Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2025/26:23 Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer (RiR 2025:6) Skr. 2025/26:23 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 2 oktober 2025 Ebba Busch Nina Larsson (Arbetsmarknadsdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll Skrivelsen innehåller regeringens bedömning och åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport Statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer (RiR 2025:6). Riksrevisionen har granskat om staten arbetar effektivt för att motverka ekonomiskt våld i nära relationer. Riksrevisionens övergripande bedömning är att det finns väsentliga brister i statens arbete. Riksrevisionen bedömer att regeringen och berörda myndigheter inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att motverka ekonomiskt våld samt att regeringen inte i tillräcklig utsträckning har uppmärksammat problemen. Vidare bedömer Riksrevisionen att regeringen inte systematiskt har följt upp behovet av lagstiftningsåtgärder. Det allmänna kunskapsläget om våldets omfattning och karaktär bedöms dessutom vara fragmentariskt. Arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel är högt prioriterat av regeringen. Att motverka ekonomiskt våld är centralt i detta arbete. Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning, som utgör ett viktigt bidrag till att arbetet kan fortsätta att utvecklas. Regeringen har vidtagit flera åtgärder i linje med Riksrevisionens rekommendationer och kommer att fortsätta arbetet för att förebygga och bekämpa ekonomiskt våld inom ramen för arbetet med en kommande långsiktig strategi avseende mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1Ärendet och dess beredning3 2Riksrevisionens iakttagelser3 2.1Riksrevisionens övergripande slutsats4 2.2Regeringens styrning av arbetet mot ekonomiskt våld5 2.3Regeringens hantering av ekonomiskt våld i lagstiftningsprocessen6 2.4Myndigheternas arbete mot ekonomiskt våld8 2.5Riksrevisionens rekommendationer till regeringen9 3Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser9 3.1Regeringens styrning av arbetet mot ekonomiskt våld9 3.2Regeringens hantering av ekonomiskt våld i lagstiftningsprocessen11 3.3Myndigheternas arbete mot ekonomiskt våld12 4Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser12 4.1Regeringens styrning av arbetet mot ekonomiskt våld12 4.2Regeringens hantering av ekonomiskt våld i lagstiftningsprocessen14 4.3Fortsatt arbete14 Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer (RiR 2025:6)15 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 oktober 202591 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat om staten arbetar effektivt för att motverka ekonomiskt våld i nära relationer. Resultatet av granskningen redovisas i rapporten Statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer (RiR 2025:6), se bilagan. Riksrevisionens rapport överlämnades av riksdagen till regeringen den 10 april 2025. I denna skrivelse behandlar regeringen de iakttagelser och rekommendationer avseende regeringens arbete som Riksrevisionen har redovisat i sin rapport. De iakttagelser och rekommendationer som Riksrevisionen riktar till myndigheter behandlas inte i denna skrivelse, utom i de fall då det finns samband med regeringens styrning, exempelvis genom uppdrag som regeringen har fattat beslut om. Riksrevisionens iakttagelser Riksrevisionen har granskat om staten arbetar effektivt för att motverka ekonomiskt våld i nära relationer. Riksrevisionen definierar ekonomiskt våld som en form av våld i nära relation som innebär att ta makt över och kontrollera en annan persons ekonomi, eller att på olika sätt utnyttja och förstöra dennas tillgångar. Det kan t.ex. innebära att en våldsutövare tar den utsattas pengar, skuldsätter den utsatta genom att ta lån i dennas namn eller begränsar den utsattas möjligheter att utbilda sig, arbeta och försörja sig. Granskningen omfattar om regeringen har styrt arbetet mot ekonomiskt våld på ett effektivt sätt, om regeringen i lagstiftningsprocessen på relevanta områden har tagit hänsyn till risker för ekonomiskt våld och om relevanta myndigheter arbetar mot ekonomiskt våld. Granskningen initierades med anledning av att det enligt Riksrevisionen saknas kunskap om vilket arbete mot ekonomiskt våld som Sveriges åtagande i enlighet med Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) har lett till. Riksrevisionen anför att ekonomisk maktutövning och kontroll i nära relationer har uppmärksammats i motioner under allmänna motionstiden 2022/23 och därmed behandlats i Arbetsmarknadsutskottet (bet. 2022/23:AU7) samt att riksdagen har riktat ett tillkännagivande