Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2024/25:184 Riksrevisionens rapport om tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt Skr. 2024/25:184 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 5 juni 2025 Ulf Kristersson Elisabeth Svantesson (Finansdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll Riksrevisionen har granskat om tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt har varit en effektiv åtgärd. Tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt har använts som krisåtgärd både i samband med finanskrisen och under pandemin och åren som följde därefter. Åtgärden innebär att företag kan skjuta upp inbetalningen av vissa skatter för att senare betala in skatten med påförd ränta och avgift. Syftet har varit att underlätta för i grunden sunda och livskraftiga företag med tillfälliga likviditetsproblem. Riksrevisionens övergripande slutsats är att de tillfälliga anstånden har varit en förhållandevis effektiv åtgärd. Det har dock funnits vissa brister. Riksrevisionen lämnar fem rekommendationer till regeringen att beakta i framtida förslag om tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt. Dessa är att begränsa möjligheten att få anstånd beviljat till tidsperioder när kreditmarknaden inte fungerar normalt, begränsa anståndens omfattning till ett fåtal redovisningsperioder, överväga att förtydliga skälen för när anstånd inte ska beviljas, överväga om anståndsavgift och kostnadsränta ska tas ut löpande samt förbättra beräkningen av förväntade uppbördsförluster och redogöra för riskerna med skattekrediter. Regeringen ser inga skäl att genomföra några åtgärder i närtid med anledning av Riksrevisionens rekommendationer. Däremot kan Riksrevisionens rekommendationer, i de delar som regeringen gör samma bedömning som Riksrevisionen, komma att utgöra en del av de överväganden som görs i händelse av en framtida kris. I och med denna redovisning anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1Ärendet och dess beredning3 2Riksrevisionens iakttagelser3 3Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser4 4Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser8 Riksrevisionens rapport Tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt (RiR 2025:1)9 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 202591 Ärendet och dess beredning Den 11 februari 2025 överlämnade riksdagen Riksrevisionens granskningsrapport Tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt (RiR 2025:1) till regeringen. I denna skrivelse behandlar regeringen de iakttagelser och rekommendationer som Riksrevisionen har redovisat i rapporten. Riksrevisionens iakttagelser Under finanskrisen 2008–2009 infördes tillfälliga anståndsbestämmelser genom lagen (2009:99) om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall. Möjligheten att bevilja anstånd enligt den lagen var tidsbegränsad men lagen som sådan var inte tillfällig. Med anledning av spridningen av sjukdomen covid-19 och dess konsekvenser föreslogs ändringar i lagen om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall i tre extra ändringsbudgetar för 2020, i två extra ändringsbudgetar för 2021 och i två extra ändringsbudgetar för 2022, i syfte att dämpa tillfälliga likviditetsproblem som kunde uppstå för i grunden sunda och livskraftiga företag med anledning av spridningen av covid-19 och åtgärderna för att begränsa smittspridningen. I en extra ändringsbudget för 2023 föreslogs ytterligare ändringar i lagen för att dämpa de likviditetsproblem som kunde uppkomma för företagen på grund av de höga energipriserna och osäkerheten på energimarknaden i övrigt. Riksrevisionen har granskat om möjligheten att få tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt har varit en effektiv åtgärd under pandemin och åren som följde. Syftet med åtgärden var att stödja i grunden sunda och livskraftiga företag med tillfälliga likviditetsproblem. Företag har kunnat skjuta upp inbetalningen av ett års arbetsgivaravgifter, avdragen skatt på de anställdas löner och moms för att senare betala in skatten med påförd kostnadsränta och anståndsavgift. Små företag med låg omsättning har kunnat skjuta upp inbetalningen av två års moms. Riksrevisionens övergripande slutsats är att de tillfälliga anstånden har varit en förhållandevis effektiv åtgärd. Det har dock funnits vissa brister: Snabb likviditetsförstärkning men vissa brister i träffsäkerheten. Åtgärden har haft både önskvärda och icke önskvärda effekter. Statens nettokostnad kommer bli högre än förväntat. Skatteverkets kontroll för att motverka missbruk har förbättrats med tiden. Anstånd bör enbart användas när kreditmarknaden inte fungerar normalt. Riksrevisionen lämnar rekommendationer till regeringen som syftar till att få åtgärden att fungera mer effektivt om möjligheten till anstånd återinförs vid en kommande kris. Regeringen bör i framtida förslag om tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt begränsa möjligheten att få anstånd beviljat till tidsperioder när kreditmarknaden inte fungerar normalt begränsa anståndens omfattning till ett fåtal redovisningsperioder överväga att förtydliga skälen för när anstånd inte ska beviljas överväga om anståndsavgift och kostnadsränta ska tas ut löpande förbättra beräkningen av förväntade uppbördsförluster och redogöra för riskerna med skattekrediter. Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens iakttagelser i rapporten Tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt. Rekommendationerna i rapporten är inriktade på aspekter som Riksrevisionen menar att regeringen bör ta i beaktande vid eventuella framtida förslag om tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att begränsa möjligheten att få anstånd beviljat till tidsperioder när kreditmarknaden inte fungerar normalt. Regeringen delar inte Riksrevisionens bedömning. Regeringen bedömer att de tillfälliga anstånden med inbetalning av skatt har haft goda och avsedda effekter. Möjligheten till tillfälligt anstånd med inbetalning av skatt har visat sig vara en viktig åtgärd vid tillfällen då kreditmarknaden inte fungerat väl men också då osäkerheten om företagens ekonomiska utveckling försvårat bedömningen av kreditrisken och därmed begränsat tillgången till kapital till i övrigt livskraftiga företag. Regler om tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt är relativt snabba att få på plats vid händelse av en ekonomisk kris, t.ex. finanskrisen på 00-talet och senast pandemin. Att begränsa tillfällena som sådana åtgärder kan användas vid endast till fall när kreditmarknaden inte fungerar normalt skulle innebära att regeringen också begränsar sitt handlingsutrymme vid en eventuell framtida kris, då kraftfulla åtgärder kan behöva komma på plats med kort varsel. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att begränsa anståndens omfattning till ett fåtal redovisningsperioder. Regeringen gör delvis en annan bedömning än Riksrevisionen. Regeringen bedömer att avvägningen mellan ett snabbt och effektivt stöd till företagen och riskerna med uppbördsförluster varit väl avvägd, och att avvägningen innefattat såväl vilka skatter och avgifter som omfattas som antalet möjliga redovisningsperioder. När det gäller redovisningsperioderna gjordes kontinuerligt nya bedömningar allteftersom ny information om pandemins utveckling blev tillgänglig. Detta fordrade ett flexibelt förhållningssätt. Om anpassningen av anståndsreglerna hade varit alltför regelstyrd finns en risk att anståndskraven försämrat företagens överlevnadsmöjligheter i stället för att underlätta för dem. Regeringen instämmer samtidigt i bedömningen att den typ av stöd som anstånden utgör endast bör användas under perioder när det råder ekonomisk osäkerhet. I sammanhanget bör även nämnas att staten har fått kompensation för ökade kostnader som är förenade med uppbördsförlusterna genom ränta och avgifter samtidigt som företagen kunnat stöttas över en längre period med ekonomisk osäkerhet. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att överväga att förtydliga skälen för när anstånd inte ska beviljas. Regeringen instämmer i att det är angeläget att risken för missbruk av tillfälliga anstånd begränsas och denna risk bör beaktas om möjligheten till tillfälliga anstånd återinförs. Vid utformningen av tillfälliga anstånd måste en avvägning göras mellan å ena sidan syftet att underlätta för i grunden sunda och livskraftiga företag med likviditetsproblem och å andra sidan risken för ett ökat spelrum för oseriösa företag. Med välavvägda åtgärder möjliggörs en effektiv och rättssäker hantering samtidigt som risken för missbruk begränsas. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att överväga om anståndsavgift och kostnadsränta ska tas ut löpande. Regeringen delar Riksrevisionens bedömning. Det bör övervägas att ta ut anståndsavgift och kostnadsränta löpande om möjligheten till tillfälliga anstånd återinförs. Vid en sådan analys behöver beaktas att det kan uppstå behov av nya systemstöd hos Skatteverket. Slutligen rekommenderar Riksrevisionen att regeringen förbättrar beräkningen av förväntade uppbördsförluster och redogör för riskerna med skattekrediter. Regeringen instämmer i Riksrevisionens rekommendationer såtillvida att i framtida förslag om tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt bör beräkningarna förbättras och