Post 5780 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    2000/01:21 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    Ansvaret för inregistrering av bouppteckningar och för arvsbeskattning, m.m.
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 21
                
                
                
                Regeringens proposition 
2000/01:21
Ansvaret för inregistrering av bouppteckningar och 
för arvsbeskattning, m.m.
Prop. 
2000/01:21
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 oktober 2000
Göran Persson
	Lena Hjelm-Wallén
	(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I dag inregistreras bouppteckningar vid tingsrätterna och tingsrätterna är 
också beskattningsmyndighet i fråga om arvsskatt. Riksdagen har den 7 
december 1999 godkänt att dessa uppgifter skall föras över till skatte-
myndigheterna. I propositionen föreslår regeringen de ändringar i främst 
ärvdabalken och arvs- och gåvoskattelagstiftningen som behövs. Vidare 
föreslås i huvudsak följande. 
– Beslut om arvsskatt och gåvoskatt skall överklagas till allmän 
förvaltningsdomstol. 
– Kammarkollegiets uppgifter när det gäller arvsskatt och gåvoskatt förs 
över till skatteförvaltningen. 
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut	4
2	Lagtext	5
2.1	Förslag till lag om ändring i ärvdabalken	5
2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt 
och gåvoskatt	11
2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1983:914) om 
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas 
Förenta Stater beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och 
gåva	36
2.4	Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)	37
2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:593) om 
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt 
Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på 
kvarlåtenskap, arv och gåva	38
3	Ärendet och dess beredning	39
4	Bakgrund	40
4.1	Närmare om bouppteckningar och om arvsbeskattning	40
4.2	Gåvobeskattning	41
4.3	Bakgrund till reformen	41
5	Överväganden och förslag	42
5.1	Huvuddragen i förslaget	42
5.2	Vilka uppgifter skall föras över till skattemyndigheterna?	43
5.2.1	Vad som skall föras över till 
skattemyndigheterna	43
5.2.2	Vad som inte skall föras över till 
skattemyndigheterna	46
5.2.3	Avveckling av innehav av lantbruksfastigheter	49
5.3	Handläggningen vid skattemyndigheterna	50
5.4	Förfarandet vid överklagande av skattemyndighetens 
beslut	54
5.5	Skatteförvaltningen tar över Kammarkollegiets uppgifter	59
5.6	Särskilda frågor när det gäller bouppteckning och 
deklaration, m.m.	62
5.7	Ny deklarationstidpunkt för gåva	65
5.8	Kontrolluppgift för försäkringsgivare	66
5.9	Tidsgräns för meddelande om arvsavstående för Allmänna 
arvsfonden	67
5.10	Tidsbegränsningen för ansökan om anstånd med att förete 
delningshandling tas bort	68
5.11	Möjligheten att betala arvsskatt med annat än pengar 
avskaffas	69
6	Ikraftträdande m.m.	70
6.1	Ikraftträdande och övergångsbestämmelser	70
6.2	Genomförande och ekonomiska konsekvenser	71
7	Författningskommentar	72
7.1	Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken	72
7.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt	75
7.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:914) om 
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas 
Förenta Stater beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och 
gåva	85
7.4	Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)	85
7.5	Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:593) om 
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt 
Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på 
kvarlåtenskap, arv och gåva	86
Bilaga 1	Lagförslag i Ärvdabalksutredningens delbetänkande 
Bouppteckningar och arvsskatt (SOU 1996:160)	87
Bilaga 2	Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över 
Ärvdabalksutredningens delbetänkande Bouppteckningar och 
arvsskatt (SOU 1996:160)	93
Bilaga 3	Lagförslag i rapporten Registrering och skattläggning av 
bouppteckningar – Förslag till framtida organisation (DV 
Rapport 1999:1 och RSV Rapport 1999:10)	94
Bilaga 4	Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över 
rapporten Registrering och skattläggning av bouppteckningar 
– Förslag till framtida organisation (DV Rapport 1999:1 och 
RSV Rapport 1999:10)	118
Bilaga 5	Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över 
Ärvdabalksutredningens slutbetänkande Makes arvsrätt, 
dödsboförvaltare och dödförklaring (SOU 1998:110)	119
Bilaga 6	Lagrådsremissens lagförslag	120
Bilaga 7	Lagrådets yttrande	151
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 2000	157
 
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i ärvdabalken,
2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
3. lag om ändring i lagen (1983:914) om dubbelbeskattningsavtal mellan 
Sverige och Amerikas Förenta Stater beträffande skatter på kvarlåten-
skap, arv och gåva,
4. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
5. lag om ändring i lagen (1988:593) om dubbelbeskattningsavtal mellan 
Sverige samt Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på 
kvarlåtenskap, arv och gåva.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken 
dels att 20 kap. 12 § skall upphöra att gälla,
dels att 18 kap. 7 §, 19 kap. 2 § samt 20 kap. 1, 3, 8–9 och 11 §§ skall 
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
18 kap.
7 § 
Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som 
lantbruksenhet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år 
efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet 
förvärvat sådan egendom därefter, skall avvecklingen ske snarast möjligt.
Tillsyn över att avveckling sker 
utövas av den myndighet som 
regeringen bestämmer. Om av-
vecklingen inte har skett inom 
föreskriven tid, får tillsynsmyn-
digheten vid vite förelägga döds-
boet att fullgöra sin skyldighet. 
Tillsynsmyndighetens beslut om 
föreläggande får överklagas till 
kammarrätten.
Tillsyn över att avveckling sker 
utövas av den myndighet som 
regeringen bestämmer. Om av-
vecklingen inte har skett inom 
föreskriven tid, får tillsynsmyn-
digheten vid vite förelägga döds-
boet att fullgöra sin skyldighet.
Den tingsrätt som har registre-
rat bouppteckningen efter den 
döde får på ansökan av dödsboet 
medge anstånd med avvecklingen, 
om det finns särskilda skäl. An-
stånd meddelas för viss tid och får 
förenas med villkor. Medges an-
stånd, skall tingsrätten underrätta 
tillsynsmyndigheten om detta.
Tillsynsmyndigheten får på 
ansökan av dödsboet medge 
anstånd med avvecklingen, om det 
finns särskilda skäl. Anstånd 
meddelas för viss tid och får 
förenas med villkor.
Tillsynsmyndighetens beslut om 
föreläggande och anstånd får 
överklagas till allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd 
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.
19 kap.
2 §
Vid ansökan som i 1 § sägs 
fogas avskrift av bouppteckningen 
efter den döde eller, där 
inregistrering skett, uppgift å 
dagen därför. Är ej bouppteckning 
förrättad, lämnas trovärdig uppgift 
om delägarna i boet och deras 
hemvist samt, där testaments-
exekutor är förordnad, om dennes 
namn och hemvist. 
Till en ansökan enligt 1 § skall 
fogas en kopia av bouppteck-
ningen efter den döde och, om 
bouppteckningen har registrerats, 
ett bevis om detta. Är inte 
bouppteckning förrättad, lämnas 
trovärdig uppgift om delägarna i 
boet och deras hemvist samt, där 
testamentsexekutor är förordnad, 
om dennes namn och hemvist.
20 kap.
1 §
Bouppteckning skall förrättas 
sist tre månader efter dödsfallet, 
såframt ej på ansökan inom 
samma tid rätten med hänsyn till 
boets beskaffenhet eller av annan 
särskild orsak förlänger tiden. 
Bouppteckning skall förrättas 
senast tre månader efter dödsfallet, 
om inte skattemyndigheten efter 
ansökan inom samma tid med 
hänsyn till boets beskaffenhet eller 
av annan särskild orsak förlänger 
tiden.
Om dödsboanmälan och undantag på grund av sådan anmälan från 
skyldigheten att förrätta bouppteckning föreskrives i 8 a §.
3 § 
I bouppteckningen anges dagen 
för förrättningen, den dödes 
fullständiga namn, yrke och 
hemvist samt dödsdagen. Även 
namn och hemvist för dem som 
skall ha kallats till förrättningen 
skall anges. För underårig skall 
anges födelsedatum och för 
arvinge skall anges hans släktskap 
med den döde. Arvinge skall anges 
även om han är utesluten från del i 
kvarlåtenskapen. Om den döde 
efterlämnar en make, skall för 
bröstarvingar anges om de är 
bröstarvingar även till maken. Kan 
uppgift i visst hänseende ej 
lämnas, skall det anmärkas. 
I bouppteckningen anges dagen 
för förrättningen, den dödes 
fullständiga namn, personnummer 
eller samordningsnummer enligt 
folkbokföringslagen (1991:481), 
hemvist och dödsdag. Även namn 
och hemvist för dem som skall ha 
kallats till förrättningen skall 
anges. För underårig skall anges 
födelsedatum och för arvinge skall 
anges hans släktskap med den 
döde. Arvinge skall anges även om 
han är utesluten från del i 
kvarlåtenskapen. Om den döde 
efterlämnar en make, skall för 
bröstarvingar anges om de är 
bröstarvingar även till maken. Kan 
uppgift i visst hänseende inte 
lämnas, skall det anmärkas. 
Av bouppteckningen skall framgå vilka som närvarit vid förrättningen. 
Där någon som skolat kallas ej närvarit, skall vid bouppteckningen fogas 
bevis att han i tid blivit kallad.
8 § 
Bouppteckning skall inom en 
månad efter upprättande jämte 
bestyrkt avskrift för registrering 
ges in till rätten i den ort där den 
döde skolat svara i tvistemål i 
allmänhet eller, om behörig 
domstol ej sålunda finns, till 
Stockholms tingsrätt. Finns det 
flera bouppteckningar, skall de ges 
in samtidigt; och skall tiden härför 
räknas från det den sista boupp-
teckningen upprättades.
Bouppteckningen skall inom en 
månad efter det att den upprättats 
jämte en bestyrkt kopia ges in för 
registrering till den skattemyn-
dighet som enligt 34 § första eller 
andra stycket lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt skall 
pröva frågan om arvsskatt. Finns 
det flera bouppteckningar, skall de 
ges in samtidigt och inom en 
månad från det den sista 
bouppteckningen upprättades.
Bestyrkt avskrift av bouppteck-
ningen skall förvaras hos rätten. 
En bestyrkt kopia av bouppteck-
ningen skall förvaras hos skatte-
myndigheten.
Har omyndig del i boet eller är 
någon för vilken förvaltare enligt 
föräldrabalken har förordnats del-
ägare eller finns delägare, för 
vilken god man skall förordnas, 
skall ytterligare en bestyrkt av-
skrift ges in för varje överförmyn-
dare som skall ha tillsyn över 
ifrågavarande förmynderskap, för-
valtarskap eller godmanskap. Är 
bouppteckningen av vidlyftig be-
skaffenhet, behöver denna avskrift 
omfatta endast erforderliga delar. 
Är inte erforderliga avskrifter 
ingivna, skall sådana tas på boets 
bekostnad. 
Har omyndig del i boet eller är 
någon för vilken förvaltare enligt 
föräldrabalken har förordnats 
delägare eller finns delägare, för 
vilken god man skall förordnas, 
skall ytterligare en bestyrkt kopia 
ges in för varje överförmyndare 
som skall ha tillsyn över ifråga-
varande förmynderskap, förvaltar-
skap eller godmanskap. Är boupp-
teckningen av vidlyftig beskaffen-
het, behöver denna kopia omfatta 
endast erforderliga delar. 
Är inte erforderliga kopior 
ingivna, skall sådana tas på boets 
bekostnad.
8 a §
Förslå den dödes tillgångar 
eller, när han efterlämnar make, 
tillgångarna jämte hans andel i 
makens giftorättsgods icke till 
annat än begravningskostnader och 
andra utgifter med anledning av 
dödsfallet och omfatta tillgångarna 
ej fast egendom eller tomträtt, 
behöver bouppteckning icke 
förrättas, om dödsboanmälan 
göres till rätten av socialnämnden. 
Räcker den dödes tillgångar 
eller, när han efterlämnar make, 
tillgångarna jämte hans andel i 
makens giftorättsgods inte till 
annat än begravningskostnader och 
andra utgifter med anledning av 
dödsfallet och omfattar till-
gångarna inte fast egendom eller 
tomträtt, behöver bouppteckning 
inte förrättas, om dödsboanmälan 
görs till skattemyndigheten av 
socialnämnden.
Dödsboanmälan skall vara 
skriftlig och upptaga den dödes 
fullständiga namn, personnummer, 
hemvist, bostadsadress och 
dödsdag samt intyg, utvisande att 
beträffande tillgångarna föreligger 
fall som avses i första stycket. I 
anmälan skola även angivas namn 
och bostadsadresser beträffande 
dödsbodelägare, om uppgifter 
därom kunna inhämtas utan 
avsevärd tidsutdräkt. Dödsbo-
anmälan bör göras inom två 
månader efter dödsfallet. Den skall 
förvaras hos rätten. 
Dödsboanmälan skall vara 
skriftlig och innehålla den dödes 
fullständiga namn, personnummer 
eller samordningsnummer enligt 
folkbokföringslagen (1991:481), 
hemvist, bostadsadress och 
dödsdag samt intyg, utvisande att 
beträffande tillgångarna föreligger 
fall som avses i första stycket. I 
anmälan skall även dödsbo-
delägares namn och bostads-
adresser anges, om uppgifterna 
kan inhämtas utan avsevärd 
tidsutdräkt. Dödsboanmälan bör 
göras inom två månader efter 
dödsfallet. Den skall förvaras hos 
skattemyndigheten.
Även om dödsboanmälan gjorts, skall bouppteckning förrättas, om det 
begäres av dödsbodelägare eller annan vars rätt kan bero därav och denne 
ställer säkerhet för bouppteckningskostnaden eller om ny tillgång yppas 
och det därför ej längre föreligger sådant fall som avses i första stycket. 
Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter det att begäran därom 
gjordes och säkerhet ställdes eller den nya tillgången yppades. Om 
förlängning av tiden för boupptecknings förrättande äger 1 § första 
stycket motsvarande tillämpning.
9 §
Det åligger rätten att tillse att 
bouppteckning, när sådan 
erfordras, inom laga tid förrättats 
och ingivits. Finnes det vara 
försummat äger rätten vid vite 
förelägga viss tid eller, där 
bouppteckning ej skett, förordna 
någon att föranstalta därom. 
Sådant förordnande utgör ej hinder 
att vara god man vid förrättningen. 
Skattemyndigheten skall se till 
att bouppteckning, när sådan 
krävs, förrättas och ges in inom 
föreskriven tid. Om det har 
försummats får skattemyndigheten 
vid vite förelägga viss tid eller, där 
bouppteckning inte skett, förordna 
en lämplig person att föranstalta 
om det. Sådant förordnande utgör 
inte hinder att vara god man vid 
förrättningen.
Skattemyndigheten skall regist-
rera bouppteckningen och  förse 
den med bevis om detta.
Registrering av bouppteckning 
må ej äga rum, där vid bouppteck-
ningen finnes ej hava så förfarits 
som i detta kapitel sägs. Är 
bouppteckningen bristfällig, äger 
rätten med föreläggande av vite 
utsätta tid inom vilken bristen 
skall avhjälpas.
Registrering av bouppteckning 
får inte ske, om det inte framgår 
att vid bouppteckningen har gått 
till på det sätt som sägs i detta 
kapitel. Är bouppteckningen 
bristfällig, får skattemyndigheten 
med föreläggande av vite utsätta 
tid inom vilken bristen skall 
avhjälpas.
Den som är pliktig att lämna 
uppgift till bouppteckning må vid 
vite hållas därtill. 
Den som är skyldig att lämna 
uppgift till bouppteckning får 
föreläggas vid vite att fullgöra sin 
skyldighet.
11 § 
Om det i den dödes tillgångar 
ingår fast egendom som är taxerad 
som lantbruksenhet, skall rätten 
underrätta den tillsynsmyndighet 
som avses i 18 kap. 7 § andra 
stycket om dödsfallet. 
I fråga om förfarandet hos 
skattemyndigheten och om över-
klagande gäller i övrigt lagen 
(1941:416) om arvsskatt och 
gåvoskatt.
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. 
2. 18 kap. 7 § i den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om ärenden 
om anstånd om ansökan har kommit in till tingsrätten före ikraft-
trädandet. 
3. Vid överklagande av tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande 
enligt 18 kap. 7 § skall, om beslutet har meddelats före ikraftträdandet, 
18 kap. 7 § i den äldre lydelsen fortfarande gälla. 
4. En dödsboanmälan eller ett ärende om registrering av 
bouppteckning eller tilläggsbouppteckning skall handläggas av 
tingsrätten om handlingen har kommit in till tingsrätten före 
ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller därvid fortfarande.
5. Regeringen får föreskriva att en annan tingsrätt än den som anges i 
20 kap. 8 § i dess äldre lydelse är behörig att handlägga en dödsbo-
anmälan eller ett ärende om registrering av bouppteckning eller tilläggs-
bouppteckning som har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet. Den 
tingsrätt som anges i 20 kap. 8 § i dess äldre lydelse skall då lämna över 
ingivna handlingar till den tingsrätt som skall handlägga ärendet samt 
underrätta ingivaren om överlämnandet. Sedan en bouppteckning eller 
tilläggsbouppteckning har registrerats, skall en kopia av handlingen 
sändas för förvaring till den tingsrätt som anges i 20 kap. 8 § i dess äldre 
lydelse. En kopia av handlingen skall förvaras även hos den beslutande 
tingsrätten. Dödsboanmälan skall sändas för förvaring till den tingsrätt 
som anges i 20 kap. 8 § i dess äldre lydelse. En kopia av dödsboanmälan 
skall förvaras hos den tingsrätt som handlagt dödsboanmälan.
6. Har en ansökan om registrering av en bouppteckning eller 
tilläggsbouppteckning getts in till tingsrätten före ikraftträdandet och har 
genom ett beslut som vunnit laga kraft ansökan avvisats, registrering 
vägrats eller ett beslut om registrering upphävts, skall den skatte-
myndighet som är behörig enligt 20 kap. 8 § i dess nya lydelse i 
fortsättningen handlägga frågan om registrering.
7. Har en tingsrätt före ikraftträdandet förelagt vite enligt 20 kap. 9 § 
första stycket i dess äldre lydelse utan att vitet har dömts ut, skall beslutet 
när fråga är om utdömande av vite anses vara ett beslut som har 
meddelats av den skattemyndighet hos vilken bouppteckningen eller 
tilläggsbouppteckningen enligt 20 kap. 8 § i dess nya lydelse skall ges in.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och 
gåvoskatt 
dels att 52 § 2 mom., 64 och 72 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 15 § 1 a mom.–3 mom., 15 a–17 §§, 22 § 2 mom., 26 §, 33 § 3 
mom., 34, 44, 46–49 a §§, 51 §, 52 § 1 mom., 52 a §, 53 §, 55 § 1 och 3 
mom., 56, 59–62, 67, 70 och 73 §§ samt rubriken närmast före 62 § skall 
ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 60 a–60 e §§, av 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15 §
1 a mom.  I bouppteckningen eller i särskild handling som ges in 
tillsammans med bouppteckningen skall anges 
1. om den efterlevande maken i fall som avses i 15 § 1 mom. första 
stycket med tillämpning av 12 kap. 2 § äktenskapsbalken erhållit mindre 
än hälften av giftorättsgodset, 
2. om den efterlevande makens enskilda egendom med tillämpning av 
10 kap. 4 § äktenskapsbalken ingått i sådan delning som avses i 15 § 1 
mom. första stycket, eller 
3. om någon, som är bröstarvinge till den först avlidne maken men inte 
till den efterlevande maken, vid den först avlidne makens död avstått från 
sitt arv till förmån för den efterlevande maken. 
Sådan handling som avses i 
första stycket skall ges in till-
sammans med bouppteckningen. 
Om handlingen upprättas efter det 
att bouppteckningen getts in men 
innan beslut meddelats om fast-
ställande av skatt, skall handlingen 
ges in till beskattningsmyndig-
heten. 
Sådan handling som avses i 
första stycket skall ges in till-
sammans med bouppteckningen. 
Om handlingen upprättas efter det 
att bouppteckningen getts in men 
innan beslut meddelats om fast-
ställande av skatt, skall handlingen 
ges in till skattemyndigheten. 
2 mom.  Har kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make såsom 
arvinge och har vid dennes död den först avlidnes arvingar rätt till andel i 
den efterlevandes bo, beräknas denna andel till hälften, om inte annat 
sägs i andra–fjärde styckena. 
Andel som nu sagts skall bestämmas med tillämpning av 3 kap. 2 § 
tredje stycket ärvdabalken, om 
1. makarna eller någon av dem ägde enskild egendom vid den först 
avlidne makens död, 
2. den först avlidne genom testamente så förordnat att något av 
kvarlåtenskapen vid dennes död tillföll annan än den efterlevande maken, 
3. den först avlidne efterlämnade bröstarvinge som inte är den 
efterlevande makens bröstarvinge och denne inte avstod från sin rätt till 
arv till förmån för den efterlevande maken eller 
4. den efterlevande makens andel efter den först avlidne maken i fall, 
som avses i 15 § 1 mom. första stycket, enligt lag blivit bestämd till 
annat än hälften av boet. 
Har den andel i den sist avlidne makens bo som tillkommer den först 
avlidnes arvingar vid delningsförrättning blivit enligt lag bestämd till 
annat än hälften av boet och föreligger i skatteärendet i behörig ordning 
upprättad handling över förrättningen, skall andelen bestämmas i enlighet 
med denna. 
Ett ytterligare undantag från första stycket följer av 3 kap. 8 § 
ärvdabalken. 
I fall, som avses i 12 kap. 1 § ärvdabalken, skall vad i första–fjärde 
styckena stadgas äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av 
testamente, varom fråga är. 
I bouppteckning skall anges om 
den avlidne tidigare varit gift och 
om det finns efterarvingar till den 
avlidnes tidigare bortgångne make. 
I sådant fall skall bouppteckning 
och, i förekommande fall, 
delningshandling avseende den 
först avlidnes dödsbo ges in till 
beskattningsmyndigheten. 
I bouppteckning skall anges om 
den avlidne tidigare varit gift och 
om det finns efterarvingar till den 
avlidnes tidigare bortgångne make. 
I sådant fall skall bouppteckning 
och, i förekommande fall, 
delningshandling avseende den 
först avlidnes dödsbo ges in till 
skattemyndigheten. 
3 mom.  En sådan handling 
rörande delning av dödsbo, som 
avses i 1, 1 a och 2 mom. skall vid 
ingivandet vara åtföljd av styrkt 
avskrift eller styrkt kopia. Inges ej 
avskrift eller kopia, skall sådan 
göras på bekostnad av dödsboet 
eller den skattskyldige. Avskriften 
eller kopian förvaras hos 
beskattningsmyndigheten. 
3 mom. En sådan handling 
rörande delning av dödsbo, som 
avses i 1, 1 a och 2 mom. skall vid 
ingivandet vara åtföljd av styrkt 
avskrift eller styrkt kopia. Inges ej 
avskrift eller kopia, skall sådan 
göras på bekostnad av dödsboet 
eller den skattskyldige. Avskriften 
eller kopian förvaras hos 
skattemyndigheten. 
15 a § 
Om bodelning skall äga rum enligt lagen (1987:232) om sambors 
gemensamma hem, skall den andel som skall tillfalla den avlidnes sambo 
vid fördelning av bostad och bohag beräknas till hälften av den behållna 
egendomen om inte annat följer av 12 § andra stycket nämnda lag eller 
andelen blivit enligt lag annorlunda bestämd vid bodelning över vilken i 
behörig ordning upprättad handling föreligger i skatteärendet. 
För sambons sålunda beräknade andel erläggs inte arvsskatt. 
När en sådan handling som 
avses i första stycket ges in till 
beskattningsmyndigheten gäller 
vad som stadgas i 15 § 3 mom. 
När en sådan handling som 
avses i första stycket ges in till 
skattemyndigheten gäller vad som 
stadgas i 15 § 3 mom. 
16 § 
Föreligger i skatteärendet i behörig ordning upprättad arvskiftes-
handling, skola arvingars och universella testamentstagares lotter 
beräknas enligt skifteshandlingen med tillämpning av däri angivna 
värden, dock icke där i 15 eller 15 a § avsedd delning av boet skett 
annorlunda än enligt lag eller universell testamentstagares lott enligt 
skifteshandlingen utgör större del av kvarlåtenskapen än i testamentet 
bestämts. Om i skifteshandling angivits grunden för blivande delning av 
från skiftet undantagen egendom ävensom dess värde, skall jämväl sådan 
egendom anses fördelad å lotterna enligt angiven grund. 
Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testa-
mentstagares sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre 
än vad som återstår av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, 
20–23 och 27 §§ stadgas, sedan därifrån avräknats dels efterlevande 
makes jämlikt 15 § skattefria andel eller efterlevande sambos enligt 
15 a § skattefria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld 
skattelott och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles 
beskattningsbar egendom, skola lotterna bestämmas såsom om det 
belopp, varmed deras sammanlagda värde understiger 
dödsbobehållningen efter nu nämnd avräkning, uppdelats å lotterna i 
förhållande till deras storlek. 
När skifteshandling ges in till 
beskattningsmyndigheten gäller 
vad som stadgas i 15 § 3 mom. 
När skifteshandling ges in till 
skattemyndigheten gäller vad som 
stadgas i 15 § 3 mom. 
17 § 
För företeende av sådan hand-
ling rörande delning av dödsbo, 
som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom. 
Eller av sådan handling, som avses 
i 15 a §, eller av 
arvskifteshandling skall av 
beskattningsmyndigheten 
medgivas anstånd med skattens 
fastställande, såvitt arvinge, 
universell testamentstagare, bo-
utredningsman eller testaments-
exekutor gör framställning därom i 
samband med ingivande inom 
vederbörlig tid av bouppteckning 
för inregistrering. 
För företeende av sådan hand-
ling rörande delning av dödsbo, 
som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom. 
eller av sådan handling, som avses 
i 15 a §, eller av 
arvskifteshandling skall 
skattemyndigheten medge anstånd 
med skattens fastställande, om 
arvinge, universell testaments-
tagare, boutredningsman eller 
testamentsexekutor gör fram-
ställning om det i samband med 
ingivande av bouppteckning för 
inregistrering.
Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det 
bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om 
anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för 
det belopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och 
testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen 
senast skolat vara ingiven. 
Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med boupp-
teckningens registrering.
På framställning av delägare, boutredningsman eller testaments-
exekutor i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall 
för förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 § 1 eller 
2 mom. eller 15 a §, eller av arvskifte anstånd beviljas med avlämnande 
av deklaration, därvid bestämmelserna i första och andra styckena skola 
äga motsvarande tillämpning. 
Ställd säkerhet skall av beskatt-
ningsmyndigheten omedelbart 
överlämnas till skattemyndigheten. 
Mot bevis att sedermera påförd 
skatt blivit gulden skall säkerheten 
återställas till den, som nedsatt 
densamma. Därest genom löftes-
mans död eller av annan orsak 
säkerheten blivit minskad och icke 
efter anmaning annan nöjaktig 
säkerhet lämnas, skall beskatt-
ningsmyndigheten förklara beviljat 
anstånd icke vidare gälla. 
Mot bevis att påförd skatt blivit 
betald skall säkerheten återställas 
till den som nedsatt den. Om 
säkerheten minskat genom 
borgensmans död eller av annan 
orsak och inte efter anmaning 
annan godtagbar säkerhet lämnas, 
skall skattemyndigheten förklara 
att beviljat anstånd inte längre 
skall gälla. 
22 § 
2 mom.  Har fast egendom efter 
den tidpunkt, som näst föregående 
årets taxeringsvärde avsett, ned-
gått i värde genom eldsvåda, 
vattenflöde eller annan dylik till-
dragelse eller genom borttagande 
av byggnad eller annan anläggning 
å egendomen eller av tillbehör 
därtill eller genom skogsavverk-
ning eller genom nedläggning eller 
väsentlig förändring av verksam-
het i vilken egendomen varit 
använd, eller av annan liknande 
anledning, skall skattemyndigheten 
i den region där egendomen är 
belägen på ansökan av skatt-
skyldig, boutredningsman eller 
testamentsexekutor, efter verk-
ställd utredning, åsätta egendomen 
särskilt värde till ledning för 
beräkning av på egendomen 
belöpande arvsskatt.
2 mom. Har fast egendom efter 
den tidpunkt som näst föregående 
års taxeringsvärde avsett, sjunkit i 
värde genom eldsvåda, vattenflöde 
eller annan sådan händelse eller 
genom borttagande av byggnad 
eller annan anläggning på 
egendomen eller av tillbehör 
därtill eller genom skogsav-
verkning eller genom nedläggning 
eller väsentlig förändring av 
verksamhet i vilken egendomen 
använts, eller av annan liknande 
anledning, skall på ansökan av 
skattskyldig, boutredningsman 
eller testamentsexekutor, efter 
verkställd utredning, egendomen 
åsättas särskilt värde till ledning 
för beräkning av på egendomen 
belöpande arvsskatt.
Där efter tidpunkt som nyss 
nämnts fortsatt bebyggelse skett å 
fast egendom eller dess värde 
eljest förhöjts till följd av ny-, till- 
eller ombyggnad eller väsentlig 
förändring av verksamhet, vari 
egendomen varit använd, eller 
annan liknande anledning, äger 
beskattningsmyndigheten hos 
skattemyndigheten påkalla att 
egendomen för ändamål, som i 
föregående stycke sägs, åsättes 
särskilt värde. 
Där efter tidpunkt som nyss 
nämnts fortsatt bebyggelse skett 
på fast egendom eller dess värde 
annars höjts till följd av ny-, till- 
eller ombyggnad eller väsentlig 
förändring av verksamhet, vari 
egendomen använts, eller annan 
liknande anledning, får egen-
domen för ändamål enligt första 
stycket, åsättas särskilt värde.
Fast egendom som inte har 
särskilt taxeringsvärde skall också 
värderas av skattemyndigheten till 
ledning för arvsskattens bestäm-
mande. Det åligger skattskyldig, 
boutredningsman eller testaments-
exekutor att ansöka om detta. 
Värdering behövs dock inte om det 
är uppenbart att egendomens värde 
inte överstiger 50 000 kronor. 
Skattemyndigheten skall vidare 
göra värdering om beskatt-
ningsmyndigheten begär det.
Fast egendom som inte har 
särskilt taxeringsvärde skall också 
värderas till ledning för arvs-
skattens bestämmande. Värdering 
behövs dock inte om det är 
uppenbart att egendomens värde 
inte överstiger 50 000 kronor.
Värdering enligt detta moment 
görs av skattemyndigheten i den 
region där fastigheten är belägen. 
Skattemyndigheten får uppdra åt 
en annan skattemyndighet att fatta 
beslut i dess ställe i ett visst 
ärende eller en viss grupp av 
ärenden. Ett sådant uppdrag får 
ges endast om den andra myn-
digheten medger det och om det 
inte medför avsevärd olägenhet för 
den som beslutet rör.
Vid värdering enligt detta 
moment skall hänsyn tas till 
egendomens beskaffenhet vid den 
tidpunkt som avses i 21 §. Värdet 
skall uppskattas enligt de grunder 
som gäller för bestämmande av 
taxeringsvärde året före det år då 
denna tidpunkt inföll. Före-
skrifterna i 22 § 1 mom. andra och 
tredje meningarna skall därvid 
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor 
skall lämna skattemyndigheten de 
upplysningar som behövs för 
prövning av ansökningen. Skatte-
myndigheten får även besluta om 
besiktning av egendomen. Har 
ärendet tagits upp på ansökan av 
annan än beskattningsmyndig-
heten, får dock sådant beslut fattas 
endast om sökanden åtar sig att 
betala kostnaderna för besikt-
ningen. Har värderingen begärts 
av beskattningsmyndigheten skall 
kostnaderna betalas av allmänna 
medel.
Vid värderingen skall hänsyn 
tas till egendomens beskaffenhet 
vid den tidpunkt som avses i 21 §. 
Värdet skall uppskattas enligt de 
grunder som gäller för bestäm-
mande av taxeringsvärde året före 
det år då denna tidpunkt inföll. 
Föreskrifterna i 22 § 1 mom. andra 
och tredje meningarna skall därvid 
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor 
skall lämna skattemyndigheten de 
upplysningar som behövs för 
prövning av ansökningen. Skatte-
myndigheten får även besluta om 
besiktning av egendomen. Har 
ärendet tagits upp på ansökan av 
annan än skattemyndigheten, får 
dock sådant beslut fattas endast 
om sökanden åtar sig att betala 
kostnaderna för besiktningen. 
Skattemyndighetens beslut enligt detta moment får inte överklagas. 
26 § 
Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att 
tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av 
egendoms värde.
Till upplysning om värde av fast 
egendom skall företes taxerings-
bevis eller, där egendomen enligt 
22 § 2 mom. första eller tredje 
stycket åsatts särskilt värde, 
skattemyndighetens beslut i 
ärendet. Påkallar skattskyldig 
tillämpning av sådant särskilt 
värde, skall erforderligt anstånd 
med skatteärendets avgörande 
lämnas för uppvisande av 
skattemyndighetens beslut, såvida 
det visas, att ansökan om åsättande 
av särskilt värde av egendomen 
blivit gjord.
Till upplysning om värde av fast 
egendom som enligt 22 § 2 mom. 
första eller tredje stycket åsatts 
särskilt värde, skall skattemyn-
dighetens beslut i ärendet företes. 
Påkallar skattskyldig tillämpning 
av sådant särskilt värde, skall 
erforderligt anstånd med skatte-
ärendets avgörande lämnas när 
ansökan om åsättande av särskilt 
värde av egendomen blivit gjord.
Till ledning för värdering av aktier, obligationer och därmed 
jämförliga värdehandlingar skall företes intyg av bank, mäklare eller 
annan sakkunnig. Om sådan handling inte är börsnoterad och inte heller 
annars omsätts på kapitalmarknaden skall i stället företes av 
skattemyndigheten meddelat bevis om det värde, vartill handlingen enligt 
senast verkställd prövning kan ha upptagits vid taxering till statlig 
förmögenhetsskatt.
Beskattningsmyndigheten må, 
där särskild anledning föreligger, 
förordna lämplig person att 
verkställa uppskattning av lös 
egendom till ledning för dess 
värdering. Förordnande som nu 
sagts må, efter framställning av 
den enligt 64 § 1 mom. förordnade 
granskningsmyndigheten, med-
delas av hovrätten i dit fullföljt 
skatteärende. Det åligger skatt-
skyldig eller den, som för skatt-
skyldig omhänderhar egendom, att 
hålla egendomen tillgänglig för 
besiktning ävensom att tillhandagå 
förrättningsmannen med upp-
lysningar och annan utredning. 
Ersättning åt förrättningsmannen 
erlägges, om egendomen ingår i 
dödsbo, av boet och eljest av den 
för egendomen skattskyldige. 
Skattemyndigheten får, där sär-
skild anledning föreligger, för-
ordna lämplig person att verkställa 
uppskattning av lös egendom till 
ledning för dess värdering. För-
ordnande som nu sagts får efter 
överklagande meddelas av rätten. 
Det åligger skattskyldig eller den, 
som för skattskyldig har hand om 
egendom, att hålla egendomen till-
gänglig för besiktning samt att 
tillhandagå förrättningsmannen 
med upplysningar och annan 
utredning. Ersättning åt förrätt-
ningsmannen betalas om 
egendomen ingår i dödsbo, av boet 
och annars av den för egendomen 
skattskyldige. 
33 §
3 mom. Har inom ett år från det 
beskattningsmyndighet meddelat 
beslut i skatteärendet dödsbo 
avträtts till konkurs, äger dödsboet 
eller skattskyldig återfå erlagd 
skatt. Uppkommer i konkursen 
överskott, skall skatt utgå enligt 
föreskrifterna i 1 och 2 mom.
3 mom. Har inom ett år från det 
att skattemyndighet meddelat 
beslut i skatteärendet dödsbo 
avträtts till konkurs, har dödsboet 
eller skattskyldig rätt att återfå 
betald skatt. Uppkommer i 
konkursen överskott, skall skatt 
utgå enligt föreskrifterna i 1 och 2 
mom.
Ansökan om återvinning av 
skatt efter vad nu sagts göres 
skriftligen och upptages av den 
beskattningsmyndighet, som med-
delat beslut i skatteärendet.
Ansökan om återvinning av 
skatt efter vad nu sagts görs 
skriftligen och tas upp av den 
skattemyndighet, som meddelat 
beslut i skatteärendet.
34 § 
Beskattningsmyndighet är den 
tingsrätt vid vilken arvlåtaren 
(testator) eller, då fråga är om 
egendom till vilken en föregående 
innehavare på livstid haft i 8 § 
första eller andra stycket avsedd 
rätt, denne hade att svara i mål 
som rörde hans person.
Beskattningsmyndighet är 
skattemyndigheten i den region 
där arvlåtaren (testator) var 
folkbokförd den 1 november året 
före dödsfallet eller, om han då 
inte var folkbokförd inom riket, 
där han var bosatt eller stadig-
varande vistades vid dödsfallet. 
Detsamma gäller i fråga om en 
föregående innehavare som på 
livstid haft sådan rätt till 
egendomen som avses i 8 § första 
eller andra stycket. 
Om det inte finns någon 
tingsrätt som är behörig enligt 
första stycket, tas skatteärendet 
upp av Stockholms tingsrätt.
Om det inte finns någon 
skattemyndighet som är behörig 
enligt första stycket, tas skatte-
ärendet upp av Skattemyndigheten 
i Stockholm.
Regeringen får bestämma att 
även sådana anställda i en 
tingsrätt som inte är lagfarna 
domare skall få handlägga enkla 
ärenden om arvsskatt. 
Den skattemyndighet som är 
behörig enligt första eller andra 
stycket får uppdra åt en annan 
skattemyndighet att fatta beslut i 
dess ställe i ett visst ärende eller 
en viss grupp av ärenden. Ett 
sådant uppdrag får ges endast om 
den andra myndigheten medger 
det och om det inte medför 
avsevärd olägenhet för den som 
beslutet rör. Vad som i denna lag 
sägs om skattemyndigheten skall i 
tillämpliga delar gälla den 
skattemyndighet till vilken ett 
sådant uppdrag har lämnats. Skatt 
skall dock betalas in till den 
myndighet som är behörig enligt 
första eller andra stycket. Den 
myndigheten skall även pröva 
frågor om dröjsmålsavgift. Vidare 
skall förvaring av handlingar ske 
hos den myndighet som är behörig 
enligt första eller andra stycket. 
44 § 
Beskattningsmyndighet är 
skattemyndigheten i den region, 
där den skattskyldige var folk-
bokförd, när skattskyldigheten 
inträdde, eller, om han då ej var 
folkbokförd inom riket, där han 
var bosatt eller stadigvarande 
vistades.
Beskattningsmyndighet är 
skattemyndigheten i den region, 
där den skattskyldige var folkbok-
förd den 1 november året före 
skattskyldighetens inträde eller, 
om han då inte var folkbokförd 
inom riket, där han var bosatt eller 
stadigvarande vistades.
I fråga om juridisk person är 
beskattningsmyndighet skattemyn-
digheten i den region, där styrelsen 
eller förvaltningen hade sitt säte, 
när skattskyldigheten inträdde.
Beskattningsmyndighet i fråga 
om juridisk person  är skattemyn-
digheten i den region, där styrelsen 
eller förvaltningen hade sitt säte 
den 1 november året före skatt-
skyldighetens inträde.
Finnes ej behörig beskattnings-
myndighet efter vad nu sagts 
upptages skatteärendet av Skatte-
myndigheten i Stockholm.
Om det inte finns någon 
skattemyndighet som är behörig 
enligt första eller andra stycket tas 
skatteärendet upp av Skattemyn-
digheten i Stockholm.
Den skattemyndighet som är 
behörig enligt första–tredje 
styckena får uppdra åt en annan 
skattemyndighet att fatta beslut i 
dess ställe i ett visst ärende eller 
en viss grupp av ärenden. Ett 
sådant uppdrag får ges endast om 
den andra myndigheten medger 
det och om det inte medför 
avsevärd olägenhet för den som 
beslutet rör.  Vad som i denna lag 
sägs om skattemyndigheten skall i 
tillämpliga delar gälla den skatte-
myndighet till vilken ett sådant 
uppdrag har lämnats. Skatt skall 
dock betalas in till den myndighet 
som är behörig enligt första, 
andra eller tredje stycket. Den 
myndigheten skall även pröva 
frågor om dröjsmålsavgift. Vidare 
skall förvaring av handlingar ske 
hos den myndighet som är behörig 
enligt första, andra eller tredje 
stycket.
46 § 
Deklaration skall, i fall som 
angivas i 45 § under A), B) och 
C), vara till beskattningsmyn-
digheten avlämnad inom fyra 
månader, räknat i fall som angivas
Deklaration skall, i fall som 
anges i 45 § under A), B) och C), 
avlämnas till skattemyndigheten 
inom fyra månader, räknat i fall 
som anges 
under A) 1), 2) och 3) samt B) från det skattskyldighet inträdde; 
under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades till 
den skattskyldige;
under C) i fall som avses i 32 § h) från det att delningen skedde och i 
övrigt från det att kännedom erhölls angående den omständighet, som 
föranleder efterbeskattningen.
I fall som angivas i 45 § under 
D) skall deklaration avlämnas till 
beskattningsmyndigheten senast 
den 15 februari året efter det 
varunder skattskyldighet inträdde. 
Har givaren eller, vad angår 
förvärv som i 37 § 2 mom. avses, 
försäkringstagaren avlidit efter det 
skattskyldighet inträtt, må dock 
deklarationen icke lämnas senare 
än fyra månader efter dödsfallet.
I fall som anges i 45 § under D) 
skall deklaration avlämnas till 
skattemyndigheten senast den 2 
maj året efter det år när 
skattskyldighet inträdde. Har 
givaren eller, vad angår förvärv 
som avses i 37 § 2 mom., 
försäkringstagaren avlidit efter det 
skattskyldighet inträtt, skall dock 
deklarationen lämnas senast fyra 
månader efter dödsfallet.
47 § 
Deklaration skall avgivas på 
heder och samvete och innehålla 
uppgift om 
Deklaration skall avges på heder 
och samvete och innehålla uppgift 
om 
A) då deklarationen avser arvfallen eller testamenterad egendom: 
1) arvlåtarens (testators) och den 
skattskyldiges fullständiga namn 
och hemvist; 
1) arvlåtarens (testators) och den 
skattskyldiges fullständiga namn, 
personnummer eller samordnings-
nummer enligt folkbokföringslagen 
(1991:481) och hemvist; 
2) arvlåtarens (testators) dödsdag och om skattskyldighet inträtt senare, 
tidpunkten härför;
3) förhållandet mellan arvlåtaren 
(testator) och den skattskyldige 
ävensom, vid tillämpning av 30 § 
första stycket, det förhållande, 
efter vilket i sådant fall skatten 
skall beräknas:
3) förhållandet mellan arvlåtaren 
(testator) och den skattskyldige 
ävensom, vid tillämpning av 30 § 
första stycket, det förhållande, 
efter vilket i sådant fall skatten 
skall beräknas:
4) de grunder, efter vilka lottens storlek bestämts; 
5) beskaffenheten och värdet av den egendom, varav lotten består;
B) då deklarationen avser förvärv, som vid försäkringstagares död 
tillfallit förmånstagare, vilken icke tillika är arvinge eller testaments-
tagare:
förhållanden motsvarande de ovan under A) 1), 2), 3) och 5) angivna;
C) då deklarationen avser gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i 
beskattningshänseende likställt fång: 
1) givarens och den skatt-
skyldiges fullständiga namn och 
hemvist; 
1) givarens och den skatt-
skyldiges fullständiga namn, 
personnummer eller samordnings-
nummer enligt folkbokföringslagen 
och hemvist; 
2) tidpunkten för gåvans fullbordande eller för överlämnandet till 
mottagaren av handling, innefattande giltig utfästelse om gåvan, eller, om 
skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför; 
3) förhållandet mellan givaren 
och den skattskyldige ävensom, 
vid tillämpning jämlikt 40 § av 
föreskriften i 30 § första stycket, 
det förhållande efter vilket i sådant 
fall skatten skall bestämmas;
3) förhållandet mellan givaren 
och den skattskyldige ävensom, 
vid tillämpning jämlikt 40 § av 
föreskriften i 30 § första stycket, 
det förhållande efter vilket i sådant 
fall skatten skall bestämmas; 
4) egendomens beskaffenhet och värde; 
5) tidigare förvärv, till vilka 
jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid 
skattens bestämmande.
5) tidigare förvärv, till vilka 
jämlikt 41 § hänsyn skall tas vid 
skattens bestämmande.
Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller 
testamenterad egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B) 
lämna uppgift angående vissa tidigare förvärv stadgas i 19 §. 
Där deklaration avser egendom, 
vilken av föregående innehavaren 
på livstid innehafts med sådan rätt, 
varom förmäles i 8 §, skola jämväl 
föregående innehavarens full-
ständiga namn och hemvist upp-
givas. 
Där deklaration avser egendom, 
vilken av föregående innehavaren 
på livstid innehafts med sådan rätt, 
som sägs i 8 §, skall också föregå-
ende innehavarens fullständiga 
namn, personnummer eller sam-
ordningsnummer enligt folkbok-
föringslagen och hemvist uppges. 
Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (testator) skall beträffande 
fideikommiss, som avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående 
innehavaren. 
Deklaration som avser gåva 
eller annat enligt 37 § därmed i 
beskattningshänseende likställt 
fång, avfattas på blankett enligt 
formulär, som fastställs av rege-
ringen eller av den myndighet som 
regeringen bestämmer. Deklaratio-
nen skall åtföljas av handlingar, 
innefattande upplysning om de 
förhållanden, som är av betydelse 
för skattens bestämmande. Har 
bouppteckning efter utlänning för-
rättats här men vid ingivandet av 
deklaration angående kvarlåten-
skapen ännu icke blivit inregistre-
rad, skall vid deklarationen fogas 
bouppteckningen i huvudskrift 
eller bestyrkt avskrift. Till deklara-
tion som ges in med anledning av 
att sådan delning som avses i 15 § 
1 a mom. har skett skall handling-
en fogas. Om sådan handling gäl-
ler vad i 15 § 3 mom. är stadgat. 
Deklaration avfattas på blankett 
enligt formulär, som fastställs av 
regeringen eller av den myndighet 
som regeringen bestämmer. Dekla-
rationen skall åtföljas av hand-
lingar, innefattande upplysning om 
de förhållanden, som är av 
betydelse för skattens bestäm-
mande. Har bouppteckning efter 
utlänning förrättats här men vid 
ingivandet av deklaration an-
gående kvarlåtenskapen ännu inte 
blivit inregistrerad, skall vid 
deklarationen fogas 
bouppteckningen i original eller 
bestyrkt kopia. Till deklaration 
som ges in med anledning av att 
sådan delning som avses i 15 § 1 a 
mom. har skett skall handlingen 
fogas. Om sådan handling gäller 
vad i 15 § 3 mom. är stadgat. 
48 § 
Avlämnade deklarationer skall 
förvaras hos beskattningsmyn-
digheten under tolv år från utgång-
en av det år, under vilket de har 
ingivits. Vad nu har sagts gäller 
även om deklarationen inte har 
föranlett att skatt fastställts. Om 
beskattningsmyndigheten eller den 
enligt 64 § 1 mom. förordnade 
granskningsmyndigheten av sär-
skild anledning finner det påkallat, 
skall en deklaration förvaras under 
femtio år från utgången av det år, 
under vilket den har ingivits. Efter 
utgången av nu angivna tider skall 
deklarationerna förstöras. 
Avlämnade deklarationer skall 
förvaras hos skattemyndigheten 
under tolv år från utgången av det 
år, under vilket de har ingivits. 
Vad nu har sagts gäller även om 
deklarationen inte har föranlett att 
skatt fastställts. Om skattemyn-
digheten av särskild anledning 
finner det påkallat, skall en 
deklaration förvaras under femtio 
år från utgången av det år, under 
vilket den har ingivits. Efter 
utgången av nu angivna tider skall 
deklarationerna förstöras. 
49 § 
Där någon i enlighet med lagen 
om försäkringsavtal blivit insatt 
såsom förmånstagare, åligger det 
försäkringsgivaren att angående 
händelse, som enligt denna lag 
medför skattskyldighets inträde, 
lämna kontrolluppgift till den 
beskattningsmyndighet, vilken har 
att upptaga fråga om beskattning 
av försäkringsbeloppet, och därvid 
enligt närmare föreskrifter, som 
meddelas av regeringen, jämväl 
uppgiva övriga förhållanden av 
betydelse för skattens bestäm-
mande. 
Där någon i enlighet med lagen 
(1927:77) om försäkringsavtal 
blivit insatt såsom förmånstagare, 
åligger det försäkringsgivaren att 
angående händelse, som enligt 
denna lag medför skattskyldighets 
inträde, lämna kontrolluppgift till 
den skattemyndighet, vilken har att 
ta upp fråga om beskattning av 
försäkringsbeloppet och därvid 
även uppge övriga förhållanden av 
betydelse för skattens bestäm-
mande. Närmare föreskrifter om 
uppgiftsskyldigheten meddelas av 
regeringen eller den myndighet 
som regeringen bestämmer.
Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke, därest försäkringsbeloppet 
eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt, det sammanlagda 
årsbeloppet ej överstiger 13 000 kronor. Där fråga är om flera försäk-
ringar, skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sammanlagda 
belopp.
