Post 5937 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1999/00:58 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    Mervärdesskattefrågor med anledning av Öresundsförbindelsen
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 58
                
                
                
                Regeringens proposition 
1999/2000:58
Mervärdesskattefrågor med anledning av 
Öresundsförbindelsen
Prop. 
1999/2000:58
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 januari 2000
Laila Freivalds
	Bosse Ringholm
	(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Upplåtelse för trafik av bro eller tunnel mellan Sverige och annat land 
beläggs med mervärdesskatt. Tillhandahållandet skall beskattas med 
normalskattesatsen 25 %. Reglerna berör i dag endast Öresunds-
förbindelsen. Regeringen har ingått ett avtal med Danmark om bl.a. en 
förenklad hantering av den mervärdesskatt som skall tas ut på 
passageavgiften. Reglerna tas in i en särskild lag. 
En möjlighet införs för skattemyndigheten att på ansökan från den 
skattskyldige i vissa fall medge undantag från kravet på att uppgifter om 
mottagares namn etc. skall anges på faktura eller jämförlig handling.
En ändring görs så att skattskyldigheten för förmedlingstjänster i vissa 
fall förs över på förvärvaren av tjänsterna. I övrigt görs vissa tekniska 
justeringar i reglerna om förmedlingstjänster.
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut	3
2	Lagtext	4
2.1	Förslag till lag om avtal med Danmark om mervärdesskatt för 
den fasta vägförbindelsen över Öresund	4
2.2	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
	(1994:200)	9
3	Ärendet och dess beredning	14
4	Öresundsförbindelsen	16
5	Mervärdesskatt på avgiften för passage över förbindelsen	16
5.1	Gällande regler	16
5.2	Ändrade regler	17
6	Avtal med Danmark om mervärdesskatt för den fasta 
vägförbindelsen över Öresund	18
6.1	En särskild lag om avtalet med Danmark	18
6.2	Fördelning av skatten mellan Sverige och Danmark	18
6.3	Avdrags- och återbetalningsrätt	19
6.3.1	Gällande regler	19
6.3.2	Förenklade regler	20
6.3.3	Uppgifter på kvittot	22
7	Förmedlingstjänster	23
8	Ikraftträdande	24
9	Statsfinansiella effekter	24
10	Författningskommentarer	25
10.1	Förslaget till lag om avtal med Danmark om mervärdesskatt 
för den fasta vägförbindelsen över Öresund	25
10.1.1	Lagförslaget	25
10.1.2	Avtalets innehåll	25
10.2	Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen 
(1994:200)	27
Bilaga 1	Lagrådsremissens lagförslag	29
Bilaga 2	Lagrådets yttrande	34
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 2000	36
 
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 
1. godkänner avtalet med tillhörande protokoll mellan Sverige och 
Danmark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund,
2. antar regeringens förslag till lag om avtal med Danmark om 
mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen 
(1994:200). 
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om avtal med Danmark om 
mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över 
Öresund 
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Det avtal med Danmark om mervärdesskatt för den fasta 
vägförbindelsen över Öresund samt tillhörande protokoll, som 
undertecknades i januari 2000, skall gälla som lag här i landet. Avtalet är 
avfattat på svenska och danska med samma giltighet. Den svenska texten 
framgår av bilagan till denna lag.
_________________
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
				Bilaga
Avtal
mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks 
regering om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över 
Öresund 
Regeringarna i Konungariket Sverige och Konungariket Danmark har 
enats om följande bestämmelser:
Artikel 1
Avtalets syfte
Syftet med detta avtal är att överenskomma hur mervärdesskatten på 
passageavgiften för den fasta vägförbindelsen över Öresund skall fördelas 
samt dessutom fastställa en administrativ ordning, som möjliggör en 
förenklad hantering av avdrag och återbetalning av mervärdesskatt för 
passagen över den fasta förbindelsen över Öresund.
Artikel 2
Definitioner
I detta avtal förstås med uttrycket: 
1. ”Den behöriga myndigheten”:   
a. i Danmark: Skatteministern, 
b. i Sverige: Finansministern,
eller den myndighet i envar av dessa stater åt vilken det uppdras att 
handha frågor beträffande avtalet.
2. ”Utländska företagare”: Företagare som är skattskyldiga till 
mervärdesskatt i ett annat EU-land än Danmark eller Sverige samt 
företagare som är etablerade utanför EU.
3. ”Passageavgift”: Den avgift som tas ut för passage över den fasta 
vägförbindelsen över Öresund.
Artikel 3
Beskattningsunderlaget
Vid fördelning av det beskattningsbara värdet av passageavgiften 
tillkommer 50 procent av beskattningsunderlaget Danmark och 50 
procent av beskattningsunderlaget Sverige.
Artikel 4
Avdrag
Företagare, som är skattskyldiga i Danmark, kan i enlighet med de 
danska reglerna dra av såväl den danska som den svenska 
mervärdesskatten på passageavgiften. Företagare, som är skattskyldiga i 
Sverige, kan i överensstämmelse med de svenska reglerna dra av såväl 
den svenska som den danska mervärdesskatten på passageavgiften.
Artikel 5
Återbetalning till utländska företagare 
Återbetalning av den danska och svenska mervärdesskatten på 
passageavgiften till utländska företagare skall ske i Sverige. 
Återbetalningen skall ske i enlighet med rådets åttonde direktiv av den 6 
december 1979 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning 
rörande omsättningsskatter – Regler för återbetalning av mervärdeskatt 
till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium 
(79/1072/EEG) samt rådets trettonde direktiv av den 17 november 1986 
om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om 
omsättningsskatter – Regler om återbetalning av mervärdeskatt till 
skattskyldiga personer som inte är etablerade i gemenskapens territorium 
(86/560/EEG), såsom nämnda direktiv är genomförda i svenska 
författningar.
Artikel 6
Gottgörelse och ränta på utbetald skatt
De svenska myndigheterna skall föra noteringar över utbetalade belopp 
till utländska företagare. Den behöriga svenska myndigheten skall, innan 
utgången av den månad som följer efter utbetalningsmånaden, översända 
en samlad nota med det belopp som avser dansk mervärdesskatt till den 
behöriga danska myndigheten. Till beloppet skall läggas en ränta 
motsvarande genomsnittet av räntan på den svenska tvåmånaders 
statsskuldväxeln för den månad utbetalningarna skett. Beloppet anges i 
SEK. Den behöriga danska myndigheten skall föra över det samlade 
beloppet till de svenska myndigheterna senast den 15 i den följande 
månaden. Närmare bestämmelser om hur överföringen skall göras får 
avtalas om mellan de behöriga myndigheterna i Danmark och i Sverige.
Artikel 7
Merkostnader
Den behöriga svenska myndigheten skall årligen meddela den behöriga 
danska myndigheten storleken på de administrativa merkostnaderna för 
att återbetala dansk mervärdesskatt till utländska företagare. Danmark 
skall gottgöra Sverige dessa merkostnader. Gottgörelsen skall ske senast 
den 15 i månaden efter att meddelandet lämnats. 
Artikel 8
Revision
Den behöriga danska myndigheten äger rätt att ta del av resultatet av den 
behöriga svenska myndighetens internrevisions granskning av system 
och rutiner avseende återbetalningar av mervärdesskatt på 
passageavgifterna till utländska företagare. 
Artikel 9
Ikraftträdande
Detta avtal träder i kraft 30 dagar efter det att följande villkor har 
uppfyllts:
1. Europeiska unionens råd har beslutat, att Danmark och Sverige kan 
frångå det sjätte direktivet av den 17 maj 1977 om harmonisering av 
medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt 
system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (77/388/EEG), om 
hanteringen av mervärdesskatten för den fasta förbindelsen över 
Öresund. 
2. De avtalsslutande parterna genom utväxling av diplomatiska noter 
underrättat varandra om att alla de lagstadgade åtgärder, som är 
nödvändiga för avtalets ikraftträdande, har fullgjorts. 
Artikel 10
Giltighetsperiod och ändring av avtalet
1. Detta avtal har ingåtts på obestämd tid. Det kan genom skriftligt 
meddelande sägas upp via diplomatiska kanaler av var och en av de 
avtalsslutande parterna och skall upphöra att gälla sex månader efter att 
sådant meddelande har mottagits.
2. Fråga om ändring kan när som helst tas upp av en av de avtalsslutande 
parterna.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen 
bemyndigade, undertecknat detta avtal i två exemplar på svenska och 
danska språken varvid varje text äger lika vitsord.
För Konungariket Sveriges		För Konungariket Danmarks 
regering		regering
Claes Ljungh		Peter Loft
Undertecknat den 25 januari 2000	Undertecknat den 27 januari 2000
Protokoll
Vid undertecknande av avtalet mellan Konungariket Sveriges regering 
och Konungariket Danmarks regering om mervärdesskatt för den fasta 
vägförbindelsen över Öresund är undertecknade överens om följande 
bestämmelse som skall utgöra en integrerande del av avtalet:
Till artikel 10:
I punkt 2 sägs att fråga om ändring av avtalet när som helst kan tas upp 
av en av de avtalsslutande parterna. Parterna har meddelat att ett skäl till 
ändring av avtalet kan vara att det föreligger en väsentlig skillnad mellan 
antalet danska och svenska företagare som använder den fasta 
vägförbindelsen över Öresund.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen 
bemyndigade, undertecknat detta protokoll i två exemplar på svenska och 
danska språken varvid varje text äger samma vitsord.