till regeringen om att vidta åtgärder för en mer välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för bodelningar (bet. 2022/23:CU6, rskr. 2022/23:165). Riksrevisionen lyfter även fram forskning på området och en debattartikel av företrädare för kvinnorättsorganisationer med anledning av en utredning om bodelningsprocessen. Riksrevisionen framhåller att ekonomisk egenmakt och möjlighet till försörjning är viktiga jämställdhetsfrågor i sig, men även centrala förutsättningar för att kunna lämna en våldsam partner. De övergripande bedömningsgrunderna i granskningen utgår från Istanbulkonventionen. För att regeringen ska ha styrt arbetet mot ekonomiskt våld på ett effektivt sätt, ska den, enligt Riksrevisionens bedömning, ha lyft fram ekonomiskt våld i strategier och mål samt inför tillträdet till Istanbulkonventionen, lämnat uppdrag till myndigheter om ekonomiskt våld inom ramen för den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor, följt upp att myndigheterna arbetar mot ekonomiskt våld, och verkat för att arbetet mot ekonomiskt våld samordnas mellan statliga och icke-statliga aktörer. För att regeringen ska ha tagit hänsyn till ekonomiskt våld i lagstiftningsprocessen inom relevanta områden, ska den, enligt Riksrevisionens bedömning, ha lämnat utredningsdirektiv som beaktar ekonomiskt våld, och lämnat propositioner som beaktar ekonomiskt våld. För att relevanta myndigheter ska ha arbetat mot ekonomiskt våld ska de, enligt Riksrevisionens bedömning, beroende på sin verksamhetsinriktning, exempelvis ha tagit fram kunskapsunderlag om och analyserat riskerna för ekonomiskt våld inom sitt ansvarsområde, tagit fram rutiner och arbetssätt, såsom handläggarstöd, för att arbeta mot ekonomiskt våld, tagit fram utbildningar eller utbildat anställda om ekonomiskt våld, tagit fram information till utsatta för ekonomiskt våld om vilken hjälp som finns att få, samverkat med andra myndigheter om ekonomiskt våld, tagit fram stödmaterial som inkluderar ekonomiskt våld för nationella, regionala eller lokala aktörer, eller följt upp och utvärderat arbetet mot ekonomiskt våld hos nationella, regionala eller lokala aktörer. I sin granskning har Riksrevisionen använt sig av dokumentstudier, intervjuer, en enkät och skriftliga frågor. Granskningen omfattar regeringen och 41 myndigheter. Granskningsperioden är 2014–2024. Riksrevisionens övergripande slutsats Riksrevisionens övergripande slutsats är att det finns väsentliga brister i statens arbete. Regeringen och myndigheterna har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att motverka ekonomiskt våld. Regeringen har inte i tillräcklig utsträckning uppmärksammat problemen med ekonomiskt våld i nära relationer. Vidare har regeringen inte systematiskt följt upp behovet av lagstiftningsåtgärder, trots att det finns regelverk som underlättar utövandet av ekonomiskt våld och ger otillräckligt skydd mot utsatthet. Det allmänna kunskapsläget om våldets omfattning och karaktär är dessutom fragmentariskt. Konsekvensen av att arbetet är eftersatt är att det sammantagna skyddet mot ekonomiskt våld och stödet till personer som har blivit utsatta är undermåligt. Utsattheten kan leda till långvariga ekonomiska problem och ohälsa, och kan göra det svårare att lämna en våldsam partner. Regeringens styrning av arbetet mot ekonomiskt våld Riksrevisionens iakttagelse är att regeringen inte har adresserat ekonomiskt våld i framtagandet av målformuleringar, strategier eller analyser, och inte heller i bedömningar på området mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Ekonomiskt våld behandlades inte i utredningen inför Sveriges tillträde till Istanbulkonventionen. Riksrevisionen bedömer att det inte tydligt framgår vilka former av våld som omfattas av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och att det är oklart om regeringen i bedömningar och beslut genom åren har valt att inte inkludera ekonomiskt våld i delmålet, eller om det har setts som en del av psykiskt våld. Vidare bedömer Riksrevisionen att perspektivet ekonomiskt våld saknas i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Riksrevisionens iakttagelse är att regeringen inte har styrt myndigheterna att arbeta mot ekonomiskt våld. Regeringen har lämnat många uppdrag inom ramen för den nationella strategin men har inte gjort det tydligt att ekonomiskt våld ska ingå i genomförandet av uppdragen. Regeringen har enligt Riksrevisionen inte heller gjort det tillräckligt tydligt vilka myndigheter som ska arbeta mot ekonomiskt våld. Riksrevisionen lyfter att endast ett regeringsuppdrag explicit har fokuserat på ekonomiskt våld. Det är uppdraget från maj 2024 till sju myndigheter att dels informera sina respektive målgrupper om ekonomiskt våld, dels säkerställa att det finns välfungerande och kunskapsbaserade rutiner och arbetssätt för att hjälpa utsatta. Riksrevisionen konstaterar dock att det inte heller är någon annan våldsform som har getts särskilt fokus i regeringsuppdragen som har lämnats, med undantag för sexuellt våld. Många regeringsuppdrag som har lämnats har i stället mer generella formuleringar. Det är exempelvis vanligt att uppdragen hänvisar till ”våld som omfattas av den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor”, ”alla former av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld” eller dylikt. Riksrevisionen konstaterar att det inte har kommunicerats tydligt nog till myndigheterna att regeringen vid sådana formuleringar förväntar sig att myndigheterna inkluderar ekonomiskt våld i sitt genomförande av uppdragen. Avsaknaden av tydlighet lägger enligt Riksrevisionen ett stort ansvar på myndigheterna att själva identifiera när det är lämpligt att inkludera ekonomiskt våld. Många regeringsuppdrag är så generellt hållna att de öppnar upp för myndigheterna att inkludera perspektivet ekonomiskt våld, men det kräver att myndigheterna dels har kunskap om problemen, dels har resurser att avsätta. Riksrevisionens iakttagelse är att regeringen inte har följt upp vilka myndigheter som arbetar mot ekonomiskt våld. Det saknas därför enligt Riksrevisionen i dag kunskap om vilka myndigheter som arbetar med frågan och på vilka sätt. Riksrevisionen anför att i regeringens skrivelse med en fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor från 2022 (skr. 2021/22:267) ingick inte ekonomiskt våld. Riksrevisionen konstaterar att andra våldsformer inte heller följs upp på ett samlat sätt eftersom uppföljningen i skrivelsen huvudsakligen är indelad utifrån den nationella strategins målsättningar, men att det finns specifika indikatorer för både fysiskt och sexuellt våld. Riksrevisionens iakttagelse är att regeringen genomfört aktiviteter som syftar till att hämta in information från civilsamhället och samverka om vissa problem som rör ekonomiskt våld. Exempel på detta är en mötesserie som genomfördes 2024–2025, ett rundabordssamtal om snabbare bodelningsförfaranden och en konferens om ekonomisk egenmakt och mäns våld mot kvinnor inom ramen för det svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd, där ekonomiskt våld var ett av temaområdena. Riksrevisionen konstaterar att regeringen i regel remitterar relevanta betänkanden till aktörer inom civilsamhälle och näringsliv, men att det finns några tillfällen då relevanta betänkanden inte har remitterats till organisationer som arbetar mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, t.ex. gällande den straffrättsliga regleringen och gällande beslut om lån och krediter. Riksrevisionen konstaterar att regeringen under granskningsperioden vidtog ett antal åtgärder i syfte att stärka skyddet för våldsutsatta i nära relationer i allmänhet. Det gäller bl.a. hyresrättsligt skydd för våldsutsatta, nya regler för skyddat boende, stärkt skydd för barn mot våld och examensmål i vissa högskoleutbildningar om kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Riksrevisionen uppger att den inte har granskat effekterna av dessa åtgärder eftersom det är åtgärder som inte är specifikt inriktade på ekonomiskt våld och att det är för tidigt att uttala sig om effekterna av de ändrade reglerna om hyresrättsligt skydd, skyddat boende och stärkt skydd för barn mot våld. Regeringens hantering av ekonomiskt våld i lagstiftningsprocessen Riksrevisionens iakttagelse är att uttrycket ekonomiskt våld saknas i den straffrättsliga regleringen. Olika gärningar som utgör ekonomiskt våld kan dock vara brottsliga, i huvudsak via egendomsbrott eller fridskränkningsbrott. I vissa fall fångas ekonomiskt våld dock inte upp av den straffrättsliga regleringen. Det gäller t.ex. olika former av kontrollerande beteenden och tvång. Riksrevisionen konstaterar att det finns en möjlighet att inom ramen för fridskränkningsbrott beakta ekonomiskt våld i bedömningen av om brottsliga handlingar varit ”ägnade att allvarligt skada personens självkänsla”, men att det kräver förekomst av andra brottsliga handlingar som ingår i fridskränkningsbrotten. Riksrevisionen anser att regeringen i utredningsdirektiv har beaktat ekonomiskt våld och i propositioner har föreslagit vissa brottsrubriceringar som kan vara relevanta. Propositionerna har dock inte beaktat att vissa former av kontrollerande beteenden och systematiskt ekonomiskt våld kan falla utanför lagstiftningen. Riksrevisionens iakttagelse är att det är förhållandevis lätt för en våldsutövare att exploatera en närstående med hjälp av e-legitimation, och att det är svårt för den utsatta att få tillbaka sina pengar när obehöriga transaktioner har skett. Riksrevisionen lyfter att forskare har påpekat att regleringen och förarbetena kring obehörig användning av e-legitimation och betaltjänster inte tar hänsyn till risker för bedrägerier och olovlig identitetsanvändning inom familjen, utan att skyddsåtgärder är anpassade utifrån perspektivet att risken kommer från en okänd person, på annan plats. Risken för ekonomiskt våld, bedrägerier och olovlig identitetsanvändning som begås av en närstående uppmärksammas enligt Riksrevisionen inte i kommittédirektiv och propositioner om e-legitimation och närliggande områden. Ett exempel som nämns är att en statlig e-legitimation är under utveckling, på uppdrag av regeringen. Riksrevisionen lyfter att både regeringens och berörda utredningars problemformuleringar kring den nuvarande utformningen av systemet saknar analyser av och resonemang om riskerna för ekonomiskt våld i nära relationer med hjälp av e-legitimation. Riksrevisionens iakttagelse är att perspektivet ekonomiskt våld genomgående saknas i regeringens direktiv och propositioner inom området lån och krediter. Regeringen har lämnat propositioner som har syftat till att minska konsekvenserna av att vara skuldsatt, och till att förenkla reglerna för skuldsanering, men har i sammanhangen enligt Riksrevisionen inte beaktat risker för att skuldsättas av en närstående. Riksrevisionen lyfter att riksdagen har uppmanat regeringen att se över om det bör införas särskilda formkrav för fullmakter som gäller större ekonomiska åtaganden i syfte att stärka det förebyggande arbetet mot ekonomiskt våld (bet. 2023/24:CU11, rskr. 2023/24:170). Riksrevisionen lyfter vidare att regeringen inte har gått vidare med förslagen om att införa ett nationellt skuldregister, som skulle innebära en skyldighet för kreditgivare att lämna information om skulder. Riksrevisionens iakttagelse är att reglerna för bodelning ibland utnyttjas av våldsutövare för kontroll och ekonomisk exploatering och att flera problem med reglerna för bodelning länge har varit kända för regeringen. Trots det, och trots riksdagens tillkännagivande om problemen, har regeringen inte lämnat några förslag för att motverka att processen används för att utöva ekonomiskt våld. Under granskningsperioden 2014–2024 lämnade regeringen inga propositioner som berör problemen med bodelningsprocessen. Riksrevisionen lyfter dock att regeringen 2024 tillsatte en utredning för att komma till rätta med problemen. Riksrevisionens iakttagelse är att regeringen har beaktat ekonomiskt våld i direktiv och propositioner som rör underhållsstödet, men inte lämnat några propositioner som beaktar ekonomiskt våld rörande underhållsbidraget. Riksrevisionen menar att det är oklart vilka effekter lagändringarna har fått för våldsutsatta, men att det finns tydliga indikationer på att problem kvarstår. Regeringen har enligt Riksrevisionen inte heller beaktat hur skillnader i ersättningsnivåer mellan underhållsbidrag och underhållsstöd kan leda till hot och våld från den bidragsskyldiga föräldern. Myndigheternas arbete mot ekonomiskt våld Denna skrivelse behandlar främst de iakttagelser som Riksrevisionen gör avseende regeringens arbete för att motverka ekonomiskt våld i nära relationer samt de rekommendationer som riktas till regeringen. Även de iakttagelser som Riksrevisionen gör avseende myndigheternas arbete har dock bäring på regeringens arbete eftersom regeringen har möjlighet att styra myndigheterna i syfte att påskynda processerna med att förbättra arbetet mot ekonomiskt våld. Därför redovisas här kortfattat även iakttagelser avseende myndigheternas arbete. Riksrevisionens iakttagelser avseende myndigheternas arbete mot ekonomiskt våld är följande: De flesta myndigheter har påbörjat ett arbete mot ekonomiskt våld, men flera efterfrågar förtydliganden från regeringen. Kunskapsnivån om ekonomiskt våld är vid många myndigheter låg. Det är oklart vilka effekter myndigheternas arbete får för våldsutsatta. Flera myndigheter har identifierat att de kan utnyttjas för att bedriva ekonomiskt våld. Riksrevisionen konstaterar att den vanligaste orsaken till att myndigheterna har inkluderat perspektivet ekonomiskt våld i sitt arbete är att de har fått ett regeringsuppdrag där de har bedömt att ekonomiskt våld kan vara aktuellt att inkludera. Även myndigheters instruktioner och JiM-arbete (Jämställdhetsintegrering i myndigheter) har fått myndigheter att initiera arbetet. De myndigheter som tidigare har bedrivit ett arbete hänvisar bl.a. till att tillfälliga regeringsuppdrag eller satsningar har aktualiserat ekonomiskt våld. Flera myndigheter efterfrågar dock, enligt Riksrevisionen, förtydliganden från regeringen. Riksrevisionen uppger att både Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten upplever hinder i arbetet mot ekonomiskt våld. Åklagarmyndigheten lyfter enligt Riksrevisionen att den straffrättsliga regleringen gör det svårt att arbeta med ekonomiskt våld inom ramen för fridskränkningsbrotten. Åklagarmyndigheten uppger dock att handlingar som utgör ekonomiskt våld i stor utsträckning är kriminaliserade och utreds via förmögenhetsrättsliga straffbud, men att brotten ofta är svårbevisade. Polismyndigheten lyfter enligt Riksrevisionen att ett förtydligande i lagstiftningen om vad ekonomiskt och psykiskt våld är skulle underlätta arbetet och öka möjligheten att ta hänsyn till dessa våldsformer inom fridskränkningsbrotten. Flera myndigheter har enligt Riksrevisionen identifierat att de kan utnyttjas av våldsutövare i ekonomiskt våld mot närstående. Myndigheterna beskriver hur lagstiftningen och myndigheternas rutiner används av förövare exempelvis för att förhindra utbetalning av bidrag och förmåner, för att utöva ekonomisk kontroll och för försörjningssabotage. Det saknas dock kunskap om hur omfattande problemen är och i vilken utsträckning myndigheterna har utrett frågan. Riksrevisionens rekommendationer till regeringen Riksrevisionen rekommenderar regeringen att lämna uppdrag till lämplig myndighet att i samverkan med relevanta myndigheter kartlägga hur våldsutövare kan utnyttja myndigheter för att bedriva ekonomiskt våld mot närstående, kartlägga behovet av och lämna förslag på lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att motverka ekonomiskt våld och mildra dess konsekvenser för utsatta, säkerställa att ekonomiskt våld beaktas i lagstiftningsprocesser när det är relevant, och inkludera ekonomiskt våld i den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor och tydliggöra vilka myndigheter som bör bidra till arbetet mot ekonomiskt våld, och på vilket sätt. Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och anser att rapporten utgör ett viktigt bidrag i arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och regeringens fortlöpande arbete för att Sverige ska uppfylla åtagandena i Istanbulkonventionen. Regeringen har vidtagit åtgärder för att förebygga och bekämpa ekonomiskt våld, men instämmer i att arbetet behöver fortsätta att utvecklas. I detta avsnitt kommenterar regeringen Riksrevisionens iakttagelser avseende regeringens styrning av arbetet mot ekonomiskt våld och regeringens hantering av ekonomiskt våld i lagstiftningsprocessen. Vad gäller Riksrevisionens iakttagelser avseende myndigheternas arbete mot ekonomiskt våld kommenteras enbart de iakttagelser som rör regeringens styrning. Regeringens styrning av arbetet mot ekonomiskt våld Riksrevisionen framför att regeringen inte har adresserat ekonomiskt våld i framtagandet av målformuleringar, strategier eller analyser, och inte heller i bedömningar på området mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Regeringen instämmer i att ekonomiskt våld inte nämns uttryckligen i exempelvis den tioåriga nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Anledningen till detta är att ekonomiskt våld och det närliggande begreppet materiellt våld omfattas av begreppet psykiskt våld och när strategin beslutades i november 2016 gjordes bedömningen att de våldsformer som omfattas av andra bredare begrepp inte skulle tas upp särskilt. Av skrivelsen Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid (skr. 2016/17:10) framgår att regeringen bedömde att den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor i stort överensstämmer med tillämpningsområdet för Istanbulkonventionen, där ekonomiskt våld ingår. I åtgärdsprogrammet för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024–2026, som beslutades i juni 2024, angavs däremot uttryckligen att begreppet psykiskt våld även innefattar materiellt och ekonomiskt våld, samt att ekonomiskt våld även kan utgöra en våldsform i sig. Riksrevisionen framför att regeringen inte har gjort det tydligt att ekonomiskt våld ska ingå i genomförandet av regeringsuppdrag samt att endast ett uppdrag explicit har fokuserat på ekonomiskt våld. Riksrevisionen lyfter dock fram att inte heller någon annan våldsform har getts särskilt fokus, med undantag för sexuellt våld. Regeringen instämmer i dessa iakttagelser och vill understryka vikten av att arbeta samlat med de olika uttryck som mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel kan ta. Den som utsätts för ekonomiskt våld utsätts ofta även för andra former av våld, såsom fysiskt våld, eller andra uttryck av psykiskt våld och det är centralt att den som möter våldsutsatta har den förståelsen. Det är därför av vikt att alla våldsuttryck omfattas av de flesta uppdrag som regeringen ger, vilket inte utesluter att i fler fall än i dag ge myndigheter specifika uppdrag avseende våldsformer och uttryck som har visat sig inte uppmärksammas tillräckligt. Det är även möjligt att i fler fall understryka vikten av att ekonomiskt våld omfattas av arbetet, såsom i det pågående uppdraget till Jämställdhetsmyndigheten att ta fram en kunskaps- och forskningsöversikt om hedersrelaterat våld och förtryck där det ingår att inkludera ekonomiska konsekvenser av hedersrelaterat våld och förtryck och ekonomiskt våld i hederskontexter (A2023/01354). Riksrevisionen framför att regeringen inte har följt upp vilka myndigheter som arbetar mot ekonomiskt våld. Regeringen instämmer i iakttagelsen men vill framhålla att regeringen mer övergripande följer upp myndigheternas arbete med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Vad gäller uppföljning i en vidare bemärkelse finns det ett behov av att ta fram indikatorer som kan fånga upp ett bredare spektrum av våld än vad som sker i dag, vilket bl.a. regeringen beskriver i skrivelsen Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor (skr. 2024/25:69). Jämställdhetsmyndigheten ska enligt sin instruktion följa och analysera utvecklingen mot de jämställdhetspolitiska målen. Inom ramen för den uppgiften pågår ett arbete med att utveckla indikatorerna för uppföljning av den nationella strategins fyra målsättningar, vilket regeringen följer noggrant. Jämställdhetsmyndigheten har även i uppdrag att redovisa en fördjupad uppföljning av delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra, där myndigheten har möjlighet att lyfta uppföljningen av olika våldsuttryck, t.ex. ekonomiskt våld. Uppdraget ska redovisas senast den 11 december 2025. Regeringens hantering av ekonomiskt våld i lagstiftningsprocessen Riksrevisionen framför att uttrycket ekonomiskt våld saknas i den straffrättsliga regleringen. Regeringen instämmer i bedömningen att begreppet ekonomiskt våld inte används i strafflagstiftningen, men vill framhålla att många ageranden som utgör ekonomiskt våld redan är kriminaliserade. Regeringen vill även i sammanhanget lyfta fram det pågående arbetet med en särskild straffbestämmelse för psykiskt våld, som kan innefatta vissa ageranden som utgör ekonomiskt våld, där ett utkast till lagrådsremiss har remitterats (Ju2025/01157). Riksrevisionen framför vidare att perspektivet ekonomiskt våld saknas i regeringens direktiv och propositioner inom området lån och krediter, och att det i propositioner som syftat till att bl.a. minska konsekvenserna av att vara skuldsatt inte beaktats risker för att skuldsättas av en närstående. Riksrevisionen lyfter också fram att regeringen inte har gått vidare med förslagen om att införa ett nationellt skuldregister som skulle innebära en skyldighet för kreditgivare att lämna information om skulder. Som Riksrevisionen konstaterar kan ekonomiskt våld utövas genom att ta lån eller krediter i en närståendes namn. Sådana skulder kan sedan vara svåra för en enskild att bli av med. Regeringen anser att möjligheterna att utöva ekonomiskt våld bör motverkas även på detta område. Det bör dock framhållas att ett låneavtal som ingåtts till följd av en förfalskad namnteckning eller liknande i grunden är ogiltigt. Förfarandet är dessutom brottsligt. En anledning till att regeringen inte gick vidare med förslaget om skuldregister var att förslaget var bristfälligt och inte bör ligga till grund för lagstiftning. Regeringen uteslöt dock inte att frågan om hur kreditgivare kan tillförsäkras ett bredare underlag vid kreditprövning övervägs på nytt vid behov (prop. 2024/25:17). Riksdagen instämde i regeringens bedömning men ansåg det angeläget att frågan utreds vidare och tillkännagav att regeringen bör vidta nödvändiga åtgärder för att ett system för register över skuld- och kreditinformation ska kunna inrättas (bet. 2024/25:CU5, rskr. 2024/25:62). Riksrevisionen framför att det finns problem med reglerna om bodelning och att problemen länge har varit kända för regeringen. Regeringen instämmer i Riksrevisionens beskrivning av problemen med regelverket. För att undersöka orsakerna till problemen bjöd regeringen 2023 in bl.a. riksdagsledamöter och intresseorganisationer till ett rundabordssamtal. Den utredning som sedan tillsattes, vilken Riksrevisionen tar upp i granskningen, syftar till att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för personer som vill separera och att motverka ekonomiskt våld. Utredningen ska enligt direktiven redovisa sitt betänkande i december 2025. Riksrevisionen framför att systemen med underhållsbidrag och underhållsstöd kan användas för att utöva ekonomiskt våld, och att regeringen har beaktat ekonomiskt våld i direktiv och propositioner som rör underhållsstödet, men att det är oklart vilka effekter lagändringarna har fått för våldsutsatta. Regeringen instämmer i att dessa risker finns och tar frågan på allvar. Regeringen har därför vid införandet och justeringen av indragningsbestämmelsen inom underhållsstödet beaktat att det finns situationer då det är olämpligt att föräldrar har kontakt om barns underhåll på grund av risk för hot och våld. Regeringen har i regleringsbrevet för 2025 gett Inspektionen för socialförsäkringen i uppdrag att utvärdera den justerade indragningsbestämmelsen och hur Försäkringskassan arbetar med bedömningen av särskilda skäl. Myndigheternas arbete mot ekonomiskt våld I detta avsnitt kommenteras enbart de iakttagelser som rör regeringens styrning. Riksrevisionen framför att de flesta av de granskade myndigheterna uppger att de har initierat ett arbete mot ekonomiskt våld. Det är vanligast att myndigheterna arbetar mot ekonomiskt våld inom ramen för regeringsuppdrag. Flera myndigheter efterfrågar dock förtydliganden från regeringen. Regeringen vill understryka att det finns ett pågående uppdrag till centrala myndigheter om att sammanställa och sprida information om ekonomiska aspekter av våld i nära relationer (A2024/00777), men instämmer i att det kan finnas ett behov av att tydligare rikta styrningen mot ekonomiskt våld och eventuellt andra våldsuttryck som har visat sig annars inte uppmärksammas tillräckligt. Regeringen vill i sammanhanget betona att det är viktigt att koppla ekonomiskt våld till andra uttryck för mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. För att kunna förebygga och bekämpa ekonomiskt våld behöver det ses i ett sammanhang. Kunskap och en bredare förståelse för olika våldsformer och uttryck behövs hos den som möter en person som har utsatts eller riskerar att utsättas för dessa former av våld, annars ökar risken att det ekonomiska våldet inte upptäcks. Riksrevisionen framför vidare att det saknas kunskap om hur omfattande problemet är med risk för att våldsutövare kan utnyttja myndigheters rutiner och system för att utöva ekonomiskt våld. Regeringen instämmer i att det finns ett behov av mer kunskap om detta problemområde. Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringens styrning av arbetet mot ekonomiskt våld Den 4 september 2025 ändrade och förlängde regeringen ett pågående uppdrag till Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Jämställdhetsmyndigheten, Konsumentverket, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten och Statens servicecenter att bl.a. säkerställa att det finns välfungerande och kunskapsbaserade rutiner och arbetssätt för hur myndigheterna kan hjälpa den som har utsatts för ekonomiskt våld. Uppdraget ändrades så att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Konsumentverket, Migrationsverket och Pensionsmyndigheten även ska säkerställa att anställda vid myndigheten har adekvat kunskap om hur ekonomiskt våld kan vara en del av mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål. För att kunna förebygga, upptäcka och motverka ekonomiskt våld är det nödvändigt att ha kunskap om våldets olika uttrycksformer och mekanismer. Myndigheterna ska även kartlägga hur våldsutövare kan utnyttja myndighetens rutiner och system för att utöva ekonomiskt våld och motverka att dessa utnyttjas av våldsutövare. Statens servicecenter ska fortsatt delta i arbetet genom att sprida information och analysera hur informationsspridningen till målgrupperna kan utvecklas och bidra till övriga myndigheters kartläggning av rutiner och system. Jämställdhetsmyndigheten ska bidra till nämnda myndigheters utökade uppdrag, ge stöd till och bistå myndigheterna i deras arbete med att kartlägga hur våldsutövare kan utnyttja myndigheternas rutiner och system för att utöva våld och motverka att dessa utnyttjas av våldsutövare, samt kartlägga om fler myndigheter och aktörer bör bidra i arbetet och vid behov föreslå ytterligare åtgärder för att förebygga, upptäcka och motverka ekonomiskt våld. Jämställdhetsmyndigheten ska utföra den tillkommande delen av uppdraget i samverkan med Kronofogdemyndigheten och Skatteverket, som ska bidra med erfarenheter om ekonomiskt våld utifrån tidigare och pågående arbete på området. Jämställdhetsmyndigheten ska även vid behov inhämta synpunkter och erfarenheter från