det bör finnas redogörelser för riskerna med skattekrediter. När det gäller Riksrevisionens uppskattning av statens nettokostnad för anstånden anser dock regeringen att det finns anledning att göra andra bedömningar i flera avseenden. Regeringen gör andra bedömningar dels när det gäller med vilken säkerhet det går att uttala sig om statens nettokostnad för anstånden, dels när det gäller uppskattningen av den risk staten tar med skattekrediter. När det gäller statens nettokostnad har Riksrevisionen i sin granskningsrapport redovisat en beräkning av statens nettokostnad för anstånden. Enligt denna beräkning uppgår nettokostnaderna till 9,8 miljarder kronor, att jämföra med regeringens uppskattning som var 2,8 miljarder kronor. Riksrevisionens beräkning kan ifrågasättas i flera avseenden. För det första saknas en närmare precisering av vilka intäkter och kostnader beräkningen bör omfatta rent principiellt. För det andra saknas ett mer utförligt resonemang om den samlade osäkerheten som finns i Riksrevisionens beräkning. För det tredje finns anledning att ifrågasätta Riksrevisionens analys av resultatet av beräkningen och särskilt när det gäller bedömningen av anståndens effekt på uppbördsförluster som följer av konkurser. För det fjärde innehåller Riksrevisionens resonemang och slutsatser som följer på beräkningarna vissa oklarheter. Till sist finner regeringen anledning att kommentera Riksrevisionens slutsatser angående statens risk när skattekrediter medges. Respektive synpunkt redovisas nedan. När det gäller den första synpunkten, angående vilka intäkter och kostnader som bör inräknas i beräkningen av statens nettokostnader, finns en central principiell fråga. Om statens nettokostnad för anstånden ska beräknas finns en mängd mer eller mindre relaterade intäkter och kostnader. Beroende på var gränsen för hur tydlig kopplingen mellan anstånden och effekterna på statens budget ska vara så kan resultatet variera stort. Den nettokostnad som regeringen beräknat avser den så kallade offentligfinansiella effekten. Den offentligfinansiella effekten innefattar intäkter och kostnader som har en tydlig koppling mellan åtgärden och statens budget. När det gäller anstånden finns därutöver effekter som påverkar statens budget på ett mer indirekt sätt, såsom skattebetalningar från företag som på grund av anstånden kunnat undvika konkurs eller som kunnat fortsätta verksamheten utan att säga upp personal. Riksrevisionen inkluderar vissa sådana mer indirekta effekter i sin beräkningsmodell, men utelämnar andra. Någon precisering av var gränsen bör gå för vilka intäkter och kostnader som bör innefattas i beräkningen finns inte i Riksrevisionens granskningsrapport. Den andra synpunkten handlar om Riksrevisionens beräkning och de antaganden som gjorts i denna. I Riksrevisionens beräkning görs fyra antaganden. Generellt gäller att ju fler antaganden som görs i en beräkning, desto mer ökar den samlade osäkerheten. Den stora osäkerhet som faktiskt finns i Riksrevisionens beräkning berörs dock mycket knapphändigt i granskningsrapporten. Att det finns en stor osäkerhet kan lätt visas. Genom relativt små justeringar av antagandena, som var och en inte är orimliga, ger beräkningen ett resultat som överensstämmer med regeringens uppskattning av statens nettokostnad, uttryckt som den offentligfinansiella effekten. Den tredje synpunkten handlar om Riksrevisionens analys av resultaten, och då främst när det gäller anståndens effekt på konkursförlusterna. Enligt Riksrevisionens analys skulle anstånden ha behövt förhindra 4 500 konkurser för att regeringens kalkyl ska stämma. Enligt Riksrevisionen är detta osannolikt, eftersom det genomsnittliga årliga antalet konkurser uppgick till 7 000 under åren före pandemin. Enligt regeringens uppfattning är det årliga antalet konkurser inte relevant som jämförelse när anståndens effekter på antalet konkurser ska bedömas. Den relevanta jämförelsen borde i stället vara det antal konkurser som hade uppstått, om det inte hade funnits anstånd, under den tidsperiod när det fanns en möjlighet att ansöka om anstånd, dvs. cirka tre år. Enligt en grov uppskattning är det relevanta antalet konkurser som bör användas som jämförelse 33 500. Det innebär att det enligt Riksrevisionen nödvändiga antalet förhindrade konkurser, 4 500, ska jämföras med 33 500, inte 7 000 som Riksrevisionen gör i granskningsrapporten. Uttryckt i relativa termer så skulle regeringens beräkning stämma om anstånden minskat antalet konkurser med 13 procent (4 500 / 33 500 = 0,13), inte 64 procent (4 500 / 7 000 = 0,64) som blir resultatet om det antal som Riksrevisionen nämner i granskningsrapporten används som bas