Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2026/27:4 Nya förenklingsregler och andra kompletteringar i lagen om tilläggsskatt Prop. 2026/27:4 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 8 oktober 2026 Ulf Kristersson Elisabeth Svantesson (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Regeringen föreslår ändringar och kompletteringar i lagen om tilläggsskatt. Det lämnas förslag om två nya förenklingsregler som ska gälla om ett moderföretag hör hemma i en stat som har blivit godkänd som en stat med ett parallellt system för minimibeskattning. Den ena ska gälla vid parallella system för minimibeskattning av inhemsk och utländsk inkomst. Den andra ska gälla vid parallella system för minimibeskattning av inhemsk inkomst. Därutöver lämnas förslag om regler om kvalificerade skatteincitament och kompletteringar av bestämmelserna om uppskjuten skattekostnad när koncernenheter i en stat börjar omfattas av tilläggsskattereglerna. Det lämnas också förslag om att förlänga tillämpningen av den tillfälliga förenklingsregeln och övergångsperioden beträffande förenklingsregeln för kompletteringsregeln. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027 och tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2026. Det införs en möjlighet för den rapporterande enheten att begära retroaktiv tillämpning av bestämmelserna. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut4 2Förslag till lag om ändring i lagen (2023:875) om tilläggsskatt5 3Ärendet och dess beredning18 4Bakgrund18 5Det behöver införas ytterligare bestämmelser om tilläggsskatt för företag i stora koncerner19 6De tillfälliga förenklingsreglerna22 6.1Förlängning av tillämpningen av den tillfälliga förenklingsregeln22 6.2Förlängning av övergångsperioden i den tillfälliga förenklingsregeln för kompletteringsregeln för tilläggsskatt23 7Förenklingsregler när moderföretag hör hemma i en stat med ett godkänt parallellt system för minimibeskattning24 7.1Förenklingsregel avseende huvud- och kompletteringsregeln för tilläggsskatt (Side-by-Side Safe Harbour)24 7.2Förenklingsregel avseende kompletteringsregeln för tilläggsskatt (Ultimate Parent Entity Safe Harbour)27 8Kvalificerade skatteincitament (Substance-based Tax Incentive Safe Harbour)29 8.1Gällande rätt i fråga om skatteincitament i lagen om tilläggsskatt29 8.2Nya regler om substansbaserade skatteincitament31 9Skattetillgodohavanden36 10Uppskjuten skatt vid övergången till systemet38 10.1Förtydligande i fråga om vissa uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som uppkommit före övergångsåret38 10.2Övergångsår43 10.3Uppskjuten skatt enligt vissa system för beskattning av kontrollerade utländska företag45 11Lagens tillämpningsområde vid delning av en koncern46 12Moderföretag som omfattas av system med avdragsgill utdelning48 13Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser49 14Konsekvensanalys51 14.1Offentligfinansiella effekter51 14.2Effekter för företag54 14.3Effekter på investeringar och sysselsättning57 14.4Effekter för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna58 14.5Övriga effekter59 15Författningskommentar59 Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy – Administrative Guidance on the Global Anti- Base Erosion Model Rules (Pillar Two), June 202476 Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy – Administrative Guidance on Article 9.1 of the Global Anti-Base Erosion Model Rules220 Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy – Global Anti-Base Erosion Model Rules (Pillar Two), Side-by-Side Package235 Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy – Administrative Guidance on the Application of the Transitional UTPR Safe Harbour to MNE Groups with 52-53-Week Fiscal Years323 Sammanfattning av promemorian Nya förenklingsregler och andra kompletteringar i lagen om tilläggsskatt327 Promemorians lagförslag328 Förteckning över remissinstanserna340 Lagrådsremissens lagförslag341 Lagrådets yttrande354 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 2026355 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2023:875) om tilläggsskatt. Förslag till lag om ändring i lagen (2023:875) om tilläggsskatt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2023:875) om tilläggsskatt dels att 1 kap. 10 §, 2 kap. 1, 29, 29 a och 30 §§, 4 kap. 1, 25, 26 och 27 §§, 7 kap. 67 och 68 §§ och 8 kap. 1, 2, 4, 9 och 14 §§ och rubriken närmast före 2 kap. 29 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sex nya paragrafer, 4 kap. 17 a–17 d §§ och 8 kap. 18 a och 18 b §§, och närmast före 4 kap. 17 a och 17 d §§ och 8 kap. 18 a § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 10 § Om en koncern som omfattades av lagens tillämpningsområde året före det aktuella räkenskapsåret delas i två eller flera nya koncerner, ska beloppsgränsen i 3 § anses vara uppnådd Om en koncern som omfattas av lagens tillämpningsområde delas i två eller flera koncerner, ska beloppsgränsen i 3 § för en koncern anses vara uppnådd – för det räkenskapsår då delningen sker: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för vardera ny koncern för det räkenskapsåret uppgår till minst 750 miljoner euro, och – för det första räkenskapsåret som avslutas närmast efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för den koncernen för det räkenskapsåret uppgår till minst 750 miljoner euro, och – för det andra till fjärde räkenskapsåret efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för vardera ny koncern uppgår till minst 750 miljoner euro under minst två av dessa räkenskapsår. – för det andra till fjärde räkenskapsåret som avslutas närmast efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för den koncernen uppgår till minst 750 miljoner euro under minst två av de fyra räkenskapsår som avslutas närmast efter delningen. Första stycket gäller i fråga om varje arrangemang där koncernenheterna i en koncern delas upp i två eller flera nya koncerner och inte längre ingår i samma moderföretags koncernredovisning. Första stycket gäller i fråga om varje arrangemang där koncernenheterna i en koncern delas i två eller flera koncerner och inte längre ingår i samma moderföretags koncernredovisning. 2 kap. 1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner av vissa begrepp och förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen också i andra kapitel. Definitioner av följande begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer: allmänt erkänd redovisningsstandard i 20 § asymmetrisk vinst och förlust i utländsk valuta i 3 kap. 13 § balansvärde i 5 kap. 5 § beskattningsår i 24 § bestämmande inflytande i 14 § betydande snedvridning av konkurrensen i 3 kap. 7 § bokfört nettovärde av materiella tillgångar i 23 § delägarbeskattad enhet i 7 kap. 2 § delägd moderenhet i 13 § dotterföretag till ett samriskföretag i 7 kap. 44 § effektiv skattesats i 3 kap. 37 § enhet i 6 § första stycket fast driftställe i 7 kap. 17 § fastighetsinvesteringsföretag i 40 § försäkringsinvesteringsenhet i 41 § godkänd redovisningsstandard i 21 § godkänt utdelningsskattessystem i 31 § huvudenhet i 7 kap. 18 § huvudregel för tilläggsskatt i 4 § hybridenhet i 41 a § hör hemma i 1 kap. 11–16 §§ icke kvalificerat imputationsbelopp i 28 § icke marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande i 29 f § ideell organisation i 34 § internationell organisation i 33 § investeringsenhet i 38 § investeringsenhet för pensioner i 37 § investeringsfond i 39 § justerat resultat i 3 kap. 2 § justerad skattekostnad i 3 kap. 23 § kompletteringsregel för tilläggsskatt i 5 § koncern i 7 § koncernenhet i 8 § koncernredovisning i 19 § kvalificerat imputationsbelopp i 27 § kvalificerat skatteincitament i 4 kap. 17 b § kvalificerat skattetillgodohavande i 29 § kvalificerat skattetillgodohavande i 29 § andra och tredje styckena lågbeskattad koncernenhet i 44 § lågskattestat i 45 § marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande i 29 a–29 e §§ medräknade skatter i 3 kap. 24–26 §§ mellanliggande moderenhet i 12 § minimiskattesats i 25 § minoritetsägd koncernenhet i 7 kap. 42 § modellreglerna i 47 § moderenhet i 10 § moderföretag i 11 § myndighetsenhet i 32 § nettoskattekostnad i 3 kap. 8 § offentligt organ i 6 § tredje stycket omorganisering i 7 kap. 59 § omvänd hybridenhet i 7 kap. 4 § pensionsenhet i 35 § pensionsfond i 36 § portföljinnehav i 17 § procentsats för tilläggsskatt i 3 kap. 38 § första stycket rapporterande enhet i 43 § redovisat resultat i 18 § regel om nationell tilläggsskatt i 3 § räkenskapsår i 22 § samriskföretag i 7 kap. 43 § skattetillgodohavande i 29 § första stycket skattetransparent enhet i 7 kap. 3 § stat i 46 § statslös koncernenhet i 48 § substansbelopp i 5 kap. 2 § svensk koncernenhet i 9 § system för beskattning av kontrollerade utländska företag i 26 § system med avdragsgill utdelning i 7 kap. 66 § särskild uppskjuten skattefordran i 4 kap. 13 § tilläggsskatt i 2 § tilläggsskattebelopp i 3 kap. 37–39 §§ tilläggsskatterapport i 42 § undantagna utdelningar i 3 kap. 9 § undantagen vinst och förlust avseende ägarintressen i 3 kap. 10 § undantagna enheter i 1 kap. 5–8 §§ värdet beträffande tilläggsskatt i 23 a § ägarenhet i 16 § ägarintresse i 15 § överskjutande vinst i 3 kap. 38 § andra stycket övrigt skattetillgodohavande i 30 §. Kvalificerat skattetillgodohavande Skattetillgodohavande och kvalificerat skattetillgodohavande 29 § Med skattetillgodohavande avses ett tillgodohavande som ger innehavaren rätt att minska skyldigheten att betala medräknade skatter i den stat som beviljar tillgodohavandet. Med kvalificerat skattetillgodohavande avses 1. ett anspråk på återbetalning (skattetillgodohavande) som är utformat på ett sådant sätt att det ska betalas kontant eller på något motsvarande sätt till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla betalningen enligt lagstiftningen i den stat som beviljar detta, eller 1. ett skattetillgodohavande med anspråk på återbetalning som är utformat på ett sådant sätt att det ska betalas kontant eller på något motsvarande sätt till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla betalningen enligt lagstiftningen i den stat som beviljar detta, eller 2. om skattetillgodohavandet delvis återbetalas, den del av skattetillgodohavandet som ska betalas kontant eller på något motsvarande sätt till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla detta belopp. Ett kvalificerat skattetillgodohavande ska inte omfatta något skattebelopp som kan avräknas eller återbetalas på grundval av ett imputationsbelopp enligt 27 eller 28 §. 29 a § Med marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande avses ett tillgodohavande Med marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande avses ett skattetillgodohavande 1. som inte är ett kvalificerat skattetillgodohavande, 2. som ger innehavaren en rätt att minska sin kostnad avseende medräknade skatter i den stat som beviljar tillgodohavandet, 3. som uppfyller kriteriet om överlåtbarhet i 29 b §, och 2. som uppfyller kriteriet om överlåtbarhet i 29 b §, och 4. vars överlåtbarhet uppfyller kriteriet om marknadsmässighet i 29 c §. 3. vars överlåtbarhet uppfyller kriteriet om marknadsmässighet i 29 c §. 30 § Med övrigt skattetillgodohavande avses ett anspråk på återbetalning som inte omfattas av 29, 29 a eller 29 f §. Med övrigt skattetillgodohavande avses ett skattetillgodohavande som inte omfattas av 29 § andra stycket, 29 a eller 29 f §. 4 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – val som påverkar det justerade resultatet (2–12 k §§), – val som påverkar den justerade skattekostnaden (13–17 §§), – val som påverkar den justerade skattekostnaden (13–17 d §§), – tillkommande tilläggsskattebelopp när det sammanlagda justerade resultatet i en stat är en förlust (18–19 a §§), – justering av skattekostnad i efterhand (20–24 §§), och – uppskjutna skattefordringar, uppskjutna skatteskulder och överförda tillgångar vid övergången till systemet (25–28 b §§). Kvalificerat skatteincitament 17 a § Vid tillämpning av 3 kap. 37 § får den rapporterande enheten välja att de sammanlagda justerade skattekostnaderna ska ökas med ett belopp som motsvarar skatteeffekten av ett kvalificerat skatteincitament. Ökningen får inte överstiga det högsta av följande belopp: 1. 5,5 procent av personalkostnaderna enligt 5 kap. 3 §, och 2. 5,5 procent av de redovisade kostnaderna för avskrivningar på tillgångar som avses i 5 kap. 4 § i den stat där koncernenheterna hör hemma. Vid tillämpning av första stycket ska – personalkostnader i 1 även omfatta sådana kostnader som anges i 5 kap. 3 § andra stycket 1, och – redovisade kostnader för avskrivningar i 2 inte omfatta avskrivningar på sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 a §. Den rapporterande enheten får, i stället för vad som anges i första stycket 1 och 2, välja att det belopp som skattekostnaden ska ökas med får uppgå till högst 1 procent av det redovisade värdet av sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 § och som finns i den stat där koncernenheterna hör hemma. Värdet av mark, övriga icke avskrivningsbara tillgångar och sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 a § ska inte ingå i det redovisade värdet. Ett sådant val gäller i fem år från och med det räkenskapsår som valet avser. Därefter fortsätter valet att gälla, om den rapporterande enheten inte återkallar valet. Om valet återkallas kan ett nytt val göras först fem år efter det år som återkallelsen avser. Om valet återkallas ska tillgångar som har omfattats av valet undantas från beräkningen enligt första stycket 2. 17 b § Med kvalificerat skatteincita-ment avses ett allmänt tillgängligt skatteincitament till den del det är utgiftsbaserat eller produktionsbaserat. Ett skatteincitament är ett incitament som minskar skyldigheten att betala aktuella eller framtida medräknade skatter. Ett skatteincitament är utgiftsbaserat om det baseras på utgifter som en koncernenhet har haft när incitamentet beviljas och summan av skatteeffekten av incitamentet och övriga skatteincitament för samma utgift inte överstiger den utgift som incitamentet baseras på. Ett skatteincitament är produktionsbaserat om det baseras på volymen av materiella tillgångar, inklusive elektricitet, som har producerats i staten när incitamentet beviljas. 17 c § Med skatteeffekt av ett kvalificerat skatteincitament avses något av följande: 1. den minskning av skyldigheten att betala medräknade skatter som uppkommer för ett beskattningsår på grund av ett utnyttjat skatteincitament i form av en skattereduktion, 2. den del av ett kostnadsavdrag för ett beskattningsår som överstiger 100 procent av utgiften multiplicerad med bolagsskattesatsen, 3. ett kostnadsavdrag för ett beskattningsår som annars inte skulle ha varit avdragsgillt enligt lokala skatteregler multiplicerat med bolagsskattesatsen, 4. en skattefri inkomst multiplicerad med bolagsskattesatsen, eller 5. en inkomst som beskattas med en lägre skattesats än den generellt tillämpliga bolagsskattesatsen multiplicerad med skillnaden mellan dessa skattesatser. Kvalificerat respektive marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande 17 d § Den rapporterande enheten får, i stället för vad som anges i 3 kap. 18–18 c §§, välja att behandla hela eller delar av ett kvalificerat skattetillgodohavande eller ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande som ett kvalificerat skatteincitament om skattetillgodohavandet uppfyller villkoren i 17 b §. Ett sådant val gäller för det räkenskapsår som valet avser. 25 § Vid fastställande av den effektiva skattesatsen för koncernenheter i en stat för ett övergångsår enligt 26 § och för varje därpå följande räkenskapsår ska alla de uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som återspeglas eller redovisas i alla koncernenheters räkenskaper i en stat beaktas för övergångsåret. Vid fastställande av den effektiva skattesatsen för koncernenheter i en stat för ett övergångsår enligt 26 § och för varje därpå följande räkenskapsår ska alla de uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som återspeglas eller redovisas i alla koncernenheters räkenskaper i en stat beaktas för övergångsåret. Detta gäller dock inte om de uppskjutna skattefordringarna och uppskjutna skatteskulderna avser skatt enligt ett sådant system för beskattning av kontrollerade utländska företag som avses i 2 kap. 26 §, och skatten för kontrollerade utländska företag enligt detta system beräknas gemensamt för samtliga sådana företag. Uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder ska räknas med utifrån den skattesats som är lägst av minimiskattesatsen och den tillämpliga nationella skattesatsen. En uppskjuten skattefordran som har redovisats till en skattesats som är lägre än minimiskattesatsen får dock räknas om enligt minimiskattesatsen om den skattskyldige kan visa att den uppskjutna skattefordran är hänförlig till en justerad förlust. Effekter som uppstår när värdet på en uppskjuten skattefordran justeras eller när principer för att ta upp en sådan fordran i räkenskaperna ändras ska inte påverka värdet av den uppskjutna skattefordran. 26 § Med övergångsår för en stat avses det första räkenskapsår då en koncernenhet omfattas av en lagstiftning som är likvärdig med och administreras på ett sätt som är förenligt med 1. bestämmelserna i rådets direktiv 2022/2523, i den ursprungliga lydelsen, eller 2. när det gäller en stat utanför Europeiska unionen, modellreglerna. Med övergångsår för en stat avses det första räkenskapsår då en koncern omfattas av lagens tillämpningsområde i fråga om den staten. 27 § Uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som avses i 25 § ska inte justeras enligt 3 kap. 34 eller 35 §. Uppskjutna skattefordringar som härrör från sådana poster som enligt 3 kap. inte ska ingå vid beräkningen av det justerade resultatet ska dock undantas från den beräkning som avses i 25 § när sådana uppskjutna skattefordringar uppkommer i en transaktion som har ägt rum efter den 30 november 2021. Följande uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder ska undantas från den beräkning som avses i 25 §: 1. uppskjutna skattefordringar som uppstått på grund av en sådan överenskommelse med myndigheterna i en stat som har ingåtts eller ändrats efter den 30 november 2021, 2. uppskjutna skattefordringar som har uppstått då en koncernenhet har gjort eller ändrat ett val efter den 30 november 2021, om valet retroaktivt ändrar behandlingen av en transaktion som har ingått i koncernenhetens beskattningsbara inkomst ett tidigare beskattningsår, 3. uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som har uppstått till följd av att en koncernenhet har använt ett annat skattemässigt värde än det bokförda värdet vid övergången till systemet när bolagsskatt har införts i en stat efter den 30 november 2021 men före övergångsårets början, och 4. en uppskjuten skattefordran till den del fordran beror på en förlust som har uppstått mer än fem räkenskapsår innan bolagsskatt har införts i en stat. 7 kap. 67 § Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska minskas med belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska minskas, dock lägst till noll, med belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om 1. mottagaren beskattas för utdelningen med en skattesats som är lika med eller högre än minimiskattesatsen och inkomsten hänförs till ett beskattningsår som avslutas senast tolv månader efter utgången av räkenskapsåret, eller 2. det rimligen kan förväntas att det sammanlagda beloppet av medräknade skatter för moderföretaget och skatt som mottagaren betalar på utdelningen är lika med eller överstiger den utdelande enhetens inkomst multiplicerad med minimiskattesatsen. Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska mottagaren anses ha beskattats för utdelning som lämnats i förhållande till inköp från ett inköpskooperativ till den del utdelningen minskar en avdragsgill utgift eller kostnad. 68 § Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska, utöver vad som anges i 67 §, minskas med det belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om mottagaren är Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska, utöver vad som anges i 67 §, minskas, dock lägst till noll, med det belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om mottagaren är 1. en fysisk person som är medlem i ett inköpskooperativ, och utdelningen lämnas i förhållande till gjorda inköp, 2. en fysisk person som har skatterättslig hemvist och är skattskyldig i den stat där moderföretaget hör hemma och dennes ägarintressen ger rätt till högst fem procent av vinst och tillgångar i moderföretaget, eller 3. ett offentligt organ, en myndighetsenhet, en internationell organisation, en ideell organisation eller en pensionsfond som hör hemma i den stat där moderföretaget hör hemma. 8 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – tidsgräns för den tillfälliga förenklingsregeln (2 §), – villkor för den tillfälliga förenklingsregeln (3–7 a §§), – särskilda enheter och koncerner (8–11 §§), – verkan av konstlade arrangemang (11 a–11 g §§), – undantag från tillämpningen av den tillfälliga förenklingsregeln (12 §), – övergångsår (13 §), – förenkling av kompletteringsregeln för tilläggsskatt (14 §), – en förenklingsregel för koncernenheter utan väsentlig betydelse för koncernredovisningen (15–17 §§), – en förenklingsregel för utländsk nationell tilläggsskatt (18 §), och – en förenklingsregel för utländsk nationell tilläggsskatt (18 §), – förenklingsregler när moderföretag hör hemma i en stat med ett parallellt minimibeskattningssystem (18 a och 18 b §§), och – val (19 §). 2 § Bestämmelserna i 3–13 §§ gäller för koncernenheter i en stat för tid som – motsvarar de räkenskapsår som gäller för enheternas moderföretag, och – börjar närmast efter den 31 december 2023 men före den 1 januari 2027. – börjar närmast efter den 31 december 2023 men före den 1 januari 2028. Bestämmelserna gäller dock inte för räkenskapsår som avslutas efter den 30 juni 2028. Bestämmelserna gäller dock inte för räkenskapsår som avslutas efter den 30 juni 2029. 4 § Tilläggsskattebeloppet för koncernenheterna i en stat ska anses vara noll, om koncernenheterna tillsammans har en effektiv skattesats som är lika med eller större än den procentsats som anges i tredje stycket. Den effektiva skattesatsen ska motsvara kvoten mellan koncernenheternas skattekostnad enligt andra stycket och deras vinst eller förlust före inkomstskatt enligt koncernens kvalificerade land-för-land-rapport. Med skattekostnad avses i första stycket sådan skattekostnad som redovisas i koncernens kvalificerade finansiella rapport minskad med skatter som inte är medräknade skatter och medräknade skatter som hänför sig till en osäker skattesituation. Med skattekostnad avses i första stycket sådan skattekostnad som redovisas i koncernens kvalificerade finansiella rapport minskad med skatter som inte är medräknade skatter och medräknade skatter som hänför sig till en osäker skattesituation. Skattekostnaden ska även minskas med belopp som återförs i redovisningen och som avser uppskjutna skattefordringar enligt 4 kap. 27 § tredje stycket 1–3. Procentsatsen enligt första stycket ska vara – 15 procent för räkenskapsår som börjar under 2024, – 16 procent för räkenskapsår som börjar under 2025, och – 17 procent för räkenskapsår som börjar under 2026. – 17 procent för räkenskapsår som börjar under 2026 och 2027. 9 § Vid tillämpningen av 3–7 §§ gäller följande för moderföretag som är delägarbeskattade enheter eller enheter som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning. Vinsten före bolagsskatt ska minskas i den utsträckning som beloppet är hänförligt till en persons ägarintresse i den delägarbeskattade enheten eller utdelat till följd av en ägarandel som innehas av en sådan person. Vid tillämpningen av 3–7 §§ gäller följande för moderföretag som är delägarbeskattade enheter eller enheter som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning. Vinsten före bolagsskatt ska minskas, dock lägst till noll, i den utsträckning som beloppet är hänförligt till en persons ägarintresse i den delägarbeskattade enheten eller utdelat till följd av en ägarandel som innehas av en sådan person. Med person avses i första stycket en sådan innehavare av ett ägarintresse som bestämmelserna i 7 kap. 12 och 13 §§ avser eller sådana mottagare som bestämmelserna i 67 och 68 §§ avser. För delägarbeskattade enheter gäller första stycket bara om samtliga ägarintressen i moderföretaget innehas av någon som avses i 7 kap. 12 och 13 §§. 14 § Tilläggsskattebeloppet enligt kompletteringsregeln för tilläggsskatt ska anses vara noll för den stat där moderföretaget hör hemma om bolagsskattesatsen i den staten uppgår till minst 20 procent för varje räkenskapsår under övergångsperioden. Med övergångsperioden avses de räkenskapsår som inte omfattar mer än tolv månader och som börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar före den 31 december 2026. Med övergångsperioden avses de räkenskapsår som inte omfattar mer än tolv månader och som börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar före den 31 december 2026. Med övergångsperioden avses också de räkenskapsår som enligt tillämplig redovisningsstandard är 52 eller 53 veckor och som börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar före den 4 januari 2027. Förenklingsregler när moderföretag hör hemma i en stat med ett parallellt minimibeskattningssystem 18 a § Tilläggsskattebeloppet enligt huvud- och kompletteringsreglerna för tilläggsskatt ska anses vara noll för koncernenheter om moderföretaget hör hemma i en stat med ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk och utländsk inkomst som är godkänt av OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS. Det som sägs om koncernenheter i första stycket gäller också för samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag som tillhör en koncern vars moderföretag uppfyller villkoret i första stycket. Det gäller dock bara för koncernens andel av tilläggsskattebeloppet. 18 b § Tilläggsskattebeloppet enligt kompletteringsregeln för tilläggs-skatt ska anses vara noll för den stat där moderföretaget hör hemma om den staten har ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk inkomst som är godkänt av OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2026 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2026. 3. Den rapporterande enheten får tillämpa samtliga eller vissa av bestämmelserna första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2024 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2024. Bestämmelserna i 4 kap. 17 a–17 d §§ samt 8 kap. 18 a och 18 b §§ får dock tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2025 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2025. Ärendet och dess beredning Den 1 januari 2024 trädde lagen (2023:875) om tilläggsskatt i kraft. Genom lagen genomfördes rådets direktiv (EU) 2022/2523 av den 14 december 2022 om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen, kallat minimibeskattningsdirektivet, i svensk rätt. Syftet med minimibeskattningsdirektivet är att genomföra de modellregler om en global minimibeskattning (Global Anti-Base Erosion Model Rules, hädanefter kallade modellreglerna) som arbetats fram inom ramen för OECD/G20:s Inclusive Framework on Base Erosion and Profit Shifting (BEPS), det inkluderande ramverket, hädanefter kallat IF. Sedan modellreglerna antogs år 2021 har arbetet inom IF fortsatt och pågår fortfarande. Administrativa riktlinjer har antagits av IF den 24 maj 2024, 13 januari 2025, 5 januari 2026 och 11 maj 2026. Riktlinjerna finns i bilaga 1–4. De administrativa riktlinjerna medför att lagen om tilläggsskatt behöver ändras och kompletteras i vissa delar. Inom Finansdepartementet har det därför tagits fram en promemoria, Nya förenklingsregler och andra kompletteringar i lagen om tilläggsskatt. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 5. Promemorians lagförslag finns i bilaga 6. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2026/00780). I denna proposition behandlas promemorians lagförslag. Lagrådet Regeringen beslutade den 13 augusti 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i avsnitt 8. Regeringen följer Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissen görs dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar. Bakgrund Den 14 december 2022 antogs minimibeskattningsdirektivet. Syftet med direktivet är att genomföra modellreglerna om global minimibeskattning som antogs av IF, den 14 december 2021. I svensk rätt har reglerna implementerats genom lagen (2023:875) om tilläggsskatt som trädde i kraft den 1 januari 2024. Syftet med modellreglerna är att säkerställa att stora multinationella koncerners vinster beskattas med en effektiv skattesats om minst 15 procent beräknat på ett underlag som utgår från koncernredovisningen. Modellreglerna utgör ett koordinerat system för beskattning av lågbeskattade vinster genom att tilläggsskatt tas ut på sådana vinster av koncernenheter som hör hemma i en annan stat. Reglerna ska genomföras i form av ett gemensamt tillvägagångssätt. Det innebär att de stater som enats om reglerna inte är förbundna att införa dem i nationell rätt, men om de gör det ska reglerna införas och administreras i enlighet med modellreglerna och tillhörande kommentar med förklaringar och exempel (Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy – Commentary to the Global Anti-Base Erosion Model Rules [Pillar Two], hädanefter kallad kommentaren till modellreglerna), som godkänts av IF. Kommentaren ändras genom s.k. administrativa riktlinjer, som syftar till att klargöra tolkning och tillämpning av reglerna. Administrativa riktlinjer som antogs av IF den 24 maj 2024 och publicerades i juni 2024 har därefter, förutom på en punkt, införts i lagen om tilläggsskatt genom propositionen Ytterligare kompletteringar till bestämmelserna om tilläggsskatt för företag i stora koncerner (prop. 2025/26:22) till den del det har krävts en lagändring. Ytterligare administrativa riktlinjer har därefter antagits av IF den 13 januari 2025. Vidare har IF den 5 januari 2026 antagit administrativa riktlinjer i form av ett paket med fem förenklingsregler (sida-vid-sida-paketet), varav fyra omfattas av denna proposition. Den femte förenklingsregeln kommer att behandlas i ett annat lagstiftningsärende. Den 11 maj 2026 antogs ytterligare administrativa riktlinjer, vilka behandlas i denna proposition. Den 28 maj 2026 publicerades en ny konsoliderad version av kommentaren till modellreglerna, som inkluderar administrativa riktlinjer och förenklingsregler fram t.o.m. maj 2026. Eftersom arbetet med modellreglerna om global minimibeskattning ännu inte är avslutat kommer det sannolikt att antas ytterligare administrativa riktlinjer framöver. Det behöver införas ytterligare bestämmelser om tilläggsskatt för företag i stora koncerner Regeringens bedömning Lagen om tilläggsskatt behöver kompletteras med ytterligare bestämmelser med anledning av de administrativa riktlinjerna från juni 2024, januari 2025 samt januari och maj 2026 inom ramen för det inkluderande ramverket. Den föreslagna utformningen av dessa ytterligare bestämmelser i denna proposition bedöms vara förenlig med minimibeskattningsdirektivet och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Promemorians bedömning Bedömningen i promemorian överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anför att minimibeskattningsdirektivet är statiskt, medan OECD:s arbete är dynamiskt, och det framstår som svårt att implementera sida-vid-sida-paketet (Side-by-Side Package) på ett direktivkonformt sätt, eftersom det inte är förtydliganden utan ändrade materiella regler. Det är tveksamt om det kan sägas utgöra ett ”kvalificerande internationellt avtal om safe harbour” enligt artikel 32 i direktivet. FAR och Skatteverket påtalar behovet av en tvistlösningsmekanism. Skälen för regeringens bedömning I minimibeskattningsdirektivet anges att genomförandet av modellreglerna inom unionen bör ligga så nära den globala överenskommelsen som möjligt (skäl 4 och 6 i direktivet). Detta ska säkerställa att de regler som medlemsstaterna genomför i enlighet med direktivet är kvalificerade i den mening som avses i modellreglerna och att det blir en konsekvent tillämpning av reglerna i medlemsstaterna. I direktivet anges vidare att modellreglerna, förklaringarna och exemplen i kommentaren till modellreglerna som godkänts av IF samt implementeringspaketet, inbegripet dess safe harbour-dokument, utgör en källa till illustration eller tolkning i den mån dessa källor är förenliga med direktivet och unionsrätten (skäl 24 i direktivet). Vidare har kommissionen vid Ekofin-rådets möte den 9 november 2023 uttalat att den anser att 2022 års dokument om safe harbour-regler och de administrativa riktlinjerna från februari och juli 2023 är förenliga med direktivet. Därefter har kommissionen den 30 september 2025 förklarat detsamma avseende de administrativa riktlinjerna från juni 2024 och januari 2025. I ett tillkännagivande den 12 januari 2026 erkänner kommissionen det avtal om safe harbour, dvs. de administrativa riktlinjerna, som IF antog i januari 2026 och bekräftar dess tillämpning inom ramen för direktivet, dvs. att riktlinjerna utgör ett sådant kvalificerat internationellt avtal om safe harbour som avses i artikel 32 i direktivet. Av de administrativa riktlinjerna från december 2023 (punkt 4) framgår bl.a. följande. Utifrån artikel 8.3 i modellreglerna har IF kommit överens om att en stat som implementerar reglerna ska ”tillämpa modellreglerna i enlighet med antagna administrativa riktlinjer med förbehåll för de krav som följer av nationell rätt”. Uttrycket antagna administrativa riktlinjer definieras i artikel 10.1 i modellreglerna som riktlinjer som har utfärdats av IF om ”tolkningen eller administrationen av modellreglerna”. Administrativa riktlinjer förväntas spela en viktig roll när det gäller förutsebarheten genom att klargöra tolkningen av modellreglerna och genom att ge skattemyndigheter vägledning när det gäller hur reglerna ska tillämpas. Eftersom de administrativa riktlinjerna också kommer att återspegla IF:s gemensamma syn på hur modellreglerna ska tolkas och tillämpas kommer de att spela en viktig roll för att säkerställa en konsekvent tillämpning av modellreglerna och för att skapa en jämn spelplan för multinationella koncerner. Vidare framgår bl.a. att definitionen av ”antagna administrativa riktlinjer” enligt artikel 10.1 i modellreglerna förutser att IF kan anta riktlinjer både vad gäller tolkningen och tillämpningen av reglerna (punkt 5). Riktlinjerna kompletterar eller ersätter punkter i kommentaren eller förklarar hur ordalydelsen ska tillämpas på vissa förhållanden. Arbetet med kommentarerna till OECD:s modellregler pågår och är ännu inte avslutat. De administrativa riktlinjer som antogs av IF den 24 maj 2024 och publicerades i juni 2024 infördes i de delar det krävdes lagändringar i allt väsentligt i lagen om tilläggsskatt den 1 januari 2026 med anledning av förslagen i propositionen Ytterligare kompletteringar till bestämmelserna om tilläggsskatt för företag i stora koncerner (prop. 2025/26:22), se dock avsnitt 10.3 om punkt 5 i kommentaren till artikel 9.1.1 i modellreglerna. Administrativa riktlinjer antogs vidare av IF den 13 januari 2025, 5 januari 2026 och 11 maj 2026. Av propositionen Tilläggsskatt för företag i stora koncerner framgår att vid tillämpningen av bestämmelserna i lagen om tilläggsskatt bör modellreglerna, kommentaren och de administrativa riktlinjerna utgöra en viktig källa för tolkning, i den mån dessa är förenliga med direktivet och unionsrätten (prop. 2023/24:32 s. 128 och 129). Även de kompletterande bestämmelser som föreslås i denna proposition bör tolkas mot bakgrund av modellreglerna, kommentaren och de administrativa riktlinjerna. Det är därför viktigt att utforma förslagen så att de ligger så nära de administrativa riktlinjerna och kommentaren som möjligt. Lagen om tilläggsskatt behöver därför kompletteras vad avser riktlinjerna från juni 2024 i den del de inte redan införts. Vidare behöver lagen kompletteras utifrån de administrativa riktlinjerna från januari 2025, januari 2026 och maj 2026. Det krävs däremot inte ytterligare lagstiftning i den mån det som anges i administrativa riktlinjer ryms inom redan införda bestämmelser och det är fråga om förtydliganden och exempel. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att det är tveksamt om sida-vid-sida-paketet kan sägas utgöra ett ”kvalificerande internationellt avtal om safe harbour” enligt artikel 32 i direktivet och ifrågasätter, med hänsyn till den likvärdighetsbedömning som ska göras enligt artikel 52, att det är möjligt att avvika så pass mycket från modellreglerna som det görs i sida-vid-sida-paketet. Regeringen konstaterar att kommissionen i ett tillkännagivande den 12 januari 2026 erkänner det avtal om safe harbour, dvs. de administrativa riktlinjerna som IF antog i januari 2026, och bekräftar dess tillämpning inom ramen för direktivet. I direktivet finns safe harbour-regeln i artikel 32. Regeringen anser att det inte finns anledning att ifrågasätta kommissionens bedömning. Vad avser artikel 52 så framgår av den artikeln hur bedömningen av om nationella regler i en stat är likvärdiga med en huvudregel om tilläggsskatt ska göras (jfr 2 kap. 4 § lagen om tilläggsskatt och definitionen av Qualified IIR i artikel 10.1 i modellreglerna). Artikel 52 innebär inte en begränsning vad avser undantag som kan göras i en safe harbour i enlighet med artikel 32. Skatteverket och FAR anför att det fortfarande saknas en ändamålsenlig mekanism för att lösa tvister. Regeringen konstaterar att arbetet med regler om tvistelösning inte är slutfört i IF och att sådana regler inte omfattas av detta lagstiftningsärende. De tillfälliga förenklingsreglerna Förlängning av tillämpningen av den tillfälliga förenklingsregeln Regeringens förslag Tillämpningen av den tillfälliga förenklingsregeln ska förlängas med ett år och ska omfatta räkenskapsår som börjar före den 1 januari 2028. Räkenskapsår som avslutas efter den 30 juni 2029 ska inte omfattas. Procentsatsen enligt den tillfälliga förenklingsregeln för beräkning av effektiv skattesats ska vara 17 procent för räkenskapsår som börjar 2027. Promemorians förslag Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna FAR, som yttrar sig särskilt i denna del, tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag Av 8 kap. 2 § lagen om tilläggsskatt framgår att den s.k. tillfälliga förenklingsregeln gäller för koncernenheter i en stat för tid som motsvarar de räkenskapsår som gäller för enheternas moderföretag och som börjar närmast efter den 31 december 2023, men före den 1 januari 2027. Vidare framgår att förenklingsregeln inte gäller för räkenskapsår som avslutas efter den 30 juni 2028. Genom avsnitt 3 i de administrativa riktlinjerna från januari 2026, vilket finns infört i avsnitt 1 i annex A i kommentaren till modellreglerna, förlängs den tillfälliga förenklingsregeln med ett år. Den ska således även gälla räkenskapsår som börjar före den 1 januari 2028 och slutar senast den 30 juni 2029. Den procentsats som utgör minimiskattesats vid tillämpningen av det s.k. ETR-testet i 8 kap. 4 § ska vara 17 procent för räkenskapsår som börjar 2027. Det föreslås därför att bestämmelser med denna innebörd förs in i den tillfälliga förenklingsregeln. Lagförslag Förslaget medför ändringar i 8 kap. 2 och 4 §§ lagen om tilläggsskatt. Förlängning av övergångsperioden i den tillfälliga förenklingsregeln för kompletteringsregeln för tilläggsskatt Regeringens förslag Den tillfälliga förenklingsregeln beträffande kompletteringsregeln för tilläggsskatt ska förlängas så att även räkenskapsår som enligt tillämplig redovisningsstandard är 52 eller 53 veckor är en sådan övergångsperiod som anges i bestämmelsen. Det ska gälla, om räkenskapsåret börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar före den 4 januari 2027. Promemorians förslag och bedömning I promemorian lämnas inget förslag i den här delen. Där görs dock bedömningen att förslaget i promemorian kommer att behöva ändras om IF, till följd av att ett beskattningsår kan vara 52 eller 53 veckor i stället för 365 dagar, skulle komma att besluta att komplettera riktlinjerna för att även ett sådant räkenskapsår ska omfattas. Remissinstanserna Ingen remissinstans kommenterar frågan särskilt. Skälen för regeringens förslag Gällande rätt Enligt 8 kap 14 § lagen om tilläggsskatt ska tilläggsskattebeloppet enligt kompletteringsregeln för tilläggsskatt anses vara noll för den stat där ett moderföretag hör hemma om bolagsskattesatsen i den staten uppgår till minst 20 procent för varje räkenskapsår under en övergångsperiod. Med övergångsperioden avses de räkenskapsår som inte omfattar mer än tolv månader och som börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar före den 31 december 2026. Räkenskapsår som är 52 eller 53 veckor ska omfattas av förenklingsregeln IF antog den 11 maj 2026 administrativa riktlinjer avseende koncerners räkenskapsår som enligt tillämplig redovisningsstandard uppgår till 52–53 veckor. Riktlinjerna, som finns i avsnitt 4 i annex A i kommentaren till modellreglerna, innebär att övergångsperioden i den tillfälliga förenklingsregeln för kompletteringsregeln för tilläggsskatt ska vara de räkenskapsår som inte omfattar mer än tolv månader och som börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar senast den 3 januari 2027. Regeringen föreslår därför att bestämmelsen i 8 kap. 14 § kompletteras så att även räkenskapsår som enligt tillämplig redovisningsstandard är 52 eller 53 veckor och som börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar före den 4 januari 2027 är en sådan övergångsperiod som anges i bestämmelsen. Den föreslagna bestämmelsen föreslås ges en något annan utformning än i riktlinjen. I riktlinjen finns en begränsning till att räkenskapsåret inte får vara längre än tolv månader. Ett räkenskapsår som omfattar 53 veckor är emellertid något längre än tolv månader. Eftersom det är helt klart att även sådana räkenskapsår ska omfattas förs begränsningen till tolv månader inte in i lagen. Förslaget innebär att lagen ska omfatta ett räkenskapsår som börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar före den 4 januari 2027. Lagförslag Förslaget medför ändring i 8 kap. 14 § lagen om tilläggsskatt. Förenklingsregler när moderföretag hör hemma i en stat med ett godkänt parallellt system för minimibeskattning Förenklingsregel avseende huvud- och kompletteringsregeln för tilläggsskatt (Side-by-Side Safe Harbour) Regeringens förslag Tilläggsskattebeloppet enligt huvud- och kompletteringsreglerna för tilläggsskatt ska anses vara noll för koncernenheter om moderföretaget hör hemma i en stat som är godkänd av IF som en stat med ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk och utländsk inkomst. En koncerns andel av ett tilläggsskattebelopp som avser samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag ska också anses vara noll om företaget tillhör en koncern vars moderföretag uppfyller dessa villkor. Promemorians förslag Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna FAR tillstyrker förslaget. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anför att innebörden av den föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 18 a §, till följd av hänvisningen till ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk och utländsk inkomst som är godkänt av IF, kommer att påverkas av framtida beslut i IF och att det vore önskvärt att regeringen förklarar hur överlämnandet av beslutandemakt till IF avseende godkända utländska skattesystem, förhåller sig till riksdagens exklusiva normgivningskompetens inom skatteområdet enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen. Skatteverket efterfrågar klargöranden avseende vid vilken tidpunkt samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag ska tillhöra en koncern och hur den bedömningen ska göras samt anser att det behöver klargöras hur ägarförändringar under året ska behandlas. Skatteverket framhåller också frågan om hur en koncerns andel av tilläggsskattebeloppet för samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag ska beräknas. Skälen för regeringens förslag Enligt avsnitt 5.1 i de administrativa riktlinjerna från januari 2026, vilket finns infört i avsnitt 5 i annex A i kommentaren till modellreglerna, får koncerner vars moderföretag hör hemma i en stat med ett godkänt system (Qualified Side-by-Side Regime) välja att tillämpa en förenklingsregel som undantar koncernen samt dess samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag, från tillämpning av huvud- och kompletteringsreglerna för tilläggsskatt (Side-by-Side Safe Harbour). Regeln påverkar inte möjligheten att ta ut nationell tilläggsskatt i en stat. Valet kan göras tidigast för beskattningsår som börjar den 1 januari 2026. Förenklingsregeln är utformad som ett val som görs av den rapporterande enheten för ett beskattningsår (8 kap. 19 § lagen om tilläggsskatt). Om valet görs ska tilläggsskatten enligt huvud- och kompletteringsreglerna som avser koncernenheter i en stat med ett godkänt system sättas ned till noll. Detta gäller även samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag. Uttrycket Qualified Side-by-Side Regime är särskilt definierat och innebär att den aktuella staten ska ha vad som kallas ett godkänt nationellt skattesystem (eligible domestic tax system) och ett godkänt internationellt skattesystem (eligible worldwide tax system), dvs. skatteregler för beskattning av inhemsk och utländsk inkomst som uppfyller särskilt uppställda kriterier. Nämnda regler ska vara införda före den 1 januari 2026, eller vid ett senare datum enligt en särskilt fastställd procedur. Vidare ska den aktuella staten ge avräkning för utländsk nationell tilläggsskatt på samma sätt som vid avräkning av utländsk skatt. Ett godkänt nationellt skattesystem ska ha en bolagsskattesats som är minst 20 procent efter att allmänt tillämpliga justeringar och lokala skatter beaktats. Vidare ska det finnas en kvalificerad nationell tilläggsskatt (Qualified Domestic Minimum Top Up Tax; QDMTT) eller en alternativ minimiskatt (corporate alternative minimum tax) med justeringar som inte motverkar syftet med minimibeskattning, med en nominell skattesats på minst 15 procent på en betydande del av multinationella koncerners inhemska verksamhet. Systemet ska vidare inte innebära risk för att multinationella koncerners effektiva skattesats understiger 15 procent. De krav som uppställs i fråga om ett godkänt internationellt skattesystem innebär att systemet ska vara heltäckande. Det betyder att det ska gälla utländsk inkomst för bolag med hemvist i den aktuella staten och tas ut på en bred skattebas som omfattar aktiv och passiv inkomst – oavsett om inkomsten delas ut eller inte – hos såväl fast driftställe som dotterbolag. Eventuell skattefrihet ska vara begränsad och inte strida mot syftet med minimibeskattning. Det ska vidare finnas fungerande unilaterala mekanismer mot skattebaserodering och vinstförflyttning och inte finnas risk för att multinationella koncerners effektiva skattesats understiger 15 procent. När IF godkänt att en stats skatteregler motsvarar definitionen av Qualified Side-by-Side Regime förs staten in i det register där det framgår vilka staters regler som är godkända av IF (annex B i kommentaren till modellreglerna). Den 5 januari 2026 uppdaterades annex B med ett nytt avsnitt för Qualified SbS Regimes i vilket USA och dess regler (Internal Revenue Code of 1986 (Pub. L. 99–514,100 Stat. 2085, enacted October 22, 1986) anges, tillsammans med informationen att godkännandet gäller för beskattningsår som börjar den 1 januari 2026 eller senare. Tilläggsskattebeloppet enligt huvud- och kompletteringsreglerna för tilläggsskatt ska vara noll för koncernenheter om moderföretaget hör hemma i stat som är godkänd av IF som en stat med ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk och utländsk inkomst. En koncerns andel av ett tilläggsskattebelopp som avser samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag ska också anses vara noll om företaget tillhör en koncern vars moderföretag uppfyller dessa villkor. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet ifrågasätter om den föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 18 a § lagen om tilläggsskatt är förenlig med 8 kap. 2 § regeringsformen till följd av hänvisningen till ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk och utländsk inkomst som är godkänt av IF och som kommer att påverkas av framtida beslut i IF. Regeringen konstaterar att det redan i dag finns bestämmelser i lagen om tilläggsskatt som har dylika hänvisningar t.ex. 2 kap 5 a § och 8 kap. 18 §. Lagrådet har i sitt yttrande den 10 september 2024 avseende lagrådsremissen Kompletteringar till bestämmelserna om tilläggsskatt för företag i stora koncerner konstaterat, vad avser 2 kap. 5 a § lagen om tilläggsskatt, att för att säkerställa en korrekt och enhetlig bedömning av staters regelverk kommer IF kontinuerligt att göra en bedömning av om en stats regler uppfyller kraven och därmed kan anses vara kvalificerade. Resultatet av dessa granskningar kommer löpande att offentliggöras. Lagrådet anför vidare att avsikten med paragrafen är att den bedömning som IF gör ska vara bindande vid tillämpningen av lagen om tilläggsskatt och att det får godtas att det på detta sätt överlämnas till ett internationellt organ att avgöra huruvida ett nationellt regelverk är kvalificerat med följd att uttagen skatt ska betraktas som en tilläggsskatt. Vad avser 8 kap. 18 § (då 8 kap. 19 §) lagen om tilläggsskatt hänvisade Lagrådet till sin bedömning av 2 kap. 5 a § samma lag. Regeringen konstaterar att Lagrådet funnit att det får godtas att det, på det sätt som görs i 2 kap. 5 a och 8 kap. 18 §§ lagen om tilläggsskatt, överlämnas till ett internationellt organ att avgöra om ett nationellt regelverk uppfyller ställda krav och därmed kan anses vara kvalificerat. Regeringen anser därför att föreslagna regleringen i 8 kap. 18 a § lagen om tilläggsskatt får anses vara förenlig med 8 kap. 2 § regeringsformen. Skatteverket efterfrågar förtydliganden avseende dels om prövningen av om samriskföretag och dotterföretag till ett samriskföretag tillhör en koncern ska göras vid en viss tidpunkt i fall av ägarförändringar, dels hur tilläggsskattebelopp ska beräknas i sådana fall. Regeringen anser att detta är frågor som får avgöras i rättstillämpningen då det för närvarande saknas vägledning från IF vad avser dessa frågor. Mot bakgrund av ovanstående föreslås att det i lagen om tilläggsskatt införs en permanent förenklingsregel för huvud- och kompletteringsreglerna för tilläggsskatt som gäller om ett moderföretag hör hemma i stat som är godkänd av IF som en stat med ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk och utländsk inkomst (Qualified Side-by-Side Regime). Förenklingsregeln innebär att tilläggsskattebeloppet enligt huvud- och kompletteringsreglerna ska sättas ned till noll. Lagförslag Förslaget medför ändring i 8 kap. 1 § och införandet av 8 kap. 18 a § lagen om tilläggsskatt. Förenklingsregel avseende kompletteringsregeln för tilläggsskatt (Ultimate Parent Entity Safe Harbour) Regeringens förslag Tilläggsskattebeloppet enligt kompletteringsregeln för tilläggsskatt ska anses vara noll för enheter och koncernenheter i den stat där ett moderföretag hör hemma, om IF har godkänt den staten som en stat med ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk inkomst. Promemorians förslag Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anför att innebörden av den föreslagna 8 kap. 18 b § lagen om tilläggsskatt, till följd av hänvisningen till ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk inkomst som är godkänt av IF, kommer att påverkas av framtida beslut i IF och att det vore önskvärt att regeringen i det fortsatta lagstiftningsärendet närmare förklarar hur överlämnandet av beslutandemakt till IF avseende godkända utländska skattesystem, förhåller sig till riksdagens exklusiva normgivningskompetens inom skatteområdet enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen. Skatteverket efterfrågar klargöranden avseende hur reglerna i 1 kap. om var koncernenheter och enheter hör hemma ska tillämpas på samriskföretag samt anser att det i fråga om samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag bör klargöras att moderföretag i bestämmelsen är moderföretaget i den koncern som ett samriskföretag eller dotterföretag till ett samriskföretag tillhör. Skatteverket tar också upp frågan om hur en koncerns andel av tilläggsskattebeloppet för samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag ska beräknas. Skälen för regeringens förslag Gällande rätt I 8 kap. 14 § lagen om tilläggsskatt finns en tillfällig förenklingsregel för kompletteringsregeln för tilläggsskatt som innebär att tilläggsskattebeloppet enligt kompletteringsregeln för koncernenheterna i en stat ska anses vara noll om moderföretaget hör hemma i den staten och bolagsskattesatsen där är minst 20 procent. Bestämmelsen gäller för varje räkenskapsår under en övergångsperiod som utgörs av de räkenskapsår som inte löper längre än tolv månader, som börjar senast den 31 december 2025 och slutar före den 31 december 2026. Den tillfälliga regeln är därmed inte tillämplig för beskattningsår som börjar den 1 januari 2026 eller senare. I avsnitt 6.2 föreslås att bestämmelsen ska ändras så att den i vissa fall är tillämplig även på räkenskapsår som slutar före den 4 januari 2027. En förenklingsregel för kompletteringsregeln för tilläggsskatt införs Enligt avsnitt 5.2 i de administrativa riktlinjerna från januari 2026 får koncerner vars moderföretag hör hemma i en stat med ett godkänt s.k. UPE- system (Qualified UPE [Ultimate Parent Entity] System) välja att tillämpa en förenklingsregel som innebär att kompletteringsregeln för tilläggsskatt inte ska tillämpas vad avser koncernenheter i den stat där moderföretaget hör hemma (UPE Safe Harbour) för beskattningsår som börjar den 1 januari 2026 eller senare. Riktlinjerna finns införda i avsnitt 5 i annex A i kommentaren till modellreglerna. En rapporterande enhet får välja att tillämpa förenklingsregeln under ett räkenskapsår (8 kap. 19 § lagen om tilläggsskatt). Valet kan bara göras om moderföretaget hör hemma i en stat med godkänt UPE-system. Om valet görs ska tilläggsskatt enligt kompletteringsregeln för tilläggsskatt som avser koncernenheter i den stat där moderföretaget hör hemma sättas ned till noll. Även tilläggsskatt enligt kompletteringsregeln för tilläggsskatt som avser koncernens samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag i den staten ska i sådant fall sättas ned till noll, vilket följer av att förenklingsregeln utformats så att nedsättning ska ske om koncernenheter i den staten kvalificerar sig enligt regeln (punkt 32, underpunkt 1 i avsnitt 5 i annex A i kommentaren till modellreglerna). Uttrycket Qualified UPE Regime är särskilt definierat och innebär att det ska finnas ett godkänt nationellt skattesystem med samma innehåll som enligt kraven på Qualified Side-by-Side Regime. Endast system som har antagits och trätt i kraft senast den 1 januari 2026 kan godkännas. När IF godkänt att en stats skatteregler motsvarar definitionen av Qualified UPE Regime anges staten i det register där det framgår vilka staters regler som är godkända av IF (annex B i kommentaren till modellreglerna). Det är ännu inte någon stats regler som är godkända av IF i detta avseende. Förenklingsregeln påverkar inte tillämpningen av kompletteringsregeln när moderföretaget hör hemma i en stat vars regler inte godkänts av IF. Tilläggsskatt som avser lågbeskattade koncernenheter som inte hör hemma i en godkänd stat påverkas inte heller. Tilläggsskattebeloppet enligt kompletteringsregeln för tilläggsskatt ska vara noll för den stat där ett moderföretag hör hemma om den staten är godkänd av IF som en stat med ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk inkomst. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet ifrågasätter om den föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 18 b § lagen om tilläggsskatt är förenlig med 8 kap. 2 § regeringsformen till följd av hänvisningen till ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk och utländsk inkomst som är godkänt av IF och som kommer att påverkas av framtida beslut i IF. Regeringen konstaterar att Lagrådet funnit att det får godtas att det, på det sätt som görs i 2 kap. 5 a § och 8 kap. 18 § lagen om tilläggsskatt, överlämnas till ett internationellt organ att avgöra om ett nationellt regelverk uppfyller ställda krav och därmed kan anses vara kvalificerat. Regeringen anser därför att föreslagna regleringen i 8 kap. 18 b § lagen om tilläggsskatt får anses vara förenlig med 8 kap. 2 § regeringsformen, se avsnitt 7.1. Skatteverket efterfrågar förklaringar avseende hur reglerna om var koncernenheter och enheter hör hemma i 1 kap. lagen om tilläggsskatt ska tillämpas på samriskföretag med hänsyn till att dessa är enheter men inte koncernenheter. Regeringen konstaterar att bestämmelserna i 1 kap. 11– 13 §§ lagen om tilläggsskatt gäller för enheter genom hänvisningen i 1 kap. 11 § tredje stycket till dessa bestämmelser samt att även 1 kap. 16 § lagen om tilläggsskatt gäller för enheter. Skatteverket efterfrågar även förtydliganden avseende om prövningen av om samriskföretag och dotterföretag till ett samriskföretag tillhör en koncern ska göras vid en viss tidpunkt i fall av ägarförändringar och avseende hur tilläggsskattebelopp ska beräknas i sådana fall. Regeringen anser att detta är frågor som får avgöras i rättstillämpningen då det för närvarande saknas vägledning från IF vad avser dessa frågor. Regeringen föreslår att det i lagen om tilläggsskatt införs en permanent förenklingsregel för kompletteringsregeln för tilläggsskatt som gäller om moderföretaget hör hemma i stat som är godkänd av IF som en stat med ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk inkomst. Förenklingsregeln innebär att tilläggsskattebeloppet ska sättas ned till noll för en sådan stat. Lagförslag Förslaget medför ändring i 8 kap. 1 § och införandet av 8 kap. 18 b § lagen om tilläggsskatt. Kvalificerade skatteincitament (Substance-based Tax Incentive Safe Harbour) Gällande rätt i fråga om skatteincitament i lagen om tilläggsskatt Skattereduktioner I många stater finns olika typer av skattereduktioner. Hur dessa behandlas kan ha stor betydelse för utfallet beträffande skyldigheten att betala tilläggsskatt. I lagen om tilläggsskatt används begreppet skattetillgodohavande för att beskriva olika skattereduktioner beträffande medräknade skatter. I lagen definieras fyra olika typer av skattetillgodohavanden: kvalificerade skattetillgodohavanden, marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden, icke marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden och övriga skattetillgodohavanden. Översiktligt gäller följande. Kvalificerade skattetillgodohavanden (qualified refundable tax credit) är skattetillgodohavanden som kan betalas ut kontant eller på något annat motsvarande sätt om skattekostnaden är mindre än det skattetillgodohavande som beviljats. För att det ska vara fråga om ett kvalificerat tillgodohavande måste återbetalningen göras inom fyra år. Ekonomiskt sett är sådana skattetillgodohavanden i stort sett likvärdiga med direkta bidrag som en stat betalar ut till företag. På grund av detta ska sådana skattetillgodohavanden inte behandlas som en sänkt skattekostnad utan som en intäkt eller som en minskning av värdet på en tillgång som har förvärvats för tillgodohavandet. Ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande (marketable transferable tax credit) har ekonomiskt sett stora likheter med de kvalificerade skattetillgodohavandena. Sådana tillgodohavanden berättigar dock inte till utbetalning av mellanskillnaden om skattekostnaden inte är tillräckligt stor för att absorbera hela skattesänkningen. Däremot kan innehavaren sälja tillgodohavandet till en annan skattskyldig som i sin tur kan få den skattesänkning som den ursprunglige innehavaren inte kunde utnyttja. För att ett skattetillgodohavande ska klassificeras som ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande ska vissa kriterier om överlåtbarhet och marknadsmässighet vara uppfyllda. Även sådana skattetillgodohavanden ska behandlas som en intäkt eller som en minskning av värdet på en tillgång för den ursprunglige innehavaren av tillgodohavandet. Lagen innehåller också regler om vad som gäller i samband med överlåtelser och för en ny innehavare av tillgodohavandet. En koncernenhet som förvärvar ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande och utnyttjar det för att minska sin skatt ska ta upp en intäkt som uppgår till skillnaden mellan skatteminskningen och anskaffningsvärdet av den del av tillgodohavandet som utnyttjas. Ett icke marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande är ett tillgodohavande som den ursprunglige innehavaren kan överlåta men inte på sådana villkor att kriteriet om marknadsmässighet är uppfyllt. Om ett skattetillgodohavande innehas av en koncernenhet som har förvärvat det – och det inte är ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande – är det ett icke marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande. Skattetillgodohavanden som varken är kvalificerade skattetillgodohavanden, marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden eller icke marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden klassificeras som övriga skattetillgodohavanden. Icke marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden respektive övriga skattetillgodohavanden ska inte tas upp som intäkt. Förenklat beskrivet ska de i stället behandlas som en sänkt skattekostnad. I avsnitt 9 föreslås förtydliganden avseende dessa definitioner. Förhöjt kostnadsavdrag (s.k. superavdrag) Reglerna om tilläggsskatt bygger till mycket stor del på företagens redovisning. Detta gäller exempelvis hur avskrivningar hanteras. Redovisningsmässigt kan avskrivningsunderlag inte överstiga 100 procent av anskaffningsutgiften. Det förekommer emellertid att stater ger företag stöd i form av möjligheten att skattemässigt skriva av tillgångar med mer än 100 procent, s.k. superavdrag. Översiktligt får detta följande konsekvenser i systemet med tilläggsskatt. Om koncernenheterna har en skattemässig vinst även efter superavdraget blir den enda påverkan att den effektiva skattesatsen sjunker. Om denna blir lägre än 15 procent måste tilläggsskatt betalas vilket innebär att värdet av superavdraget minskar i betydelse. Om superavdraget leder till en skattemässig förlust som inte motsvaras av en redovisningsmässig förlust kommer reglerna om tillkommande tilläggsskatt respektive överskjutande skattebelopp (4 kap. 18–19 a §§ lagen om tilläggsskatt) att bli tillämpliga. Tillkommande tilläggsskatt ska tas ut direkt. En koncern kan dock välja att i stället tillämpa reglerna om överskjutande skattebelopp. Då minskar den justerade skattekostnaden under kommande år (vilket i sin tur sänker den effektiva skattesatsen det året). Den effekt som superavdrag respektive skattetillgodohavanden har för koncerners tilläggsskatt kan minska genom att den överskjutande vinsten minskas med ett substansbelopp enligt 5 kap. 2–11 §§ lagen om tilläggsskatt. Nya regler om substansbaserade skatteincitament Regeringens förslag Det ska införas regler om kvalificerade skatteincitament i lagen om tilläggsskatt. Reglerna ska gälla för skatteincitament som är utgiftsbaserade eller produktionsbaserade. En koncern ska få välja att höja den justerade skattekostnaden med skatteeffekten av incitamentet, vilket får till följd att tilläggsskattebeloppet blir lägre. Möjligheten att på detta sätt välja en förmånlig behandling av kvalificerade skatteincitament begränsas av ett takbelopp. Det ska även införas en möjlighet att välja att behandla hela eller delar av ett kvalificerat skattetillgodohavande eller ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande som ett kvalificerat skatteincitament om skattetillgodohavandet i övrigt uppfyller villkoren för sådana incitament. Promemorians förslag Förslaget i promemorian överensstämmer i sak med regeringens. Promemorians förslag har dock en något annan redaktionell utformning. Remissinstanserna Skatteverket, FAR och Näringslivets Skattedelegation (till vars yttrande, Fastighetsägarna, Finansbolagens Förening, Svensk Försäkring, Svensk Sjöfart och Svenskt Näringsliv ansluter sig), nedan NSD m.fl. lämnar vissa tekniska synpunkter på lagförslaget och önskar även vissa förtydliganden. Skälen för regeringens förslag Reglerna om skattetillgodohavanden finns införda i ett antal artiklar i modellreglerna samt i kommentaren till dessa artiklar. Avsnitt 4 i de administrativa riktlinjerna från januari 2026 behandlar nya regler beträffande substansbaserade skatteincitament. Där har en annan regleringsteknik valts. I stället för att föra in i nya eller befintliga artiklar i modellreglerna eller i kommentaren till vissa artiklar har de nya reglerna utformats som en förenklingsregel (safe harbour). Riktlinjerna finns införda i avsnitt 2.3 i annex A i kommentaren till modellreglerna. Vissa substansbaserade skatteincitament ska få öka den justerade skattekostnaden Innebörden av den nya förenklingsregeln om substansbaserade skatteincitament är att det blir möjligt för en koncern att behandla vissa substansbaserade skatteincitament som ett tillägg till den justerade skattekostnaden för koncernenheterna i en stat. De incitament som omfattas kallas kvalificerade skatteincitament. Behandlingen begränsas av en takregel som baseras på koncernens lönekostnader eller materiella tillgångar i den aktuella staten. Därigenom ska det säkerställas att incitamentet baseras på substans i den staten. När regeln tillämpas kan koncernen sätta ner tilläggsskattebeloppet för staten till noll i den utsträckning tilläggsskatten motsvaras av skatteeffekten (se nedan) av ett kvalificerat skatteincitament. De nya reglerna ska gälla för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2026 eller senare. Vad som räknas som kvalificerade skatteincitament Av punkt 3–18 i avsnitt 2.3 i annex A i kommentaren framgår vad som räknas som kvalificerade skatteincitament. För att det ska vara fråga om ett kvalificerat skatteincitament ska incitamentet minska sådana skatter som räknas med vid beräkningen av den justerade skattekostnaden enligt lagen om tilläggsskatt. Beräkningen av incitamentet ska grundas antingen på utgifter som koncernen har haft (utgiftsbaserade incitament) eller på mängden materiella tillgångar som koncernen har producerat i staten (produktionsbaserade incitament). Inkomstbaserade skatteincitament, dvs. sådana incitament som gör att vissa intäkter beskattas lägre än andra, såsom exempelvis s.k. patentboxar, omfattas inte. Ett utgiftsbaserat incitament ska vara utformat så att en viss andel av de aktuella utgifterna kan omfattas av incitamentet. Det kan ges i olika form, exempelvis som en skattereduktion eller som ett superavdrag (dvs. ett avdrag med mer än 100 procent av utgiften). Den form som incitamentet har spelar ingen roll. Det som är viktigt är i stället att incitamentet baseras direkt på de utgifter som avses. För att det ska klassificeras som ett kvalificerat skatteincitament ska det inte vara fråga om enbart förskjutningar i tiden av ett avdrag. Snabbare avskrivningsplaner än vad som är ekonomiskt motiverat tas nämligen om hand i systemet med tilläggsskatt genom redovisning av uppskjuten skatt. Det får inte heller vara fråga om sådana stöd där skatteeffekten är större än utgiften. Det innebär att exempelvis ett incitament i form av en skattereduktion inte får vara större än 100 procent av utgiften för att det ska klassificeras som ett kvalificerat skatteincitament. Vid bedömningen av om skatteeffekten är större än utgiften ska även skatteeffekten av andra skatteincitament avseende samma utgift räknas med. Med ”skatteincitament” avses här incitament som minskar sådana skatter som räknas med vid beräkningen av den justerade skattekostnaden enligt lagen om tilläggsskatt. Ett produktionsbaserat incitament är ett incitament som baseras på producerad volym av materiella tillgångar. Incitamentet måste baseras på den producerade volymen och inte på värdet av de producerade tillgångarna. Även produktion av el och exempelvis utvinning ur gruvor omfattas av begreppet. Utgiftsbaserade incitament får bara avse utgifter som koncernen har haft och inte sådana som kommer att uppstå någon gång i framtiden. En koncern anses ha haft en utgift vid betalningen eller när utgiften tas med i redovisningen och används vid beräkning av det redovisade resultatet. Det är inte nödvändigt att en förvärvad tillgång har börjat skrivas av eller ens får skrivas av. Produktionsbaserade incitament måste baseras på tillgångar som har producerats vid tiden för beslutet att ge ett skatteincitament. För att ett incitament ska vara ett kvalificerat skatteincitament måste det vara allmänt tillgängligt för företagen. Det går därför inte att rikta incitamentet särskilt till sådana företag som omfattas av systemet med tilläggsskatt eller till vissa enskilda företag. Det kan noteras att det finns ett krav på att produktionsbaserade incitament bara får omfatta tillgångar som har tillverkats i staten. Något liknande krav finns däremot inte när det gäller utgiftsbaserade incitament. Sådana incitament kan därför omfatta även utgifter som har uppkommit utomlands. Det föreslås därför att bestämmelser motsvarande punkt 3–18 i avsnitt 2.3 i annex A i kommentaren införs i lagen om tilläggsskatt. I förslaget till lagtext finns en definition av kvalificerat skatteincitament införd i 4 kap. 17 b §. I 2 kap. 1 § finns en hänvisning till definitionen. Lagrådet noterar att denna hänvisning har blivit felaktig i lagrådsremissens lagförslag. Regeringen delar Lagrådets uppfattning och föreslår en ändrad lydelse av den bestämmelsen. Behandlingen av kvalificerade skatteincitament Behandlingen av kvalificerade skatteincitament framgår av punkt 19–29 i avsnitt 2.3 i annex A i kommentaren. Förenklingsregeln för kvalificerade skatteincitament innebär att de sammanlagda justerade skattekostnaderna höjs med ett belopp, vilket får till följd att tilläggsskattebeloppet blir lägre. Höjningen uppgår till det lägsta av skatteeffekten av de kvalificerade skatteincitamenten och ett takbelopp (se nedan). De kvalificerade skatteincitamenten ingår alltså inte i beräkningen av det justerade resultatet. Detta är en skillnad gentemot kvalificerade skattetillgodohavanden och marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden, vilka behandlas som en intäkt eller som en minskning av värdet på tillgångar. Det innebär att kvalificerade skatteincitament har en förmånligare behandling än vad som gäller för sådana skattetillgodohavanden. Av detta skäl har det i kommentaren införts en rätt för koncerner som har sådana skattetillgodohavanden att i stället använda reglerna för kvalificerade skatteincitament. Ett sådant val gäller i ett år och behöver inte avse alla skattetillgodohavanden som koncernen har. Det kan till och med avse bara en viss del av ett skattetillgodohavande. Lagrådet anser att det bör framgå av lagtexten att valet gäller i ett år. Regeringen delar Lagrådets bedömning och har utformat bestämmelsen i enlighet med vad Lagrådet har anfört. Rätten att välja förenklingsregeln gäller bara sådana skattetillgodohavanden som också uppfyller definitionen av ett kvalificerat skatteincitament, vilket exempelvis innebär att det måste vara utgiftsbaserat eller produktionsbaserat. Den del av ett skattetillgodohavande som inte omfattas av ett val och därmed inte omfattas av förenklingsregeln ska behandlas enligt de vanliga reglerna för skattetillgodohavanden. För att tillämpa regeln är det nödvändigt att bestämma skatteeffekten av ett kvalificerat skatteincitament. För incitament som utgörs av skattereduktioner uppgår beloppet till själva skattesänkningen. För incitament som utgörs av förhöjda avdrag eller undantag från inkomstbeskattning beräknas beloppet något förenklat till bolagsskattesatsen multiplicerad med det förhöjda avdraget eller inkomsten. Om ett incitament innebär att koncernen får göra ett extra avdrag med exempelvis 50 procent (dvs. ett totalt avdrag med 150 procent) uppgår skatteeffekten till 50 procent av utgiften multiplicerad med bolagsskattesatsen. Värdet beräknas för det år som avdraget yrkas. Om superavdraget medför en skattemässig förlust som inte motsvaras av en redovisningsmässig förlust ska normalt sett tillkommande eller överskjutande skattebelopp beräknas (se avsnitt 8.1). Detta kommer dock inte att gälla till den del ett kvalificerat skatteincitament utnyttjas. Den del av ett kvalificerat skatteincitament som utnyttjas ska nämligen höja de sammanlagda justerade skattekostnaderna för koncernenheterna i en stat, vilket kommer att reducera tillkommande eller överskjutande skattebelopp i motsvarande mån. Det föreslås därför att bestämmelser motsvarande punkt 19–29 i avsnitt 2.3 i annex A i kommentaren införs i lagen om tilläggsskatt. Skatteverket, FAR och NSD m.fl. anser att den föreslagna lagtexten beträffande skatteeffekten av skattereduktioner är felaktig. Enligt den föreslagna lagtexten (4 kap. 17 c § 1 lagen om tilläggsskatt) är skatteeffekten ”den minskning av medräknade skatter som har redovisats för ett räkenskapsår på grund av ett utnyttjat skatteincitament i form av en skattereduktion”. Remissinstanserna invänder mot att bestämmelsen knyts till redovisningen av skatteminskningen i stället för till den skatteminskning som rent faktiskt har erhållits för räkenskapsåret, oavsett hur denna har redovisats (punkt 4 och 5 i box 2.3 i kommentaren). Regeringen delar remissinstansernas uppfattning och föreslår att lagtexten justeras så att detta framgår. Skatteverket framför också att bestämmelsen i 4 kap. 17 c § 2 lagen om tilläggsskatt om skatteeffekten av superavdrag inte bara ska omfatta det belopp som överstiger 100 procent av en utgift multiplicerad med bolagsskattesatsen utan även skatteeffekten av en kostnad som annars inte hade varit avdragsgill enligt nationell skattelagstiftning. Regeringen delar Skatteverkets uppfattning och föreslår att lagtexten justeras så att detta framgår. Slutligen anför Skatteverket att det måste klargöras att skatteeffekten av skattefria eller lågbeskattade inkomster bara avser inkomster som är kopplade till sådana utgifter som ger upphov till ett utgiftsbaserat skatteincitament (income attributable to eligible expenditure, punkt 5 iii i box 2.3). Regeringen delar Skatteverkets uppfattning att det är så de föreslagna bestämmelserna i 4 kap. 17 c § 3 och 4 lagen om tilläggsskatt ska förstås. Förslaget omfattar skatteeffekter av kvalificerade skatteincitament vilka definieras i 4 kap. 17 b § lagen om tilläggsskatt. För att det ska bli aktuellt att beräkna skatteeffekten av en skattefri eller lågbeskattad inkomst måste det alltså vara fråga om ett kvalificerat skatteincitament där inkomsten måste vara kopplad till en utgift som ger upphov till ett kvalificerat skatteincitament och inte vilken skattefri eller lågbeskattad inkomst som helst. Takbelopp Den möjlighet att få en förmånlig behandling av kvalificerade skatteincitament som beskrivits ovan begränsas av ett takbelopp (punkt 30–33 i avsnitt 2.3 i annex A i kommentaren). Syftet med takbeloppet är att säkerställa att sådana incitament som har en förmånlig behandling motsvaras av substans i staten. Substansen definieras utifrån samma parametrar som används för att beräkna det s.k. substansbeloppet enligt 5 kap. lagen om tilläggsskatt. Takbeloppet kan beräknas enligt två alternativa regler, huvudregeln och alternativregeln. Huvudregeln består i sin tur av två alternativa regler. Huvudregeln baseras på olika kostnadsposter medan alternativregeln baseras på balansräkningsposter. Enligt huvudregeln är takbeloppet 5,5 procent av det högsta av personalkostnaderna i staten och kostnaderna för avskrivning på materiella tillgångar i staten. Som materiella tillgångar räknas också sådana tillgångar som enligt 5 kap. 4 § lagen om tilläggsskatt ska behandlas som materiella tillgångar (naturresurser, leasetagares nyttjanderättigheter och licenser). Personalkostnaderna får inkludera sådana kostnader som har lagts till balansvärdet på tillgångar trots att sådana kostnader inte får ingå vid beräkningen av substansbeloppet enligt 5 kap. 3 § andra stycket 1 lagen om tilläggsskatt. Avskrivning på sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 a § lagen om tilläggsskatt (dvs. materiella anläggningstillgångar som innehas för försäljning, leasing eller investering eller som omfattas av undantaget för sjöfartsverksamhet) ingår inte i underlaget. Enligt alternativregeln är takbeloppet i stället 1 procent av det redovisade värdet på materiella tillgångar i den aktuella staten. Mark och andra tillgångar som inte får skrivas av samt sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 a § lagen om tilläggsskatt ingår inte i underlaget. Om koncernen väljer att tillämpa denna regel så gäller detta val i fem år. Om valet inte återkallas efter fem år fortsätter det att gälla. Om valet återkallas någon gång efter femårsperioden och koncernen i stället tillämpar huvudregeln får avskrivningar på sådana tillgångar som har ingått i beräkningen enligt alternativregeln inte ingå i de avskrivningar som ligger till grund för beräkningen av takbeloppet. Det föreslås därför att bestämmelser motsvarande punkt 30–33 i avsnitt 2.3 i annex A i kommentaren införs i lagen om tilläggsskatt. Skatteverket efterfrågar en förklaring till hur det femåriga valet förhåller sig till det ettåriga val som en koncern kan göra när det gäller att tillämpa reglerna om kvalificerade skatteincitament i stället för reglerna om kvalificerade skattetillgodohavanden eller marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden. Regeringen konstaterar att alternativregeln endast reglerar hur takbeloppet ska beräknas år för år. Om en koncern väljer att tillämpa alternativregeln måste den tillämpas i fem år. Detta innebär dock inte att även regeln om att behandla kvalificerade skattetillgodohavanden och marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden som kvalificerade skatteincitament måste användas i fem år. För den regeln gäller att en koncern årligen kan bestämma att behandla eller inte behandla sådana skattetillgodohavanden som kvalificerade skatteincitament. Den lagtekniska utformningen IF har utformat de nya reglerna om substansbaserade skatteincitament som en förenklingsregel. Denna förenklingsregel skiljer sig dock åt från vad som gäller för övriga förenklingsregler. Övriga förenklingsregler innebär att tilläggsskattebeloppet för samtliga eller vissa koncernenheter i en stat i sin helhet ska anses vara noll. Den nu aktuella förenklingsregeln innebär att tilläggsskatten inte sätts ner till noll i sin helhet utan bara till den del den motsvaras av ett kvalificerat skatteincitament. Detta gör att de nya reglerna systematiskt inte passar in tillsammans med övriga förenklingsregler i 8 kap. lagen om tilläggsskatt. Innebörden av de nya reglerna är att det blir möjligt för en koncern att behandla allmänt tillgängliga, utgifts- eller produktionsbaserade skatteincitament som ett tillägg till den justerade skattekostnaden för koncernenheterna i en stat. Även kvalificerade skattetillgodohavanden och marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden kan behandlas på samma sätt om de uppfyller kraven på att vara allmänt tillgängliga och utgifts- eller produktionsbaserade. Om skattekostnaden höjs så minskar tilläggsskatten, dvs. sätts ner till noll, i motsvarande mån. Den avsedda effekten uppnås därför om reglerna formuleras som en möjlighet att välja att höja skattekostnaden. Systematiskt passar sådana regler bättre in i 4 kap. lagen om tilläggsskatt än i 8 kap. Lagförslag Förslaget medför ändringar i 2 kap. 1 § och 4 kap. 1 § och införandet av 4 kap. 17 a–17 d §§ lagen om tilläggsskatt. Skattetillgodohavanden Regeringens förslag Det ska införas en definition av skattetillgodohavanden som innebär att med skattetillgodohavande avses ett tillgodohavande som ger innehavaren rätt att minska skyldigheten att betala medräknade skatter i den stat som beviljar tillgodohavandet. Detta medför även följdändringar i definitionen av marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande och övrigt skattetillgodohavande. Promemorians förslag Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna FAR tillstyrker förslaget. Näringslivets Skattedelegation (till vars yttrande Fastighetsägarna, Finansbolagens Förening, Svensk Försäkring, Svensk Sjöfart och Svensk Näringsliv ansluter sig), nedan NSD m.fl. anför att innebörden av uttrycket ”rätt att minska kostnaden för medräknade skatter” i den föreslagna definitionen av skattetillgodohavande är oklar. Det behöver klargöras att innebörden är en minskad skyldighet att betala medräknade skatter i jurisdiktionen. Skälen för regeringens förslag Gällande rätt I 2 kap. 29–30 §§ lagen om tilläggsskatt används uttrycket skattetillgodohavande för att beskriva olika skattereduktioner. I lagen definieras fyra olika typer av skattetillgodohavanden: kvalificerade skattetillgodohavanden, marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden, icke marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden och övriga skattetillgodohavanden. I 2 kap. 29 § första stycket lagen om tilläggsskatt finns en definition av kvalificerat skattetillgodohavande som något förenklat innebär att med kvalificerat skattetillgodohavande avses ett anspråk på återbetalning (skattetillgodohavande) som är utformat på ett sådant sätt att det ska betalas kontant eller på något motsvarande sätt till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla betalningen enligt lagstiftningen i den stat som beviljar detta, Uttrycket kvalificerat skattetillgodohavande motsvaras i modellreglerna av Qualified Refundable Tax Credit. Enligt artikel 10.1 avses a refundable tax credit designed in a way such that it must be paid as cash or available as cash equivalents within four years from when a Constituent Entity satisfies the conditions for receiving the credit under the laws of the jurisdiction granting the credit. Detta motsvarar lydelsen i lagen om tilläggsskatt med undantag för att den grundläggande förutsättningen att det ska vara en skattereduktion (tax credit) inte har tagits in i den svenska definitionen. Av lydelsen i 2 kap. 29 § andra stycket lagen om tilläggsskatt kan man förledas att tro att det är anspråket på återbetalning som är skattetillgodohavandet eftersom skattereduktion inte nämns. Av såväl förarbeten (exempelvis prop. 2024/25:7 s. 91) som modellreglerna med kommentarer är det helt klart att det som avses är skattereduktioner och dessutom sådana skattereduktioner som avser medräknade skatter. Bristen i lagtexten synes därför bero på ett förbiseende. Eftersom förarbeten och modellreglerna är helt klara är det inte troligt att bristen i lagtexten skulle medföra några praktiska problem vid tillämpningen av lagen men lagtexten bör ändå enligt regeringen justeras så att den faktiska innebörden av regeln tydligt framgår. Uttrycket skattetillgodohavande definieras Det införs en definition av uttrycket skattetillgodohavande. Ett skattetillgodohavande är ett tillgodohavande som ger innehavaren rätt att minska skyldigheten att betala medräknade skatter i den stat som beviljar tillgodohavandet. Denna definition av skattetillgodohavande används sedan i en ny utformning av definitionen av uttrycken kvalificerade skattetillgodohavanden, marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden och övriga skattetillgodohavanden. Uttrycket skattetillgodohavande används redan i definitionen av icke marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden så den definitionen behöver inte ändras. När det gäller vad NSD m.fl. anför om uttrycket ”rätt att minska kostnaden för medräknade skatter” i den föreslagna definitionen, instämmer regeringen i bedömningen att bestämmelsen är oklar. Det föreslås därför att förslaget justeras i enlighet med vad NSD m.fl. föreslår. Lagförslag Förslaget medför ändringar i 2 kap. 1, 29, 29 a och 30 §§ lagen om tilläggsskatt. Uppskjuten skatt vid övergången till systemet Förtydligande i fråga om vissa uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som uppkommit före övergångsåret Regeringens förslag Vid fastställande av den effektiva skattesatsen för koncernenheter i en stat för ett övergångsår ska vissa uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder undantas. Promemorians förslag Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna Skatteverket föreslår en delvis annan teknisk utformning av förslaget för att detta ska ligga närmare de administrativa riktlinjerna från den 13 januari 2025 samt anför att bestämmelser avseende beskattningsåren 2024–2026 bör övervägas. Enligt FAR får det anses tveksamt om förslaget, som är betungande för de skattskyldiga, har stöd i modellreglerna eller EU-direktivet och bristande rättsligt stöd för en utvidgning av tillämpningsområdet genom administrativa riktlinjer kan få både konstitutionella och EU-rättsliga konsekvenser, till exempel genom att regeln förklaras ogiltig. FAR påtalar att lagtexten bygger på en exemplifiering hämtad från punkt 8.5 i riktlinjerna, medan regeln återfinns i punkt 8.3 och 8.4, vilken begränsar tillämpningsområdet genom att utesluta skattelättnader som inte är beroende av en myndighets skönsmässiga bedömning. Enligt FAR:s uppfattning innebär punkt 8.4 för svenskt vidkommande exempelvis att en uppskjuten skattefordran i form av ett underskottsavdrag som uppstår genom en omprövning i efterhand avseende direktavdrag för reparationer på byggnad inte ska omfattas av begränsningen. Innehållet i punkt 8.4 återspeglas dock inte i den föreslagna lagtexten och FAR föreslår därför att föreslagna 4 kap. 27 § tredje stycket lagen om tilläggsskatt arbetas om eller kompletteras för att i stället återspegla punkterna 8.3 och 8.4 i riktlinjerna. Skälen för regeringens förslag Gällande rätt Av bestämmelserna i 4 kap. 25–28 b §§ lagen om tilläggsskatt framgår hur uppskjutna skattefordringar, uppskjutna skatteskulder och överförda tillgångar ska hanteras vid övergången till systemet. Av 4 kap. 25 § lagen om tilläggsskatt (artikel 9.1.1 i modellreglerna) framgår att vid fastställande av den effektiva skattesatsen för koncernenheter i en stat för det som enligt 26 § utgör ett övergångsår och för varje därpå följande räkenskapsår ska alla de uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som återspeglas eller redovisas i alla koncernenheters räkenskaper i en stat beaktas för övergångsåret. I avsnitt 10.2 föreslås att bestämmelsen om övergångsår i 4 kap. 26 § lagen om tilläggsskatt ska ändras så att det framgår att med övergångsår för en stat avses det första räkenskapsår då en koncern omfattas av lagens tillämpningsområde vad avser den staten. Av 4 kap. 27 § andra stycket lagen om tilläggsskatt (artikel 9.1.2 i modellreglerna) framgår att fordringar avseende uppskjuten skatt som härrör från sådana poster som enligt 3 kap. samma lag inte ska ingå vid beräkningen av det justerade resultatet ska undantas från den beräkning som avses i 4 kap. 25 § lagen om tilläggsskatt när fordringarna uppkommer i en transaktion som har ägt rum efter den 30 november 2021. Motsvarande reglering till artikel 9.1 i modellreglerna finns i artikel 47 i minimibeskattningsdirektivet. Uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som inte ska tas med vid övergången till systemet Artikel 9.1 i modellreglerna (4 kap. 25–28 b §§ lagen om tilläggsskatt) innehåller övergångsregler som ska förenkla övergången till systemet. Reglerna avser bl.a. behandlingen av uppskjutna skatter som gäller när en multinationell koncern börjar omfattas av modellreglernas tillämpningsområde och för varje därpå följande räkenskapsår. I de administrativa riktlinjerna från den 13 januari 2025 klargörs hur övergångsreglerna i artikel 9.1 ska tolkas och tillämpas vid övergången till systemet. Av riktlinjerna framgår att vissa multinationella koncerner, efter den 30 november 2021, har ingått överenskommelser med myndigheterna i en stat som gett koncernenheterna som hör hemma i den staten olika skatteförmåner innan tilläggsskattereglerna (huvudregeln och kompletteringsregeln) eller regeln om nationell tilläggsskatt trädde i kraft i den staten. De multinationella koncerner som har erhållit dessa skatteförmåner har redovisat dem som uppskjutna skattefordringar och de kan ha som avsikt att beakta fordringarna vid tillämpningen av övergångsreglerna för uppskjutna skattefordringar och skatteskulder i artikel 9.1 (punkt 2 i riktlinjerna). Mot bakgrund av detta har IF antagit riktlinjerna för att ytterligare klargöra hur övergångsreglerna i artikel 9.1 ska tillämpas, speciellt när det gäller uppskjutna skattefordringar som har uppstått till följd av skatteförmåner som beviljas av en stat efter den 30 november 2021. Av riktlinjerna framgår att uppskjutna skattekostnader som härrör från återföring av uppskjutna skattefordringar som har uppstått innan tilläggskattereglerna träder i kraft men efter den 30 november 2021 och som härrör från överenskommelser med myndigheterna i en stat undantas vid övergången till systemet enligt övergångsreglerna i artikel 9.1. Detsamma gäller uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som uppstår till följd av att koncernenheter får göra en skattemässig uppskrivning av tillgångars värde så att det skattemässiga värdet överstiger det redovisade värdet. när en stat har infört ett bolagsskattesystem. Det gäller även uppskjutna skattefordringar som uppstår på grund av att koncernenheter i en stat får göra eller ändra ett val med retroaktiv verkan (punkt 3 i riktlinjerna). I punkt 8.5 a–c i kommentaren till artikel 9.1.2 specificeras vilka uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder (tax attributes) som inte får tas med i beräkningen enligt artikel 9.1.1. Det är följande: Uppskjutna skattefordringar som har uppstått på grund av att en överenskommelse med myndigheter i en stat har ingåtts eller ändrats efter den 30 november 2021, när överenskommelsen ger den skattskyldige skatteförmåner i form av skattereduktioner eller andra skattelättnader som inte hade uppstått utan en sådan överenskommelse. Uppskjutna skattefordringar som uppstått till följd av att en koncernenhet efter den 30 november 2021 gjort eller ändrat ett val och därigenom retroaktivt ändrar behandlingen av en transaktion som har ingått i beräkningen av koncernenhetens beskattningsbara inkomst ett tidigare beskattningsår och som har fastställts av skattemyndigheten eller som framgått av en inlämnad deklaration avseende bolagsskatt. Uppskjutna skattefordringar eller uppskjutna skatteskulder som uppstått till följd av att koncerner har fått använda ett högre skattemässigt värde än det bokförda värdet på tillgångar vid övergången till systemet när en stat infört bolagsskatt efter den 30 november 2021, men före övergångsåret. I riktlinjerna erinras om att avsikten med övergångsbestämmelserna i artikel 9.1 inte är att ge koncerner eller myndigheter verktyg för att genomföra transaktioner som tillskapar uppskjutna skattefordringar som, när de återförs, i praktiken helt eller delvis undantar en koncerns framtida lågbeskattade inkomster från tilläggsskatt. De skatteförmåner som uppstått i de tre ovannämnda fallen i punkt 8.5 a–8.5 c omfattas inte av beräkningen enligt artikel 9.1.1, utan de ska undantas enligt artikel 9.1.2 i modellreglerna (punkt 4 i kommentaren till artikel 9.1 i modellreglerna och punkt 8.5 i kommentaren till artikel 9.1.2 i modellreglerna). Artikel 9.1.2 är tillämplig på alla uppskjutna skattefordringar som har uppstått i transaktioner efter den 30 november 2021. Artikeln blir därför tillämplig även på en uppskjuten skattefordran som uppstår till följd av en transaktion som äger rum efter övergångsåret, om fordran redovisas eller återspeglas i räkenskaperna för en koncernenhet för övergångsåret (punkt 8.2 i kommentaren till artikel 9.1.2 i modellreglerna). En kostnad avseende uppskjuten skatt som hänför sig till återföringen av en uppskjuten skattefordran som beskrivs i de ovan angivna tre fallen i punkt 8.5 a–8.5 c ska inte tas med vid beräkningen av det uppskjutna skattejusteringsbeloppet enligt artikel 4.4 (3 kap. 30–34 d §§ lagen om tilläggsskatt) och inte heller räknas som skattekostnad enligt 8 kap. 4 § andra stycket lagen om tilläggsskatt vid tillämpning av den tillfälliga förenklingsregeln (punkt 8.6 i kommentaren till artikel 9.1.2 i modellreglerna). Artikel 9.1.2 ska tillämpas så att en uppskjuten skattefordran hänförlig till en förlust som uppstod mer än fem räkenskapsår före ikraftträdandet av ett nytt bolagsskattesystem i en stat som tidigare inte hade något sådant system undantas från beräkningen enligt artikel 9.1.1. Uppskjutna skattefordringar som avser förluster som uppkommit mindre än fem år innan ett nytt bolagsskattesystem införts får i princip föras in i systemet. Artikel 9.1.2 ska emellertid tillämpas även på sådana uppskjutna skattefordringar på samma sätt som för en uppskjuten skattefordran som uppstår till följd av en förlust enligt ett befintligt bolagsskattesystem (punkt 8.7 i kommentaren till artikel 9.1.2 i modellreglerna). Regeringen konstaterar att riktlinjerna har antagits av IF för att klargöra hur artikel 9.1 i modellreglerna, som har införts i bl.a. 4 kap. 25 och 27 §§ lagen om tilläggsskatt, ska tolkas vad avser behandlingen av vissa skatteförmåner vid övergången till systemet. Utgångspunkten är således att sådana skatteförmåner som identifierats av IF och som redogörs för i det ovanstående inte alls ska beaktas vid beräkningen av den effektiva skattesatsen för koncernenheterna i en stat för ett övergångsår och för varje därpå följande räkenskapsår när en koncern övergår till systemet med tilläggsskatt. För att lagen ska överensstämma med riktlinjerna behöver det därför enligt regeringen införas bestämmelser i 4 kap. 27 § lagen om tilläggsskatt om att sådana uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som nämns i punkterna 8.5 a–8.5 c och 8.7 ska undantas vid fastställandet av den effektiva skattesatsen i enlighet med 25 §. Enligt riktlinjerna ska reglerna gälla redan fr.o.m. 2024, dvs. det första år som systemet med tilläggsskatt tillämpas på. Mot bakgrund av förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning till den enskildes nackdel i 2 kap. 10 § regeringsformen är det inte möjligt att ändra vilka värden som får användas som ingående balans vid beskattningen för ett redan avslutat eller påbörjat beskattningsår när detta är till den skattskyldiges nackdel. Därför föreslår regeringen i avsnitt 13 att bestämmelserna ska träda i kraft den 1 januari 2027 och tillämpas på beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2026 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2026. Det innebär att för räkenskapsår som börjar efter detta datum får sådana fordringar och skulder inte räknas med. Av punkt 8.8 i kommentaren till artikel 9.1.2 i modellreglerna framgår att en del uppskjutna skattekostnader som hänför sig till återföringen av en uppskjuten skattefordran ska få beaktas vid beräkningen av dels det uppskjutna skattejusteringsbeloppet enligt artikel 4.4 (3 kap. 30–36 §§ lagen om tilläggsskatt), dels skattekostnaden enligt den tillfälliga förenklingsregeln (8 kap. 4 § andra stycket lagen om tilläggsskatt) vad avser: återföring av en uppskjuten skattefordran som avses i punkt 8.5 a och 8.5 b i kommentaren till artikel 9.1.2 i modellreglerna för räkenskapsår som börjar under 2024 och 2025 och som slutar före den 1 juli 2027, och återföring av en uppskjuten skattefordran som avses i punkt 8.5 c i kommentaren till artikel 9.1.2 i modellreglerna för räkenskapsår som börjar under 2025 och 2026 och som slutar före den 1 juli 2028. Det högsta belopp som får beaktas i dessa fall är ett belopp som motsvarar 20 procent av summan av de uppskjutna skattefordringarna (punkt 8.9 i kommentaren till artikel 9.1.2 i modellreglerna). Dessa bestämmelser omfattar endast beskattningsåren 2024–2026. Mot bakgrund av att de ändringar som föreslås i 4 kap. 27 § lagen om tilläggsskatt inte ska gälla för beskattningsåren 2024–2026 behöver det enligt regeringen inte införas några bestämmelser i lagen om tilläggsskatt som motsvarar punkt 8.8–8.12 i kommentaren till artikel 9.1.2. FAR anser att det får anses tveksamt om förslaget, som är betungande för de skattskyldiga, har stöd i modellreglerna eller EU-direktivet. Regeringen konstaterar att kommissionen den 30 september 2025 uttalat att den anser att de administrativa riktlinjerna från januari 2025 är förenliga med direktivet. Regeringen bedömer att det är möjligt att komplettera lagen om tilläggsskatt så länge som kompletterande bestämmelser inte står i strid med minimibeskattningsdirektivet. Vidare har FAR anfört att punkt 8.3 och 8.4, begränsar tillämpningsområdet för bestämmelserna genom att utesluta skattelättnader som inte är beroende av myndigheter (General Governments). Regeringen delar inte denna bedömning. Begränsningen till skattelättnader som är beroende av myndigheter gäller i fråga om punkt 8.5 a och framgår i den förslagna 4 kap. 27 § tredje stycket 1 där det anges att punkten avser sådana uppskjutna skattefordringar som uppstått på grund av en överenskommelse med myndigheter vid en viss angiven tidpunkt. Däremot gäller inte en sådan begränsning i fråga om punkterna 8.5 b och 8.5 c och en begränsning ska därför inte införas i de föreslagna 4 kap. 27 § tredje stycket 2 och 3, där punkterna 8.5 b och 8.5 c föreslås införas. Det ska således införas bestämmelser i lagen om tilläggsskatt i enlighet med förslagen i promemorian. Skatteverket anser att det av de administrativa riktlinjerna framgår att 4 kap. 27 § tredje stycket 3 ska omfatta situationen när det föreligger en skillnad mellan det skattemässiga värdet och det redovisade värdet av en tillgång och skuld (och inte bara situationen när det skattemässiga värdet är högre än det bokförda värdet). Regeringen instämmer i denna bedömning och bestämmelsen förtydligas med anledning av vad Skatteverket anför. Skatteverket anser vidare att tidsbegränsade regler som motsvarar punkt 8.8–8.12 i kommentaren till artikel 9.1.2 bör införas i lagen om tilläggsskatt. Regeringen konstaterar att enligt dessa punkter får de multinationella koncerner som har ingått överenskommelser med myndigheterna i en stat endast ta upp 20 procent av summan av de uppskjutna skattefordringarna. De föreslagna bestämmelserna hindrar inte att en koncern tar upp en mindre del av sina skattefordringar under beskattningsåren 2024 till 2026. För senare beskattningsår får dock inte sådana skattefordringar tas upp över huvud taget. Lagförslag Förslaget medför ändringar i 4 kap. 27 § och 8 kap. 4 § lagen om tilläggsskatt. Övergångsår Regeringens förslag När reglerna om uppskjutna skattefordringar, uppskjutna skatteskulder och överförda tillgångar vid övergången till systemet tillämpas ska övergångsåret för en stat vara det första räkenskapsår då en koncern omfattas av lagens tillämpningsområde i fråga om den staten. Promemorians förslag Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna FAR, som yttrar sig särskilt i denna del, tillstyrker förslaget. Skatteverket anser att definitionen av övergångsår bör ges en annan lagteknisk utformning för att fungera i alla situationer. Skälen för regeringens förslag Gällande rätt I 4 kap. 25–25 c och 27–28 b §§ lagen om tilläggsskatt finns bestämmelser om hur uppskjutna skattefordringar, uppskjutna skatteskulder och överförda tillgångar ska beaktas vid övergången till systemet. Enligt 4 kap. 26 § lagen om tilläggsskatt avses med övergångsår för en stat det första räkenskapsår då en koncernenhet omfattas av en lagstiftning som är likvärdig med och administreras på ett sätt som är förenligt med antingen bestämmelserna i rådets direktiv 2022/2523, i den ursprungliga lydelsen, eller när det gäller en stat utanför Europeiska unionen, modellreglerna. Definitionen av övergångsår finns i artikel 47.1 i minimibeskattningsdirektivet och artikel 10.1.1 i modellreglerna. Definitionen av övergångsår ska ändras I artikel 47.1 i direktivet definieras uttrycket övergångsår för en stat som det första räkenskapsår under vilket en koncern omfattas av direktivets tillämpningsområde med avseende på den staten. I modellreglerna avses med övergångsår för en stat det första året en koncern omfattas av regler om global minimibeskattning i fråga om den staten (Transition Year, for a jurisdiction, means the first Fiscal Year that the MNE Group comes within the scope of the GloBE Rules in respect of that jurisdiction). Av punkt 7 i kommentaren till artikel 9.1.1 framgår att övergångsåret bestäms stat för stat och att definitionen är utformad så att övergångsåret för en koncern för en viss stat kan inträda till följd av minimibeskattningsregler i en annan stat. Den nuvarande utformningen av bestämmelsen i 4 kap. 26 § lagen om tilläggsskatt leder till oklarheter pga. hänvisningarna till en stats lagstiftning som är likvärdig med och administreras på ett sätt som är förenligt med direktivet, eller, när det gäller en stat utanför Europeiska unionen, modellreglerna. Att övergångsåret på detta sätt ska avgöras av om lagstiftning gäller i en stat innebär t.ex. att en koncern inte har ett övergångsår i fråga om en stat där koncernenheter hör hemma om den staten inte infört direktivet eller regler motsvarande modellreglerna. Det är inte så bestämmelsen är avsedd att fungera och dess utformning behöver därför justeras i linje med hur övergångsår definieras i direktivet och modellreglerna. Vad som är övergångsår ska enligt såväl modellreglerna som direktivet avgöras av vilket år som är det första räkenskapsår då en koncern omfattas av regler om minimibeskattning i fråga om en stat. Några exempel kan illustrera. För en koncern som omfattas av lagens tillämpningsområde för räkenskapsåret 2024 är övergångsåret 2024 avseende alla stater där det finns koncernenheter som hör hemma. Om en multinationell koncern med ett svenskt moderföretag har koncernenheter i tio andra stater så är övergångsåret 2024 (dvs. det år lagen om tilläggsskatt trädde i kraft) för koncernenheterna i de tio staterna. För en koncern som omfattas av lagens tillämpningsområde för räkenskapsåret 2024 och som etablerar koncernenheter i en viss stat först 2026 är övergångsåret 2026 för den staten eftersom det är först det året som koncernen omfattas av lagens tillämpningsområde med avseende på den staten. Ett annat exempel är en koncern som omfattas av lagens tillämpningsområde först för räkenskapsåret 2026 till följd av att koncernen först då har en årlig intäkt på minst 750 miljoner euro på det sätt som anges i 1 kap. 3 § lagen om tilläggsskatt. Övergångsåret blir i detta fall tidigast räkenskapsåret 2026 och kommer även i denna situation att i det enskilda fallet avgöras stat för stat beroende av om det ett år finns koncernenheter som hör hemma i en viss stat eller inte. För att definitionen av övergångsår i 4 kap. 26 § lagen om tilläggsskatt ska överensstämma med motsvarande definition i direktivet och modellreglerna föreslås därför att definitionen ändras så att med övergångsår för en stat avses det första räkenskapsår då en koncern omfattas av lagen om tilläggsskatt vad avser den staten. Skatteverket anser att det är olämpligt att knyta övergångsåret till lagens tillämpningsområde och anför att definitionen av övergångsår bör utgå från det första räkenskapsår då en koncern omfattas av en huvud- eller kompletteringsregel för tilläggsskatt vad avser en stat. Regeringen anser att definitionen av övergångsår bör följa definitionen i direktivet och modellreglerna samt även fungera i fråga om nationell tilläggsskatt. Förslaget bör därför inte ändras på det sätt som Skatteverket föreslår. Lagförslag Förslaget medför ändring i 4 kap. 26 § lagen om tilläggsskatt. Uppskjuten skatt enligt vissa system för beskattning av kontrollerade utländska företag Regeringens förslag Vid fastställande av den effektiva skattesatsen för koncernenheter i en stat vid övergången till systemet ska uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder i vissa fall inte beaktas om de avser skatt enligt ett system för beskattning av kontrollerade utländska företag. Detta ska gälla om skatten beräknas gemensamt för sådana företag i ett sådant system. Promemorians förslag Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna FAR, som yttrar sig särskilt i denna del, tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag Gällande rätt Av 4 kap. 25 § lagen om tilläggsskatt (artikel 9.1.1 i modellreglerna och artikel 47.2 i minimibeskattningsdirektivet) framgår att vid fastställande av den effektiva skattesatsen för koncernenheter i en stat för ett övergångsår enligt 4 kap. 26 § samma lag och för varje därpå följande räkenskapsår ska alla de uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som återspeglas eller redovisas i alla koncernenheters räkenskaper i en stat beaktas för övergångsåret. I avsnitt 10.2 föreslås att bestämmelsen om övergångsår i 4 kap. 26 § lagen om tilläggsskatt ska ändras så att det framgår att med övergångsår för en stat avses det första räkenskapsår då en koncern omfattas av lagens tillämpningsområde vad avser den staten. Uppskjuten skatt ska inte beaktas om den har uppkommit enligt vissa system för beskattning av kontrollerade utländska företag I punkt 5 i kommentaren till artikel 9.1.1 i modellreglerna, vilken motsvaras av 4 kap. 25 § lagen om tilläggsskatt, klargörs vad som gäller i fråga om uppskjuten skatt hänförlig till s.k. blended CFC tax regime. Punkt 5 hänger samman med bestämmelserna i 3 kap. 27 m–27 o §§ lagen om tilläggsskatt om hur det uppskjutna skattejusteringsbeloppet ska påverka fördelningen av medräknad skatt som tas ut enligt ett system för beskattning av kontrollerade utländska företag. Dessa bestämmelser motsvaras av punkt 71.4–71.17 i kommentaren till artikel 4.4.1 i modellreglerna. Av 3 kap. 27 m § lagen om tilläggsskatt framgår att 4 kap. 27 n–27 o §§ samma lag inte gäller uppskjuten skatt hänförlig till skatt enligt ett system för beskattning av kontrollerade utländska företag som beräknar skatten för samtliga företag samlat (s.k. blended CFC tax regime). Fördelning av sådan skatt sker enbart i fråga om aktuell skatt. Bestämmelserna om sådan fördelning finns i 3 kap. 27 d–27 i §§ lagen om tilläggsskatt, vilka motsvaras av punkt 58.1–58.7 i kommentaren till artikel 4.3.2. Uppskjuten skatt beräknas alltså inte vad avser skatt hänförlig till blended CFC tax regime. Sådan uppskjuten skatt ska därför inte heller beaktas vid tillämpning av artikel 9.1.1. Regeringen föreslår därför att 4 kap. 25 § lagen om tilläggsskatt tillförs ett förtydligande med denna innebörd. Lagförslag Förslaget medför ändring i 4 kap. 25 § lagen om tilläggsskatt. Lagens tillämpningsområde vid delning av en koncern Regeringens förslag Bestämmelsen om när beloppsgränsen för lagens tillämpningsområde har uppnåtts efter att en koncern har delats ska ändras på följande sätt för att stämma överens med direktivet och modellreglerna. Om en koncern som omfattas av lagens tillämpningsområde delas i två eller flera koncerner, ska beloppsgränsen för lagens tillämpningsområde avseende en koncerns årliga intäkt anses vara uppnådd – för det första räkenskapsåret som avslutas närmast efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för den koncernen för det räkenskapsåret uppgår till minst 750 miljoner euro, och – för det andra till fjärde räkenskapsåret som avslutas närmast efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för den koncernen uppgår till minst 750 miljoner euro under minst två av de fyra räkenskapsår som avslutas närmast efter delningen. Promemorians förslag Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna FAR, som yttrar sig särskilt i denna del, tillstyrker förslaget men föreslår en justering av lagtexten. Skälen för regeringens förslag Gällande rätt Av 1 kap. 3 § lagen om tilläggsskatt framgår, något förenklat, att lagen ska tillämpas när en svensk koncernenhet ingår i en koncern som har en årlig intäkt på minst 750 miljoner euro. I 1 kap. 10 § lagen om tilläggsskatt finns särskilda bestämmelser om hur prövningen av denna beloppsgräns ska göras när en koncern som uppfyller kriterierna för att omfattas av lagens tillämpningsområde delas. Paragrafens första stycke lyder: Om en koncern som omfattades av lagens tillämpningsområde året före det aktuella räkenskapsåret delas i två eller flera nya koncerner, ska beloppsgränsen i 3 § anses vara uppnådd för det räkenskapsår då delningen sker: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för vardera ny koncern för det räkenskapsåret uppgår till minst 750 miljoner euro, och för det andra till fjärde räkenskapsåret efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för vardera ny koncern uppgår till minst 750 miljoner euro under minst två av dessa räkenskapsår. I modellreglerna finns bestämmelsen i artikel 6.1.1 c. Denna punkt lyder: Where a single MNE Group within the scope of the GloBE Rules demerges into two or more Groups (each a demerged Group), the consolidated revenue threshold is deemed to be met by a demerged Group: i. with respect to the first tested Fiscal Year ending after the demerger, if the demerged Group has annual revenues of EUR 750 million or more in that year; ii. with respect to the second to fourth tested Fiscal Years ending after the demerger, if the demerged Group has annual revenues of EUR 750 million or more in at least two of the Fiscal Years following the year of the demerger. I minimibeskattningsdirektivet återfinns denna bestämmelse i artikel 33.4. Med undantag för att lydelsen i minimibeskattningsdirektivet även inkluderar stora nationella koncerner överensstämmer den i allt väsentligt med artikel 6.1.1 c i modellreglerna. En skillnad i uttryckssätt återfinns i slutet av punkt ii i den artikeln. I modellreglerna lyder slutet av denna punkt: ”…or more in at least two of the Fiscal Years following the year of the demerger” medan motsvarande text i minimibeskattningsdirektivet lyder: ”…or more in at least two of those fiscal years” (kursiveringar här). Beloppsgränsen vid delning av en koncern Ordalydelsen i 1 kap. 10 § lagen om tilläggsskatt skiljer sig från modellreglerna och direktivet i några avseenden. För det första ska paragrafen enligt ingressen tillämpas om den koncern som delas omfattades av lagens tillämpningsområde året före delningsåret. Enligt modellreglerna och direktivet gäller i stället att regeln ska tillämpas om den koncern som delas omfattas av lagens tillämpningsområde under delningsåret. För det andra skulle uttrycket ”summan av intäkterna i koncernredovisningen för vardera ny koncern” i strecksatserna kunna tolkas som att det ska göras en sammanlagd bedömning av de nya koncernerna. Av såväl ordalydelsen i modellreglerna som av punkt 33 i kommentaren till artikel 6.1.1 c i modellreglerna framgår emellertid klart att reglerna i artikeln gäller separat för varje koncern, både en koncern som uppkommer och det som finns kvar av koncernen som delats. Varje sådan koncern är det som i punkt 33 kallas ”a demerged group” och omfattas av bestämmelsen i 1 kap. 10 § lagen om tilläggsskatt. För det tredje är avslutningen på den andra strecksatsen i paragrafen olyckligt formulerad. Strecksatsen behandlar den prövning som ska göras det andra till fjärde året efter delningen. I både den svenska lagen och minimibeskattningsdirektivet anges att beloppsgränsen på 750 miljoner euro ska uppnås under minst två av dessa räkenskapsår. En bokstavstolkning av bestämmelsen innebär att prövningen bara ska avse de år som behandlas i strecksatsen, dvs. det andra till fjärde året efter delningen. Med en sådan tolkning går regeln emellertid inte att tillämpa det andra året efter delningen eftersom det då inte finns två år att bedöma. Enligt motsvarande text i modellreglerna och punkt 36 i kommentaren till artikel 6.1.1 c i modellreglerna framgår emellertid helt klart att prövningen enligt andra strecksatsen i bestämmelsen även ska innefatta delningsåret. Att regeln ska tolkas på detta sätt framgår också i författningskommentaren till paragrafen (prop. 2023/24:32 s. 514 och 515). För att lagen om tilläggsskatt ska stämma överens med direktivet och modellreglerna föreslår regeringen därför att 1 kap. 10 § lagen om tilläggsskatt ändras så att bestämmelsen tillämpas på sådana koncerner som omfattas av lagens tillämpningsområde under delningsåret. Vidare föreslår regeringen att det vid bedömningen av om beloppsgränsen är uppnådd för en koncern efter delningen endast ska tas hänsyn till den aktuella koncernens intäkter. När bestämmelsen tillämpas på de koncerner som finns efter delningen kommer prövningen av om beloppsgränsen i bestämmelsen är uppnådd alltså att göras för varje koncern för sig, utan att intäkterna i den eller de andra koncernerna räknas med. FAR anför att det bör övervägas om inte paragrafen blir tydligare genom att ”en koncern” och ”den koncernen” i lagförslaget ersätts med ”var och en av de nya koncernerna”. Regeringen anser dock att den av FAR föreslagna ändringen skulle innebära att felaktigheten om en sammanlagd bedömning av de nya koncernerna i nuvarande lydelse skulle komma att kvarstå. Slutligen föreslås att det klargörs att den prövning avseende två räkenskapsår som ska göras det andra till fjärde räkenskapsåret som avslutas närmast efter delningen även ska inkludera delningsåret (det första räkenskapsåret som avslutas närmast efter delningen). Lagförslag Förslaget medför ändring i 1 kap. 10 § lagen om tilläggsskatt. Moderföretag som omfattas av system med avdragsgill utdelning Regeringens förslag Den justerade vinsten för ett moderföretag som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska minskas lägst till noll. Motsvarande ska gälla vid tillämpningen av den tillfälliga förenklingsregeln. Promemorians förslag Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna FAR, som yttrar sig särskilt i denna del, tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag I 7 kap. 67 och 68 §§ lagen om tilläggsskatt finns särskilda bestämmelser om minskning av justerad vinst för moderföretag som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning. För den tillfälliga förenklingsregeln i 8 kap. 3–7 §§ lagen om tilläggsskatt finns en motsvarande bestämmelse i 8 kap. 9 §. Motsvarande reglering finns i artikel 39 i minimibeskattningsdirektivet, vilken motsvaras av artikel 7.2.1 och 7.2.4 i modellreglerna. Lydelsen i dessa artiklar skiljer sig emellertid från bestämmelserna i lagen om tilläggsskatt såtillvida att minskningen enligt dessa artiklar ska ske lägst till noll. För att lagen om tilläggsskatt ska stämma överens med direktivet föreslås därför att bestämmelserna i 7 kap. 67 och 68 §§ och 8 kap. 9 § lagen om tilläggsskatt kompletteras med en sådan begränsning. Lagförslag Förslaget medför ändringar i 7 kap. 67 och 68 §§ och 8 kap. 9 § lagen om tilläggsskatt. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2027. Bestämmelserna ska tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2026 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2026. Den rapporterande enheten ska få tillämpa samtliga eller vissa av bestämmelserna första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2024 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2024. Bestämmelserna i 4 kap. 17 a–17 d §§ samt 8 kap. 18 a och 18 b §§ lagen om tilläggsskatt ska dock få tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2025 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2025. Promemorians förslag Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna Sveriges advokatsamfund anför att de centrala delarna av förslaget inte torde strida mot 2 kap. 10 § regeringsformen, eftersom de får betraktas som gynnande och frivilliga för de skattskyldiga. På grund av de förslag som är betungande bör ändå övervägas om intresset av att lagen om tilläggsskatt kan tillämpas på samma sätt och samtidigt under en övergångsperiod väger över jämfört med skattskyldigas intresse av förutsägbarhet. Skälen för regeringens förslag Det är angeläget att lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt för att säkerställa att den svenska lagen stämmer överens med minimibeskattningsdirektivet och modellreglerna. Lagändringarna ska därför träda i kraft den 1 januari 2027. Bestämmelserna ska tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2026 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2026. Vidare föreslås att den rapporterande enheten får tillämpa samtliga eller vissa av bestämmelserna första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2024 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2024. Regeringen konstaterar att möjligheten att införa retroaktiv lagstiftning bör tillämpas mycket restriktivt (prop. 2024/25:7 s. 238–241). I de tidigare lagstiftningsärenden då antagna administrativa riktlinjer har införts (prop. 2024/25:7 och prop. 2025/26:22) finns möjlighet för den rapporterande enheten att välja att tillämpa bestämmelser retroaktivt. Motiveringen till att bestämmelserna skulle kunna tillämpas retroaktivt av de skattskyldiga var att det är av stor vikt att de svenska reglerna om tilläggsskatt kan tillämpas på samma sätt och samtidigt som de regler som övriga medlemsstater har infört i sina nationella rättsordningar vid genomförandet av minimibeskattningsdirektivet. Detsamma gäller regler som stater utanför EU har infört med anledning av modellreglerna. De bestämmelser som föreslås i denna proposition kommer att träda i kraft den 1 januari 2027. De föreslagna lagändringarna baseras på administrativa riktlinjer som beslutats under år 2024–2026. De administrativa riktlinjerna kan därför ha kommit att beaktas i andra staters lagstiftning redan från ett tidigare datum eftersom många stater inte har något problem med att införa lagstiftning retroaktivt eller genom en direkt hänvisning till modellreglerna och kommentaren. Det är därmed angeläget att även de svenska reglerna kan tillämpas så tidigt som möjligt i anslutning till det att riktlinjerna har antagits. Vidare anpassar sig många koncerner efter de administrativa riktlinjerna från det att de publiceras. För att inte stå i strid med retroaktivitetsförbudet föreslås att bestämmelsernas retroaktiva verkan görs frivillig för företagen. Det innebär att företagen vad avser beskattningsår som motsvarar kalenderåren 2025 och 2026 kan välja att tillämpa lagen om tilläggsskatt antingen i dess lydelse från och med det ursprungliga ikraftträdandet eller i dess lydelse från och med den 1 januari 2027. Det intresse som retroaktivitetsförbudet i 2 kap 10 § regeringsformen är avsett att skydda bör därmed anses tillgodosett. Företagen bör kunna välja att bara tillämpa en eller några enstaka av de lagändringar som föreslås retroaktivt för beskattningsår som påbörjas efter den 31 december 2024. Det bör inte ställas upp några särskilda krav avseende rapportering av vilka val som görs i detta hänseende. För svenska handelsbolag gäller vad som sägs ovan för räkenskapsåren 2025 och 2026. Det bedöms ändamålsenligt att det ska vara den rapporterande enheten, dvs. den enhet som lämnar tilläggsskatterapport, som får begära en retroaktiv tillämpning. En sådan begäran bör ske genom att den rapporterande enheten tillämpar en eller flera av de nu föreslagna reglerna vid beräkningarna enligt lagen om tilläggsskatt som sedermera redovisas i tilläggsskatterapporten, med verkan från beskattningsår 2025. Vad Sveriges advokatsamfund anför om skattskyldigas intresse av förutsebarhet är enligt regeringens bedömning inte ett bärande skäl för att de förslag som lämnas endast ska få tillämpas på beskattningsår eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar den 1 januari 2027 eller senare. Även när det gäller betungande bestämmelser kan de skattskyldiga ha ett intresse av att tillämpa bestämmelserna retroaktivt om de t.ex. har anpassat sig efter de administrativa riktlinjerna från det att de antogs av IF. Möjligheten för den rapporterande enheten att välja retroaktiv tillämpning föreslås vara mer begränsad i tre fall. Det gäller de bestämmelser som föreslås i avsnitt 7 och 8. I avsnitt 7 föreslås förenklingsregler dels för huvud- och kompletteringsreglerna när moderföretag hör hemma i en stat med ett parallellt minimibeskattningssystem, dels för kompletteringsregeln när moderföretag hör hemma i en stat med ett parallellt minimibeskattningssystem. I avsnitt 8 föreslås bestämmelser om kvalificerade skatteincitament och om att kvalificerade respektive marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden får behandlas som kvalificerade skatteincitament. Dessa bestämmelser får dock tidigast tillämpas för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2025 eller senare eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2025. Detta överensstämmer med hur reglerna har formulerats i de administrativa riktlinjerna. Konsekvensanalys I detta avsnitt redogörs för förslagens effekter i den omfattning som bedöms stå i proportion till det aktuella lagstiftningsärendet och med utgångspunkt i tillämpliga delar av 7 § förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar. Regelrådet bedömer att konsekvensutredningen uppfyller kraven i förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar. Offentligfinansiella effekter I propositionen Tilläggsskatt för företag i stora koncerner (prop. 2023/24:32) finns en analys av konsekvenserna av förslaget om införande av lagen om tilläggsskatt. Lagen om tilläggsskatt genomför modellreglerna och minimibeskattningsdirektivet i svensk lagstiftning. Modellreglerna är ett omfattade och komplext regelverk och resultatet av ett mångårigt internationellt samarbete. Lagen om tilläggsskatt trädde i kraft den 1 januari 2024. Det finns i dag ingen ny information om svenska multinationella koncerner och deras tilläggskatterapporter som kan användas för att fördjupa konsekvensanalysen. Det har däremot kommit nya land-för-land-rapporter. Underlaget som ligger till grund för konsekvensanalysen i denna proposition och de kvantitativa delarna av analysen bygger i stor utsträckning på de land-för-land-rapporter som lämnats av svenska multinationella koncerner under åren 2022–2023. Land-för-land-rapporteringen är relativt ny och kvaliteten på statistiken varierar. Det komplexa regelverket tillsammans med den osäkerhet som finns i det statistiska underlaget och vad gäller den internationella implementeringen av minimibeskattningsdirektivet eller modellreglerna gör att bedömningarna i konsekvensanalysen är osäkra och ska tolkas med försiktighet. Detta gäller särskilt de kvantitativa delarna. I minimibeskattningsdirektivet anges att genomförandet av modellreglerna inom unionen bör ligga så nära den globala överenskommelsen som möjligt. Det är således centralt att även de administrativa riktlinjerna införs i lagen om tilläggsskatt. Utgångspunkten i lagstiftningsarbetet har varit att de nya bestämmelserna ska utformas så att de ligger så nära de administrativa riktlinjerna som möjligt. Några alternativa lösningar har inte övervägts eftersom det inte ansetts vara relevant. Regelrådet konstaterar att en beskrivning av konsekvenser om ingen åtgärd vidtas saknas. Regeringen bedömer att detta ryms inom beskrivningen av alternativa förslag. I denna proposition finns förslag och bedömningar om en rad nya och ändrade bestämmelser i lagen om tilläggsskatt. Förslagen föranleds av administrativa riktlinjer som antagits av IF den 24 maj 2024 och den 13 januari 2025. Vidare har IF den 5 januari 2026 antagit ett paket med fem förenklingsregler, varav fyra omfattas av denna proposition. De administrativa riktlinjerna från januari 2025 preciserar reglerna om övergången till systemet enligt artikel 9.1 i modellreglerna. Vidare förlängs den tillfälliga förenklingsregeln med ett år och nya förenklingsregler föreslås för de fall när moderföretag hör hemma i en stat med ett parallellt minimibeskattningssystem som godkänts av IF. Det föreslås även att det ska införas regler om kvalificerade skatteincitament i lagen om tilläggsskatt. Med sådana skatteincitament får skattekostnaden höjas med ett visst belopp, vilket får till följd att tilläggsskattebeloppet blir lägre jämfört med nu gällande regler. Möjligheten att få en förmånlig behandling av kvalificerade skatteincitament begränsas emellertid av ett takbelopp. De administrativa riktlinjerna från januari 2025 är i huvudsak preciseringar av reglerna om övergången till systemet och bedöms därför inte ge upphov till någon offentligfinansiell effekt enligt Finansdepartementets beräkningskonventioner vid ändrade skatte- och avgiftsregler. Ur ett konsekvensanalysperspektiv bör förslagen kopplade till de administrativa riktlinjerna i stället tolkas och utvärderas tillsammans med de befintliga bestämmelserna i lagen om tilläggsskatt. Dessa förslag ändrar inte i sak de bedömningar och slutsatser som gjordes i prop. 2023/24:32. Regelrådet anser att det är oklart hur de förslag som lämnas i promemorian kan utvärderas och när. Regeringen bedömer att en sådan precisering inte är möjlig eftersom arbetet med regelverket om global minimibeskattning ännu inte är avslutat. När det gäller förlängningen av den tillfälliga förenklingsregeln uppstår inte heller någon offentligfinansiell effekt då det bara bedöms vara administrativa kostnader som påverkas. Effekten på administrativa kostnader på grund av förlängningen av den tillfälliga förenklingsregeln beskrivs i avsnitt 14.2. I detta avsnitt uppdateras först relevanta bedömningar och slutsatser från propositionen Tilläggsskatt för företag i stora koncerner (prop. 2023/24:32) till följd av nya överenskommelser och aktuell information om vilka stater som har implementerat reglerna om minimibeskattning. Bedömningen i propositionen var att Sverige kommer att få intäkter från tilläggsskatt från stater utanför EU och G20 som inte implementerar reglerna om minimibeskattning eller inför nationell tilläggsskatt. Med hjälp av aktuell information om vilka stater som inte har kvalificerade regler och uppgifter från land-för-land-rapporteringar för 2022 och 2023 bedöms tilläggsskatten från moderföretag som hör hemma i Sverige och med koncernenheter i stater som inte har implementerat reglerna om minimibeskattning eller nationell tilläggsskatt uppgå till ca 350 miljoner kronor per år. Det innebär att intäkterna från tilläggsskatten i Sverige fortsatt bedöms vara i samma storleksordning som i prop. 2023/24:32. Mot bakgrund av de senaste årens utveckling i arbetet med modellreglerna och de ändringar som görs nu bedöms att vissa G20 stater inte kommer implementera minimibeskattningsreglerna. Enligt den nya överenskommelsen från 5 januari 2026 ska tilläggsskattebeloppet enligt huvud- och kompletteringsreglerna för tilläggsskatt anses vara noll för koncernenheter om moderföretaget hör hemma i stat som är godkänd av OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS som en stat med ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk och utländsk inkomst. Den 5 januari 2026 uppdaterades annex B med ett nytt avsnitt för Qualified SbS Regimes i vilket USA och dess regler anges, tillsammans med informationen att godkännandet gäller för beskattningsår som börjar den 1 januari 2026 eller senare. Enligt den första bedömningen i propositionen Tilläggsskatt för företag i stora koncerner skulle inte Sverige få några skatteintäkter från tilläggsskatt från amerikanska koncernenheter. Bedömningen är att den nya förenklingsregeln när moderföretag hör hemma i en stat med ett godkänt parallellt minimibeskattningssystem inte ger upphov till någon offentligfinansiell effekt eftersom det antas handla om stater som Sverige annars inte skulle kunna tillämpa kompletteringsregeln på. Det ska även införas regler om kvalificerade skatteincitament i lagen om tilläggsskatt. Dessa regler innebär att skattekostnaden får höjas med ett belopp vid kvalificerade skatteincitament, vilket möjliggör ett lägre tilläggsskattebelopp än om dessa regler inte används. Möjligheten att få en förmånlig behandling av kvalificerade skatteincitament begränsas av ett takbelopp. Denna del av förslaget bedöms inte leda till någon ändrad intäkt av svensk nationell tilläggsskatt eftersom Sverige inte har sådana incitament som kan omfattas av de föreslagna reglerna om kvalificerade skatteincitament. Däremot kan förslaget om nya regler för kvalificerade skatteincitament påverka den tilläggsskatt som Sverige tar ut från moderföretag som hör hemma i Sverige och med koncernenheter i stater som inte har en godkänd regel om nationell tilläggsskatt. Det finns bara ett fåtal stater som inte har en godkänd regel om nationell tilläggsskatt och där det enligt land-för-land-rapporteringar för 2022 och 2023 finns lågbeskattade vinster för koncernenheter med svenska moderföretag. Det kan inte uteslutas att den låga beskattningen av enskilda koncernenheters vinster i vissa stater helt eller delvis beror på ett kvalificerat skatteincitament. I den utsträckning som den låga beskattningen beror på ett kvalificerat skatteincitament så minskar den tilläggsskatt som Sverige hade haft möjlighet att ta ut från det svenska moderföretaget om reglerna om kvalificerade skatteincitament inte införs. Det bedöms inte vara möjligt att i detalj uppskatta hur mycket av tilläggsskatten avseende koncernenheter i en enskild stat som beror på ett sådant skatteincitament eftersom det kräver detaljerad information om utländska koncernenheters utnyttjanden av skatteincitament. En samlad bedömning är dock att den låga beskattningen av vissa utländska koncernenheter till största del beror på andra skatteregler än kvalificerade skatteincitament. Den offentligfinansiella effekten av förslaget om nya regler för kvalificerade skatteincitament bedöms därför vara försumbar. Sammantaget bedöms förslagen i propositionen inte påverka de offentliga finanserna nämnvärt. Det kan inte uteslutas att reglerna kan ha viss effekt på de svenska skatteintäkterna på sikt, men osäkerheten kring effekterna i kombination med att dessa bedöms vara små, särskilt i förhållande till de samlade bolagsskatteintäkterna, leder till slutsatsen att förslagen har en försumbar offentligfinansiell effekt. Effekter för företag Förslagen i propositionen påverkar de företag som omfattas av lagen om tilläggsskatt. Det bedöms att mellan 150 och 160 koncerner med ett svenskt moderföretag och omkring 70 koncerner med utländskt moderföretag i Sverige omfattas av lagen om tilläggsskatt. Dessa koncerner består av ca 20 000 koncernenheter (företag) varav 7 000 finns i Sverige och 13 000 i utlandet. Lagen bedöms också omfatta 2 000–8 000 koncernenheter i Sverige i koncerner med ett utländskt moderföretag. Regelrådet finner avsaknaden av en beskrivning av särskilda hänsyn till små och medelstora företag bristfällig. Regeringen anser att effekterna av förslaget avseende företagens storlek är väl beskrivna och står i proportion till förslagets omfattning. Avsaknaden av beskrivning av särskild hänsyn till små och medelstora företag bygger på att små och medelstora företag inte bedöms påverkas av reglerna. Regeringen konstaterar också att en beskrivning av särskild hänsyn till små och medelstora företag inte omfattas av förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar. De koncerner som omfattas av lagen om tilläggsskatt har delats in i branscher med hjälp av redovisningen av svensk näringsgrensindelning (SNI) i FRIDA. Utifrån en branschindelning som bestäms av moderföretagets SNI-rapportering är området Verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik vanligast förekommande (ca 40 procent av koncernerna) medan ca 20 procent bedriver Handel; reparation av motorfordon och motorcyklar. Branschtillhörigheten bör tolkas med försiktighet eftersom den inte nödvändigtvis ger en rättvisande bild av i vilken bransch koncernen huvudsakligen verkar i. Att så många koncernenheter redovisar SNI-avdelningen Verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik kan bero på att de enskilda koncernenheterna bedriver en övergripande verksamhet och tillhandahåller tjänster till flera enheter inom koncernen. En branschindelning som bestäms efter enheten med störst omsättning ger dock en annan bild. Cirka 30 procent av de koncerner som bedöms omfattas av regelverket rapporterar att de bedriver Handel; reparation av motorfordon och motorcyklar medan drygt 25 procent av koncernerna faller inom tillverkning. Andelen som faller inom verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik sjunker till 10 procent. Omkring 10 procent är verksam inom Information och Kommunikation. Vilka av koncernerna och företagen som kommer att påverkas av respektive förslag är dock svårt, och i vissa fall omöjligt, att avgöra. De administrativa riktlinjerna från januari 2025 är i huvudsak ett förtydligande av vad som gäller vid tillämpningen av artikel 9.1 i modellreglerna och bedöms därför inte påverka företagen nämnvärt. När det gäller förlängning av den tillfälliga förenklingsregeln bedöms förslaget påverka de administrativa kostnaderna för företagen, vilka beskrivs närmare nedan. Regelrådet saknar en beskrivning av påverkan på företagens intäkter. Regeringen bedömer att förslaget inte påverkar företagens intäkter. Information om de nya bestämmelserna bör tillhandahållas inom ramen för övrig information om modellreglerna och lagen om tilläggsskatt. Skatteverket förutsätts uppdatera sina informationsmaterial och vidta lämpliga informationsinsatser. Administrativa kostnader De administrativa kostnaderna för koncerner till följd av lagen om tilläggsskatt beräknas bli betydande, särskilt för koncerner med aktivitet i många stater och med många koncernenheter. Detta kan påverka konkurrensen mellan företag och missgynna stora koncerner. Förslaget om att förlänga den tillfälliga förenklingsregeln innebär möjlighet för koncerner att inte tillämpa lagen om tilläggsskatt fullt ut såvitt avser koncernenheter som hör hemma i lågriskjurisdiktioner. Förslaget är att en koncern inte behöver göra en fullständig beräkning av eventuell tilläggsskatt om den kan visa att den enligt en förenklad beräkning inte är lågbeskattad i en stat, bl.a. med hjälp av uppgifter i land-för-land-rapporteringen. Syftet är att tillhandahålla ett förenklat förfarande för bedömningen av om tilläggsskatt ska betalas och ge de koncerner som omfattas av reglerna tid att anpassa sin interna hantering till de nya reglerna. För att uppnå syftet baseras beräkningarna bl.a. på information i land-för-land-rapporten, som redan är tillgänglig för de berörda koncernerna. Av de koncerner som bedöms omfattas av direktivets regelverk förväntas ca 30–45 av 150–160 inte behöva samla in ytterligare information och göra fullständiga beräkningar enligt regelverket för enheter i någon stat som de bedriver verksamhet i. Resterande koncerner bedöms behöva samla in och rapportera information för enheter i vissa stater. Eftersom de inte behöver göra fullständiga beräkningar i stater där de inte är lågbeskattade då den tillfälliga förenklingsregeln förlängs minskar dock rapporteringen betydligt. Förlängningen av den tillfälliga förenklingsregeln bedöms således minska företagens administrativa kostnader betydligt jämfört med vad som annars hade varit fallet. I prop. 2023/24:32 bedömdes den tillfälliga förenklingsregeln minska de administrativa kostnaderna med 87 procent per år så länge regelverket var på plats. Denna bedömning kvarstår. Förslaget att förlänga förenklingsregeln innebär alltså att företagens administrativa kostnader bedöms minska till ca 15–130 miljoner kronor per år så länge regelverket är i kraft. Den nya förenklingsregeln om kvalificerade skatteincitament innebär vissa ytterligare beräkningar för de multinationella koncerner som vill använda reglerna för kvalificerade skatteincitament eftersom hanteringen av dessa görs separat. Sådana beräkningar bedöms dock bygga på uppgifter som tas fram vid beräkningen av tilläggsskatt enligt de vanliga reglerna och bör därför inte innebära någon nämnvärd ytterligare påverkan på företagens administrativa kostnad. De övriga förslagen bedöms ha marginell påverkan på företagens administrativa kostnader. Effekter för företagen och konkurrensförhållanden mellan olika stater Även om många företag kan planera sin verksamhet så att skattekostnaden hålls nere är det i praktiken kostsamt att dra nytta av skillnader i effektiva skattesatser. Av det skälet är främst stora multinationella koncerner som har tillräckligt stora incitament och möjligheter att agera utifrån skillnader i effektiva skattesatser. Reglerna om minimibeskattning gör att möjligheterna för de stora multinationella koncernerna att minska sina skattekostnader begränsas, vilket gör att konkurrenssituationen mellan stora och mindre koncerner förbättras. Reglerna utformades på ett sådant sätt att om en koncern har verksamhet i någon stat som inför reglerna om minimibeskattning så behöver koncernen i princip betala lika mycket tilläggsskatt oavsett omfattning eller form av aktiviteter i de staterna. Med de nya förenklingsreglerna behandlas en koncern annorlunda när moderföretag hör hemma i en stat med ett godkänt parallellt minimibeskattningssystem, s.k. side-by-side system. IF har i januari 2026 godkänt USA:s regler i detta avseende. Det är för närvarande oklart vilka andra stater som kan komma att godkännas. Koncerner vars moderföretag hör hemma i Sverige riskerar att hamna i en konkurrensmässigt sämre situation jämfört med koncerner med moderföretag i stater med s.k. side-by-side system. Koncerner vars moderföretag hör hemma i Sverige skulle kunna få högre skattekostnader och administrativa kostnader när de har verksamhet i en stat som inte har infört reglerna om minimibeskattning. Koncerner med moderföretag som hör hemma i en stat med ett godkänt parallellt minibeskattningssystem kan däremot fortsätta att använda mer förmånliga strukturer för att minska sina totala skattekostnader, behålla större flexibilitet i sina globala investeringar och därmed ha en konkurrensmässigt bättre position jämfört med koncerner med moderföretag som hör hemma i Sverige eller stater som har infört reglerna om minimibeskattning. De nya reglerna om kvalificerade skatteincitament i de administrativa riktlinjerna från januari 2026 medför att sådana skatteincitament i andra stater blir mer förmånligt behandlade i reglerna om minimibeskattning och ökar trycket att införa liknande kvalificerade incitament i de stater som inte har det. Nya incitament förväntas införas i ett globalt perspektiv och stater med befintliga incitament kan förväntas göra dessa mer generösa. Ett av de starkaste skälen till att införa minimiskatteregler var att minska staternas möjlighet att konkurrera om investeringar genom olika skattemässiga incitament. Med den nya behandlingen kommer emellertid möjligheter att konkurrera genom skattemässiga incitament att öka. Sverige har för närvarande inga incitament som kan omfattas av de föreslagna reglerna om kvalificerade skatteincitament. Ur svenskt perspektiv påverkar förslaget om nya regler för kvalificerade skatteincitament i lagen om tilläggsskatt främst konkurrensen mellan olika multinationella koncerner vars moderföretag hör hemma i Sverige och som har koncernenheter i olika stater. Förslaget medför en konkurrensfördel för de koncerner som använder kvalificerade skatteincitament i stater utan en godkänd regel för nationell tilläggsskatt. Eftersom den offentligfinansiella effekten av förslaget i denna del bedöms vara försumbar bedöms detta inte påverka konkurrensen mer än marginellt. Förslaget innebär att Sverige kan införa incitament som skulle omfattas av de föreslagna reglerna om kvalificerade skatteincitament för att förbättra Sveriges internationella konkurrenskraft i en situation där andra stater har incitament som utgör kvalificerade skatteincitament enligt de administrativa riktlinjerna från januari 2026. Sammantaget bedöms de administrativa riktlinjerna från januari 2026 innebära en större möjlighet för stater att attrahera investeringar genom olika former av skattekonkurrerande åtgärder som får genomslag i reglerna om minimibeskattning. Förslagen om regler om kvalificerade skatteincitament och förenklingsregler för s.k. side-by-side system i lagen om tilläggsskatt bedöms innebära konkurrensfördelar för multinationella koncerner med koncernenheter i stater utan godkända system för tilläggsskatt. Förslagen innebär att den tilläggsskatt som multinationella koncerner tidigare hade behövt betala i Sverige som följd av en låg effektiv skatt i andra stater under vissa omständigheter blir lägre. Sådana fall kan uppstå om den låga effektiva skattesatsen beror på sådana incitament som omfattas av de föreslagna reglerna om kvalificerade skatteincitament eller genom att de har ett moderföretag som hör hemma i ett godkänt parallellt minibeskattningssystem som tillåter lägre effektiva skattesatser under vissa omständigheter. Effekter på investeringar och sysselsättning De justeringar som görs med anledning av administrativa riktlinjerna från januari 2025, som i huvudsak är ett förtydligande av vad som gäller vid tillämpningen artikel 9.1 i modellreglerna, påverkar inte investeringarna eller sysselsättningen. Däremot kan de nya förenklingsregler som föreslås när moderföretag hör hemma i en stat med ett godkänt parallellt minimibeskattningssystem minska investeringarna i Sverige jämfört med dessa stater. Skillnaderna mellan det godkända systemet och minimibeskattningsreglerna kommer att innebära att nettoavkastningen på investeringar för europeiska koncerner i till exempel USA, allt annat lika, blir lägre än nettoavkastningen på investeringar som görs av koncerner vars moderföretag hör hemma i dessa stater för samma typ av investering. Ur ett ekonomiskt perspektiv finns det en risk att detta leder till färre investeringar i Sverige och EU, samt att moderföretaget på sikt kan flyttas till dessa stater. Det finns även en risk att de nya reglerna för kvalificerade skatteincitament som antogs av IF i januari 2026 minskar investeringarna i Sverige. Eftersom Sverige inte har sådana incitament som kan omfattas av de föreslagna reglerna om kvalificerade skatteincitament innebär de nya reglerna att bolagsskatten blir relativt lägre i stater med incitament som utgör kvalificerade skatteincitament. Förslaget om nya regler för kvalificerade skatteincitament i lagen om tilläggsskatt påverkar i första hand multinationella koncerner vars moderföretag hör hemma i Sverige och som har koncernenheter i stater utan en godkänd regel om nationell tilläggsskatt men som har sådana incitament som omfattas av de föreslagna reglerna om kvalificerade skatteincitament. Sådana moderföretag kan i viss utsträckning räkna med lägre tilläggsskatt på vinster från berörda koncernenheter utomlands och kan därför på marginalen välja att rikta investeringar dit i stället för till Sverige. Denna effekt bedöms dock i sig vara liten. Förslaget möjliggör däremot för Sverige att i framtiden införa ett kvalificerat skatteincitament för att locka till sig investeringar från multinationella koncerner. Till den del företagen förväntar sig en sådan utveckling kan förslaget i sig samtidigt bidra att hålla investeringar inom landet. Sammantaget bedöms effekten på investeringar av förslaget vara marginell. Samtidigt bedöms de förändringar som på ett internationellt plan medförs av de nya reglerna för kvalificerade skatteincitament som antogs av IF i januari 2026 på ett mer betydande sätt kan antas rikta internationella investeringar till andra stater under rådande förhållanden. Dessa förändringar är dock en effekt av den internationella överenskommelsen och inte av förslagen om ändringar i lagen om tilläggsskatt. Det finns relativt få studier som analyserar sambandet mellan bolagsskatteförändringar och sysselsättningen. Eftersom bolagsskattehöjningar antas minska investeringarna, borde de även ha negativ påverkan på sysselsättningen. De nya reglerna för kvalificerade skatteincitament kan däremot motverka denna effekt. Sammantaget bedöms effekten på sysselsättningen vara svårbedömd. Effekter för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna Förslagen bedöms endast medföra marginella förändringar för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna då det endast är fråga om ett begränsat antal nya bestämmelser som kompletterar de befintliga bestämmelserna i lagen om tilläggsskatt. Eventuella kostnader för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna till följd av förslagen ryms inom befintliga ekonomiska ramar. Övriga effekter Förslagen bedöms inte få några effekter för enskilda, den ekonomiska jämställdheten, den ekonomiska fördelningen eller miljön. Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i lagen (2023:875) om tilläggsskatt 1 kap. Lagens innehåll och tillämpningsområde 10 § Om en koncern som omfattas av lagens tillämpningsområde delas i två eller flera koncerner, ska beloppsgränsen i 3 § för en koncern anses vara uppnådd – för det första räkenskapsåret som avslutas närmast efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för den koncernen för det räkenskapsåret uppgår till minst 750 miljoner euro, och – för det andra till fjärde räkenskapsåret som avslutas närmast efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för den koncernen uppgår till minst 750 miljoner euro under minst två av de fyra räkenskapsår som avslutas närmast efter delningen. Första stycket gäller i fråga om varje arrangemang där koncernenheterna i en koncern delas i två eller flera koncerner och inte längre ingår i samma moderföretags koncernredovisning. Paragrafen motsvarar artikel 33.1 b och 33.4 i rådets direktiv (EU) 2022/2523 av den 14 december 2022 om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen, kallat minimibeskattningsdirektivet, och 6.1.1 c, och 6.1.3 i modellreglerna. Paragrafen behandlar sådana förändringar i en koncern som innebär delning av en koncern. Ändringarna i första styckets inledande avsnitt innebär dels att det framgår att paragrafen tillämpas på sådana koncerner som omfattas av lagens tillämpningsområde under delningsåret, dels att den prövning som ska göras enligt paragrafen görs för varje koncern för sig. Första strecksatsen i första stycket ändras i två avseenden. För det första vad gäller delningsåret genom att formuleringen ”för det räkenskapsår då delningen sker” ersätts med ”för det första räkenskapsåret som avslutas närmast efter delningen”. Detta innebär dock ingen ändring i sak. För det andra ändras bestämmelsen så att det framgår att det efter en delning endast ska tas hänsyn till den aktuella koncernens intäkter vid bedömningen av om beloppsgränsen i 1 kap. 3 § är uppnådd för en koncern. När bestämmelsen tillämpas på de koncerner som finns efter delningen kommer prövningen av om beloppsgränsen i bestämmelsen är uppnådd alltså att göras för varje koncern för sig, utan att intäkterna i den eller de andra koncernerna räknas med. Det är alltså fråga om separata prövningar av de olika koncernerna. I den andra strecksatsen görs motsvarande ändringar som i första strecksatsen avseende referensen till ett räkenskapsår som avslutas närmast efter delningen och till att prövningen avser varje koncern för sig. I slutet av strecksatsen ändras uttrycket ”minst två av dessa räkenskapsår” till ”minst två av de fyra räkenskapsår som avslutas närmast efter delningen” för att förtydliga att de räkenskapsår som beloppsgränsen på 750 miljoner euro i intäkter ska uppnås även inkluderar delningsåret. Övervägandena finns i avsnitt 11. 2 kap. Definitioner och förklaringar 1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner av vissa begrepp och förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen också i andra kapitel. Definitioner av följande begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer: allmänt erkänd redovisningsstandard i 20 § asymmetrisk vinst och förlust i utländsk valuta i 3 kap. 13 § balansvärde i 5 kap. 5 § beskattningsår i 24 § bestämmande inflytande i 14 § betydande snedvridning av konkurrensen i 3 kap. 7 § bokfört nettovärde av materiella tillgångar i 23 § delägarbeskattad enhet i 7 kap. 2 § delägd moderenhet i 13 § dotterföretag till ett samriskföretag i 7 kap. 44 § effektiv skattesats i 3 kap. 37 § enhet i 6 § första stycket fast driftställe i 7 kap. 17 § fastighetsinvesteringsföretag i 40 § försäkringsinvesteringsenhet i 41 § godkänd redovisningsstandard i 21 § godkänt utdelningsskattessystem i 31 § huvudenhet i 7 kap. 18 § huvudregel för tilläggsskatt i 4 § hybridenhet i 41 a § hör hemma i 1 kap. 11–16 §§ icke kvalificerat imputationsbelopp i 28 § icke marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande i 29 f § ideell organisation i 34 § internationell organisation i 33 § investeringsenhet i 38 § investeringsenhet för pensioner i 37 § investeringsfond i 39 § justerat resultat i 3 kap. 2 § justerad skattekostnad i 3 kap. 23 § kompletteringsregel för tilläggsskatt i 5 § koncern i 7 § koncernenhet i 8 § koncernredovisning i 19 § kvalificerat imputationsbelopp i 27 § kvalificerat skatteincitament i 4 kap. 17 b § kvalificerat skattetillgodohavande i 29 § andra och tredje styckena lågbeskattad koncernenhet i 44 § lågskattestat i 45 § marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande i 29 a–29 e §§ medräknade skatter i 3 kap. 24–26 §§ mellanliggande moderenhet i 12 § minimiskattesats i 25 § minoritetsägd koncernenhet i 7 kap. 42 § modellreglerna i 47 § moderenhet i 10 § moderföretag i 11 § myndighetsenhet i 32 § nettoskattekostnad i 3 kap. 8 § offentligt organ i 6 § tredje stycket omorganisering i 7 kap. 59 § omvänd hybridenhet i 7 kap. 4 § pensionsenhet i 35 § pensionsfond i 36 § portföljinnehav i 17 § procentsats för tilläggsskatt i 3 kap. 38 § första stycket rapporterande enhet i 43 § redovisat resultat i 18 § regel om nationell tilläggsskatt i 3 § räkenskapsår i 22 § samriskföretag i 7 kap. 43 § skattetillgodohavande i 29 § första stycket skattetransparent enhet i 7 kap. 3 § stat i 46 § statslös koncernenhet i 48 § substansbelopp i 5 kap. 2 § svensk koncernenhet i 9 § system för beskattning av kontrollerade utländska företag i 26 § system med avdragsgill utdelning i 7 kap. 66 § särskild uppskjuten skattefordran i 4 kap. 13 § tilläggsskatt i 2 § tilläggsskattebelopp i 3 kap. 37–39 §§ tilläggsskatterapport i 42 § undantagna utdelningar i 3 kap. 9 § undantagen vinst och förlust avseende ägarintressen i 3 kap. 10 § undantagna enheter i 1 kap. 5–8 §§ värdet beträffande tilläggsskatt i 23 a § ägarenhet i 16 § ägarintresse i 15 § överskjutande vinst i 3 kap. 38 § andra stycket övrigt skattetillgodohavande i 30 §. I paragrafen finns en lista över begrepp, termer och uttryck som definieras och förklaras i lagen. Listan kompletteras med de nya definitionerna av kvalificerat skatteincitament och skattetillgodohavande. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.2 och 9. Skattetillgodohavande och kvalificerat skattetillgodohavande 29 § Med skattetillgodohavande avses ett tillgodohavande som ger innehavaren rätt att minska skyldigheten att betala medräknade skatter i den stat som beviljar tillgodohavandet. Med kvalificerat skattetillgodohavande avses 1. ett skattetillgodohavande med anspråk på återbetalning som är utformat på ett sådant sätt att det ska betalas kontant eller på något motsvarande sätt till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla betalningen enligt lagstiftningen i den stat som beviljar detta, eller 2. om skattetillgodohavandet delvis återbetalas, den del av skattetillgodohavandet som ska betalas kontant eller på något motsvarande sätt till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla detta belopp. Ett kvalificerat skattetillgodohavande ska inte omfatta något skattebelopp som kan avräknas eller återbetalas på grundval av ett imputationsbelopp enligt 27 eller 28 §. Första stycket i paragrafen saknar direkt motsvarighet i direktivet och modellreglerna, medan andra och tredje styckena motsvarar artikel 3.38 i direktivet och artikel 10.1.1 (qualified refundable tax credit) i modellreglerna. I paragrafen definieras vad som avses med skattetillgodohavande och kvalificerat skattetillgodohavande. Genom ändringen flyttas bestämmelserna i nuvarande första och andra styckena till andra och tredje styckena. I andra stycket definieras uttrycket ”kvalificerat skattetillgodohavande”. I definitionen förtydligas att det ska vara fråga om ett skattetillgodohavande. I det nya första stycket införs en definition av uttrycket skattetillgodohavande. Definitionen är hämtad från nuvarande 29 a § 2 med en något annorlunda redaktionell utformning för att förtydliga innebörden av bestämmelsen utifrån remissinstansernas synpunkter. Innebörden av bestämmelsen är att med skattetillgodohavande avses ett tillgodohavande som ger innehavaren rätt att minska skyldigheten att betala medräknade skatter i den stat som beviljar tillgodohavandet. Det spelar ingen roll hur den minskade skyldigheten återspeglas i företagets redovisning. Kravet att ett skattetillgodohavande ska innebära en skattereduktion har inte tidigare framgått i definitionen av olika skattetillgodohavanden men behövs för att definitionen ska vara fullständig och överensstämma med vad som gäller enligt modellreglerna och minimibeskattningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9. 29 a § Med marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande avses ett skattetillgodohavande 1. som inte är ett kvalificerat skattetillgodohavande, 2. som uppfyller kriteriet om överlåtbarhet i 29 b §, och 3. vars överlåtbarhet uppfyller kriteriet om marknadsmässighet i 29 c §. Paragrafen saknar motsvarighet i direktivet men motsvarar punkt 112.1 i kommentaren till artikel 3.2.4 i modellreglerna. I paragrafen definieras uttrycket marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande. Det inledande avsnittet förtydligas genom att ordet tillgodohavande byts ut mot skattetillgodohavande. Det medför i sin tur att nuvarande punkt 2 tas bort. Det som står i den punkten finns i stället i den nya definitionen av skattetillgodohavanden i 29 § första stycket. Till följd av att punkt 2 utgår numreras även nuvarande efterföljande punkter om. Övervägandena finns i avsnitt 9. 30 § Med övrigt skattetillgodohavande avses ett skattetillgodohavande som inte omfattas av 29 § andra stycket, 29 a eller 29 f §. Paragrafen saknar motsvarighet i direktivet, modellreglerna och kommentaren men framgår av punkt 41 i avsnitt 2 i de administrativa riktlinjerna från juli 2023. I paragrafen definieras uttrycket övrigt skattetillgodohavande. Enligt den nya lydelsen definieras uttrycket som ett skattetillgodohavande som inte omfattas av 29 § andra stycket, 29 a eller 29 f § dvs. ett skattetillgodohavande som inte är ett kvalificerat skattetillgodohavande, ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande eller ett icke marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande. Övervägandena finns i avsnitt 9. 4 kap. Val, tillkommande tilläggsskattebelopp i vissa fall och justering av skattekostnad 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – val som påverkar det justerade resultatet (2–12 k §§), – val som påverkar den justerade skattekostnaden (13–17 d §§), – tillkommande tilläggsskattebelopp när det sammanlagda justerade resultatet i en stat är en förlust (18–19 a §§), – justering av skattekostnad i efterhand (20–24 §§), och – uppskjutna skattefordringar, uppskjutna skatteskulder och överförda tillgångar vid övergången till systemet (25–28 b §§). I paragrafen anges vilka bestämmelser som kapitlet innehåller. Ändringen i andra strecksatsen är redaktionell och innebär att de nya bestämmelser som införs i kapitlet läggs till. Kvalificerat skatteincitament 17 a § Vid tillämpning av 3 kap. 37 § får den rapporterande enheten välja att de sammanlagda justerade skattekostnaderna ska ökas med ett belopp som motsvarar skatteeffekten av ett kvalificerat skatteincitament. Ökningen får inte överstiga det högsta av följande belopp: 1. 5,5 procent av personalkostnaderna enligt 5 kap. 3 §, och 2. 5,5 procent av de redovisade kostnaderna för avskrivningar på tillgångar som avses i 5 kap. 4 § i den stat där koncernenheterna hör hemma. Vid tillämpning av första stycket ska – personalkostnader i 1 även omfatta sådana kostnader som anges i 5 kap. 3 § andra stycket 1, och – redovisade kostnader för avskrivningar i 2 inte omfatta avskrivningar på sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 a §. Den rapporterande enheten får, i stället för vad som anges i första stycket 1 och 2, välja att det belopp som skattekostnaden ska ökas med får uppgå till högst 1 procent av det redovisade värdet av sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 § och som finns i den stat där koncernenheterna hör hemma. Värdet av mark, övriga icke avskrivningsbara tillgångar och sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 a § ska inte ingå i det redovisade värdet. Ett sådant val gäller i fem år från och med det räkenskapsår som valet avser. Därefter fortsätter valet att gälla, om den rapporterande enheten inte återkallar valet. Om valet återkallas kan ett nytt val göras först fem år efter det år som återkallelsen avser. Om valet återkallas ska tillgångar som har omfattats av valet undantas från beräkningen enligt första stycket 2. Paragrafen, som är ny, har sin grund i avsnitt 4 i de administrativa riktlinjerna från januari 2026 som finns införda i avsnitt 2.3 i annex A i kommentaren till modellreglerna. I paragrafen regleras behandlingen av kvalificerade skatteincitament. Av första stycket framgår att den rapporterande enheten kan välja att öka de sammanlagda justerade skattekostnaderna med ett belopp som motsvarar skatteeffekten av ett kvalificerat skatteincitament. Valmöjligheten gäller vid tillämpningen av 3 kap. 37 § vilket innebär att valet görs vid beräkningen av den sammanlagda skattekostnaden för samtliga koncernenheter i staten. Kvalificerat skatteincitament definieras i 17 b § och skatteeffekt av ett kvalificerat skatteincitament definieras i 17 c §. Ökningen av de sammanlagda justerade skattekostnaderna begränsas av ett takbelopp som kan beräknas enligt två alternativa regler, en huvudregel och en alternativregel. Huvudregeln finns i första stycket och alternativregeln finns i tredje stycket. Utgångspunkten för båda reglerna är att beräkningen baseras på samma parametrar som används för beräkning av substansbeloppet i 5 kap. Vid beräkning av takbeloppet enligt huvudregeln i första stycket får ökningen av de sammanlagda justerade skattekostnaderna inte överstiga det högsta av antingen 5,5 procent av personalkostnader enligt 5 kap. 3 § (punkt 1), eller 5,5 procent av kostnader för avskrivningar på tillgångar som avses i 5 kap. 4 § i den stat där koncernenheterna hör hemma (punkt 2). Även avskrivningar på sådana tillgångar som ska behandlas som materiella tillgångar enligt 5 kap. 4 § tredje stycket (naturresurser, leasetagares nyttjanderättigheter och licenser) får ingå vid beräkning enligt punkt 2. Med avskrivning avses även redovisad minskning av värdet på exempelvis gruvor på grund av utvinning. I andra stycket finns två bestämmelser som kompletterar regeln i första stycket. Enligt första strecksatsen ska personalkostnaderna i punkt 1 även omfatta sådana kostnader som läggs till balansvärdet för materiella anläggningstillgångar trots att sådana kostnader inte får ingå vid beräkning av substansbeloppet enligt 5 kap. 3 § andra stycket 1. Enligt andra strecksatsen omfattar de redovisade kostnaderna för avskrivningar i punkt 2 inte avskrivningar på sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 a §, dvs. materiella anläggningstillgångar som innehas för försäljning, leasing eller investering eller som omfattas av undantaget för sjöfartsverksamhet. Enligt 5 kap. 4 a § ska sådana tillgångar inte ingå i beräkningen enligt 5 kap. 4 §, men för att undvika missförstånd införs ett uttryckligt undantag för avskrivningar på sådana tillgångar även i den här paragrafen. I tredje stycket finns den alternativa regeln för beräkning av takbeloppet. Enligt denna får den rapporterande enheten – i stället för vad som följer av första stycket 1 och 2 – välja ett belopp som motsvarar 1 procent av det redovisade värdet av sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 § i den stat där koncernenheterna hör hemma. Vissa tillgångar får dock inte ingå i underlaget. Det gäller mark, övriga icke avskrivningsbara tillgångar och sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 a § (dvs. materiella anläggningstillgångar som innehas för försäljning, leasing eller investering eller som omfattas av undantaget för sjöfartsverksamhet). Om den rapporterande enheten väljer att tillämpa alternativregeln i tredje stycket så gäller detta val i fem år från och med det räkenskapsår som valet avser. Efter femårsperioden fortsätter valet att gälla om det inte återkallas. Om valet återkallas kan ett nytt val att tillämpa alternativregeln göras först fem år efter det år som återkallelsen avser. Om valet återkallas och koncernen i stället tillämpar punkt 2 i första stycket (avskrivningar på materiella tillgångar) får avskrivningar på sådana tillgångar som har omfattats av valet inte ingå i de avskrivningar som ligger till grund för beräkningen av takbeloppet. Det innebär att avskrivningar på sådana tillgångar som har ingått i beräkningen enligt alternativregeln i tredje stycket de år denna regel har tillämpats inte får räknas med. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. 17 b § Med kvalificerat skatteincitament avses ett allmänt tillgängligt skatteincitament till den del det är utgiftsbaserat eller produktionsbaserat. Ett skatteincitament är ett incitament som minskar skyldigheten att betala aktuella eller framtida medräknade skatter. Ett skatteincitament är utgiftsbaserat om det baseras på utgifter som en koncernenhet har haft när incitamentet beviljas och summan av skatteeffekten av incitamentet och övriga skatteincitament för samma utgift inte överstiger den utgift som incitamentet baseras på. Ett skatteincitament är produktionsbaserat om det baseras på volymen av materiella tillgångar, inklusive elektricitet, som har producerats i staten när incitamentet beviljas. Paragrafen, som är ny, har sin grund i avsnitt 4 i de administrativa riktlinjerna från januari 2026 som finns införda i avsnitt 2.3 i annex A i kommentaren till modellreglerna. I paragrafen definieras begreppet ”kvalificerat skatteincitament”. Med skatteincitament avses ett incitament som minskar skyldigheten att betala sådana aktuella eller framtida skatter som enligt 3 kap. 24–26 §§ räknas med vid beräkningen av den justerade skattekostnaden. Definitionen av skatteincitament är likartad den som gäller för skattetillgodohavanden i förslaget till 2 kap. 29 § första stycket. Ett skattetillgodohavande kan bara ges i form av en skattereduktion medan ett skatteincitament även omfattar andra åtgärder som sänker skattekostnaden såsom exempelvis skattemässiga avdrag som överstiger 100 procent av en utgift. Uttrycket ”skatteincitament” är därmed ett bredare begrepp än uttrycket ”skattetillgodohavande”. Med ett kvalificerat skatteincitament avses ett allmänt tillgängligt skatteincitament till den del det är utgiftsbaserat eller produktionsbaserat. Att ett incitament är allmänt tillgängligt innebär att incitamentet inte får riktas till enskilda företag eller till särskilda kategorier av företag, exempelvis sådana företag som omfattas av systemet med tilläggsskatt. Vidare måste incitamentet vara antingen utgiftsbaserat eller produktionsbaserat. Med utgiftsbaserat menas att det baseras på utgifter som en koncernenhet har haft när incitamentet beviljas. Det får alltså inte baseras på utgifter som kommer att uppstå någon gång i framtiden. En koncern anses ha haft en utgift när den tas med i redovisningen och används vid beräkning av det redovisade resultatet eller vid betalningen. Det är inte nödvändigt att en förvärvad tillgång har börjat skrivas av eller ens får skrivas av. Incitament kan även betraktas som utgiftsbaserade om de grundas på avskrivningar under räkenskapsåret avseende tillgångar som har förvärvats ett tidigare räkenskapsår eller om det grundas på utgifter som har uppstått ett tidigare räkenskapsår (utom sådana utgifter som uppkom innan incitamentet trädde i kraft). Utgiftsbaserade incitament kan ges på olika sätt, exempelvis i form av en skattereduktion, ett avdrag med mer än 100 procent av en utgift (superavdrag) eller genom att en inkomst är skattefri eller beskattas med en lägre skattesats än den allmänt tillämpliga. Stöd i form av skattefria eller lågbeskattade inkomster måste dock ha en direkt koppling till utgifter för att klassificeras som ett utgiftsbaserat incitament. Slutligen får incitamentet inte vara så stort att summan av skatteeffekten av incitamentet (se 17 c §) och övriga skatteincitament för samma utgift överstiger den utgift som incitamentet baseras på. Eftersom uttrycket skatteincitament betyder ett incitament som minskar medräknade skatter kommer incitament som sänker andra skatter, exempelvis arbetsgivaravgifter, inte att ingå i den sammanlagda beräkningen. Med ett produktionsbaserat skatteincitament menas ett skatteincitament som baseras på volymen av materiella tillgångar som har producerats i staten där incitamentet beviljas. Sådana incitament ges generellt i form av skattereduktioner. I detta sammanhang räknas elektricitet som en materiell tillgång. Även exempelvis utvinning ur gruvor och raffinering av olja omfattas. Det är den producerade volymen som ska grunda incitamentet, inte värdet av produktionen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. 17 c § Med skatteeffekt av ett kvalificerat skatteincitament avses något av följande: 1. den minskning av skyldigheten att betala medräknade skatter som uppkommer för ett beskattningsår på grund av ett utnyttjat skatteincitament i form av en skattereduktion, 2. den del av ett kostnadsavdrag för ett beskattningsår som överstiger 100 procent av utgiften multiplicerad med bolagsskattesatsen, 3. ett kostnadsavdrag för ett beskattningsår som annars inte skulle ha varit avdragsgillt enligt lokala skatteregler multiplicerat med bolagsskattesatsen, 4. en skattefri inkomst multiplicerad med bolagsskattesatsen, eller 5. en inkomst som beskattas med en lägre skattesats än den generellt tillämpliga bolagsskattesatsen multiplicerad med skillnaden mellan dessa skattesatser. Paragrafen, som är ny, har sin grund i avsnitt 4 i de administrativa riktlinjerna från januari 2026 som finns införda i avsnitt 2.3 i annex A i kommentaren till modellreglerna. I paragrafen definieras uttrycket ”skatteeffekt av ett kvalificerat skatteincitament”. Detta behövs för att bestämma hur stor del av ett kvalificerat skatteincitament som får användas enligt 17 a §. Beräkningen av skatteeffekten beror på vilken form som incitamentet har. Första punkten avser incitament som ges i form av en skattereduktion. För sådana incitament uppgår skatteeffekten till den minskning av skyldigheten att betala medräknade skatter som har uppkommit för ett beskattningsår på grund av ett utnyttjat skatteincitament. Andra punkten avser incitament i form av kostnadsavdrag som överstiger utgiften (superavdrag). För sådana incitament är skatteeffekten den del av ett kostnadsavdrag för ett beskattningsår som överstiger 100 procent av utgiften multiplicerad med bolagsskattesatsen. Om ett incitament innebär att koncernen får göra ett extra avdrag med exempelvis 50 procent (dvs. ett totalt avdrag med 150 procent) uppgår skatteeffekten till 50 procent av utgiften multiplicerad med bolagsskattesatsen. Tredje punkten avser incitament som ges i form av avdragsrätt för en kostnad som annars inte skulle ha varit avdragsgill enligt lokala skatteregler. För sådana incitament uppgår skatteeffekten till avdraget multiplicerat med bolagsskattesatsen. Fjärde punkten avser incitament i form av en skattefri inkomst. För sådana incitament uppgår skatteeffekten till inkomsten multiplicerad med bolagsskattesatsen. Femte punkten avser stöd som innebär att en inkomst beskattas med en lägre skattesats än den generellt tillämpliga bolagsskattesatsen. För sådana stöd uppgår skatteeffekten till inkomsten multiplicerad med skillnaden mellan den lägre skattesatsen och den generellt tillämpliga skattesatsen. För både skattefria och lågbeskattade inkomster (punkt 4 och 5) gäller att det inte kan vara fråga om vilka skattefria eller lågbeskattade inkomster som helst. Inkomsten måste vara kopplad till sådana utgifter som ger upphov till ett utgiftsbaserat skatteincitament enligt 17 b §. Övervägandena finns i avsnitt 8.2 Kvalificerat respektive marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande 17 d § Den rapporterande enheten får, i stället för vad som anges i 3 kap. 18–18 c §§, välja att behandla hela eller delar av ett kvalificerat skattetillgodohavande eller ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande som ett kvalificerat skatteincitament om skattetillgodohavandet uppfyller villkoren i 17 b §. Ett sådant val gäller för det räkenskapsår som valet avser. Paragrafen, som är ny, har sin grund i avsnitt 4 i de administrativa riktlinjerna från januari 2026 som finns införda i avsnitt 2.3 i annex A i kommentaren till modellreglerna. I paragrafen finns en möjlighet för den rapporterande enheten att välja att behandla hela eller delar av ett kvalificerat skattetillgodohavande eller ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande som ett kvalificerat skatteincitament. Kvalificerade skattetillgodohavanden definieras i 2 kap. 29 § och marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden definieras i 2 kap. 29 a §. Valmöjligheten gäller dock bara om skattetillgodohavandet uppfyller villkoren i 17 b §, dvs. det ska vara allmänt tillgängligt och utgifts- eller produktionsbaserat. Valet behöver inte avse alla skattetillgodohavanden som koncernen har och valet kan avse bara en viss del av ett skattetillgodohavande. Valet gäller i ett år. När valet utnyttjas gäller 4 kap. 17 a–17 c §§, i stället för de vanliga reglerna i 3 kap. 18–18 c §§. Den del av ett skattetillgodohavande som inte omfattas av ett val ska behandlas enligt de vanliga reglerna för skattetillgodohavanden. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. 25 § Vid fastställande av den effektiva skattesatsen för koncernenheter i en stat för ett övergångsår enligt 26 § och för varje därpå följande räkenskapsår ska alla de uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som återspeglas eller redovisas i alla koncernenheters räkenskaper i en stat beaktas för övergångsåret. Detta gäller dock inte om de uppskjutna skattefordringarna och uppskjutna skatte-skulderna avser skatt enligt ett sådant system för beskattning av kontrollerade utländska företag som avses i 2 kap. 26 §, och skatten för kontrollerade utländska företag enligt detta system beräknas gemensamt för samtliga sådana företag. Uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder ska räknas med utifrån den skattesats som är lägst av minimiskattesatsen och den tillämpliga nationella skattesatsen. En uppskjuten skattefordran som har redovisats till en skattesats som är lägre än minimiskattesatsen får dock räknas om enligt minimiskattesatsen om den skattskyldige kan visa att den uppskjutna skattefordran är hänförlig till en justerad förlust. Effekter som uppstår när värdet på en uppskjuten skattefordran justeras eller när principer för att ta upp en sådan fordran i räkenskaperna ändras ska inte påverka värdet av den uppskjutna skattefordran. Paragrafen motsvarar artikel 47.2 i direktivet och artikel 9.1.1 i modellreglerna. I paragrafen behandlas uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som förs in i systemet. Ändringen i första stycket innebär att det klargörs att uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som avser skatt enligt ett sådant system för beskattning av kontrollerade utländska företag som avses i 2 kap. 26 § som beräknar skatten för kontrollerade utländska företag gemensamt för samtliga sådana företag inte får föras in i systemet under ett övergångsår. Vad som avses med övergångsår framgår av 26 §. Övervägandena finns i avsnitt 10.3. 26 § Med övergångsår för en stat avses det första räkenskapsår då en koncern omfattas av lagens tillämpningsområde i fråga om den staten. Paragrafen motsvarar artikel 47.1 i direktivet och artikel 10.1.1 (transition year) i modellreglerna. I paragrafen definieras uttrycket övergångsår för en stat, vilket är centralt för tillämpningen av bestämmelserna om uppskjutna skattefordringar, uppskjutna skatteskulder och överförda tillgångar vid övergången till systemet. Ändringen i paragrafen innebär att med övergångsår för en stat ska avses det första räkenskapsår då en koncern omfattas av lagens tillämpningsområde med avseende på den staten. Om exempelvis koncern A, vilken omfattas av lagens tillämpningsområde redan från 2024, under 2026 avyttrar koncernenhet C i stat C till koncern B, vilken inte omfattas av lagens tillämpningsområde vad avser stat C, så blir 2026 koncern B:s övergångsår för stat C. Om däremot koncern B redan vid förvärvet av C omfattades av lagens tillämpningsområde vad avser stat C så får koncern B inte ett nytt övergångsår för stat C till följd av förvärvet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2. 27 § Uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som avses i 25 § ska inte justeras enligt 3 kap. 34 eller 35 §. Uppskjutna skattefordringar som härrör från sådana poster som enligt 3 kap. inte ska ingå vid beräkningen av det justerade resultatet ska dock undantas från den beräkning som avses i 25 § när sådana uppskjutna skattefordringar uppkommer i en transaktion som har ägt rum efter den 30 november 2021. Följande uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder ska undantas från den beräkning som avses i 25 §: 1. uppskjutna skattefordringar som uppstått på grund av en sådan överenskommelse med myndigheterna i en stat som har ingåtts eller ändrats efter den 30 november 2021, 2. uppskjutna skattefordringar som har uppstått då en koncernenhet har gjort eller ändrat ett val efter den 30 november 2021, om valet retroaktivt ändrar behandlingen av en transaktion som har ingått i koncernenhetens beskattningsbara inkomst ett tidigare beskattningsår, 3. uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som har uppstått till följd av att en koncernenhet har använt ett annat skattemässigt värde än det bokförda värdet vid övergången till systemet när bolagsskatt har införts i en stat efter den 30 november 2021 men före övergångsårets början, och 4. en uppskjuten skattefordran till den del fordran beror på en förlust som har uppstått mer än fem räkenskapsår innan bolagsskatt har införts i en stat. Paragrafen motsvarar artikel 47.3 i direktivet och artikel 9.1.2 i modellreglerna. Paragrafen innehåller en begränsning avseende de uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som kan föras in i systemet. I tredje stycket, som är nytt, anges vissa särskilt utpekade uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som ska undantas från beräkningen av den effektiva skattesatsen för övergångsåret och varje därpå följande räkenskapsår i enlighet med 25 §. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027 och tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2026 (se punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna). Det innebär att för räkenskapsår som avslutas efter detta datum får sådana fordringar och skulder inte räknas med. Av första punkten framgår att uppskjutna skattefordringar som uppstått på grund av en överenskommelse med myndigheterna i en stat som ingåtts eller ändrats efter den 30 november 2021 inte får beaktas vid beräkningen enligt 25 §. Uppskjutna skattefordringar som inte uppstått på grund av en sådan överenskommelse får beaktas vid beräkningen enligt 25 §. Av andra punkten framgår att uppskjutna skattefordringar som uppstått då en koncernenhet gjort eller ändrat ett val efter den 30 november 2021 som retroaktivt ändrat behandlingen av en transaktion som har ingått i koncernenhetens beskattningsbara inkomst ett tidigare beskattningsår inte får beaktas. Det val som avses i punkten är inte ett sådant val som följer av reglerna om minimibeskattning. Med en koncernenhets beskattningsbara inkomst avses t.ex. att koncernenhetens inkomst har fastställts av skattemyndigheten i en stat eller att inkomsten framgått av en lämnad deklaration. Av tredje punkten framgår att uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som uppstått till följd av att en koncernenhet använt ett annat skattemässigt värde än det bokförda värdet vid övergången till systemet när ett bolagsskattesystem har införts i en stat efter den 30 november 2021, men före övergångsårets början, inte får beaktas vid beräkningen enligt 25 §. Eftersom bestämmelsen avser både uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder ska bestämmelsen tillämpas oavsett om det skattemässiga värdet är högre eller lägre än det bokförda värdet. Detta följer av uttrycket ”ett annat skattemässigt värde”. Av fjärde punkten framgår att en uppskjuten skattefordran till den del fordran beror på en förlust som har uppstått mer än fem räkenskapsår innan bolagsskatt har införts i en stat inte får beaktas. Av punkt 8.7 i kommentaren till artikel 9.1.2 i modellreglerna, vilken motsvarar andra stycket i paragrafen, följer att den allmänna regeln i den artikeln gäller för uppskjutna skattefordringar som avser förluster som uppkommit mindre än fem år innan bolagsskatt införts på samma sätt som för en förlust enligt befintlig bolagsskatt. Det gäller till den del förlusten härrör från en post som enligt 3 kap. inte ska ingå vid beräkningen av det justerade resultatet och som därmed ska undantas från den beräkning som avses i 25 § när sådana uppskjutna skattefordringar uppkommer i en transaktion som har ägt rum efter den 30 november 2021. Detta kan exempelvis gälla mutor. I Sverige är mutor olagliga. Om ett dotterföretag till ett svenskt företag betalar mutor ska därför kostnaden för detta inte räknas med i det justerade resultatet (3 kap. 14 § 1). Om dotterföretaget finns i en stat som inför bolagsskatt från och med exempelvis 2027 ska en fordran för uppskjuten skatt som avser en förlust som uppkom under räkenskapsåren 2022–2026 undantas till den del förlusten beror på mutan. Övervägandena finns i avsnitt 10.1. 7 kap. Särskilda enheter och transaktioner 67 § Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska minskas, dock lägst till noll, med belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om 1. mottagaren beskattas för utdelningen med en skattesats som är lika med eller högre än minimiskattesatsen och inkomsten hänförs till ett beskattningsår som avslutas senast tolv månader efter utgången av räkenskapsåret, eller 2. det rimligen kan förväntas att det sammanlagda beloppet av medräknade skatter för moderföretaget och skatt som mottagaren betalar på utdelningen är lika med eller överstiger den utdelande enhetens inkomst multiplicerad med minimiskattesatsen. Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska mottagaren anses ha beskattats för utdelning som lämnats i förhållande till inköp från ett inköpskooperativ till den del utdelningen minskar en avdragsgill utgift eller kostnad. Paragrafen motsvarar artikel 39.2 och 39.6 i direktivet och artikel 7.2.1 och 7.2.4 i modellreglerna. Paragrafen föreskriver särskilda regler för moderföretag som omfattas av system med avdragsgill utdelning. Dessa enheters effektiva skattesats skulle kunna bli noll eller åtminstone mycket låg enligt de allmänna reglerna i 3 kap. och resultera i tilläggsskatt, trots att en skattekostnad på inkomsten belastar delägarna. Skattekostnader på moderföretagets inkomst som belastar delägare som inte är koncernenheter ska därför beaktas, om de medför en beskattning av inkomsten som överstiger minimiskattesatsen. Ändringen i första stycket innebär att paragrafen anpassas för att överensstämma med motsvarande bestämmelser i minimibeskattningsdirektivet och modellreglerna genom att det anges att justeringar ska göras så att den justerade vinsten blir lägst noll. Övervägandena finns i avsnitt 12. 68 § Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska, utöver vad som anges i 67 §, minskas, dock lägst till noll, med det belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om mottagaren är 1. en fysisk person som är medlem i ett inköpskooperativ, och utdelningen lämnas i förhållande till gjorda inköp, 2. en fysisk person som har skatterättslig hemvist och är skattskyldig i den stat där moderföretaget hör hemma och dennes ägarintressen ger rätt till högst fem procent av vinst och tillgångar i moderföretaget, eller 3. ett offentligt organ, en myndighetsenhet, en internationell organisation, en ideell organisation eller en pensionsfond som hör hemma i den stat där moderföretaget hör hemma. Paragrafen motsvarar artikel 39.3 i direktivet och artikel 7.2.1 i modellreglerna. I de fall som anges i paragrafen ska moderföretagets justerade vinst, utöver de situationer som anges i 67 §, minskas med belopp som kan hänföras till mottagare som uppfyller kriterierna i paragrafen. I paragrafen uppställs inget krav på beskattning av utdelningen hos mottagaren. Ändringen i paragrafen innebär att paragrafen anpassas för att överensstämma med motsvarande bestämmelser i minimibeskattningsdirektivet och modellreglerna genom att det anges att justeringar ska göras så att den justerade vinsten blir lägst noll. Övervägandena finns i avsnitt 12. 8 kap. Förenklingsregler 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – tidsgräns för den tillfälliga förenklingsregeln (2 §), – villkor för den tillfälliga förenklingsregeln (3–7 a §§), – särskilda enheter och koncerner (8–11 §§), – verkan av konstlade arrangemang (11 a–11 g §§), – undantag från tillämpningen av den tillfälliga förenklingsregeln (12 §), – övergångsår (13 §), – förenkling av kompletteringsregeln för tilläggsskatt (14 §), – en förenklingsregel för koncernenheter utan väsentlig betydelse för koncernredovisningen (15–17 §§), – en förenklingsregel för utländsk nationell tilläggsskatt (18 §), – förenklingsregler när moderföretag hör hemma i en stat med ett parallellt minimibeskattningssystem (18 a och 18 b §§), och – val (19 §). I paragrafen anges vilka bestämmelser som kapitlet innehåller. Ändringen är redaktionell och innebär att de nya bestämmelser som införs i kapitlet läggs till. 2 § Bestämmelserna i 3–13 §§ gäller för koncernenheter i en stat för tid som – motsvarar de räkenskapsår som gäller för enheternas moderföretag, och – börjar närmast efter den 31 december 2023 men före den 1 januari 2028. Bestämmelserna gäller dock inte för räkenskapsår som avslutas efter den 30 juni 2029. Paragrafen har sin grund i punkt 24 i avsnitt 1 i annex A i kommentaren till modellreglerna och i avsnitt 3 i de administrativa riktlinjerna från januari 2026. Paragrafen innehåller bestämmelsen om vilken tidsperiod som den tillfälliga förenklingsregeln är tillämplig. Ändringen innebär att tidsbegränsningen förlängs ett år. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. 4 § Tilläggsskattebeloppet för koncernenheterna i en stat ska anses vara noll, om koncernenheterna tillsammans har en effektiv skattesats som är lika med eller större än den procentsats som anges i tredje stycket. Den effektiva skattesatsen ska motsvara kvoten mellan koncernenheternas skattekostnad enligt andra stycket och deras vinst eller förlust före inkomstskatt enligt koncernens kvalificerade land-för-land-rapport. Med skattekostnad avses i första stycket sådan skattekostnad som redovisas i koncernens kvalificerade finansiella rapport minskad med skatter som inte är medräknade skatter och medräknade skatter som hänför sig till en osäker skattesituation. Skattekostnaden ska även minskas med belopp som återförs i redovisningen och som avser uppskjutna skattefordringar enligt 4 kap. 27 § tredje stycket 1–3. Procentsatsen enligt första stycket ska vara – 15 procent för räkenskapsår som börjar under 2024, – 16 procent för räkenskapsår som börjar under 2025, och – 17 procent för räkenskapsår som börjar under 2026 och 2027. Paragrafen har sin grund i artikel 32 i direktivet, avsnitt 1 i annex A i kommentaren till modellreglerna, punkt 8.6 i kommentaren till artikel 9.1.2 i modellreglerna (de administrativa riktlinjerna från januari 2025), punkt 20 i avsnitt 1 i annex A i kommentaren till modellreglerna (punkt 5 i avsnitt 3 i de administrativa riktlinjerna från januari 2026). I paragrafen regleras det andra testet som omfattas av den tillfälliga förenklingsregeln, ETR-testet (Effective Tax Rate). Ändringen i andra stycket innebär att skattekostnaden ska minskas med belopp som återförs i redovisningen och som avser uppskjutna skattefordringar enligt 4 kap. 27 § tredje stycket 1–3. Ändringen i tredje stycket innebär att procentsatsen 17 procent som gäller för räkenskapsår som börjar under 2026 också ska gälla för räkenskapsår som börjar under 2027. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 10.1. 9 § Vid tillämpningen av 3–7 §§ gäller följande för moderföretag som är delägarbeskattade enheter eller enheter som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning. Vinsten före bolagsskatt ska minskas, dock lägst till noll, i den utsträckning som beloppet är hänförligt till en persons ägarintresse i den delägarbeskattade enheten eller utdelat till följd av en ägarandel som innehas av en sådan person. Med person avses i första stycket en sådan innehavare av ett ägarintresse som bestämmelserna i 7 kap. 12 och 13 §§ avser eller sådana mottagare som bestämmelserna i 67 och 68 §§ avser. För delägarbeskattade enheter gäller första stycket bara om samtliga ägarintressen i moderföretaget innehas av någon som avses i 7 kap. 12 och 13 §§. Paragrafen har sin grund i artikel 32 i direktivet och avsnitt 1 i annex A i kommentaren till modellreglerna. I denna paragraf regleras tillämpning av den tillfälliga förenklingsregeln för delägarbeskattade enheter och moderföretag som omfattas av bestämmelser om avdragsgill utdelning. Ändringen i första stycket innebär att den minskning av vinsten före bolagsskatt som ska ske enligt paragrafen, ska göras lägst till noll. Övervägandena finns i avsnitt 12. 14 § Tilläggsskattebeloppet enligt kompletteringsregeln för tilläggsskatt ska anses vara noll för den stat där moderföretaget hör hemma om bolagsskattesatsen i den staten uppgår till minst 20 procent för varje räkenskapsår under övergångsperioden. Med övergångsperioden avses de räkenskapsår som inte omfattar mer än tolv månader och som börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar före den 31 december 2026. Med övergångsperioden avses också de räkenskapsår som enligt tillämplig redovisningsstandard är 52 eller 53 veckor och som börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar före den 4 januari 2027. Paragrafen har sin grund i punkt 1–7 i avsnitt 4 i annex A i kommentaren till modellreglerna. I denna paragraf regleras tillämpning av den tillfälliga förenklingsregeln för kompletteringsregeln för tilläggsskatt. Ändringen i andra stycket innebär att bestämmelsen tillförs en ny mening som kompletterar definitionen av uttrycket övergångsperioden som används i paragrafens första stycke. Med övergångsperioden avses också de räkenskapsår som enligt tillämplig redovisningsstandard är 52 eller 53 veckor och som börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar före den 4 januari 2027. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Förenklingsregler när moderföretag hör hemma i en stat med ett parallellt minimibeskattningssystem 18 a § Tilläggsskattebeloppet enligt huvud- och kompletteringsreglerna för tilläggsskatt ska anses vara noll för koncernenheter om moderföretaget hör hemma i en stat med ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk och utländsk inkomst som är godkänt av OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS. Det som sägs om koncernenheter i första stycket gäller också för samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag som tillhör en koncern vars moderföretag uppfyller villkoret i första stycket. Det gäller dock bara för koncernens andel av tilläggsskattebeloppet. Paragrafen, som är ny, har sin grund i avsnitt 5.1 i de administrativa riktlinjerna från januari 2026 som finns införda i avsnitt 5 i annex A i kommentaren. Paragrafen innebär att koncerner vars moderföretag hör hemma i en stat med ett godkänt s.k. Side-by-Side-system (Qualified Side-by-Side Regime) får välja att tillämpa en förenklingsregel som undantar koncernen samt dess samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag, från tillämpning av huvud- och kompletteringsreglerna för tilläggsskatt (Side-by-Side Safe Harbour). Den nedsättning som följer av paragrafen ska ske om den rapporterande enheten gör ett val enligt 19 §. I första stycket anges att tilläggsskattebeloppet enligt huvud- och kompletteringsreglerna för tilläggsskatt ska anses vara noll för koncernenheter om moderföretaget hör hemma i stat som är godkänd av OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS som en stat med ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk och utländsk inkomst. I andra stycket anges att det som sägs om koncernenheter i första stycket också gäller för samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag om företaget tillhör en koncern vars moderföretag uppfyller villkoret i första stycket. Det gäller dock bara för koncernens andel av tilläggsskattebeloppet. Ett samriskföretag och ett dotterföretag till ett samriskföretag ingår inte i en koncern. I stället används uttrycket ”tillhör en koncern” i paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 7.1. 18 b § Tilläggsskattebeloppet enligt kompletteringsregeln för tilläggsskatt ska anses vara noll för den stat där moderföretaget hör hemma om den staten har ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk inkomst som är godkänt av OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS. Paragrafen, som är ny, har sin grund i avsnitt 5.2 i de administrativa riktlinjerna från januari 2026 som finns införda i avsnitt 5 i annex A i kommentaren. Paragrafen innebär att koncerner vars moderföretag hör hemma i en stat med ett godkänt system (Qualified UPE [Ultimate Parent Entity] System) får välja att tillämpa en förenklingsregel som undantar koncernen samt dess samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag, från tillämpning av kompletteringsregeln för tilläggsskatt vad avser den stat där moderföretaget hör hemma (UPE Safe Harbour). Den nedsättning som följer av paragrafen ska ske om den rapporterande enheten gör ett val enligt 19 §. I paragrafen anges att tilläggsskattebeloppet enligt kompletteringsregeln för tilläggsskatt ska anses vara noll för den stat där ett moderföretag hör hemma om den staten har ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk inkomst om är godkänt av OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS. Nedsättningen till noll ska även omfatta tilläggsskatt enligt kompletteringsregeln som avser samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag som tillhör en koncern vars moderföretag uppfyller villkoren och som hör hemma i den staten. Det gäller dock bara för den koncernens andel av tilläggsskattebeloppet för samriskföretaget och dotterföretaget till samriskföretaget. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2026 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2026. 3. Den rapporterande enheten får tillämpa samtliga eller vissa av bestämmelserna första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2024 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2024. Bestämmelserna i 4 kap. 17 a–17 d §§ samt 8 kap. 18 a och 18 b §§ får dock tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2025 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2025. Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2027. Enligt andra punkten ska lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2026 eller i fråga om svenska handelsbolag räkenskapsår, som börjar närmast efter den 31 december 2026. Det följer av första meningen i den tredje punkten att den rapporterande enheten får välja att tillämpa samtliga eller vissa av bestämmelserna första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2024 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2024. I 2 kap. 43 § finns en definition av rapporterande enhet. Med en rapporterande enhet avses en enhet som lämnar tilläggsskatterapport. Det ställs inte upp några särskilda krav avseende rapportering av vilka val som görs i detta hänseende. I andra meningen i den tredje punkten anges att vissa bestämmelser får tillämpas tidigast för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2025 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2025. Det gäller de förenklingsregler som föreslås för huvud- och kompletteringsreglerna när moderföretag hör hemma i en stat med ett parallellt minimibeskattningssystem, och för kompletteringsregeln när moderföretag hör hemma i en stat med ett parallellt minimibeskattningssystem som föreslås i avsnitt 7. Det gäller också de i avsnitt 8.2 föreslagna bestämmelserna om kvalificerade skatteincitament och om att kvalificerade respektive marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden får behandlas som kvalificerade skatteincitament. Övervägandena finns i avsnitt 13. Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy – Administrative Guidance on the Global Anti- Base Erosion Model Rules (Pillar Two), June 2024 Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy – Administrative Guidance on Article 9.1 of the Global Anti-Base Erosion Model Rules Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy – Global Anti-Base Erosion Model Rules (Pillar Two), Side-by-Side Package Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy – Administrative Guidance on the Application of the Transitional UTPR Safe Harbour to MNE Groups with 52-53-Week Fiscal Years Sammanfattning av promemorian Nya förenklingsregler och andra kompletteringar i lagen om tilläggsskatt I denna promemoria lämnas förslag om en ny förenklingsregel som ska gälla hela systemet med tilläggsskatt (Side-by-Side Safe Harbour) och en ny förenklingsregel som ska gälla kompletteringsregeln för tilläggsskatt (UPE Safe Harbour). Därutöver lämnas förslag om regler om kvalificerade skatteincitament (Substance-based Tax Incentive Safe Harbour). Vidare föreslås kompletteringar av bestämmelserna om uppskjuten skattekostnad när koncernenheter i en stat börjar omfattas av tilläggsskattereglerna. Det lämnas vidare förslag om att förlänga den tillfälliga förenklingsregeln för tilläggsskatt med ett år samt vissa andra kompletteringar. Genom lagen (2023:875) om tilläggsskatt genomfördes direktivet om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i Europeiska unionen. Syftet med direktivet är att genomföra de modellregler om en global minimibeskattning som arbetats fram inom ramen för OECD/G20:s Inclusive Framework on Base Erosion and Profit Shifting (IF). Modellreglerna kompletteras av förklaringar och exempel i kommentaren till modellreglerna. Under 2023 och 2024 har IF antagit administrativa riktlinjer med kompletteringar till kommentaren för att ytterligare klargöra hur reglerna ska tolkas och tillämpas. Den 13 januari 2025 och 5 januari 2026 antogs ytterligare sådana administrativa riktlinjer. I den utsträckning det är fråga om förtydliganden och exempel omfattas riktlinjerna redan av de bestämmelser som finns i lagen om tilläggsskatt. Lagen behöver dock i viss mån ändras och kompletteras. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027 och tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2026. Det införs en möjlighet för den rapporterande enheten att begära retroaktiv tillämpning av bestämmelserna. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2023:875) om tilläggsskatt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2023:875) om tilläggsskatt dels att 1 kap. 10 §, 2 kap. 1, 29, 29 a och 30 §§, 4 kap. 1 och 25–27 §§, 7 kap. 67 och 68 §§ och 8 kap. 1, 2, 4 och 9 §§ och rubriken närmast före 2 kap. 29 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sex nya paragrafer, 4 kap. 17 a–17 d §§ och 8 kap. 18 a och 18 b §§, och närmast före 4 kap. 17 a och 17 d §§ och 8 kap. 18 a § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 10 § Om en koncern som omfattades av lagens tillämpningsområde året före det aktuella räkenskapsåret delas i två eller flera nya koncerner, ska beloppsgränsen i 3 § anses vara uppnådd Om en koncern som omfattas av lagens tillämpningsområde delas i två eller flera koncerner, ska beloppsgränsen i 3 § för en koncern anses vara uppnådd – för det räkenskapsår då delningen sker: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för vardera ny koncern för det räkenskapsåret uppgår till minst 750 miljoner euro, och – för det första räkenskapsåret som avslutas närmast efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för den koncernen för det räkenskapsåret uppgår till minst 750 miljoner euro, och – för det andra till fjärde räkenskapsåret efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för vardera ny koncern uppgår till minst 750 miljoner euro under minst två av dessa räkenskapsår. – för det andra till fjärde räkenskapsåret som avslutas närmast efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för den koncernen uppgår till minst 750 miljoner euro under minst två av de fyra räkenskapsår som avslutas närmast efter delningen. Första stycket gäller i fråga om varje arrangemang där koncernenheterna i en koncern delas upp i två eller flera nya koncerner och inte längre ingår i samma moderföretags koncernredovisning. Första stycket gäller i fråga om varje arrangemang där koncernenheterna i en koncern delas upp i två eller flera koncerner och inte längre ingår i samma moderföretags koncernredovisning. 2 kap. 1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner av vissa begrepp och förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen också i andra kapitel. Definitioner av följande begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer: allmänt erkänd redovisningsstandard i 20 § asymmetrisk vinst och förlust i utländsk valuta i 3 kap. 13 § balansvärde i 5 kap. 5 § beskattningsår i 24 § bestämmande inflytande i 14 § betydande snedvridning av konkurrensen i 3 kap. 7 § bokfört nettovärde av materiella tillgångar i 23 § delägarbeskattad enhet i 7 kap. 2 § delägd moderenhet i 13 § dotterföretag till ett samriskföretag i 7 kap. 44 § effektiv skattesats i 3 kap. 37 § enhet i 6 § första stycket fast driftställe i 7 kap. 17 § fastighetsinvesteringsföretag i 40 § försäkringsinvesteringsenhet i 41 § godkänd redovisningsstandard i 21 § godkänt utdelningsskattessystem i 31 § huvudenhet i 7 kap. 18 § huvudregel för tilläggsskatt i 4 § hybridenhet i 41 a § hör hemma i 1 kap. 11–16 §§ icke kvalificerat imputationsbelopp i 28 § icke marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande i 29 f § ideell organisation i 34 § internationell organisation i 33 § investeringsenhet i 38 § investeringsenhet för pensioner i 37 § investeringsfond i 39 § justerat resultat i 3 kap. 2 § justerad skattekostnad i 3 kap. 23 § kompletteringsregel för tilläggsskatt i 5 § koncern i 7 § koncernenhet i 8 § koncernredovisning i 19 § kvalificerat imputationsbelopp i 27 § kvalificerat skatteincitament i 4 kap. 17 c § kvalificerat skattetillgodohavande i 29 § lågbeskattad koncernenhet i 44 § lågskattestat i 45 § marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande i 29 a–29 e §§ medräknade skatter i 3 kap. 24–26 §§ mellanliggande moderenhet i 12 § minimiskattesats i 25 § minoritetsägd koncernenhet i 7 kap. 42 § modellreglerna i 47 § moderenhet i 10 § moderföretag i 11 § myndighetsenhet i 32 § nettoskattekostnad i 3 kap. 8 § offentligt organ i 6 § tredje stycket omorganisering i 7 kap. 59 § omvänd hybridenhet i 7 kap. 4 § pensionsenhet i 35 § pensionsfond i 36 § portföljinnehav i 17 § procentsats för tilläggsskatt i 3 kap. 38 § första stycket rapporterande enhet i 43 § redovisat resultat i 18 § regel om nationell tilläggsskatt i 3 § räkenskapsår i 22 § samriskföretag i 7 kap. 43 § skattetillgodohavande i 29 § skattetransparent enhet i 7 kap. 3 § stat i 46 § statslös koncernenhet i 48 § substansbelopp i 5 kap. 2 § svensk koncernenhet i 9 § system för beskattning av kontrollerade utländska företag i 26 § system med avdragsgill utdelning i 7 kap. 66 § särskild uppskjuten skattefordran i 4 kap. 13 § tilläggsskatt i 2 § tilläggsskattebelopp i 3 kap. 37–39 §§ tilläggsskatterapport i 42 § undantagna utdelningar i 3 kap. 9 § undantagen vinst och förlust avseende ägarintressen i 3 kap. 10 § undantagna enheter i 1 kap. 5–8 §§ värdet beträffande tilläggsskatt i 23 a § ägarenhet i 16 § ägarintresse i 15 § överskjutande vinst i 3 kap. 38 § andra stycket övrigt skattetillgodohavande i 30 §. Kvalificerat skattetillgodohavande Skattetillgodohavande och kvalificerat skattetillgodohavande 29§ Med skattetillgodohavande avses ett tillgodohavande som ger innehavaren rätt att minska kostnaden för medräknade skatter i den stat som beviljar tillgodohavandet. Med kvalificerat skattetillgodohavande avses 1. ett anspråk på återbetalning (skattetillgodohavande) som är utformat på ett sådant sätt att det ska betalas kontant eller på något motsvarande sätt till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla betalningen enligt lagstiftningen i den stat som beviljar detta, eller 1. ett skattetillgodohavande med anspråk på återbetalning som är utformat på ett sådant sätt att det ska betalas kontant eller på något motsvarande sätt till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla betalningen enligt lagstiftningen i den stat som beviljar detta, eller 2. om skattetillgodohavandet delvis återbetalas, den del av skattetillgodohavandet som ska betalas kontant eller på något motsvarande sätt till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla detta belopp. Ett kvalificerat skattetillgodohavande ska inte omfatta något skattebelopp som kan avräknas eller återbetalas på grundval av ett imputationsbelopp enligt 27 eller 28 §. 29 a § Med marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande avses ett tillgodohavande Med marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande avses ett skattetillgodohavande 1. som inte är ett kvalificerat skattetillgodohavande, 2. som ger innehavaren en rätt att minska sin kostnad avseende medräknade skatter i den stat som beviljar tillgodohavandet, 3. som uppfyller kriteriet om överlåtbarhet i 29 b §, och 2. som uppfyller kriteriet om överlåtbarhet i 29 b §, och 4. vars överlåtbarhet uppfyller kriteriet om marknadsmässighet i 29 c §. 3. vars överlåtbarhet uppfyller kriteriet om marknadsmässighet i 29 c §. 30 § Med övrigt skattetillgodohavande avses ett anspråk på återbetalning som inte omfattas av 29, 29 a eller 29 f §. Med övrigt skattetillgodohavande avses ett skattetillgodohavande som inte omfattas av 29 § andra stycket, 29 a § eller 29 f §. 4 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – val som påverkar det justerade resultatet (2–12 k §§), – val som påverkar den justerade skattekostnaden (13–17 §§ ), – val som påverkar den justerade skattekostnaden (13–17 d §§), – tillkommande tilläggsskattebelopp när det sammanlagda justerade resultatet i en stat är en förlust (18–19 a §§), – justering av skattekostnad i efterhand (20–24 §§), och – uppskjutna skattefordringar, uppskjutna skatteskulder och överförda tillgångar vid övergången till systemet (25–28 b §§). Kvalificerade skatteincitament 17 a § Vid tillämpning av 3 kap. 37 § får den rapporterande enheten välja att de sammanlagda justerade skattekostnaderna ska ökas med ett belopp som motsvarar skatteeffekten av ett kvalificerat skatteincitament. Ökningen får inte överstiga det högsta av följande belopp: 1. 5,5 procent av personalkostnaderna enligt 5 kap. 3 §, 2. 5,5 procent av de redovisade kostnaderna för avskrivningar på tillgångar som avses i 5 kap. 4 § i den stat där koncernenheterna hör hemma. Vid tillämpning av första stycket ska – personalkostnader i 1 även omfatta sådana kostnader som anges i 5 kap. 3 § andra stycket 1, och – redovisade kostnader för avskrivningar i 2 inte omfatta avskrivningar på sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 a §. Den rapporterande enheten får, i stället för vad som anges i första stycket 1 och 2, välja att det belopp som skattekostnaden ska ökas med får uppgå till högst 1 procent av det redovisade värdet av sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 § och som finns i den stat där koncernenheterna hör hemma. Värdet av mark, övriga icke avskrivningsbara tillgångar och sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 a § ska inte ingå i det redovisade värdet. Ett sådant val gäller i fem år från och med det räkenskapsår som valet avser. Därefter fortsätter valet att gälla, om den rapporterande enheten inte återkallar valet. Om valet återkallas kan ett nytt val göras först fem år efter det år som återkallelsen avser. Om valet återkallas ska tillgångar som har omfattats av valet undantas från beräkningen enligt första stycket 2. 17 b § Med kvalificerat skatteincita-ment avses ett allmänt tillgängligt skatteincitament till den del det är utgiftsbaserat eller produktionsbaserat. Ett skatteincitament är ett incitament som minskar kostnaden för aktuella eller framtida medräknade skatter. Ett skatteincitament är utgiftsbaserat om det baseras på utgifter som en koncernenhet har haft när incitamentet beviljas och summan av skatteeffekten av incitamentet och övriga skatteincitament för samma utgift inte överstiger den utgift som incitamentet baseras på. Ett skatteincitament är produktionsbaserat om det baseras på volymen av materiella tillgångar, inklusive elektricitet, som har producerats i staten när incitamentet beviljas. 17 c § Med skatteeffekt av ett kvalificerat skatteincitament avses följande: 1. den minskning av medräknade skatter som har redovisats för ett räkenskapsår på grund av ett utnyttjat skatteincitament i form av en skattereduktion, 2. den del av ett kostnadsavdrag för ett beskattningsår som överstiger 100 procent av utgiften multiplicerad med bolagsskattesatsen, 3. en skattefri inkomst multiplicerad med bolagsskattesatsen, och 4. en inkomst som beskattas med en lägre skattesats än den generellt tillämpliga bolagsskattesatsen multiplicerad med skillnaden mellan dessa skattesatser. Kvalificerade respektive marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden 17 d § Den rapporterande enheten får, i stället för vad som anges i 3 kap. 18–18 c, välja att behandla hela eller delar av ett kvalificerat skattetillgodohavande eller ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande som ett kvalificerat skatteincitament om skattetillgodohavandet uppfyller villkoren i 17 b §. 25 § Vid fastställande av den effektiva skattesatsen för koncernenheter i en stat för ett övergångsår enligt 26 § och för varje därpå följande räkenskapsår ska alla de uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som återspeglas eller redovisas i alla koncernenheters räkenskaper i en stat beaktas för övergångsåret. Vid fastställande av den effektiva skattesatsen för koncernenheter i en stat för ett övergångsår enligt 26 § och för varje därpå följande räkenskapsår ska alla de uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som återspeglas eller redovisas i alla koncernenheters räkenskaper i en stat beaktas för övergångsåret. Detta gäller dock inte om de uppskjutna skattefordringarna och uppskjutna skatteskulderna avser skatt som har tagits ut enligt ett sådant system för beskattning av kontrollerade utländska företag som avses i 2 kap. 26 §, och skatten för kontrollerade utländska företag enligt detta system beräknas gemensamt för samtliga sådana företag. Uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder ska räknas med utifrån den skattesats som är lägst av minimiskattesatsen och den tillämpliga nationella skattesatsen. En uppskjuten skattefordran som har redovisats till en skattesats som är lägre än minimiskattesatsen får dock räknas om enligt minimiskattesatsen om den skattskyldige kan visa att den uppskjutna skattefordran är hänförlig till en justerad förlust. Effekter som uppstår när värdet på en uppskjuten skattefordran justeras eller när principer för att ta upp en sådan fordran i räkenskaperna ändras ska inte påverka värdet av den uppskjutna skattefordran. 26 § Med övergångsår för en stat avses det första räkenskapsår då en koncernenhet omfattas av en lagstiftning som är likvärdig med och administreras på ett sätt som är förenligt med 1. bestämmelserna i rådets direktiv 2022/2523, i den ursprungliga lydelsen, eller 2. när det gäller en stat utanför Europeiska unionen, modellreglerna. Med övergångsår för en stat avses det första räkenskapsår då en koncern omfattas av lagens tillämpningsområde vad avser den staten. 27 § Uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som avses i 25 § ska inte justeras enligt 3 kap. 34 eller 35 §. Uppskjutna skattefordringar som härrör från sådana poster som enligt 3 kap. inte ska ingå vid beräkningen av det justerade resultatet ska dock undantas från den beräkning som avses i 25 § när sådana uppskjutna skattefordringar uppkommer i en transaktion som har ägt rum efter den 30 november 2021. Följande uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder ska undantas från den beräkning som avses i 25 §: 1. uppskjutna skattefordringar som uppstått på grund av en överenskommelse med myndigheterna i en stat som har ingåtts eller ändrats efter den 30 november 2021, 2. uppskjutna skattefordringar som uppstått då en koncernenhet gjort eller ändrat ett val efter den 30 november 2021, om valet retroaktivt ändrar behandlingen av en transaktion som har ingått i koncernenhetens beskattningsbara inkomst ett tidigare beskattningsår, 3. uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som uppstått till följd av att en koncernenhet använt ett högre skattemässigt värde än det bokförda värdet vid övergången till systemet när bolagsskatt har införts i en stat efter den 30 november 2021 men före övergångsårets början, och 4. en uppskjuten skattefordran till den del fordran beror på en förlust som har uppstått mer än fem räkenskapsår innan bolagsskatt har införts i en stat. 7 kap. 67 § Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska minskas med belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska minskas, dock lägst till noll, med belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om 1. mottagaren beskattas för utdelningen med en skattesats som är lika med eller högre än minimiskattesatsen och inkomsten hänförs till ett beskattningsår som avslutas senast tolv månader efter utgången av räkenskapsåret, eller 2. det rimligen kan förväntas att det sammanlagda beloppet av medräknade skatter för moderföretaget och skatt som mottagaren betalar på utdelningen är lika med eller överstiger den utdelande enhetens inkomst multiplicerad med minimiskattesatsen. Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska mottagaren anses ha beskattats för utdelning som lämnats i förhållande till inköp från ett inköpskooperativ till den del utdelningen minskar en avdragsgill utgift eller kostnad. 68 § Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska, utöver vad som anges i 67 §, minskas med det belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om mottagaren är Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska, utöver vad som anges i 67 §, minskas, dock lägst till noll, med det belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om mottagaren är 1. en fysisk person som är medlem i ett inköpskooperativ, och utdelningen lämnas i förhållande till gjorda inköp, 2. en fysisk person som har skatterättslig hemvist och är skattskyldig i den stat där moderföretaget hör hemma och dennes ägarintressen ger rätt till högst fem procent av vinst och tillgångar i moderföretaget, eller 3. ett offentligt organ, en myndighetsenhet, en internationell organisation, en ideell organisation eller en pensionsfond som hör hemma i den stat där moderföretaget hör hemma. 8 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – tidsgräns för den tillfälliga förenklingsregeln (2 §), – villkor för den tillfälliga förenklingsregeln (3–7 a §§), – särskilda enheter och koncerner (8–11 §§), – verkan av konstlade arrangemang (11 a–11 g §§), – undantag från tillämpningen av den tillfälliga förenklingsregeln (12 §), – övergångsår (13 §), – förenkling av kompletteringsregeln för tilläggsskatt (14 §), – en förenklingsregel för koncernenheter utan väsentlig betydelse för koncernredovisningen (15–17 §§), – en förenklingsregel för utländsk nationell tilläggsskatt (18 §), och – en förenklingsregel för utländsk nationell tilläggsskatt (18 §), – förenklingsregler när moderföretag hör hemma i en stat med ett parallellt minimibeskattningssystem (18 a och 18 b §§), och – val (19 §). 2 § Bestämmelserna i 3–13 §§ gäller för koncernenheter i en stat för tid som – motsvarar de räkenskapsår som gäller för enheternas moderföretag, och – börjar närmast efter den 31 december 2023 men före den 1 januari 2027. – börjar närmast efter den 31 december 2023 men före den 1 januari 2028. Bestämmelserna gäller dock inte för räkenskapsår som avslutas efter den 30 juni 2028. Bestämmelserna gäller dock inte för räkenskapsår som avslutas efter den 30 juni 2029. 4 § Tilläggsskattebeloppet för koncernenheterna i en stat ska anses vara noll, om koncernenheterna tillsammans har en effektiv skattesats som är lika med eller större än den procentsats som anges i tredje stycket. Den effektiva skattesatsen ska motsvara kvoten mellan koncernenheternas skattekostnad enligt andra stycket och deras vinst eller förlust före inkomstskatt enligt koncernens kvalificerade land-för-land-rapport. Med skattekostnad avses i första stycket sådan skattekostnad som redovisas i koncernens kvalificerade finansiella rapport minskad med skatter som inte är medräknade skatter och medräknade skatter som hänför sig till en osäker skattesituation. Med skattekostnad avses i första stycket sådan skattekostnad som redovisas i koncernens kvalificerade finansiella rapport minskad med skatter som inte är medräknade skatter och medräknade skatter som hänför sig till en osäker skattesituation. Skattekostnaden ska även minskas med belopp som återförs i redovisningen och som avser uppskjutna skattefordringar enligt 4 kap. 27 § tredje stycket 1–3. Procentsatsen enligt första stycket ska vara – 15 procent för räkenskapsår som börjar under 2024, – 16 procent för räkenskapsår som börjar under 2025, och – 17 procent för räkenskapsår som börjar under 2026. – 17 procent för räkenskapsår som börjar under 2026 och 2027. 9 § Vid tillämpningen av 3–7 §§ gäller följande för moderföretag som är delägarbeskattade enheter eller enheter som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning. Vinsten före bolagsskatt ska minskas i den utsträckning som beloppet är hänförligt till en persons ägarintresse i den delägarbeskattade enheten eller utdelat till följd av en ägarandel som innehas av en sådan person. Vid tillämpningen av 3–7 §§ gäller följande för moderföretag som är delägarbeskattade enheter eller enheter som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning. Vinsten före bolagsskatt ska minskas, dock lägst till noll, i den utsträckning som beloppet är hänförligt till en persons ägarintresse i den delägarbeskattade enheten eller utdelat till följd av en ägarandel som innehas av en sådan person. Med person avses i första stycket en sådan innehavare av ett ägarintresse som bestämmelserna i 7 kap. 12 och 13 §§ avser eller sådana mottagare som bestämmelserna i 67 och 68 §§ avser. För delägarbeskattade enheter gäller första stycket bara om samtliga ägarintressen i moderföretaget innehas av någon som avses i 7 kap. 12 och 13 §§. Förenklingsregler när moderföretag hör hemma i en stat med ett parallellt minimibeskattningssystem 18 a § Tilläggsskattebeloppet enligt huvud- och kompletteringsregeln för tilläggsskatt ska anses vara noll för koncernenheter om moderföretaget hör hemma i en stat med ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk och utländsk inkomst som är godkänt av OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS. Det som sägs om koncernenheter i första stycket gäller också för samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag som tillhör en koncern vars moderföretag uppfyller villkoret i första stycket. Det gäller dock bara för den koncernens andel av tilläggsskattebeloppet. 18 b § Tilläggsskattebeloppet enligt kompletteringsregeln för tilläggs-skatt ska anses vara noll för den stat där moderföretaget hör hemma om den staten har ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk inkomst som är godkänt av OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2026 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2026. 3. Den rapporterande enheten får tillämpa samtliga eller vissa av bestämmelserna första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2024 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2024. Bestämmelserna i 4 kap. 17 a–17 d §§, 8 kap. 18 a och 18 b §§ får dock tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2025 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2025. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss av promemorian Nya förenklingsregler och andra kompletteringar i lagen om tilläggsskatt har yttranden kommit in från Bokföringsnämnden, FAR, Fastighetsägarna Sverige, Finansinspektionen Finansbolagens Förening, Fondbolagens förening, Förvaltningsrätten i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Kammarrätten i Göteborg, Näringslivets Skattedelegation, Regelrådet, Skatteverket, Svensk Försäkring, Svensk Sjöfart, Sveriges advokatsamfund och Svenskt Näringsliv. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter. Näringslivets Regelnämnd, Svensk Handel, Svensk Värdepappersmarknad, Svenska Bankföreningen och Swedish Private Equity & Venture Capital Association (SVCA). Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2023:875) om tilläggsskatt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2023:875) om tilläggsskatt dels att 1 kap. 10 §, 2 kap. 1, 29, 29 a och 30 §§, 4 kap. 1 och 25–27 §§, 7 kap. 67 och 68 §§ och 8 kap. 1, 2, 4, 9 och 14 §§ och rubriken närmast före 2 kap. 29 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sex nya paragrafer, 4 kap. 17 a–17 d §§ och 8 kap. 18 a och 18 b §§, och närmast före 4 kap. 17 a och 17 d §§ och 8 kap. 18 a § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 10 § Om en koncern som omfattades av lagens tillämpningsområde året före det aktuella räkenskapsåret delas i två eller flera nya koncerner, ska beloppsgränsen i 3 § anses vara uppnådd Om en koncern som omfattas av lagens tillämpningsområde delas i två eller flera koncerner, ska beloppsgränsen i 3 § för en koncern anses vara uppnådd – för det räkenskapsår då delningen sker: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för vardera ny koncern för det räkenskapsåret uppgår till minst 750 miljoner euro, och – för det första räkenskapsåret som avslutas närmast efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för den koncernen för det räkenskapsåret uppgår till minst 750 miljoner euro, och – för det andra till fjärde räkenskapsåret efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för vardera ny koncern uppgår till minst 750 miljoner euro under minst två av dessa räkenskapsår. – för det andra till fjärde räkenskapsåret som avslutas närmast efter delningen: om summan av intäkterna i koncernredovisningen för den koncernen uppgår till minst 750 miljoner euro under minst två av de fyra räkenskapsår som avslutas närmast efter delningen. Första stycket gäller i fråga om varje arrangemang där koncernenheterna i en koncern delas upp i två eller flera nya koncerner och inte längre ingår i samma moderföretags koncernredovisning. Första stycket gäller i fråga om varje arrangemang där koncernenheterna i en koncern delas i två eller flera koncerner och inte längre ingår i samma moderföretags koncernredovisning. 2 kap. 1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner av vissa begrepp och förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen också i andra kapitel. Definitioner av följande begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer: allmänt erkänd redovisningsstandard i 20 § asymmetrisk vinst och förlust i utländsk valuta i 3 kap. 13 § balansvärde i 5 kap. 5 § beskattningsår i 24 § bestämmande inflytande i 14 § betydande snedvridning av konkurrensen i 3 kap. 7 § bokfört nettovärde av materiella tillgångar i 23 § delägarbeskattad enhet i 7 kap. 2 § delägd moderenhet i 13 § dotterföretag till ett samriskföretag i 7 kap. 44 § effektiv skattesats i 3 kap. 37 § enhet i 6 § första stycket fast driftställe i 7 kap. 17 § fastighetsinvesteringsföretag i 40 § försäkringsinvesteringsenhet i 41 § godkänd redovisningsstandard i 21 § godkänt utdelningsskattessystem i 31 § huvudenhet i 7 kap. 18 § huvudregel för tilläggsskatt i 4 § hybridenhet i 41 a § hör hemma i 1 kap. 11–16 §§ icke kvalificerat imputationsbelopp i 28 § icke marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande i 29 f § ideell organisation i 34 § internationell organisation i 33 § investeringsenhet i 38 § investeringsenhet för pensioner i 37 § investeringsfond i 39 § justerat resultat i 3 kap. 2 § justerad skattekostnad i 3 kap. 23 § kompletteringsregel för tilläggsskatt i 5 § koncern i 7 § koncernenhet i 8 § koncernredovisning i 19 § kvalificerat imputationsbelopp i 27 § kvalificerat skatteincitament i 4 kap. 17 c § kvalificerat skattetillgodohavande i 29 § kvalificerat skattetillgodohavande i 29 § andra och tredje styckena lågbeskattad koncernenhet i 44 § lågskattestat i 45 § marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande i 29 a–29 e §§ medräknade skatter i 3 kap. 24–26 §§ mellanliggande moderenhet i 12 § minimiskattesats i 25 § minoritetsägd koncernenhet i 7 kap. 42 § modellreglerna i 47 § moderenhet i 10 § moderföretag i 11 § myndighetsenhet i 32 § nettoskattekostnad i 3 kap. 8 § offentligt organ i 6 § tredje stycket omorganisering i 7 kap. 59 § omvänd hybridenhet i 7 kap. 4 § pensionsenhet i 35 § pensionsfond i 36 § portföljinnehav i 17 § procentsats för tilläggsskatt i 3 kap. 38 § första stycket rapporterande enhet i 43 § redovisat resultat i 18 § regel om nationell tilläggsskatt i 3 § räkenskapsår i 22 § samriskföretag i 7 kap. 43 § skattetillgodohavande i 29 § första stycket skattetransparent enhet i 7 kap. 3 § stat i 46 § statslös koncernenhet i 48 § substansbelopp i 5 kap. 2 § svensk koncernenhet i 9 § system för beskattning av kontrollerade utländska företag i 26 § system med avdragsgill utdelning i 7 kap. 66 § särskild uppskjuten skattefordran i 4 kap. 13 § tilläggsskatt i 2 § tilläggsskattebelopp i 3 kap. 37–39 §§ tilläggsskatterapport i 42 § undantagna utdelningar i 3 kap. 9 § undantagen vinst och förlust avseende ägarintressen i 3 kap. 10 § undantagna enheter i 1 kap. 5–8 §§ värdet beträffande tilläggsskatt i 23 a § ägarenhet i 16 § ägarintresse i 15 § överskjutande vinst i 3 kap. 38 § andra stycket övrigt skattetillgodohavande i 30 §. Kvalificerat skattetillgodohavande Skattetillgodohavande och kvalificerat skattetillgodohavande 29 § Med skattetillgodohavande avses ett tillgodohavande som ger innehavaren rätt att minska skyldigheten att betala medräknade skatter i den stat som beviljar tillgodohavandet. Med kvalificerat skattetillgodohavande avses 1. ett anspråk på återbetalning (skattetillgodohavande) som är utformat på ett sådant sätt att det ska betalas kontant eller på något motsvarande sätt till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla betalningen enligt lagstiftningen i den stat som beviljar detta, eller 1. ett skattetillgodohavande med anspråk på återbetalning som är utformat på ett sådant sätt att det ska betalas kontant eller på något motsvarande sätt till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla betalningen enligt lagstiftningen i den stat som beviljar detta, eller 2. om skattetillgodohavandet delvis återbetalas, den del av skattetillgodohavandet som ska betalas kontant eller på något motsvarande sätt till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla detta belopp. Ett kvalificerat skattetillgodohavande ska inte omfatta något skattebelopp som kan avräknas eller återbetalas på grundval av ett imputationsbelopp enligt 27 eller 28 §. 29 a § Med marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande avses ett tillgodohavande Med marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande avses ett skattetillgodohavande 1. som inte är ett kvalificerat skattetillgodohavande, 2. som ger innehavaren en rätt att minska sin kostnad avseende medräknade skatter i den stat som beviljar tillgodohavandet, 3. som uppfyller kriteriet om överlåtbarhet i 29 b §, och 2. som uppfyller kriteriet om överlåtbarhet i 29 b §, och 4. vars överlåtbarhet uppfyller kriteriet om marknadsmässighet i 29 c §. 3. vars överlåtbarhet uppfyller kriteriet om marknadsmässighet i 29 c §. 30 § Med övrigt skattetillgodohavande avses ett anspråk på återbetalning som inte omfattas av 29, 29 a eller 29 f §. Med övrigt skattetillgodohavande avses ett skattetillgodohavande som inte omfattas av 29 § andra stycket, 29 a eller 29 f §. 4 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – val som påverkar det justerade resultatet (2–12 k §§), – val som påverkar den justerade skattekostnaden (13–17 §§), – val som påverkar den justerade skattekostnaden (13–17 d §§), – tillkommande tilläggsskattebelopp när det sammanlagda justerade resultatet i en stat är en förlust (18–19 a §§), – justering av skattekostnad i efterhand (20–24 §§), och – uppskjutna skattefordringar, uppskjutna skatteskulder och överförda tillgångar vid övergången till systemet (25–28 b §§). Kvalificerat skatteincitament 17 a § Vid tillämpning av 3 kap. 37 § får den rapporterande enheten välja att de sammanlagda justerade skattekostnaderna ska ökas med ett belopp som motsvarar skatteeffekten av ett kvalificerat skatteincitament. Ökningen får inte överstiga det högsta av följande belopp: 1. 5,5 procent av personalkostnaderna enligt 5 kap. 3 §, och 2. 5,5 procent av de redovisade kostnaderna för avskrivningar på tillgångar som avses i 5 kap. 4 § i den stat där koncernenheterna hör hemma. Vid tillämpning av första stycket ska – personalkostnader i 1 även omfatta sådana kostnader som anges i 5 kap. 3 § andra stycket 1, och – redovisade kostnader för avskrivningar i 2 inte omfatta avskrivningar på sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 a §. Den rapporterande enheten får, i stället för vad som anges i första stycket 1 och 2, välja att det belopp som skattekostnaden ska ökas med får uppgå till högst 1 procent av det redovisade värdet av sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 § och som finns i den stat där koncernenheterna hör hemma. Värdet av mark, övriga icke avskrivningsbara tillgångar och sådana tillgångar som avses i 5 kap. 4 a § ska inte ingå i det redovisade värdet. Ett sådant val gäller i fem år från och med det räkenskapsår som valet avser. Därefter fortsätter valet att gälla, om den rapporterande enheten inte återkallar valet. Om valet återkallas kan ett nytt val göras först fem år efter det år som återkallelsen avser. Om valet återkallas ska tillgångar som har omfattats av valet undantas från beräkningen enligt första stycket 2. 17 b § Med kvalificerat skatteincita-ment avses ett allmänt tillgängligt skatteincitament till den del det är utgiftsbaserat eller produktionsbaserat. Ett skatteincitament är ett incitament som minskar skyldigheten att betala aktuella eller framtida medräknade skatter. Ett skatteincitament är utgiftsbaserat om det baseras på utgifter som en koncernenhet har haft när incitamentet beviljas och summan av skatteeffekten av incitamentet och övriga skatteincitament för samma utgift inte överstiger den utgift som incitamentet baseras på. Ett skatteincitament är produktionsbaserat om det baseras på volymen av materiella tillgångar, inklusive elektricitet, som har producerats i staten när incitamentet beviljas. 17 c § Med skatteeffekt av ett kvalificerat skatteincitament avses något av följande: 1. den minskning av skyldigheten att betala medräknade skatter som uppkommer för ett beskattningsår på grund av ett utnyttjat skatteincitament i form av en skattereduktion, 2. den del av ett kostnadsavdrag för ett beskattningsår som överstiger 100 procent av utgiften multiplicerad med bolagsskattesatsen, 3. ett kostnadsavdrag för ett beskattningsår som annars inte skulle ha varit avdragsgillt enligt lokala skatteregler multiplicerat med bolagsskattesatsen, 4. en skattefri inkomst multiplicerad med bolagsskattesatsen, eller 5. en inkomst som beskattas med en lägre skattesats än den generellt tillämpliga bolagsskattesatsen multiplicerad med skillnaden mellan dessa skattesatser. Kvalificerat respektive marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande 17 d § Den rapporterande enheten får, i stället för vad som anges i 3 kap. 18–18 c §§, välja att behandla hela eller delar av ett kvalificerat skattetillgodohavande eller ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande som ett kvalificerat skatteincitament om skattetillgodohavandet uppfyller villkoren i 17 b §. 25 § Vid fastställande av den effektiva skattesatsen för koncernenheter i en stat för ett övergångsår enligt 26 § och för varje därpå följande räkenskapsår ska alla de uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som återspeglas eller redovisas i alla koncernenheters räkenskaper i en stat beaktas för övergångsåret. Vid fastställande av den effektiva skattesatsen för koncernenheter i en stat för ett övergångsår enligt 26 § och för varje därpå följande räkenskapsår ska alla de uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som återspeglas eller redovisas i alla koncernenheters räkenskaper i en stat beaktas för övergångsåret. Detta gäller dock inte om de uppskjutna skattefordringarna och uppskjutna skatteskulderna avser skatt enligt ett sådant system för beskattning av kontrollerade utländska företag som avses i 2 kap. 26 §, och skatten för kontrollerade utländska företag enligt detta system beräknas gemensamt för samtliga sådana företag. Uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder ska räknas med utifrån den skattesats som är lägst av minimiskattesatsen och den tillämpliga nationella skattesatsen. En uppskjuten skattefordran som har redovisats till en skattesats som är lägre än minimiskattesatsen får dock räknas om enligt minimiskattesatsen om den skattskyldige kan visa att den uppskjutna skattefordran är hänförlig till en justerad förlust. Effekter som uppstår när värdet på en uppskjuten skattefordran justeras eller när principer för att ta upp en sådan fordran i räkenskaperna ändras ska inte påverka värdet av den uppskjutna skattefordran. 26 § Med övergångsår för en stat avses det första räkenskapsår då en koncernenhet omfattas av en lagstiftning som är likvärdig med och administreras på ett sätt som är förenligt med 1. bestämmelserna i rådets direktiv 2022/2523, i den ursprungliga lydelsen, eller 2. när det gäller en stat utanför Europeiska unionen, modellreglerna. Med övergångsår för en stat avses det första räkenskapsår då en koncern omfattas av lagens tillämpningsområde i fråga om den staten. 27 § Uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som avses i 25 § ska inte justeras enligt 3 kap. 34 eller 35 §. Uppskjutna skattefordringar som härrör från sådana poster som enligt 3 kap. inte ska ingå vid beräkningen av det justerade resultatet ska dock undantas från den beräkning som avses i 25 § när sådana uppskjutna skattefordringar uppkommer i en transaktion som har ägt rum efter den 30 november 2021. Följande uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder ska undantas från den beräkning som avses i 25 §: 1. uppskjutna skattefordringar som uppstått på grund av en sådan överenskommelse med myndigheterna i en stat som har ingåtts eller ändrats efter den 30 november 2021, 2. uppskjutna skattefordringar som har uppstått då en koncernenhet har gjort eller ändrat ett val efter den 30 november 2021, om valet retroaktivt ändrar behandlingen av en transaktion som har ingått i koncernenhetens beskattningsbara inkomst ett tidigare beskattningsår, 3. uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som har uppstått till följd av att en koncernenhet har använt ett annat skattemässigt värde än det bokförda värdet vid övergången till systemet när bolagsskatt har införts i en stat efter den 30 november 2021 men före övergångsårets början, och 4. en uppskjuten skattefordran till den del fordran beror på en förlust som har uppstått mer än fem räkenskapsår innan bolagsskatt har införts i en stat. 7 kap. 67 § Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska minskas med belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska minskas, dock lägst till noll, med belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om 1. mottagaren beskattas för utdelningen med en skattesats som är lika med eller högre än minimiskattesatsen och inkomsten hänförs till ett beskattningsår som avslutas senast tolv månader efter utgången av räkenskapsåret, eller 2. det rimligen kan förväntas att det sammanlagda beloppet av medräknade skatter för moderföretaget och skatt som mottagaren betalar på utdelningen är lika med eller överstiger den utdelande enhetens inkomst multiplicerad med minimiskattesatsen. Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska mottagaren anses ha beskattats för utdelning som lämnats i förhållande till inköp från ett inköpskooperativ till den del utdelningen minskar en avdragsgill utgift eller kostnad. 68 § Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska, utöver vad som anges i 67 §, minskas med det belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om mottagaren är Den justerade vinsten för ett moderföretag i en koncern som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning ska, utöver vad som anges i 67 §, minskas, dock lägst till noll, med det belopp som delas ut som avdragsgill utdelning inom tolv månader efter utgången av det räkenskapsår som den justerade vinsten avser, om mottagaren är 1. en fysisk person som är medlem i ett inköpskooperativ, och utdelningen lämnas i förhållande till gjorda inköp, 2. en fysisk person som har skatterättslig hemvist och är skattskyldig i den stat där moderföretaget hör hemma och dennes ägarintressen ger rätt till högst fem procent av vinst och tillgångar i moderföretaget, eller 3. ett offentligt organ, en myndighetsenhet, en internationell organisation, en ideell organisation eller en pensionsfond som hör hemma i den stat där moderföretaget hör hemma. 8 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – tidsgräns för den tillfälliga förenklingsregeln (2 §), – villkor för den tillfälliga förenklingsregeln (3–7 a §§), – särskilda enheter och koncerner (8–11 §§), – verkan av konstlade arrangemang (11 a–11 g §§), – undantag från tillämpningen av den tillfälliga förenklingsregeln (12 §), – övergångsår (13 §), – förenkling av kompletteringsregeln för tilläggsskatt (14 §), – en förenklingsregel för koncernenheter utan väsentlig betydelse för koncernredovisningen (15–17 §§), – en förenklingsregel för utländsk nationell tilläggsskatt (18 §), och – en förenklingsregel för utländsk nationell tilläggsskatt (18 §), – förenklingsregler när moderföretag hör hemma i en stat med ett parallellt minimibeskattningssystem (18 a och 18 b §§), och – val (19 §). 2 § Bestämmelserna i 3–13 §§ gäller för koncernenheter i en stat för tid som – motsvarar de räkenskapsår som gäller för enheternas moderföretag, och – börjar närmast efter den 31 december 2023 men före den 1 januari 2027. – börjar närmast efter den 31 december 2023 men före den 1 januari 2028. Bestämmelserna gäller dock inte för räkenskapsår som avslutas efter den 30 juni 2028. Bestämmelserna gäller dock inte för räkenskapsår som avslutas efter den 30 juni 2029. 4 § Tilläggsskattebeloppet för koncernenheterna i en stat ska anses vara noll, om koncernenheterna tillsammans har en effektiv skattesats som är lika med eller större än den procentsats som anges i tredje stycket. Den effektiva skattesatsen ska motsvara kvoten mellan koncernenheternas skattekostnad enligt andra stycket och deras vinst eller förlust före inkomstskatt enligt koncernens kvalificerade land-för-land-rapport. Med skattekostnad avses i första stycket sådan skattekostnad som redovisas i koncernens kvalificerade finansiella rapport minskad med skatter som inte är medräknade skatter och medräknade skatter som hänför sig till en osäker skattesituation. Med skattekostnad avses i första stycket sådan skattekostnad som redovisas i koncernens kvalificerade finansiella rapport minskad med skatter som inte är medräknade skatter och medräknade skatter som hänför sig till en osäker skattesituation. Skattekostnaden ska även minskas med belopp som återförs i redovisningen och som avser uppskjutna skattefordringar enligt 4 kap. 27 § tredje stycket 1–3. Procentsatsen enligt första stycket ska vara – 15 procent för räkenskapsår som börjar under 2024, – 16 procent för räkenskapsår som börjar under 2025, och – 17 procent för räkenskapsår som börjar under 2026. – 17 procent för räkenskapsår som börjar under 2026 och 2027. 9 § Vid tillämpningen av 3–7 §§ gäller följande för moderföretag som är delägarbeskattade enheter eller enheter som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning. Vinsten före bolagsskatt ska minskas i den utsträckning som beloppet är hänförligt till en persons ägarintresse i den delägarbeskattade enheten eller utdelat till följd av en ägarandel som innehas av en sådan person. Vid tillämpningen av 3–7 §§ gäller följande för moderföretag som är delägarbeskattade enheter eller enheter som omfattas av ett system med avdragsgill utdelning. Vinsten före bolagsskatt ska minskas, dock lägst till noll, i den utsträckning som beloppet är hänförligt till en persons ägarintresse i den delägarbeskattade enheten eller utdelat till följd av en ägarandel som innehas av en sådan person. Med person avses i första stycket en sådan innehavare av ett ägarintresse som bestämmelserna i 7 kap. 12 och 13 §§ avser eller sådana mottagare som bestämmelserna i 67 och 68 §§ avser. För delägarbeskattade enheter gäller första stycket bara om samtliga ägarintressen i moderföretaget innehas av någon som avses i 7 kap. 12 och 13 §§. 14 § Tilläggsskattebeloppet enligt kompletteringsregeln för tilläggsskatt ska anses vara noll för den stat där moderföretaget hör hemma om bolagsskattesatsen i den staten uppgår till minst 20 procent för varje räkenskapsår under övergångsperioden. Med övergångsperioden avses de räkenskapsår som inte omfattar mer än tolv månader och som börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar före den 31 december 2026. Med övergångsperioden avses de räkenskapsår som inte omfattar mer än tolv månader och som börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar före den 31 december 2026. Med övergångsperioden avses också de räkenskapsår som enligt tillämplig redovisningsstandard är 52 eller 53 veckor och som börjar den 31 december 2025 eller tidigare och slutar före den 4 januari 2027. Förenklingsregler när moderföretag hör hemma i en stat med ett parallellt minimibeskattningssystem 18 a § Tilläggsskattebeloppet enligt huvud- och kompletteringsregeln för tilläggsskatt ska anses vara noll för koncernenheter om moderföretaget hör hemma i en stat med ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk och utländsk inkomst som är godkänt av OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS. Det som sägs om koncernenheter i första stycket gäller också för samriskföretag och dotterföretag till samriskföretag som tillhör en koncern vars moderföretag uppfyller villkoret i första stycket. Det gäller dock bara för koncernens andel av tilläggsskattebeloppet. 18 b § Tilläggsskattebeloppet enligt kompletteringsregeln för tilläggs-skatt ska anses vara noll för den stat där moderföretaget hör hemma om den staten har ett parallellt system för minimibeskattning av inhemsk inkomst som är godkänt av OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2026 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2026. 3. Den rapporterande enheten får tillämpa samtliga eller vissa av bestämmelserna första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2024 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2024. Bestämmelserna i 4 kap. 17 a–17 d §§ samt 8 kap. 18 a och 18 b §§ får dock tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2025 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2025. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2026-09-14 Närvarande: F.d. justitierådet Dag Mattsson samt justitieråden Magnus Medin och Martin Nilsson Nya förenklingsregler och andra kompletteringar i lagen om tilläggsskatt Enligt en lagrådsremiss den 13 augusti 2026 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2023:875) om tilläggsskatt. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Christina Svanhagen och kanslirådet Bo Lindén. Förslaget föranleder följande yttrande. 2 kap. 1 § I paragrafen finns en lista över begrepp, termer och uttryck som definieras i lagen. Bland annat anges det att uttrycket kvalificerat skatteincitament definieras i 4 kap. 17 c §. Den definitionen finns emellertid inte i den paragrafen utan i 17 b §. Paragrafhänvisningen måste alltså ändras. 4 kap. 17 d § I paragrafen ges det en möjlighet för den rapporterande enheten att välja att behandla hela eller delar av ett kvalificerat skattetillgodohavande eller ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande som ett kvalificerat skatteincitament. I författningskommentaren anges det att valet gäller i ett år. Detta framgår emellertid inte av lagtexten, vilket det enligt Lagrådets mening bör göra. Lagrådet föreslår att det läggs till en sista mening i paragrafen enligt följande. Ett sådant val gäller för det räkenskapsår som valet avser. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 2026 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Edholm, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Liljestrand, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari, Rosencrantz, Dousa, Larsson, Lann Föredragande: statsrådet Svantesson Regeringen beslutar proposition Nya förenklingsregler och andra kompletteringar i lagen om tilläggsskatt