Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2011/12:110 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet m.m. Prop. 2011/12:110 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 15 mars 2012 Fredrik Reinfeldt Beatrice Ask (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Syftet med 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet är att underlätta en effektiv indrivning av familjerättsligt underhåll över gränserna. Det ska uppnås genom samarbete mellan centralmyndigheter, ett förfarande för erkännande och verkställbarhet och åtgärder för en snabb verkställighet av avgöranden om underhåll. Konventionen är resultatet av flera års förhandlingsarbete. I fokus för arbetet har stått underhåll till barn och stärkandet av barns rättigheter. EU:s medlemsstater, utom Danmark, kommer att bli bundna av 2007 års Haagkonvention genom EU:s tillträde till konventionen. EU har undertecknat konventionen och förväntas tillträda den under år 2013. Den nya Haagkonventionen blir direkt tillämplig i Sverige och ska inte införlivas i svensk rätt. I propositionen föreslår regeringen att kompletterande bestämmelser till konventionen förs in i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning. Det föreslås också vissa ändringar i rättshjälpslagen och offentlighets- och sekretesslagen. Ändringen i rättshjälpslagen innebär att rättshjälp får lämnas utan avgifter i vissa ärenden om underhåll till barn. Ändringarna i offentlighets- och sekretesslagen syftar till att ge samma sekretesskydd för ärenden enligt konventionen som för ärenden enligt EU:s underhållsförordning. I propositionen föreslås därutöver en ändring i ärvdabalken som innebär att kretsen av personer som är obehöriga att vara testamentsvittnen utvidgas till att omfatta även sambor och vissa ställföreträdare. Lagändringen i ärvdabalken föreslås träda i kraft den 1 januari 2013. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken 5 2.2 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) 7 2.3 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 8 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning 10 3 Ärendet och dess beredning 13 4 Internationellt samarbete om underhåll 15 5 2007 års Haagkonvention 16 6 Kompletterande bestämmelser till 2007 års Haagkonvention 19 7 Utvidgad krets av personer som är obehöriga att vara testamentsvittnen 27 8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 30 9 Konsekvenser av förslagen 31 10 Författningskommentar 32 10.1 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken 32 10.2 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) 34 10.3 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 35 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning 37 Bilaga 1 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet 42 Bilaga 2 Rådsbeslut om EU:s tillträde till 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet 62 Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet Underhållsskyldighet i internationella situationer - Underhållsförordningen, 2007 års Haagkonvention och 2007 års Haagprotokoll (SOU 2010:59) 74 Bilaga 4 Lagförslag i aktuella delar (SOU 2010:59) 87 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna (SOU 2010:59) 94 Bilaga 6 Sammanfattning av betänkandet Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring (SOU 1998:110) i aktuell del 95 Bilaga 7 Lagförslag i aktuell del (SOU 1998:110) 96 Bilaga 8 Förteckning över remissinstanserna (SOU 1998:110) 97 Bilaga 9 Lagrådsremissens lagförslag 98 Bilaga 10 Lagrådets yttrande 106 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2012 107 Rättsdatablad 108 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i ärvdabalken, 2. lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619), 3. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 4. lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning. 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 § ärvdabalken ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 4 § Till testamentsvittne får inte tas den som är under femton år eller på grund av en psykisk störning saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen, inte heller testators make eller den som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till honom eller är hans syskon. Den som är under femton år eller på grund av en psykisk störning saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen får inte vara testamentsvittne. Inte heller testatorns make, sambo eller den som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till testatorn eller är hans eller hennes syskon får vara vittne. Ingen får tas till vittne vid förordnande till honom själv, hans make eller någon som står i sådant släktskap eller svågerlag till honom som nyss är sagt. Förordnande att vara testamentsexekutor medför dock inte hinder att vara vittne. Ingen får bevittna ett förordnande till honom eller henne själv, en make eller sambo, ett syskon eller någon som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till honom eller henne. Den som är förmyndare, god man eller förvaltare för någon får inte bevittna ett förordnande till denne. Inte heller ledamot av styrelsen för ett bolag, en förening, ett trossamfund eller en stiftelse får bevittna ett förordnande till den juridiska person som han eller hon företräder. Förordnande att vara testamentsexekutor medför dock inte hinder att vara vittne. Åberopas testamentsvittne till bevis i rättegång, gäller vad i rättegångsbalken är stadgat om sådant bevis. Om ett testamentsvittne åberopas till bevis i en rättegång, gäller rättegångsbalkens bestämmelser om sådant bevis. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. 2. Om ett testamente har upprättats före ikraftträdandet, gäller 10 kap. 4 § i sin äldre lydelse. 2.2 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) Härigenom föreskrivs att 2 a § rättshjälpslagen (1996:1619) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 a § Rättshjälp ska beviljas under de förutsättningar som anges i artikel 46 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, om den rättssökande behöver juridiskt biträde och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. I ett sådant fall tillämpas inte 2 och 6-9 §§, 11 § 2 och 23-25 §§. Rättshjälp ska beviljas under de förutsättningar som anges i artikel 46 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet eller i artikel 15 i Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar, om den rättssökande behöver juridiskt biträde och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. I ett sådant fall tillämpas inte 2 och 6-9 §§, 11 § 2 och 23-25 §§. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2.3 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 34 kap. 10 a § och 36 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 kap. 10 a § Sekretess gäller hos den myndighet som är centralmyndighet enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gäller hos den myndighet som är centralmyndighet enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet och enligt Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar i ärende enligt förordningen eller konventionen för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Lydelse enligt prop. 2011/12:85 Föreslagen lydelse 36 kap. 1 § Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn, 2. ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken, 3. ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken, eller 4. ärende om förvaltarskap. Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. äktenskapsmål, 2. mål eller ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges i första stycket, 3. ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, 4. mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 eller ärende enligt 8 § lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen, 5. mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om under-hållsskyldighet, eller 5. mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet och enligt Haag-konventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar, eller 6. mål eller ärende enligt lagen (2012:000) om 1996 års Haagkonvention. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning dels att nuvarande 5-10 §§ ska betecknas 7-12 §§, dels att rubriken till lagen samt 1, 3 och de nya 7-12 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före nuvarande 7 och 8 §§ ska sättas närmast före nya 9 respektive 10 §, dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 5 och 6 §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning Lag med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet 1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen). Denna lag kompletterar rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen) och Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (2007 års Haagkonvention). 3 § Svea hovrätt är behörig domstol för det förfarande om erkännande som avses i artikel 23, för det förfarande om verkställbarhet som avses i artikel 27 och för det förfarande om ändring som avses i artikel 32. Svea hovrätt är behörig domstol för de förfaranden om erkännande, verkställbarhet och ändring som avses i artiklarna 23, 27 och 32 i underhållsförordningen och i artiklarna 23 och 26 i 2007 års Haagkonvention. 5 § Den som ansöker om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras vara verkställbart enligt 2007 års Haagkonvention ska tillsammans med ansökan ge in avgörandet i original eller en kopia av avgörandet som har bestyrkts av en behörig myndighet. I artikel 28.1 a i underhållsförordningen finns krav på att en kopia av avgörandet ska ges in. 6 § Ett beslut om bifall till en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt 2007 års Haagkonvention ska delges den mot vilken förklaringen gäller. I artikel 31.2 i underhållsförordningen finns krav på delgivning. 5 § 7 § Vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring av ett beslut om erkännande eller verkställbarhet tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen. Vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring av ett beslut om erkännande eller verkställbarhet tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. En ansökan om ändring ska, om den görs av den som har ansökt om erkännande eller verkställbarhet, ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. En ansökan om ändring enligt underhållsförordningen ska, om den görs av den som har ansökt om erkännande eller verkställbarhet, ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. I artikel 23.6 i 2007 års Haagkonvention finns en bestämmelse om inom vilken tid en ansökan om ändring ska göras. En domare som har prövat ansökningen om erkännande eller verkställbarhet får inte delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet. 6 § 8 § Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande av ett beslut i en fråga som avses i 4 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en hovrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen. Prövningstillstånd krävs vid överklagande. Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande av ett beslut i en fråga som avses i 4 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en hovrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. Prövningstillstånd krävs vid överklagande. 7 § 9 § I fråga om förnyad prövning enligt artikel 19 tillämpas vad som föreskrivs om särskilda rättsmedel i rättegångsbalken, lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen (1971:291), om inte annat följer av underhållsförordningen. I fråga om förnyad prövning enligt artikel 19 i underhållsförordningen tillämpas vad som föreskrivs om särskilda rättsmedel i rättegångsbalken, om inte annat följer av underhållsförordningen. 8 § 10 § Om ett utländskt avgörande är verkställbart utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring, eller om en ansökan om verkställbarhetsförklaring bifalls, får det utländska avgörandet verkställas enligt utsökningsbalken som ett motsvarande svenskt avgörande. Om det inte finns någon motsvarighet till det utländska avgörandet, verkställs avgörandet som en dom. Första stycket gäller inte om annat följer av underhållsförordningen. Första stycket gäller inte om annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. 9 § 11 § Om hovrätten vid det förfarande som avses i 4 § bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring, ska hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken. Om hovrätten vid det förfarande som avses i 4 § bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt underhållsförordningen, ska hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken. 10 § 12 § Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet att avgöra frågor om hinder mot och uppskov med verkställighet enligt artikel 21. Vid överklagande av ett sådant beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken. Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet att avgöra frågor om hinder mot och uppskov med verkställighet enligt artikel 21 i underhållsförordningen. Vid överklagande av ett sådant beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 3 Ärendet och dess beredning Kompletterande bestämmelser till 2007 års Haagkonvention Inom ramen för Haagkonferensen för internationell privaträtt påbörjades i slutet av 1990-talet ett arbete med att utvärdera befintliga konventioner om gränsöverskridande underhållsskyldighet och överväga behovet av nya, modernare och mer effektiva instrument på området. Arbetet ledde fram till två nya civilrättsliga instrument - Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (2007 års Haagkonvention) och Haagprotokollet av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet (2007 års Haagprotokoll). 2007 års Haagkonvention i dess lydelse på svenska finns i bilaga 1. Parallellt med förhandlingarna inom Haagkonferensen pågick inom EU ett arbete med att ta fram en EU-förordning på området. Den 18 december 2008 antogs rådets förordning (EG) nr 4/2009 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen). Förordningen, som började tillämpas fullt ut den 18 juni 2011, är publicerad i Europeiska unionens officiella tidning (EUT L 7, 10.1.2009, s. 1, Celex 32009R0004). Arbetet inom EU kom att präglas av resultatet i Haagkonferensen. Instrumenten innehåller delvis likalydande bestämmelser och i underhållsförordningen föreskrivs att den lag som ska tillämpas på underhållsskyldighet ska fastställas i enlighet med 2007 års Haagprotokoll. Inte bara stater utan även regionala organisationer för ekonomisk integration, som EU, kan tillträda de nya Haaginstrumenten. EU har tillträtt 2007 års Haagprotokoll och genom tillträdet är samtliga EU:s medlemsstater, med undantag för Danmark och Förenade kungariket, bundna av det. EU undertecknade 2007 års Haagkonvention i april 2011. Rådsbeslutet om EU:s undertecknande av konventionen är publicerat i Europeiska unionens officiella tidning (EUT L 93, 7.4.2011, s. 9, Celex 32011D0220). EU:s tillträde till konventionen, varigenom samtliga medlemsstater utom Danmark kommer att bli bundna av konventionen, förväntas ske år 2013. Av ett ytterligare rådsbeslut framgår de förbehåll och förklaringar som EU kommer att avge i samband med tillträdet. Rådsbeslutet är publicerat i Europeiska unionens officiella tidning (EUT L 192, 22.7.2011, s. 39, Celex 32011D0432). Beslutet i dess lydelse på svenska finns i bilaga 2. Regeringen tillkallade år 2009 en särskild utredare med uppdrag att föreslå de författningsändringar som ett tillträde till 2007 års Haagkonvention ger anledning till (dir. 2009:54). I den mån frågan aktualiserades, skulle utredaren även ta ställning till hur konventionen skulle införlivas i svensk rätt. Utredaren fick också i uppdrag att föreslå de kompletterande författningsbestämmelser som behövs till underhållsförordningen och till 2007 års Haagprotokoll. Utredningen, som antog namnet Utredningen om underhållsskyldighet i internationella situationer (Underhållsutredningen), lämnade år 2010 betänkandet Underhållsskyldighet i internationella situationer - Underhållsförordningen, 2007 års Haagkonvention och 2007 års Haagprotokoll (SOU 2010:59). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3 och betänkandets lagförslag i nu aktuella delar finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Ju2010/6802/L2). Synpunkter på förslag i propositionen som sakligt och lagtekniskt skiljer sig från utredningens förslag har dessutom inhämtats från Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Försäkringskassan och Kronofogdemyndigheten. Synpunkterna finns tillgängliga i lagstiftningsärendet. Utredningens förslag i fråga om underhållsförordningen och 2007 års Haagprotokoll har behandlats i propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning (prop. 2010/11:120). Propositionens lagförslag har antagits av riksdagen (bet. 2010/11:CU24, SFS 2011:603-606). Enligt 2007 års Haagkonvention ska staterna utse centralmyndigheter som ska samarbeta med varandra och fullgöra de uppgifter som föreskrivs. Regeringen avser att utse Försäkringskassan till centralmyndighet. Utvidgad krets av personer som är obehöriga att vara testamentsvittnen Regeringen tillkallade år 1996 en särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor rörande ärvdabalken (dir. 1996:18). I uppdraget ingick att överväga jäv för testamentsvittnen. Bakgrunden var att dåvarande Lagutskottet hade väckt frågan om inte en medlem i en organisation borde vara förhindrad att bevittna ett testamente som innehåller ett förordnande till förmån för organisationen (bet. 1991/92:LU35). En annan fråga som hade aktualiserats var om en sambo i likhet med en make borde vara obehörig att bevittna ett testamente. Utredningen, som antog namnet Ärvdabalksutredningen, överlämnade år 1998 slutbetänkandet Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring (SOU 1998:110). En sammanfattning av betänkandet i nu aktuell del finns i bilaga 6. Betänkandets lagförslag i denna del finns i bilaga 7. Betänkandet har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Ju1998/3047/L2). I denna proposition behandlas Ärvdabalksutredningens förslag i fråga om jäv för testamentsvittne. En del av utredningens andra förslag, nämligen om dödförklaring och vissa bouppteckningsfrågor, har redan lett till lagstiftning (se prop. 2004/05:88 och prop. 2000/01:21). Enligt regeringens bedömning har det inte framkommit tillräckliga skäl för lagstiftning när det gäller resterande förslag i betänkandet, varför dessa inte föranleder någon vidare åtgärd. Lagrådet Regeringen beslutade den 16 februari 2012 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs några redaktionella ändringar i lagtexten. Vidare samordnas lagförslaget som rör 36 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) författningstekniskt med lagförslaget i propositionen Stärkt skydd för barn i internationella situationer (prop. 2011/12:85). Avsikten är att lagändringen som föreslås i den propositionen ska träda i kraft först. 