Uppgift, varom i första stycket 
sägs, skall för varje kalenderår 
lämnas senast den 15 februari 
påföljande år. Har skattskyldighet 
inträtt till följd av dödsfall, skall 
dock uppgift lämnas inom en 
månad efter det försäkringsgivaren 
erhöll vetskap om dödsfallet. 
Uppgift enligt första stycket 
skall för varje kalenderår lämnas 
senast den 31 januari följande år. 
Har skattskyldighet inträtt till följd 
av dödsfall, skall dock uppgift 
lämnas inom en månad efter det 
försäkringsgivaren erhöll vetskap 
om dödsfallet.
Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande 
tillämpning i fall, som avses i 12 § sjätte stycket. 
49 a § 
Skriftligt meddelande i två 
exemplar angående beslut om 
avstående av arv enligt 5 § lagen 
om allmänna arvsfonden tillställes 
beskattningsmyndigheten.
Skriftligt meddelande i två 
exemplar angående beslut om 
avstående av arv enligt 24 och 
25 §§ lagen (1994:243) om 
Allmänna arvsfonden skall lämnas 
till skattemyndigheten.
Innan skatteärendet avgöres, skall den skattskyldige lämna sådan 
uppgift eller försäkran som avses i 19 § 4 mom. Tillfälle skall beredas 
honom att yttra sig i ärendet i övrigt. 
51 § 
Ärende rörande fastställande av 
skatt, som ej skall uttagas efter 
deklaration, upptages till av-
görande vid inregistrering av 
bouppteckning eller tilläggs-
bouppteckning, eller när handling 
som avses i 49 a § inkommit till 
beskattningsmyndigheten eller, där 
jämlikt 17 § anstånd med skattens 
fastställande blivit beviljat, när till 
beskattningsmyndigheten ingivits 
handling, för vars företeende 
anståndet beviljats, eller, om sådan 
handling icke ingives inom 
anståndstiden, vid utgången av 
sistnämnda tid. 
Ärende rörande fastställande av 
skatt, som inte skall tas ut efter 
deklaration, tas upp till avgörande 
vid inregistrering av boupp-
teckning eller tilläggsbouppteck-
ning, eller när handling som avses 
i 49 a § inkommit till skattemyn-
digheten eller, där anstånd med 
skattens fastställande beviljats 
enligt 17 §, när till skattemyn-
digheten ingivits handling, för vars 
företeende anståndet beviljats, 
eller, om sådan handling inte inges 
inom anståndstiden, vid utgången 
av sistnämnda tid. 
Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på 
bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §. 
Har jämlikt 17 § beviljats 
anstånd med fastställande av 
skatten, åligger det dödsboet att 
tillhandahålla beskattningsmyn-
digheten utlämnad bouppteckning 
för sådan anteckning som sägs i 
föregående stycke.
Har anstånd med fastställande 
av skatten beviljats enligt 17 §, 
åligger det dödsboet att tillhanda-
hålla skattemyndigheten utlämnad 
bouppteckning för sådan 
anteckning som sägs i föregående 
stycke.
Handling, som anges i andra 
stycket, skall för anteckning, som 
där avses, tillhandahållas överrätt, 
när denna fastställt skatt till högre 
belopp än förut beräknats, och den 
enligt 64 § 1 mom. förordnade 
granskningsmyndigheten, när 
skattskyldig vitsordat anmärkning 
som framställts av denna 
myndighet.
Handling, som anges i andra 
stycket, skall för anteckning, som 
där avses, tillhandahållas domstol 
när denna fastställt skatt till högre 
belopp än förut beräknats.
52 §
1 mom.  Skatt enligt denna lag 
skall, i den mån ej jämlikt 55 § 
anstånd medgivits, erläggas inom 
sex veckor efter det att beslut om 
skattens fastställande meddelats 
eller den enligt 64 § 1 mom. 
förordnade granskningsmyndig-
heten erhållit meddelande om att 
skattskyldig vitsordat anmärkning 
som framställts av denna myn-
dighet. 
1 mom. Skatt enligt denna lag 
skall, i den mån anstånd inte med-
givits enligt 55 §, betalas inom sex 
veckor efter det att beslut om 
skattens fastställande meddelats. 
Har skatt icke fastställts inom 
åtta månader efter det boupp-
teckning eller deklaration, oavsett 
om anstånd beviljats, senast skolat 
vara ingiven, skall ränta utgå från 
och med närmast efterföljande 
månad till och med den månad då 
skatten fastställts av beskattnings-
myndighet. Skall jämlikt 54 § 
skatten förskjutas av dödsboet, 
påföres vid skattens fastställande 
ränta utan uppdelning på de 
särskilda skattskyldiga. Ränta 
beräknas för visst kalenderår efter 
en räntesats som motsvarar 75 
procent av den statslåneränta som 
gällde vid utgången av november 
föregående år. Räntesatsen 
bestäms till procenttal med högst 
en decimal. Räntebelopp som 
understiger femtio kronor påföres 
ej. Öretal som uppkommer vid 
ränteberäkningen bortfaller.
Har skatt inte fastställts inom 
åtta månader efter det att boupp-
teckning eller deklaration, oavsett 
om anstånd beviljats, senast skulle 
ha varit ingiven, skall ränta tas ut 
från och med närmast efterföljande 
månad till och med den månad då 
skatten fastställts av skattemyn-
dighet. Skall enligt 54 § skatten 
förskjutas av dödsboet, påförs vid 
skattens fastställande ränta utan 
uppdelning på de särskilda 
skattskyldiga. Ränta beräknas för 
visst kalenderår efter en räntesats 
som motsvarar 75 procent av den 
statslåneränta som gällde vid 
utgången av november föregående 
år. Räntesatsen bestäms till 
procenttal med högst en decimal. 
Räntebelopp avrundas nedåt till 
hela kronor. Belopp som 
understiger femtio kronor påförs 
inte. 
Skatten jämte ränta, där sådan 
påförts, skall, då underrätt är 
beskattningsmyndighet, betalas till 
skattemyndigheten i den region, 
dit underrätten hör, och eljest till 
den skattemyndighet, som är 
beskattningsmyndighet. 
Skatten jämte ränta, där sådan 
påförts, skall betalas till 
skattemyndigheten.
Ändras beslut i fråga om skatt 
sker ny beräkning av ränta. 
Räntebelopp under fem kronor 
skall varken återbetalas eller 
utkrävas. Bestämmelserna i denna 
lag om skatt skola i tillämpliga 
delar gälla även ränta.
Ändras beslut i fråga om skatt 
sker ny beräkning av ränta. 
Räntebelopp under fem kronor 
skall varken återbetalas eller 
utkrävas. Bestämmelserna i denna 
lag om skatt skall i tillämpliga 
delar gälla även ränta.
52 a § 
Fastställer överrätt skatt till 
högre belopp än beskattnings-
myndigheten förut beräknat eller 
vitsordar skattskyldig anmärkning 
av den enligt 64 § 1 mom. 
förordnade granskningsmyndig-
heten, skall på sålunda till-
kommande skattebelopp utgå 
ränta.
Fastställer domstol skatt till 
högre belopp än skattemyn-
digheten förut beräknat, skall 
ränta tas ut på det tillkommande 
skattebeloppet.
Vid beräkning av ränta enligt 
första stycket gäller,
Vid beräkning av ränta enligt 
första stycket gäller,
att ränta utgår från och med den 
andra månaden efter den, då 
beskattningsmyndigheten meddelat 
beslut angående skatten, dock att 
ränta på skatt, som motsvarar 
tidigare återbetalat skattebelopp, 
skall utgå från och med månaden 
efter den då skattebeloppet åter-
betalades, samt
att ränta tas ut från och med den 
andra månaden efter den, då 
skattemyndigheten meddelat beslut 
angående skatten, dock att ränta på 
skatt, som motsvarar tidigare 
återbetalat skattebelopp, skall utgå 
från och med månaden efter den 
då skattebeloppet återbetalades, 
samt
att ränta utgår till och med den 
månad, då skatten förfaller till 
betalning enligt 52 § 1 mom. 
första stycket, dock icke för längre 
tid än två år.
att ränta tas ut till och med den 
månad, då skatten förfaller till 
betalning enligt 52 § 1 mom. 
första stycket, dock inte för längre 
tid än två år.
I fråga om räntan gälla i övrigt 
bestämmelserna i 52 § 1 mom. 
dock att räntan påföres av 
skattemyndigheten. Ränta utgår 
även på ränta enligt 61 § som 
återbetalas. Vid beräkning av ränta 
för tid som infaller efter utgången 
av det år då skatten fastställes 
tillämpas den räntesats som gäller 
för det år då skatten fastställes.
I fråga om räntan gäller i övrigt 
bestämmelserna i 52 § 1 mom. 
dock att räntan påförs av skatte-
myndigheten. Av 61 § framgår att 
ränta skall betalas även på ränta 
som återbetalas. Vid beräkning av 
ränta för tid som infaller efter 
utgången av det år då skatten 
fastställs tillämpas den räntesats 
som gäller för det år då skatten 
fastställs.
53 § 
I fall där underrätt fastställt 
skatt, skall rätten till den skatte-
myndighet, som enligt 52 § 1 mom. 
tredje stycket är uppbördsmyn-
dighet, snarast översända en till 
rätten ingiven bouppteckning eller 
någon annan handling, som sägs i 
51 § andra stycket, eller en 
bouppteckning, som tillhanda-
hållits rätten enligt tredje stycket 
sistnämnda paragraf. Dessutom är 
rätten skyldig att, enligt vad 
regeringen närmare bestämmer, 
lämna skattemyndigheten de 
uppgifter, som behövs för uppbörd 
av skatten. Vad som nu sagts 
gäller också i tillämpliga delar, 
när överrätt fastställt skatt till ett 
högre belopp än som förut 
beräknats eller när en skattskyldig 
vitsordat en anmärkning som 
framställts av den enligt 64 § 1 
mom. förordnade gransknings-
myndigheten.
I fall där domstol fastställt skatt 
till ett högre belopp än som förut 
beräknats, skall rätten till skatte-
myndigheten snarast översända 
handling, som tillhandahållits 
rätten enligt 51 § fjärde stycket. 
Dessutom är rätten skyldig att, 
enligt vad regeringen närmare 
bestämmer, lämna skattemyn-
digheten de uppgifter, som denna 
behöver för att kräva in skatten.
Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt 
konto hos skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då 
inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten 
Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av 
skatteinbetalningen med en bank, till banken.
Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut 
enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift om inte annat följer av 6 § 
sista stycket. Den obetalda skatten och dröjsmålssavgiften skall lämnas 
för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver 
begäras för ett ringa belopp. Skattemyndigheten får medge befrielse helt 
eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns 
särskilda skäl. 
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning 
av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt 
utsökningsbalken ske. 
Handling, som enligt första 
stycket tillställts skattemyn-
digheten och som ingivaren äger 
återfå må skattemyndigheten icke 
utlämna till denne förrän skatt, 
med vars erläggande anstånd ej 
medgivits, blivit erlagd. Innan 
handlingen utlämnas, skall den 
förses med anteckning om 
beloppet av inbetald skatt.
Bouppteckning eller tilläggs-
bouppteckning, som ingivaren har 
rätt att få tillbaka får skatte-
myndigheten inte lämna ut till 
denne förrän skatt, med vars 
betalning anstånd inte medgivits, 
blivit betald. Innan handlingen 
utlämnas, skall den förses med 
anteckning om beloppet av 
inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § 
överlämnas till den skattskyldige 
sedan skatt, med vars erläggande 
anstånd ej medgivits, blivit erlagd. 
Innan handlingen utlämnas, skall 
den förses med anteckning om 
beloppet av inbetald skatt. 
Handling som avses i 49 a § 
överlämnas till den skattskyldige 
sedan skatt, med vars betalning 
anstånd inte medgivits, blivit 
betald. Innan handlingen utlämnas, 
skall den förses med anteckning 
om beloppet av inbetald skatt.
55 §
1 mom.  Uppgår i dödsbo 
beloppet av kontanta medel och 
därmed jämförliga fordringar samt 
värdet av obligationer och andra 
lätt realiserbara värdepapper 
sammanlagt inte till dubbla 
beloppet av den arvsskatt, som 
enligt 54 § skall förskjutas av 
dödsboet, eller föreligger i andra 
fall för någon som är skattskyldig 
enligt denna lag avsevärd 
svårighet att genast betala hela den 
skatt, som belöper på egendom 
som har tillfallit den skattskyldige, 
får beskattningsmyndigheten med-
ge, att skatten betalas genom högst 
tio årliga inbetalningar. Har en 
överrätt efter besvär fastställt skatt 
till högre belopp än enligt det 
överklagade beslutet, får över-
rätten under samma förutsättning-
ar medge anstånd med betalningen 
av det tillkommande skattebelop-
pet. Anståndet får inte utsträckas 
till flera inbetalningar än som är 
nödvändigt. 
1 mom. Uppgår i dödsbo 
beloppet av kontanta medel och 
därmed jämförliga fordringar samt 
värdet av obligationer och andra 
lätt realiserbara värdepapper 
sammanlagt inte till dubbla 
beloppet av den arvsskatt, som 
enligt 54 § skall förskjutas av 
dödsboet, eller föreligger i andra 
fall för någon som är skattskyldig 
enligt denna lag avsevärd 
svårighet att genast betala hela den 
skatt, som belöper på egendom 
som har tillfallit den skattskyldige, 
får skattemyndigheten medge, att 
skatten betalas genom högst tio 
årliga inbetalningar. Har en 
domstol fastställt skatt till högre 
belopp än enligt det överklagade 
beslutet, får rätten under samma 
förutsättningar medge anstånd 
med betalningen av det 
tillkommande skattebeloppet. 
Anståndet får inte utsträckas till 
flera inbetalningar än som är 
nödvändigt. 
I fråga om skatt som belöper på 
egendom som skall värderas enligt 
bestämmelserna i 22 § 3 mom. och 
23 § F tredje stycket får beskatt-
ningsmyndigheten eller överrätten 
medge att skatten betalas genom 
högst tjugo årliga inbetalningar. 
I fråga om skatt som belöper på 
egendom som skall värderas enligt 
bestämmelserna i 22 § 3 mom. och 
23 § F tredje stycket får skatte-
myndigheten eller rätten medge att 
skatten betalas genom högst tjugo 
årliga inbetalningar. 
Föreligger synnerliga skäl får regeringen i annat fall än som avses i 
föregående stycke medge viss skattskyldig att den skatt, som belöper på 
egendom som har tillfallit den skattskyldige, betalas genom högst tjugo 
årliga inbetalningar. 
3 mom.  Ansökan om anstånd 
skall göras skriftligen och ha 
kommit in till beskattningsmyn-
digheten eller, om anståndsbeslut 
enligt 1 mom. ankommer på en 
överrätt, till denna senast fyra 
veckor efter den dag då beslutet 
om skattens fastställande med-
delades. Beviljas anstånd, skall 
inom tid, som beskattningsmyn-
digheten eller överrätten bestäm-
mer, till denna avlämnas en till 
staten utfärdad skuldförbindelse på 
det belopp anståndet avser jämte 
ränta. Den skattskyldige skall 
dessutom inom samma tid ställa 
nöjaktig säkerhet om inte 
anståndet avser skatt som skall 
utgå för nyttjanderätt eller rätt till 
ränta, avkomst eller annan förmån 
eller för rätt, som avses i 8 § andra 
stycket. Anståndet skall anses 
förverkat i den mån den 
skattskyldige inte fullgör det som 
föreskrivs i detta moment. 
3 mom. Ansökan om anstånd 
skall göras skriftligen och ha 
kommit in till skattemyndigheten 
eller, om anståndsbeslut enligt 1 
mom. ankommer på en domstol, 
till denna senast fyra veckor efter 
den dag då beslutet om skattens 
fastställande meddelades. Beviljas 
anstånd, skall inom tid, som 
skattemyndigheten eller rätten 
bestämmer, till denna avlämnas en 
till staten utfärdad skuldförbin-
delse på det belopp anståndet avser 
jämte ränta. Den skattskyldige 
skall dessutom inom samma tid 
ställa godtagbar säkerhet om inte 
anståndet avser skatt som skall 
utgå för nyttjanderätt eller rätt till 
ränta, avkomst eller annan förmån 
eller för rätt, som avses i 8 § andra 
stycket. Anståndet skall anses 
förverkat i den mån den 
skattskyldige inte fullgör det som 
föreskrivs i detta moment.
56 § 
Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva, 
eftergives skatten enligt följande. Sker dödsfallet inom ett år från det 
skattskyldighet inträtt, eftergives hela skattebeloppet. Avlider den 
skattskyldige senare men inom tio år efter det skattskyldighet inträtt, 
eftergives samma belopp, minskat med en tiondedel för varje helt år som 
förflutit från sagda tidpunkt.
Fråga om eftergift av fastställd 
skatt upptages efter därom 
skriftligen gjord framställning av 
den underrätt eller skatte-
myndighet, som meddelat beslut i 
skatteärendet. 
Fråga om eftergift av fastställd 
skatt tas efter skriftligen gjord 
framställning upp av den skatte-
myndighet, som meddelat beslut i 
skatteärendet. 
59 § 
Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt 
a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente; 
b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal 
om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som 
avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets 
prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat 
ogillt; 
c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående 
delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av 
handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom, 15 a § eller 16 §; 
d) omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning; 
e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde 
föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven 
behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i 
deklarationen angivits; 
f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som 
avses i 18 §; 
g) genom sådan delning, som enligt 32 § h) föranlett efterbeskattning, 
fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den som legat 
till grund för skattens fastställande; 
och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon 
skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom 
påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp. 
Ansökan om återvinning av 
skatt efter vad nu sagts göres 
skriftligen och upptages av den 
underrätt eller skattemyndighet 
som meddelat beslut i skatte-
ärendet. 
Ansökan om återvinning av 
skatt efter vad nu sagts görs 
skriftligen och tas upp av den 
skattemyndighet som meddelat 
beslut i skatteärendet. 
60 § 
(60 § första stycket)
Beskattningsmyndighetens be-
slut får överklagas till hovrätten av 
en enskild part eller av den enligt 
64 § 1 mom. förordnade gransk-
ningsmyndigheten. Vid överkla-
gande gäller lagen (1996:242) om 
domstolsärenden. 
Skattemyndighetens beslut får 
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
(60 § fjärde stycket)
Beslut av beskattningsmyn-
digheten i frågor som avses i 17 
och 26 §§ får inte överklagas. Har 
någon förelagts att vid vite 
fullgöra en uppgift som anges i 
26 §, får dock föreläggandet 
komma under prövning i samband 
med överklagande av beslut om 
vitets utdömande.
Beslut av skattemyndigheten i 
frågor som avses i 17 och 26 §§ 
får inte överklagas. Har någon 
enligt 67 § förelagts att vid vite 
fullgöra en skyldighet som anges i 
26 §, får föreläggandet prövas 
endast i samband med 
överklagande av beslut om vitets 
utdömande.
60 a §
Ett beslut av skattemyndigheten 
får överklagas även av Riksskatte-
verket. Riksskatteverket får föra 
talan till den enskildes förmån. 
Riksskatteverket får överklaga 
ett beslut av länsrätt eller 
kammarrätt även om verket inte 
tidigare har fört det allmännas 
talan i målet. 
60 b §
(60 § andra stycket)
Om beskattningsmyndighetens 
beslut innefattar prövning av en 
fråga om fastställande, eftergift 
eller återvinning av skatt, får 
överklagande ske inom tre år från 
beslutets dag. När en skattskyldig 
vitsordat en anmärkning, som 
framställts av granskningsmyn-
digheten, skall det vid överkla-
gandet anses som om 
beskattningsmyndigheten meddelat 
beslut om skattens fastställande 
när granskningsmyndigheten fått 
meddelande om vitsordandet. I 
sådant fall skall ett överklagande 
ges in till hovrätten. Har ena 
parten överklagat beslutet och vill 
även motparten överklaga det, 
skall dock dennes överklagande ha 
kommit in till beskattningsmyn-
digheten eller till hovrätten inom 
två månader från det att delgivning 
som avses i 15 § lagen (1996:242) 
om domstolsärenden har skett. 
Prövningen av om motparten har 
överklagat i rätt tid skall alltid 
göras av hovrätten.
Om skattemyndighetens beslut 
innefattar prövning av en fråga om 
fastställande, eftergift eller åter-
vinning av skatt, får överklagande 
ske inom tre år från beslutets dag. 
Har ena parten överklagat beslutet 
och vill även motparten överklaga 
det, skall dock dennes över-
klagande ha kommit in till 
skattemyndigheten eller till läns-
rätten inom två månader från det 
att motparten har fått del av 
överklagandet. Prövningen av om 
motparten har överklagat i rätt tid 
skall alltid göras av länsrätten.
(60 § tredje stycket)
När ett beslut som avses i andra 
stycket överklagas skall hovrätten, 
om målet tas upp till prövning, 
alltid ge klagandens motpart 
tillfälle att yttra sig.
När ett beslut som avses i första 
stycket överklagas skall länsrätten 
alltid ge klagandens motpart 
tillfälle att yttra sig.
60 c §
Prövningstillstånd krävs vid 
överklagande till kammarrätten av 
beslut enligt denna lag.
60 d §
Överklagar Riksskatteverket, 
skall det allmännas talan föras av 
verket.
Riksskatteverket för det all-
männas talan i Regeringsrätten.
60 e §
En skattemyndighet får uppdra 
åt en annan skattemyndighet att i 
allmän förvaltningsdomstol föra 
det allmännas talan i ett visst 
ärende eller en viss grupp av 
ärenden. Ett sådant uppdrag får 
ges endast om den andra myn-
digheten medger det.
Riksskatteverket får ta över 
uppgiften att i allmän förvaltnings-
domstol föra det allmännas talan i 
ett visst ärende eller en viss grupp 
av ärenden.
Riksskatteverket får uppdra åt 
en tjänsteman vid en skatte-
myndighet att företräda verket i 
allmän förvaltningsdomstol.
61 § 
Har dödsbo eller skattskyldig 
rätt att återfå betalad skatt på 
grund av överrätts beslut eller 
beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom. 
eller 56–59 §§, skall skatte-
beloppet kostnadsfritt återbetalas i 
den ordning som föreskrivs i 
skattebetalningslagen (1997:483) i 
fråga om återbetalning av skatt. 
Beslut som grundar rätt till åter-
betalning skall omgående sändas 
till den skattemyndighet som 
anges i 52 § 1 mom. tredje stycket. 
På skattebelopp, dröjsmålsavgift 
samt ränta enligt 52 §, 52 a § och 
55 § 2 mom. som återbetalas utgår 
ränta om inte annat följer av andra 
stycket.
Har dödsbo eller skattskyldig 
rätt att återfå betalad skatt på 
grund av domstols beslut eller 
beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom. 
eller 56–59 §§, skall skatte-
beloppet kostnadsfritt återbetalas i 
den ordning som föreskrivs i 
skattebetalningslagen (1997:483) i 
fråga om återbetalning av skatt. 
Beslut som grundar rätt till 
återbetalning skall omgående 
sändas till den skattemyndighet 
som anges i 52 § 1 mom. tredje 
stycket. På skattebelopp, dröjs-
målsavgift samt ränta enligt 52 §, 
52 a § och 55 § 2 mom. som 
återbetalas utgår ränta om inte 
annat följer av andra stycket.
I fall, som avses i 57–58 a §§, ankommer det på regeringen att 
förordna i vad mån ränta skall utgå. 
Har enligt 55 § anstånd 
medgetts med erläggande av skatt, 
skall vid befrielse från hela det 
skattebelopp som inte har betalats 
den ingivna skuldförbindelsen 
återställas. Avser befrielsen en del 
av det obetalda skattebeloppet 
skall beskattningsmyndigheten 
eller överrätten ompröva anstånds-
beslutet. 
Har enligt 55 § anstånd 
medgetts med betalning av skatt, 
skall vid befrielse från hela det 
skattebelopp som inte har betalats 
den ingivna skuldförbindelsen 
återställas. Avser befrielsen en del 
av det obetalda skattebeloppet 
skall skattemyndigheten eller 
domstolen ompröva 
anståndsbeslutet. 
61 a § 
Ränta enligt 61 § första stycket 
utgår från och med månaden efter 
den, då det belopp på vilket ränta 
skall beräknas inbetalades, till och 
med den månad då återbetalning 
görs. I fråga om räntan, vilken 
skall beräknas av skattemyn-
digheten, gäller i övrigt bestäm-
melserna i 52 § 1 mom. Räntan för 
visst kalenderår skall dock 
beräknas efter en räntesats som 
motsvarar 75 procent av den 
statslåneränta som gällde vid 
utgången av november närmast 
föregående kalenderår. Räntesat-
sen bestäms till procenttal med 
högst en decimal. 
Ränta enligt 61 § första stycket 
utgår från och med månaden efter 
den, då det belopp på vilket ränta 
skall beräknas inbetalades, till och 
med den månad då återbetalning 
görs. I fråga om räntan gäller i 
övrigt bestämmelserna i 52 § 1 
mom. Räntan för visst kalenderår 
skall dock beräknas efter en 
räntesats som motsvarar 75 
procent av den statslåneränta som 
gällde vid utgången av november 
närmast föregående kalenderår. 
Räntesatsen bestäms till procenttal 
med högst en decimal. 
Tillsyn å skattens utgörande
Beslutsförteckning
62 § 
Underrätts beslut i skatteärende 
skola, efter vad därom är särskilt 
stadgat, upptagas i bouppteck-
ningsprotokollet. Avser beslut fast-
ställande av skatt, skola i proto-
kollet antecknas: arvlåtarens eller, 
i fall som avses i 30 § andra 
stycket, närmast föregående inne-
havarens fullständiga namn (för 
gift kvinna jämväl hennes namn 
som ogift), födelsetid och hemvist, 
skattskyldigs namn, värdet å samt-
liga lotter, beloppet av å varje lott 
belöpande skatt, skyldskapsför-
hållande efter vilket skatten beräk-
nats, övriga å skattens bestäm-
mande inverkande omständigheter 
och vid samtidig beskattning av 
flera lotter skattens sammanlagda 
belopp. I fråga om förvärv, som 
avses i 1 § andra stycket, anteck-
nas dessutom dagen för beslutet 
om avstående och myndighet som 
meddelat beslutet.
Skattemyndighets beslut i 
skatteärende upptages i särskild 
beslutsförteckning. Närmare före-
skrifter om sådan förteckning 
meddelas av regeringen.
Skattemyndighetens beslut i 
skatteärenden tas upp i särskild 
beslutsförteckning. Närmare 
föreskrifter om sådan förteckning 
meddelas av regeringen.
Finner beskattningsmyndigheten 
avgiven deklaration böra bevaras 
under längre tid än tolv år, skall 
anteckning härom verkställas i 
protokollet eller beslutsförteck-
ningen i samband med beslutet om 
skattens fastställande. 
Finner skattemyndigheten att 
avgiven deklaration bör bevaras 
under längre tid än tolv år, skall 
anteckning om detta göras i 
beslutsförteckningen i samband 
med beslutet om skattens fast-
ställande. 
67 § 
Skattskyldig eller annan må av 
beskattningsmyndighet genom vite 
tillhållas att fullgöra vad enligt 
denna lag åligger honom, dock ej 
såvitt avser gäldande av fastställd 
skatt. 
Skattskyldig eller annan får av 
skattemyndigheten föreläggas vid 
vite att fullgöra det som åligger 
honom enligt denna lag, dock ej 
såvitt avser betalning av fastställd 
skatt. 
Underrätt må vid vite tillhålla 
den, som uppgivit dödsbo, att med 
ed fästa riktigheten av lämnade 
uppgifter. Edgång må åläggas 
jämväl delägare, efterlevande 
make eller efterlevande sambo, 
som ej uppgivit boet, ävensom 
annan som med boet tagit befatt-
ning.
På ansökan av skattemyn-
digheten får den tingsrätt där den 
döde hade att svara i allmänhet 
vid vite förelägga den, som 
uppgett dödsbo, att med ed 
bekräfta riktigheten av lämnade 
uppgifter. Edgång får även åläggas 
delägare, efterlevande make eller 
efterlevande sambo, som ej 
uppgett boet, samt annan som tagit 
befattning med boet.
Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten. 
70 § 
Ett överklagande av ett beslut om fastställande av skatt enligt denna 
lag inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt som beslutet avser.
Återbetalning av skatt enligt 
61 § skall ske även om det beslut 
som föranleder återbetalningen 
inte har vunnit laga kraft. Om 
hovrätten fastställt skatten till ett 
lägre belopp än den enligt 64 § 1 
mom. förordnade gransknings -
myndigheten medgett eller yrkat, 
får dock återbetalning inte ske om 
granskningsmyndigheten anmäler 
hinder mot detta. I sistnämnda fall 
får skattemyndigheten efter 
ansökan av dödsbo eller skatt-
skyldig medge återbetalning, var-
vid bestämmelserna i 17 kap. 3 § 
första stycket skattebetalning-
slagen (1997:483) om ställande av 
säkerhet skall tillämpas. 
Återbetalning av skatt enligt 
61 § skall ske även om det beslut 
som föranleder återbetalningen 
inte har vunnit laga kraft.
73 § 
Angående skyldighet för be-
skattningsmyndighet att i vissa fall 
lämna meddelande om faststäl-
lande av skatt gäller vad rege-
ringen förordnat. 
Angående skyldighet för skatte-
myndighet att i vissa fall lämna 
meddelande om fastställande av 
skatt gäller vad regeringen 
förordnat. 
Regeringen äger ock utfärda de föreskrifter, som eljest finnas 
erforderliga för tillämpning av denna lag. 
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Har ett ärende anhängiggjorts hos tingsrätt eller skattemyndighet 
före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser om inte annat sägs nedan. 
3. Regeringen får föreskriva att en annan tingsrätt än den som anges 
som beskattningsmyndighet enligt 34 § i dess äldre lydelse skall ha 
behörighet att handlägga ett ärende om arvsskatt som har getts in till 
tingsrätten före ikraftträdandet. Den tingsrätt som anges i 34 § i dess 
äldre lydelse skall då lämna över ingivna handlingar till den tingsrätt som 
skall handlägga ärendet samt underrätta ingivaren om överlämnandet. 
Lämnade deklarationer skall förvaras hos den tingsrätt som anges i 34 § i 
dess äldre lydelse. 
4. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, 
upptas efter lagens ikraftträdande ärende om efterbeskattning enligt 32 § 
av den skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 
44 § första–tredje styckena är behörig.
5. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet prövas efter lagens 
ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 33 § 3 mom. av den 
skattemyndighet som enligt 34 § första eller andra stycket är behörig.
6. Om skattskyldigheten för gåva har inträtt före ikraftträdandet 
tillämpas 44 § i dess äldre lydelse.
7. Har före ikraftträdandet beskattningsmyndigheten medgett att 
arvsskatt får betalas med skuldebrev eller aktier enligt 52 § 2 mom. i dess 
äldre lydelse, skall vad som i 52 § 1 och 2 mom., i deras äldre lydelse, 
sägs om beskattningsmyndigheten i stället avse den skattemyndighet som 
enligt 34 § första eller andra stycket är behörig.
8. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, 
prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om eftergift enligt 56 § av den 
skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 44 § 
första–tredje styckena är behörig.
9. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, 
prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 59 § av 
den skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 44 § 
första–tredje styckena är behörig.
10. Riksskatteverket skall fullgöra de uppgifter som enligt äldre 
bestämmelser ankommer på den enligt 64 § 1 mom. förordnade 
granskningsmyndigheten. 
11. Har en tingsrätt före ikraftträdandet förelagt vite enligt 67 § första 
stycket utan att vitet har dömts ut, skall beslutet när fråga är om 
utdömande av vitet anses vara ett beslut som har meddelats av den 
skattemyndighet som enligt 34 § första eller andra stycket är behörig.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:914) om 
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och 
Amerikas Förenta Stater beträffande skatter på 
kvarlåtenskap, arv och gåva
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:914) om dubbel-
beskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater 
beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva skall ha följande 
lydelse. 
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Skattskyldiga som på grund av 
avtalet önskar få skattelindring 
skall enligt 2 § kungörelsen 
(1967:721) om förfarandet rörande 
eftergift av arvsskatt eller gåvo-
skatt vid dubbelbeskattning 
skriftligen ansöka om detta hos 
kammarkollegiet. En sådan an-
sökan bör ges in inom sex år från 
tidpunkten för händelsen som 
föranledde skattskyldighet eller 
inom ett år från den sista dagen då 
skatt för vilken avräkning medges 
förfaller till betalning, om sist-
nämnda tidpunkt inträffar senare. 
Skattskyldiga som på grund av 
avtalet önskar få skattelindring 
skall enligt 2 § kungörelsen 
(1967:721) om förfarandet rörande 
eftergift av arvsskatt eller gåvo-
skatt vid dubbelbeskattning skrift-
ligen ansöka om detta hos Riks-
skatteverket. En sådan ansökan bör 
ges in inom sex år från tidpunkten 
för händelsen som föranledde 
skattskyldighet eller inom ett år 
från den sista dagen då skatt för 
vilken avräkning medges förfaller 
till betalning, om sistnämnda 
tidpunkt inträffar senare.
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Ansökan om eftergift som har getts in före ikraftträdandet skall 
överlämnas till Riksskatteverket för handläggning.
2.4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § konkurslagen (1987:672) skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 § 
Görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen 
bifogas en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar 
och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt 
om det räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en 
dödsbodelägare om att boet skall 
försättas i konkurs, skall till 
ansökningshandlingen bifogas 
bouppteckningen efter den döde 
eller, om inregistrering har skett, 
uppgift om dagen därför. Har inte 
bouppteckning förrättats, skall 
uppgift om varje delägares namn 
och postadress lämnas. 
Ansöker ett dödsbo eller en 
dödsbodelägare om att boet skall 
försättas i konkurs, skall till 
ansökningshandlingen fogas en 
bestyrkt kopia av bouppteckningen 
efter den döde och, om boupp-
teckningen har registrerats, bevis 
om detta. Har inte bouppteckning 
förrättats, skall uppgift om varje 
delägares namn och postadress 
lämnas.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:593) om 
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt 
Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på 
kvarlåtenskap, arv och gåva
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:593) om dubbel-
beskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland 
beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva skall ha följande 
lydelse. 
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Skattskyldig som på grund av 
detta avtal önskar erhålla skatte-
lindring kan enligt 2 § kungörelsen 
(1967:721) om förfarandet rörande 
eftergift av arvsskatt eller 
gåvoskatt vid dubbelbeskattning 
skriftligen ansöka om detta hos 
kammarkollegiet. Sådan ansökan 
bör inges inom sex år från 
tidpunkten för händelsen som 
föranledde skattskyldighet eller 
inom ett år från den sista dagen då 
skatt för vilken avräkning medges 
förfaller till betalning, om 
sistnämnda tidpunkt inträffar 
senare (jfr art. 13 i avtalet). 
Skattskyldig som på grund av 
detta avtal önskar erhålla skatte-
lindring kan enligt 2 § kungörelsen 
(1967:721) om förfarandet rörande 
eftergift av arvsskatt eller 
gåvoskatt vid dubbelbeskattning 
skriftligen ansöka om detta hos 
Riksskatteverket. Sådan ansökan 
bör inges inom sex år från 
tidpunkten för händelsen som 
föranledde skattskyldighet eller 
inom ett år från den sista dagen då 
skatt för vilken avräkning medges 
förfaller till betalning, om 
sistnämnda tidpunkt inträffar 
senare (jfr art. 13 i avtalet).
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Ansökan om eftergift som har getts in före ikraftträdandet skall 
överlämnas till Riksskatteverket för handläggning. 
3 Ärendet och dess beredning
Våren 1996 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att bl.a. se över 
bouppteckningsinstitutet. I direktiven angavs att utredaren hade att utgå 
från att skattläggningen av arv skulle flyttas från tingsrätterna till skatte-
myndigheterna. Utredningen antog namnet Ärvdabalksutredningen. I det 
delbetänkande som Ärvdabalksutredningen lämnade hösten 1996 föreslås 
att skattemyndigheterna inte bara skall ta över ansvaret för arvs-
beskattningen utan även ansvaret för att registrera bouppteckningar från 
tingsrätterna (Bouppteckningar och arvsskatt, SOU 1996:160). Lag-
förslagen i delbetänkandet finns i bilaga 1. Förslagen i delbetänkandet 
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i 
bilaga 2. Remissvaren och en remissammanställning finns tillgängliga i 
Justitiedepartementet (dnr Ju96/4105). Eftersom de organisatoriska 
konsekvenserna av förslaget inte behandlades i betänkandet, fick 
Domstolsverket och Riksskatteverket i uppdrag av regeringen att 
genomföra en sådan analys. Uppdraget redovisades den 1 juni 1999 
genom rapporten Registrering och skattläggning av bouppteckningar – 
Förslag till framtida organisation (DV Rapport 1999:1 och RSV Rapport 
1999:10). Lagförslagen i rapporten finns i bilaga 3. Förslagen i rapporten 
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i 
bilaga 4. Remissvaren och en remissammanställning finns tillgängliga i 
Justitiedepartementet (dnr Ju99/2692).
Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2000 (prop. 
1999/2000:1 Utgiftsområde 4 avsnitt 6.5.2) att bouppteckningsverksam-
heten förs över från domstolsväsendet till skatteförvaltningen. Riksdagen 
godkände förslaget (bet. 1999/2000:JuU1 s. 59, rskr. 1999/2000:78).
Ärvdabalksutredningens slutbetänkande Makes arvsrätt, dödsbo-
förvaltare och dödförklaring (SOU 1998:110) innehåller vissa förslag 
som gäller bouppteckningsverksamheten. I detta ärende behandlas två av 
förslagen i slutbetänkandet, nämligen att personnummer för den avlidne 
skall vara en obligatorisk uppgift i bouppteckning och att kravet på att 
den avlidnes yrke anges skall tas bort. Förslagen har remissbehandlats. 
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren 
finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju 98/3047). 
Regeringen har gett Riksskatteverket i uppdrag att se över frågan om 
vad personuppgiftslagens krav innebär för IT-användningen i 
boupptecknings- och arvsbeskattningsverksamheten hos skattemyndig-
heterna och att undersöka möjligheterna att redan fr.o.m. den 1 juli 2001 
inordna arvs- och gåvoskatten i skattekontosystemet samt att lämna 
förslag till författningsreglering. Uppdraget har redovisats i början av 
oktober år 2000. Regeringen avser att återkomma med lagförslag i denna 
del. De förslag om införande av en bouppteckningsblankett med 
förtryckta uppgifter som Domstolsverket och Riksskatteverket har lämnat 
i den ovan nämnda rapporten Registrering och skattläggning av 
bouppteckningar – Förslag till framtida organisation (DV Rapport 1999:1 
och RSV Rapport 1999:10) kommer att behandlas i det sammanhanget. 
Propositionen har arbetats fram av en arbetsgrupp med företrädare för 
Justitie- och Finansdepartementen.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 7 september 2000 att inhämta Lagrådets 
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns 
i bilaga 7. Lagrådet har föreslagit vissa justeringar i lagtexten. 
Regeringen har på de flesta punkter följt Lagrådets förslag. Dessutom har 
vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Regeringen återkommer 
till Lagrådets synpunkter i avsnitt 5.8 samt i författningskommentaren. 
4 Bakgrund
4.1 Närmare om bouppteckningar och om arvsbeskatt-
ning
Bouppteckningsinstitutet
Bouppteckningsinstitutet har gamla anor. Regler om bouppteckning har 
funnits sedan 1600-talet. Begreppet bouppteckning avser såväl en 
förrättning, till vilken dödsbodelägare och andra berörda kallas, som den 
handling som upprättas vid förrättningen. 
Förrättningen syftar huvudsakligen till att klargöra förutsättningarna 
inför arvskiftet. Vid förrättningen gås den avlidnes tillgångar och skulder 
igenom och antecknas. Om det finns ett testamente skall det tas in i eller 
bifogas bouppteckningen. Även andra uppgifter av relevans skall 
antecknas, t.ex. om den avlidne hade en livförsäkring. 
Uppgifterna i den bouppteckningshandling som upprättas vid för-
rättningen utgör även underlag för arvsbeskattningen. En bouppteckning 
har således såväl en civilrättslig som en skatterättslig funktion. I grova 
drag kan sägas att den civilrättsliga innebörden regleras i ärvdabalken, 
ÄB, och att den skatterättsliga delen regleras i lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt, AGL.
Registrering och skattläggning av bouppteckningar
Bouppteckningen skall ges in till tingsrätten i den ort där den avlidne 
hade att svara i tvistemål i allmänhet. Det ankommer på tingsrätten att se 
till att en bouppteckning sker. När en person har avlidit registreras 
dödsfallet hos skattemyndigheten som har ansvaret för folkbokföringen 
och därefter skickas en underrättelse om dödsfallet till tingsrätten.
Tingsrätten granskar bouppteckningen och fattar därefter beslut om 
registrering och om arvsskatt. 
När en bouppteckning blir registrerad innebär det således att 
tingsrätten har funnit att den uppfyller vissa formella krav. Exempelvis 
kontrolleras att samtliga dödsbodelägare har blivit kallade till 
förrättningen. En inregistrerad bouppteckning fungerar i praktiken ofta 
som en legitimationshandling för dödsboet. 
Utgångspunkten för beskattningen är uppgifterna i bouppteckningen. 
Utifrån dessa görs en schematisk lottläggning, varefter arvsskatt beräknas 
för envar av lotterna. Var den avlidne gift, sambo eller registrerad 
partner, måste ofta en schematisk bodelning göras först. Arvsskatt kan 
också beräknas utifrån ett verkligt arvskifte. För att så skall ske krävs att 
en bindande arvskifteshandling ges in till tingsrätten. 
I de fall skatt utgår översänder tingsrätten en kopia av skattebeslutet till 
skattemyndigheten för uppbörd. 
Dödsboanmälan
Om den avlidnes egendom inte räcker till annat än begravningskostnader 
och andra utgifter med anledning av dödsfallet och fast egendom eller 
tomträtt inte ingår i egendomen, behöver någon bouppteckning som regel 
inte förrättas. I stället kan socialnämnden göra en dödsboanmälan till 
tingsrätten. Även dödsboanmälningar registreras av tingsrätten. 
Arvsbeskattning efter deklaration
I vissa situationer sker arvsbeskattning på grundval av en särskild 
deklaration. Så är fallet t.ex. när skyldighet att förrätta bouppteckning 
inte föreligger eller då en arvs- eller testamentslott skall beskattas senare 
än vid arvlåtarens eller testators död. Den skattskyldige skall då avge en 
deklaration avseende sitt förvärv. Deklarationen skall lämnas till 
tingsrätten som fattar beslut i skattefrågan. 
4.2 Gåvobeskattning
Skattemyndigheterna handlägger frågor om gåvoskatt. Beskattning av 
gåva sker efter särskild deklaration. Ärendet handläggs vid skatte-
myndigheten i den region där den skattskyldige var folkbokförd eller, om 
han inte var folkbokförd inom riket, där han var bosatt eller 
stadigvarande vistades när skattskyldigheten inträdde. För beskattning av 
juridisk person är det styrelsens eller förvaltningens säte som avgör 
vilken skattemyndighet som är behörig. 
4.3 Bakgrund till reformen
Det pågår för närvarande ett omfattande arbete med att reformera 
domstolsväsendet. En av hörnstenarna är att renodla domstolarnas 
arbetsuppgifter. Frågan om att överföra bouppteckningsverksamheten 
och arvsbeskattningen från de allmänna domstolarna till skattemyn-
digheterna har varit föremål för ett flertal olika utredningar. Att föra över 
dessa uppgifter till skattemyndigheterna skulle innebära att arbetet i 
tingsrätterna i högre grad kan koncentreras på den dömande verksam-
heten. Arbetet med att registrera bouppteckningar saknar inslag av 
tvistlösning och uppgiften passar därför bättre för en förvaltnings-
myndighet än för en domstol. 
Såväl arvsskatt som gåvoskatt tas ut med stöd av lagen om arvsskatt 
och gåvoskatt. De regionala skattemyndigheterna är numera beskatt-
ningsmyndighet vid uttagande av gåvoskatt. Genom att föra över 
arvsbeskattningen till skattemyndigheterna kan arvs- och gåvobeskatt-
ningen samordnas. Det finns möjlighet till stora effektivitetsvinster om 
bouppteckningsverksamheten och arvsbeskattningen samlas vid skatte-
myndigheterna, som i regel har ansvaret för beskattningsfrågor. Mycket 
talar för att bouppteckningsverksamheten och arvsbeskattningen har 
större möjligheter att utvecklas och effektiviseras inom skatteförvalt-
ningen.
Riksdagen har godkänt regeringens föreslag att föra över bouppteck-
ningsverksamheten till skatteförvaltningen (bet. 1999/2000:JuU1, rskr. 
1999/2000:78).
Reformen har i huvudsak organisatorisk innebörd. De förenklingar av 
ärvdabalkens bestämmelser om bouppteckning som Ärvdabalksutred-
ningen föreslår i sitt slutbetänkande Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och 
dödförklaring (SOU 1998:110) är för närvarande under beredning i 
Justitiedepartementet och tas inte om hand i detta lagstiftningsärende. 
5 Överväganden och förslag
5.1 Huvuddragen i förslaget 
Reformen innebär att den hantering av bouppteckningar och dödsbo-
anmälningar som i dag sker vid tingsrätterna förs över till skatte-
myndigheterna. Således skall frågor om registrering och skattläggning av 
bouppteckningar handläggas vid skattemyndigheten. Övrigt med 
arvsbeskattningen sammanhängande arbete förs även det över till 
skattemyndigheterna. Det gäller t.ex. beslut om anstånd med att betala 
skatt, om eftergift och återvinning av skatt, om ränta på skatt och om 
beskattning på grundval av deklarationer. 
En del särskilda frågor är till sin karaktär sådana att de bör hanteras av 
domstol. Det är bl.a. beslut om edgång, som enligt förslaget även 
fortsättningsvis skall handläggas vid allmän domstol. 
Beslut om anstånd med att avveckla jordbruk bör i fortsättningen 
prövas av länsstyrelsen och överklagas till allmän förvaltningsdomstol. 
Såväl beslut om arvs- och gåvoskatt som övriga beslut som fattas av 
skattemyndigheten skall överklagas till allmän förvaltningsdomstol. 
Förändringarna innebär att frågor om registrering och skattläggning av 
bouppteckningar samt frågor om gåvoskatt kan prövas av fyra instanser i 
stället för som i dag tre. Enligt förslaget skall prövningstillstånd införas i 
kammarrätt. Vidare föreslås att det s.k. anmärkningsförfarandet 
avskaffas. 
Kammarkollegiets granskningsfunktion ersätts av Riksskatteverkets 
allmänna tillsyn över skatteförvaltningen. Uppgiften att föra det allmän-
nas talan kommer i fortsättningen att falla på såväl Riksskatteverket som 
skattemyndigheterna.
Vidare föreslås en del förändringar som inte har direkt samband med 
den organisatoriska reformen. 
– När arvfallen eller testamenterad egendom skall deklareras skall 
detta ske på särskild blankett.
– Tidpunkten för deklaration av gåva anpassas till vad som gäller för 
allmän självdeklaration.
– Anstånd med skattens fastställande skall kunna beviljas även om 
ansökan görs efter det att fristen försuttits.
– Möjligheten att betala skatt med annat än pengar tas bort.
5.2 Vilka uppgifter skall föras över till 
skattemyndigheterna? 
5.2.1 Vad som skall föras över till skattemyndigheterna
Regeringens förslag: I enlighet med riksdagens beslut överförs 
uppgifterna att registrera bouppteckningar och besluta om arvsskatt till 
skattemyndigheterna. Dödsboanmälningar skall ske till skattemyndig-
heten. Även flertalet andra uppgifter som rör bouppteckningsverksamhet 
och arvsbeskattning förs över till skattemyndigheterna. Det är beslut 
enligt ärvdabalken om
– anstånd med att förrätta bouppteckning, 
– föreläggande vid vite att förrätta, inge eller komplettera bouppteck-
ning,
– förordnande av någon att föranstalta om bouppteckning och
– föreläggande vid vite att lämna uppgift till bouppteckning 
samt beslut enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt om 
– anstånd med skattens fastställande,
– förordnande av värderingsman,
– föreläggande vid vite att ge in deklaration eller fullgöra annan 
förpliktelse, 
– efterbeskattning och återvinning av skatt,
– eftergift av skatt,
– uttagande av ränta på skatt och 
– anstånd med att betala skatt.
Delbetänkandets förslag: Överensstämmer med regeringens med 
undantag för frågan om vem som skall förordna lämplig person att 
föranstalta om bouppteckning.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat 
förslaget utan erinran. Stockholms tingsrätt och Göteborgs tingsrätt anför 
att skattemyndigheten bör överta uppgiften att förordna någon att 
föranstalta om bouppteckning. Riksskatteverket anför liknande syn-
punkter. Vidare påpekar Stockholms tingsrätt att skattemyndigheten bör 
stå för någon form av garanterad ersättning till bouppteckningsförrättaren 
för de fall boet saknar medel.
Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Skåne län ifrågasätter om 
inte länsrätt bör förordna bouppteckningsförrättare.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har invänt mot 
förslagen.