i beräkningen. Den fjärde synpunkten gäller Riksrevisionens slutsatser av de beräkningar som görs, främst när det gäller antalet konkurser som anstånden förhindrat. Enligt Riksrevisionens bedömning har anstånden inte förhindrat en enda konkurs. Med andra ord sätts värdet av komponenten förhindrade konkurser, som finns i Riksrevisionens beräkningsmodell, till noll. Som stöd för denna slutsats använder Riksrevisionen en ekonometrisk modell. Regeringen anser att det finns flera anledningar att ifrågasätta om det går att dra denna slutsats utifrån modellen. En anledning är kombinationen av resultat. Enligt Riksrevisionens analysmodell har anstånden minskat antalet betalningskrav från Skatteverket och antalet indrivningsåtgärder av Kronofogdemyndigheten, men inte antalet konkurser. Denna slutsats väcker frågor. De tre händelserna betalningskrav, indrivning och konkurs hänger ihop i en kedja. Om betalningskrav och indrivning inte leder till att skatteskulden regleras så blir följden konkurs. Eftersom alla betalningskrav inte medför betalning och alla indrivningsåtgärder inte medför att skatteskulderna regleras så förekommer också konkurser, dvs. för en del företag med betalningsproblem aktiveras hela kedjan, med konkurs som slutresultat. För att Riksrevisionens slutsats ska stämma skulle inte hela kedjan, från betalningskrav till konkurs, ha aktiverats för något enda av anståndsföretagen, i ett alternativt scenario där anstånd inte finns. Med andra ord stämmer Riksrevisionens slutsats endast om anståndsföretagen på ett systematiskt sätt avviker från andra företag. Om så inte är fallet innebär Riksrevisionens slutsats, att anstånden minskat antalet betalningskrav och antalet indrivningsåtgärder, rent logiskt att även antalet konkurser har minskat i någon grad. Den sista synpunkten rör Riksrevisionens bedömning av statens kreditrisk för skatteanstånd. Enligt Riksrevisionen är statens kreditrisk för skatteanstånd högre än vad kreditrisken är för banklån. Orsaken är enligt Riksrevisionen att kommersiella kreditgivare har större möjligheter att göra en kreditprövning. Riksrevisionen har i sin granskningsrapport valt att bortse från den redogörelse Finansdepartementet lämnat till Riksrevisionen om sin bedömning av statens kreditrisk. Denna bedömning är att staten har flera fördelar som kreditgivare när det gäller skatteanstånd. En sådan är att anståndsreglerna i sig säkerställer att de företag som medges anstånd har en viss grundläggande livskraft. Det är endast företag som redovisar arbetsgivaravgifter eller moms som kommer i fråga för anstånd, dvs. företag som har sådan lönsamhet och betalningsförmåga att de kan avlöna anställda och i tid betala de avgifter och skatter som följer på detta. Därmed sker en automatisk kreditprövning som kommersiella företag måste göra manuellt i varje enskilt fall. Därutöver har staten en informationsfördel genom att skatter och avgifter ska betalas månadsvis. På så sätt får staten tät och säker information om den aktuella betalningsförmågan, som kan användas för ett snabbt agerande om någon förändring sker. Staten har dessutom genom skattekontot tillgång till ett effektivt uppbördssystem som i många sammanhang kan säkra att fordringar betalas, t.ex. kan skatteskulder kvittas mot överskjutande moms eller inkomstskatt. Sammanfattningsvis har staten såväl en automatisk kreditprövning som tillgång till säker information om betalningsförmågan samt ett effektivt uppbördssystem, vilka tillsammans medför inte obetydliga fördelar jämfört med kommersiella kreditgivare. Sammantaget innebär det att det inte är givet att statens kreditrisk vid skatteanstånd är större än kreditrisken för banklån. Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringen gör bedömningen att Riksrevisionens rekommendationer är framåtblickande i det fall det skulle uppstå en situation där tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt övervägs som en krisåtgärd. Regeringen ser inga skäl att genomföra några åtgärder i närtid med anledning av Riksrevisionens rekommendationer. Däremot kan Riksrevisionens rekommendationer, i de delar som regeringen gör samma bedömning som Riksrevisionen, komma att utgöra en del av de överväganden som görs i händelse av en framtida kris. I och med denna redovisning anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Riksrevisionens rapport Tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt (RiR 2025:1) Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 2025 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Bohlin, Pourmokhtari, Rosencrantz, Dousa, Larsson Föredragande: statsrådet Svantesson Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt