.4 Konsekvenser för domstolarna För närvarande kan Finansinspektionens olika beslut överklagas till domstol. Ändringsförordningen innebär att tillsynen flyttas över till Esma och att överprövning av Esmas beslut kommer att ske av en överprövningsnämnd och av Europeiska unionens domstol. Detta torde innebära en marginell minskning av antalet mål hos domstolarna. Den nu föreslagna lagstiftningen innebär dock att Kronofogdemyndighetens beslut dels vid handräckningsärenden, dels vid ansökningar om äkthetskontroll kan komma att överklagas till domstol. Kronofogdemyndigheten förväntas endast i undantagsfall fatta sådana beslut. De budgetära konsekvenserna för domstolarna ska därför hanteras inom Sveriges Domstolars befintliga ramar. 7.5 Övriga konsekvenser De förslag som lämnas i propositionen bedöms inte ge några omedelbara effekter på samhällsekonomin eller miljön. Förslagen i propositionen förväntas inte heller ge några ytterligare effekter för stat, kommuner, landsting, företag eller enskilda. 8 Författningskommentar 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut 3 § Förslaget behandlas i avsnitt 5.1.5. Paragrafen är ny. I den finns bestämmelser om handräckning vid genomförande av platsundersökningar. Av nya artikel 23d i förordningen framgår att det endast är i de fall som Esma beslutat om en platsundersökning som olika företag är skyldiga att underkasta sig en sådan undersökning och som handräckning kan komma i fråga. Även de platsundersökningar som t.ex. Finansinspektionen utför efter delegation av Esma omfattas av handräckningsreglerna i denna paragraf, vilket framgår av nya artikel 23d.6. Av andra stycket första meningen framgår att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning gäller vid handräckning. Av 2 kap. 17 § utsökningsbalken följer t.ex. vilka befogenheter förrättningsmannen har och av 3 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981) framgår att Kronofogdemyndigheten också kan begära biträde av polismyndigheten under vissa förutsättningar. Enligt ändringsförordningen får Esma genomföra en platsundersökning utan att i förväg underrätta det berörda företaget "när kontrollens korrekta genomförande och effektivitet så kräver". I andra stycket andra meningen har därför föreskrivits att Kronofogdemyndigheten, om Finansinspektionen begär det, inte i förväg ska underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras. Bestämmelsen, avser att ge utrymme för att avvika från 16 kap. 11 § utsökningsbalken, där det anges att underrättelse ska ske om saken inte är brådskande. I enlighet med Lagrådets förslag har dock paragrafen utformats på ett sätt som möjliggör underrättelse i de fall där det har bedömts att det saknas skäl att underlåta detta. 4 § Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. Paragrafen är ny. I bestämmelsen utses Kronofogdemyndigheten till ansvarig myndighet för äkthetskontroll av Esmas beslut om böter eller vite enligt nya artikel 36d.3. Med "böter" avses i förordningen en administrativ sanktion, inte en straffrättslig. Kronofogdemyndigheten ska pröva om beslutet är äkta. Efter ansökan av den som vill få verkställighet ska därefter Kronofogdemyndigheten kunna fatta beslut om verkställighet. I enlighet med Lagrådets förslag har paragrafen kompletterats med ett klargörande av vilka svenska bestämmelser som ska vara tillämpliga för verkställigheten. Skrivningen innebär att Esmas beslut om böter eller viten är en sådan utländsk exekutionstitel som är verkställbar i Sverige enligt 3 kap. 2 § utsökningsbalken. Vidare anges att utsökningsbalkens regler ska gälla för verkställigheten. Esmas beslut om böter eller viten ska därvid likställas med en svensk lagakraftvunnen dom, om inte något annat följer av förordningen. När det gäller sådana undantag i förordningen bör särskilt noteras att denna innehåller regler om uppskjuten verkställighet (artikel 36d.3). Av artikel 60 i den s.k. Esma-förordningen (nr 1095/2010) framgår att Esmas beslut kan verkställas omedelbart, även om det har överklagats. Rubriken närmast före paragrafen har, i enlighet med Lagrådets förslag, följdriktigt ändrats till "Verkställighet". Europaparlaments och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut Sammanfattning av promemorian Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut Den 2 juni 2010 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag till förordning om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut. Förslaget har förhandlats i rådet och med Europaparlamentet. Ett antagande förväntas ske under våren. Förordningen innebär i huvudsak att tillsynen över kreditvärderingsinstituten flyttas över från de nationella behöriga myndigheterna till en europeisk tillsynsmyndighet, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma (European Securities and Markets Authority). De behöriga myndigheternas befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut ska enligt förslaget upphöra den 1 juli 2011. I promemorian föreslås ändringar av lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut för att anpassa lagen till de föreslagna ändringarna av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2011. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1010) om kredit-värderingsinstitut, dels att 3-16 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 3, 4, 8, 15 och 16 §§ ska utgå, dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 3 och 4 §§, samt närmast före 3 och 4 §§ nya rubriker av följande lydelse. Handräckning 3 § Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogde-myndigheten för att en kontroll på plats, enligt artikel 23d i förordning (EG) nr 1060/2009, ska kunna genomföras. Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten ska dock inte underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras innan verkställighet sker. Äkthetskontroll 4 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 36d i förordning (EG) nr 1060/2009. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden över promemorian Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut inkommit från Justitiekanslern - JK, Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Stockholms tingsrätt, Eko-brottsmyndigheten, Kommerskollegium, Finansinspektionen, Krono-fogdemyndigheten, Riksgäldskontoret, Konkurrensverket, Post- och telestyrelsen, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Finansbolagens förening, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen. Sveriges riksbank, Riksdagens ombudsmän - JO, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Fond-handlareföreningen, Svenska Bankföreningen, Fondbolagens förening och Regelrådet har beretts tillfälle att yttra sig men avstått. Svenskt Näringsliv, NASDAQ OMX Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM AB, Euroclear Sweden AB, Foreign Bankers Association och Standard & Poor's Credit Market Services Europe Limited UK har inte inkommit med några synpunkter. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut, dels att 3-16 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 3, 4, 8, 15 och 16 §§ ska utgå, dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 3 och 4 §§, samt närmast före 3 och 4 §§ nya rubriker av följande lydelse. Handräckning 3 § Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats ska kunna genomföras enligt artikel 23d i förordning (EG) nr 1060/2009. Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten ska dock inte underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras innan verkställighet sker. Äkthetskontroll 4 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 36d i förordning (EG) nr 1060/2009. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2012. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2011-10-27 Närvarande: F.d. justitierådet Dag Victor samt justitieråden Lennart Hamberg och Per Virdesten. Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut Enligt en lagrådsremiss den 13 oktober 2011 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Martin Wasteson. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet: Allmänt I lagrådsremissen föreslås ändringar i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut för att anpassa denna till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut. Ändringsförordningen innebär i huvudsak att tillsynen över kreditvärderingsinstitut flyttas över från de nationella behöriga myndigheterna - i Sverige, Finansinspektionen - till en europeisk tillsynsmyndighet, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma (European Securities and Markets Authority). Genom en centraliserad tillsyn vill man inom EU uppnå en enhetlig tillämpning av regleringen och en ändamålsenlig och effektiv registrerings- och tillsynsprocess. De behöriga myndigheternas befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut upphör enligt ändringsförordningen den 1 juli 2011. Genom ändringsförordningen ges Esma olika befogenheter och uppgifter som i dag tillkommer de behöriga myndigheterna. Esma