4 Internationellt samarbete om underhåll Det internationella samarbetet rörande underhållsskyldighet i gränsöverskridande situationer har en förhållandevis lång tradition och Sverige har sedan länge deltagit i arbetet. Frågan om att stärka det rättsliga skyddet för enskilda genom att möjliggöra en effektiv indrivning av underhåll över gränserna har inte förlorat sin aktualitet med åren. Människors ökade rörlighet medför att allt fler familjeband sträcker sig och knyts över gränserna. Det ekonomiska ansvar som har sin grund i en familjerelation följer dock inte med lika enkelt, vilket påverkar inte minst situationen för barn som har rätt till underhåll. Den ökade rörligheten har konsekvenser även för andra underhållsberättigade och är naturligtvis också av betydelse för dem som är underhållsskyldiga. Det är mot den bakgrunden som de tre nya internationella instrumenten om underhåll - underhållsförordningen, 2007 års Haagkonvention och 2007 års Haagprotokoll - har tillkommit. Strävan har framför allt varit att stärka de underhållsberättigades rättigheter genom att se till att det finns ett förfarande för indrivning av underhållsbidrag över gränserna som är enkelt, snabbt och kostnadseffektivt. Sedan tidigare finns flera internationella instrument om underhållsskyldighet, som Sverige är bundet av. Instrumenten är delvis överlappande, vilket gör att systemet är ganska komplicerat. Sverige har tillträtt Förenta Nationernas konvention av den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet (New Yorkkonventionen, SÖ 1958:60). New Yorkkonventionen innehåller inga bestämmelser om erkännande och verkställighet av utländska avgöranden om underhåll, utan den begränsar sig till frågor om rättshjälp och samarbete mellan stater. Konventionsstaterna ska utse en eller flera myndigheter som ska hjälpa den som är berättigad till bidrag. I Sverige är Försäkringskassan utsedd till sådan myndighet. Inom ramen för Haagkonferensen för internationell privaträtt har två instrument antagits som rör indrivning av underhåll i andra stater: 1958 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn och 1973 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av avgöranden angående underhållsskyldighet. Sverige har tillträtt dessa konventioner (SÖ 1965:55 respektive SÖ 1977:3). De har införlivats i svensk rätt genom lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn och genom lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet. Det nordiska samarbetet i fråga om underhållsskyldighet baserar sig på konventionen av den 23 mars 1962 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående indrivning av underhållsbidrag, som ändrats genom en överenskommelse år 2000 (1962 års nordiska indrivningskonvention, SÖ 1963:14 och SÖ 2002:8). Konventionen har införlivats genom lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge och genom två kungörelser. Lagen innehåller bestämmelser om erkännande och verkställighet av avgöranden och vissa skriftliga förbindelser avseende underhållsbidrag till make, förutvarande make, barn, styvbarn eller barnets mor. I förhållandet mellan EU:s medlemsstater och EFTA-staterna Island, Norge och Schweiz gäller konventionen den 30 oktober 2007 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2007 års Luganokonvention). Om 2007 års Luganokonvention är tillämplig, tillämpas inte lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. Lagen införlivar 1936 års konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar (SÖ 1936:10). Konventionen omfattar domstolsavgöranden om underhållsskyldighet. Inom EU gäller numera underhållsförordningen. Underhållsförordningen ersätter i stor utsträckning tidigare EU-instrument som omfattar familjerättslig underhållsskyldighet. En redogörelse för underhållsförordningen och hur den förhåller sig till andra instrument på området finns i propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning (prop. 2010/11:120). 5 2007 års Haagkonvention Huvudsyftet med 2007 års Haagkonvention är att säkerställa en effektiv internationell indrivning av familjerättsligt underhåll. Detta görs genom dels samarbete mellan myndigheter, dels bestämmelser om erkännande, verkställbarhet och verkställighet av avgöranden om underhåll. Konventionen tillåter att förbehåll och förklaringar görs i vissa avseenden, vilket är av betydelse för konventionens tillämpning. I det följande redogörs för konventionens innehåll och för de förbehåll och förklaringar som är aktuella för EU:s och därmed Sveriges del. I kapitel I anges konventionens tillämpningsområde. Konventionen ska tillämpas på underhållsskyldighet, som grundar sig på ett föräldra-barnförhållande, mot en person under 21 år (under vissa förutsättningar ska konventionen även tillämpas på direkta ansökningar som avser underhåll till en s.k. sårbar person över 21 år, se artikel 37.3). Även ansökningar om erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll till make (och tidigare make), som görs i samband med ett anspråk på underhåll till ett barn under 21 år, omfattas av konventionen. Konventionen ska även i övrigt tillämpas på underhållsskyldighet mot make, med undantag för kapitlen II och III. När det gäller en förälders underhållsskyldighet mot ett barn är det möjligt att genom ett förbehåll begränsa konventionens tillämpning till att endast omfatta barn under 18 år. Det är också möjligt att avge en förklaring om att utvidga konventionens tillämpningsområde. En sådan förklaring medför förpliktelser mellan två fördragsslutande stater vars förklaringar omfattar samma underhållsskyldighet och samma delar av konventionen. EU kommer i samband med sitt tillträde att avge en förklaring om att kapitlen II och III även ska tillämpas på underhållsskyldighet mot make. EU kommer även att avge en ensidig förklaring om att efter viss tid undersöka om det går att utvidga tillämpningen av konventionen i dess helhet till att omfatta all underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande. Kapitel I innehåller även vissa definitioner, bl.a. av begreppen rättsligt bistånd, avtal om underhållsbidrag och sårbar person. Enligt definitionen ska ett avtal om underhållsbidrag vara skriftligt och ha upprättats eller registrerats som en officiell handling av en behörig myndighet, eller ha bestyrkts av, ingåtts vid, registrerats hos eller getts in till behörig myndighet. Avtalet ska kunna bli föremål för förnyad prövning och ändring av behörig myndighet. Konventionen omfattar därmed sådana avtal om underhållsbidrag som enligt 7 kap. 7 § föräldrabalken ska godkännas av socialnämnden. Avtal om underhållsbidrag enligt äktenskapsbalken och föräldrabalken, som är skriftliga och bevittnade av två personer, omfattas däremot inte. Sådana avtal kan verkställas i Sverige och inom Norden. En möjlighet att få sådana avtal verkställda i utlandet i större utsträckning kommer dock att övervägas. Kapitel II innehåller bestämmelser om det administrativa samarbetet. Samarbetet överensstämmer till stor del med det som sker mellan centralmyndigheter enligt underhållsförordningen. Enligt konventionen ska de fördragsslutande staterna utse centralmyndigheter, som ska bistå vid tillämpningen av konventionen genom att samarbeta med andra staters centralmyndigheter och främja samarbetet mellan behöriga myndigheter i den egna staten. I centralmyndighetens uppgifter ingår att hjälpa enskilda med ansökningar som kan göras genom myndigheten samt att ta emot sådana ansökningar från andra centralmyndigheter och vidarebefordra dem till rätt myndighet i det egna landet. En centralmyndighet kan bistå en annan centralmyndighet med uppgifter som behövs i samband med ansökningar, t.ex. om adress och inkomstförhållanden, när en ansökan ännu inte har gjorts men övervägs. Det bistånd som centralmyndigheten lämnar ska i princip vara kostnadsfritt. Vilka ansökningar som kan göras genom centralmyndigheten, vilka uppgifter som ansökningarna ska innehålla och hur de ska handläggas regleras i kapitel III. Det finns en möjlighet att genom en förklaring ange att ytterligare uppgifter ska finnas i vissa ansökningar (artikel 11.1 g). EU kommer att avge en sådan förklaring avseende vissa medlemsstater, dock inte Sverige. Kapitlet innehåller även bestämmelser om tillgång till förfaranden och tillhandahållandet av kostnadsfritt rättsligt bistånd. Särskilt förmånliga bestämmelser har ansetts motiverade när det gäller ärenden om underhåll till barn. De fördragsslutande staterna ska som huvudregel tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd vid ansökningar som görs genom centralmyndigheter och rör underhåll till barn under 21 år (artikel 15). I kapitel IV finns en bestämmelse som begränsar rätten för en underhållsskyldig att inleda ett förfarande för att ändra eller få ett nytt avgörande om underhåll. Motsvarande bestämmelse finns även i underhållsförordningen (artikel 8). Bestämmelsen i konventionen är ingen direkt behörighetsregel (konventionen har inga sådana regler) utan ska läsas tillsammans med artikel 22 f, där det framgår att erkännande och verkställbarhet får vägras om avgörandet har meddelats i strid mot bestämmelsen i kapitel IV. Kapitel V innehåller bestämmelser om erkännande och verkställbarhet, bl.a. på vilka grunder erkännande och verkställbarhet får vägras och vilka handlingar som ska bifogas en ansökan om erkännande och verkställbarhet (i konventionen används begreppet verkställighet även för verkställbarhet). Skyldigheten att erkänna och förklara ett avgörande verkställbart förutsätter att avgörandet har meddelats i en fördragsslutande stat till vilken den underhållsskyldige eller underhållsberättigade hade viss anknytning (artikel 20, s.k. indirekta domsrättsregler). Det förfarande för erkännande och verkställbarhet, s.k. exekvaturförfarande, som primärt gäller enligt konventionen bygger, i likhet med underhållsförordningen, på förfarandet enligt rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen). Det innebär att prövningen hos exekvaturmyndigheten är uppdelad i två led med möjlighet till ytterligare en prövning genom överklagande. I det första ledet är prövningen endast formell och parterna har i det skedet ingen möjlighet att yttra sig. Först i det andra ledet är förfarandet kontradiktoriskt, dvs. motparten får tillfälle att yttra sig (artikel 23). I kapitel VI finns bestämmelser om verkställighet. Verkställighet sker enligt lagen i verkställighetsstaten, om annat inte följer av konventionen. I konventionen finns bl.a. bestämmelser om preskription. Kapitel VII innehåller bestämmelser som innebär att även offentliga organ kan betraktas som underhållsberättigade i konventionens mening. Det innebär att Försäkringskassan, i den del som svarar mot utbetalat underhållstöd, kan träda i den underhållsberättigades ställe och för egen del få verkställt ett avgörande om underhållsbidrag. I kapitel VIII finns allmänna bestämmelser, bl.a. om framställningar som görs direkt till behöriga myndigheter (och inte via centralmyndigheten). Vidare innehåller kapitlet bestämmelser om skydd av personuppgifter och sekretess (artiklarna 38-40). Av kapitlet framgår även att ansökningar och tillhörande handlingar ska vara på originalspråket. De ska som huvudregel också vara översatta till ett officiellt språk i den anmodade staten. All annan kommunikation mellan centralmyndigheter ska ske på språket i den anmodade staten eller på engelska eller franska, om centralmyndigheterna inte kommit överens om annat. Genom att göra ett förbehåll kan en fördragsslutande stat motsätta sig att antingen engelska eller franska används vid kommunikationen (artikel 44). EU kommer att göra ett förbehåll mot användningen av franska beträffande Sverige och vissa andra medlemsstater. I kapitel VIII finns även bestämmelser om förhållandet mellan konventionen och andra internationella instrument och övergångsbestämmelser. I förbindelserna mellan de fördragsslutande staterna ska konventionen ersätta 1958 års och 1973 års Haagkonvention, i den utsträckning som konventionernas tillämpningsområde sammanfaller (artikel 48). Annat kan i och för sig följa av övergångsbestämmelser. Konventionen ska även - i förbindelserna mellan de fördragsslutande staterna och i den utsträckning som tillämpningsområdena sammanfaller - ersätta New Yorkkonventionen (artikel 49). Den inverkar inte på tillämpningen av 1962 års nordiska konvention på området, som fortsatt kan tillämpas (artikel 51.1). Vidare påverkar konventionen inte EU-instrument som antagits efter det att konventionen ingåtts. Inte heller EU-instrument antagna dessförinnan påverkas, om de avser erkännande och verkställighet (artikel 51.4). Övergångsbestämmelserna finns i artikel 56. De fördragsslutande staterna ska i samband med tillträdet lämna viss information om bl.a. sina lagar och förfaranden (artikel 57). Kapitel IX innehåller slutbestämmelser om tillträde till konventionen och konventionens ikraftträdande. 6 Kompletterande bestämmelser till 2007 års Haagkonvention Regeringens förslag: De bestämmelser om exekvaturförfarandet som kompletterar underhållsförordningen ska, med visst undantag, även komplettera 2007 års Haagkonvention. Det innebär att Svea hovrätt ska vara behörig domstol i första och andra ledet av exekvaturförfarandet. Hovrättens beslut ska kunna överklagas till Högsta domstolen och prövningstillstånd ska krävas vid överklagande. Två nya bestämmelser som kompletterar 2007 års Haagkonvention införs, dels att avgörandet ska bifogas en ansökan om erkännande eller verkställbarhetsförklaring, dels att ett beslut om bifall till en ansökan om verkställbarhetsförklaring ska delges. Om en ansökan om verkställbarhetsförklaring bifalls enligt 2007 års Haagkonvention, ska det utländska avgörandet kunna verkställas enligt utsökningsbalken som ett motsvarande svenskt avgörande. Om det inte finns ett motsvarande avgörande i svensk rätt, ska det utländska avgörandet verkställas som en dom. Rättshjälp ska beviljas och vara kostnadsfri när förutsättningarna för kostnadsfri rättshjälp enligt konventionen är uppfyllda, om den rättssökande behöver juridiskt biträde och behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Sekretess ska gälla hos centralmyndigheten och, om den enskilde begär det, hos domstol för uppgift om personliga eller ekonomiska förhållanden, när det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst sjuttio år. Underhållsutredningens förslag överensstämmer i stort med regeringens (se betänkandet s. 206 f., s. 220 f., s. 307 f. och s. 331 f.). I fråga om verkställighet föreslår utredningen att utsökningsbalkens bestämmelser avseende domar som har vunnit laga kraft ska tillämpas, dvs. oavsett vilket avgörande verkställigheten gäller (se betänkandet s. 210 f.). Utredningen föreslår också bestämmelser om sekretess när det gäller Försäkringskassans och domstols hantering av ärenden enligt New Yorkkonventionen (se betänkandet s. 269 f.). Vidare föreslår utredningen att reglerna i 114 kap. socialförsäkringsbalken om Försäkringskassans behandling av personuppgifter även ska tillämpas på myndighetens verksamhet enligt underhållsförordningen, 2007 års Haagkonvention och New Yorkkonventionen. Dessutom föreslår utredningen en bestämmelse om överföring av personuppgifter till tredje land (se betänkandet s. 279 f.). Remissinstanserna tillstyrker i allt väsentligt utredningens förslag eller lämnar dem utan invändning. Skälen för regeringens förslag Kompletterande bestämmelser till 2007 års Haagkonvention 2007 års Haagkonvention innehåller bestämmelser om erkännande, verkställbarhet och verkställighet av avgöranden om underhåll. Dessutom inrättas ett administrativt samarbete i gränsöverskridande ärenden om underhållsskyldighet. Inom detta område har EU internt utnyttjat sin normgivningskompetens genom underhållsförordningen. Underhållsförordningen reglerar samtliga de rättsområden som omfattas av konventionen, vilket innebär att medlemsstaterna är förhindrade att fritt göra åtaganden i förhållande till tredjeland på detta område. I likhet med vad som gällde i fråga om 2007 års Haagprotokoll, och i enlighet med de beslut som rådet fattat, är det därmed EU som ensam är behörig att agera externt genom att underteckna och tillträda 2007 års Haagkonvention (jfr EU-domstolens yttrande 1/03 av den 7 februari 2006). Enligt artikel 216.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska avtal som ingås av EU vara bindande för unionens institutioner och medlemsstaterna. 2007 års Haagkonvention blir direkt tillämplig i Sverige när EU tillträder konventionen. Några genomförandeåtgärder krävs alltså inte. Till skillnad från tidigare Haagkonventioner på området ska konventionen därmed inte införlivas i svensk rätt (jfr prop. 2006/07:106 s. 16 f. och prop. 2008/09:205 s. 31 f.). Däremot finns det behov av vissa kompletterande bestämmelser av närmast verkställande karaktär. De bestämmelser som här föreslås komplettera 2007 års Haagkonvention motsvarar huvudsakligen vad som gäller enligt lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning. Det finns ett sådant sakligt samband mellan konventionen och förordningen att kompletteringsreglerna till instrumenten bör finnas i samma lag, vilket underlättar för tillämparna. Detta leder till ett antal ändringar i den befintliga lagen. Ett alternativ skulle därför kunna vara att upphäva lagen och ersätta den med en ny, omarbetad lag. Det finns dock en del nackdelar med detta, och de ändringar som behövs bedöms inte vara mer omfattande än att de kan tas in i den nuvarande lagen, som får byta namn. Enhetliga kompletterande bestämmelser om exekvaturförfarandet Någon direkt verkställighet i Sverige av ett utländskt avgörande är inte möjlig med stöd av 2007 års Haagkonvention, utan avgörandet måste förklaras vara verkställbart innan det kan verkställas. Det förfarande för en sådan verkställbarhetsförklaring som i första hand föreskrivs i konventionen och som kommer att gälla för EU:s medlemsstater bygger, i likhet med underhållsförordningen, på det förfarande som gäller enligt Bryssel I-förordningen. Liksom enligt EU-förordningarna kan förfarandet för verkställbarhetsförklaring enligt konventionen också användas för att få fastställt att ett avgörande ska erkännas (artikel 26). Förfarandet regleras utförligt i konventionen, men vissa kompletterande bestämmelser behövs. Med hänsyn till likheten i systemen är det lämpligt att välja samma sakliga och lagtekniska lösning för 2007 års Haagkonvention som för underhållsförordningen. Regeringen föreslår därför att Svea hovrätt ska vara exekvaturdomstol även enligt 2007 års Haagkonvention. Som konstaterats i propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning bör frågan om ett eventuellt överflyttande av exekvaturförfarandet till tingsrätt anstå i avvaktan på den pågående översynen av Bryssel I-förordningen (prop. 2010/11:120 s. 23). Att samma lösning bör väljas som för underhållsförordningen innebär att exekvaturprövningen bör ske i tre led. Vid den inledande prövningen i Svea hovrätt är hovrätten domför med en lagfaren domare. Prövningen görs i detta skede utifrån de handlingar som sökanden har åberopat och ingen av parterna har rätt att yttra sig. En förklaring om erkännande eller verkställbarhet får i det inledande skedet endast vägras på den grunden att erkännande och verkställighet av avgörandet är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen (s.k. ordre public) i den anmodade staten. Vilka handlingar som ska bifogas en ansökan och när de behöver vara översatta framgår av artiklarna 25, 30 och 44. Enligt artikel 25.3 a får en fördragsslutande stat ge tillkänna att en fullständig kopia av avgörandet, bestyrkt av behörig myndighet i ursprungsstaten, alltid ska bifogas. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det finns skäl att föreskriva detta. Motsvarande krav uppställs i underhållsförordningen och handläggningen blir på så sätt enhetlig. Konventionen kräver inte, till skillnad från underhållsförordningen, att ett beslut om bifall till en ansökan om verkställbarhetsförklaring ska delges den mot vilken förklaringen gäller (artikel 23.5 i konventionen jämförd med artikel 31.2 i underhållsförordningen). I det första ledet av exekvaturförfarandet är motparten dock sällan medveten om att saken prövas. För att denne ska få reda på att en verkställbarhetsförklaring meddelats är det rimligt att beslutet delges. Ett sådant krav, som bedöms vara förenligt med konventionen, innebär även att handläggningen hos Svea hovrätt blir enhetlig. Var och en av parterna får ansöka om ändring av ett beslut med anledning av en ansökan om verkställbarhetsförklaring (artikel 23.5). Även en sådan ansökan bör prövas av Svea hovrätt. Det bör ske med tillämpning av bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut, om annat inte följer av konventionen. I detta skede är förfarandet kontradiktoriskt, dvs. båda parterna får tillfälle att yttra sig. En verkställbarhetsförklaring får vägras eller ändras endast på vissa grunder (artikel 23.7 och 23.8 samt 30.4 och 30.5). Ett avgörande som har meddelats med anledning av att ändring har sökts får överklagas (jfr artikel 23.10). Vid handläggningen i Högsta domstolen bör bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av hovrätts beslut tillämpas, om inte annat följer av konventionen. Det bör krävas prövningstillstånd för Högsta domstolens prövning av ett sådant överklagande. I konventionen finns en regel om vilandeförklaring under exekvaturförfarandet beträffande avtal om underhållsbidrag (artikel 30.6, jfr även artiklarna 25 och 35 i underhållsförordningen). I andra fall kan vilandeförklaring ske med stöd av 32 kap. 5 § rättegångsbalken. När en ansökan om verkställbarhetsförklaring har gjorts genom centralmyndigheter och avgörandet har förklarats verkställbart, ska sökanden i princip inte behöva vidta några ytterligare åtgärder för verkställigheten (artikel 32.3). Som utredningen föreslår är det lämpligt att förmedlingen av verkställbarhetsbeslutet till Kronofogdemyndigheten sker på motsvarande sätt som enligt New Yorkkonventionen, dvs. genom centralmyndigheten (Försäkringskassan). Verkställighet i enlighet med ett motsvarande svenskt avgörande Om inte annat följer av 2007 års Haagkonvention, ska verkställighet ske i enlighet med lagen i den anmodade staten (artikel 32.1). Konventionen hänvisar alltså som utgångspunkt till den nationella rätten i den verkställande staten. För ärenden som omfattas av konventionen ska den verkställande staten tillhandahålla åtminstone de verkställighetsmetoder som används i motsvarande inhemska ärenden (artikel 33). Även om denna bestämmelse inte uppställer samma tydliga krav på likabehandling som underhållsförordningen (jfr artikel 41.1), är det lämpligt att ha samma kompletterande bestämmelse för konventionen som för förordningen. Om en ansökan om verkställbarhetsförklaring bifalls, och inget annat följer av konventionen, bör alltså det utländska avgörandet verkställas enligt utsökningsbalken som ett motsvarande svenskt avgörande. Finns inget motsvarande avgörande i svensk rätt, bör det utländska avgörandet verkställas som en dom. Vilka bestämmelser i utsökningsbalken som ska tillämpas beror alltså på vilken sorts avgörande det är fråga om. Ska avgörandet jämställas med en dom som inte vunnit laga kraft, får det verkställas i de fall och under de villkor som anges i 3 kap. 5-9 §§ utsökningsbalken. Är avgörandet att jämställa med en av domstol stadfäst förlikning, får det verkställas som en dom som har vunnit laga kraft (3 kap. 13 §). Underhållskrav ska ha företräde framför kostnader vid verkställighet De kostnader som uppkommer vid tillämpningen av 2007 års Haagkonvention får inte ha företräde framför indrivning av underhållsbidrag (artikel 43.1). Den underhållsberättigades anspråk på underhåll ska alltså tillgodoses i första hand. I fråga om verkställighet för underhållsbidrag gäller enligt utsökningsbalken i flera avseenden särskilda regler om kostnaderna. Vid utmätning av lön har en fordran på underhållsbidrag företräde framför förrättningskostnaderna i målet (7 kap. 15 §). Även utmätning av fordran, t.ex. av banktillgodohavanden, och utmätning av fast egendom kan aktualiseras. Också vid sådana andra former för verkställighet ska fordran på underhåll ges företräde enligt konventionen. Detta bedöms kunna hanteras utan särskilda kompletterande regler. Svensk rätt uppfyller konventionens generella reglering av rättsligt bistånd Enligt 2007 års Haagkonvention är de fördragsslutande staterna, när det gäller ansökningar som görs genom centralmyndigheter, skyldiga att ge sökanden möjlighet att få sin sak prövad, inklusive möjlighet att överklaga ett avgörande och att få ett avgörande verkställt (artikel 14). För att säkerställa detta ska staterna tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd. Sådant bistånd behöver dock inte lämnas om sökanden har möjlighet att föra sin talan utan bistånd och om centralmyndigheten erbjuder hjälp utan kostnad. Man ska ha samma möjlighet till rättsligt bistånd som i motsvarande nationella ärenden. Vidare får ingen säkerhet, borgen eller deposition krävas som garanti för betalning av kostnader och avgifter vid förfaranden enligt konventionen. När det gäller ansökningar som görs direkt till behörig myndighet och inte via centralmyndigheter, är bestämmelserna i konventionen om tillgång till förfaranden endast tillämpliga i begränsad omfattning (se artikel 37.2). Med rättsligt bistånd avses sådan hjälp som är nödvändig för att parterna ska kunna få kännedom om och hävda sina rättigheter. Biståndet kan omfatta t.ex. juridisk rådgivning eller ett juridiskt ombud. Innebörden av rättsligt bistånd enligt konventionen överensstämmer i princip med vad som gäller enligt underhållsförordningen. För de fall som inte gäller underhåll till barn under 21 år (se nedan) får rätten till kostnadsfritt rättsligt bistånd göras beroende av en behovs- och skälighetsprövning. I sådana fall behöver rättsligt bistånd inte heller ges helt utan kostnad (se den förklarande rapporten till konventionen, s. 81, p. 406). En sökande som har haft kostnadsfritt rättsligt bistånd i ursprungsstaten ska, vid ett förfarande om erkännande och verkställighet, ha rätt till kostnadsfritt rättsligt bistånd i åtminstone samma utsträckning som gäller under samma förhållanden enligt lagen i den anmodade staten (artikel 17). Motsvarande bestämmelser om likabehandling, befrielse från skyldigheten att ställa säkerhet och det rättsliga biståndets kontinuitet i verkställighetsskedet finns i New Yorkkonventionen och de två tidigare Haagkonventionerna på området. Några lagändringar med anledning av dessa bestämmelser bedömdes inte nödvändiga när de instrumenten införlivades med svensk rätt. Några lagändringar bedöms inte heller nödvändiga för att uppfylla de skyldigheter som följer av 2007 års Haagkonvention när det gäller de ärenden som inte rör underhåll till barn under 21 år. I tillräcklig utsträckning kommer konventionens krav att uppfyllas genom det bistånd som utan kostnad lämnas av centralmyndigheten (Försäkringskassan), t.ex. genom att centralmyndigheten lämnar allmänna upplysningar eller vidarebefordrar en ansökan till behörig myndighet. När rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619) behöver beviljas för att säkerställa möjligheten till rättslig prövning, kan rättshjälp ges under de förutsättningar och på de villkor som följer av rättshjälpslagen. Enligt rättshjälpslagen kan personer som inte är bosatta i Sverige beviljas rättshjälp under vissa förutsättningar, och regeringen kan även förordna att vissa utländska medborgare ska likställas med svenska medborgare i fråga om rätt till rättshjälp (12 § rättshjälpslagen). Det finns också stöd för kostnads- och avgiftsbefrielse i de här fallen (5 § lagen [1980:307] om skyldighet för utländska medborgare att ställa säkerhet för rättegångskostnader). Några kompletterande lagbestämmelser behövs således inte. Barn ska ha rätt till kostnadsfri rättshjälp 2007 års Haagkonvention innehåller samma särskilt förmånliga bestämmelser när det gäller underhåll till barn som underhållsförordningen gör; det har ansetts motiverat att införa mer fördelaktiga bestämmelser för barn. Om en ansökan görs av en underhållsberättigad via centralmyndigheter och avser en förälders underhållsskyldighet mot någon som inte fyllt 21 år, ska rättsligt bistånd ges utan kostnad av den medlemsstat som tar emot ansökningen (artikel 15). Även i sådana fall finns det ett visst utrymme för att vägra kostnadsfritt rättsligt bistånd och att kräva ersättning för kostnader från en förlorande part. Samma undantag från tillämpningen av vissa bestämmelser i rättshjälpslagen bör därför göras när det gäller konventionen som i fråga om underhållsförordningen (se prop. 2010/11:120 s. 32 f.). Det bör alltså inte krävas att sökanden har fått rådgivning (jfr 2 § andra stycket och 7 §). Vidare bör det inte göras någon prövning av sökandens ekonomi (jfr 6 §), rimligheten av att staten betalar (jfr 8 §) eller sökandens försäkringsskydd (jfr 9 §). Det bör inte heller krävas särskilda skäl för att rättshjälp ska få beviljas i dessa fall (jfr 11 § 2). Sökanden bör dessutom vara befriad från skyldigheten enligt rättshjälpslagen att betala rättshjälpsavgift (jfr 23-25 §§). Liksom i fråga om underhållsförordningen bedömer regeringen att den s.k. 100-timmarsregeln samt taket för ersättningsgill utredningskostnad i rättshjälpslagen är begränsningar som är förenliga med konventionens krav (se prop. 2010/11:120 s. 32 f.). I mål hos Kronofogdemyndigheten om utmätning för fordran på underhållsbidrag ansvarar en sökande inte för s.k. förrättningskostnader (17 kap. 3 § utsökningsbalken). Sökanden ansvarar inte heller när det är fråga om utländska underhållsbidrag som får verkställas i Sverige. Någon kompletterande lagstiftning för att säkerställa att förfarandet blir kostnadsfritt behövs inte. Centralmyndighetens inhämtande och vidarebefordran av personuppgifter För att underlätta indrivningen av underhållsbidrag ska medlemsstaterna utse centralmyndigheter, som ska samarbeta med varandra och fullgöra de uppgifter som följer av 2007 års Haagkonvention. Som anges i avsnitt 3 avser regeringen att utse Försäkringskassan till svensk centralmyndighet. Centralmyndigheten ska hjälpa underhållsberättigade och underhållsskyldiga med ansökningar samt vidarebefordra ansökningar från andra centralmyndigheter till rätt myndigheter i det egna landet. Vidare ska centralmyndigheten vidta alla lämpliga åtgärder för att hjälpa till med att få fram uppgifter om huruvida den underhållsskyldige eller underhållsberättigade bor i staten i fråga. Centralmyndigheten ska även ta fram inkomstuppgifter och, om det är nödvändigt, uppgift om andra ekonomiska förhållanden. Enligt konventionen kan en centralmyndighet också hjälpa en annan centralmyndighet med att få fram sådana uppgifter även när det inte finns en ansökan men uppgifterna behövs för att kunna bedöma om det är lönt att initiera ett ärende; bor den underhållsskyldige inte i staten eller har han eller hon inga inkomster eller tillgångar där, kan det ju vara utsiktslöst att inleda en process eller ansöka om verkställighet. Det administrativa samarbetet enligt konventionen överensstämmer i stort med det som finns enligt underhållsförordningen, men i vissa avseenden är regleringen i förordningen mer långtgående. Konventionen innehåller, till skillnad från förordningen, ingen bestämmelse om att en centralmyndighet i viss utsträckning utan hinder av sekretess ska kunna hämta in uppgifter om adress och ekonomiska förhållanden från andra myndigheter i den egna staten och även vidarebefordra dem. Regeringen delar utredningens bedömning att det inte finns behov av att införa en motsvarande sekretessbrytande bestämmelse i fråga om konventionen. Bestämmelsen i underhållsförordningen har bedömts ha begränsad betydelse för svensk del (se prop. 2010/11:120 s. 34). De offentliga uppgifter som centralmyndigheten har tillgång till får anses tillräckliga för att uppfylla skyldigheterna enligt konventionen. Samarbetet enligt konventionen förutsätter att den svenska centralmyndigheten kan vidarebefordra uppgifter till centralmyndigheten i en annan stat. Det finns ingen bestämmelse i konventionen som ålägger centralmyndigheten att lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Som framgår kommer det i regel att vara tillräckligt att offentliga uppgifter vidarebefordras. Någon sekretessbrytande lagbestämmelse bedöms därför inte vara nödvändig. Utlämnande av uppgifter för vilka sekretess gäller till en utländsk myndighet får då ske med stöd av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL). Ett utlämnande får ske om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och den utlämnande myndigheten bedömer att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten (8 kap. 3 § 2 OSL). Vidarebefordran av uppgifter till en centralmyndighet i ett annat land kommer i praktiken att aktualiseras främst när en framställning går ut på att få underlag för att bedöma om ett ärende ska initieras i Sverige. Om det i ett sådant fall förekommer en adressuppgift för vilken sekretess gäller, får det normalt anses tillräckligt att centralmyndigheten (Försäkringskassan) upplyser om att det finns en adress här. Om det är möjligt att delge en person genom Försäkringskassan eller Skatteverket, är det inte nödvändigt att lämna ut adressen till den utländska centralmyndigheten. Vilket sekretesskydd som uppgiften har i en annan stat bedöms enligt den statens sekretessregler (artikel 39). I svensk rätt finns en jämförelsevis långtgående offentlighet, så om en uppgift vidarebefordras kan den väntas vara sekretesskyddad i större utsträckning i den andra staten än den är här. Sekretess för personuppgifter hos centralmyndigheten och vid domstol Att sekretess ska säkerställas enligt nationell rätt innebär att svensk rätt bestämmer i vilken omfattning sekretess ska gälla här. De uppgifter som kan förväntas förekomma i mål och ärenden enligt 2007 års Haagkonvention kommer att vara av samma slag som enligt underhållsförordningen. Beträffande underhållsförordningen gjorde regeringen bedömningen att det fanns skäl för att införa bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen som möjliggör sekretess för uppgifter hos centralmyndigheten och hos domstol (prop. 2010/11:120 s. 35 f.). Samma bedömning görs i fråga om konventionen. En presumtion för att uppgifterna är offentliga bör gälla och sekretesstiden bör begränsas till sjuttio år. För att sekretessregleringen ska gälla i mål eller ärende hos domstol bör det krävas att en part har begärt sekretess. Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter bör ha företräde framför den tystnadsplikt som följer av bestämmelserna. Det administrativa samarbetet enligt New Yorkkonventionen är inte lika långtgående som enligt 2007 års Haagkonvention och underhållsförordningen. Även i övrigt skiljer sig instrumenten åt. New Yorkkonventionen har tillämpats under många år utan någon särskild sekretessbestämmelse. Mellan EU:s medlemsstater har konventionen ersatts av underhållsförordningen, och i takt med att andra stater tillträder 2007 års Haagkonvention kommer New Yorkkonventionen att ersättas i än större utsträckning. Mot den bakgrunden finns det inte tillräckliga skäl att nu införa särskilda sekretessregler för New Yorkkonventionen. I sammanhanget kan också tilläggas att det redan enligt gällande reglering finns möjlighet att sekretessbelägga känsliga uppgifter i vissa situationer till skydd för enskild (se 21 kap. OSL). Behandling av personuppgifter Personuppgifter som har samlats in eller översänts enligt 2007 års Haagkonvention får användas endast i de syften för vilka de samlats in eller översänts (artikel 38). I fråga om behandlingen av personuppgifter liknar konventionens krav den grundläggande regleringen i personuppgiftslagen (1998:204, PUL). Något behov av kompletterande bestämmelser bedöms inte finnas. Regeringen har inte tillräckligt underlag för slutsatsen att de särskilda regler som är anpassade för Försäkringskassans verksamhet på socialförsäkringsområdet (se 114 kap. socialförsäkringsbalken) är lämpliga och ändamålsenliga för ärenden enligt 2007 års Haagkonvention, underhållsförordningen eller New Yorkkonventionen. Behandlingen av personuppgifter hos Försäkringskassan bör på detta område i stället ske enligt de generella reglerna i personuppgiftslagen. Utredningen föreslår en särskild reglering för de fall då personuppgifter överförs till ett tredje land, dvs. en stat som inte ingår i EU eller är ansluten till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt huvudregeln i 33 § PUL är det inte tillåtet att föra över personuppgifter som är under behandling till tredje land, om landet inte har en adekvat nivå för skyddet av personuppgifter. Förbudet gäller också överföring av personuppgifter för behandling i tredje land. Regeringen kan föreskriva om undantag från förbundet om överföring (35 § PUL). Eftersom frågan vid behov kan regleras i en förordning, behandlas den inte i denna proposition. När uppgifter förekommer hos allmän domstol i ett mål om underhållsbidrag eller verkställbarhetsförklaring, sker behandlingen av personuppgifter enligt vanliga regler. Detsamma gäller om uppgifter förekommer hos Kronofogdemyndigheten. 7 Utvidgad krets av personer som är obehöriga att vara testamentsvittnen Regeringens förslag: Testatorns sambo ska inte få bevittna testamentet. Ingen ska få bevittna ett förordnande till sin sambo. Inte heller en förmyndare, god man eller förvaltare ska få bevittna ett förordnande till någon som han eller hon företräder. Vidare ska en ledamot av styrelsen för ett bolag, en förening, ett trossamfund eller en stiftelse inte få bevittna ett förordnande till den juridiska person som han eller hon företräder. Ärvdabalksutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens men är bredare. Utredningen föreslår ett generellt vittnesförbud för ställföreträdare. Det föreslås även att ingen ska få bevittna ett förordnande till någon som personen har sådan anknytning till att han eller hon har ett betydande intresse i förordnandet. Vidare föreslås att ingen får bevittna ett förordnande till någon som hans eller hennes närstående är ställföreträdare för eller har sådan anknytning till. (Se betänkandet s. 225 f.) Remissinstanserna tillstyrker i allt väsentligt förslaget eller lämnar det utan invändning. Skälen för regeringens förslag: Ett testamente ska upprättas skriftligen med två vittnen (10 kap. 1 § ärvdabalken). Testatorn ska i vittnenas samtidiga närvaro skriva under testamentshandlingen eller vidkännas sin underskrift på den. Vittnena ska känna till handlingens egenskap av testamente, men de behöver inte känna till testamentets innehåll. Testamentsvittnena kan få betydelse vid en tvist om testamentet. Vittnena bör vid sina namn anteckna yrke och hemvist samt tidpunkten för bevittnandet och övriga omständigheter som kan vara av betydelse för testamentets giltighet (10 kap. 2 §). Inte sällan förekommer det att testamentsvittnena även anger sitt personnummer, vilket är lämpligt med hänsyn till den betydelse som personnumret numera har när det gäller att identifiera någon. Vissa personer får inte vara testamentsvittnen (10 kap. 4 §). Det gäller den som är under femton år och den som på grund av psykisk störning saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen. Även testatorns make, syskon och den som är släkt eller besvågrad med testatorn i rätt upp- eller nedstigande led är förhindrad att vara vittne. Om någon sådan person bevittnar testamentet, leder det till att testamentet som sådant blir ogiltigt (13 kap. 1 § första meningen). Vidare finns det ett förbud mot att bevittna ett testamentariskt förordnande som tar sikte på personens anknytning till den som förordnandet gäller. En person får inte bevittna ett förordnande till honom eller henne själv eller till en make. Inte heller får någon bevittna ett förordnande till ett syskon eller någon som han eller hon är släkt eller besvågrad med i rätt upp- eller nedstigande led. Konsekvensen av att någon obehörig bevittnar testamentet är i dessa fall att testamentet blir ogiltigt i den delen, dvs. när det gäller just det aktuella förordnandet (13 kap. 1 § andra meningen). Skälet till att testatorns make och andra närstående personer inte får bevittna testamentet är att de inte anses kunna inpränta vikten hos testatorn av testamentet (NJA II 1930 s. 198 f.). Förbudet mot att bevittna ett förordnande till förmån för sig själv eller en närstående person grundar sig i stället på bedömningen att man då typiskt sett har ett sådant intresse i förordnandet att man är jävig att bevittna det; vittnet kan misstänkas för att påverka testatorn på ett otillbörligt sätt. Utredningen föreslår att de nuvarande bestämmelserna om vittnesjäv ska omfatta också sambor. Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll (1 § sambolagen [2003:376]). När bestämmelserna om vittnesjäv infördes var det ovanligt med samboförhållanden; det fanns ingen särskild lagstiftning om sambor. Sedan 1960-talet har allt fler valt att inte ingå äktenskap utan leva som sambor. Ungefär en tredjedel av de par som bor tillsammans är sambor och antalet samboförhållanden överstiger en miljon. Sambor står varandra så nära att relationen väl kan jämställas med de relationer som annars innebär vittnesjäv. De skäl som ligger till grund för jävsbestämmelserna är därmed relevanta också när det gäller sambor. Det går normalt utan svårighet att fastställa om någon är gift eller släkt med testatorn eller den som förordnandet gäller. Det är inte alltid lika lätt att fastställa om en person ska anses vara sambo eller inte. Samboförhållanden registreras inte, utan frågan om två personer är sambor avgörs i det enskilda fallet genom en tillämpning av sambolagen. Man kan utgå från att den som avser att upprätta ett testamente i regel undersöker vilka förutsättningar som gäller för detta och vid tveksamhet avstår från att som vittne anlita någon som kan betraktas som sambo. Men det kan givetvis i enskilda fall ändå uppstå tvist, där någon som fått stå tillbaka på grund av testamentet klandrar detta och gör gällande ogiltighet för att vittnet varit sambo till testatorn eller någon som fått ett förordnande i testamentet. Att det i undantagsfall kan vara svårt att bevisa ett samboförhållande, särskilt om frågan aktualiseras lång tid senare, är dock inte ett tillräckligt skäl att avstå från att införa vittnesjäv för sambor. Regeringen delar därmed utredningens och remissinstansernas bedömning att en sambo bör jämställas med en make i detta avseende. Begreppet sambo bör ha samma betydelse som i sambolagen och i ärvdabalken i övrigt. Regleringen kommer alltså endast att omfatta sådana samboförhållanden där ingen av samborna är gift (jfr 1 § tredje stycket sambolagen och 3 kap. 7 § fjärde stycket ärvdabalken). Det förekommer förordnanden i testamenten till förmån för enskilda personer som har ställföreträdare, dvs. förmyndare, god man eller förvaltare. Testamentariska förordnanden kan också gälla juridiska personer, t.ex. ideella föreningar, registrerade trossamfund och stiftelser. Ett förordnande blir inte ogiltigt bara för att det bevittnas av någon som företräder en fysisk eller juridisk person. Utredningen anser att detta är principiellt oriktigt och föreslår därför ett vittnesförbud för ställföreträdare generellt; en ställföreträdare ska inte få bevittna ett förordnande till den som ställföreträdaren företräder. Dåvarande Lagutskottet har också ifrågasatt om den som företräder en organisation bör tillåtas bevittna ett förordnande till förmån för organisationen (bet. 1991/92:LU35). Bakgrunden till uttalandet var att det i vissa trossamfund förekom att personer från samfundet bevittnade församlingsmedlemmars testamenten med förordnanden till förmån för samfundet (se t.ex. rättsfallet NJA 1963 s. 464). Regeringen konstaterar att den som är förordnad som ställföreträdare för en fysisk person, t.ex. en god man, normalt inte har en sådan personlig relation till huvudmannen som kan jämställas med de relationer som annars grundar jäv, och ställföreträdaren har sannolikt sällan något eget intresse i ett förordnande till huvudmannen. Inte heller en styrelseledamot eller annan företrädare för en juridisk person behöver ha något eget intresse i ett testamentariskt förordnande till den juridiska personen. Tanken på ett vittnesförbud för en ställföreträdare grundar sig i stället på att han eller hon som representant för den som förordnandet avser ändå kan misstänkas vilja utöva ett inflytande över testatorn. Det har visserligen inte framkommit att den nuvarande möjligheten att anlita sådana personer som vittne har lett till särskilt många tvister, och en begränsning av kretsen möjliga vittnen skulle troligen få begränsad praktisk betydelse. För att så långt som möjligt undvika fall där vittnet kan misstänkas ha påverkat testatorn att förordna på ett visst sätt anser regeringen dock att det nuvarande förbudet bör utsträckas till vissa ställföreträdare. Som utredningen föreslår bör förmyndare, gode män och förvaltare omfattas. Syftet kan i och för sig anses tala för att även ställföreträdare för juridiska personer generellt bör omfattas, alltså både styrelseledamöter och t.ex. personer som på grund av fullmakt har firmateckningsrätt. Det kan dock vara svårt att avgöra om en person ska anses vara ställföreträdare eller inte, eftersom innebörden av företrädarskapet varierar och kan medföra skilda slutsatser i olika sammanhang. Utgångspunkten bör vara att den enskilde på egen hand ska kunna avgöra om en viss person kan vara vittne eller inte; regleringen bör vara så förutsebar som möjligt med hänsyn till de konsekvenser som den kan få. Visserligen kan testatorn i ett tveksamt fall avstå från att anlita någon som vittne. Risken för missförstånd bedöms dock som så stor att vittnesförbudet bör begränsas till styrelseledamöter. Det är normalt lätt att avgöra om någon är styrelseledamot i ett bolag, en förening, ett trossamfund och en stiftelse; detta framgår i allmänhet av offentliga register. Förbudet bör därför gälla ledamöter av styrelser i dessa juridiska personer. En annan sak är att också en annan ställföreträdare än en styrelseledamot, beroende på sin koppling till den som förordnandet avser och övriga omständigheter, kan vara jävig att bevittna ett förordnande enligt den grundläggande regeln om vittnesjäv. I enlighet med det som nu sagts anser regeringen att det inte bör införas ett generellt vittnesförbud för den som på grund av anknytning har ett betydande intresse i förordnandet. Det finns inte heller tillräckliga skäl att utvidga förbudet till att gälla närstående till styrelseledamöter. 8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna avseende 2007 års Haagkonvention ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Ändringarna i ärvdabalken ska träda i kraft den 1 januari 2013. Om ett testamente har upprättats före ikraftträdandet, ska äldre bestämmelser i fråga om behörigheten att vara testamentsvittne gälla. Underhållsutredningens förslag: Den nya lagen och lagändringarna ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer (se betänkandet s. 335 f.). Ärvdabalksutredningens förslag: Utredningen föreslår inget ikraftträdande. Det föreslås att äldre bestämmelser ska tillämpas om arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet (se betänkandet s. 62). Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning. Skälen för regeringens förslag: 2007 års Haagkonvention träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av tre månader efter det att det andra tillträdesinstrumentet har deponerats (artikel 60, jfr också artikel 58). I konventionen regleras även när den träder i kraft i förhållande till stater eller regionala organisationer för ekonomisk integration (som EU) som senare tillträder den. Konventionen träder i kraft för Sveriges del och för EU:s övriga medlemsstater (med undantag för Danmark) den första dagen i den månad som följer efter utgången av tre månader efter det att EU deponerat sitt tillträdesinstrument. De föreslagna lagändringarna är (med undantag för ändringen i ärvdabalken) antingen ett komplement till eller en direkt konsekvens av 2007 års Haagkonvention och bör därmed träda i kraft den dag då konventionen träder i kraft för Sveriges del. Det är inte möjligt att nu säga när detta kommer att ske, men EU kommer sannolikt att tillträda konventionen under år 2013. Det bör därför överlämnas till regeringen att besluta om när lagändringarna som kompletterar konventionen ska träda i kraft. Ändringarna som kompletterar 2007 års Haagkonvention är av sådan natur att de inte kräver några övergångsbestämmelser (jfr prop. 2010/11:120 s. 37 f.). Förslaget om att utvidga kretsen av personer som är jäviga att vara testamentsvittnen bör kunna träda i kraft den 1 januari 2013. Den övergångsbestämmelse som Ärvdabalksutredningen föreslår innebär att ett testamente som har upprättats före ikraftträdandet och som bevittnats av någon som förbudet nu utsträcks till måste bevittnas av någon annan för att inte bli ogiltigt. För en sådan ordning talar ett önskemål om att lagändringen snabbt får verkan. Samtidigt finns en klar risk för att denna konsekvens av lagändringen förbises av den enskilde och att testamenten som vid upprättandet har bevittnats i enlighet med gällande rätt blir ogiltiga. För att undvika detta bör det avgörande i stället vara om testamentet upprättats före ikraftträdandet eller inte. Om testamentet upprättats före ikraftträdandet, bör äldre bestämmelser gälla. En övergångsbestämmelse av detta innehåll föreslås därför. 9 Konsekvenser av förslagen Regeringens bedömning: 2007 års Haagkonvention väntas medföra ökade inbetalningar av underhållsbidrag till underhållsberättigade bosatta i Sverige. Konventionen kan inte antas medföra en nämnvärd ökning av antalet mål om underhåll vid allmän domstol. Den begränsade kostnadsökning konventionen kan medföra för Försäkringskassan bedöms rymmas inom befintliga ramar. Sammantaget medför konventionen inte några ökade kostnader för det allmänna. Inte heller utvidgningen av den krets av personer som är obehöriga att vara testamentsvittnen bedöms medföra några kostnader för det allmänna. Underhållsutredningens bedömning överensstämmer med regeringens (se betänkandet s. 337 f.). Ärvdabalksutredningens bedömning överensstämmer med regeringens (se betänkandet s. 369). Remissinstanserna: Få remissinstanser uttalar sig i frågan. Försäkringskassan bedömer att myndighetens anslag behöver utökas för att kunna hantera de nya uppgifterna. Skälen för regeringens bedömning: Människors ökade rörlighet får till följd att antalet mål och ärenden med internationell anknytning ökar och att myndigheterna ställs inför situationer där anknytningen till en annan stat ger upphov till gränsöverskridande ärenden. I många avseenden innebär 2007 års Haagkonvention att det blir tydligare vad som gäller. De förbättrade möjligheterna till indrivning av underhåll är ur ett barnperspektiv av stor betydelse. För många barn är betalningen av underhållsbidrag från en bidragsskyldig förälder bosatt i Sverige av betydelse för barnets försörjning. Konventionen innebär att hanteringen av internationella ärenden effektiviseras. Enligt Försäkringskassan skulle ett genomförande av utredningens förslag (som även omfattar ändringar till följd av underhållsförordningen) medföra en kostnadsökning om 8,5 miljoner kronor per år. De förenklade reglerna om fastställande av underhållsbidrag utomlands och om erkännande och verkställighet kan förväntas innebära ökade inbetalningar av underhållsbidrag från underhållsskyldiga personer bosatta utomlands. De förbättrade möjligheterna att utomlands fastställa underhållsbidrag kan dessutom förväntas medföra att det i högre utsträckning anses lönt att utkräva underhåll. När inbetalningar av underhållsbidrag till Sverige ökar minskar kostnaderna för underhållsstöd i Sverige. Konventionen kan inte antas medföra en ökning av betydelse med avseende på antalet mål om underhåll vid allmän domstol. Konventionen kan inte heller väntas innebära någon ökad ärendetillströmning till Kronofogdemyndigheten. Myndigheten hanterar i dag sådan verkställighet efter ett exekvaturförfarande i Svea hovrätt och konventionen innebär ingen skillnad för myndigheten i detta avseende. Konventionen ställer krav på fri rättshjälp till barn. Redan beviljas dock rättshjälp så gott som undantagslöst när det gäller gränsöverskridande tvister om underhåll till barn. Sammantaget bedömer regeringen att den begränsade kostnadsökning som konventionen kan medföra för Försäkringskassans handläggning ryms inom befintliga ramar och att konventionen totalt sett inte kommer att medföra några ökade kostnader för det allmänna. Utvidgningen av kretsen av personer som är obehöriga att vara testamentsvittnen bedöms inte medföra fler tvister vid domstol eller i övrigt några kostnader för det allmänna. 10 Författningskommentar 10.1 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken 10 kap. Om upprättande och återkallelse av testamente 4 § Den som är under femton år eller på grund av en psykisk störning saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen får inte vara testamentsvittne. Inte heller testatorns make, sambo eller den som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till testatorn eller är hans eller hennes syskon får vara vittne. Ingen får bevittna ett förordnande till honom eller henne själv, en make eller sambo, ett syskon eller någon som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till honom eller henne. Den som är förmyndare, god man eller förvaltare för någon får inte bevittna ett förordnande till denne. Inte heller ledamot av styrelsen för ett bolag, en förening, ett trossamfund eller en stiftelse får bevittna ett förordnande till den juridiska person som han eller hon företräder. Förordnande att vara testamentsexekutor medför dock inte hinder att vara vittne. Om ett testamentsvittne åberopas till bevis i en rättegång, gäller rättegångsbalkens bestämmelser om sådant bevis. I paragrafen finns bestämmelser om hinder mot att vara testamentsvittne. I första stycket anges de jävssituationer som gör att hela testamentet blir ogiltigt (jfr 13 kap. 1 § första meningen). I andra stycket anges de situationer som gör att ett visst förordnande blir ogiltigt (jfr 13 kap. 1 § andra meningen). Paragrafen ändras genom att kretsen av personer som är obehöriga att vara testamentsvittnen utvidgas. Övervägandena finns i avsnitt 7. Bestämmelsen i första stycket ändras på så sätt att också den som är sambo till testatorn är förhindrad att bevittna testamentet. Med sambo avses den som stadigvarande bor tillsammans med testatorn i ett parförhållande och har gemensamt hushåll med denne (jfr 1 § sambolagen [2003:376] och prop. 2002/03:80 s. 27 f. och 43 f.). Sammanboendet ska ha en viss varaktighet eller i alla fall vara tänkt att ha det. Om testatorn och en annan person bor tillsammans och har gemensamma barn, kan man regelmässigt utgå från att det är ett samboförhållande. I annat fall kan gemensam folkbokföringsadress tyda på att de har gemensam bostad och att deras samlevnad inte är endast tillfällig. Det är situationen när testamentet upprättades som är avgörande. Att någon bevittnat ett testamente innan han eller hon blivit sambo med testatorn gör alltså inte testamentet ogiltigt. Detsamma gäller om ett bevittnande sker sedan ett samboförhållande upphört. Om testamentet klandras med hänvisning till att ett vittne var sambo med testatorn, är det som utgångspunkt den som gör gällande att testamentet är ogiltigt som får bevisa att det förelåg ett samboförhållande när det upprättades. Andra stycket ändras så att kretsen av personer som inte får bevittna ett visst testamentsförordnande utvidgas. För det första jämställs sambo med make även i denna bestämmelse, vilket innebär att ingen får bevittna ett förordnande till förmån för sin sambo. För det andra utvidgas kretsen till vissa företrädare för den som förordnandet avser. Den som är förmyndare, god man eller förvaltare får inte bevittna ett förordnande till den som han eller hon företräder. Bestämmelser om förmyndare finns i 10 kap. föräldrabalken. Vanligtvis utövar föräldrarna förmynderskapet för ett barn, och de omfattas då redan av vittnesjävet i styckets första mening. I denna del får vittnesförbudet alltså praktisk betydelse i de undantagssituationer när någon eller några andra än föräldrarna på grund av ett särskilt förordnande är förmyndare, se t.ex. 10 kap. 3 § föräldrabalken. God man och förvaltare regleras i 11 kap. föräldrabalken. Dessutom finns det vissa bestämmelser om god man i särskilda lagar (se t.ex. lagen [2005:429] om god man för ensamkommande barn). Förevarande bestämmelse avser bara fall då den gode mannen företräder en fysisk person, jfr "för någon" i lagtexten. Vidare får inte den som är ledamot av en styrelse för ett bolag, en förening, ett trossamfund eller en stiftelse bevittna ett förordnande till den juridiska person som han eller hon företräder. Termen bolag omfattar aktiebolag enligt aktiebolagslagen (2005:551) och handelsbolag enligt lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. "Förening" omfattar ideella föreningar och ekonomiska föreningar enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Med trossamfund avses registrerade trossamfund enligt lagen (1998:1593) om trossamfund. Stiftelser regleras i stiftelselagen (1994:1220). Bestämmelsen tar sikte på ledamöter av en vederbörligen utsedd styrelse. För aktiebolag, ekonomiska föreningar och registrerade trossamfund följer det av lag att det ska finnas en styrelse som utses på visst sätt (se 8 kap. 1 § aktiebolagslagen, 6 kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar och 7 § lagen om trossamfund). Det finns inget motsvarande krav på handelsbolag, men ett handelsbolag kan inrätta en styrelse genom beslut i bolagsavtalet. En ideell förening har i regel en styrelse (och är bara en juridisk person om den har en styrelse). Om en eller flera fysiska personer åtar sig att förvalta en stiftelses egendom, bildar de styrelse för stiftelsen (se 2 kap. 2 § andra stycket stiftelselagen). Endast den som formellt är utsedd till styrelseledamot omfattas av vittnesförbudet, inte den som bara är suppleant. En styrelseledamot omfattas även om han eller hon endast i förening med någon annan företräder den juridiska personen. Regleringen aktualiseras när det är fråga om ett förordnande till en juridisk person, dvs. ett rättssubjekt som kan vara föremål för ett förordnande. Även om ett enkelt bolag inrättat en styrelse, faller ledamöterna i denna utanför, eftersom ett enkelt bolag inte är en juridisk person. En del företrädarfall som inte täcks av detta vittnesförbud kan, beroende på omständigheterna, falla in under något annat vittnesförbud. Bestämmelsen gäller förordnanden till förmån för den juridiska person som styrelseledamoten företräder; den hindrar förstås inte att en styrelseledamot bevittnar ett förordnande till någon annan. Liksom när det gäller första stycket är det förhållandena vid testamentets upprättande som är avgörande. Det saknar betydelse för frågan om förordnandets giltighet att testatorn eller vittnet inte känt till att vittnet varit obehörigt att bevittna förordnandet. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. 