Arbetsmiljöverket, Finansinspektionen, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Statens skolverk, Socialstyrelsen och andra relevanta aktörer (A2025/00884). Ändringen av uppdraget syftar till att möta Riksrevisionens rekommendation att lämna uppdrag till lämplig myndighet att i samverkan med relevanta myndigheter kartlägga hur våldsutövare kan utnyttja myndigheter för att bedriva ekonomiskt våld mot närstående. Det bedöms även bidra till de rekommendationer som rör myndigheterna, dvs. att säkerställa att anställda har den kunskap om och förståelse för ekonomiskt våld som de behöver i sitt arbete samt att säkerställa att det finns ändamålsenliga rutiner för att förebygga och motverka ekonomiskt våld. Regeringen har under 2024 och 2025 genomfört en mötesserie med myndigheter, kommuner och regioner, civilsamhällesorganisationer och forskare för att diskutera åtgärder mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Syftet har varit att skapa en gemensam lägesbild och att identifiera konkreta åtgärder på kort och lång sikt. Det fjärde och sista mötet i serien, vilket genomfördes den 10 juni 2025, hade fokus på eftervåld och ekonomiskt våld. På mötet framfördes bl.a. att det finns ett stort kunskapsbehov och att åtgärder nu vidtas inom de berörda myndigheterna. Regeringen avser att följa hur berörda myndigheter fortsätter att arbeta för att förebygga och bekämpa ekonomiskt våld med utgångspunkt i egna initierade åtgärder och de rekommendationer som Riksrevisionen har riktat mot myndigheterna. Regeringens hantering av ekonomiskt våld i lagstiftningsprocessen I november 2024 tillsattes en utredning som ska se över reglerna om bodelningsprocessen och om betänketid i äktenskapsbalken (dir. 2024:107). Syftet är att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för personer som vill separera och att motverka ekonomiskt våld. Utredningen ska bl.a. ta ställning till om det bör införas en tidsgräns för bodelningsförrättningen, vilka verktyg en bodelningsförrättare bör ha tillgång till och om det bör införas striktare regler för hur kostnaderna för bodelningsförrättarens arbete kan fördelas. Uppdraget ska enligt direktiven redovisas senast den 15 december 2025. Den 20 maj 2025 remitterades ett utkast till lagrådsremiss om en särskild straffbestämmelse för psykiskt våld. I utkastet görs bedömningen att det är nödvändigt att stärka det straffrättsliga skyddet mot psykiskt våld, även innefattande ekonomiskt våld. Enligt utkastet ska det bli straffbart att upprepat utsätta en annan person för vissa typer av kränkningar, bl.a. otillbörlig övervakning, om kränkningarna sammantagna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. I utkastet anges att det t.ex. kan vara fråga om övervakning när en person övervakar någon annans bankkonto. Riksrevisionen lyfter fram riksdagens tillkännagivande om formkrav för fullmakter (bet. 2023/24:CU11, rskr. 2023/24:170). Inom Regeringskansliet analyseras för närvarande vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av tillkännagivandet. Frågan om ifall fullmakter bör omfattas av formkrav är komplex och det finns flera aspekter att beakta, exempelvis hur ett formkrav kan utformas så att det bidrar till att motverka förfalskning och annan brottslighet utan att i onödan försvåra för människor att hjälpa varandra med vardagliga transaktioner. Det måste följaktligen övervägas hur eventuella formkrav kan utformas så att regleringen blir effektiv. Regeringen kommer att återkomma när analysen av vilka åtgärder som bör vidtas är klar. Fortsatt arbete Regeringen kommer att fortsätta arbetet för att förebygga och bekämpa ekonomiskt våld inom ramen för arbetet med en kommande långsiktig strategi avseende mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Strategin kommer att bygga på slutbetänkandet Frihet från våld, förtryck och utnyttjande – En jämställdhetspolitisk strategi mot våld och en stärkt styrning av centrala myndigheter (SOU 2025:28) som regeringen mottog i mars 2025. I slutbetänkandet lämnas förslag på stärkt styrning och uppföljning inom området samt en långsiktig samlad strategi. Där lyfts, i enlighet med utredningens direktiv, ekonomiskt våld som ett av uttrycken för våldet. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer (RiR 2025:6) Arbetsmarknadsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 oktober 2025 Närvarande: statsrådet Busch, ordförande, och statsråden Svantesson, Edholm, Jonson, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Kullgren, Liljestrand, Pourmokhtari, Rosencrantz, Dousa, Larsson, Britz, Mohamsson, Lann Föredragande: statsrådet Nina Larsson Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer (RiR 2025:6)