För Konungariket Sveriges		För Konungariket Danmarks 
regering		regering
Claes Ljungh		Peter Loft
Undertecknat den 25 januari 2000	Undertecknat den 27 januari 2000
2.2 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen 
(1994:200)
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 1 kap. 2 §, 5 kap. 7 a och 11 §§, 9 b kap. 4 §, 11 kap. 5 § och 
20 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 2 c §, av följande 
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 § 
Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är 
1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat 
följer av 2–4 a: den som omsätter varan eller tjänsten, 
2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster 
som avses i 5 kap. 7 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk 
företagare och förvärvaren är en näringsidkare: den som förvärvar 
tjänsten, 
3. för omsättning som anges i 
1 § första stycket 1 av sådana 
tjänster som avses i 5 kap. 5 a, 6 a, 
6 b och 7 a §§, om den som 
omsätter tjänsten är en utländsk 
företagare och förvärvaren är 
registrerad till mervärdesskatt här: 
den som förvärvar tjänsten,
3. för omsättning som anges i 
1 § första stycket 1 av sådana 
tjänster som avses i 5 kap. 5 § 
tredje stycket samt 5 a, 6 a, 6 b och 
7 a §§, om den som omsätter 
tjänsten är en utländsk företagare 
och förvärvaren är registrerad till 
mervärdesskatt här: den som 
förvärvar tjänsten,
4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 
30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs, 
4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan 
näringsidkare som är eller skall vara registrerade till mervärdesskatt här, 
av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 
tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är 
skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan, 
5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som 
förvärvar varan, och 
6. för import av varor: den som är skyldig att betala skatt enligt 10 § 
tullagen (1994:1550) för den importerade varan. 
Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i 
6 kap., 9 kap. och 9 c kap. 
2 c §
Särskilda bestämmelser om 
mervärdesskatt finns i lagen 
(2000:000) om avtal med 
Danmark om mervärdesskatt för 
den fasta vägförbindelsen över 
Öresund. 
5 kap.
7 a § 
Andra förmedlingstjänster än sådana som anges i 4, 5, 5 a, 6, 6 a och 
7 §§ och som görs för någon annans räkning i dennes namn är omsatta 
inom landet, om 
1. förmedlingstjänsten företas i 
Sverige och förvärvet av 
förmedlingstjänsten inte har gjorts 
under angivande av ett 
registreringsnummer för köparen i 
ett annat EG-land, eller 
2. förmedlingstjänsten företas i 
ett annat EG-land men köparen av 
förmedlingstjänsten är registrerad 
till mervärdesskatt här i landet och 
han har förvärvat förmedlings-
tjänsten under angivande av 
registreringsnumret.
1. förmedlingstjänsten avser en 
vara eller tjänst som omsätts i 
Sverige och förvärvet av 
förmedlingstjänsten inte har gjorts 
under angivande av ett 
registreringsnummer för köparen i 
ett annat EG-land, eller 
2. förmedlingstjänsten avser en 
vara eller tjänst som omsätts i ett 
annat EG-land men köparen av 
förmedlingstjänsten är registrerad 
till mervärdesskatt här i landet och 
han har förvärvat förmedlings-
tjänsten under angivande av 
registreringsnumret.
11 § 
En omsättning av tjänster enligt någon av 4–8 §§ anses som 
omsättning utomlands då det är fråga om:
1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat 
upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning 
eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg,
2 a. lastning, lossning eller andra tjänster i godsterminal-, hamn- eller 
flygplatsverksamhet, om tjänsterna avser varor från eller till ett land 
utanför EG,
2 b. transport eller annan tjänst inom landet som avser varor som en 
speditör eller fraktförare tillhandahåller en utländsk uppdragsgivare i ett 
land utanför EG i samband med import eller export av varan, 
3. alla tjänster som avser varor utom uthyrning, om varorna förts in i 
landet endast för tjänsten i fråga för att därefter föras ut ur landet till en 
plats utanför EG,
4. reparation av varor åt en 
utländsk företagare, som inte är 
skattskyldig för omsättningen, och 
reparationen görs inom ramen för 
garantiåtaganden som denne gjort,
5. upplåtelse för trafik av bro 
eller tunnel mellan Sverige och ett 
annat land, och
6. förmedling av varor eller 
tjänster som görs för någon annans 
räkning i dennes namn, när 
omsättningen av dessa anses som 
en omsättning utanför EG antingen 
enligt 1 § första stycket eller enligt 
förevarande paragraf eller 9 §.
4. reparation av varor åt en 
utländsk företagare, som inte är 
skattskyldig för omsättningen, och 
reparationen görs inom ramen för 
garantiåtaganden som denne gjort, 
och
5. förmedling av varor eller 
tjänster som görs för någon annans 
räkning i dennes namn, när 
omsättningen av dessa anses som 
en omsättning utanför EG antingen 
enligt 1 § första stycket eller enligt 
förevarande paragraf eller 9 §.
9 b kap.
4 § 
Omsättning av resetjänsten omfattas av 5 kap. 8 § om inte annat följer av 
andra stycket. 
Om resebyrån som ett led i 
omsättningen av resetjänsten 
förvärvat varor och tjänster som en 
annan näringsidkare tillhandahållit 
resebyrån utanför EG, skall 
resetjänsten anses utgöra en sådan 
tjänst som avses i 5 kap. 11 § 6. 
Om förvärven avser varor och 
tjänster som den andre närings-
idkaren tillhandahållit resebyrån 
både inom och utanför EG, gäller 
bestämmelserna i 5 kap. 11 § 6 
endast för den del av omsättningen 
av resetjänsten som avser varor 
och tjänster tillhandahållna utanför 
EG. 
Om resebyrån som ett led i 
omsättningen av resetjänsten 
förvärvat varor och tjänster som en 
annan näringsidkare tillhandahållit 
resebyrån utanför EG, skall 
resetjänsten anses utgöra en sådan 
tjänst som avses i 5 kap. 11 § 5. 
Om förvärven avser varor och 
tjänster som den andre närings-
idkaren tillhandahållit resebyrån 
både inom och utanför EG, gäller 
bestämmelserna i 5 kap. 11 § 5 
endast för den del av omsättningen 
av resetjänsten som avser varor 
och tjänster tillhandahållna utanför 
EG. 
11 kap.
5 § 
En faktura eller jämförlig handling skall i de fall som anges i 2 § 1 
eller 2 och 2 a § innehålla uppgift om  
1. ersättningen,  
2. skattens belopp för varje skattesats,  
3. utställarens och mottagarens namn och adress eller någon annan 
uppgift genom vilken de kan identifieras,  
4. transaktionens art,  
5. platsen för varans mottagande,  
6. den skattskyldiges registreringsnummer till mervärdesskatt eller, då 
den skattskyldige inte är registrerad, hans person- eller 
organisationsnummer om det finns ett sådant och annars en likvärdig 
uppgift, och
7. övrigt som kan ha betydelse för bedömningen av skattskyldigheten 
och mottagarens avdragsrätt eller rätt till återbetalning. 
 En faktura eller jämförlig handling som utfärdas enligt 2 § 3 skall 
innehålla uppgift om den utgående skatt som säljaren har redovisat eller 
skall redovisa för gjorda skattepliktiga uttag av tjänster på fastigheten. 
Handlingen skall dessutom innehålla de uppgifter som anges i första 
stycket 3, 4, 6 och 7. 
 Bestämmelserna i första stycket 3–5 får frångås då fråga är om en 
faktura eller jämförlig handling som upptar endast ett mindre belopp.
 
Om tredje stycket inte är 
tillämpligt och det med hänsyn till 
en skattskyldigs verksamhet finns 
särskilda skäl för det, får 
skattemyndigheten på ansökan av 
den skattskyldige besluta att denne 
inte behöver lämna uppgift om 
mottagaren enligt första stycket 3.
20 kap.
1 § 
Vid överklagande av beslut enligt denna lag, med undantag för 
överklagande enligt andra stycket, gäller bestämmelserna i 22 kap. 
skattebetalningslagen (1997:483).
Beslut som Skattemyndigheten i 
Gävle har fattat om betalnings- 
skyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om 
godkännande enligt 9 c kap. 7 § 
eller om återkallelse av sådant 
godkännande enligt 9 c kap. 8 § 
andra stycket, i ärende som rör 
återbetalning enligt 10 kap. 1–8 §§ 
och om betalningsskyldighet och 
avräkning enligt 19 kap. 7 § får 
överklagas hos Länsrätten i 
Dalarnas län. Beslut som en 
skattemyndighet fattat om 
gruppregistrering enligt 6 a kap. 
4 § eller om ändring eller 
avregistrering enligt 6 a kap. 5 § 
får överklagas hos allmän 
förvaltningsdomstol. Beslut om 
avräkning får överklagas särskilt 
på den grunden att avräk-
ningsbeslutet i sig är felaktigt men 
i övrigt endast i samband med 
överklagande av beslut om betal-
ningsskyldighet. Ett överklagande 
enligt detta stycke skall ha kommit 
in inom två månader från den dag 
klaganden fick del av beslutet. 
Beslut som Skattemyndigheten i 
Gävle har fattat om betalnings- 
skyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om 
godkännande enligt 9 c kap. 7 § 
eller om återkallelse av sådant 
godkännande enligt 9 c kap. 8 § 
andra stycket, i ärende som rör 
återbetalning enligt 10 kap. 1–8 §§ 
och om betalningsskyldighet och 
avräkning enligt 19 kap. 7 § får 
överklagas hos Länsrätten i 
Dalarnas län. Beslut som en 
skattemyndighet fattat om 
gruppregistrering enligt 6 a kap. 
4 §, om ändring eller 
avregistrering enligt 6 a kap. 5 § 
eller om innehållet i en faktura 
eller jämförlig handling enligt 
11 kap. 5 § fjärde stycket får 
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Beslut om avräk-
ning får överklagas särskilt på den 
grunden att avräkningsbeslutet i 
sig är felaktigt men i övrigt endast 
i samband med överklagande av 
beslut om betalningsskyldighet. 
Ett överklagande enligt detta 
stycke skall ha kommit in inom två 
månader från den dag klaganden 
fick del av beslutet. 
Ett beslut enligt 9 c kap. 7 § eller 8 § andra stycket eller 6 a kap. 4 eller 
5 § får även överklagas av Riksskatteverket. Om en enskild part 
överklagar ett sådant beslut förs det allmännas talan av Riksskatteverket. 
_____________
1. Denna lag träder i kraft den 15 april 2000.
2. Bestämmelsen i 1 kap. 2 c § tillämpas från och med den dag som 
lagen (2000:000) om avtal med Danmark om mervärdesskatt för den 
fasta vägförbindelsen över Öresund träder i kraft.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som 
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
3 Ärendet och dess beredning
Den 23 mars 1991 slöt Sverige och Danmark avtal om byggande av 
Öresundsförbindelsen (prop. 1990/91:158). Avtalet (artikel 20) och 
tilläggsprotokollet (p 5) omfattar bl.a. frågan om mervärdesskatt. Sverige 
och Danmark uttalar att man utgår från att det träffas särskilt avtal om 
likvärdiga villkor i de båda staterna för mervärdesskatt samt att 
byggandet av förbindelsen inte belastas med mervärdesskatt. 
Förbindelsen skall vara avgiftsfinansierad.
Vid tillfället för avtalet var enligt den svenska 
mervärdesskattelagstiftningen upplåtelser för trafik av väg, bro eller 
annan anläggning inte mervärdesskattepliktiga. Efter förslag (SOU 
1992:6) från Utredningen om teknisk översyn av mervärdeskattelagen (Fi 
1991:01) infördes den 1 juli 1993 skatteplikt för sådana upplåtelser 
(prop. 1992/93:190, SFS 1993:642). Som skäl för införande av 
skatteplikt anfördes att skattefriheten missgynnade skattepliktiga 
transportformer såsom järnvägs- och färjetransporter. 
För att uppfylla vad som överenskommits med Danmark om 
undvikande av en mervärdesskattebelastning på kostnaderna för 
uppförandet av Öresundsförbindelsen, kom även denna förbindelse att i 
princip omfattas av skatteplikten. Därmed kunde avdrag göras för 
ingående skatt rörande förbindelsen. Regeringen delade dock 
utredningens uppfattning att utgående skatt inte borde tas ut vid 
upplåtelsen. Detta kunde åstadkommas genom att upplåtelse av bro eller 
tunnel mellan Sverige och annat land inte skulle anses som en omsättning 
i Sverige. Upplåtelsen behandlades därmed som en exportomsättning, 
dvs. den blev skattefri medan avdragsrätt ändå förelåg för ingående skatt. 
Regeringen ansåg att konkurrensskäl talade för en sådan ordning, 
eftersom transporter till och från utlandet med tåg och färja omfattades 
av exportreglerna. Man menade att det inte borde vara någon 
skattemässig skillnad mellan att utnyttja t.ex. en färja för transport av ett 
fordon till ett annat land och att utnyttja en avgiftsbelagd bro eller tunnel. 
Regeringen uttalade samtidigt att ställningstagandet gjordes i avvaktan på 
att frågan om mervärdesskatt på avgifter på förbindelser mellan stater 
inom EG eller mellan en EG-stat och tredje land skulle ses över på EG-
nivå. 
I Danmark betraktar man i enlighet med EG-reglerna inte denna typ av 
upplåtelser som export. Det innebär att mervärdesskatt skall tas ut på 
avgiften och att avdragsrätt föreligger för ingående skatt avseende 
förbindelsen.
Reglerna för mervärdesskatten grundas på gemensamma direktiv inom 
EU, varav det sjätte direktivet  är det väsentligaste. Sedan Sverige blev 
medlem i EU år 1995 har den svenska mervärdesskattelagstiftningen 
anpassats till EG:s regelverk. Någon ändring av regeln om broavgifter 
m.m. har dock inte skett.
Sedan sommaren 1996 har Sverige och Danmark fört diskussioner om 
hur mervärdesskattereglerna rörande upplåtelse av Öresundsförbindelsen 
bör utformas och vilka ytterligare överenskommelser som kan behövas 
för att uppnå ett system som stämmer överens med EG-rätten och som 
samtidigt fungerar så smidigt som möjligt. Kontakt har därvid tagits med 
Öresundskonsortiet, SJ, DSB, lokaltrafiken i Skåne, Riksskatteverket och 
Skattemyndigheten i Malmö. Regeringen har i januari 2000 ingått ett 
avtal med Danmarks regering om att förenkla hanteringen för avdrag och 
återbetalning av mervärdesskatten rörande den fasta vägförbindelsen 
över Öresund. De förenklingar avtalet omfattar har krävt en särskild 
begäran om undantag från EG:s normala mervärdesskatteregler. Det 
finns enligt artikel 27 i sjätte direktivet en möjlighet att begära undantag 
från EG:s regler om det skulle förenkla skatteuttaget. Sverige och 
Danmark lämnade in var sin sådan begäran den 18 juni 1999. Europeiska 
gemenskapernas kommission (EG-kommissionen) lämnade den 25 
oktober 1999 ett förslag till Europeiska unionens råd (ministerrådet) om 
att sådant undantag skulle medges. Eftersom förhandlingar pågår inom 
EU om ett slopande av åttonde  direktivet och därmed även förändringar 
i reglerna om avdragsrätt (se avsnitt 6.3.1), har EG-kommissionen i sitt 
förslag begränsat undantagets giltighetstid. Det skall enligt förslaget gälla 
till den dag då nya gemenskapsregler rörande avdragsrätten träder i kraft, 
dock inte längre än till och med den 31 december 2002. Förslaget antogs 
av ministerrådet den 24 januari 2000.
Regeringen tar nu upp det förslag till ändring av mervärdesskattelagen 
som behövs för att anpassa reglerna till EG:s regelverk vad gäller 
upplåtelse för trafik av bro eller tunnel mellan Sverige och annat land. 
Frågan har beretts med Öresundskonsortiet, Riksskatteverket och 
Skattemyndigheten i Malmö.
För att möjliggöra en förenklad hantering av betalningarna vid 
Öresundsförbindelsens betalstation, tar regeringen även upp ett förslag 
om att skattemyndigheten i vissa fall får besluta om undantag från kraven 
på en fakturas innehåll. Förslaget har beretts med Riksskatteverket och 
Skattemyndigheten i Malmö. 
Slutligen tar regeringen också upp två ändringar i 
mervärdesskattelagen som rör förmedlingstjänster. Den ena innebär att 
förvärvaren skall beskattas för en förmedlingstjänst från en utländsk 
förmedlare i vissa fall. Den andra är en teknisk justering av lagtexten 
avseende förmedlingstjänster. Även dessa ändringar har beretts med 
Riksskatteverket.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 13 januari 2000 att inhämta Lagrådets yttrande 
över det förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 
som finns i bilaga 1. Lagrådets yttrande över förslaget finns i bilaga 2. 
Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren till 11 kap. 
5 § mervärdesskattelagen (1994:200). Regeringen har i allt väsentligt 
följt Lagrådets förslag. Vidare har med anledning av Lagrådets 
påpekande den allmänna motiveringen kompletterats med avsnitt 7 om 
förmedlingstjänster. 
Förslaget till lag om avtal med Danmark om mervärdesskattefrågor 
med anledning av Öresundsförbindelsen innebär inte någon utvidgning 
av den skattskyldighet som föreligger enligt befintligt regelverk. 
Regeringen anser på grund härav och på grund av förslagets beskaffenhet 
att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Punkten 2 i den föreslagna 
ikraftträdandebestämmelsen till förslaget till lag om ändring i 
mervärdesskattelagen avser en bestämmelse med en hänvisning till den 
nämnda lagen om avtal med Danmark. På grund av kopplingen till den 
lagen och på grund av förslagets beskaffenhet anser regeringen att 
Lagrådets hörande även i detta fall skulle sakna betydelse. Lagrådets 
yttrande har därför inte inhämtats avseende dessa förslag. 
4 Öresundsförbindelsen
Den fasta förbindelsen mellan Sverige och Danmark över Öresund 
beräknas kunna tas i bruk i juli 2000. Förbindelsen sträcker sig mellan 
Malmö och Köpenhamn. Den är ca 16  km lång och består av tre delar. 
Från Malmö på den svenska sidan går en bro som är knappt 8 km lång. 
Därefter sträcker sig förbindelsen över en ca 4 km lång konstgjord ö, för 
att slutligen gå genom en ca 3,5 km lång sänktunnel och över en 0,5 km 
lång konstgjord halvö till Köpenhamn på den danska sidan.
Förbindelsen är avgiftsfinansierad, vilket innebär att de som passerar 
över förbindelsen får betala en avgift. Detta gäller alla fordon, dvs. såväl 
tåg som lastbilar, bussar och personbilar. Avgiften för motorfordonen 
skall tas upp vid en betalstation på den svenska sidan. 
Förbindelsen ägs och drivs av Öresundskonsortiet som bildats av det 
svenska bolaget Svedab AB (ägt av svenska staten genom Vägverket och 
Banverket) och det danska bolaget A/S Öresundsförbindelsen (ägt av 
danska staten genom Sund & Baelt Holding A/S). Det är 
Öresundskonsortiet som kommer att uppbära avgifterna.
5 Mervärdesskatt på avgiften för passage över 
förbindelsen
5.1 Gällande regler
Enligt svenska mervärdesskatteregler är upplåtelse av väg, bro och tunnel 
samt upplåtelse av spåranläggning för järnvägstrafik inom Sverige 
skattepliktig, se 3 kap. 3 § första stycket 10 mervärdesskattelagen 
(1994:200, ML). En omsättning innebärande upplåtelse för trafik av bro 
eller tunnel mellan Sverige och annat land anses dock som omsatt utom 
landet och skall därmed inte beskattas (5 kap. 11 § 5 ML). Även om 
upplåtelsen är skattefri föreligger rätt till återbetalning för ingående skatt 
(10 kap. 11 § tredje stycket ML).
Enligt den danska mervärdesskattelagen är broavgifter skattepliktiga 
oavsett om de avser broar som sträcker sig inom eller utom landet. 
Skattesatsen är 25 %. 
EG:s mervärdesskatteregler bygger på principen att alla omsättningar 
omfattas av skatteplikten. Omsättningar av varor och tjänster som skall 
vara undantagna räknas upp särskilt. Det finns inget undantag för 
upplåtelse av broar, vägar e.d. Det finns några länder inom EU som för 
närvarande inte beskattar vissa väg- eller broavgifter. EG-kommissionen 
anser att det strider mot EG-reglerna. Kommissionen menar att den som 
tillhandahåller möjligheten att använda vägen eller bron bedriver en 
ekonomisk aktivitet och att tillhandahållandet inte är undantaget från 
mervärdesskatt. Kommissionen har därför fört talan om fördragsbrott 
mot dessa länder i  EG-domstolen (mål nr C-276/97, C-358/97, C-
359/97, C-408/97 och C260/98). Kommissionen har även i ett mål i EG-
domstolen om tillämplig skattesats på vägavgifter för motorvägar ansett 
att reducerad skattesats inte får tillämpas (mål nr C-83/99). Några 
avgöranden i dessa mål finns inte än. 
Huvudregeln i artikel 9.1 i sjätte direktivet innebär att tjänster skall 
beskattas i det land där den som tillhandahåller tjänsten har fast 
driftställe. Enligt artikel 9.2 a skall dock en tjänst avseende fastighet 
beskattas i det land där fastigheten ligger. Det innebär för 
Öresundsförbindelsen, eftersom den sträcker sig över två länder, att 
beskattning skall ske till viss del i vardera landet. Detta bekräftas av EG-
kommissionen som i motiveringen till sitt förslag till rådsbeslut 
(KOM[1999]497 slutlig) har uttalat att man anser att nyttjanderätten 
enligt artikel 9.2 a skall beskattas i den medlemsstat där den fasta 
förbindelsen är belägen. 
5.2 Ändrade regler
Regeringens förslag: Upplåtelse för trafik av bro eller tunnel mellan 
Sverige och annat land beläggs med mervärdesskatt. 
Tillhandahållandet skall beskattas med normalskattesatsen 25 %. 
Skälen för regeringens förslag: De svenska reglerna om 
mervärdesskatt bör ändras så att de överensstämmer med EG-rätten. Det 
innebär att undantaget för upplåtelse för trafik av bro eller tunnel mellan 
Sverige och ett annat land måste tas bort, varvid avgiften för att nyttja en 
sådan bro eller tunnel blir belagd med mervärdesskatt. Danmark har 
redan regler som innebär att broavgifter o.d. beläggs med 25 % 
mervärdesskatt. 
Vid beredningen av frågan har Öresundskonsortiet anfört att en 
beskattning av passageavgiften skulle ge negativa ekonomiska 
konsekvenser för konsortiet. Enligt regeringens bedömning är det dock 
enligt EG-rätten inte möjligt att göra undantag från beskattning för denna 
typ av tillhandahållande. 
 Tillhandahållandet skall beskattas med normalskattesatsen 25 %. Det 
kan nämnas att det enligt sjätte direktivet finns möjlighet att tillämpa 
lägre skattesatser än normalskattesatsen för vissa i direktivet särskilt 
uppräknade varor och tjänster (artikel 12.3 samt bilaga H). Upplåtelser av 
aktuellt slag finns dock inte med i uppräkningen, varför 
normalskattesatsen måste användas. Danmark tillämpar för närvarande 
samma normalskattesats, vilket innebär att beskattningen blir densamma 
i båda länderna.
Vad gäller ikraftträdandet av den föreslagna beskattningen, se 
avsnitt 8.
6 Avtal med Danmark om mervärdesskatt för 
den fasta vägförbindelsen över Öresund
6.1 En särskild lag om avtalet med Danmark
Regeringens förslag: Bestämmelserna i avtalet med Danmark om 
mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund skall tas in 
i en särskild lag.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i januari 2000 slutit ett 
avtal med Danmarks regering om mervärdesskatt för den fasta 
vägförbindelsen över Öresund. Avtalet medför vissa förenklingar i 
hanteringen av mervärdesskatten. Det innebär i korthet att svenska 
företagare får göra avdrag för all mervärdesskatt, även den danska, i sina 
svenska deklarationer och att danska företagare får göra avdrag för såväl 
dansk som svensk skatt i sina danska deklarationer. Återbetalning av 
mervärdesskatt på passageavgiften till andra utländska företagare än 
danska hanteras helt av Sverige. Danmark skall i efterskott månatligen 
till Sverige överföra vad som återbetalats av dansk mervärdesskatt. 
Innebörden och bakgrunden till avtalet redovisas närmare i de följande 
avsnitten. Dessutom tas en särskild fråga upp som rör utformningen av 
kvittot för passageavgiften.
Eftersom avtalet innehåller specifika bestämmelser för 
Öresundsförbindelsen, anser regeringen att det inte är lämpligt att ta in 
dessa direkt i mervärdesskattelagen. Bestämmelserna tas i stället in i en 
särskild lag, lagen om avtal med Danmark om mervärdesskatt för den 
fasta vägförbindelsen över Öresund. Till lagen har som bilaga fogats den 
svenska texten av avtalet och det till avtalet hörande protokollet. 
6.2 Fördelning av skatten mellan Sverige och Danmark
Eftersom upplåtelsen av den fasta vägförbindelsen sker i såväl Sverige 
som Danmark, skall en del av avgiften beskattas i Danmark och en del i 
Sverige. Hur stor del av upplåtelsen, och därmed avgiften, som skall 
hänföras till respektive land får avgöras med utgångspunkt i gällande 
regler varvid en lämplig fördelningsgrund måste användas. Här kan 
förbindelsens sträckning eller kostnaden för olika delar vara till ledning 
vid beräkningen. Ledning kan också hämtas i avtalet om fördelning av 
vinster och förluster mellan dem som bildat konsortiet. 
Sträckningen kan ge ett resultat som inte stämmer med vad 
kostnadernas fördelning på olika delar av förbindelsen är nu eller vad den 
blir i framtiden. Vad gäller kostnadernas fördelning kan dessa komma att 
förändras beroende på bl.a. vilket underhåll som krävs av olika delar av 
förbindelsen. Tillämpningen av reglerna försvåras om underlaget för 
bestämmandet av hur stor del av upplåtelsen som skall beskattas i 
respektive land varierar mellan åren. Om underlaget varierar, måste 
skattemyndigheterna i de båda länderna, för att undvika t.ex. 
dubbelbeskattning, ständigt komma fram till samma slutsats om hur stor 
del som skall beskattas i respektive land, vilket är en onödigt omständlig 
process. De nu nämnda metoderna att fördela beskattningsunderlaget är 
således mindre lämpliga. Om man i stället ser till vad konsortiet 
överenskommit om parternas inbördes förhållande, finner man att 
andelarna fördelats med hälften till vardera parten. De har även kommit 
överens om att vinster eller förluster från verksamheten skall delas lika. 
Därmed kommer i praktiken även de passageavgifter som flyter in till 
konsortiet att delas lika.
Mot bakgrund av detta och med intentionen att finna en metod som är 
lätt att tillämpa för alla parter, anser regeringen att upplåtelsen bör anses 
tillhandahållen till 50 % i Sverige och till 50 % i Danmark. Det innebär 
att beskattningsunderlaget skall fördelas på motsvarande sätt. Regeringen 
har därför ingått ett avtal med Danmarks regering om denna fördelning. 
6.3 Avdrags- och återbetalningsrätt
6.3.1 Gällande regler
De svenska reglerna rörande avdragsrätt och återbetalningsrätt bygger på 
det gemensamma sjätte, åttonde respektive trettonde  EG-direktivet. Det 
sjätte direktivet behandlar bl.a. avdragsrätten för dem som är 
skattskyldiga inom landet. Det åttonde respektive trettonde direktivet 
handlar om återbetalning av mervärdesskatt till utländska företagare från 
annat EU-land respektive annat land utanför EU (s.k. tredje land). I den 
svenska mervärdesskattelagen (1994:200, ML) återfinns reglerna om 
avdragsrätt och återbetalningsrätt i 8, 10 och 19 kap. Reglerna innebär 
följande.
Den som är skattskyldig för skattepliktiga omsättningar av varor eller 
tjänster inom landet har vid redovisningen av mervärdesskatten rätt att 
göra avdrag för ingående skatt avseende förvärv för verksamheten 
(8 kap. ML). Avdragsrätten begränsas genom vissa avdragsförbud för 
t.ex. stadigvarande bostad, inköp av personbilar och representation. 
Utländska företagare omfattas inte av denna avdragsrätt. De har i stället 
rätt att ansöka om återbetalning av sådan mervärdesskatt som de 
debiterats i Sverige för förvärv som gjorts för verksamhet bedriven i 
utlandet (10 kap. 1–4 §§ och 19 kap. 1–9 §§ ML). Återbetalningsrätten är 
begränsad på samma sätt som avdragsrätten vad gäller stadigvarande 
bostad, personbilar och representation. 
Ansökan om återbetalning görs hos Särskilda skattekontoret i Ludvika 
vid Skattemyndigheten i Gävle. Om ansökan avser ett helt kalenderår 
eller återstoden av året, har den skattskyldige rätt till återbetalning om 
beloppet uppgår till minst 250 kr. I annat fall måste beloppet i ansökan 
uppgå till minst 2 000 kr (10 kap. 4 § ML). 
EG-reglerna om återbetalning till utländska företagare har av 
företagare och myndigheter upplevts som besvärliga och svåra att 
administrera.  EG-kommissionen har därför den 17 juni 1998 lämnat 
förslag som innebär ett slopande av de regler som finns i det åttonde 
direktivet om återbetalning till företag inom EU (KOM[1998]377 
slutlig). Förslaget går ut på att en skattskyldig skall kunna göra avdrag i 
sin inhemska deklaration även för mervärdesskatt som betalats i ett annat 
EU-land. En kvittning av de utbetalda beloppen skall sedan ske mellan 
länderna. Förslaget är för närvarande under beredning i 
rådsarbetsgruppen för skatter. Det är i dag för tidigt att uttala sig om 
resultatet av denna beredning.
6.3.2 Förenklade regler
Som sagts i avsnitt 5.1 kommer avgiften för att passera 
Öresundsförbindelsen att innehålla dels en svensk mervärdesskatt, dels 
en dansk mervärdesskatt. En svensk företagare som passerar över 
förbindelsen kommer således att bli debiterad både svensk och dansk 
mervärdesskatt. Nu gällande regler innebär följande för mervärdesskatten 
på passageavgifterna: Den svenska delen kan dras av i den svenska 
deklarationen. Den danska delen kan dock inte dras av i Sverige. Den 
delen måste i stället återsökas hos de danska myndigheterna enligt de 
danska reglerna, varvid originalkvittot skall bifogas ansökan. För en 
dansk företagare gäller att endast den danska delen kan hanteras inom det 
danska systemet. Den svenska delen måste återsökas hos Särskilda 
skattekontoret i Ludvika. De nuvarande reglerna skulle innebära en 
betungande administration såväl för företagen som för myndigheterna. 
Regeringen anser att beskattningsförhållandet rörande förbindelsen är 
unikt och att det är angeläget att integrationen i regionen inte försvåras. 
Det bör därför införas regler som förenklar hanteringen för företagen vad 
gäller återbetalningen av mervärdesskatten på passageavgiften för 
Öresundsförbindelsen. Det enklaste för de svenska och danska företagen 
är att de får göra avdrag för hela mervärdesskatten avseende 
passageavgiften direkt i sina skattedeklarationer (eller i 
självdeklarationen om mervärdesskatteredovisningen sker däri) såsom 
för annan ingående mervärdesskatt. Därmed behöver de inte vända sig 
till det andra landets myndigheter. 
Ordningen med möjlighet för de svenska respektive danska företagarna 
att göra avdrag för hela mervärdesskatten i sina respektive deklarationer, 
innebär dock inte några lättnader för de företagare som inte är 
mervärdesskatteregistrerade i Sverige eller Danmark. Nuvarande regler 
innebär att företagare från t.ex. Tyskland eller Norge måste vända sig till 
både de danska och de svenska myndigheterna för att återfå den 
mervärdesskatt de betalat vid en passage över förbindelsen. De måste 
dessutom presentera samma originalkvitto för båda myndigheterna vilket 
gör att hanteringstiden förlängs. Detta innebär ett administrativt arbete 
som bör undvikas, om det är möjligt.
I avtalet har regeringarna därför kommit överens om en ordning som 
innebär att företagare som inte är registrerade för mervärdesskatt vare sig 
i Sverige eller Danmark endast skall vända sig till en myndighet för att 
återfå den mervärdesskatt de betalat. Såväl den danska som den svenska 
skatten skall då återbetalas. Eftersom betalstationen finns i Sverige, är 
det troligt att företagarna ser det som mest naturligt att vända sig till de 
svenska myndigheterna med ansökan om återbetalning. Sverige har 
därför åtagit sig att hantera dessa återbetalningar. Återbetalningarna skall 
skötas av samma myndighet som i dag hanterar återbetalningar till 
utländska företagare, dvs. Särskilda skattekontoret i Ludvika. 
Skattekontoret tillhör organisatoriskt Skattemyndigheten i Gävle. Det kan 
nämnas att riksdagen har godkänt vad regeringen anfört i 
budgetpropositionen för år 2000 om en överföring av den funktion som 
Särskilda skattekontoret i Ludvika har rörande bl.a. återbetalning av 
mervärdesskatt till utländska företagare från Skattemyndigheten i Gävle 
till Riksskatteverket (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 3, bet. 
1999/2000:SkU1, rskr. 1999/2000:63). Regeringen avser att under våren 
lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att överföringen 
skall kunna ske den 1 juli 2000. 
Vad gäller återbetalningarna av mervärdesskatt avseende 
passageavgifterna till utländska företagare, måste myndigheten innan 
återbetalning sker kontrollera att ansökan kommer från en utländsk 
företagare som är registrerad i något annat land än Danmark, eftersom 
den som är skattskyldig i Danmark får yrka avdrag för även den svenska 
mervärdesskatten inom det danska mervärdesskattesystemet. 
Skattemyndigheten måste också föra statistik över hur mycket av det som 
återbetalas som avser avgifterna för Öresundsförbindelsen. Detta för att 
det skall gå att beräkna vilket belopp som Sverige utbetalat för Danmarks 
räkning. Beloppet, som är angivet i svenska kronor, skall månadsvis 
överföras från Danmark till Sverige. Det belopp som överförs skall 
motsvara 50 % av den ingående skatt som avser passageavgifterna och 
som Sverige återbetalat. Eftersom överföringen görs i efterskott, skall en 
ränta på beloppet erhållas från Danmark. Räntan motsvarar genomsnittet 
av räntan på den svenska tvåmånaders statsskuldväxeln för den månad 
utbetalningarna skett.
Ett förfarande med avdragsrätt för annat lands mervärdesskatt i den 
egna deklarationen avviker från reglerna i sjätte direktivet. Ministerrådet 
har dock beslutat att medge Sverige och Danmark undantag från de 
aktuella EG-reglerna, se avsnitt 3. 
6.3.3 Uppgifter på kvittot
Regeringens förslag: En möjlighet införs för skattemyndigheten att i 
vissa fall besluta om undantag från kraven i 11 kap. 5 § första 
stycket 3 mervärdesskattelagen (1994:200) på att uppgift om köpares 
namn m.m. skall framgå av kvitto och liknande handling. 
Skälen för regeringens förslag: En fördelning av beskattnings-
underlaget, dvs. passageavgiften, mellan Sverige och Danmark, innebär 
att båda ländernas mervärdesskatt måste redovisas på kvittot eller 
fakturan som ställs ut till trafikanten. Enligt det sjätte direktivet måste 
handlingen innehålla vissa uppgifter (artikel 22.3.a). Även i den svenska 
mervärdesskattelagen uppställs krav på vilka uppgifter en faktura eller 
liknande handling skall innehålla. En handling som gäller endast ett 
mindre belopp, behöver dock som regel endast innehålla uppgift om 
ersättningen, skattens belopp för varje skattesats och utställarens 
registreringsnummer till mervärdesskatt (11 kap. 5 § ML). Enligt 
Riksskatteverkets riktlinjer avses med mindre belopp högst 500 kr 
(Handledning för mervärdesskatt 1999 s. 445). Har trafikanten 
avdragsrätt eller återbetalningsrätt för skatten måste denna rätt kunna 
styrkas med en handling som uppfyller ovan nämnda krav (artikel 18.1.a 
i sjätte direktivet och 8 kap. 17 § ML). 
Priset för en enkel resa över Öresundsförbindelsen kommer enligt 
uppgift att överstiga 500 kr för vissa fordonstyper, t.ex. bussar och 
lastbilar. De som inte använder sig av automatisk betalning (vilket 
innebär att man efter avtal med Öresundskonsortiet betalar ett antal 
passager på en gång) kommer att kunna betala kontant eller med kredit- 
eller betalkort vid betalstationen på den svenska sidan av förbindelsen. 
Vid betalstationen finns elva filer i vardera riktningen. Två av filerna 
används för automatisk betalning. I övriga filer sker betalning med 
kreditkort eller betalkort eller (om båset i filen är bemannat) kontant. 
Dagens tillämpning av reglerna skulle innebära att Öresundskonsortiet 
för var och en av dessa passager måste ta reda på vem det är som åker 
över förbindelsen. Detta skulle vara ytterst resurskrävande och innebära 
att stationerna skulle behöva vara bemannade i större utsträckning är vad 
som är planerat. Det skulle även medföra stopp i trafiken och förlänga 
tiden för genomströmningen. För att det skall bli möjligt att göra 
förenklingar i fråga om uppgiftsskyldigheten på kvitton avseende 
passageavgiften bör det införas en generell rätt för skattemyndigheten att 
besluta om undantag från kravet på uppgift om mottagaren i 11 kap. 5 § 
första stycket 3 ML. Ett sådant undantag bör endast få medges om det 
med hänsyn till en verksamhets art finns särskilda skäl och den 
skattskyldige begärt detta.
Förslaget har utformats i samråd med Riksskatteverket och 
Skattemyndigheten i Malmö.
Se även författningskommentaren till 11 kap. 5 § ML.
7 Förmedlingstjänster
Regeringens förslag: Köparen och inte säljaren skall vara 
skattskyldig för förmedlingstjänster som avser transporter inom landet 
om köparen är registrerad till mervärdesskatt i Sverige och den som 
tillhandahåller tjänsten är en utländsk företagare. 
Skälen för regeringens förslag: En transporttjänst som utförs inom 
Sverige skall beskattas här enligt 5 kap. 5 § första stycket 
mervärdesskattelagen (1994:200, ML). Det gäller för persontransporter 
och för varutransporter som inte omfattas av de särskilda reglerna för 
EU-interna transporter i 5 kap. 5 a § ML. En förmedling av en person- 
eller varutransport anses tillhandahållen inom landet om transporten skett 
inom landet (5 kap. 5 § tredje stycket ML). Förmedlingsprovisioner för 
transporter som utförs i Sverige skall således beskattas här. Nuvarande 
bestämmelse i 1 kap. 2 § ML medför att det är förmedlaren som är 
skattskyldig för tjänsten. För det fall förmedlaren är en utländsk 
företagare blir han således skattskyldig i Sverige. Regleringen blir 
tillämplig t.ex. när ett danskt företag förmedlar tågbiljetter avseende 
resor i Sverige på uppdrag av ett svenskt företag (tågbolaget). Tågbolaget 
är skattskyldigt i Sverige för tillhandahållandet av själva resan. 
Förmedlingstjänsterna är dock det danska företaget skattskyldigt i 
Sverige för. 
Även reglerna i EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv innebär, vid en 
situation som den ovanstående, att omsättningen av förmedlingstjänsten 
är omsatt inom landet (artikel 28b.E.3). Om förvärvaren av 
förmedlingstjänsten är registrerad till mervärdesskatt inom landet, åligger 
däremot skattskyldigheten enligt EG-reglerna denne, i stället för som i 
svensk rätt den som tillhandahåller tjänsten (artikel 21.1.b). 
Regeringen föreslår att de svenska reglerna om skattskyldighet för 
förmedlingstjänster anpassas till de nämnda EG-reglerna. Med de 
föreslagna reglerna kommer beskattningen av förmedlingsprovisionen 
fortfarande att ske i Sverige, men det blir förvärvaren av 
förmedlingstjänsten som blir skattskyldig och som därför får betala 
skatten till staten, s.k. omvänd skattskyldighet. I exemplet ovan blir alltså 
tågbolaget skattskyldigt för förmedlingstjänsterna. Det danska företaget 
blir därmed inte alls skattskyldigt i Sverige för transaktionen. Detta är en 
tillämpning som överensstämmer med direktivet och som dessutom blir 
enklare för de inblandade parterna. 
Förslaget har utformats i samråd med Riksskatteverket.
Se även författningskommentarerna till 1 kap. 2 § och 5 kap. 7 a § ML.
8 Ikraftträdande
De nya reglerna i mervärdesskattelagen föreslås träda i kraft den 15 april 
2000. 
Enligt artikel 9 i avtalet med Danmark träder det i kraft 30 dagar efter 
att ministerrådet beslutat att Sverige och Danmark får frångå EG-reglerna 
och länderna informerat varandra om att de lagstadgade åtgärder som är 
nödvändiga för avtalets ikraftträdande har fullgjorts. Det är således inte 
möjligt att nu avgöra vid vilket tidpunkt avtalet kommer att träda i kraft. I 
förslaget till lag om avtal med Danmark om mervärdesskatt för den fasta 
vägförbindelsen över Öresund föreslås därför att lagen träder i kraft den 
dag regeringen bestämmer. Den föreslagna 1 kap. 2 c § 
mervärdesskattelagen (1994:200) bör tillämpas från samma tidpunkt. 
9 Statsfinansiella effekter
Det är svårt att beräkna vad ett införande av mervärdesskatt på avgiften 
för passage över Öresundsförbindelsen kommer att ge för effekter på 
intäkterna för staten. De beräkningar som gjorts bygger på 
Öresundskonsortiets bedömningar av hur många som kan komma att 
passera över förbindelsen. Budgeteffekterna av mervärdesskattebelägg-
ningen blir då en inkomstförstärkning för stat och offentlig sektor på 50 
mkr år 2000, 70 mkr år 2001 och 80 mkr år 2002, kassamässigt. 
Motsvarande periodiserade belopp är 70 mkr år 2000, 70 mkr år 2001 
och 80 mkr år 2002. Den varaktiga effekten för offentlig sektor beräknas 
till 90 mkr per år.
Beräkningarna avser budgeteffekterna för såväl staten som den 
konsoliderade offentliga sektorn. Att budgeteffekterna beräknas bli lika 
för staten och den konsoliderade offentliga sektorn beror på att det inte 
uppkommer någon priseffekt av skattebeläggningen. Som en följd av att 
konsortiet inte avser att höja priset på grund av beskattningen kommer 
återbetalningstiderna för de lån som upptagits för byggnationen att 
förlängas. Förlängningen beräknas för närvarande bli ca tre år. Den 
effekten för Öresundskonsortiets ekonomi kommer regeringen att 
redovisa i en proposition senare i vår.
Den höga intäkten år 2000 i förhållande till övriga år, trots att bron tas 
i drift först i juli år 2000, beror dels på att 60 % av helårstrafiken 
förväntas ske under andra halvåret, dels på att intresset för att åka på bron 
kan antas vara lite större under det första året när förbindelsen är ny.
Vad gäller de förenklade regler om återbetalning till utländska 
företagare som regeringen har kommit överens med den danska 
regeringen om, beräknas dessa inte få några statsfinansiella effekter. 
Sverige kommer att få en ersättning från Danmark för det ökade 
administrativa arbete som följer av att man åtar sig att även för Danmarks 
räkning hantera återbetalningarna till utländska företagare. Sverige 
kommer också att få en räntekompensation från Danmark för det belopp 
som Sverige ligger ute med i form av dessa återbetalningar. 
Övriga förslag beräknas inte heller ge några statsfinansiella effekter.
Utöver det administrativa merarbete som följer av att de svenska 
myndigheterna skall hantera återbetalningar av mervärdesskatt till 
utländska företagare i särskild ordning, innebär förslagen i propositionen 
inte sådana ändringar som kan förväntas medföra behov av 
resursförstärkning till skattemyndigheterna eller 
förvaltningsdomstolarna.
10 Författningskommentarer
10.1 Förslaget till lag om avtal med Danmark om 
mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över 
Öresund 
10.1.1 Lagförslaget
Lagförslaget består dels av en paragraf, dels av en bilaga som innehåller 
den överenskomna avtalstexten samt det till avtalet hörande protokollet 
på svenska. Avtalet och protokollet består förutom av den svenska texten 
också av en dansk text. Båda texterna har enligt avtalet samma giltighet. 
Den text som avfattats på danska finns tillgänglig på 
Utrikesdepartementet. 
1§ 
I paragrafen föreskrivs att avtalet skall gälla som lag här i landet. 
Ikraftträdande
Enligt artikel 9 i avtalet träder det i kraft 30 dagar efter det att EU:s 
ministerråd fattat beslut om att medge undantag från EG-reglerna och 
Sverige och Danmark underrättat varandra om att de lagstadgade åtgärder 
vidtagits som krävs för att avtalet skall träda i kraft. Det är således inte 
nu möjligt att avgöra vid vilken tidpunkt avtalet kommer att träda i kraft. 
I lagförslaget har därför föreslagits att lagen träder i kraft den dag 
regeringen bestämmer. 
10.1.2 Avtalets innehåll
Genom bilagan till lagen regleras dels hur beskattningsunderlaget skall 
fördelas, dels hur avdrags- och återbetalningsrätten skall hanteras av de 
skattskyldiga som passerar över förbindelsen och av myndigheterna.
Art. 1 anger vad avsikten med avtalet är. Genom avtalet kommer man 
överens om hur mervärdesskatten på passageavgiften skall fördelas 
mellan Sverige och Danmark samt om en förenklad administrativ 
ordning för återbetalning och avdrag av mervärdesskatt på 
passageavgiften. 
Art. 2 innehåller vissa definitioner. Med ”den behöriga myndigheten” 
avses i Sverige finansministern eller den myndighet åt vilken det uppdras 
att handha frågor beträffande avtalet. Det är lämpligt att Riksskatteverket 
genom en förordning får i uppdrag att sköta kontakterna med de danska 
myndigheterna rörande löpande meddelanden om beräkningar och 
ersättningar. I artikeln anges också vad som i avtalet skall förstås med 
”utländska företagare”. Begreppet har samma innebörd som i 1 kap. 15 § 
mervärdesskattelagen bortsett från att de som är skattskyldiga i Danmark 
inte omfattas. 
Art. 3 reglerar hur beskattningsunderlaget skall fördelas, se även 
avsnitt 6.2.
Art. 4 omfattar en bestämmelse om vilken avdragsrätt som skall gälla. 
Artikeln innebär att svenska företagare får göra avdrag enligt svenska 
regler för hela mervärdesskatten avseende passageavgiften, även den 
danska. Motsvarande skall gälla för danska företagare i Danmark, se 
även avsnitt 6.3.2
Art. 5 handlar om det förenklade förfarandet vid återbetalning av 
mervärdesskatt rörande passageavgiften till utländska företagare. 
Återbetalningarna skall skötas av svenska myndigheter (för närvarande 
Särskilda skattekontoret i Ludvika) och skall omfatta såväl svensk som 
dansk mervärdesskatt. Eftersom danska företagare skall ha avdragsrätt 
för mervärdesskatten på passageavgiften i Danmark enligt de danska 
reglerna, undantas de från återbetalningsrätten. Återbetalningarna skall 
hanteras enligt de svenska reglerna. 
Art. 6 innehåller regler om hur överföringen av den skatt svenska 
myndigheter betalat ut för de danska myndigheternas räkning skall gå 
till. Beloppet skall överföras från den danska myndigheten efter 
meddelande från den svenska myndigheten. Eftersom beloppet kommer 
att överföras i efterskott, skall Sverige erhålla en räntekompensation. 
Räntan beräknas av de svenska myndigheterna innan meddelandet sänds i 
väg. Praktiska frågor rörande överföringarna får lösas genom 
överenskommelser mellan de svenska respektive danska myndigheterna. 
Se även avsnitt 6.3.2.
Art. 7 innehåller en överenskommelse om att Danmark årligen skall 
ersätta Sverige för de merkostnader som uppkommer med anledning av 
att Sverige sköter hanteringen av utbetalningarna av den danska 
mervärdesskatten till utländska företagare. 
Art. 8 reglerar insynen i verksamheten med återbetalning till utländska 
företagare. Vid Riksskatteverket finns en enhet för internrevision. Den 
granskar, med utgångspunkt från en riskanalys, bl.a. att 
skattemyndigheternas rutiner och system fungerar tillfredsställande, 
inklusive ledning och styrning av verksamheten. De danska 
myndigheterna skall få ta del av resultatet av den granskning som, 
grundat på riskanalysen, utförts av verksamheten med återbetalningar av 
mervärdesskatt till utländska företagare avseende passageavgifterna. 
Art. 9 innehåller ikraftträdandebestämmelser. Avtalet träder i kraft 30 
dagar efter att EU:s ministerråd har beslutat att Sverige och Danmark får 
frångå det sjätte mervärdesskattedirektivet samt de båda länderna 
meddelat varandra att avtalet godkänts. 
Art. 10 reglerar giltighetsperioden och ändring i avtalet. Av punkt 1 
framgår att avtalet har obegränsad giltighetstid men kan sägas upp genom 
skriftligt meddelande av någon av parterna. Vid uppsägning upphör 
avtalet att gälla sex månader efter uppsägningen. Av punkt 2 framgår att 
fråga om ändring av avtalet när som helst kan tas upp av var och en av 
parterna. Ett skäl till ändring som har diskuterats, och som framgår av 
protokollet, kan vara att man finner att det är en väsentlig skillnad mellan 
antalet svenska och danska företagare som använder förbindelsen. 
Avsikten med ordningen i avtalet är att beskattningsresultatet så långt 
som möjligt skall bli detsamma som med nuvarande regler. Om det 
förhållandet att man medger avdragsrätt för all mervärdesskatt i de 
inhemska deklarationerna, på grund av en ojämn fördelning av antalet 
användare, leder till ett snedvridet resultat i jämförelse med vad resultatet 
skulle blivit med nu gällande regler och i förhållande till hur underlaget 
för den utgående skatten fördelats, kan skäl finnas för omprövning av 
avtalet. Det kan naturligtvis även finnas andra skäl som gör att avtalet 
bör omförhandlas utan att helt sägas upp.
10.2 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen 
(1994:200)
1 kap.
2 §
Ändringen i första stycket 3 innebär en anpassning av reglerna i 
mervärdesskattelagen till bestämmelserna i det sjätte direktivet (artikel 
28b.E.3 och artikel 21.1.b). Regleringen medför att skattskyldigheten för 
förmedlingstjänster avseende transporttjänster som utförs inom Sverige 
förs över på förvärvaren. Se även avsnitt 7.
2 c § 
Genom den nya paragrafen lämnas en upplysning om att det finns 
särskilda bestämmelser om mervärdesskatt, som hänger samman med 
beskattningen av avgifterna för passage över den fasta vägförbindelsen 
över Öresund, se avsnitt 6.1. De särskilda bestämmelserna kan enligt 
allmänna rättsliga principer anses ha företräde framför vad som sägs i 
mervärdesskattelagen.
Lagrådet har avstått från att uttala sig om bestämmelsen. 
5 kap.
7 a §
Paragrafen motsvarar artikel 28b.E.3 i det sjätte direktivet. Paragrafens 
nuvarande utformning är dock inte helt klargörande. Riksskatteverket har 
i sin handledning för mervärdesskatt 1999 (s. 365–369) förklarat att 
förmedlingstjänsten skall anses företagen där den förmedlade varan eller 
tjänsten omsätts. Paragrafens lydelse justeras nu så att detta framgår 
klart.
 
11 §
Den nuvarande punkten 5 upphävs. Det medför att omsättning av 
upplåtelse för trafik av bro eller tunnel mellan Sverige och ett annat land 
inte längre anses som en omsättning utomlands. Detta leder till att 
avgifter som betalas för passage över broar och tunnlar till andra länder 
kommer att beskattas. Det kommer att gälla för broar etc. till såväl annat 
EU-land som till land utanför EU. Ändringen berör dock endast 
Öresundsförbindelsen. Som en konsekvens av den föreslagna ändringen 
kommer nuvarande punkt 6 att i stället bli en ny punkt 5.
9 b kap.
4 §
Ändringen är en följd av att punkt 6 i 5 kap. 11 § numreras om till 5.
11 kap.
5 §
Enligt gällande regler skall de uppgifter som finns på en faktura eller 
jämförlig handling bl.a. innehålla utställarens och mottagarens namn och 
adress eller någon annan uppgift genom vilken de kan identifieras. Denna 
bestämmelse får enligt tredje stycket frångås om handlingen upptar 
endast ett mindre belopp, vilket enligt Riksskatteverkets riktlinjer är 
högst 500 kr. 
Priset för en enkel resa över Öresundsförbindelsen kommer enligt 
uppgift för vissa fordonstyper, t.ex. bussar och lastbilar, att överstiga 500 
kr. Om betalning sker efter faktura så torde det inte vara några större 
problem att på denna ange mottagarens namn m.m. Däremot försvåras 
hanteringen av de kontanta betalningarna vid betalautomaterna genom 
kravet i första stycket 3 på att kvittona för betalningarna skall innehålla 
uppgifter om mottagares namn m.m. Dessutom skulle ett upprätthållande 
av kravet påverka trafikgenomströmningen negativt. I ett nytt sista stycke 
införs därför en möjlighet för skattemyndigheten att i vissa fall medge 
undantag från uppgiftskraven på köpares namn m.m. Avsikten är dock att 
undantag skall kunna medges endast när det finns särskilda skäl för detta 
med hänsyn till verksamhetens art. Det kan således ske för vissa 
situationer där tillämpningen av reglerna skulle leda till ett orimligt 
resultat. Möjligheten införs främst med avseende på kontantbetalningarna 
vid betalstationen för Öresundsförbindelsen. Det utesluter dock inte att 
regeln kan komma att tillämpas även i andra fall. Den bör dock tillämpas 
restriktivt och med beaktande av de vidare konsekvenserna av ett 
medgivande. 
Stycket har formulerats i enlighet med vad Lagrådet förordat men med 
ett tillägg om att stycket är tillämpligt endast om det tredje stycket inte är 
det. Tillägget har gjorts för att klargöra att skattemyndighetens särskilda 
beslut om undantag från kravet på att mottagarens namn inte är behövligt 
i de fall fråga är om mindre belopp. 
20 kap.
1 §
Skattemyndighetens beslut att inte bifalla den skattskyldiges ansökan om 
undantag från bestämmelserna i 11 kap. 5 § första stycket 3 skall kunna 
överklagas hos länsrätten.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 1 kap. 2 §, 5 kap. 7 a och 11 §§, 9 b kap. 4 §, 11 kap. 5 § och 
20 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 2 c §, av följande 
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 § 
Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är 
1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat 
följer av 2–4 a: den som omsätter varan eller tjänsten, 
2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster 
som avses i 5 kap. 7 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk 
företagare och förvärvaren är en näringsidkare: den som förvärvar 
tjänsten, 
3. för omsättning som anges i 
1 § första stycket 1 av sådana 
tjänster som avses i 5 kap. 5 a, 6 a, 
6 b och 7 a §§, om den som 
omsätter tjänsten är en utländsk 
företagare och förvärvaren är 
registrerad till mervärdesskatt här: 
den som förvärvar tjänsten,
3. för omsättning som anges i 
1 § första stycket 1 av sådana 
tjänster som avses i 5 kap. 5 § 
tredje stycket, 5 a, 6 a, 6 b och 7 a 
§§, om den som omsätter tjänsten 
är en utländsk företagare och 
förvärvaren är registrerad till 
mervärdesskatt här: den som 
förvärvar tjänsten,
4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 
30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs, 
4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan 
näringsidkare som är eller skall vara registrerade till mervärdesskatt här, 
av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 
tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är 
skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan, 
5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som 
förvärvar varan, och 
6. för import av varor: den som är skyldig att betala skatt enligt 10 § 
tullagen (1994:1550) för den importerade varan. 
Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i 
6 kap., 9 kap. och 9 c kap. 
2 c §
Särskilda bestämmelser om 
mervärdesskatt finns i lagen 
(2000:000) om avtal med 
Danmark om mervärdesskatt för 
den fasta vägförbindelsen över 
Öresund. 
5 kap.
7 a § 
Andra förmedlingstjänster än sådana som anges i 4, 5, 5 a, 6, 6 a och 7 
§§ och som görs för någon annans räkning i dennes namn är omsatta 
inom landet, om 
1. förmedlingstjänsten företas i 
Sverige och förvärvet av 
förmedlingstjänsten inte har gjorts 
under angivande av ett 
registreringsnummer för köparen i 
ett annat EG-land, eller 
2. förmedlingstjänsten företas i 
ett annat EG-land men köparen av 
förmedlingstjänsten är registrerad 
till mervärdesskatt här i landet och 
han har förvärvat 
förmedlingstjänsten under 
angivande av registreringsnumret.
1. förmedlingstjänsten avser en 
vara eller tjänst som omsätts i 
Sverige och förvärvet av 
förmedlingstjänsten inte har gjorts 
under angivande av ett 
registreringsnummer för köparen i 
ett annat EG-land, eller 
2. förmedlingstjänsten avser en 
vara eller tjänst som omsätts i ett 
annat EG-land men köparen av 
förmedlingstjänsten är registrerad 
till mervärdesskatt här i landet och 
han har förvärvat 
förmedlingstjänsten under 
angivande av registreringsnumret.
11 § 
En omsättning av tjänster enligt någon av 4–8 §§ anses som 
omsättning utomlands då det är fråga om:
1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat 
upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning 
eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg,
2 a. lastning, lossning eller andra tjänster i godsterminal-, hamn- eller 
flygplatsverksamhet, om tjänsterna avser varor från eller till ett land 
utanför EG,
2 b. transport eller annan tjänst inom landet som avser varor som en 
speditör eller fraktförare tillhandahåller en utländsk uppdragsgivare i ett 
land utanför EG i samband med import eller export av varan, 
3. alla tjänster som avser varor utom uthyrning, om varorna förts in i 
landet endast för tjänsten i fråga för att därefter föras ut ur landet till en 
plats utanför EG,
4. reparation av varor åt en 
utländsk företagare, som inte är 
skattskyldig för omsättningen, och 
reparationen görs inom ramen för 
garantiåtaganden som denne gjort,
5. upplåtelse för trafik av bro 
eller tunnel mellan Sverige och ett 
annat land, och
6. förmedling av varor eller 
tjänster som görs för någon annans 
räkning i dennes namn, när 
omsättningen av dessa anses som 
en omsättning utanför EG antingen 
enligt 1 § första stycket eller enligt 
förevarande paragraf eller 9 §.
4. reparation av varor åt en 
utländsk företagare, som inte är 
skattskyldig för omsättningen, och 
reparationen görs inom ramen för 
garantiåtaganden som denne gjort, 
och
5. förmedling av varor eller 
tjänster som görs för någon annans 
räkning i dennes namn, när 
omsättningen av dessa anses som 
en omsättning utanför EG antingen 
enligt 1 § första stycket eller enligt 
förevarande paragraf eller 9 §.
9 b kap.
4 § 
Omsättning av resetjänsten omfattas av 5 kap. 8 § om inte annat följer av 
andra stycket. 
Om resebyrån som ett led i 
omsättningen av resetjänsten 
förvärvat varor och tjänster som en 
annan näringsidkare tillhandahållit 
resebyrån utanför EG, skall 
resetjänsten anses utgöra en sådan 
tjänst som avses i 5 kap. 11 § 6. 
Om förvärven avser varor och 
tjänster som den andre 
näringsidkaren tillhandahållit 
resebyrån både inom och utanför 
EG, gäller bestämmelserna i 5 kap. 
11 § 6 endast för den del av 
omsättningen av resetjänsten som 
avser varor och tjänster 
tillhandahållna utanför EG. 
Om resebyrån som ett led i 
omsättningen av resetjänsten 
förvärvat varor och tjänster som en 
annan näringsidkare tillhandahållit 
resebyrån utanför EG, skall 
resetjänsten anses utgöra en sådan 
tjänst som avses i 5 kap. 11 § 5. 
Om förvärven avser varor och 
tjänster som den andre 
näringsidkaren tillhandahållit 
resebyrån både inom och utanför 
EG, gäller bestämmelserna i 5 kap. 
11 § 5 endast för den del av 
omsättningen av resetjänsten som 
avser varor och tjänster 
tillhandahållna utanför EG. 
11 kap.