Skälen för regeringens förslag
Beslut i frågor om bouppteckning
Enligt nuvarande ordning åligger det den behöriga tingsrätten att se till 
att bouppteckning förrättas och ges in. Under vissa förutsättningar kan 
tingsrätten bevilja anstånd med förrättningen. Om bouppteckningsplikten 
inte uppfylls kan tingsrätten vidta vissa åtgärder. Är det upplyst att någon 
bouppteckningsförrättning inte har skett, kan rätten vid vite förelägga den 
bouppteckningspliktige att inom viss tid se till att bouppteckning förrät-
tas. I de fallen har rätten även möjlighet att förordna någon att föranstalta 
om bouppteckning. Ett förordnande bör dock inte meddelas om den 
bouppteckningspliktige kan förväntas efterkomma ett föreläggande och 
det inte finns andra skäl för ett förordnande. Är det inte känt om 
bouppteckning har förrättats eller inte, kan ett vitesföreläggande 
begränsas till att avse ingivandet. Finns det brister i en ingiven 
bouppteckning kan tingsrätten vid vite förelägga den ansvarige att 
avhjälpa bristen. Det finns även en möjlighet för domstolen att vid vite 
förelägga den som är skyldig att lämna uppgift till bouppteckningen att 
fullgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläggande har ansetts kräva yrkande 
och bör alltså inte ske på initiativ av domstolen (se Walin, Kommentar 
till Ärvdabalken del II, Tredje upplagan, s. 161). 
Den föreslagna reformen innebär att det ankommer på skatte-
myndigheten att se till att bouppteckning förrättas och ges in. Beslut om 
anstånd med att förrätta bouppteckning samt föreläggande vid vite att 
förrätta, inge eller komplettera bouppteckning bör därför fattas av 
skattemyndigheten. Detsamma gäller för föreläggande vid vite att lämna 
uppgift till bouppteckning. Som nämnts ovan anses det att ett sådant 
föreläggande får meddelas endast efter yrkande. 
Enligt förslaget i delbetänkandet skall uppgiften att förordna någon att 
föranstalta om bouppteckning alltjämt ligga på tingsrätten. Som skäl 
härför har utredningen anfört att detta är ett beslut som bör fattas av 
domstol. Några remissinstanser har förordat att frågor om förordnande av 
bouppteckningsförrättare skall prövas av allmän förvaltningsdomstol. 
Ytterligare ett antal remissinstanser har anfört att den uppgiften i stället 
bör överföras till skattemyndigheten. Regeringen delar den sistnämnda 
uppfattningen. Uppgiften att förordna någon att föranstalta om 
bouppteckning har ett naturligt samband med den kontroll av bouppteck-
ningsplikten som skattemyndigheten kommer att utöva. Det är vidare 
skattemyndigheten som har kännedom om omständigheterna i det 
enskilda fallet och som bäst kan bedöma om det räcker med ett 
vitesföreläggande eller om ett förordnande är påkallat. Ett beslut om 
förordnande saknar helt inslag av tvistlösning och det finns därför inte 
skäl till att det skall vara förbehållet domstol. Beslutet är i många 
avseenden jämförbart med ett beslut om förordnande av värderingsman 
enligt 26 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL (se mer 
om detta nedan under rubriken Beslut i frågor om arvsskatt). Redan i dag 
förordnas sådan värderingsman av skattemyndigheten när det gäller 
gåvobeskattningen. Enligt förslaget i rapporten skall skattemyndigheten 
även när det gäller arvsskatt förordna värderingsman.
Regeringen föreslår att uppgiften att enligt 20 kap. 9 § första stycket 
ÄB förordna någon att föranstalta om bouppteckning förs över till 
skattemyndigheten. När det gäller motsvarande beslut enligt lagen 
(1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, 
Finland, Island eller Norge ställer sig saken annorlunda. Enligt denna lag 
skall boutredning som äger rum i något av nämnda länder omfatta även 
egendom här i riket. Någon bouppteckningsplikt enligt ÄB föreligger inte 
och svensk domstol kan endast vidta vissa i lagen angivna åtgärder 
rörande sådan egendom. Bl.a. kan tingsrätten i den ort där egendom finns 
på framställan av dödsboförvaltningen i hemvistlandet förordna lämplig 
person att upprätta bouppteckning (2 §). Enligt den konvention som 
ligger till grund för nämnda lag skall ett sådant förordnande meddelas av 
domstol. Det kan framstå som inkonsekvent att ett förordnande i vissa 
fall beslutas av domstol och i vissa fall av skattemyndighet. Anledningen 
till att skattemyndigheten föreslås förordna lämplig person att föranstalta 
om bouppteckning enligt ÄB är att det är skattemyndigheten som till 
följd av reformen kommer att ha tillsyn över att bouppteckningsplikten 
fullgörs. Någon bouppteckningsplikt i Sverige föreligger som nämnts 
inte i de fall som omfattas av lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den 
som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge, eftersom 
boutredning då skall ske i hemvistlandet. Frågan saknar även samband 
med en eventuell skattskyldighet här i landet, eftersom arvsbeskattning i 
sådant fall sker efter deklaration. Skattemyndigheten har därför inte 
någon naturlig koppling till dessa ärenden. Vidare är det så att övriga 
uppgifter enligt nämnda lag, t.ex. förordnande av lämplig person att 
omhänderta egendomen till dess den kan övertas av dödsboförvaltningen, 
åligger tingsrätt. Enligt regeringens mening finns det inte något hinder 
mot att låta uppgiften att förordna lämplig person att föranstalta om 
bouppteckning enligt ÄB vara skild från uppgiften att enligt lagen 
(1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, 
Finland, Island eller Norge förordna lämplig person att upprätta 
bouppteckning.
Stockholms tingsrätt har framfört åsikten att skattemyndigheten bör stå 
för någon form av garanterad ersättning till bouppteckningsförrättare för 
de fall boet saknar medel. Tidigare gällde att juristerna vid de allmänna 
advokatbyråerna hade en skyldighet att åta sig uppdraget att föranstalta 
om bouppteckning i de fall ersättning inte kunde påräknas. De allmänna 
advokatbyråerna avvecklades under år 1999. I anledning härav har, 
genom förordningen (2000:306) om ersättning av allmänna medel till 
bouppteckningsförrättare och likvidator, en rätt till ersättning av 
allmänna medel för den som enligt 20 kap. 9 § ÄB förordnats att 
föranstalta om bouppteckning införts för de fall då ersättning för 
uppdraget inte kan betalas på annat sätt. Enligt gällande regler är det den 
domstol som har meddelat förordnandet som betalar ut ersättning. Den 
uppgiften bör till följd av förslaget föras över på skattemyndigheten. 
Den underrättelseskyldighet som tingsrätten i dag har gentemot t.ex. 
överförmyndaren bör självfallet föras över på skattemyndigheten.
Beslut i frågor om arvsskatt 
Förslaget att föra över ansvaret för arvsbeskattningen till skatte-
myndigheterna innebär att dessa myndigheter också kommer att 
handlägga ärenden om beskattning på grundval av deklarationer (45 § 
AGL), efterbeskattning (32 § AGL), eftergift av skatt (56 § AGL) och 
återvinning av skatt (33 och 59 §§ AGL). Detsamma gäller med 
arvsbeskattningen sammanhängande arbetsuppgifter och särskilda beslut, 
såsom anstånd med skattens fastställande (17 § AGL), anstånd med att 
betala skatt (55 § AGL), omprövning av sådant beslut (61 § tredje 
stycket) och uttagande av ränta på skatt (52 § tredje stycket AGL). 
Även förordnande av värderingsman skall enligt förslaget beslutas av 
skattemyndigheten. Enligt 26 § fjärde stycket AGL får beskattnings-
myndigheten, dvs. när det gäller arvsskatt tingsrätten och i fråga om 
gåvoskatt skattemyndigheten, förordna lämplig person att uppskatta 
värdet av lös egendom. Ett förordnande skall ges endast om det inte går 
att genom dödsboets medverkan få fram tillräckligt och tillförlitligt 
material för en riktig bedömning av värdet. Vidare har ansetts att ett 
förordnande inte får ges om det gäller egendom av ringa värde. 
Kostnaden för värderingen betalas av dödsboet eller den för egendomen 
skattskyldige. Redan i dag handläggs dessa beslut av skattemyndigheten 
när det gäller gåvoskatt. När arvsskattehandläggningen flyttas från 
tingsrätterna till skattemyndigheterna bör därför även uppgiften att 
förordna värderingsman i arvsskatteärenden överföras. Se dock nedan i 
avsnitt 5.2.2 angående förordnande av värderingsman efter överklagande.
5.2.2 Vad som inte skall föras över till skattemyndigheterna 
Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall kunna vända sig till 
allmän domstol med en begäran om edgång. 
Frågor om förordnande av värderingsman som uppkommer efter ett 
överklagande skall prövas av den domstol som handlägger 
överklagandet. 
Regeringens bedömning: Vissa uppgifter bör inte föras över till 
skattemyndigheterna utan skall även efter reformen handläggas av 
allmän domstol. Det gäller bl.a.
– frågor om edgång och
– ärenden enligt 16 kap. ärvdabalken om arvskungörelser.
Frågor om utdömande av vite bör i enlighet med viteslagens 
bestämmelser prövas av länsrätt.
Delbetänkandets förslag: Stämmer överens med regeringens. 
Remissinstanserna: Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, 
Länsrätten i Skåne län, Länsrätten i Södermanlands län och Kammarkol-
legiet ifrågasätter om inte edgång bör ske vid länsrätt. Kammarrätten i 
Sundsvall anför att edgång är ett för förvaltningsdomstol främmande 
institut varför detta bör ligga kvar på tingsrätt. Stockholms tingsrätt 
ifrågasätter förslaget att skattemyndigheten ges rätt att hos tingsrätten 
begära edgång.
Stockholms tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Göteborgs tingsrätt och 
Länsrätten i Skåne län ifrågasätter om inte också arvkungörelser kan 
föras över till skattemyndighet.
Rapportens förslag: Avviker från regeringens på så sätt att där 
föreslås att värderingsman skall förordnas av skattemyndigheten även 
efter överklagande samt att edgång skall kunna ske efter beslut av 
skattemyndigheten.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet anför att bestämmelsen om att 
domstol förordnar om särskild värdering efter överklagande bör finnas 
kvar. Kammarrätten i Sundsvall anser att förslaget att skattemyndigheten 
eller Riksskatteverket efter överklagande skall kunna förordna 
värderingsman på den skattskyldiges eller dödsboets bekostnad är 
anmärkningsvärt. Kammarrätten i Sundsvall och Kammarkollegiet anser 
vidare att edgångsförfarandet även i framtiden bör förbehållas tingsrätt. 
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Bouppgivaren eller 
annan som har tagit befattning med boet är, på begäran av den vars rätt är 
beroende därav, skyldig att avlägga ed på att de uppgifter han lämnat om 
boet är riktiga (20 kap. 6 § ärvdabalken, ÄB). Om felaktiga uppgifter 
lämnas under ed kan ansvar för mened inträda. Talan om edgång skall av 
enskild part anhängiggöras genom ansökan om stämning. Till 
komplettering av de i 20 kap. 6 § ÄB intagna privaträttsliga reglerna om 
edgångsplikt finns i 67 § lagen (1941:614) om arvsskatt och gåvoskatt, 
AGL, en bestämmelse, enligt vilken underrätt vid vite kan tillhålla den 
som har uppgivit boet eller tagit befattning med boet att avlägga ed på 
sina uppgifter. 
Utredningen har i delbetänkandet gjort bedömningen att edgång är ett 
förfarande som endast bör förekomma i domstol och att nuvarande 
ordning därför bör behållas. Dock anser utredningen att även 
skattemyndigheten skall ha möjlighet att vända sig till tingsrätten med en 
begäran om edgång. I rapporten föreslås å andra sidan att edgång enligt 
67 § AGL skall beslutas av skattemyndighet. En del remissinstanser har 
anfört att edgång bör ske vid allmän förvaltningsdomstol. 
Regeringen delar utredningens bedömning att edgång naturligen hör 
hemma i domstol. Förslaget i rapporten om att skattemyndigheten skall 
ha möjlighet att besluta om edgång bör således inte genomföras. 
Frågan är då om edgångsinstitutet bör flyttas till allmän förvaltnings-
domstol. Talan om edgång enligt ÄB:s bestämmelser kräver stämnings-
ansökan och handläggs som ett tvistemål. I allmän domstol förekommer 
edgång förutom i bouppteckningsärenden även i konkursärenden. För 
förvaltningsdomstolarna är däremot edgångsförfarandet ett främmande 
institut. Därför instämmer regeringen i utredningens slutsats att edgång 
alltjämt bör ske vid allmän domstol. 
Stockholms tingsrätt har ifrågasatt förslaget i delbetänkandet att 
skattemyndigheten ges rätt att begära edgång hos tingsrätten. Domstolen 
anses vid edgång enligt AGL, liksom enligt ÄB:s bestämmelse, få besluta 
om edgång endast efter yrkande. Yrkande om edgång enligt 67 § AGL 
fick ursprungligen framställas av allmän åklagare vid underrätt och 
advokatfiskal vid hovrätt för att tillvarata det allmännas fiskala intressen. 
Sedan Kammarkollegiet övertagit de uppgifter som tidigare fullgjordes 
av advokatfiskal vid hovrätt, torde denna myndighet vara behörig att 
framställa yrkande om edgång enligt 67 § AGL. Enligt förslaget skall 
Kammarkollegiets uppgifter när det gäller arvsskatt föras över till 
skatteförvaltningen. Till följd härav bör skattemyndigheten i egenskap av 
företrädare för det allmännas fiskala intressen tillerkännas en rätt att 
framställa yrkande om edgång. Givetvis skall domstolen liksom i dag 
pröva om det allmännas begäran är lagligen grundad innan ett eventuellt 
beslut om edgång meddelas. 
När det gäller bestämmelserna i 16 kap. ÄB om arvskungörelser m.m. 
samt bestämmelserna i 19 kap. ÄB om boutredning m.m., har Ärvda-
balksutredningen i sitt slutbetänkande föreslagit en rad förändringar 
(SOU 1998:110). Det finns inte anledning att i detta lagstiftningsärende 
föregripa den fortsatta beredningen av utredningens förslag. Nuvarande 
ordning, enligt vilken dessa ärenden handläggs vid tingsrätt, bör alltså 
tills vidare bestå. Enligt 16 kap. ÄB har rätten en skyldighet att självmant 
utfärda kungörelse om den får kännedom om att det finns en arvinge eller 
testamentstagare som är okänd eller vistas på okänd ort. Dessa för-
hållanden torde vanligen komma till rättens kännedom när bouppteck-
ningen ges in för registrering. Eftersom det enligt reformen är skattemyn-
digheten som skall registera bouppteckningar, bör det i fortsättningen 
åläggas skattemyndigheten att underrätta tingsrätten när en sådan 
situation föreligger. En bestämmelse om sådan underrättelseskyldighet 
bör tas in i förordning. 
Enligt förslaget skall vite föreläggas av skattemyndigheten. 
Utdömande av vite bör dock även fortsättningsvis förbehållas domstol. 
Frågan om utdömande av vite som förelagts av skattemyndigheten 
prövas i enlighet med 6 § lagen (1985:206) om viten av länsrätt.
Som nämnts ovan skall enligt förslaget värderingsman enligt 26 § 
AGL förordnas av skattemyndigheten. Sedan överklagande skett är det 
enligt nuvarande ordning hovrätten som på begäran av Kammarkollegiet 
meddelar sådant förordnande. Denna bestämmelse kan aktualiseras t.ex. 
när det allmänna överklagar en lösörevärdering som godtagits av 
beskattningsmyndigheten utan intyg av särskild värderingsman. Enligt 
förslaget i rapporten skall värderingsman även efter överklagande 
förordnas av skattemyndigheten.
Kammarkollegiet och Kammarrätten i Sundsvall har anfört att 
bestämmelsen om att domstol förordnar om särskild värdering efter 
överklagande bör finnas kvar, eftersom det är dödsboet eller den för 
egendomen skattskyldige som betalar kostnaden för värderingen. 
Regeringen delar den bedömningen. I en situation när tvist föreligger är 
det inte lämpligt att ena parten kan fatta ett beslut som ekonomiskt berör 
motparten. Därför bör det vara förbehållet domstolen att efter 
överklagande förordna värderingsman. I likhet med dagens ordning bör 
det allmänna, genom skattemyndigheten eller Riksskatteverket, ha rätt att 
begära att sådant förordnande meddelas. 
5.2.3 Avveckling av innehav av lantbruksfastigheter 
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen) skall 
besluta om anstånd med avveckling av innehav av lantbruksfastighet. 
Anståndsbeslutet och beslut om vitesföreläggande skall överklagas till 
länsrätt. Prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätt.
Delbetänkandets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har invänt mot 
förslaget.
Skälen för regeringens förslag 
Bakgrund
Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som lantbruks-
enhet skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter 
utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade (18 kap. 7 § 
ärvdabalken, ÄB). Tillsyn över att avveckling sker utövas av den 
myndighet regeringen bestämmer. Enligt förordningen (1997:1258) med 
länsstyrelseinstruktion är denna myndighet länsstyrelsen. Denna får 
förelägga dödsboet vid vite att avveckla boet. Länsstyrelsens beslut 
överklagas till kammarrätten. 
På ansökan av dödsboet får den tingsrätt som registrerat bouppteck-
ningen medge anstånd med avvecklingen om det finns särskilda skäl. 
Anstånd meddelas för bestämd tid och får förenas med villkor. Medges 
anstånd skall tingsrätten underrätta länsstyrelsen. Tingsrättens beslut 
överklagas enligt allmänna regler till hovrätt.
Länsstyrelsen bör ta över uppgiften att besluta om anstånd
När bouppteckningshanteringen förs över till skattemyndigheten 
uppkommer frågan vilken myndighet som skall besluta om anstånd enligt 
bestämmelsen i 18 kap. 7 § ÄB. Tingsrätten kommer inte längre att ha 
tillgång till uppgift om att det i ett dödsbo ingår fast egendom som är 
taxerad som lantbruksenhet. Det kommer däremot skatteförvaltningen att 
ha. Emellertid saknar avvecklingsfrågan helt samband med skatteförvalt-
ningens övriga verksamhet. Den mest tillfredsställande lösningen är 
enligt regeringens mening att tillsynsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen, 
även får besluta om anstånd. Det är den som har ansvaret för att 
avveckling sker och som fattar beslut om att förelägga vite. 
Förutsättningarna för en helhetssyn i avvecklingsfrågan blir sannolikt 
bättre genom att all relevant information kan samlas på ett ställe. Genom 
att ge tillsynsmyndigheten ansvar även för anståndsfrågan uppnås vidare 
vissa samordningsfördelar i förhållande till dagens system. Till följd av 
överflyttningen bör den skyldighet som tingsrätten har att underrätta 
tillsynsmyndigheten när det i ett dödsbo ingår lantbruksenhet överföras 
till skattemyndigheten. Nuvarande bestämmelse om detta finns i 20 kap. 
11 § ÄB. Denna bestämmelse bör i framtiden tas in i förordning. 
Enligt nuvarande ordning tillämpas lagen (1996:242) om domstols-
ärenden (ÄL) såväl vid tingsrättens som, efter överklagande, överrättens 
handläggning av anståndsfrågan. En följd av förslaget är att 
förvaltningslagen (1986:223, FL) i stället blir tillämplig på förfarandet 
hos länsstyrelsen. Dessa författningar skiljer sig åt, främst på så sätt att 
ÄL är mer detaljerad än FL och i högre utsträckning anpassad för ett 
förfarande med motstående parter. Eftersom de aktuella ärendena är av så 
enkel beskaffenhet saknar flertalet av bestämmelserna i ÄL praktisk 
betydelse. Vidare gäller FL redan för den övriga tillsyn som länsstyrelsen 
utövar. Det finns därför inget som talar emot att låta FL gälla även för 
ärenden om anstånd. Efter överklagande kommer bestämmelserna i 
förvaltningsprocesslagen (1971:291, FPL) att reglera förfarandet. 
Förfarandet är i allt väsentligt detsamma enligt ÄL och FPL. Förslaget 
innebär således inte några egentliga förändringar. 
Dagens reglering innebär att tillsynsmyndighetens beslut om före-
läggande av vite överklagas till kammarrätt. Merparten av de målgrupper 
som kammarrätten tidigare prövade som första domstolsinstans har 
genom olika reformer flyttats ned till länsrätt. I det nya systemet bör 
därför tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande och anstånd 
överklagas till allmän förvaltningsdomstol i första instans, dvs. länsrätt. 
Förändringen innebär att prövning i fortsättningen kan ske i fyra 
instanser i stället för som i dag tre. Utredningen har i delbetänkandet 
föreslagit att prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till 
kammarrätt. Regeringen delar denna bedömning. Med ett fåtal undantag 
har krav på prövningstillstånd införts i ledet länsrätt–kammarrätt för de 
måltyper som flyttats ned från kammarrätt till länsrätt. Det finns ingen 
anledning att avstå från en sådan ordning i detta fall. När det gäller 
länsrätts beslut i frågan om utdömande av vite gäller redan ett krav på 
prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Vidare ligger det i 
sakens natur att beslut i frågor om anstånd och vitesförelägganden bör få 
ett slutgiltigt avgörande inom en relativt kort tidsrymd. Ett krav på 
prövningstillstånd bör därför införas vid överklagande till kammarrätten.
5.3 Handläggningen vid skattemyndigheterna 
Regeringens förslag: Ärenden om bouppteckningar och arvsskatt 
skall handläggas vid samtliga tio skattemyndigheter. 
Beskattningsmyndighet vid arvsbeskattning skall vara den 
skattemyndighet inom vars region den avlidne var folkbokförd den 1 
november året före dödsfallet. För gåvoskatt skall den skattskyldiges 
folkbokföring den 1 november året före skattskyldighetens inträde 
avgöra vilken skattemyndighet som är behörig. 
En skattemyndighet skall få uppdra åt en annan skattemyndighet att 
fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller viss grupp av ärenden. 
Detta under förutsättning att den andra myndigheten medger det och 
det inte medför avsevärd olägenhet för den som beslutet rör. När ett 
uppdrag har lämnats, skall vad som sägs om skattemyndigheten i 
tillämpliga delar gälla den skattemyndighet till vilken ett sådant 
uppdrag har lämnats. Skatt skall dock betalas in till den myndighet 
som är behörig enligt ordinarie regler. Den myndigheten skall även 
pröva frågor om dröjsmålsavgift. Vidare skall förvaring av handlingar 
ske hos den myndighet som är behörig enligt ordinarie regler.
Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens 
förslag. I rapporten föreslås dock att vissa bestämmelser i ärvdabalken, 
ÄB, bl.a. om registrering av bouppteckning, skall föras över till lagen 
(1941:614) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet anför att bestämmelserna om 
bouppteckningsregistrering fortfarande bör stå kvar i 20 kap. ÄB. 
Skattemyndigheten i Stockholm påpekar att ett tillägg bör göras i 34 § 
AGL angående den som inte var folkbokförd inom riket. 
Skälen för regeringens förslag
Forumfrågan
Enligt nuvarande ordning handläggs bouppteckningsärenden vid samtliga 
tingsrätter. Ärenden om gåvoskatt handläggs inom skatteförvaltningen på 
tretton orter i landet. I rapporten föreslås att verksamheten för arvs- och 
gåvobeskattning skall förläggas till en ort per region enligt 
skatteförvaltningens regionindelning, dvs. till tio orter totalt i landet. 
Varje region består av ett eller flera län. Inom de regionala skatte-
myndigheterna finns det sammanlagt 127 lokala skattekontor. Frågan om 
var det skall finnas lokala skattekontor är inte författningsreglerad. 
Däremot regleras i förordningen (1990:1293) med instruktion för 
skatteförvaltningen regionernas omfattning samt myndigheternas namn 
och sätesorter enligt följande (3 kap. 6 §). 
Myndighetens namn och sätesort
Län som ingår i verksamhetsort
Skattemyndigheten i 
Stockholm
Stockholms och Gotlands län
Skattemyndigheten i 
Västerås
Uppsala, Södermanlands och 
Västmanlands län
Skattemyndigheten i 
Linköping
Östergötlands och Jönköpings län
Skattemyndigheten i 
Växjö
Kronobergs, Kalmar, Blekinge och 
Hallands län
Skattemyndigheten i 
Malmö
Skåne län
Skattemyndigheten i 
Göteborg
Västra Götalands län
Skattemyndigheten i 
Örebro
Värmlands och Örebro län
Skattemyndigheten i 
Gävle
Dalarnas och Gävleborgs län
Skattemyndigheten i 
Östersund
Västernorrlands och Jämtlands län
Skattemyndigheten i 
Luleå
Västerbottens och Norrbottens län
Regeringen delar bedömningen att samtliga skattemyndigheter skall 
handlägga ärenden om arvs- och gåvoskatt. Detta bör regleras genom 
forumreglerna i AGL. Det är sedan skatteförvaltningen som beslutar vid 
vilken eller vilka orter inom varje myndighet som ärendena skall 
handläggas.
Enligt nuvarande ordning är i fråga om arvsskatt den tingsrätt 
beskattningsmyndighet där arvlåtaren (testator) hade att svara i tvistemål 
som rörde hans person. Denna bestämmelse korresponderar med 20 kap. 
8 § ärvdabalken, ÄB, där det anges att bouppteckning för registrering 
skall ges in till rätten i den ort där den döde skolat svara i tvistemål i 
allmänhet. Enligt 10 kap. 1 § rättegångsbalken är laga domstol i tvistemål 
i allmänhet rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. Som hemvist 
anses den ort där han var folkbokförd den 1 november föregående år. 
Beskattningsmyndighet vid gåvobeskattning är skattemyndigheten i den 
region där gåvotagaren var folkbokförd när skattskyldigheten inträdde 
eller om han inte var folkbokförd inom riket, där han var bosatt eller 
stadigvarande vistades (44 § AGL). 
I rapporten föreslås att folkbokföringsorten den 1 november året före 
dödsfallet skall vara avgörande för vilken skattemyndighet som är 
behörig. För gåvoskatt föreslås på motsvarande sätt att folkbokföringen 
den 1 november året före skattskyldighetens inträde skall styra 
behörigheten. Vidare föreslås att skattemyndigheten, efter medgivande 
och om det inte medför avsevärda besvär för den som beslutet rör, skall 
få uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett 
visst ärende eller en viss grupp av ärenden.
Vid inkomsttaxeringen gäller sedan länge att det är folkbokföringen 
den 1 november året före inkomståret som avgör vilken skattemyndighet 
som är behörig. Vid gåvobeskattningen är det, som ovan anförts, i stället 
folkbokföringen när skattskyldigheten inträder som är avgörande för 
vilken myndighet som är behörig att besluta om skatten. 
Skattskyldigheten kan inträda när som helst under året beroende på 
villkoren för gåvan. Om gåvotagaren flyttat sedan han mottog gåvan 
måste en utredning företas för att kontrollera om deklarationen getts in 
till rätt skattemyndighet. Det är av vikt att myndigheten enkelt kan 
avgöra om det är den eller någon annan skattemyndighet som är behörig 
att handlägga gåvoskatteärendet. Det är enligt regeringens bedömning 
lämpligt att även behörigheten att besluta om gåvoskatt knyter an till 
folkbokföringen den 1 november året före skattskyldighetens inträde. En 
ändring av 44 § AGL bör därför ske. Detsamma bör gälla för 
arvsbeskattningen. Med den nuvarande hänvisningen i 34 § AGL till det 
forum där arvlåtaren hade att svara i mål som rörde hans person avses 
hemvistet. Som hemvist anses den ort där han var folkbokförd den 1 
november föregående år eller annars där han uppehåller sig. Genom att 
det inte längre kommer att finnas någon hänvisning till reglerna för 
tvistemålsforum är det lämpligt att för beslut om arvsskatt, på samma sätt 
som vid gåva, uttryckligen reglera vad som gäller om arvlåtaren inte var 
folkbokförd inom riket den 1 november året före dödsfallet. Ett tillägg 
bör därför införas angående att rätt skattemyndighet i så fall är 
skattemyndigheten i den region där han var bosatt eller stadigvarande 
vistades vid dödsfallet. Genom en hänvisning i 20 kap. 8 § ÄB till 34 § 
första och andra stycket AGL kommer samma forumbestämmelser att 
gälla för de beslut skattemyndigheten fattar enligt 20 kap. ÄB. 
För allmänna förvaltningsdomstolar finns regler om sammanföring och 
överlämnande av mål. För länsrätternas del finns bestämmelser i 14 § 
lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Möjligheten att 
föra samman mål på kammarrättsnivå regleras i 8 a § samma lag (jfr 
prop. 1997/98:101). I taxeringsförfarandet finns en möjlighet att föra 
samman taxeringsärenden till en skattemyndighet. Härigenom kan man 
undvika en ordning som tvingar skattskyldiga att argumentera i samma 
fråga vid olika skattemyndigheter. Vidare kan skatteförvaltningens 
resurser utnyttjas mer effektivt genom att utredning och beslutsfattande 
kan samordnas på en enda skattemyndighet (prop. 1989/90:74). 
Regeringen anser att en sådan möjlighet bör införas även för 
skattemyndigheternas handläggning av arvs- och gåvoskatteärenden. En 
regel som gör det möjligt att flytta behörigheten mellan två skattemyn-
digheter föreslås därför. Den skattemyndighet som är behörig får uppdra 
åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe. Uppdraget 
förutsätter att den andra skattemyndigheten samtycker och att över-
flyttningen kan ske utan avsevärd olägenhet för den som beslutet rör. 
Uppdraget får avse ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. När ett 
uppdrag har lämnats, skall vad som sägs om skattemyndigheten i 
tillämpliga delar gälla den skattemyndighet till vilken ett sådant uppdrag 
har lämnats. Skatt skall dock betalas in till den myndighet som är behörig 
enligt ordinarie forumregler. Den myndigheten skall även pröva frågor 
om dröjsmålsavgift. Vidare skall förvaring av handlingar ske hos den 
myndighet som är behörig enligt ordinarie forumregler. Bestämmelserna 
har tagits in i 34 § tredje stycket  och 44 § fjärde stycket AGL. Genom en 
hänvisning i 20 kap. 11 § ÄB till förfarandet enligt AGL gäller vad som 
nu sagts i tillämpliga delar även i fråga om beslut enligt 20 kap. ÄB.    
Förfarandet vid skattemyndigheten m.m.
Enligt nuvarande ordning tillämpas lagen (1996:242) om domstols-
ärenden, ÄL, vid tingsrättens handläggning av bouppteckningsärenden 
och ärenden om arvsskatt. Vid handläggningen av gåvoskatteärenden, 
som ju sker vid skattemyndigheten, tillämpas däremot förvaltningslagen 
(1986:223), FL. När ärenden om bouppteckning och arvsskatt skall 
handläggas av skattemyndigheten kommer således FL att gälla vid 
handläggningen. FL och ÄL har vissa likheter. I båda lagarna finns 
bestämmelser om bl.a. rättelse och omprövning. ÄL är dock mer 
detaljerad och innehåller bestämmelser även om sådant som avvisning av 
en bristfällig ansökan, sammanträde och bevisning. Dessa bestämmelser 
är i hög utsträckning anpassade för ett motpartsförfarande och i flertalet 
avseenden inte av någon betydelse i bouppteckningsärenden. Förfarandet 
i ett bouppteckningsärende regleras praktiskt sett nästan uteslutande av 
bestämmelserna i ÄB och AGL. Förfarandet kommer därför i allt 
väsentligt att vara detsamma och överflyttningen innebär således inte 
några större förändringar i detta avseende. Härtill kommer att ärenden 
om gåvoskatt redan i dag handläggs enligt FL hos skattemyndigheten. 
I 3 § FL anges att om en annan lag eller en förordning innehåller någon 
bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. I 60 
§ AGL finns exempelvis en särskild bestämmelse om en överklagandetid 
om tre år för vissa beslut. Denna särskilda bestämmelse i AGL tar 
således över den grundläggande regeln om överklagandetid i 23 § andra 
stycket FL. 
I rapporten föreslås att bestämmelserna i ÄB om registrering av 
bouppteckning flyttas till AGL. Övriga bestämmelser om bouppteckning, 
liksom bestämmelserna om dödsboanmälan, skall enligt förslaget finnas 
kvar i ÄB. Flera remissinstanser har varit kritiska mot förslaget. Enligt 
regeringens mening innebär förslaget att systematiken i ÄB bryts. Det är 
angeläget att understryka vikten av att alla grundläggande regler om 
bouppteckning och arv tillämpas även i den nya beslutsordningen. Detta 
säkerställs bäst om samtliga dessa bestämmelser står kvar i ÄB. Den 
pågående översynen av AGL och ÄB bör vidare inte föregripas. 
Regeringen gör således bedömningen att det inte är lämpligt att i detta 
sammanhang flytta över bestämmelserna om registrering av 
bouppteckning till AGL. 
5.4 Förfarandet vid överklagande av skattemyndighetens 
beslut 
Regeringens förslag: Skattemyndighetens beslut i frågor om 
bouppteckning samt om arvs- och gåvoskatt skall överklagas hos allmän 
förvaltningsdomstol. 
– Krav på prövningstillstånd införs för överklagande till kammarrätt. 
– Det s.k. anmärkningsförfarandet tas bort. 
– Vid motparts överklagande skall rättidsprövningen göras av 
länsrätten.
Regeringens bedömning: De tider för överklagande som gäller i dag, 
dvs. tre år för beslut om fastställande, eftergift eller återvinning av skatt 
och tre veckor för övriga beslut, bör behållas. 
Den obligatoriska kommuniceringen bör finnas kvar. 
Delbetänkandets förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har invänt mot 
förslagen.
Rapportens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. 
Remissinstanserna: Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, 
Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län och Kammar-
kollegiet avstyrker att överklagandetiden förlängs till tre år för de 
ärenden som inte innefattar beslut om fastställande, eftergift eller 
återvinning av skatt.
Kammarrätten i Göteborg och Kammarrätten i Stockholm tillstyrker 
att prövningstillstånd införs. Kammarrätten i Sundsvall avstyrker att 
prövningstillstånd nu införs eftersom sådant inte krävs i andra skattemål. 
Länsrätten i Västmanlands län och Länsrätten i Östergötlands län 
påpekar att frågan om till vilken länsrätt ett överklagande skall ske bör 
regleras på ett tydligt sätt. Länsrätten i Norrbottens län anför liknande 
synpunkter. 
Hovrätten för Övre Norrland och Kammarkollegiet anför att den 
obligatoriska kommuniceringen bör finnas kvar.
Kammarkollegiet anför att frågan om att avskaffa anmärknings-
förfarandet är en materiell ändring som bör hanteras i annat 
sammanhang. 
Flera remissinstanser pekar på problemen med rättidsprövningen vid 
motparts överklagande.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Överklagande 
Överflyttningen innebär att skattemyndigheten tar över tingsrättens 
uppgifter att som första instans besluta när det gäller frågor om 
bouppteckning och arvsskatt. Såvitt avser gåvoskatt beslutar 
skattemyndigheten redan i dag som första instans. Enligt nuvarande 
ordning överklagas tingsrättens respektive skattemyndighetens beslut till 
hovrätt. Enligt förslaget i rapporten skall skattemyndighetens beslut 
kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen delar 
denna uppfattning. Överklagande sker då enligt 14 § andra stycket lagen 
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, LAFD, till den länsrätt 
inom vars domkrets ärendet först prövats, om inte regeringen för ett visst 
slag av mål föreskriver något annat. Regeringen har i propositionen 
1999/2000:142 Videokonferens och telefon i allmän förvaltningsdomstol 
m.m., föreslagit att bestämmelsen skall ändras på så sätt att det framgår 
att huvudregeln beträffande forum i förvaltningsmål gäller, om det inte 
för visst slag av mål föreskrivs annat i lag eller förordning. Till följd av 
de senaste årens regionalisering av förvaltningsmyndigheter har vissa 
myndigheter numera större verksamhetsområden än länsrätternas 
domkretsar, som i normalfallet omfattar ett län. Så är fallet även när det 
gäller skatteförvaltningen. I de fall ärenden om arvs- och gåvoskatt 
handläggs på en annan ort än den där skattemyndigheten har sitt säte, 
skall överklagande ske till den länsrätt inom vars domkrets det 
beslutande lokala skattekontoret är beläget. Regeringen har i nämnda 
proposition förklarat att en utredare kommer att förordnas för att bl.a. 
undersöka om en ny forumregel, som anknyter till bostadsort eller 
hemvist, skulle kunna styra till vilken länsrätt ett förvaltningsmål skall 
överklagas. 
Överklagandetiden för beslut enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och 
gåvoskatt, AGL, är tre år om beslutet innefattar prövning av en fråga om 
fastställande, eftergift eller återvinning av skatt. För övriga beslut enligt 
AGL, t.ex. beslut om vägrat anstånd med skattens betalning, gäller 
genom en hänvisning till lagen (1996:242) om domstolsärenden, ÄL, en 
överklagandetid om tre veckor. För beslut enligt 20 kap. ärvdabalken, 
ÄB, såsom beslut i frågor om registrering av bouppteckning, är ÄL direkt 
tillämplig och även för dessa beslut gäller således en överklagandetid om 
tre veckor. 
I rapporten föreslås att tiden för överklagande skall vara tre år för 
samtliga beslut. Några egentliga skäl för en sådan förändring har emeller-
tid inte anförts. Det finns enligt regeringens mening inte någon anledning 
att ha en så lång överklagandetid för beslut som inte gäller skatt. 
Nuvarande ordning bör därför behållas, dvs. överklagandetiden bör fort-
satt vara tre år för beslut om fastställande, eftergift eller återvinning av 
skatt och tre veckor för övriga beslut. Genom överflyttningen blir 
överklagandebestämmelsen i 23 § förvaltningslagen (1986:223), FL,  
tillämplig på samtliga beslut som inte innefattar prövning av en fråga om 
fastställande, eftergift eller återvinning av skatt. Enligt denna 
bestämmelse skall ett överklagande ha kommit in inom tre veckor från 
den dag då klaganden fick del av beslutet. Om klaganden är en part som 
företräder det allmänna, skall överklagandet dock ha kommit in inom tre 
veckor från den dag då beslutet meddelades. 
Motparts överklagande och den obligatoriska kommuniceringen
Om en av parterna har överklagat ett beslut i skattefrågan skall motparten 
alltid delges överklagandet. Motparten har sedan två månader på sig efter 
delgivningen att själv överklaga. Överklagandet skall ges in till beskatt-
ningsmyndigheten eller till hovrätten. Det är hovrätten som prövar om 
motpartens överklagande har kommit in i rätt tid.
I rapporten föreslås att motpartens överklagande skall ges in till 
skattemyndigheten som också, i likhet med vad som gäller enligt 
taxeringslagen, skall pröva om överklagandet kommit in i rätt tid. 
Regeringen anser att nuvarande ordning, enligt vilken motpartens 
överklagande kan ges in till såväl den beslutande myndigheten som till 
överinstansen, har fördelar för den enskilde och bör behållas. Dock bör 
rättidsprövningen av ett sådant överklagande, som i dag görs av hovrätt, 
alltid göras av länsrätten och inte som enligt förslaget av 
skattemyndigheten. Detta eftersom det är länsrätten som har kännedom 
om när motparten fått del av det ursprungliga överklagandet och därför 
kan bedöma om överklagandet har kommit in i rätt tid.
Om ett beslut om arvsskatt har överklagats skall enligt 60 § tredje 
stycket AGL motparten alltid ges tillfälle att yttra sig. Denna regel om 
s.k. obligatorisk kommunicering är ett undantag från 15 § ÄL, enligt 
vilken kommunicering med motpart i vissa fall kan underlåtas. 
Bestämmelsen i 60 § tredje stycket AGL föreslås i rapporten utgå med 
hänvisning till att en motsvarande bestämmelse om kommunicering finns 
i 10 § förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL. 
Bestämmelser om skriftväxling i de allmänna förvaltningsdomstolarna 
finns i 10, 12 och 18 §§ FPL. Som flera remissinstanser har påpekat 
motsvaras inte bestämmelsen i 60 § tredje stycket AGL av 10 § FPL, 
enligt vilken kommunicering i vissa fall inte behövs. Regeln om 
obligatorisk kommunicering bör därför finnas kvar.
Processordningen
Som följer av det tidigare sagda kommer beslut i arvs- och gåvo-
skatteärenden fortsättningsvis att överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol, dvs. länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätten. Grundläggande 
bestämmelser om processen i de allmänna förvaltningsdomstolarna finns 
i förvaltningsprocesslagen, FPL, och i lagen om allmänna förvaltnings-
domstolar, LAFD.
FPL innehåller bl.a. bestämmelser om hur mål anhängiggörs, kom-
municering, bevisning, beslutens utformning och innehåll, överklagande 
och prövningstillstånd. Processen är enligt huvudregeln skriftlig, dvs. 
målen avgörs efter skriftväxling mellan parterna. Här bör för 
fullständighetens skull nämnas att bestämmelserna i FPL är subsidiära i 
förhållande till annan lagstiftning.
Närmare bestämmelser om de allmänna förvaltningsdomstolarnas 
sammansättning finns i LAFD. Enligt huvudregeln är en länsrätt domför 
med en lagfaren domare och tre nämndemän (17 §). Under vissa 
förutsättningar kan ett mål avgöras av en ensam domare (18 §). 
Kammarrätten är enligt huvudregeln domför med tre lagfarna ledamöter. 
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är kammarrätt domför 
med två ledamöter om de är ense om slutet (12 §). Av bestämmelserna i 
LAFD följer vidare att sammansättningen kan vara annorlunda i vissa 
måltyper. Arvs- och gåvoskattemålen kommer emellertid att handläggas 
och prövas i den ordning som nu nämnts. Det innebär att målen i länsrätt 
i allmänhet kommer att avgöras av en lagfaren domare med nämnd 
alternativt en lagfaren domare ensam. I kammarrätten kommer frågan om 
prövningstillstånd att prövas av två lagfarna ledamöter. I de mål där 
prövningstillstånd meddelas avgörs målet av tre lagfarna ledamöter.
Prövningstillstånd i kammarrätt
Enligt nuvarande ordning överklagas tingsrättens respektive skattemyn-
dighetens beslut i frågor om bouppteckning samt om arvs- och gåvoskatt 
till hovrätten. Hovrättens beslut kan överklagas till Högsta domstolen. 
Därvid gäller bestämmelserna om prövningstillstånd i 54 kap. 
rättegångsbalken. Enligt den föreslagna ordningen skall beslut i frågor 
om bouppteckning samt om arvs- och gåvoskatt överklagas hos allmän 
förvaltningsdomstol, dvs. hos länsrätt. Kammarrättens beslut överklagas 
hos Regeringsrätten. Därvid gäller bestämmelser om prövningstillstånd 
(35–37 §§ FPL).
I delbetänkandet föreslås att ett krav på prövningstillstånd införs vid 
överklagande till kammarrätt. Även i rapporten har detta förutsatts. 
Något sådant krav har enligt den nuvarande ordningen inte funnits vid 
överklagande till hovrätt. En av grundtankarna i det reformarbete som 
under senare år har bedrivits på rättsväsendets område har varit att 
tyngdpunkten i rättsskipningen skall ligga i första instans. De högsta 
domstolsinstanserna skall endast överpröva de domar som har meddelats 
från den närmast lägre instansen. Överflyttningen av 
bouppteckningsverksamheten och arvsbeskattningen från tingsrätt till 
skattemyndighet innebär att instanskedjan förlängs med en instans. Även 
beträffande beslut om gåvoskatt kommer ytterligare en instans att 
införas. Den första domstolsprövningen när det gäller gåva kommer nu 
att ske i länsrätt i stället för i hovrätt. Härigenom har tyngdpunkten i 
prövningen av såväl arvs- som gåvoskatteärenden förskjutits nedåt. Innan 
ett mål anhängiggörs i länsrätt, har ärendet således prövats av 
skattemyndigheten. Utan krav på prövningstillstånd i kammarrätt skulle 
det innebära en rätt till fullständig prövning hos skattemyndigheten samt 
i två domstolsinstanser. Krav på prövningstillstånd vid överklagande till 
kammarrätt har införts i så många författningar att det numera kan 
betecknas som huvudregel. Frågan huruvida prövningstillstånd bör 
införas för en viss måltyp måste avgöras efter överväganden på grundval 
av förhållandena i den aktuella måltypen (jfr bl.a. prop. 1993/94:133 och 
1997/98:101). Det har därvid uttalats att prövningstillstånd bör användas 
främst i de fall målet prövats av en förvaltningsmyndighet innan det 
prövats i länsrätt. Så kommer till följd av reformen att vara fallet 
beträffande såväl beslut i frågor om bouppteckning som beslut om arvs- 
och gåvoskatt. Krav på prövningstillstånd gäller normalt inte vid 
överklagande till kammarrätt av länsrätts beslut i skattemål. Dock krävs 
enligt 22 kap. 11 § skattebetalningslagen (1997:483) prövningstillstånd 
för vissa typer av skattemål. Den prövning som görs enligt 
bestämmelserna i 20 kap. ÄB och AGL skiljer sig i flera avseenden från 
den prövning som görs i andra skattemål. Enligt regeringens mening 
lämpar sig dessa ärenden väl för ett system med prövningstillstånd i ledet 
länsrätt–kammarrätt. Regeringen föreslår därför att en regel om krav på 
prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt införs i AGL. Genom 
en hänvisning i 20 kap. 11 § ärvdabalken till överklagandebestämmelser-
na i AGL kommer detsamma att gälla för beslut enligt 20 kap. ÄB.
Prövning av frågan om anstånd med betalning av skatt
Enligt nuvarande ordning får beskattningsmyndigheten efter ansökan 
medge anstånd med betalning av såväl arvs- som gåvoskatt. Har en 
överrätt efter överklagande fastställt skatt till högre belopp än enligt det 
överklagade beslutet, får överrätten på samma sätt medge anstånd med 
det tillkommande skattebeloppet. Ansökan om anstånd skall ha kommit 
in till beskattningsmyndigheten respektive överrätten senast fyra veckor 
efter den dag då beslutet om skattens fastställande meddelades (55 § 
AGL). 
Vid inkomstbeskattningen gäller att en ansökan om anstånd med 
betalning av skatt prövas av skattemyndigheten som första instans. I 
rapporten har inte föreslagits någon ändring av nuvarande regler om 
anstånd med betalning av skatt enligt AGL med anledning av att de 
allmänna förvaltningsdomstolarna blir överinstanser. Länsrätten i Skåne 
län har i sitt remissvar ansett att frågan om anstånd med betalning av 
arvs- och gåvoskatt i likhet med vad som gäller vid inkomstbeskattningen 
alltid bör prövas av skattemyndigheten som första instans. Regeringen 
delar länsrättens uppfattning. Frågan om anstånd är, såsom den skall 
bedömas enligt AGL, i sak helt åtskild från beskattningsfrågan. När 
rätten väl har skilt målet om fastställande av skatten från sig finns det 
ingen anledning att inte låta skattemyndigheten pröva frågan om anstånd. 
Även instansordningsprincipen talar för detta. Med hänsyn till att någon 
ändring i den aktuella paragrafen inte föreslagits i rapporten och denna 
fråga inte remissbehandlats bör dock frågan om vilken instans som först 
skall pröva en ansökan om anstånd med betalningen av skatt tas upp vid 
ett senare tillfälle. Något förslag läggs därför inte fram i detta 
lagstiftningsärende. 
Det s.k. anmärkningsförfarandet
I vissa fall kan ett felaktigt skattebeslut rättas utan att överklagande sker, 
nämligen genom det s.k. anmärkningsförfarandet. Det kan bara användas 
när det gäller att ändra beslut så att högre skatt skall utgå. Om 
Kammarkollegiet upptäcker att beskattningsmyndigheten tagit ut för låg 
skatt kan kollegiet vända sig direkt till den skattskyldige. Kollegiet 
uppger på vilket sätt skattebeslutet är oriktigt och den skattskyldige kan 
då vitsorda anmärkningen och betala in det felande skattebeloppet. Om så 
sker behöver process inte tillgripas. Om den skattskyldige inte vitsordar 
anmärkningen måste överklagande till hovrätten ske på vanligt sätt. I 
lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter fanns 
tidigare ett anmärkningsförfarande av samma typ som enligt AGL. 
Institutet slopades eftersom det i princip saknade praktisk betydelse (SFS 
1984:404). I arvs- och gåvoskattekommitténs betänkande, Ny arvs- och 
gåvoskattelag (SOU 1987:62) föreslogs att anmärkningsförfarandet i 
AGL skulle slopas. I rapporten föreslås också att anmärkningsförfarandet 
skall avskaffas. Anmärkningsförfarandet är omodernt och används så 
sällan att det torde sakna praktisk betydelse. Dessutom finns det inget 
motsvarande institut inom övriga beskattningsområden. Regeringen  
delar därför bedömningen att anmärkningsförfarandet kan tas bort. 
5.5 Skatteförvaltningen tar över Kammarkollegiets 
uppgifter 
Regeringens förslag: Kammarkollegiets roll som gransknings-
myndighet i ärenden om arvs- och gåvoskatt tas över av 
skatteförvaltningen. 
Riksskatteverket får överklaga skattemyndighetens beslut och får 
vidare överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om 
verket inte tidigare fört det allmännas talan. 
Skattemyndigheten skall i normalfallet föra det allmännas talan i 
länsrätt och kammarrätt. En skattemyndighet får uppdra åt en annan 
skattemyndighet att föra talan i ett visst ärende eller grupp av ärenden 
om den andra myndigheten medger det. Riksskatteverket får överta 
uppgiften att föra talan i ett ärende eller en viss grupp av ärenden.
I Regeringsrätten förs det allmännas talan av Riksskatteverket. 
Verket kan därvid företrädas av någon tjänsteman vid skatte-
myndigheten.
Kammarkollegiets uppgift att besluta i ärenden om dubbel-
beskattning förs över till Riksskatteverket.
Delbetänkandets förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget 
eller lämnar förslaget utan erinran. Riksskatteverket framhåller vikten av 
att verkets tillsyn får bli en annan än den som i dag åligger 
Kammarkollegiet. Kammarkollegiet har avstyrkt att kollegiets arbets-
uppgifter förs över till Riksskatteverket.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte 
haft något att erinra mot förslaget. Kammarkollegiet ifrågasätter det 
lämpliga i att beslutsmyndigheten blir den skattskyldiges motpart i 
processen. 
Skälen för regeringens förslag
Granskningsrollen
Enligt 64 § 1 mom. lagen (1941:614) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL,  
skall beskattningsmyndighetens beslut i ärenden om fastställande, 
eftergift eller återvinning av arvsskatt och gåvoskatt granskas av den 
myndighet regeringen förordnar. Sedan den 1 juni 1965 har 
Kammarkollegiet denna uppgift. För att en granskning skall kunna ske 
har beskattningsmyndigheterna ålagts att sända vissa handlingar till 
kollegiet. Granskningen av beslut om arvs- och gåvoskatt sker 
stickprovsvis. Om kollegiet hittar några felaktigheter vid granskningen 
ankommer det på kollegiet att överklaga beslutet. Kollegiet är också 
motpart när enskilda överklagar. Enligt ett uttryckligt uttalande i 
förarbetena (prop. 1964:75 s. 337) skall kollegiet företräda det allmännas 
intressen vilket innebär att kollegiet även kan överklaga till den 
skattskyldiges förmån. Någon rätt att enligt gällande system utöva tillsyn 
över beskattningsmyndigheterna har inte kollegiet. 
Enligt rapportens förslag skall Kammarkollegiets uppgifter tas över av 
skatteförvaltningen. Den centrala tillsynen skall därvid i enlighet med 
Riksskatteverkets roll som centralmyndighet för skatteförvaltningen 
ligga på verket. Processföringen skall normalt skötas av skattemyn-
digheten, men även Riksskatteverket skall ha rätt att föra talan. 
I förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen 
anges att Riksskatteverket bl.a. skall meddela föreskrifter om verkställig-
het av lag enligt särskilda bemyndiganden och genom allmänna råd och 
uttalanden verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rätts-
tillämpningen inom verksamhetsområdet. Regeringen finner det naturligt 
att Kammarkollegiets granskningsroll ersätts av Riksskatteverkets tillsyn 
över skatteförvaltningen. Formerna för Riksskatteverkets allmänna 
tillsynsroll är inte lagreglerade. Det finns inte någon särskild anledning 
att i lag reglera tillsynen på arvs- och gåvoskattens område. Tillsynen får 
i stället utövas inom ramen för de uppgifter verket enligt ovan nämnda 
förordning har som chefsmyndighet. 
Vidare bör Riksskatteverket ha rätt att överklaga skattemyndighetens 
beslut. Rätten att överklaga en lägre myndighets beslut kan utnyttjas för 
att utjämna oenhetlig rättstillämpning på områden där behovet av 
prejudikat är framträdande. Det kan antas att Riksskatteverket kommer 
att överklaga endast när det verkligen är påkallat och inte bara av det 
skälet att verket inte delar skattemyndighetens bedömning i en viss fråga 
(jfr prop. 1989/90:74). Riksskatteverket bör få överklaga ett beslut av 
länsrätten eller kammarrätten även om verket inte tidigare har fört det 
allmännas talan i målet.
Närmare om det allmännas processföring
Enligt förslaget i rapporten skall den skattemyndighet som har fattat det 
överklagade beslutet i de flesta fall föra det allmännas talan i domstol. 
Förslaget överensstämmer med bestämmelsen i 7 a § 
förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL. Enligt denna gäller att om en 
enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut, blir den först 
beslutande myndigheten alltid den enskildes motpart sedan handlingarna 
i målet överlämnats till domstolen. Regeringen anser att denna ordning 
bör gälla även för arvs- och gåvoskattemålen. Någon särskild reglering 
krävs inte härför. I och med att skattemyndigheten blir part i länsrätten, 
har myndigheten enligt 33 § andra stycket FPL rätt att överklaga ett 
beslut om det gått myndigheten emot. Det innebär att skattemyndigheten 
i normalfallet för det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt. 
Kammarkollegiet har ifrågasatt det lämpliga i att beslutsmyndigheten blir 
den skattskyldiges motpart i processen. Enligt regeringens mening finns 
det inte skäl för sådana farhågor.
Det bör beträffande skattemyndigheternas processföring enligt AGL, 
liksom enligt taxeringslagen, vara möjligt att en skattemyndighet övertar 
en annan skattemyndighets uppgift att föra talan. En sådan möjlighet 
föreslås därför. 
Som nämnts i det föregående skall Riksskatteverket ha en självständig 
rätt att överklaga skattemyndighetens beslut. Överklagar Riksskatte-
verket, skall det allmännas talan föras av verket. I rapporten föreslås 
vidare att Riksskatteverket skall kunna ta över uppgiften att föra det 
allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Även 
detta förslag bör enligt regeringens mening genomföras. En sådan 
ordning krävs för att Riksskatteverket – i linje med sitt ansvar för en 
enhetlig rättstillämpning i skatteförvaltningen – skall kunna välja ut 
ärenden på områden där klarlägganden är angelägna och där svara för det 
allmännas argumentering (jfr prop. 1989/90:74). 
Vidare skall Riksskatteverket enligt förslaget i rapporten föra det 
allmännas talan i Regeringsrätten. Verket skall emellertid kunna uppdra 
åt en tjänsteman vid skattemyndighet att företräda verket. Detta kan vara 
rationellt och bidra till att processkompetensen vid skattemyndigheterna 
upprätthålls. Regeringen instämmer därför i förslaget. 
Riksskatteverket bör, liksom Kammarkollegiet i dag, få föra talan såväl 
till den skattskyldiges fördel som till hans nackdel. En uttrycklig 
bestämmelse om detta bör för tydlighetens skull införas.
Dubbelbeskattningsärenden
För att undvika eller lindra dubbelbeskattning kan enligt 58 § AGL 
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer efter ansökan 
medge befrielse eller nedsättning av skatt om egendom har beskattats 
såväl här i riket som i utländsk stat. Enligt förordningen (1967:721) om 
förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid 
dubbelbeskattning skall en ansökan ges in till Kammarkollegiet. I 
förordningen anges vidare att det är Kammarkollegiet och i vissa fall 
regeringen som prövar ansökan. I lagen (1983:914) om dubbelbeskatt-
ningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater beträffande 
skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva samt lagen (1988:593) om 
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien och 
Nordirland beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva anges att 
ansökan om skattelindring enligt nämnda förordning kan göras hos 
Kammarkollegiet.
I rapporten föreslås att skattemyndigheten skall pröva frågan om 
befrielse från eller nedsättning av arvsskatt eller gåvoskatt för 
undvikande av dubbelbeskattning i samband med att ett skatteärende 
avgörs. På samma sätt som enligt gällande lag skall dock regeringen 
avgöra ärendet när detta förutsätts i dubbelbeskattningsavtal eller vid 
ärende av synnerlig vikt eller principiell betydelse. Kammarkollegiet har 
motsatt sig att uppgiften att fatta beslut i dubbelbeskattningsärenden 
flyttas över till skattemyndigheten och i stället föreslagit att denna 
uppgift läggs på Riksskatteverket. Anledningen härtill är att de flesta 
dubbelbeskattningsavtal är s.k. creditavtal, vilket innebär att beskatt-
ningsmyndigheten måste ha uppgift om den skatt som betalats i utlandet 
för att kunna fatta beslut i dubbelbeskattningsärendet. Detta tar regel-
mässigt tid, varför beslut först måste fattas om den svenska arvsskatten 
och beslut om nedsättning av denna skatt p.g.a. dubbelbeskattning kan 
fattas först senare. Arvs- och gåvoskattekommittén förordade i sitt 
betänkande Ny arvs- och gåvoskattelag (SOU 1987:62) att dubbel-
beskattningsärendena skulle handläggas av en centralmyndighet. Antalet 
dubbelbeskattningsärenden har de senaste åren varit ca 60 per år. Enligt 
regeringens mening är antalet ärenden inte tillräckligt stort för att spridas 
på de tio skattemyndigheterna. Vidare uppnås enhetlighet i besluts-
fattandet bäst om det är en centralmyndighet som handlägger frågan. Det 
är därför lämpligast att Kammarkollegiets uppgift flyttas över på 
Riksskatteverket. Regeringen föreslår i enlighet härmed att en ändring, 
innebärande att ansökan om skattelindring enligt ovan nämnda 
förordning kan göras hos Riksskatteverket, förs in i lagen (1983:914) om 
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater 
beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva samt lagen (1988:593) 
om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien och 
Nordirland beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva. En 
motsvarande ändring bör föras in i nämnda förordning.
5.6 Särskilda frågor när det gäller bouppteckning och 
deklaration, m.m.
Regeringens förslag: Den avlidnes personnummer skall alltid anges i 
bouppteckningen. Kravet på angivande av den avlidnes yrke tas bort. 
Deklaration av arvfallen eller testamenterad egendom skall avfattas 
på särskild blankett. Arvlåtarens eller testators samt den 
skattskyldiges personnummer skall vara obligatoriska uppgifter i 
deklarationen. Motsvarande skall gälla vid gåva.
Om personnummer saknas skall i stället samordningsnummer anges 
om sådant finns. 
Regeringens bedömning: Kravet på att bifoga kopior av bouppteck-
ningen när denna ges in för registrering bör behållas. 
Slutbetänkandets förslag om personnummer i stället för yrke: Över-
ensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har invänt mot 
förslagen.
Rapportens förslag om blankett och personnummer: Överens-
stämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har invänt mot 
förslagen. 
Delbetänkandets förslag om kopior av bouppteckningen: Regering-
en anser inte att förslaget bör genomföras. 
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig särskilt 
över förslaget. 
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Uppgift om den avlidnes yrke ersätts av uppgift om personnummer
Av 20 kap. 3 § ärvdabalken, ÄB, framgår vilka uppgifter som måste 
anges i en bouppteckning. Det är bl.a. den avlidnes fullständiga namn, 
yrke och hemvist. Uppgift om den avlidnes personnummer är inte 
obligatoriskt. 
I dag är personnummer av stor betydelse när det gäller att identifiera 
en person. Kravet på att den avlidnes yrke skall anges i bouppteckningen 
är sedan länge föråldrat. Den uppgiften fyller i 
bouppteckningssammanhang inte längre någon funktion. I stället lämnas 
regelmässigt uppgift om den avlidnes personnummer. För 
dödsboanmälan har uppgift om den avlidnes personnummer sedan länge 
varit ett krav. 
För att anpassa lagstiftningen till dagens samhälle bör kravet på 
angivande av den avlidnes yrke ersättas av ett krav på angivande av den 
avlidnes personnummer. Det är vidare närmast självklart att samma 
ordning bör gälla för bouppteckning som för dödsboanmälan. 
I anledning av det nu sagda bör ett krav på angivande av person-
nummer i bouppteckningar lagfästas och kravet på angivande av den 
avlidnes yrke utmönstras.
Genom en hänvisning i 20 kap. 10 § ÄB gäller vad som föreskrivs om 
bouppteckning även beträffande tilläggsbouppteckning.
Deklaration av arvfallen eller testamenterad egendom samt gåva och 
liknande förvärv
För gåva och liknande förvärv gäller sedan tidigare att deklaration skall 
avfattas på särskild blankett. Formulär för sådan blankett fastställs av 
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. När 
handläggningen av arvsskatt övergår till skattemyndigheterna bör 
motsvarande bestämmelse införas för deklaration av arvfallen eller 
testamenterad egendom. 
Som angetts ovan är personnummer numera av stor betydelse när det 
gäller att identifiera en person. Ett krav på angivande av personnummer 
finns redan för självdeklaration. Det är därför naturligt att även 
deklaration av arvfallen eller testamenterad egendom samt gåva och 
liknande förvärv innehåller en uppgift om arvlåtarens eller testators 
respektive givarens personnummer. Vidare bör ett krav på angivande av 
den skattskyldiges personnummer införas. När fråga är om deklaration av 
s.k. framskjutna förvärv enligt 8 § lagen (1941:416) om arvsskatt och 
gåvoskatt, AGL, bör även föregående innehavarens personnummer vara 
en obligatorisk uppgift.
Samordningsnummer
Enligt 18 a § folkbokföringslagen (1991:481) kan fr.o.m. den 1 januari 
2000 personer som inte är eller har varit folkbokförda här i landet efter 
begäran av en myndighet tilldelas ett särskilt samordningsnummer i 
stället för personnummer (prop. 1997/98:9). I de fall en person har 
tilldelats ett samordningsnummer bör detta, av samma skäl som har 
anförts i fråga om personnummer, anges i bouppteckning, tilläggsboupp-
teckning, dödsboanmälan och deklaration. Regeringen föreslår därför att 
ett krav på angivande av samordningsnummer införs i såväl ÄB som 
AGL.
Bouppteckningsblankett 
Enligt förslagen i delbetänkandet och rapporten skall en särskild blankett 
som kan användas för bouppteckningen sändas till dödsboet. Den 
bouppteckningsskyldige kan tillsammans med blanketten få vissa enkla 
anvisningar. Förslaget syftar till att rationalisera förfarandet för såväl den 
enskilde som det allmänna. Granskningen hos skattemyndigheten 
underlättas och därmed kan handläggningstiden förkortas. Regeringen 
delar bedömningen att det är en fördel om en blankett kan tillhandahållas 
av skattemyndigheterna. Någon författningsreglering krävs inte för att en 
sådan ordning skall kunna införas.
I delbetänkandet och rapporten har vidare föreslagits att skattemyn-
digheten skall förtrycka vissa uppgifter på bouppteckningsblanketten. 
Regeringen anser att en sådan ordning kan ha vissa fördelar. De uppgifter 
som skall förtryckas måste då hämtas från olika register. Frågan behöver 
emellertid övervägas ytterligare. Riksskatteverket har fått i uppdrag att se 
över frågan om behovet av särskilda regler för IT-användningen i 
boupptecknings- och arvsbeskattningsverksamheten hos skattemyndig-
heterna. Regeringen har för avsikt att återkomma i dessa delar. 
I rapporten föreslås att skattemyndigheten skall vara skyldig att sända 
en blankett till dödsboet när den avlidne var folkbokförd i Sverige. Enligt 
förslagen i delbetänkandet och rapporten skall det vidare vara 
obligatoriskt att använda den anvisade blanketten vid bouppteckningen. 
Som nämnts ovan har regeringen för avsikt att återkomma i frågan om 
förtryckning av vissa uppgifter på bouppteckningsblanketten. Frågan om 
en skyldighet för skattemyndigheten att sända ut en boupptecknings-
blankett till dödsboet bör då övervägas. Även frågan om obligatorisk 
användning av viss blankett för bouppteckning bör hanteras i det 
sammanhanget. 
Som nämnts ovan finns det inget som hindrar att skattemyndigheten 
utan stöd i författning sänder ut en blankett för bouppteckning till 
dödsboet. 
Ingivande av kopia av bouppteckningen
I delbetänkandet har föreslagits att skyldigheten att till bouppteckningen 
foga en eller ibland flera bestyrkta kopior av bouppteckningen när den 
ges in för registrering avskaffas. Den fördel som en sådan ordning skulle 
innebära för den enskilde uppvägs emellertid inte av de olägenheter som 
skulle uppkomma för skattemyndigheten. Regeringen anser därför inte 
att förslaget bör genomföras. 
5.7 Ny deklarationstidpunkt för gåva
Regeringens förslag: Deklarationstidpunkten för gåva flyttas från 
den 15 februari till den 2 maj året efter skattskyldighetens inträde.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanser har yttrat sig särskilt i 
frågan.
Skälen för regeringens förslag: Av 46 § andra stycket lagen 
(1941:614) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL, följer att deklaration för 
gåva skall lämnas senast den 15 februari året efter det varunder 
skattskyldighet inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som avses i 
37 § 2 mom., försäkringstagaren, avlidit efter det skattskyldighet inträtt 
får dock deklarationen inte lämnas senare än fyra månader efter 
dödsfallet.
Deklarationstidpunkten för gåva överensstämde tidigare med den som, 
för andra än bokföringsskyldiga, gällde för inlämnande av allmän 
självdeklaration. Numera är det den 2 maj som är sista dag för ingivande 
av förenklad självdeklaration. Att det är detta datum som gäller har blivit 
allmänt känt. Något egentligt skäl att ha kvar den 15 februari som sista 
deklarationsdag för gåva finns inte. Det torde i själva verket redan vara 
en utbredd föreställning bland dem som är berörda att sista dag för 
inlämnande av gåvodeklaration också är den 2 maj. Misstag om 
deklarationsdag föranleder visserligen inte någon förseningsavgift, 
eftersom någon sådan inte tas ut enligt AGL. Däremot har 
bestämmelserna om ränta på skatten i 52 § AGL anknytning till sista 
deklarationsdagen. Räntebestämmelserna är inte avsedda att vara någon 
sanktion utan skall kompensera det allmänna för en ränteförlust, som 
motsvaras av en räntevinst för den skattskyldige genom att denne betalar 
skatten vid en senare tidpunkt än normalt. De omständigheter som 
föranlett att skatten inte kunnat fastställas tidigare än som skett är utan 
betydelse för frågan om ränta skall tas ut (jfr prop. 1974:159 s. 74). Detta 
strikta kredittänkande möter ytterst liten förståelse hos dem som påförs 
ränta. Enligt regeringens bedömning bör en lagändring ske så att 
deklarationsdagen för gåva flyttas fram till att sammanfalla med den för 
förenklad självdeklaration.
5.8 Kontrolluppgift för försäkringsgivare 
Regeringens förslag: Tidpunkten för försäkringsgivare att lämna 
kontrolluppgift om förmånstagarförvärv enligt lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt flyttas från den 15 februari till den 31 januari. 
Rapportens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte yttrat sig särskilt 
i frågan. Kammarkollegiet anser att det nuvarande systemet med 
försäkringsgivares kontrolluppgiftsskyldighet direkt till den skattemyn-
dighet som skall handlägga ärendet bör behållas. 
Skälen för regeringens förslag 
Bakgrund 
Enligt 49 § lagen (1941:614) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL, är 
försäkringsgivare skyldig att till beskattningsmyndigheten ge in 
kontrolluppgift beträffande förmånstagarförvärv som enligt denna lag 
medför skattskyldighets inträde. Sådan uppgiftsskyldighet föreligger inte 
om det utfallna beloppet inte överstiger 13 000 kr. Kontrolluppgiften 
skall lämnas enligt närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. 
Föreskrifterna finns i 13 § arvs- och gåvoskatteförordningen (1958:563), 
vari anges att uppgifterna skall avfattas på blankett enligt särskilt 
formulär. I bilaga till sistnämnda paragraf har regeringen fastställt ett 
formulär för denna uppgift. Formuläret innehåller 16 olika deluppgifter. 
Kontrolluppgiften skall för varje kalenderår lämnas senast den 15 
februari påföljande år. Har skattskyldighet inträtt till följd av dödsfall, 
skall dock uppgift lämnas inom en månad efter det försäkringsgivaren 
fått kännedom om dödsfallet. 
Kontrolluppgiften skall ges in till den beskattningsmyndighet som har 
att uppta fråga om beskattning av försäkringsbeloppet, dvs. vid 
arvsbeskattning till bouppteckningsdomstolen och vid gåvobeskattning 
skattemyndigheten i den region där den skattskyldige var folkbokförd. 
De uppgifter som skall redovisas i det fastställda uppgiftsformuläret 
ligger till grund för försäkringsgivarens bedömning av frågan om vilken 
beskattningsmyndighet som är behörig enligt AGL och som uppgiften 
skall lämnas till. 
Kontrolluppgift för försäkringsgivare
Enligt 3 kap. 58 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter, LSK, skall kontrolluppgifter lämnas senast den 31 januari 
under taxeringsåret till den skattemyndighet hos vilken den 
uppgiftsskyldige är registrerad som arbetsgivare eller, om han är 
registrerad hos flera skattemyndigheter, till var och en av dem, eller om 
han inte är registrerad till skattemyndigheten i den region där 
uppgiftslämnaren är bosatt. I rapporten föreslås att motsvarande bör gälla 
för uppgiftslämnande enligt AGL. Vidare föreslås att hänvisningen till 3 
kap. 58 § LSK även skulle kunna omfatta den tid som anges för 
uppgiftslämnande, dvs. den 31 januari. I fråga om arvsskatt behövs 
emellertid en särskild bestämmelse om uppgiftsskyldighet vid dödsfall. 
En hänvisning till bestämmelserna i 3 kap. 58 § LSK föreslås därför i 49 
§ första stycket AGL. Vidare föreslås att tredje stycket samma lag skall 
behållas men att tiden för att lämna uppgiften ändras från den 15 februari 
till den 31 januari. 
Enligt regeringens bedömning är det inte ändamålsenligt att ha en 
bestämmelse om att kontrolluppgift för försäkringsgivare, som ju i detta 
fall skall användas för att fastställa skatt enligt AGL, lämnas till den 
skattemyndighet där försäkringsgivaren är registrerad som arbetsgivare. 
Även Kammarkollegiet har i sitt remissvar ansett att det nuvarande 
systemet med uppgift direkt till den skattemyndighet som skall 
handlägga ärendet bör behållas och hänvisat till att det medför viss risk 
för felexpedieringar att lämna uppgiften till den skattemyndighet där 
försäkringsbolaget är registrerat som arbetsgivare. Regeringen anser mot 
bakgrund av det anförda att ändringen i denna del inte bör genomföras. 
Försäkringsgivare som lämnar kontrolluppgift enligt AGL lämnar även 
kontrolluppgift enligt LSK. Det kan därför vara en fördel om samma 
tidsgräns gäller för försäkringsgivare enligt AGL. Tidsgränsen för 
kontrolluppgift enligt AGL bör i detta avseende därför ändras till den 31 
januari. 
Enligt nuvarande reglering, som tillkom före den nya regeringsformen, 
har regeringen genom ett bemyndigande givits möjlighet att meddela 
föreskrifter angående vilka övriga förhållanden som skall uppges för 
skattens bestämmande. I rapporten har föreslagits att denna uppgift i 
stället skall ankomma på Riksskatteverket. Lagrådet har föreslagit att 
bemyndigandet skall utgå då knappast annat än verkställighetsföreskrifter 
synes kunna komma i fråga (8 kap. 13 § första stycket 1 
regeringsformen). Regeringen delar Lagrådets uppfattning att 
bemyndigandet i princip kan tas bort. Dock anser regeringen att det är 
lämpligt att i lagen ta in en erinran om att närmare föreskrifter om 
uppgiftsskyldigheten meddelas av regeringen eller den myndighet som 
regeringen bestämmer (jfr bl.a. Lagrådets yttrande och regeringens 
bedömning i prop. 2000/01:8 Ny socialavgiftslag). 
5.9 Tidsgräns för meddelande om arvsavstående för 
Allmänna arvsfonden
Regeringens bedömning: Någon särskild tidsgräns för att lämna 
skriftligt meddelande till skattemyndigheten om avstående från arv 
enligt lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden införs inte.
Rapportens förslag: Överensstämmer inte med regeringens. I rapporten 
föreslås att en tidsgräns införs för meddelande om avstående från arv. 
Vidare föreslås att uppgiften skall lämnas på en blankett enligt formulär 
som fastställs av Riksskatteverket.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet anser att någon tidsgräns inte 
bör införas. Kollegiet anför att reglerna i framtiden bör utformas så att 
förfarandet mera stämmer överens med gången när en 
tilläggsbouppteckning blivit nödvändig. Vidare anser kollegiet att det är 
olämpligt att uppgifter endast lämnas en gång per år, eftersom en sådan 
hantering bl.a. skulle innebära merarbete för arvsfonden.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 24 och 25 §§ lagen 
(1994:243) om Allmänna arvsfonden kan fonden i vissa fall avstå från 
arv eller försäkringsbelopp som tillfallit fonden. Om värdet av 
egendomen i fråga inte överstiger två miljoner kronor är det 
Kammarkollegiet som beslutar om avstående av arv och annars 
regeringen. Av 1 § andra stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och 
gåvoskatt, AGL, följer att sådant förvärv på grund av avstående från 
Allmänna arvsfonden i arvsskattehänseende betraktas som om förvärvet 
skett genom testamente efter den avlidne. Enligt 49 a § AGL skall ett 
skriftligt meddelande om beslut om avstående tillställas 
beskattningsmyndigheten. I rapporten föreslås att bestämmelsen i 49 a § 
skall ändras på så sätt att meddelande skall lämnas till skattemyndigheten 
senast den 31 januari påföljande år, att 3 kap. 58 § lagen (1990:243) om 
självdeklaration och kontrolluppgifter skall äga motsvarande tillämpning 
samt att uppgiften skall lämnas på blankett enligt formulär som fastställs 
av Riksskatteverket. Som framgår ovan är det inte alltid 
Kammarkollegiet som beslutar om Allmänna arvsfondens avstående och 
som skall lämna meddelande till skattemyndigheten. Det kan även vara 
regeringen som skall lämna sådant meddelande. Som Kammarkollegiet 
påpekat kan det vidare vara olämpligt att uppgifter endast lämnas en gång 
per år. Detta kan fördröja beskattningen, vilket är till nackdel både för 
den enskilde och det allmänna. Mot bakgrund härav gör regeringen 
bedömningen att någon tidsgräns för skyldigheten att lämna meddelande 
om beslut om Allmänna arvsfondens avstående från arv inte bör införas. 
5.10 Tidsbegränsningen för ansökan om anstånd med att 
förete delningshandling tas bort
Regeringens förslag: Tidsbegränsningen i lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt för att göra framställning om anstånd med att 
fastställa skatten i de fall då verklig delningshandling skall företes tas 
bort.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig 
särskilt över förslaget. Kammarkollegiet anför att förslaget innebär en 
materiell ändring som inte bör tas upp i detta sammanhang.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 17 § första stycket lagen 
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL, skall beskattnings-
myndigheten medge anstånd med skatteärendets avgörande i och för 
företeende av bodelning eller arvskifte samt delningshandling i fall av 
sekundosuccession. För att anstånd skall medges krävs att framställning 
om det görs i samband med att en bouppteckning ges in för registrering. 
Vidare krävs att detta sker inom den föreskrivna tiden, dvs. regelmässigt 
fyra månader efter dödsfallet eller, om uppskov med att förrätta 
bouppteckning beviljats, en månad efter den dag till vilken sådant 
uppskov medgivits. 
I rapporten föreslås att det i 17 § AGL skall ges utrymme för att medge 
anstånd med skattens fastställande även om bouppteckningen ges in för 
sent. Enligt regeringens bedömning bör en ändring av bestämmelsen ske 
i enlighet med förslaget. 
5.11 Möjligheten att betala arvsskatt med annat än pengar 
avskaffas
Regeringens förslag: Det skall inte längre vara möjligt att betala 
arvsskatt med aktier och skuldebrev.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker 
förslaget eller lämnar det utan erinran. Kammarrätten i Sundsvall anför 
att frågan bör utredas på nytt eftersom innehav av värdepapper blivit allt 
vanligare. 
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande reglering behöver 
inte all betalning av arvsskatt ske med pengar. Efter tillstånd av 
beskattningsmyndigheten kan intill ett belopp motsvarande högst hälften 
av skatten som betalning godtas intecknat skuldebrev i fast egendom, 
tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jordbruksinventarier eller företags-
egendom eller också skuldförbindelse för vilket sådant skuldebrev 
lämnats som säkerhet. Beträffande intecknat skuldebrev gäller att det 
måste ha fastställts att gälla i den avlidnas egendom och högst till det 
värde som den intecknade egendomen upptagits till i bouppteckningen. 
Intecknat skuldebrev i egendom som ägs av dödsbodelägare personligen 
godtas således inte. Arvsskatteförordningen innehåller ett stort antal 
tillämpningsföreskrifter om det närmare förfarandet när arvsskatten skall 
betalas med annat än pengar. Riksbanken skall förvalta de 
värdehandlingar som överlämnats som betalningsmedel eller säkerhet för 
arvsskatten. Sedan Riksbanken fått uppgift om beloppet av den skatt som 
betalats genom överlämnande av värdehandlingar sätter Riksbanken 
omedelbart in motsvarande belopp på skattemyndighetens konto för 
arvsskatt och gåvoskatt. Förfarandet innebär således i korthet att 
Riksbanken betalar arvsskatten och den skattskyldige får en motsvarande 
skuld till banken. Riksbanken förvaltar, genom värdepapperscentralen, 
värdehandlingarna så länge dessa står kvar som säkerhet. Förvaltningen 
redovisas sedan till Kammarkollegiet, Finansdepartementet och 
Riksrevisionsverket varje år. För närvarande finns inget låneärende 
beträffande arvsskatt i Riksbanken. Denna låneverksamhet kan inte heller 
anses vara av centralbankskaraktär och det kan därför ifrågasättas om 
Riksbanken skall driva denna verksamhet. Frågan om det finns skäl att 
låta Riksbankens låneverksamhet för att betala arvsskatt upphöra har 
tidigare varit uppe till diskussion. Statsskuldspolitiska kommittén 
anförde i sitt betänkande Riksbanken och Riksgäldskontoret (SOU 
1986:22) att Riksbankens låneverksamhet för erläggande av arvsskatt 
borde upphöra. Enligt kommittén skulle denna verksamhet kunna 
ombesörjas av någon annan myndighet. Eftersom de bestämmelser där 
denna verksamhet reglerades samtidigt utreddes av Arvs- och 
gåvoskattekommittén hänvisades emellertid till denna. I Arvs- och 
gåvoskattekommitténs slutbetänkande Ny arvs- och gåvoskattelag (SOU 
1987:62) föreslogs att möjligheten att betala arvsskatt med annat än 
kontanter helt skulle slopas. Vidare har Riksbanken i en framställning till 
Finansdepartementet hemställt att Riksbankens låneverksamhet vad avser 
arvsskatt skall upphöra (Fi95/3077). 
Reglerna om betalning av arvsskatt med annat än pengar innebär i 
praktiken inte annat än ett slags anståndsinstitut. Med de relativt 
generösa anståndsregler som finns kan reglerna om betalning med annat 
än pengar tas bort. I extremfall med hög arvsskatt är regeringens 
möjlighet enligt nuvarande regler att medge anstånd i högst 20 år 
tillräcklig.
6 Ikraftträdande m.m.
6.1 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.
De föreslagna övergångsbestämmelserna innebär bl.a. att de boupp-
teckningar som ges in till tingsrätt före den 1 juli 2001 skall handläggas 
helt enligt äldre bestämmelser. Under en ganska lång övergångsperiod 
kommer därför dubbla system att finnas. Detta uppvägs dock av att det 
för såväl den enskilde som för det allmänna blir enkelt att överblicka 
vilka regler som gäller. 
Regeringen har getts möjlighet att besluta att en annan tingsrätt än den 
som anges i 20 kap. 8 § ärvdabalken och 34 § lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt skall vara behörig att handlägga ärenden om 
registrering av bouppteckning, tilläggsbouppteckning och dödsbo-
anmälan samt ärenden om arvsskatt. Skälet härför är att vissa tingsrätter 
kommer att stå helt eller delvis utan erfaren personal efter den 1 juli 
2001. I vissa fall kommer domstolssekreterarna att enligt arbetsrättsliga 
regler följa med verksamheten till skattemyndigheten. Det kan också visa 
sig att domstolssekreterare väljer att sluta sin anställning i förtid. För att 
undvika att handläggningstiderna för de ärenden som skall handläggas 
vid tingsrätt efter den 1 juli 2001 i vissa fall blir alltför långa, bör 
ärenden kunna föras över till tingsrätter som fortfarande har tillgång till 
kompetent personal.
Tingsrätternas arkivmaterial från bouppteckningsverksamheten är 
omfattande. Det rör sig om ett efterfrågat material. Under en längre tid 
kommer såväl tingsrätterna som skattemyndigheterna att ha behov av 
materialet. Materialet är också efterfrågat av enskilda. Avsikten är att 
tingsrätternas bouppteckningsarkiv skall föras över till landsarkiven i 
samband med att verksamheten förs över till skatteförvaltningen. Någon 
författningsreglering krävs inte för en sådan lösning. I samband med 
överlämnande av materialet skall, enligt 17 § arkivförordningen 
(1991:446), träffas överenskommelse avseende ersättning till arkiv-
myndigheten för dels kostnader för att bevara, vårda och tillhandahålla 
handlingarna, dels engångskostnader i samband med övertagande av 
materialet.
Vid ikraftträdandet kommer det vid tingsrätterna att finnas allmänna 
handlingar i ärenden som enligt övergångsbestämmelserna i fortsättning-
en skall handläggas av skattemyndighet. Det kan röra sig om t.ex. ett 
föreläggande att ge in en bouppteckning. Enligt arkivlagen (1990:782) 
får en statlig myndighet avhända sig allmänna handlingar bl.a. genom ett 
sådant överlämnande som sker med stöd av lag eller föreskrift som 
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 
Enligt arkivförordningen (1991:446) får Riksarkivet meddela föreskrifter 
bl.a. om överlämnande av statliga myndigheters arkiv till annan 
myndighet.
6.2 Genomförande och ekonomiska konsekvenser
Regeringen gav den 17 februari 2000 Domstolsverket och Riksskatte-
verket i uppdrag att förbereda överflyttningen av boupptecknings-
verksamheten till skattemyndigheterna (dnr Ju 99/2692).
Beslutet att föra över bouppteckningsverksamheten till skatteför-
valtningen innebär att det är fråga om övergång av verksamhet. Enligt 
lagen (1982:80) om anställningsskydd förs anställningsavtalen i dess 
nuvarande lydelse för berörda personer automatiskt över till den nya 
arbetsgivaren om den anställde inte motsätter sig detta.
Reformen möjliggör ett effektivare resursutnyttjande främst när det 
gäller personal och lokaler. Förändringarna beräknas leda till stats-
finansiella besparingar.
Förslaget finansieras genom att resurser förs över från domstols-
väsendet till skatteförvaltningen. Enligt preliminära beräkningar rör det 
sig om ca 50 mkr på årsbasis. Regeringen har i budgetpropositionen 
(prop. 2000/01:1 Utgiftsområde 4) bl.a. anfört att regeringen avser att 
återkomma med den totala kostnadsberäkningen för reformen.
I propositionen föreslås att deklarationstidpunkten för gåva flyttas från 
den 15 februari till den 2 maj året efter skattskyldighetens inträde. En 
senareläggning av deklarationstidpunkten får antas medföra att även 
skattebetalningarna senareläggs i motsvarande mån. Den statsfinansiella 
effekten av detta bedöms bli marginell. 
7 Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken
18 kap. 7 §
Tredje stycket har ändrats på så sätt att tillsynsmyndigheten, i stället för 
tingsrätten, beslutar om anstånd med avvecklingen. Vidare har 
bestämmelsen om att tingsrätten skall underrätta tillsynsmyndigheten om 
att anstånd beviljats utgått.
Bestämmelser om överklagande, som enligt paragrafens nuvarande 
lydelse finns i andra stycket, har tagits in i ett nytt fjärde stycke. 
Ändringen innebär att tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande och 
anstånd överklagas till länsrätt. Vidare har ett krav på prövningstillstånd 
införts när ett beslut överklagas till kammarrätt. 
19 kap. 2 § 
Detta lagrum handlar om ansökan om förordnande av boutredningsman. 
Även efter genomförandet av reformen skall en sådan ansökan prövas av 
tingsrätt. Ändringen i paragrafen är föranledd av att det då inte längre 
kommer att förvaras några bouppteckningar på tingsrätterna. Ändringen 
innebär att en kopia av bouppteckningen, om sådan har förrättats, alltid 
måste bifogas en ansökan om boutredningsmannaförordnande. Har 
bouppteckningen blivit registrerad skall bevis därom bifogas, t.ex. genom 
att en kopia av den med bevis om registrering försedda bouppteckningen 
bifogas ansökan. 
Vidare har vissa mindre språkliga förändringar gjorts. 
20 kap. 1 §
Ändringen i första stycket innebär att skattemyndigheten i stället för som 
i dag tingsrätten beslutar om anstånd med att förrätta bouppteckning.
I övrigt har språket i paragrafen moderniserats i mindre omfattning.
20 kap. 3 §
I paragrafens första stycke har kravet på att den avlidnes yrke skall anges 
tagits bort. Ett krav på att den avlidnes personnummer eller 
samordningsnummer skall anges har lagts till. Som framgår av avsnitt 
5.6 kan enligt 18 a § folkbokföringslagen (1991:481) personer som inte 
är eller har varit folkbokförda här i landet efter begäran av en myndighet 
tilldelas ett särskilt samordningsnummer. Ärvdabalkens bestämmelser 
om bouppteckning torde endast i sällsynta fall vara direkt tillämpliga när 
den avlidne inte är eller har varit folkbokförd här i landet. Enligt lagen 
(1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo och lagen 
(1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare 
som hade hemvist här i riket, m.m. skall svensk lag i vissa fall tillämpas 
även vid internationella förhållanden. I dessa situationer kommer en 
bestämmelse om att samordningsnummer skall anges i bouppteckning 
sannolikt att ha större betydelse. Saknas personnummer eller 
samordningsnummer kan något sådant naturligtvis inte anges. Genom en 
hänvisning i 20 kap. 10 § ärvdabalken gäller vad som föreskrivs om 
bouppteckning även beträffande tilläggsbouppteckning.
Språket i paragrafen har moderniserats i mindre omfattning.
20 kap. 8 §
Ändringarna i första stycket innebär bl.a. att det är till en skattemyn-
dighet, och inte som i dag till en tingsrätt, bouppteckningen skall ges in. 
Vilken skattemyndighet som är behörig framgår av 34 § lagen om 
arvsskatt och gåvoskatt. 
Ändringen i andra stycket innebär att en bestyrkt kopia av bouppteck-
ningen skall förvaras hos skattemyndigheten i stället för som i dag hos 
tingsrätten. 
Vidare har en mindre språklig omarbetning skett. 
20 kap. 8 a §
Ändringarna i första och andra styckena innebär att dödsboanmälan, som 
i dag lämnas in till och förvaras hos tingsrätten, i stället skall lämnas in 
till skattemyndigheten och förvaras där.
Vidare har i andra stycket införts ett krav på angivande av 
samordningsnummer (jfr. komm. till 20 kap. 3 §). Liksom beträffande 
bouppteckningar torde det endast i undantagsfall förekomma att 
samordningsnummer anges i en dödsboanmälan.
Språket i paragrafen har vidare moderniserats i mindre omfattning.
20 kap. 9 §
Ändringarna i första stycket innebär att tillsynsansvaret för att en 
bouppteckning förrättas och ges in förs över från tingsrätten till 
skattemyndigheten. Vidare skall beslut om att förelägga vite när 
bouppteckningsskyldigheten inte uppfylls fattas av skattemyndigheten. 
Även förordnande av lämplig person att föranstalta om bouppteckning 
skall beslutas av skattemyndigheten. 
Ett nytt andra stycke har tillförts paragrafen. Ärvdabalken innehåller 
inte någon uttrycklig bestämmelse om att bouppteckningen skall 
registreras. Efter påpekande av Lagrådet har en sådan bestämmelse 
införts. Vidare föreskrivs i det nya andra stycket att bouppteckningen 
skall förses med bevis om att den blivit registrerad. I 51 § andra stycket 
lagen om arvsskatt och gåvoskatt finns en bestämmelse av innebörd att 
bevis om till vilket belopp skatten blivit fastställd skall tecknas på bl.a. 
bouppteckning och tilläggsbouppteckning. Enligt förslaget införs i 
ärvdabalken en motsvarande bestämmelse när det gäller bevis om 
registrering. Bestämmelsen gäller även beträffande tilläggsbouppteck-
ning (20 kap. 10 § tredje stycket).
Ändringen i det nuvarande andra stycket, som enligt förslaget blir ett 
tredje stycke, innebär att det är skattemyndigheten och inte tingsrätten 
som får förelägga vite när en bouppteckning måste kompletteras.
En mindre språklig omarbetning har skett i syfte att något modernisera 
paragrafen.
20 kap. 11 §
Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse skall tingsrätten, när det i den 
dödes tillgångar ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet, 
underrätta tillsynsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen, om dödsfallet. Till 
följd av reformen skall den skyldigheten överföras till skattemyndig-
heten. En bestämmelse om denna underrättelseskyldighet skall, som 
redovisats i avsnitt 5.2.3, tas in i förordning. 
I den föreslagna lydelsen av paragrafen föreslås i stället en 
bestämmelse enligt vilken lagen om arvsskatt och gåvoskatt i övrigt skall 
gälla i fråga om förfarandet hos skattemyndigheten och om 
överklagande. Bestämmelsen har utformats i enlighet med ett förslag av 
Lagrådet. Hänvisningen innebär att vissa bestämmelser i lagen om 
arvsskatt och gåvoskatt blir tillämpliga även för skattemyndighetens 
handläggning och beslut enligt 20 kap. ärvdabalken. Det är 
bestämmelserna i 34 § tredje stycket samt 60 § första stycket, 60 a § och 
60 c–e §§ lagen om arvsskatt och gåvoskatt som avses med 
hänvisningen. Härigenom kommer frågor om registrering av 
bouppteckning m.m. även i fortsättningen att kunna handläggas 
gemensamt med frågor som rör beskattningen. Uppgiften att fatta beslut 
enligt 20 kap. ärvdabalken kan således enligt 34 § tredje stycket lagen om 
arvsskatt och gåvoskatt flyttas till annan skattemyndighet än den 
ursprungligen behöriga. Om så sker kommer – fortfarande enligt 
bestämmelserna i 34 § tredje stycket lagen om arvsskatt och gåvoskatt – 
vad som sägs i 20 kap. 8 § andra stycket och 8 a § andra stycket 
ärvdabalken om förvaring av handlingar att gälla den skattemyndighet 
som är behörig enligt ordinarie regler. Hänvisningen innebär vidare att 
angivna bestämmelser i lagen om arvsskatt och gåvoskatt kommer att 
gälla även vid överklagande av de beslut som skattemyndigheten fattar 
enligt 20 kap. ärvdabalken. Det innebär bl.a. att bestämmelsen i 60 § 
andra stycket lagen om arvsskatt och gåvoskatt om att Riksskatteverket 
får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om verket 
inte tidigare har fört det allmännas talan i målet kommer att gälla även 
för frågor som prövas enligt 20 kap. ärvdabalken. Vidare kommer t.ex. 
bestämmelsen i 60 c § lagen om arvsskatt och gåvoskatt om krav på 
prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt att gälla även för 
beslut enligt 20 kap. ärvdabalken. Se i övrigt kommentarerna till nämnda 
lagrum i lagen om arvsskatt och gåvoskatt. 
Övergångsbestämmelser
Den äldre lydelsen skall fortfarande gälla i fråga om ärenden om anstånd 
enligt 18 kap. 7 § ärvdabalken, om ansökan har inkommit till tingsrätten 
före ikraftträdandet. Dessa ärenden skall således avgöras av tingsrätten. 
Det innebär bl.a. att överklagande, i enlighet med allmänna bestämmelser 
därom, skall ske till hovrätt. 
Beslut enligt 18 kap. 7 § ärvdabalken om föreläggande vid vite som 
tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen) har meddelat före ikraftträdandet 
skall överklagas enligt den äldre bestämmelsen, dvs. till kammarrätt.
Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om dödsboanmälningar 
samt ärenden om registrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteck-
ning om handlingen kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet. 
Tingsrätten skall således fortsätta handläggningen av sådana ärenden 
även efter ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller därvid i alla 
avseenden. Det innebär bl.a. att tingsrätten kan förelägga vite när den 
begär att en bristfällig bouppteckning skall kompletteras. Överklagande 
av tingsrättens beslut sker, även efter ikraftträdandet, enligt allmänna 
regler till hovrätt. 
För att undvika att handläggningstiderna för de ärenden som skall 
handläggas vid tingsrätt efter den 1 juli 2001 i vissa fall blir alltför långa, 
ges regeringen möjlighet att besluta att en annan tingsrätt än den som 
anges i 20 kap. 8 § i dess äldre lydelse skall vara behörig att handlägga 
en dödsboanmälan eller ett ärende om registrering av bouppteckning eller 
tilläggsbouppteckning. Den tingsrätt som ursprungligen varit behörig 
skall efter ett beslut av regeringen lämna över handlingarna till den 
tingsrätt som fortsättningsvis skall handlägga ärendet. Vidare skall den 
förstnämnda tingsrätten underrätta ingivaren om överlämnandet. När 
bouppteckningen eller tilläggsbouppteckningen har registrerats skall en 
kopia sändas för förvaring till den tingsrätt som är behörig enligt 20 kap. 
8 § i sin äldre lydelse. En kopia skall även förvaras hos den beslutande 
tingsrätten. När det gäller dödsboanmälningar förvaras, till skillnad från 
bouppteckningar och tilläggsbouppteckningar, originalhandlingen alltid 
hos domstolen. I fråga om dödsboanmälningar innebär övergångs-
bestämmelsen därför att originalhandlingen skall sändas till den tingsrätt 
som är behörig enligt 20 kap. 8 § i sin äldre lydelse och att en kopia skall 
förvaras hos den handläggande tingsrätten. I övrigt gäller allmänna 
regler. Det innebär bl.a. att vid överklagande skall skrivelsen ges in till 
den tingsrätt som har meddelat det överklagade beslutet. 
I de fall då en ansökan om registrering av en bouppteckning eller 
tilläggsbouppteckning har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet och 
genom ett lagakraftvunnet beslut ansökan har avvisats eller registrering 
vägrats eller högre rätt har upphävt ett beslut om registrering, skall den 
förnyade handläggningen ankomma på skattemyndigheten. Denna 
bestämmelse, som motsvarar de föreslagna punkterna 6 och 7 i 
lagrådsremissen, har i enlighet med Lagrådets förslag arbetats ihop till en 
gemensam punkt.
Ärenden där föreläggande eller förordnande enligt 20 kap. 9 § 
ärvdabalken utfärdats före ikraftträdandet men bouppteckning ännu inte 
har getts in skall överlämnas till skattemyndigheten för fortsatt 
handläggning. Beslut om föreläggande av vite enligt 20 kap. 9 § första 
stycket ärvdabalken skall efter ikraftträdandet anses ha fattats av den 
skattemyndighet till vilken bouppteckning skall ges in. Därigenom 
kommer genomgående de nya bestämmelserna att gälla. Det innebär bl.a. 
att frågan om utdömande av ett av tingsrätten före ikraftträdandet förelagt 
vite kommer att prövas av länsrätt. 
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt 
15 § 1 a mom.–3 mom. och 15 a–16 §§
I enlighet med Lagrådets förslag har ordet beskattningsmyndigheten 
ändrats till skattemyndigheten. 
17 §
I första stycket har ordet beskattningsmyndigheten ändrats till skattemyn-
digheten. Att orden inom vederbörlig tid tagits bort innebär att anstånd 
kan medges även om bouppteckningen getts in för sent. 
Första meningen i femte stycket om att ställd säkerhet skall omhänder-
tas av beskattningsmyndigheten och omedelbart överlämnas till 
skattemyndigheten har tagits bort. Säkerhet som före ikraftträdandet getts 
in till tingsrätten skall även därefter överlämnas till skattemyndigheten. I 
övrigt har ordet beskattningsmyndigheten ändrats till skattemyndigheten.
I både första och femte styckena har vissa språkliga justeringar skett.
22 § 2 mom.
Momentet behandlar olika situationer där särskild värdering av fast 
egendom måste ske. 
I första stycket har den särskilda regeln om att det är skatte-
myndigheten i den region där egendomen är belägen som skall åsätta 
egendomen särskilt värde tagits bort, se kommentaren till det nya fjärde 
stycket. Vidare har viss språklig justering skett.
I andra stycket har endast viss språklig justering skett. 
Enligt nuvarande tredje stycket skall fastighet som saknar taxerings-
värde värderas av skattemyndigheten. Hänvisningen till skattemyn-
digheten i första meningen har tagits bort, jfr kommentaren till nya fjärde 
stycket. Den nuvarande föreskriften i andra meningen att det åligger 
skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor att ansöka om 
värdering behövs till följd av överflyttningen inte längre och har tagits 
bort. Sista meningen behövs inte heller och har tagits bort. 
I ett nytt fjärde stycke regleras för hela momentet vilken skatte-
myndighet som i förekommande fall skall göra värderingen. Nuvarande 
regleringar av denna fråga i första – tredje styckena har därför tagits bort. 
Värderingen skall som huvudregel göras av skattemyndigheten i den 
region där fastigheten är belägen. Innebörden av bestämmelsen i andra 
meningen är att beslutsbehörigheten kan flyttas mellan två skatte-
myndigheter. Den skattemyndighet som är behörig får uppdra åt en 
annan skattemyndighet att fatta beslut. Uppdraget förutsätter att den 
andra skattemyndigheten samtycker och att överflyttningen kan ske utan 
att det medför avsevärd olägenhet för den som beslutet rör. 