2. Om ett testamente har upprättats före ikraftträdandet, gäller 10 kap. 4 § i sin äldre lydelse. Av första punkten framgår att ändringen träder i kraft den 1 januari 2013. Enligt andra punkten gäller paragrafen i sin äldre lydelse om testamentet har upprättats före ikraftträdandet. Ett testamente anses upprättat först när det har bevittnats. Ett testamente som har bevittnats före ikraftträdandet är alltså inte ogiltigt bara för att detta har gjorts av testatorns sambo. Motsvarande gäller för utvidgningen av vittnesförbudet i övrigt. 10.2 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) 2 a § Rättshjälp ska beviljas under de förutsättningar som anges i artikel 46 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet eller i artikel 15 i Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar, om den rättssökande behöver juridiskt biträde och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. I ett sådant fall tillämpas inte 2 och 6-9 §§, 11 § 2 och 23-25 §§. Paragrafen reglerar rättshjälp för en underhållsberättigad som vänder sig till en centralmyndighet med en ansökan avseende underhåll till barn. Rättshjälp som beviljas med stöd av denna bestämmelse är kostnadsfri. Övervägandena finns i avsnitt 6. Första meningen ändras så att det läggs till en hänvisning till artikel 15 i 2007 års Haagkonvention. Att rättshjälp även ska beviljas under de förutsättningar som anges i denna artikel innebär att rätten till rättshjälp omfattar fall som avser en förälders underhållsskyldighet mot den som inte fyllt 21 år, däremot inte underhåll till make (jfr artikel 46 i underhållsförordningen). Rättshjälpen ska avse en ansökan som görs genom centralmyndigheten. Väcks talan i stället direkt vid domstol, kan rättshjälp inte beviljas enligt denna bestämmelse utan vanliga regler gäller. När det gäller en ansökan i syfte att få ett avgörande om underhåll, kan rättshjälp nekas om ansökan uppenbart saknar grund (jfr artikel 15.2). Som en förutsättning för rättshjälp gäller dessutom att den rättssökande ska behöva juridiskt biträde och att behovet inte ska kunna tillgodoses på annat sätt. Det kan vara tillräckligt med den hjälp som barnet kan få från centralmyndigheten, t.ex. med att vidarebefordra en ansökan om verkställbarhet till Svea hovrätt (jfr artikel 14.3). För en ytterligare kommentar hänvisas till prop. 2010/11:120 s. 47. Ikraftträdande Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Det överlämnas till regeringen att bestämma när lagen ska träda i kraft. Denna tidpunkt ska sammanfalla med den tidpunkt då 2007 års Haagkonvention träder i kraft i förhållande till Sverige genom EU:s tillträde till konventionen. 10.3 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 34 kap. Sekretess till skydd för enskild vid utsökning och indrivning, skuldsanering, m.m. Internationellt samarbete i fråga om underhållsskyldighet 10 a § Sekretess gäller hos den myndighet som är centralmyndighet enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet och enligt Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar i ärende enligt förordningen eller konventionen för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. I paragrafen finns bestämmelser om sekretess hos den myndighet som är centralmyndighet. Övervägandena finns i avsnitt 6. Försäkringskassan avses bli centralmyndighet också för 2007 års Haagkonvention. Första stycket ändras så att paragrafen även tar sikte på ärenden hos den myndighet som är centralmyndighet enligt konventionen. För en kommentar hänvisas till prop. 2010/11:120 s. 48. 36 kap. Sekretess till skydd för enskild i vissa mål och ärenden hos domstol, i vissa fall av medling, i ärenden om rättshjälp, m.m. Vissa mål och ärenden hos domstol samt vissa fall av medling Familjerättsliga mål eller ärenden 1 § Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn, 2. ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken, 3. ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken, eller 4. ärende om förvaltarskap. Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. äktenskapsmål, 2. mål eller ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges i första stycket, 3. ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, 4. mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 eller ärende enligt 8 § lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen, 5. mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet och enligt Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar, eller 6. mål eller ärende enligt lagen (2012:000) om 1996 års Haagkonvention. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. I paragrafen finns bestämmelser om sekretess hos domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6. Ändringen i andra stycket punkten 5 innebär att sekretessen även gäller i mål eller ärenden enligt 2007 års Haagkonvention. För en kommentar hänvisas till prop. 2010/11:120 s. 49. Ikraftträdande Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Det överlämnas till regeringen att bestämma när lagen ska träda i kraft. Denna tidpunkt ska sammanfalla med den tidpunkt då 2007 års Haagkonvention träder i kraft i förhållande till Sverige genom EU:s tillträde till konventionen. 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning Tillämpningsområde 1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen) och Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (2007 års Haagkonvention). I paragrafen anges vilka internationella instrument som lagens bestämmelser kompletterar. Övervägandena finns i avsnitt 6. Paragrafen kompletteras med en hänvisning till 2007 års Haagkonvention. Konventionen är genom EU:s tillträde till den direkt tillämplig i Sverige och övriga medlemsstater i EU förutom Danmark. I strikt mening kompletterar lagen rådets beslut om EU:s undertecknande och tillträde till konventionen med de förbehåll och förklaringar som EU lämnat. Detta uttrycks förenklat på så sätt att lagen kompletterar konventionen. Vilka förbehåll och förklaringar som gäller för EU:s medlemsstater framgår av rådsbeslutet om EU:s tillträde. De flesta bestämmelser i lagen som kompletterar 2007 års Haagkonvention har sina motsvarigheter för underhållsförordningen, som behandlas i prop. 2010/11:120. För en ytterligare kommentar hänvisas därför till den propositionen. Erkännande och verkställbarhet 3 § Svea hovrätt är behörig domstol för de förfaranden om erkännande, verkställbarhet och ändring som avses i artiklarna 23, 27 och 32 i underhållsförordningen och i artiklarna 23 och 26 i 2007 års Haagkonvention. I paragrafen föreskrivs att Svea hovrätt är behörig domstol vid det första och andra ledet av exekvaturförfarandet, dvs. förfarandet för att få fastställt att ett utländskt avgörande ska erkännas eller får verkställas. Övervägandena finns i avsnitt 6. Ändringen i paragrafen innebär att Svea hovrätt även är behörig domstol för de förfaranden om erkännande, verkställbarhet och ändring som föreskrivs i 2007 års Haagkonvention. Bestämmelserna om exekvaturförfarandet i konventionen ger, i likhet med underhållsförordningen, möjlighet till en prövning i tre led. Prövningen inleds genom en ansökan till Svea hovrätt om att ett utländskt avgörande ska förklaras vara verkställbart i Sverige (artikel 23.2 och 23.3). Det beslut som meddelas i den inledande prövningen kan bli föremål för en ansökan om ändring (till skillnad från underhållsförordningen kallas detta i konventionen för invändning och inte ansökan om ändring). Även prövningen i detta andra led sker i Svea hovrätt (artikel 23.5, se också 7 §). Hovrättens beslut i det andra ledet kan överklagas till Högsta domstolen (jfr artikel 23.10, se också 8 §). Exekvaturförfarandet kan även användas av den som vill få fastställt att ett utländskt avgörande ska erkännas. Artikel 26 hänvisar till det förfarande som föreskrivs för verkställbarhetsförklaring, och Svea hovrätt är behörig domstol även i detta fall. 5 § Den som ansöker om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras vara verkställbart enligt 2007 års Haagkonvention ska tillsammans med ansökan ge in avgörandet i original eller en kopia av avgörandet som har bestyrkts av en behörig myndighet. I artikel 28.1 a i underhållsförordningen finns krav på att en kopia av avgörandet ska ges in. Paragrafen, som är ny, innehåller en kompletterande bestämmelse om vilka handlingar som ska ges in till Svea hovrätt i samband med en ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras vara verkställbart. Övervägandena finns i avsnitt 6. Av paragrafen framgår att sökanden tillsammans med ansökan ska ge in avgörandet i original eller en av behörig myndighet bestyrkt kopia av avgörandet. Med behörig myndighet avses den myndighet som får bestyrka det aktuella avgörandet enligt lagen i det land där det har meddelats. Att en ansökan även ska åtföljas av en handling som fastställer att avgörandet är verkställbart i ursprungsstaten följer direkt av 2007 års Haagkonvention (artikel 25). Enligt konventionen ska också sådana handlingar ges in som intygar att en motpart, som uteblivit eller inte varit företrädd vid förfarandet i ursprungsstaten, underrättats om förfarandet och haft möjlighet att yttra sig. Paragrafen handlar om förfaranden enligt 2007 års Haagkonvention. I underhållsförordningen finns en bestämmelse om att en ansökan ska åtföljas av en kopia av avgörandet som uppfyller de villkor som är nödvändiga för att dess äkthet ska kunna fastställas (artikel 28.1 a). För att underlätta för tillämparna och undvika motsatsslut finns det i paragrafen en erinran om detta (detsamma gäller också för 6 och 7 §§). 6 § Ett beslut om bifall till en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt 2007 års Haagkonvention ska delges den mot vilken förklaringen gäller. I artikel 31.2 i underhållsförordningen finns krav på delgivning. I paragrafen, som är ny, regleras frågan om delgivning av ett beslut om verkställbarhetsförklaring. Övervägandena finns i avsnitt 6. Av bestämmelsen framgår att ett beslut om bifall till en ansökan om verkställbarhetsförklaring ska delges den mot vilken förklaringen gäller. Däremot finns det inget krav på att beslutet ska delges sökanden. Delgivningslagen (2010:1932) gäller utan några särskilda inskränkningar avseende vilka former för delgivning som är tillåtna. Fristen för att ansöka om ändring av ett beslut om verkställbarhetsförklaring räknas från det att den mot vilken förklaringen gäller har delgetts beslutet (se artikel 23.6). För en sökande, som inte fått bifall till sin ansökan om verkställbarhetsförklaring, börjar fristen räknas från den dag då beslutet meddelades. Paragrafen kompletterar 2007 års Haagkonvention. I fråga om underhållsförordningen finns en motsvarande bestämmelse i artikel 31.2. 7 § Vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring av ett beslut om erkännande eller verkställbarhet tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. En ansökan om ändring enligt underhållsförordningen ska, om den görs av den som har ansökt om erkännande eller verkställbarhet, ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. I artikel 23.6 i 2007 års Haagkonvention finns en bestämmelse om inom vilken tid en ansökan om ändring ska göras. En domare som har prövat ansökningen om erkännande eller verkställbarhet får inte delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet. Paragrafen, som förs över från 5 §, innehåller kompletterande bestämmelser om prövningen i det andra ledet av exekvaturförfarandet. Övervägandena finns i avsnitt 6. Ändringen i första stycket innebär att rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av en tingsrätts beslut tillämpas vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring av ett beslut om erkännande eller verkställbarhet även enligt 2007 års Haagkonvention, om inte annat följer av konventionen. Särskilda bestämmelser om prövningen i det andra ledet av exekvaturförfarandet, som ska tillämpas framför rättegångsbalken, finns i artikel 23. I andra stycket regleras tidsfristen för en sökande, vars ansökan om erkännande eller verkställbarhet inte bifallits, att initiera en prövning i det andra ledet av exekvaturförfarandet. I stycket klargörs att bestämmelsen endast kompletterar underhållsförordningen. 2007 års Haagkonvention innehåller en egen reglering av detta (artikel 23.6). 8 § Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande av ett beslut i en fråga som avses i 4 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en hovrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. Prövningstillstånd krävs vid överklagande. I paragrafen, som förs över från 6 §, finns kompletterande bestämmelser om exekvaturförfarandets tredje led, som sker i Högsta domstolen. Övervägandena finns i avsnitt 6. Första meningen hänvisar till rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av hovrättens beslut. Ändringen innebär att det, på motsvarande sätt som när det gäller underhållsförordningen, markeras att bestämmelserna i rättegångsbalken gäller om inte annat följer av 2007 års Haagkonvention. I konventionen finns regler rörande inhibition (artikel 23.10) och skyndsamhet (artikel 23.11). Förnyad prövning 9 § I fråga om förnyad prövning enligt artikel 19 i underhållsförordningen tillämpas vad som föreskrivs om särskilda rättsmedel i rättegångsbalken, om inte annat följer av underhållsförordningen. Paragrafen, som förs över från 7 §, innehåller en kompletterande regel för förfarandet vid förnyad prövning av ett avgörande enligt artikel 19 i underhållsförordningen. I paragrafen klargörs att bestämmelsen endast kompletterar underhållsförordningen. Vidare tas hänvisningen till bestämmelserna om särskilda rättsmedel i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen bort. Paragrafen utformades ursprungligen utifrån bedömningen att Försäkringskassan ska anses vara en sådan administrativ myndighet som enligt artikel 2.2 i underhållsförordningen omfattas av begreppet domstol (se prop. 2010/11:120 s. 15, 25 och 44). Sådana myndigheter ska förtecknas i bilaga X till förordningen och deras beslut kan bli föremål för förnyad prövning enligt artikel 19. Det kommittéförfarande inom EU varigenom bilaga X har fastställts har resulterat i att Försäkringskassan inte har tagits med i förteckningen över administrativa myndigheter som jämställs med domstol (se kommissionens genomförandeförordning [EU] nr 1142/2011 av den 10 november 2011 om upprättande av bilagorna X och XI i rådets förordning [EG] nr 4/2009 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, EUT L 293, 11.11.2011, s. 24 [Celex 32011R1142]). Det innebär att Försäkringskassans beslut om betalningsskyldighet för underhållsstöd inte kan bli föremål för förnyad prövning enligt artikel 19 i underhållsförordningen och att en hänvisning till de aktuella författningarna därmed inte behövs. Verkställighet 10 § Om ett utländskt avgörande är verkställbart utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring, eller om en ansökan om verkställbarhetsförklaring bifalls, får det utländska avgörandet verkställas enligt utsökningsbalken som ett motsvarande svenskt avgörande. Om det inte finns någon motsvarighet till det utländska avgörandet, verkställs avgörandet som en dom. Första stycket gäller inte om annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. Paragrafen, som förs över från 8 §, innehåller bestämmelser om vad som gäller för verkställighet av utländska avgöranden som är direkt verkställbara eller som förklarats vara verkställbara. Direkt verkställighet av ett utländskt avgörande är inte möjlig med stöd av 2007 års Haagkonvention. Regleringen i första stycket gäller alltså för konventionens del bara avgöranden som förklarats vara verkställbara. Övervägandena finns i avsnitt 6. Andra stycket kompletteras med en hänvisning till 2007 års Haagkonvention. En bestämmelse i konventionen som kan behöva tillämpas framför utsökningsbalken är artikel 43.1 om företrädesrätt för underhållsfordringar. 11 § Om hovrätten vid det förfarande som avses i 4 § bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt underhållsförordningen, ska hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken. I paragrafen, som i sak oförändrad förs över från 9 §, klargörs att bestämmelsen endast kompletterar underhållsförordningen. Bestämmelsen kompletterar artikel 36.2 i underhållsförordningen. Av artikeln framgår att ett bifall till en ansökan om verkställbarhetsförklaring automatiskt medför att säkerhetsåtgärder får vidtas. Det är de enda verkställighetsåtgärder som får vidtas så länge den angivna fristen för att ansöka om ändring av verkställbarhetsförklaringen inte har löpt ut eller ett avgörande har meddelats med anledning av att ändring har sökts (artikel 36.3). I 2007 års Haagkonvention finns inget motsvarande stöd för att vidta verkställighetsåtgärder redan efter den inledande prövningen i Svea hovrätt (jfr artikel 23.10 och den förklarande rapporten till konventionen, s. 100, p. 514). 12 § Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet att avgöra frågor om hinder mot och uppskov med verkställighet enligt artikel 21 i underhållsförordningen. Vid överklagande av ett sådant beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken. I paragrafen, som i sak oförändrad förs över från 10 §, klargörs att bestämmelsen kompletterar underhållsförordningen. Artikel 21 i underhållsförordningen är tillämplig när ett avgörande kan verkställas i en annan medlemsstat utan något exekvaturförfarande. Sådan direkt verkställighet är inte möjlig med stöd av 2007 års Haagkonvention. Ikraftträdande Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Det överlämnas till regeringen att bestämma när lagen ska träda i kraft. Denna tidpunkt ska sammanfalla med den tidpunkt då 2007 års Haagkonvention träder i kraft i förhållande till Sverige genom EU:s tillträde till konventionen. Konventionens övergångsbestämmelser finns i artikel 56. De innebär bl.a. att konventionen är tillämplig på ansökningar genom centralmyndigheter (och direkta ansökningar som mottagits av myndigheten i den anmodade staten) efter det att konventionen har trätt i kraft mellan den begärande och den anmodade staten. För att enskilda inte ska drabbas av rättsförlust ska bestämmelserna om erkännande och verkställighet i 1958 års och 1973 års Haagkonvention i vissa fall tillämpas på äldre avgöranden. 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet Rådsbeslut om EU:s tillträde till 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet Sammanfattning av betänkandet Underhållsskyldighet i internationella situationer - Underhållsförordningen, 2007 års Haagkonvention och 2007 års Haagprotokoll (SOU 2010:59) Uppdraget Utredningen har i uppdrag att föreslå de kompletterande bestämmelser som behövs till den av Europeiska unionens (EU:s) råd den 18 december 2008 antagna förordningen (EG) nr 4/2009 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen). I uppdraget ligger att analysera underhållsförordningen och belysa likheter och skillnader i förhållande till framför allt Bryssel I-förordningen och Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (2007 års Haagkonvention). Utredningen ska vidare undersöka vilka kompletterande författningsbestämmelser som behövs med anledning av underhållsförordningen, inklusive den hänvisning som finns i förordningen till Haagprotokollet av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet (2007 års Haagprotokoll). Särskild uppmärksamhet ska fästas vid frågor om rättshjälp, hinder mot och uppskjutande av verkställighet, informationsutbyte och sekretess samt tillgång till och hantering av personuppgifter. Utredningen ska också föreslå de författningsändringar som ett framtida tillträde till 2007 års Haagkonvention ger anledning till. En del i arbetet är att undersöka hur svensk rätt förhåller sig till bestämmelserna i konventionen och att analysera konsekvenserna av att Sverige blir bundet av konventionen. I sammanhanget ska även förhållandet till andra internationella instrument på området belysas. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid frågor om rättsligt bistånd, informationsutbyte och därtill hörande frågor om sekretess samt frågor om exekvaturförfarande och verkställighet. I den mån frågan aktualiseras ska utredningen ta ställning till hur konventionen bör införlivas i svensk rätt. I uppdraget ingår också att ta ställning till om konventionens tillämpningsområde helt eller delvis bör utvidgas och om det finns anledning att reservera sig, i enlighet med vad som är möjligt enligt konventionen. Utredningen ska ge förslag på vilken myndighet som bör utses till centralmyndighet i förhållande till underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention och överväga om vissa uppgifter bör handhas av centralmyndigheten eller av andra organ. Tillämpningsområden och förhållande till andra internationella instrument Syftet med underhållsförordningen är att ge en underhållsberättigad person bättre möjligheter att hävda sina rättigheter. Detta ska uppfyllas genom att göra det enkelt att få ett avgörande i en medlemsstat som automatiskt är verkställbart i en annan medlemsstat utan några formaliteter. Förordningen innehåller bl.a. bestämmelser om internationell behörighet, tillämplig lag (i form av en hänvisning till 2007 års Haagprotokoll, se vidare nedan), erkännande och verkställighet samt samarbete. Underhållsförordningen ersätter Bryssel I-förordningen när det gäller frågor om underhåll. Den nordiska konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående indrivning av underhållsbidrag får dock fortsätta att tillämpas. Underhållsförordningen är tillämplig på underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållanden. Även offentliga organ kan betraktas som underhållsberättigade i förordningens mening, t.ex. om det finns en statlig fordran på återbetalning av utbetalat underhållsstöd. Underhållsförordningen kommer att vara direkt tillämplig i Sverige. Syftet med 2007 års Haagkonvention är att säkerställa en effektiv internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar. Det ska uppnås bl.a. genom att det inrättas ett system för samarbete och genom att det ställs krav på effektiva åtgärder för en snabb verkställighet av avgöranden om underhåll. Konventionen är tillämplig på underhållsskyldighet som grundar sig på ett föräldra-barnförhållande mot en person under 21 år samt under vissa förutsättningar mot make (eller förutvarande make). Det är också möjligt att utvidga konventionens tillämpningsområde. Utredningen har haft att utgå ifrån att det kommer att vara EU som tillträder 2007 års Haagkonvention och därigenom binder medlemsstaterna till konventionen, något som kommissionen har föreslagit. I sitt förslag till rådsbeslut har kommissionen vidare föreslagit att EU ska meddela en förklaring som innebär att konventionens hela tillämpningsområde utvidgas, så att det överensstämmer med förordningens tillämpningsområde. EU har inte tagit ställning till förslaget. När så sker kommer Sverige att bli bundet av EU:s ställningstagande. 2007 års Haagkonvention ersätter 1958 års Haagkonvention och 1973 års Haagkonvention i förhållandet mellan de fördragsslutande staterna. Även New York-konventionen om indrivning av underhållsbidrag i utlandet ersätts. 2007 års Haagprotokoll innehåller bestämmelser om tillämplig lag på underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande. Protokollet är tänkt att komplettera 2007 års Haagkonvention, och ska enligt en särskild hänvisning i underhållsförordningen tillämpas när behörighet utövas enligt förordningen. EU har tillträtt 2007 års Haagprotokoll. Behörighet Underhållsförordningen reglerar när medlemsstaternas myndigheter ska ha internationell behörighet i frågor som gäller underhållsskyldighet. Behörighet finns hos domstolen i det land där svaranden eller den underhållsberättigade har hemvist. Behörighet finns vidare hos den domstol som enligt sitt eget lands lag är behörig att pröva en talan om någons rättsliga status eller om föräldraansvar när frågan om underhåll har samband med den talan, såvida inte behörigheten endast grundar sig på den ena partens medborgarskap. Det finns också vissa möjligheter enligt underhållsförordningen att avtala om att domstolarna i en viss medlemsstat ska vara behöriga. Avtalsfriheten är mer begränsad än i Bryssel I-förordningen och gäller inte vid tvister om underhållsskyldighet mot barn under 18 år. Behörighet kan även finnas på den grunden att svaranden går i svaromål inför domstolen. Därutöver finns bestämmelser om subsidiär behörighet och om behörighet i undantagsfall (t.ex. om det är omöjligt att få ett avgörande i en tredjestat till vilken tvisten har nära anknytning). Det finns också en bestämmelse som begränsar möjligheten för en underhållsskyldig att väcka en ny talan om det redan finns ett avgörande. Underhållsförordningen är i den bemärkelsen heltäckande genom att den inte medger rätt till allmänt tillämpliga, autonoma, behörighetsbestämmelser. Utredningen föreslår därför att 3 kap. 6 och 12 §§ lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, som i dag ger svenska domstolar rätt att utöva internationell behörighet i bl.a. frågor om underhåll, ska ändras så att de inte längre omfattar underhållsfrågorna. Däremot påverkar underhållsförordningen inte tillämpningen av konventioner och avtal som gäller när förordningen träder i kraft, vilket innebär att de båda Luganokonventionerna från 1988 och 2007 fortfarande kommer att gälla. Om en svarande har hemvist i en Luganostat, som inte är en av EU:s medlemsstater, ska alltså svenska domstolar utöva behörighet enligt den Luganokonvention som gäller i förhållande till den andra staten. Vidare kommer, enligt underhållsförordningen, 2007 års Luganokonvention att tillämpas om parterna har avtalat om att exklusiv behörighet ska finnas i en Luganostat som inte är en EU-medlemsstat. Detta gäller dock inte i fråga om underhåll till barn. 2007 års Haagkonvention innehåller endast s.k. indirekta behörighetsregler. Dessa innebär att en fördragsslutande stat är skyldig att erkänna och verkställa ett avgörande endast om avgörandet har meddelats i en fördragsslutande stat dit svaranden eller den underhållsberättigade hade en viss i konventionen specificerad typ av anknytning. Det finns också en bestämmelse som begränsar rätten att väcka talan. Den överensstämmer med regleringen i underhållsförordningen som begränsar möjligheten för en underhållsskyldig att väcka talan om det redan finns ett avgörande. Lagval EU har tillträtt 2007 års Haagprotokoll och det innebär att alla medlemsstater utom Danmark och Storbritannien är bundna av protokollet. För svensk del medför protokollet att ett i det närmaste oreglerat område regleras. Huvudregeln enligt protokollet är att underhållsskyldighet ska regleras av lagen i den stat där den underhållsberättigade har hemvist. Vissa undantag har utarbetats till förmån för vissa underhållsberättigade personer, när en tillämpning av hemviststatens lag inte ligger i deras intresse. Undantag gäller t.ex. i fråga om föräldrars underhållsskyldighet mot sina barn och barns underhållsskyldighet mot sina föräldrar. Om en underhållsberättigad person, som omfattas av undantagsreglerna, inte kan få underhåll enligt hemviststatens lag ska domstolslandets lag tillämpas. Vidare ska domstolslandets lag tillämpas om den underhållsberättigade har väckt talan i den underhållsskyldiges hemviststat. Om den underhållsberättigade inte kan få underhåll enligt lagen i den staten ska emellertid lagen i den underhållsberättigades hemviststat tillämpas i stället. Om den underhållsberättigade inte kan få underhåll med stöd av någon av lagarna ska, om den underhållsskyldige och den underhållsberättigade är medborgare i samma stat, lagen i den staten tillämpas. Även för underhållsskyldighet mellan makar, tidigare makar eller parter i ett äktenskap som annullerats, finns det undantag. Om lagen i en annan stat än den underhållsberättigades hemviststat, särskilt den där de senast hade gemensam hemvist, har närmare anknytning till äktenskapet ska lagen i den staten tillämpas. Det förutsätter emellertid dels en invändning från part, dels en bedömning av om det finns en närmare anknytning mellan lagen i den andra staten och äktenskapet. Därvid ska beaktas bl.a. var makarna haft hemvist, i vilken stat äktenskapet ingicks respektive var äktenskapsskillnaden genomfördes. Det finns också en särskild regel om bestridande av underhållsskyldighet. Den gäller dock inte för föräldrars underhållsskyldighet mot sina barn och underhållsskyldighet mellan tidigare makar. Regeln innebär att den underhållsskyldige kan bestrida den underhållsberättigades anspråk på den grunden att det inte finns någon underhållsskyldighet, vare sig enligt lagen i den stat där den underhållsskyldige har sin hemvist eller - om parterna är medborgare i samma stat - enligt lagen i den staten. Bestämmelsen kan bli aktuell t.ex. i förhållandet mellan styvföräldrar och barn eller i fråga om barns underhållsskyldighet mot sina föräldrar. Det är enligt protokollet möjligt att i viss utsträckning avtala om tillämplig lag (se vidare nedan). Den lag som är tillämplig på frågan om underhållsskyldighet reglerar bl.a. om, i vilken utsträckning och mot vem den underhållsberättigade kan rikta ett krav på underhåll samt frågor om preskriptionsfrister. Tillämpningen av lagen får bara vägras om dess verkan uppenbart skulle stå i strid med grunderna för domstolslandets rättsordning (s.k. ordre public). Det är således endast effekterna av tillämpningen i det konkreta fallet som ska beaktas. Det räcker inte med att det familjeförhållande som underhållskravet grundar sig på anses stå i strid med grunderna för statens rättsordning (t.ex. polygami). När underhållsbidragets storlek fastställs ska hänsyn tas till den underhållsberättigades behov, den underhållsskyldiges tillgångar och till all ersättning som den underhållsberättigade har fått i stället för periodiska utbetalningar av underhåll. Detta gäller oavsett vilken stats lag som är tillämplig i övrigt. Som har nämnts kommer behörighet i underhållsfrågor att utövas antingen enligt underhållsförordningen eller enligt någon av Lugano-konventionerna. 2007 års Haagprotokoll ska tillämpas när behörighet utövas enligt underhållsförordningen. Enligt utredningens uppfattning ska protokollet tillämpas även när behörighet utövas enligt Luganokonventionerna. Det finns därmed inte något utrymme för allmänt tillämpliga bestämmelser om lagval. Utredningen föreslår därför att bestämmelsen i 3 kap. 6 § lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, som anger att bl.a. frågor om underhåll ska prövas enligt svensk lag om barnet vistas här i landet, inte längre ska omfatta underhållsfrågorna. Underhållsförordningen anger att den lag som ska tillämpas på underhållsskyldighet ska fastställas i enlighet med protokollet, vilket innebär att tillämpningen av protokollet är obligatorisk för staternas domstolar och andra myndigheter. Det följer också av enskilda artiklar. Underhållsskyldighet ska regleras av lagen i den stat där den underhållsskyldige har hemvist om inte annat föreskrivs i protokollet. Enligt utredningens bedömning innebär detta att svenska domstolar i mål om underhåll med internationell anknytning måste vara väl införstådda med protokollets bestämmelser. Det innebär också att protokollet ställer högre krav på en aktiv, materiell processledning i frågan om vilken lag som ska tillämpas än vad som hittills har krävts i sådana mål om underhåll. Erkännande och verkställighet I fråga om underhållsförordningen gäller att avgöranden från samtliga EU:s medlemsstater ska erkännas utan att det krävs något särskilt förfarande. När det sedan kommer till verkställighet, finns två alternativa förfaranden beroende på om ursprungsmedlemsstaten är bunden av 2007 års Haagprotokoll eller inte. Avgöranden från stater som är bundna av 2007 års Haagprotokoll, dvs. från alla medlemsstater utom Danmark och Storbritannien, ska verkställas utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring (s.k. exekvatur) om avgörandet i fråga är verkställbart i ursprungsstaten. Det är en nyhet i förhållande till Bryssel I-förordningen. En underhållsskyldig part som inte har gått i svaromål i ursprungs-medlemsstaten ges under vissa förutsättningar rätt att inom viss tid ansöka om förnyad prövning av avgörandet. Rätten till förnyad prövning gäller om stämningsansökan inte delgetts i tillräcklig tid och på lämpligt sätt eller om han eller hon utan egen förskyllan varit förhindrad att bestrida underhållskravet på grund av force majeure eller extraordinära omständigheter. En svarande som haft möjlighet att överklaga avgörandet men inte gjort det har inte rätt till en förnyad prövning. Utredningen föreslår vissa kompletterande bestämmelser för handläggningen av en ansökan om förnyad prövning. Om det ursprungliga avgörandet är ett utslag från Kronofogdemyndigheten eller en dom från tingsrätten ska ansökan ställas till hovrätten. I annat fall, om avgörandet avser ett beslut om återbetalningsskyldighet för utgivet underhållsstöd från Försäkringskassan, ska ansökan ställas till Svea hovrätt. Ansökan ska vara skriftlig. Vid hovrättens handläggning gäller bestämmelserna om resning i rättegångsbalken i tillämpliga delar. Om det finns förutsättningar för förnyad prövning ska hovrätten besluta att ny handläggning ska ske vid den myndighet som meddelade det ursprungliga avgörandet. I ett sådant fall följer det av underhållsförordningen att det ursprungliga avgörandet förlorar sin verkan (utom såvitt avser avbrytandet av preskription eller dylikt). Enligt underhållsförordningen är det lagen i den verkställande medlemsstaten som ska tillämpas när det gäller hinder mot och upp-skjutande av verkställigheten. Det finns dock vissa särskilda bestämmelser i förordningen. Bland annat ska verkställighet vägras om rätten att få avgörandet verkställt har upphört genom preskription. Detta ska bedömas antingen enligt lagen i ursprungsmedlemsstaten eller lagen i den verkställande staten beroende på vilken lag som föreskriver den längsta preskriptionstiden. Vidare får verkställigheten skjutas upp om en ansökan om förnyad prövning har getts in eller om domens verkställbarhet har skjutits upp i ursprungsmedlemsstaten. Utredningen föreslår att det är Kronofogdemyndigheten som ska vara behörig myndighet att fatta beslut i fråga om hinder mot och uppskjutande av verkställighet, samt att Kronofogdemyndighetens beslut i en fråga om uppskjutande av verkställighet ska få överklagas. Att dess beslut när det gäller hinder mot verkställighet får överklagas följer av redan gällande rätt. För att avgöranden från Danmark och Storbritannien, vilka stater inte är bundna av 2007 års Haagprotokoll, ska kunna verkställas i Sverige krävs ett exekvaturförfarande av samma modell som enligt Bryssel I-förordningen (se vidare nedan). De grunder som finns för att vägra erkännande och verkställbarhet har också motsvarighet i Bryssel I-förordningen, såsom ordre public, oförenlighet med ett avgörande som meddelats i den anmodade staten eller med ett tidigare avgörande som meddelats i en annan stat, om det avgörandet uppfyller villkoren för erkännande i den anmodade staten. Ett nytt avgörande, med anledning av ändrade förhållanden, innebär emellertid inte att det nya avgörandet är oförenligt. Även enligt 2007 års Haagkonvention ska avgöranden erkännas och verkställas i övriga fördragsslutande stater. Om det inte finns någon vägransgrund enligt konventionen är erkännande och verkställighet obligatoriskt, t.ex. om svaranden eller den underhållsberättigade hade hemvist i ursprungsstaten när avgörandet meddelades. Med något undantag motsvaras konventionens grunder för erkännande av underhållsförordningens behörighetsregler. Det medför att avgöranden som meddelas i en medlemsstat i EU med stöd av underhållsförordningens behörighetsbestämmelser som regel ska erkännas i en stat som är ansluten till 2007 års Haagkonvention. Erkännande och verkställighet får dock vägras under vissa förhållanden, t.ex. om avgörandet har utverkats genom svikligt förfarande i rättegången eller om det skulle strida mot ordre public att erkänna det. Avgöranden som har meddelats i en stat som är bunden av 2007 års Haagkonvention måste, precis som enligt underhållsförordningen när det gäller avgöranden från Danmark och Storbritannien, genomgå ett exekvaturförfarande för att kunna verkställas i Sverige. Liksom enligt underhållsförordningen föreskrivs ett tvåstegsförfarande. Det första skedet avser en formell prövning av förutsättningarna för verkställbarhet och motparten ges inte tillfälle att yttra sig. Om motparten ansöker om ändring av ett verkställbarhetsbeslut, följer i det andra skedet en kontradiktorisk process där även motparten får yttra sig. Utredningen föreslår kompletterande bestämmelser för exekvaturprövningen. Dessa bestämmelser följer den modell som i dag gäller för avgöranden som ska förklaras verkställbara enligt t.ex. Bryssel I-förordningen och Luganokonventionerna. Förslaget innebär bl.a. att det är Svea hovrätt som är behörig domstol i båda skedena, att hovrättens beslut med anledning av en ansökan om ändring får överklagas till Högsta domstolen och att prövningstillstånd krävs för Högsta domstolens prövning. För konventionsfallens del föreslås dessutom att den som ansöker om erkännande eller verkställbarhetsförklaring ska ge in avgörandet och att ett beslut med anledning av en ansökan om verkställbarhetsförklaring ska delges den som har rätt att ansöka om ändring. Liknande bestämmelser finns i underhållsförordningen. För underhållsförordningens del föreslås därutöver en bestämmelse om att hovrättens bifall i det första skedet till en ansökan om verkställbarhet ska anses innefatta ett beslut om kvarstad eller liknande åtgärd. Bestämmelsen och den artikel i förordningen som kompletteras har sin motsvarighet i Bryssel I-förordningen och lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden. De avgöranden som är direkt verkställbara, eller som har förklarats vara verkställbara i Sverige, ska som huvudregel verkställas enligt svensk lag. Utredningen föreslår att det ska införas en bestämmelse i lag om att dessa avgöranden ska verkställas enligt utsökningsbalken på samma sätt som en motsvarande svensk dom. Utredningen föreslår också att Sverige ska meddela kommissionen att Försäkringskassan, Kronofogdemyndigheten och socialnämnden är sådana svenska administrativa myndigheter som i frågor om underhåll likställs med domstol i underhållsförordningens mening. Motsvarande uppgift ska lämnas i fråga om 2007 års Haagkonvention, att de svenska administrativa myndigheternas beslut alltid uppfyller kraven i artikel 19.3 i 2007 års Haagkonvention, vilket innebär att dessa avgöranden inte behöver förses med en särskild handling i varje enskilt fall som utvisar att avgörandet kan bli föremål för överklagande till eller förnyad prövning av en rättslig myndighet och har liknande giltighet och verkan som ett avgörande av en rättslig myndighet i samma fråga. Särskilt om avtal Även ett avtal om underhållsskyldighet som har ingåtts inför eller bestyrkts av en administrativ myndighet kan erkännas och verkställas enligt underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention under vissa närmare angivna