5 § 
En faktura eller jämförlig handling skall i de fall som anges i 2 § 1 
eller 2 och 2 a § innehålla uppgift om  
1. ersättningen,  
2. skattens belopp för varje skattesats,  
3. utställarens och mottagarens namn och adress eller någon annan 
uppgift genom vilken de kan identifieras,  
4. transaktionens art,  
5. platsen för varans mottagande,  
6. den skattskyldiges registreringsnummer till mervärdesskatt eller, då 
den skattskyldige inte är registrerad, hans person- eller 
organisationsnummer om det finns ett sådant och annars en likvärdig 
uppgift, och  
7. övrigt som kan ha betydelse för bedömningen av skattskyldigheten 
och mottagarens avdragsrätt eller rätt till återbetalning. 
 En faktura eller jämförlig handling som utfärdas enligt 2 § 3 skall 
innehålla uppgift om den utgående skatt som säljaren har redovisat eller 
skall redovisa för gjorda skattepliktiga uttag av tjänster på fastigheten. 
Handlingen skall dessutom innehålla de uppgifter som anges i första 
stycket 3, 4, 6 och 7. 
 Bestämmelserna i första stycket 3–5 får frångås då fråga är om en 
faktura eller jämförlig handling som upptar endast ett mindre belopp.
 
Bestämmelsen i första stycket 3 
får frångås även i andra fall än 
som avses i tredje stycket om 
skattemyndigheten på den 
skattskyldiges begäran beslutat om 
detta och det med hänsyn till den 
skattskyldiges verksamhet finns 
särskilda skäl. Beslutet skall bestå 
till dess att skattemyndigheten 
beslutat annat.
20 kap.
1 § 
Vid överklagande av beslut enligt denna lag, med undantag för 
överklagande enligt andra stycket, gäller bestämmelserna i 22 kap. 
skattebetalningslagen (1997:483).
Beslut som Skattemyndigheten i 
Gävle har fattat om betalnings- 
skyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om 
godkännande enligt 9 c kap. 7 § 
eller om återkallelse av sådant 
godkännande enligt 9 c kap. 8 § 
andra stycket, i ärende som rör 
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§ 
och om betalningsskyldighet och 
avräkning enligt 19 kap. 7 § får 
överklagas hos Länsrätten i 
Dalarnas län. Beslut som en 
skattemyndighet fattat om 
gruppregistrering enligt 6 a kap. 4 
§ eller om ändring eller 
avregistrering enligt 6 a kap. 5 § 
får överklagas hos allmän 
förvaltningsdomstol. Beslut om 
avräkning får överklagas särskilt 
på den grunden att 
avräkningsbeslutet i sig är felaktigt 
men i övrigt endast i samband med 
överklagande av beslut om 
betalningsskyldighet. Ett 
överklagande enligt detta stycke 
skall ha kommit in inom två 
månader från den dag klaganden 
fick del av beslutet. 
Beslut som Skattemyndigheten i 
Gävle har fattat om betalnings- 
skyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om 
godkännande enligt 9 c kap. 7 § 
eller om återkallelse av sådant 
godkännande enligt 9 c kap. 8 § 
andra stycket, i ärende som rör 
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§ 
och om betalningsskyldighet och 
avräkning enligt 19 kap. 7 § får 
överklagas hos Länsrätten i 
Dalarnas län. Beslut som en 
skattemyndighet fattat om 
gruppregistrering enligt 6 a kap. 4 
§, om ändring eller avregistrering 
enligt 6 a kap. 5 § eller om 
innehållet i en faktura eller 
jämförlig handling enligt 11 kap. 
5 § fjärde stycket får överklagas 
hos allmän förvaltningsdomstol. 
Beslut om avräkning får 
överklagas särskilt på den grunden 
att avräkningsbeslutet i sig är 
felaktigt men i övrigt endast i 
samband med överklagande av 
beslut om betalningsskyldighet. 
Ett överklagande enligt detta 
stycke skall ha kommit in inom två 
månader från den dag klaganden 
fick del av beslutet. 
Ett beslut enligt 9 c kap. 7 § eller 8 § andra stycket eller 6 a kap. 4 eller 
5 § får även överklagas av Riksskatteverket. Om en enskild part 
överklagar ett sådant beslut förs det allmännas talan av Riksskatteverket. 
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 april 2000. Äldre bestämmelser gäller 
dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före 
ikraftträdandet.
Lagrådets yttrande
Utdrag ut protokoll vid sammanträde 2000-01-21
Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet 
Gustaf Sandström, justitierådet Dag Victor.
Enligt en lagrådsremiss den 13 januari 2000 (Finansdepartementet) har 
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om 
ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Eva Carlsson.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
1 kap. 2 §
Enligt 5 kap. 5 § skall förmedling av transporttjänster som utförs i 
Sverige under vissa förutsättningar anses som omsättning här i landet 
även om förmedlingen sker i ett annat land. Av förevarande paragraf i 
dess nuvarande lydelse följer att det är förmedlaren som är skattskyldig i 
sådana fall. Förslaget innebär att det i stället är förvärvaren av 
förmedlingstjänsten, normalt det företag som skall utföra 
transporttjänsten, som kommer att bli skattskyldig.
Förslaget har inte något omedelbart samband med tillkomsten av den 
fasta Öresundsförbindelsen och är inte endast av teknisk beskaffenhet. 
En ändring kommer att få betydelse för ett stort antal transportföretag 
helt oberoende av om dessa utför tjänster över den fasta 
Öresundsförbindelsen.
Förslaget behandlas inte i remissens allmänna motivering och något 
särskilt beredningsunderlag finns inte. Av specialmotiveringen och vad 
som anförts under lagrådsföredragningen har framgått bl.a. att förslaget 
innebär en anpassning till bestämmelserna i sjätte 
mervärdesskattedirektivet. Lagrådet finner inte anledning att motsätta sig 
att förslaget nu genomförs men vill framhålla vikten av att de som berörs 
av ändringen får information om den i god tid före ikraftträdandet.
1 kap. 2 c §
Paragrafen innehåller en upplysning om att det finns särskilda 
bestämmelser om mervärdesskatt "i lagen (2000:000) om avtal med 
Danmark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över 
Öresund."
Det har vid föredragningen inför Lagrådet upplysts att det avtal som 
det här är fråga om ännu inte har ingåtts. Beträffande den tilltänkta nya 
lagens innehåll och utformning ger remissen ingen annan upplysning än 
att avsikten är att avtalets artiklar skall tas in i en särskild lag.
Mot bakgrund av det anförda avstår Lagrådet från att uttala någon 
mening om förevarande förslag till bestämmelse.
11 kap. 5 §
Enligt första stycket 3 skall en faktura eller jämförlig handling innehålla 
uppgift om utställaren och mottagaren. Förslaget i det nya fjärde stycket 
innebär att skattemyndigheten på ansökan av den skattskyldige skall 
kunna medge att sådan uppgift inte lämnas om det finns särskilda skäl för 
det med hänsyn till den skattskyldiges verksamhet. Ett sådant beslut 
aktualiseras inte om det är fråga om endast ett mindre belopp och 
uppgiftsskyldigheten därför bortfaller redan på grund av tredje stycket.
Enligt andra meningen i fjärde stycket skall beslutet bestå till dess att 
skattemyndigheten beslutat annat. Meningen syftar till att klarlägga att 
skattemyndigheten - även om några särskilda villkor inte angetts i 
beslutet - kan upphäva sitt beslut genom ett nytt beslut.
Det är vanligt att dispenser på skatteområdet begränsas till att gälla 
viss tid, vissa taxeringar e.d. Den föreslagna regleringen avviker från det 
gängse mönstret. Det kan ifrågasättas om regeln i andra meningen 
behövs. Klart är att det inte kan finnas något hinder att ta tillbaka 
dispensen om ändrade förhållanden motiverar det. Till bilden hör också 
att beslut i dispensfrågan skall kunna överklagas till länsrätten. Lagrådet 
föreslår att andra meningen utgår.
Något problem att lämna uppgift om utställaren kan rimligen inte 
föreligga. Det är därför motiverat att dispensbeslutet begränsas till att 
avse uppgift om mottagaren. Första meningen bör ändras i enlighet 
härmed.
Lagrådet förordar att fjärde stycket ges följande lydelse:
"Om det med hänsyn till en skattskyldigs verksamhet finns särskilda 
skäl för det, får skattemyndigheten på ansökan av den skattskyldige 
besluta att denne inte behöver lämna uppgift om mottagaren enligt första 
stycket 3."
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 2000
Närvarande: statsrådet Freivalds, ordförande, och statsråden Thalén, 
Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Messing, 
Engqvist, Rosengren, Wärnersson, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Ringholm
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:58 Mervärdesskattefrågor 
med anledning av Öresundsförbindelsen
  Senaste lydelse 1999:640.
  Senaste lydelse 1994:1798.
  Senaste lydelse 1995:700.
  Senaste lydelse 1995:700.
  Senaste lydelse 1997:1036.
  Senaste lydelse 1998:346.
  Rådets sjätte direktiv 77/388/EEGav den 17 maj 1977 om harmonisering av 
medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för 
mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 13.6.1977, s.1).
  Rådets åttonde direktiv 79/1072/EEG av den 6 december 1979 om harmonisering av 
medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter– Regler för återbetalning av 
mervärdeskatt till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium (EGT L 
331, 27.12.79, s. 11).
  Rådets trettonde direktiv 86/560/EEG av den 17 november 1986 om harmonisering av 
medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter – Regler om återbetalning av 
mervärdeskatt till skattskyldiga personer som inte är etablerade i gemenskapens territorium 
(EGT L 326, 21.11.86, s. 40).
  Senaste lydelse 1999:640.
  Senaste lydelse 1994:1798.
  Senaste lydelse 1995:700.
  Senaste lydelse 1995:700.
  Senaste lydelse 1997:1036.
  Senaste lydelse 1998:346.
Prop. 1999/2000:58
2
Prop. 1999/2000:58
Bilaga 1
1
Prop. 1999/2000:58
Bilaga 1
33
Prop. 1999/2000:58
Bilaga 1
29
Prop. 1999/2000:58
Bilaga 2
35
Prop. 1999/2000:58
Bilaga 2
34
1
Prop. 1999/2000:58
36