I femte stycket har ordet beskattningsmyndigheten ändrats till 
skattemyndigheten. Vidare har sista meningen som är obehövlig tagits 
bort.
26 § 
I andra stycket har skattskyldigs skyldighet att förete taxeringsbevis för 
fast egendom tagits bort eftersom skattemyndigheten har tillgång till 
taxeringsvärdet. Vidare har viss språklig justering skett.
I fjärde stycket första meningen har ordet beskattningsmyndighet 
ändrats till skattemyndighet när det gäller möjligheten att förordna 
lämplig person att verkställa uppskattning av lös egendom till ledning för 
värdering. Den motsvarande möjlighet till förordnande som tillkommit 
hovrätten i ett överklagat skatteärende efter framställning från 
granskningsmyndigheten har tagits bort. I stället har sådan möjlighet 
införts för rätten. I övrigt har vissa språkliga justeringar skett. 
33 § 3 mom.
I första och andra styckena har ordet beskattningsmyndighet ändrats till 
skattemyndighet. Vidare har vissa språkliga justeringar skett i båda 
styckena.
34 § 
Paragrafen innehåller behörighetsregler i fråga om beslut om arvsskatt. I 
enlighet med Lagrådets förslag har i första stycket uttrycket ”beskatt-
ningsmyndighet” behållits. Rätt beskattningsmyndighet för arvsbeskatt-
ningen har ändrats på så sätt att det skall avgöras av arvlåtarens 
folkbokföring den 1 november året före dödsfallet. Vidare har ett tillägg 
gjorts angående person som inte var folkbokförd inom riket den 1 
november året före dödsfallet. I så fall skall beslut fattas av 
skattemyndigheten i den region där han var bosatt eller stadigvarande 
vistades vid dödsfallet. Bestämmelser om registrering av bouppteckning 
och om dödsboanmälan finns kvar i 20 kap. ärvdabalken. Ärenden om 
gåvoskatt regleras i 44 §. I övrigt har vissa språkliga justeringar skett. 
Nuvarande andra stycket, som reglerar behörigheten i det fall behörig 
myndighet saknas enligt första stycket, har ändrats på så sätt att Skatte-
myndigheten i Stockholm har ersatt Stockholms tingsrätt. 
Det nuvarande tredje stycket har upphävts eftersom behörigheten att 
fatta beslut å skattemyndighetens vägnar regleras i arbetsordning, jfr 3 
kap. 13 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatte-
förvaltningen. 
I ett nytt tredje stycke har tagits in en regel som gör det möjligt att 
flytta behörigheten mellan två skattemyndigheter. Den skattemyndighet 
som är behörig enligt bestämmelserna i första eller andra stycket får 
uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut. Uppdraget förutsätter 
att den andra skattemyndigheten samtycker och att överflyttningen kan 
ske utan avsevärd olägenhet för den som beslutet rör. Uppdraget får avse 
ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Termen 
skattemyndigheten förekommer i ett stort antal paragrafer i lagen. På 
Lagrådets inrådan har en kompletterande bestämmelse tagits in för att 
reglera vilken skattemyndighet som avses i de olika paragraferna sedan 
ett uppdrag har lämnats. Vad som i lagen sägs om skattemyndigheten 
skall därvid i tillämpliga delar gälla den skattemyndighet till vilken ett 
uppdrag har lämnats. Inbetalning av skatt skall dock ske till den 
skattemyndighet som ursprungligen varit behörig. Den myndigheten skall 
även pröva frågor om dröjsmålsavgift. Vidare skall handlingar förvaras 
hos den skattemyndighet som ursprungligen varit behörig. Bestämmelsen 
får betydelse vid tillämpningen av följande paragrafer. 15 § 1 a mom. 
andra stycket, 15 § 2 mom. sjätte stycket, 15 § 3 mom., 15 a § tredje 
stycket, 16 § tredje stycket, 17 § första och femte styckena, 46 § första 
och andra styckena, 48 §, 51 § första och tredje styckena, 52 § 1 mom. 
andra och tredje styckena, 53 § andra och tredje styckena, 55 § 1 mom. 
första och andra styckena, 55 § 3 mom. 62 § första och andra styckena 
och 67 § första och andra styckena.  
44 §
Paragrafen innehåller behörighetsregler i fråga om beslut om gåvoskatt. I 
enlighet med Lagrådets förslag har i första stycket, som reglerar gåva till 
fysisk person, uttrycket ”beskattningsmyndighet” behållits. 
Beskattningsmyndighet är skattemyndigheten i den region där den 
skattskyldige var folkbokförd den 1 november året före 
skattskyldighetens inträde. 
Frågan om vilken skattemyndighet som skall fatta beslut om skatt när 
gåvotagaren är en juridisk person regleras i andra stycket. Regeln är 
utformad på samma sätt som den om fysiska personer. Styrelsens eller 
förvaltningens säte den 1 november året före skattskyldighetens inträde 
är avgörande för myndighetens behörighet. 
I tredje stycket har ordet beskattningsmyndighet ändrats till skatte-
myndighet samt viss språklig justering skett.
I ett nytt fjärde stycke har tagits in en regel som gör det möjligt att 
flytta beslutsbehörigheten mellan två skattemyndigheter, jfr kommen-
taren till 34 § tredje stycket. På Lagrådets inrådan har en kompletterande 
bestämmelse tagits in för att reglera vilken skattemyndighet som i vissa 
fall avses sedan ett uppdrag har lämnats, jfr kommentaren till 34 § tredje 
stycket. 
46 §
I första stycket har ordet beskattningsmyndighet ersatts av skatte-
myndighet. Därutöver har en viss språklig justering skett.
I andra stycket har deklarationstidpunkten för gåva ändrats från den 15 
februari till den 2 maj året efter skattskyldighetens inträde. Ändringen 
kommenteras i avsnitt 5.7. Vidare har viss språklig justering skett.
47 §
I paragrafen finns en uppräkning av vilka uppgifter en deklaration skall 
innehålla. I första stycket har ett tillägg gjorts i punkterna A) 1) och C) 1) 
angående att uppgift om personnummer eller samordningsnummer enligt 
folkbokföringslagen (1991:481) skall lämnas i deklarationen. En 
motsvarande ändring har gjorts i tredje stycket. Personnummer skall från 
och med den 1 januari 2000 tilldelas endast personer som folkbokförs här 
i landet. En person som inte är eller har varit folkbokförd får efter 
begäran från en myndighet tilldelas ett särskilt samordningsnummer (18 
och 18 a §§ folkbokföringslagen (1991:481)). I de fall en person tilldelats 
samordningsnummer skall detta i stället för personnummer anges i 
deklarationen. Vidare har vissa språkliga justeringar skett.
I nuvarande lagstiftning har inte såvitt gäller deklaration för arvsskatt 
något eller några särskilda formulär föreskrivits. Enligt första meningen i 
femte stycket föreskrivs däremot särskilt formulär beträffande deklaration 
för gåva. Formuläret fastställs av regeringen eller av den myndighet som 
regeringen bestämmer. Av 15 § arvs- och gåvoskatteförordningen 
(1958:563) följer att Riksskatteverket fastställer formulär för blanketter 
för gåvoskattedeklarationer. Första meningen har ändrats på så sätt att 
begränsningen till deklaration som avser gåva eller annat enligt 37 § 
därmed i beskattningshänseende likställt fång har tagits bort. Vidare har 
en viss språklig justering skett.
48 §
I paragrafen har ordet beskattningsmyndigheten ändrats till skatte-
myndigheten. Vidare har regleringen om granskningsmyndigheten tagits 
bort.
49 §
Paragrafen handlar om kontrolluppgiftsskyldighet för försäkringsgivaren. 
I första stycket har ordet beskattningsmyndighet ändrats till skatte-
myndighet. Enligt nuvarande lydelse föreskriver regeringen vilka övriga 
förhållanden som skall uppges för skattens bestämmande. 
Bemyndigandet har i enlighet med Lagrådets förslag tagits bort. I stället 
har en erinran om att närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten 
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 
lagts till. Se avsnitt 5.8. I övrigt har en viss språklig justering skett. 
I tredje stycket har föreskriften om inom vilken tid kontrolluppgift 
senast skall lämnas, utom såvitt avser skattskyldighet som inträtt ”till 
följd av dödsfall”, ändrats från den 15 februari till den 31 januari. 
Överensstämmelse har därmed uppnåtts med den tidsgräns som gäller för 
kontrolluppgiftsskyldighet enligt lagen (1990:325) om självdeklaration 
och kontrolluppgifter. Vidare har viss språklig justering skett.
49 a §
I första stycket har hänvisningen till 5 § lagen om allmänna arvsfonden 
ändrats till 24 och 25 §§ lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden (jfr 
prop. 1993/94:124). Vidare har en ändring gjorts såtillvida att 
meddelande om avstående från arv skall lämnas till skattemyndigheten i 
stället för till beskattningsmyndigheten.
51 §
I första och tredje styckena har ordet beskattningsmyndigheten ändrats 
till skattemyndigheten. Vidare har viss språklig justering skett. I fjärde 
stycket har, utöver en viss språklig justering, den del som berör det s.k. 
anmärkningsförfarandet tagits bort, jfr kommentaren till 60 §. 
52 § 1 mom.
I första stycket har den del som berör det s.k. anmärkningsförfarandet 
tagits bort, jfr kommentaren till 60 §. Vidare har en viss språklig 
justering skett. I andra stycket har ordet beskattningsmyndighet ändrats 
till skattemyndighet samt viss språklig justering skett. 
I tredje stycket har den nuvarande hänvisningen för betalning till viss 
skattemyndighet beroende på om underrätt eller skattemyndighet varit 
beskattningsmyndighet tagits bort eftersom skattemyndigheten blir första 
instans när det gäller beslut om skatt jämte eventuell ränta. 
I fjärde stycket har en språklig justering skett.
Lagrådet har framfört att det i tydlighetens intresse av lagtexten bör 
framgå att det alltid är skattemyndigheten som påför ränta och inte en 
domstol dit ett ärende överklagats. Enligt regeringens uppfattning är detta 
en materiell ändring som bör övervägas i ett annat sammanhang. Dock 
kan bestämmelserna i 52 a § och 55 § 2 mom. om att ränta påförs av 
skattemyndigheten, vilka i lagrådsremissen föreslogs utgå, för tydlig-
hetens skull behållas.
Den i 2 mom. reglerade möjligheten att betala arvsskatt med 
skuldebrev eller aktier har tagits bort. Ändringen behandlas i avsnitt 5.11.
52 a §
I första – tredje styckena har följdändringar, bestående i att överrätt bytts 
ut mot domstol och beskattningsmyndighet mot skattemyndighet, gjorts. 
Vidare har vad som sägs om anmärkningsförfarandet utgått, eftersom 
detta institut avskaffas. I tredje stycket har vidare andra meningen 
ändrats till en upplysning om att det av 61 § framgår att ränta skall 
betalas även på ränta som återbetalas. Vidare har vissa språkliga 
justeringar gjorts.
Den i lagrådsremissen förslagna ändringen i tredje stycket har utgått, 
se kommentaren till 52 § 1 mom.
53 §
I nuvarande första stycket regleras de åtgärder som skall vidtas av under- 
respektive överrätt i fråga om uttagande av arvsskatt. Underrätt, dvs. 
tingsrätten, har skyldighet att översända vissa närmare angivna 
handlingar till den skattemyndighet som enligt 52 § 1 mom. tredje 
stycket är uppbördsmyndighet. Eftersom skattemyndigheten 
fortsättningsvis kommer att bli beslutande myndighet i första instans när 
det gäller arvs- och gåvoskatt kan denna del av paragrafen tas bort. När 
domstol fastställt skatt till ett högre belopp än som förut beräknats skall 
däremot rätten även i fortsättningen till skattemyndigheten översända 
handling som tillhandahållits rätten enligt 51 § fjärde stycket. Sista 
meningen kan tas bort eftersom ordet underrätt ersatts med ordet domstol 
i första meningen samt det s.k. anmärkningsförfarandet föreslås 
avskaffas. I övrigt har en språklig justering skett. Stycket har i enlighet 
med Lagrådets förslag något omformulerats.
Femte stycket har formulerats om i enlighet med Lagrådets förslag. 
Lokutionen ”handling som enligt första stycket tillställts skattemyn-
digheten” har därvid bytts ut mot ”bouppteckning eller tilläggsboupp-
teckning”. Vidare har vissa språkliga justeringar gjorts. 
I sjätte stycket har vissa språkliga justeringar gjorts. 
55 § 1 mom. och 3 mom.
I första momentet första och andra styckena samt tredje momentet har 
följdändringar gjorts, bestående i att beskattningsmyndigheten ersatts av 
skattemyndigheten och överrätt eller överrätten av domstol eller rätten.
Den i lagrådsremissen förslagna ändringen i andra momentet har 
utgått, se kommentaren till 52 § 1 mom.
56 §
I andra stycket har vad som sägs om underrätt tagits bort eftersom frågan 
om eftergift alltid skall prövas av skattemyndigheten i första instans. 
Vidare har en språklig justering skett.
59 §
I andra stycket har vad som sägs om underrätt tagits bort eftersom frågan 
om återvinning alltid skall prövas av skattemyndigheten i första instans. 
Vidare har en språklig justering skett.
60–60 d §§
Nuvarande 60 § har omarbetats och delats upp i fler paragrafer. Enligt 
nuvarande 60 § första stycket första meningen kan beskattnings-
myndighetens beslut överklagas till hovrätten av såväl enskild part som 
av den av regeringen förordnade granskningsmyndigheten, dvs. 
Kammarkollegiet. I 60 § första stycket i en ny första mening anges att 
skattemyndighetens beslut får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Den nuvarande hänvisningen till lagen (1996:242) om 
domstolsärenden har därför tagits bort. Hänvisningen är i dag till för att 
klargöra att den lagen tillämpas även i fråga om överklagande av 
gåvoskatteärenden, som ju inte ligger hos tingsrätten. Den behöver inte 
ersättas med någon hänvisning till förvaltningsprocesslagen (1971:291) 
eller lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Att dessa 
lagar blir tillämpliga följer av att de allmänna förvaltningsdomstolarna 
blir överinstanser. Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) får ett beslut 
överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och 
beslutet kan överklagas (jfr 33 § förvaltningsprocesslagen). Om en 
enskild överklagar skattemyndighetens beslut blir skattemyndigheten 
enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen den enskildes motpart sedan hand-
lingarna i ärendet överlämnats till domstolen. I och med att myndigheten 
kommer att vara motpart i länsrätten har myndigheten rätt att överklaga 
beslutet om det gått myndigheten emot enligt reglerna i 33 § 
förvaltningsprocesslagen. 
Nuvarande 60 § fjärde stycket som handlar om beslut som inte får 
överklagas samt vitesföreläggande har flyttats till 60 § andra stycket. En 
hänvisning till 67 § har lagts till. Vidare har en viss språklig justering 
skett. 
60 a § är ny. I första stycket anges att Riksskatteverket får överklaga 
skattemyndighetens beslut. Detta motsvarar den rätt att överklaga som 
enligt nuvarande regler tillkommer granskningsmyndigheten Kammar-
kollegiet. Även andra meningen i samma stycke är ny. För tydlighets 
skull har en regel införts om att Riksskatteverket får föra talan till den 
enskildes förmån. Denna rätt tillkommer Kammarkollegiet redan i dag. 
Andra stycket har delvis utformats med 6 kap. 12 § taxeringslagen som 
mönster. Riksskatteverket ges möjlighet att överklaga länsrättens beslut 
även om det är skattemyndigheten som har fört det allmännas talan i 
länsrätten. Om både skattemyndigheten och Riksskatteverket överklagar 
ett beslut av länsrätten skall Riksskatteverket föra det allmännas talan, se 
den nya paragrafen 60 d § första stycket.
I nuvarande 60 § andra stycket regleras överklagandetiden i fråga om 
beslut m.m. om skatt, vilken är tre år från beslutets dag. För andra beslut, 
t. ex. beslut om anstånd med skattens betalning, vite och avskrivning av 
ärende, är i stället, genom hänvisningen i första stycket, tiderna i 38 § 
lagen om domstolsärenden tillämpliga. Har ena parten överklagat 
beslutet och vill även motparten överklaga gäller en särskild 
tidsbegränsning. Överklagandet skall ha kommit in till 
beskattningsmyndigheten eller till hovrätten inom två månader från det 
att delgivning som avses i 15 § lagen om domstolsärenden skett. 
Prövningen av om motparten har överklagat i rätt tid skall alltid göras av 
hovrätten. Bestämmelsen om överklagandetid föreslås flyttad till en ny 
paragraf, 60 b §. I första meningen har därvid en följdändring skett 
genom att beskattningsmyndighetens har bytts ut mot 
skattemyndighetens. Överklagandetiden om tre år för vissa beslut behålls 
och av 23 § andra stycket förvaltningslagen följer att överklagandetiden 
för övriga beslut är tre veckor. Såvitt avser motparts överklagande skall 
detta ges in till skattemyndigheten eller länsrätten, varvid den särskilda 
överklagandetiden om två månader behållits. Tiden räknas från det att 
motparten har fått del av det första överklagandet. Hänvisningen till 15 § 
lagen (1996:242) om domstolsärenden har tagits bort. Ändringen i 
nuvarande tredje stycket är en följdändring, bestående i att hovrätten har 
bytts ut mot länsrätten. Bestämmelsen har flyttats till en ny paragraf, 60 
b § andra stycket. 
Förslaget i lagrådsremissen om att undanta Riksskatteverket och 
skattemyndigheten från kommuniceringsskyldigheten har tagits bort.
I vissa fall kan rättelse ske av ett felaktigt skattebeslut utan 
överklagande genom det s.k. anmärkningsförfarandet enligt nuvarande 
60 § andra stycket andra och tredje meningen. Förfarandet används inte 
och föreslås därför avskaffas (se avsnitt 5.4). 
I en ny 60 c § har intagits ett krav på prövningstillstånd vid 
överklagande till kammarrätt. I delbetänkandet och rapporten har inte 
lämnats något förslag till författningsreglering av ett krav på prövnings-
tillstånd. I 22 a § förvaltningslagen finns en bestämmelse om rätt till 
domstolsprövning i allmän förvaltningsdomstol. I andra stycket samma 
lagrum anges att om överklagande har skett med stöd av första stycket 
krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. I andra fall, 
dvs. där det i lag finns särskilda bestämmelser om överklagande, krävs 
prövningstillstånd om det i den aktuella speciallagen föreskrivs ett sådant 
krav (34 § förvaltningsprocesslagen). En särskild regel om prövnings-
tillstånd behövs i enlighet härmed i lagen om arvsskatt och gåvoskatt. 
I en ny 60 d § har tagits in bestämmelser om vem som skall föra det 
allmännas talan. Om både skattemyndigheten och Riksskatteverket 
överklagar ett beslut skall endast verket föra det allmännas talan, vilket 
följer av första stycket. Enligt andra stycket för Riksskatteverket det 
allmännas talan i Regeringsrätten. 
60 e § 
Paragrafen är ny och har utformats med 6 kap. 16 § taxeringslagen som 
mönster. I första stycket regleras möjligheten för den skattemyndighet 
som normalt är behörig att föra talan i allmän förvaltningsdomstol att 
uppdra åt en annan skattemyndighet att föra det allmännas talan. Ett 
sådant uppdrag förutsätter att den andra skattemyndigheten samtycker till 
att föra det allmännas talan. 
Av 7 a § förvaltningsprocesslagen följer att den beslutsfattande skatte-
myndigheten för det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten om en 
enskild överklagar. Bestämmelsen i andra stycket ger Riksskatteverket 
möjlighet att föra det allmännas talan även om behörigheten primärt 
ligger hos skattemyndigheten.
I tredje stycket anges att Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman 
vid skattemyndigheten att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.
61 §
I första och tredje styckena har följdändringar gjorts, bestående i att vad 
som sägs om överrätt har bytts ut mot domstol och beskatt-
ningsmyndigheten mot skattemyndigheten. Hänvisningen i första stycket 
till den skattemyndighet som avses i 52 § 1 mom. tredje stycket har i 
enlighet med Lagrådets förslag behållits. Vidare har en språklig justering 
gjorts i tredje stycket. 
61 a §
När skattemyndigheten blir beskattningsmyndighet även i fråga om 
arvsskatt behöver inte längre anges vem som beräknar räntan. 
Bestämmelsen om att skattemyndigheten beräknar räntan kan därför 
utgå. 
62 § 
Nuvarande första stycket som handlar om det s.k. bouppteckningsproto-
kollet har upphävts till följd av att arvsskatten flyttas till skattemyndig-
heten. Bestämmelser om skattemyndighetens beslutsförteckning finns i 
12 § arvs- och gåvoskatteförordningen.
I andra stycket har ordet beskattningsmyndigheten ändrats till skatte-
myndigheten. Vidare har vissa språkliga justeringar gjorts i första och 
andra  styckena.
Rubriken närmast före 62 § har ändrats.
67 §
Första stycket handlar om beskattningsmyndighetens rätt att genom vite 
förelägga skattskyldig eller annan att avge deklaration eller att fullgöra 
annan uppgift som lagen om arvsskatt och gåvoskatt ålägger honom. En 
följdändring av innebörd att beskattningsmyndigheten bytts ut mot 
skattemyndigheten, har gjorts eftersom skattemyndigheten blir beskatt-
ningsmyndighet även i fråga om arvsskatt. Härav följer att det enligt 6 § 
lagen (1985:206) om viten är länsrätten som skall pröva frågor om 
utdömande av vitet. Vidare har viss språklig justering skett.
Bestämmelsen i andra stycket är en komplettering till de privaträttsliga 
reglerna i ärvdabalken om edgångsplikt för bouppgivare m.fl. Bestäm-
melsen innebär en befogenhet för tingsrätten att vid vite förelägga 
edgångsplikt. Ändringen innebär att skattemyndigheten ges en uttrycklig 
rätt att ansöka om edgång hos tingsrätten. Se avsnitt 5.2.2. I övrigt har 
vissa språkliga justeringar gjorts.
70 § 
I andra stycket har granskningsmyndighetens möjlighet att anmäla hinder 
mot återbetalning av skatt tagits bort. Ändringen är en följd av att 
granskningsmyndigheten avskaffas, jfr bl.a. 72 §. När bestämmelsen i 
denna paragraf tillkom hade taxeringsintendenten en motsvarande 
möjlighet enligt uppbördslagen (1953:272). Uppbördslagen upphörde att 
gälla den 1 november 1997 och ersattes av skattebetalningslagen 
(1997:483). Numera gäller enligt 61 § lagen 1941:416) om arvsskatt och 
gåvoskatt den ordning som föreskrivs i skattebetalningslagen i fråga om 
återbetalning av skatt. På andra beskattningsområden finns i motsvarande 
fall inte längre någon möjlighet att anmäla hinder mot återbetalning eller 
bevilja återbetalning mot ställande av säkerhet. Även av detta skäl har 
andra och tredje meningarna tagits bort. 
73 §
I enlighet med Lagrådets förslag har i första stycket ordet beskattnings-
myndigheten ändrats till skattemyndigheten.
Övergångsbestämmelser
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001. För ärenden som 
anhängiggjorts hos tingsrätt eller skattemyndighet före ikraftträdandet 
skall äldre bestämmelser gälla vid handläggningen och för överklagande 
till hovrätt och Högsta domstolen. Detta innebär även att de ärenden som 
finns hos hovrätt respektive Högsta domstolen avgörs av dessa 
domstolar. 
För att undvika att handläggningstiderna för de ärenden som skall 
handläggas vid tingsrätt efter ikraftträdandet i vissa fall blir alltför långa, 
ges regeringen möjlighet att besluta att en annan tingsrätt än den som 
anges som beskattningsmyndighet enligt 34 § i dess äldre lydelse skall 
vara behörig att handlägga ärenden om arvsskatt. Den tingsrätt som 
ursprungligen varit behörig skall efter beslut av regeringen lämna över 
handlingarna till den tingsrätt som fortsättningsvis skall handlägga 
ärendet. Vidare skall den förstnämnda tingsrätten underrätta ingivaren 
om överlämnandet. I övrigt gäller allmänna regler. Lämnade 
deklarationer skall således förvaras hos den tingsrätt som är behörig 
enligt 34 § i dess äldre lydelse. Vid överklagande skall skrivelsen ges in 
till den tingsrätt som har meddelat det överklagade beslutet.
När det gäller ärenden om efterbeskattning (32 §), återvinning (33 § 
3 mom. och 59 §) och eftergift (56 §) skall däremot de nya reglerna gälla, 
dvs. dessa ärenden upptas efter ikraftträdandet av skattemyndigheten i 
den region där arvlåtaren respektive den skattskyldige var folkbokförd 
den 1 november året före dödsfallet respektive vid skattskyldighetens 
inträde (punkterna 4, 5, 8 och 9 av övergångsbestämmelserna).
Av 36 § framgår att skattskyldighet för gåva som huvudregel inträder 
vid gåvotillfället, vare sig det är fråga om en fullbordad gåva eller en 
bindande gåvoutfästelse. En deklaration för gåva kan ges in till skatte-
myndigheten under samma år som skattskyldigheten inträder. Även om 
deklarationen ges in efter ikraftträdandet, men skattskyldighet inträtt 
dessförinnan, föreslås i punkt 6 av övergångsbestämmelserna att 44 § i 
dess äldre lydelse skall gälla, dvs. skattemyndigheten i den region där 
den skattskyldige var folkbokförd när skattskyldigheten inträdde är rätt 
forum.
Om beskattningsmyndigheten före den 1 juli 2001 har medgett att 
arvsskatt får betalas med skuldebrev eller aktier enligt 52 § 2 mom. gäller 
52 § 1 och 2 mom. i deras äldre lydelse.
Kammarkollegiets uppgifter som granskningsmyndighet för de 
ärenden som anhängiggjorts före ikraftträdandet skall vid lagens 
ikraftträdande övertas av Riksskatteverket. Det innebär bl.a. att 
Riksskatteverket tar över uppgiften att föra det allmännas talan i de mål 
som pågår vid ikraftträdandet. Äldre bestämmelser skall då gälla i alla 
avseenden. Således skall bl.a. vad som sägs om granskningsmyndigheten 
i 26 § fjärde stycket och 70 § i deras äldre lydelser avse Riksskatteverket. 
Punkt 10 och 11 i lagrådsremissen har i enlighet med Lagrådets förslag 
formulerats om och getts en mer generell avfattning (punkten 10) 
Ärenden där föreläggande enligt 67 § första stycket utfärdats före 
ikraftträdandet men fullgörande ännu inte skett skall överlämnas till 
skattemyndigheten för fortsatt handläggning. Beslut om föreläggande av 
vite skall efter ikraftträdandet anses ha fattats av den skattemyndighet 
som är behörig. Därigenom kommer genomgående nya föreskrifter att 
gälla. 
7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:914) om 
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och 
Amerikas Förenta Stater beträffande skatter på 
kvarlåtenskap, arv och gåva
2 § 
Ändringen innebär att Riksskatteverket övertar Kammarkollegiets roll 
när det gäller eftergift av arvs- och gåvoskatt enligt detta dubbelbeskatt-
ningsavtal. Övergångsbestämmelsen innebär att Kammarkollegiet 
överlämnar samtliga ärenden till Riksskatteverket för fortsatt 
handläggning. 
7.4 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen 
(1987:672)
2 kap. 3 § 
Detta lagrum handlar om vad som i vissa fall skall fogas till en 
konkursansökan. I andra stycket har gjorts en ändring av samma slag 
som i 19 kap. 2 § ärvdabalken (se ovan). Vidare har efter påpekande av 
Lagrådet kravet på att originalbouppteckningen skall bifogas 
konkursansökan ersatts av ett krav på att en bestyrkt kopia av 
bouppteckningen skall fogas till ansökan. 
7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:593) om 
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt 
Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på 
kvarlåtenskap, arv och gåva
2 §
Ändringen innebär att Riksskatteverket övertar Kammarkollegiets roll 
när det gäller eftergift av arvs- eller gåvoskatt enligt detta dubbelbeskatt-
ningsavtal. Övergångsbestämmelsen innebär att Kammarkollegiet 
överlämnar samtliga ärenden till Riksskatteverket för fortsatt 
handläggning.
Lagförslag i Ärvdabalksutredningens delbetänkande 
Bouppteckningar och arvsskatt (SOU 1996:160)
1	Förslag till lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken  
dels att 20 kap. 12 § skall upphöra att gälla,
dels att 18 kap. 7 §, 19 kap. 2 § samt 20 kap. 1, 8–9 och 11 §§ skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
18 kap.
7 § 
Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som 
lantbruksenhet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år 
efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet 
förvärvat sådan egendom därefter, skall avvecklingen ske snarast möjligt.
Tillsyn över att avveckling sker 
utövas av den myndighet som 
regeringen bestämmer. Om av-
vecklingen inte har skett inom 
föreskriven tid, får tillsynsmyn-
digheten vid vite förelägga 
dödsboet att fullgöra sin 
skyldighet. Tillsynsmyndighetens 
beslut om föreläggande får 
överklagas till kammarrätten.
Tillsyn över att avveckling sker 
utövas av den myndighet som 
regeringen bestämmer. Om 
avvecklingen inte har skett inom 
föreskriven tid, får tillsyns-
myndigheten vid vite förelägga 
dödsboet att fullgöra sin 
skyldighet.
Den tingsrätt som har registre-
rat bouppteckningen efter den 
döde får på ansökan av dödsboet 
medge anstånd med avvecklingen, 
om det finns särskilda skäl. An-
stånd meddelas för viss tid och får 
förenas med villkor. Medges an-
stånd, skall tingsrätten underrätta 
tillsynsmyndigheten om detta.
Tillsynsmyndigheten får på 
ansökan av dödsboet medge 
anstånd med avvecklingen, om det 
finns särskilda skäl. Anstånd 
meddelas för viss tid och får 
förenas med villkor.
Tillsynsmyndighetens beslut om 
föreläggande och anstånd får 
överklagas till allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd 
krävs vid överklagande till 
kammarrätt.
19 kap
2 §
Vid ansökan som i 1 § sägs 
fogas avskrift av bouppteckningen 
efter den döde eller, där 
inregistrering skett, uppgift å 
dagen därför. Är ej bouppteckning 
förrättad, lämnas trovärdig uppgift 
om delägarna i boet och deras 
hemvist samt, där testaments-
exekutor är förordnad, om dennes 
namn och hemvist.
Vid ansökan enligt 1 § skall 
fogas kopia av bouppteckningen 
efter den döde. Är inte 
bouppteckning förrättad, lämnas 
trovärdig uppgift om delägarna i 
boet och deras hemvist samt, där 
testamentsexekutor är förordnad, 
om dennes namn och hemvist.
20 kap.
1 § 
Bouppteckning skall förrättas 
sist tre månader efter dödsfallet, 
såframt ej på ansökan inom 
samma tid rätten med hänsyn till 
boets beskaffenhet eller av annan 
särskild orsak förlänger tiden.
Bouppteckning skall förrättas 
sist tre månader efter dödsfallet, 
såvida inte på ansökan inom 
samma tid skattemyndigheten med 
hänsyn till boets beskaffenhet eller 
av annan särskild orsak förlänger 
tiden.
Om dödsboanmälan och undantag på grund av sådan anmälan från 
skyldigheten att förrätta bouppteckning föreskrives i 8 a §.
8 § 
Bouppteckning skall inom en 
månad efter upprättandet jämte 
bestyrkt avskrift för registrering 
ges in till rätten i den ort där den 
döde skolat svara i tvistemål i 
allmänhet eller, om behörig 
domstol ej sålunda finns, till 
Stockholms tingsrätt. Finns det 
flera bouppteckningar, skall de ges 
in samtidigt; och skall tiden härför 
räknas från det den sista boupp-
teckningen upprättades.
Bouppteckning skall inom en 
månad efter efter upprättande för 
registrering ges in till den 
skattemyndighet som enligt lagen 
(1941:416) om arvsskatt och 
gåvoskatt har att  pröva frågan om 
uttagande av arvsskatt. Finns det 
flera bouppteckningar, skall de ges 
in samtidigt; och skall tiden härför 
räknas från det den sista 
bouppteckningen upprättades.
Bestyrkt avskrift av bouppteck-
ningen skall förvaras hos rätten.
Bestyrkt kopia av bouppteck-
ningen skall förvaras hos skatte-
myndigheten.
Har omyndig del i boet eller är 
någon för vilken förvaltare enligt 
föräldrabalken har förordnats del-
ägare eller finns delägare, för 
vilken god man skall förordnas, 
skall ytterligare en bestyrkt av-
skrift ges in för varje överförmyn-
dare som skall ha tillsyn över 
ifrågavarande förmynderskap, för-
valtarskap eller godmanskap. Är 
bouppteckningen av vidlyftig be-
skaffenhet, behöver denna avskrift 
omfatta endast erforderliga delar.
Är inte erforderliga avskrifter 
ingivna, skall sådana tas på boets 
bekostnad.
8 a § 
Förslå den dödes tillgångar 
eller, när han efterlämnar make, 
tillgångarna jämte hans andel i 
makens giftorättsgods icke till 
annat än begravningskostnader och 
andra utgifter med anledning av 
dödsfallet och omfatta tillgångarna 
ej fast egendom eller tomträtt, 
behöver bouppteckning icke 
förrättas, om dödsboanmälan 
göres till rätten av socialnämnden.
Förslår den dödes tillgångar 
eller, när han efterlämnar make, 
tillgångarna jämte hans andel i 
makens giftorättsgods inte till 
annat än begravningskostnader och 
andra utgifter med anledning av 
dödsfallet och omfattar till-
gångarna inte fast egendom eller 
tomträtt, behöver bouppteckning 
inte förrättas, om dödsboanmälan 
görs till skattemyndigheten av 
socialnämnden.
Dödsboanmälan skall vara 
skriftlig och upptaga den dödes 
fullständiga namn, personnummer, 
hemvist, bostadsadress och 
dödsdag samt intyg, utvisande att 
beträffande tillgångarna föreligger 
fall som avses i första stycket. I 
anmälan skola även angivas namn 
och bostadsadresser beträffande 
dödsbodelägare, om uppgifter 
därom kunna inhämtas utan 
avsevärd tidsutdräkt. Dödsbo-
anmälan bör göras inom två 
månader efter dödsfallet. Den skall 
förvaras hos rätten.
Dödsboanmälan skall vara 
skriftlig och uppta den dödes 
fullständiga namn, personnummer, 
hemvist, bostadsadress och döds-
dag samt intyg, utvisande att 
beträffande tillgångarna föreligger 
fall som avses i första stycket. I 
anmälan skall även anges namn 
och bostadsadresser beträffande 
dödsbodelägare, om uppgifter 
därom kan inhämtas utan avsevärd 
tidsutdräkt. Dödsboanmälan bör 
göras inom två månader efter 
dödsfallet. Den skall förvaras hos 
skattemyndigheten.
Även om dödsboanmälan gjorts, 
skall bouppteckning förrättas, om 
det begäres av dödsbodelägare 
eller annan vars rätt kan bero 
därav och denne ställer säkerhet 
för bouppteckningskostnaden eller 
om ny tillgång yppas och det 
därför ej längre föreligger sådant 
fall som avses i första stycket. 
Bouppteckning skall förrättas sist 
tre månader efter det att begäran 
därom gjordes och säkerhet 
ställdes eller den nya tillgången 
yppades. Om förlängning av tiden 
för boupptecknings förrättande 
äger 1 § första stycket mot-
svarande tillämpning.
Även om dödsboanmälan gjorts, 
skall bouppteckning förrättas, om 
det begärs av dödsbodelägare eller 
någon annan vars rätt kan bero 
därav och denne ställer säkerhet 
för bouppteckningskostnaden eller 
om ny tillgång yppas och det 
därför inte längre föreligger sådant 
fall som avses i första stycket. 
Bouppteckning skall förrättas 
senast tre månader efter det att 
begäran om det gjordes och 
säkerhet ställdes eller den nya 
tillgången yppades. Om för-
längning av tiden för boupp-
tecknings förrättande äger 1 § 
första stycket motsvarande 
tillämpning.
9 § 
Det åligger rätten att tillse att 
bouppteckning, när sådan 
erfordras, inom laga tid förrättats 
och ingivits. Finnes det vara 
försummat äger rätten vid vite 
förelägga viss tid eller, där 
bouppteckning ej skett, förordna 
någon att föranstalta därom. 
Sådant förordnande utgör ej hinder 
att vara god man vid förrättningen.
Det åligger skattemyndigheten 
att tillse att bouppteckning, när 
sådan krävs, förrättas och ges in 
inom laga tid. Om det försummas 
får skattemyndigheten vid vite 
förelägga viss tid. Vid 
försummelse att förrätta 
bouppteckning skall tingsrätten 
förordna en lämplig person att 
förrätta bouppteckning. Sådant 
förordnande utgör inte hinder att 
vara god man vid förrättningen.
Registrering av bouppteckning 
må ej äga rum, där vid bouppteck-
ningen finnes ej hava så förfarits 
som i detta kapitel sägs. Är 
bouppteckningen bristfällig, äger 
rätten med föreläggande av vite 
utsätta tid inom vilken bristen 
skall avhjälpas.
Registrering av bouppteckning 
får inte ske, om det inte vid 
bouppteckningen har gått till på 
det sätt som sägs i detta kapitel. 
Är bouppteckningen bristfällig, får 
skattemyndigheten med före-
läggande av vite utsätta tid inom 
vilken bristen skall avhjälpas.
Den som är pliktig att lämna 
uppgift till bouppteckning må vid 
vite hållas därtill.
Den som är skyldig att lämna 
uppgift till bouppteckning får 
föreläggas att fullgöra sin 
skyldighet vid vite.
11 §
Om det i den dödes tillgångar ingår 
fast egendom som är taxerad som 
lantbruksenhet, skall rätten 
underrätta den tillsynsmyndighet 
som avses i 18 kap. 7 § andra 
stycket om dödsfallet.
Om det i den dödes tillgångar ingår 
fast egendom som är taxerad som 
lantbruksenhet, skall skatte-
myndigheten underrätta den till-
synsmyndighet som avses i 18 kap. 
7 § andra stycket om dödsfallet.
                                     
1. Denna lag träder i kraft 
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ärenden om anstånd 
enligt 18 kap. 7 § om ansökan inkommit till tingsrätten före ikraftträ-
dandet. Tingsrättens beslut i ett sådant ärende överklagas dock till 
kammarrätt.
3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ärenden om 
bouppteckning och dödsboanmälan om bouppteckningen eller 
dödsboanmälan inkommit till tingsrätten före ikraftträdandet. Detsamma 
gäller ärenden där föreläggande eller förordnande enligt 20 kap. 9 § 
utfärdats före ikraftträdandet. 
2	Förslag till lag om ändring i konkurslagen 
	(1987:672)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § konkurslagen (1987:672) skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §1 
Görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen 
bifogas en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar 
och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt 
om det räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en 
dödsbodelägare om att boet skall 
försättas i konkurs, skall till 
ansökningshandlingen bifogas 
bouppteckningen efter den döde 
eller, om inregistrering har skett, 
uppgift om dagen därför. Har inte 
bouppteckning förrättats, skall 
uppgift om varje delägares namn 
och postadress lämnas.
Ansöker ett dödsbo eller en 
dödsbodelägare om att boet skall 
försättas i konkurs, skall till 
ansökningshandlingen bifogas 
bouppteckningen efter den döde. 
Har inte bouppteckning förrättats, 
skall uppgift om varje delägares 
namn och postadress lämnas.
                                     
Denna lag träder i kraft.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över 
Ärvdabalksutredningens delbetänkande 
Bouppteckningar och arvsskatt (SOU 1996:160)
Efter remiss har yttranden över delbetänkandet avgetts av Hovrätten för 
Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Göteborgs 
tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i 
Södermanlands län, Länsrätten i Skåne län, Länsrätten Västernorrlands 
län, Riksskatteverket, Domstolsverket, Datainspektionen, Kammar-
kollegiet, Socialstyrelsen, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala 
universitet, Svenska kommunförbundet, Sveriges Domareförbund, 
Sveriges Advokatsamfund, Föreningen jurister vid Sveriges allmänna 
advokatbyråer, Tjänstemännens Centralorganisation, SACO, Sveriges 
Akademikers Centralorganisation, Svenska Bankföreningen , Sveriges 
Industriförbund, Sveriges Försäkringsförbund och Sveriges Begravnings-
byråers förbund.
Norrtälje tingsrätt, Föreningen Sveriges Överförmyndare och FONUS 
har beretts tillfälle att avge yttrande men har avstått från att yttra sig.
Yttranden har dessutom avgetts av Svenska Arbetsgivareföreningen, 
Stockholms handelskammare, Hallsbergs tingsrätt, Tierps tingsrätt och 
ST-Domstol.
Lagförslag i rapporten Registrering och skattläggning 
av bouppteckningar – Förslag till framtida 
organisation (DV Rapport 1999:1 och RSV Rapport 
1999:10)
1	Förslag till Lag om ändring i lagen (1941:416) om 
	arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och 
gåvoskatt,
dels att ordet beskattningsmyndighet och böjningsformer därav skall 
bytas ut mot skattemyndighet i motsvarande form,
dels att 31 §, 52 § 2 mom. och 64 § skall upphöra att gälla,
dels att 17 §, 22 § 2 mom., 26 §, 34 §, 44 §, 46–49 a §§, 51 §, 52 § 
1 mom., 52 a–53 §§, 55 § 1–3 mom., 56 §, 58–62 §§, 67 §, 70 § och 72 § 
samt rubrikerna närmast före 34 och 62 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 44 a – 44 f §§, och 72 a 
– 72 b §§, samt närmast före 44 a § och 44 b § nya rubriker av följande 
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 §
För företeende av sådan hand-
ling rörande delning av dödsbo, 
som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom. 
eller av sådan handling, som avses 
i 15 a §, eller av arvskifteshand-
ling skall av beskattningsmyndig-
heten medgivas anstånd med 
skattens fastställande, såvitt 
arvinge, universell testamentstaga-
re, boutredningsman eller testa-
mentsexekutor gör framställning 
därom i samband med ingivande 
inom vederbörlig tid av boupp-
teckning för inregistrering.
För företeende av sådan hand-
ling rörande delning av dödsbo, 
som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom. 
eller av sådan handling, som avses 
i 15 a §, eller av arvskifteshand-
ling skall av skattemyndigheten 
medgivas anstånd med skattens 
fastställande, såvitt arvinge, uni-
versell testamentstagare, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor 
gör framställning därom i samband 
med ingivande av bouppteckning 
för inregistrering.
Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det boupp-
teckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om 
anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för 
det belopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och 
testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckning 
senast skolat vara ingiven.
Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteck-
ningens registrering.
På framställning av delägare, boutredningsman eller testamentsexeku-
tor i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för 
förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 § 1 eller 2 mom. 
eller 15 a §, eller av arvskifte anstånd beviljas med avlämnande av 
deklaration, därvid bestämmelserna i första och andra styckena skola äga 
motsvarande tillämpning.
Ställd säkerhet skall av beskatt-
ningsmyndigheten omedelbart 
överlämnas till skattemyndigheten. 
Mot bevis att sedermera påförd 
skatt blivit gulden skall säkerheten 
återställas till den, som nedsatt 
densamma. Därest genom löftes-
mans död eller annan orsak 
säkerheten blivit minskad och icke 
efter anmaning annan nöjaktig 
säkerhet lämnas, skall beskatt-
ningsmyndigheten förklara beviljat 
anstånd icke vidare gälla.
Mot bevis att sedermera påförd 
skatt blivit gulden skall säkerheten 
återställas till den, som nedsatt 
densamma. Därest genom löftes-
mans död eller annan orsak 
säkerheten blivit minskad och icke 
efter anmaning annan nöjaktig 
säkerhet lämnas, skall skattemyn-
digheten förklara beviljat anstånd 
icke vidare gälla.
22 §
2 mom. Har fast egendom efter 
den tidpunkt, som näst föregående 
årets taxeringsvärde avsett, nedgått 
i värde genom eldsvåda, vatten-
flöde eller annan dylik tilldragelse 
eller genom borttagande av bygg-
nad eller arman anläggning å egen-
domen eller av tillbehör därtill 
eller genom skogsavverkning eller 
genom nedläggning eller väsentlig 
förändring av verksamhet, i vilken 
egendomen varit använd, eller av 
annan liknande anledning, skall 
skattemyndigheten i den region 
där egendomen är belägen på 
ansökan av skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexeku-
tor, efter verkställd utredning, 
åsätta egendomen särskilt värde 
till ledning för beräkning av på 
egendomen belöpande arvsskatt.
2 mom. Har fast egendom efter 
den tidpunkt, som näst föregående 
årets taxeringsvärde avsett, nedgått 
i värde genom eldsvåda, vatten-
flöde eller annan dylik tilldragelse 
eller genom borttagande av bygg-
nad eller annan anläggning å 
egendomen eller av tillbehör 
därtill eller genom skogsavverk-
ning eller genom nedläggning eller 
väsentlig förändring av verksam-
het, i vilken egendomen varit 
använd, eller av annan liknande 
anledning, skall på ansökan av 
skattskyldig, boutredningsman 
eller testamentsexekutor, efter 
verkställd utredning, egendomen 
åsättas särskilt värde till ledning 
för beräkning av på egendomen 
belöpande arvsskatt.
Där efter tidpunkt som nyss 
nämnts fortsatt bebyggelse skett å 
fast egendom eller dess värde 
eljest förhöjts till följd av ny-, till-, 
eller ombyggnad eller väsentlig 
förändring av verksamhet, vari 
egendomen varit använd, eller 
annan liknande anledning, äger 
beskattningsmyndigheten hos 
skattemyndigheten påkalla att 
egendomen för ändamål, som i 
föregående stycke sägs, åsättes 
särskilt värde.
Där efter tidpunkt som nyss 
nämnts fortsatt bebyggelse skett å 
fast egendom eller dess värde 
eljest förhöjts till följd av ny-, till-, 
eller ombyggnad eller väsentlig 
förändring av verksamhet, vari 
egendomen varit använd, eller 
annan liknande anledning, får 
egendomen för ändamål, som i 
föregående stycke sägs åsättas 
särskilt värde.
Fast egendom som inte har 
särskilt taxeringsvärde skall också 
värderas av skattemyndigheten till 
ledning för arvsskattens bestäm-
mande. Det åligger skattskyldig, 
boutredningsman eller testaments-
exekutor att ansöka om detta. 
Värdering behövs dock inte om det 
är uppenbart att egendomens värde 
inte överstiger 50 000 kronor. 
Skattemyndigheten skall vidare 
göra värdering om beskattnings-
myndigheten begär det.
Fast egendom som inte har 
särskilt taxeringsvärde skall också 
värderas till ledning för arvsskat-
tens bestämmande. Skattskyldig, 
boutredningsman eller testaments-
exekutor kan ansöka om detta. 
Värdering behövs dock inte om det 
är uppenbart att egendomens värde 
inte överstiger 50 000 kronor.
Värdering enligt detta moment 
görs av skattemyndigheten i den 
region där fastigheten är belägen. 
Skattemyndigheten får uppdra åt 
en annan skattemyndighet att fatta 
beslut i dess ställe i ett visst 
ärende eller en viss grupp av 
ärenden. Ett sådant uppdrag får 
ges endast om den andra 
myndigheten medger det.
Vid värdering enligt detta 
moment skall hänsyn tas till 
egendomens beskaffenhet vid den 
tidpunkt som avses i 21 §. Värdet 
skall uppskattas enligt de grunder 
som gäller för bestämmande av 
taxeringsvärde året före det år då 
denna tidpunkt inföll. Föreskrif-
terna i 22 § 1 mom. andra och 
tredje meningarna skall därvid 
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor 
skall lämna skattemyndigheten de 
upplysningar som behövs för pröv-
ning av ansökningen. Skattemyn-
digheten får även besluta om be-
siktning av egendomen. Har ären-
det tagits upp på ansökan av annan 
än beskattningsmyndigheten, får 
dock sådant beslut fattas endast 
om sökanden åtar sig att betala 
kostnaderna för besiktningen. Har 
värderingen begärts av beskatt-
ningsmyndigheten skall kostnader-
na betalas av allmänna medel.
Vid värderingen skall hänsyn 
tas till egendomens beskaffenhet 
vid den tidpunkt som avses i 21 §. 
Värdet skall uppskattas enligt de 
grunder som gäller för bestäm-
mande av taxeringsvärde året före 
det år då denna tidpunkt inföll. 
Föreskrifterna i 22 § 1 mom. andra 
och tredje meningarna skall därvid 
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor 
skall lämna skattemyndigheten de 
upplysningar som behövs för pröv-
ning av ansökningen. Skattemyn-
digheten får även besluta om 
besiktning av egendomen. Har 
ärendet tagits upp på ansökan av 
annan än skattemyndigheten, får 
dock sådant beslut fattas endast 
om sökanden åtar sig att betala 
kostnaderna för besiktningen.
Skattemyndighetens beslut enligt detta moment får inte överklagas.
26 §
Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att 
tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av 
egendomens värde.
Till upplysning om värde av fast 
egendom skall företes taxerings-
bevis eller, där egendomen enligt 
22 § 2 mom. första eller tredje 
stycket åsatts särskilt värde, 
skattemyndighetens beslut i 
ärendet. Påkallar skattskyldig 
tillämpning av sådant värde, skall 
erforderligt anstånd med skatte-
ärendets avgörande lämnas för 
uppvisande av skattemyndighetens 
beslut, såvida det visas, att 
ansökan om åsättande av särskilt 
värde av egendomen blivit gjord.
Till upplysning om värde av fast 
egendom som enligt 22 § 2 mom. 
första eller tredje stycket åsatts 
särskilt värde, skall företes skatte-
myndighetens beslut i ärendet. 
Påkallar skattskyldig tillämpning 
av sådant värde, skall erforderligt 
anstånd med skatteärendets avgö-
rande lämnas för uppvisande av 
skattemyndighetens beslut, såvida 
det visas, att ansökan om åsättande 
av särskilt värde av egendomen 
blivit gjord.
Till ledning för värdering av aktier, obligationer och därmed jäm-
förliga värdehandlingar skall företes intyg av bank, mäklare eller annan 
sakkunnig. Om sådan handling inte är börsnoterad och inte heller annars 
omsätts på kapitalmarknaden skall i stället företes av skattemyndigheten 
meddelat bevis om det värde, vartill handlingen enligt senast verkställd 
prövning kan ha upptagits vid taxering till statlig förmögenhetsskatt.
Beskattningsmyndigheten må, 
där särskild anledning föreligger, 
förordna lämplig person att verk-
ställa uppskattning av lös egendom 
till ledning för dess värdering. 
Förordnande som nu sagts må, 
efter framställning av den enligt 
64 § 1 mom. förordnade tillsyns-
myndigheten, meddelas av hov-
rätten i dit fullföljt skatteärende. 
Det åligger skattskyldig eller den, 
som för skattskyldig omhänderhar 
egendom, att hålla egendomen 
tillgänglig för besiktning ävensom 
att tillhandagå förrättningsmannen 
med upplysningar och annan 
utredning. Ersättning åt förrätt-
ningsmannen erlägges, om egen-
domen ingår i dödsbo, av boet och 
eljest av den för egendomen 
skattskyldige.
Skattemyndigheten må, där 
särskild anledning föreligger, 
förordna lämplig person att verk-
ställa uppskattning av lös egendom 
till ledning för dess värdering. Det 
åligger skattskyldig eller den, som 
fdr skattskyldig omhänderhar 
egendom, att hålla egendomen 
tillgänglig för besiktning ävensom 
att tillhandagå förrättningsmannen 
med upplysningar och annan 
utredning. Ersättning åt förrätt-
ningsmannen nerlägges, om egen-
domen ingår i dödsbo, av boet och 
eljest av den för egendomen 
skattskyldige.
Beskattningsmyndighet
Beslutande myndighet
34 §
Beskattningsmyndighet är den 
tingsrätt vid vilken arvlåtaren 
(teststor) eller, då fråga är om 
egendom till vilken en föregående 
innehavare på livstid haft i 8 § 
första eller andra stycket avsedd 
rätt, denne hade att svara i mål 
som rörde hans person.
Beslut om registrering av 
bouppteckning och om arvsskatt 
fattas av skattemyndigheten i den 
region där arvlåtaren (teststor) 
eller, då fråga är om egendom till 
vilken en föregående innehavare 
på livstid haft i 8 § första eller 
andra stycket avsedd rätt, denne 
var folkbokförd den 1 november 
året före dödsfallet.
Om det inte finns någon 
tingsrätt som är behörig enligt 
första stycket; tas skatteärendet 
upp av Stockholms tingsrätt
Om det inte finns någon 
skattemyndighet som är behörig 
enligt första stycket, tas skatte-
ärendet upp av Skattemyndigheten 
i Stockholm.
Regeringen får bestämma att 
sådana anställda i en tingsrätt 
som inte är lagfarna domare skall 
få handlägga enkla ärenden om 
arvsskatt.
Skattemyndigheten får uppdra åt 
en annan skattemyndighet att fatta 
beslut i dess ställe i ett visst 
ärende eller en viss grupp av 
ärenden. Ett sådant uppdrag får 
ges endast om den andra 
myndigheten medger det och om 
det inte medför avsevärda besvär 
för den som beslutet rör.
44 §
Beskattningsmyndighet är 
skattemyndigheten i den region, 
där den skattskyldige var folkbok-
förd, när skattskyldigheten inträd-
de, eller, om han då ej var 
folkbokförd inom riket, där han 
var bosatt eller stadigvarande 
vistades.
Beslut om gåvoskatt fattas av 
skattemyndigheten i den region, 
där den skattskyldige var folkbok-
förd den 1 november året före 
skattskyldighetens inträde, eller, 
om han då ej var folkbokförd inom 
riket, där han var bosatt eller 
stadigvarande vistades.
I fråga om juridisk person är 
beskattningsmyndighet skattemyn-
digheten i den region, där styrelsen 
eller förvaltningen hade sitt säte, 
när skattskyldigheten inträdde.
I fråga om juridisk person är 
beskattningsmyndighet skattemyn-
digheten i den region, där styrelsen 
eller förvaltningen hade sitt säte 
den 1 november året före skatt-
skyldighetens inträde.
Finnes ej behörig beskattningsmyndighet efter vad nu sagts upptages 
skatteärendet av Skattemyndigheten i Stockholm.
Skattemyndigheten får uppdra åt 
en annan skattemyndighet att fatta 
beslut i dess ställe i ett visst ären-
de eller en viss grupp av ärenden. 
Ett sådant uppdrag får ges endast 
om den andra myndigheten 
medger det och om det inte medför 
avsevärda besvär för den som 
beslutet rör.
Gemensamma bestämmelser
Bouppteckningsblankett
44 a §
Skattemyndigheten skall till 
dödsboet efter den som vid sin död 
var folkbokförd i Sverige inom två 
månader efter dödsfallet översän-
da en förtryckt boupptecknings-
blankett. Följande uppgifter, 
grundade på innehållet i inkomna 
kontrolluppgifter och övriga av 
myndigheten kända uppgifter, 
skall förtryckas:
1. den dödes fullständiga namn, 
personnummer, medborgarskap 
och folkbokföringsadress den 1 
november året före dödsåret,
2. dödsdagen,
3. efterlevande makes namn och 
personnummer,
4. andra kända närmsta anhöri-
gas namn, personnummer och 
adress,
5. äktenskapsförord mellan den 
avlidne och efterlevande eller tidi-
gare avliden make,
6. den avlidnes och efterlevande 
makes fastighetsinnehav, och
7. namn och personnummer på 
förmånstagare till försäkring, som 
tecknats av den avlidne, försäk-
ringens nummer och försäkrings-
belopp.
Om skattemyndigheten i något 
annat fall får kännedom om att 
dödsfall skett som kan antagas ha 
utlöst skattskyldighet, får myndig-
heten översända en förtryckt 
bouppteckningsblankett till 
dödsboet.
Registrering av bouppteckning
44 b §
En bouppteckning skall avges på 
blankett enligt fastställt formulär 
och innehålla de uppgifter som 
sägs i 20 kap. ärvdabalken. Om 
uppgifterna på den förtryckta 
bouppteckningsblanketten är fel-
aktiga eller ofullständiga skall de 
ändringar eller tillägg göras som 
behövs.
44 c §
Bouppteckningen skall inom 
fyra månader efter dödsfallet ges 
in för registrering till skattemyn-
digheten, om inte denna efter 
ansökan bestämmer ny tid med 
hänsyn till boets beskaffenhet eller 
av annan orsak Finns det flera 
bouppteckningar skall de ges in 
samtidigt.
44 d §
I 20 kap. 14 § ärvdabalken finns 
bestämmelser om tilläggsboupp-
teckning. I fall som där avses 
under punkterna 1 och 2 skall 
tilläggsbouppteckning ges in för 
registrering till skattemyndigheten 
inom två månader från det att 
felaktigheten upptäcktes och i fall 
som där avses under punkten 3 
inom fyra månader från det att 
begäran framställdes.
44 e §
Om en bouppteckning eller 
tilläggsbouppteckning inte ges in i 
rätt tid får skattemyndigheten 
utfärda vitesföreläggande om att 
bouppteckning skall ges in inom 
viss tid. I 20 kap. 12 § ärvda-
balken finns bestämmelser om 
förordnande av boupptecknings-
förrättare.
Om bouppteckningen inte är 
upprättad enligt vad som före-
skrivs i ärvdabalken får registre-
ring av bouppteckningen inte ske. 
Är bouppteckningen bristfällig får 
skattemyndigheten utfärda vites-
föreläggande om att bristen skall 
avhjälpas inom viss tid.
Den som enligt ärvdabalken är 
skyldig att lämna uppgift till 
bouppteckning får föreläggas att 
fullgöra sin skyldighet vid vite.
44 f §
En bestyrkt kopia av bouppteck-
ningen och av tilläggsbouppteck-
ningen skall förvaras hos skatte-
myndigheten.
46 §
Deklaration skall, i fall som 
angivas i 45 § under A), B) och 
C), vara till beskattningsmyn-
digheten avlämnad inom fyra 
månader, räknat i fall som angivas
Deklaration skall, i fall som 
angivas i 45 § under A), B) och 
C), vara till skattemyndigheten 
avlämnad inom fyra månader, 
räknat i fall som angivas
under A) 1 ), 2) och 3) samt B) 
från det skattskyldighet inträdde;
under A) 1), 2) och 3) samt B) 
från det skattskyldighet inträdde;
under A) 4) från det överskott i 
dödsboets konkurs överlämnades 
till den skattskyldige;
under A) 4) från det överskott i 
dödsboets konkurs överlämnades 
till den skattskyldige;
under C) i fall som avses i 32 § 
h) från det att delningen skedde 
och i övrigt från det att kännedom 
erhölls angående den omständlig-
het, som föranleder efterbeskatt-
ningen.
under C) i fall som avses i 32 § 
h) från det att delningen skedde 
och i övrigt från det att kännedom 
erhölls angående den omständig-
het, som föranleder efterbeskatt-
ningen.
I fall som angivas i 45 § under 
D) skall deklaration avlämnas till 
beskattningsmyndigheten senast 
den 15 februari året efter det 
varunder skattskyldighet inträdde. 
Har givaren eller, vad angår 
förvärv som i 37 § 2 mom. avses, 
försäkringstagaren avlidit efter det 
skattskyldighet inträtt, må dock 
deklarationen icke avlämnas 
senare än fyra månader efter 
dödsfallet.
I fall som angivas i 45 § under 
D) skall deklaration avlämnas till 
skattemyndigheten senast den 2 
maj året efter det varunder skatt-
skyldighet inträdde. Har givaren 
eller, vad angår förvärv som i 37 § 
2 mom. avses, försäkringstagaren 
avlidit efter det skattskyldighet 
inträtt, skall dock deklarationen 
avlämnas senast fyra månader 
efter dödsfallet.
47 §
Deklaration skall avgivas på 
heder och samvete och innehålla 
uppgift om
Deklaration skall avgivas på 
heder och samvete och innehålla 
uppgift om
A) då deklarationen avser 
arvfallen eller testamenterad 
egendom:
A) då deklarationen avser 
arvfallen eller testamenterad 
egendom:
1) arvlåtarens (testators) och den 
skattskyldiges fullständiga namn 
och hemvist;
1) arvlåtarens (testators) och den 
skattskyldiges fullständiga namn, 
personnummer och hemvist;
2) arvlåtarens (testators) döds-
dag och, om skattskyldighet inträtt 
senare, tidpunkten härför;
2) arvlåtarens (testators) döds-
dag och, om skattskyldighet inträtt 
senare, tidpunkten härför;
3) förhållandet mellan arvlåtaren 
(teststor) och den skattskyldige 
ävensom, vid tillämpning av 30 § 
första stycket, det förhållande, 
efter vilket i sådant fall skatten 
skall beräknas;
3) förhållandet mellan arvlåtaren 
(teststor) och den skattskyldige 
ävensom, vid tillämpning av 30 § 
första stycket, det förhållande, 
efter vilket i sådant fall skatten 
skall beräknas;
4) de grunder, efter vilka lottens 
storlek bestämts;
4) de grunder, efter vilka lottens 
storlek bestämts;
5) beskaffenheten och värdet av 
den egendom, varav lotten består;
5) beskaffenheten och värdet av 
den egendom, varav lotten består;
B) då deklarationen avser för-
värv, som vid försäkringstagares 
död tillfallit förmånstagare, vilken 
icke tillika är arvinge eller 
testamentstagare:
B) då deklarationen avser för-
värv, som vid försäkringstagares 
död tillfallit förmånstagare, vilken 
icke tillika är arvinge eller 
testamentstagare:
förhållanden motsvarande de 
ovan under A) 1), 2), 3) och 5) 
angivna;
förhållanden motsvarande de 
ovan under A) 1), 2), 3) och 5) 
angivna;
C) då deklarationen avser gåva 
eller annat jämlikt 37 § därmed i 
beskattningshänseende likställt 
fång:
C) då deklarationen avser gåva 
eller annat jämlikt 37 § därmed i 
beskattningshänseende likställt 
fång:
1) givarens och den skattskyl-
diges fullständiga namn och 
hemvist;
1 ) givarens och den skattskyl-
diges fullständiga namn, person-
nummer och hemvist;
2) tidpunkten för gåvans full-
bordande eller för överlämnandet 
till mottagaren av handling, 
innefattande giltig utfästelse om 
gåvan, eller, om skattskyldighet 
inträtt senare, tidpunkten härför;
2) tidpunkten för gåvans full-
bordande eller för överlämnandet 
till mottagaren av handling, 
innefattande giltig utfästelse om 
gåvan, eller, om skattskyldighet 
inträtt senare, tidpunkten härför;
3) förhållandet mellan givaren 
och den skattskyldige ävensom, 
vid tillämpning jämlikt 40 § av 
föreskriften i 30 § första stycket, 
det förhållande efter vilket i sådant 
fall skatten skall bestämmas;
3) förhållandet mellan givaren 
och den skattskyldige ävensom, 
vid tillämpning jämlikt 40 § av 
föreskriften i 30 § första stycket, 
det förhållande efter vilket i sådant 
fall skatten skall bestämmas;
4) egendomens beskaffenhet och 
värde;
4) egendomens beskaffenhet och 
värde;
5) tidigare förvärv, till vilka 
jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid 
skattens bestämmande.
5) tidigare förvärv, till vilka 
jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid 
skattens bestämmande.
Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller 
testamenterad egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B), 
lämna uppgift angående vissa tidigare förvärv stadgas i l9 §.
Där deklaration avser egendom, 
vilken av föregående innehavaren 
på livstid innehafts med sådan rätt, 
varom förmäles i 8 §, skola jämväl 
föregående innehavarens fullstän-
diga namn och hemvist uppgivas.
Där deklaration avser egendom, 
vilken av föregående innehavaren 
på livstid innehafts med sådan rätt, 
varom förmäles i 8 §, skola jämväl 
föregående innehavarens fullstän-
diga namn, personnummer och 
hemvist uppgivas.
Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (teststor) skall beträffande 
fideikommiss, som avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående 
innehavaren.
Deklaration som avser gåva 
eller annat enligt 37 § därmed i 
beskattningshänseende likställt 
fång, avfattas på blankett enligt 
formulär, som fastställs av 
regeringen eller av den myndighet 
som regeringen bestämmer. 
Deklarationen skall åtföljas av 
handlingar, innefattande upplys-
ning om de förhållanden, som är 
av betydelse för skattens bestäm-
mande. Har bouppteckning efter 
utlänning förrättats här men vid 
ingivandet av deklaration angåen-
de kvarlåtenskapen ännu icke 
blivit inregistrerad, skall vid 
deklarationen fogas bouppteck-
ningen i huvudskrift eller bestyrkt 
avskrift. Till deklaration som ges 
in med anledning av att sådan 
delning som avses i 15 § 1 a mom. 
har skett skall handlingen fogas. 
Om sådan handling gäller vad i 
15 § 3 mom. är stadgat.
Deklaration avfattas på blankett 
enligt formulär, som fastställs av 
Riksskatteverket. Deklarationen 
skall åtföljas av handlingar, inne-
fattande upplysning om de 
förhållanden, som är av betydelse 
för skattens bestämmande. Har 
bouppteckning efter utlänning 
förrättats här men vid ingivandet 
av deklaration angående kvarlåten-
skapen ännu icke blivit inregist-
rerad, skall vid deklarationen 
fogas bouppteckningen i huvud-
skrift eller bestyrkt avskrift. Till 
deklaration som ges in med 
anledning av att sådan delning som 
avses i 15 § 1 a mom. Har skett 
skall handlingen fogas. Om sådan 
handling gäller vad i 15 § 3 mom. 
är stadgat.
48 §
Avlämnade deklarationer skall 
förvaras hos beskattningsmyndig-
heten under tolv år från utgången 
av det år, under vilket de har 
ingivits. Vad nu sagts gäller även 
om deklarationen inte har föranlett 
att skatt fastställts. Om beskatt-
ningsmyndigheten eller den enligt 
64 § 1 mom. förordnade gransk-
ningsmyndigheten av särskild 
anledning finner det påkallat, skall 
en deklaration förvaras under 
femtio år från utgången av det år, 
under vilket den har ingivits. Efter 
utgången av nu angivna tider skall 
deklarationerna förstöras.
Avlämnade deklarationer skall 
förvaras hos skattemyndigheten 
under tolv år från utgången av det 
år, under vilket de har ingivits. 
Vad nu sagts gäller även om 
deklarationen inte har föranlett att 
skatt fastställts. Om skattemyndig-
heten av särskild anledning finner 
det påkallat, skall en deklaration 
förvaras under femtio år från 
utgången av det år, under vilket 
den har ingivits. Efter utgången av 
nu angivna tider skall deklaratio-
nerna förstöras.
49 §
Där någon i enlighet med lagen 
om försäkringsavtal blivit insatt 
såsom förmånstagare, åligger det 
försäkringsgivaren att angående 
händelse, som enligt denna lag 
medför skattskyldighets inträde, 
lämna kontrolluppgift till den 
beskattningsmyndighet, vilken har 
att upptaga fråga om beskattning 
av försäkringsbeloppet, och därvid 
enligt närmare föreskrifter, som 
meddelas av regeringen, jämväl 
uppgiva övriga förhållanden av 
betydelse för skattens bestäm-
mande.
Där någon i enlighet med lagen 
om försäkringsavtal blivit insatt 
såsom förmånstagare, åligger det 
försäkringsgivaren att angående 
händelse, som enligt denna lag 
medför skattskyldighets inträde, 
lämna kontrolluppgift till skatte-
myndigheten, varvid 3 kap. 58 § 
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter skall 
äga motsvarande tillämpning. 
Uppgiften lämnas på blankett 
enligt formulär som fastställs av 
Riksskatteverket.
Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke, därest försäkringsbeloppet 
eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt, det sammanlagda 
årsbeloppet ej överstiger 13 000 kronor. Där fråga är om flera försäk-
ringar, skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sammanlagda 
belopp.
Uppgift varom i första stycket 
sägs skall för varje kalenderår 
lämnas senast den 15 februari 
påföljande år. Har skattskyldighet 
inträtt till följd av dödsfall, skall 
dock uppgift lämnas inom en 
månad efter det försäkringsgivaren 
erhöll vetskap om dödsfallet.
Uppgift varom i första stycket 
sägs skall för varje kalenderår 
lämnas senast den 31 januari 
påföljande år. Har skattskyldighet 
inträtt till följd av dödsfall, skall 
dock uppgift lämnas inom en 
månad efter det försäkringsgivaren 
erhöll vetskap om dödsfallet.
Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande 
tillämpning i fall, som avses i 12 § sjätte stycket.
49 a §
Skriftligt meddelande i två 
exemplar angående beslut om 
avstående av arv enligt 5 § lagen 
om allmänna arvsfonden tillställes 
beskattningsmyndigheten.
Skriftligt meddelande i två 
exemplar angående beslut om 
avstående av arv enligt 24 och 
25 §§ lagen (1994:243) om all-
männa arvsfonden skall tillställas 
skattemyndigheten senast den 31 
januari påföljande år varvid 3 
kap. 58 § lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontrollupp-
gifter skall äga motsvarande till-
lämpning. Uppgiften lämns på 
blankett enligt formulär som fast-
ställs av Riksskatteverket.
Innan skatteärendet avgöres, skall den skattskyldige lämna sådan 
uppgift eller försäkran som avses i 19 § 4 mom. Tillfälle skall beredas 
honom att yttra sig i ärendet i övrigt.
51 §
Ärende rörande fastställande av 
skatt, som ej skall uttagas efter 
deklaration, upptages till avgöran-
de vid inregistrering av bouppteck-
ning eller tilläggsbouppteckning, 
eller när handling som avses i 
49 a § inkommit till beskattnings-
myndigheten eller, där jämlikt 17 § 
anstånd med skattens fastställande 
blivit beviljat, när till 
beskattningsmyndigheten ingivits 
handling, för vars företeende 
anstånd beviljats, eller, om sådan 
handling icke ingives inom 
anståndstiden, vid utgången av 
sistnämnda tid.
Ärende rörande fastställande av 
skatt, som ej skall uttagas efter 
deklaration, upptages till avgöran-
de vid inregistrering av bouppteck-
ning eller tilläggsbouppteckning, 
eller när handling som avses i 
49 a § inkommit till skattemyndig-
heten eller, där jämlikt 17 § 
anstånd med skattens fastställande 
blivit beviljat, när till skattemyn-
digheten ingivits handling, för vars 
företeende anstånd beviljats, eller, 
om sådan handling icke ingives 
inom anståndstiden, vid utgången 
av sistnämnda tid.
Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på 
bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §.
Har jämlikt 17 § beviljats 
anstånd med fastställande av 
skatten, åligger det dödsboet att 
tillhandahålla 
beskattningsmyndigheten utlämnad 
bouppteckning för sådan anteck-
ning som sägs i föregående stycke.
Har jämlikt 17 § beviljats 
anstånd med fastställande av 
skatten, åligger det dödsboet att 
tillhandahålla skattemyndigheten 
utlämnad bouppteckning för sådan 
anteckning som sägs i föregående 
stycke.
Handling, som anges i andra 
stycket, skall för anteckning, som 
där avses, tillhandahållas överrätt, 
när denna fastställt skatt till högre 
belopp än förut beräknats, och den 
enligt 64 § 1 mom. förordnade 
granskningsmyndigheten, när 
skattskyldig vitsordat anmärkning 
som framställts av denna myn-
dighet.
Handling, som anges i andra 
stycket, skall för anteckning, som 
där avses, tillhandahållas rätten, 
när denna fastställt skatt till högre 
belopp än förut beräknats.
52 §
1 mom. Skatt enligt denna lag 
skall, i den mån ej jämlikt 55 § 
anstånd medgivits, erläggas inom 
sex veckor efter det att beslut om 
skattens fastställande meddelats 
eller den enligt 64 § 1 mom. 
förordnade granskningsmyndig-
heten erhållit meddelande om att 
skattskyldig vitsordat anmärkning 
som framställts av denna myn-
dighet.
1 mom. Skatt enligt denna lag 
skall, i den mån ej jämlikt 55 § 
anstånd medgivits, erläggas inom 
sex veckor efter det att beslut om 
skattens fastställande meddelats.
Har skatt icke fastställts inom åtta månader efter det bouppteckning 
eller deklaration, oavsett om anstånd beviljats, senast skolat vara ingiven, 
skall ränta utgå från och med närmast efterföljande månad till och med 
den månad då skatten fastställts av beskattningsmyndighet. Skall jämlikt 
54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens fastställande 
ränta utan uppdelning på de särskilda skattskyldiga. Ränta beräknas för 
visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den 
statslåneränta som gällde vid utgången av november föregående år. 
Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Räntebelopp 
som understiger femtio kronor påföres ej. Öretal som uppkommer vid 
ränteberäkningen bortfaller.
Skatten jämte ränta, där sådan 
påförts, skall, då underrätt är 
beskattningsmyndighet, betalas till 
skattemyndigheten i den region, 
dit underrätten hör, och eljest till 
den skattemyndighet, som är 
beskattningsmyndighet.
Skatten jämte ränta, där sådan 
påförts, skall betalas till skatte-
myndigheten.
Ändras beslut i fråga om skatt sker ny beräkning av ränta. Räntebelopp 
under fem kronor skall varken återbetalas eller utkrävas. Bestämmelserna 
i denna lag om skatt skola i tillämpliga delar gälla även ränta.
52 a §
Fastställer överrätt skatt till 
högre belopp än beskattningsmyn-
digheten förut beräknat eller 
vitsordar skattskyldig anmärkning 
av den enligt 64 § 1 mom. för-
ordnade granskningsmyndigheten, 
skall på sålunda tillkommande 
skattebelopp utgå ränta.
Fastställer domstol skatt till 
högre belopp än skattemyndig-
heten förut beräknat skall på 
sålunda tillkommande skatte-
belopp utgå ränta.
Vid beräkning av ränta enligt 
första stycket gäller, att ränta utgår 
från och med den andra månaden 
efter den, då beskattningsmyndig-
heten meddelat beslut angående 
skatten, dock att ränta på skatt, 
som motsvarar tidigare återbetalat 
skattebelopp, skall utgå från och 
med månaden efter den då 
skattebeloppet återbetalades, samt 
att ränta utgår till och med den 
månad, då skatten förfaller till 
betalning enligt 52 § 1 mom. 
första stycket, dock inte för längre 
tid än två år.
Vid beräkning av ränta enligt 
första stycket gäller, att ränta utgår 
från och med den andra månaden 
efter den, då skattemyndigheten 
meddelat beslut angående skatten, 
dock att ränta på skatt, som 
motsvarar tidigare återbetalat 
skattebelopp, skall utgå från och 
med månaden efter den då 
skattebeloppet återbetalades, samt 
att ränta utgår till och med den 
månad, då skatten förfaller till 
betalning enligt 52 § 1 mom. 
första stycket, dock inte för längre 
tid än två år.
I fråga om räntan gälla i övrigt 
bestämmelserna i 52 § 1 mom. 
dock att räntan påföras av 
skattemyndigheten. Ränta utgår 
även på ränta enligt 61 § som 
återbetalas. Vid beräkning av ränta 
för tid som infaller efter utgången 
av det år då skatten fastställes 
tillämpas den räntesats som gäller 
för det år då skatten fastställes.
I fråga om räntan gälla i övrigt 
bestämmelserna i 52 § 1 mom. 
Ränta utgår även på ränta enligt 
61 § som återbetalas. Vid beräk-
ning av ränta för tid som infaller 
efter utgången av det år då skatten 
fastställes tillämpas den räntesats 
som gäller för det år då skatten 
fastställes.
53 §
I fall där underrätt fastställt 
skatt, skall rätten till den skatte-
myndighet, som enligt 52 § 1 
mom. tredje stycket är 
uppbördsmyndighet, snarast 
översända en till rätten ingiven 
bouppteckning eller någon annan 
handling, som sägs i 51 § andra 
stycket, eller en bouppteckning, 
som tillhandahållits rätten enligt 
tredje stycket sistnämnda paragraf. 
Dessutom är rätten skyldig att, 
enligt vad regeringen närmare 
bestämmer, lämna 
skattemyndigheten de uppgifter, 
som behövs för uppbörd av 
skatten. Vad som nu sagts gäller 
också i tillämpliga delar, när 
överrätt fastställt skatt till ett 
högre belopp än som förut 
beräknats eller när en skattskyldig 
vitsordat en anmärkning som 
framställts av den enligt 64 § 1 
mom. förordnade gransknings-
myndigheten.
I fall där domstol fastställt skatt, 
skall rätten till skattemyndigheten 
snarast översända en till rätten 
ingiven bouppteckning eller någon 
annan handling, som sägs i 51 § 
andra stycket, eller en bouppteck-
ning, som tillhandahållits rätten 
enligt tredje stycket sistnämnda 
paragraf. Dessutom är rätten 
skyldig att, enligt vad regeringen 
närmare bestämmer, lämna 
skattemyndigheten de uppgifter, 
som behövs för uppbörd av 
skatten.
Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt 
konto hos skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då 
inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten 
Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatte-
inbetalningen med en bank, till banken.
Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut 
enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift, om inte annat följer av 6 § 
sista stycket. Den obetalda skatten och dröjsmålsavgiften skall lämnas 
för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver 
begäras för ett ringa belopp. Skattemyndigheten tar medge befrielse helt 
eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns 
särskilda skäl.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning 
av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt 
utsökningsbalken ske.
Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och 
som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne 
förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. 
Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet 
av inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan 
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan 
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av 
inbetalad skatt.
55 §
1 mom. Uppgår i dödsbo belop-
pet av kontanta medel och därmed 
jämförliga fordringar samt värdet 
av obligationer och andra lätt 
realiserbara värdepapper samman-
lagt inte till dubbla beloppet av 
den arvsskatt, som enligt 54 § 
skall förskjutas av dödsboet, eller 
föreligger i andra fall för någon 
som är skattskyldig enligt denna 
lag avsevärd svårighet att genast 
betala hela den skatt, som belöper 
på egendom som har tillfallit den 
skattskyldige, får beskattnings-
myndigheten medge, att skatten 
betalas genom högst tio årliga 
inbetalningar. Har en överrätt efter 
besvär fastställt skatt till högre 
belopp än enligt det överklagade 
beslutet, får överrätten under 
samma förutsättningar medge 
anstånd med betalningen av det 
tillkommande skattebeloppet. An-
ståndet får inte utsträckas till flera 
inbetalningar än som är nödvän-
digt.
1 mom. Uppgår i dödsbo belop-
pet av kontanta medel och därmed 
jämförliga fordringar samt värdet 
av obligationer och andra lätt 
realiserbara värdepapper samman-
lagt inte till dubbla beloppet av 
den arvsskatt, som enligt 54 § 
skall förskjutas av dödsboet, eller 
föreligger i andra fall för någon 
som är skattskyldig enligt denna 
lag avsevärd svårighet att genast 
betala hela den skatt, som belöper 
på egendom som har tillfallit den 
skattskyldige, får skattemyndig-
heten medge, att skatten betalas 
genom högst tio årliga inbetal-
ningar. Har en domstol efter 
överklagande fastställt skatt till 
högre belopp än enligt det 
överklagade beslutet, får rätten 
under samma förutsättningar 
medge anstånd med betalningen av 
det tillkommande skattebeloppet. 
Anståndet får inte utsträckas till 
flera inbetalningar än som är 
nödvändigt.
I fråga om skatt som belöper på 
egendom som skall värderas enligt 
bestämmelserna i 22 § 3 mom. och 
23 § F tredje stycket får beskatt-
ningsmyndigheten eller överrätten 
medge att skatten betalas genom 
högst tjugo årliga inbetalningar.
I fråga om skatt som belöper på 
egendom som skall värderas enligt 
bestämmelserna i 22 § 3 mom. och 
23 § F tredje stycket får skatte-
myndigheten eller rätten medge att 
skatten betalas genom högst tjugo 
årliga inbetalningar.
Föreligger synnerliga skäl får regeringen i annat fall än som avses i 
föregående stycke medge viss skattskyldig att den skatt, som belöper på 
egendom som har tillfallit den skattskyldige, betalas genom högst tjugo 
årliga inbetalningar.
2 mom. Första inbetalningen 
skall äga rum inom den tid som 
anges i 52 § 1 mom. eller inom tre 
veckor efter dagen för anstånds-
beslutet om detta innebär en senare 
förfallodag. Om skatten uppdelas i 
endast två poster skall denna 
inbetalning uppgå minst till en 
fjärdedel av skattens belopp. I 
annat fall skall den uppgå minst 
till ett belopp som motsvarar 
skattebeloppet delat med antalet 
inbetalningar. Andra inbetalningen 
skall göras på årsdagen för 
beslutet om skattens fastställande 
och envar av de följande på 
motsvarande dag av det år, under 
vilket inbetalningen skall ske. 
Dessa inbetalningar skall uppgå 
till sinsemellan lika stora belopp. 
Har anstånd medgetts enligt 
bestämmelsema i 1 mom. andra 
stycket skall de årliga 
inbetalningarna uppgå till minst 
3 000 kronor. På skatt som 
omfattas av anstånd utgår ränta 
från och med månaden efter den 
då skatten skulle ha erlagts om 
anstånd inte medgetts till och med 
den månad då anståndstiden gått 
till ända. I fråga om räntan gäller i 
övrigt bestämmelserna i 52 § 1 
mom. Räntan påföras dock av 
skattemyndigheten.
2 mom. Första inbetalningen 
skall äga rum inom den tid som 
anges i 52 § 1 mom. eller inom tre 
veckor efter dagen för anstånds-
beslutet om detta innebär en senare 
förfallodag. Om skatten uppdelas i 
endast två poster skall denna 
inbetalning uppgå minst till en 
fjärdedel av skattens belopp. I 
annat fall skall den uppgå minst 
till ett belopp som motsvarar 
skattebeloppet delat med antalet 
inbetalningar. Andra inbetalningen 
skall göras på årsdagen för 
beslutet om skattens fastställande 
och envar av de följande på 
motsvarande dag av det år, under 
vilket inbetalningen skall ske. 
Dessa inbetalningar skall uppgå 
till sinsemellan lika stora belopp. 
Har anstånd medgetts enligt 
bestämmelserna i 1 mom. andra 
stycket skall de årliga 
inbetalningarna uppgå till minst 
3 000 kronor. På skatt som 
omfattas av anstånd utgår ränta 
från och med månaden efter den 
då skatten skulle ha erlagts om 
anstånd inte medgetts till och med 
den månad då anståndstiden gått 
till ända. I fråga om räntan gäller i 
övrigt bestämmelserna i 52 § 1 
mom.
3 mom. Ansökan om anstånd 
skall göras skriftligen och ha 
kommit in till beskattningsmyndig-
heten eller, om anståndsbeslut 
enligt 1 mom. ankommer på en 
överrätt, till denna senast fyra 
veckor efter den dag då beslutet 
om skattens fastställande meddela-
des. Beviljas anstånd, skall inom 
tid, som beskattningsmyndigheten 
eller överrätten bestämmer, till 
denna avlämnas en till staten 
utfärdad skuldförbindelse på det 
belopp anståndet avser jämte ränta. 
Den skattskyldige skall dessutom 
inom samma tid ställa nöjaktig 
säkerhet om inte anståndet avser 
skatt som skall utgå för nyttjande-
rätt eller rätt till ränta, avkomst 
eller annan förmån eller för rätt, 
som avses i 8 § andra stycket. 
Anståndet skall anses förverkat i 
den mån den skattskyldige inte 
fullgör det som föreskrivs i detta 
moment.
3 mom. Ansökan om anstånd 
skall göras skriftligen och ha 
kommit in till skattemyndigheten 
eller, om anståndsbeslut enligt 1 
mom. ankommer på en domstol, 
till denna senast fyra veckor efter 
den dag då beslutet om skattens 
fastställande meddelades. Beviljas 
anstånd, skall inom tid, som 
skattemyndigheten eller rätten 
bestämmer, till denna avlämnas en 
till staten utfärdad skuldförbindel-
se på det belopp anståndet avser 
jämte ränta. Den skattskyldige 
skall dessutom inom samma tid 
ställa nöjaktig säkerhet om inte 
anståndet avser skatt som skall 
utgå för nyttjanderätt eller rätt till 
ränta, avkomst eller annan förmån 
eller för rätt, som avses i 8 § andra 
stycket. Anståndet skall anses 
förverkat i den mån den 
skattskyldige inte fullgör det som 
föreskrivs i detta moment.
56 §
Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva, 
eftergives skatten enligt följande. Sker dödsfallet inom ett år från det 
skattskyldighet inträtt, eftergives hela skattebeloppet. Avlider den 
skattskyldige senare men inom tio år efter det skattskyldighet inträtt, 
eftergives samma belopp, minskat med en tiondedel för varje helt år som 
förflutit från sagda tidpunkt.
Fråga om eftergift av fastställd 
skatt upptages efter därom skrift-
ligen gjord framställning av den 
underrätt eller skattemyndighet, 
som meddelat beslut i skatte-
ärendet.
Fråga om eftergift av fastställd 
skatt upptages efter därom skrift-
ligen gjord framställning av den 
skattemyndighet, som meddelat 
beslut i skatteärendet.
58 §
Har egendom beskattats såväl 
här i riket som i utländsk stat, må 
regeringen eller den myndighet 
regeringen förordnar till undvi-
kande av eller lindring i dubbel-
beskattningen, när skäl därtill äro, 
på ansökan medgiva befrielse från 
eller nedsättning av den här i riket 
fastställda skatten.
Fråga om befrielse från eller 
nedsättning av arvsskatt eller 
gåvoskatt för undvikande av 
dubbelbeskattning prövas av 
skattemyndigheten i samband med 
att skatteärende avgöres utom i 
fall som avses i andra stycket.
Regeringen avgör ärende som 
enligt avtal för undvikande av 
dubbelbeskattning på kvarlåten-
skap (dubbelbeskattningsavtal) 
förutsätter att de högsta finans-
myndigheterna träder i förbindelse 
med varandra eller som annars är 
av synnerlig vikt eller principiell 
betydelse.
Ärenden enligt andra stycket 
överlämnar skattemyndigheten till 
Riksskatteverket, som med eget 
yttrande överlämnar det till 
regeringen.
59 §
Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt
a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;
b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal 
om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som 
avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets 
prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat 
ogillt;
c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående 
delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av 
handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom., 15a § eller l6 §;
d) omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning;
e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde 
föreliggande omständighet, som föranleder att i deklarationen uppgiven 
behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i 
deklarationen angivits;
f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som 
avses i 18 §;
g) genom sådan delning, som enligt 32 § h) föranlett efterbeskattning, 
fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den som legat 
till grund för skattens fastställande;
och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon 
skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom 
påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknad skatt.
Ansökan om återvinning av 
skatt efter vad nu sagts göres 
skriftligen och upptages av den 
underrätt eller skattemyndighet 
som meddelat beslut i skatte-
ärendet.
Ansökan om återvinning av 
skatt efter vad nu sagts göres 
skriftligen och upptages av skatte-
myndigheten.
60 §
Beskattningsmyndighetens be-
slut får överklagas till hovrätten 
av en enskild part eller av den 
enligt 64 § 1 mom. förordnade 
granskningsmyndigheten. Vid 
överklagande gäller lagen 
(1996:242) om domstolsärenden.
Skattemyndighetens beslut över-
klagas till länsrätten. Ett beslut får 
överklagas av en enskild part som 
berörs av beslutet, om detta gått 
honom emot, eller av Riksskatte-
verket.
Har enskild part hos länsrätten 
överklagat skattemyndighetens 
beslut, får myndigheten överklaga 
länsrättens beslut, om det innebär 
att den enskilde har fått helt eller 
delvis bifall till sin talan.
Riksskatteverket får överklaga 
ett beslut av länsrätten eller 
kammarrätten även om verket inte 
tidigare har fört det allmännas 
talan i målet.
Om beskattningsmyndighetens 
beslut innefattar prövning av en 
fråga om fastställande, eftergift 
eller återvinning av skatt, får 
överklagande ske inom tre år från 
beslutets dag. När en skattskyldig 
vitsordat en anmärkning, som 
framställts av granskningsmyndig-
heten, skall det vid överklagandet 
anses som om 
beskattningsmyndigheten meddelat 
beslut om skattens fastställande 
när granskningsmyndigheten fått 
meddelande om vitsordandet. I 
sådant fall skall ett överklagande 
ges in till hovrätten. Har ena 
parten överklagat beslutet och vill 
även motparten överklaga det, 
skall dock dennes överklagande ha 
kommit in till be-
skattningsmyndigheten eller till 
hovrätten inom två månader från 
det att delgivning som avses i 15 § 
lagen (1996: 242) om domstols-
ärenden har skett. Prövningen av 
om motparten har överklagat i rätt 
tid skall alltid göras av hovrätten.
Skattemyndighetens beslut får 
överklagas inom tre år från 
beslutets dag. Har ena parten 
överklagat beslutet och vill även 
motparten överklaga det, skall 
dock dennes överklagande ha 
kommit in till skattemyndigheten 
inom två månader från det att 
delgivning har skett.
När ett beslut som avses i andra 
stycket överklagas skall hovrätten, 
om målet tas upp till prövning, 
alltid ge klagandens motpart 
tillfåne att yttra sig.
Beslut av beskattningsmyndig-
heten i frågor som avses i 17 och 
26 §§ får inte överklagas. Har 
någon förelagts att vid vite full-
göra en uppgift som anges i 26 §, 
får dock föreläggandet komma 
under prövning i samband med 
överklagande av beslut om vitets 
utdömande.
Beslut av skattemyndigheten i 
frågor som avses i 17, 26, 44 c § 
och 44 e §§ får inte överklagas. 
Har någon förelagts att vid vite 
fullgöra en uppgift som anges i 26 
eller 44 e §§, får dock föreläggan-
det komma under prövning i 
samband med överklagande av 
beslut om vitets utdömande.
61 §
Har dödsbo eller skattskyldig 
rätt att återfå betalad skatt på 
grund av överrätts beslut eller 
beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom. 
eller 56–59 §§, skall skattebelop-
pet kostnadsfritt återbetalas i den 
ordning som föreskrivs i skatte-
betalningslagen (1997:483) i fråga 
om återbetalning av skatt. Beslut 
som grundar rätt till återbetalning 
skall omgående sändas till den 
skattemyndighet som anges i 52 § 
1 mom. tredje stycket. På skattebe-
lopp, dröjsmålsavgift samt ränta 
enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2 
mom. som återbetalas utgår ränta 
om inte annat följer av andra 
stycket.
Har dödsbo eller skattskyldig 
rätt att återfå betalad skatt på 
grund av rättens beslut eller beslut 
enligt 27 §, 33 § 3 mom. Eller 56–
59 §§, skall skattebeloppet kost-
nadsfritt återbetalas i den ordning 
som föreskrivs i skattebetalnings-
lagen (1997:483) i fråga om 
återbetalning av skatt. Beslut som 
grundar rätt till återbetalning skall 
omgående sändas till skattemyn-
digheten. På skattebelopp, dröjs-
målsavgift samt ränta enligt 52 §, 
52 a § och 55 § 2 mom. som 
återbetalas utgår ränta om inte 
annat följer av andra stycket.
I fall, som avses i 57–58 a §§, ankommer det på regeringen att 
förordna i vad mån ränta skall utgå.
Har enligt 55 § anstånd 
medgetts med erläggande av skatt, 
skall vid befrielse från hela det 
skattebelopp som inte har betalats 
den ingivna skuldförbindelsen 
återställas. Avser befrielsen en del 
av det obetalda skattebeloppet 
skall beskattningsmyndigheten 
eller överrätten ompröva anstånds-
beslutet.
Har enligt 55 § anstånd 
medgetts med erläggande av skatt, 
skall vid befrielse från hela det 
skattebelopp som inte har betalats 
den ingivna skuldförbindelsen 
återställas. Avser befrielsen en del 
av det obetalda skattebeloppet 
skall skattemyndigheten eller 
rätten ompröva anståndsbeslutet.
61 a §
Ränta enligt 61 § första stycket 
utgår från och med månaden efter 
den, då det belopp på vilket ränta 
skall beräknas inbetalades, till och 
med den månad då återbetalning 
görs. I fråga om räntan, vilken 
skall beräknas av skattemyndighe-
ten, gäller i övrigt bestämmelsenia 
i 52 § 1 mom. Räntan för visst 
kalenderår skall dock beräknas 
efter en räntesats som motsvarar 
75 procent av den statslåneränta 
som gällde vid utgången av 
november närmast föregående 
kalenderår. Räntesatsen bestäms 
till procenttal med högst en 
decimal.
Ränta enligt 61 § första stycket 
utgår från och med månaden efter 
den, då det belopp på vilket ränta 
skall beräknas inbetalades, till och 
med den månad då återbetalning 
görs. I fråga om räntan gäller i 
övrigt bestämmelsema i 52 § 1 
mom. Räntan för visst kalenderår 
skall dock beräknas efter en ränte-
sats som motsvarar 75 procent av 
den statslåneränta som gällde vid 
utgången av november närmast 
föregående kalenderår. Räntesat-
sen bestäms till procenttal med 
högst en decimal.
Tillsyn å skattens utgörande
Beslutsförteckning
62 §
Underrätts beslut i skatteärende 
skola, efter vad därom är särskilt 
stadgat, upptagas i bouppteck-
ningsprotokollet. Avser beslut 
fastställande av skatt, skola i 
protokollet antecknas: arvlåtarens 
eller, i fall som avses i 30 § andra 
stycket, närmast föregående inne-
havarens fullständiga namn (för 
gift kvinna jämväl hennes namn 
som ogift), födelsetid och hemvist, 
skattskyldigs namn, värdet å 
samtliga lotter, beloppet av å varje 
lott belöpande skatt, skyldskaps-
förhållande efter vilket skatten 
beräknats, övriga å skattens 
bestämmande inverkande omstän-
digheter och vid samtidig beskatt-
ning av flera lotter skattens 
sammanlagda belopp. I fråga om 
förvärv, som avses i 1 § andra 
stycket, antecknas dessutom dagen 
för beslutet om avstående och 
myndighet som meddelat beslutet.
Skattemyndighets beslut i skatteärende upptages i särskild 
beslutsförteckning. Närmare föreskrifter om sådan förteckning meddelas 
av regeringen.
67 §
Skattskyldig eller annan må av 
beskattningsmyndighet genom vite 
tillhållas att fullgöra vad enligt 
denna lag åligger honom, dock ej 
såvitt avser gäldande av fastställd 
skatt.
Skattskyldig eller annan må av 
skattemyndigheten genom vite 
tillhållas att fullgöra vad enligt 
denna lag åligger honom, dock ej 
såvitt avser gäldande av fastställd 
skatt.
Underrätt må vid vite tillhålla 
den, som uppgivit dödsbo, att med 
ed fästa riktigheten av lämnade 
uppgifter. Edgång må åläggas jäm-
väl delägare, efterlevande make 
eller efterlevande sambo, som ej 
uppgivit boet, ävensom annan som 
med boet tagit befattning.
Skattemyndigheten må vid vite 
tillhålla den, som uppgivit dödsbo, 
att med ed fästa riktigheten av 
lämnade uppgifter. Edgång må 
åläggas jämväl delägare, efter-
levande make eller efterlevande 
sambo, som ej uppgivit boet, 
ävensom annan som med boet tagit 
befattning.
Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.
70 §
Ett överklagande av ett beslut om fastställande av skatt enligt denna 
lag inverkas inte på skyldigheten att betala den skatt som beslutet avser.
Återbetalning av skatt enligt 
61 § skall ske även om det beslut 
som föranleder återbetalningen 
inte har vunnit laga kraft. Om 
hovrätten fastställt skatten till 
lägre belopp än den enligt 64 § 1 
mom. förordnade gransknings-
myndigheten mediet eller yrkat, får 
dock återbetalning inte ske om 
granskningsmyndigheten anmäler 
hinder mot detta. I sistnämnda fall 
får skattemyndigheten efter ansö-
kan av dödsbo eller skattskyldig 
medge återbetalning, varvid 
bestämmelserna i 17 kap. 3 § 
första stycket skattebetalnings-
lagen (1997:483) om ställande av 
säkerhet skall tillämpas.
Återbetalning av skatt enligt 
61 § skall ske även om det beslut 
som föranleder återbetalningen 
inte har vunnit laga kraft.
72 §
På den enligt 64 § I mom. 
Förordnade granskningsmyndig-
heten ankommer att föra det 
allmännas talan i mål och 
ärenden, där denna lag är 
tillämplig.
Om en enskild överklagar ett 
beslut, förs det allmännas talan i 
länsrätten och kammarrätten av 
skattemyndigheten. Överklagar 
Riksskatteverket, skall det all-
männas talan föras av verket.
Riksskatteverket för det allmän-
nas talan i Regeringsrätten.
När Riksskatteverket för talan, 
har verket samma befogenhet som 
skattemyndigheten enligt denna 
lag. I förekommande fall tar verket 
därmed över den befogenhet som 
annars tillkommer skattemyndig-
heten.
72 a §
En skattemyndigheter uppdra åt 
en annan skattemyndighet att i 
allmän förvaltningsdomstol föra 
det allmännas talan i ett visst 
ärende eller en viss grupp av 
ärenden. Ett sådant uppdrag får 
ges endast om den andra 
myndigheten medger det.
Riksskatteverket får ta över 
uppgiften att i allmän förvalt-
ningsdomstol föra det a11männas 
talan i ett visst ärende eller en viss 
grupp av ärenden.
Riksskatteverket får uppdra åt 
en tjänsteman vid en skattemyn-
dighet att företräda verket i 
allmän förvaltningsdomstol.
72 b §
Riksskatteverket får inom den 
för verket gällande tiden för 
överklagande föra talan till den 
enskildes förmån. Verket har då 
samma behörighet som den 
enskilde.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Därvid gäller följande.
1. Har ett ärende anhängiggjorts hos tingsrätt före ikraftträdandet, avgörs 
det av tingsrätten om detta sker senast den 30 april 2001. Därvid gäller 
äldre bestämmelser om inte annat sägs nedan. Ärende som den 1 maj 
2001 inte har avgjorts överlämnas till skattemyndigheten i den region 
där tingsrätten är belägen. Det ankommer därefter på skattemyndig-
heten att fatta beslut i ärendet.
2. Beslut som har meddelats av tingsrätt kan efter ikraftträdandet 
omprövas enligt förvaltningslagen (1986:223) av skattemyndigheten i 
den region där tingsrätten är belägen.
3. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet, upptages efter lagens 
ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 33 § 3 mom. av 
skattemyndigheten i den region där tingsrätten är belägen.
4. Om skattskyldigheten har inträtt före ikraftträdandet tillämpas 
fortfarande 44 § i äldre lydelse.
5. Har före ikraftträdandet beskattningsmyndigheten medgivit att 
arvsskatt får erläggas med skuldebrev eller aktier enligt 52 § 2 mom., 
tillämpas fortfarande äldre bestämmelser. Vad som sägs om 
beskattningsmyndigheten skall därvid i stället avse skattemyndigheten 
i den region där den tingsrätt är belägen som meddelat beslut i 
skatteärendet.
6. 52 a § i äldre lydelse gäller fortfarande när skatt har beräknats av 
tingsrätt.
7. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet, upptages efter lagens 
ikraftträdande ansökan om eftergift enligt 56 § av skattemyndigheten i 
den region där tingsrätten är belä-gen.
8. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet, upptages efter lagens 
ikraftträdande ansökan om undvikande av eller lindring i 
dubbelbeskattning enligt 58 § av skattemyndigheten i den region där 
tingsrätten är belägen.
9. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet, upptages efter lagens 
ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 59 § av skattemyn-
digheten i den region där tingsrätten är belägen.
10. Beslut som tingsrätt meddelar före ikraftträdandet eller med stöd av 
punkt 1 överklagas efter ikraftträdandet hos kammarrätten. Därvid 
krävs inte prövningstillstånd.
 Överklagandet skall ges in till skattemyndigheten i den region där 
tingsrätten är belägen. Myndigheten prövar om överklagandet har 
kommit in i rätt tid. Därvid tillämpas 6 a § andra stycket andra 
meningen och tredje – fjärde styckena förvaltningsprocesslagen 
(1971:291). Överklagandet skall inte heller avvisas om det inom rätt 
tid har getts in till tingsrätten.
 Har vitsordande skett före ikraftträdandet, tillämpas vid överklagande 
äldre bestämmelser i 60 § andra stycket andra meningen.
 Ärende som inte har avgjorts av hovrätt före ikraftträdandet 
överlämnas till kammarrätten för prövning.
 Ärende som inte har avgjorts av Högsta domstolen före ikraftträdandet 
överlämnas till Regeringsrätten för prövning.
11. Beslut som meddelats före ikraftträdandet eller med stöd av punkt 1 
granskas av Riksskatteverket.
I mål och ärenden där den enligt 64 § 1 mom. förordnande 
granskningsmyndigheten vid ikraftträdandet för det allmännas talan, skall 
talan efter ikraftträdandet föras av Riksskatteverket. 72 a § tredje stycket 
är därvid tillämpligt. 
 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över 
rapporten Registrering och skattläggning av 
bouppteckningar – Förslag till framtida organisation 
(DV Rapport 1999:1 och RSV Rapport 1999:10)
Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av Hovrätten för Övre 
Norrland, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Linköpings tingsrätt, 
Umeå tingsrätt, Tierps tingsrätt, Hallsbergs tingsrätt, Kammarrätten i 
Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall, 
Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i 
Västmanlands län, Länsrätten i Östergötlands län, Länsrätten i 
Kronobergs län, Länsrätten i Göteborg, Länsrätten i Skåne län, 
Länsrätten i Örebro län, Länsrätten i Gävleborgs län, Länsrätten i 
Jämtlands län, Länsrätten i Norrbottens län, Datainspektionen, 
Kammarkollegiet, Statskontoret, Socialstyrelsen, Riksrevisionsverket, 
Skattemyndigheten i Stockholms län, Skattemyndigheten i Växjö, 
Skattemyndigheten i Östersund, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala 
universitet, Svenska kommunförbundet, Sveriges Domareförbund, 
Sveriges Advokatsamfund, Föreningen Sveriges Överförmyndare, 
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers 
Centralorganisation (SACO), ST-Domstol, Svenska Arbetsgivare-
föreningen (SAF), Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriförbund, 
Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Begravningsbyråers Förbund och 
Stockholms Handelskammare.
FONUS har beretts tillfälle att avge yttrande men avstått från att yttra 
sig.
Yttrande har dessutom avgetts av Skattemyndigheten i Göteborg.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över 
Ärvdabalksutredningens slutbetänkande Makes 
arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring (SOU 
1998:110)
Efter remiss har yttranden över slutbetänkandet avgetts av Göta hovrätt, 
Stockholms tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, 
Länsrätten i Västernorrlands län, Riksskatteverket, Domstolsverket, 
Rikspolisstyrelsen, Kammarkollegiet, Socialstyrelsen, Jämställdhets-
ombudsmannen, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, 
Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Försäkringsförbundet, 
Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Riksförbundet för sexuellt 
likaberättigande, Svenska Bankföreningen, Sveriges Advokatsamfund, 
Sveriges Begravningsbyråers förbund och Sveriges Domareförbund.
Svenska Kyrkan Föreningen Jurister vid Sveriges allmänna advokat-
byråer, Landsorganisationen,. Sveriges Akademikers Centralorganisation 
och Tjänstemännens Centralorganisation har beretts tillfälle att avge 
yttrande men har avstått från att yttra sig.
Lagrådsremissens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
1	Förslag till lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken 
dels att 20 kap. 12 § skall upphöra att gälla,
dels att 18 kap. 7 §, 19 kap. 2 § samt 20 kap. 1, 3, 8–9 och 11 §§ skall 
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
18 kap.
7 § 
Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som 
lantbruksenhet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år 
efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet 
förvärvat sådan egendom därefter, skall avvecklingen ske snarast möjligt.
Tillsyn över att avveckling sker 
utövas av den myndighet som 
regeringen bestämmer. Om av-
vecklingen inte har skett inom 
föreskriven tid, får tillsynsmyn-
digheten vid vite förelägga döds-
boet att fullgöra sin skyldighet. 
Tillsynsmyndighetens beslut om 
föreläggande får överklagas till 
kammarrätten
Tillsyn över att avveckling sker 
utövas av den myndighet som 
regeringen bestämmer. Om av-
vecklingen inte har skett inom 
föreskriven tid, får tillsynsmyn-
digheten vid vite förelägga döds-
boet att fullgöra sin skyldighet.
Den tingsrätt som har registre-
rat bouppteckningen efter den 
döde får på ansökan av dödsboet 
medge anstånd med avvecklingen, 
om det finns särskilda skäl. An-
stånd meddelas för viss tid och får 
förenas med villkor. Medges an-
stånd, skall tingsrätten underrätta 
tillsynsmyndigheten om detta.
Tillsynsmyndigheten får på 
ansökan av dödsboet medge 
anstånd med avvecklingen, om det 
finns särskilda skäl. Anstånd 
meddelas för viss tid och får 
förenas med villkor.
Tillsynsmyndighetens beslut om 
föreläggande och anstånd får 
överklagas till allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd 
krävs vid överklagande till 
kammarrätt.
19 kap.
2 §
Vid ansökan som i 1 § sägs 
fogas avskrift av bouppteckningen 
efter den döde eller, där 
inregistrering skett, uppgift å 
dagen därför. Är ej bouppteckning 
förrättad, lämnas trovärdig uppgift 
om delägarna i boet och deras 
hemvist samt, där testaments-
exekutor är förordnad, om dennes 
namn och hemvist. 
Till en ansökan enligt 1 § skall 
fogas en kopia av bouppteck-
ningen efter den döde och, om 
bouppteckningen har registrerats, 
ett bevis om detta. Är inte 
bouppteckning förrättad, lämnas 
trovärdig uppgift om delägarna i 
boet och deras hemvist samt, där 
testamentsexekutor är förordnad, 
om dennes namn och hemvist.
20 kap.
1 §
Bouppteckning skall förrättas 
sist tre månader efter dödsfallet, 
såframt ej på ansökan inom 
samma tid rätten med hänsyn till 
boets beskaffenhet eller av annan 
särskild orsak förlänger tiden. 
Bouppteckning skall förrättas 
senast tre månader efter dödsfallet, 
om inte skattemyndigheten efter 
ansökan inom samma tid med 
hänsyn till boets beskaffenhet eller 
av annan särskild orsak förlänger 
tiden.
Om dödsboanmälan och undantag på grund av sådan anmälan från 
skyldigheten att förrätta bouppteckning föreskrives i 8 a §.
3 § 
I bouppteckningen anges dagen 
för förrättningen, den dödes 
fullständiga namn, yrke och 
hemvist samt dödsdagen. Även 
namn och hemvist för dem som 
skall ha kallats till förrättningen 
skall anges. För underårig skall 
anges födelsedatum och för 
arvinge skall anges hans släktskap 
med den döde. Arvinge skall anges 
även om han är utesluten från del i 
kvarlåtenskapen. Om den döde 
efterlämnar en make, skall för 
bröstarvingar anges om de är 
bröstarvingar även till maken. Kan 
uppgift i visst hänseende ej 
lämnas, skall det anmärkas. 
I bouppteckningen anges dagen 
för förrättningen, den dödes 
fullständiga namn, personnummer 
eller samordningsnummer, hem-
vist och dödsdag. Även namn och 
hemvist för dem som skall ha 
kallats till förrättningen skall 
anges. För underårig skall anges 
födelsedatum och för arvinge skall 
anges hans släktskap med den 
döde. Arvinge skall anges även om 
han är utesluten från del i 
kvarlåtenskapen. Om den döde 
efterlämnar en make, skall för 
bröstarvingar anges om de är 
bröstarvingar även till maken. Kan 
uppgift i visst hänseende inte 
lämnas, skall det anmärkas. 
Av bouppteckningen skall 
framgå vilka som närvarit vid 
förrättningen. Där någon som 
skolat kallas ej närvarit, skall vid 
bouppteckningen fogas bevis att 
han i tid blivit kallad.
Av bouppteckningen skall 
framgå vilka som varit närvarande 
vid förrättningen. Där någon som 
skall kallas inte varit närvarande, 
skall vid bouppteckningen fogas 
bevis att han i tid blivit kallad.
8 § 
Bouppteckning skall inom en 
månad efter upprättande jämte 
bestyrkt avskrift för registrering 
ges in till rätten i den ort där den 
döde skolat svara i tvistemål i 
allmänhet eller, om behörig 
domstol ej sålunda finns, till 
Stockholms tingsrätt. Finns det 
flera bouppteckningar, skall de ges 
in samtidigt; och skall tiden härför 
räknas från det den sista boupp-
teckningen upprättades.
En bouppteckning skall inom en 
månad efter det att den upprättats 
jämte en bestyrkt kopia ges in för 
registrering till den skattemyn-
dighet som enligt 34 § första eller 
andra stycket lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt skall 
pröva frågan om arvsskatt. Finns 
det flera bouppteckningar, skall de 
ges in samtidigt och inom en 
månad från det den sista 
bouppteckningen upprättades.
Bestyrkt avskrift av bouppteck-
ningen skall förvaras hos rätten. 
En bestyrkt kopia av bouppteck-
ningen skall förvaras hos skatte-
myndigheten.
Har omyndig del i boet eller är 
någon för vilken förvaltare enligt 
föräldrabalken har förordnats del-
ägare eller finns delägare, för 
vilken god man skall förordnas, 
skall ytterligare en bestyrkt av-
skrift ges in för varje överförmyn-
dare som skall ha tillsyn över 
ifrågavarande förmynderskap, för-
valtarskap eller godmanskap. Är 
bouppteckningen av vidlyftig be-
skaffenhet, behöver denna avskrift 
omfatta endast erforderliga delar. 
Är inte erforderliga avskrifter 
ingivna, skall sådana tas på boets 
bekostnad. 
Har omyndig del i boet eller är 
någon för vilken förvaltare enligt 
föräldrabalken har förordnats 
delägare eller finns delägare, för 
vilken god man skall förordnas, 
skall ytterligare en bestyrkt kopia 
ges in för varje överförmyndare 
som skall ha tillsyn över ifråga-
varande förmynderskap, förvaltar-
skap eller godmanskap. Är boupp-
teckningen av vidlyftig beskaffen-
het, behöver denna kopia omfatta 
endast erforderliga delar. 
Är inte erforderliga kopior 
ingivna, skall sådana tas på boets 
bekostnad.
8 a §
Förslå den dödes tillgångar 
eller, när han efterlämnar make, 
tillgångarna jämte hans andel i 
makens giftorättsgods icke till 
annat än begravningskostnader och 
andra utgifter med anledning av 
dödsfallet och omfatta tillgångarna 
ej fast egendom eller tomträtt, 
behöver bouppteckning icke 
förrättas, om dödsboanmälan 
göres till rätten av socialnämnden. 
Förslår den dödes tillgångar 
eller, när han efterlämnar make, 
tillgångarna jämte hans andel i 
makens giftorättsgods inte till 
annat än begravningskostnader och 
andra utgifter med anledning av 
dödsfallet och omfattar till-
gångarna inte fast egendom eller 
tomträtt, behöver bouppteckning 
inte förrättas, om dödsboanmälan 
görs till skattemyndigheten av 
socialnämnden.
Dödsboanmälan skall vara 
skriftlig och upptaga den dödes 
fullständiga namn, personnummer, 
hemvist, bostadsadress och 
dödsdag samt intyg, utvisande att 
beträffande tillgångarna föreligger 
fall som avses i första stycket. I 
anmälan skola även angivas namn 
och bostadsadresser beträffande 
dödsbodelägare, om uppgifter 
därom kunna inhämtas utan 
avsevärd tidsutdräkt. Dödsbo-
anmälan bör göras inom två 
månader efter dödsfallet. Den skall 
förvaras hos rätten. 
Dödsboanmälan skall vara 
skriftlig och uppta den dödes 
fullständiga namn, personnummer 
eller samordningsnummer, hem-
vist, bostadsadress och dödsdag 
samt intyg, utvisande att beträffan-
de tillgångarna föreligger fall som 
avses i första stycket. I anmälan 
skall även dödsbodelägares namn 
och bostadsadresser anges, om 
uppgifterna kan inhämtas utan 
avsevärd tidsutdräkt. Dödsbo-
anmälan bör göras inom två 
månader efter dödsfallet. Den skall 
förvaras hos skattemyndigheten.
Även om dödsboanmälan gjorts, 
skall bouppteckning förrättas, om 
det begäres av dödsbodelägare 
eller annan vars rätt kan bero 
därav och denne ställer säkerhet 
för bouppteckningskostnaden eller 
om ny tillgång yppas och det 
därför ej längre föreligger sådant 
fall som avses i första stycket. 
Bouppteckning skall förrättas sist 
tre månader efter det att begäran 
därom gjordes och säkerhet 
ställdes eller den nya tillgången 
yppades. Om förlängning av tiden 
för boupptecknings förrättande 
äger 1 § första stycket mot-
svarande tillämpning. 
Även om dödsboanmälan gjorts, 
skall bouppteckning förrättas, om 
det begärs av dödsbodelägare eller 
någon annan vars rätt kan bero 
därav och denne ställer säkerhet 
för bouppteckningskostnaden eller 
om ny tillgång yppas och det 
därför inte längre föreligger sådant 
fall som avses i första stycket. 
Bouppteckning skall förrättas 
senast tre månader efter det att 
begäran om det gjordes och 
säkerhet ställdes eller den nya 
tillgången yppades. Om för-
längning av tiden för boupp-
tecknings förrättande äger 1 § 
första stycket motsvarande 
tillämpning.
9 §
Det åligger rätten att tillse att 
bouppteckning, när sådan 
erfordras, inom laga tid förrättats 
och ingivits. Finnes det vara 
försummat äger rätten vid vite 
förelägga viss tid eller, där 
bouppteckning ej skett, förordna 
någon att föranstalta därom. 
Sådant förordnande utgör ej hinder 
att vara god man vid förrättningen. 
Skattemyndigheten skall se till 
att bouppteckning, när sådan 
krävs, förrättas och ges in inom 
föreskriven tid. Om det försummas 
får skattemyndigheten vid vite 
förelägga viss tid eller, där 
bouppteckning inte skett, förordna 
en lämplig person att föranstalta 
om det. Sådant förordnande utgör 
inte hinder att vara god man vid 
förrättningen.
Registrering av bouppteckning 
må ej äga rum, där vid bouppteck-
ningen finnes ej hava så förfarits 
som i detta kapitel sägs. Är 
bouppteckningen bristfällig, äger 
rätten med föreläggande av vite 
utsätta tid inom vilken bristen 
skall avhjälpas.
Registrering av bouppteckning 
får inte ske, om det inte vid 
bouppteckningen har gått till på 
det sätt som sägs i detta kapitel. 
Är bouppteckningen bristfällig, får 
skattemyndigheten med före-
läggande av vite utsätta tid inom 
vilken bristen skall avhjälpas.
Skattemyndigheten skall förse 
bouppteckningen med bevis om att 
den har blivit registrerad. 
Den som är pliktig att lämna 
uppgift till bouppteckning må vid 
vite hållas därtill. 
Den som är skyldig att lämna 
uppgift till bouppteckning får 
föreläggas vid vite att fullgöra sin 
skyldighet.
11 § 
Om det i den dödes tillgångar 
ingår fast egendom som är taxerad 
som lantbruksenhet, skall rätten 
underrätta den tillsynsmyndighet 
som avses i 18 kap. 7 § andra 
stycket om dödsfallet. 
För skattemyndighetens hand-
läggning och beslut enligt detta 
kapitel gäller 34 § tredje stycket, 
60 § första stycket, 60a och 60c–e 
§§ lagen (1941:416) om arvsskatt 
och gåvoskatt.
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. 
2. 18 kap. 7 § i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om ärenden 
om anstånd om ansökan har kommit in till tingsrätten före ikraft-
trädandet. 
3. Vid överklagande av tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande 
enligt 18 kap. 7 § skall, om beslutet har meddelats före ikraftträdandet, 
18 kap. 7 § i sin äldre lydelse fortfarande gälla. 
4. En dödsboanmälan eller ett ärende om registrering av 
bouppteckning eller tilläggsbouppteckning skall handläggas av 
tingsrätten om handlingen har kommit in till tingsrätten före 
ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller därvid fortfarande. 
5. Regeringen får föreskriva att en annan tingsrätt än den som utpekas i 
20 kap. 8 § i sin äldre lydelse är behörig att handlägga en dödsboanmälan 
eller ett ärende om registrering av bouppteckning eller tilläggsboupp-
teckning som har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet. En tingsrätt 
som därmed blir obehörig skall lämna över ingivna handlingar till den 
tingsrätt som skall handlägga ärendet samt underrätta ingivaren om 
överlämnandet. Sedan en bouppteckning eller tilläggsbouppteckning har 
registrerats, skall en kopia av handlingen sändas för förvaring till den 
tingsrätt som pekas ut i 20 kap. 8 § i sin äldre lydelse. En kopia av 
handlingen skall förvaras även hos den beslutande tingsrätten. 
Dödsboanmälan skall sändas för förvaring till den tingsrätt som pekas ut 
i 20 kap. 8 § i sin äldre lydelse. En kopia av dödsboanmälan skall 
förvaras hos den tingsrätt som handlagt dödsboanmälan. 
6. Om en ansökan om registrering av en bouppteckning eller 
tilläggsbouppteckning har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet och 
ansökan har avvisats eller registrering vägrats efter ikraftträdandet, skall 
den behöriga skattemyndigheten handlägga ärendet i fortsättningen. 
7. Har högre rätt efter ikraftträdandet upphävt ett beslut om registrering 
av en sådan bouppteckning eller tilläggsbouppteckning som har kommit 
in till tingsrätten före ikraftträdandet, ankommer det på den skatte-
myndighet som är behörig enligt 20 kap. 8 § i sin nya lydelse att 
handlägga ärendet i fortsättningen.
8. Har en tingsrätt före ikraftträdandet förelagt vite enligt 20 kap. 9 § 
första stycket i sin äldre lydelse utan att vitet har dömts ut, skall beslutet 
när fråga är om utdömande av vite anses vara ett beslut som har 
meddelats av den skattemyndighet hos vilken bouppteckningen eller 
tilläggsbouppteckningen enligt 20 kap. 8 § i sin nya lydelse skall ges in.
9. Handlingar i ärenden som efter denna lags ikraftträdande skall 
handläggas av skattemyndighet i stället för tingsrätt men som felaktigt 
ges in till tingsrätt, skall lämnas över till behörig skattemyndighet. 
Handlingarna skall anses ha kommit in till skattemyndigheten samma 
dag som de kom in till tingsrätten. 
2	Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och 
gåvoskatt 
dels att 52 § 2 mom., 64 och 72 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 17 §, 22 § 2 mom., 26 §, 33 § 3 mom., 34 §, 44 §, 46–49a §§, 
51 §, 52 § 1 mom., 52a §, 53 §, 55 § 1–3 mom., 56 §, 59–62 §§, 67 § och 
70 § samt rubrikerna närmast före 34, 60 och 62 §§ skall ha följande 
lydelse,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 60a–60e §§, av 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 § 
För företeende av sådan hand-
ling rörande delning av dödsbo, 
som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom. 
Eller av sådan handling, som avses 
i 15 a §, eller av 
arvskifteshandling skall av 
beskattningsmyndigheten 
medgivas anstånd med skattens 
fastställande, såvitt arvinge, 
universell testamentstagare, bo-
utredningsman eller testaments-
exekutor gör framställning därom i 
samband med ingivande inom 
vederbörlig tid av bouppteckning 
för inregistrering. 
För företeende av sådan hand-
ling rörande delning av dödsbo, 
som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom. 
eller av sådan handling, som avses 
i 15 a §, eller av 
arvskifteshandling skall 
skattemyndigheten medge anstånd 
med skattens fastställande, om 
arvinge, universell testaments-
tagare, boutredningsman eller 
testamentsexekutor gör fram-
ställning om det i samband med 
ingivande av bouppteckning för 
inregistrering.
Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det 
bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om 
anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för 
det belopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och 
testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen 
senast skolat vara ingiven. 
Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med boupp-
teckningens registrering.
På framställning av delägare, boutredningsman eller testaments-
exekutor i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall 
för förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 § 1 eller 
2 mom. eller 15 a §, eller av arvskifte anstånd beviljas med avlämnande 
av deklaration, därvid bestämmelserna i första och andra styckena skola 
äga motsvarande tillämpning. 
Ställd säkerhet skall av beskatt-
ningsmyndigheten omedelbart 
överlämnas till skattemyndigheten. 
Mot bevis att sedermera påförd 
skatt blivit gulden skall säkerheten 
återställas till den, som nedsatt 
densamma. Därest genom 
löftesmans död eller av annan 
orsak säkerheten blivit minskad 
och icke efter anmaning annan 
nöjaktig säkerhet lämnas, skall 
beskattningsmyndigheten förklara 
beviljat anstånd icke vidare gälla. 
Mot bevis att påförd skatt blivit 
betald skall säkerheten återställas 
till den som nedsatt den. Om 
säkerheten minskat genom 
borgensmans död eller av annan 
orsak och inte efter anmaning 
annan godtagbar säkerhet lämnas, 
skall skattemyndigheten förklara 
att beviljat anstånd inte längre 
skall gälla. 
22 § 
2 mom.  Har fast egendom efter 
den tidpunkt, som näst föregående 
årets taxeringsvärde avsett, ned-
gått i värde genom eldsvåda, 
vattenflöde eller annan dylik till-
dragelse eller genom borttagande 
av byggnad eller annan anläggning 
å egendomen eller av tillbehör 
därtill eller genom skogsavverk-
ning eller genom nedläggning eller 
väsentlig förändring av verksam-
het i vilken egendomen varit 
använd, eller av annan liknande 
anledning, skall skattemyndigheten 
i den region där egendomen är 
belägen på ansökan av skatt-
skyldig, boutredningsman eller 
testamentsexekutor, efter verk-
ställd utredning, åsätta egendomen 
särskilt värde till ledning för 
beräkning av på egendomen 
belöpande arvsskatt.
2 mom. Har fast egendom efter 
den tidpunkt som näst föregående 
års taxeringsvärde avsett, sjunkit i 
värde genom eldsvåda, vattenflöde 
eller annan sådan händelse eller 
genom borttagande av byggnad 
eller annan anläggning på 
egendomen eller av tillbehör till 
egendomen eller genom skogsav-
verkning eller genom nedläggning 
eller väsentlig förändring av 
verksamhet i vilken egendomen 
använts, eller av annan liknande 
anledning, skall på ansökan av 
skattskyldig, boutredningsman 
eller testamentsexekutor, efter 
verkställd utredning, egendomen 
åsättas särskilt värde till ledning 
för beräkning av på egendomen 
belöpande arvsskatt.
Där efter tidpunkt som nyss 
nämnts fortsatt bebyggelse skett å 
fast egendom eller dess värde 
eljest förhöjts till följd av ny-, till- 
eller ombyggnad eller väsentlig 
förändring av verksamhet, vari 
egendomen varit använd, eller 
annan liknande anledning, äger 
beskattningsmyndigheten hos 
skattemyndigheten påkalla att 
egendomen för ändamål, som i 
föregående stycke sägs, åsättes 
särskilt värde. 
Där efter tidpunkt som nyss 
nämnts fortsatt bebyggelse skett 
på fast egendom eller dess värde 
annars höjts till följd av ny-, till- 
eller ombyggnad eller väsentlig 
förändring av verksamhet, vari 
egendomen använts, eller annan 
liknande anledning, får egen-
domen för ändamål enligt första 
stycket, åsättas särskilt värde.
Fast egendom som inte har 
särskilt taxeringsvärde skall också 
värderas av skattemyndigheten till 
ledning för arvsskattens bestäm-
mande. Det åligger skattskyldig, 
boutredningsman eller testaments-
exekutor att ansöka om detta. 
Värdering behövs dock inte om det 
är uppenbart att egendomens värde 
inte överstiger 50 000 kronor. 
Skattemyndigheten skall vidare 
göra värdering om beskatt-
ningsmyndigheten begär det.
Fast egendom som inte har 
särskilt taxeringsvärde skall också 
värderas till ledning för arvs-
skattens bestämmande. Skatt-
skyldig, boutredningsman eller 
testamentsexekutor kan ansöka om 
detta. Värdering behövs dock inte 
om det är uppenbart att 
egendomens värde inte överstiger 
50 000 kronor.
Värdering enligt detta moment 
görs av skattemyndigheten i den 
region där fastigheten är belägen. 
Skattemyndigheten får uppdra åt 
en annan skattemyndighet att fatta 
beslut i dess ställe i ett visst 
ärende eller en viss grupp av 
ärenden. Ett sådant uppdrag får 
ges endast om den andra myn-
digheten medger det och om det 
inte medför avsevärda besvär för 
den som beslutet rör.
Vid värdering enligt detta 
moment skall hänsyn tas till 
egendomens beskaffenhet vid den 
tidpunkt som avses i 21 §. Värdet 
skall uppskattas enligt de grunder 
som gäller för bestämmande av 
taxeringsvärde året före det år då 
denna tidpunkt inföll. Före-
skrifterna i 22 § 1 mom. andra och 
tredje meningarna skall därvid 
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor 
skall lämna skattemyndigheten de 
upplysningar som behövs för 
prövning av ansökningen. Skatte-
myndigheten får även besluta om 
besiktning av egendomen. Har 
ärendet tagits upp på ansökan av 
annan än beskattnings-
myndigheten, får dock sådant 
beslut fattas endast om sökanden 
åtar sig att betala kostnaderna för 
besiktningen. Har värderingen 
begärts av beskattningsmyndig-
heten skall kostnaderna betalas av 
allmänna medel.
Vid värderingen skall hänsyn 
tas till egendomens beskaffenhet 
vid den tidpunkt som avses i 21 §. 
Värdet skall uppskattas enligt de 
grunder som gäller för bestäm-
mande av taxeringsvärde året före 
det år då denna tidpunkt inföll. 
Föreskrifterna i 22 § 1 mom. andra 
och tredje meningarna skall därvid 
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor 
skall lämna skattemyndigheten de 
upplysningar som behövs för 
prövning av ansökningen. Skatte-
myndigheten får även besluta om 
besiktning av egendomen. Har 
ärendet tagits upp på ansökan av 
annan än skattemyndigheten, får 
dock sådant beslut fattas endast 
om sökanden åtar sig att betala 
kostnaderna för besiktningen. 
Skattemyndighetens beslut enligt detta moment får inte överklagas. 
26 § 
Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att 
tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av 
egendoms värde.
Till upplysning om värde av fast 
egendom skall företes taxerings-
bevis eller, där egendomen enligt 
22 § 2 mom. första eller tredje 
stycket åsatts särskilt värde, 
skattemyndighetens beslut i 
ärendet. Påkallar skattskyldig 
tillämpning av sådant särskilt 
värde, skall erforderligt anstånd 
med skatteärendets avgörande 
lämnas för uppvisande av 
skattemyndighetens beslut, såvida 
det visas, att ansökan om åsättande 
av särskilt värde av egendomen 
blivit gjord.
Till upplysning om värde av fast 
egendom som enligt 22 § 2 mom. 
första eller tredje stycket åsatts 
särskilt värde, skall skattemyn-
dighetens beslut i ärendet företes. 
Påkallar skattskyldig tillämpning 
av sådant särskilt värde, skall 
erforderligt anstånd med skatte-
ärendets avgörande lämnas när 
ansökan om åsättande av särskilt 
värde av egendomen blivit gjord.
Till ledning för värdering av aktier, obligationer och därmed 
jämförliga värdehandlingar skall företes intyg av bank, mäklare eller 
annan sakkunnig. Om sådan handling inte är börsnoterad och inte heller 
annars omsätts på kapitalmarknaden skall i stället företes av 
skattemyndigheten meddelat bevis om det värde, vartill handlingen enligt 
senast verkställd prövning kan ha upptagits vid taxering till statlig 
förmögenhetsskatt.
Beskattningsmyndigheten må, 
där särskild anledning föreligger, 
förordna lämplig person att 
verkställa uppskattning av lös 
egendom till ledning för dess 
värdering. Förordnande som nu 
sagts må, efter framställning av 
den enligt 64 § 1 mom. förordnade 
granskningsmyndigheten, med-
delas av hovrätten i dit fullföljt 
skatteärende. Det åligger skatt-
skyldig eller den, som för skatt-
skyldig omhänderhar egendom, att 
hålla egendomen tillgänglig för 
besiktning ävensom att tillhandagå 
förrättningsmannen med upp-
lysningar och annan utredning. 
Ersättning åt förrättningsmannen 
erlägges, om egendomen ingår i 
dödsbo, av boet och eljest av den 
för egendomen skattskyldige. 
Skattemyndigheten får, där sär-
skild anledning föreligger, för-
ordna lämplig person att verkställa 
uppskattning av lös egendom till 
ledning för dess värdering. För-
ordnande som nu sagts får efter 
överklagande meddelas av allmän 
förvaltningsdomstol. Det åligger 
skattskyldig eller den, som för 
skattskyldig har hand om egen-
dom, att hålla egendomen till-
gänglig för besiktning samt att 
tillhandagå förrättningsmannen 
med upplysningar och annan 
utredning. Ersättning åt förrätt-
ningsmannen betalas om 
egendomen ingår i dödsbo, av boet 
och eljest av den för egendomen 
skattskyldige. 
33 §
3 mom. Har inom ett år från det 
beskattningsmyndighet meddelat 
beslut i skatteärendet dödsbo 
avträtts till konkurs, äger dödsboet 
eller skattskyldig återfå erlagd 
skatt. Uppkommer i konkursen 
överskott, skall skatt utgå enligt 
föreskrifterna i 1 och 2 mom.
3 mom. Har inom ett år från det 
skattemyndighet meddelat beslut i 
skatteärendet dödsbo avträtts till 
konkurs, äger dödsboet eller 
skattskyldig återfå betald skatt. 
Uppkommer det överskott i 
konkursen skall skatt utgå enligt 
föreskrifterna i 1 och 2 mom.
Ansökan om återvinning av 
skatt efter vad nu sagts göres 
skriftligen och upptages av den 
beskattningsmyndighet, som med-
delat beslut i skatteärendet.
Ansökan om återvinning av 
skatt efter vad nu sagts görs 
skriftligen och tas upp av den 
skattemyndighet, som meddelat 
beslut i skatteärendet.
Beskattningsmyndighet
Beslutande myndighet
34 § 
Beskattningsmyndighet är den 
tingsrätt vid vilken arvlåtaren 
(testator) eller, då fråga är om 
egendom till vilken en föregående 
innehavare på livstid haft i 8 § 
första eller andra stycket avsedd 
rätt, denne hade att svara i mål 
som rörde hans person.
Beslut i fråga om arvsskatt 
fattas av skattemyndigheten i den 
region där arvlåtaren (testator) var 
folkbokförd den 1 november året 
före dödsfallet eller, om han då 
inte var folkbokförd inom riket, 
där han var bosatt eller stadig-
varande vistades vid dödsfallet. 
Detsamma gäller i fråga om en 
föregående innehavare som på 
livstid haft sådan rätt till 
egendomen som avses i 8 § första 
eller andra stycket. 
Om det inte finns någon 
tingsrätt som är behörig enligt 
första stycket, tas skatteärendet 
upp av Stockholms tingsrätt.
Om det inte finns någon 
skattemyndighet som är behörig 
enligt första stycket, tas skatte-
ärendet upp av Skattemyndigheten 
i Stockholm.
Regeringen får bestämma att 
även sådana anställda i en 
tingsrätt som inte är lagfarna 
domare skall få handlägga enkla 
ärenden om arvsskatt. 
Den skattemyndighet som är 
behörig enligt första eller andra 
stycket får uppdra åt en annan 
skattemyndighet att fatta beslut i 
dess ställe i ett visst ärende eller 
en viss grupp av ärenden. Ett 
sådant uppdrag får ges endast om 
den andra myndigheten medger 
det och om det inte medför 
avsevärda besvär för den som 
beslutet rör. 
44 § 
Beskattningsmyndighet är 
skattemyndigheten i den region, 
där den skattskyldige var folk-
bokförd, när skattskyldigheten 
inträdde, eller, om han då ej var 
folkbokförd inom riket, där han 
var bosatt eller stadigvarande 
vistades.
Beslut i fråga om gåvoskatt 
fattas av skattemyndigheten i den 
region, där den skattskyldige var 
folkbokförd den 1 november året 
före skattskyldighetens inträde 
eller, om han då inte var 
folkbokförd inom riket, där han 
var bosatt eller stadigvarande 
vistades.
I fråga om juridisk person är 
beskattningsmyndighet skatte-
myndigheten i den region, där 
styrelsen eller förvaltningen hade 
sitt säte, när skattskyldigheten 
inträdde.
Beslut i fråga om gåvoskatt när 
det gäller juridisk person fattas av 
skattemyndigheten i den region, 
där styrelsen eller förvaltningen 
hade sitt säte den 1 november året 
före skattskyldighetens inträde.
Finnes ej behörig beskattnings-
myndighet efter vad nu sagts 
upptages skatteärendet av Skatte-
myndigheten i Stockholm.
Om det inte finns någon 
skattemyndighet som är behörig 
enligt första eller andra stycket tas 
skatteärendet upp av Skattemyn-
digheten i Stockholm.
Den skattemyndighet som är 
behörig enligt första–tredje stycket 
får uppdra åt en annan 
skattemyndighet att fatta beslut i 
dess ställe i ett visst ärende eller 
en viss grupp av ärenden. Ett 
sådant uppdrag får ges endast om 
den andra myndigheten medger 
det och om det inte medför 
avsevärda besvär för den som 
beslutet rör.
46 § 
Deklaration skall, i fall som 
angivas i 45 § under A), B) och 
C), vara till beskattningsmyn-
digheten avlämnad inom fyra 
månader, räknat i fall som angivas
Deklaration skall, i fall som 
anges i 45 § under A), B) och C), 
avlämnas till skattemyndigheten 
inom fyra månader, räknat i fall 
som anges 
under A) 1), 2) och 3) samt B) från det skattskyldighet inträdde; 
under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades till 
den skattskyldige;
under C) i fall som avses i 32 § h) från det att delningen skedde och i 
övrigt från det att kännedom erhölls angående den omständighet, som 
föranleder efterbeskattningen.
I fall som angivas i 45 § under 
D) skall deklaration avlämnas till 
beskattningsmyndigheten senast 
den 15 februari året efter det 
varunder skattskyldighet inträdde. 
Har givaren eller, vad angår 
förvärv som i 37 § 2 mom. avses, 
försäkringstagaren avlidit efter det 
skattskyldighet inträtt, må dock 
deklarationen icke avlämnas 
senare än fyra månader efter 
dödsfallet.
I fall som anges i 45 § under D) 
skall deklaration avlämnas till 
skattemyndigheten senast den 2 
maj året efter det år när 
skattskyldighet inträdde. Har 
givaren eller, vad angår förvärv 
som avses i 37 § 2 mom., 
försäkringstagaren avlidit efter det 
skattskyldighet inträtt, skall dock 
deklarationen avlämnas senast 
fyra månader efter dödsfallet.
47 § 
Deklaration skall avgivas på 
heder och samvete och innehålla 
uppgift om 
Deklaration skall avges på heder 
och samvete och innehålla uppgift 
om 
A) då deklarationen avser arvfallen eller testamenterad egendom: 
1) arvlåtarens (testators) och den 
skattskyldiges fullständiga namn 
och hemvist; 
1) arvlåtarens (testators) och den 
skattskyldiges fullständiga namn, 
personnummer eller samordnings-
nummer och hemvist; 
2) arvlåtarens (testators) dödsdag och om skattskyldighet inträtt senare, 
tidpunkten härför;
3) förhållandet mellan arvlåtaren 
(testator) och den skattskyldige 
ävensom, vid tillämpning av 30 § 
första stycket, det förhållande, 
efter vilket i sådant fall skatten 
skall beräknas:
3) förhållandet mellan arvlåtaren 
(testator) och den skattskyldige 
samt, vid tillämpning av 30 § 
första stycket, det förhållande, 
efter vilket i sådant fall skatten 
skall beräknas:
4) de grunder, efter vilka lottens storlek bestämts; 
5) beskaffenheten och värdet av den egendom, varav lotten består;
B) då deklarationen avser förvärv, som vid försäkringstagares död 
tillfallit förmånstagare, vilken icke tillika är arvinge eller 
testamentstagare: förhållanden motsvarande de ovan under A) 1), 2), 3) 
och 5) angivna;
C) då deklarationen avser gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i 
beskattningshänseende likställt fång: 
1) givarens och den skatt-
skyldiges fullständiga namn och 
hemvist; 
1) givarens och den skatt-
skyldiges fullständiga namn, 
personnummer eller samordnings-
nummer och hemvist; 
2) tidpunkten för gåvans fullbordande eller för överlämnandet till 
mottagaren av handling, innefattande giltig utfästelse om gåvan, eller, om 
skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför; 
3) förhållandet mellan givaren 
och den skattskyldige ävensom, 
vid tillämpning jämlikt 40 § av 
föreskriften i 30 § första stycket, 
det förhållande efter vilket i sådant 
fall skatten skall bestämmas;
3) förhållandet mellan givaren 
och den skattskyldige samt, vid 
tillämpning jämlikt 40 § av 
föreskriften i 30 § första stycket, 
det förhållande efter vilket i sådant 
fall skatten skall bestämmas; 
4) egendomens beskaffenhet och värde; 
5) tidigare förvärv, till vilka 
jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid 
skattens bestämmande.
5) tidigare förvärv, till vilka 
enligt 41 § hänsyn skall tas vid 
skattens bestämmande.
Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller 
testamenterad egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B) 
lämna uppgift angående vissa tidigare förvärv stadgas i 19 §. 
Där deklaration avser egendom, 
vilken av föregående innehavaren 
på livstid innehafts med sådan rätt, 
varom förmäles i 8 §, skola jämväl 
föregående innehavarens full-
ständiga namn och hemvist upp-
givas. 
Där deklaration avser egendom, 
vilken av föregående innehavaren 
på livstid innehafts med sådan rätt, 
som sägs i 8 §, skall också föregå-
ende innehavarens fullständiga 
namn, personnummer eller sam-
ordningsnummer och hemvist 
uppges. 
Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (testator) skall beträffande 
fideikommiss, som avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående 
innehavaren. 
Deklaration som avser gåva 
eller annat enligt 37 § därmed i 
beskattningshänseende likställt 
fång, avfattas på blankett enligt 
formulär, som fastställs av rege-
ringen eller av den myndighet som 
regeringen bestämmer. Deklaratio-
nen skall åtföljas av handlingar, 
innefattande upplysning om de 
förhållanden, som är av betydelse 
för skattens bestämmande. Har 
bouppteckning efter utlänning för-
rättats här men vid ingivandet av 
deklaration angående kvarlåten-
skapen ännu icke blivit inregistre-
rad, skall vid deklarationen fogas 
bouppteckningen i huvudskrift 
eller bestyrkt avskrift. Till deklara-
tion som ges in med anledning av 
att sådan delning som avses i 15 § 
1 a mom. Har skett skall handling-
en fogas. Om sådan handling gäl-
ler vad i 15 § 3 mom. är stadgat. 
Deklaration avfattas på blankett 
enligt formulär, som fastställs av 
regeringen eller av den myndighet 
som regeringen bestämmer. Dekla-
rationen skall åtföljas av hand-
lingar, innefattande upplysning om 
de förhållanden, som är av 
betydelse för att bestämma 
skatten. Har bouppteckning efter 
utlänning förrättats här men vid 
ingivandet av deklaration an-
gående kvarlåtenskapen ännu inte 
blivit inregistrerad, skall vid 
deklarationen fogas 
bouppteckningen i huvudskrift 
eller bestyrkt avskrift. Till 
deklaration som ges in med 
anledning av att sådan delning som 
avses i 15 § 1 a mom. har skett 
skall handlingen fogas. Om sådan 
handling gäller vad i 15 § 3 mom. 
är stadgat. 
48 § 
Avlämnade deklarationer skall 
förvaras hos beskattningsmyn-
digheten under tolv år från utgång-
en av det år, under vilket de har 
ingivits. Vad nu har sagts gäller 
även om deklarationen inte har 
föranlett att skatt fastställts. Om 
beskattningsmyndigheten eller den 
enligt 64 § 1 mom. Förordnade 
granskningsmyndigheten av sär-
skild anledning finner det påkallat, 
skall en deklaration förvaras under 
femtio år från utgången av det år, 
under vilket den har ingivits. Efter 
utgången av nu angivna tider skall 
deklarationerna förstöras. 
Avlämnade deklarationer skall 
förvaras hos skattemyndigheten 
under tolv år från utgången av det 
år, under vilket de har ingivits. 
Vad nu har sagts gäller även om 
deklarationen inte har föranlett att 
skatt fastställts. Om skattemyn-
digheten av särskild anledning 
finner det påkallat, skall en 
deklaration förvaras under femtio 
år från utgången av det år, under 
vilket den har ingivits. Efter 
utgången av nu angivna tider skall 
deklarationerna förstöras. 
49 § 
Där någon i enlighet med lagen 
om försäkringsavtal blivit insatt 
såsom förmånstagare, åligger det 
försäkringsgivaren att angående 
händelse, som enligt denna lag 
medför skattskyldighets inträde, 
lämna kontrolluppgift till den 
beskattningsmyndighet, vilken har 
att upptaga fråga om beskattning 
av försäkringsbeloppet, och därvid 
enligt närmare föreskrifter, som 
meddelas av regeringen, jämväl 
uppgiva övriga förhållanden av 
betydelse för skattens bestäm-
mande. 
Där någon i enlighet med lagen 
om försäkringsavtal blivit insatt 
såsom förmånstagare, åligger det 
försäkringsgivaren att angående 
händelse, som enligt denna lag 
medför skattskyldighets inträde, 
lämna kontrolluppgift till den 
skattemyndighet, vilken har att ta 
upp fråga om beskattning av 
försäkringsbeloppet, och därvid 
enligt närmare föreskrifter, som 
meddelas av regeringen eller av 
den myndighet som regeringen 
bestämmer, även uppge övriga 
förhållanden av betydelse för 
skattens bestämmande. 
Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke, därest försäkringsbeloppet 
eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt, det sammanlagda års-
beloppet ej överstiger 13 000 kronor. Där fråga är om flera försäkringar, 
skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sammanlagda belopp.
Uppgift, varom i första stycket 
sägs, skall för varje kalenderår 
lämnas senast den 15 februari 
påföljande år. Har skattskyldighet 
inträtt till följd av dödsfall, skall 
dock uppgift lämnas inom en 
månad efter det försäkringsgivaren 
erhöll vetskap om dödsfallet. 
Uppgift enligt första stycket 
skall för varje kalenderår lämnas 
senast den 31 januari följande år. 
Har skattskyldighet inträtt till följd 
av dödsfall, skall dock uppgift 
lämnas inom en månad efter det 
försäkringsgivaren erhöll vetskap 
om dödsfallet.
Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande 
tillämpning i fall, som avses i 12 § sjätte stycket. 
49a § 
Skriftligt meddelande i två 
exemplar angående beslut om 
avstående av arv enligt 5 § lagen 
om allmänna arvsfonden tillställes 
beskattningsmyndigheten.
Skriftligt meddelande i två 
exemplar angående beslut om 
avstående av arv enligt 24 och 
25 §§ lagen (1994:243) om 
Allmänna arvsfonden skall lämnas 
till skattemyndigheten.
Innan skatteärendet avgöres, skall den skattskyldige lämna sådan 
uppgift eller försäkran som avses i 19 § 4 mom. Tillfälle skall beredas 
honom att yttra sig i ärendet i övrigt. 
51 § 
Ärende rörande fastställande av 
skatt, som ej skall uttagas efter 
deklaration, upptages till av-
görande vid inregistrering av 
bouppteckning eller tilläggs-
bouppteckning, eller när handling 
som avses i 49 a § inkommit till 
beskattningsmyndigheten eller, där 
jämlikt 17 § anstånd med skattens 
fastställande blivit beviljat, när till 
beskattningsmyndigheten ingivits 
handling, för vars företeende 
anståndet beviljats, eller, om sådan 
handling icke ingives inom 
anståndstiden, vid utgången av 
sistnämnda tid. 
Ärende rörande fastställande av 
skatt, som inte skall tas ut efter 
deklaration, tas upp till avgörande 
vid inregistrering av boupp-
teckning eller tilläggsbouppteck-
ning, eller när handling som avses 
i 49 a § inkommit till skattemyn-
digheten eller, där anstånd med 
skattens fastställande beviljats 
enligt 17 §, när till skattemyn-
digheten ingivits handling, för vars 
företeende anståndet beviljats, 
eller, om sådan handling inte inges 
inom anståndstiden, vid utgången 
av sistnämnda tid. 
Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på 
bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §. 
Har jämlikt 17 § beviljats 
anstånd med fastställande av 
skatten, åligger det dödsboet att 
tillhandahålla beskattningsmyn-
digheten utlämnad bouppteckning 
för sådan anteckning som sägs i 
föregående stycke. 
Handling, som anges i andra 
stycket, skall för anteckning, som 
där avses, tillhandahållas överrätt, 
när denna fastställt skatt till högre 
belopp än förut beräknats, och den 
enligt 64 § 1 mom. förordnade 
granskningsmyndigheten, när 
skattskyldig vitsordat anmärkning 
som framställts av denna 
myndighet. 
Har anstånd med fastställande 
av skatten beviljats enligt 17 §, 
åligger det dödsboet att tillhanda-
hålla skattemyndigheten utlämnad 
bouppteckning för sådan 
anteckning som sägs i föregående 
stycke. 
Handling, som anges i andra 
stycket, skall för anteckning, som 
där avses, tillhandahållas domstol 
när denna fastställt skatt till högre 
belopp än förut beräknats.
52 §
1 mom.  Skatt enligt denna lag 
skall, i den mån ej jämlikt 55 § 
anstånd medgivits, erläggas inom 
sex veckor efter det att beslut om 
skattens fastställande meddelats 
eller den enligt 64 § 1 mom. 
Förordnade granskningsmyn-
digheten erhållit meddelande om 
att skattskyldig vitsordat an-
märkning som framställts av 
denna myndighet. 
1 mom. Skatt enligt denna lag 
skall, i den mån anstånd inte 
medgivits enligt 55 §, betalas 
inom sex veckor efter det att beslut 
om skattens fastställande med-
delats. 
Har skatt icke fastställts inom 
åtta månader efter det boupp-
teckning eller deklaration, oavsett 
om anstånd beviljats, senast skolat 
vara ingiven, skall ränta utgå från 
och med närmast efterföljande 
månad till och med den månad då 
skatten fastställts av beskattnings-
myndighet. Skall jämlikt 54 § 
skatten förskjutas av dödsboet, 
påföres vid skattens fastställande 
ränta utan uppdelning på de 
särskilda skattskyldiga. Ränta 
beräknas för visst kalenderår efter 
en räntesats som motsvarar 75 
procent av den statslåneränta som 
gällde vid utgången av november 
föregående år. Räntesatsen 
bestäms till procenttal med högst 
en decimal. Räntebelopp som 
understiger femtio kronor påföres 
ej. Öretal som uppkommer vid 
ränteberäkningen bortfaller.