förhållanden om de är verkställbara i ursprungsstaten. Enligt underhållsförordningen är det även möjligt för parterna att träffa avtal om att domstolarna i en EU-medlemsstat, dit det finns viss närmare angiven anknytning, ska vara behöriga. Parterna kan också under vissa förutsättningar avtala om att en viss stats lag ska vara tillämplig enligt 2007 års Haagprotokoll. Det kan både gälla avtal om att en viss lag ska vara tillämplig på ett särskilt förfarande och avtal med generell giltighet. För generellt tillämpliga lagvalsavtal ställs det upp vissa skyddsregler för den underhållsberättigade parten. Det är t.ex. inte möjligt att träffa sådana avtal när det gäller underhållsskyldighet mot en person under 18 år eller en vuxen som på grund av bristande eller nedsatt förmåga inte kan bevaka sina intressen. Vissa andra skyddsregler gäller också. Frågan om huruvida den underhållsberättigade kan avsäga sig sin rätt till underhåll ska bestämmas enligt lagen i den stat där den underhållsberättigade hade hemvist vid tidpunkten för avsägandet. För alla lagvalsavtal gäller att om någon av parterna vid tidpunkten för valet av tillämplig lag inte var fullt informerad och medveten om konsekvenserna av sitt val, ska den lag som anvisas inte tillämpas om det skulle leda till uppenbart orättvisa och orimliga konsekvenser för någon av dem. Förutsättningar och möjligheter att avtala om behörig domstol och tillämplig lag följer direkt av de internationella instrumenten. Utredningen föreslår inte några kompletterande bestämmelser i detta avseende. Det framhålls dock att advokater och andra juridiska rådgivare har anledning att särskilt uppmärksamma bestämmelserna om avtal om tillämplig lag, med hänsyn till att bristande information kan leda till att avtalet underkänns i en senare process. Inte alla av de avtal som i dag, enligt svensk intern rätt, kan träffas om underhållsbidrag uppfyller i underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention uppställda krav för att kunna verkställas i ett annat land. Utredningen framhåller att det vore värdefullt om föräldrar och makar enligt svensk rätt kan träffa avtal om underhåll som är verkställbara utomlands i högre utsträckning än vad som är möjligt i dag. Det kräver dock att det i svensk rätt införs ett nytt system där avtal om underhåll kan registreras av eller ingås inför en myndighet, vilket fordrar ytterligare överväganden som inte ryms inom ramen för utredningens arbete. Samarbete genom centralmyndigheter och deras åligganden En centralmyndighet ska utses enligt både underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention. Centralmyndigheterna ska samarbeta med varandra och fullgöra de uppgifter som föreskrivs i respektive instrument. Dessa är i stort sett överensstämmande. Uppgifterna avser i huvudsak att bistå en sökande med att se till att ansökan innehåller den information och de handlingar som behövs, ta emot en ansökan gjord genom en centralmyndighet i ett annat land och vidarebefordra den till rätt myndighet i det egna landet samt på förfrågan bistå en annan centralmyndighet med olika uppgifter som krävs i ärenden enligt instrumenten eller själv göra en motsvarande förfrågan till en annan centralmyndighet. Ansökningar ska (underhållsförordningen) respektive får (2007 års Haagkonvention) göras på särskilt formulär, som har till syfte att minska översättningskostnaderna och underlätta kommunikationen centralmyndigheterna emellan. För en enskild person är det valfritt att använda sig av centralmyndigheterna. Om centralmyndigheterna anlitas har den enskilde rätt till kostnadsfri hjälp i större utsträckning. I samband med ansökningar som vidarebefordras från en annan stats centralmyndighet, ska den svenska centralmyndigheten vidta alla lämpliga åtgärder för att t.ex. bistå med att lokalisera den underhållsskyldige eller den underhållsberättigade, bistå med att ta fram relevanta uppgifter om inkomst, uppmuntra till samförståndslösningar, underlätta pågående verkställighet och vara behjälplig med att fastställa föräldraskap. Vilken åtgärd som är lämplig i det enskilda fallet beror givetvis på vad saken gäller. Om ansökan gäller en verkställbarhetsförklaring kan centralmyndighetens hjälp bestå i att ansökan vidarebefordras till exekvaturmyndigheten (Svea hovrätt). Centralmyndigheten får begära komplettering av en ansökan och behöver inte behandla den om någon komplettering inte ges in. En s.k. framställning om en särskild åtgärd som centralmyndigheten får från eller gör till en annan centralmyndighet utan att någon ansökan är aktuell kan handla om bistånd med att lokalisera den underhållsskyldige eller att ta fram uppgifter om ekonomiska förhållanden. På så sätt kan t.ex. en underhållsberättigad få vetskap om att den underhållsskyldige finns i staten, och utifrån beskedet om inkomst få en indikation på om det finns anledning att gå vidare med en ansökan om verkställighet. Utredningen föreslår att regeringen bemyndigas i lag att utse centralmyndighet i Sverige enligt underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention. Enligt utredningens bedömning bör uppgiften att vara centralmyndighet anförtros Försäkringskassan. Försäkringskassan är redan i dag centralmyndighet enligt New York-konventionen, vilken kommer att fortsätta att gälla i förhållande till de konventionsstater som inte också tillträder 2007 års Haagkonvention, och har därmed kunskap om indrivning av underhåll i internationella situationer. Centralmyndighetens uppgifter följer av underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention. De närmare ramarna för arbetet får utarbetas av centralmyndigheten. Utredningen föreslår att den svenska centralmyndighetens beslut att inte behandla en ansökan eller att inte bifalla en framställning om en särskild åtgärd från en utländsk centralmyndighet inte ska kunna överklagas. Ett sådant beslut vinner inte rättskraft och den utländska centralmyndigheten kan alltid återkomma med en ny ansökan. Utredningen har inte sett något behov av att utnyttja möjligheten att utse någon annan myndighet att utföra vissa av de uppgifter som enligt instrumenten ankommer på centralmyndigheten. När det sedan gäller de uppgifter som ska inhämtas och vidarebefordras inom ramen för samarbetet enligt underhållsförordningen, bedömer utredningen att centralmyndigheten i samband med ansökningar om att erhålla eller ändra en dom angående underhållsbidrag har tillgång till de uppgifter som krävs, nämligen adressuppgifter. Om ansökan i stället gäller verkställighet kan Kronofogdemyndigheten, som verkställande myndighet, efterforska uppgifter om inkomst och tillgångar. För det fall ansökan gäller enbart erkännande eller verkställbarhet av ett avgörande är andra uppgifter än adressuppgifter ointressanta. Om det är fråga om en framställning om särskilda åtgärder enligt underhållsförordningen, kan centralmyndigheten behöva ta fram ytterligare uppgifter utöver adressuppgifter. Detta gäller emellertid endast om den underhållsberättigade kan visa upp ett avgörande som ska verkställas. Centralmyndigheten måste då vidta lämpliga och rimliga åtgärder för att få fram uppgifter om huruvida svaranden har inkomster eller tillgångar i Sverige. I de flesta fall torde det vara tillräckligt att centralmyndigheten tar fram offentliga uppgifter om den underhållsskyldiges taxerade inkomst samt inkomst- respektive utgiftsräntor. Försäkringskassan kan därutöver ha uppgift om aktuell inkomst om den underhållsskyldige har fått en socialförsäkringsförmån. Dessa uppgifter torde vara tillräckliga i de allra flesta fall. Först därefter, om det finns anledning, bör centralmyndigheten gå vidare och tillfråga andra myndigheter. Det är då främst Kronofogdemyndigheten som kan ha uppgifter av intresse. Skyldigheten för Kronofogdemyndigheten att lämna uppgifter följer av underhållsförordningen och sekretess är inte något hinder för utlämnande av uppgifter, jfr 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Utredningen bedömer att det inte finns behov av att utse någon annan myndighet som ska vara behörig att tillhandahålla centralmyndigheten uppgifter enligt underhållsförordningen. Enligt 2007 års Haagkonvention ska centralmyndigheten vidta alla lämpliga åtgärder för att bl.a. bistå med att lokalisera den underhålls-skyldige eller den underhållsberättigade och ta fram uppgifter om inkomster. Det finns inte någon bestämmelse motsvarande den i underhållsförordningen som förpliktar andra myndigheter att lämna uppgifter till centralmyndigheten. Utredningen har inte heller ansett att det är nödvändigt att föreslå någon sådan bestämmelse. De offentliga uppgifter som centralmyndigheten har tillgång till anses normalt vara tillräckliga för att uppfylla skyldigheterna enligt konventionen. Centralmyndigheten får, i förekommande fall, vidarebefordra även sekretesskyddade uppgifter till en utländsk centralmyndighet. Underhållsförordningen kräver i detta avseende mer än 2007 års Haagkonvention men det ska fortfarande göras en bedömning av om det är lämpligt och rimligt att uppgiften överlämnas. Vidarebefordran av sekretessbelagda uppgifter enligt 2007 års Haagkonvention får ske om det är tillåtet enligt OSL. Uppgifter som kommer till centralmyndigheten kan ha samband med ett ärende om underhållsstöd. De omfattas då av socialförsäkringssekretess (28 kap. 1 § OSL). I andra fall finns i dag inte någon sekretessbestämmelse som är tillämplig för centralmyndigheten. Utredningen föreslår att sekretessbestämmelsen i 28 kap. 1 § OSL görs tillämplig även på ärenden enligt underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention, liksom för ärenden enligt New York-konventionen. Utredningen föreslår också att det införs en sekretessbestämmelse i OSL för domstol i sådana ärenden. Utredningen föreslår vidare att en bestämmelse införs i socialförsäkringsbalken som ger centralmyndigheten rätt att behandla personuppgifter enligt de nämnda instrumenten. Utredningen föreslår även att det ska vara tillåtet för centralmyndigheten att överföra personuppgifter till behöriga myndigheter i ett tredje land, dvs. en stat utanför EU och EES, om det är nödvändigt. I övrigt bedöms gällande rätt med avseende på behandling och bevarande av personuppgifter vara tillräcklig för att uppfylla skyldigheterna i underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention. Direkta ansökningar Både underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention bygger på att ansökningar görs genom centralmyndigheter, men det är inte något absolut krav. Det är fortfarande möjligt att göra en ansökan direkt till en behörig myndighet - en s.k. direkt ansökan. Sökanden ska även i dessa fall ges möjlighet till rättslig prövning. Det finns dock då inte någon skyldighet att i något fall tillhandahålla fri rättshjälp respektive kostnadsfritt rättsligt bistånd (jfr nedan). Samarbetsbestämmelserna blir inte heller tillämpliga, vilket innebär att sökanden inte kan få centralmyndighetens hjälp med att t.ex. lokalisera den underhållsskyldige eller att se till att ansökan är fullständig. Rättshjälp och rättsligt bistånd Både enligt underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention är staterna skyldiga att ge parterna i en underhållstvist möjlighet till rättslig prövning. För att säkerställa denna möjlighet ska staterna tillhandahålla rättshjälp (underhållsförordningen) respektive rättsligt bistånd (2007 års Haagkonvention). Rättshjälpen i detta sammanhang har en annan innebörd än rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Omfattningen av rättshjälpen respektive det rättsliga biståndet får bedömas från fall till fall, beroende på vad saken gäller. I underhållsförordningen preciseras vad rättshjälpen i förekommande fall ska omfatta, såsom rättsligt bistånd att väcka talan inför en myndighet eller domstol och representation vid domstol, tolkning och översättning, befrielse från eller bidrag till rättegångskostnader och arvoden till personer som fått i uppdrag att vidta åtgärder under förfarandet. I 2007 års Haagkonvention ges exempel på vad det rättsliga biståndet kan omfatta, som t.ex. juridisk rådgivning. Staterna kan uppfylla sina skyldigheter även genom att centralmyndigheten ger allmänna upplysningar eller vidarebefordrar en ansökan till exekvaturmyndigheten. När en ansökan görs av en underhållsberättigad person, genom en centralmyndighet, och avser underhållsskyldighet som grundar sig på ett föräldra-barnförhållande till ett barn under 21 år ska fri rättshjälp respektive kostnadsfritt rättsligt bistånd tillhandahållas. I andra fall får rättshjälp och rättsligt bistånd lämnas under de förutsättningar som följer av nationell rätt, utifrån en behovs- och rimlighetsbedömning. Även ett offentligt organ som under vissa förutsättningar betraktas som underhållsberättigad, och som t.ex. har rätt till återbetalning för lämnat underhållsstöd, har rätt till rättshjälp och rättsligt bistånd. När rättshjälp eller rättsligt bistånd ska lämnas genom ett rättshjälpsbiträde enligt rättshjälpslagen anser utredningen att utgångspunkten bör vara att rättshjälp ges under de förutsättningar och på de villkor som följer av rättshjälpslagen. För de fall där rättshjälpen eller det rättsliga biståndet ska vara kostnadsfritt föreslår utredningen att ett antal av bestämmelserna i rättshjälpslagen undantas från tillämpning. Det ska t.ex. inte göras någon prövning av sökandens ekonomiska underlag och det ska inte heller krävas särskilda skäl för att bevilja rättshjälp. Det innebär att rättshjälpen i dessa fall i sin helhet bekostas av staten. Allmänna bestämmelser, slutbestämmelser och bilagda formulär Instrumenten innehåller också allmänna bestämmelser och slutbestämmelser. Vissa av dessa är riktade till staterna och inte till tillämparen i ett enskilt fall, såsom bestämmelser om reservationer och undertecknande och tillträde till instrumenten. Formulär har tagits fram och finns intagna som bilagor till underhållsförordningen och till 2007 års Haagkonvention. Dessa ska användas i olika situationer som nämns i enskilda artiklar, t.ex. i samband med ansökningar. När det gäller språk och översättning, anser utredningen att Sverige bör godta att ansökningar och formulär ifylls på och översättningar görs till svenska, danska eller engelska (underhållsförordningen) respektive svenska, danska, engelska eller norska (2007 års Haagkonvention). Detta bör föreskrivas i förordningsform. Även kontakter mellan centralmyndigheterna bör kunna ske på de nämnda språken, för konventionens del utöver de föreskrivna språken engelska och franska. Om EU ger möjlighet till reservation mot användandet av franska bör dock Sverige enligt utredningens uppfattning meddela en sådan reservation. Underhållsförordningens bestämmelser ska tillämpas på förfaranden som inleds, förlikningar som godkänns av eller ingås inför domstol och på officiella handlingar som fastställs efter det att förordningen börjar tillämpas, dvs. den 18 juni 2011. Bestämmelserna om erkännande, verkställbarhet och verkställighet kan under vissa förutsättningar tillämpas även på avgöranden som har meddelats dessförinnan. 2007 års Haagkonvention i sin tur ska vara tillämplig på ansökningar eller framställningar som mottagits av centralmyndigheten respektive den behöriga myndigheten (vid direkta ansökningar) i den anmodade staten efter det att konventionen trätt i kraft mellan staterna. Särskilda bestämmelser gäller erkännande och verkställighet för de stater som även är parter i 1958 års Haagkonvention och 1973 års Haagkonvention. 2007 års Haag-protokoll ska inte tillämpas på underhåll som har begärts i en stat med avseende på tiden före ikraftträdandet av protokollet. Inom EU ska protokollet i viss utsträckning tillämpas från och med den 18 juni 2011, dvs. när underhållsförordningen ska börja tillämpas, och då även när det gäller att fastställa tillämplig lag på underhåll som begärs avseende en tidsperiod som föregår protokollets ikraftträdande. Införlivande av instrumenten och lagtekniska lösningar Underhållsförordningen är en EU-förordning som kommer att gälla direkt i Sverige. Även 2007 års Haagprotokoll kommer att vara direkt tillämpligt i och med att EU har tillträtt protokollet och medlemsstaterna (med undantag för Danmark och Storbritannien) är genom EU:s tillträde bundna av protokollet. I fråga om 2007 års Haagkonvention kan man, enligt vad utredningen erfarit, utifrån de förhandlingar som hittills har förts utgå från att EU kommer att tillträda konventionen. Sverige kommer då att bli bundet genom EU:s tillträde, vilket innebär att även 2007 års Haagkonvention kommer att bli direkt tillämplig i Sverige. Några förslag i fråga om införlivande av 2007 års Haagkonvention lämnas därför inte. Sverige kan inte heller på egen hand utvidga konventionens tillämpningsområde eller meddela reservationer mot enskilda bestämmelser, såvida detta inte uttryckligen tillåts av EU. Utredningen lämnar därför inte heller några sådana förslag. Utredningens förslag till kompletterande bestämmelser till underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention har placerats i en egen lag. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Utredningens förslag till kompletterande bestämmelser bör träda i kraft samtidigt som underhållsförordningen, 2007 års Haagkonvention och 2007 års Haagprotokoll. Underhållsförordningen och 2007 års Haagprotokoll ska börja tillämpas den 18 juni 2011. Det är ännu oklart om detsamma kommer att gälla för 2007 års Haagkonvention. Det bör därför överlämnas till regeringen att bestämma tidpunkten för när den föreslagna lagstiftningen ska träda i kraft. Utredningens förslag till kompletterande bestämmelser kräver inga övergångsbestämmelser. Däremot föreslås övergångsbestämmelser när det gäller förslagen att ändra bestämmelserna om domstols behörighet och lagval i lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. En domstols behörighet i fråga om underhåll i ett mål som anhängiggjorts enligt 3 kap. 6 eller 12 § före ikraftträdandet ska inte gå förlorad. Sådana mål ska prövas enligt äldre rätt. Lagförslag i aktuella delar (SOU 2010:59) 1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention Härigenom föreskrivs följande. Tillämpningsområde 1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen) och Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (2007 års Haagkonvention). Förnyad prövning enligt underhållsförordningen 2 § En ansökan om förnyad prövning enligt artikel 19.1 i underhållsförordningen ska göras skriftligen. Ansökan ska ges in till hovrätten, om det avgörande som ansökan om förnyad prövning avser är ett utslag från Kronofogdemyndigheten eller en dom från tingsrätten. I annat fall ska ansökan ges in till Svea hovrätt. Beviljas ansökan, ska rätten samtidigt besluta att ny handläggning ska ske vid den myndighet som meddelade det avgörande som ansökan om förnyad prövning avser. Vid rättens handläggning gäller i övrigt bestämmelserna om resning i 58 kap. 5 §, 6 § första och andra styckena samt 8 § rättegångsbalken i tillämpliga delar. Beslut om erkännande och verkställbarhet 3 § Svea hovrätt är behörig domstol enligt artiklarna 27.1 och 32.2 i underhållsförordningen samt vid förfaranden enligt artikel 23, med undantag för artikel 23.10, i 2007 års Haagkonvention. 4 § Den som ansöker om erkännande eller om verkställbarhetsförklaring av ett utländskt avgörande enligt 2007 års Haagkonvention ska tillsammans med ansökan ge in avgörandet i original eller av myndighet bestyrkt kopia. 5 § Vid beslut med anledning av en ansökan enligt underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras vara verkställbart i Sverige ska Svea hovrätt bestå av en lagfaren domare. 