får bl.a. möjlighet att begära information samt genomföra utredningar och platsundersökningar. Det framgår av lagrådsremissen att Finansutskottet och EU-nämnden vid olika tillfällen har informerats under förhandlingarna av ändringsförordningen. En promemoria med förslag till erforderliga nationella lagstiftningsåtgärder har remissbehandlats. Några remissinstanser har därvid tagit upp frågan om ändringsförordningens förenlighet med de svenska reglerna om tryckfrihet och yttrandefrihet. I lagrådsremissen gör regeringen bedömningen att artikel 23a och skäl 26 i ändringsförordningen ger utrymme för att hävda bl.a. det skydd för tryck- och yttrandefriheten som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex. meddelarskyddet. Av artikel 23a följer bl.a. att Esmas befogenheter i det nu aktuella avseendet inte får användas för att kräva röjande av information eller handlingar som omfattas av rättsliga privilegier. Under föredragningen har det upplysts att uttrycket rättsliga privilegier enligt regeringens uppfattning omfattar bl.a. de svenska reglerna om meddelarskydd. Det har också upplysts att Sverige i förhandlingarna om ändringsdirektivet arbetade för och fick gehör för att få med det som blev skäl 26 till förordningen. Enligt skäl 26 bör förordningen tolkas och tillämpas i enlighet med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i medlemsstaternas konstitutionella traditioner, inklusive gällande tryckfrihet och yttrandefrihet i medierna. Det har under föredragningen upplysts att regleringen i förordningen, enligt regeringens uppfattning, är förenlig med såväl den svenska offentlighetsprincipen som det svenska meddelarskyddet. Vidare har det upplysts att regeringens uppfattning är att Esma, genom artikel 23a, och skäl 26, är skyldig att respektera de svenska reglerna om tryckfrihet och yttrandefrihet. Lagrådet har inte något underlag för att göra någon annan bedömning. Lagförslaget innebär att flertalet paragrafer i lagen upphävs och att två nya paragrafer införs. 3 § Enligt andra stycket andra meningen ska Kronofogdemyndigheten vid handräckning enligt lagen inte underrätta den hos vilken kontroll ska genomföras innan verkställighet sker. Det har vid föredragningen upplysts att bestämmelsen avser att ge utrymme för att avvika från 16 kap. 11 § utsökningsbalken, där det anges att underrättelse ska ske om saken inte är brådskande. Enligt artikel 23d i förordningen får en kontroll genomföras utan förhandsanmälan när dess korrekta genomförande och effektivitet så kräver. För att den föreslagna bestämmelsen inte ska gå längre än vad som åsyftas bör den lämpligen utformas enligt följande: Om Finansinspektionen begär det ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras. 4 § I paragrafen anges vem som är ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 36d i förordningen. Äkthetskontrollen ingår som ett led i förordningens reglering av verkställigheten av "böter och viten" som har ålagts i enlighet med förordningen. Enligt förordningen ska sådana vara verkställbara och verkställigheten ska, med vissa modifikationer, "följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den stat inom vars territorium den sker". Enligt Lagrådets mening bör det av paragrafen framgå inte endast vilken myndighet som ansvarar för äkthetskontrollen utan också vilka svenska bestämmelser som är tillämpliga för verkställigheten. Rubriken bör under sådana förhållanden ändras till Verkställighet. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 november 2011 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Erlandsson, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Ohlsson, Norman, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf Föredragande: statsrådet Norman Regeringen beslutar proposition Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut 15 § utgår 32009R1060 32011R0513 Prop. 2011/12:XX Prop. 2011/12:XX 4 5 1 Prop. 2011/12:40 Prop. 2011/12:40 Prop. 2011/12:XX Prop. 2011/12:40 30 29 98 Prop. 2011/12:40 Bilaga 1 Prop. 2011/12:40 Bilaga 1 56 57 1 Prop. 2011/12:40 Bilaga 2 Prop. 2011/12:40 Bilaga 2 88 87 1 Prop. 2011/12:40 Bilaga 3 Prop. 2011/12:XX Bilaga 3 90 89 1 Prop. 2011/12:XX Bilaga 4 Prop. 2011/12:40 Bilaga 4 90 91 1 Prop. 2011/12:40 Bilaga 5 Prop. 2011/12:XX Bilaga 5 92 91 1 Prop. 2011/12:XX Bilaga 6 Prop. 2011/12:40 Bilaga 6 92 93 1 Prop. 2011/12:40 Bilaga 7 Prop. 2011/12:40 Bilaga 7 96 95 1 Prop. 2011/12:XX Prop. 2011/12:40 98 97 1 Prop. 2011/12:40 Prop. 2011/12:XX 98 99 1