Har skatt inte fastställts inom 
åtta månader efter det att boupp-
teckning eller deklaration, oavsett 
om anstånd beviljats, senast skulle 
vara ingiven, skall ränta tas ut från 
och med närmast efterföljande 
månad till och med den månad då 
skatten fastställts av skattemyn-
dighet. Skall enligt 54 § skatten 
förskjutas av dödsboet, påförs vid 
skattens fastställande ränta utan 
uppdelning på de särskilda 
skattskyldiga. Ränta beräknas för 
visst kalenderår efter en räntesats 
som motsvarar 75 procent av den 
statslåneränta som gällde vid 
utgången av november föregående 
år. Räntesatsen bestäms till 
procenttal med högst en decimal. 
Räntebelopp avrundas nedåt till 
hela kronor, belopp som 
understiger femtio kronor påförs 
inte. 
Skatten jämte ränta, där sådan 
påförts, skall, då underrätt är 
beskattningsmyndighet, betalas till 
skattemyndigheten i det län, dit 
underrätten hör, och eljest till den 
skattemyndighet, som är beskatt-
ningsmyndighet. 
Skatten jämte ränta, där sådan 
påförts, skall betalas till skatte-
myndigheten. 
Ändras beslut i fråga om skatt sker ny beräkning av ränta. Räntebelopp 
under fem kronor skall varken återbetalas eller utkrävas. Bestämmelserna 
i denna lag om skatt skola i tillämpliga delar gälla även ränta. 
52a § 
Fastställer överrätt skatt till 
högre belopp än beskattnings-
myndigheten förut beräknat eller 
vitsordar skattskyldig anmärkning 
av den enligt 64 § 1 mom. 
Förordnade granskningsmyndig-
heten, skall på sålunda till-
kommande skattebelopp utgå 
ränta.
Fastställer domstol skatt till 
högre belopp än skattemyn-
digheten förut beräknat, skall 
ränta tas ut på det tillkommande 
skattebeloppet.
Vid beräkning av ränta enligt 
första stycket gäller, 
att ränta utgår från och med den 
andra månaden efter den, då 
beskattningsmyndigheten meddelat 
beslut angående skatten, dock att 
ränta på skatt, som motsvarar 
tidigare återbetalat skattebelopp, 
skall utgå från och med månaden 
efter den då skattebeloppet 
återbetalades, samt 
att ränta utgår till och med den 
månad, då skatten förfaller till 
betalning enligt 52 § 1 mom. 
första stycket, dock icke för längre 
tid än två år.
Vid beräkning av ränta enligt 
första stycket gäller, 
att ränta tas ut från och med den 
andra månaden efter den, då 
skattemyndigheten meddelat beslut 
angående skatten, dock att ränta på 
skatt, som motsvarar tidigare 
återbetalat skattebelopp, skall utgå 
från och med månaden efter den 
då skattebeloppet återbetalades, 
samt 
att ränta tas ut till och med den 
månad, då skatten förfaller till 
betalning enligt 52 § 1 mom. 
första stycket, dock inte för längre 
tid än två år.
I fråga om räntan gälla i övrigt 
bestämmelserna i 52 § 1 mom. 
Dock att räntan påföres av 
skattemyndigheten. Ränta utgår 
även på ränta enligt 61 § som 
återbetalas. Vid beräkning av ränta 
för tid som infaller efter utgången 
av det år då skatten fastställes 
tillämpas den räntesats som gäller 
för det år då skatten fastställes.
I fråga om räntan gäller i övrigt 
bestämmelserna i 52 § 1 mom. 
Ränta beräknas även på ränta 
enligt 61 § som återbetalas. Vid 
beräkning av ränta för tid som 
infaller efter utgången av det år då 
skatten fastställs tillämpas den 
räntesats som gäller för det år då 
skatten fastställs. 
53 § 
I fall där underrätt fastställt 
skatt, skall rätten till den skatte-
myndighet, som enligt 52 § 1 
mom. tredje stycket är 
uppbördsmyndighet, snarast 
översända en till rätten ingiven 
bouppteckning eller någon annan 
handling, som sägs i 51 § andra 
stycket, eller en bouppteckning, 
som tillhandahållits rätten enligt 
tredje stycket sistnämnda paragraf. 
Dessutom är rätten skyldig att, 
enligt vad regeringen närmare 
bestämmer, lämna 
skattemyndigheten de uppgifter, 
som behövs för uppbörd av 
skatten. Vad som nu sagts gäller 
också i tillämpliga delar, när 
överrätt fastställt skatt till ett 
högre belopp än som förut 
beräknats eller när en skattskyldig 
vitsordat en anmärkning som 
framställts av den enligt 64 § 1 
mom. Förordnade gransknings-
myndigheten.
I fall där domstol fastställt skatt, 
skall rätten till skattemyndigheten 
snarast översända en boupp-
teckning, som tillhandahållits 
rätten enligt 51 § fjärde stycket. 
Dessutom är rätten skyldig att, 
enligt vad regeringen närmare 
bestämmer, lämna skattemyn-
digheten de uppgifter, som behövs 
för betalning av skatten. 
Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt 
konto hos skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då 
inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten 
Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av 
skatteinbetalningen med en bank, till banken.
Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut 
enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift om inte annat följer av 6 § 
sista stycket. Den obetalda skatten och dröjsmålssavgiften skall lämnas 
för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver 
begäras för ett ringa belopp. Skattemyndigheten får medge befrielse helt 
eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns 
särskilda skäl. 
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning 
av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt 
utsökningsbalken ske. 
Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och 
som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne 
förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. 
Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet 
av inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan 
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan 
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av 
inbetald skatt. 
55 §
1 mom.  Uppgår i dödsbo 
beloppet av kontanta medel och 
därmed jämförliga fordringar samt 
värdet av obligationer och andra 
lätt realiserbara värdepapper 
sammanlagt inte till dubbla 
beloppet av den arvsskatt, som 
enligt 54 § skall förskjutas av 
dödsboet, eller föreligger i andra 
fall för någon som är skattskyldig 
enligt denna lag avsevärd 
svårighet att genast betala hela den 
skatt, som belöper på egendom 
som har tillfallit den skattskyldige, 
får beskattningsmyndigheten med-
ge, att skatten betalas genom högst 
tio årliga inbetalningar. Har en 
överrätt efter besvär fastställt skatt 
till högre belopp än enligt det 
överklagade beslutet, får över-
rätten under samma förutsätt-
ningar medge anstånd med 
betalningen av det tillkommande 
skattebeloppet. Anståndet får inte 
utsträckas till flera inbetalningar 
än som är nödvändigt. 
1 mom. Uppgår i dödsbo 
beloppet av kontanta medel och 
därmed jämförliga fordringar samt 
värdet av obligationer och andra 
lätt realiserbara värdepapper 
sammanlagt inte till dubbla 
beloppet av den arvsskatt, som 
enligt 54 § skall förskjutas av 
dödsboet, eller föreligger i andra 
fall för någon som är skattskyldig 
enligt denna lag avsevärd 
svårighet att genast betala hela den 
skatt, som belöper på egendom 
som har tillfallit den skattskyldige, 
får skattemyndigheten medge, att 
skatten betalas genom högst tio 
årliga inbetalningar. Har en 
domstol efter överklagande 
fastställt skatt till högre belopp än 
enligt det överklagade beslutet, får 
rätten under samma förutsätt-
ningar medge anstånd med 
betalningen av det tillkommande 
skattebeloppet. Anståndet får inte 
utsträckas till flera inbetalningar 
än som är nödvändigt. 
I fråga om skatt som belöper på 
egendom som skall värderas enligt 
bestämmelserna i 22 § 3 mom. och 
23 § F tredje stycket får beskatt-
ningsmyndigheten eller överrätten 
medge att skatten betalas genom 
högst tjugo årliga inbetalningar. 
I fråga om skatt som belöper på 
egendom som skall värderas enligt 
bestämmelserna i 22 § 3 mom. och 
23 § F tredje stycket får skatte-
myndigheten eller rätten medge att 
skatten betalas genom högst tjugo 
årliga inbetalningar. 
Föreligger synnerliga skäl får regeringen i annat fall än som avses i 
föregående stycke medge viss skattskyldig att den skatt, som belöper på 
egendom som har tillfallit den skattskyldige, betalas genom högst tjugo 
årliga inbetalningar. 
2 mom.  Första inbetalningen 
skall äga rum inom den tid som 
anges i 52 § 1 mom. eller inom tre 
veckor efter dagen för anstånds-
beslutet om detta innebär en senare 
förfallodag. Om skatten uppdelas i 
endast två poster skall denna 
inbetalning uppgå minst till en 
fjärdedel av skattens belopp. I 
annat fall skall den uppgå minst 
till ett belopp som motsvarar 
skattebeloppet delat med antalet 
inbetalningar. Andra inbetalningen 
skall göras på årsdagen för 
beslutet om skattens fastställande 
och envar av de följande på 
motsvarande dag det år, under 
vilket inbetalningen skall ske. 
Dessa inbetalningar skall uppgå 
till sinsemellan lika stora belopp. 
Har anstånd medgetts enligt 
bestämmelserna i 1 mom. andra 
stycket skall de årliga 
inbetalningarna uppgå till minst 
3 000 kronor. På skatt som 
omfattas av anstånd utgår ränta 
från och med månaden efter den 
då skatten skulle ha erlagts om 
anstånd inte medgetts till och med 
den månad då anståndstiden gått 
till ända. I fråga om räntan gäller i 
övrigt bestämmelserna i 52 § 1 
mom. Räntan påförs dock av 
skattemyndigheten. 
2 mom. Första inbetalningen 
skall äga rum inom den tid som 
anges i 52 § 1 mom. eller inom tre 
veckor efter dagen för anstånds-
beslutet om detta innebär en senare 
förfallodag. Om skatten uppdelas i 
endast två poster skall denna 
inbetalning uppgå minst till en 
fjärdedel av skattens belopp. I 
annat fall skall den uppgå minst 
till ett belopp som motsvarar 
skattebeloppet delat med antalet 
inbetalningar. Andra inbetalningen 
skall göras på årsdagen för 
beslutet om skattens fastställande 
och envar av de följande på 
motsvarande dag det år, under 
vilket inbetalningen skall ske. 
Dessa inbetalningar skall uppgå 
till sinsemellan lika stora belopp. 
Har anstånd medgetts enligt 
bestämmelserna i 1 mom. andra 
stycket skall de årliga 
inbetalningarna uppgå till minst 
3 000 kronor. På skatt som 
omfattas av anstånd utgår ränta 
från och med månaden efter den 
då skatten skulle ha erlagts om 
anstånd inte medgetts till och med 
den månad då anståndstiden gått 
till ända. I fråga om räntan gäller i 
övrigt bestämmelserna i 52 § 1 
mom. 
3 mom.  Ansökan om anstånd 
skall göras skriftligen och ha 
kommit in till beskattningsmyn-
digheten eller, om anståndsbeslut 
enligt 1 mom. ankommer på en 
överrätt, till denna senast fyra 
veckor efter den dag då beslutet 
om skattens fastställande med-
delades. Beviljas anstånd, skall 
inom tid, som beskattningsmyn-
digheten eller överrätten bestäm-
mer, till denna avlämnas en till 
staten utfärdad skuldförbindelse på 
det belopp anståndet avser jämte 
ränta. Den skattskyldige skall 
dessutom inom samma tid ställa 
nöjaktig säkerhet om inte 
anståndet avser skatt som skall 
utgå för nyttjanderätt eller rätt till 
ränta, avkomst eller annan förmån 
eller för rätt, som avses i 8 § andra 
stycket. Anståndet skall anses 
förverkat i den mån den 
skattskyldige inte fullgör det som 
föreskrivs i detta moment. 
3 mom. Ansökan om anstånd 
skall göras skriftligen och ha 
kommit in till skattemyndigheten 
eller, om anståndsbeslut enligt 1 
mom. ankommer på en domstol, 
till denna senast fyra veckor efter 
den dag då beslutet om skattens 
fastställande meddelades. Beviljas 
anstånd, skall inom tid, som 
skattemyndigheten eller domstolen 
bestämmer, till denna avlämnas en 
till staten utfärdad skuldförbin-
delse på det belopp anståndet avser 
jämte ränta. Den skattskyldige 
skall dessutom inom samma tid 
ställa godtagbar säkerhet om inte 
anståndet avser skatt som skall 
utgå för nyttjanderätt eller rätt till 
ränta, avkomst eller annan förmån 
eller för rätt, som avses i 8 § andra 
stycket. Anståndet skall anses 
förverkat i den mån den 
skattskyldige inte fullgör det som 
föreskrivs i detta moment.
56 § 
Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva, 
eftergives skatten enligt följande. Sker dödsfallet inom ett år från det 
skattskyldighet inträtt, eftergives hela skattebeloppet. Avlider den 
skattskyldige senare men inom tio år efter det skattskyldighet inträtt, 
eftergives samma belopp, minskat med en tiondedel för varje helt år som 
förflutit från sagda tidpunkt.
Fråga om eftergift av fastställd 
skatt upptages efter därom 
skriftligen gjord framställning av 
den underrätt eller skatte-
myndighet, som meddelat beslut i 
skatteärendet. 
Fråga om eftergift av fastställd 
skatt tas efter skriftligen gjord 
framställning upp av den skatte-
myndighet, som meddelat beslut i 
skatteärendet. 
59 § 
Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt 
a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente; 
b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal 
om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som 
avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets 
prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat 
ogillt; 
c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående 
delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av 
handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom, 15 a § eller 16 §; 
d) omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning; 
e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde 
föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven 
behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i 
deklarationen angivits; 
f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som 
avses i 18 §; 
g) genom sådan delning, som enligt 32 § h) föranlett efterbeskattning, 
fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den som legat 
till grund för skattens fastställande; 
och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon 
skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom 
påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp. 
Ansökan om återvinning av 
skatt efter vad nu sagts göres 
skriftligen och upptages av den 
underrätt eller skattemyndighet 
som meddelat beslut i skatte-
ärendet. 
Ansökan om återvinning av 
skatt efter vad nu sagts görs 
skriftligen och tas upp av den 
skattemyndighet som meddelat 
beslut i skatteärendet. 
Överklagande
Överklagande m.m.
60 § 
Beskattningsmyndighetens 
beslut får överklagas till hovrätten 
av en enskild part eller av den 
enligt 64 § 1 mom. förordnade 
granskningsmyndigheten. Vid 
överklagande gäller lagen 
(1996:242) om domstolsärenden. 
Skattemyndighetens beslut får 
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. 
Beslut av skattemyndigheten i 
frågor som avses i 17 och 26 §§ 
får inte överklagas. Har någon 
förelagts att vid vite fullgöra en 
uppgift som anges i 26 §, får dock 
föreläggandet komma under 
prövning i samband med 
överklagande av beslut om vitets 
utdömande. 
60 a §
Ett beslut av skattemyndigheten 
får överklagas även av Riksskatte-
verket. Riksskatteverket får föra 
talan till den enskildes förmån. 
Riksskatteverket får överklaga 
ett beslut av länsrätten eller 
kammarrätten även om verket inte 
tidigare har fört det allmännas 
talan i målet. 
60 b §
Om beskattningsmyndighetens 
beslut innefattar prövning av en 
fråga om fastställande, eftergift 
eller återvinning av skatt, får 
överklagande ske inom tre år från 
beslutets dag. När en skattskyldig 
vitsordat en anmärkning, som 
framställts av granskningsmyn-
digheten, skall det vid överkla-
gandet anses som om 
beskattningsmyndigheten meddelat 
beslut om skattens fastställande 
när granskningsmyndigheten fått 
meddelande om vitsordandet. I 
sådant fall skall ett överklagande 
ges in till hovrätten. Har ena 
parten överklagat beslutet och vill 
även motparten överklaga det, 
skall dock dennes överklagande ha 
kommit in till beskattningsmyn-
digheten eller till hovrätten inom 
två månader från det att delgivning 
som avses i 15 § lagen (1996:242) 
om domstolsärenden har skett. 
Prövningen av om motparten har 
överklagat i rätt tid skall alltid 
göras av hovrätten.
Om skattemyndighetens beslut 
innefattar prövning av en fråga om 
fastställande, eftergift eller åter-
vinning av skatt, får överklagande 
ske inom tre år från beslutets dag. 
Har ena parten överklagat beslutet 
och vill även motparten överklaga 
det, skall dock dennes över-
klagande ha kommit in till 
skattemyndigheten eller till läns-
rätten inom två månader från det 
att motparten har fått del av 
överklagandet. Prövningen av om 
motparten har överklagat i rätt tid 
skall alltid göras av länsrätten.
När ett beslut som avses i andra 
stycket överklagas skall hovrätten, 
om målet tas upp till prövning, 
alltid ge klagandens motpart 
tillfälle att yttra sig.
När ett beslut som avses i första 
stycket överklagas skall länsrätten 
alltid ge klagandens motpart 
tillfälle att yttra sig. Detta gäller 
dock inte i förhållande till Riks-
skatteverket eller skattemyn-
digheten. 
60 c §
Prövningstillstånd krävs vid 
överklagande till kammarrätt av 
beslut enligt denna lag.
60 d §
Överklagar Riksskatteverket, 
skall det allmännas talan föras av 
verket.
Riksskatteverket för det all-
männas talan i Regeringsrätten.
Beslut av beskattningsmyn-
digheten i frågor som avses i 17 
och 26 §§ får inte överklagas. Har 
någon förelagts att vid vite 
fullgöra en uppgift som anges i 
26 §, får dock föreläggandet 
komma under prövning i samband 
med överklagande av beslut om 
vitets utdömande.
60 e §
En skattemyndighet får uppdra 
åt en annan skattemyndighet att i 
allmän förvaltningsdomstol föra 
det allmännas talan i ett visst 
ärende eller en viss grupp av 
ärenden. Ett sådant uppdrag får 
ges endast om den andra myn-
digheten medger det.
Riksskatteverket får ta över 
uppgiften att i allmän förvaltnings-
domstol föra det allmännas talan i 
ett visst ärende eller en viss grupp 
av ärenden.
Riksskatteverket får uppdra åt 
en tjänsteman vid en skatte-
myndighet att företräda verket i 
allmän förvaltningsdomstol.
61 § 
Har dödsbo eller skattskyldig 
rätt att återfå betalad skatt på 
grund av överrätts beslut eller 
beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom. 
eller 56–59 §§, skall skatte-
beloppet kostnadsfritt återbetalas i 
den ordning som föreskrivs i 
skattebetalningslagen (1997:483) i 
fråga om återbetalning av skatt. 
Beslut som grundar rätt till åter-
betalning skall omgående sändas 
till den skattemyndighet som anges 
i 52 § 1 mom. tredje stycket. På 
skattebelopp, dröjsmålsavgift samt 
ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2 
mom. Som återbetalas utgår ränta 
om inte annat följer av andra 
stycket.
Har dödsbo eller skattskyldig 
rätt att återfå betalad skatt på 
grund av domstols beslut eller 
beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom. 
eller 56–59 §§, skall skatte-
beloppet kostnadsfritt återbetalas i 
den ordning som föreskrivs i 
skattebetalningslagen (1997:483) i 
fråga om återbetalning av skatt. 
Beslut som grundar rätt till 
återbetalning skall omgående 
sändas till skattemyndigheten. På 
skattebelopp, dröjsmålsavgift samt 
ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2 
mom. som återbetalas utgår ränta 
om inte annat följer av andra 
stycket.
I fall, som avses i 57–58 a §§, ankommer det på regeringen att 
förordna i vad mån ränta skall utgå. 
Har enligt 55 § anstånd 
medgetts med erläggande av skatt, 
skall vid befrielse från hela det 
skattebelopp som inte har betalats 
den ingivna skuldförbindelsen 
återställas. Avser befrielsen en del 
av det obetalda skattebeloppet 
skall beskattningsmyndigheten 
eller överrätten ompröva 
anståndsbeslutet. 
Har enligt 55 § anstånd 
medgetts med betalning av skatt, 
skall vid befrielse från hela det 
skattebelopp som inte har betalats 
den ingivna skuldförbindelsen 
återställas. Avser befrielsen en del 
av det obetalda skattebeloppet 
skall skattemyndigheten eller 
domstolen ompröva 
anståndsbeslutet. 
61a § 
Ränta enligt 61 § första stycket 
utgår från och med månaden efter 
den, då det belopp på vilket ränta 
skall beräknas inbetalades, till och 
med den månad då återbetalning 
görs. I fråga om räntan, vilken 
skall beräknas av skattemyn-
digheten, gäller i övrigt bestäm-
melserna i 52 § 1 mom. Räntan för 
visst kalenderår skall dock 
beräknas efter en räntesats som 
motsvarar 75 procent av den 
statslåneränta som gällde vid 
utgången av november närmast 
föregående kalenderår. Räntesat-
sen bestäms till procenttal med 
högst en decimal. 
Ränta enligt 61 § första stycket 
tas ut från och med månaden efter 
den, då det belopp på vilket ränta 
skall beräknas inbetalades, till och 
med den månad då återbetalning 
görs. I fråga om räntan gäller i 
övrigt bestämmelserna i 52 § 1 
mom. Räntan för visst kalenderår 
skall dock beräknas efter en 
räntesats som motsvarar 75 
procent av den statslåneränta som 
gällde vid utgången av november 
närmast föregående kalenderår. 
Räntesatsen bestäms till procenttal 
med högst en decimal. 
Tillsyn å skattens utgörande
Beslutsförteckning
62 § 
Underrätts beslut i skatteärende 
skola, efter vad därom är särskilt 
stadgat, upptagas i bouppteck-
ningsprotokollet. Avser beslut fast-
ställande av skatt, skola i proto-
kollet antecknas: arvlåtarens eller, 
i fall, som avses i 30 § andra 
stycket, närmast föregående inne-
havarens fullständiga namn (för 
gift kvinna jämväl hennes namn 
som ogift), födelsetid och hemvist, 
skattskyldigs namn, värdet å samt-
liga lotter, beloppet av å varje lott 
belöpande skatt, skyldskapsför-
hållande efter vilket skatten 
beräknats, övriga å skattens 
bestämmande inverkande omstän-
digheter och vid samtidig 
beskattning av flera lotter skattens 
sammanlagda belopp. I fråga om 
förvärv, som avses i 1 § andra 
stycket, antecknas dessutom dagen 
för beslutet om avstående och 
myndighet som meddelat beslutet.
Skattemyndighets beslut i 
skatteärende upptages i särskild 
beslutsförteckning. Närmare före-
skrifter om sådan förteckning 
meddelas av regeringen.
Skattemyndighets beslut i 
skatteärende tas upp i särskild 
beslutsförteckning. Närmare 
föreskrifter om sådan förteckning 
meddelas av regeringen.
Finner beskattningsmyndigheten 
avgiven deklaration böra bevaras 
under längre tid än tolv år, skall 
anteckning härom verkställas i 
protokollet eller beslutsförteck-
ningen i samband med beslutet om 
skattens fastställande. 
Finner skattemyndigheten att 
avgiven deklaration bör bevaras 
under längre tid än tolv år, skall 
anteckning om detta göras i 
beslutsförteckningen i samband 
med beslutet om skattens fast-
ställande. 
67 § 
Skattskyldig eller annan må av 
beskattningsmyndighet genom vite 
tillhållas att fullgöra vad enligt 
denna lag åligger honom, dock ej 
såvitt avser gäldande av fastställd 
skatt. 
Skattskyldig eller annan får av 
skattemyndigheten genom vite 
föreläggas att fullgöra det som 
åligger honom enligt denna lag, 
dock ej såvitt avser betalning av 
fastställd skatt. 
Underrätt må vid vite tillhålla 
den, som uppgivit dödsbo, att med 
ed fästa riktigheten av lämnade 
uppgifter. Edgång må åläggas 
jämväl delägare, efterlevande 
make eller efterlevande sambo, 
som ej uppgivit boet, ävensom 
annan som med boet tagit 
befattning.
På ansökan av skattemyn-
digheten får den tingsrätt där den 
döde hade att svara i allmänhet 
vid vite förelägga den, som 
uppgett dödsbo, att med ed fästa 
riktigheten av lämnade uppgifter. 
Edgång får även åläggas delägare, 
efterlevande make eller efter-
levande sambo, som ej uppgett 
boet, samt annan som tagit 
befattning med boet.
Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten. 
70 § 
Ett överklagande av ett beslut om fastställande av skatt enligt denna 
lag inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt som beslutet avser.
Återbetalning av skatt enligt 
61 § skall ske även om det beslut 
som föranleder återbetalningen 
inte har vunnit laga kraft. Om 
hovrätten fastställt skatten till ett 
lägre belopp än den enligt 64 § 1 
mom. Förordnade granskning-
smyndigheten medgett eller yrkat, 
får dock återbetalning inte ske om 
granskningsmyndigheten anmäler 
hinder mot detta. I sistnämnda fall 
får skattemyndigheten efter 
ansökan av dödsbo eller skatt-
skyldig medge återbetalning, var-
vid bestämmelserna i 17 kap. 3 § 
första stycket skattebetalning-
slagen (1997:483) om ställande av 
säkerhet skall tillämpas. 
Återbetalning av skatt enligt 
61 § skall ske även om det beslut 
som föranleder återbetalningen 
inte har vunnit laga kraft.
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Har ett ärende anhängiggjorts hos tingsrätt eller skattemyndighet 
före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser om inte annat sägs nedan. 
3. Regeringen får föreskriva att en annan tingsrätt än den som utpekas 
som beskattningsmyndighet enligt 34 § i sin äldre lydelse skall ha 
behörighet att handlägga ett ärende om arvsskatt som har getts in till 
tingsrätten före ikraftträdandet. Den tingsrätt som utpekas i 34 § i sin 
äldre lydelse skall därmed lämna över ingivna handlingar till den 
tingsrätt som skall handlägga ärendet samt underrätta ingivaren om 
överlämnandet. Lämnade deklarationer skall förvaras hos den tingsrätt 
som utpekas i 34 § i sin äldre lydelse. 
4. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, 
upptas efter lagens ikraftträdande ärende om efterbeskattning enligt 32 § 
av den skattemyndighet som enligt 34 § eller 44 § är behörig.
5. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet prövas efter lagens 
ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 33 § 3 mom. av den 
skattemyndighet som enligt 34 § är behörig.
6. Om skattskyldigheten för gåva har inträtt före ikraftträdandet 
tillämpas 44 § i sin äldre lydelse.
7. Har före ikraftträdandet beskattningsmyndigheten medgett att 
arvsskatt får betalas med skuldebrev eller aktier enligt 52 § 2 mom. i sin 
äldre lydelse, skall vad som i 52 § 1–2 mom., i sin äldre lydelse, sägs om 
beskattningsmyndigheten i stället avse den skattemyndighet som enligt 
34 § är behörig.
8. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, 
prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om eftergift enligt 56 § av den 
skattemyndighet som enligt 34 § eller 44 § är behörig.
9. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, 
prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 59 § av 
den skattemyndighet som enligt 34 § eller 44 § är behörig.
10. Beslut som meddelats före ikraftträdandet eller med stöd av punkt 
2 granskas av Riksskatteverket. Därvid gäller äldre bestämmelser.
11. I mål och ärenden där den enligt 64 § 1 mom., i sin äldre lydelse, 
förordnade granskningsmyndigheten vid ikraftträdandet för det 
allmännas talan, skall talan därefter i stället föras av Riksskatteverket. 
12. Har en tingsrätt före ikraftträdandet förelagt vite enligt 67 § första 
stycket utan att vitet har dömts ut, skall beslutet när fråga är om 
utdömande av vitet anses vara ett beslut som har meddelats av den 
skattemyndighet som enligt 34 § eller 44 § är behörig. 
13. Handlingar i ärenden som efter denna lags ikraftträdande skall 
handläggas av skattemyndighet i stället för tingsrätt men som felaktigt 
ges in till tingsrätt, skall lämnas över till behörig skattemyndighet. 
Handlingarna skall anses ha kommit in till skattemyndigheten samma 
dag som de kom in till tingsrätten.
3	Förslag till lag om ändring i lagen (1983:914) om 
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta 
Stater beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:914) om dubbel-
beskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater 
beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva skall ha följande 
lydelse. 
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Skattskyldiga som på grund av 
avtalet önskar få skattelindring 
skall enligt 2 § förordningen 
(1967:721) om förfarandet rörande 
eftergift av arvsskatt eller gåvo-
skatt vid dubbelbeskattning 
skriftligen ansöka om detta hos 
kammarkollegiet. En sådan an-
sökan bör ges in inom sex år från 
tidpunkten för händelsen som 
föranledde skattskyldighet eller 
inom ett år från den sista dagen då 
skatt för vilken avräkning medges 
förfaller till betalning, om sist-
nämnda tidpunkt inträffar senare. 
Skattskyldiga som på grund av 
avtalet önskar få skattelindring 
skall enligt 2 § förordningen 
(1967:721) om förfarandet rörande 
eftergift av arvsskatt eller gåvo-
skatt vid dubbelbeskattning skrift-
ligen ansöka om detta hos Riks-
skatteverket. En sådan ansökan bör 
ges in inom sex år från tidpunkten 
för händelsen som föranledde 
skattskyldighet eller inom ett år 
från den sista dagen då skatt för 
vilken avräkning medges förfaller 
till betalning, om sistnämnda 
tidpunkt inträffar senare.
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Ansökan om eftergift som har getts in före ikraftträdandet skall 
överlämnas till Riksskatteverket för handläggning.
4	Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § konkurslagen (1987:672) skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 § 
Görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen 
bifogas en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar 
och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt 
om det räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en 
dödsbodelägare om att boet skall 
försättas i konkurs, skall till 
ansökningshandlingen bifogas 
bouppteckningen efter den döde 
eller, om inregistrering har skett, 
uppgift om dagen därför. Har inte 
bouppteckning förrättats, skall 
uppgift om varje delägares namn 
och postadress lämnas. 
Ansöker ett dödsbo eller en 
dödsbodelägare om att boet skall 
försättas i konkurs, skall till 
ansökningshandlingen bifogas 
bouppteckningen efter den döde 
och, om bouppteckningen har 
registrerats, bevis om detta. Har 
inte bouppteckning förrättats, skall 
uppgift om varje delägares namn 
och postadress lämnas.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
5	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:593) om 
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien 
och Nordirland beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och 
gåva
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:593) om dubbel-
beskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland 
beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva skall ha följande 
lydelse. 
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Skattskyldig som på grund av 
detta avtal önskar erhålla skatte-
lindring kan enligt 2 § förord-
ningen (1967:721) om förfarandet 
rörande eftergift av arvsskatt eller 
gåvoskatt vid dubbelbeskattning 
skriftligen ansöka om detta hos 
kammarkollegiet. Sådan ansökan 
bör inges inom sex år från 
tidpunkten för händelsen som 
föranledde skattskyldighet eller 
inom ett år från den sista dagen då 
skatt för vilken avräkning medges 
förfaller till betalning, om 
sistnämnda tidpunkt inträffar 
senare (jmf art. 13 i avtalet). 
Skattskyldig som på grund av 
detta avtal önskar erhålla skatte-
lindring kan enligt 2 § förord-
ningen (1967:721) om förfarandet 
rörande eftergift av arvsskatt eller 
gåvoskatt vid dubbelbeskattning 
skriftligen ansöka om detta hos 
Riksskatteverket. Sådan ansökan 
bör inges inom sex år från 
tidpunkten för händelsen som 
föranledde skattskyldighet eller 
inom ett år från den sista dagen då 
skatt för vilken avräkning medges 
förfaller till betalning, om 
sistnämnda tidpunkt inträffar 
senare (jmf art. 13 i avtalet).
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Ansökan om eftergift som har getts in före ikraftträdandet skall 
överlämnas till Riksskatteverket för handläggning.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-09-25
Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne 
Billum, justitierådet Göran Regner.
Enligt en lagrådsremiss den 7 september 2000 (Justitiedepartementet) har 
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 
1. lag om ändring i ärvdabalken,
2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
3. lag om ändring i lagen (1983:914) om dubbelbeskattningsavtal 
mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater beträffande skatter på 
kvarlåtenskap, arv och gåva,
4. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
5. lag om ändring i lagen (1988:593) om dubbelbeskattningsavtal 
mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på 
kvarlåtenskap, arv och gåva.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Cecilia 
Hegethorn och kammarrättsassessorn Maria Hillberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken
20 kap. 9 §
I lagrådsremissen föreslås att paragrafen tillförs ett nytt tredje stycke, i 
vilket föreskrivs att skattemyndigheten skall förse bouppteckningen med 
bevis om att den blivit registrerad. Ärvdabalken innehåller emellertid inte 
någon uttrycklig bestämmelse om att bouppteckningen skall registreras. 
Enligt Lagrådets mening bör för undvikande av missförstånd en 
bestämmelse härom införas, lämpligen i ett nytt andra stycke i vilket 
även bestämmelsen i det föreslagna nya tredje stycket bör ingå. Lagrådet 
förordar att det nya andra stycket ges följande lydelse:
”Skattemyndigheten skall registrera bouppteckningen och förse den med 
bevis om detta.”
11 §
Av den föreslagna lydelsen framgår att de processuella bestämmelserna i 
vissa angivna paragrafer i lagen om arvsskatt och gåvoskatt skall gälla 
även för skattemyndighetens handläggning och beslut enligt förevarande 
kapitel. Enligt Lagrådets mening är det inte nödvändigt att i paragrafen 
ange de olika paragraferna i arvs- och gåvoskattelagen. Det är fullt 
tillräckligt att en generell hänvisning görs till den lagen.
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att paragrafen ges 
följande lydelse.
"I fråga om förfarandet hos skattemyndigheten och om överklagande 
gäller i övrigt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt."
Övergångsbestämmelserna
I den föreslagna punkt 6 anges att om en ansökan om registrering av en 
bouppteckning eller tilläggsbouppteckning har getts in till tingsrätten före 
ikraftträdandet, och ansökan har avvisats eller registrering vägrats efter 
ikraftträdandet, skall den behöriga skattemyndigheten handlägga ärendet 
i fortsättningen. I den föreslagna punkt 7 anges vidare att, om högre rätt 
efter ikraftträdandet har upphävt ett beslut om registrering av en sådan 
bouppteckning eller tilläggsbouppteckning som kommit in till tingsrätten 
före ikraftträdandet, det ankommer på den skattemyndighet som är 
behörig enligt 20 kap. 8 § i den nya lydelsen att handlägga ärendet i 
fortsättningen.
Enligt Lagrådets mening är förhållandet mellan de båda 
bestämmelserna inte helt klart. Om punkt 6 skall tolkas som att den 
endast gäller lagakraftvunna beslut om avvisning eller om vägran att 
registrera synes behov av bestämmelsen i punkt 7 knappast föreligga. 
Lagrådet föreslår att de båda punkterna arbetas ihop till en gemensam 
bestämmelse av följande lydelse.
"6. Har en ansökan om registrering av en bouppteckning eller 
tilläggsbouppteckning getts in till tingsrätten före ikraftträdandet och har 
genom ett beslut som vunnit laga kraft ansökan avvisats, registrering 
vägrats eller ett beslut om registrering upphävts, skall den 
skattemyndighet som är behörig enligt 20 kap. 8 § i dess nya lydelse i 
fortsättningen handlägga frågan om registrering."
Lagrådet vill vidare beröra den föreslagna punkt 9. Enligt denna skall 
handlingar i ärenden som efter lagens ikraftträdande skall handläggas av 
skattemyndighet i stället för tingsrätt, men som felaktigt ges in till 
tingsrätt, lämnas över till behörig skattemyndighet. Handlingarna skall 
anses ha kommit in till skattemyndigheten samma dag som de kom in till 
tingsrätten.
Lagrådet vill påpeka att en bestämmelse av detta slag, vilken föreslås 
gälla utan tidsbegränsning, knappast kan betecknas som en 
övergångsbetämmelse utan utgör en materiell bestämmelse om 
konsekvenserna av att en bouppteckning ges in till tingsrätt i stället för 
till skattemyndighet. Enligt Lagrådets mening kan dessutom ifrågasättas 
behovet av bestämmelsen med hänsyn till de regler som i övrigt gäller 
angående inregistrering av bouppteckningar. Vid lagrådsföredragningen 
har emellertid upplysts att regeringen har för avsikt att låta bestämmelsen 
utgå ur lagförslaget. Den föreslagna punkt 9 föranleder därför inget 
vidare yttrande av Lagrådet.
Förslaget till lag om ändring i lagen om arvsskatt och gåvoskatt
15-17 och 73 §§
Enligt remissförslaget skall i bl.a. 17 § ordet beskattningsmyndigheten 
ersättas av "skattemyndigheten". Motsvarande ordbyte bör göras också i 
15-16 och 73 §§ som inte medtagits i lagförslaget.
22 §
I paragrafens tredje stycke föreskrivs i första meningen att fast egendom, 
som inte har särskilt taxeringsvärde, skall värderas till ledning för 
arvsskattens bestämmande.
I den föreslagna lydelsen i remissen anges i styckets andra mening att 
skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor "kan" ansöka om 
detta.
Av författningskommentaren framgår endast att den andra meningen 
har förenklats ur språklig synpunkt. Detta är emellertid inte riktigt. Den 
föreslagna lydelsen utgör nämligen en materiell ändring. Enligt gällande 
lydelse föreligger en skyldighet för de angivna personerna att ansöka om 
värdering medan de enligt remissförslaget "kan" ansöka om detta.
Om avsikten har varit att det materiella innehållet i bestämmelsen skall 
vara oförändrat, måste följaktligen den föreslagna lagtexten korrigeras. 
Om det däremot har varit avsett att en materiell ändring skall göras, 
måste i stället författningskommentaren skrivas om. Det får enligt 
Lagrådets mening  i det fortsatta lagstiftningsarbetet avgöras vilket 
alternativ som skall väljas.
34 och 44 §§
I nuvarande lydelser av paragraferna anges vilken myndighet som är 
beskattningsmyndighet. Bestämmelserna har den dubbla funktionen att 
tala om dels vilken typ av myndighet – tingsrätt respektive 
skattemyndighet - som prövar arvs- och gåvoskatteärenden, dels vilken 
myndighet inom varje kategori som är behörig att handlägga ett visst 
ärende. Denna dubbla funktion hos bestämmelserna kommer till bättre 
uttryck i nuvarande lydelser än i de föreslagna. Lagrådet föreslår därför 
att paragrafernas inledning behålls och att paragraferna alltså inleds med 
"Beskattningsmyndighet är skattemyndigheten i…". En motsvarande 
lydelse bör ges andra stycket i 44 §, förslagsvis: "Beskattningsmyndighet 
i fråga om juridisk person är skattemyndigheten i…". 
Rubriken närmast före 34 § kan behållas oförändrad, om Lagrådets 
förslag följs.
48 §
I paragrafen finns bestämmelser om att avlämnade deklarationer under 
viss tid skall förvaras hos skattemyndigheten. Härvid uppkommer frågan 
om vilken skattemyndighet som åsyftas. I 44 § finns bestämmelser om 
vilken skattemyndighet som är beskattningsmyndighet för gåvoskatt. Av 
fjärde stycket i nämnda paragraf framgår emellertid att den 
skattemyndighet som är behörig enligt första–tredje styckena får uppdra 
åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende 
eller en viss grupp av ärenden. Det är därför nödvändigt att klargöra om 
man i 48 § åsyftar den skattemyndighet som var ursprungligen behörig 
eller, om ett ärende överlämnats till annan skattemyndighet för beslut, 
denna senare skattemyndighet. Samma tolkningsfråga uppkommer i flera 
andra paragrafer (t.ex. i 49 och 52 §§). Enligt Lagrådets mening kan 
därför övervägas att komplettera de paragrafer som anger vilken 
skattemyndighet som är beskattningsmyndighet (34 och 44 §§) med en 
bestämmelse om vilken skattemyndighet som avses när inget annat 
anges. I annat fall måste de paragrafer där tolkningsproblem kan 
uppkomma kompletteras med en hänvisning till relevanta stycken i 34 
respektive 44 §.
49 §
I paragrafen finns bestämmelser om försäkringsgivares skyldighet att 
lämna kontrolluppgift angående utfallande försäkringsbelopp. Bl.a. finns 
ett före den nya regeringsformens tillkomst givet bemyndigande för 
regeringen att meddela föreskrifter i fråga om kontrolluppgifter. Enligt 
förslaget skall försäkringsgivaren enligt närmare föreskrifter, som 
meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen 
bestämmer, även uppge övriga förhållanden av betydelse för skattens 
bestämmande. Av författningskommentaren framgår inte vilket 
författningsstöd som ansetts kunna läggas till grund för bemyndigandet 
(jfr 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen). Enligt Lagrådets mening synes 
knappast annat än verkställighetsföreskrifter kunna komma i fråga (8 
kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen). Mot denna bakgrund föreslår 
Lagrådet att  bemyndigandet i 49 § första stycket utgår. 
Lagrådet erinrar också om vad som anförts under 48 § angående 
oklarhet i fråga om vilken skattemyndighet som åsyftas.
52, 52 a och 55 §§
I de angivna paragraferna finns bestämmelser om påförande av ränta. 
Enligt Lagrådets mening bör det i tydlighetens intresse framgå av 
lagtexten att det alltid är skattemyndigheten som påför ränta och inte en 
domstol dit ett ärende överklagats. Ett sådant tillägg kan lämpligen göras 
i 52 § 1 mom. 
Beträffande 52 § hänvisar Lagrådet även till vad som anförs under 
48 §.
53 §
I första stycket regleras de åtgärder som skall vidtas av underrätt 
respektive överrätt i fråga om uttagande av skatt. Remissförslaget innebär 
bl.a. att vad som sägs om överrätt utmönstras ur lagtexten. Enligt 
Lagrådets mening bör dock i lagtexten behållas den regel som tar sikte på 
att överinstans fastställt skatt till högre belopp än som förut beräknats. 
Ordet överrätt bör bytas ut mot domstol. Dessutom bör vissa mindre 
justeringar göras i andra meningen. Mot bakgrund av det anförda föreslår 
Lagrådet att första stycket i paragrafen ges följande lydelse:
"I fall där domstol fastställt skatt till ett högre belopp än som förut 
beräknats skall rätten till skattemyndigheten snarast översända handling 
som tillhandahållits rätten enligt 51 § fjärde stycket. Dessutom är rätten 
skyldig att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna 
skattemyndigheten de uppgifter som denna behöver för att kräva in 
skatten."
Vidare bör i femte stycket ordet "handling" bytas ut mot "bouppteckning 
eller tilläggsbouppteckning". Dessutom bör vissa språkliga justeringar 
göras i lagtexten.
Lagrådet förordar att femte stycket ges följande lydelse:
"Bouppteckning eller tilläggsbouppteckning, som ingivaren har rätt att få 
tillbaka, får skattemyndigheten inte lämna ut till denne förrän skatt, med 
vars betalning anstånd inte medgivits, blivit betald. Innan handlingen 
utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetalad 
skatt."
61 §
Av den föreslagna lydelsen av första stycket framgår inte vilken 
skattemyndighet som ett beslut, som grundar rätt till återbetalning, skall 
sändas till. (Jfr vad som sagts ovan under 48 §.) Lagrådet förordar – efter 
mönster av nuvarande lokution – att det i lagtexten införs "den 
skattemyndighet som avses i 52 § 1 mom. tredje stycket". 
70 §
Ändringen i paragrafen innebär ett borttagande av den möjlighet som 
idag finns för granskningsmyndigheten att anmäla hinder mot 
återbetalning av skattebelopp som hovrätten satt ned skatten med. I 
författningskommentaren hänvisas till den bestämmelse som finns i 18 
kap. 7 § skattebetalningslagen (1997:483) angående hinder mot 
återbetalning. Det synes dock oklart i vad mån den bestämmelsen kan 
tillämpas i arvs- och gåvoskatteärenden. Frågan bör analyseras i det 
fortsatta lagstiftningsarbetet. Om bestämmelsen skulle befinnas vara 
tillämplig, helt eller delvis, bör en erinran om den tas in i 70 §.
Övergångsbestämmelserna
Riksskatteverket skall enligt förslaget överta Kammarkollegiets uppgift 
som granskningsmyndighet i "gamla" arvs- och gåvoskatteärenden, dvs. 
sådana som anhängiggjorts före lagförslagets ikraftträdande. Det kan 
dock sättas i fråga om inte övergångsbestämmelser behövs också för 
andra paragrafer än dem som punkterna 10 och 11 avser. Tillämpning 
av 26 § fjärde stycket och 70 §  i deras nuvarande lydelser synes 
nämligen inte vara täckt av dessa övergångsbestämmelser. Lagrådet 
förordar därför att övergångsbestämmelserna angående Riksskatteverkets 
roll som granskningsmyndighet ges en mera generell avfattning, t.ex. 
följande.
"Riksskatteverket skall fullgöra de uppgifter som enligt äldre bestäm-
melser ankommer på den enligt 64 § 1 mom. förordnade gransknings-
myndigheten."
Beträffande punkt 13 hänvisar Lagrådet till vad som ovan anförts 
angående punkt 9 i övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om 
ändring i ärvdabalken.
Förslaget till lag om ändring i konkurslagen
2 kap. 3 §
Av andra stycket i paragrafen framgår att dödsbo eller dödsbodelägare, 
som ansöker om boets försättande i konkurs, skall till ansökningshand-
lingen bifoga originalbouppteckningen. För en dödsbodelägare kan det 
dock understundom vara svårt att disponera över originalboupp-
teckningen. Enligt Lagrådets mening bör det vara tillräckligt om det till 
konkursansökan fogas en bestyrkt kopia av bouppteckningen. 
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Östros, Messing, 
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
Regeringen beslutar proposition 2000/01:21 Ansvaret för inregistrering 
av bouppteckningar och för arvsbeskattning, m.m.
  Balken omtryckt 1981:359. Senaste lydelse av 20 kap. 12 § 1996:245.
  Senaste lydelse 1990:1385.
  Senaste lydelse 1987:231.
  Senaste lydelse 1988:1255.
  Senaste lydelse 1990:1385.
  Senaste lydelse av
52 § 2 mom. 1984:659
64 § 1mom. 1974:857
64 § 2 mom. 1990:337
72 § 1974:857.
  Senaste lydelse 1987:1206.
  Senaste lydelse 1987:1206.
  Senaste lydelse 1987:1206.
  Senaste lydelse 1987:1206.
  Senaste lydelse 1987:1206.
  Senaste lydelse 1990:337.
  Senaste lydelse 1998:247.
  Senaste lydelse 1997:325.
  Senaste lydelse 1996:253.
  Senaste lydelse 1998:247.
  Senaste lydelse 1987:1206.
  Senaste lydelse 1987:1206.
  Senaste lydelse 1981:1118.
  Senaste lydelse 1992:1093.
  Senaste lydelse 1969:386.
  Senaste lydelse 1989:311.
  Senaste lydelse 1998:247.
  Senaste lydelse 1990:337.
  Senaste lydelse 1997:508.
  Senaste lydelse 1983:384.
  Senaste lydelse 1983:384.
  Senaste lydelse 1990:337.
  Senaste lydelse 1990:337.
  Senaste lydelse 1996:253.
  Senaste lydelse 1997:508.
  Senaste lydelse 1992:625.
  Senaste lydelse 1990:337.
  Senaste lydelse 1990:337.
  Senaste lydelse 1997:1039.
  Senaste lydelse 1974:857.
  Senaste lydelse 1995:793.
  Balken omtryckt 1981:359. 
Senaste lydelse av 20 kap. 12 § 1996:245.
  Senaste lydelse 1990:1385.
  Senaste lydelse 1976:221.
  Senaste lydelse 1988:1255.
  Senaste lydelse 1976:221.
  Senaste lydelse 1976:221.
1 Senaste lydelse 1995:793.
  Balken omtryckt 1981:359. Senaste lydelse av 20 kap. 12 § 1996:245.
  Senaste lydelse 1990:1385.
  Senaste lydelse 1987:231.
  Senaste lydelse 1988:1255.
  Senaste lydelse 1990:1385.
  Senaste lydelse av
52 § 2 mom. 1984:659
64 § 1mom. 1974:857
64 § 2 mom. 1990:337
72 § 1974:857.
  Senaste lydelse 1990:337.
  Senaste lydelse 1998:247.
  Senaste lydelse 1997:325.
  Senaste lydelse 1996:253.
  Senaste lydelse 1998:247.
  Senaste lydelse 1987:1206.
  Senaste lydelse 1987:1206.
  Senaste lydelse 1981:1118.
  Senaste lydelse 1992:1093.
  Senaste lydelse 1969:386.
  Senaste lydelse 1989:311.
  Senaste lydelse 1992:625.
  Senaste lydelse 1990:337.
  Senaste lydelse 1997:508.
  Senaste lydelse 1983:384.
  Senaste lydelse 1990:337.
  Senaste lydelse 1983:384.
  Senaste lydelse 1990:337.
  Senaste lydelse 1990:337.
  Senaste lydelse 1996:253.
  Senaste lydelse 1997:508.
  Senaste lydelse 1992:625.
  Senaste lydelse 1990:337.
  Senaste lydelse 1990:337.
  Senaste lydelse 1997:1039.
  Senaste lydelse 1995:793.
Prop. 2000/01:21
83
5
1
86
83
Prop. 2000/01:21
Bilaga 1
92
83
Prop. 2000/01:21
Bilaga 2
93
83
Prop. 2000/01:21
Bilaga 3
117
83
Prop. 2000/01:21
Bilaga 4
118
83
Prop. 2000/01:21
Bilaga 5
119
83
Prop. 2000/01:21
Bilaga 6
156
83
Prop. 2000/01:21
Bilaga 7
Prop. 2000/01:21
83
Prop. 2000/01:21
157