6 § Om hovrätten vid det förfarande som avses i 5 § bifaller en ansökan enligt underhållsförordningen om att ett utländskt avgörande ska förklaras vara verkställbart, ska hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken. 7 § Ett avgörande med anledning av en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt 2007 års Haagkonvention ska delges den som har rätt att ansöka om ändring. 8 § En ansökan om ändring ska ges in till Svea hovrätt. Vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring av ett beslut enligt 5 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. En domare som har prövat en ansökan enligt 5 § får inte delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet. 9 § Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande av ett beslut i en fråga som avses i 8 § gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av hovrätts beslut i tillämpliga delar, om inte underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention föreskriver något annat. Talan får inte komma under Högsta domstolens prövning utan att Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd enligt 54 kap. 10 § rättegångsbalken. Verkställighet 10 § Om en ansökan om verkställbarhetsförklaring bifalls, eller om en sådan förklaring inte behövs, får det utländska avgörandet verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser om verkställighet av en dom som har vunnit laga kraft, om inte annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. Hinder mot och uppskjutande av verkställigheten enligt artikel 21 i underhållsförordningen 11 § Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet enligt artikel 21 i underhållsförordningen. 12 § Kronofogdemyndighetens beslut i en fråga om uppskjutande av verkställigheten enligt artikel 21.3 i underhållsförordningen får överklagas. Vid överklagande gäller 18 kap. utsökningsbalken i tillämpliga delar. Centralmyndigheten 13 § Regeringen utser en centralmyndighet med uppdrag att fullgöra de uppgifter som följer av underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention. 14 § Centralmyndighetens beslut med anledning av en framställning eller en ansökan från en utländsk centralmyndighet i enlighet med artikel 53 eller 56 i underhållsförordningen, eller artikel 7 eller 10 i 2007 års Haagkonvention, får inte överklagas. Överföring av personuppgifter till tredje land 15 § Centralmyndigheten får utan hinder av 33 § personuppgiftslagen (1998:204) överföra personuppgifter till tredje land, om det behövs för att erforderliga åtgärder enligt underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention ska kunna övervägas och vidtas. Detta gäller även sådana personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) Härigenom föreskrivs att det i rättshjälpslagen (1996:1619) ska införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 a § Rättshjälp ska beviljas om den rättssökande behöver juridiskt biträde samt då förutsättningarna enligt artikel 46 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet eller artikel 15 i Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar är uppfyllda. När rättshjälp beviljas i dessa fall gäller inte 2 §, 4-13 §§, 21-25 §§, 32 § 1-4 och 6, 33 §, 35 §, 38 § och 40 § första stycket. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 3 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) dels att det i 28 kap. ska införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse, dels att 36 kap. 1 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 28 kap. 1 a § Sekretess enligt 1 § gäller även för uppgift om en enskilds personliga förhållanden i verksamhet hos Försäkringskassan som avser rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar och New York-konventionen av den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet. 36 kap. 1 § Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn, 1. ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn, 2. ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken, 2. ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken, 3. ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken, eller 3. ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken, 4. ärende om förvaltarskap. 4. ärende om förvaltarskap, eller 5. mål och ärenden enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar eller New York-konventionen av den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet. Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. äktenskapsmål, 2. mål och ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges i första stycket, eller 3. ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 4 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken (2010:110) Härigenom föreskrivs att det i 114 kap. socialförsäkringsbalken (2010:110) ska införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 114 kap. 2 a § Detta kapitel ska också tillämpas vid behandling av personuppgifter i verksamhet hos Försäkringskassan i dess egenskap av centralmyndighet enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar samt New York-konventionen av den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Förteckning över remissinstanserna (SOU 2010:59) Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Umeå, Domstolsverket, Rättshjälpsmyndigheten, Migrationsverket, Datainspektionen, Socialstyrelsen, Försäkringskassan, Barnombudsmannen, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Institutet för språk och folkminnen, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Sveriges advokatsamfund och Sveriges Makalösa Föräldrar. Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet, Föreningen för Svenskar i världen, Rädda Barnen, Sveriges Kommuner och Landsting och Svenska Bankföreningen har avstått från att yttra sig. Sammanfattning av betänkandet Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring (SOU 1998:110) i aktuell del Det föreslås att tillämpningsområdet för bestämmelsen om jäv för testamentsvittnen (10 kap. 4 § ärvdabalken) utvidgas. För det första ska sambo jämställas med make i bestämmelsen. Det innebär att testatorns sambo inte får bevittna ett testamente och att ingen får bevittna ett förordnande till förmån för sin sambo. Tillämpningsområdet ska vidare utvidgas till ställföreträdare för fysiska och juridiska personer. Den som är ställföreträdare för en fysisk eller juridisk person ska inte få bevittna ett förordnande till den personen. Inte heller den som på annat sätt har sådan anknytning till den som ett testamentariskt förordnande gäller att han eller hon har ett betydande intresse i förordnandet ska få bevittna det. Dessutom föreslås att personer som är närstående till någon av dem som den nämnda utvidgningen avser också ska vara förhindrade att vara testamentsvittnen. Lagförslag i aktuell del (SOU 1998:110) Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 4 § Till testamentsvittne får inte tas den som är under femton år eller på grund av en psykisk störning saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen, inte heller testators make eller den som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till honom eller är hans syskon. Till testamentsvittne får inte tas 1. den som är under femton år, 2. den som på grund av en psykisk störning saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen eller 3. testators make, sambo eller syskon eller den som är släkt eller besvågrad med testator i rätt upp- eller nedstigande led. Ingen får tas till vittne vid förordnande till honom själv, hans make eller någon som står i sådant släktskap eller svågerlag till honom som nyss är sagt. Förordnande att vara testamentsexekutor medför dock inte hinder att vara vittne. Ingen får tas till vittne vid förordnande till 1. honom själv, hans make eller sambo eller någon som står i sådant släktskap eller svågerlag till honom som sägs i första stycket, 2. någon som han är ställföreträdare för eller på annat sätt har sådan anknytning till att det föreligger ett betydande intresse i förordnandet eller 3. någon som hans närstående enligt punkten 1 är ställföreträdare för eller har sådan anknytning till som anges i punkten 2. Åberopas testamentsvittne till bevis i rättegång, gäller vad i rättegångsbalken är stadgat om sådant bevis. Förordnande att vara testamentsexekutor medför inte hinder enligt andra stycket att vara vittne. Åberopas testamentsvittne till bevis i rättegång, gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om sådant bevis. Förteckning över remissinstanserna (SOU 1998:110) Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Västernorrlands län, Riksskatteverket, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Kammarkollegiet, Socialstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Försäkringsförbundet, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, Svenska Bankföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Begravningsbyråers Förbund, Sveriges Domareförbund och Tjänstemännens Centralorganisation. Svenska kyrkan, Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer, Landsorganisationen i Sverige och Sveriges Akademikers Centralorganisation har avstått från att yttra sig. Lagrådsremissens lagförslag 1 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 § ärvdabalken ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 4 § Till testamentsvittne får inte tas den som är under femton år eller på grund av en psykisk störning saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen, inte heller testators make eller den som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till honom eller är hans syskon. Den som är under femton år eller på grund av en psykisk störning saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen får inte vara testamentsvittne. Inte heller testatorns make, sambo eller den som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till testatorn eller är hans eller hennes syskon får vara vittne. Ingen får tas till vittne vid förordnande till honom själv, hans make eller någon som står i sådant släktskap eller svågerlag till honom som nyss är sagt. Förordnande att vara testamentsexekutor medför dock inte hinder att vara vittne. Ingen får bevittna ett förordnande till honom eller henne själv, en make eller sambo, ett syskon eller någon som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till honom eller henne. Den som är förmyndare, god man eller förvaltare för någon får inte bevittna ett förordnande till denne. Inte heller ledamot av styrelsen för ett bolag, en förening, ett trossamfund eller en stiftelse får bevittna ett förordnande till den juridiska person som han eller hon företräder. Förordnande att vara testamentsexekutor medför dock inte hinder att vara vittne. Åberopas ett testamentsvittne till bevis i rättegång, gäller vad i rättegångsbalken är stadgat om sådant bevis. Om ett testamentsvittne åberopas till bevis i en rättegång, gäller rättegångsbalkens bestämmelser om sådant bevis. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. 2. Om ett testamente har upprättats före ikraftträdandet, gäller 10 kap. 4 § i sin äldre lydelse. 2 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) Härigenom föreskrivs att 2 a § rättshjälpslagen (1996:1619) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 a § Rättshjälp ska beviljas under de förutsättningar som anges i artikel 46 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, om den rättssökande behöver juridiskt biträde och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. I ett sådant fall tillämpas inte 2 och 6-9 §§, 11 § 2 och 23-25 §§. Rättshjälp ska beviljas under de förutsättningar som anges i artikel 46 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet eller i artikel 15 i Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar, om den rättssökande behöver juridiskt biträde och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. I ett sådant fall tillämpas inte 2 och 6-9 §§, 11 § 2 och 23-25 §§. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 3 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 34 kap. 10 a § och 36 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 kap. 10 a § Sekretess gäller hos den myndighet som är centralmyndighet enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gäller hos den myndighet som är centralmyndighet enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet och enligt Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar i ärende enligt förordningen eller konventionen för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. 36 kap. 1 § Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn, 2. ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken, 3. ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken, eller 4. ärende om förvaltarskap. Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i 1. äktenskapsmål, 2. mål eller ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges i första stycket, 3. ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, eller 4. mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet. 4. mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet och enligt Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 4 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning dels att nuvarande 5-10 §§ ska betecknas 7-12 §§, dels att rubriken till lagen ska ha följande lydelse, dels att 1, 3 samt de nya 7-12 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före nuvarande 7 och 8 §§ ska sättas närmast före nya 9 respektive 10 §, dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 5 och 6 §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning Lag med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet 1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen). Denna lag kompletterar rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen) och Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (2007 års Haagkonvention). 3 § Svea hovrätt är behörig domstol för det förfarande om erkännande som avses i artikel 23, för det förfarande om verkställbarhet som avses i artikel 27 och för det förfarande om ändring som avses i artikel 32. Svea hovrätt är behörig domstol för de förfaranden om erkännande, verkställbarhet och ändring som avses i artiklarna 23, 27 och 32 i underhållsförordningen och i artiklarna 23 och 26 i 2007 års Haagkonvention. 5 § Den som ansöker om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras vara verkställbart enligt 2007 års Haagkonvention ska tillsammans med ansökan ge in avgörandet i original eller en kopia av avgörandet som har bestyrkts av en behörig myndighet. I underhållsförordningen finns krav på att en kopia av avgörandet ska ges in i artikel 28.1 a. 6 § Ett beslut om bifall till en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt 2007 års Haagkonvention ska delges den mot vilken förklaringen gäller. I underhållsförordningen finns krav på delgivning i artikel 31.2. 5 § 7 § Vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring av ett beslut om erkännande eller verkställbarhet tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen. Vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring av ett beslut om erkännande eller verkställbarhet tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. En ansökan om ändring ska, om den görs av den som har ansökt om erkännande eller verkställbarhet, ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. En ansökan om ändring enligt underhållsförordningen ska, om den görs av den som har ansökt om erkännande eller verkställbarhet, ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. I 2007 års Haagkonvention finns en bestämmelse om inom vilken tid en ansökan om ändring ska göras i artikel 23.6. En domare som har prövat ansökningen om erkännande eller verkställbarhet får inte delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet. 6 § 8 § Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande av ett beslut i en fråga som avses i 4 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en hovrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen. Prövningstillstånd krävs vid överklagande. Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande av ett beslut i en fråga som avses i 4 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en hovrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. Prövningstillstånd krävs vid överklagande. 7 § 9 § I fråga om förnyad prövning enligt artikel 19 tillämpas vad som föreskrivs om särskilda rättsmedel i rättegångsbalken, lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen (1971:291), om inte annat följer av underhållsförordningen. I fråga om förnyad prövning enligt artikel 19 i underhållsförordningen tillämpas vad som föreskrivs om särskilda rättsmedel i rättegångsbalken, om inte annat följer av underhållsförordningen. 8 § 10 § Om ett utländskt avgörande är verkställbart utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring, eller om en ansökan om verkställbarhetsförklaring bifalls, får det utländska avgörandet verkställas enligt utsökningsbalken som ett motsvarande svenskt avgörande. Om det inte finns någon motsvarighet till det utländska avgörandet, verkställs avgörandet som en dom. Första stycket gäller inte om annat följer av underhållsförordningen. Första stycket gäller inte om annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. 9 § 11 § Om hovrätten vid det förfarande som avses i 4 § bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring, ska hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken. Om hovrätten vid det förfarande som avses i 4 § bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt underhållsförordningen, ska hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken. 10 § 12 § Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet att avgöra frågor om hinder mot och uppskov med verkställighet enligt artikel 21. Vid överklagande av ett sådant beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken. Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet att avgöra frågor om hinder mot och uppskov med verkställighet enligt artikel 21 i underhållsförordningen. Vid överklagande av ett sådant beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2012-02-22 Närvarande: F.d. justitieråden Marianne Eliason och Peter Kindlund samt justitierådet Kerstin Calissendorff. 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet m.m. Enligt en lagrådsremiss den 16 februari 2012 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i ärvdabalken, 2. lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619), 3. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 4. lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Danijela Pavic. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2012 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf Föredragande: statsrådet Ask Regeringen beslutar proposition 2011/12:110 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet m.m. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet 32011D0220 32011D0432 22011A0722 Prop. 2011/12:110 Prop. 2011/12:110 104 105 1 Prop. 2011/12:110 Bilaga 1 Prop. 2011/12:110 Bilaga 1 Prop. 2011/12:110 Bilaga 2 Prop. 2011/12:110 Bilaga 2 Prop. 2011/12:110 Bilaga 3 Prop. 2011/12:110 Bilaga 3 Prop. 2011/12:110 Bilaga 4 Prop. 2011/12:110 Bilaga 4 Prop. 2011/12:110 Bilaga 5 Prop. 2011/12:110 Bilaga 5 Prop. 2011/12:110 Bilaga 6 Prop. 2011/12:110 Bilaga 6 Prop. 2011/12:110 Bilaga 7 Prop. 2011/12:110 Bilaga 7 Prop. 2011/12:110 Bilaga 8 Prop. 2011/12:110 Bilaga 8 Prop. 2011/12:110 Bilaga 9 Prop. 2011/12:110 Bilaga 9 Prop. 2011/12:110 Bilaga 10 Prop. 2011/12:110 Prop. 2011/12:110